Med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m
1963-01-12 · 16 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 15 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1963:24, Med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 24 år 1963
1
Nr 24
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928
(nr 370), m. m.; given Stockholms slott den 12 januari
1963.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av statsrådsprotokollet över
finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga härvid fogat förslag
till
1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr
370); samt
2) förordning angående ändrad lydelse av 12 och 49 §§ förordningen den
6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt.
GUSTAF ADOLF
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen framlägges förslag till enhetlig skattemässig reglering av
tjänstegrupplivförsäkringar och liknande förmåner. Samma inkomst- och
arvsskattebestämmelser som i fråga om vanliga kapi tal försäkringar skall sålunda
gälla icke endast för statens grupplivförsäkring samt jämförbara av
kommunal eller enskild arbetsgivare avtalade grupplivförsäkringar utan
även för motsvarande förmåner från kommun, som icke tecknat försäkring
i försäkringsbolag utan står s. k. självrisk. Detta innebär frihet från inkomstskatt
samt arvsskattefrihet upp till 25 000 kr. per förmånstagare.
Vidare föreslås i förenklingssyfte, att av arbetsgivare erlagda premier och
försäkringsavgifter för tjänstegrupplivförsäkring — i motsats till vad som
för närvarande gäller — i princip icke skall utgöra skattepliktig inkomst
för arbetstagaren.
Propositionen innehåller slutligen förslag om uppdelning av det s. k. försäkringsavdraget
vid inkomsttaxeringen (nu högst 800 kr. för makar och
400 kr. för ensamstående) på två avdrag. Det ena avdraget — högst 500 kr.
för makar och 250 kr. för ensamstående — avser sjuk-, olycksfalls- och kapitalförsäkringspremier.
Det andra avdraget avser den obligatoriska sjukförsäkringsavgiften.
Utgår ingen sådan avgift eller är den lägre än 300 kr. för
makar resp. 150 kr. för ensamstående medges likväl avdrag med dessa belopp.
— Omläggningen av försäkringsavdraget beräknas medföra ett skattebortfall
av 8 milj. kr., varav ca 3 milj. kr. i kommunalskatt.
De nya inkomstskattebestämmelserna föreslås gälla fr. o. m. innevarande
beskattningsår och således tillämpas första gången vid 1964 års taxering.
Arvsskattebestämmelserna avses på motsvarande sätt få giltighet på arvfall
efter ingången av år 1963.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 saml. Nr 24
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 24 år 1963
Förslag
till
lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att 32 § 3 mom. och 46 § 2 mom. kommunalskattelagen
den 28 september 15)28 samt punkt 1 av anvisningarna till 31 § samma
lag1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
32 §. 32 §.
3 m o m. Såsom intäkt —--av
sedda
utgifter.
Förmånen av fri sjukvård eller fri
tandvård upptages icke såsom intäkt,
oavsett om förmånen åtnjutits på
grund av statlig eller på grund av
kommunal eller enskild tjänst. Har
sådan förmån åtnjutits på grund av
enskild tjänst och utgått efter väsentligt
förmånligare grunder än som
gälla för befattningshavare i statens
tjänst, skall dock förmånen upptagas
såsom intäkt till den del den utgått
efter förmånligare grunder än de för
nämnda befattningshavare gällande.
Såsom intäkt---utfört ar
bete.
46 §.
2 mom. I hemortskommunen —
-- 1 000 kronor.
Har skattskyldig---eller un
derhållsbidraget.
Därest skattskyldig---nämn
da
tid.
Avdrag, som i första stycket 3) här
ovan avses, skall beräknas till ett belopp
av minst 150 kronor eller, om
skattskyldig under beskattningsåret
varit gift och levt tillsammans med
andra maken, för dem båda gemensamt
till ett belopp av minst 300 kronor.
Härjämte skall gälla, att nu avsett
avdrag ej må för skattskyldig åtnjutas
till högre belopp än 400 kro
1
Senaste lydelse av 32 § 3 mom. se 1959:
visningarna till 31 § se 1962: 592.
3 mom. Såsom intäkt —--
avsedda utgifter.
Förmånen av fri sjukvård eller fri
tandvård, så ock av fri grupplivförsäkring
upptages icke såsom intäkt,
oavsett om förmånen åtnjutits på
grund av statlig eller på grund av
kommunal eller enskild tjänst. Har
sådan förmån åtnjutits på grund av
enskild tjänst och utgått efter väsentligt
förmånligare grunder än som
gälla för befattningshavare i statens
tjänst, skall dock förmånen upptagas
såsom intäkt till den del den utgått
efter förmånligare grunder än de för
nämnda befattningshavare gällande.
Såsom intäkt---utfört ar
bete.
46 §.
2 mom. I hemortskommunen —
-- 1 000 kronor.
Har skattskyldig---eller un
derhållsbidraget.
Därest skattskyldig---nämn
da
tid.
Avdrag, som i första stycket 3) här
ovan avses, skall, såvitt avser sjukförsäkringsavgift
enligt 19 kap. 2 §
lagen om allmän försäkring, beräknas
till ett belopp av minst 150 kronor
eller, om skattskyldig under beskattningsåret
varit gift och levt tillsammans
med andra maken, för dem
båda gemensamt till ett belopp av
minst 300 kronor. Avdrag för övriga
330 samt av 46 § 2 mom. och punkt 1 av an
-
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 24 år 1963
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
nor; dock att, om skattskyldig under
beskattningsåret varit gift och levt
tillsammans med andra maken, ifrågavarande
avdrag för dem båda gemensamt
må åtnjutas med högst 800
kronor. Avdrag med högst 800 kronor
må vidare åtnjutas om skattskyldig
under beskattningsåret varit ogift
(varmed jämställes änka, änkling eller
frånskild) och haft hemmavarande
barn under 18 år.
