Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändring i folkbokföringsförordningen den 28 juni 1946 (nr 469)

12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1963:18, Med förslag till förordning om ändring i folkbokföringsförordningen den 28 juni 1946 (nr 469)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1963

1

Nr 18

Kungl. Maj.ls proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändring i folkbokföringsförordningen den 28

juni 1946 (nr 469); given Stockholms slott den 30 november

1962.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till förordning om ändring i folkbokföringsförordningen

den 28 juni 1946 (nr 469).

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

En på Nordiska rådets initiativ tillsatt intemordisk utredning (Nordiska

utredningar 1961: 4) har framlagt förslag om ett avtal mellan medlemsstaterna

angående enhetligt registreringsförfarande för internordiska flyttningar.

I syfte att möjliggöra för svenska regeringen att biträda sådana avtal föreslås

bemyndigande för Kungl. Maj :t att ingå internationella avtal på folkbokföringens

område och att meddela erforderliga föreskrifter för avtalens

tillämpning.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 18

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 18 år 1963

Förslag

till

förordning om ändring i folkbokföringsförordningen den 28 juni 1946

(nr 469)

Härigenom förordnas, att i folkbokföringsförordningen den 28 juni 1946

skall införas en ny paragraf, betecknad 75 §, av nedan angiven lydelse.

75 §.

1 mom. Konungen äger, under förutsättning av ömsesidighet, med främmande

stat träffa överenskommelse i fråga om enskilda personers folkbokföring

här i riket och i den andra staten.

2 mom. Där för tillämpningen av överenskommelse som i 1 mom. sägs

erfordras föreskrifter utöver eller i stället för vad i denna förordning är

stadgat, gäller vad Konungen därom förordnar.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1963

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 30 november

1962.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Johansson,

af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist, Aspling.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om viss ändring i folkbokföringsförordningen

och anför därvid följande.

I. Inledning

Vid Nordiska rådets andra session i Oslo i augusti 1954 framfördes en

enhällig rekommendation (nr 5/1954) till regeringarna om att giva flyttningsbetyg

internordisk giltighet och att i samband därmed undersöka möjligheterna

för ett utbyte av flyttningsrapporter. Bakgrunden till denna rekommendation

var bl. a. vissa uttalanden i ett av rådets juridiska utskott

den 11 augusti 1954 avgivet betänkande, vari anfördes följande.

I praktiken torde i de nordiska länderna ett flyttningsbetyg från ett nordiskt

land godtagas av vederbörande folkregistreringsmyndighet i ett annat

land vid flyttning till detta. Bestämmelser härom torde vara önskvärda.

För att ur folkbokföringssynpunkt effektiv ordning skall kunna erhållas

erfordras dock, att folkregistreringsmyndigheten i den kommun, dit inflyttningen

sker, ålägges att meddela motsvarande myndighet i den kommun,

varifrån den flyttande kommer, om flyttningen, oaktat den senare är belägen

i ett annat nordiskt land. Om sådan skyldighet infördes, skulle man nå fram

till att Norden, såvitt angår flyttningar, i folkbokföringshänseende kommer

att bilda ett enhetligt område. Utskottet anser, att möjligheten att genomföra

denna ordning bör närmare undersökas. Därvid kunna även andra hithörande

spörsmål uppmärksammas. Det kan sålunda nämnas, att mellan

Norge och Sverige föreligger en överenskommelse om utbyte av uppgifter

om civilstånd m. m., men att liknande överenskommelser saknas mellan

andra nordiska länder.

Den norska regeringen fick i uppdrag att svara för den vidare behandlingen

av rekommendationen och på grundval av vissa undersökningar förordade

denna vid Nordiska rådets tredje session (melding den 23 december

1954) att rekommendationen borde genomföras i vart fall mellan Danmark,

Norge och Sverige samt att en internordisk utredning måtte tillsättas för att

närmare undersöka de därmed förenade spörsmålen. En sådan utredning

fl Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 18

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 18 år 1963

tillsattes år 1956 med representanter för de nämnda länderna samt för Island

och Finland. Det överenskoms att utredningen även skulle behandla

betydelsen av ett utbyte av civilståndshandlingar för folkbokföringen i de

olika länderna.

