Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 33 och 87 §§ barnavårdslagen den 29 april 1960 (nr 97)

1963-04-05 · 18 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 16 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1963:145, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 33 och 87 §§ barnavårdslagen den 29 april 1960 (nr 97)

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1963

l

Nr 145

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av 33 och 87 §§ barnavårdslagen den

29 april 1960 (nr 97); given Stockholms slott den 5

april 1963. .

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll

vill Kungl. Maj :t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogat förslag till lag om ändrad lydelse av 33 och 87 §§

barnavårdslagen den 29 april 1960 (nr 97).

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Ulla Lindström

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ett tillägg till barnavårdslagen, innebärande att

polisen får möjlighet att under vissa omständigheter ta barn och ungdom i

förvar tills deras identitet kunnat utrönas.

1 — II i him g till riksdagens protokoll 1963. 1 sand. Sr 145

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungi. Maj.ts proposition nr 145 år 1963

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 33 och 87 §§ barnavårdslageu den 29 april 1960 (nr 97)

Härigenom förordnas, att 33 och 87 §§ barnavårdslagen den 29 april

1960 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Föreslagen lydelse)

33 §.

--barnavårdsnämnds beslut.

annan fostrare.

Föreligga, utan att fara som avses

i första stycket är för handen, sannolika

skäl för ingripande med stöd

av 25 § och kan den underåriges

namn, ålder eller bostad icke utrönas,

må han tills utredning i nämnda

hänseende vunnits tagas i förvar

av polismyndighet eller i avbidan på

dess beslut av polisman. Har underårig

tagits i förvar av polisman, skall

anmälan skyndsamt göras hos polismyndigheten.

87 §.

1 beslut-------till socialdepartementet.

Av socialstyrelsen enligt 58 eller Av socialstyrelsen enligt 58, 62 el62

§ meddelat beslut länder till efter- ler 64 § meddelat beslut länder till

rättelse utan hinder av förd klagan, efterrättelse utan hinder av förd klagan.

(Gällande lydelse)

Innebär underårigs---

Då underårig-----

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1963.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr H5 år 1963

3

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 mars

1963.

Närvarande:

Statsråden Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist, Aspling.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

statsrådet Lindström fråga om ändring i barnavårdslagen samt anför.

I framställning den 5 oktober 1962 har socialstyrelsen hemställt om sådant

tillägg till barnavårdslagen, att polismyndighet erhåller befogenhet

att under vissa angivna omständigheter omhänderta och till föräldrar eller

annan fostrare överantvarda underårig, som ej fyllt 18 år. Framställningen

har remissbehandlats i vanlig ordning.

Jag anhåller nu att få upptaga ärendet till närmare prövning. I samband

därmed avser jag att behandla fråga om ändring i barnavårdslagen i ytterligare

ett avseende.

Gällande bestämmelser m. m.

Enligt barnavårdslagen den 29 april 1960 (nr 97) har polismyndighet vissa

uppgifter, när det gäller att bistå barnavårdsnämnderna i deras verksamhet.

Sålunda äger polismyndighet, om underårigs uppträdande eller levnadssätt

innebär fara för allmän ordning eller säkerhet och sannolika skäl föreligger

för att ingripande med stöd av 25 § är påkallat mot den underårige, att på

lämpligt sätt ta honom i förvar i avbidan på barnavårdsnämnds beslut. Då

underårig sålunda tagits i förvar, skall anmälan ofördröjligen göras hos

barnavårdsnämnden, som har att skyndsamt besluta, om han skall omhändertagas

eller frigivas. I sistnämnda fall kan den underårige enligt nämndens

bestämmande kvarhållas till dess han avhämtas av föräldrarna eller

annan fostrare (33 §).

I 25 § stadgas, att barnavårdsnämnd har att vidta förebyggande åtgärder

eller besluta om omhändertagande för samhällsvård dels om någon, som

ej fyllt 18 år, misshandlas i hemmet eller eljest där behandlas på sådant

sätt, att hans kroppsliga eller själsliga hälsa utsättes för fara, eller om hans

utveckling äventyras på grund av föräldrarnas eller annan fostrares olämplighet

som fostrare eller bristande förmåga att fostra honom, dels om någon,

som ej fyllt 21 år, på grund av brottslig gärning, sedeslöst levnadssätt, underlåtenhet

att efter förmåga ärligen försörja sig, missbruk av rusdrycker

1* — Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 1''i5

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1963

eller narkotiska medel eller av annan jämförlig anledning är i behov av

särskilda tillrättaförande åtgärder från samhällets sida.

Enligt 93 § har myndigheter, vilkas verksamhet berör barnavården, att

ofördröj ligen till barnavårdsnämnd anmäla sådant, som de i sin verksamhet

erhållit kännedom om och som är av beskaffenhet all föranleda nämndens

ingripande. Stadgandet avser bl. a. polismyndighet.

Bestämmelserna i 33 och 93 §§ förutsätter att polismyndigheten ingriper

utan att någon åtgärd dessförinnan vidtagits av barnavårdsnämnden. I övriga

fall, där enligt barnavårdslagen biträde kan erhållas av polismyndighet

— exempelvis när det gäller handräckning, delgivning, tillfälligt förvar av

omhändertagen — erfordras framställning av barnavårdsnämnden eller

dess ordförande.

Enligt 9 § andra stycket bör barnavårdsnämnden samarbeta med myndigheter,

vilkas verksamhet berör barnavården. Även här avses med myndighet

bl. a. polismyndighet.

Enligt allmänna polisinstruktionen den 4 juni 1948 (nr 331; ändr.

