Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om biskopsval, m. m

1963-09-26 · 113 sidor, varav 110 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 110 av 113 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1963:195, Med förslag till lag om biskopsval, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

1

Nr 195

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

biskopsval, m. m.; given Stockholms slott den 25 oktober

1963.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll samt

Kungl. Maj:ts och kyrkomötets däri omförmälda skrivelser vill Kungl. Maj:t

härmed jämlikt § 87 mom. 2:o regeringsformen föreslå riksdagen att antaga härvid

fogade förslag till

1) lag om biskopsval; samt

2) lag angående upphävande av 2 § 5 mom. lagen den 13 november 1936 (nr

567) om domkapitel.

Under Hans Majestäts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Sven af Geijerstam

Propositionens huvudsakliga innehåll

Enligt § 29 regeringsformen skall Kungl. Maj:t till ärkebiskop och biskopar

utnämna en av de tre, som blivit föreslagna i den ordning som stadgas i kyrkolag.

I propositionen föreslås att biskopsval skall förrättas av en valkorporation

inom stiftet, som är sammansatt av i stort sett lika antal präster och lekmän.

Prästerna — i huvudsak tillhörande den församlingsprästerliga organisationen —

får behålla direkt rösträtt medan som en nyhet lekmännen deltar i valet

genom pastoratsvis utsedda elektorer. Jämfört med nuvarande ordning innebär

det framlagda förslaget ett väsentligt vidgat lekmannainflytande vid biskopsvalen.

I propositionen föreslås vidare ett starkare inflytande för ärkestiftet vid val

av ärkebiskop. Detta val skall förrättas dels av en valkorporation inom ärkestiftet,

som är i princip lika sammansatt som den vid andra biskopsval, dels av

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt Nr 195

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 195 år 1963

de övriga stiftens domkapitel. Ärkestiftets val skall därvid tillmätas ett sex

gånger så högt röstvärde som varje domkapitels i de andra stiften.

En tredje nyhet i förslaget är att vid sammanräkning av de väljandes röster

minoritetsintressen kan vinna beaktande i högre grad än vad som för närvarande

är möjligt. Sålunda skall vid sammanräkningen det första namnet på valsedeln

räknas som hel röst medan det andra och tredje namnet tilldelas endast

rösttalet en halv, respektive en tredjedel. På förslaget uppföres de tre som vid

sammanräkningen fått högsta rösttal.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

3

Förslag

till

Lag

om biskopsval

Härigenom förordnas som följer.

Allmänna bestämmelser

1 §•

När ämbete såsom ärkebiskop eller biskop blir ledigt, skall efter Konungens

förordnande val anställas för upprättande av förslag till ämbetets besättande

(biskopsval).

2 §•

Biskopsval, som ej avser ärkebiskopsämbete, förrättas av en valkorporation,

vilken består av

domkapitlets ledamöter,

präster, vilka vid tidpunkten för valet innehava i stiftet inrättade tjänster

såsom församlingspräst, stiftsadjunkt eller kontraktsadjunkt eller ock enligt

förordnande uppehålla obesatta sådana tjänster, samt

särskilt utsedda elektorer för stiftets lekmän.

I Stockholms stift ingå i valkorporationen jämväl präster, vilka vid tidpunkten

för valet innehava tjänster såsom kyrkoherde för döva eller ock enligt förordnande

uppehålla obesatta sådana tjänster.

I stift, inom vilket diakonianstalt är belägen, ingår i valkorporationen därjämte

präst, som vid tidpunkten för valet är anställd såsom föreståndare för

anstalten.

3 §.

Val av ärkebiskop förrättas dels i Uppsala stift av en valkorporation, som är

sammansatt på sätt stadgas i 2 §, dels i övriga stift av domkapitlen, vart och ett

såsom en valkorporation.

I Uppsala stift ingå i valkorporationen därjämte dels präster, vilka vid tidpunkten

för valet innehava tjänster såsom kyrkoherde i svensk församling i utlandet

eller ock enligt förordnande uppehålla obesatta sådana tjänster, dels

präst, som vid nämnda tidpunkt är anställd såsom direktor för svenska kyrkans

missionsstyrelse eller svenska kyrkans diakonistyrelse eller såsom generalsekreterare

vid svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse.

Val av elektorer

4 §.

Vid val av elektorer bildar varje pastorat en valkrets.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

5 §•

I varje pastorat utses elektorer till det antal, som motsvarar antalet i pastoratet

inrättade tjänster såsom församlingspräst med undantag av sådana tjänster

som äro obesatta och ej uppehållas enligt förordnande.

För elektorer skola utses suppleanter till samma antal.

6 §•

Består pastorat av en församling, förrättas elektorsvalet av kyrkofullmäktige

eller, där sådana ej finnas, av kyrkorådet eller, därest ej heller sådant finnes, på

sätt Konungen förordnar.

Består pastorat av två eller flera församlingar, förrättas elektorsvalet av

kyrkofullmäktige eller församlingsdelegerade i pastoratet eller, om kyrkofullmäktige

eller församlingsdelegerade ej finnas i pastoratet, på sätt Konungen

förordnar.

Förrättas elektorsvalet av kyrkorådet, må i valet ej deltaga präst, som äger

rösträtt vid biskopsvalet.

7 §•

Valbar till elektor och suppleant för elektor är den som är behörig att utses

till kyrkofullmäktig i församling inom pastoratet, dock ej präst, som äger rösträtt

vid biskopsvalet.

8 §•

Skola två eller flera elektorer eller suppleanter utses, skall valet vara proportionellt,

därest det begäres av minst så många väljande, som motsvarar det

tal, vilket erhålles, om samtliga väljandes antal delas med det antal personer

valet avser, ökat med 1. Om förfarandet vid sådant val är särskilt stadgat.

Sker ej val av suppleanter proportionellt, skall bestämmas den ordning, i vilken

suppleanterna skola kallas till biskopsval.

Biskopsvalets förrättande

9 §■

Biskopsval föi rättas pa dag, som domkapitlet bestämmer; dock ankommer det

på Konungen att bestämma dag för val av ärkebiskop.

10 §.

Valet förrättas av domkapitelsledamöter i domkapitlet och av övriga röstberättigade

inom varje kontrakt inför kontraktsprosten.

I valet inom varje kontrakt deltaga de röstberättigade prästerna inom kontraktet

och elektorerna för lekmännen i kontraktets pastorat.

Stiftsadjunkter, kyrkoherdar för döva, föreståndare för diakonianstalt, kyrkoherdar

i svenska församlingar i utlandet samt i 3 § avsedda befattningshavare

vid kyrkliga styrelser deltaga i valet i det kontrakt, i vilket stiftets domkyrka

är belägen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

Präst, som på grund av laga förfall är hindrad att infinna sig vid valet, samt

kyrkoherde för döva och kyrkoherde i svensk församling i utlandet må före

valet insända valsedel till kontraktsprosten i det kontrakt, i vilket han äger

utöva rösträtt.

Ledamot av domkapitel äger ej deltaga i valet annorledes än i domkapitlet.

11 §•

Vid biskopsval äger envar väljande en röst.

Vid valet skola användas valsedlar av vitt papper utan kännetecken samt

särskilda valkuvert.

Varje väljande skall på sin valsedel nämna de tre till biskopsämbete behöriga

personer, som han anser vara till det lediga ämbetet de skickligaste. Namnen

skola uppföras i följd, det ena under det andra.

Röstsammanräkning och upprättande av biskopsförslag

12 §.

Domkapitlet sammanräknar rösterna vid biskopsval. Vid val av ärkebiskop

sammanräknar dock domkapitlet i Uppsala samtliga röster, varvid rösterna

räknas särskilt för varje valkorporation.

Varje godkänd valsedel räknas som hel röst för det första, som halv röst för

det andra och som tredjedels röst för det tredje på valsedeln upptagna namnet.

13 §.

Vid annat biskopsval än val av ärkebiskop uppför domkapitlet på förslag till

biskopsämbetet de tre, som vid valet fått högsta rösttal. Vid lika rösttal skiljes

genom lottning, i den mån så fordras för bestämmande av vilka som skola uppföras

på förslaget.

14 §.

Vid val av ärkebiskop upprättar domkapitlet i Uppsala för varje valkorporation

en förteckning, i ordningsföljd efter rösttalen, på de tre, som vid korporationens

val fått högsta rösttal. Vid lika rösttal skiljes genom lottning.

De på varje förteckning uppförda åsättas vad gäller valet i Uppsala stift

röstvärdena 6, 3 och 2 samt i övrigt röstvärdena 1, V2 och Vs efter den ordningsföljd,

i vilken de uppförts.

På förslag till ärkebiskopsämbetet uppför domkapitlet de tre, som fått högsta

sammanlagda röstvärde. Vid lika röstvärde skiljes genom lottning, i den mån

så fordras för bestämmande av vilka som skola uppföras på förslaget.

15 §.

Upprättat förslag till ärkebiskops- eller biskopsämbete skall genast kungöras

genom anslag.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

Besvär

16 §.

Över elektorsval må besvär anföras allenast i samband med besvär över

biskopsvalet och det i anledning därav upprättade förslaget.

17 §.

Besvär över biskopsval och det i anledning därav upprättade förslaget må

anföras av röstberättigad vid valet. Besvär, som grunda sig på fel vid elektorsval,

må anföras jämväl av röstberättigad vid detta val.

18 §.

Besvär anföras hos Konungen. Besvären skola ingivas till domkapitlet och

hava inkommit dit inom tre veckor från den dag förslaget blivit kungjort genom

anslag.

Särskilda bestämmelser

19 §.

Har, sedan förslag till ärkebiskops- eller biskopsämbete upprättats, någon av

de på förslaget uppförda avlidit, blivit obehörig till ämbetet eller anmält, att

han ej önskar bli utnämnd till ämbetet, äger Konungen förordna om nytt

biskopsval.

20 §.

Närmare föreskrifter angående tillämpningen av denna lag meddelas av

Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1964.

Genom lagen upphävas 20 kap. kyrkolagen och förordningen den 30 maj 1759

om biskops- och superintendentsval.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

7

Förslag

till

Lag

angående upphävande av 2 § 5 mom. lagen den 13 november 1936

(nr 567) om domkapitel

Härigenom förordnas, att 2 § 5 mom. lagen den 13 november 1936 om domkapitel

skall upphöra att gälla.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1964.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 195 år 1963

Bilaga

Nr 8

Kungl. Maj:ts skrivelse till kyrkomötet med förslag till lag om

biskopsval, m. m.; given Stockholms slott den 28 juni 1963.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 mom. 2:o regeringsformen inhämta kyrkomötets

yttrande, huruvida kyrkomötet godkänner härvid fogade förslag till

1) lag om biskopsval; samt

2) lag angående upphävande av 2 § 5 mom. lagen den 13 november 1936 (nr

567) om domkapitel.

GUSTAF ADOLF

Sven af Geijerstam

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

9

Förslag

till

Lag

om biskopsval

Härigenom förordnas som följer.

Allmänna bestämmelser

1§-

När ämbete såsom ärkebiskop eller biskop blir ledigt, skall efter Konungens

förordnande val anställas för upprättande av förslag till ämbetets besättande

(biskopsval).

2§.

Biskopsval, som ej avser ärkebiskopsämbete, förrättas av en valkorporation,

vilken består av

domkapitlets ledamöter,

präster, vilka vid tidpunkten för valet innehava i stiftet inrättade tjänster

såsom församlingspräst, stiftsadjunkt eller kontraktsadjunkt eller ock enligt förordnande

uppehålla obesatta sådana tjänster, samt

särskilt utsedda elektorer för stiftets lekmän.

I Stockholms stift ingå i valkorporationen jämväl präster, vilka vid tidpunkten

för valet innehava tjänster såsom kyrkoherde för döva eller ock enligt förordnande

uppehålla obesatta sådana tjänster.

3§.

Val av ärkebiskop förrättas dels i Uppsala stift av en valkorporation, som är

sammansatt på sätt stadgas i 2 § första stycket, dels ock i övriga stift av domkapitlen,

vart och ett såsom en valkorporation.

I Uppsala stift ingå i valkorporationen därjämte präster, vilka vid tidpunkten

för valet innehava tjänster såsom kyrkoherde i svensk församling i utlandet eller

ock enligt förordnande uppehålla obesatta sådana tjänster.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

Val av elektorer

4 §.

Vid val av elektorer bildar varje pastorat en valkrets.

5§-

I varje pastorat utses elektorer till det antal, som motsvarar antalet i pastoratet

inrättade tjänster såsom församlingspräst.

För elektorer skola utses suppleanter till samma antal.

6§.

Består pastorat av en församling, förrättas elektorsvalet av kyrkofullmäktige

eller, där sådana ej finnas, på kyrkostämma.

Består pastorat av två eller flera församlingar, förrättas elektorsvalet av

kyrkofullmäktige eller församlingsdelegerade i pastoratet eller, om kyrkofullmäktige

eller församlingsdelegerade ej finnas i pastoratet, på sätt Konungen

förordnar.

7 §.

Valbar till elektor och suppleant för elektor är den som är behörig att utses

till kyrkofullmäktig i församling inom pastoratet, dock ej präst, som äger rösträtt

vid biskopsvalet.

8 §•

Skola två eller flera elektorer eller suppleanter utses, skall valet vara proportionellt,

därest det begäres av minst så många väljande, som motsvarar det tal,

vilket erhålles, om samtliga väljandes antal delas med det antal personer valet

avser, ökat med 1. Om förfarandet vid sådant val är särskilt stadgat.

Sker ej val av suppleanter proportionellt, skall bestämmas den ordning, i vilken

suppleanterna skola kallas till biskopsval.

Biskopsvalets förrättande

9§-

Biskopsval förrättas på dag, som domkapitlet bestämmer; dock ankommer det

på Konungen att bestämma dag för val av ärkebiskop.

10 §.

Valet förrättas av domkapitelsledamöter i domkapitlet och av övriga röstberättigade

inom varje kontrakt inför kontraktsprosten.

I valet inom varje kontrakt deltaga de röstberättigade prästerna inom kontraktet

och elektorerna för lekmännen i kontraktets pastorat.

Stiftsadjunkter, kyrkoherdar för döva och kyrkoherdar i svenska församlingar

i utlandet deltaga i valet i det kontrakt, i vilket stiftets domkyrka är belägen.

Präst, som på grund av laga förfall är hindrad att infinna sig vid valet, samt

kyrkoherde för döva och kyrkoherde i svensk församling i utlandet må före valet

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

11

insända valsedel till kontraktsprosten i det kontrakt, i vilket han äger utöva

rösträtt.

Ledamot av domkapitel äger ej deltaga i valet annorledes än i domkapitlet.

Vid biskopsval äger envar väljande en röst.

Vid valet skola användas valsedlar av vitt papper utan kännetecken samt

särskilda valkuvert.

Varje väljande skall på sin valsedel nämna de tre till biskopsämbete behöriga

personer, som han anser vara till det lediga ämbetet de skickligaste. Namnen

skola uppföras i följd, det ena under det andra.

Domkapitlet sammanräknar rösterna vid biskopsval. Vid val av ärkebiskop

sammanräknar dock domkapitlet i Uppsala samtliga röster, varvid rösterna räknas

särskilt för varje valkorporation.

Varje godkänd valsedel räknas som hel röst för det första, som halv röst för

det andra och som tredjedels röst för det tredje på valsedeln upptagna namnet.

Vid annat biskopsval än val av ärkebiskop uppför domkapitlet på förslag till

biskopsämbetet de tre, som vid valet fått högsta rösttal. Vid lika rösttal skiljes

genom lottning, i den mån så fordras för bestämmande av vilka som skola uppföras

på förslaget.

Vid val av ärkebiskop upprättar domkapitlet i Uppsala för varje valkorporation

en förteckning, i ordningsföljd efter rösttalen, på de tre, som vid korporationens

val fått högsta rösttal. Vid lika rösttal skiljes genom lottning.

De på varje förteckning uppförda åsättas vad gäller valet i Uppsala stift

poängvärdena 6, 3 och 2 samt i övrigt poängvärdena 1, V2 och V3 efter den

ordningsföljd, i vilken de uppförts.

På förslag till ärkebiskopsämbetet uppför domkapitlet de tre, som fått högsta

sammanlagda poängvärde. Vid lika poängvärde skiljes genom lottning, i den

mån så fordras för bestämmande av vilka som skola uppföras på förslaget.

16 §.

Över elektorsval må besvär anföras allenast i samband med besvär över

biskopsvalet och det i anledning därav upprättade förslaget.

11 §•

Röstsammanräkning och upprättande av biskopsförslag

12 §.

13 §.

14

15 §.

Upprättat förslag till ärkebiskops- eller biskopsämbete skall genast kungöras

genom anslag.

Besvär

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

17 §.

Besvär över biskopsval och det i anledning därav upprättade förslaget må

anföras av röstberättigad vid valet. Besvär, som grunda sig på fel vid elektorsval,

må anföras jämväl av röstberättigad vid detta val.

18 §.

Besvär anföras hos Konungen. Besvären skola ingivas till domkapitlet och

hava inkommit dit inom tre veckor från den dag förslaget blivit kungjort genom

anslag.

Särskilda bestämmelser

19 §.

Har, sedan förslag till ärkebiskops- eller biskopsämbete upprättats, någon av

de på förslaget uppförda avlidit, blivit obehörig till ämbetet eller anmält, att

han ej önskar bli utnämnd till ämbetet, äger Konungen förordna om nytt

biskopsval.

20 §.

Närmare föreskrifter angående tillämpningen av denna lag meddelas av

Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1964.

Genom lagen upphävas 20 kap. kyrkolagen och förordningen den 30 maj 1759

om biskops- och superintendentsval.

Förslag

till

Lag

angående upphävande av 2 § 5 mom. lagen den 13 november 1936

(nr 567) om domkapitel

Härigenom förordnas, att 2 § 5 mom. lagen den 13 november 1936 om domkapitel

skall upphöra att gälla.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1964.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

13

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 22

maj 1963.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman,

Johansson, af Geijerstam, Holmqvist, Aspling.

Statsrådet af Geijerstam anmäler efter gemensam beredning med statsrådets

övriga ledamöter fråga om lagstiftning om biskopsval m. m. samt anför därvid

följande.

1. Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 23 juli 1953 tillkallade dåvarande

chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Persson, tre sakkunniga1

för att inom ecklesiastikdepartementet verkställa utredning och avge förslag till

ändrade grunder för val av biskop och i samband därmed överse gällande bestämmelser

på området. I direktiven för de sakkunniga framhölls, att frågan om

en reform av bestämmelserna om biskopsval bl. a. borde syfta till att bereda

lekmän ökat inflytande vid valen och att åstadkomma en mera rättvisande röstningsprocedur.

Sedan de sakkunniga — biskopsvalskommittén — anmält, att en revision av

biskopsvalsbestämmelserna med de riktlinjer som uppdragits i de för kommittén

utfärdade direktiven inte kunde begränsas så, att de för ärkebiskopsval gällande

bestämmelserna lämnades orubbade, anbefallde Kungl. Maj:t genom beslut den

27 juli 1955 kommittén att vid fullgörandet av sitt uppdrag verkställa översyn

också av bestämmelserna rörande ärkebiskopsval.

Kommittén har avgivit två betänkanden, dels ett den 2 maj 1957, »Biskopsval»

(SOU 1957:19), som innehåller förslag till lag om biskopsval, dels ett den

3 juli 1957, »Ärkebiskopsval» (SOU 1957:27), som innehåller förslag till lag om

ärkebiskopsval.

Kommitténs förslag är enhälliga. Nämnas bör dock att en ledamot2 i särskilt

yttrande, som fogats vid betänkandet om biskopsval, utvecklat vissa ytterligare

synpunkter rörande valmetoden.

1 Dåvarande kanslern för rikets universitet A. N. Thomson, ordförande, prosten S. A. P. Forkman

och dåvarande vice talmannen i riksdagens första kammare, hemmansägaren V. S. Lodenius.

a Lodenius.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

Över betänkandena har yttranden avgivits av kammarkollegiet, de teologiska

fakulteterna vid universiteten i Uppsala och Lund, länsstyrelserna i Kronobergs,

Värmlands, Örebro och Norrbottens län, hovkonsistoriet, samtliga domkapitel,

Svenska kyrkans missions-, diakoni- och sjömansvårdsstyrelser, styrelsen för

Svenska prästförbundet och styrelsen för Svenska pastoratens riksförbund. Domkapitlen

har vid sina remissvar fogat ett antal yttranden från kontraktsprostar

och församlingar.

Kommitténs förslag innebär, att präster och lekmän skall äga ett i stort sett

lika inflytande vid valen samt att en sammanräkningsmetod införes, som i tillbörlig

grad tillgodoser minoritetsintressen. Vid val av ärkebiskop har ärkestiftets

inflytande i väsentlig grad förstärkts och föreslås bli lika stort som övriga kyrkans

valkorporationer tillsammans.

Flertalet remissinstanser tillstyrker, att förslagen läggs till grund för lagstiftning

på området, eller lämnar förslagen utan erinran. Positiva allmänna omdömen

om förslagen uttalas sålunda av bl. a. domkapitlen i Strängnäs, Lund och

Göteborg samt den teologiska fakulteten i Lund. Avstyrkande är vad gäller förslaget

till biskopsval endast statskontoret och missionsstyrelsen. Förslaget till

ärkebiskopsval avstyrks, förutom av missionsstyrelsen, också av domkapitlen i

Skara, Göteborg och Härnösand, vilka önskar förnyad utredning av frågan.

Jag anhåller nu att närmare få redogöra för ifrågavarande lagstiftningsärende.

Innan så sker, vill jag anmärka att flera viktiga reformer på kyrkans område,

vilka är av betydelse vid bedömandet av de föreliggande frågorna, har genomförts

sedan kommittén framlagt sina betänkanden. Sålunda utfärdades den 25

oktober 1957 ny lag om prästval. År 1961 beslöts en ny lag om församlingsstyrelse,

vilken trätt i kraft den 1 januari 1963. Det bör också nämnas, att pastoratsindelningsreformen,

varigenom en mera ändamålsenlig tjänsteorganisation för

prästerna åstadkommits, genomförts med tillämpning fr. o. m. den 1 januari

1962.

2. Nuvarande ordning

Enligt § 29 regeringsformen äger Kungl. Maj :t till ärkebiskop och biskopar utnämna

en av de tre som blivit föreslagna i den ordning kyrkolagen stadgar.

Kyrkolagens föreskrifter om biskopsval är meddelade i 20 kap. Där stadgas,

att när biskopsämbete blivit ledigt, skall domkapitlet underrätta Kungl. Maj:t

därom. Efter det Kungl. Maj:t lämnat »tillåtelse och befallning» därtill, skall

domkapitlet med »klerkeriet på deras samvete nämna sådana män, som de till det

ämbetet tycka vara för Guds kyrka och stiftet det nyttigaste, i lära och leverne

skickligaste, de där frukta Gud, hava ett gott rykte, äro redliga och sannfärdiga,

hata girigheten och vid akademier, gymnasier eller uti andra förnäma ämbeten

hava gjort sig kunniga och väl förtjänta». När valet skett, »hämtar kapitlet alla

sedlarna tillhopa och uti ett register antecknar deras namn, som röster bekommit

hava». Registret översändes därefter till Kungl. Maj:t, som utnämner en av de

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

föreslagna. I fråga om ärkebiskopsval stadgas i kyrkolagen att »alla domkapitel

i riket hava sina röster; och när dödsfallet timar, måste domkapitlet i Uppsala

Oss det i underdånighet tillkännagiva, då Vi om valet Vår nådiga befallning till

vederbörande vilja avgå låta, att de med sina röster inkomma».

Av ordalydelsen i sistnämnda bestämmelse kan det synas, som om rösträtt

vid ärkebiskopsval endast tillkommer domkapitlen. Så torde också ha varit fallet

tiden närmast efter kyrkolagens tillkomst. Sedan mitten av 1700-talet har

emellertid ärkestiftets präster deltagit i valet. Uttrycklig bestämmelse om att

dessa präster har sådan rätt gavs i kungaförsäkran den 4 mars 1772. De i valet

av ärkebiskop deltagande personernas röster sammanräknas enligt praxis inte,

utan varje i valet deltagande valkorporation — för närvarande fjorton, varav

Uppsala stifts prästerskap utgör en — sätter upp sitt särskilda förslag, omfattande

tre namn.

Närmare bestämmelser om förrättande av biskopsval och om upprättande av

förslag är meddelade i kungl. förordningen den 30 maj 1759 om biskops- och

superintendentsval. Det torde ha förutsatts, att de i denna förordning meddelade

bestämmelserna skulle gälla också vid ärkebiskopsval. Av förordningen samt i

anslutning till denna meddelade särskilda föreskrifter framgår följande.

När biskopsämbete blivit ledigt, skall domkapitlet underrätta Kungl. Maj:t

därom (l:o). Därvid skall, enligt ett cirkulärbrev den 18 december 1789, tillika

avgivas förslag om tiden för valets anställande. Sedan Kungl. Maj:t bestämt

dag för valet, utfärdar domkapitlet kungörelse om valet. Valet sker dels i domkapitlet,

dels i varje kontrakt i stiftet. Det åligger kontraktsprosten att kalla

var och en som är röstberättigad i kontraktet att infinna sig till valet på ort i

kontraktet, som kontraktsprosten bestämmer (2:o).

Behöriga att deltaga i biskopsval är enligt 20 kap. 1 § kyrkolagen dels domkapitlets

ledamöter, dels »klerkeriet». Jämlikt 2 § 5 mom. lagen den 13 november

1936 om domkapitel äger vid ärkebiskopsval eller biskopsval i stift, där teologisk

fakultet finns, fakultetens samtliga professorer stämma i domkapitlet. Med

klerkeriet avses alla till prästämbetets utövning behöriga präster, som inom

kontrakt i stiftet antingen innehar ordinarie prästerlig tjänst eller särskild prästerlig

tjänst vid bl. a. krigsmakten eller fångvården eller också anställning vid

allmän undervisningsanstalt. Dit räknas även annan till prästämbetets utövning

behörig, inom stiftet tjänstgörande präst, som är kyrkoskriven inom kontrakt i

stiftet (3:o). Vid val inom kontrakt är personlig inställelse inte ovillkorlig. Den

som har laga förfall kan före valet insända sin röstsedel till kontraktsprosten i

slutet kuvert med påskrift om innehållet (6:o).

Valhandlingen i kontrakt inleds med gudstjänst (4:o). Valet förrättas med

slutna sedlar. Varje röstsedel skall upptaga tre otvetydiga namn, eljest är den

ogiltig. De tre på röstsedeln upptagna namnen äger lika röstvärde. Det är således

utan betydelse för valutgången, i vilken ordning namnen upptagits på röstsedeln.

Sedan röstavgivningen avslutats samt inkomna röstsedelsförsändelser öppnats

och däri inneliggande röstsedlar uttagits olästa, sker sammanräkning. Över valet

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 195 år 1963

föres protokoll, vari antecknas de röstande, antalet röstsedlar och namnen på

dem, som fått röster. Sedan protokollet justerats och underskrivits av de vid

valet närvarande, insändes det till domkapitlet (6:o—8:o).

Samma dag, som valet i kontrakten äger rum, sker röstningen i domkapitlet.

De därvid avgivna röstsedlarna öppnas dock inte förrän valprotokollen från

kontrakten inkommit (9:o).

Sedan samtliga valprotokoll inkommit sammanräknas rösterna. Därvid antecknas

i protokollet namnen på dem som fått röster enligt valprotokollen från

kontrakten samt deras rösttal. Sedan röstsedlarna från valet i domkapitlet öppnats,

räknas samtliga röster tillsammans. Denna sammanräkning utmynnar i ett

förslag, som upptar de tre namn, som fått högsta rösttalen. Har två fått samma

rösttal och kan de inte båda beredas rum på förslaget, skiljes mellan dem genom

lottning. Från de på förslaget uppförda inhämtar domkapitlet, enligt ett cirkulärbrev

den 1 april 1807, uppgifter om ålder och tjänsteförrättningar, varefter

protokollet rörande sammanräkningen och det upprättade förslaget jämte meritförteckningar

insändes till ecklesiastikdepartementet (10:o).

Vid ärkebiskopsval tillämpas samma regler som gäller för de vanliga biskopsvalen

vid röstningen inom valkorporationerna. Valkorporationernas förslag insändes

till ecklesiastikdepartementet, där det slutliga förslaget sammanställes.

Föreslaget namn tillgodoräknas en röst för varje plats på valkorporationernas

förslag.

3. Valkorporationens sammansättning vid biskopsval

Kort historik

Enligt den katolska kyrkans rättsordning skulle biskopsval verkställas av

domkapitlet. Mot slutet av medeltiden blev emellertid dessa val i Sverige av

föga betydelse. Det reella inflytandet vid biskopstillsättningar tillkom påven

och konungen.

Vår första evangeliska kyrkoordning år 1571 innehöll bestämmelser om att

biskopsval skulle förrättas av »några tillskickade personer av klerkeriet och

andra, som i saken något äro förfarna». Avsikten synes sålunda ha varit, att

både präster och lekmän skulle deltaga i valet. Kungl. Maj:t skulle härefter utnämna

biskop. Bestämmelsen om lekmannamedverkan borttogs emellertid redan

1575.

Under slutet av 1500-talet och under 1600-talet ansåg sig Kungl. Maj:t helt

obunden av valet vid tillsättningen av biskop. Detta bekräftades genom 1686 års

kyrkolag, som stadgade att Kungl. Maj:t till ämbetet kunde utnämna den föreslagne

eller också någon annan. Biskopstillsättningar utan föregånget val förekom,

vanligen genom förflyttning av biskop från ett stift till annat.

Genom 1720 års regeringsform ändrades biskopsvalsbestämmelserna. I denna

föreskrevs, att biskopstillsättningar alltid skulle föregås av stiftets val. Kungl.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963 17

Maj:ts utnämningsrätt begränsades till en av de tre, som fått de flesta rösterna

vid valet.

Mera ingående bestämmelser gavs i den — som framgått av den tidigare redogörelsen

— ännu gällande förordningen den 30 maj 1759 om biskops- och

superintendentsval. Enligt förordningens ursprungliga lydelse var domkapitlets

ledamöter, kyrkoherdarna och en kaplan (den äldste) i varje pastorat, regementspastorer

i stiftet samt vice pastorer, som förestod lediga sysslor, röstberättigade.

Vid biskopsval i stift, där biskopen också var prokansler för stiftsstadens universitet,

tillkom rösträtt vidare samtliga professorer vid universitetet.

Under 1800-talet och 1900-talet fram till nu har bestämmelserna i sak inte

ändrats beträffande annat än den prästerliga rösträtten. 1899 utvidgades sålunda

denna rösträtt till att avse samtliga ordinarie präster och vikarier för sådana

präster. Med anledning av framställningar av 1909 och 1915 års kyrkomöten

utvidgades 1916 rösträtten till att omfatta alla inom stiftet kyrkoskrivna, till

prästämbetets utövning behöriga prästmän. Härigenom blev rösträtten i princip

knuten till innehavet av prästämbetet. Genom lagändring den 1 april 1942 fick

de aktuella bestämmelserna sin nu gällande lydelse. Därvid knöts rösträtten

åter till innehavet eller utövandet av prästerlig tjänst eller tjänst vid allmän

undervisningsanstalt inom stiftet.

Frågan om ökat deltagande av lekmän i biskopsvalen aktualiserades redan vid

det första kyrkomötet 1868 och har sedan dess vid skilda tidpunkter behandlats

av riksdag och kyrkomöte. Kommittén har lämnat en utförlig redogörelse för

frågans behandling i betänkandet om biskopsval (s. 29—39), till vilken jag får

hänvisa. Sammanfattningsvis får jag erinra om att 1925, 1926 och 1929 års

kyrkomöten intog den principiella ståndpunkten, att biskopsvalet tillkom prästerskapet

och att lekmän därför inte borde medverka vid valen. Då kammarrådet

Tom Wohlin år 1937 framlade en promemoria med förslag till lag om

ärkebiskops- och biskopsval, enligt vilket valet skulle förrättas av ett valkollegium

av domkapitlets ledamöter, elektorer för stiftets prästerskap och elektorer

för stiftets lekmän, ställde sig emellertid domkapitlen positiva till förslaget om

lekmäns deltagande i valen. Däremot riktade de invändningar mot den föreslagna

indirekta valmetoden för prästernas vidkommande samt mot den invecklade valprocedur,

som Wohlin föreslagit. Förslaget föranledde inte någon Kungl. Maj:ts

åtgärd. I anledning av motioner förklarade 1948 års kyrkomöte sig hysa vissa

sympatier för tanken att lekmän i någon form skulle få utöva inflytande vid

biskopsvalen. 1953 års kyrkomöte uttalade å sin sida, att det inte kunde slutas

av 1948 års kyrkomötes allmänt hållna uttalande, att kyrkomötet intagit en

klart positiv ställning till frågan. Jag vill slutligen erinra om att, då 1949 års

riksdag hemställde om utredning av reglerna om biskopsval, utgick första lagutskottet,

vars utlåtande låg till grund för riksdagsskrivelsen, från att tanken på

lekmännens deltagande i valen skulle förverkligas.

2 — Bihang till riksdagens ''protokoll 19G3. 1 saml. Nr 195

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

Kommittén

Kommittén erinrar till en början om att i dess direktiv förutsattes, att valförsamlingen

skall omfatta bade präster och lekmän. Kommittén förklarar dock

att den ansett sig böra motivera, varför enligt dess uppfattning lekmän jämte

präster bör deltaga i valen.

Principen om inflytande vid biskopsval också för kyrkans lekmän har, säger

kommittén, kommit till uttryck i vår första evangeliska kyrkoordning och står

i samklang med principen om de kristnas allmänna prästadöme. Kommittén

framhåller, att lekmän medverkar vid biskopsval i våra grannländers evangeliska

kyrkor. En vidgad medverkan av lekmän i biskopsval skulle enligt kommitténs

uppfattning stärka episkopatets kyrkliga betydelse och understryka, att biskopen

inte bara är prästerskapets utan också kyrkans lekmannamedlemmars andlige

ledare. Kommittén anser också, att en reform skulle i sin mån bidraga till

att öka lekmännens ansvar för kyrkans gärning. Kommittén avvisar de invändningar

som anförts mot lekmäns deltagande i valen och som går ut på att

biskopsvalet är en »prästerlig rättighet» och att lekmännen saknar förutsättningar

för att bedöma personvalet. Vidare avvisar kommittén farhågorna för att

lekmannainslaget i valförsamlingen skulle medföra fara för valens politisering i

den meningen, att ovidkommande synpunkter kan spela in.

Det är enligt kommittén uppenbart, att valförsamlingen bör konstrueras så,

att såväl präster som lekmän erhåller ett inte oväsentligt inflytande vid valet.

De båda grupperna representerar emellertid inte skilda åsikter och intressen

utan bör betraktas som en organisk enhet, representerande kyrkans intressen.

Man har enligt kommittén i allmänhet utgått från att en reform bör innebära,

att präster och lekmän skall ha lika stort inflytande vid valet. Kommittén anser

för sin del, att vad som främst bör beaktas vid valförsamlingens sammansättning

är behovet av viss mångsidighet hos församlingen och att den i görligaste mån

blir ett uttryck för en fond av erfarenhet, omdöme och insikt, som finns bland

såväl präster som lekmän inom kyrkan. För att tillgodose detta är relationen

mellan den prästerliga delen och lekmannadelen av valförsamlingen av underordnad

betydelse. Enligt kommitténs mening är det tillräckligt, att man vid avvägningen

mellan prästernas och lekmännens representation i valförsamlingen

utgår från att prästernas och lekmännens inflytande i valförsamlingen i stort sett

bör vara lika.

Beträffande valförsamlingens allmänna struktur konstaterar

kommittén till en början, att enligt den i direktiven uttalade uppfattningen

lekmännens medverkan vid biskopsvalen inte lämpligen kan ske annat än genom

indirekta val under medverkan av församlingarnas organ. När det gäller valmetoden

för stiftsprästema förordar kommittén, mot bakgrund av vad som

anförts vid remissbehandlingen av Wohlins promemoria, att prästerna får behålla

sin direkta rösträtt. Kommittén anser det inte föreligga något principiellt hinder

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

mot ett sådant system. Den utgår också från att den allmänna inställningen

bland prästerskapet alltjämt är starkt positiv för behållande av den direkta rösträtten.

I sitt särskilda yttrande redovisar ledamoten Lodenius ett valsystem, som står

i principiell överensstämmelse med det av Wohlin förordade. Enligt detta system

skulle även prästerna vid valet representeras av elektorer. Genom en sådan

ordning skulle valförsamlingens storlek väsentligen kunna begränsas.

Kommittén framhåller då det gäller den praktiska utformningen av ett valsystem,

som förutsätter direkt valmetod för prästerna och indirekt valmetod för

lekmännen, att jämställdhet mellan de båda grupperna kan uppnås genom att

frångå principen att alla väljare äger lika röst. De båda grupperna kan förrätta

biskopsval var för sig. Skilda röstvärden kan också tillämpas för de prästerliga

väljarnas och lekmannaväljarnas röster. Detta sistnämnda förfarande avvisar

kommittén dock av både praktiska och principiella skäl.

Kommittén har låtit utarbeta ett förslag, som bygger på metoden att präster

och lekmän förrättar skilda val och att biskopsförslaget grundas på en sammanställning

av de båda gruppernas för den slutliga utgången likvärdiga valresultat.

Detta förslag, som närmare redovisas i en vid betänkandet fogad bilaga, innebär

att prästernas direkta rösträtt behålles i huvudsaklig överensstämmelse med nu

gällande bestämmelser samt att stiftets lekmän representeras vid valet genom en

relativt fåtalig elektorskorporation. Elektorerna skulle utses kontraktsvis — en

till tre elektorer i varje kontrakt —- av särskilda delegerade för kontraktets församlingar.

Kommittén har emellertid funnit, att ett sådant valsystem ger anledning

till vissa betänkligheter. Bl. a. utesluter systemet en kontakt mellan lekmannaväljare

och prästerliga väljare omedelbart före valet. Vidare skulle det

kunna bidraga till den oriktiga uppfattningen, att präster och lekmän är skilda

element inom kyrkan.

För att tillgodose att präster och lekmän får lika stort inflytande har kommittén

ansett det erforderligt, att den förutsatta pariteten mellan de båda gruppernas

inflytande på biskopsvalets slutliga utgång också kommer till uttryck i

valförsamlingens numeriska sammansättning. En sådan förutsättning anser kommittén

dock inte behöva innebära, att antalet präster och lekmän i valförsamlingen

är exakt lika.

Kommittén konstaterar, att om prästerna behålles vid sin direkta rösträtt

skulle en valordning av den föreslagna beskaffenheten innebära en fördubbling

av den nuvarande valförsamlingen. Församlingen skulle i allmänhet uppgå till

omkring 500 personer; i Lunds stift till omkring 800 personer. Kommittén framhåller,

att det skulle stöta på betydande praktiska svårigheter att låta församlingar

av denna storleksordning välja vid en för samtliga väljare i stiftet gemensam

valförrättning. Det är därför enligt kommitténs mening mest ändamålsenligt,

att valet hålles vid skilda valförrättningar för olika delar av stiftet. Dessa

förrättningar skall vara gemensamma för präster och lekmän. Den olägenhet,

som består däri att skilda valförrättningar förhindrar en omedelbar kontakt mel
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

lan samtliga väljare före valet, anser kommittén inte vara av någon avgörande

betydelse. — Som hittills skall enligt förslaget domkapitlets ledamöter rösta i

domkapitlet.

