Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändring i lagen den 6 juni 1962 (nr 270) om äganderättsutredning, lagfart och sammanläggning av fastigheter i vissa fall i Kopparbergs län

1963-03-01 · 22 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 22 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1963:60, Med förslag till lag angående ändring i lagen den 6 juni 1962 (nr 270) om äganderättsutredning, lagfart och sammanläggning av fastigheter i vissa fall i Kopparbergs län

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 1963

1

Nr 60

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändring i lagen den 6 juni 1962 (nr 270) om

äganderättsutredning, lagfart och sammanläggning av

fastigheter i vissa fall i Kopparbergs län; given Stockholms

slott den 1 mars 1963.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

lag angående ändring i lagen den 6 juni 1962 (nr 270) om äganderättsutredning,

lagfart och sammanläggning av fastigheter i vissa fall i Kopparbergs

län.

GUSTAF ADOLF

Eric Holmqvist

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att lagen om äganderättsutredning, lagfart och

sammanläggning av fastigheter i vissa fall i Kopparbergs län skall bli tilllämplig

inom hela riket.

1 Dihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 60

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 1963

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 6 juni 1962 (nr 270) om äganderättsutredning,

lagfart och sammanläggning av fastigheter i vissa fall i Kopparbergs län

Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 6 juni 1962 om äganderättsutredning,

lagfart och sammanläggning av fastigheter i vissa fall i Kopparbergs

län skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives samt att lagens

rubrik skall lyda som följer.

Lag om äganderättsutredning, lagfart och sammanläggning

av fastigheter i vissa fall

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1

Beträffande sådant område inom

Kopparbergs län där äganderätten till

fastigheter är oviss må Konungen,

om det från allmän och enskild synpunkt

är av väsentlig betydelse att

ovissheten undanröjes samt åtgärder

härför lämpligen böra vidtagas i ett

sammanhang, förordna att äganderättsutredning

skall ske enligt bestämmelserna

i denna lag.

Förordnande om äganderättsutredning

må ock eljest meddelas beträffande

område inom länet, där fastighetsägarna

i betydande omfattning

sakna lagfart.

§•

Beträffande område där äganderätten

till fastigheter är oviss må

Konungen, om det från allmän och enskild

synpunkt är av väsentlig betydelse

att ovissheten undanröjes samt

åtgärder härför lämpligen böra vidtagas

i ett sammanhang, förordna att

äganderättsutredning skall ske enligt

bestämmelserna i denna lag.

Förordnande om äganderättsutredning

må ock eljest meddelas beträffande

område där fastighetsägarna i

betydande omfattning sakna lagfart.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 60 år 1963

3

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

8 februari 1963.

N ärvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson,

Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Johansson,

af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Holmqvist, anmäler efter

gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga angående ändrade

regler om äganderättsutredning m. m. samt anför.

För att göra det lättare att ordna upp de notoriskt tilltrasslade fastighetsförhållandena

i stora delar av Dalarna tillkom lagen den 6 juni 1962 (nr

270) om äganderättsutredning, lagfart och sammanläggning av fastigheter

i vissa fall i Kopparbergs län (prop. 1962: 159; L3U 35; rskr 350).

I skrivelse den 8 mars 1961 hemställde överlantmätaren och lantbruksnämnden

i Gävleborgs län att lagen, vilken då var under förberedelse, skulle

få gälla även i detta län. Denna framställning biträddes av häradshövdingen

i Västra Hälsinglands domsaga i skrivelse den 17 mars 1961 samt

av läns jägmästaren och hushållningssällskapets verkställande direktör i

skrivelse den 23 oktober 1961. Lantmäteristyrelsen yttrade sig över framställningen

i skrivelse den 13 juli 1962 samt föreslog därvid att lagen skulle

göras tillämplig inom hela riket. Vid skrivelsen fanns fogade yttranden

från överlantmätarna i samtliga län utom Kopparbergs och Gävleborgs län.

över lantmäteristyrelsens förslag har efter remiss yttranden avgivits av

1954 års fastighetsbildningskommitté, hovrätten för Nedre Norrland, lantbruksstyrelsen

(som även överlämnat en framställning till styrelsen från

lantbruksnämnden i Gävleborgs län om åtgärder för att få lagen tillämplig

i nämnda län), skogsstyrelsen, länsstyrelserna i Kalmar, Gotlands, Blekinge,

Kristianstads, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Gävleborgs och Västerbottens

län, Riksförbundet Landsbygdens folk, Sveriges skogsägareföreningars

riksförbund och Sveriges skogsägareförbund. Härjämte bär inkommit yttranden

från lantbruksnämnden i Gotlands län, överlantmätarna i Blekinge,

Skaraborgs, Värmlands och Örebro län samt lantbruksnämnden, skogsvårdsstyrelsen

och överlantmätaren i Västerbottens län.

Lagstiftningsärendet har därefter beretts inom jordbruksdepartementet,

och jag anhåller nu att få anmäla detsamma.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 60 år 1963

Gällande rätt

En bestämmelse om äganderättsutredning finns i 3 kap. 10 §

andra stycket lagen den 18 juni 1926 om delning av jord å landet (jorddelningslagen).

Enligt detta stadgande skall lantmätare vid laga skifte utreda

och i protokollet anteckna vilka som är delägare i det område, som skall

skiftas, och den andel var och en innehar. Sådan utredning skall också

verkställas vid laga skifte inom område, för vilket lagen den 12 maj 1917 om

fastighetsbildning i stad är tillämplig (6 kap. 1 och 15 §§), ävensom vid avstyckning

enligt jorddelningslagen (19 kap. 5 § första stycket) eller lagen

om fastighetsbildning i stad (5 kap. 2 §).

Beträffande lagfart å fång till fast egendom stadgar 1 § förordningen

den 16 juni 1875 angående lagfart å fång till fast egendom (lagfartsförordningen)

skyldighet för den, som med äganderätt åtkommer fast egendom,

att söka lagfart å fånget. Om sökt lagfart av särskilda skäl inte kan

beviljas och ansökan inte heller omedelbart avslås, skall den förklaras vilande

i avbidan på undanröjande av det föreliggande hindret. Har ansökan

förklarats vilande av den anledningen att förre ägarens laga åtkomst inte

styrkts, anvisar lagfartsförordningen ett särskilt kungörelseförfarande för

att lagfart skall kunna meddelas, s. k. kungörelselagfart (10 §). Möjligheten

att erhålla kungörelselagfart står dock inte till buds i fall då lagfart tidigare

meddelats på fastigheten. Rättelse i meddelad lagfart kan under vissa

förhållanden ske enligt lagen den 3 juni 1932 om uppläggande av nya

fastighetsböcker för landet. Då för överföring till vederbörligt upplägg i fastighetsboken

erforderlig upplysning inte annorledes kan vinnas, skall undersökning

anställas vid sammanträde med sakägare och andra som kan

antas ha kännedom om förhållandena (6 §). Visar sig vid sådan undersökning

eller eljest att fastighet vid inskrivning angetts med felaktig eller missvisande

beteckning eller i övrigt redovisats oriktigt, skall inskrivningen rättas

vid överföringen till fastighetsboken (7 §).

För sammanläggning av fastigheter på landet gäller lagen den

18 juni 1926 om sammanläggning av fastigheter å landet. Fastigheter — i

vissa fall också fastighelsdelar —- som är i en ägares hand kan sammanläggas

till en fastighet (1 §). Fastigheterna skall i regel vara upptagna i

jordregistret samt måste innehas med samma rätt och höra till samma

socken eller annat förvaltningsområde (3 och 5 §§). I jordpolitiskt hänseende

gäller för sammanläggning i huvudsak samma villkor som för avstyckning

(7 §). Den nybildade fastigheten skall vara sådan att den är varaktigt

lämpad för sitt ändamål. Berörs jordbruksfastighet, får åtgärden inte medföra

men av någon betydelse för jordbruksnäringen. Sammanläggning för

jordbruksändamål skall anlas för jordbruksnäringen medföra fördel som

överväger med åtgärden förenade olägenheter. Den nybildade fastighetens

ägor skall såvitt möjligt ligga i ett sammanhang och med hänsyn tagen

jämväl till väg- och vattenavledningssystem ha så regelbunden och för än
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 60 är 1963

5

damålet lämplig form som förhållandena medger. I övrigt finns utförliga

bestämmelser om hur jordbruksfastigheter av olika typer bör vara beskaffade

(19 kap. 2—4 och 11 §§ jorddelningslagen).

