Sök i Ratio Lex

Angående stöd till barnstugor m. m

1963-03-01 · 28 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 28 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1963:62, Angående stöd till barnstugor m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1963

1

Nr 62

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående stöd till barnstugor

m. m.; given Stockholms slott den 1 mars 1963.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande statsrådet

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ulla Lindström

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen redogöres för vissa av familjeberedningen gjorda undersökningar

rörande barnstugeverksamheten.

För att stimulera kommunerna till en snabb utbyggnad av daghem och

fritidshem — en fördubbling av platsantalet fram till 1970 åsyftas — förordas

en kraftig uppräkning av statens stöd till dessa institutioner. Förslag

till nya statsbidragsregler framlägges.

Årskostnaderna för de nya statsbidragen beräknas, sedan systemet varit

i funktion något år, till ca 25 milj. kr., vilket är inemot 20 milj. kr. mer

än f. n. För nästa budgetår äskas anslag med sammanlagt 16 milj. kr., varav

5 milj. kr. avser anordningsbidrag och 11 milj. kr. driftbidrag.

Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 62

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 62 dr 1963

Utdrag ao protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1 mars

1963.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman,

Johansson, af Geijerstam, Holmqvist, Aspling.

Statsrådet Lindström anför efter gemensam beredning med statsrådets

övriga ledamöter följande.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t på min hemställan (bil. 7

p. 50) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,

till Bidrag till driften av barnstugor för budgetåret 1963/64 beräkna ett reservationsanslag

av 5 300 000 kr.

Jag anhåller nu att få ta upp detta ärende till fortsatt behandling.

I. Inledning

I sitt utlåtande nr 5 till 1962 års riksdag anförde statsutskottet bl. a., att

det mot bakgrunden av den arbetsmarknadssituation, som kunde förväntas

för de närmaste åren, och den ökning av yrkesverksamheten bland mödrarna,

som sannolikt kunde påräknas, vore angeläget, att frågan om omfattningen

och utformningen av statens stöd till barnstugor och liknande

ändamål bleve föremål för en allmän översyn. Därvid kunde en kartläggning

även behöva ske av de åtgärder som hittills vidtagits. Därjämte borde

så långt möjligt söka bedömas det framtida behovet av daghemsplatser.

Utskottet förutsatte, att denna översyn skulle kunna bedrivas skyndsamt.

I anledning av vad statsutskottet sålunda anfört hemställde riksdagen

(skrivelse nr 5) om den av utskottet begärda översynen.

Kungl. Maj :t tillsatte den 6 juni 1962 en beredning — familjeberedningen1

l Statsrådet Ulla Lindström (ordförande), landstingsdirektör N. G. Albinsson, professor

R. Bentzel, fru Barbro Bornedal, barnavårdsdirektör K.-E. Granath, professor Georg

Karlsson, kassörskan Maj-Lis Landberg, journalist Kerstin Lundberg, fil. kand. Linnea

Nyman, byrådirektör B. Rehnberg, med. dr. B. Söderling och fru Katarina Wilandh.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 62 är 1963

3

— jned uppgift att kartlägga och analysera olika problem i anknytning till

samhällets service för barnfamiljerna in. in. Beredningen har som första

arbetsuppgift upptagit frågan om det statliga stödet till barnstugorna och

därmed sammanhängande problem i syfte att möjliggöra ett förslag om

stimulansåtgärder för barntillsynen att föreläggas 1963 års riksdag. För

att kartlägga den aktuella tillgången och efterfrågan på platser för tillsyn

av barn i förskoleåldern och huvudmännens synpunkter på situationen har

beredningen genom en enkät inhämtat uppgifter i denna fråga från ett

100-tal kommuner. Vidare har intervjuer genomförts med ca 700 sökande

i vänteköerna till daghem. Det insamlade materialet har bearbetats i vissa

avsnitt för att ge underlag för bedömning av hur bl. a. det ekonomiska

stödet lämpligen bör utformas.

Familjeberedningens undersökningar och analyser samt ett i anslutning

härtill inom socialdepartementet utarbetat förslag till nya regler för det

statliga stödet till barnstugorna har redovisats i en den 30 januari 1963 dagtecknad

promemoria om barnstugor (stencilerad).

över promemorian har yttranden avgivits av socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen,

skolöverstyrelsen, bostadsstyrelsen, Svenska stadsförbundet,

Svenska landskommunernas förbund, Svenska arbetsgivareföreningen,

Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation,

Sveriges akademikers centralorganisation och Sveriges förskollärares

riksförbund. II.

II. Gällande bestämmelser m. m.

Med barnstugor avses i barnavårdslagen barnavårdsanstalter, vilka regelbundet

tar emot barn för begränsad del av dygnet, såsom lekskolor, daghem

och fritidshem. Vid lekskolorna tas barn i förskoleåldern emot under kortare

tid, 3—3,5 timmar om dagen. Lekskolornas främsta uppgift är att ge

barnen kontakt med andra miljöer och som en förberedelse för skolarbetet

vänja dem vid gruppsamvaro. Daghemmen avses för barn i förskoleåldern

och tillgodoser barnens behov av tillsyn och omvårdnad under den del avdagen

då föräldrarna är borta från hemmet på grund av förvärvsarbete.

Fritidshemmen avses för barn i den lägre skolåldern och lämnar tillsyn

under den skolfria delen av dagen.

Vid sidan av nämnda institutioner finns s. k. familjedaghem. Härmed avses

enskilda hem som upplåtes för att under dagen ge vård och tillsyn åt

barn. Många familjedaghem ordnas privat. I betydande utsträckning organiseras

dock denna verksamhet av barnavårdsnämnderna, som utövar viss

kontroll av hemmens lämplighet. Verksamheten är ej reglerad i författning.

1* Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 62

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 62 dr 1963

För närvarande kan anordningsbidrag till barnstugor erhållas från allmänna

arvsfonden, medan bidrag till driften av barnstugor utgår från ett

riksstatsanslag.

Enligt hittills tillämpad praxis för bidrag ur allmänna arvsfonden har

anordningsbidrag till barnstugor utgått med högst 1 400 kr. per plats, dock

högst 50 procent av de verkliga kostnaderna. För att inte anstränga fondens

resurser för mycket har emellertid Stockholms stad och Göteborgs

stad generellt uteslutits från möjlighet att erhålla bidrag till barnstugor

ur arvsfonden. För övriga huvudmän motsvarar nuvarande byggnadsbidrag

i genomsnitt ca 20 procent av byggnadskostnaderna i fråga om daghem och

ca 30—35 procent i fråga om lekskolor.

Bidrag från arvsfonden brukar även utgå till anskaffning av inventarier

och annan utrustning vid barnstugor. Sådant bidrag har i regel beviljats

med hälften — i vissa fall med upp till två tredjedelar — av de verkliga

kostnaderna.

Statsbidrag till driften av barnstugor utgår i form av bidrag till avlönande

dels av föreståndare, som med godkända vitsord genomgått statsunderstött

förskoleseminarium eller av socialstyrelsen förklarats skickad att förestå

barnstugor, och dels av övriga befattningshavare som äger sådan utbildning.

Bidraget utgår fr. o. m. budgetåret 1962/63 med följande belopp för befattningshavare

och år.

Ortsgrupp 3 Ortsgrupp 4 Ortsgrupp 5

Daghem och fritidshem 4 900 5 200 5 500

Lekskolor 1 750 1 850 1 950

Bidrag utgår f. n. till kommun, stiftelse, förening eller industriföretag,

under förutsättning att barnstugan av socialstyrelsen prövas fylla ett inom

orten förefintligt behov. Statsbidraget beviljas och utbetalas av socialstyrelsen.

Det utgår för budgetår i efterskott. Efter utgången av halva budgetåret

kan dock högst hälften av statsbidraget utbetalas i avräkning på

det slutliga statsbidraget för budgetåret.

Till s. k. jordbruksdaghem utgår statsbidraget med högst 60 procent av

driftkostnaderna. III.

III. Familjeberedningens undersökningar

Kvinnornas förvärvsarbete

Familjeberedningen har såsom en bakgrund till sina överväganden lämnat

vissa uppgifter och synpunkter rörande utvecklingen av kvinnornas

förvärvsarbete. Beredningen anför härom följande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 62 dr 1063

5

Utvecklingen av den kvinnliga yrkesintensitetcn belyses av inkomststatistiken,

folkräkningarna samt de särskilda arbetskraftsundersökningarna.

Dessa tre källor bygger emellertid på sinsemellan olika definitioner av begreppet

förvärvsarbetande, vilket försvårar direkta jämförelser. Folkräkningarna

har sålunda en snävare avgränsning av begreppet än vad de arbetskraftsundersökningar

har, som under senare tid tilldragit sig stort intresse

när det gällt att mäta den kvinnliga yrkesverksamheten1. Då sistnämnda

undersökningar pågått endast under de senaste åren, är man dock

vad beträffar den mera långsiktiga utvecklingen hänvisad till uppgifter

från i första hand folkräkningarna.

Enligt arbetsmarknadsstyrelsens arbetskruftsundersökning i augusti 1962

uppgick antalet förvärvsarbetande kvinnor i åldern 18—54 år med hemmavarande

barn under 7 år till i runt tal 200 000. Av dessa var ca 180 000

gifta och 20 000 ogifta eller förut gifta, vilket utgör 36,7 % resp. 55,8 %

av totala antalet gifta resp. ogifta kvinnor med barn under 7 år. Av samma

undersökning framgår, att antalet kvinnor på arbetsmarknaden ökat kraftigt

sedan augusti 1961, medan antalet män på arbetsmarknaden varit i

stort sett oförändrat. Andelen yrkesverksamma bland den kvinnliga befolkningen

i åldern 14 år och däröver har under nämnda tidsperiod ökat från

43,3 % till 45,3 % — huvudsakligen beroende på en ökad förvärvsintensitet

bland gifta kvinnor. Den största relativa ökningen redovisas för gruppen

gifta kvinnor med hemmavarande barn under 7 år, nämligen en ökning

av andelen yrkesverksamma från 31,0 % i augusti 1961 till 36,7 % i augusti

1962.

