Sök i Ratio Lex

Angående utrikesförvaltningens organisation och personalbehov m. m

1963-03-01 · 156 sidor, varav 152 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 152 av 156 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1963:75, Angående utrikesförvaltningens organisation och personalbehov m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

1

Nr 75

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående utrikesförvaltningens

organisation och personalbehov m. mgiven

Stockholms slott den 1 mars 1963.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över utrikesdepartementsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande ministern för utrikes ärendena

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Torsten Nilsson

Propositionens huvudsakliga innehåll

Verksamheten inom utrikesförvaltningen i dess helhet har efter andra

världskrigets slut avsevärt vuxit. Den politiska och ekonomiska utvecklingen

har ställt ökade krav på utrikestjänsten och dess befattningshavare. Ett femtiotal

nya stater har tillkommit, nya internationella samarbetsorgan har skapats,

det ekonomiska och politiska integrationsarbetet har fått ökad omfattning

och betydelse, hjälp till utvecklingsländerna lämnas i ökande omfattning,

svenskt deltagande i olika FN-aktioner har blivit betydande och det är

i högre grad än tidigare nödvändigt att aktivt tillvarata svenska intressen

och bistå svenska medborgare i utlandet.

Denna utveckling har gjort en översyn av utrikesförvaltningen och dess

organisation påkallad. För en sådan allmän översyn har även statsutskottet

uttalat sig i sitt utlåtande 1958: 3. I sådant syfte tillsattes 1961 en utredning

med parlamentariskt inslag, UD-utredningen, som i december 1962 avgav

sitt betänkande. Samtidigt avgav utrikesdepartementets administrationsutredning,

som tillsattes 1958, sitt slutbetänkande. De förslag, som nu framlägges

i denna proposition, överensstämmer i allt väsentligt med utredningarnas

förslag och innebär en förstärkning av utrikesförvaltningens organisation

och personalresurser.

Inom utrikesdepartementet föreslås inrättande av ett rapportsekretariat

med uppgift att samordna utrikesförvaltningens rapportering till ökat gagn

för statsmakterna och näringslivet. Därjämte föreslås att en förhandlingsgrupp

inrättas för särskilda uppdrag. Vidare bör inspektionsverksamheten

och säkerhetstjänsten utbyggas.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1H63. 1 samt. Nr 75

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

Departementets administrativa organisation förstärkes genom inrättande

av en administrationsavdelning.

Inom utrikesrepresentationen föreslås upprättande av fem nya lönade utlandsmyndigheter

i Afrika och Latinamerika. Två delegationer i Geneve sammanslås

till en.

Ett nytt rekryteringsförfarande avses bli prövat. Utrikesförvaltningens utbildningsverksamhet

föreslås bli utvidgad.

Förslag framlägges vidare beträffande principerna för avvägningen av utlandstjänstemännens

löner, syftande till större fasthet i lönesystemet. Förslaget

grundar sig på utredningar som framlagts av utrikesförvaltningens

lönenämnd i enlighet med uppdrag som erhållits av Kungl. Maj :t 1960.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

3

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 1 mars 1963.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Lindström, Länge, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman,

Johansson, af Geijerstam, Holmqvist, Aspling.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför ministern

för utrikes ärendena.

I årets statsverksproposition anmälde jag under tredje huvudtiteln, att

UD-utredningen och utrikesdepartementets administrationsutredning nyligen

avgivit förslag angående utrikesförvaltningens organisation och personalbehov

samt att utrikesförvaltningens lönenämnd förväntades inom kort framlägga

principförslag angående avlöningssystemet för utomlands stationerade

diplomatiska och konsulära tjänstemän m. fl. Avsikten var att senare i särskild

proposition framlägga förslag om utrikesförvaltningens organisation

och personalbehov samt om utlandstjänstemännens avlöningsförmåner. I avvaktan

på denna proposition upptogs fyra anslag under tredje huvudtiteln

endast med beräknade belopp.

Jag anhåller nu att till behandling få ta upp frågan om utrikesförvaltningens

— utrikesdepartementets och utrikesrepresentationens — organisation

och personalbehov samt om avlöningssystemet för tjänstemännen inom

utrikesrepresentationen ävensom vissa anslagsfrågor för budgetåret 1963/64.