Om fastighet besväras av inteckning eller annan gravation och denna inte

belastar övrig fast egendom som skall ingå i sammanläggningen, fordras

i allmänhet medgivande till sammanläggningen från innehavare av fordran

eller annan rättighet, för vilken åtnjutes säkerhet med sämre rätt i annan

av fastigheterna på grund av inteckning eller jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken.

Även i vissa andra fall krävs medgivande från rättighetsinnehavare

(8 och 14 §§). Finns i lagfartsprotokollet anteckning om instämd klandertalan

beträffande fastighet eller är rätten till fastighet eljest tvistig, får

fastigheten inte sammanläggas. Detsamma gäller, om fastighet är utmätt

eller beslut meddelats om fastighets försäljning i den ordning som är stadgad

om utmätt fast egendom (13 §). För sammanläggning fordras i regel

att sökanden erhållit lagfart å fastigheterna eller, såvitt avser fastighetsdel

som avstyckats för sammanläggning, att ansökan om lagfart förklarats vilande

enbart av det skälet att avstyckningen inte fastställts (14 §).

Sammanläggning söks hos vederbörande ägodelningsdomare. Ansökning

erfordras dock inte, då sammanläggning utgör förutsättning för fastställelse

å avstyckning och ägaren vid förrättningen anhållit om sammanläggning

(10 §). Ägodelningsdomare skall i allmänhet inhämta yttrande från

överlantmätaren och inskrivningsdomaren, i vissa fall också från förrättningslant

mätare (11 och 12 §■§). Om ägodelningsdomaren finner sig inte

kunna bifalla ansökningen eller om överlantmätaren eller lantbruksnämnden

framställt erinran mot den sökta sammanläggningen, skall ärendet hänskjutas

till ägodelningsrättens prövning. I annat fall skall ägodelningsdomaren

meddela förordnande om sammanläggning (15 §). Om utgången i

sammanläggningsärende skall överlantmätaren och inskrivningsdomaren

underrättas (19 §). Inskrivningsdomaren skall sedan göra vederbörliga anteckningar

om sammanläggningen i fastighetsboken (20 §). Genom sammanläggning

kommer inteckningar o. dyl., som besvärar någon av fastigheterna,

att besvära hela den nybildade fastigheten (16 och 17 §§). — Bestämmelserna

i lagen om sammanläggning av fastigheter å landet gäller

enligt 4 § ej för sammanläggning av områden som ingår i tomtindelning

eller är belägna inom samhälle eller annan ort å landet, där de i 4 kap.

lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning i stad meddelade bestämmelserna

om sammanläggning äger tillämpning. I 3 och 4 kap. sistnämnda lag

finns bestämmelser om sammanläggning av områden, som enligt fastställd

tomtindelning utgör tomt, samt av stadsägor och vissa områden som redovisas

i jordregister. Sammanläggning får enligt dessa bestämmelser ej ske

av områden eller fastigheter som redovisas i olika slag av fastighetsregister

(3 kap. 1 § och 4 kap. 3 b §). Några jordpolitiska villkor gäller eljest ej för

sådan sammanläggning. I övrigt motsvarar bestämmelserna i huvudsak dem

som gäller för sammanläggning av fastigheter på landet.

Av visst intresse i förevarande sammanhang är också lagen den 17 april

lf Bihang till riksdagens protokoll 1963. t samt. Nr 60

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 60 år 1963

1953 om verkan som laga skifte av säm jedelning m. in. (legalisering slagen).

Sådan sämjedelning av jordregisterfastighet, som kommit till

stånd före den 1 januari 1928, kan enligt denna lag legaliseras därigenom

att den förklaras äga verkan som fastställt laga skifte, om samtliga delägare

i fastigheten är ense om delningens innehåll och önskar legalisering. Hör

inrösningsjord till fastigheten får legalisering ske endast om denna jord ingått

i delningen. Med sämjedelning jämställs s. k. privat ägostyckning,

d. v. s. överlåtelse av område jämte skattetal (1 §). Om sämjedelning omfattar

två eller flera jordregisterfastigheter, får legalisering inte ske, såvida

inte envar delägare inom varje fastighet fått ägor som väsentligen motsvarar

hans andel i fastigheten. Legalisering får inte heller ske av sämjedelning

som endast avser för fastigheterna samfälld mark (2 §). Legalisering

sker genom särskild förrättning, utformad på samma sätt som lantmäteriförrättning

i allmänhet. Lagen föreskriver ej att jordpolitisk prövning skall

ske vid dylik förrättning. — Enligt lagen om fastighetsbildning i stad skall

vid upprättande av registerkarta fastställas en indelning i fastigheter. Som

särskilda fastigheter skall redovisas bl. a. förefintliga sämjelotter. Därmed

likställs från fastighet överlåtet område och område, som är särskilt intecknat

eller eljest särskilt häftar för fordran eller annan rättighet, även

om området vid tiden för registerkartans upprättande har samme ägare

som fastigheten i övrigt. Hänsyn tas dock inte till sämjedelning, som skett

efter ingången av år 1928 (7 kap. 9 §). — I lagen den 25 april 1930 om delning

av fastighet vid ändring i rikets indelning m. m. stadgas om legalisering

av sämjedelning, som kommit till stånd före den 1 januari 1928, att

varje vid sådan delning utlagd ägolott skall behandlas såsom en fastighet,

därest ej på ansökan av sakägare laga skifte sker på hela jordregisterfastigheten.

Sämjedelning erhåller genom indelningsförrättningen verkan som

fastställt laga skifte (7 § andra stycket).

1962 års äganderättsutredningslag för Kopparbergs län

Enligt 1 § i äganderättsutredningslagen må Kungl. Maj:t beträffande sådant

område inom Kopparbergs län, där äganderätten till fastigheter är

oviss, förordna att äganderättsutredning skall ske. Förutsättning för dylikt

förordnande är alt det från allmän och enskild synpunkt är av väsentlig

betydelse att ovissheten undanröjs samt att åtgärder härför lämpligen bör

vidtas i ett sammanhang. Förordnande om äganderättsutredning får ock

eljest meddelas beträffande område inom länet, där fastighetsägarna i betydande

omfattning saknar lagfart.

Äganderättsutredning sker vid förrättning. Till förrättningsman förordnar

lantmäteristyrelsen lantmätare eller annan som har erforderlig kunskap

och erfarenhet och som även i övrigt är lämplig för uppdraget. Förrättningsmannen

får anlita biträde av sakkunnig person, om vid förrättningen

uppkommer fråga för vars avgörande fordras särskild fackkunskap

(2 §).

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kiiiu/l. Maj. ts proposition nr 60 år 1963

7

Förrättningsmannen skall införskaffa utdrag ur fastighetsregister rörande

förrättningsområdet samt upprätta sammanställning över lagfarts- och

inteckningsförhållanden som kan ha betydelse för äganderättsutredningen

(3 §).

Om förrättningsmannen så finner lämpligt äger han utbryta visst hemman

eller annan del av förrättningsområdet till behandling vid särskild

förrättning (4 §).

Förrättningsmannen skall utfärda kungörelse om tid och ställe för första

sammanträdet. Kungörelsen skall minst fjorton dagar före sammanträdet

anslås på kommunens anslagstavla samt införas i tidningarna. Härjämte

skall utfärdas personliga kallelser enligt vissa bestämmelser i 3 kap. jorddelningslagen.

