Sök i Ratio Lex

Med förslag till allmänna riktlinjer för en malminventering i Norrbottens län och till lag om inskränkning i rätten till inmutning inom Norrbottens län

1963-04-19 · 59 sidor, varav 56 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 56 av 59 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1963:164, Med förslag till allmänna riktlinjer för en malminventering i Norrbottens län och till lag om inskränkning i rätten till inmutning inom Norrbottens län

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16} år 1!)63

1

Nr 164

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till allmänna

riktlinjer för en malminventering i Norrbottens län

och till lag om inskränkning i rätten till inmutning

inom Norrbottens län; given Stockholms slott den 19

april 1963.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda i statsrådet och

lagrådet förda protokoll, föreslå riksdagen att

dels godkänna i statsrådsprotokollet för den 5 april 1963 angivna allmänna

riktlinjer för en malminventering i Norrbottens län,

dels ock jämlikt § 87 regeringsformen antaga härvid fogat förslag till lag

om inskränkning i rätten till inmutning inom Norrbottens län.

GUSTAF ADOLF

Herman Kling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen presenteras allmänna riktlinjer för en systematisk inventering

avseende järnmalm och andra mineral inom Norrbottens län. Inventeringen

föreslås omfatta såväl regionalprospektering främst inom de norra

och västra delarna av länets inland med undantag av fjällregionen som även

lokalprospektering med inriktning främst på vissa viktigare fyndigheter.

Inventeringsarbetena, som kostnadsberäknats till sammanlagt omkring 40

milj. kr., föreslås skola utföras av Sveriges geologiska undersökning under

åren 1963—1972. Den närmare utformningen av inventeringsprogrammet

avses skola ske successivt i anslutning till de årligen återkommande anslagsprövningarna.

Vidare förordas i propositionen att den i gruvlagen föreskrivna fria inmutningsrätten

skall inskränkas inom Norrbottens län för tiden fram t. o. m.

år 1972. Enligt det lagförslag som lägges fram skall inmutningsrätt under

denna tid icke få beviljas annan än kronan inom Norrbottens län, med

mindre inmutningssökanden fått dispens av Kungl. Maj:t. Sådan dispens

skall kunna avse antingen särskild mineralfyndighet eller fyndigheter i allmänhet

eller av visst slag inom ett bestämt område.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 saml. Nr 161

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj. ts proposition nr 16i år 1963

Förslag

till

Lag

om inskränkning i rätten till inmutning inom Norrbottens län

Härigenom förordnas som följer.

1 §.

Inom Norrbottens län må inmutningsrätt enligt gruvlagen icke utan

Konungens tillstånd beviljas annan än kronan.

2 §•

Konungens tillstånd till inmutning må avse särskild fyndighet eller ock

tyndigheter i allmänhet eller av visst slag inom område, som angives i tillståndet.

Tillstånd må förbindas med de villkor, som finnas påkallade.

3 §•

Har Konungen meddelat tillstånd till inmutning av fyndighet av visst

slag inom angivet område, och har därefter inmutningsrätt beviljats, må utmål

anvisas inmutaren allenast om inom det inmutade området finnes fyndighet,

innehållande mineral av det slag tillståndet avser i sådan myckenhet

att fyndigheten sannolikt kan med avseende på detta mineral göras till föremål

för gruvdrift.

4 §•

Ansökning om Konungens tillstånd till inmutning skall ingivas till bergmästaren,

som har att ofördröjligen insända ansökningen jämte eget utlåtande

till länsstyrelsen. Det åligger länsstyrelsen att insända handlingarna

jämte eget utlåtande till Konungen.

Har ansökning om Konungens tillstånd ingivits till bergmästaren, skall

ansökning som avses i 2 § första stycket gruvlagen Adla i avbidan på Konungens

beslut i tillståndsfrågan.

5 §•

Underlåter den som fått Konungens tillstånd till inmutning att uppfylla

villkor, som sägs i 2 §, äger länsstyrelsen på anmälan av vederbörande

myndighet vid vite ålägga honom att fullgöra sina skyldigheter.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och gäller till

och med den 31 december 1972. Lagen skall dock ej utgöra hinder mot beviljande

av inmutningsrätt på grund av ansökning, som inkommit till bergmästaren

före den 19 april 1963. Har före lagens ikraftträdande inmutningsrätt

beviljats annan än kronan i anledning av ansökning, som inkommit den

19 april 1963 eller därefter, skall sådan rätt upphöra att gälla, såframt icke

Konungen efter ansökning, som ingivits till bergmästaren inom tre måna
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 16b år 1963

3

der från ikraftträdandet, förordnar att inmutningsrätten skall bestå. Sedan

ansökning om inmntningsrättens fortbestånd inkommit till bergmästaren,

skall med den förfaras på sätt i 4 § första slvcket är stadgat för där angivet

fall.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Mcij. ts proposition nr 164 år 1963

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsårenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av

Halland, i statsrådet å Stockholms slott den 5 april

1963.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Andersson, Lindström, Lange,

Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Johansson, af Geijerstam,

Hermansson, Holmqvist, Aspling.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, fråga om särskilda bestämmelser

rörande inmutning inom Norrbottens län, m. m. samt anför därvid

följande.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade chefen för handelsdepartementet,

statsrådet Lange, den 13 juli 1960 såsom sakkunniga

landshövdingen i Norrbottens län H. M. E. Näslund, tillika ordförande, regeringsrådet

O. H. Klackenberg, professorn F. Kristensson och överdirektören

Iv. A. Lindbergson för att utreda frågor, som äger samband med en inventering

av Norrbottens naturtillgångar. Till fullgörande av sitt uppdrag har

de sakkunniga, som antagit benämningen malmutredningen för Norrbotten,

den 28 januari 1963 avlämnat ett betänkande, »Malmen i Norrbotten»

(stencilerat). I betänkandet har utredningen uppdragit allmänna riktlinjer

för en inventering av järnmalmstillgångarna i Norrbottens län och i anslutning

därtill framlagt förslag om vissa lagstiftningsåtgärder. I sistnämnt

hänseende föreslår utredningen dels bestämmelser om en temporär

begränsning av den fria inmutningsrätten i Norrbottens län, dels särskilda

lagregler i syfte att underlätta en strukturrationalisering inom gruvnäringen

samt skapa förutsättningar för gruvdrift, som må anses önskvärd från samhälleliga

synpunkter, vilka regler föreslagits skola upptagas i en lag med

särskilda bestämmelser om inlösen av inmutningsrätt, dels ock en ändring

i gällande gruvlag, avseende införande av befogenhet för Kungl. Maj :t att

meddela dispens från gruvlagens bestämmelse att byggnad och tomtplats

m. m. i vissa fall skall utgöra hinder för inmutning och utmålsläggning.

Utkast till erforderliga lagbestämmelser har också utarbetats av utredningen.

Av dessa torde ett, utkast till lag med särskilda bestämmelser om inmutning

inom Norrbottens län, få fogas såsom bilaga till protokollet i detta

ärende (Bilaga B).

Över betänkandet har efter remiss yttranden avgivits av hovrätten för

övre Norrland, kammarkollegiet, statskontoret, arbetsmarknadsstyrelsen, ri
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1963

5

hets allmänna kartverk, kommerskollegium (med överlämnande av yttranden

från de fyra bergmästarämbetena), Sveriges geologiska undersökning

(SOU), expropriationsutredningen, etableringsutredningen, länsstyrelserna i

Örebro län, Västmanlands län, Kopparbergs län, Västerbottens län och Norrbottens

län, Jernkontoret, Svenska gruvföreningen (vid vars yttrande bl. a.

fogats ett utlåtande av professorn Seve Ljungman), Luossavaara-Kirunavaara

aktiebolag (LKAB), Sveriges industriförbund, Svenska gruvindustriarbetareförbundet

samt Svenska samernas riksförbund.

Enär den av utredningen väckta frågan om en lag med särskilda bestämmelser

om inlösen av inmutningsrätt kräver fortsatta överväganden, är

jag icke nu beredd taga ställning till förslaget i denna del. Spörsmålet om

ändring i gruvlagens regler rörande hinder mot inmutning och utmålsläggning

torde få upptagas till behandling i samband med andra ändringar

i gruvlagen, vartill jag återkommer senare denna dag. Behandlingen

av utredningens förslag såvitt avser lagstiftningsåtgärder i förevarande sammanhang

torde nu få begränsas till att avse frågan om särskilda bestämmelser

rörande inmutning inom Norrbottens län. I samband därmed har

vissa överväganden i malminventeringsfrågan varit påkallade. Sedan nu

förslaget i dessa delar beretts inom justitie- och handelsdepartementen,

anhåller jag att få anmäla berörda frågor.

I. Gällande rätt

I den moderna gruvlagstiftningen kan man i stort sett urskilja tre olika

system: 1) det system, enligt vilket rätten att utnyttja de i jorden befintlika

mineralen uteslutande tillkommer vederbörande jordägare, 2) koncessionssystemet,

vars grundtanke är att rätt till gruva förvärvas genom en

akt av den, högsta statsmyndigheten med fri prövningsrätt för denna i fråga

om valet av koncessionär, samt slutligen 3) inmutningssystemet, enligt vilket

den, som enligt i lagen föreskrivna formaliteter först anmäler sig till

utnyttjande av en fyndighet, erhåller rätt därtill.

I svensk rätt tillämpas alla dessa tre system. Enligt gruvlagen den 3

juni 1938 gäller inmutningssystemet i fråga om de mineral, som finnes uppräknade

i lagens 1 §. Även äldre gruvförfattningar byggde på detta system,

som anses slutligt ha vunnit insteg i vår lagstiftning genom utfärdandet

av Kungl. Maj:ts plakat och förordning den 10 september 1723 angående

de förmåner, vilka alla de i gemen hava att njuta, som här i riket och där

under lydande provinser några metall- samt mineralstreck och nyttiga

bergarter uppfinna, angiva och i gång bringa. Koncessionssystemet tilllämpas

enligt lagen den 28 maj 1886 angående stenkolsfyndigheler m. in.

på stenko], salt, olja, gas och alunskiffer samt enligt uranlagen den 2 december

1960 på uran och uranföreningar. Alla övriga mineral tillkommer

jordägaren.

Gruvrätten är av speciell natur och kan närmast karakteriseras som eu

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 år 1963

begränsad sakrätt. Vidare må här anmärkas, att gruva enligt modern svensk

rätt skall anses vara lös egendom. Ett undantag finnes dock. De s. k.

fjärdeparterna i Falu gruva har sedan 1700-talet behandlats som fast egendom.

Gruvlagen trädde i kraft den 1 januari 1940. Den är tillämplig på alla

inmutningar, som sökts efter lagens ikraftträdande, och därpå grundade

utmål. Har inmutning sökts före lagens ikraftträdande skall enligt övergångsbestämmelserna

beträffande därigenom uppkomna rättsförhållanden

i princip bestämmelserna i äldre författningar fortfarande gälla. Undantagen

från denna regel är dock så omfattande, att de flesta bestämmelserna

i gruvlagen är tillämpliga även på äldre gruvor.

Såsom nyss anförts bygger gruvlagen på inmutningssystemet. Envar äger

genom inmutning erhålla rätt att å egen eller annans mark undersöka och

bearbeta fyndighet av vissa angivna mineral, varibland märkes våra vanliga

malmer såsom koppar-, bly-, zink- och järnmalm. Även grafit tillhör

de inmutningsbara mineralen. Den som först söker inmutning — i regel

upptäckaren — får utan förutgående diskretionär prövning från myndighets

sida en rätt till den fyndighet ansökningen avser. Vill en jordägare

ha en mot annan skyddad rätt att undersöka och bearbeta en mineralfyndighet

på sin egen mark, får även han lov att söka inmutning, eftersom

han annars riskerar att någon annan söker inmutning och får den rätt, som

följer därmed. Bearbetar man inmutningsbar fyndighet utan att ha förvärvat

inmutningsrätt, är man förfallen till ansvar, oavsett om man själv

äger marken eller ej. Även kronan måste söka inmutningsrätt. Sker inmutning

av annan än kronan, är kronan enligt 46 § berättigad att till hälften

med inmutaren deltaga i företaget (kronoandel). Beträffande gruva,

som tillkommit före gruvlagens ikraftträdande, tillkommer motsvarande

rätt i stället jordägaren (jordägareandel).

Inmutning sökes hos vederbörande bergmästare (6 §). Något kungörelseförfarande

är icke föreskrivet. Sist inom trettio dagar från det ärendet

blivit komplett skall bergmästaren företaga ärendet till slutligt avgörande

(9 § 1 mom.). Ansökningen skall avslås, om sökanden på grund av bestämmelserna

i lagen den 30 maj 1916 om vissa inskränkningar i rätten

att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag icke är behörig

alt inmuta mineralfyndighet i riket och icke erhållit Kungl. Maj:ts

tillstånd därtill, om fyndigheten icke är av det slag som avses i gruvlagen

eller om inmutningspunkten är belägen å område som enligt hindersbestämmelser

i 5 § gruvlagen är fredat för inmutning, däribland område

å kronojord, som enligt beslut av Kungl. Maj:t och riksdag förklarats skola

utgöra statsgruvefält. Vid bifall till inmutningsansökan har bergmästaren

att utfärda matsedel för sökanden (inmutaren), som därefter äger anställa

undersökningsarbete å inmutningsbara mineral inom det område,

inmutat område, som anvisas i mutsedeln (2 §). Mutsedeln skall kungöras

i allmänna tidningarna och tidning i orten. — Inmutningsrätten gäller

enligt 3 § första stycket i förhållande till andra inmutare från och med

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts proposition nr 16t år 1963 7

den dag då ansökningen därom inkom till bergmästaren. Om å samma dag

flera inkommit med ansökningar, som helt eller delvis avser samma område,

njuter de lika rätt med avseende å det gemensamma området (3 §

andra stycket). Dock skall, om någon av sökandena kan visa att han, innan

ansökningarna inkommit, först upptäckte inmutningsbar mineralfyndighet

inom det område hans ansökning avser samt fyndstället icke är beläget å

område som förut varit inmutat eller belagt med utmål, inmutningsrätten

till det gemensamma området tillkomma honom ensam.

Inmutat område skall enligt 4 § vara cirkelformigt och ha en radie av 200

meter, dock med den inskränkning i områdets yta som betingas av hindersbestämmelserna

i 5 §. När särskilda skäl är därtill, må även annan inskränkning

i områdets yta ske på begäran av inmutaren. Medelpunkten i cirkeln

(inmutningspunkten) skall vara till sitt läge bestämd på marken. Gränserna

skall vara lodräta, såvida intrång icke därigenom sker på äldre utmål.

Undersökningsarbetet får enligt 13 § endast bestå i sådana åtgärder som

erfordras för att ådagalägga, att inom inmutningsområdet förekommer fyndighet

av inmutningsbart mineral samt för att vinna närmare kännedom om

fyndighetens storlek, beskaffenhet och brytvärdhet. För begagnande av

mark för undersökningsarbete skall inmutaren enligt 17 § till jordägaren

giva full ersättning i årlig avgift. Inmutaren skall jämväl ersätta skada som

marken kan ha tagit för framtiden. Då eljest av undersökningsarbetet vållas

förlust, skada eller intrång, skall full ersättning givas därför.

Undersökningsarbete skall enligt huvudregeln vara utfört inom tre år från

dagen för inutsedelns utfärdande (19 §). Har ansökan om utmål icke ingivits

till bergmästaren inom denna tid, går inmutningsrätten förlorad. Undersökningstiden

kan dock enligt bestämmelser i nämnda paragraf förlängas

i följande tre fall, nämligen 1) av bergmästaren under lika lång tid

som den varunder arbete icke kunnat bedrivas under undersökningstiden

på grund av tvist om inmutningsrättens beståud eller omfattning, 2) av bergmästaren

med högst två år utöver den normala eller enligt 1) förlängda

tiden, om undersökningsarbetet inte kunnat fullgöras på grund av markens

beskaffenhet, arbetsinställelse, särskilda naturförhållanden o. d. samt 3)

av kommerskollegium med högst tre år utöver den normala eller enligt

1) eller 2) förlängda tiden, när eljest synnerliga skäl finnes därtill och det

kan ske utan olägenhet eller med allenast ringa sådan för markens ägare

eller innehavare.

Visar inmutaren, att inom det inmutade området finnes inmutningsbart

mineral som lämpar sig för teknisk bearbetning och förekommer i sådan

myckenhet att fyndigheten sannolikt kan göras till föremål för gruvdrift,

äger han enligt 2 § tredje stycket gruvlagen efter ansökning vid särskild

förrättning (utmålsförrättning) av bergmästaren få sig anvisat visst arbetsområde

(utmål). Utmålets areal får icke överstiga 16 hektar (30 §). Utmålet

skall avpassas efter fyndighetens sannolika sträckning och gruvdriftens

behov samt i regel vara fyrsidigt med räta vinklar och begränsas av räta

linjer. För utmål gäller i huvudsak samma hindersbestämmelser som för

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 164 år 1963

inmutning (31 §). Sökanden äger själv bestämma hur stort utrymme inom

utmålet han vill taga i anspråk för arbete ovan jord (33 §). Utanför utmålet

äger sökanden enligt 34 § vid förrättningen få sig anvisad nödig mark

för upplagsplats, byggnad, väg m. m.

Annan än gruvinnehavaren tillhörig mark inom utmålet, som tages i anspråk

för arbetet ovan jord, skall lösas av denne (36 §). Jämväl mark som

enligt 34 § upplåtes utom utmålet skall, om den helt tages i anspråk för

avsett ändamål eller lider synnerligt men av upplåtelsen, lösas. I annat fall

skall för den utom utmålet upplåtna marken ersättning utgå för skada och

intrång. Skall en del av fastighet avstås och lider därigenom eller genom

markens begagnande för gruvdriften en återstående del av fastigheten synnerligt

men, skall jämväl denna del lösas, om ägaren begär det. Uppkommer

eljest skada eller intrång på återstod av fastighet, skall ersättning gi''as

härför. Jämväl innehavare av nyttjanderätt eller annan särskild rätt

till fastigheten kan vara berättigad till ersättning, om rätten går förlorad

eller intrång förorsakas till följd av utmålsläggningen. Då till följd av utmålsläggningen

förorsakas annan skada eller förlust än nu nämnts, skall

också sådan skada eller förlust ersättas. Lösen och annan ersättning skall

enligt 37 § bestämmas i penningar att utgå på en gång, särskilt för varje

sakägare. 50 procents förhöjning utgår. Sämjas ej parterna om lösen eller

annan ersättning, skall denna bestämmas av bergmästaren med gode män

(38 §). Uppstår efter utmålsförrättnings avslutande skada eller intrång, som

ej förutsetts vid förrättningen, kan särskild talan härom föras vid domstol

(39 §).

Kronoandelen kan begagnas till fullo eller till viss del (46 §). Sedan mutsedel

utfärdats, kan kronan anmäla sig till begagnande därav. Anmälan

skall dock ske sist inom en månad efter det regelbunden brytning av inmutningsbara

mineral pågått under en tid av sex månader från det bergmästaren

fått underrättelse om påbörjande av sådan brytning; anmälan kan

dock alltid ske inom två år från utgången av det år under vilket utmålsförrättningen

avslutats (47 § första stycket). Från den tid kronan anmäler

sig till begagnande av kronoandel eller, där inmutaren fått utmål, från

och med året efter det, då sådan anmälan skett, njuter kronan del i gruvföretaget

med skyldighet att vidkännas motsvarande andel i alla kostnader,

som därefter erfordras för arbetets bedrivande (48 §). Vidare åligger det

kronan vid dess inträde i företaget att i förhållande till sin andel ersätta

inmutaren för dessförinnan av denne anskaffad egendom eller nedlagd kostnad

av i 49 § 1 mom. angivet slag. — önskar kronan före anmälan om begagnande

av kronoandel verkställa provborrning eller annan liknande undei

sökning a\ mera begränsad omfattning för att få närmare kännedom om

fyndigheten, må kronan efter utmålsläggningen göra sådan undersökning

enligt regler i 47 § sista stycket.

Gruvinnehavaren är enligt 53 § skyldig att årligen till jordägaren erlägga

en a\gäld motsvarande en procent av värdet av alla inmutningsbara mineral

som brutits och uppfordrats inom utmålet. Avgälden är dock maxime
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 16i år 1963

9

råd till 10 000 kronor för år och skall upphöra att utgå, sedan regelbunden

brytning pågått under sammanlagt 20 år. Gruvinnehavaren är vidare enligt

55 § pliktig att, vare sig arbete bedrives eller icke, utgiva en årlig försvarsavgift

av tjugo kronor för varje hektar eller överskjutande del därav som

utmålet omfattar. Av denna avgift tillfaller i princip hälften jordägaren och

hälften kronan. Är gruvinnehavaren själv ägare av mark inom utmålet, skall

hans andel i avgiften ej uttagas.