När det gäller den närmare utformningen av valförsamlingen

föreslår kommittén som nämnts, att prästerna behålles vid sin

direkta rösträtt samt att denna — liksom enligt gällande ordning — anknytes

till innehavet av viss bestämd tjänst. Vid bestämmande av de tjänster, med

vilkas innehav rösträtt bör förenas, tar kommittén till utgångspunkt att tjänsten

måste vara föremål för biskopens ämbetsförvaltning. Kommittén framhåller, att

frågan om den episkopala tillsynen av viss tjänst med hänsyn till de ofullständiga

bestämmelserna på området kan ge anledning till åtskillig tvekan. Kommittén

förutsätter emellertid, att biskopen har inseende — förutom över de

präster som ingår i själva stiftsorganisationen — över sådana inom stiftets territorium

befintliga prästerliga tjänster, vilka inrättats för att fylla en kyrkans

funktion inom stiftets område.

Kommittén anser, att rösträtten för präster inom stiftsorganisationen bör tillkomma

innehavare inte bara av ordinarie utan också av icke-ordinarie tjänst av

mera fast karaktär. Till dessa tjänster räknar kommittén tjänster som kyrkoadjunkt,

stiftsadjunkt och kontraktsadjunkt. Den som innehar vikariatslöneförordnande

på sådan tjänst bör också ha rösträtt. Beträffande pastoratsadjunkterna

föreslår kommittén, att dessa först sedan de fullgjort sin aspiranttjänstgöring

och vunnit extra ordinarie anställning skall få rösträtt. Kommittén finner

det inte tilltalande att präst, som på grund av icke fullgjord provtjänstgöring

eller på grund av det mindre tillfredsställande utfallet av sådan tjänstgöring inte

fått extra ordinarie anställning, skall äga medverka vid tillsättning av biskop.

Anknytes rösträtten till innehavet av viss tjänst bör detta enligt kommittén

innebära, att även tjänstledig innehavare av sådan tjänst tillerkännes rösträtt.

Däremot anser kommittén givetvis, att präst som avstängts från utövningen av

sin tjänst inte skall äga rösträtt.

Kommittén finner inte skäl föreslå att präst, som endast innehar extra tjänst

inom stiftsorganisationen, skall tillerkännas rösträtt vid biskopsval.

När det gäller prästerliga tjänster utom stiftsorganisationen anser kommittén

rösträtt i princip böra grundas på sådana tjänster av heltidskaraktär, som kan

falla under — den vid betänkandets avgivande ännu gällande — 47 § lagen den

7 december 1934 om tillsättning av prästerliga tjänster, dvs. tjänster vid »krigsmakten,

utländsk beskickning, fängelse eller hospital» eller »vid sjukhus eller

ock vid bruk, fabrik eller annat verk eller vid arbetsföretag av större omfattning».

Tvekan kan emellertid enligt kommittén föreligga i vissa fall beträffande

dessa tjänster. Även dövprästerna anser kommittén böra tillerkännas rösträtt.

Präster som innehar tjänster i svenska kyrkans missions-, sjömansvårds- eller

diakonistyrelser finner kommittén inte i denna sin egenskap stå under episkopal

tillsyn. Sådan tjänst föreslås därför inte grunda rösträtt vid biskopsval. Där
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

21

emot finner kommittén präster, som är anställda vid diakonianstalterna och

Stockholms stadsmission, stå i sådan relation till biskopen i respektive stift, att

rösträtt för dem är motiverad.

Det under hovkonsistoriet lydande prästerskapet i hovförsamlingen och

Skeppsholms församling föreslås inte få rösträtt vid biskopsval i Stockholms

stift.

Som framgår av den föregående framställningen grundar alltsedan 1916 tjänst

vid allmän undervisningsanstalt rösträtt för präst. Kommittén framhåller, att

ifrågavarande prästers rösträtt fått sin motivering av det av ålder bestående

sambandet i organisatoriskt hänseende mellan kyrkan och undervisningsväsendet

och särskilt av biskopens ställning såsom eforus. På grund av undervisningsväsendets

sekularisering anser kommittén det inte längre finnas skäl att behålla

rösträtten för prästvigda lärare vid allmän undervisningsanstalt. Kommittén

finner inte heller skäl föreligga att behålla den rösträtt vid val av ärkebiskop

eller biskop i stift, där teologisk fakultet finns, vilken nu tillkommer fakultetens

samtliga professorer. Enligt kommitténs uppfattning kan det med fog göras

gällande att fakulteterna, som med två ledamöter ständigt är representerade i

domkapitlet, i skälig utsträckning är företrädda vid valen. Kommittén föreslår

sålunda att stadgandet i 2 § 5 mom. domkapitelslagen, vilket medger nämnda

professorer rösträtt i domkapitlet, upphäves. I

I fråga om lekmannarepresentationen har kommittén undersökt,

i vad mån den församlingsprästerliga organisationen kan läggas till grund

för bestämningen av antalet lekmannaelektorer i valförsamlingen. I så fall skulle

för varje pastorat utses det antal elektorer, som motsvarar antalet inom pastoratet

inrättade ordinarie och extra ordinarie församlingsprästerliga tjänster, dvs.

kyrkoherde-, komminister- och kyrkoadjunktstjänster. Undersökningen har enligt

kommittén givit vid handen, att någon förskjutning av praktisk betydelse i

den förutsatta pariteten mellan präster och lekmän i valförsamlingen inte synes

vara att befara om en sådan metod användes.

Kommittén anser att det är ofrånkomligt, att lekmannarepresentationen utses

av församlingarnas organ. Då emellertid kommittén funnit, att den församlingsprästerliga

organisationen bör läggas till grund för antalet lekmannaelektorer,

måste pastoraten såsom enhet för denna organisation utgöra valkretsar för

elektorsvalen.

När det gäller att bedöma om församlingens administrativa eller representativa

organ bör utse lekmannaelektorerna erinrar kommittén om att kyrkoråden

i de övriga nordiska länderna medverkar vid biskopsval. Vidare erinrar den om

att val av elektorer, som har att utse lckmannaledamot i kyrkomötet, sker genom

en metod, som bygger på församlingarnas representativa organ. Kommittén

framhåller, att den uppgift, som tillkommer valförsamlingen vid biskopsval är

av annan karaktär än den som tillkommer elektorsförsamlingen vid kyrkomötesval.

De i biskopsvalet deltagande har, säger kommittén, att taga ställning till ett

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

personval, som ställer stora anspråk på valdeltagarnas omdöme, erfarenhet och

insikt rörande den föreliggande frågan. Det synes därför enligt kommittén vara

av betydelse, att val av lekmannaelektorer för biskopsval anförtros personer, som

vunnit viss förtroendeställning inom församlingarna, samt att elektorsvalets

karaktär av personval kommer till sin fulla rätt. Kommittén förordar bl. a. till

följd härav att valet av elektorer för biskopsval direkt eller indirekt anförtros åt

församlingens kyrkoråd.

Kommittén förordar vidare, att i flerförsamlingspastoraten elektorer väljes av

särskilda delegerade, som utses församlingsvis av församlingarnas kyrkoråd bland

dessas valda ledamöter eller suppleanter. Kommittén finner slutligen att som

behörighetsvillkor för elektor bör gälla, att denna skall vara valbar till ledamot

i kyrkoråd inom pastoratet, samt att hinder inte bör möta att utse präst,

som inte äger rösträtt vid valet, till lekmannaelektor.

Remissyttranden

Samtliga remissinstanser som yttrat sig därom tillstyrker ett vidgat lekmannainflytande

vid biskopsvalen.

Teologiska fakulteten i TJppsala framhåller, att lekmannainflytande vid biskopsval

är ett i tiden liggande krav som motsvarar svenska kyrkans karaktär av

folkkyrka, och domkapitlet i Uppsala finner det riktigt och i överensstämmelse

med kyrkans bästa tradition från gamla tider, att lekmän deltager i valen. Flertalet

övriga domkapitel uttalar liknande synpunkter.

Kammarkollegiet uttalar, att prästernas speciella sakkunskap för personvalets

bedömande i realiteten kan komma att verka därhän, att prästerna får ett större

inflytande än lekmännen vid valet, även om prästerna och lekmännen blir likställda

i anseende till antalet väljande. Den praktiska betydelsen av reformen

torde därför enligt kollegiet inte bli så stor som den föreslagna proportionen mellan

antalet röstande präster och lekmän i och för sig synes ge vid handen.

När det gäller valförsamlingens uppbyggnad accepteras tanken

på att präster och lekmän bör ha i huvudsak samma inflytande vid valet av

alla remissorgan, som yttrat sig därom. Kammarkollegiet, statskontoret, länsstyrelsen

i Norrbottens län och domkapitlet i Stockholm påpekar emellertid, att

enligt kommitténs förslag antalet prästerliga väljare kommer att överstiga antalet

lekmannaväljare, då bl. a. extra ordinarie pastoratsadjunkter, stifts- och kontraktsadjunkter

samt vissa präster utanför stiftsorganisationen har rösträtt, som

inte motsvaras av någon lekmannaväljares.

Från flera håll framhålles, att enligt förslaget valförsamlingen fått för stor

numerär. Önskvärdheten av att denna göres mindre än enligt förslaget betonas

av kammarkollegiet, statskontoret samt domkapitlen i Uppsala och Luleå. I ett

särskilt yttrande har dåvarande ärkebiskopen Brilioth framhållit som sin åsikt,

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

att valkorporationernas storlek bör nedbringas kraftigt för att möjliggöra en

verklig diskussion före valet.

Domkapitlet i Härnösand anför.

En väsentlig synpunkt har beaktats av kommittén, när den föreslår, att prästerna

och lekmannaelektorerna skall utgöra en gemensam valförsamling för

stiftet. En nackdel är det, att dess storlek utgör ett hinder för en gemensam valsammankomst

för hela stiftet och nödvändiggör valförrättningar i kontrakten.

Det är tacknämligt att kommittén föreslår, att tillfälle till överläggning skall

beredas vid själva valsammankomsten, men det behövliga samrådet före valet i

stiftssammanhang överlämnas åt det enskilda initiativet. På denna punkt innebär

förslaget ingen ändring i förhållande till nuvarande ordning. Men det kan

ifrågasättas, om inte valförsamlingens utökning med lekmannaelektorer gjort det

ännu angelägnare att få en legaliserad form för kandidatnominering.

Behovet av gemensamt samråd för hela stiftets valmän före valhandlingen

understrykes också av hovkonsistoriet.

Ett förslag att nedbringa valförsamlingens storlek framställes av kammarkollegiet.

Utöver de möjligheter att begränsa valförsamlingens storlek, som kommittén

redovisar, synes man böra överväga att låta denna bestå av allenast — förutom

domkapitelsledamöterna — stiftets ordinarie församlingspräster och ett häremot

svarande antal lekmannaelektorer. En dylik anordning skulle, såvitt gäller den

prästerliga rösträtten, nära ansluta sig till ordning som gällde före 1916. Att på

detta sätt begränsa den prästerliga rösträtten skulle inte lämpligen komma i

fråga om biskopsvalet syftade till att utse en företrädare för prästerskapet. Detta

är nu inte fallet. Det bör fasthållas, att valförrättningens uppgift är att anvisa

Kungl. Maj :t tre personer, lämpliga att betros med en offentlig funktion inrymmande,

utom annat, ett administrativt chefskap. Kollegiet föreställer sig att det

bör vara av värde att denna rådgivning även på den prästerliga sidan av väljarkåren

sker med den erfarenhet och det omdöme, som på lekmannasidan kan

antas följa av den indirekta valmetoden. Slutligen må tilläggas att man på denna

väg skulle nå en exakt överensstämmelse mellan de båda väljargruppernas numerär

samt en inte betydelselös begränsning av väljarkårens storlek, som skulle ge

möjlighet till valförrättningens uppdelning på större enheter än kontrakten och

därigenom i viss mån tillgodose behovet av kontakt mellan olika väljargrupper.

En ledamot av kollegiet uttalar sig för att rösträtt skall tillkomma alla ordinarie

och extra ordinarie präster inom stiftsorganisationen.

Frågan om prästernas direkta rösträtt skall behållas eller ersättas

med en indirekt valordning har diskuterats av många remissorgan. Kommitténs

förslag med direkt rösträtt tillstyrkes av flera. Domkapitlet i Stockholm

finner det vara en vinning, att kommittén kommit till denna lösning, varigenom

prästernas direkta rösträtt kunnat bevaras. Enligt domkapitlets åsikt bör nämligen

den direkta rösträtten för prästerna inte utan tvingande skäl borttagas.

Liknande synpunkter framföres av hovkonsistoriet samt domkapitlen i Göteborg,

Växjö och Härnösand.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 195 år 1963

Länsstyrelsen i Kronobergs län anser att valproceduren avsevärt kunnat förenklas,

om prästernas direkta rösträtt avskaffades och sålunda också prästerna

representerades i valförsamlingen genom elektorer. Länsstyrelsen anser dock

övervägande skäl tala för att den direkta valmetoden behålles.

Domkapitlet i Uppsala anför.

Det är att befara att med den splittrade, i allmänhet kontraktsvis utövade

omröstningsproceduren erforderlig kontakt mellan de röstberättigade i stiftet

inte skall kunna uppnås med föreslagen numerär av korporationerna. Valet avser

upprättande av förslag pa tre personer, inom vilket Kungl. Maj:t är bunden vid

utnämningen av biskop. Det är av vikt, att det förslag, som upprättas inom

stiftet, är väl övervägt av en högtstående och insiktsfull valförsamling, som får

tillfälle till samråd före valet. Ett sådant samråd kan tänkas äga rum allenast

om antalet väljare avsevärt nedbringas. Härigenom torde också vinnas ökad

genomsnittlig kompetens hos väljarna att bedöma de föreslagnas lämplighet.

Mot den föreslagna proportionen mellan prästerliga väljare och lekmän har domkapitlet

inte någon invändning. Elektorerna för båda väljargrupperna böra alltså

vara till antalet lika. För uppnående av en sålunda önskvärd minskning av valförsamlingen

föreslår domkapitlet, att även prästernas val sker genom kontraktsvis

utsedda elektorer. Härigenom borde för ett stift av Uppsala stifts storlek

sammanlagda antalet väljare, inberäknat domkapitlets ledamöter, kunna begränsas

till omkring 120 personer. Valproceduren bör försiggå medelst gemensam

röstavgivning av domkapitlets ledamöter, prästerliga elektorer och lekmannaelektorer

inför domkapitlet. Röstning vid valet bör ske personligt.

En minoritet i domkapitlet uttalar sig för att behålla prästernas direkta rösträtt,

varvid betonas det särskilda förhållande, i vilket prästerna står till biskopen.

Domkapitlet i Luleå, som tillstyrker kommitténs förslag om direkt rösträtt

för prästerna, framhåller som önskvärt att ett alternativ med indirekta val för

såväl präster som lekmän ställes under omprövning av de lagstiftande myndigheterna.

Statskontoret anför.

Prästernas och lekmännens lika medverkan kan tillgodoses efter två olika

linjer. De båda grupperna kan bilda en gemensam valförsamling, vilket för att

överensstämmelse i inflytande mellan grupperna skall nås förutsätter, att vardera

gruppen representeras av lika antal väljare. Ett sådant resultat kan inte

erhållas på annat sätt än genom indirekta val. En annan lösning är att låta präster

och lekmän rösta var för sig, dvs. bilda två skilda valförsamlingar, varefter

biskopsförslaget får grundas på en sammanställning av de båda gruppernas valresultat.

I detta fall behöver de röstande inom grupperna inte överensstämma i

numeriskt hänseende, varför exempelvis med denna metod lekmannaelektorernas

antal inte behöver överensstämma med prästernas, därest dessa bibehållas vid

sin direkta rösträtt. Enligt ämbetsverkets mening är det inte i och för sig av

avgörande betydelse, vilken av de båda antydda alternativa lösningarna som

väljes. Envar av dem torde på ett tillfredsställande sätt kunna tillgodose målet

att ge likvärdigt inflytande. Det av kommittén framlagda förslaget, som utgör en

sammanblandning av de båda förfaringssätten och torde innehålla båda systemens

nackdelar, synes däremot inte godtagbart. Förslaget torde därför i sin

nuvarande utformning inte böra läggas till grund för en lagstiftning i ämnet.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

25

Teologiska fakulteten i Uppsala anser det vara en brist i det framlagda förslaget,

att ett alternativt förslag enligt den renodlade elektorsprincipen inte mera

ingående diskuterats. Fakulteten anser, att rättvisekravet om lika stort inflytande

för lekmännen som för prästerna inte kan upprätthållas genom den

föreslagna valproceduren, där visserligen lika antal präster och lekmän ingår i en

och samma valkorporation, men där samtliga i tjänst varande präster äger rätt

till direkta val under det att den stora lekmannavärlden av naturliga skäl kan

utöva sin valrätt endast indirekt genom elektorer. Fakulteten fortsätter.

En konsekvens av det nämnda rättvisekravet blir, att även prästerna får utöva

sin valrätt genom av dem utsedda elektorer. Den på antytt sätt inom ett stift

utsedda valkorporationen, bestående av lika antal av det tjänstgörande prästerskapet

och av lekmannavärlden utsedda elektorer, skulle kunna få till uppgift

inte blott att fungera vid biskopsval, utan även utgöra en för en lagstadgad tid

utsedd väljarkår, som hade att träda i funktion även vid andra — stiftet gällande

— val, t. ex. val av stiftsrepresentanter i domkapitel, ombud vid allmänt

kyrkomöte etc. Det synes ligga något betryggande däri, att dylika stiftets angelägenheter

överlämnas till en stående valkorporation, som inte tillkommit för ett

visst val, där tillfälliga synpunkter och otillbörlig agitation kan göra sig gällande,

utan utsetts för alla inom en viss tidsperiod förekommande, stiftet berörande val,

en valkorporation med ämbetsmannaansvar, inom vilket det är varje elektor

angeläget att motsvara det förtroende han fått och som till en och samma plats

samlar elektorer från stiftets alla delar och därför före själva voteringen ger möjlighet

till överläggning om det förestående valet och framläggande av synpunkter

i ärendet, vilka framkommit i stiftets olika delar. En sådan valprocedur synes

vara en garanti för att valet företages på sakliga grunder utan sidoinflytelser av

otillbörliga privata intressen.

När det gäller den närmare utformningen av den prästerliga rösträtten uttalar

statskontoret och domkapitlen i Uppsala, Strängnäs och Härnösand samt Svenska

kyrkans missions styrelse farhågor för att tolkningssvårigheter i olika avseenden

kan uppstå med den av kommittén föreslagna bestämningen av rösträtten

till dem »som står under tillsyn av biskopen i stiftet».

Invändningar mot förslaget att anknyta den prästerliga rösträtten till viss

tjänst och inte till innehavet av prästämbetet reses endast av Svenska kyrkans

missionsstyrelse. Alla övriga remissinstanser accepterar också förslaget om att

innehav av tjänst vid allmän undervisningsanstalt inte skall grunda rösträtt.

Kommitténs förslag att upphäva bestämmelsen att samtliga professorer skall

äga rösta i domkapitlet vid ärkesbiskops- och biskopsval i stift, där teologisk

fakultet finns, underkännes av domkapitlet i Lund som anför.

Bestämmelsen tillkom enligt domkapitlets förmenande på mycket starka grunder,

som förvisso inte minskat i aktualitet — man ville lämna inflytande vid

tillsättande av ärkebiskop och biskop i Lund åt den teologiska vetenskapens

främste representanter vid de båda fakulteterna och man ville i dessa angelägenheter

bevara sambandet mellan fakultet och domkapitel. Då det skulle vara

mycket beklagligt om detta band mellan den kyrkliga administrationen och den

teologiska forskningen avklipptes, vill domkapitlet hemställa att förenämnda

bestämmelse allt fortfarande kvarstår i domkapitclslagen.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 195 år 1963

Mot kommitténs förslag att aspiranter inte skall äga rösträtt riktas invändningar

av teologiska fakulteten i Uppsala, hovkonsistoriet och domkapitlen i

Strängnäs, Göteborg och Karlstad. Sistnämnda domkapitel anför.

Kommittén anser det inte lämpligt, att präst som på grund av icke fullgjord

provtjänstgöring inte erhållit extra ordinarie anställning, skall äga rätt att medverka

vid tillsättning av ärkebiskop eller biskop. Denna uppfattning hade varit

riktig, om det gällt en civil tjänsteman, för vilken aspiranttiden får anses vara

en verklig provtjänstgöring. Men det är att märka, att inträde i prästämbetet

sker genom prästvigning, till vilken ingen antages utan en grundlig prövning av

hans lämplighet.

Domkapitlet i Göteborg håller före att inskränkning inte bör göras i det ickeordinarie

prästerskapets rösträtt. Anses det väsentligt att full paritet mellan

präster och lekmän erhålles, kan detta lösas genom att ge ytterligare lekmän

rösträtt i det pastorat där vederbörande präst tjänstgör. Styrelsen för Svenska

prästförbundet beklagar att valrätt inte kunnat medgivas aspiranterna men

finner att viktiga principiella skäl kan anföras mot en sådan valrätt. Svenska

kyrkans missions-, diakoni- och sjömansvårdsstyrelser framställer yrkanden om

rösträtt för präster i respektive styrelses tjänst samt för vissa andra präster med

uppgifter av rikskyrklig karaktär. Domkapitlet i Strängnäs anser det inte föreligga

skäl att ge rösträtt åt tjänstledig extra ordinarie präst.

Till kommitténs förslag hur lek mannarepresentationen skall utformas

framhåller domkapitlen i Linköping och Göteborg betydelsen av att endast

sådana lekmän »som kan anses vilja främja församlingslivet» får deltaga i

utseendet av elektorerna.

Sättet att utse lekmannaelektorer diskuteras av många remissorgan. Domkapitlet

i Växjö anför sålunda.

Man får, om förslaget antages, tre olika ordningar för utseende av ett stifts

lekmannarepresentationer, en för val av lekmannaombud till kyrkomötet, en för

val av lekmannaledamot i domkapitlet och en för lekmännens representation vid

biskopsval. Detta kan knappast synas tillfredsställande. Att domkapitlet i detta

sammanhang inte gärna kan yrka på ändring till en förenkling och samordning

sammanhänger med det förhållandet, att detta ärende först behöver utredas,

innan beslut därom kan fattas. Möjligt är, att denna något betungande ordning

kan fungera utan större besvär, allra helst som val av biskop inte lär inträffa så

ofta som de båda andra formerna av val.

Domkapitlet i Lund framhåller, att ledamöterna i pastoratskyrkorådet regelmässigt

är ledamöter i församlingskyrkoråd, och förordar därför, att pastoratskyrkoråden

skall förrätta elektorsvalen. En liknande mening uttalas av domkapitlet

i Stockholm.

Kammarkollegiet anser, att ordningen för utseende av delegerade för val av

elektorer i och för sig framstår som väl omständlig och därför mindre tillfredsställande.

Kollegiet fortsätter.

En enklare anordning hade varit att låta pastoratskyrkorådet utse delegerade,

i överensstämmelse med vad som sker då fråga är om utseende av elektorer för

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

val av lekmannaombud i domkapitel. I likhet med kommittén anser kollegiet

emellertid, att ledamöterna i pastoratskyrkorådet utses efter grunder, som knappast

kan anses göra dem särskilt lämpade för ifrågavarande uppgift. En möjlig

lösning hade varit att låta samtliga kyrkorådsledamöter i flerförsamlingspastorat

deltaga i elektorsvalet. En sådan lösning synes emellertid — frånsett de principiella

betänkligheter, kommittén anfört häremot — inte kunna anses innebära

en förenkling. Med hänsyn till det anförda och då utseendet av delegerade, låt

vara att förfarandet framstår som något omständligt, dock knappast blir förenat

med större besvär, vill kollegiet inte avstyrka vad kommittén härutinnan föreslagit.

Föredraganden

Biskopsämbetet har en viktig funktion i den svenska kyrkan. Biskopen framstår

sålunda inte endast som stiftsstyrelsens administrative chef och prästerskapets

förman och själasörjare utan också och framför allt som den högste ledaren

av kyrkans liv och verksamhet inom stiftet. Denna verksamhet bedrives visserligen

främst inom de olika församlingarna, för vilka finns en fast organisation. Men

till denna kommer den till själva stiftet anknutna kyrkliga verksamheten, som

under senare tid utvecklats kraftigt. Det behöver här endast erinras om den

mängd av organisationer, som mestadels på frivillighetens grund vuxit fram inom

stiftens ram. I många av dessa intar biskopen regelmässigt den ledande ställningen.

Bestämmelser om att Kungl. Maj:t vid tillsättning av biskop är bunden av ett

förslag, upptagande tre personer, finns i regeringsformen. Alltsedan reformationen

har — med undantag för vissa tidsperioder — förslag om ämbetets besättande

upprättats efter föregånget val. Valkorporationen har under tiderna skiftat

till sin sammansättning men genomgående karakteriserats av att den huvudsakligen

bestått av präster. Anmärkningsvärt är dock att i vår första evangeliska

kyrkoordning förutsatts, att lekmän skulle deltaga i valet. Valets syfte är att för

Kungl. Maj:t presentera tre för biskopsämbetet lämpliga personer. Valkorporationen

bör vara så sammansatt, att detta syfte bäst tillgodoses.

En av de tendenser, som under det sista århundradet gjort sig särskilt märkbar

inom kyrkan, är det ökade lckmannainflytandet i verksamheten. Detta inflytande

har utvecklats och stadfästs genom ett flertal reformer på det kyrkliga området,

senast genom den nya församlingsstyrelselagstiftningen. Såsom kommittén framhållit

är för närvarande valförsamlingen vid biskopsval det enda kollektiva organ

inom kyrkostyrelsen, som i stort sett saknar lekmannainslag. Spörsmålet att

bereda lekmännen ett ökat inflytande vid biskopsvalen är dock, som framgått av

vad jag tidigare anfört, av gammalt datum. I direktiven för kommittén framhölls

också att det förhållandet, att en reform ännu inte kommit till stånd, synes

mera ha berott på svårigheter att finna cn lämplig form för lekmäns deltagande

i biskopsval än på principiella betänkligheter att bereda lekmännen ett ökat inflytande

vid valen. Visserligen intog kyrkomötet under 1920-talet en avvisande

hållning mot cn reform i denna riktning. Men å andra sidan anslöt sig

de kyrkliga myndigheterna vid remissbehandlingen av det utav kammarrådet

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 195 år 1963

Wohlin 1937 framlagda förslaget i ämnet i princip till tanken på ett ökat lekmannainflytande

vid biskopsvalen. Såsom framgår av behandlingen av frågan

vid senare kyrkomöten synes även där den tidigare intagna negativa ståndpunkten

till reformtanken ha övergivits.

Kommitténs överväganden rörande ökat lekmannainflytande vid biskopsval

framstår mot bakgrunden av det nu anförda som helt följdriktiga. Kommittén

har också kunnat anföra viktiga skäl för sitt ställningstagande, bl. a. att lekmän

medverkar vid biskopsval i våra grannländers evangeliska kyrkor. Från remissinstanserna

har heller inte riktats invändningar mot att lekmännen beredes

större inflytande vid valen. Tvärtom har från flera håll framhållits, att de framlagda

förslagen är väl ägnade att lösa problemen på området. När en reform nu

avses bli genomförd rörande biskopsvalen finner jag det självklart, att ett ökat

och väsentligt inflytande ges åt lekmännen. Deras funktion härvidlag får sålunda

betraktas som ytterligare ett led i utvecklingen att stärka lekmännens

intresse för omvårdnaden av vår svenska kyrka.

Med hänsyn till biskopsämbetets karaktär och uppgifter framstår det emellertid

som naturligt, att prästerna fortfarande får särskild representation vid

biskopsval. Sådan representation för prästerna förekommer såväl i kyrkomötet

som i domkapitlen. Härigenom kan också utnyttjas den fond av erfarenhet, insikt

och omdöme i hithörande frågor, som finns företrädd bland prästerskapet.

Kommittén har utgått från att avvägningen mellan det prästerliga elementet

och lekmannaelementet i valkorporationen bör göras så, att de båda gruppernas

inflytande i stort sett blir lika starkt. Denna utgångspunkt är dock i och för sig

inte självklar. Det bör särskilt erinras om att lekmännen i kyrkomötet nu

har ett numerärt större inflytande än prästerna. Kommitténs förslag i denna del

har emellertid inte mött gensaga vid remissbehandlingen. Jag finner mig också

för egen del kunna godtaga kommitténs ståndpunkt om ett i huvudsak lika

inflytande för de båda grupperna. Jag vill emellertid i sammanhanget betona,

att synpunkter om en inbördes så »rättvis» avvägning som möjligt av gruppernas

inflytande torde vara av underordnad betydelse. Avsikten med valet är inte

främst att bereda någon grupp en rättighet att ge sin mening till känna; huvuduppgiften

är att på ett så representativt sätt som möjligt anvisa Kungl. Maj:t

tre personer, som har stiftets förtroende att bekläda biskopsämbetet.

Ett i stort sett lika inflytande för präster och lekmän kan uppnås på olika

sätt. Ledamoten Lodenius har i sitt särskilda yttrande nämnt ett system, enligt

vilket både präster och lekmän företrädes av elektorer. En lösning av frågan om

valkorporationens sammansättning efter dessa linjer har som nämnts tidigare

föreslagits i en promemoria av kammarrådet Wohlin. Flera remissinstanser har

ställt sig positiva till denna tanke. Av frågans tidigare behandling framgår att

framför allt den prästerliga opinionen är emot ett system med indirekt rösträtt

för prästerna. Även om jag för egen del finner flera fördelar vara förknippade

med en ordning, som innebär en indirekt rösträtt även för prästerna, finner jag

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

dock det för närvarande lämpligt att såsom kommittén förordat bygga en

biskopsvalsreform på att behålla den direkta prästerliga rösträtten. Tänkbart

vore därvid att låta präster och lekmän rösta var för sig och därefter sammanställa

de båda gruppernas förslag till ett slutligt. De principiella skäl som kommittén

åberopat häremot finner jag dock så viktiga, att jag inte vill förorda ett

sådant system. Särskilt vill jag härvid framhålla, att präster och lekmän inte får

framstå som grupper med motstridiga intressen. Jag delar till följd av det sagda

kommitténs uppfattning, att pariteten mellan präster och lekmän bör komma till

uttryck i en i stort sett numerisk lika sammansättning av valförsamlingen.

Det förslag kommittén framlagt innebär att de flesta präster i kyrkans tjänst

får rösträtt medan lekmannaelektorerna kommer att motsvara blott antalet församlingsprästtjänster.

Som flera remissinstanser påpekat medför detta, att antalet

prästerliga väljare kommer att överstiga antalet lekmanna välj are. Sålunda

kommer inte extra ordinarie pastoratsadjunkter samt stifts- och kontraktsadjunkter

ävensom röstberättigade präster utanför stiftsorganisationen att motsvaras

av lekmannaväljare. Den övervikt, som ligger däri, att de prästerliga

ledamöterna i domkapitlet i allmänhet kommer att motsvaras av två lekmannaväljare

och att vissa prästerliga tjänster kan tänkas vara utan innehavare och

inte heller uppehållas av vikarie, är inte i och för sig tillräcklig för att väga

upp den prästerliga dominansen. Enligt kommitténs förslag kommer det sålunda

normalt att bli prästerlig övervikt i valförsamlingen. Denna övervikt kan i ett

läge, då nuvarande prästbrist upphört, bli ganska stor. Bättre paritet mellan

präster och lekmän i valkorporationen kan nås antingen genom att utöka antalet

lekmannaväljare eller genom att minska antalet prästerliga väljare. Den förstnämnda

vägen möter vissa svårigheter, om antalet lekmannaelektorer skall

bestämmas med utgångspunkt i den församlingsprästerliga organisationen. Bl. a.

skulle domkapitlets missivering av präster bli avgörande för det antal lekmannaelektorer,

som skulle utses inom pastoratet. Att utöka antalet lekmannaelektorer

synes över huvud taget svårt, om det av kommittén förordade systemet

skall läggas till grund för en reform.

Skall bättre paritet uppnås mellan präster och lekmän måste sålunda antalet

röstberättigade präster något minskas. En sådan minskning bör emellertid inte

ske, om syftet med det prästerliga deltagandet i valet därigenom inte skulle i

tillbörlig grad tillgodoses. Detta syfte är, som jag tidigare angivit, att dra fördel

av prästerskapets i stiftet erfarenhet, insikt och omdöme då det gäller att nominera

en person, som är skickad för den viktiga uppgift varom här är fråga. Skulle

enstaka präster, som fyller kvalifikationerna för rösträtt, uteslutas från sådan,

är detta för syftet med valet av mindre betydelse.

Kommittén har fasthållit den nuvarande principen om att rösträtten skall

vara bunden till prästtjänst och inte till innehavet av prästämbetet. Till denna

mening, som flertalet remissinstanser biträtt, vill jag ansluta mig. När det gäller

att närmare avgränsa de tjänster, som bör grunda rösträtt vid biskopsval, före
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

slår kommittén, att tjänsten skall vara föremål för biskopens ämbetsförvaltning.

Kommittén framhåller själv att frågan om den episkopala tillsynen på grund av

härom gällande bestämmelsers ofullständighet kan bli föremål för tvekan.

Flera remissinstanser har också uttalat farhågor för tolkningssvårigheter med

denna bestämning. Jag delar dessa betänkligheter och finner det nödvändigt, att

rösträtten bestämmes på ett sätt, som i mindre grad ger upphov till tolkningssvårigheter.

Det är nämligen en viktig grundsats, att regler om val är så entydiga,

att riskerna för överklagande blir minsta möjliga.

Jag finner det uppenbart att då det gäller präster inom den egentliga stiftsorganisationen

de ordinarie tjänsterna, huvudsakligen kyrkoherde- och komministertjänster,

bör grunda rösträtt. Kammarkollegiet har föreslagit, att rösträtten

begränsas till endast dessa. Denna uppfattning kan jag inte biträda utan finner

det vara av värde att även det yngre prästerskapets synpunkter kommer till

synes vid biskopsvalet. Jag anser det därför inte böra komma i fråga att utesluta

stifts-, kontrakts- och kyrkoadjunkter från rösträtt.

I fråga om pastoratsadjunkterna har kommittén föreslagit, att de som uppnått

extra ordinarie anställningsform skall få rösträtt. Några remissinstanser har

yrkat på att rösträtten bör utökas även till aspiranterna. Såtillvida är jag ense

med dem, att skillnaden i anställningsformen för de präster varom här är fråga

inte bör vara utslagsgivande för rösträtten. Denna fråga bör behandlas utifrån

andra förutsättningar än formerna för dessa prästers anställning.

Som utgångspunkt för ett ställningstagande vill jag dock framhålla, att flertalet

remissinstanser inte invänt mot kommitténs förslag om att aspiranter inte

skall tillerkännas rösträtt. Det är också givet att de allra yngsta prästerna inte

besitter samma fond av erfarenhet och insikt som de äldre, även om också deras

syn kan vara av värde vid ett val. Deras kännedom om stiftets speciella kyrkliga

situation får dock i allmänhet antagas inte vara så god som de äldres. Det bör

i detta sammanhang framhållas, att sedan kommittén framlagt sitt förslag 1957

års prästvalslagstiftning medfört att det s. k. stiftsbandet i princip upphävts.

Det kan därför antagas, att unga präster i större utsträckning än förut kan

lämna stiftet. Med hänsyn till vad jag nu anfört finner jag inte pastoratsadjunkternas

deltagande i valen ha sådan betydelse för att syftet med valet skall tillgodoses,

att de i denna sin egenskap bör tillerkännas rösträtt. Jag kommer i det

följande att föreslå, att rösträtten knytes till inte endast innehavet utan också i

vissa fall till uppehållandet av prästtjänst, varför också de yngre präster varom

här är fråga i ett antal fall kommer att få rösträtt.

Kommitténs förslag i vad det rör rösträtt.för präster utanför den egentliga

stiftsorganisationen har vid remissbehandlingen rönt kritik på grund av svårigheterna

att bedöma vilka som härvidlag står under biskopens tillsyn. Med hänsyn

till vad jag nyss anfört om nödvändigheten av enkla regler måste stor försiktighet

iakttagas, då gränser i berörda hänseenden skall dras upp. Vidare

bör framhållas, att den erfarenhet som finns redan bland prästerna inom stifts
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

organisationen får anses vara tillfyllest för att åstadkomma ett förslag, som

upptar tre lämpliga namn. Med hänsyn härtill och till mina tidigare uttalanden

om syftet med valet finner jag mig inte kunna förorda att nu ifrågavarande

präster, t. ex. präster vid de centrala kyrkliga styrelserna, diakonianstalterna och

vid Stockholms stadsmission, ges rösträtt. Ett undantag bör emellertid göras,

avseende kyrkoherdarna för döva, som numera lyder direkt under biskopen och

domkapitlet i Stockholm.

Det torde råda enighet därom, att domkyrkosysslomannainstitutionen i dess

nuvarande utformning i framtiden inte bör behållas. När nu en reform av

biskopsvalen företages saknas det därför anledning att låta tjänst som domkyrkosyssloman

grunda rösträtt.

Kommitténs förslag att tjänst vid allmän undervisningsanstalt inte skall

grunda rösträtt står i överensstämmelse med de tankar, som legat bakom den

1958 genomförda skolstyrelsereformen, enligt vilken bl. a. biskopens ställning

som ef or us vid läroverken avskaffats. Anledning att ge präster anställda vid

undervisningsväsendet rösträtt finns således inte längre.

Den rätt, som för närvarande tillkommer de teologiska fakulteternas samtliga

professorer att deltaga i biskopsval, har kommittén föreslagit skola upphävas.

I likhet med kommittén anser jag det tillräckligt, att fakulteternas mening får

ges tillkänna genom rösterna från de i domkapitlet invalda professorerna. Jag

delar därför kommitténs uppfattning, att 2 § 5 mom. lagen om domkapitel bör

upphävas.

Kommittén har föreslagit, att innehavet av viss tjänst skall grunda rösträtt.

Med innehav jämställes vikariatslöneförordnande på tjänsten. Enligt kommitténs

förslag skall alltså tjänsteinnehavare äga rösträtt även under tjänstledighet,

medan den som uppehåller tjänsten i princip inte får rösträtt.

Jag biträder kommitténs uppfattning, att innehav av tjänsten bör vara förutsättning

för rösträtt. Denna grundsats bör emellertid, för att man skall ernå

numerär paritet med antalet lekmannaelektorer, kompletteras med en regel, att

också den som uppehåller en vakant tjänst är röstberättigad. Huruvida förordnandet

på den vakanta tjänsten är ett vikariatslöneförordnande eller av kortare

varaktighet synes däremot sakna betydelse. Med det av mig förordade systemet

kommer alltså — så långt detta är möjligt — antalet röstande präster att motsvara

antalet inrättade tjänster och således även antalet lekmannaelektorer.

Då lekmannadeltagandet i valen skall bestämmas med utgångspunkt i den

prästerliga organisationen, torde det stå utom diskussionen, att pastoratet såsom

enhet för denna organisation i enlighet med kommitténs förslag bör vara valkrets

för utseende av lekmannaelektorer.

Kommittén har föreslagit, att utseendet av lekmannaclektorema bör tillkomma

församlingskyrkorådet eller — i flcrförsamlingspastorat — på visst sätt

utsedda delegerade för församlingskyrkoråden i pastoratet. Några remissinstan
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

ser har påpekat att detta förfarande blir omständligt. I denna fråga vill jag erinra

om att, sedan kommitténs betänkanden framlagts, genom den nya församlingsstyrelselagen

i flerförsamlingspastoraten tillskapats ett nytt organ, församlingsdelegerade,

som handhar pastoratsangelägenheterna och vars ledamöter är utsedda

av de olika församlingarnas beslutande organ — fullmäktige eller stämma.

En annan följd av församlingsstyrelselagen och pastoratsindelningsreformen är

att enförsamlingspastorat utan kyrkofullmäktige endast torde finnas i vissa relativt

få fall, då församlingen ingår i total ekonomisk samfällighet.