Såsom svenska representanter i utredningen utsågs kammarrättsrådet

S. F. von Otter och byråchefen i statistiska centralbyrån A. E. Olsson. Sedan

Olsson på egen begäran erhållit entledigande, uppdrogs åt kammarrättsrådet

E. Hedelius att deltaga i utredningsarbetet. Såsom utredningens ordförande

har fungerat byråchefen i statistiska centralbyrån i Oslo B. Bendiksen.

Utredningen avgav i januari 1961 ett betänkande angående internordiska

flytteattester (Nordiska utredningar nr 1961:4) innehållande bl. a. förslag

till en avtalsmässig samordning av folkregistreringen vid internordisk flyttning

och härför erforderliga nationella lagstiftningsåtgärder.

Vid Nordiska rådets tionde session i Helsingfors i mars 1962 föreslogs att

rådet skulle rekommendera regeringarna att genomföra de i betänkandet

förordade åtgärderna. Rådet beslöt uppskjuta ärendet till nästa ordinarie

session, men i skrivelse till medlemsländernas regeringar den 3 juli 1962

har rådets presidium hemställt, att regeringarna snarast och utan att avvakta

frågans slutliga behandling vid den elfte rådssessionen måtte genomföra

ett system med internordiska flyttningsattester i överensstämmelse med utredningens

förslag.

Över utredningens betänkande har efter remiss yttranden avgivits av kammarrätten,

statistiska centralbyrån efter hörande av kyrkobokföringsinspektörerna

i riket, uppbördsorganisationskommittén, socialstyrelsen, utlänningskommissionen,

överståthållarämbetet efter hörande av Stockholms

stad, länsstyrelserna i Uppsala och Kristianstads län, länsstyrelsen i Malmöhus

län efter hörande av Malmö stad, länsstyrelsen i Hallands län, länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län efter hörande av Göteborgs stad, länsstyrelserna

i Värmlands, Västmanlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens

län, Föreningen Sveriges kronokamrerare samt Sveriges häradsskrivareförening.

II. Utredningen

Allmänna synpunkter

Utredningen lämnar inledningsvis i sitt betänkande (s. 7—38) en redogörelse

för bestämmelserna i de olika länderna om anmälning och registrering

av flyttningar, om betingelserna för utfärdande av flyttningsbevis

m. m. I redogörelsen erinras bl. a. om konventionen den 15 september 1955

mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige om social trygghet,

enligt vilken medborgare i ett av de fem nordiska länderna vid vistelse i annat

nordiskt land har i princip samma rätt till sociala förmåner som landets

egna medborgare. I anslutning härtill konstaterar utredningen, att ett be
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1963

tydande antal internordiska flyttningar sker varje år. Kontrollen av dessa

flyttningar medför stort besvär för folkregistreringsmyndigheterna och det

har framstått som en brist att inget internordiskt samarbete förekommer

på detta område. Till belysande härav har utredningen gjort följande sammanställning

av antalet i Danmark, Norge och Sverige registrerade internordiska

flyttningar under år 1957. Sifferuppgifterna avser antalet in- och utflyttningar

sammantagna.

Flyttning

till och Irån

Registrerings-

land

Norge

Danmark

Sverige

Finland

Island

Totalt

Norge........

7 948

4 420

259

203

12 830

Danmark ....

8 614

13 244

415

795

23 068

Sverige ......

3 735

8 033

13 723

99

25 590

Finland......

—

—

—

—

''

Island........

—

*-

—

Sammanställningen ger även, påpekar utredningen, viss uppfattning om

skiljaktigheterna mellan de olika ländernas registreringsbestämmclser. Av

sifferuppgifterna framgår t. ex., att i Danmark registrerats 13 244 flyttningar

till och från Sverige, men i Sverige endast 8 033 flyttningar till och från

Danmark, d. v. s. en skillnad på hela 5 211 registreringar. Sådana skillnader

om än av mindre storleksordning noteras i fråga om såväl Norge och

Sverige som Danmark och Norge. Dessa avvikelser torde, framhåller utredningen,

främst bero på olika nationella registreringsbestämmelser. När de

svenska talen är lägre än de danska och norska, torde sålunda detta sammanhänga

med att relativt korta uppehåll i Sverige icke registreras samt

att vistelse i utlandet blir registrerad i Sverige som utflyttning endast om

den som utrest har för avsikt att stadigvarande bosätta sig å utrikes ort.