Den kvinnliga förvärvsintensitetens utveckling under en något längre

period framgår av folkräkningarna åren 1950 och 1960. Enligt dessa uppgick

andelen förvärvsarbetande kvinnor år 1950 till 30,0 % av den kvinnliga

befolkningen i åldern 15 år och däröver, och denna andel hade år 1960

stigit till 33,1 %. Dessa procenttal kan som nämnts inte direkt jämföras

med tidigare nämnda procenttal från arbetskraftsundersökningarna. I

båda fallen kan man dock utläsa en tydlig ökning av den kvinnliga yrkesverksamheten

och av arbetskraftsundersökningarna en relativt starkare ökning

under de senaste åren. En förklaring härtill ger bl. a. det rådande läget

på arbetsmarknaden med stor efterfrågan på arbetskraft.

Tendensen till ökad förvärvsintensitet bland gifta kvinnor och då främst

kvinnor med minderåriga barn kan beräknas bestå under 1960-talet. När

1959 års långtidsutredning i sina kalkyler för tiden 1960—1965 utgår från

1 Till den förvärvsarbetande befolkningen hänföres vid folkräkningarna personer,

som vid räkningstillfällct arbetade minst halv norma] arbetstid. Som förvärvsarbetande

räknas vid arbetskraftsundersökningarna alla som under mätveckan arbetade miitst 1

timme som löntagare eller egen företagare eller minst 15 timmar som oavlönad medhjälpare

i företag tillhörigt i husliället ingäende familjemedlem.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 62 dr 1963

en ökning av antalet sysselsatta med 4 % eller 140 000 personer under

nämnda femårsperiod, kan enligt utredningen en sådan ökning endast ske

genom ökad yrkesverksamhet bland gifta kvinnor och genom immigration

av arbetskraft. Inom förstnämnda kategori räknar långtidsutredningen med

en ökning av omkring 110 000 kvinnor under förra och med ytterligare

110 000 under senare delen av 1960-talet.

Familjeberedningen sammanfattar situationen på följande sätt.

Sannolikt kommer en stark efterfrågan på arbetskraft att leda till fortsatt

ökning av yrkesverksamheten bland gifta kvinnor och främst då inom

gruppen gifta med barn under skolåldern, där förvärvsintensiteten hittills

varit lägst men ökningstendensen f. n. är störst. Efterfrågan förefaller att

hittills ha mötts av önskemål hos kvinnorna själva om möjligheter att gå

ut i förvärvslivet redan under barnens förskoleår. Förmodligen blir denna

tendens ännu mer framträdande hos kommande årsklasser som resultat av

ökad utbildning, ökat arbetskraftsbehov, rationaliserat hushållsarbete och

en allmänt förändrad syn på kvinnan i samhället.

Barnstugeverksamhetens omfattning

Vid årsskiftet 1961/62 fanns enligt socialstyrelsens statistik inalles 289

daghem med 9 900 godkända platser. Av dessa platser hade Stockholm 42

procent, Göteborg 13 procent och Malmö 7 procent. Återstående 38 procent

eller 3 700 platser var fördelade på ett 60-tal orter, huvudsakligen större

städer. Av de 289 daghemmen drevs 184 av kommuner, 98 av föreningar och

stiftelser, 5 av industrier och 2 av landsting.

Antalet disponerade platser vid av barnavårdsnämnd godkända familjedaghem

torde uppgå till omkring 5 000, varav ca 1 000 avser barn i den

lägre skolåldern. Antalet platser i familjedaghem fördelar sig på Stockholm

med 25 procent, på Göteborg med 8 procent, på Malmö med 14 procent och

på det övriga landet med 53 procent, varav flertalet är hänförliga till större

städer.

Utbyggnaden av daghemsverksamheten har under senare år varit mycket

obetydlig. Antalet statsbidragsberättigade daghemsplatser har ökat med

ca 450 sedan år 1954. Samtidigt torde emellertid antalet platser utan statsbidrag

ha minskat med ungefär motsvarande antal, varför totalantalet daghemsplatser

varit i stort sett oförändrat under nämnda tid. Däremot har

antalet platser vid av barnavårdsnämnd godkända familjedaghem ökat

från omkring 1 800 år 1954 till omkring 5 000 år 1962.

Antalet platser vid fritidshem beräknas uppgå till ca 2 500, även dessa i

huvudsak belägna i de största städerna och drivna i kommunal regi. Även

antalet platser i fritidshem har varit praktiskt taget oförändrat sedan år

1954.

Antalet godkända platser i lekskola uppgår till ca 20 000, varav 33 pro
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1963

7

cent hänför sig till Stockholm, Göteborg och Malmö. På varje plats kan två

barn tas emot. Omkring 40 000 barn kan sålunda f. n. beredas lekskolevistelse.

Enligt en av socialstyrelsen företagen undersökning vistas 25 procent

av samtliga sexåringar i landet och 10 procent av femåringarna i lekskola.

Omkring 2/3 av antalet lekskolor drivs i kommunal regi, medan övriga

drivs av föreningar och stiftelser samt ett fåtal fall av industriföretag. Ett

50-tal lekskolor drivs i helt privat regi utan statsbidrag. Lekskolorna har

utbyggts snabbare än övriga barnstugor. Under de senaste fem åren har antalet

lekskoleplatser sålunda ökat med i genomsnitt 800 per år (dvs. för

1 600 barn).

Familjeberedningen konstaterar att de senare årens utbyggnad av samhällets

insatser för barntillsynen i huvudsak gällt den utvecklingspsykologiskt

motiverade lekskoleverksamheten, medan utbyggnaden av möjligheterna

till heldagstillsyn för barn till främst förvärvsarbetande mödrar inskränker

sig till ett ökat antal godkända familjedaghem, trots att undersökningar

både åren 1954 och 1962 visar avsevärda vänteköer till plats vid

daghem. Samtidigt visar arbetsmarknadsutvecklingen en ökad yrkesverksamhet

bland kvinnor med barn i förskoleåldern.

Daghem och familjedaghem

Platsbehov

Familjeberedningen bär gjort en undersökning rörande antalet ansökningar

till befintliga daghemsplatser. Undersökningen utvisar att det i oktober

1962 registrerade antalet ansökningar på väntelistor till landets ca

10 000 daghemsplatser kan uppskattas till ca 7 000. Stockholm och Göteborg

representerar 43 procent resp. 20 procent av den registrerade daghemskön

i landet. Enligt undersökningen representerar 100 ansökningar

genomsnittligt 116 barn. Å andra sidan förekommer det att vissa barn anmälts

till flera daghem samtidigt, vilket motiverar en reducering av antalet

ansökningar. Man kan därför vid en bedömning av behovet rimligen

utgå från det faktiska antalet ansökningar och ett barn per ansökan.

De på väntelistorna registrerade ansökningarna till daghemsplats kan

med utgångspunkt från familjeberedningens intervjuundersökning beräknas

representera ett aktuellt behov av ca 5 200 nya platser på de orter, som

redan har daghem. Av detta behov är dock tredjedelen — 1 800 platser —

inte omedelbart aktuellt så till vida som de sökande vid intervjutillfället förklarat

att de behöver två månader eller mer på sig innan de kan ta en

eventuell daghemsplats i anspråk. Ungefär hälften av det aktuella platsbehovet

avser endast daghem medan 44 procent kan tillgodoses genom alternativt

daghem eller familjedaghem.

2* Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 62

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 62 dr 1963

Beträffande de undersökta familjernas sammansättning och sättet för

barntillsynens ordnande m. m. anföres bl. a. följande.

Ettbarnsfamiljerna utgör 62 procent. 79 procent av familjerna har endast

ett barn under 7 år, men en del av dem har därtill barn i åldern 7—12

år. 17 procent av familjerna har två barn under 7 år och tvåbarnsfamiljerna

utgör totalt 30 procent av de sökande. En jämförelse mellan grupperna

förvärvsarbetande resp. icke förvärvsarbetande sökande visar, att andelen

ettbarnsfamiljer ligger några procentenheter högre bland de redan

förvärvsarbetande.

Inom den grupp, som inte redan har förvärvsarbete, skötes nu barntillsynen

i flertalet fall av modern. Bland de redan förvärvsarbetande

är familjedaghemmet den vanligaste tillsynsformen med 38

procent och därefter kommer barnets mor/far med 23 procent, annan släkting

med 16 procent, hemhjälp med 10 procent samt grannar med 7 procent.

Barnets syskon har hand om tillsynen i 3 procent, medan 2 procent

uppges inte erhålla någon särskild tillsyn. Av de sökande reflekterar 23

procent inte alls på plats i familjedaghem, även om sådan kan erhållas. 21

procent skulle vilja ta sådan plats i anspråk endast i avvaktan på daghemsplats,

medan 44 procent är beredda att ta en plats vid familjedaghem, även

om de därigenom avföres från väntelistan till daghem.

Enligt familjeberedningens beräkningar kan endast 3 procent av barnen

till de gifta och 20 procent av barnen till de förvärvsarbetande1 icke gifta

kvinnorna f. n. beredas plats vid daghem, trots att i kalkylen upptagits en

överinskrivning av drygt 10 procent i förhållande till det godkända platsantalet.

Om den organiserade familjedaghemsverksamheten inräknas blir

motsvarande siffror 4—5 procent av de giftas barn, resp. 30 procent av de

icke giftas eller ett medeltal av omkring 7 procent av samtliga förvärvsarbetande

mödrars barn under 7 år.