Bättre organisatoriska möjligheter har alltså de senaste åren tillskapats för

att anförtro valet av lekmannaelektorer åt de representativa organ, som finns

inom pastoraten. Fråga uppstår då om detta lämpligen bör ske — särskilt i vad

mån valets syfte bättre nås härigenom än genom att grunda det på församlingskyrkoråden.

Till en början bör understrykas, att det här gäller val av elektor. Det är

alltså ej fråga om själva biskopsvalet, ett förhållande som några remissinstanser

inte synes ha gjort tillräckligt klart för sig. Den väljande församlingen skall

således ha sin uppmärksamhet inriktad främst på vilka personer, som besitter

lämpliga kvalifikationer för att bilda sig en på sakliga skäl grundad uppfattning

i biskopsvalsfrågor; någon mera ingående kännedom hos valförsamlingen om

lämpliga biskopskandidater är däremot inte erforderlig. I detta avseende får

elektorsvalen anses jämförbara med valen till kyrkoråd eller valen av elektorer

för utseende av ombud i kyrkomötet.

Kommittén har som skäl för sitt förslag om att församlingskyrkoråden skall

välja lekmannaelektorer för biskopsval åberopat att valet bör anförtros personer,

som vunnit viss förtroendeställning inom församlingen. Vid val av elektorer till

biskopsval bör emellertid enligt min mening främst eftersträvas, att bredast

möjliga kyrkligt intresserade lekmannaopinion får komma till tals. Detta kan

endast ske genom att överlämna valen åt kyrkofullmäktige — respektive församlingsdelegeradeinstitutionen.

Likaväl som kyrkofullmäktige erfarenhetsmässigt

visat sig utse lämpliga personer till kyrkoråd och till elektorer vid val av

lekmannaombud till kyrkomötet, måste de antagas kunna väl fylla sin uppgift

även vid utseende av elektorer som skall välja biskop. Det får därvid anses

naturligt, att endast sådana personer utses till elektorer, vilka »kan antagas vilja

främja församlingslivet». I flertalet fall torde ledamot av kyrkorådet komma att

utses. En viktig omständighet att beakta är vidare, att om valet överlämnas till

fullmäktige eller delegerade vinnes en betydande administrativ förenkling, därigenom

att särskilda delegeradeval i flerförsamlingspastoraten undvikes.

En nackdel med att överlämna valet till pastoratets beslutande organ består

onekligen däri att valet i några av de större städernas pastorat kommer att ske

på kyrkostämma. Tänkbart är givetvis, att i detta fall låta samfällighetens fullmäktige

välja elektorer för samtliga pastorat inom samfälligheten. Då emellertid

varje församling för sig förrättar val av elektor för val av kyrkomötesombud

på stämma och detta synes ha fungerat väl, finner jag att motsvarande för
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

farande kan komma till användning vid nu ifrågavarande elektorsval. Också vid

bedömandet av behovet av en särskild ordning för här avsedda fall får man ha i

minnet att valet gäller elektor, inte biskop. Som jag nyss antytt blir det heller

inte fråga om något mera allmänt förekommande förfarande.

4. Röstningsförfarandet vid biskopsval

Kommittén

Kommittén erinrar om att enligt gällande bestämmelser skall väljande vid

biskopsval avge en röstsedel, som upptar tre namn. De tre namnen äger lika

röstvärde. De tre, som fått de flesta rösterna, skall uppföras på förslaget. Någon

bestämning av ordningen mellan de tre på förslaget uppförda förekommer inte.

Kommittén framhåller, att olägenheterna med nuvarande system främst består

i att en — om än aldrig så stark — minoritet bland de röstande inte kan göra sig

gällande vid valet, om majoriteten sätter upp samma tre namn på sina valsedlar.

En annan olägenhet är att om genomgående två »andrahandsnamn», som knappast

kan komma i fråga till utnämning, blir uppförda på valsedeln, blir den

valfrihet som Kungl. Maj:t bör ha mellan tre namn illusorisk.

Kommittén betonar, att biskopsvalets syfte är att för Kungl. Maj:t presentera

tre för det lediga biskopsämbetet lämpliga kandidater. Eftersom varje enskild

röstande bör medverka till att det enligt hans uppfattning bästa trenamnsförslaget

framlägges för Kungl. Maj:t, bör också varje valsedel upptaga tre namn,

varken mer eller mindre. Kommittén anser, att namngivningen på valsedeln inte

bör kunna utnyttjas i det valtaktiska syftet att säkra förslagsrum för en av de

röstande framförd huvudkandidat på det sätt, att såsom andra och tredje namn

upptages personer, som den röstande anser inte kunna eller inte ens böra komma

i fråga till utnämning. Eftersom varje röstande regelmässigt framför de tre av

honom på valsedeln upptagna namnen med olika styrka, bör den röstandes mening

härvidlag enligt kommitténs uppfattning komma till uttryck i röstsammanräkningen.

Kommittén anser vidare, att sammanräkningsmetoden i tillbörlig

grad bör tillgodose minoritetssynpunkter inom valförsamlingen utan att biskopsvalet

fördenskull urartar till en tävlan mellan partier.

Kommittén har undersökt olika metoder för sammanräkning av rösterna för

att nå de angivna syftena. Sålunda har de metoder som användes vid val av

borgmästare och rådman och i Finland vid biskopsval samt ett av Wohlin framlagt

förslag närmare studerats. Som den lämpligaste metoden förordar kommittén

en röstningsprocedur, som grundas på en för samtliga rum på biskopsförslaget

gemensam sammanräkning, omfattande de tre namnen på valsedlarna.

Därvid tilldelas de tre namnen olika röstvärden efter deras ordningsföljd på

valsedeln. Dessa röstvärden anser kommittén böra bestämmas så, att första

3 — Bihang till riksdagens protokoll 19G3. 1 samt. Nr 195

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts -proposition nr 195 år 1963

namnet räknas som hel röst, andra namnet som halv röst och tredje namnet som

en tredjedels röst.

Sedan röstsammanräkningen ägt rum skall enligt kommitténs förslag domkapitlet

på förslaget uppföra de tre, som vid valet fått högsta röstetal. Har två

eller flera, som inte båda eller samtliga kunnat beredas rum på förslaget, fått

lika röstetal, föreslår kommittén, att man skiljer mellan dem genom lottning.

Kommittén har inte ansett det erforderligt med någon bestämning av den

inbördes ordningen mellan de tre på förslaget uppförda.

Remissyttranden

Kommitténs förslag om röstsammanräkning för upprättande av biskopsförslaget

har fått ett genomgående gott mottagande. Flertalet domkapitel betonar

värdet av att en minoritet bland de röstande får möjlighet att göra sig gällande

vid valet. Kammarkollegiet anför.

Det synes knappast vara möjligt att finna en metod för röstsammanräkning,

som framstår som alltigenom tillfredsställande. Såväl de av kommittén särskilt

undersökta tre metoderna som den av kommittén slutligt föreslagna metoden

måste emellertid anses ha avgjort företräde framför nuvarande metod. Mot den

av kommittén föreslagna metoden skulle möjligen kunna erinras, att denna metod

inte — till skillnad från de tre övriga metoderna — innebär någon absolut

garanti för att något av första namnen på valsedlarna kommer med på själva

biskopsförslaget. Detta har sin grund däri att en särskild sammanräkning, med

hänsyn tagen endast till valsedlarnas första namn, inte skall företagas. Angivna

resultat — som i praktiken torde inträffa ytterst sällan om ens någonsin —

förutsätter en allmän anslutning till vissa namn, upptagna på valsedlarnas andra

eller tredje rum. Det torde emellertid inte utan visst fog kunna göras gällande,

att den starka anslutningen till dessa namn motiverar företrädesrätt för desamma.

En fördel med kommitténs förslag rörande röstsammanräkningen är dess

stora enkelhet. Kollegiet anser sig kunna tillstyrka detsamma.

Länsstyrelsen i Örebro län uttalar sin tveksamhet om nödvändigheten att vid

röstsammanräkningen för upprättande av biskopsförslag använda annan metod

än den som redan tillämpas vid borgmästar- och rådmansval. Domkapitlet i

Västerås samt dåvarande ärkebiskopen Brilioth i ett särskilt yttrande ifrågasätter

om inte den första rösten bör få ett röstvärde av 3, den andra av 2 och

den tredje av 1. På detta sätt kan man undvika bråktal av röster.

Föredraganden

Den nuvarande ordningen, enligt vilken samtliga tre på röstsedeln uppförda

namn tillerkännes samma röstvärde, har vid flera tillfällen utsatts för stark

kritik. Senast denna fråga behandlades av riksdagen framhöll första lagutskottet

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

(uti. 1949:17) att de skäl, som anförts för införande av en proportionell valmetod

vid andra val, också talade för att tillämpa en dylik metod vid val av

biskop och ärkebiskop. Framför allt framstod det för utskottet såsom ett bestämt

önskemål, att regler skapades, som bättre tillgodosåg minoriteternas intressen.

Skulle tidigare förslag om lekmäns deltagande i biskopsval komma att förverkligas,

blev helt nya röstningsregler erforderliga.

I direktiven för utredningen framhölls också att en blivande reform i detta

hänseende bör ha till syfte att låta biskopsförslaget vara ett personval, som ger

ett verkligt uttryck för de röstandes intentioner och som i tillbörlig grad tillgodoser

minoritetsgrupper bland väljarna. Sammanräkningsmetoden bör även

garantera, att Kungl. Maj:ts grundlagsenliga befogenhet att välja mellan tre

biskopskandidater i realiteten inte blir illusorisk.

Kommitténs förslag till ny sammanräkningsmetod eliminerar i huvudsak de

olägenheter som varit förenade med det nuvarande systemet, enligt vilket t. o. m.

en betydande minoritet inte haft möjlighet att få någon kandidat uppförd på

förslaget. Systemet har alltså givit möjligheter för en majoritet att helt sätta

sin prägel på valet. Kommitténs förslag har också fått ett genomgående gott

mottagande vid remissbehandlingen. Från ett par håll har ifrågasatts, om det

inte vore bättre att använda talserien 3—2—1 i stället för 1—Va—V3. Någon

egentlig nackdel är det dock inte enligt min mening, att man får räkna med

bråktal av röster. Tvärtom torde det av flera skäl vara lämpligt att steget mellan

det första och det andra namnet är större än mellan det andra och tredje.

Därigenom får den väljande möjlighet att ge klart uttryck för sin uppfattning

vem han anser vara inte bara lämplig utan också den lämpligaste. Förslaget

innebär vidare att en rimlig avvägning sker mellan majoritets- och minoritetsintressen,

så att olika uppfattningar kan komma till uttryck på biskopsförslaget.

Jag vill alltså förorda den av kommittén föreslagna ordningen för biskopsvalets

förrättande.

5. Ärkebiskopsval

Tidigare reformförslag

Alltsedan senare hälften av 1700-talet har vid skilda tillfällen ordningen för

ärkebiskopsval kritiserats. Denna kritik har främst riktats mot det obetydliga

inflytande, som ärkestiftets prästerskap har vid valet, samt mot den kollektiva

röstn ingsmetoden.

Frågan om ökat inflytande för ärkestiftets prästerskap upptogs sålunda vid

1772 års riksdag och ledde till ett beslut av riksdagen, att ärkestiftets inflytande

vid valet skulle sättas i paritet med domkapitlens. Beslutet blev emellertid

inte verkställt. Vid ett flertal tillfällen under 1800-talet var frågan om ökat

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

inflytande för prästerna i Uppsala stift aktuell men kunde av olika skäl inte

lösas. Vid 1809 års riksdag föreslog konstitutionsutskottet att Uppsala stifts röst

skulle räknas lika med fem domkapitels. Förslaget antogs av de fyra stånden,

men Kungl. Maj:t sanktionerade inte beslutet. Vid 1815 års riksdag behandlades

frågan ånyo och då föreslog konstitutionsutskottet, att prästernas i Uppsala stift

röster skulle räknas som tre röster. Detta förslag antogs av 1815 och 1817—1818

års riksdagar, men inte heller detta vann Kungl. Maj:ts gillande.

Det år 1846 framlagda förslaget till ny kyrkolag innehöll inga ändrade bestämmelser

angående sättet för val av ärkebiskop utom såtillvida, att man föreslog

att universitetsprofessorernas rösträtt skulle tagas bort. Två ledamöter av

den kommitté som utarbetat förslaget ansåg, att varje domkapitels förslag

skulle gälla som en röst och Uppsala stifts förslag som fem röster. 1868 års

kyrkomöte anhöll, att Kungl. Maj:t ville taga bl. a. frågan om ökat inflytande

för ärkestiftets prästerskap under övervägande. Ett av 1869 års kyrkolagskommitté

framlagt förslag innebar, att ärkestiftets prästerskaps röster skulle räknas

såsom fem röster. Kyrkolagskommittén påpekade därvid, att inom ärkestiftet

avgavs ytterligare tre röster, nämligen av Uppsala domkapitel, Stockholms stads

konsistorium och det akademiska konsistoriet i Uppsala.

1903 års kyrkomöte anhöll om revision av bestämmelserna i syfte att bereda

ärkestiftets prästerskap ökat inflytande. Häröver inhämtades yttranden från

bl. a. samtliga domkapitel, som tillstyrkte en revision av bestämmelserna. Flertalet

remissmyndigheter betonade vikten av ett ökat inflytande vid valet för

ärkestiftets prästerskap.

Sedan frågan behandlats också vid 1908 års kyrkomöte framlades 1915 en

inom justitiedepartementet utarbetad promemoria, innehållande förslag till

ändrade bestämmelser i ämnet.

I promemorian framhölls, att fastän ärkebiskopen inte uttryckligen var tillagd

någon chefsställning för hela kyrkan, han dock i förhållande till de övriga biskoparna

obestridligt måste anses som primus inter pares och utan vidare måste

betraktas såsom svenska kyrkans främste och i många fall självskrivne representant

utåt. Att bevara denna historiska tradition och att söka markera enheten

inom kyrkan genom att framhålla ärkebiskopens chefsställning kunde

endast vara till gagn för kyrkan.

Vidare anfördes i promemorian, att vid de förslag, som framställts i syfte att

bereda ärkestiftets präster ökat inflytande, hade det i allmänhet inte ifrågasatts,

att valet skulle läggas enbart i händerna på stiftet. Väl låg det i öppen dag, att

ärkebiskopens huvudsakliga ämbetsgärning var att vara biskop i Uppsala stift.

Men å andra sidan var det av stor vikt, att till ärkebiskop utsågs en man med

egenskaper lämpade för den, som faktiskt var kyrkans främste man. De egenskaper,

som ärkestiftets präster kunde ställa på en biskop, vilken uteslutande

hade ärkestiftet till sitt verksamhetsområde, sammanföll kanske inte till alla

delar med dem, som borde ställas på ärkebiskopen som sådan. De förslag, som

framställts i förevarande syfte, hade anvisat huvudsakligen två utvägar. Enligt

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

den ena skulle inte längre de olika valkorporationernas röster sammanräknas som

särskilda kollektivröstcr utan endast personliga röster avgivas. Den andra utvägen

var, att man tilläde ärkestiftets förslag ett högre röstvärde. I promemorian

stannade man, med hänsyn till hela svenska kyrkans intressen vid valet, för att

behålla den kollektiva röstberäkningen men ge ärkestiftets röst ett förhöjt röstvärde.

Detta fick dock inte vara så högt att ärkestiftets prästerskap ensamt

kunde bestämma valutgången. Efter vissa beräkningar stannade man för att ett

värde av fyra röster skulle vara en tillfredsställande anordning.

Från remissyttrandena över promemorians förslag inhämtas bl. a. att domkapitlen

i Västerås och Härnösand ansåg, att stiftsprästernas förslag borde räknas

högre än fyra röster. Direkt avslag på förslaget yrkades endast av domkapitlet

i Karlstad samt enskilda medlemmar av remissinstanserna.

Frågan om ökat inflytande för ärkestiftet blev åter uppmärksammat vid 1929

års kyrkomöte, som förklarade, att det anslöt sig till de riktlinjer för en reform

av ärkebiskopsvalen, som dragits upp i 1915 års promemoria. Kyrkomötet anhöll

att få förnya sin 1903 gjorda hemställan om en revision av ordningen för ärkebiskopsval.

Sedan Kungl. Maj:t 1933 förklarat sig för det dåvarande inte vilja företaga

någon åtgärd i anledning av promemorian och kyrkomötets framställning, ingav

ärkebiskopen Eidem samma år en promemoria angående ändrade grunder för

ärkebiskopsval. Det i promemorian upptagna förslaget innebar, att valet skulle

förrättas av två korporationer, den ena bestående av domkapitlet i Uppsala och

ärkestiftets prästerskap, den andra av övriga domkapitel jämte Stockholms stads

konsistorium. Varje domkapitel eller konsistorium skulle inte avge huvudröster,

utan valdeltagarnas röster skulle sammanläggas. De två valkorporationerna

skulle upprätta ett förslag på tre personer. På det slutliga förslaget skulle uppföras

samtliga på de båda särskilda förslagen uppförda, eller sålunda minst tre,

högst sex personer.

I sin 1937 framlagda promemoria anförde Wohlin bl. a. att den av ålder hävdade

grundsatsen, att vid ärkebiskopsvalet bör beredas rum såväl för en representation

för ärkestiftet som för en representation för det kyrkliga riksintresset,

borde upprätthållas. Välgrundat syntes också vara, att en viss övervikt inrymdes

åt det sistnämnda intresset. Någon rubbning i den hävdvunna ordningen,

att rikets samtliga domkapitel, såsom främst företrädande riksintresset, skulle

deltaga i ärkebiskopsvalet, ansågs inte vara påkallad. Anledning att frångå denna

ordning syntes efter den förändring i sammansättningen av domkapitlen, som

åvägabragts genom 1936 års domkapitclreform, än mindre föreligga. Dock torde

den särskilda behörighet att deltaga i val av ärkebiskop, som tillagts de teologie

professorerna vid Uppsala och Lunds universitet, vilka eljest inte var ledamöter

i domkapitlet, böra upphöra.

Förslaget gick ut på, att i ärkebiskopsvalet skulle deltaga tretton valkollcgier,

niindigen ett valkollegium för ärkestiftet och ett för Stockholms stad, båda sammansatta

såsom föreslagits för biskopsval, och för ett vart av rikets elva övriga

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

stift ett särskilt valkollegium bestående av ledamöterna i stiftets domkapitel.

Förslaget, som byggde på en metod med personliga röster, skulle innebära — om

man bortser från den numera inte aktuella elektorsrepresentationen för Stockholms

stad — att ärkestiftets präster, lekmän och domkapitelsledamöter tillsammans

fick nära hälften av inflytandet på ärkebiskopsvalet.

Från remissyttrandena över Wohlins förslag inhämtas bl. a. att ökat inflytande

för ärkestiftet tillstyrktes av flertalet domkapitel men att domkapitlen i

Linköping, Härnösand och Visby samt länsstyrelsen i Visby ansåg, att Wohlin

överbetonat behovet av ökat stiftsinflytande. Wohlins förslag ledde som tidigare

nämnts inte till någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

1947 hemställde prästerskapet i ärkestiftet hos Kungl. Maj:t, att det skulle

tillförsäkras ett väsentligt inflytande vid valet. I anledning härav uppdrogs åt

professorn S. Kjöllerström att utreda frågan. Kjöllerström drog den slutsatsen,

att ärkebiskopsvalet inte utan vidare kunde överlämnas till ärkestiftets präster.

Han påpekade, att sedan fyrahundra år tillbaka hade valet varit en angelägenhet

för hela den svenska kyrkan och att det gång efter annan också framhållits, att

de rikskyrkliga synpunkterna måste tillskrivas utslagsgivande betydelse vid

detta val. Vidare framhöll Kjöllerström, att kritiken mot den nuvarande valordningen

varit i hög grad överdriven och ofta givit en oriktig bild av det verkliga

förhållandet mellan ärkestiftets och de övriga valkorporationernas inflytande

på valet. Ehuru sålunda ingen grund fanns för uppfattningen att ärkestiftets

synpunkter inte blivit tillgodosedda vid ärkebiskopstillsättningarna, ansåg Kjöllerström

det dock vara av betydelse, att ärkestiftets inflytande på valutgången

erhöll en viss lagstadgad garanti. Kjöllerström föreslog därför, att en av ärkestiftets

prästerskap på förslag uppförd kandidat alltid skulle beredas plats på

det slutliga förslaget.

Av remissbehandlingen av Kjöllerströms betänkande framgår, att de flesta

domkapitlen i huvudsak anslöt sig till vad Kjöllerström anfört och föreslagit.

Domkapitlet i Linköping ansåg dock, att gällande ordning tillerkände ärkestiftet

ett skäligt inflytande vid valet, varför domkapitlet endast med tvekan tillstyrkte

förslaget. Domkapitlet i Växjö framhöll, att Kjöllerströms utredning snarare gav

vid handen, att någon ändring inte syntes påkallad och samma ståndpunkt intog

också domkapitlet i Karlstad samt kammarkollegiet. Inte heller Kjöllerströms

förslag föranledde någon åtgärd från Kungl. Maj:ts sida.

Kommittén

Kommittén framhåller, att den sedan reformationen tillämpade grundsatsen

att ärkebiskopsvalet är en angelägenhet för hela den svenska kyrkan motiverats

av den särställning i förhållande till övriga biskopar, som ärkebiskopen av ålder

intagit och alltjämt intager. Denna ärkebiskopsämbetets särskilda karaktär har

under senare tid blivit än mera framträdande, och kommittén anser därför, att

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963 39

grundsatsen om hela den svenska kyrkans medverkan i ärkebiskopsval bör upprätthållas.

Även om ärkebiskopen faktiskt intager ställning som den svenska kyrkans

främste representant, finner kommittén det dock otvivelaktigt, att hans huvudsakliga

ämbetsgärning är att vara biskop i Uppsala stift. Ehuru hela den svenska

kyrkans medverkan i ärkebiskopsval kan anses fullt motiverad, anser kommittén

likväl, att ärkestiftets representation vid valet bör beredas ett betydligt större

inflytande än den nu äger. Enligt kommitténs uppfattning bör man utgå från

att såväl ärkestiftets som hela kyrkans mening bör komma till uttryck vid

ärkebiskopsförslagets upprättande och att valutgången således inte bör helt domineras

av endera av de båda grupperna. För att tillgodose detta syfte föreslår

kommittén, att ärkebiskopsvalet förrättas var för sig av två valkorporationer,

den ena för ärkestiftet och den andra för kyrkan i övrigt. Ärkebiskopsförslaget

skall grundas på en sammanställning av de båda korporationernas för den slutliga

utgången av valet likvärdiga resultat. Vid valen inom de bada korporationerna

föreslås individuell röstningsmetod tillämpad.

Kommittén föreslår, att valkorporationen för Uppsala stift sammansättes pa

sätt kommittén föreslagit beträffande valförsamlingen vid de vanliga biskopsvalen,

dvs. av domkapitlets ledamöter, i huvudsak samtliga prästerliga tjänstinnehavare

i stiftet samt ett mot antalet röstberättigade präster i stort sett

svarande antal lekmannaelektorer.

Den gällande ordningen att rikets samtliga domkapitel medverkar i val av

ärkebiskop anser kommittén böra bibehållas. Eftersom domkapitlet i Uppsala

jämte ärkestiftets präster och lekmän skall företräda ärkestiftet, bör sålunda

rikets andra tolv domkapitel vid valet betraktas som företrädare för kyrkan i

övrigt.

Kommittén har ansett övervägande skäl tala för att också de tre under ärkebiskopens

ledning stående kyrkliga centralstyrelserna, svenska kyrkans missions-,

diakoni- och sjömansvårdsstyrelser, bör vid val av ärkebiskop beredas inflytande

bland riksintressets företrädare.

Kommittén föreslår sålunda, att valkorporationen för svenska kyrkan i övrigt

skall bestå av ledamöterna i rikets domkapitel, utom det i Uppsala stift, samt de

ledamöter i nämnda kyrkliga centralstyrelser, som inte i annan ordning äger rösträtt

vid ärkebiskopsvalet.

Korporationernas val skall enligt kommitténs förslag förrättas i överensstämmelse

med den ordning, som kommittén föreslagit i fråga om de vanliga biskopsvalen.

Inom ärkestiftets valkorporation skall sålunda valet förrättas i ärkestiftets

domkapitel av dettas ledamöter samt av ärkestiftets präster och lekmannaelektorer

vid kontraktsvis hållna förrättningar.

Kommittén föreslår, att valet inom valkorporationen för den svenska kyrkan

i övrigt förrättas av domkapitelslcdamöterna i vederbörande domkapitel samt

av de ledamöter i de tre kyrkliga centralstyrelserna, vilka i denna egenskap äger

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

deltaga i valet, vid ett för dem gemensamt sammanträde i Stockholm inför en av

domkapitlet i Uppsala utsedd valförrättare.

Kommittén föreslår vidare, att vid ärkebiskopsval tillämpas den röstningsprocedur,

som kommittén förordat i fråga om de vanliga biskopsvalen. Sålunda

bör varje vid valet avgiven valsedel upptaga tre namn, vilka tilldelas olika röstvärden

efter den ordning, vari de upptagits på valsedeln.

För förslagets upprättande föreslår kommittén följande ordning:

Valresultatet bestämmes särskilt för vardera valkorporationen. De tre, som

fått högsta rösttalen, skall anses vara nominerade av valkorporationen att uppföras

på förslag till ärkebiskopsämbetet. Mellan lika rösttal skiljes genom lottning.

De nominerade åsättes poängvärdena 1, Vä respektive Vs efter den ordningsföljd,

i vilken de nämnts. Ordningsföljden bestämmes efter rösttalen. Mellan

lika rösttal skiljes genom lottning. Eftersom vardera valkorporationen nominerar

tre ärkebiskopskandidater, kan sålunda båda valkorporationerna tillsammans

utse lägst tre och högst sex ärkebiskopskandidater.

På förslag till ärkebiskopsämbetet uppföres de tre av valkorporationerna nominerade,

som fått högsta sammanlagda poängvärde. Detta innebär bl. a. att

den som vid endera valkorporationens val fått högsta rösttalet alltid kommer att

uppföras på ärkebiskopsförslaget.

Remissyttranden

I fråga om avvägningen av inflytandet mellan Uppsala stift

och riket i övrigt vid ärkebiskopsval har olika meningar uttalats. Statskontoret,

de hörda länsstyrelserna, hovkonsistoriet, domkapitlen i Linköping,

Strängnäs, Växjö, Luleå och Stockholm lämnar kommitténs förslag i denna del i

huvudsak utan erinran.

Kammarkollegiet anför.

Det kan givetvis ifrågasättas, om Uppsala stift — låt vara att stiftet skäligen

bör beredas större inflytande på valutgången än för närvarande är fallet — härvidlag

bör helt jämställas med svenska kyrkan i övrigt. Reformen innebär en

flerfaldig utökning av stiftets nuvarande inflytande. De skäl, kommittén andragit

för detta sitt förslag, torde dock få anses bärande. Otvivelaktigt måste ärkebiskopens

huvudsakliga ämbetsgärning bestå uti att vara biskop i nämnda stift.

Domkapitlet i Uppsala anser, att de föreslagna reglerna om val av ärkebiskop

bör omarbetas. Som skäl härför har dåvarande ärkebiskopen Brilioth anfört, att

utvecklingen av de ärkebiskopen tillkommande uppgifterna snarast gått i den

riktningen, att hans befattning med ärenden som rör riket i dess helhet stegrats,

varför det inte nu synes rimligt att göra ärkestiftets inflytande vid valet så stort

som kommittéförslaget innebär. Fem ledamöter av domkapitlet säger, att det

kan ifrågasättas om inte förslaget ger valkorporationen för ärkestiftet alltför

stort inflytande. Eftersom det knappast kan vara möjligt att ange någon måttstock,

efter vilken graderingen av inflytandet skall ske, ser sig ledamöterna nöd
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

sakade att stanna för kommitténs förslag. Dock påpekar de, att domkapitlet i

Uppsala enligt förslaget får betydligt mindre inflytande vid valet än andra

domkapitel. För att undvika detta föreslår de att domkapitlet får rösta tillsammans

med de andra domkapitlen. Också domkapitlet i Göteborg anser att

domkapitlet i Uppsala om möjligt bör få rösta med övriga domkapitel.

Kammarkollegiet anför, att det framstår såsom en mindre tillfredsställande

konsekvens, att ledamöterna i domkapitlet i Uppsala kommer att få mindre

inflytande än övriga domkapitelsledamöter. Det synes dock vara förenat med

avsevärda svårigheter att på lämpligt sätt bereda domkapitlets ledamöter ett

ökat inflytande. En möjlig lösning vore att låta ledamöterna sammanföras med

de väljande i valkorporationen för svenska kyrkan, en annan att tillerkänna

ledamöternas röster förhöjt värde genom att inräkna dem i båda valkorporationernas

röster. Ingendera av dessa lösningar synes dock kunna förordas, då de

skulle stå mindre väl samman med de grundläggande principerna för kommitténs

båda förslag. Kollegiet anser sig därför inte böra föreslå någon ändring av kommittéförslaget

på denna punkt.

Domkapitlet i Härnösand anför.

Liksom synen på biskopens ställning är avgörande för ställningstagandet för

frågan om lekmannamedverkan vid biskopsval, så måste synen på ärkebiskopens

ställning bli bestämmande vid bedömningen av ärkestiftets anspråk på ökat inflytande

vid ärkebiskopsval. I sitt avsnitt om »Ärkebiskopsämbetet i den svenska

kyrkan» har betänkandet fäst uppmärksamheten på den utveckling, som

under nyaste tid skett och som medfört att ärkebiskopen alltmera kommit att

framstå som hela den svenska kyrkans självskrivna representant utåt och inåt

med därmed förenade viktiga uppgifter, en ställning markerad särskilt genom

ordförandeskapet i de centrala kyrkliga styrelserna och i biskopsmötet. Vid sin

egen bedömning av frågan har kommittén emellertid inte denna utveckling i

tankarna utan utgår från ett konstaterande, att ärkebiskopens huvudsakliga

ämbetsgärning otvivelaktigt är att vara biskop i Uppsala stift, och kommer till

slutsatsen, att ärkestiftet och svenska kyrkan i övrigt bör äga lika inflytande

på valets slutliga utgång.

Mot bakgrunden av den utveckling som skett i fråga om ärkebiskopens ställning

med allt starkare betoning av hans rikskyrkliga uppgifter finns det anledning

att ställa sig tveksam inför konsekvenserna av ett förslag, som går betydligt

längre än något tidigare i tillmötesgående av önskemålet att ge ärkestiftet ökat

inflytande.

Så starka skäl synas kunna anföras för att den svenska kyrkan i övrigt behåller

en viss övervikt, att domkapitlet vill påyrka en omprövning av förslaget

i denna del. Detta önskemål skulle, utan att förslagets uppbyggnad av valordningen

rubbas, kunna ske därigenom att namnen på den rikskyrkliga valkorporationens

preliminära förslag tillräknades ett högre röstvärde vid sammanställandet

av det definitiva ärkebiskopsförslaget. Det förtjänas å andra sidan

övervägas, om i så fall inte ärkestiftet borde erhålla den särskilda garanti, som

tidigare föreslagits av Kjöllerström.

Domkapitlet i Skara anser det ogörligt att komma fram till en ändamålsenlig

lösning av frågan om val av ärkebiskop med mindre än att hela frågan om ärkebiskopsämbetets

karaktär och omfattning upptages till en ingående behandling.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

Liknande synpunkter framföres av domkapitlet i Göteborg som framhåller bl. a.

följande.

Vad gäller biskopsvalskommitténs betänkande om ärkebiskopsval hade domkapitlet

önskat, att frågan om ärkebiskopens tjänst i stifts- och rikssammanhang

samt om ärkebiskopstjänstens eventuella uppdelning hade blivit föremål för ingående

undersökning. Då så inte skett har domkapitlet att taga ställning till

ärkebiskopsvalet utifrån ärkebiskopsämbetets nuvarande omfattning. Det synes

då domkapitlet, att ett större inflytande på ärkebiskopsvalet från ärkestiftet är

berättigat och att avvägandet mellan stiftsintresset och riksintresset bör förskjutas

till förmån för ärkestiftet. Dock är domkapitlet av den meningen, att

avvägningen inte rättvisligen kan ske så, att stifts- och riksintresset avdömes

som likaberättigade. Så länge ärkebiskopen har de nuvarande uppgifterna i

svenska kyrkan i sin helhet, vilka uppgifter från tid till tid ökar, anser domkapitlet

det riktigt, att domkapitlens andel i ärkebiskopsvalet överväger ärkestiftets.

Domkapitlet vill därför föreslå, att frågan om ärkebiskopsvalet upptages

till ny behandling.

Sammansättningen av valkorporationerna vid val av ärkebiskop

diskuteras av åtskilliga remissorgan. Hovkonsistoriet, domkapitlen i

Skara, Karlstad, Härnösand, Visby och Stockholm, Svenska kyrkans diakonistyrelse

samt styrelsen för Svenska prästförbundet anser, att de svenska utlandskyrkoherdarna

skall få deltaga i ärkebiskopsvalet. Flertalet av de nämnda

remissorganen finner också att lekmännen i utlandsförsamlingarna bör få medinflytande

vid valet. Diakonistyrelsen anför i frågan.

Beträffande ärkebiskopsval vill diakonistyrelsen framhålla värdet av att relationerna

till utlandsförsamlingarna och utlandsprästema mera beaktas.

I egenskap av preses i Uppsala domkapitel har ärkebiskopen jämväl att övervaka

de svenska utlandsförsamlingarna.

Tanken att förbindelserna mellan utlandsförsamlingarna och hemlandskyrkan

borde utvecklas och stärkas har vid flera tillfällen under de senare decennierna

varit föremål för diskussion och övervägande inom kyrkomötet. Olika framställningar

i detta ärende har även av kyrkomötet avlåtits till Kungl. Maj:t. Någon

lösning av denna ur skilda synpunkter betydelsefulla fråga har emellertid inte

hittills kommit till stånd.

Härmed erinras om att så sent som vid 1957 års kyrkomöte frågan ånyo var

föremål för behandling i anslutning till motion i ärendet, nr 64. I utlåtandet

över denna motion vitsordade vederbörande utskott, att det alltjämt föreligger

ett behov av att stärka förbindelserna mellan dessa församlingar och hemlandskyrkan.

Diakonistyrelsen delar helt denna uppfattning och finner det därför

önskvärt, att även utlandsförsamlingarna kunde beredas tillfälle att deltaga i

ärkebiskopsval genom särskilda utsedda lekmannaelektorer — i enlighet med de

grundläggande principerna för biskopsvalsreformen.

Om genomförandet av en sådan anordning skulle visa sig oframkomligt, vill

diakonistyrelsen framhålla, att det i varje fall vore berättigat och önskvärt, att

prästerskapet i de svenska utlandsförsamlingarna får rätt att deltaga i ärkebiskopsval.

Principiellt lämpligast synes därvid vara, att dessa präster bildar en

särskild gemensam grupp inom riksvalkorporationen på sätt bl. a. föreslogs i

ärkebiskop Eidems promemoria till ecklesiastikdepartementet 1933.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

43

Förslaget om att ledamöterna i de tre centrala kyrkliga styrelserna skall äga

rösträtt inom rikskorporationen vid ärkebiskopsval avstyrkes av kammarkollegiet

som anför.

Vad härefter angår valkorporationen för svenska kyrkan kan kollegiet inte

tillstyrka förslaget, att ledamöterna i missionsstyrelsen, diakonistyrelsen och

sjömansvårdsstyrelsen skall ingå i valkorporationen. Dessa styrelser är inte inorganiserade

i svenska kyrkan på samma fasta sätt som domkapitlen, och styrelsernas

organisation är också mera obestämd. Det bör inte komma i fråga att

på en omväg infoga dessa styrelser i den kyrkoorganisation som är befäst genom

lagstiftning enligt regeringsformen § 87 mom. 2:o. Kollegiet anser därför, att

ifrågavarande valkorporation lämpligen bör begränsas till att avse allenast ledamöterna

i rikets domkapitel, med eller utan undantag för Uppsala domkapitel.

Domkapitlet i Stockholm ifrågasätter, om inte tillsättningsförfarandet av

ärkebiskop onödigt kompliceras genom att de tre kyrkliga centralstyrelsernas

ledamöter erhåller rätt att deltaga i valet. Domkapitlet påpekar, att ett stort

antal av dessa styrelsers ledamöter i egenskap av biskopar eller domkapitelsledamöter

ändå blir röstberättigade.

I fråga om upprättande av ärkebiskopsförslaget anför

kammarkollegiet.

Upprättande av förslaget till ärkebiskopsval sker genom sammanställning av

valresultaten för båda valkorporationerna. Första namnet på vardera förteckningen

kommer alltid att upptagas på själva förslaget. Beträffande det tredje

namnet torde detta inte sällan komma att få bestämmas genom lottning, något

som i och för sig synes mindre tillfredsställande. Möjligen skulle kunna ifrågasättas

att till förekommande av berörda olägenhet vid lika röstetal till tredje

förslagsrummet upptaga fyra namn på själva förslaget. Kollegiet anser dock tillräckliga

skäl inte föreligga för att för ändamålet föreslå en ändring av regeringsformen

§ 29.

Liknande synpunkter framföres av domkapitlet i Karlstad.

Föredraganden

I det föregående har behandlats frågan om biskopsval och hur lekmännen

skall beredas ett tillbörligt inflytande vid valet. Härvid har jag bortsett från

vilken ordning, som bör gälla för utseende av ärkebiskop, även om självfallet

också här spörsmålet om ökning av lekmannainflytandet bör beaktas. Ordningen

för ärkebiskopsval har nämligen alltid behandlats skild från vad som bör gälla

för utseende av övriga biskopar i kyrkan. Detta sammanhänger med ärkebiskopens

ställning som både stiftschef i Uppsala stift och den främste företrädaren

för den svenska kyrkan såväl utåt som inom kyrkan själv, bl. a. i biskopsmötet

och i de kyrkliga centralstyrelserna. Vid prövningen av spörsmålet om ordningen

för ärkebiskopsval måste därför den svåra frågan lösas, hur stort inflytandet på

valet Uppsala stifts väljare — präster och lekmän — skall ha i förhållande till

svenska kyrkan i övrigt.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

Som framgått av den lämnade redogörelsen för tidigare reformförslag rörande

ärkebiskopsvalet har den gällande ordningen sedan lång tid tillbaka utsatts för

kritik. Allmänt har därvid ansetts, att ärkestiftet haft för litet inflytande vid

valet. För närvarande uppsätter fjorton valkorporationer var för sig förslag till

ärkebiskop, nämligen de tretton domkapitlen i rikets stift samt ärkestiftets

prästerskap. Ärkestiftets inflytande motsvarar således en sjundedel av de väljandes

hela röststyrka. Det bör i sammanhanget erinras om att detta inflytande

tidigare varit något större, då konsistorierna i Uppsala och Stockholm deltog i

valet. Den gällande ordningen har vidare kritiserats i det avseendet, att fjorton

korporationer avger var sin kollektiva röst.

I den från tid till annan förda diskussionen har huvudsakligen två utvägar

anvisats att söka nå en lösning av problemet. Den ena är att slopa den kollektiva

rösträkningen och endast låta personliga röster ligga till grund för förslaget.

Den andra utvägen är att ge ärkestiftets förslag ett förhöjt röstvärde. Kommittén

har stannat för ett förslag, som innebär att valkorporationernas antal minskas

till endast två, den ena representerande ärkestiftet och den andra svenska

kyrkan i övrigt, samt att ett system med personliga röster tillämpas inom vardera

korporationen, vilka båda får lika stort inflytande vid upprättandet av det

slutliga förslaget.