1959: 473) åligger det polisen att fortlöpande uppehålla samarbete med socialvårdens

organ och då polisen erhåller kännedom om förhållande, som

bör föranleda ingripande av sådant organ, ofördröj ligen underrätta organet

därom (1 § tredje stycket).

Den ytterligare bestämmelse i polisinstruktionen som är av intresse i detta

sammanhang är 12 §, enligt vilken polisman, om det är nödvändigt för att

upprätthålla allmän ordning, har att tillfälligt omhändertaga den vars uppträdande

innefattar ett störande av eller en omedelbar fara för ordningen.

Omhändertagande skall även ske, där det eljest erfordras för att avvärja

straffbelagd gärning, mot vilken polisman är pliktig att ingripa.

I Kungl. Maj.ts cirkulär den 30 september 1959 till samtliga länsstyrelser

och lokala polismyndigheter angående polisens brottsförebyggande verksamhet

(nr 474) påpekas, att i vissa polisdistrikt särskild polispersonal avdelats

för att vidta olika brottsförebyggande åtgärder och att tyngdpunkten

i denna verksamhet ligger på intensiv patrullering i bil och till fots, framför

allt på nätterna. Vid denna patrullering, i vilken ofta någon befattningshavare

inom socialvården deltar, ägnas särskild uppmärksamhet åt barn och

ungdom, som sent på kvällarna och nätterna driver omkring på gatorna

eller håller till på platser och i lokaler, vilka är kända såsom tillhåll för

misskötsamma personer. I cirkuläret framhålles det som angeläget att en

motsvarande verksamhet upptages även i andra polisdistrikt med omfattande

kriminalitet och asocialitet.

Av stor betydelse för den brottsförebyggande verksamheten är, heter det

vidare i cirkuläret, att ett fortlöpande samarbete äger rum mellan polisen och

de övriga myndigheter, som har brottsförebyggande uppgifter. Synnerligen

lämpligt synes exempelvis vara, att någon befattningshavare hos barnavårdsnämnden

deltar i patrulleringen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 145 år 1963

5

Kungl. Maj.ts cirkulär den 13 november 1959 till bl. a. samtliga barnavårdsnämnder

angående samarbete med polisen i brottsförebyggande syfte

(nr 492) hänvisar till det nyssnämnda cirkuläret och uppmanar barnavårdsnämnderna

att å sin sida medverka till att ett gott samarbete med polisen

kommer till stånd i den brottsförebyggande verksamheten.

Socialstyrelsens framställning

Socialstyrelsen framhåller inledningsvis, att polis och barnavårdsmyndigheter

i skilda sammanhang påtalat, att sprit- och narkotikamissbruk, sedeslöshet

och jämförliga företeelser synes vinna allt större utbredning bland

ungdom. Ett av allmänheten uppmärksammat exempel på denna utveckling

är de s. k. raggargängen, som på flera håll blivit ett såväl ordnings- som ungdomsproblem

av betydande omfattning. 1 synnerhet gäller detta större städer

samt orter som av en eller annan anledning utövar dragningskraft på

denna kategori ungdom.

Inom polisen råder, anför styrelsen i fortsättningen, stor osäkerhet om

vilka ingripanden som lagligen kan göras mot ungdomar, som inte gjort sig

skyldiga till brott och som inte heller i övrigt utgör en omedelbar fara för

ordning och säkerhet men som uppenbarligen befinner sig i sådana situationer

att de löper risk att komma på glid eller som redan kommit på glid.

Från polishåll har bl. a. ställts följande frågor: Äger en polisman eller representant

för barnavårdsnämnd rätt att påfordra att en 16-års flicka, som

luktar sprit, följer med till polisstationen? Kan ungdomar i åldern 15—20 år,

som anträffats drivande på gatorna kväll efter kväll och på förfrågan vägrar

uppgiva sina namn, anmodas medfölja till polisstationen för kontroll av

identitet? Kan ungdomar i raggarbilar, som i timtal kör runt gatorna i

centrum av staden, anmodas medfölja till polisstation, sedan de vägrat legitimera

sig?

Efter en redogörelse för gällande bestämmelser på området i polisinstruktionen

och barnavårdslagen anför styrelsen, att 12 § polisinstruktionen ger

polisen ganska vidsträckta möjligheter att ingripa mot olika yttringar av

bl. a. raggarnas umgängesformer, som är ordningsstörande.

Huvudfrågan i förevarande sammanhang är emellertid, fortsätter styrelsen,

om ingripanden i andra fall än då ordningen störes kan ske bl. a. för att

hindra unga flickor att följa med raggare på bilfärder, vid vilka enligt vad

erfarenheterna synes visa ofta förekommer spritförtäring och sedeslöst leverne.

Vad först angår flickor under 15 år erinrar styrelsen om strafflagens

ansvarsbestämmelser för otukt med barn som ej fyllt 15 år. Det har ifrågasatts

om inte polisen — på grund av den erfarenhetsmässigt stora sannolikheten

för att flickor, som följer med raggare i deras bilar, förmås till eller

utsättes för försök till samlag — skulle äga att, med stöd av 12 § polisinstruktionen,

till förhindrande av straffbar otukt eller försök till sådan

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1963

otukt kräva legitimation av unga flickor, som medföljer i raggarbilar, och

tillfälligt omhänderta dem som befinnes eller antages vara under 15 år.