Anvisningar
till 31 §.
1. Med pension---eller an
norledes.
Med pensionsförsäkring
---försäkringen upphör.
Ålderspension, som---anses
skälig.
Med efterlevandepension---
personer leva.
Såsom efterlevandepension---
vara pensionsförsäkring.
Vid tillämpningen---vid om
gifte.
Kapitalbelopp, som---av ef
terlevandepensionen.
Skall enligt---halvt år.
Med kapitalförsäkring förstås
annan livförsäkring än pensionsförsäkring.
Innehåller avtal---en kapi
talförsäkring.
Kan livförsäkring---Kungl.
Maj :t.
Försäkring, vilken — — — dess ingående.
Premiebefrielseförsäkring skall —
— — som huvudförsäkringen.
För att---med tjänst.
i första stycket 3) här ovan avsedda
premier och andra avgifter må ej
för skattskyldig åtnjutas till högre
belopp än 250 kronor; dock att, om
skattskyldig under beskattningsåret
varit gift och levt tillsammans med
andra maken, ifrågavarande avdrag
för dem båda gemensamt må åtnjutas
med högst 500 kronor. Avdrag,
som nu sagts, med högst 500 kronor
må vidare åtnjutas om skattskyldig
under beskattningsåret varit ogift
(varmed jämställes änka, änkling eller
frånskild) och haft hemmavarande
barn under 18 år.
Anvisningar
till 31 §.
1. Med pension---eller an
norledes.
Med pensionsförsäkring
---försäkringen upphör.
Ålderspension, som---anses
skälig.
Med efterlevandepension---
personer leva.
Såsom efterlevandepension---
vara pensionsförsäkring.
Vid tillämpningen---vid om
gifte.
Kapitalbelopp, som---av ef
terlevandepensionen.
Skall enligt---halvt år.
Med kapitalförsäkring förstås
annan livförsäkring än pensionsförsäkring.
Till kapitalförsäkring
hänföres mot statens grupplivförsäkring
svarande förmån från kommun,
även om förmånen icke utgår på
grund av försäkring.
Innehåller avtal---en kapi
talförsäkring.
Kan livförsäkring,---Kungl.
Maj :t.
Försäkring, vilken---dess in
gående.
Premiebefrielseförsäkring skall —
--som huvudförsäkringen.
För att---med tjänst.
4
Kungl. Maj. ts proposition nr 2t år 1963
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
I samband med lagens ikraftträdande skall iakttagas följande. Lagen skall,
såvitt avser anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen, tillämpas första
gången med avseende på försäkringsfall, som inträffa eller inträffat efter
ingången av år 1963. Äldre bestämmelser i 32 § 3 mom. och 46 § 2 mom.
kommunalskattelagen skola alltjämt tillämpas i fråga om 1963 års taxering
samt i fråga om eftertaxering för år 1963 eller tidigare år.
Kungl. Maj:ts proposition nr 21 år 1963
5
Förslag
till
förordning angående ändrad lydelse av 12 och 49 §§ förordningen
den 6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt
Härigenom förordnas, att 12 och 49 §§ förordningen den 6 juni 1941 om
arvsskatt och gåvoskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
12 §.
Har någon---skolat ökas.
Vidare skall — — — sammanlagt
25 000 kronor.
Vad som---äga rum.
Skattskyldighet enligt---an
nan
livränteförsäkring.
Angående vad---31 § kom
munalskattelagen.
49 §.
Där någon — — — sammanlagda
belopp.
Uppgift, varom---om döds
fallet.
(Föreslagen lydelse)
12 §.
Har någon---skolat ökas.
Vidare skall — — — sammanlagt
25 000 kronor.
Vad som---äga rum.
Skattskyldighet enligt---an
nan
livränteförsäkring.
Angående vad---31 § kom
munalskattelagen.
Vad i första och andra styckena
här ovan sägs skall, även om förmånstagareförordnande
i enlighet
med lagen om försäkringsavtal icke
föreligger, äga tillämpning jämväl i
fråga om vad som tillfallit någon på
grund av statens grupplivförsäkring
eller jämförbar av kommunal eller
enskild arbetsgivare avtalad grupplivförsäkring
eller på grund av sådan
förmån från kommun, som avses
i punkt 1 nionde stycket av anvisningarna
till 31 § kommunalskattelagen.
49 §.
Där någon — — — sammanlagda
belopp.
Uppgift, varom---om döds
fallet.
Vad i första och andra styckena
sägs skall äga motsvarande tillämpning
i fall, som avses i 12 § sjätte
stycket.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling
och skall äga tillämpning även i fall där skattskyldighet inträtt före ikraftträdandet
men efter utgången av år 1962. Äldre bestämmelser skola fortfarande
gälla, om skattskyldighet inträtt före den 1 januari 1963.
1 Senaste lydelse av 12 och 49 §§ se 1958: 562.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 24 år 1963
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12 januari
1963.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lindström, Länge, Lindholm, Kling, Skoglund,
Edenman, Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist, Aspling.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om den skattemässiga
behandlingen av tjänstegrupplivförsäkringar, m. m. samt anför därvid följande.