Ett betydande antal av de här aktuella mödrarna torde endast ha några

timmars förvärvsarbete per vecka. I dessa fall kan tillsynen ofta ordnas

t. ex. genom vistelse på lekskola. Även om tillsynen kan vara fullt tillfredsställande

ordnad med privata arrangemang finns det enligt beredningen

fall då den är otillfredsställande för både mor och barn. Miljön kan vara

olämplig för barnet eller situationen sådan, att modern ängslas för att barnet

far illa eller för att störningar skall uppstå i barnets attityd mot henne

själv.

Såsom tidigare nämnts har familjeberedningen inhämtat vissa uppgifter

från ett 100-tal kommuner inkl. de tre största städerna rörande deras synpunkter

på frågan om tillsynen av barn i förskoleåldern. De tillfrågade

kommunerna har indelats i följande tre grupper:

l Arbetskraftsundersökningarnas mycket rymliga definition av förvärvsarbetande är

dock en felkälla vid bedömning av platsbehovet.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 62 år 1963

9

1. Kommuner med statsbidragsberättigade daghem.

2. Kommuner utan statsbidragsberättigade daghem och med mer än

8 000 invånare.

3. Kommuner utan statsbidragsberättigade daghem och med mindre än

8 000 invånare.

De tillfrågades bedömning av nuvarande tillgång och efterfrågan på

heldagstillsyn av barn framgår av följande tablå.

Platstillgången bedöms vara

Grupp 1

Grupp 2

Grupp 3

Totalt

tillräcklig

35

21

58

38

otillräcklig

65

67

27

53

Ej svar

—

12

15

9

100

100

100

100

Stockholm, Göteborg och Malmö samt närmare 70 procent av kommunerna

inom grupp 1 och 2 anser att nuvarande platstillgång vid daghem och

familjedaghem är otillräcklig. Det visar sig också att större kommuner anser

platstillgången otillräcklig i större utsträckning än de mindre kommunerna,

trots att de förra förfogar över praktiskt taget alla nu befintliga

daghemsplatser. Inom grupp 3 har endast 27 procent ansett att behov av

åtgärder för barntillsyn över huvud taget föreligger.

Som anledning till den aktuella platsbristen anges av kommunerna i

grupp 1 bl. a. att kommunernas insatser på detta område inte kunnat hålla

jämn takt med behovsutvecklingen. Andra områden av den kommunala

verksamheten har ställt stora krav på ekonomiska och personella resurser,

samtidigt som man kunnat notera en kraftig befolkningsökning och en

starkt ökad efterfrågan på daghemsplatser. I de största städerna synes huvudmännen

för barnstugeverksamheten ha haft svårt att vinna gehör hos

de anslagsbeviljande myndigheterna för en nödvändig utbyggnad.

Kommunerna inom grupp 2 har av skilda anledningar hittills valt att lösa

tillsynsfrågan med hjälp av familjedaghem. Flera av dem anser dock, att

daghem nu borde byggas som komplement till familjedaghemmen. Som skäj

härför anföres att det är önskvärt att mödrarna skall kunna välja tillsynsform

och att det också är nödvändigt för vissa barn, för vilka familjedaghem

visat sig vara en mindre lämplig tillsynsform.

Bland de kommuner, som ännu inte har någon organiserad heldagstillsyn

men som anser att behov kan föreligga, synes frågan blivit aktuell först

helt nyligen. Utredningar har påbörjats i flera sådana kommuner för att

undersöka vilka åtgärder som är motiverade och möjliga att realisera.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1963

Kommunernas utbyggnadsplaner

Av familjeberedningens undersökningar framgår att av de undersökta

kommunerna 14 redovisar utbyggnadsplaner, som med relativt stor säkerhet

kommer att förverkligas inom de närmaste två åren. I samtliga fall

rör det sig om större städer, som redan har daghemsverksamhet. Nämnda

planer innefattar en utbyggnad under 1063 om sammanlagt 739 nya platser,

varav 535 hänför sig till Stockholm, Göteborg och Malmö. För år 1964

redovisas planer för ytterligare 250 nya platser.

Mindre definitiva utbyggnadsplaner redovisas av 19 kommuner, varav 11

även ingår bland ovannämnda kommuner med fasta utbyggnadsplaner. Uppräknat

för hela landet på grundval av nuvarande fördelning av daghemsverksamheten

beräknas planer föreligga för en utbyggnad av 940 platser

1963, 1 300 platser 1964 och 1 100 platser åren 1965—1966 eller totalt omkring

3 300 platser under de närmaste fyra åren. Därtill kommer att ett förhållandevis

stort antal kommuner f. n. har daghemsfrågan under utredning.

Familjeberedningen konstaterar att utbyggnadsplaner och pågående utredningar

ger intryck av ett ökat delvis nyväckt intresse för daghemsfrågan

på kommunalt håll. Trots den ökade aktiviteten i kommunerna redovisar

dock två tredjedelar av de tillfrågade kommunerna varken utbyggnadsplaner

eller pågående utredningar.

Den av kommunerna planerade utbyggnaden kommer endast att täcka

en del av den nu föreliggande bristen på daghemsplatser. Av familj eberedningens

undersökningar framgår att det huvudsakligen är kostnaderna och

den bristande planeringen som verkar återhållande på utbyggnaden av

daghem.

Av tillfrågade kommuner med otillräckligt platsantal har närmare 60

procent angivit driftkostnaderna som en av de främsta återhållande faktorerna

för en utbyggnad. Även investeringskostnaderna verkar återhållande

i vissa fall.

Detta gäller särskilt de mindre kommunerna men även några större

städer.

Eftersläpande planering påverkar utbyggnadstakten särskilt hos de större

kommunerna. Familjeberedningen anför härom bl. a. följande.

Eftersläpningarna i planering avser dels den allmänna planeringen av

barnstugeverksamhetens omfattning och utformning dels att institutionsbehovet

för kollektiv barntillsyn inte beaktats vid bebyggelseplaneringen.

I de typiska inflyttningskommunerna har sålunda planeringen av den organiserade

barntillsynen inte hållit jämna steg med befolkningstillväxten

och den ökade yrkesverksamheten bland mödrarna. I andra kommuner

synes frågan om barntillsynen för de förvärvsarbetande mödrarna tidigare

ha rönt ett ringa intresse. Mycket få kommuner har planlagt dessa frågor

för flera år framåt med sikte på att tillgodose e-tt kartlagt eller uppskattat

behov.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 dr 1963

11

Bland de undersökta kommunerna med daghemsverksamhet synes bristen

på daghemsplatser i stor utsträckning vara koncentrerad till nya

bostadsområden, där det finns en stor andel unga familjer med småbarn.

Där har behovet av barnstugor inte uppmärksammats vid bebyggelseplaneringen,

varför varken lämplig tomtmark eller lokaler i befintliga

hus finns att tillgå för daghem. Ofta är detta resultat av ett bristande

samarbete mellan de bebyggelseplanerande och de barnavårdande organen.

Även bristen på förskollärare har av flera kommuner angivits som en

starkt återhållande faktor på utbyggnadstakten. Familjeberedningen upplyser

att enligt beredningens kommunundersökning ett 30-tal förskollärartjänster

i landet kan beräknas vara vakanta. Närmare två tredjedelar av

dessa hänför sig till daghemmen. Dessutom beräknas ca 150 förskollärartjänster

uppehållas av personal utan förskollärarutbildning.

Kostnader och finansering

Driftkostnaderna per daghemsplats och år beräknas av familjeberedningen

för år 1963 komma att uppgå till i genomsnitt ca 4 700 kr., motsvarande

25 kr. per barn och utnyttjad vårddag. Härvid har beredningen utgått

ifrån den genomsnittliga beläggningsfrekvensen, enligt vilken varje daghemsplats

utnyttjas 186 dagar per år. Personalkostnaderna beräknas utgöra

78 procent av de totala kostnaderna.

Kostnaderna för daghemmens drift täckes av avgifter från barnens föräldrar,

statsbidrag och av huvudmän tillskjutna medel. I vissa fall erhålles

bidrag i mindre omfattning även från annat håll såsom arbetsgivare,

ideella sammanslutningar m. fl.

Föräldraavgifternas andel av driftkostnaderna skiftar mellan olika kommuner.

Då daghemmen f. n. till stor del utnyttjas av ensamstående eller annan

förälder, som är direkt beroende av sitt förvärvsarbete för familjens

försörjning är avgifterna genomsnittligt relativt låga.

Statsbidragets andel av driftkostnaderna kan för år 1963 beräknas utgöra

11 procent av totalkostnaden. Härvid har förutsatts en personalorganisation

med en bidragsgrundande befattningshavare på tio platser. Då antalet

befattningshavare för vilken bidrag utgår, i genomsnitt för hela landet

ligger något högre, uppgår statsbidraget i genomsnitt till ca 9 procent av

driftkostnaden.

Vad angår investeringskostnaderna uppger familjeberedningen att det enligt

tillgängliga uppgifter synes vara möjligt att uppföra ett daghem med

godtagbar standard för en anläggningskostnad av 6 000—8 000 kr. per daghemsplats

vid 1962 års prisnivå. Kostnaderna för inventarier beräknas uppgå

till 900 kr. per plats.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 62 dr 1963

Fritidshem

Av de av familjeberedningen tillfrågade kommunerna har ett tiotal sagt

sig ha planer på att inom de närmaste åren bygga ut fritidshemsverksamheten

eller påbörja sådan verksamhet. På grundval av de angivna utbyggnadsplanerna

kan man räkna med att det för hela landet planeras en utbyggnad

med omkring 150 platser i fritidshem under 1963, 370 platser under 1964

och omkring 440 platser under åren 1965—1966. Liksom för daghemmen utgör

bristande planering och kostnaderna för verksamheten de främsta återhållande

faktorerna för en önskvärd utbyggnad av fritidshemsverksamheten.