Om försvarsavgift trots påminnelse icke erlägges inom föreskriven tid,

kan bergmästaren meddela beslut om gruvrättens förverkande (56 §). Genom

förverkandet går gruvinnehavare förlustig all rätt dels till inom utmålet

befintliga, icke uppfordrade inmutningsbara mineral, dels till de för

gruvans styrka och bestånd verkställda byggnaderna, dels till den mark som

inom eller utom utmålet upplåtits för gruvdriften, dels ock till stängsel som

det ålegat gruvinnehavaren att hålla (57 § första stycket). Andra för gruvdriften

gjorda anläggningar än de nu nämnda ävensom ur gruvan uppfordrade

inmutningsbara mineral må under högst två år efter förverkandet avgiftsfritt

kvarligga för gruvinnehavarens räkning; till det som icke inom

denna tid bortförts, förlorar gruvinnehavaren all rätt. Marken äger jordägaren

förfoga över utan lösen. Annan förverkad egendom tillfaller också jordägaren;

dock skall de för gruvans styrka och bestånd verkställda byggnaderna

samt stängsel utan lösen övergå till den som i laga ordning förvärvar

rätt till gruvans bearbetande. Icke uppfordrade inmutningsbara mineral

ävensom uppfordrade sådana, som kvarligger inom utmålet på löst mark,

tillfaller likaledes ny gruvinnehavare, i den mån de icke enligt vad nyss

sagts må bortföras av den förre gruvinnehavaren.

Beträffande rätten till brytning inom utmålet meddelas bestämmelser i 51

och 52 §§ gruvlagen. Sedan utmål blivit anvisat, äger den eller de som har

del i fyndigheten (gruvinnehavaren) rätt att bryta och tillgodogöra sig alla

inom utmålet befintliga inmutningsbara mineral (51 § första stycket). Även

brutna sådana mineral, som härrör från äldre gruvbrytning, tillfaller gruvinnehavaren

i den mån de antingen icke alls uppfordrats eller, uppfordrade,

kvarligger inom utmålet på löst mark, dock med förbehåll för den i det

löregående berörda rätt, som den förre gruvinnehavaren enligt 57 § äger att

bortföra de brutna mineralen. Beträffande icke inmutningsbara mineral

gäller, att dessa må av gruvinnehavaren brytas i den mån så erfordras för

gruvarbetets ändamålsenliga bedrivande i fråga om de inmutningsbara mineralen

(52 § första stycket). Av dessa icke inmutningsbara mineral får

gruvinnehavaren använda vad vid gruvarbetet behövs och dessutom tillgodogöra

sig allt som ej förrän vid anrikning eller därmed likställt förfarande

kan avskiljas från de inmutningsbara mineralen. Han får även i övrigt tillgodogöra

sig icke inmutningsbara mineraliska ämnen, såvida icke dessa —

mot erläggande av därå nedlagda kostnader — av jordägaren avhämtas

inom sex månader efter tillsägelse (52 § andra stycket).

Gruvlagen innehåller även regler för det fall att två eller flera deltager i

samma gruvrörelse. Dessa regler är i allmänhet av subsidiär natur och får

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 16i år 1963

alltså icke någon tillämpning, när en annan ordning blivit avtalad mellan

delägarna. Vid gruvlagens tillkomst antogs för övrigt, att parterna alltid

skulle komma att reglera sina mellanhavanden genom särskilda överenskommelser

i sådana fall, då en verklig gruvbrytning planerades, varför gruvlagens

samäganderättsregler ansågs få sin huvudsakliga betydelse därutinnan,

att de kunde bidraga till att fixera själva utgångsläget för parternas förhandlingar

(prop. 1938:40 s. 167). Enligt 59 § skall delägarna årligen utse

en gruvföreståndare för gruvans förvaltning. Denne väljes vid en stämma,

som skall hållas med delägarna minst en gång om året. Därvid skall även

frågor angående gruvrörelsens bedrivande och andra gemensamma angelägenheter

företagas (61 §). Vid omröstning på stämman skall varje delägares

rösttal beräknas efter den lott han äger i gruvan. Val avgöres vid lika rösttal

genom lottning. I andra frågor skall den mening gälla såsom beslut för

alla delägare vilken erhållit högsta rösttal eller vid lika rösttal biträdes av

ordföranden (62 §). Undantag härifrån har gjorts för det fall, att oenighet

föreligger om brytningens omfattning. I 63 § stadgas sålunda bl. a. följande:

Vill några delägare bryta mera och andra mindre och innehar de förra

minst hälften i gruvan, må den större brytningen ske. De som påkallat denna

är dock skyldiga att ensamma utge tillskott som erfordras utöver behovet för

den mindre brytningen. Detsamma gäller, om några delägare vill börja brytning

eller efter utmålsläggningen företaga arbeten för undersökning av fyndighet

och andra icke vill deltaga däri.

I 9 kap. gruvlagen (65—67 §§) regleras formerna för överlåtelse av gruva

eller andel däri och i 10 kap. (68—78 §§) meddelas åtskilliga bestämmelser

om tillsyn över gruvdriften. I 11 kap. gruvlagen slutligen meddelas vissa

särskilda bestämmelser angående den rätt i gruvrättsligt hänseende som tillkommer

innehavare av stadgad åborätt samt regler om talan mot bergmästarens

beslut i vissa fall ävensom forum- och åtalsbestämmelser m. m.

II. Förslagets allmänna grunder

Utredningen

I malminventeringsavsnittet av sitt betänkande har utredningen inledningsvis

lämnat en redogörelse för kända malm- och mineralförekomster i

Norrbottens län. Enligt utredningens mening är kännedomen om flertalet

malm- och mineralförekomster i länet ringa beroende på att i regel endast

ofullständiga undersökningar utförts. Bortsett från de fyndigheter, där brytning

pågår eller beslutats, saknas i det närmaste helt systematiska undersökningar.

Underlag saknas sålunda för en realistisk bedömning av länets

totala malmtillgångar. De geologiska förhållandena giver emellertid anledning

förmoda att en allmän inventering av järnmalmsförekomsterna i länet

skulle leda till att nya järnmalmstillgångar påvisas såväl inom som utanför

de nu kända malmfälten i Norrbottens län.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 164 år 1963

Föreliggande prognoser rörande efterfrågan på järnmalm tyder enligt utredningens

åsikt på att det kommer att finnas avsättningsmöjligheter för en

väsentligt ökad järnmalmsproduktion i Norrbottens län under de närmaste

decennierna. Från samhällsekonomisk synpunkt är det utomordentligt viktigt

att en produktionsökning koncentreras till malmförekomster, som med

hänsyn till storlek, beskaffenhet, transportförhållanden och möjligheter till

samhällsservice erbjuder de på lång sikt bästa förutsättningarna för lönsam

gruvdrift. Att så sker är av betydelse även för strävandena att skapa varaktiga

försörjningsmöjligheter för länets befolkning. Utredningen anser det

under sådana förhållanden angeläget, att den väntade ökningen av malmexploateringsverksamheten

planeras på grundval av ingående kunskaper om

malmförekomsterna i länet. Fn dylik grundval kan endast vinnas genom en

systematisk inventering av järnmalmstillgångarna.

Utredningen föreslår att SGU skall —- med fullföljande av en av verket

redan påbörjad prospektering — genomföra en allmän inventering av järnmalmstillgångarna

i Norrbottens län enligt riktlinjer som utredningen framlägger.

Det förordade inventeringsprogrammet omfattar två etapper, nämligen

dels regionalprospektering för att översiktligt lokalisera tillgängliga

malmförekomster och dels lokalprospektering för att närmare undersöka de

funna malmerna. Regionalprospekteringen omfattar bl. a. magnetiska mätningar

från flygplan, geologiska detaljkarteringar och geofysiska markmätningar.

En viktig förutsättning för regionalprospekteringen — liksom för

inventeringen i övrigt — är att ett modernt topografiskt kartmaterial står

till förfogande. Då sådant material endast föreligger i otillräcklig omfattning

förutsätter utredningen att kartverket får i uppdrag att utföra erforderligt

karteringsarbete. Lokalprospekteringen innefattar bl. a. omfattande geofysiska

markmätningar och geologiska detalj karteringar.

Inventeringen bör enligt utredningens mening omfatta de ur malminvenleringssynpunkt

mest intressanta områdena av länet, nämligen främst de norra

och västra delarna av inlandet med undantag av fjällregionen, samt lokalprospektering

beträffande vissa större fyndigheter inom samma område. Inventeringen

bör vara inriktad på en undersökning särskilt av järnmalmstillgångarna,

men utredningen förutsätter som självfallet, att även andra malmoch

mineralförekomster uppmärksammas. Inventeringen föreslås bli genomförd

under åren 1963 -1972 med vissa möjligheter till forcering efter fyra

å fem år. De totala kostnaderna beräknas till omkring 40 milj. kr., av vilket

belopp omkring hälften faller på regionalprospekteringen medan återstoden

avser lokalprospektering, forsknings- och utvecklingsarbete samt analyser

m. m.

I det gruvrättsliga avsnittet av betänkandet uppehåller sig utredningen

vid frågan om de olika gruvrättsliga systemen. Därvid framhålles, att genom

inmutningssystemet har avsetts att tillgodose behovet av stimulans

till eftersökande av mineral. Genom att upptäckaren, om han sökt inmutning

före andra, får eu laglig rätt till den fyndighet han upptäckt, kan han

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 16t år 1963

taga risken av de ofta betydande kostnader, som i allmänhet är förbundna

med prospekterings- och undersökningsverksamhet. I fråga om koncessionssystemet

betonar utredningen, att detta till sin natur icke är lika

prospekteringsbefrämjande som inmutningssystemet. Den mer eller mindre

diskretionära prövning, som beviljandet av koncession innebär, medför

nämligen lätt viss osäkerhet för upptäckaren. Å andra sidan inrymmer

koncessionssystemet enligt utredningens mening bättre möjligheter för

statsmakterna att öva tillsyn över prospekteringsverksamheten och exploateringen

av mineralfyndigheterna. I detta sammanhang påpekar utredningen,

att nuvarande gruvlagstiftning erbjuder relativt små möjligheter att vid

passivitet hos en inmutare få till stånd gruvbrytning, där en sådan framstår

som önskvärd från allmän synpunkt. I fråga om gruvor, vari staten

njuter jordägare- eller kronoandel, kan ett visst statligt inflytande över

gruvbrytningen otvivelaktigt utövas, men enligt utredningens mening är

möjligheterna för vederbörande statliga organ att få i gång gruvdrift i praktiken

tämligen begränsade, om inmutaren sätter sig emot arbetet. Icke heller

torde nuvarande gruvrätt med dess nära nog automatiskt verkande regler

inrymma möjligheter att vid exploatering av en fyndighet i alla fall

åstadkomma en avvägning, som i skälig mån tillgodoser andra betydelsefulla

samhällsintressen än gruvnäringens. Av vikt är otvivelaktigt att naturvårds-,

kulturvårds- och vattenvårdssynpunkter blir beaktade vid exploateringen

och att en rimlig avvägning mellan gruvnäringens intressen, å

ena, samt fastighetsbildnings- och planintressena, å andra sidan, kan komma

till stånd. Enligt utredningen är också möjligheterna att med vårt nuvarande

gruvrättsliga system lösa eventuella komplikationer i förhållandet

mellan olika innehavare av gruvrätter begränsade. Utredningen har särskilt

fäst sig vid, att något legalt hinder icke finnes mot uppkomsten av situationer

innebärande att en inmutare låser en annan eller att två eller flera inmutare

låser varandra. Oavsett om sådana spärrar uppkommit oavsiktligt

eller avsiktligt, anses de av utredningen innebära risker för att rationell

brytningsplanering eller gruvbrytning över huvud omöjliggöres inom de av

spärrarna berörda områdena.

Även om utredningen sålunda funnit vissa nackdelar hos vårt nuvarande

gruvrättsliga system, anser utredningen det falla utom ramen för dess uppdrag

att till omprövning upptaga frågan om vår allmänna gruvlagstiftnings

konstruktion i stort. Detta är enligt utredningens mening ett vittsyftande

spörsmål, som i sig innefattar skilda problem, vilka var för sig måste bli

föremål för ingående penetration. Frågan huruvida en övergång till en allmän

koncessionslagstiftning för gruvrättens del är påkallad för vårt lands

vidkommande torde enligt vad i betänkandet anföres få prövas i annat sammanhang.

Däremot har utredningen icke ansett sig kunna undgå att överväga

vissa mindre genomgripande lagstiftningsåtgärder inom ramen för

vårt nuvarande gruvrättsliga system.

Utredningen har i detta sammanhang särskilt betonat, att vissa tendenser

kan skönjas i Norrbotten till en splittring av gruvrättigheterna, som

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj. ts proposition nr 164 år 1963

från exploateringssynpunkt kan skapa svårigheter i framtiden. För att belysa

detta har utredningen vid sitt betänkande fogat en karta över de gruvrättsliga

förhållandena inom Vittangiområdet i Norrbottens län, sådana

dessa förhållanden gestaltade sig den 6 juli 1962. Kartan torde få såsom

bilaga fogas vid detta protokoll (Bilaga C). Utredningen framhåller, att av

det stora antalet inmutningar kommer med största sannolikhet endast eu

ringa del att leda till utmål. Även med hänsyn tagen härtill och med beaktande

av att något eller några utmål kan komma att förfalla eller att samarbetsavtal

kan komma att träffas, anser utredningen att kartan väl illustrerar

problemställningen. Mot denna bakgrund framstår det enligt utredningens

mening som särskilt önskvärt, att regler tillskapas, som kan

möjliggöra för därav intresserade att i låsta situationer få till stånd en

bättre ordning. Sådana regler skulle enligt utredningens mening kunna bli

till gagn såväl för gruvrättsägarna själva som för gruvnäringen såsom sådan

och därmed för hela samhället.

För att bota vissa av de i det föregående berörda bristerna i gällande rätt

har utredningen såsom inledningsvis anmärkts föreslagit en lag med särskilda

bestämmelser om inlösen av inmutningsrätt, syftande till att möjliggöra

såväl undanröjande av bestående olägenheter i det inbördes förhållandet

mellan innehavare av närbelägna mineralfyndigheter som upptagande

av gruvdrift, som anses önskvärd från allmän synpunkt. Utredningen

har emellertid också ställt sig frågan, om man bör nöja sig med

sådana lagstiftningsåtgärder eller om man icke dessutom bör överväga eu

omläggning av systemet i ändamål att förhindra eller i varje fall försvåra

uppkomsten av nya intressekonflikter av här ifrågavarande natur. Utredningen

betonar, att en övergång från inmutnings- till koncessionssystem

skulle verka i sådan riktning. Att nu släppa det för svensk rätt traditionella

inmutningssystemet anser utredningen emellertid som redan förut antytts

innebära en synnerligen genomgripande reform, som icke bör komma i

fråga annat än efter en förutsättningslös utredning, vid vilken icke blott de

speciella förhållandena beträffande Norrbotten måste beaktas utan hänsyn

även tagas till hela den svenska gruvhanteringen. Även andra omläggningar

i syfte som förut angivits har enligt vad i betänkandet uppgivits diskuterats

inom utredningen, däribland frågan om en ändring i gruvlagens bestämmelser

om statsgruvefält, utan att dock föranleda något förslag från utredningens

sida.

Oavsett om och när en mera omfattande översyn av den svenska gruvlagstiftningen

kommer till stånd, anser utredningen det vara angeläget att de

nuvarande rättsreglerna icke tillätes leda till att de brytvärda malmerna i

Norrbotten splittras på alltför många händer. En sådan utveckling kan

enligt utredningens uppfattning icke uteslutas. Utredningen hänvisar därvid

till en sammanställning över inmutningar inom Norrbottens län, vilken

- efter komplettering med uppgifter för år 1962 — såsom bilaga torde få

fogas vid protokollet i detta ärende (Bilaga D), och framhåller att enligt

sammanställningen inmutningsverksamheten i länet ökat icke obetydligt

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 16i år 1063

fr. o. m. senare hälften av 1950-talet. Samtidigt anmärker emellertid utredningen,

att denna ökning otvivelaktigt har ett visst samband med den förändrade

malmletningstekniken. Genom att såväl staten som de malmletande

företagen övergått till flygprospektering har under det sista årtiondet

erhållits ett stort antal indikationer, vars orsaker kan vara osäkra. Man

har därför inmutat avsevärt större områden än som var erforderligt med

äldre prospekteringsmetoder, med vilka endast mindre områden kunde medhinnas.

Även med beaktande härav anser utredningen dock, att det förhållandevis

stora antalet inmutningar måste uppfattas som ett tecken på

ett ökat intresse för de norrbottniska malmerna från olika malmletares

sida.

Angelägenheten av att undvika en splittring av gruvrätterna anser utredningen

vara särskilt stor inför den omfattande prospekteringsverksamhet

i statlig regi inom Norrbotten, som utredningen föreslår.

Med hänsyn till vad sålunda anförts anser utredningen övervägande skäl

tala för att rätten för enskilda att inmuta i Norrbotten inskränkes under

en begränsad tid. Genom bestämmelser härom skulle enligt vad utredningen

anför en återgång kunna sägas ske till förhållanden liknande dem som

rådde i länet under förra delen av detta århundrade. Från år 1902 intill

dess nuvarande gruvlag trädde i kraft den 1 januari 1940 var nämligen

rätten till inmutning inom de nordligaste delarna av landet begränsad. Den

sista av de lagar, som innehöll sådana inskränkande bestämmelser, nämligen

lagen den 28 april 1926 om inskränkning i rätten till inmutning inom

vissa län, föreskrev att inom Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län

inmutning för annans räkning än kronans ej utan Kungl. Maj:ts för särskilt

fall givna tillstånd finge ske på kronojord, som ej innehades under ständig

besittningsrätt eller vore anslagen till boställe. I

I sin allmänna motivering till lagförslaget har utredningen vidare berört

vissa särskilda spörsmål. Sålunda anföres i betänkandet, att utredningen ej

ansett sig böra föreslå, att de nya bestämmelserna om inskränkning i inmutningsrätten

skall göras tillämpliga inom andra delar av landet än, Norrbotten.

Att ett sålunda begränsat inmutningsförbud kommer att medföra

icke önskvärda konsekvenser på andra håll inom vårt land, anser utredningen

knappast behöva befaras. Däremot kan under vissa förutsättningar

en inskränkning i den fria inmutningsrätten inom Norrbotten innebära en

risk för minskad prospektering inom länet. Härom anför utredningen

följande.

Enskilt kapital torde icke stå till buds för en malmletningsverksamhet,

om icke den som först upptäcker en fyndighet har vissa möjligheter att förvärva

bearbetningsrätt till densamma eller, i varje fall, rätt till ersättning

för upptäckten. Såsom tidigare betonats ligger det i den fria inmutningsrättens

princip att uppmuntra till sökande efter mineral. Även inom ramen

för gruvrättsliga system, som bygger på andra principer, kan emellertid

upptäckarens intresse av utbyte av sitt fynd tillgodoses i den utsträckning,

som må anses erforderlig för att uppmuntra till prospektering.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 164 år 1963

Utredningen vill såsom ett exempel på hur frågan lösts i eu koncessionslag

hänvisa till bestämmelsen i 45 § uranlagen, enligt vilken den som

upptäckt fyndighet av uranhaltigt mineral är berättigad att, om annan får

koncession, av denne få skälig gottgörelse. Enligt uttalande av föredragande

departementschefen i prop. 1960: 160 bör denna gottgörelse omfatta ersättning

för upptäckarens kostnader, däri givetvis inbegripet beräknad kostnad

för egen arbetsinsats, samt något slag av »hittelön», varvid hänsyn bör tagas

till fyndighetens beräknade värde.

När 1926 års lag upphävdes i samband med gruvlagens tillkomst, framhölls

detta som en åtgärd ägnad att befrämja malmletning. Denna uppfattning

torde ha ägt sin riktighet. 1926 års lag tillgodosåg nämligen icke behovet

av stimulans till malmletning. För att annan än kronan skulle få inmuta

på odisponerad kronojord förutsattes som förut anmärkts Kungl. Maj:ts

för särskilt fall givna tillstånd. Bestämmelsens formulering innefattade tydligen

icke någon befogenhet för Kungl. Maj:t att på förhand helt allmänt

tillstädja inmutning av alla fyndigheter, som upptäcktes inom ett område.

En ny lag, som inskränker den fria inmutningsrätten i Norrland, bör däremot

avfattas så, att Kungl. Maj :t tillerkännes en dylik vidare befogenhet.

Om så sker och Kungl. Maj:t liberalt utnyttjar denna befogenhet, kan verkningarna

av ett ininutningsförbud i Norrbotten icke antagas komma att i

någon högre grad hämma den enskilda malmletningen i länet. Lägges härtill

de avsevärt ökade insatser inom den statliga prospekteringen, som kan

väntas om utredningens förslag beträffande malminventeringen realiseras,

bör detta sammantaget skapa förutsättningar för en påtaglig ökning av den

totala prospekteringsverksamheten inom Norrbotten.