I kungörelsen och kallelserna skall anges vilken egendom

som berörs av förrättningen och vad sakägarna bör iaktta för att bevaka

sin rätt. Vidare skall lämnas upplysning om äganderättsutredningens

rättsverkningar. — Uteblir sakägare från lagligen kungjord förrättning,

skall detta inte hindra förrättningens företagande (5 §).

Vid första sammanträdet skall förrättningsmannen redogöra för förrättningens

omfattning och ändamål samt låta sakägarna få ta del av de i 3 §

angivna handlingarna. Förrättningsmannen skall därefter förelägga sakägarna

att inom viss tid, minst en månad, hos honom muntligen eller skriftligen

anmäla sina äganderättsanspråk samt förete sådana handlingar och

meddela sådana upplysningar angående hävdeförhållanden nr. in., som kan

vara av betydelse för äganderättsutredningen. Föreläggandet skall uppläsas

för sakägarna och så snart kan ske anslås på kommunens anslagstavla

(6 §).

Förrättningsmannen skall tillse, att innebörden av anmälda äganderättsanspråk

blir klarlagd, samt upprätta sammanställning över anspråken och

vad eljest är för honom känt rörande förhållanden av betydelse för äganderättsutredningen.

Härefter skall hållas nytt sammanträde. Vid detta skall

sakägarna få tillfälle att ta del av sammanställningen. Vidare skall förrättningsmannen,

i den mån så föranleds av att två eller flera anmält anspråk

beträffande samma egendom eller förhållandena eljest ge anledning därtill,

vid sammanträdet redogöra för den förebragta utredningen. Sakägarna skall

därjämte få tillfälle att slutföra sin talan (7 §).

Sedan erforderliga sammanträden hållits, skall förrättningsmannen på

grundval av den förebragta utredningen och vad i övrigt är för honom känt

om föreliggande fång och hävdeförhållanden pröva vem som bör anses vara

ägare till varje särskild fastighet eller mark inom sådan eller mark som

är samfälld för flera fastigheter samt upprätta förteckning i enlighet härmed

(äganderättsförteckning). Fång, vartill erfordras tillstånd av myndighet,

får inte beaktas förrän tillstånd erhållits. — Är fastighet eller för fastigheter

samfälld mark delad genom sämjcdelning, arealöverlåtelse eller

liknande åtgärd som kommit till stånd före den 1 juli 1962, skall varje del

upptas såsom särskild ägolott i förteckningen. Denna bestämmelse skall

dock inte tillämpas i den mån fastighetsbildning i överensstämmelse med

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 1963

delningen länder till skada för innehavare av fordran eller rättighet, för vilken

fastighet eller del därav häftar, eller hinder eljest föreligger på grund

av inteckningsförhållandena. — Ägolotterna skall redovisas på karta över

förrättningsområdet (8 §).

Kostnaderna för förrättningen skall, i den mån de icke gäldas av statsmedel,

fördelas mellan sakägarna efter vad som prövas skäligt. Vid förrättningens

avslutande skall förrättningsmannen meddela besked rörande

fördelningen (10 §).

Talan mot förrättningen förs hos ägodelningsrätten genom besvär. Besvär,

vari yrkas att klaganden i stället för annan skall i äganderättsförteckning

upptas såsom ägare till viss egendom, skall anses innefatta yrkande

om bättre rätt till egendomen (11 §).

Om äganderättsförteckningen utvisar att delning som sägs i 8 § föranlett

att mark enligt vad där stadgas upptagits såsom särskild ägolott, skall, sedan

äganderättsutredningen härutinnan blivit slutligen gällande, delningen

anses verkställd genom lagligen gällande lantmäteriförrättning.

Om lagfart efter äganderättsutredning innehåller lagen följande bestämmelser.

För envar, som i äganderättsförteckning upptas som ägare till fast

egendom, skall, där ej annat följer av 14 §, på grund av förteckningen meddelas

lagfart å egendomen. Ny lagfart erfordras dock inte för den som redan

har lagfart på samma egendom. Sedan äganderättsutredningen avslutats och

innan tiden för fullföljd av talan gått till ända, skall förrättningsmannen

för det nyss angivna ändamålet inge ett exemplar av äganderättsförteckningen

till inskrivningsdomaren. Lagfart skall anses sökt å andra inskrivningsdagen

efter det förrättningen blivit slutligen gällande i vad den avser vederbörande

egendom (13 §).

Lagfart får inte meddelas på annan egendom än sådan som är i fastighetsregister

upptagen såsom särskild fastighet eller utgör kvotdel av dylik

fastighet. Möter sådant hinder mot lagfart på del av fastighet, får inte heller

meddelas lagfart på återstoden. Lagfart får inte heller meddelas, om den

i äganderättsförteckningen angivne ägarens rätt till egendomen finns vara

tvistig med hänsyn till att anteckning förekommer, som avses i 13 § lagtartsförordningen,

eller till att annan erhållit eller söker lagfart å fång som

skett efter det äganderättsutredningen avslutades. Möter mot lagfart sådant

hinder som nu sagts skall ärendet förklaras vilande i avbidan på hindrets

undanröjande (14 §).

Om sammanläggning stadgas följande. Fastigheter, som enligt äganderättsförteckning

är i en ägares hand och som innehas med samma rätt, skall

sammanläggas till en fastighet, om därigenom vinns lämpligare fastighetsindelning.

Sammanläggning får dock inte ske, om ägaren bestrider åtgärden

och inte uppenbart saknar fog härför. Sammanläggning får vidare ske av

sådana i äganderättsförteckning upptagna fastigheter som tillhör makar var

för sig eller innehas med olika rätt i äktenskapet. Sammanläggning får inte

ske, om fastigheterna hör till skilda socknar eller andra förvaltningsområden

(16 §).

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 60 år 1963

9

Innan äganderättsutredning avslutas, skall förrättningsmannen höra sakägarna

över frågan om sammanläggning och därvid redogöra för innebörden

och verkan av sådan åtgärd. Det åligger förrättningsmannen att i särskilt

förslag ange i vilka fall sammanläggning från fastighetsbildningssynpunkt

lämpligen bör äga rum och skälen härför. Förslaget skall insändas till

ägodelningsdomaren senast tre veckor efter det äganderättsutredningen blivit

slutligen gällande i vad den avser berörda fastigheter. Har förrättningsområde

uppdelats enligt 4 §, skall beträffande varje delförrättning frågan

om sammanläggning bedömas med avseende jämväl å områdena för delförrättningar

som avslutats tidigare (17 §).

Förslag som sägs i 17 § skall av ägodelningsdomaren upptas som ansökan

om sammanläggning. Bestämmelserna i 2, 8 och 12—21 §§ lagen om sammanläggning

av fastigheter å landet skall i tillämpliga delar gälla i fråga om

dylikt ärende; dock skall prövningen alltid hänskjutas till ägodelningsrätten

(18 §).

Närmare föreskrifter rörande tillämpningen av lagen får meddelas av

Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av lantmäteristyrelsen

(19 §).

Den 21 december 1962 förordnade Kungl. Maj :t att äganderättsutredning

skall ske inom vissa områden i Gagnefs, Husby och Nås socknar. Samtidigt

utfärdades kungörelse (SFS nr 708) med vissa bestämmelser i anledning

av äganderättsutredningslagen. Syftet med flertalet av dessa bestämmelser

är att skapa garantier för effektiv samverkan mellan förrättningsmän,

domstolar och fastighetsregisterförare. Beträffande fastighetsregistreringen

ges ett par specialbestämmelser. Sålunda skall vid registrering av

ägolott, som i äganderättsförteckningen redovisas såsom från samfälld mark

överlåtet område, så anses som om området avstyckats för att utgöra en fastighet

för sig. Redovisas i äganderättsförteckningen för viss ägolott flera

ägare med andel efter olika förhållande i olika ägoområden (s. k. heterogent

andelsinnehav), skall varje andel eller grupp av sinsemellan ensartade andelar

registreras som en fastighet. Slutligen innehåller kungörelsen ett bemyndigande

för lantmäteristyrelsen att meddela förrättningsmän och fastighetsregisterförare

närmare föreskrifter rörande tillämpningen av äganderättsutredningslagen

och kungörelsen samt att i särskilda fall medge undantag

från eljest gällande rcgistreringsbestämmelser.