Inledning
Grupplivförsäkring kan karaktäriseras som en riskförsäkring (dödsfallsförsäkring)
utan något inslag av sparande, vilken tecknas i kollektiv form.
Försäkringsgivaren utbetalar försäkringssumman, om den försäkrade avlider
under försäkringstiden. Premierna är vanligen scliabloniserade, så att
alla medlemmar i kollektivet erlägger lika stora avgifter, oberoende av levnadsålder.
Eftersom försäkringen är en kapitalförsäkring, uttages inte någon
inkomstskatt på utfallande belopp.
En särskild form av grupplivförsäkring är sådan som grundar sig på avtal
i samband med tjänst eller annan anställning, och där arbetsgivaren helt
eller delvis erlägger försäkringspremien. Sålunda infördes såsom ett komplement
till folkpensionen och den allmänna tilläggspensionen efter avtal mellan
Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) samt Svenska industritjänstemannaförbundet
och Sveriges arbetsledareförbund s. k. tjänstegrupplivförsäkring
från och med år 1961. överenskommelsen följdes av motsvarande
uppgörelser för andra tjänstemannagrupper inom det privata näringslivet.
Tjänstegrupplivförsäkring meddelas av vissa försäkringsbolag. Efter avtal
mellan SAF och Landsorganisationen i Sverige (LO) har från och med år
1963 tillkommit en grupplivförsäkring för arbetare, såväl organiserade som
oorganiserade. Försäkringen meddelas i ett för ändamålet bildat bolag, Arbetsmarknadens
försäkringsaktiebolag. Liknande grupplivförsäkring har efter
avtal mellan Svenska landskommunernas förbund, Svenska landstingsförbundet
och Svenska stadsförbundet, å ena sidan, samt Tjänstemännens
centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation
(SACO), Sveriges Kommunaltjänstemannaförbund, Svenska kommunalarbetareförbundet
m. fl., å den andra, införts för de kommunalanställda med
verkan från och med år 1963. Även för denna försäkring har bildats ett sär
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kiingl. Maj.ts proposition nr 2b år 1963
1
skilt bolag, Kommunernas försäkringsaktiebolag. I stort sett gäller samma
villkor för dessa olika slag av grupplivförsäkring. Gemensamt för försäkringarna
är att försäkringspremierna erlägges av arbetsgivaren.
Vidare har efter överenskommelse med statstjänstemännens huvudorganisationer
och efter Kungl. Maj :ts och riksdagens godkännande från och
med år 1963 införts en statens grupplivförsäkring för dödsfall åt arbetstagare
i statens tjänst och i statsunderstödd verksamhet. Även här gäller
i stort sett samma villkor som i fråga om nyss angivna grupplivförsäkringar.
Denna försäkring meddelas av staten och premiebetalning anses ske genom
arbete i anställningen. — Slutligen kan nämnas att riksdagen beslutat
teckna grupplivförsäkring för riksdagens ledamöter.
Jag avser att till närmare behandling nu upptaga vissa skatterättsliga
spörsmål, som sammanhänger med genomförandet av de här ifrågavarande
tjänstegrupplivförsäkringarna.
Förekommande former av tjänstegrupplivförsäkringar
Industritjänstemännens m. fl:s grupplivförsäkring
Grupplivförsäkringen för tjänstemän inom den privata sektorn har gällt
från och med den 1 januari 1961 och ligger således i tiden före övriga här
berörda försäkringar. Försäkringen utfaller med ett engångsbelopp vid dödsfall
före pensionsåldern. Detta belopp utgör 24 000 kr. vid dödsfall före 55
års ålder och sjunker därefter med 2 000 kr. per år. Härtill kommer vissa
tillägg för barn under 21 år. Premien beräknas gruppvis för de försäkrade
och premiens storlek kan därför variera mellan de olika grupperna.
AFA:s grupplivförsäkring
Den genom 1962 års avtalsuppgörelse mellan SAF och LO träffade överenskommelsen
om en särskild grupplivförsäkring för arbetare gäller som
nämnts från och med den 1 januari 1963. Försäkringen tecknas i det för
ändamålet av SAF och LO gemensamt bildade försäkringsbolaget Arbetsmarknadens
försäkringsaktiebolag eller AFA. Även utanför SAF stående
arbetsgivare (dock ej stat och kommun) är i allmänhet genom särskilda
avtal skyldiga att teckna sådan försäkring för sina arbetare, såväl organiserade
som oorganiserade. Det beräknas att ungefär 100 000 arbetsgivare kommer
att teckna försäkring för drygt 1 000 000 arbetare.
Försäkringsskyddet omfattar i första hand arbetstagare, som fyllt 21 men
ej 67 år, men kan efter AFA:s prövning utsträckas även till försäkrad arbetstagare,
som ej fyllt 21 år.
Med arbetstagare förstås här den som enligt praxis på arbetsmarknaden
är att hänföra till kategorien arbetstagare. Hemarbetare (arbetare som anställts
för att i sitt hem utföra arbete åt rörelseidkare), arbetstagare i ledande
ställning, arbetsgivare och dennes make omfattas ej av försäkringen.
