Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m

1963-01-12 · 16 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 15 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1963:24, Med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 24 år 1963

1

Nr 24

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

(nr 370), m. m.; given Stockholms slott den 12 januari

1963.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av statsrådsprotokollet över

finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga härvid fogat förslag

till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370); samt

2) förordning angående ändrad lydelse av 12 och 49 §§ förordningen den

6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges förslag till enhetlig skattemässig reglering av

tjänstegrupplivförsäkringar och liknande förmåner. Samma inkomst- och

arvsskattebestämmelser som i fråga om vanliga kapi tal försäkringar skall sålunda

gälla icke endast för statens grupplivförsäkring samt jämförbara av

kommunal eller enskild arbetsgivare avtalade grupplivförsäkringar utan

även för motsvarande förmåner från kommun, som icke tecknat försäkring

i försäkringsbolag utan står s. k. självrisk. Detta innebär frihet från inkomstskatt

samt arvsskattefrihet upp till 25 000 kr. per förmånstagare.

Vidare föreslås i förenklingssyfte, att av arbetsgivare erlagda premier och

försäkringsavgifter för tjänstegrupplivförsäkring — i motsats till vad som

för närvarande gäller — i princip icke skall utgöra skattepliktig inkomst

för arbetstagaren.

Propositionen innehåller slutligen förslag om uppdelning av det s. k. försäkringsavdraget

vid inkomsttaxeringen (nu högst 800 kr. för makar och

400 kr. för ensamstående) på två avdrag. Det ena avdraget — högst 500 kr.

för makar och 250 kr. för ensamstående — avser sjuk-, olycksfalls- och kapitalförsäkringspremier.

Det andra avdraget avser den obligatoriska sjukförsäkringsavgiften.

Utgår ingen sådan avgift eller är den lägre än 300 kr. för

makar resp. 150 kr. för ensamstående medges likväl avdrag med dessa belopp.

— Omläggningen av försäkringsavdraget beräknas medföra ett skattebortfall

av 8 milj. kr., varav ca 3 milj. kr. i kommunalskatt.

De nya inkomstskattebestämmelserna föreslås gälla fr. o. m. innevarande

beskattningsår och således tillämpas första gången vid 1964 års taxering.

Arvsskattebestämmelserna avses på motsvarande sätt få giltighet på arvfall

efter ingången av år 1963.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 saml. Nr 24

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 24 år 1963

Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 32 § 3 mom. och 46 § 2 mom. kommunalskattelagen

den 28 september 15)28 samt punkt 1 av anvisningarna till 31 § samma

lag1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

32 §. 32 §.

3 m o m. Såsom intäkt —--av
sedda

utgifter.

Förmånen av fri sjukvård eller fri

tandvård upptages icke såsom intäkt,

oavsett om förmånen åtnjutits på

grund av statlig eller på grund av

kommunal eller enskild tjänst. Har

sådan förmån åtnjutits på grund av

enskild tjänst och utgått efter väsentligt

förmånligare grunder än som

gälla för befattningshavare i statens

tjänst, skall dock förmånen upptagas

såsom intäkt till den del den utgått

efter förmånligare grunder än de för

nämnda befattningshavare gällande.

Såsom intäkt---utfört ar
bete.

46 §.

2 mom. I hemortskommunen —

-- 1 000 kronor.

Har skattskyldig---eller un
derhållsbidraget.

Därest skattskyldig---nämn
da

tid.

Avdrag, som i första stycket 3) här

ovan avses, skall beräknas till ett belopp

av minst 150 kronor eller, om

skattskyldig under beskattningsåret

varit gift och levt tillsammans med

andra maken, för dem båda gemensamt

till ett belopp av minst 300 kronor.

Härjämte skall gälla, att nu avsett

avdrag ej må för skattskyldig åtnjutas

till högre belopp än 400 kro
1

Senaste lydelse av 32 § 3 mom. se 1959:

visningarna till 31 § se 1962: 592.

3 mom. Såsom intäkt —--

avsedda utgifter.

Förmånen av fri sjukvård eller fri

tandvård, så ock av fri grupplivförsäkring

upptages icke såsom intäkt,

oavsett om förmånen åtnjutits på

grund av statlig eller på grund av

kommunal eller enskild tjänst. Har

sådan förmån åtnjutits på grund av

enskild tjänst och utgått efter väsentligt

förmånligare grunder än som

gälla för befattningshavare i statens

tjänst, skall dock förmånen upptagas

såsom intäkt till den del den utgått

efter förmånligare grunder än de för

nämnda befattningshavare gällande.

Såsom intäkt---utfört ar
bete.

46 §.

2 mom. I hemortskommunen —

-- 1 000 kronor.

Har skattskyldig---eller un
derhållsbidraget.

Därest skattskyldig---nämn
da

tid.

Avdrag, som i första stycket 3) här

ovan avses, skall, såvitt avser sjukförsäkringsavgift

enligt 19 kap. 2 §

lagen om allmän försäkring, beräknas

till ett belopp av minst 150 kronor

eller, om skattskyldig under beskattningsåret

varit gift och levt tillsammans

med andra maken, för dem

båda gemensamt till ett belopp av

minst 300 kronor. Avdrag för övriga

330 samt av 46 § 2 mom. och punkt 1 av an
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 24 år 1963

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

nor; dock att, om skattskyldig under

beskattningsåret varit gift och levt

tillsammans med andra maken, ifrågavarande

avdrag för dem båda gemensamt

må åtnjutas med högst 800

kronor. Avdrag med högst 800 kronor

må vidare åtnjutas om skattskyldig

under beskattningsåret varit ogift

(varmed jämställes änka, änkling eller

frånskild) och haft hemmavarande

barn under 18 år.

