Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändring i lagen den 13 november 1936 (nr 567) om domkapitel

1963-04-05 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 3,5 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1963:153, Med förslag till lag angående ändring i lagen den 13 november 1936 (nr 567) om domkapitel

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1963

1

Nr 153

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändring i lagen den 13 november 1936 (nr 567) om domkapitel;

given Stockholms slott den 5 april 1963.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga

härvid fogat förslag till lag angående ändring i lagen den 13 november 1936

(nr 567) om domkapitel.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Sven af Geijerstam

Propositionens huvudsakliga innehåll

I syfte att få en smidigare ordning för handläggning av ärenden hos domkapitlen

föreslås att nu gällande regler härom i lagen om domkapitel ersätts med

nya, som kommer att intagas i instruktionen för domkapitlen. Vidare föreslås

en huvudsakligen formell ändring av bestämmelserna om domkapitels rätt att

skilja präst från prästämbetet, som betingas av de i brottsbalken upptagna

reglerna om behandlingen av psykiskt abnorma lagöverträdare. 1

1 — Bihang till riksdagens ''protokoll 1963. 1 sand. Nr 163

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1963

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 13 november 1936 (nr 567) om domkapitel

Härigenom förordnas, dels att 15, 16 och 17 §§ lagen den 13 november 1936

om domkapitel skola upphöra att gälla, dels att 13 § 4 mom. sagda lag1 skall

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

It mom. Har prästerlig befattningshavare

blivit genom lagakraftägande

dom avsatt från sin befattning, må

han av domkapitlet skiljas från prästämbetet

eller för viss tid, ej över ett

år, förklaras obehörig att utöva detsamma.

Har han genom lagakraftägande

dom befunnits skyldig till förfarande,

varå avsättning kunnat följa,

men jämlikt 5 kap. 5 § strafflagen

förklarats fri från ansvar och i anslutning

härtill erhållit tjänstledighet,

äger domkapitlet förklara honom

obehörig att utöva prästämbetet intill

dess han åter må träda i tjänstgöring.

(Föreslagen lydelse)

13 §.

It mom. Har prästerlig befattningshavare,

som enligt lagakraftägande

dom funnits hava begått brott, till

följd därav avsatts eller förklarats

skyldig att avgå från sin befattning,

må han av domkapitlet skiljas från

prästämbetet eller för viss tid, ej över

ett år, förklaras obehörig att utöva

detsamma. Har han ej avsatts eller

förklarats skyldig att avgå men i anslutning

till domen på grund av sin

sinnesbeskaffenhet erhållit tjänstledighet

från sin befattning, äger domkapitlet

förklara honom obehörig att

utöva prästämbetet för tid, varunder

han icke uppehåller sin befattning.

Prästerlig befattningshavare-----sin befattning.

Präst utan-----utöva detsamma.

Denna lag träder i kraft, såvitt avser 13 § 4 mom., den dag Konungen förordnar

och i övrigt den 1 januari 1964. 1

1 Gällande lydelse av 13 § 4 mom., se SFS 1948: 490.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1963

3

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, håUet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 15

februari 1963.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist, Asp
LING.

Statsrådet af Geijerstam anmäler efter gemensam beredning med statsrådets

övriga ledamöter fråga om beslutsordningen i domkapitlen m.m. samt anför

därvid följande.

På grundval av stiftskansliutredningens slutbetänkande den 12 december

1958 rörande stiftskansliernas organisation (stencilerat) framlade Kungl. Maj:t

genom propositionen 1960:101 förslag till förenkling av stiftsmyndigheternas

arbetsformer och handläggningen av arbetet på stiftskanslierna. På hemställan

av statsutskottet (SU 1960:118) biföll riksdagen propositionen (rskr 294).

I ärendet framhöll föredragande departementschefen, att de föreslagna förenklingarna

förutsatte ändring i gällande bestämmelser rörande stiftsmyndigheternas

organisation, vilka regler i några fall återfanns i lagstiftning, som på grund

av sin natur av kyrkolag inte kunde ändras utan kyrkomötets medverkan. Så

var fallet bl. a. beträffande beslutsordningen i domkapitlen, vilken regleras i

lagen den 13 november 1936 (nr 567) om domkapitel. Under hänvisning till att

kyrkomöte inte avsågs bli inkallat år 1960 uttalade departementschefen, att

frågan om lagändring i berörda fall fick anstå någon tid.