Aktieägare, som till någon väsentlig del är delägare i aktiebolag, betraktas
såsom arbetsgivare.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 24 år 1963
Försäkringsskyddet gäller även vid viss frånvaro från arbetet, såsom vid
sjukdom, värnpliktstjänstgöring, semester, arbetskonflikt och permittering,
samt kan också under vissa omständigheter fortfara efter upphörande av
arbetsanställning.
Försäkringsbelopp utgöres i princip av helt grundbelopp, högst 24 000
och lägst 2 000 kr., halvt grundbelopp, högst 12 000 och lägst 2 000 kr., begravningshjälp,
2 000 kr., samt helt tilläggsbelopp för barn, högst 7 000 och
lägst 2 000 kr. för varje barn.
Helt grundbelopp utgår, om arbetstagare mellan 21 och 67 år efterlämnar
närstående anhörig, såsom make, kvinna med vilken arbetstagaren sammanlevt
under äktenskapsliknande förhållanden, barn eller föräldrar, och
utgör 24 000 kr., om arbetstagaren fyllt 21 men ej 55 år. Därefter reduceras
summan med 2 000 kr. per år. Halvt grundbelopp utgår, om arbetstagare
mellan 21 och 67 år avlider utan att efterlämna sådan närstående,
som nyss nämnts, och utgör 12 000 kr., om arbetstagaren fyllt 21 men ej
55 år. Därefter reduceras summan med 1 000 kr. per år; dock är lägsta beloppet
2 000 kr. Begravningshjälpen å 2 000 kr. utgår under vissa betingelser
vid korttidsanställning och deltidsanställning. Tilläggsbelopp för barn
i ålder intill 21 år utgår till barn, som enligt lag är arvsberättigat, och därjämte
till utomäktenskapligt barn, gentemot vilket arbetstagaren vid tiden
för dödsfallet var underhållsskyldig. Tilläggsbeloppet utgör för barn, som
ej fyllt 17 år 7 000 kr. och sjunker successivt med stigande ålder intill
21 år.
Enligt bestämmelserna för försäkringen skall arbetstagaren anses ha gjort
förmånstagareförordnande av innehåll, som anges i bestämmelserna. Detta
innebär att efterlevande make är förmånstagare till utgående grundbelopp.
Finns ej sådan make, är arvingarna i regel förmånstagare. Förmånstagare
till varje utgående tilläggsbelopp för barn är det barn, som beloppet avser.
Utgående begravningshjälp tillfaller arbetstagarens dödsbo. Förmånstagareförordnande
kan ändras av arbetstagaren.
Arbetstagaren kan icke utan AFA:s medgivande förfoga över sin rätt på
grund av försäkringen genom exempelvis överlåtelse eller pantsättning.
Försäkringspremien beräknas preliminärt för hela år 1963 utgöra 92 kr.
per årsarbetare (för månad 8 kr.). Den slutliga helårspremien per årsarbetare
beräknas med hänsyn till utfallet av AFA:s försäkringsrörelse, dock
högst till 96 kr. Den preliminära premien för varje kalenderår debiteras i
regel på grundval av antalet årsarbetare enligt senast avlämnad uppgift för
riksförsäkringsverkets beräkning av avgift för tilläggspension enligt lagen
om allmän försäkring. Slutlig premie för varje kalenderår debiteras, då ATPuppgift
för året föreligger.
Den statliga grupplivförsäkringen
Den 19 april 1962 träffades överenskommelse med statstjänstemännens
huvudorganisationer — Statstjänarkartellen, Statstjänstemännens riksförbund,
SACO och TCO:s statstjänstemannasektion — angående statstjänste
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 24 år 1963
9
männens löner under åren 1962 och 1963 m. m. Överenskommelsen träffades
under förbehåll av Kungl. Maj :ts och riksdagens godkännande och
innehöll bl. a. att från och med den 1 januari 1963 skulle införas en motsvarighet
till den grupplivförsäkring, varom överenskommelse tidigare träffats
med SAF och LO.
I proposition 1962: 169 förelädes riksdagen förslag angående statstjänstemännens
löner under åren 1962 och 1963 m. m., däribland införande från
och med den 1 januari 1963 av en motsvarighet till nyssnämnda grupplivförsäkring.
Denna statliga grupplivförsäkring skulle omfatta statstjänstemän
och tjänstemän inom statsunderstödd verksamhet med lön enligt av
Kungl. Maj :t utfärdade avlöningsbestämmelser. —- Statsutskottet (uti. nr
152) tillstyrkte propositionen och riksdagen beslöt i enlighet med utskottets
hemställan. Kungl. Maj:t bemyndigades att meddela de föreskrifter och vidtaga
de åtgärder i övrigt, som erfordras för införande av grupplivförsäkringen
för tjänstemän inom det statliga avtalsområdet.
Kungl. Maj:t har den 14 december 1962 utfärdat reglemente angående statens
grupplivförsäkring, avseende försäkring för dödsfall åt arbetstagare i
statens tjänst m. fl. (SFS 1962: 698). Det materiella innehållet i reglementet
överensstämmer i allt väsentligt med vad som gäller i fråga om AFA-försäkringen.
Den statliga försäkringen är såsom nyss nämnts i finansieringshänseende
icke uppbyggd på kontanta premier, utan premiebctalning anses ske genom
arbete i anställningen.
Ärenden angående statens grupplivförsäkring handläggs av statens grupplivnämnd.
Riksdagen beslöt i höstas att teckna grupplivförsäkring för riksdagens ledamöter.