Anvisningar

till 31 §.

1. Med pension---eller an
norledes.

Med pensionsförsäkring

---försäkringen upphör.

Ålderspension, som---anses

skälig.

Med efterlevandepension---

personer leva.

Såsom efterlevandepension---

vara pensionsförsäkring.

Vid tillämpningen---vid om
gifte.

Kapitalbelopp, som---av ef
terlevandepensionen.

Skall enligt---halvt år.

Med kapitalförsäkring förstås

annan livförsäkring än pensionsförsäkring.

Innehåller avtal---en kapi
talförsäkring.

Kan livförsäkring---Kungl.

Maj :t.

Försäkring, vilken — — — dess ingående.

Premiebefrielseförsäkring skall —

— — som huvudförsäkringen.

För att---med tjänst.

i första stycket 3) här ovan avsedda

premier och andra avgifter må ej

för skattskyldig åtnjutas till högre

belopp än 250 kronor; dock att, om

skattskyldig under beskattningsåret

varit gift och levt tillsammans med

andra maken, ifrågavarande avdrag

för dem båda gemensamt må åtnjutas

med högst 500 kronor. Avdrag,

som nu sagts, med högst 500 kronor

må vidare åtnjutas om skattskyldig

under beskattningsåret varit ogift

(varmed jämställes änka, änkling eller

frånskild) och haft hemmavarande

barn under 18 år.

Anvisningar

till 31 §.

1. Med pension---eller an
norledes.

Med pensionsförsäkring

---försäkringen upphör.

Ålderspension, som---anses

skälig.

Med efterlevandepension---

personer leva.

Såsom efterlevandepension---

vara pensionsförsäkring.

Vid tillämpningen---vid om
gifte.

Kapitalbelopp, som---av ef
terlevandepensionen.

Skall enligt---halvt år.

Med kapitalförsäkring förstås

annan livförsäkring än pensionsförsäkring.

Till kapitalförsäkring

hänföres mot statens grupplivförsäkring

svarande förmån från kommun,

även om förmånen icke utgår på

grund av försäkring.

Innehåller avtal---en kapi
talförsäkring.

Kan livförsäkring,---Kungl.

Maj :t.

Försäkring, vilken---dess in
gående.

Premiebefrielseförsäkring skall —

--som huvudförsäkringen.

För att---med tjänst.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 2t år 1963

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

I samband med lagens ikraftträdande skall iakttagas följande. Lagen skall,

såvitt avser anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen, tillämpas första

gången med avseende på försäkringsfall, som inträffa eller inträffat efter

ingången av år 1963. Äldre bestämmelser i 32 § 3 mom. och 46 § 2 mom.

kommunalskattelagen skola alltjämt tillämpas i fråga om 1963 års taxering

samt i fråga om eftertaxering för år 1963 eller tidigare år.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 21 år 1963

5

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 12 och 49 §§ förordningen

den 6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom förordnas, att 12 och 49 §§ förordningen den 6 juni 1941 om

arvsskatt och gåvoskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

12 §.

Har någon---skolat ökas.

Vidare skall — — — sammanlagt

25 000 kronor.

Vad som---äga rum.

Skattskyldighet enligt---an
nan

livränteförsäkring.

Angående vad---31 § kom
munalskattelagen.

49 §.

Där någon — — — sammanlagda

belopp.

Uppgift, varom---om döds
fallet.

(Föreslagen lydelse)

12 §.

Har någon---skolat ökas.

Vidare skall — — — sammanlagt

25 000 kronor.

Vad som---äga rum.

Skattskyldighet enligt---an
nan

livränteförsäkring.

Angående vad---31 § kom
munalskattelagen.

Vad i första och andra styckena

här ovan sägs skall, även om förmånstagareförordnande

i enlighet

med lagen om försäkringsavtal icke

föreligger, äga tillämpning jämväl i

fråga om vad som tillfallit någon på

grund av statens grupplivförsäkring

eller jämförbar av kommunal eller

enskild arbetsgivare avtalad grupplivförsäkring

eller på grund av sådan

förmån från kommun, som avses

i punkt 1 nionde stycket av anvisningarna

till 31 § kommunalskattelagen.

49 §.

Där någon — — — sammanlagda

belopp.

Uppgift, varom---om döds
fallet.

Vad i första och andra styckena

sägs skall äga motsvarande tillämpning

i fall, som avses i 12 § sjätte

stycket.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling

och skall äga tillämpning även i fall där skattskyldighet inträtt före ikraftträdandet

men efter utgången av år 1962. Äldre bestämmelser skola fortfarande

gälla, om skattskyldighet inträtt före den 1 januari 1963.

1 Senaste lydelse av 12 och 49 §§ se 1958: 562.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 24 år 1963

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12 januari

1963.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Länge, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist, Aspling.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om den skattemässiga

behandlingen av tjänstegrupplivförsäkringar, m. m. samt anför därvid följande.