Driftkostnaderna för fritidshemmen uppskattas för år 1963 komma att

uPPgå till 2 200 kr. per plats eller ca 16 kr. per dag och utnyttjad plats.

Föräldraavgifterna beräknas uppgå till i genomsnitt 10—15 % av driftkostnaderna

och statsbidraget till 8—10 %, medan återstoden utgör kommunernas

nettokostnader, i vissa fall med avdrag för mindre bidrag från

annat håll.

Lekskolor

Av familjeberedningens kommunundersökning har framgått hl. a. följande.

92 procent av de tillfrågade kommunerna med över 8 000 invånare (utom

de tre storstäderna) har lekskoleverksamhet men inte någon av kommunerna

med mindre än 8 000 invånare. 86 procent av den förstnämnda gruppen

anser nuvarande platstillgång otillräcklig, medan 11 procent anser att

platsbehovet är tillgodosett. Bland de mindre kommunerna, som nu inte

har någon lekskoleverksamhet, anser 45 procent att behov av lekskolor inte

föreligger på orten. I flertalet fall hänvisar man till det ringa befolkningsunderlaget

och den glesa bebyggelsen.

Flertalet tillfrågade kommuner med mer än 8 000 invånare planerar utbyggnad

av lekskoleverksamheten inom de närmaste åren. Med utgångspunkt

från de angivna utbyggnadsplanerna kan man räkna med ett nytillskott

av omkring 1 850 platser (för dubbla antalet barn) under år 1963 och

2 500 platser under 1964. De främsta återhållande faktorerna för utbyggnaden

är även här eftersläpande planering och kostnaderna för verksamheten.

Driftkostnaderna beräknas för år 1963 uppgå till 1 400 kr. per lekskoleplats

(700 kr. per barn). Föräldraavgifterna uppgår till mellan 20 och 30 %

av driftkostnaderna och statsbidraget beräknas för innevarande budgetår

täcka ca 7 procent av kostnaderna.

Anläggningskostnaderna beräknas för år 1963 uppgå till omkring 4 000

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 dr 1966

kr. per lekskoleplats, vartill kommer inventariekostnader med omkring 650

kr. per plats.

IV. Familjeberedningens förslag till utbyggnad

Förbättrad planering

Familjeberedningen tar upp frågan om åtgärder för att åstadkomma en

förbättrad planering av kommunala åtgärder för barntillsynen. Beredningen

framhåller att trots det stigande intresset och den ökade förståelsen för

betydelsen av kommunal service på området har frågan ännu inte tillräckligt

uppmärksammats av ett förhållandevis stort antal kommuner. Olika

möjligheter bör därför prövas för att öka intresset hos de lokala myndigheterna

samt göra det möjligt för dem att lättare kunna följa behovsutvecklingen

på området och i tid vidtaga erforderliga åtgärder. På initiativ av beredningen

har de tre närmast berörda ämbetsverken — socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen

och bostadsstyrelsen — bildat en central samarbetsgrupp.

Dennas uppgift är att lämna fortlöpande informationer till kommunerna

om folkökning, sysselsättning och kvinnlig yrkesverksamhet inom

olika bebyggelsecentra och om aktuella tekniska, ekonomiska och organisatoriska

villkor och förutsättningar för anordnare av daghemsverksamhet.

På det lokala planet torde en ökad aktivitet kunna befrämjas av ett samgående

mellan de myndigheter som beträffande verksamhetsfältet motsvarar

de nämnda centrala ämbetsverken nämligen barnavårdsnämnden, den

lokala arbetsförmedlingen och förmedlingsorganet för bostadsförsörjning.

I ett samarbetsorgan mellan dessa tre myndigheter kan eventuellt också

ingå representanter för kvinnoorganisationerna på orten. Familjeberedningen

uttrycker förhoppningen att den centrala samarbetsgruppen kommer

att utfärda rekommendationer i denna riktning.

Daghem och familjedaghem

Familjeberedningen erinrar om att åsikterna sedan gammalt är delade

om daghemsmiljöns värde för barnens fostran och utveckling till social anpassning.

Beredningen anför vidare bl. a. följande.

Med den höga standard, som utbildad personal och goda lokaler har givit

daghemsverksamheten i vårt land, åtnjuter den ett förtroende, som inte

rubbas av det faktum, att en del barn inte kan finna sig tillrätta i ett barnkollektiv,

som omfattar hela dagen. Även om den individuella vård, som

hemmet ger, kan vara att föredraga — särskilt för barn i de lägsta åldrarna

och där det finns syskon i hemmet — har man att utgå från det faktiska

förhållandet, att endabarnsproblemen berör hälften av alla barnfamiljer,

att upp till ett par hundra tusen mödrar med barn under 7 år har förvärvs
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 dr 1963

arbete i större eller mindre utsträckning och att endast en ringa andel av

dessa kan få frågan om barntillsynen löst genom de omkring 14 000 platserna

i daghem och kontrollerade familjedaghem. I många fall ordnas tillsynen

ändå på ett tillfredsställande sätt, men familjeberedningens vänteköundersökning

tyder på att förhållandena kan vara instabila och barntillsynen

allt annat än tryggt och väl ordnad. Härtill kommer att flera faktorer

väntas medverka till en fortsatt stegrad förvärvsintensitet bland mödrarna.

Från dessa utgångspunkter har familjeberedningen ansett det angeläget

att öka tillgången på kollektivt organiserad barntillsyn. Beredningen

framhåller, att det är svart att med anspråk på någon precision mäta det

verkliga behovet av organiserad heldagstillsyn inom riket, inte minst emedan

en ökad platstillgång i sig självt inbjuder till en ökad efterfrågan från

sådana som tidigare inte ansett det lönt att anmäla sig som sökande. Enbart

för det otillfredsställda behov som visat sig i vänteköerna erfordras en ökning

av nuvarande antal daghemsplatser (10 000) med ca 50 %. Om hänsyn

tages dels till det ovannämnda latenta behovet och dels till den ökning

av de gifta kvinnornas yrkesverksamhet, som kan väntas under 1960- talet, förutsatt att tendensen från de senaste folkräkningarna står sig, torde

det inte innebära någon överskattning att ange platsbehovet fram till

1970 till motsvarande minst en fördubbling av nuvarande platstillgång.

Detta innebär i runt tal 20 000 daghemsplatser som en målsättning för år

1970. Även med ett ökat statsstöd till uppmuntran av en sålunda eftersträvad

utbyggnad, torde man få räkna med att utbyggnadstakten blir ojämn,

särskilt under de första åren, då tillskottet av nya förskollärare inte förmår

täcka både nuvarande vakanser och de nya personalbehov som en utbyggnad

av barnstugeverksamheten föranleder.

Vad angår familjedaghemmen framhåller familjeberedningen att de tillför

barntillsynsverksamheten en viss elasticitet. Vid ökad efterfrågan på

barntillsyn är det lättare för barnavårdsmyndigheterna att intensifiera rekryteringen

av familjedaghem än att förmå kommunen att besluta om nya

daghem. På mindre orter, där efterfrågan ej är tillräcklig för ett daghem,

är familjedaghemmen en lämplig lösning.

Av familjeberedningens vänteköundersökning framgår, att en fjärdedel

av sökandena till daghemsplats bestämt avvisar alternativet familjedaghem

och ytterligare en fjärdedel betraktar familjedaghemmen som ett sämre

alternativ än daghemsvård. Bland orsakerna härtill angives bl. a. att

den pedagogiska kvaliteten hos familjedaghemsmammorna inte kan jämföras

med den utbildade daghemspersonalens. Med en ökad rådgivningsoch

kursverksamhet för familjedaghemsmammor kan huvudmännen minska

men inte undanröja denna olägenhet. De för- och nackdelar, som är förknippade

med de olika formerna av barntillsyn, må uppväga varandra el
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 62 år 1963

15

ler icke. Oberoende av i hur hög grad de sökande på efterfrågesidan låter

sig vinnas för det ena eller andra alternativet av tillsyn för sina barn, har

en intensifiering av familjedaghemsverksamheten också sina gränser, framhåller

beredningen. Särskilt i större orter och städer erbjuder arbetsmarknaden

numera så många konkurrenskraftiga arbetstillfällen, att antalet

hemmafruar med intresse att binda sin tid vid tillsynen av dagbarn, knappast

kan ökas i någon större omfattning. Den avgörande utbyggnaden på

större orter måste därför enligt familjeberedningens mening ske i form av

nya daghem.

Fritidshem

Familj eberedningen anser det angeläget att få till stånd en ökad utbyggnadstakt

av fritidshemmen.

Målet för en utbyggnad under 1960-talet bör — liksom för daghemmen

— kunna sättas till åtminstone en fördubbling av nuvarande platsantal, dvs.

från nuvarande ca 2 500 platser till 5 000. På grundval av angivna utbyggnadsplaner

torde man kunna räkna med ett tillskott av 150 platser 1963

och 370 platser 1964.

Lekskolor

Familjeberedningen uppger att kommunernas utbyggnadsplaner för de

närmaste åren upptar en relativt stor andel lekskoleprojekt. Kommunerna

har sålunda prioriterat den barnstugeverksamhet som varit lättast att

anordna: den för vilken det varit billigast att bygga och mindre svårt att

rekrytera personal till och som appellerat till alla småbarnsfamiljer som

varande i lika mån intresserade av lekskolans pedagogiska värden. Enligt

de uppgifter som familjeberedningen insamlat är f. n. kommunernas nettodriftkostnad

per daghemsplats omkring 2 000 kr. per år högre än per lekskoleplats.