Framställningen rörande Gävleborgs län

I skrivelsen den 8 mars 1961 anför överlantmåtaren och lantbruksnämnden

i Gävleborgs län följande.

Frågan om lösande av de besvärliga fastighetsförhållandena i Järvsö socken

har övervägts under åtskilliga år. Övervägandena har gett anledning till

vidlyftiga utredningar och flera framställningar till lantmäterimyndigheterna

från Järvsö sockens skifteslags styrelse och enskilda jordägare inom

socknen med begäran om råd i fråga om vilka åtgärder som bör vidtas för

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:is proposition nr G0 år 1963

att bringa ordning och reda i förhållandena. Frågan har numera än mer aktualiserats

genom det alltmer framträdande behovet av omarrondering av

skogsmarkerna inom socknen. Detta behov är trängande. Frågor rörande

jordbrukets rationalisering inom socknen är jämväl högaktuella" — De säregna

fastighet sförhållandena i socknen har flera orsaker. Grunden för dem

alla är dock gemensam, nämligen den åt! Järvsö sockens skifteslag inte varit

föremål för laga skifte. Lagstiftningen om fastighetsbildning inom de

ursprungliga skifteslagen har från 1828 i huvudsak behandlat delningsformen

laga skifte och olika sätt att dela lagaskifteslotter. Där endast storskifte

(delningsformen före 1828) förekommit, såsom fallet är i Järvsö, har stadgandena

rörande jorddelning inte varit tillämpliga i full utsträckning. Det

bär sålunda inte varit möjligt att använda ägostyckningsförfarandet, som

varit ett enkelt och smidigt sätt att dela jord. Hemmansklyvning kunde ske

även av storskiftad mark men har i Järvsö socken förekommit endast i ett

fåtal fall, eftersom köp och försäljning av bestämda områden på marken

dominerat och utbrytning av kvotdelar därför sällan blivit aktuell. Eu tredje

delningsform, användbar i fråga om storskiftad mark, var avsöndring. Eftersom

det inte var tillåtet att avskilja mer än en femtedel av hemmanets hela

ägovidd, kunde avsöndring ofta inte användas. Följden av dessa hinder mot

lagstadgad jorddelning blev för Järvsö sockens vidkommande begagnandet

av privata delningsformer, sämjedelning eller sämjestyekning. - Rätt snart

efter det storskiftet av Järvsö socken fastställts år 1827 uppkom behov av

ändringar i fastighetsindelningen. Genom köp och byte av jord försökte man

skapa bättre arronderade brukningsenheter. Indelningen genom storskiftet

hade nämligen vissa brister beroende på att någon radikal sammandragning

av ägor inte skett. En järvsöbonde kunde på den tiden äga odaljord i hembyn,

ängsskiften på holmarna, nyröjningar på egna eller oskiftade utmarker,

s. k. bodeland kanske miltals från hembyn och slutligen ägor på byns

fäbodställe. Vid storskiftet togs hänsyn till dessa hävdeförhållanden och

följden blev många och vitt spridda skiften. Med jordbrukets utveckling och

ändrade driftsformer blev det mindre lönande för bonden att ha kvar bodelandsjorden

som därför såldes. På detta sätt uppstod ett nytt jordbruk och

av odalbyns bodelandsägor kunde så småningom bli en ny by. I överlåtelseavtalen

definierades den försålda jorden som en kvotdel av hemmanet,

uttryckt genom skattetal. Härigenom behövde man inte befara några svårigheter

vid lagfartsbehandlingen. Men i avtalen brukade i allmänhet också sägas

att det försålda skattetalet motsvarade en viss äga, vanligen med hänvisning

till storskiftesbeskrivmingen. I regel innehöll avtalen även bestämmelse

om att överlåtelsen inkluderade andel i skog efter skattetalet. Denna

andel, som ju utgjorde en verklig kvotdel, utbröis sedan genom laga delning

eller mestadels genom sämjedelning. — De vanligtvis knapphändiga

och ofta svårtolkade beskrivningarna på försålda ägor har på sina håll medfört

osäkerhet om äganderätten samt gränstvister. Eftersom det dessutom

ytterst sällan finns några skriftliga dokument angående sämjedelningarna

är det förklarligt om nya fastighetsägare inte riktigt vet vad som hör till deras

fastigheter. — Det finns också andra olägenheter förknippade med det

nuvarande tillståndet i Järvsö. Snart sagt varje ärende rörande fastighetsbildning

eller jordbruksrationalisering kräver betydande utredningar med

tidsutdräkt och ökade kostnader som följd. Lagfart saknas eller är i många

fall ofullständig. Fastighetskrediter kan därför ej erhållas. På grund härav

sjunker jordvärdet och av generationsväxlingen betingade överlåtelser av

jordbruksföretag försvåras. Risken för avfolkning och förstöring av kapital

som nedlagts i jordbruket synes överhängande. Berörda jordägare har framhållit

att behovet av åtgärder från statsmakternas sida är brådskande, enär,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 1663

11

sedan pågående generationsväxling skett, oöverstigliga svårigheter kommer

att uppstå för utredning om sämjedelningar och sämjebyten. Uppläggandet

av fastighetsboken inom Norr- och Sörsäljesta byar i Järvsö socken har

hittills inte kunnat slutföras på grund av svårigheterna att utreda fastighetsförhållandena.

— Järvsö socken har en areal av omkring 75 000 ha. Liknande

svåra fastighetsförhållanden som i Järvsö socken råder även inom

Kyrkbyns, Tyby och Prästbordets skifteslag i Mo socken. Detta skifteslag

har en areal av cirka 3 000 ha.

Lantmäteristyrelsens framställning

För att utröna i vilken omfattning det inom landet i övrigt fanns områden,

där tillämpning av äganderättsutredningslagen kunde ifrågakomma, anmodade

lantinäteristyrelsen överlantmätarna i samtliga län utom Kopparbergs

och Gävleborgs att yttra sig i frågan. Lantmäteristyrelsens framställning

grundar sig på det sålunda införskaffade materialet.

Behov av äganderättsutredningslagen föreligger enligt överlantmätarnas

yttranden i Kalmar, Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Skaraborgs, Örebro

och Västerbottens län. Beträffande Värmlands län angavs att sådant behov

kunde tänkas uppkomma.

Vad först angår Kalmar län anförde överlantmätaren huvudsakligen

följande.

Ett stort antal byar i Kalmar län bär inte övergåtts av laga skifte utan

är endast storskiftade. Storskiftena har i regel följts av åbodelningar och

därefter ofta av sämjedelningar, sämjebyten och arealfång med åsättande

av kvotdelar av stamfastighetens mantal. Med de tre sist nämnda delningsformerna

har lätt uppstått oklarhet rörande äganderätten till de utlagda

ägolotterna. Men sådan oklarhet kan föreligga redan på grund av

otillfredsställande redovisning vid själva storskiftena, särskilt på grund

av den jämkningsrätt som delägarna ansågs ha i det av lantmätaren upprättade

delningsförslaget. Det är ofta mycket svårt att utläsa resultatet av

protokollförda sådana jämkningar och det är inte ovanligt att de företagits

först inför häradsrätten vid prövningen av storskiftet, i vilket fall de bli

kända för en utredare först då han får tillgång till vederbörligt domboksutdrag.

— I något eller några fall har storskifte inte kunnat registreras på

grund av oklar redovisning av ägolotterna men synes efterlevas åtminstone

i viss omfattning eller har storskiftad by senare övergåtts av laga skifte,

som icke blivit fastställt men som likväl efterlevts mer eller mindre, med

en ohjälplig oreda i fastighetsförhållandena som följd. — Tilltrasslade fastighetsförhållanden

har också lett till brister och oreda i äganderätts- och

lagfart shänseende. Inom länet torde därför kunna påstås föreligga oklarhet

rörande äganderätten till fast egendom i rätt betydande omfattning. Mest

framträdande är detta i socknarna Frödinge, Södra Vi, Vena, Vimmerby

och Mörlunda.