Inledning

Grupplivförsäkring kan karaktäriseras som en riskförsäkring (dödsfallsförsäkring)

utan något inslag av sparande, vilken tecknas i kollektiv form.

Försäkringsgivaren utbetalar försäkringssumman, om den försäkrade avlider

under försäkringstiden. Premierna är vanligen scliabloniserade, så att

alla medlemmar i kollektivet erlägger lika stora avgifter, oberoende av levnadsålder.

Eftersom försäkringen är en kapitalförsäkring, uttages inte någon

inkomstskatt på utfallande belopp.

En särskild form av grupplivförsäkring är sådan som grundar sig på avtal

i samband med tjänst eller annan anställning, och där arbetsgivaren helt

eller delvis erlägger försäkringspremien. Sålunda infördes såsom ett komplement

till folkpensionen och den allmänna tilläggspensionen efter avtal mellan

Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) samt Svenska industritjänstemannaförbundet

och Sveriges arbetsledareförbund s. k. tjänstegrupplivförsäkring

från och med år 1961. överenskommelsen följdes av motsvarande

uppgörelser för andra tjänstemannagrupper inom det privata näringslivet.

Tjänstegrupplivförsäkring meddelas av vissa försäkringsbolag. Efter avtal

mellan SAF och Landsorganisationen i Sverige (LO) har från och med år

1963 tillkommit en grupplivförsäkring för arbetare, såväl organiserade som

oorganiserade. Försäkringen meddelas i ett för ändamålet bildat bolag, Arbetsmarknadens

försäkringsaktiebolag. Liknande grupplivförsäkring har efter

avtal mellan Svenska landskommunernas förbund, Svenska landstingsförbundet

och Svenska stadsförbundet, å ena sidan, samt Tjänstemännens

centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation

(SACO), Sveriges Kommunaltjänstemannaförbund, Svenska kommunalarbetareförbundet

m. fl., å den andra, införts för de kommunalanställda med

verkan från och med år 1963. Även för denna försäkring har bildats ett sär
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kiingl. Maj.ts proposition nr 2b år 1963

1

skilt bolag, Kommunernas försäkringsaktiebolag. I stort sett gäller samma

villkor för dessa olika slag av grupplivförsäkring. Gemensamt för försäkringarna

är att försäkringspremierna erlägges av arbetsgivaren.

Vidare har efter överenskommelse med statstjänstemännens huvudorganisationer

och efter Kungl. Maj :ts och riksdagens godkännande från och

med år 1963 införts en statens grupplivförsäkring för dödsfall åt arbetstagare

i statens tjänst och i statsunderstödd verksamhet. Även här gäller

i stort sett samma villkor som i fråga om nyss angivna grupplivförsäkringar.

Denna försäkring meddelas av staten och premiebetalning anses ske genom

arbete i anställningen. — Slutligen kan nämnas att riksdagen beslutat

teckna grupplivförsäkring för riksdagens ledamöter.

Jag avser att till närmare behandling nu upptaga vissa skatterättsliga

spörsmål, som sammanhänger med genomförandet av de här ifrågavarande

tjänstegrupplivförsäkringarna.

Förekommande former av tjänstegrupplivförsäkringar

Industritjänstemännens m. fl:s grupplivförsäkring

Grupplivförsäkringen för tjänstemän inom den privata sektorn har gällt

från och med den 1 januari 1961 och ligger således i tiden före övriga här

berörda försäkringar. Försäkringen utfaller med ett engångsbelopp vid dödsfall

före pensionsåldern. Detta belopp utgör 24 000 kr. vid dödsfall före 55

års ålder och sjunker därefter med 2 000 kr. per år. Härtill kommer vissa

tillägg för barn under 21 år. Premien beräknas gruppvis för de försäkrade

och premiens storlek kan därför variera mellan de olika grupperna.

AFA:s grupplivförsäkring

Den genom 1962 års avtalsuppgörelse mellan SAF och LO träffade överenskommelsen

om en särskild grupplivförsäkring för arbetare gäller som

nämnts från och med den 1 januari 1963. Försäkringen tecknas i det för

ändamålet av SAF och LO gemensamt bildade försäkringsbolaget Arbetsmarknadens

försäkringsaktiebolag eller AFA. Även utanför SAF stående

arbetsgivare (dock ej stat och kommun) är i allmänhet genom särskilda

avtal skyldiga att teckna sådan försäkring för sina arbetare, såväl organiserade

som oorganiserade. Det beräknas att ungefär 100 000 arbetsgivare kommer

att teckna försäkring för drygt 1 000 000 arbetare.

Försäkringsskyddet omfattar i första hand arbetstagare, som fyllt 21 men

ej 67 år, men kan efter AFA:s prövning utsträckas även till försäkrad arbetstagare,

som ej fyllt 21 år.

Med arbetstagare förstås här den som enligt praxis på arbetsmarknaden

är att hänföra till kategorien arbetstagare. Hemarbetare (arbetare som anställts

för att i sitt hem utföra arbete åt rörelseidkare), arbetstagare i ledande

ställning, arbetsgivare och dennes make omfattas ej av försäkringen.

Aktieägare, som till någon väsentlig del är delägare i aktiebolag, betraktas

såsom arbetsgivare.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 24 år 1963

Försäkringsskyddet gäller även vid viss frånvaro från arbetet, såsom vid

sjukdom, värnpliktstjänstgöring, semester, arbetskonflikt och permittering,

samt kan också under vissa omständigheter fortfara efter upphörande av

arbetsanställning.