Det vitsordas vidare att tjänstgöring vid lekskola utövar en större

lockelse på förskollärarna än anställning vid daghem. Dessa omständigheter

avspeglas i de utbyggnadsplaner som redovisats i familjeberedningens

kommunundersökning. Med utgångspunkt från de i undersökningen angivna

planerna kan man räkna med ett nytillskott för hela landet av omkring

1 850 lekskoleplatser under 1963 och ca 2 500 lekskoleplatser under 1964.

Familjeberedningen konstaterar, att lekskolorna synes ha en egen inneboende

växtkraft. De ökar hastigt i antal även med nuvarande statsstöd, varför

ytterligare stimulansåtgärder ej synes nödvändiga.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1963

Finansiering

Förutom bristande planering är kostnadsfrågan en återhållande faktor

vid utbyggnaden av daghemsverksamheten. Förutom av tillskott från huvudmännen

finansieras barnstugeverksamhelen i huvudsak av föräldraavgifter

och statsbidrag.

Föräldrarnas avgifter för barnens vård uppgår f. n. till ca 20 procent av

sj älvkostnaderna.

Då daghemmen f. n. till stor del utnyttjas av barn till föräldrar med svag

familjeekonomi — barn till ensamma föräldrar beräknas disponera ca 40

procent av platsantalet — anser familjebcredningen, att man inte kan uppnå

någon påtaglig minskning av kommunernas utgifter genom höjning av

föräldraavgifterna. Vid en större utbyggnad av daghemsverksamheten kan

visserligen nuvarande överrepresentation av barn till ensamstående förälder

samt till föräldrar med lägre inkomster komma att minska och andra

grupper barn beredas plats i större utsträckning än nu. Detta kan i sin tur

medföra att kommunerna får en något större inkomst av föräldraavgifterna

genom att högsta avgift erlägges för en större andel av barnen. Vidare

skulle en generell höjning av avgifterna kunna vara befogad med hänsyn

till pris- och löneutvecklingen. Men resultatet av sådana avgiftshöjningar

torde under alla förhållanden bli av mindre betydelse ur allmän finansieringssynpunkt.

Man borde därför enligt familjeberedningen nöja sig med

den målsättningen för föräldraavgifterna, att de skall motsvara i genomsnitt

25 procent av daghemskostnaden. En större höjning av föräldraavgifterna

skulle kunna medföra den konsekvensen att mödrarna försöker

ordna tillsynen på ett billigare men ur allmän social och barnavårdande

synpunkt kanske mindre lämpligt sätt. Till en del skulle väl också höga avgifter

kunna förorsaka kommunerna andra kostnader i form av socialhjälp

till familjer, som inte kan betala dem.

Vad tidigare sagts angående avgifter vid daghem gäller även för fritidshem.

Familjeberedningen understryker till slut starkt behovet av en uppräkning

av statsbidraget, som kan stimulera kommunerna till nödvändiga ökade

insatser för utbyggnad av institutioner för främst de förvärvsarbetande

mödrarnas barn. Beredningen anför härom följande.

Med hänsyn till den betydelse, som kostnadsfrågan har för kommunernas

inställning till barnstugeverksamheten, kan en utbyggnad av önskvärd

omfattning knappast uppnås utan att proportionen mellan statens och

kommunernas andel av kostnaderna ökar. En ökning av statsbidragen bör

enligt familjeberedningens uppfattning omfatta både drift- och investeringskostnaderna.

Närmast gäller detta daghems- och fritidshemsverksamheten

som i konkurrensen med lekskolorna befinner sig i underläge. Detta

betyder dock inte att familjeberedningen betraktar ett oförändrat stöd till

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1963

17

lekskoleverksamheten som något för alltid givet. En utbyggnad av lekskoleverksamheten

är utan tvivel ett starkt önskemål inte minst för landsbygdens

hem. Familjeberedningen kommer i fortsättningen att behandla frågan

om lekskolornas utveckling.

Y. Förslag till nya statsbidragsregler

På grundval av familjeberedningens i det föregående refererade undersökningar

och analyser har frågan om reglerna för statens stöd till barnstugeverksamheten

övervägts i socialdepartementet. I promemorian anföres

i huvudsak följande.

Av familjeberedningens i det föregående redovisade undersökningar framgår,

att antalet platser vid lekskolorna ökat kraftigt, medan platsantalet vid

daghem och fritidshem varit praktiskt taget oförändrat sedan 1950-talets

början. En av anledningarna härtill är tydligen, att det för huvudmännen

— även efter den förra året beslutade höjningen av driftbidraget till daghemmen

— varit väsentligt dyrare att anordna och driva daghem och fritidshem

än lekskolor. Från denna synpunkt är en förstärkning av det statliga

stödet till anordnande och drift av daghem och fritidshem motiverad. Vad

lekskolorna beträffar synes en fortsatt utbyggnad kunna förväntas även

utan den stimulans som ett vidgat statsstöd är avsett att ge. En ökad bidragsgivning

bör därför koncentreras på daghem och fritidshem.

Mot det nuvarande anordningsbidraget har kritik riktats väsentligen i två

avseenden. Dels anses bidragsbeloppet otillräckligt främst beträffande daghemmen.

Dels föreligger inte någon författningsenlig rätt till bidrag, eftersom

bidragsfrågan prövas i varje särskilt fall med beaktande av medelstillgången

i allmänna arvsfonden. Visserligen har ännu ingen ansökan om

bidrag till uppförande av barnstugor avvisats på grund av medelsbrist (för

de två största städerna har som nämnts gällt särskilda förhållanden). För

att ge önskad stadga åt bidragsverksamheten bör det likväl övervägas att

reglera denna i författning såvitt angår daghem och fritidshem. Medel till

uppförande av sådana institutioner bör därvid anvisas från ett riksstatsanslag

och inte ur arvsfonden.

Det nya statsbidraget synes böra avvägas så, att det normalt täcker

ungefär samma andel av byggnadskostnaderna för daghem och fritidshem

som arvsfondsbidraget nu gör i fråga om lekskolorna, dvs. ca eu tredjedel.

Från denna utgångspunkt bör bidraget fastställas till 2 500 kr. per plats,

dock högst motsvarande halva anläggningskostnaden. Bidrag bör vidare

utgå till både ny- och ombyggnad av lokaler. Genom det föreslagna bidrags
-

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 dr 1963

beloppet skulle stödet till daghem och fritidshem vid nybyggnad höjas till

samma nivå som man genomsnittligt uppnår med statsbidragen till skollokaler

inom det obligatoriska skolväsendet. Vid ombyggnad torde statsbidraget

komma att täcka ca hälften av ombyggnadskostnaderna.

Bidrag med ovan angivet belopp bör också utgå till lokal som anordnas så,

att den kan användas lika väl för daghem som för lekskola. På senare år

har man experimenterat med kombinationslokaler, som medger en omställning

från det ena till det andra användningssättet. De möjligheter detta innebär

till anpassning efter behov, som kan variera inom olika årsgrupper

barn, bör uppmuntras genom att det högre investeringsbidraget får omfatta

även sådana för daghemsverksamhet anpassade lekskolelokaler.

Ifrågavarande bidrag bör utgå till kommun, förening eller stiftelse samt

beviljas och utbetalas av socialstyrelsen. Bidraget bör utbetalas i efterskott

och säkerställas med erforderliga förbindelser av mottagaren. Förskott på

statsbidraget bör kunna lämnas med upp till tre fjärdedelar av det beviljade

bidragsbeloppet.

De nya bidragsbestämmelserna bör träda i kraft den 1 juli 1963.

Bidrag till anordnande av vanliga, icke kombinerbara lekskolor liksom

till inventarier för barnstugor av skilda slag förutsättes få utgå som hittills

av tillgängliga medel i allmänna arvsfonden.

Av familjeberedningens uträkningar framgår, att driftkostnaderna vid

daghemmen nu kan beräknas till ca 4 700 kr. per plats och år. Motsvarande

kostnader utgör vid fritidshemmen ca 2 200 kr. och vid lekskolorna ca 1 400

kr. Statsbidrag enligt nuvarande regler beräknas täcka ca 10 procent av

totalkostnaderna vid daghem och fritidshem samt ca 7 procent vid lekskolor.

Statsbidraget motsvarar ca 500 kr. per plats vid daghemmen, ca 350 kr.

per plats vid fritidshemmen och ca 100 kr. per plats vid lekskolorna, allt

för år räknat. Med frånräknande av statsbidragen och inflytande föräldraavgifter

kan huvudmännens nettokostnader, räknat per plats, f. n. uppskattas

till ca 3 300 kr. vid daghemmen, ca 1 600 kr. vid fritidshemmen och ca

1 000 kr. vid lekskolorna.

Driftbidraget till barnstugorna utgår f. n. i form av lönebidrag för personal,

som besitter viss formell kompetens. Den ursprungliga avsikten med

denna anknytning var att försäkra sig om att huvudmännen skulle anställa

kvalificerad personal och inte ge avkall härpå, önskvärdheten av att utbildad

och kompetent personal tar hand om barnen i den kollektiva heldagsvården

råder det emellertid allmän enighet om numera. Det anses ingå

i en god daghemsstandard. Endast där knappheten på kvalificerad personal

har gjort — såsom på senare år— att huvudmännen inte lyckats uppbringa

arbetskraft med förskollärarutbildning, har de nöjt sig med personal

som inte uppfyllt de allmänt accepterade fordringarna. Därvid har de

emellertid gått miste om statsbidraget, och detta kan ha minskat deras in
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1963

19

tresse att uppehålla driften vid institutionerna och kan ha motverkat en

eljest önskvärd utbyggnad av dem. Det nuvarande systemet har också —

särskilt vid personalbyten — medfört åtskilligt administrativt besvär.