Rörande detaljerna i försäkringen (KU 1962:20; jfr 7 § stadgan
om ersättning för riksdagsmannauppdragets fullgörande — SFS 1962: 622)
må nämnas att försäkringsbeloppet utgör 25 000 kr. utan gradvis sänkning
av beloppet från 55 års ålder. Å andra sidan är försäkringsbeloppet ej kompletterat
med barntillägg. Försäkringen gäller för den som ej uppnått 67 års
ålder.
Premien för den beslutade försäkringen har beräknats till ca 20 kr. per
person och månad samt betalas av riksdagen.
Den kommunala grupplivförsäkringen
Grupplivförsäkringen för de kommunalanställda är i stort sett utformad
i enlighet med AFA-försäkringen och äger giltighet från och med år 1963.
Den inbegriper samtliga kommunalanställda med undantag av dem, som
omfattas av statens grupplivreglemente. Försäkring tecknas och vidmakthålles
i Kommunernas försäkringsaktiebolag (KFA) och helårspreinie per
årsarbetare för år 1963 utgör 84 kr.
I överenskommelsen mellan kommunförbunden och personalorganisationerna
har även berörts möjligheten för arbetsgivare att ge de anställda
samma förmåner som KFA-försäkringen inrymmer utan att teckna försäk
-
10
Kungl. Maj. ts proposition nr 24 år 1963
ring. Vederbörande kommun skulle i dessa fall stå s. k. självrisk för grupplivutfästelserna.
överenskommelsen medger detta, dock under förutsättning
att »lagtekniska möjligheter» härför skapas.
Gällande beskattningsbestämmelser
I skattehänseende skiljer man mellan pensionsförsäkring och kapitalförsäkring.
I fråga om pensionsförsäkring beskattas utfallande belopp och i
konsekvens härmed medges avdrag för erlagda premier. För kapitalförsäkring
gäller motsatt beskattningsprincip: utfallande kapitalförsäkringsbclopp
är skattefria och avdrag för kapitalförsäkringspremier medges i princip
icke. Definitionerna av pensions- och kapitalförsäkringsbegreppen finns
i anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen.
Regeln om att premier för kapitalförsäkringspremier och vissa andra
avgifter och premier icke är avdragsgilla är dock modifierad såtillvida att
avdragsrätt av sociala skäl medges inom ramen för det s. k. försäkringsavdraget,
som är maximerat till numera 800 kr. för makar och 400 kr. för ensamstående.
För ensamstående med hemmavarande barn under 18 år gäller
samma övre gräns som för makar.
Grupplivförsäkring är att hänföra till kapitalförsäkring. Härav följer
att belopp, som utfaller på grund av tjänstegrupplivförsäkring, icke utgör
vid inkomsttaxering skattepliktig inkomst. Detta förhållande gäller såväl den
statliga grupplivförsäkringen som försäkringarna i AFA och KFA samt för
tjänstemän inom den privata sektorn gällande och för riksdagens ledamöter
gällande försäkringar.
De premier som arbetsgivare erlägger för grupplivförsäkring betraktas
som en avlöningsförmån för den anställde. Det åligger därför arbetsgivaren
att redovisa premien på den anställdes kontrolluppgift. Denne har att deklarera
beloppet såsom löneförmån men får göra avdrag för premien inom ramen
för försäkringsavdraget. I den mån tjänstegrupplivförsäkringspremien
tillsammans med den anställdes övriga avgifter och premier för allmän
sjukförsäkring, sjuk- och olycksfallsförsäkringar och kapitalförsäkringar
överstiger försäkringsavdragets maximum (800 kr. för makar och 400 kr.
för ensamstående) får den anställde alltså icke avdrag för tjänstegrupplivförsäkringsp
remien.
För statens grupplivförsäkring anses, som nyss nämnts, premiebetalningen
ske genom arbete i anställningen.
I arvsskattehänseende gäller i stort sett följande. Enligt 12 § förordningen
om arvsskatt och gåvoskatt skall — där någon i enlighet med lagen om
försäkringsavtal insatts såsom förmånstagare — vid beräkning av arvsskatt
anses att vad förmånstagaren erhåller på grund av försäkring utgör
arvfallen egendom. Vissa bestämmelser om skattefrihet gäller dock. Bl. a.
skall, där efterlevande maken insatts såsom förmånstagare, skattskyldighet
inte föreligga för vad som anses motsvara giftorättsandelen. Vidare skall
under vissa omständigheter vid skattens beräknande från värdet av vad som
tillfallit någon i egenskap av förmånstagare till vissa slag av livförsäkringar,
Kungl. Maj:ts proposition nr 24 år 1963 11
däribland vanliga kapitalförsäkringar, såsom skattefritt avräknas ett belopp
av 25 000 kr.
Försäkringsavtalslagen uppställer vissa formföreskrifter (103 §) rörande
förordnande om förmånstagares insättande eller återkallelse av sådant förordnande.
Det stadgas sålunda att åtgärden för att vara gällande skall meddelas
försäkringsgivaren skriftligen eller ock intagas i eller antecknas på
försäkringsbrevet.
I den mån förmåner som svarar mot de här berörda tjänstegrupplivutfästelserna
skulle lämnas utan att utfästelserna skattemässigt är att anse
som livförsäkring torde i skattehänseende följande gälla. Belopp, som vid
dödsfall utbetalas till dödsboet, beskattas i sin helhet såsom inkomst. Belopp,
som utbetalas till den avlidnes dödsbo, torde även komma att inräknas
bland den avlidnes tillgångar i bouppteckningen och i sin helhet arvsbeskattas.