1 en by med oregistrerat storskifte, sämjedelningar och sämjebyten har

lantbruksnämnden »köpt in sig» i avsikt att få till stånd laga skifte. Lantmäteriet

har emellertid på grund av oredan i fastighets- och äganderättsförhållandena

ännu icke kunnat ta ställning till under vilka former registrerings-

och förrättningsförfarandet lämpligast skall ske för att att man skall

få ett godtagbart resultat med en rimlig arbetsinsats. Möjligen kan uppgif
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 60 år 1963

ten inte lösas med nuvarande rättsliga medel. — Även om den föreslagna

mS\SltUlIe -k°mma att tillämpas endast på ett fåtal skifteslag, torde d&är
atf^åkHnnVnbeaPa^S-

83 mycket arbete och tid att det är fullt motiverat

hlir Hiren ga lande 1 ianet- 1 andra hand föreslår överlantmätaren att lagen

u "tlllamPn§ -n0m §e,vede och Tunaläns samt Aspelands och Handbörds

domsagor eller i vart fall i Sevede och Tunaläns domsaga.

Lan tmäteris tyr elsen finner förhållandena inom de byar i länet, som inte

undergått laga skifte, i viss utsträckning jämförbara med förhållandena i

de besvarhgäste delarna av storsldftesbygden i Kopparbergs län. Inom storskiftesbyarna

i Kalmar län är det därjämte förenat med särskilda svårigbeter

att utreda och klarlägga storskiftesindelningen. Styrelsen konstaterar

a e radande tilltrasslade fastighetsförhållandena i ett antal storskiftesya7

län avsevärt försvårar erforderlig fastighetsrationalisering.

Beträffmide Gotlands län anförde distriktslantmätaren i yttrande

till overlantmataren att ordnade äganderättsförhållanden regelmässigt föreligger

inom huvuddelen av länet. Undantag härifrån utgö/dock Fårö socken,

dar inom vissa hemman äganderättsförhållandena i fråga om oklarhet

synes jamtorbara med dem inom de aktuella delarna av Kopparbergs län.

Samjedelnmgär ar enligt distriktslantmätaren ytterst vanliga och ofta påtraffäs

icke lagfarna äldre överlåtelser av markområden. Sådana delningar

och överlåtelser forsvårar eller förhindrar successiv rationalisering och gör

orrattningsverksamheten ytterst tungrodd. På grund av den inom hela^ön

förekommande agoblandmngen mellan hemmanen och ägoskiftenas regelmässigt

dåliga utformning torde enligt distriktslantmätaren laga skifte komma

att framstå såsom önskvärt för jordbrukarna. Såväl för den successiva

rationaliseringen som för en eventuellt kommande genomgripande fastighetsreglering

skulle det, anförde distriktslantmätaren, vara av utomordentlgt

varde om okade möjligheter skapades för att lösa de förekommande

tilltrasslade äganderättsförhållandena på Fårö.

... 0verlant™taren anförde i sitt yttrande till lantmäteristyrelsen att inom

irnet förekommer fall med så tilltrasslade äganderättsförhållanden att faslg.

. jagarna saknar möjlighet att bringa reda i dem. Såsom särskilt bes\arliga

betecknade överlantmätaren de fall då det är omöjligt att från en

lagfaren agare sluta fångeskedjan fram till dagens ägare. Kungörelselagfart

ai i dessa fall inte möjlig och jordrannsakan enligt 1932 års lag erbjuder

mte någon framkomlig utväg. Man har i sådana fall nödgats provocera

exeleutivä försäljningar for att möjliggöra lagfart. Överlantmätaren fram,

.° ,VldariC att oklarheter och felaktigheter, som upptäcks och ordnas upp

forst vid lantmäteriförrättning, kan vålla mer tidsödande och kostnadskrävan

c arbete an sjalva förrättningen, önskvärda ändringar i fastighetsine

ningen hindras eller i varje fall försenas. — Behov föreligger därför enligt

overlantmataren av ett icke alltför tidsödande förfarande för att reda

ut oklara aganderatts- och lagfartsförhållanden. Det hade därför varit

önskvärt att förslag framlagts avseende landet i dess helhet. Om lagen ges

lokal begränsning föreslog överlantmätaren att den görs tillämplig i Fårö

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

K ungt. Maj:ts proposition nr 60 år 1063

Överlantmätaren i Blekinge län anförde i sitt yttrande till lantmäteristyrelsen

i huvudsak följande.

Inom Hasslö socken råder synnerligen oklara äganderättsförhållanden,

vilket föranlett att framställning tidigare gjorts om ^lagstiftning för socknen

efter mönster av den då gällande dalalagstiftningen. Framställningen

ledde icke till någon lagstiftningsåtgärd, vilket mot bakgrunden av bristerna

i de för Kopparbergs län gällande lagarna den 17 juni 1932 och den

4 juni 1943 kanske inte bör stort''beklagas. Äganderättsutredningslagen skulle

däremot kunna ge en verklig möjlighet att ordna upp de oefterrättliga

äganderätts- och lagfartsförhållandena på Hasslö. — I hög grad tilltrasslade

äganderätts- och lagfartsförhållanden förekommer också i Gammalstorps

socken, bl. a. inom "Agerums by, beroende på mängder av överlåtelser av

fastighetsdelar, vilka i stor utsträckning utgör områden men angivits såsom

mantalsandelar. Fången är stundom lagrade på varandra i många skikt

och lagfartsbehandlingen ofullständig. Redan i mitten av förra århundradet

förekom det vid skifte att äganderättskedjorna ej kunde utredas, varför

man tillgrep förfarandet att dela efter innehavet och räkna ut helt nya

mantal efteråt. I många fall överensstämmer ej äganderätterna enligt fastighetsboken

med äganderätterna på marken. Även i detta fall förefaller

det som om ett förfarande enligt äganderättsutredningslagen skulle ge en

reell möjlighet till praktisk lösning.

Inom Kristianstads län förekommer tilltrasslade fastighetsförhållanden

särskilt i Ingelstads och Järrestads domsaga. Distriktslantmätaren

i Simrishamns distrikt anförde härom följande.

Ända fram till 1900-talet — i vissa fall längre — har användandet av torv

till bränsle gjort kärrmarker eller mossar, lämpliga för torvtäkt, begärliga

och föranlett delningar av sådan mark. Delningar har skett dels i samband

med skiften, hemmansklyvningar eller ägostyckningar, dels sekundärt —

legalt eller privat — av utbrutna torvjordsskiften. Sedan bränntorven börjat

ersättas av annat bränsle och till följd av torrläggningar, särskilt under

början av 1900-talet, har bränntorvsmossarna antingen uppodlats till åker

eller utlagts til] bete. Deras värde ur jordbrukssynpunkt är i allmänhet

stort. — Inom de gamla torvmossarna har av skilda anledningar uppkommit

stor oreda i äganderätts- och lagfartshänseende. Det förekommer t. ex.

fastställda delningar av sådan mark, vilka inte kunnat registreras, emedan

ägolotterna utbrutits för fastighetsdelar eller delägare, som inte kan identifieras.

Torvlotterna har ofta kommit i handeln — ungefär som lös egendom

— utan att lagfaras eller avsöndras från stamfastigheten. Uppspaltningen

gick så långt att värdet av en liten lott blev obetydligt, sedan den användbara

torven tagits. — De rätta äganderättsförhållandena i torvjordarna

avspeglas numera inte korrekt i lagfarterna. I regel förtigs i senare köpehandlingar

att torvjordsskifte tidigare frånsålts. Å andra sidan har uppgift

i äldre lagfarna köp att sådant ägoskifte icke ingått i försäljningen föranlett

upptagande i jordregistret av ett stort antal lägenheter efter anmälan

på formulär F enligt jordregisterförordningen. Lagfart på sådana lägenheter

har i allmänhet icke sökts. —- Den påtalade oredan medför otrygg brukningsrätt,

hinder mot rationella brukningsformer samt osäkerhet för taxeringsmyndigheter

och kreditinstitut.