Det synes emellertid tveksamt, framhåller styrelsen, om man, för att skydda

den som antages kunna bli föremål för en brottslig handling, kan ingripa

med tvång mot denne. Så som 12 § polisinstruktionen är utformad torde

den främst syfta på omhändertagande av den som stör ordningen eller ämnar

begå brott. Ytterligare talar härför bestämmelsen i 13 § polisinstruktionen

om omhändertagandets varaktighet. Där sägs att den omhändertagne

må hållas i förvar endast så länge fara föreligger för att han kommer

att fortsätta att störa ordningen. Bestämmelsen synes innefatta även omhändertaganden

för att avvärja straffbelagd handling; någon annan regel

som begränsar tvångets varaktighet i detta fall finnes nämligen inte.

Det anförda torde enligt styrelsens uppfattning närmast leda till att ingripande

enligt polisinstruktionen kan ske endast mot den som själv stör

ordningen eller för att hindra den som ämnar begå ett brott att fullfölja sina

intentioner. Det vore därför teoretiskt tänkbart att omhänderta manlig raggarungdom,

som tagit med flickor under 15 år i sina bilar. Sannolikheten

för brott måste emellertid vara påtaglig för att ett omhändertagande skall

vara motiverat. I vad mån så är fallet i den nyss antydda situationen är svårt

att besvara generellt. I allmänhet synes dock omhändertagande på denna

grund knappast framstå som befogat.

De i 33 § barnavårdslagen angivna förutsättningarna för omhändertagande

av ungdomar genom polismyndighets försorg — sannolika skäl för ingripande

av barnavårdsnämnd samt beteende, som utgör fara för allmän ordning

eller säkerhet — torde enligt styrelsen i regel inte medge att polisen ingriper

mot unga flickor, som hämtas upp i raggarbilar. Flickornas förfarande synes

nämligen oftast inte kunna anses innebära fara för allmän ordning och säkerhet.

Däremot torde i allmänhet föreligga sannolikhet för att ingripande

av barnavårdsnämnd är påkallat.

Gällande bestämmelser synes sålunda, anför styrelsen sammanfattningsvis,

otillräckliga för att på ett tidigt stadium ta hand om ungdomar som löper

risk att komma på glid. Problemet gäller inte bara raggarflickorna utan

överhuvud ungdomar som uppträder i miljöer, vilka utgör grogrund för

vanart, t. ex. ungdomar som nattetid driver omkring i de större städerna.

Polisen bör här rimligen inte stå utan möjligheter att ingripa till de ungas

bästa.

Det framstår enligt styrelsen från flera synpunkter som mindre lämpligt

att polisen får möjlighet till här berörda ingripanden enligt de författningar

som reglerar polisens primäruppgift, att upprätthålla allmän ordning och

säkerhet samt förebygga brott. När det gäller vilsekommen ungdom är

det inte i första hand en fråga härom utan om åtgärder, som utgör ett naturligt

utflöde av den barnavårdande verksamheten i övrigt. Styrelsen föreslår,

att polisens ingripanden för att avlägsna ungdom från olämpliga miljö
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungi. Maj.ts proposition nr H5 år 1963

er får ske med stöd av ett tillägg till 33 § barnavårdslagen. Detta bör utformas

i anslutning till den praxis, som på vissa håll redan utbildats i fråga

om polisens brottsförebyggande verksamhet. Förutsättning för ingripande

bör vara att den underårige anträffas under sådana förhållanden, att risk

kan antagas föreligga för hans hälsa eller utveckling eller för brottslig eller

annan skadlig verksamhet från hans sida. Sådana risker får enligt styrelsen

anses föreligga t. ex. beträffande ungdomar, som sent på kvällarna eller på

nätterna driver omkring i städerna, särskilt på platser som erfarenhetsmässigt

är tillhåll för mindre skötsamma personer. Detsamma gäller ungdomar,

som i bil driver omkring i städerna. Uppenbarligen är riskerna också stora

i fråga om den förut berörda kategorin ungdomar, särskilt under 15 år, som

ansluter sig till de s. k. raggargängen.

Styrelsen finner det tveksamt om ingripanden av här avsett slag bör begränsas

till underåriga i de lägre åldrarna. Gränsen bör i så fall under inga

förhållanden sättas lägre än 15 år. En lämpligare åldersgräns synes vara 18

år. Ingripandet bör inte ha formen av ett omhändertagande i egentlig mening.

Syftet bör endast vara att för stunden avlägsna den unge från den

miljö han sökt sig till. Anträffas den unge under förhållanden som motiverar

ett ingripande, bör han alltså genom polisens försorg föras till sitt

hem eller till något ungdomshem, sedan hans identitet och ålder fastställts.

Anmälan till barnavårdsnämnden bör ske i fråga om alla ingripanden av här

ifrågavarande slag.

Det av styrelsen föreslagna tillägget till 33 § barnavårdslagen har följande

lydelse.

Anträffas underårig, som ej fyllt aderton år, under förhållanden, vilka

måste antagas innebära risk för den underåriges hälsa eller utveckling eller

för brottslig eller annan skadlig verksamhet från hans sida, må han genom

polismyndighetens försorg tagas om hand och på lämpligt sätt överantvardas

till föräldrarna eller annan fostrare. Anmälan om åtgärd som nu sagts

skall göras till barnavårdsnämnden.

I en reservation förordar t. f. byråchefen Höjer, att polisens rätt att ingripa

i de av styrelsen angivna hänseendena regleras genom en bestämmelse

i allmänna polisinstruktionen och begränsas till att avse personer under

16 år.