Däremot torde inkomstbeskattning hos arbetstagaren av beräknade
»premier» för arbetsgivarens åtaganden icke komma att ske.
Departementschefen
Genom de tjänstegrupplivförsäkringar, som på senare tid införts inom
olika delar av den offentliga och den privata verksamheten, har flertalet
arbetstagare i riket kommit att från årsskiftet 1962/63 omfattas av denna
förmån.
De genom centrala förhandlingar överenskomna försäkringarna har inom
arbetsmarknadens olika sektorer väsentligen samma materiella innehåll.
Storleken av utfallande försäkringsbelopp är sålunda i huvudsak lika enligt
de olika överenskommelserna även om smärre avvikelser förekommer.
Det framstår då som naturligt att de utfästelser, som arbetsgivarna gjort
enligt de olika överenskommelserna, får samma konsekvenser i skattehänseende
för de anställda.
I de fall grupplivutfästelsen är uppbyggd på försäkring, är de skatterättsliga
konsekvenserna såsom framgår av den tidigare redogörelsen fullt klara
och likformiga de olika överenskommelserna emellan. Utfallande försäkringsbelopp
är således i inkomstskattehänseende undantagna från skatteplikt.
Försäkringspremien utgör skattepliktig inkomst för den försäkrade,
men premien får vid taxeringen avdragas inom ramen för det maximerade
s. k. försäkringsavdraget.
I arvsskattehänseende erhåller utfallande grupplivförsäkringsbelopp den
gynnsamma behandlingen, att varje förmånstagare i princip äger skattefritt
uppbära 25 000 kr. Denna regel bör självfallet tillämpas även i fråga om
de nu aktuella tjänstegrupplivförsäkringarna.
Det ligger emellertid i sakens natur att i fråga om dessa massförsäkringar
ofta, måhända till och med i regel, inte kommer att utfärdas individuella
försäkringsbrev. Av den föregående redogörelsen framgår att frånvaron av
sådant försäkringsbrev vid en restriktiv tolkning av försäkringsavtalslagen
kan tänkas leda till att de för försäkringarna gällande förmånstagarebestämmelserna
icke accepteras som förmånstagareförordnanden i försäk
-
12
Kungl. Maj. ts proposition nr 24 år 1963
ringsavtalslagens och därmed arvsskatteförordningens mening. För att undvika
en sådan bedömning synes i 12 § arvsskatteförordningen böra uttryckligen
anges, att tjänstegrupplivförsäkringarnas förmånstagarebestämmelser
skall i arvsskattehänseende jämställas med förmånstagareförordnanden enligt
försäkringsavtalslagen. Jag förordar därför ett tillägg av delta innehåll
till nämnda författningsrum. Härav föranledes ett motsvarande tillägg till
49 § arvsskatteförordningen om skyldighet att avlämna kontrolluppgift rörande
belopp som utbetalats till förmånstagare.
I överenskommelsen mellan kommunernas och de kommunalanställdas
organisationer har förutsatts, att arbetsgivare skall kunna underlåta att
teckna försäkring för grupplivutfästelscrna och i stället stå s. k. självrisk.
Ett dylikt förfarande synes aktualisera såväl vissa skatterättsliga som vissa
civilrättsliga frågor.
Vad angår den skatterättsliga behandlingen torde vid ett självriskallernativ
utfallande belopp enligt nuvarande lagstiftning komma att inkomstbeskattas
hos mottagaren. Detta innebär ett avhållande moment för arbetsgivare
som vill fullgöra grupplivutfästelserna på annat sätt än genom försäkringar.
Såsom framgår av överenskommelsen inom den kommunala sektorn av
arbetsmarknaden finnes i och för sig ett visst intresse för ett självriskarrangemang
på området. Uppenbarligen kan mycket stora arbetsgivare därigenom
nedbringa sina kostnader för utfästelserna. En av förutsättningarna
för att självriskalternativet skall kunna komma i fråga synes, som framgår
av det nyss anförda, vara att beskattningsreglerna ändras. Sålunda erfordras
att engångsbelopp, som arbetsgivare utbetalar till anställds efterlevande,
i inkomst- och arvsskattehänseende jämställes med belopp, som utgår på
grund av grupplivförsäkring.
En generell skattefrihet för sådana engångsbelopp torde emellertid öppna
dörrarna för missbruk. Under grupplivutfästelsens namn synes nämligen
även sådana överföringar kunna ske, som i och för sig inte är att anse som
löneförmån utan eljest skulle ha beskattats antingen hos mottagaren som
utdelning eller hos utbetalaren som utskiftning. För att motverka sådant
missbruk skulle en omfattande och komplicerad kontrollapparat erfordras.
Jag är därför icke beredd att föreslå ändring i skatteförfattningarna i syfte
att möjliggöra ett generellt användande av självrisksystemet för grupplivutfästelserna.
De farhågor för missbruk, som jag nyss nämnde, förefinnes emellertid
icke beträffande kommunerna såsom arbetsgivare. Ur allmän synpunkt
torde inte finnas något att invända mot att de hinder, som skattereglerna
för närvarande erbjuder kommunerna mot att tillämpa självrisksystemet,
undanröjes. Jag vill därför förorda sådan ändring av gällande bestämmelser
i dessa frågor, att kommunala grupplivåtaganden på självriskbasis i inkomstskatte-
och arvsskattehänseende helt jämställes med tjänstegrupplivförsäkring.