Distriktslantmätaren uppgav vidare att rationaJiseringsåtgärder, som

lantbruksnämnden påbörjat, strandat på grund av bl. a. svårigheterna att

utreda äganderätts- och lagfartsförhållandena samt att områden av det slag

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 1963

varom nu är fråga finns i stort antal på slättbygden inom Simrishamns distrikt,

av vilka ungefär fem är över 20 hektar.

Överlantmätaren anförde i sitt yttrande till lantmäteristyrelsen att fastighetsförhållandena

i Kristianstads län med några undantag får anses vara

relativt enkla. Inom Simrishamns lantmäteridistrikt och särskilt den del

som omfattar Ingelstads och Järrestads domsaga, har dock skett privat

jorddelning i mycket stor utsträckning. Antalet sämjedelningsfastigheler

har uppskattats till ungefär 2 000. Äganderättsutredningslagen bör göras

tillämplig inom Ingelstads och Järrestads domsaga, överlantmätaren upplyste

till sist att denna hans åsikt delades av häradshövdingen i domsagan

och av lantbruksdirektören i länet.

Överlantmätaren i Skaraborgs län anförde i yttrandet till lantmäteristyrelsen

att sådana komplicerade fastighetsförhållanden, som förekommer

i Kopparbergs län, ej finns i Skaraborgs län. Inom vissa byar, särskilt

i norra länsdelen, är dock ägosplittringen synnerligen stor. I exempelväs

Svanviks by i Undenäs socken karaktäriseras förhållandena av att äldre

delningar av inägor och skogsmark inte kan paras ihop men att ändock

registrering skett av ett betydande antal sekundära delningar och lagfarna

lägenheter. Därjämte förekommer sämjedelningar av olika slag. Markägarna

innehar ofta andra registerfastigheter eller delar av sådana än dem å vilka

de har lagfart. I vissa delar av byn är fastighetsidentifiering med hjälp av

arkivakter helt omöjlig. Försök att ordna äganderättsförhållandena i Svanvik

har måst överges huvudsakligen på grund av det till synes kostnadskrävande

och tidsödande arbetet. Byn anses för närvarande ej tillgänglig för

en fastighetsrationalisering. Liknande förhållanden ehuru mindre omfattande

förekommer i byar — t. ex. Nunnestad — i Amnehärads socken, överlantmätaren

fann det därför önskvärt att äganderättsutredningslagen gjordes

tillämplig i Skaraborgs län.

I fråga om Örebro län anmärkte överlantmätaren därstädes att sämjedelningar

förekommit i större eller mindre omfattning inom hela länet

men att härigenom förorsakad oklarhet rörande fastighetsförhållandena i

vissa fall kan undanröjas genom förrättning enligt 1953 års legaliseringslag.

överlantmätaren fortsatte.

Där sämjedelningcn avsett samfälld skogsmark eller omfattat flera fastigheter

och inneburit väsentliga utbyten dem emellan, föreligger emellertid

inte denna möjlighet. För att i sådana fall undanröja oklarheten och skapa

förutsättningar för fastighetsregleringar står i regel ingen annan utväg till

buds än att verkställa laga skifte. Förhållanden av denna art är relativt vanliga

inom framför allt Ljusnarsbergs socken. En stor del av socknens fastigheter

har varit föremål för sämjedelningar som ej kan legaliseras enligt 1953

års lag. Samtidigt kan också konstateras framträdande behov av fastighetsregleringar

med hänsyn till skogsbruket. Utan tvivel skulle tillämpning av

äganderättsutredningslagen här i åtskilliga fall undanröja avgörande hinder

för fastighetsreglering och i andra fall väsentligt förenkla en sådan. Motsvarande

förhållanden förekommer inom betydande delar av Lindes och Ramsbergs

socknar, där laga skiftena i ett flertal fall endast omfattat byarnas

inägor medan storskiftena bibehållits inom skogsmarken och där följts av

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 1963

sämjedelningar. — De berörda oklarheterna skiljer sig såtillvida från förhållandena

i Kopparbergs län som lagfartsförhållandena i allmänhet är

rediga — låt vara att det icke är särskilt ovanligt att lagfart inom ett hemman

på grund av sämjebyte motsvaras av markinnehav inom annat hemman.

Den väsentliga olägenheten ligger här framför allt i de hinder och

svårigheter som uppkommer vid ändring i fastighetsindelningen. Enligt överlantmätarens

mening är dessa hinder av sådan betydelse, att det kan anses

motiverat att utsträcka lagens tillämpningsområde att omfatta jämväl ifrågavarande

socknar.

Överlantmätaren anmärkte vidare, att oklarheter av motsvarande beskaffenhet

givetvis förekommer inom andra delar av länet liksom förmodligen

inom stora delar av landet i övrigt, samt ifrågasatte om inte lagen borde

ges tillämplighet inom hela landet. Sämjedelning, som inte kan legaliseras

enligt 1953 års lag, kan var den än förekommer lägga hinder i vägen för

rationaliseringsprojekt av stor omfattning och betydelse. Någon direkt skada

eller olägenhet skulle enligt överlantmätarens uppfattning inte rimligen

kunna uppkomma genom en sådan vidgad tillämpning.

Överlantmätaren i Västerbottens län anförde i sitt yttrande till

lantmäteristyrelsen, att i nämnda län så gott som all mark genom avvittring

indelats i primära skifteslag vilka sedan i regel genom laga skifte eller

ägostyckning varit föremål för sekundära delningar. Sämjedelning förekommer

ytterst sällan av primära skifteslag men däremot ibland av sekundära

skifteslotter. I regel är sambandet mellan fastighets- och äganderättsindelning

ganska lätt att finna, men i två typfall föreligger svårigheter

främst med hänsyn till äganderätterna. Härom anförde överlantmätaren

följande.

Det ena fallet gäller hemmansdelar i lappmarken, vilka har sitt största

värde för fiske och jakt. Sådana fastigheter har före förvärvslagstiftningen

upplåtits i ideella andelar till personer i olika delar av landet. Dessa andelar

har sedan genom arv eller släktköp kommit i ännu flera ägares händer; lagfart

har ofta ej sökts och äganderättsfrågorna har vid fastighetstaxering

iätt lämnas öppna. Även om sådana irrationella fastighetsandelar genom

ett nytt fastighetsregleringsinstitut kan komma att inlösas synes det önskvärt

att äganderättsförhållandena blir klarlagda. Det andra typfallet avser

de tämligen vanliga ökeskatterna, vanligen bestående av en tillökning i mark

och mantal och bokförda som tillbehör till gammal fastighet eller som ny

fastighet. Oftast är en sådan tillökningsmark skiftad och föremål för hävd

medan lagfart på tillökningen i regel saknas. Detta föranleder stora olägenheter.

Det gamla mantalet följer med vid lagfart och orsakar att endast en

del av fastigheten anses vara omfattad av lagfarten. Omfattande utredningar

får i varje särskilt fall verkställas för att visa att lagfarten på gammalt mantal

även skall omfatta det nya mantalet. Försäljning från särskilt registrerad

tillökningsmark kan ej ske i brist på lagfart; detta är ett hinder för

skogsrationaliseringen som ofta kommer att beröra dessa marker. Det har

nu också gått så lång tid sedan tillökningsmarkerna tillkom att det från

början oftast klara förhållandet mellan gammal och ny skatt nu grumlats

genom att äganderätten följt skilda linjer. Behovet av att i tid genom särskild

åtgärd kunna ordna upp äganderätts- och lagfartsförhållandena måste

anses stort. En rikslagstiftning, som täcker de nu omnämnda fallen eller

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 1963

åtminstone det sistnämnda, måste för Västerbottens del anses synnerligen

önskvärd.