Yttranden

över socialstyrelsens förslag har, efter remiss, yttranden avgivits av riksåklagarämbetet,

överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Jönköpings, Malmöhus,

Göteborgs och Bohus, Västmanlands samt Västernorrlands län, polisberedningen,

Föreningen Sveriges landsfogdar, Föreningen Sveriges stadsfiskaler,

Föreningen Sveriges landsfiskaler, Föreningen Sveriges polismästare,

Svenska socialvårdsförbundet, Svenska stadsförbundet, Svenska lands
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 1 i5 år 1963

kommunernas förbund samt Svenska barnpsykiatriska föreningen. Yttranden

har därjämte inkommit från Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund

och Folkpartiets ungdomsförbund.

Vid överståthållarämbetets och länsstyrelsernas remissyttranden har fogats

utlåtanden från barnavårdsnämnder och andra organ. Riksåklagarämbetet

har bifogat yttranden från statsåklagarna i de tre största städerna.

Under remissbehandlingen har enhälligt vitsordats, att ytterligare åtgärder

från samhällets sida är erforderliga för att komma till rätta med den

ungdomsasocialitet, som socialstyrelsen beskrivit.

Flertalet remissorgan finner att en bestämmelse av i huvudsak den innebörd

socialstyrelsen föreslagit skulle kunna vara till hjälp när det gäller att

försöka hindra ungdom att komma in i en asocial livsföring. Sålunda t i 11- styrkes förslaget i princip av bl. a. riksåklagarämbetet, statsåklagarna i

Stockholm, Göteborg och Malmö, länsstyrelserna i Jönköpings, Göteborgs

och Bohus samt Västernorrlands län, barnavårdsnämnderna i Göteborg och

Malmö samt i ytterligare 13 kommuner, socialvårdskonsulenterna i andra,

fjärde, sjätte och tolfte distrikten, barnavårdskonsulenten i Västernorrlands

län, polismästaren i Stockholm, poliskamrarna i Göteborg, Malmö, Hälsingborg

och Västerås, polisberedningen, Föreningen Sveriges landsfogdar, Föreningen

Sveriges stadsfiskaler, Föreningen Sveriges landsfiskaler, Föreningen

Sveriges polismästare och Svenska landskommunernas förbund (majoriteten).

Av dessa remissorgan har några hellre velat se bestämmelsen placerad

i polisinstruktionen, och i vissa yttranden har också anförts att åldersgränsen

bör sättas vid 16 år i stället för vid 18 år.

Flera av de remissorgan, som tillstyrkt förslaget, har påtalat att överlämnande

till föräldrarna eller annan fostrare många gånger kan visa sig

olämpligt och att fråga då uppstår hur polisen bör förfara. Därvid har påpekats

de svårigheter som är förknippade med att överlämna den minderårige

till ungdomshem.

Enligt riksåklagarämbetet är en tänkbar lösning att förslaget kompletteras

så att, om överlämnande till föräldrarna ej kan äga rum men sannolika skäl

finns att den minderårige bör omhändertagas för utredning enligt barnavårdslagen,

polismyndigheten skall kunna ta den underårige i förvar i avbidan

på barnavårdsnämndens beslut. Statsåklagaren i Stockholm finner det

tveksamt om det är lämpligt att föra de minderåriga till ungdomshem, vilka

ofta hyser svårt belastade kriminella ungdomar. En möjlighet vore att barnavårdsnämnderna

hade jourtjänst, så att polisen kunde överlämna ungdomarna

direkt till en barnavårdsassistent. Även statsåklagaren i Malmö anser

att det bör finnas möjlighet att lämna den unge till barnavårdsnämnden.

Om detta nattetid är omöjligt av praktiska skäl, bör han kunna förvaras på

polisstationen. Barnavårdsnämnden i Härnösand förordar också möjlighet

till polisförvaring i avbidan på barnavårdsnämndens beslut. Polisberedningen

ifrågasätter om det inte är lämpligare att föräldrarna hämtar den

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 145 är Itlfill

underårige på polisstationen än att polisen för honom till föräldrahemmet.

Enligt beredningens uppfattning bör som allmän förutsättning för det nya

stadgandets tillämpning gälla att den unge inte endast vid enstaka tillfällen

anträffas i ungdomsfarlig miljö. Sistnämnda uppfattning delas av polismästaren

i Stockholm. Denne anser vidare att, om det inte går att placera

den minderårige på ungdomshem, polisen bör begränsa sig till att uppmana

honom att bege sig hem efter att ha antecknat hans namn och adress. Kvarhållande

på polisstationen någon längre tid bör enligt polismästaren under

inga omständigheter få förekomma i sådana fall.

Barnavårdsnämnden i Malmö ställer frågan, vad som händer i de fall,

då hemmen är olämpliga eller ligger för långt bort. Vissa av barna- och ungdomsvårdens

institutioner kan i enstaka fall vara lämpliga för tillfällig förvaring,

men då skall självklart fordras medgivande från institutionens huvudman.

Ungdomshemmen i Malmö, de s. k. inackorderingshemmen, är inte

lämpliga och inte heller upptagningshemmen. Nämnden kan således inte

tillstyrka att polismyndigheten får rätt att utan vidare placera dessa ungdomar

på exempelvis ungdomshemmen. Frågan om placeringsmöjligheterna

kvarstår då fortfarande olösta. Enligt socialvårdskonsulenten i sjätte distriktet

bör det föreslagna stadgandet kompletteras med möjlighet för polisen

att omhänderta de ungdomar, som inte har något hem i orten. Det är enligt

konsulenten meningslöst att först omhänderta den unge och sedan lämna

honom nödställd på gatan. Barnavårdsnämnden i Göteborg säger, att ett

genomförande av förslaget fordrar ökade resurser både när det gäller personal

och inkvarteringsmöjligheter. Det tjänar inte mycket till att avlägsna

ungdomarna från en skadlig miljö, om man sedan inte kan hjälpa dem. Enligt

länsstyrelsen i Västernorrlands län är det nödvändigt att polisen får

möjlighet att överlämna en minderårig, som inte har några föräldrar, till en

annan person. Länsstyrelsen finner en utbyggnad av ungdomshem eller liknande

inrättningar påkallad.