Detta synes böra ske genom ändringar i anvisningarna till 31 g kom
-
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 24 år 1963
munalskattelagen, varjämte det nyss förordade tillägget till 12 § arvsskatteförordningen
bör avfattas med hänsyn härtill. — Härigenom synes likställighet
i skattehänseende skapas mellan grupplivförmåner på grund av kommuns
självriskåtagande och samma förmåner enligt försäkring.
Till de civilrättsliga frågor som kan aktualiseras vid en tillämpning av
självriskalternativet har anledning icke förelegat att taga ställning.
Den beskattning av premie för tjänstegrupplivförsäkring som enligt nuvarande
regler skall ske hos arbetstagaren torde ofta bli rent formell. Flertalet
löntagare kan nämligen förmodligen utnyttja ett mot premien svarande
avdrag inom ramen för gällande maximering av försäkringsavdraget.
Mot bakgrunden härav kan ifrågasättas, om icke en förenkling av reglerna
för beskattning av dessa premier bör övervägas. Nuvarande ordning
framstår, särskilt sedan tjänstegrupplivförsäkringen utvidgats till att omfatta
större delen av löntagarna, som onödigt komplicerad och formell.
Jag föreslår att arbetsgivarens premier och motsvarande kostnader för
grupplivutfästelsen fritas från beskattning hos de anställda. Givetvis skall
trots detta premierna även fortsättningsvis anses utgöra en med kontantlönen
jämställd kostnad för arbetsgivaren. Av skattefriheten hos den anställde
följer att denne inte vid taxeringen kan få avdrag för försäkringspremien.
Bestämmelsen om skattefrihet för förmån av grupplivförsäkring synes
böra få sin plats i 32 § 3 mom. kommunalskattelagen. På sätt gäller i fråga
om förmån av fri sjukvård och fri tandvård torde skattefriheten, såvitt
gäller förmån, som utgår i enskild tjänst, för att förhindra missbruk böra
begränsas till att avse med motsvarande statliga förmåner jämförbara fall.
Har förmån av grupplivförsäkring utgått efter väsentligt förmånligare grunder
än som gäller för statsanställd, bör därför förmånen beskattas till den
del den utgått efter förmånligare grunder än de som gäller i statens tjänst.
En bestämmelse av detta innehåll bör givetvis icke föranleda en detaljbetonad
jämförelse mellan förmåner i enskild och statlig tjänst. Bestämmelsens
ändamål får anses vara att möjliggöra ingripande i mera uppenbara
fall av onormalt höga försäkringar. Erinras må att inom den statliga
sektorn betydande variationer föreligger i fråga om förmånernas utformning
mellan å ena sidan reglementet angående statens grupplivförsäkring
och å andra sidan de försäkringar som avser riksdagens ledamöter. Trots
dessa olikheter synes förmånernas grunder inte i någotdera fallet vara väsentligt
förmånligare än i det andra. Ej heller arbetsgivarens premier för
grupplivförsäkringen kan utan vidare tas till utgångspunkt för en jämförelse
mellan olika förmåner. Särskilt i fråga om mindre grupper blir nämligen
premiens storlek i hög grad beroende av kollektivets ålderssammansättning.
I detta sammanhang må även nämnas att de föreslagna stadgandena om
skattefrihet för kommunal förmån och för förmån av fri grupplivförsäkring
även omfattar det fall att kommunens åtagande avser innehavare av kommu
-
14 Kungl. Maj:ts proposition nr 24 år 1963
nal förtroendepost, som tekniskt sett icke är att räkna som anställd i kommunens
tjänst.
Den förordade ordningen med skattefrihet för premier för tjänstegrupplivförsäkring
innebär att löntagare med sådan försäkringsförmån får ett i
förhållande till andra kategorier skattskyldiga ökat utrymme för försäkringar
med premier, som är avdragsgilla vid taxering. Detta ökade utrymme
kan med utgångspunkt från AF A-för säkringen beräknas bli knappt 100
kr. för år.
Det torde vara ofrånkomligt att — med oförändrat försäkringsavdragsmaximum
— en skillnad på denna punkt kommer att föreligga mellan å
ena sidan löntagarna och å andra sidan övriga kategorier skattskyldiga, om
som jag föreslagit det tungrodda nuvarande systemet med formell skattskyldighet
för premien hos arbetstagaren avskaffas. Emellertid bör möjlighet
beredas även dem som inte är löntagare att med bibehållen avdragsrätt
öka sitt försäkringsskydd i en mot de vanliga tjänstegrupplivförsäkringarna
svarande mån. En möjlighet för företagare till ökade avdrag för frivilliga
liv-, sjuk- och olycksfallsförsäkringspremier synes kunna erhållas,
om det nuvarande försäkringsavdraget uppdelas så att avdrag medges för
hela den på debetsedeln upptagna sjukförsäkringsavgiften för sig och övriga
premier och avgifter för sig. Avgifterna till den allmänna sjukförsäkringen
är nämligen i regel större för företagaren än för de anställda.