1 Danmark och Norge däremot är för registreringen avgörande om den som

flyttar vid utresan från riket uppgivit, att han lämnat sin tidigare hemvist.

Därmed kan följa, att även uppehåll av kortare varaktighet blir registrerat

som utflyttning i dessa länder.

Den tekniska utformningen av ett samordnat system

Inom utredningen har man varit ense om önskvärdheten av att få till

stånd en samordning av reglerna för anmälan och registrering av internordiska

flyttningar och att i detta hänseende göra Norden till ett gemensamt

registreringsområde. Därför har utredningens arbete helt inriktats på

att finna en sådan ordning för detta samarbete, som låter sig inpassas i de

olika ländernas folkbokföringslagstiftning och som samtidigt uppfyller

kraven på en tillfredsställande registrering av de internordiska flyttningarna.

Utredningens enhälliga förslag härom syftar till att åstadkomma ett

samordnat anmälnings- och registreringsförfarande med hjälp av internor
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 18 år 1963

diska flyttningsattester inom ramen för ett mellan länderna slutet avtal om

folkregistreringen av sådana flyttningar. Betänkandet innehåller förslag till

sådant avtal liksom också förslag till enhetligt utformade blanketter för internordiska

flyttningsattester och flyttningsbevis.

Det i betänkandet intagna förslaget till ett avtalsmässigt samordnat registreringsförfarande

torde såsom Bihang få fogas vid statsrådsprotokollet i

detta ärende. Utkastet innebär i korthet att frågan om registrering av person,

som flyltar från ett nordiskt land till annat, skall avgöras enligt den

i inflytlningslandet gällande lagstiftningen. Den dag, från vilken den inflyttande

blivit registrerad i detta land, skall även gälla som dagen för flyttningen

från utflyttningslandet.

Genom den föreslagna principen avsåg utredningen att uppnå kontinuitet

i registreringsbestämmelserna. Man skulle också undgå sådana med nuvarande

ordning förknippade olägenheter, att den som flyttat till annat medlemsland

kan bli registrerad i inflyttningslandet men likväl kvarstå såsom

registrerad i utflyttningslandet eller också bli registrerad som utflyttad från

detta land utan att kunna bli registrerad såsom inflyttad i det andra landet.

För tillämpningen av detta system kräves enligt utredningen ett någorlunda

enhetligt bosätlningsbegrepp. Det har dock bedömts som mindre lämpligt

att intaga regler härom i själva avtalet, enär tvekan då skulle kunna

uppstå om avtalets räckvidd med försening av registreringarna som följd.

1 stället förordas att dessa regler intages i de nationella föreskrifter, som

enligt utredningen torde bli nödvändiga för tillämpningen av avtalet i de

olika medlemsländerna.

Systemet kräver vidare, att registreringsmyndigheterna i utflyttningslandet

erhåller uppgift om verkställda registreringar. Enligt utredningens förslag

skall till grund för dessa ligga en av den lokala myndigheten i utflyttningslandet

utfärdad och till den flyttande överlämnad flyttningsattest av

en för samtliga nordiska länder enhetlig utformning. Vid denna attest skall

vara fogad en blankett för flyttningsbevis med i princip samma utformning

som attesten. Den flyttande överlämnar den erhållna attesten jämte vidhängande

blankett till flyttningsbevis till registreringsinyndigheten i inflyttningslandet.

På grundval av attestens uppgifter i förening med ev. muntligen

inhämtade upplysningar avgöres härefter registreringsfrågan. Sker registrering

skall flyttningsattesten behållas av registreringsinyndigheten medan

flyttningsbeviset med notering om den verkställda registreringen och dagen

härför återsändes till den registreringsmyndighet, som utfärdat flyttningsattesten.

Sker å andra sidan icke registrering, återlämnas attesten till den,

som anmält sig för registrering. Även i detta fall översändes beviset till registreringsmyndigheten

i utflyttningslandet med anteckning om beslutet.

Har bevis icke återsänts inom viss tid ankommer det på myndigheten i utflyttningslandet

att med hjälp av de kvarliggande kopiorna över utfärdade

attester ta kontakt med registreringsmyndigheten på den av den flyttande

uppgivna nya bostadsorten och efterhöra ärendets gång. Skulle den inflyttande

icke medföra någon flyttningsattest åvilar det i första hand honom

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1963

7

att införskaffa denna handling från den lokala registreringsmyndigheten i

utflyttningslandet; dock förutsättes att den lokala myndigheten i inflyttningslandet

skall kunna ombesörja rekvisition av attesten, om den inflyttade samtycker

härtill.