överståthållaråmbetet understryker att det vore värdefullt om polisen

kunde ingripa på ett tidigare stadium än nu. I vanliga fall torde, säger ämbetet,

en enkel anmaning till den underårige att bege sig hem vara tillräcklig.

Går inte det, bör man i första hand skaffa uppgifter om den unges identitet.

Då det ofta inte är möjligt eller lämpligt att göra detta på platsen, bör polisen

enligt ämbetets uppfattning ha befogenhet att ta de unga med till polisstationen.

Därifrån kan föräldrarna eventuellt underrättas. Eu sådan utvidgning

av polisens befogenheter är inte så genomgripande att den bör avvisas.

Annat blir förhållandet om det gäller tvångsförpassning till hemmet eller

ett ungdomshem. Tvångsförpassning till hemmet är, säger ämbetet, säkerligen

många gånger olämplig. Huvudsyftet är ju också bara att vederbörande

temporärt skall skiljas från den farliga miljön och att barnavårdsnämnden

skall kunna fortsätta utredningen. Ännu mindre synes tvångsförpassning till

ungdomshem kunna ifrågakomma. Där kan den unge inte utan vidare tvångs
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 145 år 1963

vis kvarhåll as. Klientelet där är i allmänhet också olämpligt för ungdomar,

om vilkas bakgrund knappast någon utredning finns. Polisen kommer tydligen

att nödgas släppa den unge, innan frågan om nattlogi blivit ordnad. Möjligen

skulle någon form av natthärbärge kunna tjänstgöra. Barnavårdsnämnden

i Malmö tar fasta på att socialstyrelsens förslag inte syftar till omhändertagande

i egentlig mening utan bara till att för stunden skilja den

unge från den olämpliga miljön. Om det är nödvändigt att för fastställande

av identitet ta honom med till polisstationen, blir det dock fråga om omhändertagande.

Det kan i dylika situationer lätt uppkomma olustiga och

svårlösta situationer, särskilt när det gäller mer vuxen ungdom. Enligt den

äldre barnavårdslagen fanns en möjlighet för polisen att tillfälligt omhänderta

vissa unga personer, vilkas namn, ålder och bostad inte kunde utrönas.

Det har visat sig att det många gånger skulle varit av stort värde att ha den

bestämmelsen kvar. Nämnden understryker behovet av ett tillägg med denna

innebörd.

Enligt länsstyrelsen i Malmöhus lön bör frågan om ett införande av den

föreslagna bestämmelsen ytterligare övervägas.

Förslaget avst yrkes helt av länsstyrelsen i Västmanlands län, Svenska

socialvårds förbundet (majoriteten), Svenska stadsförbundet (majoriteten),

Sveriges barnpsykiatriska förening samt Stockholms stads barnavårdsnämnd

(majoriteten) och barnavårdsnämnden i Hälsingborg. Även

dessa remissorgan framhåller som sin uppfattning, att nuvarande situation

fordrar åtgärder från myndigheternas sida, men förordar i stället för ökade

möjligheter till tvångsingripanden en förstärkning av barnavårdsnämndernas

resurser. Härigenom skulle nämnderna få möjlighet att utöka den s. k.

uppsökande verksamhet, som redan förekommer på flera håll i landet och

som innebär att representanter för barnavårdsnämnden nattetid söker kontakt

med de ungdomar det här är fråga om. De avstyrkande remissorganen

anser, att en förtroendefull inställning till myndigheterna från ungdomens

sida är en oundgänglig lörutsättning för att denna verksamhet skall lyckas,

och befarar, att ett ingripande från polisens sida skulle skapa svårigheter

härvidlag.

Enligt länsstyrelsen i Västmanlands lön bör uppsikten över de kringdrivande

ungdomarna främst åvila socialvårdsmyndigheterna, varvid polisen

givetvis har skyldighet att samarbeta. Att goda resultat kan nås den vägen

visar erfarenheterna från Västerås. Länsstyrelsen betvivlar också det praktiska

värdet av den föreslagna bestämmelsen. I många hem skulle, säger

länsstyrelsen, åtgärderna möta ringa förståelse. Svenska socialvårds förbundet

framhåller, att bestämmelsen medger ingripande mot personer som kommit

ut i förvärvslivet och inordnats i samhället. Det kan inte heller, anser

förbundet, vara lyckligt att inleda ett förebyggande arbete med en tvångsåtgärd

från polisens sida. Polisingripandena torde inte heller få avsedd effekt.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungi. Maj.ts proposition nr 145 år 1963