Kommitténs förslag får anses vara en utbyggnad av det förslag som 1933

framlades av ärkebiskopen Eidem. Tidigare förslag i ämnet har däremot

gått ut på att ärkestiftets förslag skulle ges ett förhöjt röstvärde. Det mest

genomarbetade av dessa förslag synes vara det som 1915 framlades inom justitiedepartementet

i form av en promemoria. Det förtjänar omnämnas att vid

remissbehandlingen av detta förslag rådde så gott som full enighet om att det

borde genomföras samt att också 1929 års kyrkomöte fann sig kunna biträda de

riktlinjer som dragits upp i promemorian.

Vid remissbehandlingen av det nu föreliggande förslaget har inte samma enhällighet

kommit till synes som då det gäller förslaget till biskopsval i övrigt,

även om flertalet remissinstanser godtagit vad kommittén föreslagit också i förevarande

del. De mera kritiska remissmyndigheterna har i huvudsak beträtt två

vägar. Sålunda anser bl. a. domkapitlen i Göteborg och Härnösand, att riksintresset

bör ges ett större inflytande än stiftsintresset och i denna fråga ställer sig

också kammarkollegiet och domkapitlet i Uppsala tveksamma, även om de anser

sig böra acceptera förslaget om lika stort inflytande mellan de båda intressena.

Ett par remissinstanser har förklarat sig anse, att det inte går att komma fram

till en ändamålsenlig lösning av frågan, förrän det större spörsmålet om ärkebiskopsämbetets

karaktär och ställning inom svenska kyrkan blivit utredd.

Till vad sålunda förekommit vill jag först framhålla, att det för närvarande

— i vart fall inte så länge arbetet inom kyrka—statutredningen pågår — inte

kan komma i fråga att sammankoppla den nu föreliggande frågan med det

mera svårlösta och för kyrkans organisation genomgripande spörsmålet om

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

45

en annorlunda utformning av ärkebiskopens uppgifter och ställning. Ärendet

bör därför behandlas med utgångspunkt i den nu bestående organisationen, i

vilken ärkebiskopen dels är chef för Uppsala stift, dels därjämte företräder

svenska kyrkan i dess helhet.

Emellertid ger, som jag redan antytt, remissbehandlingen av kommitténs förslag

inte något entydigt besked; fastmera har de kritiska röster som höjts mot

förslaget gjort mig tveksam om kommittén kommit fram till den bästa lösningen

av problemet. Utan tvekan har de remissinstanser rätt som påpekat, att ärkebiskopens

uppgifter beträffande svenska kyrkan i sin helhet från tid till tid ökar

och att hans ställning i rikskyrkliga sammanhang allt starkare betonas. Jag vill

också framhålla, att i den tidigare diskussionen har så gott som alltid ansetts, att

riksintresset bör ha övervikt, även om Uppsala stifts inflytande i och för sig bör

ökas. Vidare bör erinras om att den av professorn Kjöllerström företagna utredningen

närmast ger vid handen, att några mera genomgripande åtgärder inte är

nödvändiga för att få till stånd en godtagbar avvägning av de båda intressena

samt att Kjöllerströms uppfattning härvidlag godtagits av flertalet domkapitel.

Vid mitt övervägande av de hithörande problemen har jag funnit mig böra

stanna inför att förorda en mindre genomgripande förändring av den nuvarande

ordningen än den kommittén föreslagit. Jag vill därvid anknyta till tidigare av

bl. a. kyrkomötet godtagna förslag att behålla den kollektiva röstningen men

— med bibehållande av en viss övervikt för riksintresset — ge Uppsala stifts

förslag ett förhöjt röstvärde.

Olika åsikter kan naturligtvis göra sig gällande hur långt man bör sträcka sig

för att tillgodose ärkestiftets intressen. Enighet torde dock råda därom, att

detta bör vara så stort, att åtminstone ett av stiftet föreslaget namn kan komma

med på det slutliga förslaget. Härutöver torde den exakta avvägningen vara

rätt vansklig att göra, även om man — med beaktande av de förändringar som

inträtt — kan ha god hjälp i tidigare framlagda förslag. Innan denna avvägning

sker synes det mig dock nödvändigt att bestämma dels hur valkorporationen för

ärkestiftet skall vara beskaffad, dels hur många andra valkorporationer än detta

stift, som skall deltaga i valet.

Jag finner det naturligt, att den korporation, som skall representera Uppsala

stift, bygges upp på samma sätt som valkorporationen i andra stift. Det under

remissbehandlingen inom bl. a. domkapitlet i Uppsala framförda önskemålet att

detta domkapitel skall få deltaga i röstningen i riksdelen av valmanskåren

— dvs. i den nu avhandlade ordningen få rösta för sig som egen valkorporation

i likhet med de andra domkapitlen — finner jag med hänsyn härtill inte kunna

tillgodoses. Det torde inte med fog kunna göras gällande, att domkapitlet mera

företräder ett riksintresse än intressena inom sitt eget stift. En annan sak är att

förhållandet kan beaktas vid avvägningen av det förhöjda röstvärde, som ärkestiftets

förslag bör ges.

Flera remissinstanser har påyrkat, att de svenska utlandsförsamlingarna och

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

deras prästerskap skall få rösträtt vid ärkebiskopsval. Nämnda församlingar

lyder under domkapitlet i Uppsala. Jag finner också flera av de skäl som anförts

för en sådan ordning vägande. Med hänsyn till bl. a. de skiftande reglerna om

medlemskap i dessa församlingar torde det för närvarande inte vara möjligt att

låta lekmännen i församlingarna deltaga i valet. Detta förhållande behöver dock

inte utesluta, att församlingarnas kyrkoherdar — till antalet sju — får rösträtt.

Jag vill därför förorda, att dessa präster ingår i valkorporationen för Uppsala

stift.

Vad så angår den del av valmanskåren, som skall representera svenska kyrkan

i övrigt, har kommittén föreslagit, att domkapitlen samt ledamöterna i de tre

kyrkliga centralstyrelserna skall deltaga i valet. När det gäller domkapitlen

biträder jag förslaget och vill i sammanhanget endast erinra om att till följd

av vad jag tidigare förordat rösträtten för de teologiska fakulteternas samtliga

professorer inte vidare kommer att bestå.

Mot rösträtt för ledamöterna i de tre kyrkliga centralstyrelserna har kammarkollegiet

invänt, att styrelserna inte är inordnade i svenska kyrkans organisation

på samma sätt som domkapitlen. Jag delar på anförda skäl kollegiets uppfattning

och finner det inte lämpligt att nu låta dessa styrelser deltaga i valet. Såsom

domkapitlet i Stockholm påpekat, torde flera av ledamöterna i styrelserna

kunna utöva inflytande vid valet genom att rösta i egenskap av ledamot i domkapitel.

Det anförda föranleder mig alltså att föreslå en ordning, enligt vilken ärkebiskopsvalet

skall förrättas dels inom Uppsala stift av en valkorporation, som

är i huvudsak sammansatt på samma sätt som föreslagits beträffande biskopsval

i allmänhet, dvs. av domkapitlets ledamöter, de flesta av stiftets präster — jämte

utlandskyrkoherdarna — samt elektorer för stiftets lekmän, dels av domkapitlen

i övriga stift, av vilka vart och ett för sig skall utgöra en valkorporation.

Med utgångspunkt i denna organisation finner jag, efter gjorda beräkningar,

att avvägningen mellan det inflytande Uppsala stift bör ha och det intresse som

företrädes av svenska kyrkan i övrigt bör göras så, att förslaget från valkorporationen

i stiftet ges ett sex gånger så högt röstvärde som ett vart av

domkapitlens. Härvid ges riksintresset en övervikt samtidigt som garantier

torde skapas, att stiftets uppfattning kommer till uttryck på det slutliga förslaget.

Det av kommittén föreslagna tillvägagångssättet vid röstavgivning, röstsammanräkning

och upprättande av förslag finner jag i allt väsentligt kunna

tillämpas även vid den nu förordade ordningen för val av ärkebiskop. Poängvärdena

blir således för ärkestiftets förslag 6 för det första namnet på förslaget,

3 för det andra och 2 för det tredje, under det att namnen på varje domkapitels

förslag graderas enligt den vanliga skalan 1—Va—V3 i den ordning de förekom
-

mer.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 195 år 1963 47

6. Specialmotivering till lagförslagen

Kommittén har, som tidigare nämnts, avgivit förslag till två särskilda lagar,

en om biskopsval och en om ärkebiskopsval. Under remissbehandlingen har från

ett par remissinstanser anförts, att uppdelningen på två lagar förefaller opraktisk

och att lagtekniska skäl inte torde hindra att de båda förslagen sammanföres

till ett. Jag biträder denna uppfattning. På grundval av de allmänna överväganden,

som jag redovisat i det föregående, har inom ecklesiastikdepartementet

upprättats förslag till lag om biskopsval, som alltså innehåller regler om val

av såväl biskop som ärkebiskop. Vidare har upprättats förslag till lag om upphävande

av 2 § 5 mom. lagen den 13 november 1936 om domkapitel.

De sålunda upprättade lagförslagen torde såsom bilaga (Bilaga A) få fogas till

statsrådsprotokollet i detta ärende.

Jag övergår härefter till att behandla vissa detaljspörsmål i anslutning till de

skilda lagförslagen. För varje paragraf i förslaget till lag om biskopsval anges

dess motsvarighet i kommitténs förslag till lag om biskopsval (FBL) och lag om

ärkebiskopsval (FÄL). I den mån stadgandena i sak överensstämmer med kommitténs

förslag anser jag det i allmänhet tillräckligt att endast hänvisa till den

av kommittén lämnade motiveringen.

I en fråga upptar förslaget inte någon motsvarighet till kommitténs förslag.

Det gäller bestämmelserna i 17 § FBL och 10 § FÄL, enligt vilka elektor vid

biskopsval skall äga för resa, som påkallas av uppdraget, av vederbörande pastorat

åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning enligt av Kungl. Maj:t

meddelade grunder. Kammarkollegiet har här ansett, att denna bestämmelse

inte är av sådan art, att den bör upptagas i lagstiftning av kyrkolags natur. För

egen del vill jag framhålla, att det torde stå varje pastorat fritt att besluta om

ersättning till elektor. Någon närmare reglering av denna fråga finner jag inte

påkallad.

Förslaget till lag om biskopsval

Lagens rubrik

De grundläggande bestämmelserna om biskopsval, däri inbegripet ärkebiskopsval,

återfinnes för närvarande i 20 kap. kyrkolagen, som till rubrik har »Om

biskopsval». Detta kapitel avses nu bli ersatt av ny lagstiftning, som upptar

regler om val av både ärkebiskop och biskop. Det synes därvid lämpligt att

behålla den tidigare terminologien och låta termen biskopsval avse val till båda

ämbetena. Enligt det i förslaget använda uttryckssättet är sålunda ärkebiskopsval

en form av biskopsval. I enlighet härmed har lagförslaget benämnts »lag om

biskopsval».

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

Allmänna bestämmelser

1 §•

Paragrafen överensstämmer i sak med 1 och 2 §§ FBL och 1 § FÄL. Jämför

också 3 § FÄL och specialmotiveringen till 9 §.

2 §■

I denna paragraf, som motsvarar 3 § FBL, meddelas bestämmelser angående

rösträtt vid biskopsval. De har behandlats under avsnittet 3 i allmänna motiveringen,

till vilket jag får hänvisa.

Som församlingsprästerlig tjänst anses tjänst som domprost, kyrkoherde, komminister

och kyrkoadjunkt i territoriell församling eller motsvarande tjänst i de

icke-territoriella församlingar, som inte lyder under hovkonsistoriet. Tjänsten

som garnisonspastor i Boden grundar inte rösträtt.

Som tidigare framhållits tillkommer rösträtten den som vid valet innehar

tjänst samt den som uppehåller vakant tjänst, oavsett om han uppehåller tjänsten

å vikariatslöneförordnande eller om han endast är förordnad för kortare tid.

Det är måhända överflödigt att erinra om att förordnandet bör ha meddelats

för att tillgodose de prästerliga uppgifterna i pastoratet. Att ge förordnande enbart

i syfte att för valdagen fylla en lucka i organisationen bör inte komma

i fråga.

3§-

Paragrafen innehåller regler för valkoporationema vid ärkebiskopsval. Denna

fråga har behandlats under avsnittet 5 i allmänna motiveringen. Beträffande

kommitténs förslag, se 2 §, 4 § första stycket och 5 § första stycket FÄL.

Val av elektorer

4 §.

Beträffande denna paragraf, som motsvarar 4 § FBL, får hänvisas till den

allmänna motiveringen under avsnittet 3.

5§-

Paragrafen överensstämmer i sak med 5 § FBL. Beträffande motiveringen får

hänvisas till avsnittet 3.

Den församlingsprästerliga organisationen undergår ytterst sällan några förändringar

under löpande år. Några svårigheter att fastställa antalet elektorer

som skall motsvara antalet prästtjänster torde därför inte uppkomma. Antalet

kan alltså som regel förutsättas vara detsamma såväl dagen för elektorsvalet som

dagen för biskopsvalet. Den omständigheten att en präst har viss tjänstgöring i

pastoratet ger inte rätt för pastoratet att utse lekmannaelektor, som motsvarar

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

prästen. Antalet elektorer får motsvara allenast de genom beslut av Kungl.

Maj:t inrättade församlingsprästerliga tjänsterna. Skall enligt Kungl. Maj:ts

beslut en komminister- eller kyrkoadjunktstjänst vara inrättad i visst pastorat

med tjänstgöring också i annat pastorat, skall lekmannaelektor, som motsvarar

prästen, utses endast i det förstnämnda pastoratet.

6§-

I paragrafen ges bestämmelser om vilket organ som skall utse lekmannaelektorer.

Beträffande den närmare motiveringen får hänvisas till avsnittet 3.

Elektorsvalet förrättas av det organ, som har beslutanderätten i frågor, för vars

handhavande pastoratet skall vara kyrklig samfällighet. Särskilda bestämmelser

har inte meddelats för sådana icke-territoriella församlingar, rörande vilka lagen

om församlingsstyrelse inte gäller. I sådan församling tillämpas den ordning som

där i allmänhet gäller för fattande av beslut i valfrågor.

Enligt 3 § lagen om församlingsstyrelse kan Kungl. Maj:t förordna, att två

eller flera församlingar, som tillsammans bildar ett pastorat, inte skall utgöra

kyrklig samfällighet. Detta får till följd att pastoratet kommer att sakna representativt

organ. En bestämmelse, som ger Kungl. Maj:t befogenhet att vid sådant

förhållande förordna om vilket organ som skall utse elektorer, har upptagits

i paragrafens andra stycke.

Beträffande kommitténs förslag, se 6, 7 och 9 §§ FBL.

7 §•

Jämför 8 § FBL. Enligt paragrafen medför valbarhet till kvrkofullmäktig i

församling inom pastoratet behörighet att utses till elektor. Detta innebär bl. a.

att elektor skall vara medlem av svenska kyrkan, ha uppnått tjugotre års ålder

och inte vara omyndig. Landshövding, landssekreterare, landskamrerare och innehavare

av motsvarande befattningar vid överståthållarämbetet är inte valbara

till elektor. Elektor måste också vara boende inom pastoratet.

Präst, som äger rösträtt vid biskopsvalet, bör uppenbarligen inte vara behörig

att vara elektor. Något hinder att till elektor välja annan prästvigd person finnes

däremot inte.

8§.

Paragrafen motsvarar 10 och 11 § FBL och innehåller de konstitutiva bestämmelserna

för val av elektor och suppleant. För valet gäller de regler, som i allmänhet

gäller för handläggning av fråga om val inom det representativa kyrkokommunala

organet, se 15—25 §§ samt 37 och 41 §§ lagen om församlingsstyrelse.

Härav följer bl. a. att valet skall, där det begäres, ske med slutna sedlar

samt att vid lika rösttal lottning skall ske. Något hinder för präst, som är kyrkofullmäktig,

församlingsdelegerad eller har rösträtt på kyrkostämma, att deltaga

i valet stadgas inte. Det närmare förfarandet vid proportionellt val är reglerat i

lagen den 15 april 1955 (nr 138) om proportionellt valsätt inom landsting, kommunalfullmäktige

m. m.

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 sand. Nr 196

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

Biskopsvalets förrättande

9 §•

Jämför 12 § FBL och 3 § FÄL. Enligt gällande bestämmelser skall domkapitlet,

i samband med anmälan till Kungl. Maj:t om inträffad ledighet vid biskopstjänst,

göra hemställan om biskopsvals företagande samt därvid föreslå lämplig

dag, som Kungl. Maj:t skall utsätta för valet. Lämplig dag torde dock kunna

bestämmas av domkapitlet inom en av Kungl. Maj:t bestämd tidsfrist. Därvid

bör uppmärksammas att valet inte utsättes till tidpunkt, då många röstberättigade

präster åtnjuter ledighet, t. ex. för semester.

Enligt kommitténs förslag skall Kungl. Maj:t bestämma den närmare tidpunkten

för ärkebiskopsval. Det kan visserligen i och för sig diskuteras att låta

domkapitlet i Uppsala bestämma dag för valet. Med hänsyn till antalet valkorporationer

synes det dock lämpligt att Kungl. Maj:t fattar beslut i denna

— inte ofta förekommande — fråga. Ärkebiskopsvalet bör, om inte särskilda

skäl föreligger till annat, förrättas på samma dag i alla valkorporationema.

10 §.

Paragrafen, som motsvarar 13 § FBL samt 4 § andra stycket och 5 § andra

stycket FÄL, innehåller regler rörande ordningen för biskopsvalets förrättande.

Med hänsyn till det stora antalet väljande lärer det inte vara lämpligt att

hålla en valförrättning för alla väljande. Det nuvarande systemet med val dels i

domkapitlet för dess ledamöter och dels i kontrakten torde sålunda böra bibehållas.

Domkapitelsledamöter röstar alltid i sitt eget domkapitel.

Lekmannaelektorerna bör uppenbarligen rösta i det kontrakt dit det pastorat

hör, för vilket de blivit utsedda. En motsvarande ordning för församlingsprästerna

är också lämplig. De bör alltså rösta i det kontrakt, till vilket det pastorat

hör, där de har sin tjänstgöring förlagd. Kontraktsadjunkter bör rösta i sitt

kontrakt. När det gäller andra prästerliga väljare, stiftsadjunkter samt kyrkoherdar

för döva och kyrkoherdar i utlandet, synes i enlighet med kommitténs förslag

lämpligt, att de utövar sin rösträtt i det kontrakt, där domkyrkan är belägen.

Det torde vara lämpligt, att domkapitlet före valet upprättar en förteckning

över röstberättigade väljare i varje kontrakt, vilken kan tjäna till ledning

vid valförrättningen.

Personlig inställelse vid valförrättning bör vara regel. Sådan bör stadgas för

lekmannaelektorerna, för vilka i händelse av förfall suppleant kan inträda. Även

av domkapitlets ledamöter bör liksom nu krävas personlig inställelse vid valet.

Om domkapitelsledamot ersättes av suppleant vid valet i domkapitlet, äger han

inte i annan egenskap, t. ex. av församlingspräst, rösträtt. Härom stadgas i paragrafens

sista stycke.

För de prästerliga väljarna bör också regeln vara, att de personligen skall

inställa sig vid valet. I vissa fall skulle det dock vara oskäligt att kräva detta.

Det gäller t. ex. kyrkoherdar för döva, kyrkoherdar i utlandet eller i fall, där

opaginerad Kontrollera mot PDF

Öl

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 195 år 1963

sjukdom, tjänsteförrättningar e. d. lägger hinder i vägen för deltagande. Av

naturliga skäl bör utlandskyrkoherdarna regelmässigt använda poströstning. I

fjärde stycket har därför upptagits en bestämmelse, enligt vilken nu nämnda

kyrkoherdar eller präst, som har laga förfall, äger före valet insända valsedel.

11 §•

Paragrafen överensstämmer med 14 § FBL. Jämför också 6 § FÄL.

Sammanräkning och biskopsförslags upprättande

12 §.

Paragrafen överensstämmer i sak med 15 § FBL och 7 § FÄL. Den innebär

att de nuvarande kontraktsvis hållna sammanräkningarna inte längre skall äga

rum utan att all sammanräkning skall ske i domkapitlet. Av denna princip följer

också att vid ärkebiskopsval sammanräknas inte de skilda domkapitlens röster

i respektive domkapitel, utan denna sker vid ett och samma tillfälle av domkapitlet

i Uppsala.

Beträffande paragrafens andra stycke får hänvisas till avsnitt 4 i den allmänna

motiveringen.

13 §.

Paragrafen motsvarar 16 § första stycket FBL.

14 §.

Jämför 8 § och 9 § första—fjärde styckena FÄL. Beträffande paragrafens

innehåll får hänvisas till avsnittet 5 i den allmänna motiveringen.

Enligt paragrafen åligger det domkapitlet i Uppsala att upprätta ärkebiskopsförslaget.

Härigenom kan detta genom besvär bli föremål för rättslig prövning,

något som för närvarande inte är möjligt, då förslaget upprättas i ecklesiastikdepartementet.

15 §.

Paragrafen motsvarar 16 § andra stycket FBL och 9 § femte stycket FÄL.

Besvär

16—18 §§.

I förevarande paragrafer har upptagits besvärsreglerna vid biskopsval. De

överensstämmer i sak med 18—20 §§ FBL (utom såvitt avser en bestämmelse av

förvaltningsteknisk natur, som kan utfärdas i administrativ väg). Jämför 11 §

FÄL. Det bör märkas, att med den utformning förslaget erhållit får klagan över

elektorsval föras av ledamot i det organ, som förrättat valet, dvs. i allmänhet

kyrkofullmäktig eller församlingsdelegerad. I de fall elektorsvalet förrättas å kyrkostämma,

äger envar, som är röstberättigad på sådan stämma, anföra besvär

över valet. Självfallet kan nu nämnda kategorier klagande grunda sin talan endast

på felaktighet vid elektorsvalet, som kunnat påverka utgången i biskops
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

valet. Eljest är klagorätten strikt knuten till den krets, som äger deltaga i själva

biskopsvalet.

Särskilda bestämmelser

19 §.

I gällande biskopsvalsbestämmelser saknas föreskrift, hur det skall förfaras

om på biskopsförslaget uppförd avlider, blir obehörig eller avsäger sig kandidatur

till biskopsämbetet. Kommittén (21 § PBL och 12 § FÄL) har föreslagit,

att det i sådant fall skall ankomma på Kungl. Maj:t att besluta i saken. Kommittén

uttalar, att Kungl. Maj:t i ett sådant läge bör äga befogenhet att besluta,

om nytt val skall företagas eller inte. Jag delar denna uppfattning. I förslaget

har intagits en till innehållet mera preciserad bestämmelse, som gör det

möjligt för Kungl. Maj:t att i förevarande fall förordna om nytt val. Sådant val

bör föregås av nya elektorsval.

20 §.

De ytterligare föreskrifter, som är behövliga för tillämpningen av denna lag,

avses bli utfärdade i en särskild stadga om biskopsval.

Förslaget till lag om upphävande av 2 §

5 mom. lagen om domkapitel

Beträffande detta förslag får hänvisas till avsnitten 3 och 5 i den allmänna

motiveringen.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1964-, varvid samtidigt

20 kap. kyrkolagen och 1759 års förordning om biskops- och superintendentsval

ävensom 2 § 5 mom. lagen om domkapitel föreslås bli upphävda.

7. Hemställan

Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över ifrågavarande

förslag till

1) lag om biskopsval samt

2) lag angående upphävande av 2 § 5 mom. lagen den 13 november 1936

(nr 567) om domkapitel,

av den lydelse bilaga A1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets

övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj:t

Konungen.

Ur protokollet:

Marianne Astell

1 Bilagan, som bortsett från några redaktionella jämkningar är likalydande med de vid skrivelsen

till kyrkomötet fogade lagförslagen, har här utelämnats.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

53

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 20 juni 1963.

Närvarande:

justitieråden Romanus,

Digman,

Nordström,

regeringsrådet Holmgren.

Enligt lagrådet den 17 juni 1963 tillhandakommet utdrag av protokoll över

ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 22 maj

1963, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87

regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättade förslag till

1) lag om biskopsval och 2) lag angående upphävande av 2 § 5 mom. lagen den

13 november 1936 (nr 567) om domkapitel.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet av

lagbyråchefen Georg Ericsson.

Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet:

Birgitta Liljefors

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28

juni 1963.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman,

Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist, Aspling.

Statsrådet af Geijerstam anmäler efter gemensam beredning med statsrådets

övriga ledamöter lagrådets den 20 juni 1963 avgivna utlåtande över de den

22 maj 1963 till lagrådet remitterade förslagen till

1) lag om biskopsval; samt

2) lag angående upphävande av 2 § 5 mom. lagen den 13 november 1936 (nr

567) om domkapitel.

Med förmälan att lagrådet lämnat ifrågavarande lagförslag utan erinran hemställer

föredraganden, att från kyrkomötet måtte jämlikt § 87 mom. 2:o regeringsformen

inhämtas yttrande, huruvida kyrkomötet godkänner lagförslagen.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj :t

Konungen att till kyrkomötet skall avlåtas skrivelse av den

lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Marianne Astell

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

55

Bilaga

Nr 35

Kyrkomötets underdåniga skrivelse i anledning av Kungl. Maj:ts

skrivelse med förslag till lag om biskopsval, m.m.

(Särskilda utskottets betänkande nr 8)

Till KONUNGEN

I skrivelse till kyrkomötet den 28 juni 1963, nr 8, har Eders Kungl. Maj:t,

under åberopande av skrivelsen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll,

förklarat Sig vilja inhämta kyrkomötets yttrande, huruvida kyrkomötet

godkände vid skrivelsen fogade förslag till dels lag om biskopsval, dels ock lag

angående upphävande av 2 § 5 mom. lagen den 13 november 1936 om domkapitel.

I samband med skrivelsen har kyrkomötet till behandling förehaft, utom annat,

två inom mötet med anledning av densamma väckta motioner, nr 6 och 61.

Särskilda utskottet har i ärendet avgivit betänkande, nr 8, vilket här i avtryck

bifogas.

Kyrkomötet får härigenom i underdånighet

dels i anledning av förslaget till lag om biskopsval förklara, att kyrkomötet

antager principen om vidgat lekmannainflytande vid biskopsval och sålunda

ansluter sig till förslagets ståndpunkt i denna del,

dels ock förklara, att kyrkomötet godkänner genom Eders Kungl. Maj:ts förenämnda

skrivelse framlagda

A. förslag till lag om upphävande av 2 § 5 mom. lagen den 13 november 1936

(nr 567) om domkapitel, samt

B. förslag till lag om biskopsval med den ändringen att 2, 3, 5, 6, 10 och 14. §§

i förslaget erhålla av utskottet i betänkandet föreslagen lydelse.

Underdånigst

Gunnar Hultgren

Stockholm den 3 oktober 1963

Sune K. Johansson

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

Bilaga

Nr 8

Särskilda utskottets betänkande i anledning av dels Kungl. Maj:ts

skrivelse med förslag till lag om biskopsval, m. m., dels

ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 28 juni 1963 dagtecknad, till särskilda utskottet hänvisad skrivelse,

nr 8, har Kungl. Maj:t förklarat sig vilja, under åberopande av skrivelsen

bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll, inhämta kyrkomötets yttrande,

huruvida kyrkomötet godkänner vid skrivelsen fogade förslag till

1) lag om biskopsval; samt

2) lag angående upphävande av 2 § 5 mom. lagen den 13 november 1936 om

domkapitel.

Beträffande lydelsen av lagförslagen får utskottet hänvisa till s. 2—5 i Kungl.

Maj:ts berörda skrivelse.

I samband med Kungl. Maj:ts skrivelse har utskottet behandlat fyra i anledning

av densamma väckta och till utskottet hänvisade motioner, nämligen

nr 6, av herrar biskopar Lindquist och Lundström, vari hemställes, att kyrkomötet

måtte i samband med sitt yttrande över förslag till lag om biskopsval,

m. m., hemställa att rösträtt vid biskopsval måtte ges åt präster vid de centrala

kyrkliga styrelserna, diakonianstalterna och Stockholms stadsmission;

nr 61, av herr biskop Giertz m.fl., vari föreslås, att kyrkomötet i anledning av

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 8 ville, med frångående av Kungl. Maj:ts förslag,

antaga den lydelse paragraf 6 har i biskopsvalskommitténs förslag till lag om

biskopsval;

nr 63, av herr Lillieroth, vari föreslås att kyrkomötet för sin del måtte antaga

Kungl. Maj:ts förslag till lag om biskopsval med ändringarna,

att rösträtt tillerkännes jämväl inom stiftet tjänstgörande pastoratsadjunkter

under aspiranttiden; samt

att stiftets lekmän deltager i biskopsval genom elektorer, utsedda på sätt i

motionen skisserats;

nr 76, av herr Lindblad, vari hemställes att kyrkomötet i anledning av Kungl.

Maj :ts skrivelse nr 8 ville, med frångående av Kungl. Maj:ts förslag, antaga

sådan ändring av 2 § att jämväl pastoratsadjunkter beredes rösträtt.

I fråga om de skäl motionärerna åberopat till stöd för sina yrkanden får utskottet

hänvisa till motionerna och till den följande framställningen under de

avsnitt, där de i motionerna berörda frågorna eljest göres till föremål för behandling.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 195 år 1963 57

Inledning

Till grund för de författningsförslag, som nu underställts kyrkomötets prövning,

ligger den utredning som verkställts av biskopsvalskommittén och som

redovisas i dess år 1957 avgivna betänkande, av vilket del I (SOU 1957: 19)

avser biskopsval och del II (SOU 1957:27) avser ärkebiskopsval. Betänkandet

innehållande särskilda förslag till lag om biskopsval och lag om ärkebiskopsval

har varit föremål för remissförfarande, varvid yttranden avgivits av kammarkollegiet,

statskontoret, de teologiska fakulteterna vid universiteten i Uppsala

och Lund, länsstyrelserna i Kronobergs, Värmlands, Örebro och Norrbottens

län, hovkonsistoriet, samtliga domkapitel, Svenska kyrkans missions-, diakonioch

sjömansvårdsstyrelser, styrelsen för Svenska prästförbundet och styrelsen

för Svenska pastoratens riksförbund.

Flertalet remissinstanser tillstyrker att kommitténs förslag läggs till grund för

lagstiftning eller lämnar förslagen i huvudsak utan erinran. Avstyrkanden föreligger

beträffande lagen om biskopsval från statskontoret och missionsstyrelsen

samt beträffande lagen om ärkebiskopsval från domkapitlen i Skara, Göteborg

och Härnösand samt missionsstyrelsen.

I det genom Kungl. Maj :ts skrivelse nu framlagda förslaget till lag om biskopsval

har sammanförts bestämmelser för såväl biskopsval som ärkebiskopsval avsedda

att ersätta nu gällande bestämmelser i 20 kap. kyrkolagen och i förordningen

den 30 maj 1759 om biskops- och superintendentsval.

Jämfört med nuvarande ordning innebär det nu framlagda

förslaget i sina huvuddrag ett väsentligt vidgat lekmannainflytande

vid biskopsvalen, ett förstärkande av

ärkestiftets inflytande vid val av ärkebiskop och ett större

beaktande av minoritetsintressen vid sammanräkning

av de väljandes röster.

Det i samband med förslaget till lag om biskopsval framlagda förslaget till

lag om upphävande av 2 § 5 mom. lagen den 13 november 1936 om domkapitel

innebär att teologie professorers rösträtt vid ärkebiskopsval och vid val av

biskop i Lunds stift upphör utom i vad sådan rösträtt tillkommer två i ettvart

av domkapitlen i Uppsala och Lund ingående teologie professorer.

De sålunda framlagda lagförslagen har efter remiss till lagrådet av detta lämnats

utan erinran.

A. Biskopsval

1. Historik

Den i biskopsvalskommitténs betänkande del I s. 21 ff. lämnade historiken

kan sammanfattas sålunda.

Enligt den katolska kyrkans rättsordning skulle biskopsval verkställas av

domkapitlet. Mot slutet av medeltiden blev emellertid dessa val i Sverige av

s. 58 Kontrollera mot PDF

58 Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

föga betydelse. Det reella inflytandet vid biskopstillsättningar tillkom påven

och konungen.

Vår första evangeliska kyrkoordning år 1571 innehöll bestämmelser om att

biskopsval skulle förrättas av »några tillskickade personer av klerkeriet och

andra, som i sakerne något äro förfarne». Avsikten synes sålunda ha varit, att

både präster och lekmän skulle deltaga i valet. Kungl. Maj:t skulle härefter utnämna

biskop. Bestämmelsen om lekmannamedverkan borttogs emellertid redan

1575.

Under slutet av 1500-talet och under 1600-talet ansåg sig Kungl. Maj:t helt

obunden av valet vid tillsättningen av biskop. Detta bekräftades genom 1686 års

kyrkolag, som stadgade att Kungl. Maj:t till ämbetet kunde utnämna den föreslagne

eller också någon annan. Biskopstillsättningar utan föregånget val förekom,

vanligen genom förflyttning av biskop från ett stift till annat.

Genom 1720 års regeringsform ändrades biskopsvalsbestämmelserna. I denna

föreskrevs, att biskopstillsättningar alltid skulle föregås av stiftets val. Kungl.

Maj :ts utnämningsrätt begränsades till en av de tre, som fått de flesta rösterna

vid valet.

Mera ingående bestämmelser gavs i förordningen den 30 maj 1759 om biskopsoch

superintendentsval. Enligt förordningens ursprungliga lydelse var domkapitlets

ledamöter, kyrkoherdarna och en kaplan (den äldste) i varje pastorat, regementspastorer

i stiftet samt vice pastorer, som förestod lediga sysslor, röstberättigade.

Vid biskopsval i stift, där biskopen också var prokansler för stiftsstadens

universitet, tillkom rösträtt vidare samtliga professorer vid universitetet.

Under 1800-talet och 1900-talet fram till nu har bestämmelserna i sak icke

ändrats beträffande annat än den prästerliga rösträtten. 1899 utvidgades sålunda

denna rösträtt till att avse samtliga ordinarie präster och vikarier för sådana

präster. Med anledning av framställningar av 1909 och 1915 års kyrkomöten utvidgades

1916 rösträtten till att omfatta alla inom stiftet kyrkoskrivna, till

prästämbetets utövning behöriga prästmän. Härigenom blev rösträtten i princip

knuten till innehavet av prästämbetet. Genom lagändring den 1 april 1942 fick

de aktuella bestämmelserna sin nu gällande lydelse. Därvid knöts rösträtten åter

till innehavet eller utövandet av prästerlig tjänst eller tjänst vid allmän undervisningsanstalt

inom stiftet.

2. Den nuvarande ordningen

Enligt § 29 regeringsformen äger Kungl. Maj:t till ärkebiskop och biskopar

utnämna en av de tre som blivit föreslagna i den ordning kyrkolagen stadgar.

Kyrkolagens föreskrifter om biskopsval är meddelade i 20 kap. Där stadgas,

att när biskopsämbete blivit ledigt, skall domkapitlet underrätta Kungl. Maj:t

därom. Efter det Kungl. Maj:t lämnat »tillåtelse och befallning» därtill, skall

domkapitlet med »klerkeriet på deras samvete nämna sådana män, som de till

det ämbetet tycka vara för Guds kyrka och stiftet de nyttigaste, i lära och

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

59

leverne skickligaste, de där frukta Gud, hava ett gott rykte, äro redliga och sannfärdiga,

hata girigheten och vid akademier, gymnasier eller uti andra förnäma

ämbeten hava gjort sig kunniga och väl förtjänta». När valet skett, »hämtar

kapitlet alla sedlarna tillhopa och uti ett register antecknar deras namn, som

röster bekommit hava». Registret översändes därefter till Kungl. Maj:t, som utnämner

en av de föreslagna.

Närmare bestämmelser om förrättande av biskopsval och om upprättande av

förslag är meddelade i förordningen om biskops- och superintendentsval. Av

förordningen och i anslutning till densamma meddelade särskilda föreskrifter

framgår följande.

När biskopsämbete blivit ledigt, skall domkapitlet underrätta Kungl. Maj:t

därom (l:o). Därvid skall, enligt ett cirkulärbrev den 18 december 1789, tillika

avgivas förslag om tiden för valets anställande. Sedan Kungl. Maj:t bestämt

dag för valet, utfärdar domkapitlet kungörelse om valet. Valet sker dels i domkapitlet,

dels i varje kontrakt i stiftet. Det åligger kontraktsprosten att kalla

var och en som är röstberättigad i kontraktet att infinna sig till valet på ort i

kontraktet, som kontraktsprosten bestämmer (2:o).

Behöriga att deltaga i biskopsval är enligt 20 kap. 1 § kyrkolagen dels domkapitlets

ledamöter, dels »klerkeriet». Jämlikt 2 § 5 mom. lagen den 13 november

1936 om domkapitel äger vid ärkebiskopsval eller biskopsval i stift, där

teologisk fakultet finns, fakultetens samtliga professorer stämma i domkapitlet.

Med klerkeriet avses alla till prästämbetets utövning behöriga präster, som inom

kontrakt i stiftet antingen innehar ordinarie prästerlig tjänst eller särskild prästerlig

tjänst vid bl. a. krigsmakten eller fångvården eller också anställning vid

allmän undervisningsanstalt. Dit räknas även annan till prästämbetets utövning

behörig, inom stiftet tjänstgörande präst, som är kyrkoskriven inom kontrakt i

stiftet (3:o). Vid val inom kontrakt är personlig inställelse icke ovillkorlig. Den

som har laga förfall kan före valet insända sin röstsedel till kontraktsprosten i

slutet kuvert med påskrift om innehållet (6:o).

Valhandlingen i kontrakt inleds med gudstjänst (4:o). Valet förrättas med

slutna sedlar. Varje röstsedel skall upptaga tre otvetydiga namn, eljest är den

ogiltig. De tre på röstsedeln upptagna namnen äger lika röstvärde. Det är således

utan betydelse för valutgången, i vilken ordning namnen upptagits på röstsedeln.

Sedan röstavgivningen avslutats samt inkomna röstsedelsförsändelser

öppnats och däri inneliggande röstsedlar uttagits olästa, sker sammanräkning.

Över valet föres protokoll, vari intecknas de röstande, antalet röstsedlar och

namnen på dem, som fått röster. Sedan protokollet justerats och underskrivits

av de vid valet närvarande, insändes det till domkapitlet (6:o—8:o).

Samma dag, som valet i kontrakten äger rum, sker röstningen i domkapitlet.

De därvid avgivna röstsedlarna öppnas dock icke förrän valprotokollen från

kontrakten inkommit (9:o).

Sedan samtliga valprotokoll inkommit sammanräknas rösterna. Därvid antecknas

i protokollet namnen på dem som fått röster enligt valprotokollen från kon
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

trakten samt deras rösttal. Sedan röstsedlarna från valet i domkapitlet öppnats,

räknas samtliga röster tillsammans. Denna sammanräkning utmynnar i ett förslag,

som upptar de tre namn, som fått högsta rösttalen. Har två fått samma

rösttal och kan de icke båda beredas rum på förslaget, skiljes mellan dem genom

lottning. Från de på förslaget uppförda inhämtar domkapitlet, enligt ett cirkulärbrev

den 1 april 1807, uppgifter om ålder och tjänsteförrättningar, varefter protokollet

rörande sammanräkningen och det upprättade förslaget jämte meritförteckningar

insändes till ecklesiastikdepartementet (10:o).