Genom att inflyttningslandets lagstiftning skall vara avgörande för registreringen

undgår man, framhåller utredningen, tvister mellan de lokala

registreringsmyndigheterna. Därmed föreligger icke heller behov av någon

internordisk besvärsinstans. Dock förutsättes möjligheter för de lokala myndigheterna

att under hand ta upp registreringsfrågor, t. ex. om man är av

i princip olika uppfattning, ävensom att hänskjuta sådana frågor till de

centrala registreringsmyndigheterna. I den föreslagna avtalstexten utsäges

därför, att utväxling skall kunna ske av sådana upplysningar, som befinnes

nödvändiga för bedömning av bosättningsfrågor.

Med hänsyn till att de allmänna folkregistreringsbestämmelserna i Danmark

icke gäller för Grönland och endast i vissa delar för Färöarna och de

norska bestämmelserna icke gäller för Spetsbergen, Jan Mayen och de norska

territorierna utanför Europa förutsättes att dessa landområden icke skall

omfattas av det samordnade systemet. Av praktiska skäl har utredningen

icke ansett det lämpligt att angiva dessa inskränkningar i själva avtalet

utan har funnit det mera lämpligt att uppgifterna härom intages i de kompletterande

nationella tillämpningsföreskrifterna.

Vidare må här framhållas, att den finske representanten i utredningen för

egen del anslutit sig till de i betänkandet framförda förslagen. Med hänsyn

till vissa speciella förhållanden i fråga om den finska folkbokföringen är det

dock ovisst om Finland kan komma med i ett samordnat system redan från

början. Samtidigt som utredningen understryker önskvärdheten av en finsk

anslutning, särskilt med hänsyn till det stora antalet flyttningar mellan

Finland och Sverige, finner utredningen det angeläget att det föreslagna

systemet blir genomfört i vart fall mellan de övriga nordiska länderna.

I detta sammanhang må även beröras den av utredningen behandlade frågan

om ett utbyte av civilståndshandlingar mellan de nordiska länderna.

Enligt utredningens uppfattning kan ett utbyte av sådana handlingar ha

viss betydelse för en fullständig och riktig folkbokföring. Frågan synes dock,

fortsätter utredningen, icke ha sådan betydelse för folkregistreringen vid

flyttningar att den behöver tagas upp i detta sammanhang.

Lagstiftningsåtgärder

Ett på föreslaget sätt utformat gemensamt system för registrering och

rapportering av internordiska flyttningar kan, framhåller utredningen, genomföras

med endast smärre ändringar i de olika ländernas lagstiftning

på området. För Sveriges vidkommande erfordrar förslagets genomförande

vissa ändringar i folkbokföringsförordningen den 28 juni 1946 (nr 469).

Härvid kan man antingen vidtaga erforderliga ändringar i de bestämmelser,

som reglerar flyttningsförfarandet, eller också komplettera förordningen

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 18 dr 1963

med en ny paragraf (75 §), enligt vilken Kungl. Maj:t bemyndigas ingå avtal

varom här är fråga och utfärda för sådant avtals tillämpning erforderliga

föreskrifter. Utredningen förordar den sistnämnda lösningen med följande

förslag till lydelse av den nya 75 §.

1 mom. Konungen äger, under förutsättning av ömsesidighet, med främmande

stats regering träffa överenskommelse om utbyte av sådana uppgifter,

som behövas för bedömande av fråga om enskilda personers folkbokföring

här i riket och i den andra avtalsslutande staten.

2 mom. De närmare föreskrifter, som kunna erfordras för tillämpningen

av överenskommelser som i 1 mom. sägs, meddelas av Konungen eller av

myndighet, som Konungen bestämmer.