I. INLEDNING

UD-utredningen

Under åren efter andra världskrigets slut har utrikesförvaltningen i ett

antal länder underkastats mer eller mindre genomgripande reformer. Detta

gäller ej blott stormakter, såsom Amerikas Förenta Stater, Frankrike och

Storbritannien, utan även mindre nationer, såsom Belgien, Nederländerna,

Schweiz och våra nordiska grannländer. En omläggning av den danska utrikesförvaltningens

organisation genomfördes 1961, och f. n. pågår i Norge en

översyn av detta lands utrikestjänst.

I statsutskottets utlåtande 1958: 3 uttalades, att utskottet funnit det mate
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

rial, som legat till grund för anslagsberäkningarna, i flera avseenden inte ha

varit så fullständigt, att utskottet på grundval därav kunnat bilda sig en klar

uppfattning om det föreliggande behovet i varje särskilt fall.

Med anledning härav lämnades under tredje huvudtiteln i statsverkspropositionen

till 1959 års riksdag en redogörelse för utvecklingen av utrikesförvaltningens

organisation och personalbehov. Därjämte anmäldes att en

översyn påbörjats inom utrikesdepartementet för att klarlägga omfånget av

utrikesförvaltningens arbetsuppgifter. I sitt utlåtande 1959: 3 fann statsutskottet

en dylik översyn vara behövlig och förutsatte, att densamma utan

tidsutdräkt slutfördes och redovisades för riksdagen tillika med förslag om

därav ev. påkallade organisatoriska åtgärder.

Översynen, som verkställdes under ledning av chefen för utrikesdepartementets

personalavdelning samt under konsultationer med kabinettssekreteraren

och andra tjänstemän, slutfördes under hösten 1960. En redogörelse

för översynen tillställdes, utan något ställningstagande från departementschefens

sida, statsutskottet och — i sammandrag — riksdagens ledamöter

i början av 1961.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 21 april 1961 tillkallade min

företrädare i ämbetet tio sakkunniga,1 UD-utredningen, med uppdrag att

granska översynens utredningsmaterial samt efter den ytterligare utredning,

som kunde befinnas önskvärd, framlägga förslag angående påkallade

ändringar i fråga om utrikesförvaltningens organisation och personalbehov

i syfte att närmare anpassa organisationen efter de nuvarande förhållandenas

krav.

I sitt betänkande (SOU 1963: 3) framlägger UD-utredningen förslag till

omedelbar organisatorisk och personell förstärkning av utrikesförvaltningen

jämte vissa rekommendationer beträffande utrikesförvaltningens framtida

utbyggnad och disposition.

Över UD-utredningens betänkande har, efter remiss, yttranden avgivits av

nämnden för internationellt bistånd(NIB), upplysningsberedningen, statskontoret,

kommerskollegium, som bifogat utlåtanden från Stockholms handelskammare,

handelskammaren i Göteborg, Skånes handelskammare och

handelskammaren i Gävle, personalutbildningsberedningen samt 25 beskickningar,

fyra delegationer och tre generalkonsulat. Vidare har yttranden avgivits

av Landsorganisationen i Sverige (LO), Statstjänstemännens riksförbund

(SR), Stockholms magistrat, Svenska arbetsgivareföreningen, Svenska

bankföreningen, Svenska institutet för kulturellt utbyte med utlandet,

1 Ledamoten av riksdagens första kammare, rektorn B. F. Elmgren, ordförande, biträdande

kabinettssekreteraren H. W. A. de Besche, ledamoten av riksdagens första kammare,

f. d. ambassadören E. C :son Boheman, statssekreteraren i civildepartementet, numera

regeringsrådet G. F. O. Cars, ledamoten av riksdagens andra kammare, lantbrukaren

L. D. Cassel, vice taimannen i riksdagens första kammare JV. I. Johansson, verkställande

direktören i LKAB, envoyén A. S. Lundberg, avdelningschefen i handelsdepartementet

6''. G. J. Lundberg (fr. o. m. 4.6.1962), byråchefen i finansdepartementet, numera sparbanksinspektören

S. M. Oredsson, verkställande direktören i Sveriges allmänna exportförening,

envoyén K. T. Vinell samt statssekreteraren i handelsdepartementet, numera

verkställande direktören i Sveriges skogsägareföreningars riksförbund K. E. A. önnesjö

(t. o. m. 14.5.1962).