En dispens skall enligt utredningens mening självfallet kunna avse särskild

fyndighet men, såsom nyss anmärkts, även kunna givas ett vidare innehåll.

Kungl. Maj:t bör sålunda vara oförhindrad att för visst område lämna

inmutningstillstånd avseende fyndigheter av alla de mineral, som är inmulningsbara

enligt gruvlagens 1 §. I fråga om tillämpningen härav framhåller

utredningen följande.

Om utredningens förslag beträffande järnmalmsinventeringen genomföres,

kominer de resurser SGU disponerar för Norrbottensundersökningarna

att väsentligen bli tagna i anspråk för inventering av de områden i Norrbotten,

som i enlighet med vad förut sagts skall undersökas. Inom övriga

delar av länet synes, såvitt nu kan bedömas, en relativt omfattande

dispensgivning i och för sig kunna komma i fråga. Givet är att Kungl.

Maj:t, som prövar dispensfrågorna, måste bedöma behovet och önskvärdheten

av enskild inmutningsverksamhet i varje särskilt fall med

beaktande av olika omständigheter av vikt. Inom området för den planerade

statliga järnmalmsinventeringen — i varje fall sådana delar därav

där den statliga regionalprospekteringen icke slutförts — bör givetvis återhållsamhet

med dispenser iakttagas. Det bör dock vara möjligt att även

inom detta område ge dispens för inmutning av exempelvis sulfidmalmer,

i den mån Kungl. Maj:t finner delta påkallat av samhällsekonomiska eller

andra skäl.1 Med hänsyn härtill synes det vara lämpligt, att Kungl. Maj:t

skall kunna inskränka inmutningstillstånd till att gälla allenast i fråga om

fyndigheter av visst slag. 1

1 Med sulfidmalmer avses malmer, som huvudsakligen utgöres av svavelföreningar, i vilka

koppar, zink, bly, järn o. s. v. kan ingå. Prospektering efler sulfidmalm sker med utnyttjande

väsentligen av andra metoder än prospektering efter järnmalm.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 16b år 1963

Utredningen kommer i detta sammanhang in på frågan om samverkan

mellan olika prospe k terare och anför därvid:

En sådan mera allmänt hållen dispensregel, som nyss skisserats, är enligt

utredningens mening betingad även av andra skäl än en önskan att stimulera

till enskild prospekteringsverksamhet i Norrbotten. Därigenom skulle

nämligen öppnas en möjlighet för Kungl. Maj:t att åvägabringa en organiserad

samverkan mellan dem, som anmäler intresse för och kan anses ha

förutsättningar för eu mera systematiskt upplagd prospektering inom länet.

En sådan samverkan — av särskild betydelse under en period av mera intensiv

prospekteringsverksamhet — kunde öka möjligheterna att på ett rationellare

sätt än eljest få till stånd en redovisning av länets mineraltillgångar

och därigenom främja utvecklingen av länets näringsliv.

För att fördelar av detta slag skall uppnås, bör enligt utredningens mening

Kungl. Maj :t tilläggas befogenhet att föreskriva villkor för medgivande

till inmutning enligt den nya lagen.

Beträffande frågan, huruvida inmutningsförbudet skall

gälla fyndigheter på all mark, erinrar utredningen om att tidigare

gällande inmutningsförbud endast avsåg odisponerad kronojord men

att tanken under 1920-talet hade väckts, att göra det tillämpligt beträffande

all jord, publik såväl som enskild, inom de län där förbudet gällde. Förslaget

blev emellertid aldrig genomfört. Som skäl härför angavs, att en så vittgående

förändring i lagstiftningen då icke borde vidtagas utan tvingande

skäl (prop. 1926:207 s. 14). Nu bör frågeställningen enligt utredningens mening

vara, huruvida ett inmutningsförbud för Norrbotten med hänsyn till

sitt syfte bör avse all jord inom länet eller om ett förbud mot inmutning

på kronan tillhörig mark kan anses tillräckligt.

Utredningen framhåller, att kronan äger 69 procent av hela länets landareal

och att av den jord, som bedömts såsom särskilt intressant från malminventeringssynpunkt,

76 procent tillkommer kronan. Utredningen fortsätter:
Även

om sålunda kronans markinnehav i länet kan sägas vara mycket betydande,

torde av effektivitetshänsyn böra krävas, att den nya lagstiftningen

skall vara tillämplig även i fråga om annan mark än kronans. Man måste

nämligen beakta, att i vissa av de trakter, där de nu kända malmerna befinner

sig, kronans äganderätt till marken icke på långt när har den omfattning,

som de nyss återgivna andelstalen antyder. Inom det område som

ligger inom en mils avstånd från Svappavaara äger kronan sålunda endast

18 procent av marken och inom ett lika stort område kring Kaunisvaara

är bara 4 procent av marken kronans.

Bestämmelser om inmutningsförbudet bör enligt utredningens mening

meddelas i en särskild lag. Såsom tidigare framhållits, föreslår utredningen

att lagens giltighetstid skall vara begränsad. Med hänsyn till sambandet

mellan den nya lagen och den föreslagna statliga malminventeringen

i Norrbotten föreslås begränsningen till den tid, som erfordras med hänsyn

till det statliga regionala inventeringsprogrammet, eller förslagsvis tio

år. I samband därmed anmärker utredningen, att statsmakterna under den
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 164 år 1963 17

ii a Hd också skulle få rådrum till närmare översyn av den allmänna gruvrätten.

Beträffande lagförslagets övergångsbestämmelser, som bl. a.

innehåller regler enligt vilka lagen skulle givas i viss mån tillbakaverkande

kraft, må hänvisas till vad som anföres i det följande.

Yttrandena

Utredningens uppfattning om behovet av en allmän malminventering

i Norrbottens län delas av det stora flertalet remissinstanser.

Däremot föreligger i fråga om utredningens förslag beträffande inventeringens

uppläggning och genomförande vissa erinringar från ett antal remissinstanser.

Erinringarna avser främst utredningens bedömning av värdet

av hittills utförd enskild malmletning och fördelningen av insatserna mellan

regional- och lokalprospektering.

Angelägenheten av att eu omfattande och långsiktig malminventering i

Norrbottens län kommer till stånd understrykes av bl. a. arbetsmarknadsstyrelsen,

kommerskollegium, länsstyrelserna i Västmanlands, Kopparbergs

och Norrbottens län, Jernkontoret, LKAB, Svenska gruvföreningen, Sveriges

industriförbund och Svenska gruvindustriarbetareförbundet. Remissinstanserna

är i allmänhet ense om att största möjliga kunskap om Norrbottens

malmförekomster främjar en ur samhällsekonomisk synpunkt riktig disposition

av dessa naturtillgångar liksom en rationell inriktning av lokaliseringsoch

investeringspolitiken i Norrbottens län.

Utredningens påstående, att nuvarande kunskaper om malmförekomsterna

skulle vara högst bristfälliga, delas ej av statskontoret, som säger sig ha erfarit

att stora delar av det för mätningar planerade området redan övermätts

från flygplan. Även länsstyrelsen i Västerbottens län anser, att utredningen

underskattat värdet av de enskilda företagarnas insatser på området.

Svenska gruvföreningen och Sveriges industriförbund anser, att utredningens

uppfattning om den enskilda malmletning som ägt och äger rum är felaktig.

Gruvföreningen uppger bl. a. att inom det område, som av utredningen föreslås

bli föremål för regionalprospektering, redan genom enskilda företag nära

40 procent av arealen, innefattande den övervägande delen av de ur geologisk

synpunkt intressanta områdena, blivit övermätt från flygplan.

I fråga om inventeringens uppläggning och genomförande ansluter sig

bl. a. kommerskollegium i huvudsak till utredningens förslag. Kollegium

framhåller, att en inventering av det slag som angives i betänkandet icke

kan beräknas ge resultat i form av ökad malmbrytning och flera arbetstillfällen

inom den närmaste framtiden. Om syftet med inventeringen vore att

nå snabba resultat, skulle det onekligen vara mera ändamålsenligt att, såsom

samtliga bergmästare förordat, sätta in större del av undersökningarna på

lokalprospektering och exploateringsundersökning av redan upptäckta fyndigheter.

Kollegium anser det emellertid riktigt, att de regionala undersökningarna

igångsättes och genomföres i den utsträckning utredningen före
2

Bilmncj till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Xr 164

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr Idb år 1!J63

slår. Detta rimmar bäst med riktlinjerna för den allmänna planering för

Norrbotten, i vilken inventeringen skall ingå såsom ett särskilt betydelsefullt

led. Betydande prospekteringsarbeten har, enligt vad som är känt för kommerskollegium,

redan utförts av enskilda gruvföretag inom de områden som

föreslås bli undersökta av SGU. Med hänsyn till att prospekteringstekniken

utvecklas, kan detta dock enligt kollegii mening i och för sig ej åberopas

såsom något avgörande skäl mot en ny prospektering av föreslagen omfattning.

Kommerskollegium anser det dock angeläget, att vid den nya prospekteringen

de hittills vunna resultaten så långt möjligt beaktas och att ett samarbete

med gruvföretagarna eftersträvas. Länsstyrelsen i Västmanlands län

anser det föreslagna förfaringssättet att uppdraga inventeringen åt SGU och

att låta den bekostas av statsmedel vara det enda möjliga, om man snabbt

vill nå det avsedda resultatet. LKAB menar att, trots att såväl SGU som

ett antal enskilda företag utfört omfattande magnetiska mätningar från

flygplan över delar av området, det synes angeläget, att en karta upprättas

efter flygningar under enhetliga förutsättningar. Det undandrar sig LKAB:s

bedömande, huruvida visst nu i enskild ägo befintligt mätmaterial är insamlat

under sådana betingelser, att det till någon del skulle kunna infogas

i en sammanhängande karta och ny mätning av vissa arealer skulle kunna

undvikas. Detta material är icke offentligen tillgängligt. Om det skulle ställas

till förfogande och ha erforderliga tekniska karakteristika, kunde måhända

ny flygmätning över vissa områden vara överflödig. Utredningens förslag

rörande inventeringens uppläggning och genomförande tillstyrkes i övrigt

av arbetsmarknadsstyrelsen, SGU och länsstyrelsen i Norrbottens län.

Flera remissinstanser uttalar sig för att man i möjligaste mån bör söka

utnyttja även resultaten av enskild malmletning. Vidare anser man, att det

fortsatta inventeringsarbetet bör ske i nära samarbete med enskilda gruvindustrier.

Exempelvis anser statskontoret, att man i första hand bör företaga

en allsidig genomgång och bedömning av det material rörande malmtillgångarna,

som synbarligen föreligger på skilda håll, innan en fullständig

^^prospektering påbörjas. Resultatet av denna genomgång bör bli avgörande

för det fortsatta prospekteringsarbetets omfattning och för de former i vilka

detsamma lämpligen bör bedrivas. Länsstyrelserna i Kopparbergs län och

Västerbottens län samt Jernkontoret förordar en samordning av prospekteringsverksamheten

med LKAB och enskilda gruvindustrier. Skulle medel

ställas till förfogande även för en regionalprospektering, måste enligt Sveriges

industriförbunds mening till grund för denna läggas en utredning, som

— i motsats till den nu framlagda — ger en rättvisande bild av den samlade

kännedomen om geologien och malmfyndigheterna i länet. De bästa förutsättningar

för en effektiv undersökningsverksamhet torde sedan skapas, om

samarbete etableras mellan enskilda företag och SGU. Svenska gruvföreningen

menar, att målsättningen för malminventeringen måste vara sådan,

att nya insatser icke förtar intresset hos dem, som hittills varit inriktade

på insatser inom Norrbotten, att fortsätta med sina arbeten. I detta avseende

finns det anledning till anmärkning mot betänkandet, och risk föreligger

att däri föreslagna åtgärder har negativ effekt.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Knnr/I. Mnj:ts proposition nr 164 år 1963

19

Från några håll förordas att man i första hand bör inrikta arbetena på

lokalprospektering. Uttalanden i denna riktning göres av bl. a. bergmästarna

och länsstyrelserna i Örebro län och Västerbottens län. Jernkontorct anser

en omprövning av utredningens program för malminventeringen påkallad

med hänsyn till den omfattande prospektering som redan genomförts i Norrbotten

och till den kunskap som erfordras om kvantitet och kvalitet hos de

kända fyndigheterna. En omprövning av de föreslagna riktlinjerna för malminventeringen

förordas med i huvudsak samma motivering som Jernkontorets

även av Svenska gruvföreningen och Sveriges industriförbund.

Allmänna synpunkter rörande utredningens lagförslag

framföres i några remissyttranden.

Statskontoret anser, att de av utredningen väckta lagstiftningsfrågorna

bör upptagas till övervägande, när erfarenheter föreligger om möjligheterna

att nå önskat resultat samarbetsvägen.

Enligt arbetsmarknadsstyrelsen är det angeläget, att gruvlagen får sådan

utformning, att den möjliggör en rationell planering och användning av

våra malmfyndigheter och underlättar en strukturrationalisering inom gruvnäringen.

Etableringsutredningen anför, att de spörsmål malmutredningen haft att

taga ställning till endast i begränsad omfattning berör de områden, som

ingår i etableringsutredningens uppdrag. Etableringsutredningens arbete har

ännu icke fortskridit så långt, att definitiv ståndpunkt kunnat tagas till de

problem rörande etableringsrätten, som har samband med utnyttjandet av

mineraltillgångarna. Såvitt nu kan bedömas, synes det emellertid icke sannolikt

att ett genomförande av de av malmutredningen framlagda förslagen

till ändring i gruvlagstiftningen skulle komma att försvåra den översyn av

etableringsreglerna på gruvrättens område som pågår inom etableringsutredningen.

Svenska gruvföreningen anser det anmärkningsvärt, att utredningen vid

sidan om sitt egentliga uppdrag upptager principiella gruvrättsliga frågor

till övervägande i en närmast såsom lokalt näringspolitiskt avsedd och med

tanke därpå sammansatt utredning samt att utredningen framlägger förslag

om betydelsefulla ändringar i nuvarande gruvrätt. Gruvföreningen kan

icke dela utredningens uppfattning, att det endast är fråga om vissa mindre

genomgripande lagstiftningsåtgärder inom ramen för vårt nuvarande gruvrättsliga

system. Om utredningen verkligen haft i uppdrag att granska gruvlagen

och att framlägga förslag till lagar rörande gruvrättsliga frågor, borde

enligt gruvföreningens mening den enskilda gruvnäringen självfallet ha varit

representerad i utredningen och även gruvrättslig expertis ha tillkallats.

Gruvföreningen framhåller vidare att, om jämförelser skall göras mellan koncessionssystem

och inmutningssystem, den privata aktiviteten inom prospekteringsområdet

givetvis bör beaktas på ett helt annat sätt än som varit

fallet i utredningen. Särskilt bör vid en sådan jämförelse undersökas med

vilken framgång man med den ena eller andra organisationen lyckats över
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 16i år 1963

föra uppslag och lovande projekt från prospekteringsledet till gruvundersökning

och drift. En sådan undersökning torde enligt gruvföreningen utvisa,

att den av privata företag med stöd av inmutningssystemet bedrivna

verksamheten varit framgångsrik, ett förhållande som klart framgår, när

det gäller svensk gruvdrift.

1 det av Svenska gruvföreningen åberopade yttrandet av professorn S.

Ljungman anmärkes, att den nu gällande 1938 års gruvlag framkom såsom

resultatet av mycket omfattande förberedelsearbeten. I yttrandet anföres däiefter:
Icke

mindre än tre offentliga utredningar hade avgivit förslag i frågan

och samtliga förslag hade varit föremål för utförlig remissbehandling. Såsom

naturligt var, intog frågan om samhällets kontroll över mineralfyndigheternas

rationella utnyttjande en framskjuten plats i samtliga förslag. Åtskilliga

förespråkare för en övergång från inmutningssystem till koncessionssystem

fanns. Fram till gruvlagstiftningens departementsbehandling

förelåg också i detalj utarbetade förslag om t. ex. tvångsleverans av malm

för inhemsk förbrukning och rätt för kronan att övertaga gruva. Om man

undantager frågan om sammanförande av närbelägna mineralfyndigheter,

torde praktiskt taget alla de rättsliga problemställningar, som beröres i

malmutredningens betänkande, ha varit föremål för ingående övervägande

under förarbetena till 1938 års gruvlag. Slutresultatet blev den gällande lagtexten,

som sedermera blott undergått vissa detaljändringar.

Det förslag beträffande inmutningsförbud, som malmutrednmgen nu

framlägger, kan — — —— till sina verkningar närmast betecknas sasom en

åtminstone temporär övergång till koncessionssystemet. Även i övrigt berör

malmutredningens förslag centrala punkter i den gruvrättsliga regleringen.

Det måste enligt min mening anses helt oförenligt med hittillsvarande traditioner

inom svensk civilrättslig lagstiftning, att förslag av denna räck\idd

framlägges på ett så bräckligt underlag som här är fallet.

Kommerskollegium anser för sin del, att förslagen till lag om inlösen av

inmutningsrätt och till lag med särskilda bestämmelser om inmutning inom

Norrbottens län innehåller regler, som är svåra att förena med systemet i

vår nuvarande lagstiftning. Expropriationsutredningen, som endast behandlar

lagstiftningen om inlösen, anser att det ej med fog kan göras gällande,

att en utredning av frågan, huruvida en allmän övergång till koncessionssystemet

är påkallad för gruvrättens del, måste föreligga, innan ställning

tages till frågan om nämnda lagstiftning.

Enligt LKAB är gruvlagen delvis föråldrad, delvis utformad med hänsyn

till förhållandena i Mellansverige, som starkt avviker från situationen i Lappland.

Gruvlagen är därför i behov av en revision, varvid bl. a. lämpligheten

av en övergång från inmutningssystem till koncessionssystem bör övervägas.

Svenska gruvindustriarbetareförbundet uttalar, att förslag till ändringar

av gruvlagen bör föregås av en mycket grundlig utredning, varefter remissinstanser

bör få tillfälle yttra sig över betänkandet.

Svenska samernas riksförbund, som uttalar sin förvåning över att utredningen

helt förbigått rennäringens förhållanden, påtalar behovet av en verk
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr UU år 1963

lig judiciell förprövning för erhållande av gruvrättigheter och av elementär

rättvisa i fråga om fördelningen av rättegångskostnader vid förfarandet enligt

gruvlagen. Förbundet yrkar också, att dessa frågor upptages vid det

fortsatta lagstiftningsarbetet i anledning av vad som anförts i utredningens

betänkande.

Utredningens förslag om inskränkning av den fria inmntningsrätten

inom Norrbottens län har föranlett delade meningar

bland remissorganen.

Förslaget tillstyrkes av länsstyrelsen i Norrbottens län och Svenska gruvindustriarbetareförbundet.

Samma ståndpunkt intager länsstyrelsen i Västmanlands län, som framhåller

att, i den mån staten genom SGU nedlägger stora kostnader på en

malminventering, det är naturligt att åtgärder vidtages för att förbehålla

samhället frukterna av dessa ansträngningar, varför det föreslagna inmutningsförbudet

synes principiellt väl motiverat. Länsstyrelsen anför vidare,

att den mellansvenska gruvhanteringen för närvarande befinner sig i en

utomordentligt besvärlig situation. Till en del förklaras denna enligt länsstyrelsens

mening sannolikt av konjunkturella orsaker och skulle därför

kunna förväntas vara övergående. Det är emellertid icke svårt att skönja

även långsiktiga faktorer i bilden, sammanhängande med möjligheterna att

till mycket låga kostnader få fram malm från välbelägna nyupptäckta fyndigheter

på andra håll. Särskilda ansträngningar måste därför med all säkerhet

sättas in på att få fram den svenska gruvhanteringens produkter till

lägsta brytnings-, hanterings- och transportkostnader till järnbruken, vilkas

lokalisering historiskt bestämts av andra faktorer än de nu rådande. Det

torde icke vara omöjligt, menar länsstyrelsen, att peka på exempel, i vilka

en mindre rationell gruvdrift uppkommit på grund av att närbelägna fyndigheter

befunnit sig i händerna på olika ägare.

Även LKAB är positivt inställt till det föreslagna inmutningsförbudet och

anför därom bl. a. följande.

De splittrade gruvrättsliga förhållandena i Lappland illustreras av utredningen

med en karta över Svappavaara- och Vittangiområdena. Med ett flertal

andra kartblad kunde den splittring belysas, som uppstod särskilt under

1950-talet. Det har förekommit, att enskild inmutning erhållits mellan två

tidigare statliga utmål, som ligger blott några hundra meter från varandra.