III. Remissyttrandena

Utredningens förslag om att göra Norden till ett gemensamt folkbokföringsområde

genom en avtalsmässigt reglerad samordning av registreringsförfarandet

vid internordiska flyttningar har vid den svenska remissbehandlingen

i princip tillstyrkts i samtliga remissyttranden. Värdet av en sådan

samordning understrykes av flertalet remissinstanser, varvid man särskilt

framhållit möjligheterna att åstadkomma en effektivare kontroll av flyttningarna

och att undanröja vissa nu föreliggande missförhållanden i fråga

om utbetalning av sociala bidrag. Ett allmänt uttalat önskemål är vidare,

att samordningen måtte genomföras med minsta möjliga dröjsmål och att

härvidlag eventuella svårigheter för en finsk anslutning icke bör föranleda

att beslut i frågan uppskjutes. Samtidigt understrykes angelägenheten av att

även Finland kommer med i det samordnade systemet. Statistiska centralbyrån

ifrågasätter dessutom, om inte vissa bestämmelser i förslaget för Sveriges

del bör få giltighet även beträffande annan inflyttning än från de

nordiska länderna.

Några principiella erinringar har vid remissbehandlingen icke riktats mot

den föreslagna tekniska utformningen av det samordnade systemet. Förslagen

till avtalsbestämmelser och registreringsblanketter har föranlett vissa

påpekanden och ändringsförslag, dock huvudsakligen endast i förtydligande

syfte eller av praktisk natur inom ramen för de av utredningen förordade

riktlinjerna. På alla mera väsentliga punkter biträdes utredningens förslag

i dessa delar.

I fråga om anknytningen av det samordnade systemet till gällande svensk

lagstiftning ansluter sig samtliga remissinstanser, som behandlat denna

fråga, till den av utredningen förordade lösningen att i folkbokföringsförordningen

införa en ny paragraf (75 §), enligt vilken Kungl. Maj:t äger

sluta avtal varom här är fråga och utfärda för sådant avtal erforderliga tillämpningsföreskrifter.

Beträffande utformningen av det nya författningsrummet

anför kammarrätten följande.

Rätt att med stöd av det nya författningsrummet 75 § 2 mom. folkbokföringsförordningen

utfärda tillämpningsföreskrifter bör icke tilläggas annan

än Konungen. I författningen angående dylika tillämpningsföreskrifter

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 18 år 1963

9

kan lämpligen ges befogenhet för den myndighet, som Konungen bestämmer,

att därutöver utfärda föreskrifter.

Uppbördsorganisationskommittén framhåller att utformningen av 75 §

2 mom. folkbokföringsförordningen bör anknyta till ordalagen i 31 § 2 mom.

och 55 § 2 mom. samma förordning, förslagsvis på följande sätt: »Där för

tillämpningen av överenskommelse som i 1 mom. sägs erfordras föreskrifter

utöver eller i stället för vad i denna förordning är stadgat, skall gälla vad

Konungen eller myndighet, som Konungen bestämmer, därom förordnar.»

Liknande synpunkter anföres av länsstgrelsen i Värmlands län.

Beträffande kommitténs uttalande angående utväxling av civilståndshandlingar

framhåller statistiska centralbyrån, att frågan är av vikt och bör

behållas på dagordningen, men att den inte har ett nödvändigt sammanhang

med frågan om internordiska flyttningsattester.

Här må även nämnas att såväl centralbyrån som kyrkobokföringsinspektörerna

påpekat önskvärdheten av att frågan om internordisk tjänstebrevsrätt

löses.

IV. Departementschefen

Skillnaderna i de nordiska ländernas folkbokföringsbestämmelser medför

speciella problem i fråga om registreringen av internordiska flyttningar.

Från bl. a. kontrollsynpunkt ter sig den nuvarande ordningen föga

tillfredsställande. Det stora antalet flyttningar mellan de nordiska länderna

bereder de svenska registreringsmyndigheterna betydande svårigheter.

Mot bakgrunden härav framstår det som angeläget att få till stånd en

bättre ordning på detta område. Den på Nordiska rådets initiativ tillsatta

internordiska kommittén har föreslagit att Norden skall utgöra ett gemensamt

registreringsområde. Detta skulle enligt förslaget uppnås genom ett

avtal mellan de nordiska länderna om samordnat registreringsförfarande

med hjälp av särskilda internordiska flyttningsattester. Enligt det föreslagna

förfarandet skulle vid flyttning från ett nordiskt land till ett annat bestämmelserna

i inflyttningslandet bli avgörande för frågan om flyttningen

skall medföra registrering i inflyttningslandet och avregistrering i utflyttningslandet.