Svenska stadsförbundet anser det inte vara rimligt att man för att komma

i tidig kontakt med en klart vanartshotad grupp tillgriper en lagstiftning,

som med stor sannolikhet kan komma att gå ut över personer, vilka befinner

sig i sällskap med dem som lagstiftningen vänder sig mot. Det kan ej

bestridas, säger förbundet, att ett tillfälligt omhändertagande genom polisens

försorg kan vara tillräckligt för att avskräcka en ung person från att i

fortsättningen söka sig till tvivelaktiga miljöer och även i viss utsträckning

kan väcka föräldrarnas insikt eller ge dem ett auktoritativt stöd. Det är dock

olämpligt att införa ingripanden av denna drastiska natur i samhällets förebyggande

verksamhet. Förslaget förutsätter också att polisen i de enskilda

fallen omgående skall kunna bedöma om det är lämpligt att överlämna den

unge till föräldrarna. Det samarbete mellan polis och barnavårdsnämnd,

som bedrives i de större städerna, visar att nämnderna är inriktade på att

inom nuvarande lagstiftnings ram lösa problemen. Enligt Svenska barnpsykiatriska

föreningen kan förslaget ytligt sett te sig bestickande. En mycket

viktig fråga är emellertid om inte redan befintliga anordningar räcker till,

om de upprustas och får en ärlig chans att göra ett fullgott arbete. Det kan

allvarligt betvivlas, säger föreningen, om det skulle finnas några raggarproblem,

därest polis och barnavårdsnämnder var väl utrustade. Bättre personalutbildning,

införande av kvarterspolis, en utökning av den uppsökande

verksamheten erfordras bl. a. Sådana åtgärder bör prövas först. Det är mycket

viktigt, framhålles det, att ungdomarna upplever fasthet och konsekvens

nen också oerhört viktigt för deras utveckling till mogna och ansvarsmedvetna

människor att deras personliga integritet och självständighet respekteras

och uppmuntras. Det är risk för att relationen till polisen försämras

om förslaget genomföres.

Stockholms stads barnavårdsnämnd anser att befintliga bestämmelser i

barnavårdslagen ger nämnden möjlighet att få kännedom om problemen

i de enskilda fallen och att ingripa relativt snabbt. All erfarenhet talar också

för att de ungdomar det här är fråga om har hemförhållanden av sådan

karaktär att effekten av en hemforsling snarast skulle bli motsatt mot den

önskade. Dessutom skulle de kanske redan samma kväll återvända till den

farliga miljön. Härtill kommer att den nya barnavårdslagen tillmätt rättssäkerheten

avgörande betydelse. Förslaget strider mot andan i denna lag.

Vidare skulle dessa ungdomars negativa attityd till samhället skärpas, särskilt

i förhållande till ordningsmakten. Det gäller att bygga upp en »goodwill»

gentemot ungdomarna och kärnpunkten är enligt all erfarenhet att få

kontakt med dem genom informella åtgärder utan tvångskaraktär. Varje år

kommer barnavårdsnämndens nattpatruller i förbindelse med 100-tals ungdomar.

Det är nödvändigt med en utökning av denna verksamhet. Förbättrad

fritidsmiljö har vidare stor betydelse. Likaså måste det enligt nämndens

uppfattning finnas möjligheter att ta hand om, tillfälligt eller på längre sikt,

särskilt de unga flickorna och att skaffa dem bostad. En utveckling eller

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1963

dessa linjer är enligt nämndens mening den riktiga vägen då det gäller att

möta de problem socialstyrelsen tagit upp. Liknande synpunkter anföres av

barnavårdsnämnden i Hälsingborg.

Föredragande statsrådet

Samhällsutvecklingen har i en del avseenden visat sig inrymma faror

för vissa grupper av ungdom. Bosättningens koncentration till städer och

andra tätorter, de förhållandevis stora belopp, som unga förvärvsarbetande

personer utan egen familj kan disponera för egen del, och den rikliga förekomsten

av motorfordon har gynnat uppkomsten av vissa avarter i uppträdande

och livsföring. Ehuru antalet ungdomar mot vilka anmärkningar

i detta hänseende kan riktas totalt sett inte är betydande, har det påträngande

draget i det beteende som karakteriserar dessa ungdomar och den lockelse

som deras livsföring kan utöva på yngre och oerfarna kamrater skapat

problem.

Samhällets åtgärder för att hindra unga människor att gå en asocial utveckling

till mötes vilar på den grund som barnavårdslagen utgör. Huvudansvaret

för samhällets barna- och ungdomsvårdande verksamhet ligger hos

de kommunala barnavårdsnämnderna. Lagen ställer olika former för ingripande

till nämndernas förfogande. För att samhällets ungdomsvård skall

kunna bidra till förebyggande av asocialt levnadssätt hos ungdom erfordras

att samhällsorganen är aktivt verksamma för att uppsöka unga människor,

vilkas livsföring och vanor ger anledning till farhågor för deras utveckling.

En sådan uppsökande verksamhet bedrives av flera barnavårdsnämnder,

främst i de större städerna. Verksamheten organiseras så att företrädare

för barnavårdsnämnderna under kvälls- eller nattpatrullering söker kontakt

med ungdomar, som driver omkring på gatorna eller uppehåller sig på

olämpliga platser. På flera orter sker denna patrullering i samverkan med

polismakten, så att polispersonal och barnavårdspersonal patrullerar tillsammans.

Ett nära samarbete mellan barnavårdsnämnder och polis förutsättes

både i barnavårdslagen och i allmänna polisinstruktionen. Vikten av

ett sådant samarbete har ytterligare inskärpts av Kungl. Maj :t i cirkulär

till barnavårdsnämnder och polismyndigheter.

Syftet med den uppsökande verksamhet, som bedrives från barnavårdsnämndernas

sida, är att göra det möjligt för nämnden att snabbt ingripa med

åtgärder där detta visar sig behövligt. All beslutanderätt i sådana frågor ligger

hos barnavårdsnämnden. Snabba avgöranden kan komma till stånd genom

att barnavårdsnämndens ordförande fattar beslut i avvaktan på nämndens

prövning. Vid sidan av den rapportering som sker genom nämndens

egen personal har polisens iakttagelser angående barns och ungdoms uppträdande

på gator och offentliga platser stor betydelse som impuls för barnavårdsnämnden

till undersökning och eventuellt ingripande. Är uppträdan
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr H5 år 1963

det eller levnadssättet hos en person under 21 år sådant, att det utgör en fara

för allmän ordning eller säkerhet, och är det sannolika skäl för att barnavårdsnämndens

ingripande påkallas, kan polismyndigheten självständigt

ta den underårige i förvar i avbidan på barnavårdsnämndens beslut. Nämnden

skall ofördröj ligen underrättas och den skall skyndsamt besluta om den

underårige skall omhändertagas eller friges. I det senare fallet kan nämnden

besluta att han skall hållas kvar så länge att föräldrarna eller annan

fostrare kan hämta honom.