Tidigare utmål har i vissa fall av annan intressent inringats med inmutningar.

Inmutningar eller utmål har erhållits på en malm, vars huvuddel

tillhör annan intressent och flera intressenter kan ha gruvrätter i en malmtrakt,

där uppenbarligen samtliga malmer bör brytas enhetligt med utnyttjande

av olika gemensamma anläggningar. I vissa sådana fall utgör inmutningen

ingen prestation av värde ur allmän synpunkt, enär malmens förekomst

tidigare varit känd eller i varje fall skulle ha blivit det i samband

med framtida brytning. Vid sidan av vissa självständigt brytbara av enskilda

gjorda värdefulla malmfynd förekommer sålunda gruvrätter, som kan ha

visst värde ur enskild spekulativ synpunkt men som närmast är ägnade alt

komplicera en framtida exploatering. Splittringen av gruvrätterna medför

svårighet alt få översiktlig kunskap om malmtrakten och kommer, då bryt
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 16t år 1963

ning aktualiseras, att i bästa fall orsaka svåra och långvariga förhandlingar,

i sämsta fall avsevärt försena eller omöjliggöra brytningens igångsättande.

Om förhållandena ostört skulle komma att under årtionden framåt utvecklas

så som skett under det sist gångna årtiondet, skulle därmed avsevärda svårigheter

skapas för en rationell exploatering. Det bör framhållas, att den

skildrade utvecklingen är en naturlig följd av den svenska gruvlagstiftningens

karaktär.

De bestämmelser i gruvlagen, som avser att underlätta lösandet av ovan

skildrade problem, saknar praktiskt värde.---Enda framkomliga väg

torde vara en förhandling mellan delägarna, varigenom en sådan ordning

uppstår — exempelvis inlösen av eller utarrendering av den ena partens del

— att företaget blir beslutmässigt. Gruvlagen innehåller ingen bestämmelse,

som är ägnad att underlätta en sådan förhandling. Svårigheten att värdera

malm i fast klyft är mycket stor, varför förhandlingarna måste bli besvärliga

i synnerhet som den part, som ligger närmast till att avstå sin andel

kan försvåra förhandlingen genom att enligt gruvlagen kräva delägarskap i

brytningen, något som praktiskt kan vara synnerligen olägligt.

LKAB finner det befogat att förhindra, att uppsplittringen av malmreserverna

på mindre gruvrätter fortgår, innan gruvlagen hunnit överses. Det är

vidare angeläget förhindra, att malminventeringen störes av sådana ur allmän

synpunkt olämpliga, över vida områden utlagda inmutningar, som

förekommit under 1950-talet. Utredningens förslag, att inmutningsförbud

skall råda under den tid malminventeringen pågår synes därför välgrundat.

Effekten av en statlig allmän malminventering jämte en översyn av gruvlagen

måste, om inmutningsförbud icke råder, bli att en kapplöpning uppstår

om att skaffa gruvrätter i syfte att föregripa såväl malminventeringens som

lagöversynens resultat. Det är emellertid angeläget, att enskild malmletning

i ur allmän synpunkt värdefulla former kan fortsättas. Dispensförfarandet

synes ge utrymme härför.

Med utgångspunkt i utredningens förslag om eu malminventering tillstyrker

kammarkollegiet i princip det föreslagna inmutningsförbudet. Härvid

beaktar kollegiet särskilt de fördelar som står att vinna genom att Kungl.

Maj :t vid meddelande av dispenser har möjlighet att begränsa och dirigera

den enskilda prospekteringen och såsom dispensvillkor föreskriva långtgående

skyldighet att redovisa resultaten av dispenssökandes prospektering.

Skulle däremot utredningens förslag rörande regional prospektering finnas

icke alls eller endast i begränsad utsträckning böra genomföras, anser kollegiet

att tillräcklig grund för ifrågavarande inmutningsförbud icke föreligger.

1

Länsstyrelsen i Kopparbergs län förklarar sig kunna tillstyrka förslaget

om inmutningsförbud endast under förutsättning, att järn- och stålverken

garanteras att genom egna inmutningar dispensvägen får sitt malmbehov

tillgodosett. Länsstyrelsen framhåller därvid, att dessa industrier har ett

rättmätigt intresse av att trygga sin råvaruförsörjning på längre sikt. Tillgången

till egna järnmalmsgruvor är en av de väsentligaste förmånerna för

många av dessa företag. Det måste därför enligt länsstyrelsen vara ett samhällsekonomiskt

intresse av vikt att icke förhindra företagen att skaffa sig

1 En ledamot av kollegiet är skiljaktig och förklarar sig avstyrka förslaget om inmutningsförbud.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 16b år 1963 23

malmfyndigheter, även sådana som kan hallas i reserv föi att successivt

tagas i anspråk.

SOU anför, att det med den starka ställning staten erhållit genom införandet

av kronoandelen i gruvlagen kan ifrågasättas om tillräckliga skäl föreligger

för införandet av ett inmutningsförbud, i synnerhet om den föreslagna

inlösenlagen införes.

Utredningens förslag om inmutningsförbud i Norrbottens län avstyrkes av

hovrätten för Övre Norrland, kommerskollegium, hergmästarämbetena, länsstyrelsen

i Västerbottens län, Jernkontoret, Svenska gruvföreningen och Sveriges

industriförbund.

Hovrätten för Övre Norrland erinrar i sitt yttrande om utredningens uttalande,

att det torde falla utom ramen för utredningens uppdrag att till omprövning

upptaga frågan om vår allmänna gruvlagstiftnings konstruktion i

stort, ävensom om utredningen i anslutning därtill gjorda påpekande, att

frågan huruvida en övergång till en allmän koncessionslagstiftning för gru\- rättens del är påkallad torde få prövas i annat sammanhang. Dessa utredningens

uttalanden bör enligt hovrättens mening jämväl äga tillämpning på

de gruvrättsliga förhållandena i Norrbotten. Hovrätten kan emellertid icke

finna annat än att den särlagstiftning, som kommer till uttryck i förevarande

lagförslag, utgör ett väsentligt avsteg från gällande principer i gruvlagen

och att förslaget för Norrbottens del innebär en övergång till koncessionslagstiftning.

Lagförslaget innebär således att den grundläggande bestämmelsen

i 1 § gruvlagen, som stadgar att envar äger genom inmutning

rätt att undersöka och bearbeta på egen eller annans grund belägen mineralfyndighet

av det slag som angives i lagrummet, under den närmaste tioårsperioden

upphäves inom Norrbottens län och i stället ersättes med ett

stadgande i första hand om ensamrätt för kronan till inmutningsrätt och i

andra hand om rätt för enskild — efter av Kungl. Maj :t företagen diskretionär

lämplighetsprövning — att erhålla tillstånd till inmutning. Det kan enligt

hovrättens mening även hävdas, att förslaget i praktiken får samma verkan

som om marken inom hela länet — såväl enskild mark som kronojord

— utlägges som statsgruvefält under den kommande tioårsperioden, något

som ej ens utredningen torde ha åsyftat med förslaget. Huvuddelen av vårt

lands malmtillgångar är koncentrerad till Norrbottens län. Vid angivna förhållanden

föreligger enligt hovrättens mening starka betänkligheter mot genomförande

inom Norrbottens län av en provisorisk lagstiftning, som gör

avkall på principen om den fria inmutningsrätten och som således medför,

att andra gruvrättsliga principer kommer att gälla för Norrbottens län än

för landet i övrigt. En lagstiftning med så ingripande och för gruvnäringen

i Norrbottens län så betydelsefulla konsekvenser som den föreslagna bör icke

komma till stånd utan att föregås av eu allsidig och ingående utredning

av hela problemkomplexet. Det av utredningen redovisade materialet anser

hovrätten vara uppenbarligen otillräckligt som underlag för den föreslagna

lagstiftningen.

Kommerskollegium ifrågasätter i sitt avstyrkande yttrande, om icke före
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Mctj:is proposition nr 16>r år 1963

varande lagförslag i händelse att det genomfördes skulle väsentligen motverka

i stället för att främja gruvnäringen i Norrbotten. Det torde enligt

kollegii mening icke kunna undvikas, att ett ininutningsförbud kommer att

i betydande utsträckning hämma intresset för enskild prospektering i Norrbotten.

Kollegium framhåller vidare, att det icke gives något belägg för att

de enskilda gruvföretagarnas verksamhet medfört olägenheter ur de synpunkter

utredningen skall tillgodose. Icke heller har några övertygande skäl

anförts för att sådana olägenheter skulle uppkomma av att den enskilda

verksamheten finge fortgå under den föreslagna inventeringen. Vid sin bedömning

av de gruvrättsliga förhållandena har enligt kollegium utredningen

uppenbarligen underskattat värdet för det allmänna av de enskilda gruvföretagens

insatser.

Inmutningsförbudet måste enligt uttalande av bergmästarämbetet i norra

distriktet innebära, att den för närvarande existerande, av andra än SGU

bedrivna prospekteringen kan komma att upphöra. Någon svårighet ur äganderättssynpunkter

för staten att få igång undersökningar eller brytningar

finnes icke. Icke heller förekommer i realiteten någon splittring av gruvintressena.

Staten har redan det största inflytandet. Den övriga prospekteringsverksamheten

är knuten till praktiskt taget endast tre stora, väl utrustade

enskilda bolag. Gruvintressena är alltså mycket väl samlade. Enligt ämbetets

åsikt kan det därför icke föreligga något skäl till ininutningsförbud

under tio år enligt utredningens förslag. Bergmästarämbetet i östra distriktet

betonar, att kronan enligt gruvlagens nuvarande utformning har rätt till hälftendelägarskap

i varje ny fyndighet och såsom jordägare i det övervägande

antalet äldre fyndigheter. Därmed har staten redan möjlighet att föranstalta

om brytning, om det ur samhällelig synpunkt eller av annat skäl anses fördelaktigt.

De fyndigheter, där staten icke har denna möjlighet, är i minoritet

och från dem torde man kunna bortse. Det av utredningen åberopade viktigaste

skälet för inmutningsförbudet, nämligen att förhindra splittring och

att samla hela gruvfält på en hand, anser ämbetet på angivna skäl icke vara

hållbart. Ämbetet betonar också, att landets järnverk måste bygga sin framlid

på råvaran och därför behöver ligga med fyndigheter såsom reserver.

Bergmästarämbetet i västra distriktet anmärker, att de flesta av våra äldre

gruvfält vart för sig haft äganderätten fördelad på många händer. Under tidernas

lopp har emellertid dessa gruvrätter koncentrerats genom bolagsbildning,

köp, arrenden eller dylikt. Såvitt för bergmästarämbetet i södra distriktet

är känt har sådana förhållanden ej uppstått, att en lag om inmutningstörbud

i Norrbottens län kan anses vara befogad eller av nöden. Kanske

skulle den vid något tillfälle kunna vara till hjälp, om situationer liknande

de i utredningens betänkande relaterade skulle uppkomma. Nackdelarna

skulle emellertid enligt ämbetets mening i högsta grad överväga, förutom

att nuvarande gruvrätt skulle trampas under fotterna.

Till stöd för sitt avstyrkande åberopar länsstyrelsen i Västerbottens län

främst, alt den föreslagna ordningen skulle vara till skada för den enskilda

gruvhanteringen och därmed bl. a. för sysselsättningen vid Bolidens gruv
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr /64 år 1963

25

aktiebolag. Som ett exempel på verkningarna av ett inmutningsförbud nämner

länsstyrelsen, att detsamma skulle förhindra Bolidenbolaget att utan

Kungl. Maj:ts tillstånd verkställa inmutningar invid blygruvan i Laisvall.

Länsstyrelsen fortsätter:

Enligt länsstyrelsens mening har malmutredningen icke framlagt bärande

skäl för sitt förslag till lag med särskilda bestämmelser om inmutning inom

Norrbottens län, varför länsstyrelsen avstyrker förslaget härom.

Utan tvekan skulle det vara till stor skada, icke bara för Norrbottens

utan även för Västerbottens län, om den enskilda malmletningen i övre Norrland

i något avseende skulle hämmas. Länsstyrelsen har--- — framhål
lit

den stora betydelse, som Bolidenbolagets verksamhet har för sysselsättningen

i Västerbottens län, både vid gruvorna och vid Rönnskärsverken. Bolagets

verksamhet är även av stor betydelse för Norrbottens län. Som bekant

råder det i vårt land brist på råvara för kopparframställning, varför varje

tillskott av råvara inom landet är synnerligen värdefull. Enligt vad länsstyrelsen

inhämtat har Bolidenbolaget enbart under de senaste 20 åren investerat

ca 50 miljoner kronor i ren prospekteringsverksamhet, varav över hälften

investerats i dessa båda län.

Bolaget har vidare under de senaste 10 åren vid sina gruvor i länen investerat

ca 215 miljoner kronor och i löner utbetalat ca 250 miljoner kronor.

Bolagets nuvarande malmbas motsvarar genomsnittligt endast ca 25 år.

Bolagets fortsatta malmletning är därför en angelägenhet av största vikt

Detsamma gäller givetvis även annan enskild malmletning.

I anslutning till vad sålunda framhållits erinrar länsstyrelsen om att letning

efter vissa malmer, exempelvis blymalm, sker medelst helt andra metoder

än som användes vid letning efter järnmalm. Vid sådant förhållande

anser länsstyrelsen det ej finnas anledning att genomföra ett inmutningsförbud,

som omfattar alla slag av mineraler.

Jernkontoret anser, alt syftet med inmutningsförbudet — en bättre planering

av prospektering och inmutningar i Norrbottens län — bör kunna

nås även utan lagstiftning genom en samordning av den prospekteringsverksamhet

som bedrives i Norrbotten dels av staten, dels av ett fåtal stora

gruvföretag. Jernkontoret förutsätter, att Svenska gruvföreningen har sin

uppmärksamhet fäst på detta problem och även skall vara beredd att medverka

till en frivillig samordning av ifrågavarande verksamhet i Norrbottens

län.

Svenska gruvföreningen anmärker i sitt yttrande, att utredningen icke

lämnat något konkret exempel på att en konfliktsituation någonstans förelegat,

som verkligen hindrat upptagande av gruvdrift vid objekt som i och för

sig kunnat bearbetas, ävensom att gruvföreningen icke har sig bekant något

sådant fall. Däremot finnes det i hela landet många exempel på fall, där

förhållandena mellan ägare av närbelägna fyndigheter reglerats genom privaträttsliga

avtal, så snart ett antagande verkligen förelegat att en fyndighet

är värd att undersöka eller bearbeta. Gruvföreningen finner det förvånande

och beklagligt, att utredningen både i detta sammanhang och på flera

andra ställen i betänkandet visar en bristande insikt om och tilltro till den

enskilda gruvnäringen. Gruvföreningen förklarar sig anse det vara uppen
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj. ts proposition nr 16b år 1963

bart, att ett inmutningsförbud för enskilda inom Norrbottens län skulle

vara starkt hämmande för fortsatt aktivitet från den privata gruvnäringens

sida och skulle kunna förorsaka en särskilt för Norrbottens del men

även för landet i övrigt icke önskvärd nedgång i den privata aktiviteten. Enligt

gruvföreningen kommer en bestämmelse av föreslagen beskaffenhet att

ha allvarliga konsekvenser icke endast för den malmletning, som privata

gruvföretag bedriver, utan även för den malminventering, som från dessa

företags sida förekommer i direkt anslutning till nu kända fyndigheter. En

malmförekomst av t. ex. Laisvalls typ kan icke upptäckas med hjälp av sedvanlig

prospekteringsapparatur utan kan endast påvisas med stöd av direkta

iakttagelser och borrningar, baserade på och anbringade efter geologisk bedömning.

Detta har haft till följd att fortsatt malmletningsverksamhet i

t. ex. Laisvall bedrivits parallellt med gruvans successiva utbyggnad samt

att prospekteringen ständigt pågår med stor intensitet i anslutning till verksamheten

i gruvan. Även om det med hänsyn till rådande förhållanden kan

anses naturligt, att ett företag i dylik situation skall erhålla Kungl. Maj:ts

tillstånd till inmutning, anser gruvföreningen det principiellt otillfredsställande,

ätt rätten att med inmutningar och utmål säkra nya fynd i anslutning

till ett sådant objekt icke är lagligen befäst. Gruvföreningen kritiserar

även det i betänkandet gjorda uttalandet, att det föreslagna inmutningsförbudet

kunde anses innefatta en återgång till förhållanden liknande dem som

rådde i Norrbotten i början av 1900-talet. I det av gruvföreningen åberopade

utlåtandet av professorn S. Ljungman anmärkes dessutom, att enligt utredningens

eget förslag splittringen av gruvrättigheterna borde i väsentlig utsträckning

kunna motverkas genom möjligheten till inlösen av närbelägna

fyndigheter, om nu något sådant behov finnes. För en ytterligare koncentration

av fyndigheterna till ett fåtal händer har utredningen icke anfört

något annat skäl än att det vore angeläget. Enligt vad i utlåtandet anföres

förefaller det ogörligt att taga ställning till detta påstående utan att åtminstone

ha tillgång till en översikt över nuvarande ägareförhållanden och

integration inom gruvindustrien i Norrbottens län. I annat sammanhang

fästes i utlåtandet uppmärksamheten på en möjlighet till sammanförande

av mineralfyndigheter, som kan föreligga beträffande inmutningar efter den

1 januari 1940. I dylika fall kan kronan nämligen genom utnyttjande av kronoandelen

utöva ett bestämmande inflytande på fyndighetens bearbetning.

Detta inflytande bör givetvis begagnas till att i erforderlig utsträckning träffa

avtal om sambruk med närbelägna fyndigheter, i den mån kronan genom

kronoandel eller av annan anledning kan styra dispositionen även över dessa

fyndigheter.

Enligt Sveriges industriförbund är innebörden av utredningens förslag, att

man för det område där våra väsentligaste malmtillgångar återfinnes frångår

gällande gruvrättsliga principer och inför ett koncessionssystem. Man

omvandlar härigenom i realiteten hela Norrbotten till ett statsgruvefält. Förbundet

ifrågasätter starkt, om framläggandet av sådana förslag kan anses

falla inom ramen för utredningens uppdrag och kompetens. Det står i vart

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kuagl. Maj. ts proposition nr 1 ti l år 1063

fall utan vidare klart, att detta väsentliga ingrepp i gällande gruvrättsliga

principer ej är någon förutsättning för en malminventering. Industriförbundet

fortsätter:

Grunden för utredningens ställningstagande är en antagen negativ effekt

av att flera kan visa intresse för samma fyndighet. Faran härför menar utredningen

öka, eftersom intresset för de norrbottniska malmerna konstateras

vara tilltagande. Härtill må först anmärkas, att utredningen inte ens söla

visa vilken »fara», som kan vara förknippad med att flera intressenter kan

ha del i samma fyndighet. Regelmässigt förhåller det sig så, att ju fler intressenter

som har intresse av ett och samma malmfält, desto snabbade blir

fältets utvecklingsmöjligheter klarlagda och desto mer ökar utsikterna för

en exploatering av brytvärda fyndigheter. Några svårigheter att nå en överenskommelse

mellan olika inmutningshavare föreligger erfarenhetsmässigt

icke. Tvärtom finnes åtskilliga exempel på dylika överenskommelser. Utredningen

har ej förmått visa något enda praktiskt exempel, där en splittring

av inmutningsrätterna lett till att en malmfyndighet icke kunnat utnyttjas.

Förslaget till inmutningsförbud är så mycket mer förvånande som det

uppenbarligen skulle få konsekvenser, som strider mot de intressen utredningen

haft att företräda. Den enskilda prospekteringen i Norrbotten har

haft en högst betydande omfattning. Incitamentet till denna aktivitet har

uppenbarligen varit möjligheten att nyttiggöra gjorda fynd. Om nu denna

möjlighet göres beroende av dispens, kommer detta att negativt påverka de

privata gruvföretagens prospekteringsvilja. Utredningen har själv uppmärksammat

denna konsekvens men avfärdat betänkligheterna med ett förmodande,

att en liberal dispensgivning skulle vara ägnad att motverka denna

nackdel. Den osäkerhet som ett dispenssystem innebär måste emellertid —

även med en liberal dispensprövning —• ogynnsamt påverka prospekteringsviljan.

Det är föga lockande att satsa miljoner på en prospektering, vars

eventuella resultat man inte vet om man någonsin får utnyttja. Konsekvensen

av utredningens förslag blir att mot ökande statlig prospektering kommer

att svara en — kanske lika stor — minskning av den enskilda. Just med

hänsyn till Norrbottens utvecklingsmöjligheter är en sådan följdverkan icke

önskvärd.

Som skäl för inmutningsförbud åberopas också, att statsmakterna därigenom

kan beredas skäligt rådrum till en närmare översyn av den allmänna

gruvrätten. Dylika överväganden ligger uppenbarligen utanför utredningens

uppgifter enligt direktiven. En sådan översyn har veterligen icke heller

påkallats.