3. Tidigare reformförslag angående lekmäns medverkan

Kommittén har lämnat en utförlig redogörelse för tidigare reformförslag. I

detta hänseende hänvisar utskottet till betänkandet del I s. 29—39. Sammanfattningsvis

kan erinras om att frågan om ökat deltagande av lekmän i biskopsvalen

aktualiserades redan vid det första kyrkomötet 1868 och sedan dess vid

skilda tidpunkter behandlats av riksdag och kyrkomöte. Gentemot tidigare positivare

ställningstagande, bl. a. vid 1903 och 1908 års kyrkomöten, intog 1925,

1926 och 1929 års kyrkomöten den principiella ståndpunkten, att biskopsvalet

tillkom prästerskapet och att lekmän därför inte borde medverka vid valen. Då

kammarrådet Tom Wohlin år 1937 framlade en promemoria med förslag till lag

om ärkebiskops- och biskopsval, enligt vilket valet skulle förrättas av ett valkollegium

av domkapitlets ledamöter, elektorer för stiftets prästerskap och elektorer

för stiftets lekmän, ställde sig emellertid domkapitlen positiva till förslaget

om lekmäns deltagande i valen. Däremot riktade de invändningar mot den föreslagna

indirekta valmetoden för prästernas vidkommande samt mot den invecklade

valprocedur, som Wohlin föreslagit. Förslaget föranledde icke någon Kungl.

Majrts åtgärd. I anledning av motioner förklarade 1948 års kyrkomöte sig hysa

vissa sympatier för tanken att lekmän i någon form skulle få utöva inflytande

vid biskopsvalen. I anledning av en av herr Axel B. Svensson väckt motion

(nr 9) vid 1953 års kyrkomöte uttalade kyrkomötet, att det icke kunde slutas av

1948 års kyrkomötes allmänt hållna uttalande, att kyrkomötet intagit en klart

positiv ställning till frågan. Då 1949 års riksdag hemställde om utredning av

reglerna om biskopsval, utgick emellertid första lagutskottet, vars utlåtande låg

till grund för riksdagsskrivelsen, från att tanken på lekmännens deltagande i

valen skulle förverkligas.

4. Nu föreliggande förslag angående lekmäns medverkan

Kommittén erinrar till en början om att i dess direktiv förutsättes, att valförsamlingen

skall omfatta både präster och lekmän. Kommittén anför, att principen

om inflytande vid biskopsval också för kyrkans lekmän kommit till uttryck

i vår första evangeliska kyrkoordning av år 1571 och står i samklang med prin
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

61

cipen om de kristnas allmänna prästadöme. Kommittén framhåller, att lekmän

medverkar vid biskopsval i våra grannländers evangeliska kyrkor. En vidgad

medverkan av lekmän i biskopsval skulle enligt kommitténs uppfattning stärka

episkopatets kyrkliga betydelse och understryka, att biskopen inte bara är prästerskapets

utan också kyrkans lekmannamedlemmars andlige ledare. Kommittén

anser också, att en reform skulle i sin mån bidraga till att öka lekmännens ansvar

för kyrkans gärning. Kommittén avvisar de invändningar som anförts mot lekmäns

deltagande i valen och som går ut på att biskopsvalet är en »prästerlig

rättighet» och att lekmännen saknar förutsättningar för att bedöma personvalet.

Vidare avvisar kommittén farhågorna för att lekmannainslaget i valförsamlingen

skulle medföra fara för valens politisering i den meningen, att ovidkommande

synpunkter kan spela in. Det är enligt kommittén uppenbart, att valförsamlingen

bör konstrueras så, att såväl präster som lekmän erhåller ett ej oväsentligt

inflytande vid valet; de båda grupperna representerar inte skilda åsikter och

intressen utan bör betraktas som en organisk enhet, representerande kyrkans

intressen.

Ingen av remissinstanserna ställer sig avvisande till vidgat lekmannainflytande.

Teologiska fakulteten i Uppsala uttalar: att lekmän må äga lika inflytande

vid val av biskop är ett i tiden liggande krav, som motsvarar svenska kyrkans

karaktär av folkkyrka. Teologiska fakulteten i Lund ansluter sig till uppfattningen

att biskopsval bör ske genom en för präster och lekmän gemensam förrättning.

Hovkonsistoriet finner det angeläget att väsentlig medverkan från lekmannahåll

kommer till stånd. Flertalet domkapitel uttalar sig positivt i frågan,

och domkapitlet i Uppsala finner det riktigt och i överensstämmelse med kyrkans

bästa tradition från gamla tider, att lekmän deltager i valen.

Föredragande statsrådet anför vid lagrådsremissen av det föreliggande förslaget,

att kommitténs överväganden rörande ökat lekmannainflytande vid biskopsval

framstår som följdriktiga. Han anför vidare, att lekmännens ifrågavarande

funktion får betraktas som ytterligare ett led i utvecklingen att stärka lekmännens

intresse för omvårdnaden av den svenska kyrkan.

5. Valförsamlingens allmänna struktur

Kommittén anser för sin del, att vad som främst bör beaktas vid valförsamlingens

sammansättning är behovet av viss mångsidighet hos församlingen och

att den i görligaste mån blir ett uttryck för en fond av erfarenhet, omdöme och

insikt, som finns bland såväl präster som lekmän inom kyrkan. För att tillgodose

detta är relationen mellan den prästerliga delen och lekmannadelen av valförsamlingen

av underordnad betydelse. Enligt kommitténs mening är det tillräckligt,

att man vid avvägningen mellan prästernas och lekmännens representation

i valförsamlingen utgår från att prästernas och lekmännens inflytande i valförsamlingen

i stort sett bör vara lika. Kommittén framhåller då det gäller den

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

praktiska utformningen av ett valsystem, som förutsätter direkt valmetod för

prästerna och indirekt valmetod för lekmännen, att jämställdhet mellan de båda

grupperna kan uppnås genom att frångå principen att alla väljare äger lika röst.

De båda grupperna kan förrätta biskopsval var för sig. Skilda röstvärden kan

också tillämpas för de prästerliga väljarnas och lekmannaväljarnas röster. Detta

sistnämnda förfarande avvisar kommittén dock av både praktiska och principiella

skäl. För att tillgodose att präster och lekmän får lika stort inflytande har

kommittén ansett det erforderligt, att den förutsatta pariteten mellan de båda

gruppernas inflytande på biskopsvalets slutliga utgång också kommer till uttryck

i valförsamlingens numeriska sammansättning. Fn sådan förutsättning anser

kommittén dock inte behöva innebära, att antalet präster och lekmän i valförsamlingen

är exakt lika. Kommittén konstaterar, att om prästerna behålles vid

sin direkta rösträtt skulle en valordning av den föreslagna beskaffenheten innebära

en fördubbling av den nuvarande valförsamlingen, som uppgår till 200—300

personer. Församlingen skulle i allmänhet uppgå till omkring 500 personer; i

Lunds stift till omkring 800 personer. Kommittén framhåller, att det skulle

stöta på betydande praktiska svårigheter att låta församlingar av denna storleksordning

välja vid en för samtliga väljare i stiftet gemensam valförrättning.

Det är därför enligt kommitténs mening mest ändamålsenligt, att valet hålles vid

skilda valförrättningar för olika delar av stiftet. Dessa förrättningar skall vara

gemensamma för präster och lekmän. Antalet valmän per kontrakt skulle utgöra

ungefär 30. Den olägenhet, som består däri att kontraktsvisa valförrättningar

förhindrar en omedelbar kontakt mellan samtliga väljare före valet, anser kommittén

inte vara av någon avgörande betydelse. Kommittén föreslår, att det lika

inflytandet för präster och lekmän uttryckes så, att i princip präster och lekmän

ingår i valförsamlingen till lika antal och att alla röstägande äger lika röst. Då

prästernas direkta rösträtt bibehålies, skulle sålunda lekmannarepresentationen

i valförsamlingen bestå av, förutom domkapitlets lekmannaledamöter, ett emot

antalet röstberättigade präster svarande antal särskilt utsedda lekmannaelektorer.

Den prästerliga rösträtten föreslås anknuten till innehav av sådan prästerlig

tjänst, som står under tillsyn av biskopen i det stift som valet avser. Rösträtt

skulle dock icke tillkomma präst, som fullgör aspiranttjänstgöring eller tjänst av

mera tillfällig art.

De remissinstanser som yttrat sig över avvägningen i och för sig mellan prästerliga

väljare och lekmännen har i huvudsak ingen invändning mot kommitténs

förslag i detta hänseende. Kammarkollegiet, statskontoret, länsstyrelsen i

Norrbottens län och domkapitlet i Stockholm påpekar emellertid, att enligt kommitténs

förslag antalet prästerliga väljare kommer att överstiga antalet lekmannaväljare.

Från flera håll framhålles, att enligt kommitténs förslag valförsamlingen

fått för stor numerär. Domkapitlet i Uppsala anför bl. a. följande:

Det är att befara att med den splittrade, i allmänhet kontraktsvis utövade

omröstningsproceduren erforderlig kontakt mellan de röstberättigade i stiftet

icke skall kunna uppnås med föreslagen numerär av korporationerna. — Det är

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

63

av vikt, att det förslag, som upprättas inom stiftet, är väl övervägt av en högtstående

och insiktsfull valförsamling, som får tillfälle till samråd före valet. Ett

sådant samråd kan tänkas äga rum allenast om antalet väljare avsevärt nedbringas.

Härigenom torde också vinnas ökad genomsnittlig kompetens hos väljarna

att bedöma de föreslagnas lämplighet. — Elektorerna för båda väljargrupperna

bör alltså vara till antalet lika. För uppnående av en sålunda önskvärd

minskning av valförsamlingen föreslår domkapitlet, att även prästernas

val sker genom kontraktsvis utsedda elektorer. Härigenom borde för ett stift av

Uppsala stifts storlek sammanlagda antalet väljare, inberäknat domkapitlets

ledamöter, kunna begränsas till omkring 120 personer. Valproceduren bör försiggå

medelst gemensam röstavgivning av domkapitlets ledamöter, prästerliga

elektorer och lekmannaelektorer inför domkapitlet.

I ett särskilt yttrande framhåller dåvarande ärkebiskopen Brilioth som sin

åsikt, att valkorporationernas storlek bör nedbringas kraftigt för att möjliggöra

en verklig diskussion före valet.

Behovet av gemensamt samråd understrykes också av hovkonsistoriet, som

anfört bl. a.:

Genom ett till de olika kontrakten förlagt omröstningsförfarande synes lekmannaelektorerna

ej få sitt sakligt legitima behov tillräckligt tillgodosett, att i

större sammanhang få rådgöra med varandra om de kandidater, som bör komma

i fråga. Av naturliga skäl är en dylik gemensam, valhandlingen föregående överläggning

ej i tillnärmelsevis samma grad angelägen för stiftets prästerskap. I

regel torde stiftsprästerna inom sin krets ha företagit ett eller flera s. k. provval.

Att för lekmännens vidkommande räkna med en mer ingående persondiskussion

i tidningspressen ter sig som en föga tilltalande linje. — Såsom en möjlighet att

övervinna olägenheten att radikalt nedskära lekmannaelektorernas antal ifrågasätter

konsistoriet, om ej lekmannaelektorernas val kunde ske på ett antal centralorter,

exempelvis tre eller något flera, inom var sin av stiftets huvuddelar.

Därigenom skulle elektorernas antal kunna hållas vid en så pass hög nivå, som

ur saklig synpunkt må anses önskvärd, samtidigt som åt elektorerna kunde

beredas tillfälle till överläggning inom en ej allt för snäv ram.

Domkapitlet i Härnösand beklagar att stiftsmötesinstitutionen, som kunnat

fungera som valförsamling, ännu icke legaliserats. Domkapitlet anför vidare:

En väsentlig synpunkt har beaktats av kommittén, när den föreslår, att prästerna

och lekmannaelektorerna skall utgöra en gemensam valförsamling för stiftet.

En nackdel är det, att dess storlek utgör ett hinder för en gemensam valsammankomst

för hela stiftet och nödvändiggör valförrättningar i kontrakten.

Det är tacknämligt att kommittén föreslår, att tillfälle till överläggning skall

beredas vid själva valsammankomsten, men det behövliga samrådet före valet i

stiftssammanhang överlämnas åt det enskilda initiativet. På denna punkt innebär

förslaget ingen ändring i förhållande till nuvarande ordning. Men det kan ifrågasättas,

om icke valförsamlingens utökning med lekmannaelektorer gjort det ännu

angelägnare att få en legaliserad form för kandidatnominering.

Teologiska fakulteten i Uppsala anser det vara en brist i det framlagda förslaget,

att ett alternativt förslag enligt den renodlade elektorsprincipen icke

mera ingående diskuterats. Fakulteten anser, att rättvisekravet om lika stort

inflytande för lekmännen som för prästerna icke kan upprätthållas genom den

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 195 år 1963

föreslagna valproceduren, där visserligen lika antal präster och lekmän ingår i

en och samma valkorporation, men där samtliga i tjänst varande präster äger

rätt till direkta val under det att den stora lekmannavärlden av naturliga skäl

kan utöva sin valrätt endast indirekt genom elektorer.

Utskottet vill i nästföljande avsnitt närmare redogöra för de ytterligare synpunkter

som — huvudsakligen med tanke på att nedbringa valförsamlingens

storlek — anförts i frågan om direkt rösträtt för präster.

I den med förevarande avsnitt avsedda frågan om valförsamlingens allmänna

struktur anför föredragande statsrådet:

Kommittén har utgått från att avvägningen mellan det prästerliga elementet

och lekmannaelementet i valkorporationen bör göras så, att de båda gruppernas

inflytande i stort sett blir lika starkt. Denna utgångspunkt är dock i och för sig

inte självklar. Det bör särskilt erinras om att lekmännen i kyrkomötet nu har

ett numerärt större inflytande än prästerna. Kommitténs förslag i denna del har

emellertid inte mött gensaga vid remissbehandlingen. Jag finner mig också för

egen del kunna godtaga kommitténs ståndpunkt om ett i huvudsak lika inflytande

för de båda grupperna. Jag vill emellertid i sammanhanget betona, att

synpunkter om en inbördes så »rättvis» avvägning som möjligt av gruppernas

inflytande torde vara av underordnad betydelse. Avsikten med valet är inte

främst att bereda någon grupp en rättighet att ge sin mening till känna; huvuduppgiften

är att på ett så representativt sätt som möjligt anvisa Kungl. Maj:t

tre personer, som har stiftets förtroende att bekläda biskopsämbete.

Han förklarar sig vidare icke vilja förorda ett system med skilda röstningsförfaranden

för präster och lekmän samt framhåller särskilt, att präster och lekmän

icke får framstå som grupper med motstridiga intressen. Han delar kommitténs

uppfattning, att pariteten mellan präster och lekmän bör komma till uttryck

uti en i stort sett numeriskt lika sammansättning av valförsamlingen. Han anför

vidare:

Det förslag kommittén framlagt innebär att de flesta präster i kyrkans tjänst

får rösträtt medan lekmannaelektorerna kommer att motsvara blott antalet församlingsprästtjänster.

Som flera remissinstanser påpekat medför detta, att antalet

prästerliga väljare kommer att överstiga antalet lekmanna väljare. Sålunda

kommer inte extra ordinarie pastoratsadjunkter samt stifts- och kontraktsadjunkter

ävensom röstberättigade präster utanför stiftsorganisationen att motsvaras

av lekmannaväljare. Den övervikt, som ligger däri, att de prästerliga

ledamöterna i domkapitlet i allmänhet kommer att motsvaras av två lekmannaväljare

och att vissa prästerliga tjänster kan tänkas vara utan innehavare och

inte heller uppehållas av vikarie, är inte i och för sig tillräcklig för att väga upp

den prästerliga dominansen. Enligt kommitténs förslag kommer det sålunda

normalt att bli prästerlig övervikt i valförsamlingen. Denna övervikt kan i ett

läge, då nuvarande prästbrist upphört, bli ganska stor. Bättre paritet mellan

präster och lekmän i valkorporationen kan nås antingen genom att utöka antalet

lekmannaväljare eller genom att minska antalet prästerliga väljare. Den förstnämnda

vägen möter vissa svårigheter, om antalet lekmannaelektorer skall bestämmas

med utgångspunkt i den församlingsprästerliga organisationen. Bl. a.

skulle domkapitlets missivering av präster bli avgörande för det antal lekmannaelektorer,

som skulle utses inom pastoratet. Att utöka antalet lekmannaelektorer

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

synes över huvud taget svårt, om det av kommittén förordade systemet skall

läggas till grund för en reform. — Skall bättre paritet uppnås mellan präster

och lekmän måste sålunda antalet röstberättigade präster något minskas. En

sådan minskning bör emellertid inte ske, om syftet med det prästerliga deltagandet

i valet därigenom inte skulle i tillbörlig grad tillgodoses. Detta syfte är, som

jag tidigare angivit, att dra fördel av prästerskapets i stiftet erfarenhet, insikt

och omdöme då det gäller att nominera en person, som är skickad för den viktiga

uppgift varom här är fråga. Skulle enstaka präster, som fyller kvalifikationerna

för rösträtt, uteslutas från sådan, är detta för syftet med valet av mindre

betydelse.

6. Den prästerliga rösträtten

Vad särskilt gäller frågan om prästernas direkta rösträtt har

— såsom framgått av redogörelsen i nästföregående avsnitt sid. 9 — flera

remissorgan uppehållit sig vid frågan.

Domkapitlet i Stockholm finner det vara en vinning, att kommittén kommit

till en lösning, varigenom prästernas direkta rösträtt kunnat bevaras. Enligt

domkapitlets åsikt bör nämligen den direkta rösträtten för prästerna ej utan

tvingande skäl borttagas. Liknande synpunkter framföres av hovkonsistoriet

samt domkapitlen i Göteborg, Växjö och Härnösand.

Gentemot det av domkapitlet i Uppsala avgivna, här ovan förut (sid. 8)

återgivna yttrandet uttalar sig en minoritet i domkapitlet för att behålla prästernas

direkta rösträtt, varvid betonas det särskilda förhållande, i vilket prästerna

står till biskopen.

Domkapitlet i Luleå, som tillstyrker kommitténs förslag om direkt rösträtt för

prästerna, framhåller — med tanke på vikten av samråd före valet — som önskvärt

att ett alternativ med indirekta val för såväl präster som lekmän blir föremål

för fortsatt övervägande.

Domkapitlet i Visby, som med tvekan ansluter sig till kommitténs ståndpunkt,

anför att den önskvärda direkta kontakten mellan stiftets samtliga väljare vid

en för hela stiftet gemensam valförrättning icke kan åstadkommas med mindre

än att även prästernas valrätt utövas genom indirekta val. Domkapitlet fäster

dock avseende vid att kommitténs förslag innefattar den minst genomgripande

förändringen och anser, att först tillämpning av förslaget kan ge säkrare hållpunkter.

Missionsstyrelsen finner ett system med prästerliga elektorer innebära mindre

orättvisa än att utesluta åtskilliga präster från rösträtt.

Föredragande statsrådet erinrar om det ovan (sid. 5) omnämnda, av Wohlin

framlagda förslaget och om det vid kommitténs betänkande del I fogade särskilda

yttrandet av en av kommitténs ledamöter. Jämväl sistnämnda yttrande

upptager ett valsystem, där både präster och lekmän företrädes av elektorer.

Föredragande statsrådet anför: Även om jag för egen del finner flera fördelar

vara förknippade med en ordning, som innebär en indirekt rösträtt även för

5 — Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 saml. Nr 195

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

prästerna, finner jag dock det för närvarande lämpligt att såsom kommittén

förordat bygga en biskopsvalsreform på att behålla den direkta rösträtten.

\ad härefter angar den närmare utformningen av den prästerliga

rösträtten skall erinras om att de röstberättigade prästerna efter den ovan (sid.

3) nämnda lagändringen den 1 april 1942 utgöres av tre grupper, nämligen:

a) innehavare av ordinarie prästerlig tjänst i stiftet,

b) innehavare av anställning vid inom stiftet belägen allmän undervisningsanstalt

och

c) annan inom stiftet tjänstgörande och kyrkoskriven prästman.

Från sin utgångspunkt, att rösträtten bör anknytas till viss tjänst under

episkopal tillsyn, finner kommittén, att rösträtten för präster inom stift sorganisationen

bör tillkomma innehavare icke bara av ordinarie utan

också av icke-ordinarie tjänst av mera fast karaktär. Till dessa tjänster räknar

kommittén tjänster som kyrkoadjunkt, stiftsadjunkt och kontraktsadjunkt. Den

som innehar vikariatslöneförordnande på sådan tjänst bör också ha rösträtt.

Beträffande pastoratsadjunkterna föreslår kommittén, att dessa först sedan de

fullgjort sin aspiranttjänstgöring och vunnit extra ordinarie anställning skall

fa rösträtt. Kommittén finner det ej tilltalande att präst, som på grund av icke

fullgjord provtjänstgöring eller på grund av det mindre tillfredsställande utfallet

av sådan tjänstgöring inte fått extra ordinarie anställning, skall äga medverka

vid tillsättning av biskop. Anknytes rösträtten till innehavet av viss

tjänst bör detta enligt kommittén innebära, att även tjänstledig innehavare av

sådan tjänst tillerkännes rösträtt. Däremot anser kommittén, att präst som

avstängts från utövningen av sin tjänst givetvis ej skall äga rösträtt. Kommittén

finner ej skäl föreslå att präst, som endast innehar extra tjänst inom stiftsorganisationen,

skall tillerkännas rösträtt vid biskopsval. Vad åter angår prästerliga

tjänster utom stiftsorganisationen finner kommittén att

präster, som innehar tjänster under hovkonsistoriet eller i svenska kyrkans missions-,

diakoni- och sjömansvårdsstyrelser, ej i angivna egenskap står under

episkopal tillsyn och därför icke bör ha rösträtt vid biskopsval. Däremot finner

kommittén präster, som är anställda vid diakonianstalterna och Stockholms

stadsmission, stå i sådan relation till biskopen i respektive stift, att rösträtt för

dem är motiverad. Även dövstumpräster anser kommittén böra ha rösträtt.

Beträffande rösträtt för präster vid allmän undervisningsanstalt framhåller

kommittén, att ifrågavarande prästers rösträtt fått sin motivering av det

av ålder bestående sambandet i organisatoriskt hänseende mellan kyrkan och

undervisningsväsendet och särskilt av biskopens ställning såsom eforus. På

grund av undervisningsväsendets sekularisering anser kommittén det ej längre

finnas skäl att behålla rösträtten för prästvigda lärare vid allmän undervisningsanstalt.

Beträffande frågan om rösträtt för teologie professorer hänvisas till avsnittet

C. nedan.

Av remissmyndigheterna uttalar statskontoret och domkapitlen i Uppsala,

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

Strängnäs och Härnösand samt Svenska kyrkans missionsstyrelse farhågor för

att tolkningssvårigheter i olika avseenden kan uppstå med den av kommittén

föreslagna bestämningen av rösträtten till dem »som står under tillsyn av biskopen

i stiftet».

Invändningar mot förslaget att anknyta den prästerliga rösträtten till viss

tjänst och icke till innehavet av prästämbetet reses av Svenska kyrkans missionsstyrelse.

Alla övriga remissinstanser accepterar vidare förslaget om att

innehav av tjänst vid allmän undervisningsanstalt icke skall grunda rösträtt;

domkapitlet i Göteborg beklagar dock att praktiska skäl motiverat en sådan

inskränkning i rösträtten.

Mot kommitténs förslag att aspiranter icke skall äga rösträtt riktas invändningar

av teologiska fakulteten i Uppsala, hovkonsistoriet och domkapitlen i

Strängnäs, Göteborg och Karlstad. Sistnämnda domkapitel anför:

Kommittén anser det icke lämpligt, att präst, som på grund av icke fullgjord

provtjänstgöring icke erhållit extra ordinarie anställning, skall äga rätt att medverka

vid tillsättning av ärkebiskop eller biskop. Denna uppfattning hade varit

riktig, om det gällt en civil tjänsteman, för vilken aspiranttiden får anses vara

en verklig provtjänstgöring. Men det är att märka, att inträde i prästämbetet

sker genom prästvigning, till vilken ingen antages utan en grundlig prövning av

hans lämplighet. — Det synes därför vara önskvärt, att även aspiranterna

erhåller rösträtt vid ärkebiskops- och biskopsval, dock utan att balansen mellan

präster och lekmän härigenom rubbas.

Domkapitlet i Göteborg håller före att inskränkning ej bör göras i det ickeordinarie

prästerskapets rösträtt. Anses det väsentligt att full paritet mellan

präster och lekmän erhålles, kan detta lösas genom att ge ytterligare lekmän

rösträtt i det pastorat där vederbörande präst tjänstgör. Styrelsen för Svenska

prästförbundet beklagar att valrätt icke kunnat medgivas aspiranterna men

finner att viktiga principiella skäl kan anföras mot en sådan valrätt. Domkapitlet

i Strängnäs anser det ej föreligga skäl att ge rösträtt åt tjänstledig extra

ordinarie präst. Svenska kyrkans missions-, diakoni- och sjömansvårdsstyrelser

framställer yrkanden om rösträtt för präster i respektive styrelses tjänst samt

för vissa andra präster med uppgifter av rikskyrklig karaktär.

I sistnämnda fråga får utskottet hänvisa till avsnitt B 5 nedan (sid. 25 ff).

Föredragande statsrådet erinrar om att farhågor uttalats för tolkningssvårigheter

med kommitténs ovan angivna utgångspunkt för rösträttens bestämning.

Han framhåller den viktiga grundsatsen, att regler om val är så entydiga, att

riskerna för överklagande blir minsta möjliga. Han anför vidare beträffande

rösträtten för präster inom stiftsorganisationen:

Jag finner det uppenbart att då det gäller präster inom den egentliga stiftsorganisationen

de ordinarie tjänsterna, huvudsakligen kyrkoherde- och komministertjänster,

bör grunda rösträtt. Kammarkollegiet har föreslagit, att rösträtten

begränsas till endast dessa. Denna uppfattning kan jag inte biträda utan

finner det vara av värde att även det yngre prästerskapets synpunkter kommer

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

till synes vid biskopsvalet. Jag anser det därför inte böra komma i fråga att utesluta

stifts-, kontrakts- och kyrkoadjunkter från rösträtt. — I fråga om pastoratsadjunkterna

har kommittén föreslagit, att de som uppnått extra ordinarie

anställningsform skall få rösträtt. Några remissinstanser har yrkat på att rösträtten

bör utökas även till aspiranterna. Såtillvida är jag ense med dem, att

skillnaden i anställningsformen för de präster varom här är fråga inte bör vara

utslagsgivande för rösträtten. Denna fråga bör behandlas utifrån andra förutsättningar

än formerna för dessa prästers anställning. — Som utgångspunkt

för ett ställningstagande vill jag dock framhålla, att flertalet remissinstanser

inte invänt mot kommitténs förslag om att aspiranter inte skall tillerkännas

rösträtt. Det är också givet att de allra yngsta prästerna inte besitter samma

fond av erfarenhet och insikt som de äldre, även om också deras syn kan vara

av värde vid ett val. Deras kännedom om stiftets speciella kyrkliga situation får

dock i allmänhet antagas inte vara så god som de äldres. Det bör i detta sammanhang

framhållas, att sedan kommittén framlagt sitt förslag 1957 års prästvalslagstiftning

medfört att det s. k. stiftsbandet i princip upphävts. Det kan

därför antagas, att unga präster i större utsträckning än förut kan lämna stiftet.

Med hänsyn till vad jag nu anfört finner jag inte pastoratsadjunkternas deltagande

i valen ha sådan betydelse för att syftet med valet skall tillgodoses, att

de i denna sin egenskap bör tillerkännas rösträtt. Jag kommer i det följande att

föreslå, att rösträtten knytes till inte endast innehavet utan också i vissa fall till

uppehållandet av prästtjänst, varför också de yngre präster varom här är fråga

i ett antal fall kommer att få rösträtt.

Beträffande rösträtten för präster utom stiftsorganisationen anför

föredragande statsrådet:

Kommitténs förslag i vad det rör rösträtt för präster utanför den egentliga

stiftsorganisationen har vid remissbehandlingen rönt kritik på grund av svårigheterna

att bedöma vilka som härvidlag står under biskopens tillsyn. Med hänsyn

till vad jag nyss anfört om nödvändigheten av enkla regler måste stor försiktighet

iakttagas, då gränser i berörda hänseende skall dras upp. Vidare bör

framhållas, att den erfarenhet som finns redan bland prästerna inom stiftsorganisationen

får anses vara tillfyllest för att åstadkomma ett förslag, som upptar

tre lämpliga namn. Med hänsyn härtill och till mina tidigare uttalanden om

syftet med valet finner jag mig inte kunna förorda att nu ifrågavarande präster,

t. ex. präster vid de centrala kyrkliga styrelserna, diakonianstalterna och vid

Stockholms stadsmission, ges rösträtt. Ett undantag bör emellertid göras avseende

kyrkoherdarna för döva, som numera lyder direkt under biskopen och domkapitlet

i Stockholm. — Det torde råda enighet därom, att domkyrkosysslomannainstitutionen

i dess nuvarande utformning i framtiden inte bör behållas. När

nu en reform av biskopsvalen företages saknas det därför anledning att låta

tjänst som domkyrkosyssloman grunda rösträtt. — Kommitténs förslag att tjänst

vid allmän undervisningsanstalt inte skall grunda rösträtt står i överensstämmelse

med de tankar, som legat bakom den 1958 genomförda skolstyrelsereformen,

enligt vilken bl. a. biskopens ställning som eforus vid läroverken avskaffats.

Anledning att ge präster anställda vid undervisningsväsendet rösträtt

finns således inte längre.

Föredragande statsrådet anför vidare angående innehav av tjänst såsom förutsättning

för den prästerliga rösträtten:

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

Kommittén har föreslagit, att innehavet av viss tjänst skall grunda rösträtt.

Med innehav jämställes vikariatslöneförordnande på tjänsten. Enligt kommitténs

förslag skall alltså tjänsteinnehavare äga rösträtt även under tjänstledighet,

medan den som uppehåller tjänsten i princip inte får rösträtt. — Jag biträder

kommitténs uppfattning, att innehav av tjänsten bör vara förutsättning för

rösträtt. Denna grundsats bör emellertid, för att man skall ernå numerär paritet

med antalet lekmannaelektorer, kompletteras med en regel, att också den som

uppehåller en vakant tjänst är röstberättigad. Huruvida förordnandet på den

vakanta tjänsten är ett vikariatslöneförordnande eller av kortare varaktighet

synes däremot sakna betydelse. Med det av mig förordade systemet kommer

alltså — så långt detta är möjligt — antalet röstande präster att motsvara

antalet inrättade tjänster och således även antalet lekmannaelektorer.

I det framlagda förslaget bestämmes valförsamlingens storlek med huvudsaklig

utgångspunkt från antalet i varje pastorat inrättade prästerliga tjänster

(2 § första stycket, tredje ledet och 5 § första stycket i Kungl. Maj:ts förslag)

men med tillägg av rösträtt för vissa präster, som icke kommer att motsvaras

av lekmannaelektorer (2 § första stycket tredje ledet och andra stycket i förslaget).

I specialmotiveringen till ifrågavarande stadgande angående den prästerliga

rösträtten (2 § i Kungl. Maj:ts förslag) anföres:

Som församlingsprästerlig tjänst anses tjänst som domprost, kyrkoherde,

komminister och kyrkoadjunkt i territoriell församling eller motsvarande tjänst

i de icke-territoriella församlingar, som inte lyder under hovkonsistoriet. Tjänsten

som gamisonspastor i Boden grundar inte rösträtt. — Som tidigare framhållits

tillkommer rösträtten den som vid valet innehar tjänst samt den som uppehåller

vakant tjänst, oavsett om han uppehåller tjänsten å vikariatslöneförordnande

eller om han endast är förordnad för kortare tid. Det är måhända överflödigt att

erinra om att förordnandet bör ha meddelats för att tillgodose de prästerliga

uppgifterna i pastoratet. Att ge förordnande enbart i syfte att för valdagen fylla

en lucka i organisationen bör inte komma i fråga.

7. Lekmannarepresentationen

Såsom framgått av redogörelsen i avsnitt 5 ovan (sid. 7) avvisar kommittén

tanken på skilda röstvärden för präster och lekmän. Ej heller accepterar kommittén

tanken på skilda valförrättningar för präster och lekmän — ett förfarande,

som i fråga om lekmännen närmare belyses i betänkandet del I sid. 124

—127. Kommittén finner ett sådant valsystem ge anledning till vissa betänkligheter

och bl. a. utesluta kontakt mellan lekmannaväljare och prästerliga väljare

omedelbart före valet. Vidare skulle ett dylikt system bidraga till den

oriktiga uppfattningen, att präster och lekmän är skilda element inom kyrkan.

Kommittén finner, att det tidigare i 44 § lagen den 6 juni 1930 om församlingsstyrclse

omnämnda behörighetskravet att »anses vilja främja församlingslivet»

skall gälla även i fråga om elektor vid biskopsval.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

När det gäller att bedöma om församlingens administrativa eller representativa

organ bör utse lekmannaelektorema erinrar kommittén om att kyrkoråden i de

övriga nordiska länderna medverkar vid biskopsval. Vidare erinrar den om att

val av elektorer, som har att utse lekmannaledamot i kyrkomötet, sker genom

en metod, som bygger på församlingarnas representativa organ. Kommittén

framhåller, att den uppgift, som tillkommer valförsamlingen vid biskopsval,

är av annan karaktär än den som tillkommer elektorsförsamlingen vid kyrkomötesval.

De i biskopsvalet deltagande har, säger kommittén, att taga ställning

till ett personval, som ställer stora anspråk på valdeltagarnas omdöme, erfarenhet

och insikt rörande den föreliggande frågan. Det synes därför enligt kommittén

vara av betydelse, att val av lekmannaelektorer för biskopsval anförtros

personer, som vunnit viss förtroendeställning inom församlingarna, samt att

elektorsvalets karaktär av personval kommer till sin fulla rätt. Kommittén förordar

bl. a. till följd härav att valet av elektorer för biskopsval direkt eller indirekt

anförtros åt församlingens kyrkoråd.

Kommittén förordar vidare, att i flerförsamlingspastoraten elektorer väljes av

särskilda delegerade, som utses församlingsvis av församlingarnas kyrkoråd bland

dessas valda ledamöter eller suppleanter. Kommittén finner slutligen att som

behörighetsvillkor för elektor bör gälla, att denna skall vara valbar till ledamot

i kyrkoråd inom pastoratet, samt att hinder inte bör möta att utse präst, som

inte äger rösträtt vid valet, till lekmannaelektor.

Av remissmyndigheterna framhåller domkapitlen i Linköping och Göteborg

betydelsen av att endast sådana lekmän »som kan anses vilja främja församlingslivet»

får deltaga i utseendet av elektorerna.

Sättet att utse lekmannaelektorer diskuteras av många remissorgan. Domkapitlet

i Växjö finner det otillfredsställande att man, därest kommitténs förslag

antages, får tre olika ordningar för utseende av ett stifts lekmannarepresentationer,

en för val av lekmannaombud till kyrkomötet, en för val av lckmannaledamot

i domkapitlet och en för lekmännens representation vid biskopsval.

Domkapitlet i Lund framhåller, att ledamöterna i pastoratskyrkorådet regelmässigt

är ledamöter i församlingskyrkoråd, och förordar därför, att pastoratskyrkoråden

skall förrätta elektorsvalen. En liknande mening uttalas av domkapitlet

i Stockholm.

Av övriga domkapitel uttalar domkapitlet i Härnösand att det synes väl

motiverat att anförtro utseendet av elektorer åt kyrkorådet i enförsamlingspastorat,

respektive åt av kyrkoråden utsedda särskilda delegerade i flerförsamlingspastorat,

även om proceduren i sistnämnda fall är omständlig.

Föredragande statsrådet anför:

Då lekmannadeltagandet i valen skall bestämmas med utgångspunkt i den

prästerliga organisationen, torde det stå utom diskussion, att pastoratet såsom

enhet för denna organisation i enlighet med kommitténs förslag bör vara valkrets

för utseende av lekmannaelektorer.

Kommittén har föreslagit, att utseendet av lekmannaelektorema bör tillkomma

församlingskyrkorådet eller — i flerförsamlingspastorat — på visst sätt

utsedda delegerade för församlingskyrkoråden i pastoratet. Några remissinstanser

har påpekat att detta förfarande blir omständligt. I denna fråga vill jag

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

erinra om att, sedan kommitténs betänkanden framlagts, genom den nya församlingsstyrelselagen

i flerförsamlingspastoraten tillskapats ett nytt organ, församlingsdelegerade,

som handhar pastoratsangelägenheterna och vars ledamöter

är utsedda av de olika församlingarnas beslutande organ — fullmäktige eller

stämma. En annan följd av församlingsstyrelselagen och pastoratsindelningsreformen

är att enförsamlingspastorat utan kyrkofullmäktige endast torde finnas

i vissa relativt få fall, då församlingen ingår i total ekonomisk samfällighet.

Bättre organisatoriska möjligheter har alltså de senaste åren tillskapats för

att anförtro valet av lekmannaelektorer åt de representativa organ, som finns

inom pastoraten. Fråga uppstår då om detta lämpligen bör ske — särskilt i vad

mån valets syfte bättre nås härigenom än genom att grunda det på församlingskyrkoråden.

Till en början bör understrykas, att det här gäller val av elektor. Det är alltså

ej fråga om själva biskopsvalet, ett förhållande som några remissinstanser inte

synes ha gjort tillräckligt klart för sig. Den väljande församlingen skall således

ha sin uppmärksamhet inriktad främst på vilka personer, som besitter lämpliga

kvalifikationer för att bilda sig en på sakliga skäl grundad uppfattning i biskopsvalsfrågor;

någon mera ingående kännedom hos valförsamlingen om lämpliga

biskopskandidater är däremot inte erforderlig. I detta avseende får elektorsvalen

anses jämförbara med valen till kyrkoråd eller valen av elektorer för utseende

av ombud i kyrkomötet.

Kommittén har som skäl för sitt förslag om att församlingskyrkoråden skall

välja lekmannaelektorer för biskopsval åberopat att valet bör anförtros personer,

som vunnit viss förtroendeställning inom församlingen. Vid val av elektorer

till biskopsval bör emellertid enligt min mening främst eftersträvas, att

bredast möjliga kyrkligt intresserade lekmannaopinion får komma till tals.

Detta kan endast ske genom att överlämna valen åt kyrkofullmäktige — respektive

församlingsdelegeradeinstitutionen. Likaväl som kyrkofullmäktige erfarenhetsmässigt

visat sig utse lämpliga personer till kyrkoråd och till elektorer vid

val av lekmannaombud till kyrkomötet, måste de antagas kunna väl fylla sin

uppgift även vid utseende av elektorer som skall välja biskop. Det får därvid

anses naturligt, att endast sådana personer utses till elektorer, vilka »kan antagas

vilja främja församlingslivet». I flertalet fall torde ledamot av kyrkorådet

komma att utses. En viktig omständighet att beakta är vidare, att om valet

överlämnas till fullmäktige eller delegerade vinnes en betydande administrativ

förenkling, därigenom att särskilda delegeradeval i flerförsamlingspastoraten

undvikes.

En nackdel med att överlämna valet till pastoratets beslutande organ består

onekligen däri att valet i några av de större städernas pastorat kommer att ske

på kyrkostämma. Tänkbart är givetvis att i detta fall låta samfällighetens fullmäktige

välja elektorer för samtliga pastorat inom samfälligheten. Då emellertid

varje församling för sig förrättar val av elektor för val av kyrkomötesombud

på stämma och detta synes ha fungerat väl, finner jag att motsvarande förfarande

kan komma till användning vid nu ifrågavarande elektorsval. Också vid

bedömandet av behovet av en särskild ordning för här avsedda fall får man ha

i minnet att valet gäller elektor, inte biskop. Som jag nyss antytt blir det heller

inte fråga om något mera allmänt förekommande förfarande.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72 Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

8. Röstningsförfarandet

Den nuvarande ordningen, enligt vilken samtliga tre på röstsedeln uppförda

namn tillerkännes samma röstvärde, har vid flera tillfällen utsatts för stark

kritik. Senast denna fråga behandlades av riksdagen framhöll första lagutskottet

(utlåtande 1949:17) att de skäl, som anförts för införande av en proportionell

valmetod vid andra val, också talade för att tillämpa en dylik metod vid

val av biskop och ärkebiskop. Framför allt framstod det för utskottet såsom

ett bestämt önskemal, att regler skapades, som bättre tillgodosåg minoriteternas

intressen. Skulle tidigare förslag om lekmäns deltagande i biskopsval komma

att förverkligas, blev helt nya röstningsregler erforderliga.