Försäkringsbelopp utgöres i princip av helt grundbelopp, högst 24 000

och lägst 2 000 kr., halvt grundbelopp, högst 12 000 och lägst 2 000 kr., begravningshjälp,

2 000 kr., samt helt tilläggsbelopp för barn, högst 7 000 och

lägst 2 000 kr. för varje barn.

Helt grundbelopp utgår, om arbetstagare mellan 21 och 67 år efterlämnar

närstående anhörig, såsom make, kvinna med vilken arbetstagaren sammanlevt

under äktenskapsliknande förhållanden, barn eller föräldrar, och

utgör 24 000 kr., om arbetstagaren fyllt 21 men ej 55 år. Därefter reduceras

summan med 2 000 kr. per år. Halvt grundbelopp utgår, om arbetstagare

mellan 21 och 67 år avlider utan att efterlämna sådan närstående,

som nyss nämnts, och utgör 12 000 kr., om arbetstagaren fyllt 21 men ej

55 år. Därefter reduceras summan med 1 000 kr. per år; dock är lägsta beloppet

2 000 kr. Begravningshjälpen å 2 000 kr. utgår under vissa betingelser

vid korttidsanställning och deltidsanställning. Tilläggsbelopp för barn

i ålder intill 21 år utgår till barn, som enligt lag är arvsberättigat, och därjämte

till utomäktenskapligt barn, gentemot vilket arbetstagaren vid tiden

för dödsfallet var underhållsskyldig. Tilläggsbeloppet utgör för barn, som

ej fyllt 17 år 7 000 kr. och sjunker successivt med stigande ålder intill

21 år.

Enligt bestämmelserna för försäkringen skall arbetstagaren anses ha gjort

förmånstagareförordnande av innehåll, som anges i bestämmelserna. Detta

innebär att efterlevande make är förmånstagare till utgående grundbelopp.

Finns ej sådan make, är arvingarna i regel förmånstagare. Förmånstagare

till varje utgående tilläggsbelopp för barn är det barn, som beloppet avser.

Utgående begravningshjälp tillfaller arbetstagarens dödsbo. Förmånstagareförordnande

kan ändras av arbetstagaren.

Arbetstagaren kan icke utan AFA:s medgivande förfoga över sin rätt på

grund av försäkringen genom exempelvis överlåtelse eller pantsättning.

Försäkringspremien beräknas preliminärt för hela år 1963 utgöra 92 kr.

per årsarbetare (för månad 8 kr.). Den slutliga helårspremien per årsarbetare

beräknas med hänsyn till utfallet av AFA:s försäkringsrörelse, dock

högst till 96 kr. Den preliminära premien för varje kalenderår debiteras i

regel på grundval av antalet årsarbetare enligt senast avlämnad uppgift för

riksförsäkringsverkets beräkning av avgift för tilläggspension enligt lagen

om allmän försäkring. Slutlig premie för varje kalenderår debiteras, då ATPuppgift

för året föreligger.

Den statliga grupplivförsäkringen

Den 19 april 1962 träffades överenskommelse med statstjänstemännens

huvudorganisationer — Statstjänarkartellen, Statstjänstemännens riksförbund,

SACO och TCO:s statstjänstemannasektion — angående statstjänste
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 24 år 1963

9

männens löner under åren 1962 och 1963 m. m. Överenskommelsen träffades

under förbehåll av Kungl. Maj :ts och riksdagens godkännande och

innehöll bl. a. att från och med den 1 januari 1963 skulle införas en motsvarighet

till den grupplivförsäkring, varom överenskommelse tidigare träffats

med SAF och LO.

I proposition 1962: 169 förelädes riksdagen förslag angående statstjänstemännens

löner under åren 1962 och 1963 m. m., däribland införande från

och med den 1 januari 1963 av en motsvarighet till nyssnämnda grupplivförsäkring.

Denna statliga grupplivförsäkring skulle omfatta statstjänstemän

och tjänstemän inom statsunderstödd verksamhet med lön enligt av

Kungl. Maj :t utfärdade avlöningsbestämmelser. —- Statsutskottet (uti. nr

152) tillstyrkte propositionen och riksdagen beslöt i enlighet med utskottets

hemställan. Kungl. Maj:t bemyndigades att meddela de föreskrifter och vidtaga

de åtgärder i övrigt, som erfordras för införande av grupplivförsäkringen

för tjänstemän inom det statliga avtalsområdet.

Kungl. Maj:t har den 14 december 1962 utfärdat reglemente angående statens

grupplivförsäkring, avseende försäkring för dödsfall åt arbetstagare i

statens tjänst m. fl. (SFS 1962: 698). Det materiella innehållet i reglementet

överensstämmer i allt väsentligt med vad som gäller i fråga om AFA-försäkringen.

Den statliga försäkringen är såsom nyss nämnts i finansieringshänseende

icke uppbyggd på kontanta premier, utan premiebctalning anses ske genom

arbete i anställningen.

Ärenden angående statens grupplivförsäkring handläggs av statens grupplivnämnd.

Riksdagen beslöt i höstas att teckna grupplivförsäkring för riksdagens ledamöter.