Industriförbundet ställer sig positivt till en ytterligare inventering av

malmtillgångarna i Norrbotten. Denna bör emellertid få en sådan uppläggning

att dess resultat snabbt kan nyttiggöras och bör i görlig mån utföras

i samverkan mellan gruvintressenterna i länet. Under inga omständigheter

bör den förbindas med en förbudslag, vilken kommer att medföra eu minskning

av de enskilda företagens intresse för undersökningsverksamhet och

därigenom negativt påverka länets utvecklingsmöjligheter. Förbundet vill

därför bestämt avstyrka den föreslagna förbudslagen.

Risken för minskad prospektering till följd av ett

inmutningsförbud för enskilda har berörts i några av de nyss

återgivna yttrandena. Därom har även andra remissorgan uttalat sig.

Enligt SOU har man att räkna med en nedskärning av den privata malmletningsverksamheten,

om det föreslagna inmutningsförbudet genomföres.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kuncjl. Maj.ts proposition nr 16A år 1963

Denna begränsning kommer sannolikt att beröra prospekteringen både efter

järnmalm och efter sulfidmalm. Beträffande sulfidmalmer föreslår utredningen

visserligen, att en betydligt mera liberal dispensgivning än för järnmalmer

skall tillämpas. De enskilda som bedriver prospektering torde dock

enligt SGU komma att bedöma sin verksamhet som ekonomiskt alltför vansklig,

om de icke har garantier för att även få inmutningsrält till de järnmalmsfyndigheter

som samtidigt kan påträffas. SGU förutsätter därför, att

den i författningen inrymda möjligheten för Kungl. Maj :t att meddela dispens

från förbudet skall tillämpas generöst även beträffande järnmalmer,

så att enskilda företag, som vill insätta kapital i vederhäftig prospektering,

icke hindras i sin för landet betydelsefulla verksamhet.

Kommerskollegium anser det erforderligt, att uttalandet om en liberal

dispensgivning fullföljes utöver vad utredningen avsett.

Länsstyrelsen i Västmanlands län ställer sig tveksam till utredningens påstående,

att en liberal dispensgivning skulle kunna leda till att bestämmelserna

icke i någon högre grad skulle hämma enskild malmletning i länet. Eu

sådan effekt torde svårligen kunna undvikas. Hela anordningen med den

föreslagna malminventeringen och sättet för dess genomförande måste enligt

länsstyrelsens mening innebära, att staten påtager sig ansvaret för att

önskvärd undersökning kommer till stånd. En öppen och bestämd deklaration

från statsmakternas sida härom anser länsstyrelsen utgöra en nödvändig

förutsättning för att det föreslagna systemet skall kunna fungera.

Även om dispensmöjligheten såsom utredningen menar tillämpas liberalt,

anser länsstyrelsen i Västerbottens län detta icke vara tillfyllest. Prospektering

och grundligare undersökning av fyndigheter är en omfattande verksamhet,

som fordrar stora insatser av tekniska och ekonomiska resurser.

Den som ägnar sig åt sådan verksamhet bör ha en lagligen befäst rätt att

tillgodogöra sig de fyndigheter han upptäckt och undersökt. Har han icke

nödiga garantier härför, föreligger det enligt länsstyrelsens uppfattning

risk, att han icke längre vill eller vågar fortsätta med verksamhet av förevarande

slag.

Departementschefen

Malmutredningen för Norrbotten har haft till uppgift att undersöka behovet

av att förbättra kännedomen om järnmalmstillgångarna i Norrbottens

län samt att behandla de frågor, som hänger samman med en förväntad

ökad malmutvinning inom länet. I sitt nyligen avgivna betänkande har utredningen

framlagt vissa riktlinjer för en inventering av dessa naturtillgångar

samt behandlat vissa gruvrättsliga frågor, som aktualiseras i samband

med inventeringen eller eljest sammanhänger med en intensifierad malmexploatering.

Förslag har sålunda lagts fram bl. a. till en lag syftande till att

begränsa den fria inmutningsrätten i Norrbottens län.

Innan jag går in på nämnda lagstiftningsfråga, vill jag något beröra spörsmålet

om en undersökning av malmförekomsterna i Norrbottens län, en fråga

som varit under närmare övervägande inom handelsdepartementet.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 16b år 1963

Mot bakgrunden av bl. a. rådande ofullständiga kännedom om malmförekomsterna

och gynnsamma geologiska förutsättningar för upptäckt av

nya järnmalmsförekomster har utredningen förordat en omfattande inventering

av järnmalinstillgångarna i Norrbottens län. Det föreslagna inventeringsprogrammet

omfattar dels regionalprospektering främst inom de norra

och västra delarna av inlandet med undantag av fjällregionen samt dels lokalprospektering

beträffande vissa större fyndigheter inom samma områden.

Inventeringen, som skulle utföras av SGU åren 1963—1972, har uppskattats

kosta omkring 40 milj. kr., vartill kommer vissa kostnader för kaitveikets

medverkan.

De i ärendet hörda remissinstanserna har i det stora hela varit ense om

behovet och värdet av en omfattande malminventering i Norrbottens län. I

fråga om inventeringens uppläggning och genomförande föreligger en del erinringar

från några remissinstanser. Erinringarna avser huvudsakligen utredningens

bedömning av utförd enskild malmletning och omfattningen av

den föreslagna regionalprospekteringen. Från några håll framhålles således

att utredningen i hög grad underskattat värdet av hittills utförd enskild

malmletning. Vidare anser en del remissinstanser, att regionalprospekteringen

bör inskränkas till förmån för lokalprospekteringen.

Enighet torde råda om att våra kunskaper om malmförekomsterna i Norrbottens

län är ofullständiga och att en mera ingående kännedom i berörda

avseende skulle vara av stort värde från olika synpunkter. Vidare talar enligt

expertisens åsikt gynnsamma geologiska förhållanden för att goda möjligheter

finnes att påvisa nya järnmalmsförekomster såväl inom som utanför

de nu kända malmfälten. Självfallet kan man icke med anspråk på någon

större säkerhet förutsäga, hur stor kvantitet svensk malm som vid olika

tidpunkter i framtiden kan finna avsättning. Trots detta torde det stå klart

att man står relativt nära en tidpunkt, då en ingående kännedom om de totala

malmreserverna är nödvändig för en bedömning av frågan om eu från

samhälls- och företagsekonomiska synpunkter lämplig produktionsnivå. Tiden

synes därför vara inne för en omfattande, systematisk inventering av

förekomsten av järnmalm och andra mineral i Norrbottens län. Jag förordar

att principbeslut nu fattas om en sådan inventering, vilken synes böra anförtros

åt SGU. Den föreslagna tidsperioden för genomförande av inventeringsprogrammet

synes vara lämpligt avvägd och mot den geografiska omfattningen

synes ej heller kunna riktas någon väsentlig erinran.

I fråga om uppläggning och genomförande av malminventeringen kan helt

naturligt delade meningar råda. Emellertid lärer det kunna slås fast, att

inventeringen bör utformas så, att den kan ingå som ett led i samhällets

planeringsåtgärder i övrigt för näringslivets utveckling i vårt nordligaste

län. Dessa åtgärder syftar i första hand till en successiv, långsiktig uppbyggnad

av samhällsekonomiskt bärkraftiga industrier och skapandet av varaktiga

försörjningsmöjligheter för befolkningen. Nämnda krav synes i allt

väsentligt uppfyllas av den av utredningen föreslagna principiella uppläggningen

och inriktningen av inventeringen. Det av utredningen föreslagna in
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 16i år 1963

venteringsprogrammet bör således kunna utgöra en lämplig grund för statsmakternas

ställningstaganden i berörda avseenden.

Som jag tidigare berört har några remissinstanser påtalat, att en stor del

av de områden som av utredningen föreslås bli föremål för regionalprospektering

redan övermätts från flygplan av enskilda företag. En förnyad regionalprospektering

inom samma områden säges därför medföra ett onödigt

dubbelarbete och en onödig utgift för statsverket. Såsom framhålles av

bl. a. kommerskollegium kan emellertid nämnda förhållande ej i och för sig

— med hänsyn till prospekteringsteknikens utveckling under senare år —

åberopas såsom något avgörande skäl mot en ny prospektering av föreslagen

omfattning. Självfallet bör emellertid i detta avseende liksom i övrigt alla

möjligheter till kostnadsbesparingar beaktas utan dock att avkall därvid

gives på principerna för inventeringen. Resultaten av hittills utförd enskild

och statlig prospektering bör sålunda beaktas vid inventeringens uppläggning

i den mån ifrågavarande material fyller de standardkrav, som måste

ställas med hänsyn till syftet med inventeringen, och i övrigt kan utnyttjas på

acceptabla villkor.

Med den föreslagna uppläggningen av inventeringen kommer regionalprospekteringen

att spela en framträdande roll. Ett antal remissinstanser har

härvidlag förordat, att man med tanke bl. a. på möjligheterna att nå snabba

resultat skulle sätta in en större del av resurserna på lokalprospektering. Huvudsyftet

med den föreslagna inventeringen är emellertid ej att i en nära

framtid öka malmbrytningen. Med en sådan uppläggning av inventeringen

skulle denna ej på samma sätt som den av utredningen föreslagna kunna inpassas

i den övriga samhällsplaneringen för Norrbotten. En inskränkning av

regionalprospekteringen skulle bl. a. leda till en större osäkerhet vid bedömningen

av de totala malmtillgångarna. Det sagda hindrar självfallet ej att

inventeringen utformas så flexibelt, att en omfördelning av resurserna med

beaktande av successivt vunna resultat kan ske utan större olägenheter.

Någon definitiv ståndpunkt till arbetsprogrammet för inventeringen kan ej

tagas i förevarande sammanhang. Den närmare avvägningen av inventeringsprogrammet

synes lämpligen böra omprövas årligen. För nästa budgetår torde

inventeringen böra genomföras i enlighet med de riktlinjer, som redovisats

i årets statsverksproposition (bil. 12 s. 61—63). För efterföljande budgetår

torde det få ankomma på SGU att årligen i samband med anslagsframställningarna

inkomma med mera preciserat arbetsprogram och kostnadsberäkningar

för det nästföljande budgetåret samt en mera översiktlig arbetsplan

och kostnadsuppskattning för återstående del av inventeringsprogrammet.

På liknande sätt synes kartverkets insatser som sammanhänger med

malminventeringen få övervägas i samband med de årligen återkommande

anslagsprövningarna.

Vad härefter angår de gruvrättsliga frågorna vill jag först erinra om att

den nu gällande svenska gruvlagen såsom tidigare anmärkts utfärdades den

3 juni 1938 och trädde i kraft den 1 januari 1940. Lagen bygger, i likhet med

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 16i år 1963

31

sina föregångare sedan mera än 200 år, på inmutningssystemet, vilket innebär

att den som först ansöker om rätt att utnyttja en mineralfyndighet i

regel också utan särskild lämplighetsprövning får rätt därtill. Utredningen

har i sitt betänkande kortfattat diskuterat principerna för gruvlagstiftningen

med avseende närmast å inmutningssystemet ävensom det andra gruvrättsliga

system, som utomlands tillämpas i betydande utsträckning, nämligen

koncessionssystemet. 1 anslutning till denna principdiskussion betonar

utredningen att — även om den funnit vissa nackdelar hos inmutningssystemet

— det torde falla utom ramen för dess uppdrag att till omprövning

upptaga frågan om vår allmänna gruvlagstiftnings konstruktion i stort. Den

frågan bör enligt utredningens mening prövas i annat sammanhang och

med beaktande icke blott av de speciella norrbottniska förhållandena utan

även av hela den svenska gruvhanteringens intressen. Jämväl i några av de

remissyttranden, som avgivits med anledning av utredningens betänkande,

har röster höjts för en grundlig revision av gruvlagen. För egen del vill jag

ansluta mig till tanken på en sådan. Ehuru det endast förflutit 25 år sedan

gruvlagen kom till och detta skedde efter mycket omfattande förarbeten, vid

vilka det bl. a. gällde att välja mellan inmutnings- och koncessionssystemen,

synes nämligen den hårdnande internationella konkurrensen på malmområdet

och de därmed ständigt skärpta kraven på rationella produktionsbetingelser

för gruvindustrien påkalla att vår gruvlagstiftning i näringens

eget intresse ånyo ses över. Även de europeiska integrationssträvandena talar

härför. Det är därför min avsikt att hemställa om bemyndigande att tillkalla

sakkunniga för en sådan översyn, vid vilken — utom annat — lämpligheten

av en övergång till koncessionssystem torde få prövas ingående.

Såväl malminventeringen i Norrbotten som översynen av vår gruvlagstiftning

synes mig utgöra omständigheter, som måste tagas i betraktande, när

man skall överväga det lagförslag rörande inskränkning i rätten att inmuta

inom Norrbottens län som utredningen presenterat. Såsom framgår av vad

tidigare anförts innebär förslaget, att under iiden t. o. in. år 1972 inmutningsrätt

icke skall få beviljas annan än kronan inom Norrbotten, med

mindre Kungl. Maj :t lämnat sitt medgivande därtill. Till stöd för förslaget

har utredningen bl. a. åberopat tendenser till splittring av rätten till de brytvärda

norrbottensmalmerna. Denna splittring kan enligt utredningens uppfattning

för framtiden åstadkomma svårigheter från exploateringssynpunkt

eller eljest skapa hinder för rationell gruvdrift, numera ofta innebärande

stordrift. Såvitt jag kunnat finna kan en dylik splittring skönjas såväl inom

det s. k. Vittangifältet, vilket utredningen särskilt åberopat, som även —

om än i mindre påfallande grad — på andra håll inom Norrbotten, exempelvis

vid Lannavaara.

När nu staten genomför den brott upplagda malminventering, som behandlats

i det föregående, och sakkunniga samtidigt tillkallas för att överväga

utformningen av vår framtida gruvlagstiftning, däribland frågan om en

övergång från inmutnings- till koncessionssystem, föreligger otvivelaktigt en

betydande risk för att splittringstendenserna kommer att förstärkas. En så
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 1 6i år 1963

dan utveckling kan, om den icke förebygges, snabbt leda till att den norrbottniska

gruvindustriens framtida struktur blir felaktigt inriktad och dess arrondering

olämplig genom uppkomsten av gruvrättsliga förhållanden liknande

dem, som sedan länge rått i Mellansverige. Den uppdelning av gruvrättigheterna

på flera händer som förekommer i Bergslagen kan, såsom länsstyrelsen

i Västmanlands län antytt i sitt remissyttrande, i sin mån ha bidragit

till uppkomsten av de svårigheter, i vilka den mellansvenska gruvindustrien

befinner sig i dag. Oavsett om den splittring, som kunnat iakttagas

i Norrbotten, hittills utgjort hinder för att sätta i gång gruvdrift eller

icke, är särskild uppmärksamhet sålunda med tanke på framtiden påkallad

i förevarande hänseende.

Vid remissbehandlingen av utredningens förslag har ifrågasatts, om icke

en viss strukturrationalisering av gruvindustrien kan åstadkommas genom

statens förmedling. Staten skulle därvid i angivet syfte utnyttja de andelsrätter

i gruvföretagen i Norrbotten, som redan med gällande lagstiftning

tillkommer kronan såsom jordägare eller på grund av gruvlagens bestämmelser

om kronoandel. Likaledes har i några remissyttranden betonats, att

förhållandena liksom hittills lärer kunna regleras genom privaträttsliga avtal

—- avseende exempelvis överlåtelse eller byte av inmutningsrätter eller

sambruk av gruva — utvägar om vilka det, enligt vad som uppgivits, erfarenhetsmässigt

icke erbjuder några svårigheter att uppnå enighet mellan gruvrättsinnehavarna.

För egen del vill jag gärna understryka, att ett visst, ehuru

begränsat statligt inflytande i rationaliserande syfte över gruvbrytningen

kan utövas i fråga om gruvor, i vilka staten njuter jordägare- eller kronoandel.

Självfallet kan också överenskommelser av de slag som nyss nämnts

vara till gagn, när det gäller att komma till rätta med rationaliserings- och

arronderingsspörsmålen. Några garantier för att det skulle gå att på dessa

vägar uppnå önskvärda resultat anser jag emellertid knappast finnas. Med

hänsyn till den vikt, som från arbetsmarknadspolitiska och andra samhällsekonomiska

synpunkter måste tillmätas de nyssberörda önskemålen om att

undvika en olämplig uppdelning av rätten till de brytvärda malmerna i Norrbotten,

lärer därför särskilda åtgärder icke kunna undvaras. Den av utredningen

förordade temporära inskränkningen av enskildas inmutningsrätt i

länet synes mig ändamålsenlig och kan sålunda förordas.

Enskilda företag lika väl som privatpersoner har under de gångna åren

nedlagt ett omfattande arbete i syfte att vinna klarhet rörande mineralförekomsterna

i Norrbotten. Ett förbud för enskilda att inmuta i Norrbotten kan

befaras leda till betydande inskränkningar i denna hittillsvarande enskilda

prospekteringsverksamhet. Som utredningen framhållit torde nämligen enskilt

kapital icke stå till buds för malmletningsverksamhet, om icke den som

först upptäcker en fyndighet har vissa möjligheter att förvärva bearbetningsrätt

till densamma. Självfallet är en sådan utveckling ej önskvärd i och för

sig. När staten övertager ansvaret för malmletningen och investerar stora

belopp däri, behöver emellertid en krympning av den enskilda prospekteringen

samhällsekonomiskt sett icke innebära några större olägenheter. För de

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 16b år 1963

33

närmast berörda enskilda företagen själva torde däremot inmutningsförbudet

kunna komma att ställa sig olägligt. Vid remissbehandlingen har betonats,

att den svenska gruvhanteringen och de svenska järn- och stålverken

har ett legitimt intresse av att kunna skaffa sig erforderliga malmreserver

till tryggande av råvaruförsörjningen liksom att kunna bedriva malmletning

i direkt anslutning till egna kända fyndigheter, främst då sådana fyndigheter,

som redan är under bearbetning. Den statliga prospekteringsverksamheten

syftar naturligtvis bl. a. till att tillgodose de inhemska järn- och stålverkens

malmbehov. Men dessutom torde de befogenheter att meddela dispens

från inmutningsförbudet, som enligt utredningens förslag skall tillkomma

Kungl. Maj :t, innebära att alla möjligheter erbjudes att i skälig omfattning

tillgodose enskilda anspråk av det slag här avses. Förslaget är på denna

punkt så utformat, att dispens från inmutningsförbudet skall kunna avse

tillstånd att inmuta icke blott särskilda fyndigheter utan även fyndigheter,

som påträffats eller kan komma att påträffas inom ett visst i dispensbeslutet

angivet område. I det senare fallet kan sålunda dispensfrågan lösas, innan

prospekteringen påbörjas. Har dispensen ett sådant vidare innehåll, vinner

malmletaren säkerhet för att de resultat han kan komma att uppnå vid

prospektering inom området också får utnyttjas av honom själv enligt reglerna

i gruvlagen.

Rörande tillämpningen av dispensreglerna uttalar sig utredningen till förmån

för en relativt omfattande dispensgivning inom de delar av Norrbottens

län, som faller utanför området för den statliga malminventeringen, medan

en viss återhållsamhet härutinnan förordas, såvitt gäller inventeringsområdet.

I fråga om de s. k. sulfidmalmerna förordar utredningen en något

generösare behandling än beträffande järnmalm. Vissa av de remissinstanser,

som berört frågan om dispensgivningens omfattning, har uttalat sig till

förmån för en liberalare praxis än den utredningen sålunda förordat. För

egen del vill jag understryka, att det självfallet icke kan komma i fråga att

på detta stadium draga upp några detaljerade riktlinjer för dispensgivningen.

Såsom utredningen också anmärkt lärer Kungl. Maj :t få pröva inkomna dispensansökningar

med utgångspunkt från behovet och önskvärdheten av

enskild inmutningsverksamhet i varje särskilt fall. Enligt min mening bör

därvid en betydande liberalitet visas, så att alla legitima enskilda intressen

blir tillgodosedda.

Vad utredningen anfört om att samverkan bör äga rum mellan olika prospekterare,

att inmutningsförbudet bör gälla all mark i Norrbotten samt att

lagens giltighetstid bör begränsas till tio år, har icke närmare berörts i remissyttrandena.

Även i dessa hänseenden är jag beredd att tillstyrka utredningens

förslag.

Bihang till riksdagens protokoll 1003. 1 samt. Xr 104

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 16b år 1963

III. Specialmotivering till lagförslaget

I enlighet med de synpunkter som anförts i det föregående har förslag

upprättats till lag med särskilda bestämmelser om inmutning inom Norrbottens

län. Beträffande de särskilda stadgandena i detta förslag får jag,

utöver vad som framgår av den tidigare framställningen, anföra följande.