Innevarande år skall kyrkomöte hållas, och jag anhåller därför att nu få ta

upp frågan om ändring i domkapitelslagen till närmare behandling.

Gällande bestämmelser. Beslut fattas i domkapitlet som princip alltid i plenum.

För beslutförhet fordras jämlikt 17 § domkapitelslagen, att minst fem av

kapitlets sex ledamöter1 är tillstädes. Beslut kan också fattas, om endast fyra

ledamöter är närvarande, men då fordras att alla är ense om beslutet. I vissa

fall kan beslut fattas av preses — biskopen — ensam på domkapitlets vägnar.

Enligt 15 § äger sålunda biskopen med stiftssekreteraren såsom föredragande

fullgöra sådana åligganden, som avser ringare ärenden eller ärenden vilka kräver

skyndsamhet och inte är av sådan vikt, att de likväl bör handläggas i plenum.

1 I domkapitlen i Uppsala och Lund finns åtta ledamöter.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1963

Ärende som biskopen handlagt ensam skall anmälas vid nästa sammanträde.

I 16 § föreskrives, att domkapitlet som regel skall sammanträda varannan vecka

samt även oftare, om ärendena det påkallar.

Frågans tidigare behandling. Stiftskansliutredningen hade till uppgift att kartlägga

de olika arbetsuppgifterna hos stiftsstyrelserna — domkapitlet och stiftsnämnden

— samt framlägga förslag till förenklade och mera rationella arbetsformer

hos myndigheterna, bl. a. en smidigare beslutsordning. I detta hänseende

föreslog utredningen — som erinrade om att delegation av beslutanderätt på

chef eller annan befattningshavare fått en vidsträckt användning inom statsförvaltningen

— att beslutsordningen hos stiftsmyndigheterna borde förenklas,

så att myndigheten fick möjlighet att delegera beslutanderätten i vissa ärenden

eller grupper av ärenden av mera rutinmässig karaktär. Det framlagda systemet

för beslutsordning i domkapitlet upprättade utredningen efter förebild av det

som gäller för länsstyrelserna. Enligt utredningens mening syntes alltefter ärendenas

vikt och natur beslutanderätten kunna delegeras på så sätt, att besluten

fattades av antingen 1) preses efter föredragning av tjänsteman, 2) stiftssekreteraren

eller stiftsnotarie efter föredragning av annan tjänsteman, eller 3) tjänsteman

utan föredragning (enmansärenden).

Utredningen föreslog vidare att preses skulle kunna besluta ensam i ärenden,

som var av brådskande natur, även om ärendena eljest bort handläggas i plenum.

Sådant beslut skulle fattas i närvaro av föredraganden. Föredrogs ärende

av annan än stiftssekreteraren borde även denne närvara. Beslutet skulle anmälas

vid domkapitlets nästa sammanträde.

Enligt utredningens mening borde det ankomma på domkapitlet att — i arbetsordning

eller annorledes — bestämma närmare om delegationens omfattning.

Dock borde i författning bestämmas, vilka ärenden som obligatoriskt skulle

handläggas i plenum. Sådan form borde alltid användas, då ärendet förutsatte

medverkan av präst- och lekmannarepresentation.

Utredningen underströk, att genom att införa möjlighet till delegation vanns,

att domkapitlet i plenum kunde avlastas rutinärenden och givas mera tid att

ägna sig åt de viktigare ärendena. Därjämte kunde antalet sammanträden begränsas.

Utredningen ansåg, att bestämmelserna om beslutförhet och delegation borde

intagas i instruktionen för domkapitlen, i samband varmed reglerna i domkapitelslagen

om beslutförhet kunde upphävas. Även föreskriften om sammanträdestid

borde utgå. I lagen borde allenast finnas en bestämmelse om att Kungl.

Maj:t hade befogenhet att i administrativ ordning meddela berörda bestämmelser.

Vid remissbehandlingen av stiftskansliutredningens betänkande, varvid yttranden

avgivits av bl. a. samtliga domkapitel, har förslaget om delegation av

beslutanderätten genomgående godtagits av de myndigheter, som yttrat sig i

denna fråga. Ett flertal myndigheter har uttalat, att de funnit förslaget väl
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1963

betänkt och välgrundat. Några principiella betänkligheter mot dess genomförande

har inte anförts.