Att man anknyter rätten till statsbidrag till en viss formell kompetens

hos personalen vid den verksamhet som understödjes är ovanligt. Utvecklingen

har på senare år gått i motsatt riktning; preciserade kompetensvillkor

har avskaffats eller ersatts med allmänna föreskrifter om utbildning

och erfarenhet. Det synes inte erforderligt att beträffande driftbidraget till

barnstugor fasthålla vid anknytningen till vissa utbildningskrav, som allmänt

torde respekteras.

Från dessa utgångspunkter föreslås, att i stället för den nuvarande bidragskonstruktionen

införes ett driftbidrag med visst belopp för plats och

år. Samtidigt bör bidragsnivån höjas vid daghem och fritidshem. Det synes

rimligt, att huvudmännen — vanligen kommunerna — svarar för åtminstone

hälften av driftkostnaderna. Om man såsom familjeberedningen förutsatt

räknar med avgiftsinkomster motsvarande en fjärdedel av kostnaderna,

skulle statsbidraget avvägas så, att det ungefärligen täcker den återstående

fjärdedelen. Statsbidrag föreslås utgå vid daghem med 1 200 kr.

och vid fritidshem med 500 kr. för plats och år. I jämförelse med nuvarande

förhållanden innebär förslaget en höjning i fråga om daghemmen med ca

140 procent och i fråga om fritidshemmen med drygt 40 procent. Bidraget

till lekskolorna föreslås utgå med 100 kr. per plats, vilket i stort sett motsvarar

nuvarande bidragsnivå.

Nuvarande regler i fråga om bidragsmottagare, bidragets fastställande

och utbetalning m. m., torde i huvudsak kunna bibehållas. Statsbidraget

till jordbruksdaghem bör utgå enligt oförändrade grunder.

De nya statsbidragen bör tillämpas fr. o. m. den 1 juli 1963.

Vid en höjning av det statliga stödet till daghem och fritidshem uppkommer

frågan om någon form av statsbidrag bör införas även till den organiserade

familjedaghemsverksamheten. Det får anses önskvärt, att institutionsvårdens

utbyggnad inte sker på bekostnad av familjedaghemsverksamhetens.

En sådan utveckling förefaller emellertid osannolik eftersom

huvudmännens nettokostnader för daghem även efter den föreslagna statsbidragshöjningen

torde vara påtagligt större än deras kostnader för familjedaghem.

Det synes därför inte påkallat att införa statsbidrag till familjedaghemsverksamheten.

Årskostnaderna för de nya statsbidragen kan, sedan systemet varit i

funktion något år, beräknas till ca 25 milj. kr., vilket är inemot 20 milj. kr.

mer än f. n. Då statsbidragen delvis utbetalas i efterskott, kan kostnaderna

för nästa budgetår beräknas till ca 16 milj. kr., varav närmare 5 milj. kr.

avser anordningsbidrag och återstoden driftbidrag.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1963

VI. Yttranden

Behovet att öka möjligheterna för tillsyn i daghem och fritidshem

av förvärvsarbetande mödrars barn vitsordas i ett flertal yttranden.

De i promemorian i detta syfte framlagda förslagen anses i stort

sett väl avvägda. I några yttranden framhålles dock, att förslagen endast

synes avse att hjälpa sådana förvärvsarbetande mödrar som utnyttjar daghemmen.

Tjänstemännens centralorganisation erinrar sålunda om att många

grupper förvärvsarbetande mödrar av olika skäl inte använder sig av barnstugorna.

Organisationen förutsätter, att familjeberedningen i sitt fortsatta

arbete även beaktar vilka åtgärder i övrigt som kan vidtagas för att underlätta

de förvärvsarbetande kvinnornas situation. Svenska arbetsgivareföreningen

anser, att även andra faktorer än barntillsynsfrågan, som kan verka

återhållande på mödrars vilja att ta förvärvsarbete, bör undersökas.

Vad familjeberedningen anfört rörande behovet av förbättrad planering

och samarbete mellan olika myndigheter vid barnstugornas utbyggnad

har i allmänhet godtagits i remissyttrandena. I några yttranden har

särskilda synpunkter och önskemål framförts.

Bostadsstyrelsen, som delar beredningens uppfattning att behovet av kollektiv

barntillsyn mer än hittills bör uppmärksammas vid bebyggelseplaneringen,

anser det angeläget att redan på ett tidigt stadium ett intimt samarbete

etableras mellan bebyggelseplanerande och barnavårdande organ. Vederbörande

kommunala organ bör också själva bevaka att behovet av barnstugor

blir tillgodosett i samband med planering och projektering av nya

bostadsområden. Styrelsen erinrar om att den verksamhet med upprättandet

av kommunala bostadsbyggnadsprogram som i enlighet med bestämmelser

härom skall påbörjas i praktiskt taget alla större och medelstora kommuner

måste komma att innebära ökade möjligheter även att bedöma behovet

av institutioner för barntillsyn.

Landsorganisationen och Tjänstemännens centralorganisation anser, att

de fackliga organisationerna bör vara representerade i de lokala samarbetsorganen.

Skolöverstyrelsen uttalar, att skolstyrelserna bör medverka i planeringen

av verksamheten på det lokala planet. Vidare bör även överstyrelsen beredas

tillfälle att på det centrala planet ta del i samarbetsgruppens arbete.

Skälet härtill är att planeringen för förskollärarutbildningen hör samman

med utbyggnaden av barnstugeverksamheten, varför överstyrelsen behöver

fortlöpande informationer om läget.

Familjeberedningens mål för utbyggnaden av daghem och fritidshem

godtas eller lämnas utan erinran i remissyttrandena. Sveriges förskollärares

riksförbund uttalar i detta sammanhang att nya daghem bör byggas

så att de smidigt kan omvandlas till t. ex. lekskolor, fritidshem eller

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 dr 1963

21

lokaler för ungdomsverksamhet för att ändrade behov skall kunna mötas.

De i promemorian redovisade övervägandena om familjedaghemsvården

har föranlett synpunkter och erinringar i flera yttranden.

Landsorganisationen delar familjeberedningens ståndpunkt att det vid

avvägningen av en utbyggnad av daghemmen och familjedaghemmen är

mest angeläget att en utbyggnad sker av daghemmen. Familjedaghemsvården

är mycket instabil och svår att kontrollera. Vårdformen bör endast utgöra

ett komplement för barn som av någon anledning inte kan vistas på

daghem. Landsorganisationen anser, att familj edaghemsverksamheten inte

torde kunna bli konkurrenskraftig ens om statsbidrag skulle utgå.

Även Sveriges förskollärares riksförbund anser, att vård i familjedaghem

är ett komplement till daghemsvård. Enligt förbundets mening kommer

rekryteringen av familjedaghem säkert att minskas i framtiden.

Arbetsmarknadsstyrelsen finner det angeläget att också resurserna för

barntillsyn genom familjedaghem ökas framförallt på orter där förutsättningar

för byggande av daghem saknas. Styrelsen anser, att det bör prövas

om inte en kvalitativt tillfredsställande barntillsyn borde kunna åstadkommas

i familjedaghem. Härför synes ökade insatser krävas från kommunernas

sida för information och utbildning av kvinnor som åtar sig barntillsyn.

Det bör övervägas om inte familjedaghemsvården bör stimuleras till

utbyggnad genom statsbidrag. Detta synes särskilt angeläget eftersom en

betydande brist på förskollärare och annan för barnstugorna utbildad personal

kommer att finnas ytterligare några år framåt.

Även Svenska stadsförbundet och Tjänstemännens centralorganisation

uttalar sig till förmån för statligt bidrag till familjedaghemsvården.

Svenska arbetsgivareföreningen håller för sannolikt att genom intensifierad

rekrytering från barnavårdsmyndighetemas sida ett inte obetydligt tillskott

av familjedaghem skulle kunna erhållas. I och med en ökande tillströmning

av mödrar till arbetsmarknaden torde det bli aktuellt att i större

utsträckning än hittills ta hänsyn till mer speciella önskemål rörande barntillsynen

från förvärvsarbetande föräldrar, t. ex. tillsyn av sjuka barn och

av barn till föräldrar med arbete förlagt nattetid eller till söndagar. Sådana

uppgifter ligger eventuellt närmast till hands att lösa genom en ökning och

differentiering av verksamheten med familjedaghem.

Vad familjeberedningen anfört i fråga om föräldrarnas avgifter

har berörts i några remissyttranden.

Sveriges förskollärares riksförbund anser beredningens målsättning om

avgifternas andel i kostnaderna rimlig.

Landsorganisationen ställer sig mycket tveksam till en höjning av föräldraavgifterna.

Denna fråga bör utredas ytterligare, innan definitiv ställning

tas. Framförallt bör undersökas vad en höjning skulle innebära för

föräldrar med låga inkomster. Om en höjning i dessa fall skulle medföra

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj ds proposition nr 62 år 1963

att barntillsynen ordnas på ett billigare men ur sociala synpunkter mindre

lämpligt sätt, blir samhällets ökade insatser för förbättrad barntillsyn delvis

förfelade.

Den föreslagna ökningen av det statliga stödet till daghem och

fritidshem för att stimulera utbyggnaden tillstyrkes eller lämnas utan erinran

av de flesta remissorganen. Endast Sveriges akademikers centralorganisation

avstyrker förslaget.

I stort sett råder allmän enighet om den föreslagna bidragsnivån. I vissa

yttranden anföres dock betänkligheter mot den föreslagna bidragskonstruktionen.

Arbetsmarknadsstyrelsen anser det tveksamt om det föreslagna statsbidraget

kommer att ge tillräcklig stimulans för den skisserade utbyggnaden.

Styrelsen förutsätter, att frågan får tas upp till omprövning, om det

åsyftade resultatet inte skulle nås.