1 §•

Utredningen. Under denna paragraf upptager utredningen som huvudregel

stadgandet, att i Norrbottens län inmutningsrätt enligt gruvlagen ej

utan särskilt tillstånd får beviljas annan än kronan. Utredningen framhåller,

att den rätt, som enligt 1 § gruvlagen tillkommer envar att undersöka

och bearbeta på egen eller annans grund belägen mineralfyndighet av

det slag, som angives i nämnda lagrum, följaktligen för enskilda inmutare

— vare sig dessa är fysiska eller juridiska personer — blir beroende av huruvida

dispens lämnats. Kronans möjligheter att söka och få inmutningsrätt

inom länet begränsas däremot icke på något sätt av den föreslagna bestämmelsen.

Utredningen betonar vidare, att rätten att prospektera icke

beröres, samt anmärker, att stadgandet icke innefattar hinder mot förlängning

av undersökningstiden eller mot utmålsläggning.

Dispensprövningen är enligt utredningens mening av så betydelsefull natur

att den bör tillkomma Kungl. Maj :t.

Kammarkollegiet föreslår, att från inmutningsförbudet undantages fyndigheter

som vid betänkandets framläggande var inmutade. Såsom skäl

härför anför kollegiet:

Inmutningsförbudet föreslås gälla under tio år och skall enligt förslaget

avse även så kallade ommutningar. Då undersökningstiden enligt 19 § första

och tredje styckena gruvlagen utgör högst åtta år skall dispens krävas för

ommutning av jämväl vid förslagets framläggande befintlig inmutning, vilken

ej föranlett utläggande av utmål. Detta synes varken skäligt eller lämpligt.

Kollegiet erinrar därom att ommntningsförfarandet — under trycket

av behov av längre undersökningstider än 19 § gruvlagen medgiver — fått

karaktär av sedvanerätt, att vid kritik mot frekvensen av ommutningar

Jjjäste beaktas att kronan, som dock har tillgång till institutet statsgruvefält,

är den ledande »ommutaren» samt att retroaktivitet även i fråga om ommutningar

skulle kunna öka den splittring av malmfyndigheter, som utredningen

vill motverka.

Departementschefen. Medan s. k. ommutningar såsom kan utläsas ur

tabellen Bilaga D synes ske i betydande utsträckning, torde de möjligheter

att erhålla förlängning av undersökningstiden, som bestämmelserna i 19 §

gruvlagen medgiver, utnyttjas ganska sparsamt. I sistnämnt hänseende må

hänvisas till upprättade tabeller om meddelade förlängningsbeslut, vilka

tabeller torde få fogas till protokollet i detta ärende som bilaga (Bilaga E).

Den ringa omfattning vari förlängningsmöjligheterna utnyttjats torde bero

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16b år 1963

35

på att behovet av längre undersökningstider än som tillkommer inmutaren

direkt på grund av gruvlagens bestämmelser, d. v. s. tre år från dagen för

matsedelns utfärdande, i betydande utsträckning i praktiken tillgodosetts

på en annan väg än den av lagstiftaren anvisade, nämligen genom omnnitning.

Möjligheten till förlängning enligt 19 § gruvlagen beröres icke av

förevarande lag och kan alltså fortfarande utnyttjas i stället för ommutning.

Med hänsyn härtill synes det icke erforderligt att, såsom kammarkollegiet

föreslagit, från den nya lagens tillämpningsområde undantaga ommutningarna.

I övrigt har den av utredningen förordade grundläggande regeln i förevarande

paragraf om inskränkning i rätten att inmuta inom Norrbottens

län i och för sig lämnats utan erinran vid remissbehandlingen. För egen del

anser jag mig kunna biträda utredningsförslaget på denna punkt. Paragragen

bör sålunda upptagas i enlighet med förslaget.

2 och 3 §§.

Utredningen. Såsom närmare redovisats i samband med förslagets allmänna

grunder bör Kungl. Maj :t enligt utredningens uppfattning ha möjlighet

att inskränka inmutningstillstånd till att gälla endast i fråga om fyndigheter

av visst slag. 2 § i utredningens lagutkast har avfattats med hänsyn

härtill. Om icke annat föreskrives i den nya lagen, torde emellertid enligt

utredningens mening en inmutare, som fått dispens avseende allenast

visst slag av fyndigheter, på grund av stadgandena i 2 och 51 §§ gruvlagen

utan hinder av innehållet i Kungl. Maj :ts dispens vara oförhindrad såväl

att söka och få utmål på grund av påvisad förekomst av annat mineral än

sådant som dispensen avser som att efter utmålsläggningen bryta och tillgodogöra

sig alla inmutningsbara mineral inom utmålet, vare sig dessa är

av det slag som dispensen avser eller av annat slag. Till förhindrande härav

bör enligt utredningens mening föreskrivas att, om Kungl. Maj :t meddelat

tillstånd till inmutning av fyndighet av visst slag inom angivet område och

inmutningsrätt därefter beviljats, inmutaren må anvisas utmål allenast på

grund av påvisad förekomst av mineral som tillståndet avser. Inom sålunda

anvisat utmål bör vidare enligt utredningens åsikt inmutningsbara mineral,

som ej avses i tillståndet, få brytas endast i den mån så erfordras för gruvarbetets

ändamålsenliga bedrivande. Utredningen betonar därvid, att nämnda

behov skall vara av gruvteknisk och ej ekonomisk karaktär. Bestämmelser

av detta innehåll har intagits i utredningens utkast under 3 §. Detta

stadgande har kompletterats med en bestämmelse rörande gruvinnehavarens

rätt att tillgodogöra sig inmutningsbart mineral av annat slag än det i

Kungl. Maj :ts tillstånd avsedda, som måst brytas för att möjliggöra ett

ändamålsenligt bedrivande av gruvarbetet, d. v. s. den gruvdrift som igångsatts

för ultagandel av mineral som tillståndet avser. Såsom mönster för

denna bestämmelse har delvis tjänat stadgandena i 52 § andra och tredje

styckena gruvlagen om gruvinnehavares rätt att använda icke inmutningsbara

mineral, som brutits inom utmål, in. in.

3t Bihang till riksdagens protokoll 106:). 1 samt. Nr 164

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 164 år 1963

Rörande sitt utkast till 2 § anför utredningen i övrigt följande.

Kungl. Maj :t bör vara oförhindrad att i dispensärendet föreskriva viss tid

inom vilken ansökan om sådan inmutningsrätt, som Kungl. Maj:ts beslut

avser, skall ingivas till bergmästaren. Någon föreskrift härom i lagen torde

ej erfordras.

Utredningen har tidigare såsom önskvärt framhållit, att man inom den

nya lagens ram och med dess hjälp organiserar en samverkan mellan dem

som önskar deltaga i framtida prospekteringsverksamhet i Norrbotten. Tilllika

har betonats att Kungl. Maj:t bör tilläggas befogenhet att föreskriva

bl. a. de villkor för medgivanden enligt den nya lagen, som kan behövas för

att uppnå ett sådant syfte. En bestämmelse om Kungl. Maj:ts rätt att föreskriva

villkor har också upptagits under förevarande paragraf. Några mera

detaljerade riktlinjer för hur prospekteringsförfarandena i de särskilda

fallen bör samordnas finner sig utredningen icke kunna lämna. Detaljavgörandena

kräver nämligen en nära kännedom om vilka företag som kommer

att deltaga i prospekteringssamarbetet liksom om de tekniska och ekonomiska

resurser, som kommer att stå dessa företag till buds vid den tidpunkt,

då arbetet skall utföras. Till detta kommer så att de mätningar och

undersökningar i övrigt, som SGU torde komma att verkställa under regionalprospekteringen,

uppbygges av så många tekniska faktorer och vetenskapliga

överväganden, att vissa svårigheter kan visa sig uppkomma i praktiken,

när det gäller att ersätta SGU:s arbeten med arbeten utförda av annan.

I och för sig kan detta förhållande icke anses vara särskilt anmärkningsvärt.

Prospekteringstekniken är ju aldrig identiskt lika och utvecklingen

går ständigt framåt. Flera exempel kan anföras på att en prospekterare

funnit malm, oaktat egen eller andras prospektering förhållandevis

nyligen gått över området.

Även andra villkor än sådana som direkt tar sikte på en samverkan mellan

malmletarna inom Norrbotten bör kunna komma i fråga. Från det allmännas

synpunkt kan det t. ex. vara av värde, om sökanden — för att kännedomen

om de geologiska förhållandena skall ökas — ålägges att efter

undersökningsarbetenas avslutande till SGU eller annan myndighet lämna

sammanfattande redogörelser och översiktliga geologiska och geofysiska

kartor.

Kommerskollegium anser det vara av tekniska skäl ofrånkomligt, att dispens

omfattar alla slags fyndigheter, vilka påträffas inom det område som

avses med dispensen. En dispens som avser blott visst slags fyndigheter blir

av töga eller intet värde för vederbörande sökande.

Departementschefen. I vissa fall torde dispens avseende inmutning för

exempelvis järnmalm icke böra komma i fråga, medan något hinder för

dispens avseende inmutning för andra mineral icke föreligger. Avfattas dispensregeln

i 2 § i överensstämmelse med utredningens förslag så, att dispens

må lämnas beträffande — förutom fyndigheter i allmänhet — även

fyndigheter av visst slag, öppnas möjligheter för en mera omfattande dispensgivning.

Därigenom gagnas främst sådana företag, vilkas prospekteringsverksamhet

är inriktad på annat än järnmalm, exempelvis sulfidmalmer.

I fråga om järnmalmerna torde nämligen i enlighet med utredningens

i det föregående berörda uppfattning större restriktivitet komma

att iakttagas vid dispensgivningen.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 164 år 1963

37

Beträffande de i utredningens lagutkast under 3 § intagna bestämmelserna

kan jag förorda såväl den särskilda föreskriften om anvisande av utmål,

när Kungl. Maj :t meddelat tillstånd till inmutning av fyndigheter av visst

slag, som stadgandet att inom utmålet icke må brytas inmutningsbara mineral

av annat slag än det tillståndet avser, med mindre så erfordras för

gruvarbetets ändamålsenliga bedrivande. Såsom utredningen betonat, bör

sistnämnda behov vara av gruvteknisk och ej ekonomisk karaktär. Detta

förhållande torde även böra komma till uttryck i lagtexten (jfr 52 § första

stycket gruvlagen). Däremot anser jag det icke påkallat att såsom utredningen

föreslagit begränsa gruvinnehavarens rätt att tillgodogöra sig mineral,

som är av annat slag än det med dispensansökningen avsedda men som

enligt vad nyss nämnts måste brytas tillsammans med detta. En sådan bestämmelse

lärer nämligen kunna medföra betydande olägenheter för gruvinnehavaren

och begränsa värdet för honom av dispensen utan att praktiskt

sett i nämnvärd grad gynna lagens syfte. De påföljder för mineralbrytning

i strid mot 3 § som intagits under 5 § synes mig för övrigt tillräckliga

till förhindrande av missbruk av rätten att i vissa situationer bryta andra

mineral än dem som dispensen avser. Till förekommande av tveksamhet

torde det böra angivas i 3 §, att gruvinnehavaren är berättigad att tillgodogöra

sig mineral, varom nu är fråga.

I övrigt har jag intet att erinra mot vad utredningen anfört och föreslagit

beträffande dessa paragrafer. Dock torde vissa formella jämkningar böra

vidtagas i paragraferna. Jag vill understryka att de villkor, som må förknippas

med ett tillstånd enligt 2 §, endast bör vara av den karaktär och betingade

av de syften utredningen angivit.

4 §.

Utredningen. Vid upprättandet av förslaget till bestämmelserna i paragrafens

första stycke, vilket avser ingivandet av ansökning om Kungl. Maj :ts

tillstånd till inmutning och formerna för den fortsatta behandlingen av denna

ansökan, har utredningen eftersträvat att uppnå överensstämmelse med

reglerna i 6 och 8 §§ gruvlagen. Av 1 § lagen den 21 juni 1946 om rätt att

i mål och ärenden som tillhöra stats- eller kommunalmyndighets handläggning

insända handlingar med posten m. m. följer, framhåller utredningen,

att ansökningen må sändas till bergmästaren med posten i betalt brev. Den

bergmästare som avses i lagrummet är bergmästaren i norra distriktet, vilket

omfattar bl. a. Norrbottens län.

Paragrafens andra stycke behandlar det fall, alt ansökning om Kungl.

Maj :ts tillstånd ingivits till bergmästaren i samband med ansökning om

inmutningsrätt enligt gruvlagens 2 § första stycket. I överensstämmelse med

vad som gäller enligt 8 § andra stycket gruvlagen föreslås ansökningen om

inmutningsrätt då vila i avbidan på Kungl. Maj:ls beslut i tillståndsfrågan.

Departementschefen. Vad utredningen föreslagit synes icke giva anledning

till erinran, varför stadgandet bör upptagas i överensstämmelse med dess

förslag.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 16ri år 1963

5 §.

Utredningen. Utredningen föreslår, att paragrafens första stycke skall

innehålla en föreskrift om rätt att meddela vitesföreläggande mot den, som

underlåter att uppfylla av Kungl. Maj :t i dispensärende föreskrivet villkor.

I andra stycket har utredningen intagit ett stadgande om bötesstraff för den

som bryter eller tillgodogör sig mineral i strid mot 3 §. Utöver ådömande

av bötesstraff för sådant brott föreslås rätten skola förklara den ifrågavarande

inmutningsrätten förverkad, om brottet är grovt. Såsom exempel härpå

nämner utredningen det fallet, att en gruvinnehavare i vinningssyfte exploaterar

enligt dispensen icke tillåten malm i större kvantiteter. Utredningen

påpekar i anslutning härtill, att vid förverkande enligt denna bestämmelse

de rättsverkningar inträder, som enligt 57 § gruvlagen uppkommer

när en gruvrätt förverkas. Paragrafens tredje stycke föreslås av utredningen

innehålla ett stadgande om att underrättelse rörande domstols beslut,

varigenom inmutningsrätt förklarats förverkad, skall meddelas bergmästaren.

Professorn S. Ljungman, vars yttrande som förut sagts åberopats av

Svenska gruvföreningen, framhåller, att den föreslagna möjligheten att genom

vitesföreläggande övervaka efterlevnaden av de villkor Kungl. Maj :t

ställer i »koncessionen» är av principiell betydelse. Därigenom lämnas nämligen

en obegränsad sanktion åt planekonomisk övervakning, låt vara att

liknande möjligheter förekommer vid koncession enligt stenkolslagen och

uranlagen.

Departementschefen. Några principiella betänkligheter anser jag icke

möta mot att, såsom utredningen föreslagit, möjliggöra vitesföreläggande

mot den som underlåter att uppfylla av Kungl. Maj :t föreskrivna dispensvillkor.

Paragrafens första stycke torde sålunda kunna upptagas i överensstämmelse

med utredningens förslag.

Andra stycket i paragrafen torde behöva jämkas för att överensstämma

med 3 § i dess av mig förordade lydelse.

Något stadgande om skyldighet för domstol att underrätta bergmästaren

om beslut, varigenom inmutningsrätt förklarats förverkad, synes med hänsyn

till vad som föreskrives i 78 § gruvlagen icke erforderligt. Det av utredningen

förordade tredje stycket i paragrafen torde följaktligen kunna utgå.

Övergångsbestämmelserna

Utredningen. Lagens tvingande karaktär medför enligt utredningens mening

särskilda problem i fråga om ansökningar, som inkommit till bergmästaren

före lagens ikraftträdande men ännu ej lett till beslut om inmutningsrätt.

Då provisoriska lagbestämmelser om inmutningsförbud å kronojord i

de nordligaste delarna av landet första gången utfärdades år 1902, gjordes

intet förbehåll beträffande ansökningar som inkommit före lagens ikraftträdande.

I fråga om den nu föreslagna lagen anser utredningen skäl finnas

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 161 ur 1963

39

för en liberalare ståndpunkt så till vida, att ansökningar som inkommit

före offentliggörandet av utredningens förslag bör kunna giva upphov till

inmutningsrätt enligt gruvlagens regler utan hinder av den njm lagen. En

sådan ordning anser utredningen icke medföra nämnvärda olägenheter med

hänsyn till lagens syfte.

I fråga om ansökningar, som ingives efter förslagets framläggande, ligger

emellertid saken annorlunda till enligt utredningens mening. Härom anföres

i betänkandet:

Ehuru det i många fall säkerligen skulle kunna påvisas fullt legitima skäl

för sådana ansökningar, exempelvis tidigare företagen prospektering, erfordras

uppenbarligen särskilda bestämmelser till förebyggande av att den

fria inmutningsrätten under tiden fram till lagens ikraftträdande utnyttjas

på sådant sätt, att genomförandet av lagens syfte äventyras. I detta hänseende

bör först och främst gälla att lagen skall tillämpas beträffande sådana

efter offentliggörandet av förslaget gjorda ansökningar som vid ikraftträdandet

ännu icke lett till beviljande av inmutningsrätt.

Med hänsyn till att den tid som förflyter mellan förslagets offentliggörande

och ikraftträdandet oundvikligen kommer att bli så lång att därunder ingivna

ansökningar om inmutningsrätt i viss utsträckning hinner beviljas

före ikraftträdandet — enligt vad utredningen inhämtat brukar den i 9 §

1 mom. gruvlagen angivna tiden ej överskridas inom norra bergmästardistriktet

— måste vidare frågan om verkningarna härav ägnas särskild

uppmärksamhet. Efter övervägande av olika möjligheter har utredningen

funnit att detta problem icke kan tillfredsställande lösas på annat sätt än att

beslut, varigenom inmutningsrätt beviljats i anledning av ansökan som inkommit

efter förslagets offentliggörande, i princip skall vara utan verkan.

Utredningen är väl medveten om de principiella betänkligheter som kan

hysas mot att lagen gives retroaktiv tillämpning beträffande vissa redan uppkomna

rättigheter. Häremot kan emellertid framhållas, att den på civilrättens

område gällande huvudregeln att ny lag icke bör givas tillbakaverkande

kraft ingalunda är undantagslös. Tvärtom har lagstiftaren under årens lopp

vid flerfaldiga tillfällen frångått denna regel. Undantagen har genomgående

berättigats av ett starkt offentligt intresse. Eu grupp av fall där ingripande

ansetts kunna ske mot bestående rättigheter avser den situationen, att man

stått i begrepp att införa nya tvingande lagbestämmelser och risk förelegat

att de personer, mot vilka lagstiftningen skulle riktas, komme att utnyttja

tiden intill dess den trätt i kraft för att sluta avtal, på vilka lagen normalt

icke skulle bli tillämplig. (Jfr en vid prop. 1943: 320 fogad utredning, som

på särskilt uppdrag verkställts av numera professorn K. Rodhe beträffande

frågan om och i vad mån retroaktiv civillagstiftning är förenlig med svensk

grundlag och eljest vedertagna principer för lagstiftning, närmast anf. prop.

s. 52 f.). Några exempel må nämnas. I lag den 23 maj 1924 (nr 143) om ändrad

lydelse av lagen den 12 maj 1917 om tillägg till 1890 års lag om liemmansklyvning,

ägostyckning och jordavsöndring stadgades 1)1. a., att inom

område för vilket enligt förordnande stadsplan skulle upprättas ägostyckning

icke finge ske på sådant sätt att markens ändamålsenliga bebyggande

försvårades. På hemställan av lagrådet, som befarade att föreslagen lagändring

under tiden före ikraftträdandet skulle eluderas genom överlåtelser för

ägostyckning (prop. 1924:205 s. 20), föreskrevs i övergångsbestämmelserna

att lagen skulle äga tillämpning jämväl beträffande ägostyckning, för

vilken förordnande meddelats eller avtal om överlåtelse skett under viss tid

före lagens ikraftträdande, allt såvitt ej fastställelse meddelats å förrättningen

före lagens ikraftträdande. I eu samma dag utfärdad lag med lik
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Knngl. Maj ris proposition nr 16''i år 1963

nande innehåll i fråga om avsöndringar stadgades, att lagen skulle äga tilllämpning

jämväl beträffande avsöndring som skett under sagda tid, dock

ej där fastställelse å avsöndringen meddelats innan den nya lagen trädde

i kraft. Ett exempel från en senare tid utgör lagen den 20 december 1940

om kontroll å överlåtelse av vattenkraft, enligt vilken förvärv av vattenkraft

av viss storlek underkastades offentlig prövning i fråga om vederlagets skälighet

och nedsättning kunde föreskrivas beträffande vederlag som ej befanns

vara skäligt. Lagen, vilken trädde i kraft den 24 december 1946, skulle

enligt övergångsbestämmelserna äga tilllämpning jämväl å förvärv som skett

före lagens ikraftträdande men efter den 15 november 1946, vilken dag proposition

i ämnet framlagts. I detta lagstiftningsärende uttalade föredragande

departementschefen med anledning av erinringar från lagrådets sida bl. a.,

att det enligt hans mening vore av värde, att icke under tiden för lagförslagets

behandling i riksdagen träffades avtal om överlåtelse av vattenkraft

till priser som ej kunde kontrolleras. Några större principiella betänkligheter

ansåg departementschefen ej möta mot att låta lagstiftningen gälla avtal,

som ingåtts efter det lagförslaget blivit känt (prop. 1946: 380 s. 13).