Departementschefen erinrade i propositionen 1960:101 om att möjlighet till

delegation av beslutanderätt i allmänhet redan finns hos andra förvaltningsmyndigheter,

samt förordade därför, att motsvarande möjlighet infördes hos

stiftsmyndigheterna. Han anförde vidare.

Eftersom förhållandena kan växla i de olika stiften finner jag i likhet med

utredningen det lämpligt, att myndigheterna får stor frihet att själva bestämma,

i vilken omfattning delegation skall ske. För att beslutsordningen inte skall bli

för oenhetlig har utredningen lagt fram ett förslag till normalarbetsordning för

domkapitel och stiftsnämnd. Jag finner detta välbetänkt, och jag anser att förslaget

i sina huvuddrag bör läggas till grund för hur de lokala arbetsordningarna

skall vara utformade.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande hade statsutskottet ingen erinran att

göra mot de skilda förslagen till förenkling av arbetet. De syntes utskottet väl

avpassade för en smidig handläggningsordning och ett rationellt utnyttjande av

arbetskraften.

De av riksdagen på grundval av förenämnda proposition antagna förslagen till

rationalisering har för stiftsnämndemas vidkommande kommit till uttryck i en

ny instruktion, som utfärdats den 25 november 1960 (nr 705). I instruktionen

har bl. a. upptagits en förenklad beslutsordning.

Föredragande statsrådet. Den gällande lagen om domkapitel från år 1936

upptar bl. a. regler om beslutförhet i domkapitlen. Denna ordning får ses mot

bakgrunden av den historiska utvecklingen. Domkapitlen utövade nämligen i

äldre tider i betydande omfattning dömande verksamhet. Före tillkomsten av

1936 års lag återfanns bestämmelserna om domkapitlens verksamhet huvudsakligen

i förordningen den 11 februari 1687 huru med rättegång uti domkapitlen

skall förhållas. Domkapitlens befogenhet att utöva dömande funktioner har

med tiden alltmera begränsats och avser nu väsentligen allenast två angelägenheter,

nämligen viss disciplinär bestraffning av innehavare av prästerlig tjänst

samt prästs skiljande eller avstängande från prästämbetet jämte prästs skyldighet

att i visst fall avgå från tjänsten. Vid tiden för tillkomsten av 1936

års lag kvarstod ännu i princip domkapitlets domsrätt vid förbrytelser, som

rörde prästs ämbetsförvaltning i hans egentliga prästerliga gärning eller hans

leverne samt — åtminstone formellt — viss motsvarande domsrätt över lärare

vid läroverk och seminarier. Denna ordning ändrades år 1948.

Domkapitlets uppgifter är således numera väsentligen av administrativ natur.

I detta hänseende skiljer sig inte ärendenas karaktär i någon större grad från

vad som förekommer vid verksamheten hos andra regionala myndigheter. Därjämte

utgör domkapitlet ett i det kyrkliga livet aktivt deltagande organ med

skyldighet att i olika avseenden främja den kyrkliga verksamheten inom stiftet.

Med hänsyn till de förändringar med avseende å uppgifterna som sålunda

inträtt vid skilda tidpunkter synes något hinder inte föreligga att den närmare

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1963

regleringen av förfarandet vid besluts fattande nu i sin helhet, i likhet med vad

som gäller för andra regionala myndigheter, sker i författning av administrativ

natur.

Till följd av det sagda bör såsom stiftskansliutredningen föreslagit 15—17 §§

lagen om domkapitel, vilka lagrum innehålla bestämmelser om beslutförhet och

sammanträdesordning, upphävas. Detta torde medföra, att Kungl. Maj:t får

befogenhet att i administrativ ordning meddela nu aktuella bestämmelser med

stöd av 21 §, enligt vilken Kungl. Maj:t kan meddela närmare föreskrifter om

domkapitlens verksamhet.

Vad så gäller den närmare utformningen av berörda bestämmelser om beslutsordning

m. m. vill jag erinra om vad föredragande departementschefen anförde i

propositionen 1960:101 om det önskvärda i att möjlighet till delegation av

beslutanderätten infördes hos stiftsmyndigheterna. Enligt stiftskansliutredningens

förslag skall delegationen väsentligen avse sådana ärenden, som inte fordrar

medverkan av domkapitlets präst- och lekmannarepresentation. I brådskande

fall skall dock även ärenden, som fordrar sådan medverkan och alltså skall

handläggas i plenum, få prövas av biskopen ensam efter föredragning, i vilket

fall dock ärendet skall anmälas vid närmast därpå följande plenum. Till

pleniärenden blir självfallet att hänföra sådana ärenden, som hör till domkapitlets

dömande eller disciplinära befogenhet.