Rörande detaljerna i försäkringen (KU 1962:20; jfr 7 § stadgan

om ersättning för riksdagsmannauppdragets fullgörande — SFS 1962: 622)

må nämnas att försäkringsbeloppet utgör 25 000 kr. utan gradvis sänkning

av beloppet från 55 års ålder. Å andra sidan är försäkringsbeloppet ej kompletterat

med barntillägg. Försäkringen gäller för den som ej uppnått 67 års

ålder.

Premien för den beslutade försäkringen har beräknats till ca 20 kr. per

person och månad samt betalas av riksdagen.

Den kommunala grupplivförsäkringen

Grupplivförsäkringen för de kommunalanställda är i stort sett utformad

i enlighet med AFA-försäkringen och äger giltighet från och med år 1963.

Den inbegriper samtliga kommunalanställda med undantag av dem, som

omfattas av statens grupplivreglemente. Försäkring tecknas och vidmakthålles

i Kommunernas försäkringsaktiebolag (KFA) och helårspreinie per

årsarbetare för år 1963 utgör 84 kr.

I överenskommelsen mellan kommunförbunden och personalorganisationerna

har även berörts möjligheten för arbetsgivare att ge de anställda

samma förmåner som KFA-försäkringen inrymmer utan att teckna försäk
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 24 år 1963

ring. Vederbörande kommun skulle i dessa fall stå s. k. självrisk för grupplivutfästelserna.

överenskommelsen medger detta, dock under förutsättning

att »lagtekniska möjligheter» härför skapas.

Gällande beskattningsbestämmelser

I skattehänseende skiljer man mellan pensionsförsäkring och kapitalförsäkring.

I fråga om pensionsförsäkring beskattas utfallande belopp och i

konsekvens härmed medges avdrag för erlagda premier. För kapitalförsäkring

gäller motsatt beskattningsprincip: utfallande kapitalförsäkringsbclopp

är skattefria och avdrag för kapitalförsäkringspremier medges i princip

icke. Definitionerna av pensions- och kapitalförsäkringsbegreppen finns

i anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen.

Regeln om att premier för kapitalförsäkringspremier och vissa andra

avgifter och premier icke är avdragsgilla är dock modifierad såtillvida att

avdragsrätt av sociala skäl medges inom ramen för det s. k. försäkringsavdraget,

som är maximerat till numera 800 kr. för makar och 400 kr. för ensamstående.

För ensamstående med hemmavarande barn under 18 år gäller

samma övre gräns som för makar.

Grupplivförsäkring är att hänföra till kapitalförsäkring. Härav följer

att belopp, som utfaller på grund av tjänstegrupplivförsäkring, icke utgör

vid inkomsttaxering skattepliktig inkomst. Detta förhållande gäller såväl den

statliga grupplivförsäkringen som försäkringarna i AFA och KFA samt för

tjänstemän inom den privata sektorn gällande och för riksdagens ledamöter

gällande försäkringar.

De premier som arbetsgivare erlägger för grupplivförsäkring betraktas

som en avlöningsförmån för den anställde. Det åligger därför arbetsgivaren

att redovisa premien på den anställdes kontrolluppgift. Denne har att deklarera

beloppet såsom löneförmån men får göra avdrag för premien inom ramen

för försäkringsavdraget. I den mån tjänstegrupplivförsäkringspremien

tillsammans med den anställdes övriga avgifter och premier för allmän

sjukförsäkring, sjuk- och olycksfallsförsäkringar och kapitalförsäkringar

överstiger försäkringsavdragets maximum (800 kr. för makar och 400 kr.

för ensamstående) får den anställde alltså icke avdrag för tjänstegrupplivförsäkringsp

remien.

För statens grupplivförsäkring anses, som nyss nämnts, premiebetalningen

ske genom arbete i anställningen.

I arvsskattehänseende gäller i stort sett följande. Enligt 12 § förordningen

om arvsskatt och gåvoskatt skall — där någon i enlighet med lagen om

försäkringsavtal insatts såsom förmånstagare — vid beräkning av arvsskatt

anses att vad förmånstagaren erhåller på grund av försäkring utgör

arvfallen egendom. Vissa bestämmelser om skattefrihet gäller dock. Bl. a.

skall, där efterlevande maken insatts såsom förmånstagare, skattskyldighet

inte föreligga för vad som anses motsvara giftorättsandelen. Vidare skall

under vissa omständigheter vid skattens beräknande från värdet av vad som

tillfallit någon i egenskap av förmånstagare till vissa slag av livförsäkringar,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 24 år 1963 11

däribland vanliga kapitalförsäkringar, såsom skattefritt avräknas ett belopp

av 25 000 kr.

Försäkringsavtalslagen uppställer vissa formföreskrifter (103 §) rörande

förordnande om förmånstagares insättande eller återkallelse av sådant förordnande.

Det stadgas sålunda att åtgärden för att vara gällande skall meddelas

försäkringsgivaren skriftligen eller ock intagas i eller antecknas på

försäkringsbrevet.

I den mån förmåner som svarar mot de här berörda tjänstegrupplivutfästelserna

skulle lämnas utan att utfästelserna skattemässigt är att anse

som livförsäkring torde i skattehänseende följande gälla. Belopp, som vid

dödsfall utbetalas till dödsboet, beskattas i sin helhet såsom inkomst. Belopp,

som utbetalas till den avlidnes dödsbo, torde även komma att inräknas

bland den avlidnes tillgångar i bouppteckningen och i sin helhet arvsbeskattas.