Skälen för att den nu föreslagna lagen på sätt förut angivits ges tillhakaverkande

kraft under tiden efter förslagets framläggande får speciell tyngd

genom den särskilda egenskap hos inmutningsinstitutet som gör det möjligt

att utan vederlag till ringa kostnad förvärva inmutningsrätter i hart när obegränsat

antal. Sistnämnda förhållande medför att utan retroaktiv tillämpning

skulle genomförandet av lagens syfte kunna omintetgöras i ojämförligt

mycket större omfattning än vad i motsvarande fall skulle ha varit praktiskt

möjligt exempelvis i fråga om de äldre lagar som berörts ovan. Den

omständigheten att inmutningsrätt grundas genom åtgärd av offentlig myndighet

och ej genom avtal torde icke böra tillmätas någon avgörande betydelse

i sammanhanget. Om den retroaktiva verkan såsom föreslagits begränsas

till att gälla inmutningsrätter, beviljade med anledning av ansökningar,

som ingivits efter det förslaget blivit känt, synes enligt utredningens

mening några allvarligare betänkligheter icke behöva hysas mot eu lagbestämmelse

av förevarande slag.

En sådan bestämmelse synes dock kräva en mindre modifiering för undvikande

av obilliga konsekvenser i vissa situationer. Utredningen åsyftar

härvid främst det fallet att en ansökan, på grund av vilken inmutningsrätt

beviljats före lagens ikraftträdande, föregåtts av omfattande, före förslagets

offentliggörande utförd prospekteringsverksamhet men till följd av tidsbrist

eller av annat skäl ingivits först efter offentliggörandet. Med hänsyn

till dylika fall bör Kungl. Maj :t ha möjlighet att, efter ansökan inom tre

månader från lagens ikraftträdande, förordna att inmutningsrätt som grundas

på ansökan ingiven efter offentliggörandet skall bestå. Sådan inmutningsrätt

bör tills vidare bestå och bli utan verkan först då tre månader förflutit

efter lagens ikraftträdande utan att ansökan om dess fortsatta bestånd

ingivits eller, om ansökan gjorts, då densamma avslagits av Kungl. Maj:t.

Utredningen förutsätter att ansökningar kan avgöras skyndsamt. — Föreligger

omständigheter som nyss sagts i fråga om inmutningsansökan, som

ingivits efter förslagets framläggande men ännu vid lagens ikraftträdande

ej lett till beslut om beviljande av sådan rätt, bör hänsyn kunna tagas härtill

vid Kungl. Maj :ts prövning av eventuell dispensansökan enligt 2 § i den

nya lagen.

På grund av det anförda föreslår utredningen att i övergångsbestämmelserna

till den nya lagen stadgas att beslut, varigenom inmutningsrätt beviljats

annan än kronan i anledning av ansökan som inkommit dagen för of
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 164 år 1663

41

fentliggörandet av utredningens förslag eller därefter, skall vara utan verkan,

såframt icke Kungl. Maj :t efter ansökan som ingivits till bergmästaren

inom tre månader från lagens ikraftträdande förordnar att inmutningsrätten

skall bestå.

Yttrandena. De föreslagna övergångsbestämmelserna tillstyrkes av länsstyrelsen

i Norrbottens län.

Hovrätten för övre Norrland, kammarkollegiet, kommerskollegium och

bergmästarämbetet i norra distriktet avstyrker utredningens förslag i vad

därigenom lagen gives retroaktiv tillämpning.

Hovrätten för Övre Norrland anser sålunda starka principiella betänkligheter

föreligga mot att i efterhand göra giltigheten av ett av offentlig myndighet

fattat beslut beroende på diskretionär prövning av Kungl. Maj:t. I

vart fall bör enligt hovrättens mening övergångsbestämmelserna till undvikande

av rättsförluster kompletteras med föreskrifter dels om automatisk

förlängning av tiden för sökande av utmålsförrättning, motsvarande tiden

från dagen för bergmästarämbetets beslut om inmutningsrätt till dess Kungl.

Maj:ts beslut om inmutningsrättens fortbestånd föreligger, dels ock om möjlighet

till ersättning av statsmedel för de med ansökningen förenade kostnaderna

till dem vilkas inmutningsrätter icke blir bestående.

Den föreslagna retroaktiviteten inger enligt kammarkollegiet betänkligheter

ur skilda synpunkter. En sammanställning av 9 § 1 mom. gruvlagen och

de föreslagna övergångsbestämmelserna visar, att det från dagen för betänkandets

avlämnande till lagens ikraftträdande skall föreligga ämbetsskyldighet

för bergmästaren i norra distriktet att meddela beslut, vilka

principiellt och därest ej i särskild ordning annorlunda förordnas skall vara

utan verkan. Denna anordning är enligt kollegiets mening olämplig.

Kommerskollegium anser, att den retroaktiva utformning övergångsbestämmelserna

fått är ägnad att på ett icke godtagbart sätt inkräkta på enskilda

gruvföretagares möjligheter att fullfölja redan utförda prospekteringar

genom att söka inmutning. Det kan enligt kollegium icke sägas vara

något allmänt intresse att på angivet sätt inkräkta på sådana gruvföretagares

rätt. överhuvud anser kollegium icke de anförda skälen för de föreslagna

retroaktiva bestämmelserna vara bärande. I samma riktning nttalar sig bergmästarämbetet

i norra distriktet.

Departementschefen. Den nya lagen torde få träda i kraft dagen efter

den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk

författningssamling. Såsom föreslagits bör dess giltighetstid vara begränsad

till ungefär tio år. Den bör sålunda gälla till och med den 31 december 1972.

Tillkommer dessförinnan en ny gruvlagstiftning, kan det självfallet bli erforderligt

eller lämpligt att upphäva eller ändra förevarande lag.

Såsom både utredningen och några remissinstanser framhållit kan vissa

principiella betänkligheter anföras mot att giva den nya lagen tillbakaverkande

kraft. Det är sålunda icke helt tillfredsställande vare sig att ett i laga

o o

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 164 år 1963

ordning tillkommet beslut av bergmästaren, varigenom inmutningsrätt beviljats,

för sin fortsatta giltighet blir beroende av Kungl. Maj :ts diskretionära

prövning eller att hinder uppkommer för enskilda malmletare att genom inmutning

fullfölja prospekteringsarbeten, som utförts innan förslaget om inmutningsförbud

givits offentlighet. Emellertid skulle genomförandet av lagens

syften kunna helt eller delvis omintetgöras, om icke bestämmelser

meddelades av retroaktiv innebörd. Detta skäl synes mig vara av den styrka,

att de nämnda betänkligheterna måste vika. I detta hänseende torde jag

även få hänvisa till att, såsom utredningen framhållit, lag i liknande fall

tidigare givits viss tillbakaverkande kraft.

I enlighet med utredningens förslag bör i övergångsbestämmelserna inskrivas

befogenhet för Kungl. Maj :t att förordna om fortsatt bestånd av inmutningsrätter,

vilka eljest skolat vara utan verkan. I fråga särskilt om hinder

för inmutning, avsedd att säkra resultatet av tidigare prospekteringar,

vill jag i detta sammanhang framhålla, att Kungl. Maj :t torde få förutsättas

taga särskild hänsyn till sådan omständighet vid utövandet av nämnda befogenhet.

Liksom vid prövning av ansökning om dispens enligt lagens 2 §

torde för övrigt vid den nu avsedda prövningen betydande liberalitet alltid

böra visas.

Enligt utredningens förslag skall bestämmelsen om tillbakaverkande kraft

gälla i fråga om inmutningsbeslut i anledning av ansökning, som inkommit

till bergmästaren den dag utredningsförslaget offentliggjordes, d. v. s. den 28

januari 1963, eller därefter. Jag förordar den begränsningen att endast beslut

i anledning av ansökningar, som inkommit den 19 april 1963 eller

därefter, skall beröras av bestämmelsen. Nämnda dag beräknar jag kunna

anmäla frågan om proposition i ämnet.

En remissinstans har som framgår av vad i det föregående anförts föreslagit

att övergångsbestämmelserna skall kompletteras med ett stadgande

om viss automatisk förlängning av tiden för sökande av utmålsförrättning.

Då dröjsmål med igångsättande av undersökningsarbeten varit motiverat med

hänsyn till övergångsbestämmelsernas innehåll, synes detta kunna beaktas

vid prövning av ansökan om förlängning av undersökningstiden enligt 19 §

tredje stycket gruvlagen. Med hänsyn härtill torde någon föreskrift i förevarande

lag av det innehåll som föreslagits i remissyttrandet icke vara erforderlig.

Däremot synes ett i samma remissyttrande framfört annat förslag

böra vinna beaktande. Enligt detta bör möjlighet beredas till ersättning av

statsmedel för de med ansökningen förenade kostnaderna till dem vilkas inmutningsrätter

icke blir bestående. Någon särskild författningsbestämmelse

härom torde icke erfordras. Efter ansökning torde medel för ifrågavarande

ändamål få anvisas av Kungl. Maj :t från det under trettonde huvudtiteln

upptagna anslaget för oförutsedda utgifter.

Med anledning av vad sålunda anförts torde — i väsentlig överensstämmelse

med utredningens förslag — beträffande övergångsförhållandena böra

stadgas följande. Den nya lagen skall icke utgöra hinder mot beviljande av

inmutningsrätt på grund av ansökning, som inkommit till bergmästaren före

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr KU år 1963

43

den 19 april 1963. Före lagens ikraftträdande meddelat beslut, varigenom

inmutningsrätt beviljats annan än kronan i anledning av ansökning, som inkommit

den 19 april 1963 eller därefter skall vara utan verkan, såframt icke

Kungl. Maj :t efter ansökning, som ingivits till bergmästaren inom tre månader

från ikraftträdandet, förordar att inmutningsrätten skall bestå. Sedan

ansökning om inmutningsrättens fortbestånd inkommit till bergmästaren,

skall med den förfaras på sätt i 4 § första stycket för där angivet fall är

stadgat. Bergmästaren skall sålunda med eget utlåtande vidarebefordra ansökningen

till länsstyrelsen, som har att insända handlingarna jämte eget utlåtande

till Kungl. Maj :t.

IV. Departementschefens hemställan

I enlighet med vad i det föregående anförts föreligger nu förslag till lag

med särskilda bestämmelser om inmutning inom Norrbottens län.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget, av den

lydelse bilaga till detta protokoll utvisar (Bilaga A), måtte för det i § 87

regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets

övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Kungl. Höghet

Regenten.

Ur protokollet:

T. Johansson

opaginerad Kontrollera mot PDF

i ; ''

• -

r

= - ;:^n!,/•yr

: > •: • • ■ : - ■

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16b dr 1963

45

Bilaga A

Förslag

till

Lag

med särskilda bestämmelser om inmutning inom Norrbottens län

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Inom Norrbottens län må inmutningsrätt enligt gruvlagen icke utan

Konungens tillstånd beviljas annan än kronan.

2 §•

Konungens tillstånd till inmutning må avse särskild fyndighet eller ock

fyndigheter i allmänhet eller av visst slag inom område, som angives i tillståndet.

Tillstånd må förbindas med de villkor, som finnas påkallade.

3 §.

Har Konungen meddelat tillstånd till inmutning av fyndighet av visst

slag inom angivet område, och har därefter inmutningsrätt beviljats, må utmål

anvisas inmutaren allenast på grund av påvisad förekomst av mineral

av det slag tillståndet avser. Inom utmålet må icke brytas inmutningsbara

mineral av annat slag än det tillståndet avser, med mindre så erfordras för

gruvarbetets ändamålsenliga bedrivande i fråga om mineral som avses med

tillståndet. Sålunda brutet mineral må gruvinnehavaren tillgodogöra sig.

4 §•

Ansökning om Konungens tillstånd till inmutning skall ingivas till bergmästaren,

som har att ofördröj ligen insända ansökningen jämte eget utlåtande

till länsstyrelsen. Det åligger länsstyrelsen att insända handlingarna

jämte eget utlåtande till Konungen.

Har ansökning om Konungens tillstånd ingivits till bergmästaren i samband

med ansökning, som avses i 2 § första stycket gruvlagen, skall sistnämnda

ansökning vila i avbidan på Konungens beslut i tillståndsfrågan.

5 §•

Underlåter den som fått Konungens tillstånd till inmutning att uppfylla

villkor, som sägs i 2 §, äger länsstyrelsen på anmälan av vederbörande

myndighet vid vite ålägga honom att fullgöra sina skyldigheter.

Den som bryter mineral i strid mot 3 § dömes till dagsböter. År brottet

grovt, skall därjämte den inmutningsrätt, varom är fråga, förklaras förverkad.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och gäller till

och med den 31 december 1972. Lagen skall dock ej utgöra hinder mot be
4

Bihang till riksdagens protokoll ISOS. 1 samt. Nr 164

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 164 år 1963

viljande av inmutningsrätt på grund av ansökning, som inkommit till bergmästaren

före den 19 april 1963. Före lagens ikraftträdande meddelat beslut,

varigenom inmutningsrätt beviljats annan än kronan i anledning av

ansökning, som inkommit den 19 april 1963 eller därefter, skall vara utan

verkan, såframt icke Konungen efter ansökning, som ingivits till bergmästaren

inom tre månader från ikraftträdandet, förordnar att inmutningsrätten

skall bestå. Sedan ansökning om inmutningsrättens fortbestånd inkommit

till bergmästaren, skall med den förfaras på sätt i 4 § första stycket

för där angivet fall är stadgat.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 164 år 1963

47

Bilaga B

Utredningens utkast

till

Lag med särskilda bestämmelser om inmutning inom Norrbottens län

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Inom Norrbottens län må inmutningsrätt enligt gruvlagen icke utan

Konungens tillstånd beviljas annan än kronan.

2 §•

Konungens tillstånd till inmutning må, där icke fråga är om särskild fyndighet,

avse fyndigheter i allmänhet eller av visst slag inom område, som

skatl angivas i tillståndet, samt skall upptaga de särskilda villkor, som finnas

påkallade.

3 §•

Har Konungen meddelat tillstånd till inmutning av fyndighet av visst

slag inom angivet område, och har därefter inmutningsrätt beviljats, må inmutaren

anvisas utmål allenast på grund av påvisad förekomst av mineral

av det slag tillståndet avser. Inom utmålet må icke brytas inmutningsbara

mineral av annat slag än det tillståndet avser med mindre så erfordras för

gruvarbetets ändamålsenliga bedrivande. Sålunda brutet mineral må gruvinnehavaren

tillgodogöra sig endast, såframt det ej av kronan, mot erläggande

av därå av gruvinnehavaren nedlagda kostnader, avhämtas inom sex

månader efter tillsägelse. Uppstår tvist om beloppet av sådan gottgörelse,

skall vad i 18 § gruvlagen stadgas äga motsvarande tillämpning; dock skola

parterna stå var sina kostnader för skiljemännens sammanträde, och skall

tiden för avhämtandet räknas från det gottgörelsens belopp blivit slutligen

bestämt.

4 §•

Ansökning om Konungens tillstånd till inmutning skall ingivas till bergmästaren,

som har att ofördröjligen insända ansökningen jämte eget utlåtande

till länsstyrelsen. Det åligger länsstyrelsen att insända handlingarna

jämte eget utlåtande till Konungen.

Har ansökning om Konungens tillstånd ingivits till bergmästaren i samband

med ansökning, som avses i 2 § första stycket gruvlagen, skall sistnämnda

ansökning vila i avbidan på Konungens beslut i tillståndsfrågan.

5 §.

Underlåter den som fått Konungens tillstånd till inmutning att uppfylla

villkor, som sägs i 2 §, äger länsstyrelsen på anmälan av vederbörande myndighet

vid vite ålägga honom att fullgöra sina skyldigheter.

Den som bryter eller tillgodogör sig mineral i strid mot 3 § straffes med

dagsböter. Är brottet grovt, skall därjämte den inmutningsrätt, varom är

fråga, förklaras förverkad.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 16b år 1963

Underrättelse om domstols beslut varigenom inmutningsrätt förklarats

förverkad skall, så snart beslutet därom vunnit laga kraft, ofördröj ligen

meddelas bergmästaren.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och gäller till

och med den 31 december 1972. Lagen skall dock ej utgöra hinder mot beviljande

av inmutningsrätt på grund av ansökning, som inkommit till bergmästaren

före den--- 1963. Beslut, varigenom inmutningsrätt beviljats

annan än kronan i anledning av ansökning, som inkommit nämnda dag

eller därefter, skall vara utan verkan, såframt icke Konungen efter ansökning,

som ingivits till bergmästaren senast den---, förordnar att in
mutningsrätten

skall bestå. Sedan ansökning om inmutningsrättens fortbestånd

inkommit till bergmästaren, skall med den förfaras på sätt i 4 §

första stycket för där angivet fall är stadgat.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga C.

''A SJ ARV!

Vin AN G! KApJ

-SVA PRA VA A RA

\''fc===

Karta utvisande.

statsgruve fä /t)

uimål och inmutningar

inom top. bladet

10. VI TT AN G!

Ska!a b200 000

0 I

10 KM

=J

A GAREUt

mål

□ Staten

■ Johnson-koncernen

SB Bo!idens Gruv AB

VÄ Övriga

Inmutningar:

O Sta ten

• Johnson-koncernen

© Bolidens Gruv AB

© Övriga

Aktuell den 6.7.62

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 16b år 1963

51

Bilaga D

Inmutningar inom Norrbottens län 1940—1962

Kronan inmutare

Annan inmutare än kronan

Nyupptäckta

fyndigheter

Förut inmutade

fyndigheter1

Nyupptäckta

fyndigheter

Förut inmutade

fyndigheter1

Järn-

Övriga

Järn-

Övriga

Järn-

Övriga

Järn-

Övriga

malm

malmer

malm

malmer

malm

malmer

malm

malmer

1940

4

3

4

90

3

19

1941

1

42

3

13

1942

11

3

1943

30

12

4

3

20

2

14

1944

265

1

14

7

5

21

1945

9

7

3

16

1946

43

27

3

8

1947

14

•28

53

3

9

1948

49

2

38

17

4

1949

74

19

311

46

12

1950

15

174

132

13

1951

1

no

7

19

1952

129

17

3

7

45

8

9

1953

40

6

36

1954

2

34

5

47

12

73

1955

106

129

16

3

65

31

60

1956

196

140

2

69

1957

1439

153

54

5

•775

579

27

113

1958

69

9

50

1136

351

12

30

1959

43

161

196

1071

40

21

64

1960

291

225

708

136

96

48

55

57

1961

363

44

206

30

89

36

14

125

1962

267

150

53

275

‘117

24

“121

52

1 Endast inmutningar fr. o. m. 1/1 1940 beaktade.

* Järn och blymalm.

* 430 järn- och kopparmalm.

* 16 järn- och kopparmalm.

* 36 järn- och kopparmalm.

* 62 skyddsinmutningar för kraftverk.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 16b år 1963

Bilaga E

Tab. 1. Antal inmutningar inom Norrbottens län, beträffande vilka

undersökningstiden förlängts genom beslut nedanstående år1

Beslut år

Förlängning beviljad enligt

19 § andra st

GruvL

19 § tredje st

första punkten

GruvL

19 § tredje st

andra punkten

GruvL

1942............

4 ( 15 inm.)

1947............

1952............

1 ( 84 inm.)

1957............

2(2»)

1958............

2 (30 inm.)

1(2»)

1959............

1(7 * )

3(7»)

1960............

9 (318 » )

1 Avser flera inmutningar samma fyndighet räknas dessa inmutningar såsom en.

Tab. 2. Tid för förlängning, beviljad genom beslut 1960 enligt 19 § tredje

stycket gruvlagen beträffande inmutningar inom Norrbottens län

Förlängnings tid

Antal fall vari förlängning beslutats

Lagrummets första

punkt

Lagrummets andra

punkt

T. o. m. 6 mån...........

Över 6 t. o. m. 12 mån...

1

»12 » 18 » ..

»18 » 24 * ..

8

» 24 mån.............

—

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 16k år 1963

53

Utdrag av protokoll, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 19 april

1963.

Närvarande:

justitieråden Romanus,

Digman,

Nordström,

regeringsrådet Holmgren.

Enligt lagrådet den 18 april 1963 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten,

Hertigen av Halland, i statsrådet den 5 april 1963, hade Kungl. Maj :t

förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen avsedda

ändamålet inhämtas över upprättat förslag till lag med särskilda bestämmelser

om inmutning inom Norrbottens län.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av hovrättsassessorn Gösta Dyrssen.