Svenska landskommunernas förbund är inte övertygat om att en stimulans

åstadkommen på föreslaget sätt är en riktig metod för att öka den

kommunala verksamheten. Resultatet kan enligt förbundet bli en mindre

önskvärd snedvridning av verksamheten genom den ojämnhet varvid stimulanseffekten

gör sig gällande i kommunerna. Fortgående kostnadsstegringar

fördyrar verksamheten och urholkar de icke värdebeständiga bidragen. Förbundet

konstaterar att inte ens en så kraftig engångshöjning av statsbidragen

-som nu föreslagits framstår som särskilt lockande. Oaktat dessa betänkligheter

tillstyrker förbundet dock förslaget under förutsättning att det

inte får som följdverkan skärpta villkor i fråga om standard o. d. på anläggning

och drift av dag- och fritidshemmen.

Landsorganisationen kan inte biträda förslaget att statsbidragen fastställes

till bestämda belopp. Det uppstår då en överhängande risk för att det

statliga stödet minskar vid en allmän kostnadsstegring. Landsorganisationen

föreslår, att statsbidraget fastställes att utgå med en viss procentsats

av de nuvarande drifts- och investeringskostnaderna.

Svenska arbetsgivareföreningen anser, att man med hänsyn till föreliggande

utbyggnadsplaner bör kunna räkna med att kommunerna även utan

föreslagen stimulans från staten fortsätter utbyggnaden av daghemmen i

ökande omfattning. För att ernå en utbyggnad av sådan omfattning, att den

täcker det behov beredningen ansett kommer att finnas år 1970 torde dock

viss stimulans bli erforderlig.

Storleken av anordningsbidraget till daghem och fritidshem godtas

av de remissinstanser som yttrat sig däröver med undantag av socialstyrelsen.

Styrelsen uppger, att den genomsnittliga anläggningskostnaden för en

daghemsplats enligt 1962 års priser utgör 9 000 kr. Om anordningsbidraget

bör täcka en tredjedel av kostnaderna bör bidraget fastställas till 3 000 kr.

per plats, dock högst halva anläggningskostnaden. Styrelsen anser dock att

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 62 dr 1663

23

det bör övervägas om inte bidraget i stimulerande syfte bör uppgå till hälften

av anläggningskostnaden.

Bostadsstyrelsen anser det viktigt inte endast att finansieringen underlättas

genom statsbidrag utan också att alla möjligheter till förenklingar

och rationaliseringar, ägnade att pressa ned anläggningskostnaderna, undersökes

och utnyttjas. Styrelsen anser, att den centrala samarbetsgruppen

särskilt bör uppmärksamma denna fråga. Styrelsen erinrar vidare om att

statliga bostadslån kan beviljas till lokaler som har karaktären av komplement

till bostäder, bl. a. barnstugor.

Sveriges förskollärares riksförbund förutsätter, att anordningen med bidrag

till lekskolorna ur arvsfonden inte blir permanent. Eljest kan på längre

sikt utbyggnaden av lekskolorna stagnera.

Utformningen av driftbidraget till barnstugor har godtagits eller lämnats

utan erinran i flertalet remissyttranden. Svenska stadsförbundet uttalar

sålunda, att den föreslagna bidragskonstruktionen innebär en administrativ

lättnad för kommunerna och avskaffar en obehövlig kontroll över

kommunala befattningshavares kompetens.

I några yttranden har dock förslaget att avskaffa kompetenskraven för

viss personal väckt kritik.

Skolöverstyrelsen föreslår, att som villkor för statsbidrag bör fordras, att

barnstugorna har tjänster inrättade för vilka förskollärarutbildning är ett

behörighetskrav. Tidsbegränsad dispens bör kunna beviljas för personal

utan sådan utbildning. Liknande synpunkter anföres av Sveriges förskollärares

riksförbund.

Socialstyrelsen finner det för tidigt att nu släppa anknytningen till vissa

utbildningskrav. Styrelsen anför bl. a. följande.

Styrelsens direkta, praktiska erfarenheter vid statsbidragsgivningen och

kontakterna med kommunerna och andra huvudmän visar att enighet ingalunda

råder om önskvärdheten av utbildad och kompetent personal på daghem.

Tvärtom framför huvudmännen i stor utsträckning den uppfattningen,

att det räcker om föreståndarinnan har föreskriven utbildning och att det

för övriga anställda inte erfordras särskild utbildning.

Förslaget om en ny bidragskonstruktion, med ett bidrag med visst belopp

för plats och år är rationellt ur rent bidragsteknisk synpunkt. Med hänsyn

till vad ovan sagts kan emellertid en sådan konstruktion innebära allvarliga

risker för cn försämrad standard vid daghemmen. De förvärvsarbetande

kvinnornas barn, som tas om hand för kollektiv heldagsvård, vilket i och

för sig får anses innebära en viss påfrestning, skulle därvid i stor utsträckning

kunna gå miste om de möjligheter, som hemarbetande mödrars barn

har i lekskolorna. Den nuvarande standarden vid daghemmen är inte i något

avseende sådan alt den kan utsättas för risken att sänkas.

De av styrelsen uttalade farhågorna kan elimineras för så vitt man i en

statsbidragskungörelse inför en bestämmelse om kompetensvillkor för föreståndarinna

och visst antal övriga befattningshavare. Styrelsen är dess
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 dr 1963

värre av den uppfattningen att det inte räcker med endast anvisningar från

tillsynsmyndigheten i detta avseende. Under den nuvarande perioden med

brist på förskollärare bör möjlighet finnas för tillsynsmyndigheten att lämna

dispens för alla berörda tjänster i likhet med den nuvarande möjligheten

att lämna dispens för föreståndarinna.

I några yttranden beröres frågan om driftbidraget till lekskolorna.

Svenska stadsförbundet vill inte motsätta sig att gällande bidragsnivå för

lekskolor tills vidare bibehålies. Förbundet förutsätter dock, alt familjeberedningen

vid sitt fortsatta arbete beaktar att minskningen av det statliga

stödet främst drabbat denna verksamhetsgren.

Sveriges förskollärares riksförbund anser, att bidraget till lekskolor med

det snaraste bör ställas i paritet med bidragen till dag- och fritidshem så

att man slipper riskera att Iekskoleverksamheten ej bygges ut i önskvärd

omfattning.

VII. Föredraganden

Med barnstugor avses daghem, fritidshem och lekskolor, dvs. barnavårdsanstalter

som regelbundet tar emot barn för tillsyn under begränsad del

av dygnet. Daghemmen är avsedda för barn i förskoleåldern och tillgodoser

barnens behov av tillsyn och omvårdnad under den del av dagen då

föräldrarna är borta från hemmet på grund av förvärvsarbete, studier eller

dylikt. Fritidshemmen ger tillsyn under dagens skolfria timmar åt barn i

den lägre skolåldern som eljest skulle vistas ensamma i hemmet eller på

gatan. På lekskolorna tas barn i förskoleåldern emot under en kortare tid

av dagen för lek och uppfostran. Vid sidan av nämnda institutioner finns

s. k. familjedaghem. Härmed avses enskilda hem som åtagit sig att under

dagen ge vård och tillsyn åt ett eller ett par barn.

Vid årsskiftet 1961—1962 fanns ca 9 900 godkända platser vid daghem

och ca 2 500 platser vid fritidshem. Ca 40 000 barn kunde vid samma tidpunkt

beredas plats vid lekskolor. Antalet platser i daghem och fritidshem

har praktiskt taget varit oförändrat sedan 1954, medan platstillgången i

lekskolor ökat kraftigt. Antalet platser i av barnavårdsnämnd godkända

familjedaghem har under nämnda tid stigit från ca 1 800 till ca 5 000.

Under senare år har den starkt ökade yrkesverksamheten hland mödrar

gjort, att frågan om barntillsynen tilldragit sig ett allt större intresse. 1962

års riksdag begärde, att frågan om omfattningen och utformningen av statens

stöd till barnstugor och liknande ändamål skulle bli föremål för skyndsam

utredning. Härvid borde man även så långt möjligt söka bedöma det

framtida behovet av daghemsplatser.

Familjeberedningen, som tillsatts för att kartlägga och analysera olika

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 62 dr 1963

25

problem i anknytning till samhällets service för barnfamiljerna m. m., har

som sin första uppgift behandlat frågan om det statliga stödet till barnstugorna

och därmed sammanhängande problem. I en promemoria har beredningen

redovisat relevanta delar av de undersökningar, som är av betydelse

för de av riksdagen angivna frågeställningarna. I anslutning till familjeberedningens

material och överväganden har sedan förslag till nya

statsbidragsregler utarbetats.

Familjeberedningen bär sökt bedöma platsbehovet vid daghemmen. Av

beredningens undersökningar framgår, att det finns avsevärda vänteköer

till befintliga daghemsplatser. Det aktuella behovet av heldagstillsyn på

orter, som redan har daghem, uppskattas till ca 5 200. Därtill kommer ett

latent behov. Arbetsmarknadsutvecklingen tyder på en ökad yrkesverksamhet

bland kvinnor med barn i förskoleåldern. Tendensen härtill har varit

stadig och entydig under 1950-talet, och ingenting talar för någon ändring

härvidlag hos nya årsklasser. Från dessa utgångspunkter har beredningen

beräknat platsbehovet vid daghemmen fram till 1970 till 20 000 platser, dvs.

dubbelt mot nuvarande platstillgång. Även i fråga om fritidshemmen har

beredningen räknat med en fördubbling av platsantalet, dvs. från ca 2 500

till 5 000.

Familjeberedningens målsättning beträffande utbyggnaden av daghemmen

och fritidshemmen har i stort sett godtagits vid remissbehandlingen

av promemorian. För egen del anser jag en utbyggnad av den föreslagna

omfattningen nödvändig med hänsyn till det platsbehov som nu föreligger

och som kan väntas de närmaste åren till följd av utvecklingen på arbetsmarknaden.