Beträffande Värmlands län anförde överlantmätaren därstädes i

yttrandet till lantmäteristyrelsen att sådana intensivt tilltrasslade fastighetsförhållanden,

som förekommer i Kopparbergs län, inte finns någonstans i

Värmlands län. Inom bergslagsbygden i östra länsdelen och på vissa andra

håll är det däremot inte ovanligt med oklarheter av det slag, som förekommer

i södra delen av Kopparbergs län. överlantmätaren ansåg att det mycket

väl kan tänkas i framtiden uppkomma behov för Värmlands del av en sådan

lagstiftning som den ifrågavarande.

Vad slutligen angår övriga län uppgav överlantmätarna i sina yttranden

till lantmäteristyrelsen att det knappast finns behov av nu ifrågavarande

särlagstiftning, även om sämjedelningar och oklara fastighetsförhållanden

förekommer i viss omfattning.

Lantmäteristyrelsen anmärker i sin skrivelse den 13 juli 1962 att man inte

kan på grundval av det föreliggande materialet bedöma huruvida omständigheterna

i vart och ett av de i överlantmätarnas yttranden berörda typtallen

är sådana som förutsätts för tillämpning av äganderättsutredningslagen.

Det synes emellertid styrelsen som om dylika förutsättningar är för

handen i flertalet av de redovisade fallen. Fördelarna för sakägarna och det

allmänna av att kunna tillämpa den nya lagen torde — liksom svårigheterna

att i annan ordning med rimlig kostnad och tidsutdräkt komma till

rätta med problemen — i dessa fall vara ungefär desamma som i Kopparbergs

län. I särskilt hög grad gäller detta beträffande Järvsö socken, där

också råder trängande behov av fastighetsrationalisering. Styrelsen hemställer

därför att lagens tillämpningsområde vidgas i erforderlig utsträckning.

Det är emellertid svårt att nu slutgiltigt avgöra inom vilka ytterligare län

eller länsdelar lagen bör gälla. Å andra sidan bör undvikas att flera gånger

lagstiftningsvägen aktualisera frågan om lagens tillämpningsområde. Med

hänsyn härtill föreslår styrelsen att äganderättsutredningslagen på en gång

tår giltighet inom hela riket. Eftersom lagens tillämpning för varje särskilt

tall jämlikt 1 § förutsätter Kungl. Maj :ts förordnande efter vederbörlig utredning

finner styrelsen inte anledning till betänkligheter mot att lagen

sålunda formellt får gälla även inom områden där den måhända är obehövlig.

Med den stora avflyttningen från landsbygden och avgången från jordbruksnäringen

avtar snabbt kännedomen om invecklade äganderätts- och

besittningsförhållanden i bygderna. Enligt lantmäteristyrelsens mening är

det därför angeläget att förevarande lagstiftningsfråga snabbt upptas till

behandling.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr (iO ur 1063

17

Remissyttrandena

Fastighetsbildningskommittén uttalar viss tvekan om lämpligheten av att

nu ta upp frågan om utvidgning av äganderättsulredningslagens giltighet till

riket i dess helhet. Kommittén finner det önskvärt alt man först haft erfarenhet

rörande lagens tillämpning under någon tid. Om emellertid från myndigheters

och jordägarnas sida uttalas starka önskemål om att kunna utnyttja

lagen även utom Kopparbergs län, vill kommittén inte motsätta sig

den föreslagna utvidgningen.

De övriga remissorganen tillstyrker genomgående, att äganderättsutredningslagen

får gälla i hela riket, eller lämnar förslaget härom utan erinran.

Lantbruksstyrelsen medger att det väl kunde ha varit önskvärt med någon

praktisk erfarenhet av lagen, innan den görs riksomfattande. Styrelsen

ansluter sig dock till förslaget och hänvisar då särskilt till jord- och äganderättsförhållandena

i Järvsö socken samt inom Kyrkbyns, Tyby och Prästbordets

skifteslag i Mo socken i Gävleborgs län. Dessa förhållanden är, på

likartat sätt som är utmärkande för storskiftesbygden i Kopparbergs län, så

tilltrasslade och oklara att de i hög grad försvårar eller nära nog hindrar

effektiva åtgärder för jord- och skogsbrukets rationalisering. Med äganderättsutredningslagen

skulle man kunna ordna upp förhållandena och skapa

en utgångspunkt för strukturrationalisering. Närmast med hänsyn till påbörjade

rationaliseringsåtgärder inom Sälj esta skifteslag i Järvsö socken är

lagstiftningsfrågan i hög grad aktuell för Gävleborgs län. — Förhållandena

i Järvsö socken åberopas särskilt också av Sveriges skogsägareföreningars

riksförbund och Sveriges skogsägareförbund i deras tillstyrkande yttranden.

Länsstyrelsen i Kristianstads län framhåller att behovet för detta län av

den ifrågavarande lagstiftningen ytterligare accentuerats sedan överlantmätaren

avgav sitt yttrande till lantmäteristyrelsen.

Överlantmätaren i Västerbottens län anför såsom exempel på områden i

detta län, där lagen kan få en uppgift att fylla, Grössjöskogen i Umeå landskommun

och Söderby i Sävar kommun. Grössjöskogen är en tillökningsmark

till Tegs och Öns skifteslag och omfattar ungefär 6 km2. Den är uppdelad

i ett stort antal parceller. Ett femtiotal av dessa hävdas i strid mot

den officiella fastighetsindelningen. Söderby utgör fyllnadsmark till Täfteå

by och omfattar 3 km2, som är uppdelade i ett femtiotal parceller. Söderby

är indelad i 42 jordregisterfastigheter. Lagfart har sökts å 16 av dessa men i

samtliga fall förklarats vilande. Grössjöskogen torde komma att tas i anspråk

för samhälleliga ändamål, men då kommer frånvaron av reda och ordning

i fastighetsväsendet att bli ett hinder i utvecklingen. För såväl Grössjön

som Söderby gäller att för skogsbruket nödvändiga förbättringar i fastighetsindelningen

praktiskt taget är uteslutna på grund av oklarhet i fråga

om äganderätten. De nu angivna fallen är inte enastående i länet. Att med nu

tillgängliga medel ordna upp förhållandena skulle innebära vidlyftigt och

kostsamt arbete för enskilda och myndigheter. Då det i de särskilda fallen

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj. ts proposition nr 60 är 1963

i regel rör sig om små arealer och små värden, föreligger också motstånd

mot att ordna förhållandena inför ovissheten om vilka kostnader och besvär

det drar med sig. Det är emellertid, slutar överlantmätaren, ett betydande

allmänt intresse att de omfattande skogsmarker, som det tillsammantaget

rör sig om, kan intas i rationaliseringsprocessen utan sådana hinder som

det här är fråga om.

Hovrätten för Nedre Norrland framhåller angelägenheten av att fastighets-,

äganderätts- och lagfartsförhållandena inom överskådlig tid bringas

i ordning i trakter där dessa förhållanden alltjämt är svåra att komma tillrätta

med. Äganderättsutredningslagen synes hovrätten vara ett verksamt

medel för att vinna detta syfte. Eftersom problem jämförliga med dem i

Kopparbergs län finns även i andra delar av landet, är det följdriktigt att

äganderättsutredningslagen må kunna tillämpas inom varje område där förhållandena

så påkallar. Hovrätten tillstyrker därför lantmäteristyrelsens

förslag.

Departementschefen

För att söka bemästra de orediga jordförhållandena i stora delar av Dalarna

har man sedan länge tillgripit särlagstiftning i olika hänseenden. Det

senaste tillskottet är den i fjol utfärdade äganderättsutredningslagen. Genom

denna tillskapades ett från skiftesverksamheten fristående institut för

klarläggande av ägaderättsförhållanden med syfte att snabbt och billigt bereda

gynnsamt utgångsläge för strukturrationalisering. Lagen innehåller i

huvudsak följande. Kungl. Maj :t äger under vissa förutsättningar förordna

att äganderättsutredning skall ske inom sådant område i Kopparbergs län,

där äganderätten till fastigheter är oviss eller fastighetsägarna i betydande

omfattning saknar lagfart. Dylik utredning, som anordnas i nära överensstämmelse

med jorddelningslagens regler för lantmäteriförrättning, förutsätter

samverkan mellan förrättningsmannen och sakägarna samt utmynnar

i en s. k. äganderättsförteckning. Redovisningen däri får grundas på

en jämförelsevis fri prövning av föreliggande fång och hävdeförhållanden.