Förslaget föranledde följande uttalanden inom lagrådet.

Förslaget i allmänhet

Justitieråden Romanus och Nordström samt regeringsrådet Holmgren:

Av motiven till det remitterade förslaget framgår att avsikten är att föranstalta

om en översyn av gällande gruvlagstiftning, som är grundad på inmutningssystemet,

och att vid denna översyn lämpligheten av en övergång

till koncessionssystem skall prövas. Remissförslaget går nu ut på att man,

utan avbidan på resultatet av den planerade utredningen, skall i så måtto

temporärt övergå till ett slags koncessionssystem, att inom Norrbottens län

under tio år inmutningsrätt icke skall utan Konungens tillstånd kunna beviljas

annan än kronan. Uppenbarligen böra starka skäl krävas för att, på

sätt som här är meningen, beträffande en från gruvnäringens synpunkt mycket

betydelsefull landsdel övergiva den hittills tillämpade huvudregeln för

förvärv av rätt att bearbeta de viktigare mineralfyndigheterna. Någon mera

ingående utredning i denna del förekommer icke i det betänkande av malmutredningen

som ligger till grund för förslaget.

Under remissbehandlingen av malmutredningens förslag har vidare det

åberopade huvudargumentet för den tilltänkta särlagstiftningen — splittringen

av gruvrätterna inom länet — från olika synpunkter kritiserats ej

blott av näringslivets företrädare utan även av åtskilliga statliga remissinstanser,

däribland vissa särskilt sakkunniga såsom kommerskollegium, Sve
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 16k år 1963

riges geologiska undersökning och bergmästarna. Mot dessa invändningar

har av departementschefen hävdats, att en skadlig splittring redan nu kan

skönjas och att det föreligger betydande risker att splittringen ökas som en

följd såväl av den planerade malminventeringen inom länet som av den tilltänkta

översynen av lagstiftningen; utsikterna att på basis av gällande rättsregler

eller genom överenskommelse med enskilda intressenter motverka en

olämplig uppdelning av gruvrätterna betecknas vidare som ringa.

Ehuru den utredning som sålunda förebragts icke kan anses ha styrkt att

behov av den ifrågasatta lagstiftningen verkligen föreligger, vilja vi, som

sakna möjlighet att självständigt bedöma förefintligheten av ett sådant behov,

icke motsätta oss förslagets genomförande. Därvid ha vi tagit i betraktande

att samhällsekonomiska och sociala intressen kunna motivera särskilda

åtgärder beträffande det nordligaste länet. Vi vilja emellertid understryka

vikten av att, såsom departementschefen uttalat, vid dispensgivningen

en betydande liberalitet visas gentemot legitima enskilda intressen.

Justitierådet Digman:

Förhållandena inom gruvnäringen i Norrbottens län äro i korthet följande.

Gruvdrift bedrives i stort sett endast av Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag (LKAB), Bolidens Gruv aktiebolag och Tuollavaara aktiebolag.

Sistnämnda bolag, som äges av ett flertal företag, har ett samarbetsavtal

med LKAB. Boliden driver den i närheten av gränsen till Västerbottens län

belägna Laisvallsgruvan. Prospektering i stor skala har utförts och utföres

av Sveriges geologiska undersökning (SGU) för statens och LKAB:s räkning

samt av Johnson-koncernen och Boliden. Även Stora Kopparbergs Bergslags

aktiebolag eftersöker i viss utsträckning fyndigheter inom länet.

Prospekteringen är fri för envar. Undersökningsarbete och gruvdrift däremot

äro beroende av inmutning och utmålsläggning enligt gruvlagen. Inmutningssystemet

innebär, att den som söker inmutning, i regel upptäckaren,

får en rätt till fyndigheten enligt reglerna i nämnda lag.

Malmutredningen har nu föreslagit inmutningsförbud i länet under tio

år i samband med en allmän järnmalmsinventering, som skall verkställas

av SGU. Inventeringen skall, i vart fall i första hand, ske inom ett område,

omfattande främst de norra och västra partierna av inlandet med undantag

av fjällregionen. Utredningen anser det angeläget att de nuvarande

rättsreglerna icke tillåtas leda till att de brytvärda malmerna i länet splittras

på alltför många händer, en utveckling som utredningen anser icke

kunna uteslutas. Det framgår ej huruvida man med uttalandet om den befarade

splittringen av fyndigheterna åsyftar inmutningar av de nu prospekterande

företagen eller om farhågorna sträcka sig till att andra kunna antagas

uppträda och söka efter fyndigheter. I stort sett torde dock de inom

länet nu verksamma företagen avses; övriga malmletare torde spela en

underordnad roll.

När det gäller att bedöma, huruvida förslaget sådant det nu föreligger

kan anses godtagbart ur allmänna rättssynpunkter med hänsyn till enskil
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16b år 1963

55

das legitima intressen, böra följande synpunkter träda i förgrunden. Inmutningssystemet

har efter överväganden före tillkomsten av gruvlagen

bibehållits med hänsyn till — förutom fyndigheternas natur — att detta

system ansetts bäst ägnat att locka till eftersökande av nya fyndigheter;

genom att upptäckaren tillerkändes en verklig rätt till den upptäckta fyndigheten,

lockades han att taga risken av de betydande kostnader, som

vore förbundna med prospektering och undersökningsarbeten. Statens intresse

av inflytande inom gruvnäringen tillgodosågs genom införande av

kronoandel. Situationen är nu den, att vissa enskilda företag — mot vilka

anmärkning icke kan riktas i fråga om resurser och kapacitet såsom gruvföretagare

— i förlitan till lagstiftningen och de uttalanden som gjorts om

inmutningssystemets innebörd nedlagt mycket betydande kapital på prospektering,

som siktar på att säkerställa företagens verksamhet. Den prekära

ställning dessa företag försättas uti genom den föreslagna lagstiftningen

framgår därav, att företagen kunna gå miste om de rättigheter,

som de vid oförändrat rättsläge kunnat tillförsäkra sig. Om för dem betydelsefulla

dispensansökningar ej beviljas eller om företagen eljest icke finna

med sina intressen förenligt att fortsätta sin verksamhet under de nya

betingelserna, kunna även deras redan förvärvade rättigheter avsevärt minska

i värde.

Utredningen har i mycket ringa mån beaktat de rättssynpunkter, som här

ofrånkomligen måste anläggas, och har mycket knapphändigt berört de insatser

som de enskilda företagen gjort. Möjligheterna att begränsa området

för inmutningsförbudet synas ej närmare ha övervägts. Såvitt av betänkandet

framgår har försök ej gjorts att komma fram på överenskommelsens

väg, en väg som gruvnäringens företrädare, enligt vad som framgår av remissen,

äro öppna för att beträda. Det är vidare en brist att förslaget, som

rör mycket betydande intressen för gruvnäringen och därtill frågan om förtroende

för lagstiftningen och statsmakternas åtgärder, tillkommit utan

medverkan från näringen och på grundval av direktiv, som knappast på ett

tillfredsställande sätt offentliggjort att föreslagna åtgärder voro under utredning.

I remissprotokollet utlovas att en betydande liberalitet skall visas

vid dispensgivningen, men det sägs också att den skall ske med utgångspunkt

från behovet och önskvärdheten av enskild inmutningsverksamhet i

varje särskilt fall.

Företrädarna för gruvnäringen, såväl myndigheter som enskilda, ha i regel

ställt sig avvisande till förslaget. Kommerskollegium har uttalat, att det

icke gives något belägg för att de enskilda gruvföretagarnas verksamhet medfört

olägenheter ur de synpunkter utredningen skulle tillgodose och att övertygande

skäl ej anförts för att sådana olägenheter skulle uppkomma av att

den enskilda verksamheten finge fortgå under den föreslagna inventeringen.

Bergmästarna anföra liknande synpunkter. SOU, som skall verkställa inventeringen,

ifrågasätter också behovet av inmutningsförbudet.

Det är ett allmänt krav — även från utredningens sida — att en eventuell

övergång från inmutningssystem till koncessionssystem skall föregås av en

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj. ts proposition nr 16i år 1963

mycket grundlig utredning. I anslutning därtill kan förtjäna påpekas, att

effekten av ett inmutningsförbud i Norrbotten under tio år i ett expansionsskede

kan tänkas bli väl så stor som verkningarna av en allmän övergång

till koncessionssystem.

Att vissa komplikationer kunna uppkomma vid tillämpningen av de gruvrättsliga

reglerna är ett känt förhållande. De ansvariga myndigheterna och

gruvnäringens organisationer ha dock den uppfattningen, att det visat sig

möjligt att bemästra svårigheterna. Regler för att skapa bättre möjligheter

därvidlag kunna åstadkommas såväl inom den nuvarande lagstiftningen

som i samband med införande av ett koncessionssystem, därest en sådan

åtgärd skulle anses önskvärd. Det kan därför ej anses motiverat eller försvarligt

att åberopa sådana speciella förhållanden som skäl för att brådstörtat

ändra grunderna för rätten att förvärva fyndigheter.

På nu anförda skäl anser jag mig icke kunna tillstyrka förslaget.

De särskilda bestämmelserna i förslaget

Lagrådet:

Enligt 2 § första stycket i förslaget skall Konungens tillstånd till inmutning

kunna begränsas att avse fyndighet av visst slag. Inom ett på sådan inmutning

grundat utmål skall enligt 3 § andra punkten icke få brytas inmutningsbara

mineral av annat slag än det tillståndet avser, med mindre så erfordras

för gruvarbetets ändamålsenliga bedrivande i fråga om mineral som

avses med tillståndet.

Förslaget i denna del innebär ett avsteg från vad som eljest gäller enligt

gruvlagen, nämligen att inmutning medför rätt att bryta inmutningsbara mineral

av alla slag. Med en sådan begränsning av inmutarens rätt kunna

övriga inmutningsbara mineral ej tillgodogöras av någon. Inmutningsrätt

kan nämligen icke erhållas till ett område, som redan omfattas av inmutning,

eftersom inmutning utgör hinder enligt 5 § 8) i gruvlagen. Någon tidsbegränsning

för gruvrättens bestånd kan ej upptagas som dispensvillkor.

Även ett annat förhållande bör i detta sammanhang beaktas. Till 3 §

andra punkten i förslaget anknytes straffbestämmelsen i 5 § andra stycket

och den i samband därmed meddelade föreskriften att, om brottet är

grovt, den inmutningsrätt varom är fråga skall förklaras förverkad. Beträffande

förverkandet hänvisas i motiven till att 57 § gruvlagen blir tillämplig.

Det är emellertid att märka, att den förverkandesituation som där avses är

av annan natur än det straffrättsliga förverkandet enligt förslaget. Någon

motsvarighet finns ej i gruvlagen; jämför 73 §. Bestämmelserna i 57 § äro

till sin innebörd mindre lämpliga för ett fall som det ifrågavarande; bl. a.

får gruvinnehavaren behålla de brutna och uppfordrade mineralen. Därtill

kommer att om olaglig brytning enligt förslaget försiggår i en fyndighet, där

exempelvis kronan är delägare på grund av kronoandel — det kan tänkas att

den enskilde på grund av arrende av kronoandelen eller brytningsvitsord

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 16i år 1963

57

ensam verkställer den brytning varom är fråga —- förverkandet drabbar även

kronans andel i fyndigheten.

På grund av vad nu anförts får lagrådet föreslå att föreskrifterna i 3 §

andra och tredje punkterna samt stadgandet i 5 § andra stycket få utgå. I

3 § första punkten synes det förtydligandet böra göras, att utmål i där åsyftat

fall må anvisas allenast om inom det inmutade området finnes fyndighet,

innehållande mineral av det slag tillståndet avser i sådan myckenhet att fyndigheten

sannolikt kan med avseende på detta mineral göras till föremål

för gruvdrift (jämför 2 § tredje stycket gruvlagen).

Skulle vad nu anförts ej beaktas och stadgandet i 5 § andra stycket alltså

bibehållas, får lagrådet föreslå, att förverkandet bestämmes skola avse de

olagligen brutna mineralen eller, om de ej finnas i behåll, deras värde. Vidare

föreslår lagrådet, med hänsyn till de skiftande situationer särskilt med

avseende på rätten till fyndighet som kunna föreligga, att förverkandet ej

göres obligatoriskt.

I 2 § andra stycket i förslaget stadgas att tillstånd till inmutning må förbindas

med de villkor, som finnas påkallade. Enligt utredningen bör i dispensärende

viss tid kunna föreskrivas, inom vilken ansökning om inmutningsrätt

skall ingivas. Vidare böra sådana villkor kunna uppställas som

direkt taga sikte på en samverkan mellan malmletarna inom länet eller avse

åläggande att efter undersökningsarbetenas avslutande till Sveriges geologiska

undersökning eller annan myndighet lämna sammanfattande redogörelser

samt översiktliga geologiska och geofysiska kartor. Departementschefen

understryker att de villkor, som må förknippas med ett tillstånd enligt

2 §, endast böra vara av den karaktär och betingade av de syften som

utredningen angivit.

De villkor som avses äro alltså sådana som hänföra sig till inmutningsansökning

och undersökningsstadiet. Det må observeras, att endast vissa av de

villkor som avses i 2 § andra stycket äro villkor i egentlig mening, d. v. s.

sådana som utgöra förutsättning för erhållande av inmutning. Andra villkor

äro av den natur, att fullgörande kan framtvingas med stöd av vitesbestämmelsen

i 5 § första stycket. Detta förhållande synes dock ej behöva medföra

en ändring av lagtexten.

Efter undersökningsstadiet bör inmutarens rätt helt regleras enligt gruvlagen.

Bestämmandet av utmål och eventuell utvidgning av utmålet sker

alltså enligt gruvlagens regler. Ytterligare må framhållas, att vid beviljande

av dispenser bör uppmärksammas att Konungens tillstånd till inmutning i

vissa fall erfordras enligt 5 § gruvlagen ävensom enligt 1916 års lag om vissa

inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier

i vissa bolag.

Bland övergångsbestämmelserna i förslaget har upptagits ett stadgande,

enligt vilket före lagens ikraftträdande meddelat beslut, varigenom inmutningsrätt

beviljats annan än kronan i anledning av ansökning, som inkom
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 16i år 1963

mit den 19 april 1963 eller därefter, skall vara utan verkan, såframt icke

Konungen efter ansökning, som ingivits till bergmästaren inom tre månader

från ikraftträdandet, förordnar att inmutningsrätten skall bestå. Detta

stadgande är enligt lagrådets mening ägnat att väcka allvarliga betänkligheter.

Under tiden mellan den 19 april 1963 och lagens ikraftträdande skall

bergmästaren behandla inkommande inmutningsansökningar på samma

sätt som hittills och vara skyldig att, om hinder ej föreligger enligt gruvlagen,

jämväl bevilja dem; det må i detta sammanhang erinras om att enligt

9 § 1 mom. gruvlagen bergmästaren skall meddela besked över inmutningsansökning

så snart ske kan och sist inom 30 dagar efter det ärendet

kommit i sådant skick, att detsamma kan företagas till slutligt avgörande.

Enligt ifrågavarande övergångsbestämmelse skulle emellertid den föreslagna

lagens ikraftträdande medföra, att ett sådant inmutningsbeslut blir »utan

verkan», såframt ej dispens beviljas. Såvitt för lagrådet är känt har något

stadgande av motsvarande innebörd icke tidigare förekommit. Framhållas

må att de i utredningens betänkande omnämnda övergångsbestämmelserna

till lagarna av den 23 maj 1924 icke inneburo något upphävande av före lagens

ikraftträdande meddelade beslut av myndighet; beträffande retroaktiviteten

hade nämligen undantag gjorts för fall då fastställelse av ägostyckningen

respektive avsöndringen meddelats före ikraftträdandet.

Som motivering för ovannämnda principiellt betänkliga stadgande har

departementschefen anfört, att genomförandet av lagens syften skulle kunna

helt eller delvis omintetgöras, om icke bestämmelser meddelades av retroaktiv

innebörd. Dessa farhågor synas emellertid vara överdrivna. För

lagrådet bär upplysts, att under den tid som förflutit sedan utredningens

förslag framlades och fram till den 1 april 1963 antalet inmutningsansökningar

från enskilda ej varit särskilt stort och att dessa ansökningar kunde

antagas vara av sådan beskaffenhet att skäl till dispens förelegat, om de omfattats

av övergångsbestämmelsen.

Av anförda skäl kan lagrådet icke godtaga ifrågavarande övergångsbestämmelse.

Lagrådet hemställer, att tredje och fjärde punkterna i övergångsbestämmelserna

utgå.

Lagförslagets rubrik

Enligt lagrådets mening bör lagen erhålla rubriken Lag om inskränkning

i rätten till inmutning inom Norrbottens län.

Ur protokollet:

Birgitta Liljefors

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 16b år 1963

59

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 19 april 1963.

Närvarande :

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman,

Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist, Aspling.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för justitiedepartementet, statsrådet Kling, lagrådets denna dag avgivna

utlåtande över det till lagrådet den 5 april 1963 remitterade förslaget till lag

med särskilda bestämmelser om inmutning inom Norrbottens län.

Föredraganden redogör för lagrådets utlåtande och anför därefter följande.

Lagrådets förslag att den nya lagen skall erhålla rubriken Lag om inskränkning

i rätten till inmutning inom Norrbottens län anser jag mig kunna

biträda.

Jag har icke något att erinra mot lagrådets förslag, att föreskrifterna i

3 § andra och tredje punkterna samt stadgandet i 5 § andra stycket skall

utgå. Även det i 3 § första stycket förordade förtydligandet — att utmål i där

åsyftat fall må anvisas allenast om inom det inmutade området finnes fyndighet,

innehållande mineral av det slag tillståndet avser i sådan myckenhet

att fyndigheten sannolikt kan med avseende på detta mineral göras till föremål

för gruvdrift — synes böra godtagas. Jag vill därvid understryka vikten

av att ansökningar om utmål i dessa fall prövas med synnerlig noggrannhet

och att hänsyn vid prövningen tages uteslutande till mineral av

det slag tillståndet avser.

Beträffande övergångsbestämmelserna har enligt lagrådets utlåtande upplysts,

att under den tid som förflutit sedan utredningens förslag framlades

och fram till den 1 april 1963 antalet inmutningsansökningar från enskilda

ej varit särskilt stort och att dessa ansökningar kunde antagas vara av sådan

beskaffenhet att skäl till dispens förelegat, om de omfattats av de övergångsbestämmelser

vilka upptagits i det till lagrådet remitterade lagförslaget.

Att antalet inmutningsansökningar från enskilda under angivna tid

varit ganska ringa kan emellertid sammanhänga med att i utredningens betänkande

föreslagits, att bestämmelsen om tillbakaverkande kraft skulle

gälla i fråga om inmutningsbeslut i anledning av ansökningar, som inkommit

till bergmästaren den dag förslaget offentliggjordes, den 28 januari

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 16b år 1963

1963, eller senare. Hade utredningens förslag icke innehållit en regel av denna

innebörd, skulle måhända inmutningsverksamheten i Norrbotten ha haft

större omfattning under ifrågavarande tid. Uppgiften om den ringa inmutningsverksamheten

kan därför icke anses vara ägnad att vederlägga min

tidigare uttalade mening, att genomförandet av lagens syften skulle kunna

helt eller delvis omintetgöras, om icke bestämmelser meddelades av retroaktiv

innebörd. Den omständigheten att dessa bestämmelser kan leda till upphävande

av meddelade beslut av myndighet, medan de fall då retroaktiv lagstiftning

tidigare genomförts främst gällt träffade avtal, anser jag principiellt

sett vara av underordnad betydelse. Jag finner mig alltså icke böra

frångå min tidigare ståndpunkt i frågan men vill ånyo understryka, att en

betydande liberalitet är motiverad vid prövning av ansökningar om inmutningsrätters

fortbestånd.

Utöver tidigare berörda ändringar torde vissa redaktionella jämkningar

få vidtagas i lagförslaget.

Föredraganden hemställer härefter, dels att de i statsrådsprotokollet för den

5 april 1963 angivna allmänna riktlinjerna för en malminventering i Norrbottens

län måtte genom proposition underställas riksdagen för godkännande,

dels ock att förslag till lag om inskränkning i rätten till inmutning inom

Norrbottens län måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Maj :t Konungen, att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Margit Hirén

Stockholm 1963. IsaacMarcus Boktryckeri Aktiebolag G30526

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1963:389 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till allmänna riktlinjer för en malminventering i Norrbottens län och till lag a1 i texten
  2. 3LU 1963:38 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till allmänna riktlinjer för en malminventering i Norrbottens län och till lag om inskränkni s. 1 i texten
  3. 3LU 1963:30 Tredje lagutskottets memorial nr 30 år 1963 s. 1 i texten