I direktiven för utredningen framhölls också att en blivande reform i detta

hänseende bör ha till syfte att låta biskopsförslaget vara ett personval, som ger

ett verkligt uttryck för de röstandes intentioner och som i tillbörlig grad tillgodoser

minoritetsgrupper bland väljarna. Sammanräkningsmetoden bör även garantera,

att Kungl. Maj:ts grundlagsenliga befogenhet att välja mellan tre biskopskandidater

i realiteten inte blir illusorisk.

Kommittén har undersökt olika metoder för sammanräkning av rösterna för

att nå de angivna syftena. Sålunda har de metoder som användes vid val av

borgmästare och rådman och i Finland vid biskopsval samt ett av Wohlin framlagt

förslag närmare studerats. Som den lämpligaste metoden förordar kommittén

en röstningsprocedur, som grundas på en för samtliga rum på biskopsförslaget

gemensam sammanräkning, omfattande de tre namnen på valsedlarna.

Därvid tilldelas de tre namnen olika röstvärden efter deras ordningsföljd på valsedeln.

Dessa röstvärden anser kommittén böra bestämmas så, att första namnet

räknas som hel röst, andra namnet som halv röst och tredje namnet som en

tredjedels röst. Sedan röstsammanräkningen ägt rum skall enligt kommitténs

förslag domkapitlet på förslaget uppföra de tre, som vid valet fått högsta röstetal.

Har två eller flera, som icke båda eller samtliga kunnat beredas rum på

förslaget, fått lika röstetal, föreslår kommittén, att man skiljer mellan dem

genom lottning.

Kommittén har ej ansett det erforderligt med någon bestämning av den inbördes

ordningen mellan de tre på förslaget uppförda.

Av remissmyndigheterna har kommitténs förslag om röstsammanräkning för

upprättande av biskopsförslaget fått ett genomgående gott mottagande. Flertalet

domkapitel betonar värdet av att en minoritet bland de röstande får möjlighet

att göra sig gällande vid valet. Domkapitlet i Västerås samt dåvarande

ärkebiskopen Brilioth i ett särskilt yttrande ifrågasätter om inte den första

rösten bör få ett röstvärde av 3, den andra av 2 och den tredje av 1. På detta

sätt kan man undvika bråktal av röster.

Föredragande statsrådet förordar den av kommittén föreslagna ordningen och

anför:

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

Kommitténs förslag till ny sammanräkningsmetod eliminerar i huvudsak de

olägenheter som varit förenade med det nuvarande systemet, enligt vilket

t. o. m. en betydande minoritet inte haft möjlighet att få någon kandidat uppförd

på förslaget. Systemet har alltså givit möjligheter för en majoritet att helt

sätta sin prägel på valet.

I fråga om förslaget att använda talserien 3—2—1 i stället för 1—1/2—1/3

anför föredragande statsrådet:

Någon egentlig nackdel är det dock inte enligt min mening, att man får räkna

med bråktal av röster. Tvärtom torde det av flera skäl vara lämpligt att steget

mellan det första och det andra namnet är större än mellan det andra och tredje.

Därigenom får den väljande möjlighet att ge klart uttryck för sin uppfattning

vem han anser vara inte bara lämplig utan också den lämpligaste. Förslaget

innebär vidare att en rimlig avvägning sker mellan majoritets- och minoritetsintressen,

så att olika uppfattningar kan komma till uttryck på biskopsförslaget.

Jag vill alltså förorda den av kommittén föreslagna ordningen för biskopsvalets

förrättande.

B. Ärkebiskopsval

1. Historik

I denna del får utskottet hänvisa dels till vad ovan anförts under A 1, dels

till kommitténs redogörelse i dess betänkande del II sid. 12—14.

2. Den nuvarande ordningen

Liksom är fallet i fråga om biskopar äger Kungl. Maj:t enligt § 29 regeringsformen

till ärkebiskop utnämna en av de tre som blivit föreslagna i den ordning

kyrkolagen stadgar. 20 kap. 4 § kyrkolagen lyder:

Uti ärkebiskopsval skola alla domkapitel i riket hava sina röster; och när

dödsfallet timar, måste domkapitlet i Uppsala det Oss i underdånighet tillkännagiva,

då vi om valet Vår nådiga befallning till vederbörande vilja avgå låta, att

de med sina röster inkomma.

Av ordalydelsen i sistnämnda bestämmelse kan det synas, som om rösträtt

vid ärkebiskopsval endast tillkommer domkapitlen. Så torde också ha varit

fallet tiden närmast efter kyrkolagens tillkomst. Sedan mitten av 1700-talet

har emellertid ärkestiftets präster deltagit i valet. Uttrycklig bestämmelse om

att dessa präster har sådan rätt gavs i kungaförsäkran den 4 mars 1772. De i

valet av ärkebiskop deltagande personernas röster sammanräknas enligt praxis

ej, utan varje i valet deltagande valkorporation — för närvarande fjorton, varav

Uppsala stifts prästerskap utgör en — sätter upp sitt särskilda förslag, omfattande

tre namn. Detta innebär sålunda att ärkestiftets två valkorporationer tillsammans

utgör en sjundedel av samtliga valkorporationcr.

Vid röstningen inom valkorporationema tillämpas vid ärkebiskopsval samma

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

regler som för biskopsval i allmänhet. Valkorporationernas förslag insändes till

ecklesiastikdepartementet, där det slutliga förslaget sammanställes. Föreslaget

namn tillgodoräknas en röst för varje plats på valkorporationernas förslag.

3. Tidigare reformförslag

Alltsedan senare hälften av 1700-talet har vid skilda tillfällen ordningen för

ärkebiskopsval kritiserats. Denna kritik har främst riktats mot det obetydliga

inflytande, som ärkestiftets prästerskap har vid valet, samt mot den kollektiva

röstningsmetoden.

Frågan om ökat inflytande för ärkestiftets prästerskap upptogs sålunda vid

1772 års riksdag och ledde till ett beslut av riksdagen, att ärkestiftets inflytande

vid valet skulle sättas i paritet med domkapitlens. Beslutet blev emellertid icke

verkställt. Vid ett flertal tillfällen under 1800-talet var frågan om ökat inflytande

för prästerna i Uppsala stift aktuell men kunde av olika skäl icke lösas.

Vid 1809 års riksdag föreslog konstitutionsutskottet att Uppsala stifts röst skulle

räknas lika med fem domkapitels. Förslaget antogs av de fyra stånden, men

Kungl. Maj:t sanktionerade icke beslutet. Vid 1815 års riksdag behandlades

frågan ånyo och då föreslog konstitutionsutskottet, att prästernas i Uppsala stift

röster skulle räknas som tre röster. Detta förslag antogs av 1815 och 1817—

1818 års riksdagar, men ej heller detta vann Kungl. Maj:ts gillande.

Det år 1846 framlagda förslaget till ny kyrkolag innehöll inga ändrade bestämmelser

angående sättet för val av ärkebiskop utom såtillvida, att man föreslog

att universitetsprofessorernas rösträtt skulle tagas bort. Två ledamöter av den

kommitté som utarbetat förslaget ansåg, att varje domkapitels förslag skulle

gälla som en röst och Uppsala stifts förslag som fem röster. 1868 års kyrkomöte

anhöll, att Kungl. Maj:t ville taga bl. a. frågan om ökat inflytande för ärkestiftets

prästerskap under övervägande. Ett av 1869 års kyrkolagskommitté

framlagt förslag innebar, att ärkestiftets prästerskaps röster skulle räknas såsom

fem röster. Kyrkolagskommittén påpekade därvid, att inom ärkestiftet avgavs

ytterligare tre röster, nämligen av Uppsala domkapitel, Stockholms stads konsistorium

och det akademiska konsistoriet i Uppsala.

1903 års kyrkomöte anhöll om revision av bestämmelserna i syfte att bereda

ärkestiftets prästerskap ökat inflytande. Häröver inhämtades yttranden från

bl. a. samtliga domkapitel, som tillstyrkte en revision av bestämmelserna. Flertalet

remissmyndigheter betonade vikten av ett ökat inflytande vid valet för

ärkestiftets prästerskap.

Sedan frågan behandlats också vid 1908 års kyrkomöte framlades 1915 en

inom justitiedepartementet utarbetad promemoria, innehållande förslag till ändrade

bestämmelser i ämnet.

I promemorian framhölls, att fastän ärkebiskopen ej uttryckligen var tillagd

någon chefsställning för hela kyrkan, han dock i förhållande till de övriga bisko
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

parna obestridligt måste anses som primus inter pares och utan vidare måste

betraktas såsom svenska kyrkans främste och i många fall självskrivne representant

utåt. Att bevara denna historiska tradition och att söka markera enheten

inom kyrkan genom att framhålla ärkebiskopens chefsställning kunde

endast vara till gagn för kyrkan.

Vidare anfördes i promemorian, att vid de förslag, som framställts i syfte att

bereda ärkestiftets präster ökat inflytande, hade det i allmänhet inte ifrågasatts,

att valet skulle läggas enbart i händerna på stiftet. Väl låg det i öppen

dag, att ärkebiskopens huvudsakliga ämbetsgärning var att vara biskop i Uppsala

stift. Men å andra sidan var det av stor vikt, att till ärkebiskop utsågs en

man med egenskaper lämpade för den, som faktiskt var kyrkans främste man.

De krav, som ärkestiftets präster kunde ställa på en biskop, vilken uteslutande

hade ärkestiftet till sitt verksamhetsområde, sammanföll kanske icke till

alla delar med dem, som borde ställas på ärkebiskopen som sådan. De förslag,

som framställts i förevarande syfte, hade anvisat huvudsakligen två utvägar.

Enligt den ena skulle ej längre de olika valkorporationernas röster sammanräknas

som särskilda kollektivröster utan endast personliga röster avgivas.

Den andra utvägen var, att man tilläde ärkestiftets förslag ett högre röstvärde.

I promemorian stannade man, med hänsyn till hela svenska kyrkans intressen

vid valet, för att behålla den kollektiva röstberäkningen men ge ärkestiftets röst

ett förhöjt röstvärde. Detta fick dock icke vara så högt att ärkestiftets prästerskap

ensamt kunde bestämma valutgången. Efter vissa beräkningar stannade

man vid att ett värde av fyra röster skulle vara en tillfredsställande anordning.

Från remissyttrandena över promemorians förslag inhämtas bl. a. att domkapitlen

i Västerås och Härnösand ansåg, att stiftsprästernas förslag borde räknas

högre än fyra röster. Direkt avslag på förslaget yrkades endast av domkapitlet

i Karlstad samt enskilda medlemmar av remissinstanserna.

Frågan om ökat inflytande för ärkestiftet blev åter uppmärksammad vid 1929

års kyrkomöte, som förklarade, att det anslöt sig till de riktlinjer för en reform

av ärkebiskopsvalen, som dragits upp i 1915 års promemoria. Kyrkomötet anhöll

att få förnya sin 1903 gjorda hemställan om en revision av ordningen för ärkebiskopsval.

Sedan Kungl. Maj:t 1933 förklarat sig för det dåvarande inte vilja företaga

någon åtgärd i anledning av promemorian och kyrkomötets framställning, ingav

ärkebiskopen Eidem samma år en promemoria angående ändrade grunder för

ärkebiskopsval. Det i promemorian upptagna förslaget innebar, att valet skulle

förrättas av två korporationer, den ena bestående av domkapitlet i Uppsala och

ärkestiftets prästerskap, den andra av övriga domkapitel jämte Stockholms stads

konsistorium. Varje domkapitel eller konsistorium skulle ej avge huvudröster,

utan valdeltagarnas röster skulle sammanläggas. De två valkorporationerna

skulle upprätta ett förslag på tre personer. På det slutliga förslaget skulle uppföras

samtliga på de båda särskilda förslagen uppförda, eller sålunda minst tre,

högst sex personer.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

I sin 1937 framlagda promemoria anförde Wohlin bl. a. att den av ålder hävdade

grundsatsen, att vid ärkebiskopsvalet bör beredas rum såväl för en representation

för ärkestiftet som för en representation för det kyrkliga riksintresset, borde

upprätthållas. Välgrundat syntes också vara, att en viss övervikt inrymdes åt

det sistnämnda intresset. Någon rubbning i den hävdvunna ordningen, att rikets

samtliga domkapitel, såsom främst företrädande riksintresset, skulle deltaga i

ärkebiskopsvalet, ansågs icke vara påkallad. Anledning att frångå denna ordning

syntes efter den förändring i sammansättningen av domkapitlen, som åvägabragts

genom 1936 års domkapitelreform, än mindre föreligga. Dock torde den

särskilda behörighet att deltaga i val av ärkebiskop, som tillagts de teologie

professorerna vid Uppsala och Lunds universitet, vilka eljest icke var ledamöter

i domkapitlet, böra upphöra.

Förslaget gick ut på att i ärkebiskopsvalet skulle deltaga tretton valkollegier,

nämligen ett valkollegium för ärkestiftet och ett för Stockholms stad, båda sammansatta

såsom föreslagits för biskopsval, och för ett vart av rikets elva övriga

stift ett särskilt valkollegium bestående av ledamöterna i stiftets domkapitel.

Förslaget, som byggde på en metod med personliga röster, skulle innebära —

om man bortser från den numera ej aktuella elektorsrepresentationen för Stockholms

stad — att ärkestiftets präster, lekmän och domkapitelsledamöter tillsammans

fick nära hälften av inflytandet på ärkebiskopsvalet.

Från remissyttrandena över Wohlins förslag inhämtas bl. a. att ökat inflytande

för ärkestiftet tillstyrktes av flertalet domkapitel men att domkapitlen

i Linköping, Härnösand och Visby samt länsstyrelsen i Visby ansåg, att Wohlin

överbetonat behovet av ökat stiftsinflytande. Wohlins förslag ledde som tidigare

nämnts inte till någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

1947 hemställde prästerskapet i ärkestiftet hos Kungl. Maj:t, att det skulle

tillförsäkras ett väsentligt inflytande vid valet. I anledning härav uppdrogs åt

professorn S. Kjöllerström att utreda frågan. Kjöllerström drog den slutsatsen,

att ärkebiskopsvalet inte utan vidare kunde överlämnas till ärkestiftets präster.

Han påpekade, att sedan fyrahundra år tillbaka hade valet varit en angelägenhet

för hela den svenska kyrkan och att det gång efter annan också framhållits,

att de rikskyrkliga synpunkterna måste tillskrivas utslagsgivande betydelse

vid detta val. Vidare framhöll Kjöllerström, att kritiken mot den nuvarande

valordningen varit i hög grad överdriven och ofta givit en oriktig bild av det

verkliga förhållandet mellan ärkestiftets och de övriga valkorporationernas inflytande

på valet. Ehuru sålunda ingen grund fanns för uppfattningen att ärkestiftets

synpunkter inte blivit tillgodosedda vid ärkebiskopstillsättningarna, ansåg

Kjöllerström det dock vara av betydelse, att ärkestiftets inflytande på valutgången

erhöll en viss lagstadgad garanti. Kjöllerström föreslog därför, att en

av ärkestiftets prästerskap på förslag uppförd kandidat alltid skulle beredas

plats på det slutliga förslaget.

Av remissbehandlingen av Kjöllerströms betänkande framgår, att de flesta

domkapitlen i huvudsak anslöt sig till vad Kjöllerström anfört och föreslagit.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

77

Domkapitlet i Linköping ansåg dock, att gällande ordning tillerkände ärkestiftet

ett skäligt inflytande vid valet, varför domkapitlet endast med tvekan tillstyrkte

förslaget. Domkapitlet i Växjö framhöll, att Kjöllerströms utredning

snarare gav vid handen, att någon ändring icke syntes påkallad, och samma

ståndpunkt intog också domkapitlet i Karlstad samt kammarkollegiet. Ej heller

Kjöllerströms förslag föranledde någon åtgärd från Kungl. Maj:ts sida.

4. Nu föreliggande förslag om avvägning av ärkestiftets inflytande

Kommittén framhåller, att den sedan reformationen tillämpade grundsatsen

att ärkebiskopsvalet är en angelägenhet för hela den svenska kyrkan motiverats

av den särställning i förhållande till övriga biskopar, som ärkebiskopen av

ålder intagit och alltjämt intager. Denna ärkebiskopsämbetets särskilda karaktär

har under senare tid blivit än mera framträdande, och kommittén anser

därför, att grundsatsen om hela den svenska kyrkans medverkan i ärkebiskopsval

bör upprätthållas. Även om ärkebiskopen faktiskt intager ställning som den

svenska kyrkans främste representant, finner kommittén det dock otvivelaktigt,

att hans huvudsakliga ämbetsgärning är att vara biskop i Uppsala stift. Ehuru

hela den svenska kyrkans medverkan i ärkebiskopsval kan anses fullt motiverad,

anser kommittén likväl, att ärkestiftets representation vid valet bör beredas

ett betydligt större inflytande än den nu äger. Enligt kommitténs uppfattning

bör man utgå från att såväl ärkestiftets som hela kyrkans mening bör komma

till uttryck vid ärkebiskopsförslagets upprättande och att valutgången således

inte bör helt domineras av endera av de båda grupperna. För att tillgodose

detta syfte föreslår kommittén, att ärkebiskopsvalet förrättas var för sig av

två valkorporationer, den ena för ärkestiftet och den andra för kyrkan i övrigt.

Ärkebiskopsförslaget skall grundas på en sammanställning av de båda korporationernas

för den slutliga utgången av valet likvärdiga resultat. Vid valen

inom de båda korporationerna föreslås individuell röstningsmetod tillämpad.

I fråga om röstningsförfarandet — i vilken del utskottet hänvisar till redogörelsen

under avsnitt 6. nedan — innebär kommitténs förslag bl. a. att den

som vid valet inom ärkestiftet fått högsta rösttalet alltid kommer att uppföras

på det slutliga ärkebiskopsförslaget.

Om kommitténs förslag om avvägningen av inflytandet mellan Uppsala stift

och riket i övrigt har under remissbehandlingen uttalats olika meningar. Statskontoret,

de hörda länsstyrelserna, hovkonsistoriet, domlcapitlen i Linköping,

Strängnäs, Växjö, Luleå och Stockholm lämnar kommitténs förslag i denna del

i huvudsak utan erinran.

Kammarkollegiet anför:

Det kan givetvis ifrågasättas, om Uppsala stift — låt vara att stiftet skäligen

bör beredas större inflytande på valutgången än för närvarande är fallet — här
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

vidlag bör helt jämställas med svenska kyrkan i övrigt. Reformen innebär en

flerfaldig utökning av stiftets nuvarande inflytande. De skäl, kommittén andragit

för detta sitt förslag, torde dock få anses bärande. Otvivelaktigt måste ärkebiskopens

huvudsakliga ämbetsgärning bestå uti att vara biskop i nämnda stift.

Domkapitlet i Uppsala anser, att de föreslagna reglerna om val av ärkebiskop

bör omarbetas. Som skäl härför har dåvarande ärkebiskopen Brilioth anfört, att

utvecklingen av de ärkebiskopen tillkommande uppgifterna snarast gått i den

riktningen, att hans befattning med ärenden som rör riket i dess helhet stegrats,

varför det icke nu synes rimligt att göra ärkestiftets inflytande vid valet så stort

som kommittéförslaget innebär. Fem ledamöter av domkapitlet säger, att det kan

ifrågasättas om ej förslaget ger valkorporationen för ärkestiftet alltför stort inflytande.

Eftersom det knappast kan vara möjligt att ange någon måttstock,

efter vilken graderingen av inflytandet skall ske, ser sig ledamöterna nödsakade

att stanna för kommitténs förslag. Dock påpekar de, att domkapitlet i Uppsala

enligt förslaget får betydligt mindre inflytande vid valet än andra domkapitel.

För att undvika detta föreslår de att domkapitlet får rösta tillsammans med de

andra domkapitlen. Också domkapitlet i Göteborg anser att domkapitlet i Uppsala

om möjligt bör få rösta med övriga domkapitel.

Kammarkollegiet anför, att det framstår såsom en mindre tillfredsställande

konsekvens, att ledamöterna i domkapitlet i Uppsala kommer att få mindre inflytande

än övriga domkapitelsledamöter.

Domkapitlet i Härnösand anför:

Liksom synen på biskopens ställning är avgörande för ställningstagandet för

frågan om lekmannamedverkan vid biskopsval, så måste synen på ärkebiskopens

ställning bli bestämmande vid bedömningen av ärkestiftets anspråk på ökat inflytande

vid ärkebiskopsval. I sitt avsnitt om »Ärkebiskopsämbetet i den svenska

kyrkan» har betänkandet fäst uppmärksamheten på den utveckling, som under

nyaste tid skett och som medfört att ärkebiskopen alltmera kommit att framstå

som hela den svenska kyrkans självskrivna representant utåt och inåt med därmed

förenade viktiga uppgifter, en ställning markerad särskilt genom ordförandeskapet

i de centrala kyrkliga styrelserna och i biskopsmötet. Vid sin egen

bedömning av frågan har kommittén emellertid ej denna utveckling i tankarna

utan utgår från ett konstaterande, att ärkebiskopens huvudsakliga ämbetsgärning

otvivelaktigt är att vara biskop i Uppsala stift, och kommer till slutsatsen,

att ärkestiftet och svenska kyrkan i övrigt bör äga lika inflytande på valets slutliga

utgång.

Mot bakgrunden av den utveckling som skett i fråga om ärkebiskopens ställning

med allt starkare betoning av hans rikskyrkliga uppgifter finns det anledning

att ställa sig tveksam inför konsekvenserna av ett förslag, som går betydligt

längre än något tidigare i tillmötesgående av önskemålet att ge ärkestiftet ökat

inflytande.

Så starka skäl synas kunna anföras för att den svenska kyrkan i övrigt behåller

en viss övervikt, att domkapitlet vill påyrka en omprövning av förslaget i

denna del. Detta önskemål skulle, utan att förslagets uppbyggnad av valordningen

rubbas, kunna ske därigenom att namnen på den rikskyrkliga valkorporationens

preliminära förslag tillräknades ett högre röstvärde vid sammanställan
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

det av det definitiva ärkebiskopsförslaget. Det förtjänar å andra sidan övervägas,

om i så fall icke ärkestiftet borde erhålla den särskilda garanti, som tidigare

föreslagits av Kjöllerström.

Domkapitlet i Skara anser det ogörligt att komma fram till en ändamålsenlig

lösning av frågan om val av ärkebiskop med mindre än att hela frågan om ärkebiskopsämbetets

karaktär och omfattning upptages till en ingående behandling.

Liknande synpunkter framföres av domkapitlet i Göteborg, som framhåller bl. a.

följande:

Vad gäller biskops valskommitténs betänkande om ärkebiskopsval hade domkapitlet

önskat, att frågan om ärkebiskopens tjänst i stifts- och rikssammanhang

samt om ärkebiskopstjänstens eventuella uppdelning hade blivit föremål

för ingående undersökning. Då så inte skett har domkapitlet att taga ställning

till ärkebiskopsvalet utifrån ärkebiskopsämbetets nuvarande omfattning. Det

synes då domkapitlet, att ett större inflytande på ärkebiskopsvalet från ärkestiftet

är berättigat och att avvägandet mellan stiftsintresset och riksintresset

bör förskjutas till förmån för ärkestiftet. Dock är domkapitlet av den meningen,

att avvägningen inte rättvisligen kan ske så, att stifts- och riksintresset

avdömes som likaberättigade. Så länge ärkebiskopen har de nuvarande uppgifterna

i svenska kyrkan i sin helhet, vilka uppgifter från tid till tid ökar, anser

domkapitlet det riktigt, att domkapitlens andel i ärkebiskopsvalet överväger

ärkestiftets.

Föredragande statsrådet framhåller först, att det för närvarande — i vart fall

inte så länge arbetet inom kyrka-statutredningen pågår — ej kan komma i

fråga att sammankoppla den nu föreliggande avvägningsfrågan med det mera

svårlösta och för kyrkans organisation genomgripande spörsmålet om en annorlunda

utformning av ärkebiskopens uppgifter och ställning. Ärendet bör därför

behandlas med utgångspunkt i den nu bestående organisationen, i vilken ärkebiskopen

dels är chef för Uppsala stift, dels därjämte företräder svenska kyrkan

i dess helhet.

Han anför vidare:

Utan tvekan har de remissinstanser rätt som påpekat, att ärkebiskopens uppgifter

beträffande svenska kyrkan i sin helhet från tid till tid ökar och att hans

ställning i rikskyrkliga sammanhang allt starkare betonas. Jag vill också framhålla,

att i den tidigare diskussionen har så gott som alltid ansetts, att riksintresset

bör ha övervikt, även om Uppsala stifts inflytande i och för sig bör

ökas. Vidare bör erinras om att den av professorn Kjöllerström företagna utredningen

närmast ger vid handen, att några mera genomgripande åtgärder inte är

nödvändiga för att få till stånd en godtagbar avvägning av de båda intressena

samt att Kjöllerströms uppfattning härvidlag godtagits av flertalet domkapitel.

Vid mitt övervägande av de hithörande problemen har jag funnit mig böra

stanna inför att förorda en mindre genomgripande förändring av den nuvarande

ordningen än den kommittén föreslagit. Jag vill därvid anknyta till tidigare av

bl. a. kyrkomötet godtagna förslag att behålla den kollektiva röstningen men —

med bibehållande av en viss övervikt för riksintresset — ge Uppsala stifts förslag

ett förhöjt röstvärde.

Olika åsikter kan naturligtvis göra sig gällande hur långt man bör sträcka sig

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

för att tillgodose ärkestiftets intressen. Enighet torde dock råda därom, att detta

bör vara så stort, att åtminstone ett av stiftet föreslaget namn kan komma med

på det slutliga förslaget. Härutöver torde den exakta avvägningen vara rätt

vansklig att göra.

Med utgångspunkt från den organisation som framgår av 3 § i Kungl. Maj:ts

förslag tillerkännes den gemensamma valkorporationen för Uppsala stift ett sex

gånger så stort inflytande som envar av de övriga tolv valkorporationema var

för sig. Föredragande statsrådet finner riksintresset därigenom ges en övervikt

samtidigt som garantier torde skapas, att ärkestiftets uppfattning kommer till

uttryck på det slutliga ärkebiskopsförslaget.

5. Sammansättningen av valkorporationema

Kommitténs förslag innebär, att valkorporationen för Uppsala stift sammansättes

på sätt kommittén föreslagit beträffande valförsamlingen vid de vanliga

biskopsvalen, d. v. s. av domkapitlets ledamöter, i huvudsak samtliga prästerliga

tjänstinnehavare i stiftet samt ett mot antalet röstberättigade präster i stort sett

svarande antal lekmannaelektorer. Den gällande ordningen att rikets samtliga

domkapitel medverkar i val av ärkebiskop anser kommittén böra bibehållas.

Eftersom domkapitlet i Uppsala jämte ärkestiftets präster och lekmän skall företräda

ärkestiftet, bör sålunda rikets andra tolv domkapitel vid valet betraktas

som företrädare för kyrkan i övrigt. Kommittén har ansett övervägande skäl

tala för att också de tre under ärkebiskopens ledning stående kyrkliga centralstyrelserna,

svenska kyrkans missions-, diakoni- och sjömans vårdsstyrelser, bör

vid val av ärkebiskop beredas inflytande bland riksintressets företrädare. Kommittén

föreslår sålunda, att valkorporationen för svenska kyrkan i övrigt skall

bestå av ledamöterna i rikets domkapitel, utom det i Uppsala stift, samt de

ledamöter i nämnda kyrkliga centralstyrelser, som ej i annan ordning äger rösträtt

vid ärkebiskopsvalet. Korporationernas val skall enligt kommitténs förslag

förrättas i överensstämmelse med den ordning, som kommittén föreslagit i fråga

om de vanliga biskopsvalen. Inom ärkestiftets valkorporation skall sålunda valet

förrättas i ärkestiftets domkapitel av dettas ledamöter samt av ärkestiftets präster

och lekmannaelektorer vid kontraktsvis hållna förrättningar. Kommittén

föreslår, att valet inom valkorporationen för den svenska kyrkan i övrigt förrättas

av domkapitelsledamöterna i vederbörande domkapitel samt av de ledamöter

i de tre kyrkliga centralstyrelserna, vilka i denna egenskap tillerkänts rätt

att deltaga i valet, vid ett för dem gemensamt sammanträde i Stockholm inför

en av domkapitlet i Uppsala utsedd valförrättare.

Vad särskilt angår de tre kyrkliga centralstyrelserna erinrar kommittén att de

alla såtillvida har samma karaktär som deras verksamhet regleras genom av

Kungl. Maj:t utfärdade stadgar, fastställda för missionsstyrelsen 1874, för diakonistyrelsen

1910 och för sjömans vårdsstyrelsen 1933.

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 195 år 1963

Enligt stadgarna för missionsstyrelsen skall svenska kyrkans verksamhet för

evangelii spridning bland icke kristna folk utövas genom styrelsen. I detta avseende

äger styrelsen utsända och underhålla missionärer samt understödja och

vårda de kristna församlingar, vilka genom dessa missionärers verksamhet kunna

bildas. Styrelsen, som har sitt säte i Stockholm, bestar av ärkebiskopen sasom

självskriven ordförande samt sex av kyrkomötet valda ledamöter, hälften präster

och hälften lekmän.

Enligt stadgarna för diakonistyrelsen har styrelsen till uppgift att i samarbete

med präster och lekmän i församlingarna och i samförstånd med stiftsstyrelserna

verka för en rikare utveckling av församlingslivet och den kristliga kärleksverksamheten

inom den svenska kyrkan. För fullgörande av sin uppgift skall styrelsen

verka huvudsakligen genom att, utöver vad i de särskilda församlingarna

och stiften äger rum eller lämpligen kan ske, anskaffa för ändamålet erforderliga

hjälpmedel och uppväcka lekmannakrafter till deltagande i arbetet för de syften,

styrelsen jämlikt sin uppgift har att främja, samt för detta arbete åstadkomma

ändamålsenlig gemensamhet. Styrelsen, som har sitt säte i Stockholm, utgöres av

ärkebiskopen såsom självskriven ordförande samt ledamöter till det antal, dock

minst sex, som kyrkomötet bestämmer. Av ledamöterna skall hälften vara präster

och hälften lekmän. Är ärkebiskopen hindrad att åtaga sig uppdraget som

styrelsens ordförande, utses ordförande av Kungl. Maj:t.

Enligt stadgarna för sjömansvårdsstyrelsen skall svenska kyrkans verksamhet

bland svenska sjömän och andra landsmän i utlandet utövas genom styrelsen.

Dock ingår ej däri vården av de utländska församlingar, vilka erhållit av Kungl.

Maj :t godkänd kyrkoordning. Styrelsen äger vidare att främja den sjömansvård,

som utövas av lokala organisationer i svenska hamnar, samt att understödja

kyrklig verksamhet bland svensktalande trosförvanter i utlandet över huvud.

Styrelsen, som har sitt säte i Stockholm, består av ärkebiskopen såsom självskriven

ordförande samt sex ledamöter, tre präster och tre lekmän. Av dessa väljer

kyrkomötet två präster och två lekmän samt utser Kungl. Maj:t en präst och en

lekman.

Kommitténs förslag att ledamöterna i de tre centrala kyrkliga styrelserna skall

vid ärkebiskopsval äga rösträtt inom rikskorporation tillstyrkes under remissbehandlingen

ej av kammarkollegiet, som anför:

Dessa styrelser är inte inorganiserade i svenska kyrkan på samma fasta sätt

som domkapitlen, och styrelsernas organisation är också mera obestämd. Det

bör inte komma i fråga att på en omväg infoga dessa styrelser i den kyrkoorganisation

som är befäst genom lagstiftning enligt regeringsformen § 87 mom. 2:o.

Kollegiet anser därför, att ifrågavarande valkorporation lämpligen bör begränsas

till att avse allenast ledamöterna i rikets domkapitel, med eller utan undantag

för Uppsala domkapitel.

Domkapitlet i Stockholm ifrågasätter, om icke tillsättningsförfarandet av ärkebiskop

onödigt kompliceras genom att de tre kyrkliga centralstyrelsernas ledamöter

erhåller rätt att deltaga i valet. Domkapitlet påpekar, att ett stort antal

6 — Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 sand. Nr 196

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 195 år 1963

av dessa styrelsers ledamöter i egenskap av biskopar eller domkapitelsledamöter

ändå blir röstberättigade.

Föredragande statsrådet förklarar sig dela kammarkollegiets uppfattning angående

de tre kyrkliga centralstyrelserna och erinrar om det påpekande som

gjorts av domkapitlet i Stockholm. Han godtager ett av flera remissinstanser

framfört yrkande om rösträtt för de svenska utlandsförsamlingarnas prästerskap.

Den genom 3 § i Kungl. Maj:ts förslag angivna ordningen innebär att ärkebiskopsvalet

skall förrättas dels inom Uppsala stift av en valkorporation, som är

i huvudsak sammansatt på samma sätt som föreslagits beträffande biskopsval i

allmänhet, d. v. s. av domkapitlets ledamöter, de flesta av stiftets präster —

jämte utlandskyrkoherdarna — samt elektorer för stiftets lekmän, dels av domkapitlen

i övriga stift, av vilka vart och ett för sig skall utgöra en valkorporation.

6. Röstningsförfarandet och upprättande av ärkebiskopsförslaget

Kommittén, som utgått från att endast två valkorporationer skulle finnas,

anför:

o Valresultatet bestämmes särskilt för vardera valkorporationen. De tre, som

fått högsta rösttalen, skall anses vara nominerade av valkorporationen att uppföras

på förslag till ärkebiskopsämbetet. Mellan lika rösttal skiljes genom lottning.

De nominerade åsättes poängvärdena 1, y2 respektive y3 efter den ordningsföljd,

i vilken de nämnts. Ordningsföljden bestämmes efter rösttalen. Mellan

lika rösttal skiljes genom lottning. Eftersom vardera valkorporationen nominerar

tre ärkebiskopskandidater, kan sålunda båda valkorporationerna tillsammans

utse lägst tre och högst sex ärkebiskopskandidater. — På förslag till ärkebiskopsämbetet

uppföres de tre av valkorporationerna nominerade, som fått

högsta sammanlagda poängvärde.

Såsom ovan (sid. 22) erinrats innebar kommitténs förslag bl. a. att den som vid

endera valkorporationens val fått högsta rösttalet alltid skulle uppföras på

ärkebiskopsförslaget.

Kammarkollegiet anför:

Upprättande av förslaget till ärkebiskopsval sker genom sammanställning av

valresultaten för båda valkorporationerna. Första namnet på vardera förteckningen

kommer alltid att upptagas på själva förslaget. Beträffande det tredje

namnet torde detta ej sällan komma att få bestämmas genom lottning, något

som i och för sig synes mindre tillfredsställande. Möjligen skulle kunna ifrågasättas

att till förekommande av berörda olägenhet vid lika röstetal till tredje

förslagsrummet upptaga fyra namn på själva förslaget. Kollegiet anser dock tillräckliga

skäl icke föreligga för att för ändamalet föreslå en ändring av regeringsformen

§ 29.

Liknande synpunkter framföres av domkapitlet i Karlstad.

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 195 år 1963

Domkapitlet i Göteborg föreslår, att vid lika poängvärde mellan kandidat

vald av valkorporationen för ärkestiftet och kandidat som valts av övriga domkapitel

i riket, den senare skall ges företräde till förslagsrum.

Föredragande statsrådet finner det av kommittén föreslagna tillvägagångssättet

vid röstavgivning, röstsammanräkning och upprättande av förslag i allt väsentligt

kunna tillämpas även vid den nu förordade ordningen för val av ärkebiskop.

Poängvärdena blir således för ärkestiftets förslag 6 för det första namnet

på förslaget, 3 för det andra och 2 för det tredje, under det att namnen på varje

domkapitels förslag graderas enligt den vanliga skalan 1 — V2 — % i den ordning

de förekommer.

Enligt 14 § i Kungl. Maj:ts förslag ankommer det på domkapitlet i Uppsala

att upprätta ärkebiskopsförslaget. I specialmotiveringen anföres att förslaget

därigenom kan bli föremål för rättslig prövning, något som för närvarande ej är

möjligt, då förslaget upprättas i ecklesiastikdepartementet.

C. 2 § 5 mom. lagen om domkapitel

Enligt 2 § 5 mom. lagen om domkapitel äger vid ärkebiskops- eller biskopsval

i stift, varest teologisk fakultet finnes, fakultetens samtliga professorer säte och

stämma i domkapitlet.

Kommittén anför härom:

Då enligt 1759 års biskopsvalsförordnings nu gällande bestämmelser prästvigd

teologie professor äger deltaga i biskopsval tillsammans med stiftsprästerskapet,

har omförmälda bestämmelse i domkapitelslagen numera, frånsett i vad avser

val av ärkebiskop, praktisk betydelse allenast såtillvida, att den medgiver rösträtt

vid biskopsval för icke prästvigd teologie professor. Det bör emellertid uppmärksammas,

att uti domkapitlen i de stift, varest teologisk fakultet finnes, alltid

skall ingå två av fakulteten inom denna valda professorer. Fakulteternas val

av domkapitelsledamöter är icke begränsat till allenast de prästvigda teologie

professorerna. — Det av Wohlin år 1937 framlagda förslaget till en reformerad ordning

för ärkebiskopsval och biskopsval innebar, att den de teologie professorerna

i Uppsala och Lund tillkommande rätten att äga säte och stämma i domkapitlen

i Uppsala respektive Lund vid ärkebiskops- och biskopsval skulle bringas att

upphöra. I motiveringen till sitt förslag anförde Wohlin, att det med fog kunde

göras gällande, att fakulteterna, med deras rätt till representation jämlikt 2 §

1 mom. domkapitelslagen i respektive domkapitel med tvenne ledamöter, fick

anses hava blivit i skälig utsträckning företrädda. — Kommittén, som ansluter

sig till den av Wohlin uttalade uppfattningen, föreslår sålunda att stadgandet i

2 § 5 mom. lagen om domkapitel angående samtliga teologie professorers rösträtt

vid ärkebiskopsval och biskopsval måtte upphävas.

Under remissbehandlingen av kommitténs betänkande underkännes sistnämnda

förslag av domkapitlet i Lund, som anför:

Bestämmelsen tillkom enligt domkapitlets förmenande på mycket starka

grunder, som förvisso icke minskat i aktualitet — man ville lämna inflytande

vid tillsättande av ärkebiskop och biskop i Lund åt den teologiska vetenskapens

främste representanter vid de båda fakulteterna och man ville i dessa angelägen
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

heter bevara sambandet mellan fakultet och domkapitel. Då det skulle vara

mycket beklagligt om detta band mellan den kyrkliga administrationen och den

teologiska forskningen avklipptes, vill domkapitlet hemställa att förenämnda bestämmelse

allt fortfarande kvarstår i domkapitelslagen.

Föredragande statsrådet anser det i likhet med kommittén tillräckligt, att

fakulteternas mening får ges till känna genom de i domkapitlet invalda professorerna.

Utskottet

I direktiven för biskopsvalskommitténs arbete erinrades om att spörsmålet att

bereda lekmännen ett ökat inflytande vid biskopsvalen är av gammalt datum.

Det anfördes vidare att uteblivandet av en reform mera synes ha berott på svårigheter

att finna en lämplig form för lekmäns deltagande i biskopsval än på

principiella betänkligheter att bereda lekmännen ett ökat inflytande.