De företeelser som i nuvarande situation är ägnade att inge särskild oro

är att mycket unga personer vid vistelse på gator och i en del andra miljöer

löper stor risk att genom bekantskap med mera avancerade ungdomar tillägna

sig alkoholvanor och bli utsatta för förförelse av annat slag. Inte minst

för flickorna kan sådana erfarenheter få allvarliga följder för hela deras

framtid. Flickornas eget uppträdande på gator och allmänna platser är

sällan sådant att polisen med hänvisning till fara för allmän ordning och

säkerhet kan omhänderta dem för att förhindra att de kommer i dåligt sällskap.

Angelägenheten av att så tidigt som möjligt skilja unga människor från

en olämplig miljö har föranlett socialstyrelsen att föreslå en utvidgning av

polisens möjligheter att tillfälligt ta om hand barn och ungdomar under 18

år, som påträffas under förhållanden vilka innebär risk för deras hälsa eller

utveckling. Den unge skall enligt förslaget överlämnas till föräldrarna eller

annan fostrare och anmälan skall göras till barnavårdsnämnden. Enligt socialstyrelsens

motivering är syftet med förslaget inte att skapa en ny form

för omhändertagande i egentlig mening utan i stället att bereda möjlighet

att för stunden avlägsna unga personer från en olämplig miljö.

Under remissbehandlingen av socialstyrelsens förslag har allmänt framhållits

att ytterligare insatser från samhällets sida erfordras för att råda bot

på de missförhållanden inom ungdomsvärlden som berörts i det föregående.

I flertalet remissyttranden har den av socialstyrelsen föreslagna möjligheten

till ingripande från polisens sida godtagits som ett lämpligt instrument

bland dem som bör stå till samhällsorganens förfogande i arbetet för

att leda unga människor bort från en fördärvbringande utveckling. Kritik

har emellertid också från vissa synpunkter riktats mot förslaget, och ett

antal remissorgan ställer sig helt avvisande till detsamma. Det har anmärkts,

att ansvaret för ingripanden till skydd för barns och ungdoms hälsa och utveckling

bör ligga hos barnavårdsorganen och inte hos polisen. Vidare har

påpekats, att de barn och unga som det här gäller ofta har så dåliga hemförhållanden,

att ett återförande till föräldrarna inte är till något som helst

gagn. Ett uttalande i socialstyrelsens motivering om att ett överförande till

ungdomshem skall kunna ske med stöd av den föreslagna bestämmelsen har

också väckt kritik.

Jag vill för min del understryka vad som är grundtanken i barnavårds
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Iiungl. Maj:ts proposition nr ?45 år W63

lagen, nämligen att ansvaret för samhällets vård av barn och ungdom ligger

hos kommunerna och deras barnavårdsnämnder. Den av socialstyrelsen

föreslagna bestämmelsen skulle i viss mån skapa oklarhet om ansvarsfördelningen

mellan barnavårdsnämnderna och polisen. Förslaget avser att åt

polismyndigheten överlämna en bedömning i rena barnavårdsfrågor. I likhet

med förslagets kritiker anser jag att de ökade insatser på den förebyggande

ungdomsvårdens område, som utan tvivel är påkallade, bör ankomma

på barnavårdens organ. Vad som under remissbehandlingen anförts från

företrädare för den kommunala barna- och ungdomsvården borgar för att

man är beredd till sådana insatser. Härvid bör barnavårdsnämnderna kunna

påräkna att större resurser i olika avseenden ställs till deras förfogande från

kommunernas sida.

Med det anförda vill jag inte ha sagt att arbetet på att skydda barn och

ungdom mot olämplig miljöpåverkan är en angelägenhet som endast barnavårdsnämnderna

har att befatta sig med. Det grundläggande ansvaret för

barnens och ungdomens fostran vilar på föräldrarna och hemmen och häri

ligger självfallet också ett ansvar av denna förebyggande art. Också skolan

har här en viktig funktion, som bör fullgöras i nära samverkan med hemmen.

Problemen och svårigheterna gäller särskilt fritidsmiljön. Föreningarnas

och det frivilliga ungdomsarbetets betydelse då det gäller att möta

dessa svårigheter kan inte nog understrykas. Barnavårdsnämnderna bör

samarbeta med och stödja alla dem som är verksamma i arbetet för ungdomens

fostran, både myndigheter, organisationer och enskilda. Inte minst är

ett gott samarbete mellan barnavårdsnämnder och polis av största betydelse.

Barnavårdsnämnderna kan inte undvara den hjälp, som polisens iakttagelser

erbjuder när det gäller att få kännedom om de ungdomar, som nämnderna

kan ha anledning att uppmärksamma.