Vid bifall till den nu föreslagna ändringen i lagen om domkapitel har jag för

avsikt att föreslå Kungl. Maj:t att utfärda ny instruktion för domkapitlen, i

vilken bl. a. intages bestämmelser om delegation och om beslutsordningen i

övrigt i huvudsaklig överensstämmelse med vad stiftskansliutredningen i dessa

hänseenden föreslagit.

Organisationsförändringen bör träda i kraft den 1 januari 1964.

Inom ecklesiastikdepartementet har i enlighet med det anförda upprättats

förslag till lag angående ändring i lagen den 13 november 1936 (nr 567) om domkapitel.

Föredraganden hemställer,

att lagrådets utlåtande över lagförslaget, av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets

övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj:t

Konungen.

Ur protokollet:

.dsa Teorell

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1963

7

Bilaga

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 13 november 1936 (nr 567) om domkapitel

Härigenom förordnas, att 15, 16 och 17 §§ lagen den 13 november 1936 om

domkapitel skola upphöra att gälla med utgången av år 1963.

ji

\

annbiri; Txflaa**; r>)d’ir<t

fm >b <no loa*! .»pom I

ntsjtot tia •löhsiif.'' ''luiitnfna

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 153 år 1963

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 8 mars 1963.

Närvarande:

Statsråden Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist, Asp
LING.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för justitiedepartementet, statsrådet Kling, fråga om ändrad lydelse av 13 § 4

mom. lagen den 13 november 1936 (nr 567) om domkapitel samt anför därvid

följande.

Den av Kungl. Maj:t och riksdagen antagna brottsbalken har utfärdats den

21 december 1962 (nr 700). Om balkens ikraftträdande förordnar Kungl. Maj:t

med riksdagen. Balkens regler om behandling av psykiskt abnorma lagöverträdare

påkallar ändring i ett flertal författningsbestämmelser, bland dem 13 §

4 mom. lagen om domkapitel. Innevarande år skall kyrkomöte hållas, och jag

anhåller därför att redan nu, före övriga av brottsbalkens ikraftträdande föranledda

följdändringar, få upptaga frågan om denna lagändring till närmare

behandling.

Gällande rätt. I 13 § 4 mom. första stycket domkapitelslagen stadgas att

prästerlig befattningshavare, som genom lagakraftägande dom avsatts från sin

befattning, kan av domkapitlet skiljas från prästämbetet eller ock förklaras

obehörig att under viss tid utöva detsamma. Möjlighet för domkapitel att för

viss tid förklara präst obehörig att utöva ämbetet föreligger även när präst

genom sådan dom befunnits skyldig till förfarande, varå avsättning kunnat följa,

men jämlikt 5 kap. 5 § strafflagen förklarats fri från ansvar och i anslutning

därtill erhållit tjänstledighet. I detta fall äger domkapitlet förklara honom obehörig

att utöva prästämbetet intill dess han åter må träda i tjänstgöring.

Departementschefen. När det gäller brott förövade av sinnessjuka och därmed

jämställda lagöverträdare bryter brottsbalken i viss utsträckning med nu gällande

system. Enligt nuvarande 5 kap. 5 § strafflagen må sådan lagöverträdare

icke fällas till ansvar för sina gärningar och ställes således utanför såväl straff

som de påföljder vilka träder i stället för straff. Enligt brottsbalken däremot hänföres

jämväl de psykiskt abnorma lagöverträdarna under det av domstolarna

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1963

tillämpade reaktionssystemet. Jämligt 33 kap. 2 § i balken kan dock endast vissa

påföljder — däribland ej avsättning eller suspension — ådömas dem som begått

brott under inflytande av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan själslig abnormitet

av så djupgående natur att den måste anses jämställd med sinnessjukdom.

Denna ordning påkallar ändring i 13 § 4 mom. lagen om domkapitel.