Denna regel torde för Sveriges vidkommande medföra avvikelse

från våra interna bestämmelser i vissa fall av utflyttning, när den

flyttande visserligen bosätter sig i inflyttningslandet men inte uppfyller

folkbokföringsförordningens krav för utvandringscertifikat, nämligen att ha

för avsikt att »stadigvarande bosätta sig å utrikes ort». I sådana fall kan

den flyttande för närvarande bli kvar skriven i Sverige samtidigt som han

blir registrerad i inflyttningslandet. En sådan dubbelregistrering skulle undvikas

genom det föreslagna systemet och avregistrering i Sverige alltid ske,

när den flyttande vunnit registrering såsom inflyttad i annat nordiskt land.

Liksom remissinstanserna anser jag att utredningens förslag erbjuder

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungi. Maj. ts proposition nr 18 år 1963

goda möjligheter att på ett enkelt sätt och utan större ingripanden i gällande

nationell lagstiftning undgå de olägenheter som är förenade med nuvarande

ordning. Utredningens förslag synes i allt väsentligt vara välgrundade

och i tekniskt hänseende lämpligt utformade. Utredningens avtalsutkast

är avsett att ligga till grund för diskussioner mellan regeringarna om

ett internordiskt avtal i frågan. På vissa punkter har förslagen föranlett

särskilda påpekanden vid remissbehandlingen. Dessa riktar sig emellertid

icke mot den principiella utformningen av det samordnade systemet utan

gäller detalj spörsmål av begränsad betydelse. Påpekandena torde få beaktas

vid den slutliga utformningen av avtalet och de av avtalet föranledda

tillämpningsbestämmelserna. Givetvis bör därvid även beaktas, att svenska

medborgare icke genom avtalet går miste om dem eljest tillkommande rösträtt

vid allmänna val.

I enlighet med vad Nordiska rådets presidium föreslagit förordar jag,

att åtgärder redan nu och utan avvaktan på frågans behandling vid nästkommande

rådssession vidtages för genomförandet av ett registreringsförfarande

i överensstämmelse med utredningens förslag. För att möjliggöra avtal

av förevarande slag bör, såsom utredningen föreslagit, i folkbokföringsförordningen

intagas en ny 75 § med bemyndigande för Kungl. Maj :t att

ingå avtal på området och utfärda erforderliga tillämpningsföreskrifter. Förslag

till detta tillägg till folkbokföringsförordningen har utarbetats inom

finansdepartementet under beaktande av de synpunkter på författningstexten

som framförts vid remissbehandlingen. Fråga är blott om visst förberedelsearbete

för vinnande av tid. Det slutliga ställningstagandet i frågan, avtalets

ingående, kommer inte att ske förrän efter nästa rådssession. Motsvarande

förberedelsearbete pågår även i de övriga nordiska länderna.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj :t

måtte genom proposition föreslå 1963 års riksdag att antaga det inom finansdepartementet

upprättade förslaget till förordning om ändring i folkbokföringsförordningen

den 28 juni 1946 (nr 469).

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Per Eskilsson

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 18 år 1963

11

Bihang

Utkast til avtaler om folkeregistreringen ved intemordiske flytninger

I sanisvar med de resultater utvalget er kommet fram til, er en blitt enig

om f0lgende utkast til

Avtale mellom Danmark, Finnland, Island, Norge og Sverige om

folkeregistrering

Regjeringene i Danmark, Finnland, Island, Norge og Sverige er, for å

Jette registreringen av personer i de kontraherende land, kommet overens

om fplgende avtale:

Artikkel 1

Denne avtale gjelder personer som er registrert som bosatt i et av de

kontraherende land og som har til hensikt å flytte eller som har flyttet til

et annet av disse land.

Artikkel 2

1. Den som har til hensikt å flytte fra et av de kontraherende land til

et annet av disse land, skal melde dette til vedkommende lokale registreringsmyndighet

i utflytningslandet.

Det påligger nevnte myndighet straks å levere den flyttende internordisk

flytteattest med vedheftet blankett for internordisk flyttebevis.

2. Den som har flyttet fra et av de kontraherende land og etter innflytning

bosatt seg i et annet av disse land, skal innen den tidsfrist som gjelder

for flyttemelding innen dette land, melde innflytningen til vedkommende

lokale registreringsmyndighet. Samtidig med meldingen skal han

levere den flytteattest med vedheftet blankett for flyttebevis som er nevnt

under pkt. 1. Har han ikke slik flytteattest, skal han pålegges å skaffe den

fra utflytningslandet. Hvis han ber om det, skal den lokale registreringsmyndighet

i stedet rekvirere flytteattest fra den lokale registreringsmyndighet

i utflytningslandet.