Jag vill erinra om, att önskemål om en sådan uppdelning tidigare i olika
sammanhang framkommit och då mött starka betänkligheter. Sålunda hade
1062 års riksdag att ta ställning till motionsyrkanden härom. På bevillningsutskottets
förslag (bet. nr 36) beslöt riksdagen, att motionerna inte skulle
föranleda någon riksdagens åtgärd. Utskottet erinrade i betänkandet om att
det s. k. försäkringsavdraget icke är jämförbart med den generella avdragsrätt
som skulle följa av en utbrytning av sjukförsäkringsavgiften till ett
särskilt avdrag. Den inom försäkringsavdraget inrymda avdragsrätlen var
nämligen en av sociala skäl betingad avvikelse från de för försäkringsbeskattningen
gällande principerna. En generell avdragsrätt för sjukförsäkringsavgiften
borde enligt dessa principer kombineras med ändring av lagstiftningen
även på intäktssidan så att utfallande försäkringsbelopp blev
skattepliktig inkomst på samma sätt som gäller för t. ex. pensionsförsäkringar.
I och för sig var, enligt utskottet, en sådan konstruktion av den allmänna
sjukförsäkringen möjlig, och tanken på en beskattning av de från
försäkringskassorna utbetalade sjukersättningarna hade även prövats. En
utökad beskattning av ersättningarna hade dock inte befunnits lämplig. Att
med utgångspunkt från rådande förhållanden vidta de motionsvis framförda
yrkandena i strid mot de principer, på vilka försäkringsbeskattningen
uppbyggts, fann utskottet icke böra ifrågakomma.
De synpunkter som anlades på denna fråga av fjolårets riksdag kan jag
i och för sig fortfarande dela. Emellertid har numera tillkommit en omständighet,
som enligt min mening motiverar att frågan omprövas och att man
Kungl. Maj.ts proposition nr 24 år 1963
15
därvid bortser från de principiella synpunkter, som hittills fått fälla avgörandet.
Storleken av de obligatoriska sjukförsäkringsavgifter som kommer
att gälla för företagare m. fl. efter 1962 års reform av socialförsäkringslagstiftningen
kan numera beräknas. Avgifterna kommer i vissa fall för denna
kategori att överstiga det maximum som gäller för försäkringsavdraget.
Oförändrade regler leder alltså till att i dessa fall blott en del av den obligatoriska
sjukförsäkringsavgiften och ingå avgifter överhuvud för frivillig
försäkring inrymmes under försäkringsavdragets »tak». Den uppmuntran till
frivilliga försäkringar som försäkringsavdraget alltsedan sin tillkomst år
1910 avsetts att vara skulle alltså helt utebli. Även för löntagare kommer
de utvidgade förmånerna att leda till höjning av sjukförsäkringsavgifterna,
dock i mindre grad än för företagarna. De skilda beräkningsgrunder som
gäller för löntagares och företagares sjukförsäkringsavgifter gör det knappast
möjligt att längre bibehålla samma maximum för försäkringsavdraget
för dessa båda kategorier. En differentiering av avdragsmaximum som väl
ansluter till skillnaden i obligatorisk sjukförsäkringsavgift erhålles lättast
genom att den övre gränsen för avdraget bestämmes till vad som får avdragas
utöver sjukförsäkringsavgiften.
De angivna omständigheterna föranleder mig att — oaktat betänkligheter
av principiell art — förorda att försäkringsavdraget omkonstrueras så, att
avdrag medges dels för obligatorisk sjukförsäkringsavgift med debiterat belopp
och dels för under beskattningsåret erlagda andra avgifter och premier
för liv-, sjuk- och olycksfallsförsäkringar, dock med viss maximering. För
att genomsnittligt rymma frivilliga avgifter och premier i samma utsträckning
som hittills synes det högsta tillåtna avdragsbelopp för dessa frivilliga
avgifter och premier kunna sättas till 500 kr. för makar och 250 kr. för ensamstående.
Försäkringsavdraget innehåller icke blott en maximigräns utan även en
minimiregel. Avdrag medges sålunda under denna punkt i deklarationen
med minst 300 kr. för makar och minst 150 kr. för ensamstående. Minimiregeln
har varit till fördel för de grupper skattskyldiga som på grund av
låg inkomst eller hög ålder inte haft några eller haft blott små kostnader
för försäkringsavgifter och premier. Minimiregeln synes i det uppdelade försäkringsavdraget
böra anknytas till rätten till avdrag för den obligatoriska
sjukförsäkringsavgiften.
Jag förordar, att bestämmelserna i 46 § 2 mom. om försäkringsavdraget
ändras i enlighet med de riktlinjer jag här angivit. Kostnaden för denna reform
kan beräknas till omkring 8 milj. kr., därav ungefär 3 milj. kr. för
kommunerna.
De av mig nu föreslagna ändringarna i kommunalskattelagen och arvsskatteförordningen
bör gälla försäkringsfall och försäkringspremier från och
med innevarande år, och i fråga om inkomstskatt således tillämpas första
gången vid 1964 års inkomsttaxering. Förslag till erforderliga författningsbestämmelser
har utarbetats inom finansdepartementet.
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 2b år 1963
Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj :t måtte
genom proposition föreslå riksdagen att antaga de inom finansdepartementet
upprättade förslagen till
1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr
370); samt
2) förordning angående ändrad lydelse av 12 och b9 §§ förordningen den
6 juni 19bl (nr bl6) om arvsskatt och gåvoskatt.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Per Eskilsson
Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 630083
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- BevU 1963:12 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 s. 1 i texten