Däremot torde inkomstbeskattning hos arbetstagaren av beräknade

»premier» för arbetsgivarens åtaganden icke komma att ske.

Departementschefen

Genom de tjänstegrupplivförsäkringar, som på senare tid införts inom

olika delar av den offentliga och den privata verksamheten, har flertalet

arbetstagare i riket kommit att från årsskiftet 1962/63 omfattas av denna

förmån.

De genom centrala förhandlingar överenskomna försäkringarna har inom

arbetsmarknadens olika sektorer väsentligen samma materiella innehåll.

Storleken av utfallande försäkringsbelopp är sålunda i huvudsak lika enligt

de olika överenskommelserna även om smärre avvikelser förekommer.

Det framstår då som naturligt att de utfästelser, som arbetsgivarna gjort

enligt de olika överenskommelserna, får samma konsekvenser i skattehänseende

för de anställda.

I de fall grupplivutfästelsen är uppbyggd på försäkring, är de skatterättsliga

konsekvenserna såsom framgår av den tidigare redogörelsen fullt klara

och likformiga de olika överenskommelserna emellan. Utfallande försäkringsbelopp

är således i inkomstskattehänseende undantagna från skatteplikt.

Försäkringspremien utgör skattepliktig inkomst för den försäkrade,

men premien får vid taxeringen avdragas inom ramen för det maximerade

s. k. försäkringsavdraget.

I arvsskattehänseende erhåller utfallande grupplivförsäkringsbelopp den

gynnsamma behandlingen, att varje förmånstagare i princip äger skattefritt

uppbära 25 000 kr. Denna regel bör självfallet tillämpas även i fråga om

de nu aktuella tjänstegrupplivförsäkringarna.

Det ligger emellertid i sakens natur att i fråga om dessa massförsäkringar

ofta, måhända till och med i regel, inte kommer att utfärdas individuella

försäkringsbrev. Av den föregående redogörelsen framgår att frånvaron av

sådant försäkringsbrev vid en restriktiv tolkning av försäkringsavtalslagen

kan tänkas leda till att de för försäkringarna gällande förmånstagarebestämmelserna

icke accepteras som förmånstagareförordnanden i försäk
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 24 år 1963

ringsavtalslagens och därmed arvsskatteförordningens mening. För att undvika

en sådan bedömning synes i 12 § arvsskatteförordningen böra uttryckligen

anges, att tjänstegrupplivförsäkringarnas förmånstagarebestämmelser

skall i arvsskattehänseende jämställas med förmånstagareförordnanden enligt

försäkringsavtalslagen. Jag förordar därför ett tillägg av delta innehåll

till nämnda författningsrum. Härav föranledes ett motsvarande tillägg till

49 § arvsskatteförordningen om skyldighet att avlämna kontrolluppgift rörande

belopp som utbetalats till förmånstagare.

I överenskommelsen mellan kommunernas och de kommunalanställdas

organisationer har förutsatts, att arbetsgivare skall kunna underlåta att

teckna försäkring för grupplivutfästelscrna och i stället stå s. k. självrisk.

Ett dylikt förfarande synes aktualisera såväl vissa skatterättsliga som vissa

civilrättsliga frågor.

Vad angår den skatterättsliga behandlingen torde vid ett självriskallernativ

utfallande belopp enligt nuvarande lagstiftning komma att inkomstbeskattas

hos mottagaren. Detta innebär ett avhållande moment för arbetsgivare

som vill fullgöra grupplivutfästelserna på annat sätt än genom försäkringar.

Såsom framgår av överenskommelsen inom den kommunala sektorn av

arbetsmarknaden finnes i och för sig ett visst intresse för ett självriskarrangemang

på området. Uppenbarligen kan mycket stora arbetsgivare därigenom

nedbringa sina kostnader för utfästelserna. En av förutsättningarna

för att självriskalternativet skall kunna komma i fråga synes, som framgår

av det nyss anförda, vara att beskattningsreglerna ändras. Sålunda erfordras

att engångsbelopp, som arbetsgivare utbetalar till anställds efterlevande,

i inkomst- och arvsskattehänseende jämställes med belopp, som utgår på

grund av grupplivförsäkring.

En generell skattefrihet för sådana engångsbelopp torde emellertid öppna

dörrarna för missbruk. Under grupplivutfästelsens namn synes nämligen

även sådana överföringar kunna ske, som i och för sig inte är att anse som

löneförmån utan eljest skulle ha beskattats antingen hos mottagaren som

utdelning eller hos utbetalaren som utskiftning. För att motverka sådant

missbruk skulle en omfattande och komplicerad kontrollapparat erfordras.

Jag är därför icke beredd att föreslå ändring i skatteförfattningarna i syfte

att möjliggöra ett generellt användande av självrisksystemet för grupplivutfästelserna.

De farhågor för missbruk, som jag nyss nämnde, förefinnes emellertid

icke beträffande kommunerna såsom arbetsgivare. Ur allmän synpunkt

torde inte finnas något att invända mot att de hinder, som skattereglerna

för närvarande erbjuder kommunerna mot att tillämpa självrisksystemet,

undanröjes. Jag vill därför förorda sådan ändring av gällande bestämmelser

i dessa frågor, att kommunala grupplivåtaganden på självriskbasis i inkomstskatte-

och arvsskattehänseende helt jämställes med tjänstegrupplivförsäkring.