Genom förrättningen legaliseras med viss begränsning sämjedelningar och

liknande privata åtgärder som kommit till stånd före den 1 juli 1962. På

grund av äganderättsförteckningen skall i regel meddelas lagfart för de däri

upptagna ägarna oberoende av ansökan från deras sida. För vinnande av

lämpligare fastighetsindelning inom förrättningsområdet skall också sammanläggning

i viss omfattning kunna ske oberoende av sakägarnas initiativ.

Såsom omnämndes redan i propositionen (1962: 159) rörande äganderättsutredningslagen

har framställning gjorts om att få lagen tillämplig

även inom Järvsö socken och delar av Mo socken i Gävleborgs län. I samband

med remissbehandlingen härav har lantmäteristyrelsen sökt utröna i

vad mån även andra trakter skulle vara betjänta av tillgång till det nya institutet.

Resultatet av denna undersökning föreligger numera och utvisar

att i åtskilliga län finns betydande områden med fastighetsförhållanden av

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 1963

19

dalakaraktär. Styrelsen föreslår därlör att äganderättsutredningslagen görs

giltig över hela riket. Förslaget har vunnit praktiskt taget allmän anslutning

bland remissorganen.

I ett par remissyttranden har sagts att det skulle varit önskvärt att kunna

bygga på någon tids erfarenhet rörande lagens tillämpning. Jag delar

denna uppfattning men vill också framhålla, att erfarenheter av egentligt

värde på detta område torde kunna samlas endast efter jämförelsevis långvarig

tillämpning av lagen. Så som omständigheterna nu utvecklar sig —

med allt akutare behov av fastighetsrationalisering — är det inte möjligt

att dröja så länge. Fastmera framgår av utredningen att det på sina håll

kan bli aktuellt med äganderättsutredning mycket snart. Här må också erinras

om huru bankoutskottet i ett nyligen avgivet utlåtande (1962:34) antytt

att äganderättsutredningslagen kunde tänkas finna användning i Tornedalen,

där rationaliseringsverksamheten försvåras av stark ägosplittring.

Det mest trängande behovet av äganderättsutredning finns dock i Järvsö,

där eu påbörjad fastighetsreglering, som är synnerligen angelägen och omfattas

med stort intresse av markägarna i det berörda skifteslaget, för sin

fortsatta framgång förutsätter en genomgripande äganderättssanering. Jag

vill därför tillstyrka att äganderättsutredningslagen snarast ändras så, att

dess giltighet inte längre blir begränsad till Kopparbergs län. Lagens blivande

verkningar kommer givetvis att fortlöpande uppmärksammas av myndigheterna,

och i avbidan på betryggande erfarenhetsmaterial torde förordnanden

om äganderättsutredning meddelas endast i överhängande fall eller

där försöksverksamhet finns motiverad.

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom jordbruksdepartementet

utarbetats förslag till lag angående ändring i lagen den 6 juni 1962

(nr 270) om äganderättsutredning, lagfart och sammanläggning av fastigheter

i vissa fall i Kopparbergs län.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget, av

den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av

statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans

Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Raimond Kolk

1 Bilagan, som är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här uteslutits.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 1963

Utdrag av protokoll, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 22 februari

1963.

Närvarande:

justitieråden Romanus,

Digman,

Nordström,

regeringsrådet Holmgren.

Enligt lagrådet den 13 februari 1963 tillhandakommet utdrag av protokoll

över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den

8 februari 1963, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat

förslag till lag angående ändring i lagen den 6 juni 1962 (nr 270) om

äganderättsutredning, lagfart och sammanläggning av fastigheter i vissa fall

i Kopparbergs län.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av revisionssekreteraren Berndt Erneholm.

Lagrådet uttalade:

Bestämmelserna i 1962 års lag om äganderättsutredning, lagfart och sammanläggning

av fastigheter i vissa fall i Kopparbergs län innefatta på åtskilliga

punkter avvikelser från de regler som i allmänhet gälla. Dessa avvikelser

ha ansetts motiverade av de orediga fastighetsförhållanden som råda

i stora delar av Dalarna. När 1962 års lag nu föreslås skola erhålla principiell

giltighet för hela landet, bör det understrykas att bestämmelserna

förutsättas skola tillämpas endast inom områden, där fastighetsförhållandena

ha liknande karaktär som i Dalarna.

Särbestämmelserna om lagfart i 1962 års lag avse bl. a., enligt 13 § sista

stycket, att lagfart skall anses sökt å andra inskrivningsdagen efter det

förrättningen för äganderättsutredning blivit slutligen gällande i vad den

avser vederbörande egendom. Vidare stadgas i 14 § första stycket, att lagfart

ej må meddelas å annan egendom än sådan som är i fastighetsregister upptagen

såsom särskild fastighet eller utgör kvotdel av dylik fastighet; enligt

14 § sista stycket skall, om hinder mot lagfart möter enligt vad i paragrafen

är stadgat, ärendet förklaras vilande i avbidan på hindrets undanröjande.

Vid sin behandling av förslag till 1962 års lag framförde tredje lagutskottet

farhågor för att lagfartsärenden i stort antal skulle bliva vilandeförklarade

på den grund att vederbörliga registreringsåtgärder i anledning av äganderättsutredningen

icke medhunnits. Utskottet uttalade vidare att, såvitt utskottet

kunde bedöma, initiativet till fullföljd av lagfartsärendena, sedan

registreringen genomförts, måste komma från sakägarna själva.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 60 är 1963

21

I anledning av dessa uttalanden vill lagrådet framhålla att, för den händelse

risk anses föreligga att lagfartsärenden skulle i någon större utsträckning

förklaras vilande på grund av att vederbörliga registreringsåtgärder ej

medhunnits, den i 13 § sista stycket angivna tidpunkten, då lagfart skall anses

sökt, rimligen borde framflyttas. Enligt de uppgifter som lämnats lagrådet

bör emellertid registreringen av äganderättsutredning som regel kunna

ske inom den angivna tiden. För de undantagsfall, då registreringen likväl

icke medhunnits utan lagfartsärendet måst förklaras vilande, bör skyldighet

anses åvila inskrivningsdomaren att så snart han erhållit meddelande att

hindret undanröjts självmant fullfölja ärendet och meddela lagfart. Varken

avfattningen av 1962 års lags förevarande stadgande eller vad som förekommit

vid lagens förarbeten kan anses innefatta hinder mot en dylik tolkning.

Med hänsyn till vad nu anförts saknas enligt lagrådets mening anledning att

nu ifrågasätta någon ändring i de här berörda bestämmelserna i 1962 års

lag.

Ej heller i övrigt föranleder det remitterade lagförslaget någon erinran

från lagrådets sida.

Ur protokollet:

Birgitta Liljefors

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 1963

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj. t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

1 mars 1963.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman,

Johansson, af Geijerstam, Holmqvist, Aspling.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Holmqvist, anmäler, efter

gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter, lagrådets den 22

februari 1963 avgivna utlåtande över det den 8 februari 1963 till lagrådet

remitterade förslaget till lag angående ändring i lagen den 6 juni 1962 (nr

270) om äganderättsutredning, lagfart och sammanläggning av fastigheter i

vissa fall i Kopparbergs län.

Efter redogörelse för innehållet i lagrådets utlåtande hemställer föredraganden,

att förslaget, som av lagrådet lämnats utan erinran, måtte jämlikt

S 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Stig Johansson

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 630162

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1963:99 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bemyndigande att försälja viss kronan tillhörig fast egendom, m. m. a1 i texten
  2. 3LU 1963:15 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 6 juni 1962 s. 1 i texten