Utskottet kan instämma i detta men vill betona att det från senare tiders

kyrkomöten icke föreligger ett klart uttalande i principfrågan. För att ett sådant

nu skall kunna göras finner utskottet det erforderligt att först uttala sig om

biskopsämbetets natur och uppgifter. Till de särskilda frågor som i detta avseende

berör ärkebiskopsämbetet vill utskottet återkomma nedan i det avsnitt

som avhandlar detta ämbete.

Biskopsval

Biskopsämbetets ställning och frågan om lekmäns medverkan

vid val av biskop

Utskottet vill inledningsvis erinra om att enligt kyrkohandbokens ritual för

prästvigning biskopen säger: »Enligt den fullmakt som mig, på Guds vägnar,

av hans församling i detta ärende är betrodd, antvardar jag eder härmed prästämbetet.

» Dessa ord återger i sammanträngd form en evangelisk syn på kyrkans

ämbete och ämbetsbärare i deras förhållande till församlingen i dess helhet. Gud

har inrättat evangelieförkunnelsens och sakramentsförvaltningens ämbete för att

människor skall kunna bli delaktiga av den saliggörande tron, heter det i Augsburgska

bekännelsens femte artikel. Och det är enligt våra reformatoriska bekännelseskrifter

församlingen, som av Gud har fått uppdraget att ansvara för att de

med ämbetet förenade uppgifterna blir utförda. När det i artikel XIV i Augsburgska

bekännelsen hävdas, att ingen i kyrkan bör predika offentligen eller förvalta

sakramenten utan vederbörlig kallelse, är det ytterst församlingens rätt

och ansvar som förutsättes.

Församlingens rätt och ansvar har i vår kyrka såsom princip kommit till uttryck

genom ordningen för prästtillsättning. När det gäller biskopsval har denna

syn emellertid icke fått bestämma ordningen trots att den uppfattning, som an
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 195 år 1963

tydes i ovan citerade ord i prästvigningsritualet, är klart uttalad i våra bekännelseskrifter.

Icke blott prästen utan även biskopen, vilken endast med hänsyn

till mänsklig myndighet representerar en annan grad inom samma ämbete, har

förlänats sitt uppdrag genom församlingen på Guds vägnar. Med hänsyn till de

under 1500-talet rådande förhållandena kan bekännelseskrifterna ge uttryck åt

denna uppfattning t. ex. på följande sätt: »Då de, som äro förordnade att vara

biskopar, bli fiender till evangeliet och vägra meddela vigning, behålla församlingarna

sin rätt därtill. Ty där kyrkan är, där är också rätten att förvalta

evangeliet. Därför behåller kyrkan nödvändigtvis sin rätt att kalla, välja och

viga sina tjänare.» (Om påvens makt och överhöghet.)

Om man dragit konsekvenserna av denna åskådning för den ordning, som

skall gälla vid biskopsval, skulle man ha förts tillbaka till det valsätt, som ursprungligen

var rådande i den svenska kyrkan liksom i den västerländska kristenheten

i övrigt, då det tillkom prästerskapet och lekmännen att tillsammans

välja biskop. Denna ursprungliga ordning, som definitivt undanröjdes i den romerska

kyrkan genom den fjärde lateransynoden 1215, vilken gjorde biskopsvalen

till en uppgift för domkapitlen, återspeglas i den äldre Västgötalagen,

där det beträffande biskopsval heter: »Om man skall taga biskop, då skall konungen

spörja alla landsmännen, vem de vilja hava.»

Reformationen innebar, att domkapitelsinstitutionen trängdes tillbaka från sin

tidigare roll inom kyrkostyrelsen. Då Laurentius Petri utformade bestämmelsen

om biskopsval i 1571 års kyrkoordning, hade han också velat återgå till den princip,

som rådde i fornkyrkan, d. v. s. låta menigheten välja såväl biskopar som

andra »kvrkotjänare». Av praktiska skäl utformades denna princip i stadgandet,

att valet skulle förrättas av »några tillskickade personer av klerkeriet och andra,

som i sakerne något äro förfarne». Denna bestämmelse, som av olika anledningar

sedan icke fick någon praktisk betydelse, är dock av principiell vikt som ett uttryck

för de svenska reformatorernas kyrkobegrepp. Biskopsvalskommittén har

också på ett riktigt sätt framhävt denna passus, då den i sitt betänkande (del I

sid. 114) anför: Principen om inflytande vid biskopsval jämväl för kyrkans lekmän

kom till uttryck i vår första evangeliska kyrkoordning och står i full överensstämmelse

med grundsatser, som i vår kyrkoförfattning aldrig helt uppgivits

sedan reformationsverkets genomförande. En reform i syfte att bereda lekmän

ökat inflytande torde snarare böra fattas såsom en restauration av kyrkoförfattningen

i evangelisk anda än som införande av en principiell nyhet i densamma.

Utskottet anser ock att biskopsvalskommittén i sitt betänkande (del I sid. 57)

riktigt framställt de uppgifter som ankommer på biskopen och därvid betonat

hans egenskap av såväl prästernas förman och pastor pastorum som främst

stiftskyrkans ledare. En väsentlig del av dessa uppgifter utgöres av biskopens

ställning såsom läroämbetets högste innehavare med uppdraget att förkunna och

försvara den rena evangeliska läran. Denna syn på biskopsämbetet kommer till

uttryck i särskilt den andra frågan i kyrkohandbokens ritual för biskopsvigning:

»Vill Du alltså städse förbliva vid Guds rena ord, stå all falsk och villfarande lära

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

emot och sorgfälligt tillse att Jesus Kristus enligt Guds ord rätt predikas och de

heliga sakramenten efter hans instiftelse utdelas?» Detta står även i full överensstämmelse

med såväl de reformatoriska bekännelseskrifterna (Augsburgska

bekännelsen artikel XXVIII) som med kyrkolagens 19 och 24 kap.

Utskottet vill vidare åberopa den uppfattning som närmare utvecklats av

domkapitlet i Visby, vilket i anledning av kommitténs betänkande anfört:

En biskop i Svenska kyrkan har som främsta uppgift att söka åvägabringa

och utveckla den omedelbara kontakten mellan kyrkoledningen och stiftets församlingar.

Han har att leda och övervaka det kyrkliga livet i bygderna. Han är

kyrkans främste representant i stiftet. Det kan icke anses stå i god överensstämmelse

med kyrkans idé att betrakta val av biskop som en uteslutande stiftsprästerlig

angelägenhet. Det får anses naturligt, att vid val av biskop även skall

komma till uttryck den mening som omfattas av lekmännen i stiftets församlingar.

— En vidgad medverkan av lekmän i biskopsval skulle, såsom ofta framhållits,

sannolikt bidraga till att öka lekmännens ansvar för kyrkans gärning och

uppgifter och sålunda vara ägnad att stärka kyrkans ställning i samhället. —

Med hänsyn till den personliga karaktär, som bör prägla förhållandet mellan

biskop och stiftspräster, bör det anses vara givet, att stiftsprästerna skall ha

ett väsentligt inflytande vid val av biskop. Med hänsyn till angelägenheten att

behovet av personkännedom vid val av biskop tillbörligen tillgodoses måste

också stiftsprästernas medverkan vid valet anses oundgängligen betingad.

Vad utskottet nu andragit och åberopat föranleder utskottet till det ställningstagandet,

att principen om vidgat lekmannainflytande vid biskopsval —

vilken princip ingen remissinstans motsatt sig — nu bör av kyrkomötet antagas,

samt att det föreliggande lagförslagets ståndpunkt i denna del förty bör godkännas

av kyrkomötet.

Utskottet övergår härefter till de särskilda spörsmål som sammanhänger med

utformningen av de lagbestämmelser som erfordras för principens genomförande.

Ehuru utskottet intet har att erinra mot att i en lag sammanförs bestämmelser

för biskopsval och för ärkebiskopsval, finner utskottet det mest ändamålsenligt

att i förstone avhandla dessa spörsmål allenast såvitt avser biskopsval i allmänhet.

Valförsamlingens allmänna struktur

Såsom framgått av redogörelsen under A 5—6 ovan (sid. 7 ff.) sammanhänger

spörsmålet om valförsamlingens uppbyggnad med frågan, huruvida prästernas

direkta rösträtt skall bibehållas. Av samma redogörelse har framgått, att

denna fråga i sin tur uppkommer ej av principiella utan av huvudsakligen praktiska

skäl, sammanhängande med den ansenliga storlek stiftets valförsamling får,

därest prästernas direkta rösträtt bibehålies.

Det nämnda spörsmålet kan däremot ej enligt utskottets mening anses innesluta

en principiell fråga, huruvida antalet prästerliga väljare måste motsvaras

av lika antal lekmannaväljare. I detta avseende har ej heller vare sig kom
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 195 år 1963

mittén eller föredragande statsrådet hävdat annan ståndpunkt än att pariteten

mellan präster och lekmän bör komma till uttryck i en i stort sett numeriskt

lika sammansättning av valförsamlingar. Avsikten med valet är ju icke främst

att bereda någon grupp en rättighet att ge sin mening till känna; huvuduppgiften

är — såsom föredragande statsrådet framhåller — att på ett så representativt

sätt som möjligt anvisa Kungl. Maj:t tre personer, som har stiftets förtroende

att bekläda biskopsämbetet. För detta ändamål kräves en omdömesgill

församling.

Vad nu anförts leder utskottet i första hand till det ställningstagandet att

matematisk likställighet inom valförsamlingen mellan prästerliga väljare och

lekmannaväljare icke behöver råda men att paritet mellan dem i princip bör

eftersträvas. Med detta uttalande har utskottet i viss mån redan avböjt det i

motionen nr 63 framlagda förslaget om minskning av antalet lekmannaelektorer,

nämligen till den del motionen avser att den nämnda pariteten skall

frångås.

Detta utskottets ställningstagande berör ej i och för sig frågan, huruvida det

av förut antydda skäl kan bli nödvändigt att minska antalet prästerliga väljare

och på grund därav åstadkomma motsvarande reducering av lekmannaväljarnas

antal. Innan utskottet går närmare in på den härmed sammanhängande frågan

om prästernas direkta rösträtt vill utskottet i likhet med kommittén uttala,

att det icke kan anses föreligga något principiellt hinder mot ett valsystem, där

prästernas rösträtt är direkt medan lekmännen medverkar enligt en indirekt

valmetod. Prästernas deltagande i valet betingas, såsom ovan antytts och framhållits

i Kungl. Maj :ts skrivelse, av att därigenom kan utnyttjas den fond av

erfarenhet, insikt och omdöme som i frågor om biskopsvalet är företrädd bland

prästerskapet. Redan det sagda utgör ett starkt skäl mot att över huvud taget

reducera den prästerliga direkta rösträtten eller att låta den övergå till indirekt

rösträtt.

Såsom framgått av redogörelsen ovan vid A. 1. och 6. (sid. 3 och It ff) är

ock den direkta prästerliga rösträtten sedan länge väl befäst. Med hänsyn till

det särskilda förhållande, i vilket stiftets präster står till biskopen, förutsätter

en så ingripande förändring som införande av indirekt rösträtt skulle innebära,

att mycket starka skäl måste till för att försvara en sådan ändring.

Ingen av remissmyndigheterna har heller framställt sådant yrkande, baserat

på något ifrågasättande av den prästerliga rösträtten i och för sig. Utskottet vill

likväl erinra om att ändamålet med såväl utredningen som det föreliggande lagförslaget

är att vid biskopsval öka lekmannainflytandet utan att väsentligt inskränka

den prästerliga valrätten.

Ett skäl som anförts mot valsystemet med direkt prästerlig rösträtt, är att lekmännens

möjligheter till saklig information och samråd före valet skulle komma

att saknas. Utskottet förutsätter emellertid att även vid nyssnämnda valsystem

sådana möjligheter kan beredas genom anordnande av stiftsvis eller stiftsdelsvis

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

hållna överläggningar och provval. Utskottet förordar därför att kyrkomötet

antager lagförslagets princip om bibehållande av prästs direkta rösträtt vid

biskopsval.

Utskottet har ovan framhållit, att paritet i princip bör eftersträvas mellan

prästerliga väljare och lekmannaväljare. Då det är självklart att de senare

måste vara elektorer, leder nämnda paritetskrav till att deras antal måste

bestämmas med utgångspunkt från antalet prästerliga väljare. De synpunkter

utskottet ovan anlagt på frågan om biskopsämbetets ställning och biskopens

uppgifter i stiftet kan enligt utskottets mening icke leda till annan slutsats än

att normgivande för den prästerliga rösträtten måste vara den fasta prästerliga

organisationen.

Då lekmannainflytandet enligt vad utskottet åberopat ovan (sid. 29), bör

ha sitt ursprung i vederbörande församling och församlingarnas rätt att medverka

i valet av biskop, synes det utskottet följdriktigt att lekmannaväljare för

församlingarnas del utses med utgångspunkt från den församlingsprästerliga organisationen.

Den omständigheten, att vissa prästerliga tjänster faller utanför församlingens

ram men likväl är av den art, att deras innehavare eller utövare bör

berika valförsamlingens insikter, medför visserligen att proportionen mellan

präster och lekmän något rubbas i det att sådan röstberättigad präst ej kommer

att motsvaras av lekmannaväljare. I viss mån motverkas dock detta av domkapitlets

lekmän och kan i allt fall ej anses vara att frångå pariteten i princip.

Det låter sig ej heller göra att i en lag bygga upp en valförsamling med utgångspunkt

från den för närvarande rådande prästbristen. Det synes dock icke

tillfredsställande att vid biskopsvalet lekmännens antal skulle bli avsevärt större

än prästernas. En så långtgående reform har ej yrkats av någon myndighet som

yttrat sig i denna sak. En sådan konsekvens skulle ej heller rimma med den särskilda

ställning biskopen intager såsom pastor pastorum. På samma sätt som utskottet

hävdat paritet så långt detta är möjligt måste utskottet därför föreslå,

att lekmannaväljare ej utses för sådan obesatt prästerlig tjänst som ej uppehälles

av särskild vikarie (jämför sid. 38).

Med anledning av det nu anförda anser utskottet, att 5 § i det framlagda lagförslaget

bör erhålla ett tillägg av innehåll att lekmannaelektor icke skall utses

i fråga om någon i pastoratet inrättad tjänst såsom församlingspräst i fall då

tjänsten är obesatt och ej uppehälles enligt förordnande. Tidpunkten för beräknandet

av antalet sålunda röstgrundande tjänster, att motsvaras av

lekmannaväljare, bör hänföras till valets kungörande. Utskottet vill i samband

härmed erinra om föredragande statsrådets ovan (sid. 14) återgivna uttalande

om syftet med nu avsedda förordnanden.

I fråga om tilläggets utformning hänvisar utskottet till sitt förslag till lagtext

som intagits nedan (sid. 42). Till frågan om erforderliga administrativa

bestämmelser återkommer utskottet nedan (sid. 38).

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

89

Den prästerliga rösträttens närmare utformning

I det föregående avsnittet har utskottet på anförda skäl uttalat sig för ett

bibehållande av den direkta prästerliga rösträtten och — liksom alla remissinstanser

utom missionsstyrelsen — anslutit sig till principen om att rösträtten

skall grundas på innehav av prästerlig tjänst inom stiftet.

Utskottet har därvid — liksom det föreliggande lagförslaget men i olikhet

med kommittén — utgått från att anställningsformen icke skulle vara avgörande.

Jämväl förordnande på obesatt tjänst skall sålunda grunda rösträtt,

därest sådan eljest är förknippad med tjänsten.

Med den ytterligare bestämning av rösträtten för prästerliga väljare som kommittén

föreslagit, nämligen anknytningen till den episkopala tillsynen, har reremissmyndigheterna

saknat egentlig anledning att göra något uttalande i de

fall då rösträtt tillagts någon som enligt remissmyndigheten i fråga också borde

ha rösträtt.

Några av de sålunda i förhållande till kommitténs förslag inträffade förändringarna

har, såsom inledningsvis anförts, emellertid aktualiserats genom motioner.

Vad härutinnan angår rösträtt för ledamöter av de kyrkliga centralstyrelserna

vill utskottet återkomma i det avsnitt nedan (s. 39 ff.), där ärkebiskopsvalet

avhandlas.

Vad härefter angår frågan om rösträtt för präster inom stiftsorganis

a t i o n e n bör det vara en grundsats att bestämmelserna i en lag av förevarande

slag — en vallag — är så utformade att risker för överklagande minskas.

I sådant hänseende är utformningen av 2 § i det framlagda förslaget tillfredsställande.

Vad särskilt angår den väckta frågan, om jämväl pastoratsadjunkter

skall tillerkännas rösträtt, har redan under remissbehandlingen yrkats på sådan

rösträtt jämväl för pastoratsadjunkter som är aspiranter, dvs. i regel sådana

pastoratsadjunkter som ännu icke fullgjort 18 månaders tjänstgöring. Samma

fråga har ånyo aktualiserats genom den tidigare (s. 32) berörda motionen nr 63.

Utskottet instämmer emellertid i de skäl, som kommittén och föredragande

statsrådet anfört (s. 11 och 13) mot att aspiranter i sådan egenskap tillerkännes

rösträtt. I den mån aspirant enligt förordnande uppehåller röstgrundande tjänst

bör han dock — såsom ock lagförslaget anger — vara röstberättigad. Utskottet

har icjce något att invända mot att emeriti, som på motsvarande sätt uppehåller

röstgrundande tjänst, har rösträtt. Ej heller anser utskottet det erforderligt att

regeln om innehav av tjänst såsom röstgrundande ytterligare specificeras.

Beträffande pastoratsadjunkter, som ej är aspiranter och för vilka frågan om

rösträtt aktualiserats jämväl genom motionen nr 76, får utskottet anföra följande.

Pastoratsadjunkt tillsättes genom förordnande av domkapitlet. Sådana förordnanden

är för närvarande meddelade 139 präster. Det är därvid emellertid att

märka, att flertalet av dem innehar sådant förordnande på obesatt rösträtts
-

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

grundande tjänst att de likväl — enligt den föreslagna grundregeln i 2 § — har

rösträtt vid biskopsval.

Återstoden, som av olika skäl icke har sådan rösträtt, är till antalet ringa.

Ur den synpunkten skulle det icke ha någon större betydelse för pariteten om

de tillerkändes rösträtt. Däremot skulle den princip brytas som har den fasta

prästerliga organisationen och enkannerligen församlingsorganisationen såsom

norm för rösträttens bestämmande. Med hänsyn härtill kan utskottet icke förorda

att pastoratsadjunkter tillerkännes rösträtt i denna sin egenskap.

Vad nu anförts föranleder alltså utskottet till att yrka avslag på motionen

nr 76 ävensom på motionen nr 63 i den del sistnämnda motion berör pastoratsadjunkter.

Utskottet finner sålunda att den prästerliga rösträtten inom stiftsorganisationen

bör få den omfattning som framgår av innehållet i föreslagna 2 § och av vad

som ovan (s. 14) anförts om stadgandets innebörd.

Vad härefter angår rösträtt för präster utom stiftsorganisation

e n finner utskottet till en början, att rösträtt icke bör tillkomma prästvigd

lärare vid allmän undervisningsanstalt och ej heller domkyrkosyssloman. För

detta ställningstagande åberopar utskottet de skäl föredragande statsrådet anfört

och för vilka redogörelse lämnats ovan i avsnittet A 6 (s. 13).

Vad angår rösträtt för präster vid diakonianstalterna har dessa av kommittén

men ej i det framlagda lagförslaget tillerkänts rösträtt. Såsom framgår av

motionen nr 6 har detta spörsmål emellertid aktualiserats beträffande, såvitt nu

är i fråga, diakonianstalterna och Stockholms stadsmission.

Med diakonianstalter avser utskottet här de i anslutning till svenska kyrkan

verksamma fem diakonianstalterna, nämligen diakonissanstalten å Ersta i

Stockholm, diakonissanstalterna i Göteborg och Härnösand, Samariterhemmet i

Uppsala samt diakonanstalten i Sköndal, Stockholm.

Ehuru dessa anstalter i rättslig mening är stiftelser av privaträttslig karaktär

utövar de, såsom kommittén anfört, en den svenska kyrkans verksamhet. Biskopsvisitation

i församlingar, där dessa anstalter är belägna, brukar omfatta

jämväl anstalterna. Enligt stadgarna för Samariterhemmet i Uppsala äger ärkebiskopen,

om han så önskar, vara ordförande i anstaltens styrelse. I styrelserna

för diakonissanstalterna i Göteborg och Härnösand är vederbörande stifts biskop

vald ordförande. Enligt stadgarna för sistnämnda två anstalter skall beslut angående

antagande av föreståndare för anstalterna underställas domkapitlen i

Göteborg respektive Härnösand för godkännande. Vad angår diakonanstalten i

Sköndal begagnas dess kyrka av församlingen i Farsta.

Det synes därför utskottet som om präster, vilka är föreståndare för dessa

anstalter, intager en sådan ställning i förhållande till biskopen i stiftet att deras

synpunkter otvivelaktigt bör bli framförda vid biskopsval. Det kan visserligen

sägas att organisationen för anstalterna kan komma att ändras — liksom det

kan hävdas att nya anstalter av motsvarande art kan tillkomma — och att det

därför ej är lämpligt att direkt i lagtext fastslå rösträtten för vissa befattnings
-

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

havare vid sådana anstalter. Den formella invändning som framförts beträffande

de kyrkliga centralstyrelserna — varom mera nedan vid ärkebiskopsval — kan

ock resas i förevarande fall, nämligen att man här rör sig utanför kyrkans

officiellt fastställda organisation. Utskottet anser emellertid att berörda invändningar

mer än uppväges av de sakliga skälen för sådan rösträtt som nu är i fråga.

Utskottet anser också att sådan hävd vunnits för de nu ifrågavarande anstalternas

verksamhet och benämning att någon tvekan icke behöver råda om vem

som nu och i framtiden avses med ett uttryck likvärdigt »föreståndare för diakonianstalt».

Med en sådan bestämning skulle Stockholms stadsmission icke,

såsom yrkats genom motionen nr 6, tillerkännas rösträtt. Dess organisation präglas

ej heller av den fastare anknytning till stiftet som eljest utmärker de fem

ovan uppräknade diakonianstalterna.

På grund av det anförda anser utskottet att till 2 § i lagförslaget bör fogas ett

sista stycke av det närmare innehåll som framgår av utskottets förslag till lagtext

nedan (s. 41).

Lekmaniiarepresentationen

Såsom framgått av vad utskottet anfört ovan (s. 33 ff.) bör lekmannaelektor

utses allenast för sådan i 5 § av lagförslaget avsedd tjänst, som är tillsatt och

utövas av dess innehavare eller annan. Av vad utskottet vidare (s. 32) anfört

om pariteten mellan prästerliga väljare och lekmannaväljare samt om bibehållande

av den direkta prästerliga rösträtten följer, att utskottet ej heller i

denna del kan tillstyrka motionen nr 63.

Vad härefter angår frågan om sättet för utseende av elektorer

anser utskottet det ej omöjligt att skapa en för biskopsvalets syfte säker formel,

enklare än den det framlagda förslaget innehåller. Utskottet har emellertid i sitt

betänkande nr 5 —- avgivet i anledning av motion nr 38 om samordnande av

stiftsvis förekommande val — förordat en utredning berörande bl. a. inrättande

av en stående representation för utseende av lekmannaelektorer. Därigenom

skulle större möjligheter skapas för att till elektorer kom att utses personer med

intresse för församlingslivet. Utskottet delar också föredragande statsrådets

ovan i avsnittet A 7 (s. 16) angivna mening, att ledamot av kyrkorådet i flertalet

fall torde komma att utses till elektor.

I valet mellan det representativa och det administrativa organet såsom valförsamling

beträffande elektorerna kan med den nu rådande ordningen icke hävdas

att kyrkofullmäktige skulle vara mindre ägnat än kyrkorådet att utse

elektor. Principiellt måste ock enligt utskottets mening det representativa organet

härvidlag ges företräde. I flcrförsamlingspastoraten medför emellertid den

ståndpunkten att församlingsdelegerade i de flesta fall blir det väljande organet.

Emot en sådan konsekvens kan knappast med något större fog påstås, att samfällt

kyrkoråd (pastoratskyrkoråd), med dess huvudsakligen ekonomiska uppgifter,

skulle vara en lämpligare valförsamling än de delegerade.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

De skäl som föredragande statsrådet anfört och vilka utskottet återgivit ovan

(s. 16) anser utskottet vinna i styrka, därest — såsom utskottet förutsatt —

de valda elektorerna får ökat tillfälle till samråd. Med detta som riktlinje blir

onekligen det elektorväljande organets uppgift något förenklad. Oaktat det icke

framstår såsom någon idealisk lösning vill utskottet dock icke motsätta sig det

framlagda förslaget. Det kan nämligen icke förnekas att, då fråga är om ett

vidgat lekmannainflytande, också ett brett underlag bör finnas för att förverkliga

ändamålet.

Såsom framhålles i motionen nr 61 skulle emellertid i flera av de större städerna,

som bildar kyrkliga samfälligheter, den föreslagna ordningen medföra att

elektorsvalen måste ske på kyrkostämma. Enighet synes råda om att detta av

flera skäl ej är något lämpligt förfarande. Redan på grund av det föreslagna

besvärsförfarandet — med klagorätt för envar röstberättigad vid elektorsvalet —

synes kyrkostämma icke böra komma i fråga. I dessa fall bör kyrkorådet träda

i stämmans ställe. I en församling utan kyrkofullmäktige har kyrkorådet samma

väljarunderlag som kyrkofullmäktige har i sin församling. Med anledning av det

nu anförda föreslår utskottet, att 6 § i denna del ges annan avfattning än det

framlagda förslaget innehåller. Däremot anser sig utskottet på ovan angivna

skäl ej i vidare mån kunna tillmötesgå den ifrågavarande motionen.

Kommitténs förslag, som upptog kyrkoråden såsom valmyndighet för elektorerna,

innehöll en bestämmelse om viss inskränkning av rösträtten vid dylika

val. Utskottet anser det ock påkallat med en bestämmelse angående prästerlig

ledamots rösträtt vid dylika val. Utformningen av denna bestämmelse och den

ovan angivna ändrade avfattningen av 6 § framgår av utskottets förslag till

lagtext (s. 43).

Röstningsförfarandet och upprättande av biskopsförslaget

Utskottet anser, att av kommittén och föredragande statsrådet förordad

sammanräkningsmetod och rösttalsberäkning har avgjorda fördelar framför

övriga metoder, som härvidlag diskuterats. Sålunda medför den föreslagna ordningen,

gentemot vad som nu gäller, såväl en lämplig avvägning av kandidaternas

inbördes företräde som ett tillbörligt tillgodoseende av minoritetsintressena.

Mot det framlagda förslaget i denna del har utskottet sålunda ingen invändning.

Lagen om domkapitel 2 § 5 mom.

Utskottet godtager den motivering som för ifrågavarande stadgandes upphävande

anförts av kommittén och föredragande statsrådet (s. 28 ovan).

Stadgandets upphävande får till följd att domkapitlet vid biskopsval i Lunds

stift och vid ärkebiskopsval kommer att bestå av, för respektive domkapitels

vidkommande, två teologie professorer utöver domkapitlets övriga sex ledamöter.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963 93

De särskilda stadgandena i förslaget till lag om biskopsval

Den av utskottet ovan (s. 36) föreslagna ändrade lydelsen av 2 § i förslaget

föranleder motsvarande tillägg i förslagets 10 § tredje stycke om sättet för utövande

av den rösträtt som skall tillkomma föreståndare för diakonianstalt. Beträffande

utformningen av detta tillägg hänvisar utskottet till dess nedan (s. 43)

intagna förslag till lagtext.

Den av utskottet ovan (s. 33) förordade ändringen i 5 § föranleder utskottet

till följande påpekande. I den stadga som i administrativ ordning torde komma

att utfärdas av Ivungl. Maj:t bör erinras om att domkapitel har att i sin underrättelse

till de myndigheter, vilka har att välja elektorer, ange vilka i 5 § avsedda

tjänster som är obesatta och ej uppehållna. Såsom utskottet ovan (s. 33) anfört

avses med att tjänst är uppehållen endast det fall att särskild vikarie är förordnad

dvs. ej den som innehar vikariat såsom dubbelförordnande. I detta avseende

hänvisar utskottet vidare till vad föredragande statsrådet anfört i specialmotiveringen

till 5 §.

ÄRKEBISKOPSVAL

Domkapitlen i Skara och Göteborg har i sina remissyttranden över kommitténs

förslag till lag om ärkebiskopsval efterlyst en utredning om det större

spörsmålet angående ärkebiskopsämbetets karaktär och ställning.

Det sistnämnda domkapitlet har emellertid tagit ställning till frågan utifrån

ärkebiskopsämbetets nuvarande gestaltning.

Så har ock det av Kungl. Maj:t framlagda lagförslaget.

Det synes också utskottet otillfredsställande att frågan om ärkebiskopsvalets

utformning skulle få anstå, medan frågan om biskopsval i övrigt bragtes till sin

lösning. Såvitt rör ärkebiskopens funktion såsom stiftschef måste dock samma

synpunkter på valet gälla som vid val av annan biskop.

Vad nu anförts föranleder utskottet att i sistnämnda hänseende hänvisa till

vad utskottet anfört om biskopsval och de bestämmelser som föreslagits för

sådant val. Det synes ock utskottet riktigt att, såsom skett, bestämmelserna om

biskopsval och ärkebiskopsval sammanförs i en lag, som av kyrkolags natur

ersätter hittills tillämpliga bestämmelser för valen.

Ärkestiftets inflytande på valet

Frågan om avvägningen av ärkestiftets intresse mot det intresse, som riket i

övrigt har i valet av ärkebiskop, måste enligt utskottets mening ske med utgångspunkt

från ett bedömande om det ena eller andra slaget av uppgifter överväger.

Den redogörelse utskottet ovan (s. 22—25) lämnat synes ge tämligen

klart utslag till riksintressets favör. Å andra sidan synes enstämmighet råda därom

att det oaktat stiftsintresset bör tillerkännas ett större inflyande än hittills.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

Anledning torde dock saknas att vid ärkebiskopsval ge domkapitlet i Uppsala

ett annat inflytande än det som tillkommer respektive domkapitel vid biskopsval

i övriga stift. Utskottet kan därför ej biträda den uppfattning enligt vilken domkapitlet

i Uppsala skulle välja tillsammans med de övriga domkapitlen. En sådan

anordning skulle för övrigt föranleda ett större inflytande för ärkestiftet än vad

det framlagda förslaget innebär. Väl innefattar icke det framlagda förslaget en

absolut garanti, att en ärkestiftets kandidat uppföres på det slutliga förslaget.

Den utav Kjöllerström förordade garantien (se ovan s. 21 och 24) är sålunda

ej heller för handen. Med de föreslagna röstvärdena för ärkestiftets kandidater

gentemot röstvärdena för övriga kandidater kan dock endast i sällsynta fall

inträffa att alla ärkestiftets kandidater får vika. I ett dylikt fall kan det emellertid

med visst fog hävdas att riksintresset bör ges företräde.

Utskottet finner därför ej anledning till erinran mot den avvägning som föreslås

i 14 § i det framlagda förslaget.

Rösträtten vid ärkebiskopsval

Vad utskottet anfört om biskopsval äger motsvarande tillämpning för valkorporationen

i Uppsala stift.

Här bör emellertid — såsom ock förslaget innebär — även andra präster

komma i fråga med hänsyn till den särskilda ställning de intager till ärkebiskopen.

Till nu avsedda grupp hör utlandskyrkoherdarna.

Den av utskottet under B 5 ovan (s. 25) lämnade redogörelsen utvisar emellertid

att samma ställning förefinnes mellan ärkebiskopen och de tre kyrkliga centralstyrelserna.

Under remissbehandlingen av kommitténs förslag — enligt vilket centralstyrelsernas

ledamöter skulle ha rösträtt vid ärkebiskopsval — motsatte sig inget

domkapitel förslaget. Stockholms domkapitel ifrågasatte dock om icke detta valdeltagande

skulle onödigt komplicera valet.

Utskottet vill anmärka, att med den individuella rösträtt, som kommittéförslaget

innebar, vida större effekt kom att tilläggas de ifrågavarande ledamöternas

röster än med det nu föreliggande förslaget om kollektiv röstning. Med sistnämnda

system skulle ock rösträtt för dessa ledamöter innebära en komplikation

av förfarandet.

Däremot kan utskottet instämma i att styrelsernas prästerliga ledamöter

stundom redan i andra egenskaper har rösträtt vid ärkebiskopsval både enligt

kommitténs förslag och det nu föreliggande lagförslaget. Av detta skäl vill utskottet

icke nu förorda en återgång till kommitténs förslag.

Med styrelsernas berörda uppgifter och ärkebiskopens ställning i styrelserna

måste det dock anses oförenligt om styrelserna icke skulle få vara representerade

vid ärkebiskopsval. Utskottet finner så starka skäl i sak tala för en sådan

lösning att formella invändningar av den art kammarkollegiet anfört (ovan s. 31)

icke bör uppväga.

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 195 år 1963

De överväganden som utskottet redovisat i samband med ställningstagandet

för rösträtt åt föreståndare för diakonianstalterna gäller på motsvarande sätt

centralstyrelserna. Den omständigheten att de kan komma att ändra namn eller

befattningshavarna få annan titulatur bör ej leda till något missförstånd av en

lagtext som tillerkänner rösträtt åt dem, vilka hos styrelserna otvivelaktigt bör

komma i fråga härför. Enligt utskottets uppfattning är dessa direktorn vid

missionsstyrelsen och vid diakonistyrelsen samt generalsekreteraren vid sjömansvårdsstyrelsen.

Tillkomsten av en svenska kyrkans diakoninämnd synes utskottet

icke böra föranleda någon utsträckning av diakoniens representation. Det

är utskottets mening att rösträtten skall tillkomma nämnda befattningshavare

vid de tre kyrkliga centralstyrelserna i deras prästerliga egenskap. Med hänsyn

härtill och till styrelsernas förut anmärkta förhållande till ärkebiskopen bör de

utöva sin rösträtt på sätt eljest föreslagits för de prästerliga väljare som avses

i förslaget 3 § andra stycket och 10 § tredje stycket dvs. i Uppsala kontrakt.

I anledning av motionen nr 6 föreslår därför utskottet att 3 och 10 §§ av det

framlagda förslaget förses med tillägg av innehåll som nu sagts. Beträffande

stadgandenas utformning hänvisar utskottet till det förslag till lagtext som intagits

nedan.

Vad beträffar upphävande av rösträtt vid ärkebiskopsval för vissa teologie

professorer hänvisar utskottet till vad ovan (s. 37) anförts i samband med motsvarande

fråga vid biskopsval.

Röstningsförfarandet och upprättande av ärkebiskopsförslaget

I denna del har utskottet ingen invändning mot vad det framlagda förslaget

innehåller i vidare mån än som framgått av vad utskottet i näst föregående avsnitt

anfört beträffande 3 och 10 §§. I vad rör avvägningen av ärkestiftets och

övriga röster hänvisar utskottet till vad härom anförts ovan. I fråga om röstvärdesberäkningen

hänvisar utskottet till vad härutinnan anförts ovan (s. 37).

Såvitt gäller valkorporationen i Uppsala stift bringar utskottet i erinran vad

utskottet tidigare anfört såväl om samråd före valet (ovan s. 32) som om innehållet

i domkapitlets meddelande om elektorsval (ovan s. 38).

De särskilda stadgandena berörande ärkebiskopsval

Utskottet hänvisar till vad i nästföregående avsnitt anförts och finner vidare,

att det i 14 § andra stycket använda uttrycket poängvärdena — i betraktande

särskilt av det förenklade förfarande som det framlagda förslaget innebär i förhållande

till kommitténs — icke längre är erforderligt för att ange de åsyftade

värdena. Det bör enligt utskottets mening utbytas mot uttrycket röstvärdena.

Beträffande 3 § första stycket anser utskottet slutligen ur texten böra utgå

orden »första stycket» samt ordet »ock».

s. 96 Kontrollera mot PDF

96 Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

Under åberopande av vad utskottet ovan i det föregående anfört får utskottet

hemställa,

I. att kyrkomötet i anledning av det i Kungl. Maj:ts skrivelse

nr 8 framlagda förslaget till lag om biskopsval måtte i

skrivelse till Kungl. Maj:t förklara att kyrkomötet antager

principen om vidgat lekmannainflytande vid biskopsval och

sålunda ansluter sig till det framlagda förslagets ståndpunkt i

denna del;

II. att kyrkomötet — med anmälan att kyrkomötet funnit

vissa ändringar böra företagas i det uti förevarande Kungl.

Maj:ts skrivelse nr 8 framlagda förslaget till lag om biskopsval

— i anledning av det framlagda förslaget och motionerna

nr 6 och 61 samt med avslag å motionerna nr 63 och 76 måtte

i skrivelse till Kungl. Maj :t förklara att kyrkomötet godkänner

genom Kungl. Maj:ts förenämnda skrivelse framlagda

A. förslag till lag om upphävande av 2 § 5 mom. lagen den

13 november 1936 (nr 567) om domkapitel;

B. förslag till lag om biskopsval med den ändringen att 2,

3, 5, 6, 10 och 14 §§ i förslaget erhåller nedanstående, såsom

utskottets förslag betecknade, lydelse:

FÖRSLAG

till

LAG

OM BISKOPSVAL

(Kungl. Maj:ts förslag) (Utskottets förslag)

2 §

Biskopsval, som ej avser ärkebis- Biskopsval, som — — — stiftets

kopsämbete, förrättas av en valkor- lekmän,

poration, vilken består av

domkapitlets ledamöter,

präster, vilka vid tidpunkten för

valet innehava i stiftet inrättade tjänster

såsom församlingspräst, stiftsadjunkt

eller kontraktsadjunkt eller ock

enligt förordnande uppehålla obesatta

sådana tjänster, samt

särskilt utsedda elektorer för stiftets

lekmän.

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 195 år 1963

(Kungl. Maj:ts förslag)

I Stockholms stift ingå i valkorporationen

jämväl präster, vilka vid tidpunkten

för valet innehava tjänster

såsom kyrkoherde för döva eller ock

enligt förordnande uppehålla obesatta

sådana tjänster.

Val av ärkebiskop förrättas dels i

Uppsala stift av en valkorporation,

som är sammansatt på sätt stadgas i

2 § första stycket, dels ock i övriga

stift av domkapitlen, vart och ett såsom

en valkorporation.

I Uppsala stift ingå i valkorporationen

därjämte präster, vilka vid tidpunkten

för valet innehava tjänster

såsom kyrkoherde i svensk församling

i utlandet eller ock enligt förordnande

uppehålla obesatta sådana

tjänster.

(Utskottets förslag)

I Stockholms--— sådana tjän
ster.

I stift, inom vilket diakonianstalt

är belägen, ingår i valkorporationen

därjämte präst, som vid tidpunkten

för valet är anställd såsom föreståndare

för anstalten.

Val av ärkebiskop förrättas dels i

Uppsala stift av en valkorporation,

som är sammansatt på sätt stadgas i

2 §, dels i övriga stift av domkapitlen,

vart och ett såsom en valkorporation.

I Uppsala stift ingå i valkorporationen

därjämte dels präster, vilka

vid tidpunkten för valet innehava

tjänster såsom kyrkoherde i svensk

församling i utlandet eller ock enligt

förordnande uppehålla obesatta sådana

tjänster, dels präst, som vid nämnda

tidpunkt är anställd såsom direktor

för svenska kyrkans missionsstyrelse

eller svenska kyrlcans diakonistyrelse

eller såsom generalsekreterare

vid svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse.

I varje pastorat utses elektorer till

det antal, som motsvarar antalet i

pastoratet inrättade tjänster såsom

församlingspräst.