Detta synes böra ske genom ändringar i anvisningarna till 31 g kom
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 24 år 1963

munalskattelagen, varjämte det nyss förordade tillägget till 12 § arvsskatteförordningen

bör avfattas med hänsyn härtill. — Härigenom synes likställighet

i skattehänseende skapas mellan grupplivförmåner på grund av kommuns

självriskåtagande och samma förmåner enligt försäkring.

Till de civilrättsliga frågor som kan aktualiseras vid en tillämpning av

självriskalternativet har anledning icke förelegat att taga ställning.

Den beskattning av premie för tjänstegrupplivförsäkring som enligt nuvarande

regler skall ske hos arbetstagaren torde ofta bli rent formell. Flertalet

löntagare kan nämligen förmodligen utnyttja ett mot premien svarande

avdrag inom ramen för gällande maximering av försäkringsavdraget.

Mot bakgrunden härav kan ifrågasättas, om icke en förenkling av reglerna

för beskattning av dessa premier bör övervägas. Nuvarande ordning

framstår, särskilt sedan tjänstegrupplivförsäkringen utvidgats till att omfatta

större delen av löntagarna, som onödigt komplicerad och formell.

Jag föreslår att arbetsgivarens premier och motsvarande kostnader för

grupplivutfästelsen fritas från beskattning hos de anställda. Givetvis skall

trots detta premierna även fortsättningsvis anses utgöra en med kontantlönen

jämställd kostnad för arbetsgivaren. Av skattefriheten hos den anställde

följer att denne inte vid taxeringen kan få avdrag för försäkringspremien.

Bestämmelsen om skattefrihet för förmån av grupplivförsäkring synes

böra få sin plats i 32 § 3 mom. kommunalskattelagen. På sätt gäller i fråga

om förmån av fri sjukvård och fri tandvård torde skattefriheten, såvitt

gäller förmån, som utgår i enskild tjänst, för att förhindra missbruk böra

begränsas till att avse med motsvarande statliga förmåner jämförbara fall.

Har förmån av grupplivförsäkring utgått efter väsentligt förmånligare grunder

än som gäller för statsanställd, bör därför förmånen beskattas till den

del den utgått efter förmånligare grunder än de som gäller i statens tjänst.

En bestämmelse av detta innehåll bör givetvis icke föranleda en detaljbetonad

jämförelse mellan förmåner i enskild och statlig tjänst. Bestämmelsens

ändamål får anses vara att möjliggöra ingripande i mera uppenbara

fall av onormalt höga försäkringar. Erinras må att inom den statliga

sektorn betydande variationer föreligger i fråga om förmånernas utformning

mellan å ena sidan reglementet angående statens grupplivförsäkring

och å andra sidan de försäkringar som avser riksdagens ledamöter. Trots

dessa olikheter synes förmånernas grunder inte i någotdera fallet vara väsentligt

förmånligare än i det andra. Ej heller arbetsgivarens premier för

grupplivförsäkringen kan utan vidare tas till utgångspunkt för en jämförelse

mellan olika förmåner. Särskilt i fråga om mindre grupper blir nämligen

premiens storlek i hög grad beroende av kollektivets ålderssammansättning.

I detta sammanhang må även nämnas att de föreslagna stadgandena om

skattefrihet för kommunal förmån och för förmån av fri grupplivförsäkring

även omfattar det fall att kommunens åtagande avser innehavare av kommu
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 24 år 1963

nal förtroendepost, som tekniskt sett icke är att räkna som anställd i kommunens

tjänst.

Den förordade ordningen med skattefrihet för premier för tjänstegrupplivförsäkring

innebär att löntagare med sådan försäkringsförmån får ett i

förhållande till andra kategorier skattskyldiga ökat utrymme för försäkringar

med premier, som är avdragsgilla vid taxering. Detta ökade utrymme

kan med utgångspunkt från AF A-för säkringen beräknas bli knappt 100

kr. för år.

Det torde vara ofrånkomligt att — med oförändrat försäkringsavdragsmaximum

— en skillnad på denna punkt kommer att föreligga mellan å

ena sidan löntagarna och å andra sidan övriga kategorier skattskyldiga, om

som jag föreslagit det tungrodda nuvarande systemet med formell skattskyldighet

för premien hos arbetstagaren avskaffas. Emellertid bör möjlighet

beredas även dem som inte är löntagare att med bibehållen avdragsrätt

öka sitt försäkringsskydd i en mot de vanliga tjänstegrupplivförsäkringarna

svarande mån. En möjlighet för företagare till ökade avdrag för frivilliga

liv-, sjuk- och olycksfallsförsäkringspremier synes kunna erhållas,

om det nuvarande försäkringsavdraget uppdelas så att avdrag medges för

hela den på debetsedeln upptagna sjukförsäkringsavgiften för sig och övriga

premier och avgifter för sig. Avgifterna till den allmänna sjukförsäkringen

är nämligen i regel större för företagaren än för de anställda.