Såvitt gäller den som förklaras fri från ansvar tager lagrummet i sin nu

gällande lydelse sikte endast på det fall, att den prästerliga befattningshavaren

i anslutning till straffriförklaringen erhåller tjänstledighet från sin befattning.

För prästerliga befattningshavare gäller emellertid numera bestämmelserna i

statens allmänna tjänstepensionsreglemente, innefattande bland annat stadgande

(5 § c) om skyldighet att efter straffriförklaring avgå från innehavd befattning.

Jämväl detta förhållande påkallar ändring i lagrummet.

Vid omarbetningen av 13 § 4 mom. domkapitelslagen torde ensartade regler

böra ges för det fall, att befattningshavaren dömts till avsättning och att han

på grund av sin sinnesbeskaffenhet icke dömts till sådan påföljd men i administrativ

ordning förklarats skyldig att avgå från sin befattning. I båda fallen torde

han av domkapitlet böra kunna skiljas från prästämbetet eller för viss tid, ej

över ett år, förklaras obehörig att utöva detta. Härför torde, i det fall att beslut

om hans avgång meddelats i administrativ ordning, icke uttryckligen behöva

krävas att å brottet kunnat följa avsättning, enär sådan förutsättning såsom

hittills bör gälla för skyldigheten att avgå. De ändringar som vid brottsbalkens

ikraftträdande påkallas i tjänstepensionsreglementet torde få upptagas till behandling

i samband med andra följdändringar till brottsbalken.

För det fall att präst under angivna omständigheter väl icke tvingas avgå

men erhåller tjänstledighet från sin befattning, torde domkapitlet böra ha

möjlighet att förklara honom obehörig att utöva ämbetet för tid, under vilken

han icke uppehåller sin prästerliga befattning. Ej heller för detta fall torde böra

krävas att å brottet kunnat följa avsättning. Visserligen torde härigenom ske

viss utvidgning av lagrummets tillämpningsområde i förhållande till gällande

rätt, eftersom även ringa ämbetsbrott kan komma att medföra förklaring om

obehörighet att utöva ämbetet. Det synes emellertid icke omotiverat att, om

präst i anledning av sådant brott erhåller tjänstledighet på grund av sin sinnesbeskaffenhet,

möjlighet finns att förklara honom obehörig att utöva prästämbetet

under den tid tjänstledigheten varar.

Arbetet med följdlagstiftningen till brottsbalken är inriktat på att balken

skall träda i kraft den 1 januari 1965. Då emellertid dagen icke kan definitivt

fastslås redan nu, torde beträffande ändringen av 13 § 4 mom. domkapitelslagen

få anges, att den träder i kraft den dag Kungl. Maj:t förordnar. I

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag

till lag angående ändrad lydelse av 13 § b mom. lagen den 13 november 1936

(nr 567) om domkapitel.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj ds proposition nr 153 år 1963

Kungl. Maj:t har den 15 februari 1963 beslutat inhämta lagrådets utlåtande

över ett inom ecklesiastikdepartementet upprättat förslag till ändring av domkapitelslagen,

innebärande att 15, 16 och 17 §§ i lagen skall upphöra att gälla

med utgången av år 1963. Även beträffande nu ifrågavarande lagändring bör

lagrådet höras. Sedan lagrådets utlåtanden över båda förslagen inkommit, torde

— om beslut fattas att förslagen skall underställas riksdagens prövning — gemensam

proposition kunna avlåtas, varvid torde få anges dels att nyssnämnda

paragrafer skall upphöra att gälla, dels att 13 § 4 mom. skall erhålla angiven

lydelse, med ikraftträdande, såvitt avser 13 § 4 mom., den dag Konungen förordnar

och i övrigt den 1 januari 1964.

Föredraganden hemställer, att lagrådets yttrande över det inom justitiedepartementet

upprättade lagförslaget, av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar,

måtte för det i § 87 regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas genom

utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets

övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Margit Hirén

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1963

11

Bilaga

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 13 § 4 mom. lagen den 13 november 1936

(nr 567) om domkapitel

Härigenom förordnas, att 13 § 4 mom. lagen den 13 november 1936 om domkapitel1

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

4 mom. Har prästerlig befattningshavare

blivit genom lagakraftägande

dom avsatt från sin befattning, må

han av domkapitlet skiljas från prästämbetet

eller för viss tid, ej över ett

år, förklaras obehörig att utöva detsamma.