De utbyggnadsplaner, som enligt familjeberedningens undersökningar

föreligger i kommunerna, är inte på långt när tillräckliga för att

möta behovet. Särskilda åtgärder är därför nödvändiga för att stimulera

kommunerna till en snabbare och mer omfattande utbyggnad av dag- och

fritidshem. I detta syfte bör statens stöd till anordnande och drift av dessa

institutioner kraftigt ökas. Jag återkommer i det följande närmare till denna

fråga.

I några remissyttranden har framhållits såsom önskvärt, att eu ökning

av resurserna för barntillsyn genom familjedaghem stimuleras genom statsbidrag

men också genom information och utbildning av kvinnor som åtar

sig barntillsyn. Med hänsyn till vad som framkommit vid familjeberedningens

vänteköundersökning om mödrarnas önskemål ifråga om barntillsynen

— hälften av sökandena avvisar placering i familjedaghem eller anser

sådan placering som ett sämre alternativ än daghemsvård — samt till

svårigheterna att i någon större omfattning öka rekryteringen av familjedaghem

av tillfredsställande kvalitet, är det enligt min mening realistiskt

att såsom familjeberedningen gjort räkna med att behovet av heldagstill
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj. ts proposition nr 62 år 1966

syn i första hand inåste mötas med en kraftig utbyggnad av institutionsvården.

Detta utesluter inte att energiska ansträngningar bör göras att utvidga

familjedaghemmens antal och höja deras kvalitet genom information

och utbildning. Det hör få ankomma på kommunerna och arbetsmarknadsmyndigheterna

och de i det följande nämnda lokala samarbetsorganen att

verka för detta. Ett införande av statsbidrag till familjedaghemsverksamheten

kan jag på dessa grunder och av de i promemorian angivna övriga

skälen inte förorda.

För att åstadkomma den utbyggnad av dag- och fritidshem, som här har

uppställts som mål, är det såsom familjeberedningen påpekat nödvändigt

att även planeringsverksamheten på området effektiviseras. Med tillfredsställelse

noterar jag att de tre närmast berörda ämbetsverken —- socialstyrelsen,

arbetsmarknadsstyrelsen och boistadsstyrelsen — inlett samarbete

i detta syfte. Med anledning av vad skolöverstyrelsen anfört i sitt remissutlåtande

bör det övervägas att knyta också detta ämbetsverk till den centrala

planeringsverksamheten. Vad den lokala planeringen beträffar bör de

av Landsorganisationen och Tjänstemännens centralorganisation anförda

önskemålen om representation för de fackliga organisationerna i lokala

samarbetsorgan lämpligen kunna tillgodoses genom initiativ av berörda

kommuner. Med anledning av vad bostadsstyrelsen anfört vill jag understryka

det önskvärda i att behovet av institutioner för barntillsyn ägnas

särskild uppmärksamhet vid upprättandet av kommunala bostadsbyggnadsprogram.

Mot fainiljeberedningens rekommendationer rörande föräldraavgifterna

bär Landsorganisationen framfört vissa invändningar. Organisationen ställer

sig sålunda tveksam till en höjning av avgifterna. Jag vill med anledning

härav framhålla, att avsikten inte är att centralt fastställa avgifternas

storlek. Denna angelägenhet bör liksom hittills ankomma på kommunerna.

Avgifterna är redan starkt differentierade efter betalningsförmågan. I den

mån kommunerna finner en ökad avgiftsfinansiering påkallad utgår jag

från att det större avgiftsuttaget sker från ekonomiskt bättre ställda familjer.

I det föregående har jag förordat, att statens stöd till anordnandet av

daghem och fritidshem bör kraftigt uppräknas för att stimulera till en

önskvärd utbyggnad. En sådan uppräkning är också motiverad av den anledningen

att det — såsom framgår av familjeberedningens undersökningar

— är väsentligt dyrare för huvudmännen att med nuvarande statsbidragsregler

anordna och driva daghem och fritidshem än lekskolor. Då en fortsatt

utbyggnad av lekskolorna kan påräknas även utan ökat statsbidrag och

då lekskolornas jämförelsevis höga expansionstakt redan nu beskär möjligheterna

för daghemmen och fritidshemmen att disponera över en skälig

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 62 år 1963

27

andel av de personalresurser, som står till buds, talar starka skäl för att

i enlighet med förslaget i promemorian koncentrera den ökade bidragsgivningen

på barnstugor av de senare slagen. Denna ståndpunkt har i stort

sett godtagits vid remissbehandlingen. Även den föreslagna bidragsnivån,

som i huvudsak accepterats eller lämnats utan erinran i yttrandena, bör

godtagas.

Driftbidraget till barnstugorna utgår f. n. i form av lönebidrag för personal,

som besitter viss formell kompetens. I promemorian föreslås i stället

ett driftbidrag med visst belopp för plats och år och utan anknytning till

visst kompetensvillkor. Detta förslag har godtagits eller lämnats utan erinran

i flertalet remissyttranden. Dock har vissa invändningar gjorts av

socialstyrelsen, skolöverstyrelsen och Sveriges förskollärares riksförbund.

Socialstyrelsen anser det för tidigt att släppa den nuvarande anknytningen.

I likhet med skolöverstyrelsen förordar styrelsen, att bestämmelser om

kompetensvillkor införes som statsbidragsvillkor men att en dispensmöjlighet

skall finnas under nuvarande brist på förskollärare.

Enligt min mening finns inte tillräckliga skäl att uppställa ett dylikt

statsbidragsvillkor. I stadgan för barnavårdsanstalter finns allmänna bestämmelser

om personal och deras utbildning m. m. Dessa bestämmelser avser

också personalen vid barnstugorna. Det synes inte lämpligt att vid sidan

härom uppställa ytterligare kompetensvillkor. Att utbildad och kompetent

personal bör handha heldagsvården på barnstugorna är numera ett kriterium

på god standard, som kommunerna säkerligen inte vill ge avkall på,

såvitt bara sådan arbetskraft går att uppbringa. När socialstyrelsen hävdar

statsmakternas intentioner genom anvisningar som understryker, att personalen

bör vara kvalificerad, torde detta vara tillräckligt för att hindra en

försämring av standarden vid daghemmen.

Beträffande statsbidragens belopp och statsbidragsvillkoren tillstyrker jag

de i promemorian framlagda förslagen.

Jag förordar alltså, att bidrag till anordnande av daghem och fritidshem

skall utgå med 2 500 kr. per plats, dock högst med belopp motsvarande halva

byggnadskostnaden. Bidrag bör utgå till både ny- och ombyggnad av

lokaler.

Också till lokal som anordnas så, att den kan användas lika väl för daghem

som för lekskola, bör bidrag — räknat på platsantalet vid daghemsanvändning

— utgå med nyss angivet belopp.

Bidrag bör utgå till kommun, förening eller stiftelse samt beviljas och

utbetalas av socialstyrelsen. Bidraget bör utbetalas i efterskott och säkerställas

med erforderliga förbindelser av mottagaren. Förskott på statsbidraget

bör dock kunna lämnas med upp till tre fjärdedelar av det beviljade

bidragsbeloppet.

Bidrag till anordnande av vanliga, icke kombinerbara lekskolor liksom

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj ds proposition nr 62 år 1963

till inventarier för barnstugor bör såsom förutsättes i promemorian även i

fortsättningen utgå av tillgängliga medel i allmänna arvsfonden.

Bidraget till driften av daghem och fritidshem bör såsom föreslagits avvägas

så, att det motsvarar ungefär en fjärdedel av nuvarande genomsnittliga

driftkostnader. Jag föreslår, att driftbidraget för daghem bestämmes

till 1 200 kr. och för fritidshem till 500 kr. per plats och år. Bidraget till

lekskolorna föreslås utgå med 100 kr. per plats, vilket i stort sett motsvarar

nuvarande bidragsnivå.

I enlighet med vad jag tidigare anfört bör några bestämmelser om viss

formell kompetens för personal vid barnstugor inte meddelas i de nya statsbidragsreglerna.

I övrigt torde nuvarande regler om bidragsmottagare, bidragets

fastställande och utbetalningar m. m. i huvudsak kunna bibehållas.

Statsbidraget till jordbruksdaghem bör utgå enligt nu tillämpade grunder.

De nya statsbidragen bör tillämpas fr. o. m. den 1 juli 1963.

Årskostnaden för de nya statsbidragen kan, sedan systemet varit i funktion

något år, beräknas till ca 25 milj. kr., vilket är inemot 20 milj. kr. mer

än f. n.

Den planerade utbyggnaden av barnstugorna kommer under de närmaste

åren att försvåras av brist på förskollärare. Förslag till en inte oväsentlig

utvidgning av förskollärarutbildningen torde emellertid inom kort

komma att föreläggas riksdagen. En ökning av antalet förskollärare kan

därmed väntas om några år.

Då statsbidraget delvis utbetalas i efterskott beräknar jag anslagsbehovet

för nästa budgetår till 5 milj. kr. i anordningsbidrag och 11 milj. kr. i driftbidrag

eller totalt 16 milj. kr.

Jag hemställer, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

a) godkänna de av mig förordade reglerna för bidrag till

anordnande och drift av barnstugor;

b) till Bidrag till anordnande av barnstugor för budgetåret

1963/64 under femte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag

av 5 000 000 kr.;

c) till Bidrag till driften av barnstugor för budgetåret

1963/64 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 11 000 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar.

Svenska Tryckeriaktiebolaget. Stockholm 1963

621804

Ur protokollet:

Ingemar Lindberg

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1963:214 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående den försvarsmsdicinska forskningens organisation m. m., i vad propositionen avser förs a1 i texten
  2. 2LU 1963:16 Utlåtande i anledning av väckta motioner om det statliga stödet åt barnfamiljer. s. 12 i texten