Jag vill erinra om, att önskemål om en sådan uppdelning tidigare i olika

sammanhang framkommit och då mött starka betänkligheter. Sålunda hade

1062 års riksdag att ta ställning till motionsyrkanden härom. På bevillningsutskottets

förslag (bet. nr 36) beslöt riksdagen, att motionerna inte skulle

föranleda någon riksdagens åtgärd. Utskottet erinrade i betänkandet om att

det s. k. försäkringsavdraget icke är jämförbart med den generella avdragsrätt

som skulle följa av en utbrytning av sjukförsäkringsavgiften till ett

särskilt avdrag. Den inom försäkringsavdraget inrymda avdragsrätlen var

nämligen en av sociala skäl betingad avvikelse från de för försäkringsbeskattningen

gällande principerna. En generell avdragsrätt för sjukförsäkringsavgiften

borde enligt dessa principer kombineras med ändring av lagstiftningen

även på intäktssidan så att utfallande försäkringsbelopp blev

skattepliktig inkomst på samma sätt som gäller för t. ex. pensionsförsäkringar.

I och för sig var, enligt utskottet, en sådan konstruktion av den allmänna

sjukförsäkringen möjlig, och tanken på en beskattning av de från

försäkringskassorna utbetalade sjukersättningarna hade även prövats. En

utökad beskattning av ersättningarna hade dock inte befunnits lämplig. Att

med utgångspunkt från rådande förhållanden vidta de motionsvis framförda

yrkandena i strid mot de principer, på vilka försäkringsbeskattningen

uppbyggts, fann utskottet icke böra ifrågakomma.

De synpunkter som anlades på denna fråga av fjolårets riksdag kan jag

i och för sig fortfarande dela. Emellertid har numera tillkommit en omständighet,

som enligt min mening motiverar att frågan omprövas och att man

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 24 år 1963

15

därvid bortser från de principiella synpunkter, som hittills fått fälla avgörandet.

Storleken av de obligatoriska sjukförsäkringsavgifter som kommer

att gälla för företagare m. fl. efter 1962 års reform av socialförsäkringslagstiftningen

kan numera beräknas. Avgifterna kommer i vissa fall för denna

kategori att överstiga det maximum som gäller för försäkringsavdraget.

Oförändrade regler leder alltså till att i dessa fall blott en del av den obligatoriska

sjukförsäkringsavgiften och ingå avgifter överhuvud för frivillig

försäkring inrymmes under försäkringsavdragets »tak». Den uppmuntran till

frivilliga försäkringar som försäkringsavdraget alltsedan sin tillkomst år

1910 avsetts att vara skulle alltså helt utebli. Även för löntagare kommer

de utvidgade förmånerna att leda till höjning av sjukförsäkringsavgifterna,

dock i mindre grad än för företagarna. De skilda beräkningsgrunder som

gäller för löntagares och företagares sjukförsäkringsavgifter gör det knappast

möjligt att längre bibehålla samma maximum för försäkringsavdraget

för dessa båda kategorier. En differentiering av avdragsmaximum som väl

ansluter till skillnaden i obligatorisk sjukförsäkringsavgift erhålles lättast

genom att den övre gränsen för avdraget bestämmes till vad som får avdragas

utöver sjukförsäkringsavgiften.

De angivna omständigheterna föranleder mig att — oaktat betänkligheter

av principiell art — förorda att försäkringsavdraget omkonstrueras så, att

avdrag medges dels för obligatorisk sjukförsäkringsavgift med debiterat belopp

och dels för under beskattningsåret erlagda andra avgifter och premier

för liv-, sjuk- och olycksfallsförsäkringar, dock med viss maximering. För

att genomsnittligt rymma frivilliga avgifter och premier i samma utsträckning

som hittills synes det högsta tillåtna avdragsbelopp för dessa frivilliga

avgifter och premier kunna sättas till 500 kr. för makar och 250 kr. för ensamstående.

Försäkringsavdraget innehåller icke blott en maximigräns utan även en

minimiregel. Avdrag medges sålunda under denna punkt i deklarationen

med minst 300 kr. för makar och minst 150 kr. för ensamstående. Minimiregeln

har varit till fördel för de grupper skattskyldiga som på grund av

låg inkomst eller hög ålder inte haft några eller haft blott små kostnader

för försäkringsavgifter och premier. Minimiregeln synes i det uppdelade försäkringsavdraget

böra anknytas till rätten till avdrag för den obligatoriska

sjukförsäkringsavgiften.

Jag förordar, att bestämmelserna i 46 § 2 mom. om försäkringsavdraget

ändras i enlighet med de riktlinjer jag här angivit. Kostnaden för denna reform

kan beräknas till omkring 8 milj. kr., därav ungefär 3 milj. kr. för

kommunerna.

De av mig nu föreslagna ändringarna i kommunalskattelagen och arvsskatteförordningen

bör gälla försäkringsfall och försäkringspremier från och

med innevarande år, och i fråga om inkomstskatt således tillämpas första

gången vid 1964 års inkomsttaxering. Förslag till erforderliga författningsbestämmelser

har utarbetats inom finansdepartementet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 2b år 1963

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj :t måtte

genom proposition föreslå riksdagen att antaga de inom finansdepartementet

upprättade förslagen till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370); samt

2) förordning angående ändrad lydelse av 12 och b9 §§ förordningen den

6 juni 19bl (nr bl6) om arvsskatt och gåvoskatt.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Per Eskilsson

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 630083

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BevU 1963:12 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 s. 1 i texten