Har han genom lagakraftägande

dom befunnits skyldig till förfarande,

varå avsättning kunnat följa,

men jämlikt 5 lcap. 5 § strafflagen

förklarats fri från ansvar och i

anslutning härtill erhållit tjänstledighet,

äger domkapitlet förklara honom

obehörig att utöva prästämbetet intill

dess han åter må träda i tjänstgöring.

Prästerlig befattningshavare---

Präst utan-----utöva det

.4 mom. Har prästerlig befattningshavare,

som genom lagakraftägande

dom blivit övertygad om brott, till

följd därav avsatts eller förklarats

skyldig att avgå från sin befattning,

må han av domkapitlet skiljas från

prästämbetet eller för viss tid, ej över

ett år, förklaras obehörig att utöva

detsamma. Har han icke blivit avsatt

eller förklarats skyldig att avgå men i

anslutning till domen på grund av sin

sinnesbeskaffenhet erhållit tjänstledighet

från sin befattning, äger domkapitlet

förklara honom obehörig att

utöva prästämbetet för tid, varunder

han icke uppehåller befattningen.

— sin befattning.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

1 Senaste lydelse se SFS 1948: 490.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1963

IJtdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den J) april 1963.

Närvarande:

justitieråden Digman,

Nordström,

regeringsrådet Holmgren,

justitierådet Joachimsson.

Enligt lagrådet den 1 mars 1963 tillhandakommet utdrag av protokoll över

ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 15 februari

1963, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det

i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag

till lag angående ändring i lagen den 13 november 1936 (nr 567) om domkapitel.

Vidare hade Kungl. Maj:t enligt lagrådet den 20 mars 1963 tillhandakommet

utdrag av protokoll över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet den 8 mars 1963, förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för ovannämnda ändamål inhämtas över upprättat förslag till lag angående

ändrad lydelse av 13 § 4 mom. lagen den 13 november 1936 (nr 567) om domkapitel.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet, det

förstnämnda av lagbyråchefen Georg Ericsson och det sistnämnda av lagbyråchefen

Carl Holmberg.

För lagrådet upplystes att, om gemensam proposition avlätes, förslagen komme

att sammanföras till en lag med rubriken lag angående ändring i lagen den

13 november 1936 (nr 567) om domkapitel.

Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet:

Birgitta Liljefors

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1963

13

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten Hertigen av Halland i statsrådet

å Stockholms slott den 5 april 1963.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Andersson, Lindström, Lange,

Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Johansson, af Geijerstam,

Hermansson, Holmqvist, Aspling.

Statsrådet af Geijerstam anmäler efter gemensam beredning med statsrådets

övriga ledamöter lagrådets den 4 april 1963 avgivna utlåtande över dels det till

lagrådet den 15 februari 1963 remitterade förslaget till lag angående ändring i

lagen den 13 november 1936 (nr 567) om domkapitel, dels det till lagrådet den

8 mars 1963 remitterade förslaget till lag angående ändrad lydelse av 13 § 4 mom.

lagen om domkapitel.

Föredraganden anför: I sitt anförande till statsrådsprotokollet den 8 mars

1963 uttalade chefen för justitiedepartementet att, sedan lagrådets utlåtanden

över de båda lagförslagen inkommit, torde — om beslut fattas att förslagen skall

underställas riksdagens prövning — gemensam proposition kunna avlåtas, varvid

torde få anges dels att 15, 16 och 17 §§ lagen om domkapitel skall upphöra

att gälla, dels att 13 § 4 mom. samma lag skall erhålla angiven lydelse, med

ikraftträdande, såvitt avser 13 § 4 mom., den dag Kungl. Maj:t förordnar och i

övrigt den 1 januari 1964. Lagrådet har lämnat de remitterade förslagen utan

erinran. Till följd härav har inom ecklesiastikdepartementet upprättats förslag

till lag angående ändring i lagen den 13 november 1936 (nr 567) om domkapitel,

vilket förslag innefattar de i remisserna den 15 februari 1963 och den 8 mars

1963 upptagna ändringsförslagen. I det nu upprättade förslaget har lagtexten

redaktionellt jämkats.

Föredraganden hemställer,

att ifrågavarande lagförslag måtte jämlikt § 87 regeringsformen

genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Marianne Astell

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1963:303 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 a1 i texten
  2. 1LU 1963:29 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 13 november 1936 s. 1 i texten