I varje pastorat utses elektorer till

det antal, som motsvarar antalet i

pastoratet inrättade tjänster såsom

församlingspräst med undantag av sådana

tjänster som äro obesatta och

ej uppehållas enligt förordnande.

För elektorer skola utses suppleau- För elektorer---samma an
ter

till samma antal. tal.

7 — Bihang till riksdagens protokoll 19G3. 1 samt Nr 196

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

(Kungl. Maj:ts förslag)

Består pastorat av en församling,

förrättas elektorsvalet av kyrkofullmäktige

eller, där sådana ej finnas,

på kyrkostämma.

Består pastorat av två eller flera

församlingar, förrättas elektorsvalet

av kyrkofullmäktige eller församlingsdelegerade

i pastoratet eller, om kyrkofullmäktige

eller församlingsdelegerade

ej finnas i pastoratet, på sätt

Konungen förordnar.

(Utskottets förslag)

Består pastorat av en församling,

förrättas elektorsvalet av kyrkofullmäktige

eller, där sådana ej finnas,

av kyrkorådet eller, därest ej heller

sådant finnes, på sätt Konungen förordnar.

Består pastorat---Konungen

förordnar.

Förrättas elektorsvalet av kyrkorådet,

må i valet ej deltaga präst,

som äger rösträtt vid biskopsvalet.

10 §

Valet förrättas av domkapitelsledamöter

i domkapitlet och av övriga

röstberättigade inom varje kontrakt

inför kontraktsprosten.

I valet inom varje kontrakt deltaga

de röstberättigade prästerna inom

kontraktet och elektorerna för lekmännen

i kontraktets pastorat.

Stiftsadjunkter, kyrkoherdar för

döva och kyrkoherdar i svenska församlingar

i utlandet deltaga i valet i

det kontrakt, i vilket stiftets domkyrka

är belägen.

Präst, som på grund av laga förfall

är hindrad att infinna sig vid valet,

samt kyrkoherde för döva och kyrkoherde

i svensk församling i utlandet

må före valet insända valsedel till

Valet förrättas---inför kon
traktsprosten.

I valet---kontraktets pasto
rat.

Stiftsadjunkter, kyrkoherdar för

döva, föreståndare för diakonianstalt,

kyrkoherdar i svenska församlingar i

utlandet samt i 3 § avsedda befattningshavare

vid kyrkliga styrelser

deltaga i valet i det kontrakt, i vilket

stiftets domkyrka är belägen.

Präst, som---utöva rösträtt.

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

(Kungl. Maj:ts förslag) (Utskottets förslag)

kontraktsprosten i det kontrakt, i vilket

han äger utöva rösträtt.

Ledamot av domkapitel äger ej del- Ledamot av---i domkapitlet.

taga i valet annorledes än i domkapitlet.

Vid val av ärkebiskop upprättar

domkapitlet i Uppsala för varje valkorporation

en förteckning, i ordningsföljd

efter rösttalen, på de tre,

som vid korporationens val fått högsta

rösttal. Vid lika rösttal skiljes genom

lottning.

De på varje förteckning uppförda

åsättas vad gäller valet i Uppsala

stift poängvärdena 6, 3 och 2 samt i

övrigt poängvärdena 1, V2 och V3 efter

den ordningsföljd, i vilken de

uppförts.

På förslag till ärkebiskopsämbetet

uppför domkapitlet de tre, som fått

högsta sammanlagda poängvärde. Vid

lika poängvärde skiljes genom lottning,

i den mån så fordras för bestämmande

av vilka som skola uppföras

på förslaget.

Stockholm den 26 september 1963

Vid val---genom lottning.

De på varje förteckning uppförda

åsättas vad gäller valet i Uppsala

stift röstvärdena 6, 3 och 2 samt i

övrigt röstvärdena 1, i/2 och i/3 efter

den ordningsföljd, i vilken de uppförts.

På förslag till ärkebiskopsämbetet

uppför domkapitlet de tre, som fått

högsta sammanlagda röstvärde. Vid

lika röstvärde skiljes genom lottning,

i den mån så fordras för bestämmande

av vilka som skola uppföras på

förslaget.

På särskilda utskottets vägnar:

IVAR HYLANDER

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit:

herr biskop Hylander, herrar Lampers, Gustaf Adolf Danell, Hassler, Hultmark,

herr biskop Josefson, herrar Valter Lindström, Gripmark och Sigvard

Johansson, fröken Junker, herr Malmström, fröken Nordberg samt herrar Bernhard

Svensson* och Wik.

* Icke närvarande vid betänkandets justering.

7* _ Dihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt Nr 195

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

Reservationer:

A) av herr biskop Hylander, herr Malmström och fröken Nordberg, vilka anfört

och yrkat:

I särskilt yttrande, avgivet av dåvarande vice talmannen V. I. Lodenius och

fogat till biskopsvalkommitténs betänkande del I, har skisserats ett valsystem,

där såväl präster som lekmän till lika antal företrädes av elektorer. Om detta

system anföres i Kungl. Maj:ts skrivelse nr 8 av föredragande statsrådet:

»Flera remissinstanser har ställt sig positiva till denna tanke. Av frågans tidigare

behandling framgår att framför allt den prästerliga opinionen är emot ett

system med indirekt rösträtt för prästerna. Även om jag för egen del finner flera

fördelar vara förknippade med en ordning, som innebär en indirekt rösträtt även

för prästerna, finner jag dock det för närvarande lämpligt att såsom kommittén

förordat bygga en biskopsvalsreform på att behålla den direkta prästerliga rösträtten.

»

Vi har kommit till den övertygelsen, att olägenheterna vid det nu förordade

systemet är så stora i vissa hänseenden, att de bör elimineras, även om det skulle

ske på bekostnad av den direkta prästerliga rösträtten. Den hänsyn till paritet

mellan präster och lekmän, som uppställts som grundregel för beräknandet av

antalet lekmannaelektorer, behövde då icke inverka på bestämmandet av antalet

elektorer för de i stiftet ingående pastoraten utan kunde fixeras till lika antal

med lämplig utgångspunkt i kontrakten, vilka även i det föreliggande förslaget

är tänkta som valdistrikt. Utsågs i regel tre präster och tre lekmän till elektorer

inom varje kontrakt, med skälig — om än begränsad — ökning i de största

kontrakten, skulle valförsamlingens numerär likväl begränsas till ett 100-tal i de

flesta stift. Men vid utseende av dessa elektorer skulle då, om så begärdes, proportionell

valmetod kunna användas, varigenom minoriteternas önskemål kunde

bliva skäligen beaktade. Med tre prästerliga elektorer inom varje kontrakt skulle

också vinnas, att även yngre årsgrupper blev företrädda. Svagheten i det på sin

tid hårt kritiserade Wohlinska förslaget låg icke i själva principen utan i sättet

för dess genomförande, enär elektorsförsamlingarna fick en så begränsad omfattning,

att allsidigheten måste bli lidande.

Den största olägenheten med det nu föreslagna systemet består åter däri, att

valkorporationerna blir alltför stora för att en saklig och informativ förberedande

överläggning skall kunna äga rum i härför lämpliga former. Om valet skall ske

utan uppdelning av prästerliga och lekmannaröster, vilken princip vi helt ansluter

oss till, måste också den förberedande diskussionen, kontraktsvis eller stiftsvis

ske i en elektorsförsamling med båda kategorierna representerade. Då denna

överläggning i flertalet stift med hänsyn till önskvärdheten av en överblick över

läget torde komma att ske stiftsvis, måste en valkorporation på 500—800 deltagare

bli synnerligen olämplig för sådan information och rådplägning. Risker torde

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

i hög grad föreligga, att man använder andra vägar, exempelvis den lokala

pressen för den förberedande nomineringen, och en påverkan på valkorporationen

från i valet icke deltagande torde därmed icke kunna elimineras.

Det kan tyckas, som om indirekta val för prästerskapets del skulle innebära

en radikal nedskärning av antalet röstberättigade präster. Men å andra sidan

synes den begränsning av valrätten, som även nu föreslås, icke behöva förekomma

vid primärvalet av elektorer, varför då samtliga i församlingstjänst verksamma

präster kunde tillerkännas rösträtt.

Med hänsyn till vad ovan anförts kan vi icke ansluta oss till utskottets godtagande

av det föreslagna valsystemet.

Vi hemställer därför, att kyrkomötet med avslag å utskottets hemställan under

II. B. ville i skrivelse till Kungl. Maj:t dels anmäla, att kyrkomötet med hänsyn

till valsystemet med direkta val för präster och indirekta val för lekmän icke

kan godkänna det föreliggande förslaget till lag om biskopsval, dels anhålla om

framläggande av nytt sådant förslag, med bibehållande av principen om paritet

mellan präster och lekmän inom valkorporationen men uppbyggt på indirekta

val av elektorer för både präster och lekmän.

B) avseende omfattningen av den prästerliga rösträtten enligt 2 § förslaget

till lag om biskopsval

1) av herrar Lampers, Hassler och Ilultmark, vilka anfört och i denna del

yrkat:

Det måste anses principiellt oriktigt, att den grupp församlingspräster, som

innehar tjänster såsom e. o. pastoratsadjunkter, icke tillerkännes rösträtt vid

biskopsval.

Den föreslagna reformen innebär principiellt att det aktiva prästerskapet bibehålies

vid sin hittillsvarande rösträtt men tillika att lekmännen tillerkännes ett

i huvudsak lika inflytande vid valet. Syftet med reformen har icke varit att

minska den prästerliga valrätten utan endast att bereda lekmännen medinflytande.

Varje minskning i prästernas valrätt måste därför, om det föreslås, på

ett övertygande sätt motiveras.

Först bör framhållas att uteslutandet av en liten grupp präster från rösträtt

aldrig kan motiveras ur den synpunkten, att de väljandes antal blir för stort.

Det är här fråga om en valförsamling av så stor omfattning att en minskning

eller ökning med ett eller annat tiotal väljare ur praktisk synpunkt är betydelselös.

En lagstiftning av förevarande art innebär självfallet en reglering av valsättet

för lång tid framåt och bör avse normala förhållanden.

Under normala tider finnes — och måste finnas — ett mindre antal e. o.

pastoratsadjunkter och aspiranter. E. o. pastoratsadjunkterna, vilka passerat

aspiranttiden 18 månader, är i alla avseenden fullmyndiga präster med erfarenhet.

I åtskilliga fall är det fråga om präster med flera års krävande tjänst i ett,

och samma pastorat. Grundmotivet för prästernas rösträtt, vilket tillika utgör det.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

övervägande skälet för deras direkta rösträtt, är det speciella förhållande som

råder mellan prästerna och biskopen i ett stift. En del av detta specialförhållande

brukar karakteriseras med uttrycket att biskopen är pastor pastorum.

Någon motsvarighet finnes icke inom något annat samhällsområde. Det nu

anförda motiverar rösträtt för alla i aktiv tjänst varande präster i stiftet, även

aspiranterna. Det finnes dock sakliga skäl att icke tillerkänna den sistnämnda

gruppen särskild rösträtt med hänsyn till aspiranttjänstens faktiska innebörd

och konstruktion. Att utesluta jämväl e. o. pastoratsadjunkterna från rösträtt

kan däremot enligt vår mening icke på ett principiellt riktigt eller eljest godtagbart

sätt motiveras.

Även under normala tider, då prästbrist icke råder, är det fråga om ett så litet

antal präster, att paritetsprincipen, sådan den angivits av föredragande statsrådet,

icke rubbas om gruppen bibehålies vid rösträtt. Utskottet har dock

enhälligt ansett, att paritetsgrundsatsen så långt möjligt bör upprätthållas. För

varje i ett pastorat av domkapitlet vid den aktuella tidpunkten inrättad e. o.

pastoratsadjunktur bör därför utses en lekmannaelektor.

I lagförslagets 5 § bindes antalet lekmannaelektorer i ett pastorat vid antalet

i pastoratet inrättade tjänster såsom församlingspräst, varmed avses endast

kyrkoherde, komminister och kyrkoadjunkt. Bibehålies e. o. pastoratsadjunkterna

vid rösträtt, bör antalet elektorer motsvara antalet tjänster såsom församlingspräst

och e. o. pastoratsadjunkt. Lagstiftningen förutsätter en stadga

om biskopsval, vari bl. a. föreskrives, att domkapitlet skall utfärda valkungörelse

med angivande av det antal elektorer varje pastorat har att utse. Någon

svårighet att därvid taga hänsyn till en av domkapitlet självt inrättad tjänst

— som sådan är en e. o. pastoratsadjunktur att anse — föreligger givetvis icke.

För att bereda e. o. pastoratsadjunkter rösträtt erfordras att de införes i lagtexten.

Därvid bör dock väljas en beteckning, användbar jämväl för det fall

att de nuvarande benämningarna e. o. pastoratsadjunkt eller aspirant försvinner.

Själva ordet pastoratsadjunkt torde vara så hävdvunnet att det måste

anses bestående. Här föreslås beteckningen »pastoratsadjunkt med minst 18

månaders prästerlig tjänstgöring» på den kategori som avses.

Väl kan med fog göras gällande att frågan om e. o. pastoratsadjunkternas rösträtt

under nuvarande prästbrist troligen för lång tid framåt saknar praktisk

betydelse, varjämte lagtekniska och andra svårigheter kan anföras och uppförstoras,

men saken har en betydelsefull principiell sida. Vid en lagstiftning

med den målsättning det här gäller är det av vikt att den grundsatsen i det

längsta upprätthålles, att den prästerliga rösträtten såsom sådan skall vara av

samma omfattning som tidigare, i följd varav bör eftersträvas att så liten del

av det aktiva prästerskapet som möjligt uteslutes från den rösträtten.

Enligt vår mening hade utskottet bort besluta i enlighet med vad ovan anförts.

Vi får förty hemställa att kyrkomötet måtte — i anledning av motionerna nr

63 och 76 — i skrivelse till Kungl. Maj:t förklara att kyrkomötet godkänt den

ändrade lydelse av 2 § i lagförslaget som här nedan betecknats såsom reservanternas

förslag.

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

(Utskottets förslag) (Reservanternas förslag)

2 §

Biskopsval, som ej avser ärkebiskopsämbete,

förrättas av en valkorporation,

vilken består av

domkapitlets ledamöter,

präster, vilka vid tidpunkten för

valet innehava i stiftet inrättade

tjänster såsom församlingspräst, stiftsadjunkt

eller kontraktsadjunkt eller

ock enligt förordnande uppehålla obesatta

sådana tjänster, samt

särskilt utsedda elektorer för stiftets

lekmän.

I Stockholms stift ingå i valkorporationen

jämväl präster, vilka vid

tidpunkten för valet innehava tjänster

såsom kyrkoherde för döva eller

ock enligt förordnande uppehålla obesatta

sådana tjänster.

I stift, inom vilket diakonianstalt

är belägen, ingår i valkorporationen

präst, som vid tidpunkten för valet

är anställd såsom föreståndare för anstalten.

2) av herr Gustaf Adolf Danell, som anfört och i denna del yrkat:

Utskottet har i sitt betänkande givit uttryck åt följande syn på förslaget till

ny biskopsvalslag. Lekmännen bör medverka vid biskopsval genom elektorer,

vilkas antal bestämmes i förhållande till antalet prästerliga väljare. I princip

bör paritet råda mellan präster och lekmannaelektorer utan att likväl matematisk

likställighet erfordras vid varje särskilt valtillfälle. Medverkan vid

biskopsval bör icke så mycket betraktas som en rättighet utan snarare som en

möjlighet att på ett representativt sätt föreslå Kungl. Maj:t för biskopsämbetet

lämpliga kandidater. För detta ändamål är det önskvärt, att väljarkåren besitter

så stor sakkunskap som möjligt. Denna utskottets grundsyn överensstämmer

med vad i Kungl. Maj:ts skrivelse i ärendet säges.

I det framlagda lagförslaget liksom i utskottets betänkande utestänges emellertid

flera synnerligen högt kvalificerade grupper av präster, vilket måste anses

stå i uppenbar strid med ovan anförda grundsatser. Icke röstberättigade är sålunda,

med vissa undantag, de präster, som tjänstgör som akademiska lärare,

är tjänstlediga för högre teologiska studier, uppehåller tjänst vid kyrkliga anstalter,

styrelser och folkhögskolor, vidare prästvigda lärare vid statliga eller

kommunala skolor.

Biskopsval, som---domkapit
lets

ledamöter,

präster, vilka vid tidpunkten för

valet innehava i stiftet inrättade

tjänster såsom församlingspräst, stiftsadjunkt

eller kontraktsadjunkt eller

ock enligt förordnande uppehålla

obesatta sådana tjänster, ävensom

i pastorat tjänstgörande pastoratsadjunkter

med minst 18 månaders

prästerlig tjänstgöring samt

särskilt utsedda elektorer för stiftets

lekmän.

I Stockholms---sådana tjän
ster.

I stift--— för anstalten.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

Då den övergripande synpunkten för såväl Kungl. Maj:t som utskottet icke

är den ena eller andra gruppens rättigheter utan väljarkårens sakkunskap och

representativa karaktär, måste den logiska konsekvensen därav bli att genom

den nya lagen den fond av insikter och omdöme i kyrkliga frågor, som representeras

av nämnda prästerliga grupper, tillföres valkorporationen. Också lekmannaelektorerna

måste givetvis hälsa ett sådant tillskott av sakkunskap med

tillfredsställelse, även om pariteten mellan präster och lekmän därigenom skulle

i vissa fall något rubbas.

Utifrån samma synpunkter synes det icke fullt motiverat att, såsom utskottet

föreslår, för åstadkommande av mera strikt paritet beräkna elektorernas antal

icke efter de författningsenliga tjänsterna utan efter de för tillfället besatta

prästtjänsterna.

Jag får på grund av vad ovan anförts hemställa att kyrkomötet, i stället för

det av utskottet förordade och i dess förslag införda tillägget av ett tredje stycke

till 2 § i förslaget till lag om biskopsval, antager det tillägg som framgår av

följande, såsom reservantens förslag betecknade, här intagna text:

(Utskottets förslag)

2

Biskopsval, som — — — stiftets

lekmän.

I Stockholms---sådana tjän
ster.

I stift, inom vilket diakonianstalt

är belägen, ingår i valkorporationen

präst, som vid tidpunkten för valet

är anställd såsom föreståndare för

anstalten.

(Reservantens förslag)

§

Biskopsval, som ej avser ärkebiskopsämbete,

förrättas av en valkorporation,

vilken består av

domkapitlets ledamöter,

präster, vilka vid tidpunkten för

valet innehava i stiftet inrättade

tjänster såsom församlingspräst,

stiftsadjunkt eller kontraktsadjunkt

eller ock enligt förordnande uppehålla

obesatta sådana tjänster, ävensom

präster, som äro akademiska lärare,

tjänstlediga för teologiska studier,

anställda vid kyrkliga anstalter,

styrelser och skolor samt vid statliga

kommunala läroanstalter, samt

särskilt utsedda elektorer för stiftets

lekmän.

I Stockholms —--sådana tjän
ster.

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. May.ts ■proposition nr 195 år 1963

C) avseende proportionen mellan prästerliga väljare och lekmannaväljare enligt

5 § första stycket förslaget till lag om biskopsval

1) av herr Gustaf Adolf Danell, vilken under åberopande av vad han i

reservation vid B 2 anfört yrkat att kyrkomötet, under förutsättning av bifall

till yrkandet vid B 2, med avslag å utskottets förslag till ändring av 5 § första

stycket i Kungl. Maj:ts förslag till lag om biskopsval, måtte godkänna detta

stadgande i den lydelse det har enligt Kungl. Maj:ts förslag.

2) av herrar Lampers, Hassler och Hultmark, vilka under åberopande av vad

de i reservation vid B 1 anfört samt under förutsättning av bifall till reservationen

vid B 1 yrkat, att nämnda 5 § första stycket måtte erhålla följande lydelse:

I varje pastorat utses elektorer till det antal, som motsvarar antalet dels i

pastoratet inrättade tjänster såsom församlingspräst med undantag av sådana

tjänster som vid tidpunkten för valets kungörande äro obesatta och ej uppehållas

enligt förordnande, dels ock i pastoratet tjänstgörande pastoratsadjunlcter

med minst 18 månaders prästerlig tjänstgöring.

D) avseende sättet för utseende av elektorer enligt 6 § förslaget till lag om

biskopsval

1) av herr Hassler, som anfört och yrkat:

Jag föreslår, att lekmannaelektorer vid biskopsval utses av vederbörande

pastoratskyrkoråd. Då elektorerna skall utses pastoratsvis, är det önskvärt att

valet förrättas av ett pastoratsorgan; härmed bortfaller församlingskyrkoråden,

som eljest är väl skickade för uppgiften.

Fråga uppstår då, om valet skall förrättas av pastoratskyrkorådet eller av

kyrkofullmäktige — kyrkostämma — församlingsdelegerade. Jag finner det

otänkbart att detta val anförtros åt kyrkostämma, vilket strider mot all hittillsvarande

praxis, som går ut på att detta organ med dess oberäknelighet snarare

fråntas befogenheter än meddelas nya sadana. Rent principiellt finner jag

att detta val bör ligga hos kyrkans främsta förtroendemän bland lekmännen

och inte hos det sällan sammanträdande representativa organet, vars uppgift är

att dra upp de stora linjerna för församlingens arbete och bevilja medel till

detta arbete. Hos pastoratskyrkorådet, som består av pastoratets mest förfarna

och insiktsfulla förtroendemän, finns den bästa expertisen och bästa personkännedomen

för det val som det här gäller. Det kan erinras om att lekmannaledamot

i domkapitlet utses av ombud för stiftets pastorat, utsedda av pastoratskyrkoråden.

Vill man i framtiden samordna stiftsvis förekommande val, torde

det ligga närmast till att låta pastoratskyrkoråden bli valorganet för samtliga

dessa val. Fn fördel med det nu framlagda förslaget är också att det är enklare

än något av de hittills framkomna förslagen och att det kan tillämpas utan att

man nödgas tillgripa invecklade undantagsbestämmelser.

Med anledning härav hemställcs att kyrkomötet med avslag å utskottets förslag

till utformning av 6 § i förslaget till lag om biskopsval i stället matte antaga

denna lydelse av samma G §:

s. 106 Kontrollera mot PDF

106 Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

Elektorsval förrättas av pastoratets kyrkoråd eller, om sådant kyrkoråd icke

finnes, på sätt Konungen förordnar.

2) av herrar Lampers, Gustaf Adolf Danell och Hultmark, vilka anfört och

yrkat:

Den nya biskopsvalslagen innebär en mycket betydelsefull reform inom svenska

kyrkan, vars konsekvenser icke i förväg kan överblickas. Biskopsämbetets

förankring i allmänhetens medvetande medför, att dess innehavare spelar en

avgörande roll för kyrkans ställning hos folket. En folkvald biskops inflytande

kan räknas bli ännu starkare än en enbart av prästerliga väljare utsedd. Det

är i denna situation synnerligen viktigt, att den i och för sig välmotiverade

önskan att genom lekmannaval bredda kyrkans basis icke skymmer den ännu

väsentligare synen på biskopsämbetets andliga uppgifter. Utskottet har i sitt

betänkande klart framhållit som ett av biskopens viktigaste åligganden att förkunna

och försvara den rena evangeliska läran. Likaså har utskottet i anslutning

till Kungl. Maj:ts skrivelse betonat vikten av att till väljare utses så omdömesgilla

och insiktsfulla personer som möjligt. Givetvis kan en lagstiftning

härvidlag icke ge nagra absoluta garantier, men det är icke desto mindre angeläget

att den nya biskopsvalslagen skapar så goda förutsättningar som möjligt

för att skaffa goda väljare och därmed sa högt kvalificerade biskopar som möjligt.

Därom är hela utskottet enigt.

Konsekvensen av denna syn på väljare och de av dem utsedda biskoparna

synes reservanterna vara följande. Kyrkofullmäktige, församlingsdelegerade

eller kyrkostämma bör icke utgöra valkorporation för utseende av elektorer.

Såsom i 1957 års betänkande och den av biskop Giertz m. fl. framlagda motionen

nr 61 föreslagits bör församlingarnas kyrkoråd få uppdraget att utse elektorer

för val av biskop. Kyrkofullmäktiges större antal innebär i realiteten icke att

de betecknar en bredare basis än kyrkoråden. De senare är i eminent mening

församlingarnas förtroendemän, särskilt utsedda för sin församlingsvårdande

uppgift. Genom sin närmare kontakt med kyrkliga frågor blir kyrkorådens ledamöter

mer engagerade och mer förfarna i sådana ting än kyrkofullmäktigeledamöter

i allmänhet.

Den reella skillnaden mellan pastoratens samfällda kyrkoråd och församlingarnas

kyrkoråd är ofta rätt obetydlig, men principiellt borde församlingskyrkoråden

såsom församlingsvårdande organ och icke de för ekonomiska uppgifter

utsedda pastoratskyrkoråden ifrågakomma som valkorporation. Av praktiska

skäl kan reservanterna dock i andra hand förorda pastoratskyrkoråden, vilka

utan tvivel får anses vara kvalificerade representanter för pastoratet.

Lagens 6 § bör huvudsakligen ges den lydelse, som utarbetats av biskopsvalskommittén,

med de tillägg, som föreslagits av utskottet beträffande prästs rösträtt

och för det sällsynta fall att kyrkoråd ej finnes.

Den invändningen har gjorts mot kommitténs förslag om delegeradeval i flerförsamlingspastorat,

att förfarandet är alltför komplicerat. Samma förfarande har

dock utan olägenheter tillämpats sedan 1950 vid elektorsval till kyrkomötet.

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

Det bör därjämte understrykas, att biskopsval normalt endast förekommer med

långa mellanrum, 10—15 år eller mer.

Vi hemställer att kyrkomötet måtte — med bifall till motionen nr 61 — i skrivelse

till Kungl. Maj:t förklara att kyrkomötet godkänt den ändrade lydelse

av 6 § i lagförslaget som framgår av här såsom reservanternas förslag intagna

text:

6 §

Utgör församling eget pastorat, förrättas elektorsvalet av församlingens kyrkoråd

eller, där kyrkoråd ej finnes, på sätt Konungen förordnar.

Bilda två eller flera församlingar tillsammans ett pastorat, förrättas elektorsvalet

av särskilda delegerade, utsedda församlingsvis av församlingarnas kyrkoråd

bland dessas valda ledamöter eller suppleanter.

Antalet delegerade utgör för församling

med högst 1 000 invånare ................................. 2

med mer än 1 000 men högst 3 000 invånare................ 3

med mer än 3 000 invånare................................ 4

För de delegerade utses ersättare till lämpligt antal; och skall därvid tillika

bestämmas den ordning, i vilken ersättarna skola inkallas. Vad i andra stycket

sägs om delegerad gäller ock om dennes ersättare.

I val av elektor eller delegerad må ej deltaga präst, som äger rösträtt vid

biskopsvalet. Ej heller må sådan präst utses till delegerad eller ersättare.

E) avseende i 10 § tredje stycket förslaget till lag om biskopsval meddelade

bestämmelser om platsen för utövande av prästerlig rösträtt i vissa fall

av herr Gustaf Adolf Danell, som — under förutsättning av bifall till sitt i

reservation vid B 2 framställda yrkande avseende omfattningen av den prästerliga

rösträtten — under åberopande av vad han anfört i reservationen vid B 2

hemställt, att kyrkomötet i stället för den av utskottet föreslagna lydelsen av

10 § tredje stycket förslaget till lag om biskopsval ville antaga följande, såsom

reservantens förslag betecknade, lydelse:

(Utskottets förslag) (Reservantens förslag)

Stiftsadjunkter, kyrkoherdar för

döva, föreståndare för diakonianstalt,

kyrkoherdar i svenska församlingar i

utlandet samt i 3 § avsedda befattningshavare

vid de kyrkliga centralstyrelserna

deltaga i valet i det kontrakt,

i vilket stiftets domkyrka är

belägen.

Stiftsadjunkter och kyrkoherdar

för döva, präster anställda vid de teologiska

fakulteterna, kyrkliga anstalter,

styrelser och skolor samt vid

statliga och kommunala skolor, ävensom

präster tjänstlediga för teologiska

studier deltaga i valet i det

kontrakt, inom vilket de äro kyrkoskrivna.

Kyrkoherdar i svenska församlingar

i utlandet deltaga i valet

i Uppsala kontrakt.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108 Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

Särskilt yttrande:

av herrar biskopar Hylander och Josefson, herr Hassler och fröken Nordberg,

vilka anfört:

Vi anser, att Uppsala domkapitel vid ärkebiskopsval bort likställas med övriga

domkapitel och utgöra valkorporation liksom dessa. Vi motiverar detta med

att vi finner det opåkallat, att Uppsala domkapitel skall erhålla mindre inflytande

vid val av ärkebiskop än som tillkommer vart och ett av rikets övriga

domkapitel. I den stora valkorporationen för Uppsala stift kommer domkapitlets

fåtaliga röster att försvinna utan möjlighet att ge den vägledning, som vid

detta tillfälle bör lämnas av ärkestiftets eget domkapitel. Den föreslagna ordningen

innebär även att domkapitlet i Uppsala fråntas en rättighet och en

funktion, som det haft under många sekler. En lösning efter denna linje skulle

icke, därest ärkestiftets förslag behöll föreslagna röstvärden, minska ärkestiftets

inflytande vid ärkebiskopsval.

Med hänsyn emellertid till att ett genomförande av vår mening skulle rubba

hela lagförslagets uppbyggnad framställer vi intet yrkande i anledning av vår

mening.

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

109

JJtdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet injör Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet

å Stockholms slott den 11 oktober 1963.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Andersson, Lindström, Kling, Eden
man,

Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist.

Statsrådet af Geijerstam anför efter gemensam beredning med chefen för

justitiedepartementet följande.

I skrivelse till kyrkomötet den 28 juni 1963, nr 8, har Kungl. Maj:t, under

åberopande av skrivelsen bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll, jämlikt

§ 87 mom. 2:o regeringsformen begärt kyrkomötets yttrande, huruvida kyrkomötet

godkände vid skrivelsen fogade förslag till lag om biskopsval och lag

angående upphävande av 2 § 5 mom. lagen den 13 november 1936 (nr 567) om

domkapitel.

I skrivelse den 3 oktober 1963, nr 35, har kyrkomötet, med bifogande av särskilda

utskottets i ärendet avgivna betänkande, nr 8, dels i anledning av förslaget

till lag om biskopsval förklarat, att kyrkomötet antager principen om vidgat

lekmannainflytande vid biskopsval och sålunda ansluter sig till förslagets ståndpunkt

i denna del, dels ock förklarat, att kyrkomötet godkänner genom Kungl.

Maj:ts förenämnda skrivelse framlagda förslag till lag om upphävande av 2 §

5 mom. lagen den 13 november 1936 (nr 567) om domkapitel samt förslag till

lag om biskopsval med den ändringen att 2, 3, 5, 6, 10 och 14 §§ i detta förslag

erhåller av utskottet i betänkandet föreslagen lydelse.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet genom utdrag av protokollet inhämtas över

det av kyrkomötet för dess del godkända förslaget till lag om biskopsval, i vad

detta skiljer sig från det vid Kungl. Maj:ts skrivelse fogade förslaget.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets

övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Kungl. Höghet Regenten.

Ur protokollet:

Ingvar Carlsson

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 18 oktober 1963.

Närvarande:

justitieråden Rom ÄNGS,

Digman,

Nordström,

regeringsrådet Holmgren.

Enligt lagrådet denna dag tillhandakommet utdrag av protokoll över ecklesiastikärenden,

hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland,

i statsrådet den 11 oktober 1963, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över ett av kyrkomötet för dess del godkänt förslag till lag om biskopsval, i vad

detta skilde sig från det vid Kungl. Maj:ts skrivelse nr 8 till kyrkomötet fogade

förslaget i samma ämne.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av lagbyråchefen

Georg Ericsson.

Lagrådet yttrade:

Enligt 5 § i det av kyrkomötet för dess del godkända förslaget skola i varje

pastorat utses elektorer till det antal, som motsvarar antalet i pastoratet inrättade

tjänster såsom församlingspräst med undantag av sådana tjänster som

äro obesatta och ej uppehållas enligt förordnande. Den avgörande tidpunkten

för antalet elektorer blir med denna lydelse av paragrafen, liksom enligt Kungl.

Maj:ts förslag, i princip dagen för elektorsvalet. Emellertid bör, såsom i kyrkomötets

särskilda utskotts betänkande (s. 33) framhålles, domkapitlet redan vid

kungörandet av biskopsvalet företaga en beräkning av antalet sålunda röstgrundande

tjänster, och justering av antalet får sedermera ske i den mån det erfordras.

Det kan förutsättas, att domkapitlet ålägger sig återhållsamhet i fråga om

förordnanden som skulle på dylikt sätt rubba den verkställda beräkningen av

antalet elektorer. I den mån närmare föreskrifter skulle erfordras beträffande

förfarandet torde det ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda sådana (se 20 § i

förslaget).

I övrigt lämnas förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Stig Granqvist

s. 111 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 195 år 1963

111

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet

å Stockholms slott den 25 oktober 1963.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson, Lindström,

Lange, Lindholm, Kling, Edenman, Johansson, af Geijerstam,

Hermansson, Holmqvist, Aspling.

Statsrådet af Geijerstam anmäler efter gemensam beredning med statsrådets

övriga ledamöter lagrådets den 18 oktober 1963 avgivna utlåtande över det den

11 oktober 1963 till lagrådet remitterade av kyrkomötet för dess del godkända

förslaget till lag om biskopsval, i vad detta skiljer sig från det vid Kungl. Maj:ts

skrivelse nr 8 till kyrkomötet fogade förslaget i samma ämne.

Föredraganden anför följande.

Det av kyrkomötet antagna förslaget till lag om biskopsval skiljer sig från

det till kyrkomötet hänskjutna förslaget sakligt i följande hänseenden.

I valkorporationen vid biskopsval skall ingå, utöver de i Kungl. Maj :ts förslag

angivna prästerna, också präst, som vid tidpunkten för valet är anställd såsom

föreståndare för diakonianstalt, vilken är belägen inom stiftet.

Vid ärkebiskopsval skall i ärkestiftets valkorporation också ingå de tre präster,

som vid tidpunkten för valet är anställda som direktor för missionsstyrelsen,

direktor för diakonistyrelsen samt generalsekreterare vid sjömansvårdsstyrelsen.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skall i varje pastorat utses lekmannaelektorer

till det antal, som motsvarar i pastoratet inrättade tjänster såsom församlingspräst.

Kyrkomötet har begränsat denna valkorporation så till vida, att tjänster

som är obesatta och inte heller uppehälles av vikarie inte får medräknas.

I några kyrkliga samfälligheter, i vilka de särskilda församlingarna — vilka

utgör s. k. cnförsamlingspastorat — inte har fullmäktige, skall enligt Kungl.

Maj:ts förslag val av elektorer ske på kyrkostämma. Kyrkomötet har föreslagit,

att valet i dessa fall skall förrättas av kyrkorådet eller, om inte heller sådant

finnes, på sätt Kungl. Maj:t förordnar. Vid kyrkorådets val av elektorer får

präst, som är röstberättigad vid biskopsvalet, inte deltaga.

De av kyrkomötet föreslagna ändringarna i Kungl. Maj:ts lagförslag innebär

inte sådana principiella avsteg från förslaget, att de rubbar grundsatserna däri.

Jag har inget att invända mot att i valkorporationen får ingå ytterligare det

fåtal präster, kyrkomötet föreslagit.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts -proposition nr 195 år 1963

Vad angår den av kyrkomötet föreslagna begränsningen i vissa fall av antalet

lekmannaelektorer i valkorporationen kan jag hysa förståelse för de skäl

som anförts till stöd härför. Att jag likväl ställer mig tveksam till förslaget sammanhänger

med att den av Kungl. Maj:t föreslagna ordningen, som utmärker

sig för enkelhet och fasthet, uppmjukas på ett sätt, som kan medföra risker för

att fel begås vid elektorsvalet. Såsom särskilda utskottet uttalat och lagrådet

ytterligare framhållit torde dock av Kungl. Maj:t utfärdade föreskrifter kunna

ge erforderlig vägledning och stadga i förevarande avseende. Jag vill härvid

särskilt framhålla lagrådets uttalande, att domkapitlen ålägger sig återhållsamhet

i fråga om förordnanden, som skulle rubba den av domkapitlet verkställda

beräkningen av antalet lekmannaelektorer. Jag vill vidare uttala det angelägna

i att vid förordnanden av vikarier på vakanta tjänster vid tidpunkt, då biskopsval

är förestående, i första hand tjänster i de s. k. enprästpastoraten kommer

i fråga, så att inte genom en vakans på sådan tjänst pastoratets lekmän helt

utestänges från att deltaga i biskopsvalet. En erinran härom torde böra inflyta

i anvisningar till domkapitlen rörande valets förberedande och förrättande. I

betraktande av det nu anförda vill jag inte motsätta mig den av kyrkomötet

föreslagna ändringen.

Kyrkomötets förslag, att i några av de kyrkliga samfälligheterna i vilka kyrkofullmäktige

saknas i de särskilda församlingarna — tillika utgörande pastorat —

kyrkorådet i stället för kyrkostämman skall förrätta elektorsvalet, torde innebära

en sådan fördel i praktiskt avseende, att detsamma uppväger avsteget från

den av Kungl. Maj:t föreslagna principen, att valet alltid skall förrättas av det

representativa kyrkokommunala organet. Jag anser mig därför kunna godtaga

kyrkomötets förslag.

Vad beträffar övriga av kyrkomötet föreslagna ändringar i Kungl. Maj:ts lagförslag

är dessa en följd av nu av mig berörda ändringsförslag eller också av

redaktionell natur. Mot dessa har jag ingen erinran.

Föredraganden hemställer, att dels förslaget till lag om biskopsval av den

lydelse kyrkomötet godkänt, dels förslaget till lag angående ändrad lydelse

av 2 § 5 mom. lagen den 13 november 1936 (nr 567) om domkapitel måtte

genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans

Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Jan Ståhl

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

113

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen................................ 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ............................... 1

Förslag till lag om biskopsval...................................... 3

Förslag till lag angående upphävande av 2 § 5 mom. lagen om domkapitel 7

Kungl. Maj :ts skrivelse nr 8 till kyrkomötet............................ 8

Lagförslag i skrivelse till kyrkomötet............................... 9

Utdrag av statsrådsprotokollet den 22 maj 1963 ........................ 13

Inledning........................................................ 13

Nuvarande ordning............................................... 11

Yalkorporationens sammansättning vid biskopsval................... 16

Röstningsförfarandet vid biskopsval................................ 33

Ärkebiskopsval .................................................. 35

Specialmotivering till lagförslagen .................................. 17

Hemställan ...................................................... 52

Lagrådets utlåtande den 20 juni 1963 .................................. 53

Utdrag av statsrådsprotokollet den 28 juni 1963 ........................ 54

Kyrkomötets skrivelse nr 35 till Kungl. Maj:t.......................... 55

Särskilda utskottets betänkande nr 8.................................. 56

Recit betr. biskopsval ............................................ 57

Recit betr. ärkebiskopsval ........................................ 73

Recit betr. ändr. i lagen om domkapitel ........................... 83

Utskottet ....................................................... 34

Biskopsval ...................................................... 34

Ärkebiskopsval .................................................. 93

Utskottets hemställan ............................. 96

Utskottets lagtext ................................................ 96

Reservationer m. ................................................ 109

Utdrag av statsrådsprotokollet den 11 oktober 1963 .................... 109

Lagrådets utlåtande den 18 oktober 1963 .............................. 110

Utdrag av statsrådsprotokollet den 25 oktober 1963 .................... 111

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1963:419 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ;proposition med förslag till lag om biskopsval, m. m. a1 i texten
  2. 1LU 1963:52 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om biskopsval, m. m. s. 1 i texten