Polisens roll i detta sammanhang har i viss mån undanskymts av att nuvarande

bestämmelser om polisens verksamhet tar sikte på inskridande

mot beteenden som innebär en fara för allmän ordning eller säkerhet. Detta

har medfört att ungdomar, som uppehåller sig i för dem farlig miljö men som

inte kan sägas uppträda ordningsstörande, ibland gör svårigheter när polisen

vill göra sig närmare underrättad om deras förhållanden. För att barnavårdsnämnden

skall kunna handla måste polisen ha möjlighet att tillhandahålla

vissa data om de personer, beträffande vilka ett ingripande av

nämnden kan antagas vara påkallat. En bestämmelse, som inskärper polisens

befogenhet att inhämta sådana uppgifter, synes vara på sin plats. Den

bör lämpligen innebära att, om sannolika skäl föreligger för att barnavårdsnämnden

bör ingripa med förebyggande åtgärder eller samhällsvård beträffande

en person under 21 år och hans namn, ålder eller bostad inte kan utrönas,

han skall kunna tagas i förvar av polismyndigheten tills erforderliga

uppgifter i dessa hänseenden kunnat erhållas. För att bestämmelsen skall få

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr H5 år 1963

någon praktisk betydelse fordras att en patrullerande polisman kan ta den

underårige i förvar utan föregående beslut av polismyndigheten. I sådant

fall skall anmälan om åtgärden skyndsamt göras till polismyndigheten.

Den föreslagna bestämmelsen, som bör få sin plats i 33 § barnavårdslagen,

blir tillämplig både då den underårige vägrar att lämna uppgift och då det

kan förmodas att hans uppgift är oriktig. Vidare bör ordalagen i stadgandet

väljas så att polisen får skyldighet att även på annat sätt än genom förhör

med den underårige söka inhämta de önskade uppgifterna. Då det torde

vara möjligt att snabbt utröna identiteten hos den som tagits i förvar, bör

endast en kortvarig förvaring komma i fråga. Sedan uppgifter om namn,

ålder och bostad inhämtats, skall den underårige omedelbart friges utan att

någon prövning av polismyndigheten avvaktas.

Att anmälan om åtgärd, som avses med den nya bestämmelsen, ofördröj ligen

skall göras till barnavårdsnämnden framgår av 93 § barnavårdslagen.

Det blir sedan nämndens sak att ta ställning till om den underårige skall bli

föremål för något ingripande från dess sida.

Genomföres den nu förordade ordningen torde syftet med socialstyrelsens

förslag i väsentliga delar tillgodoses. Om den nya bestämmelsen utnyttjas på

ett omdömesgillt och varsamt sätt, vilket jag förutsätter, undvikes samtidigt

de olägenheter och risker, som ansetts förknippade med socialstyrelsens

förslag och som förut antytts.

Enligt gällande regler ankommer det på socialstyrelsen att besluta om

intagning i ungdomsvårdsskola. I styrelsens beslut kan ändring sökas hos

Kungl. Maj :t. Med hänsyn till att barnavårdsnämnds beslut om omhändertagande

för utredning enligt lagen går i omedelbar verkställighet och att

beslut om omhändertagande för samliällsvård enligt nämndens bestämmande

kan få verkställas utan hinder av att det inte vunnit laga kraft, torde

även socialstyrelsens beslut om intagning i ungdomsvårdsskola kunna verkställas

omedelbart. Värdet av ett snabbt ingripande från barnavårdsnämndernas

sida skulle eljest i många fall omintetgöras. För undanröjande av

tvekan bör stadgandet i 87 § andra stycket barnavårdslagen angående omedelbar

verkställighet av vissa beslut av socialstyrelsen kompletteras på denna

punkt.

I enlighet med det anförda har inom socialdepartementet upprättats förslag

till lag om ändrad lydelse av 33 och 87 §§ barnavårdslagen den 29 april

1960 (nr 97).

Föredragande statsrådet hemställer härefter, att lagrådets utlåtande

över förenämnda lagförslag, som har den lydelse bilaga1 till detta protokoll

1 Bilagan, som är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här utelämnats.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1963

utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets

övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Ingemar Lindberg

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 745 år 1963

17

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 29 mars

1963.

Närvarande:

justitieråden Romanus,

Digman,

Nordström,

regeringsrådet Holmgren.

Enligt lagrådet den 26 mars 1963 tillhandakommet utdrag av protokoll

över socialärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 8

mars 1963, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för

det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat

förslag till lag om ändrad lydelse av 33 och 87 §§ barnavårdslagen den 29

april 1960 (nr 97).

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

hovrättsassessorn Ingrid Hilding.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Birgitta Liljefors

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr l''i5 år 1963

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet å

Stockholms slott den 5 april 1963.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Andersson, Lindström,

Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Johansson, af Geijerstam,

Hermansson, Holmqvist, Aspling.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

statsrådet Lindström lagrådets den 29 mars 1963 avgivna utlåtande över

det till lagrådet den 8 i samma månad remitterade förslaget till lag om

ändrad lydelse av 33 och 87 §§ barnavårdslagen den 29 april 1960 (nr 97).

Föredraganden hemställer, att ifrågavarande lagförslag, vilket av lagrådet

lämnats utan erinran, måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom

proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Ingemar Lindberg

IDUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM 63

312341

Doktrin (1)

  1. Den s. k. raggarlagen. Några spörsmål om legalitet och effektivitet, SvJT 1966 s. 132, på s. 133, 136 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

5 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1963:329 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 33 och 87 §§ barnavårdslagen den 29 april 1960 a1 i texten
  2. 2LU 1963:58 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 33 och 87 §§ barnavårdslagen den 29 april 1960 s. 1 i texten

Doktrin (3)

3 kopplingar i 1 dokument.

  1. SvJT 1966 s. 132 Den s. k. raggarlagen. Några spörsmål om legalitet och effektivitet s. 132 · s. 133 · s. 136 i texten