3. Den lokale registreringsmyndighet i innflytningslandet treffer beslutning

om registreringen.

Finner den lokale registreringsmyndighet åt den som har meldt innflytningen

skal regnes som bosatt innenfor registreringsområdet, skal den lokale

registreringsmyndighet i utflytningslandet uten opphold underrettes

om dette. Til denne underretning skal brukes internordisk flyttebevis.

Finner den lokale registreringsmyndighet grunn til å anta åt den som

har meldt innflytningen skal regnes som bosatt et annet sted i innflytningslandet,

skal han vises til den lokale registreringsmyndighet på vedkommende

sted. Flytteattesten leveres tilbake til ham försynt med påtegning

om henvisningen.

Finner den lokale registreringsmyndighet åt den som har levert flytteattesten

ikke kan regnes som bosatt innenfor registreringsområdet og det

heller ikke föreligger et tilfelle som nevnt i föregående ledd, skal registreringsmyndigheten

gj0re merknad om beslutningen på flytteattesten og blan
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1963

ketten til flyttebeviset. Denne blankett skal deretter uten opphold sendes

tilbake til vedkommende lokale registreringsmyndighet i utflytningslandet.

Flytteattesten leveres tilbake til den som har meldt flytningen.

F0rst når flyttebeviset er mottatt, skal den lokale registreringsmyndighet

i utflytningslandet f0re den som er flyttet ut av registeret.

4. Har den lokale registreringsmyndighet i utflytningslandet ikke mottatt

flyttebevis innen en måned, skal den henvende seg direkte til den lokale

registreringsmyndighet i innflytningslandet för å få de opplysninger som

er n0dvendig av hensyn til registreringen. Det samme gjelder om en lokal

registreringsmyndighet har grunn til å anta åt en registerf0rt person er

flyttet til et annet av de kontraherende land.

Artikkel 3

Sp0rsmålet om en person etter denne avtale skal regnes som bosatt eller

ikke bosatt i innflytningslandet avgj0res etter lovgivningen i dette land.

Artikkel 4

De kontraherende stater forplikter seg til gjensidig å gi de opplysninger

som antas n0dvendige for bed0mmelsen av bosettingssp0rsmålet og gi melding

om de beslutninger som blir truffet.

Artikkel 5

Med »lokal registreringsmyndighet» forstås i denne avtale:

i Danmark og Norge registerf0reren for vedkommende kommunale folkeregister,

i Finnland den som f0rer vedkommende folkeregister (kirkeb0ker, sivilregister

og dissentermenighetenes medlemslister),

i Island nasjonalregisteret og

i Sverige vedkommende pastor.

Artikkel 6

Formulär til internordisk flytteattest og flyttebevis skal inneholde opplysning

om: 1. fraflytningsland og -kommune (i Sverige også »församling»),

2. tilflytningsland og -kommune (i Sverige også »församling»), 3.

flyttedato, 4. etternavn og samtlige fornavn (for gifte og tidligere gifte også

pikenavnet), 5. kj0nn, 6. f0dselsdag og -år, 7. ekteskapelig stilling, 8. statsborgerforhold,

9. arbeidsgiver på tilflytningsstedet (om mulig), 10. dato

för utstedelse av flytteattesten, 11. stempel og underskrift og 12. de enkelte

lands frist for melding til innflytningsstedet.

De kontraherende lands formulär til flytteattest og flyttebevis skal ha

samme form og innhold, men avfattes på de enkelte lands språk og skal

fastsettes i samråd mellom myndighetene i de kontraherende land, i Sverige

av Statistiska centralbyrån, i de 0vrige land av de respektive sentrale

myndigheter.

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 621304

Doktrin (1)

  1. Nordiska rådets elfte session, SvJT 1963 s. 307, på s. 309 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1963:55 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 1955 s. 2 i texten
  2. 3LU 1963:2 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i folkbokföringsförordningen den 28 juni 1946 s. 1 i texten

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. SvJT 1963 s. 307 Nordiska rådets elfte session s. 309 i texten