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

Svenska sjöfolksförbundet, Svenska turisttrafikförbundet, Sveriges advokatsamfund,

Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Sveriges allmänna

exportförening, Sveriges grossistförbund, Sveriges industriförbund,

Sveriges lantbruksförbund, Sveriges redareförening samt Tjänstemännens

centralorganistion (TCO), vilka beretts tillfälle att uttala sig.

Administrationsutredningen

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndiganden den 21 februari och 19 september

1958 tillkallade min företrädare i ämbetet en sakkunnig1 med uppdrag

att verkställa översyn av viss administrativ organisation inom utrikesförvaltningen.

Utredningsuppdraget har i enlighet med statsutskottets utlåtanden

1958: B 34 och B 55 omfattat de medelsförvaltande funktionerna inom utrikesförvaltningen

samt en allmän prövning av frågan om den lämpligaste

ordningen för handläggningen av administrativa ärenden inom utrikesdepartementet.

Utredningen har antagit benämningen Utrikesdepartementets

administrationsutredning.

Enligt givna direktiv upptog utredningen med förtur två särskilda spörsmål,

nämligen organisationen för medelsförvaltningen vid utlandsmyndigheterna

och kontrollen däröver samt formerna för utövandet av det ekonomiska

ansvaret vid handläggning av räkenskapsärenden inom utrikesdepartementets

personalavdelning. I delbetänkanden den 18 juli 1959 (I) och den

30 juni 1960 (II) framlades förslag till organisation för den medelsförvaltande

verksamheten vid utlandsmyndigheterna. I anslutning härtill har utredningen

biträtt vid utarbetandet av Kungl. Maj :ts reglemente den 30 december

1960 för medelsförvaltningen vid Sveriges lönade representation i

utlandet (MRU) och ministerns för utrikes ärendena föreskrifter den 30

januari 1961 för tillämpningen av nämnda reglemente (TMRU). I delbetänkande

I berördes även frågan om det ekonomiska ansvaret vid handläggning

av räkenskapsärenden inom utrikesdepartementets personalavdelning. I anslutning

till därvid framförda förslag har Kungl. Maj :ts föreskrifter för

kassarörelsen vid utrikesdepartementet den 11 mars 1960 erhållit ändrad

lydelse.

Den sakkunnige förordnades sedermera att fr. o. m. den 1 november 1960

och tills vidare tjänstgöra som chef för utrikesdepartementets ekonomibyrå.

Med anledning av de vidgade uppgifter, som sålunda tillfördes utredningsmannen,

erhöll min företrädare den 28 oktober 1960 Kungl. Maj :ts bemyndigande

att tillkalla ytterligare en sakkunnig.1 2 Inom utrikesdepartementets

ekonomibvrå har under utredningens gång succcessivt genomförts rationalisering

genom ändrad arbetsfördelning och omlagda arbetsförfaranden. Vidare

har i anslutning till förslag i utredningens delbetänkande II på grund

av Kungl. Maj:ts beslut den 11 maj 1962 organiserats försöksverksamhet

för utredning angående fortsatt effektivisering av den medelsförvaltande

1 Kanslirådet E. E. A. Magnander.

2 (ieneraltulldirektörcn V. M. J. Fahlander.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 är 1963

verksamheten vid utlandsmyndigheterna. Dylik försöksverksamhet förekommer

för närvarande vid beskickningen i Paris samt generalkonsulaten i London

och New York.

Administrationsutredningen har företagit den begärda allmänna prövningen

av utrikesdepartementets administrativa organisation. På grundval

härav framlägger utredningen i sitt slutbetänkande (SOU 1963:4) förslag

till personalorganisation för berörda delar av utrikesdepartementet — den

administrativa ledningen, personalavdelningen, konsulära byrån och arkivet.

Över administrationsutredningens slutbetänkande har, efter remiss, yttranden

avgivits av armétygförvaltningen, byggnadsstyrelsen, statskontoret,

riksrevisionsverket och generalpoststyrelsen samt 16 beskickningar, fyra

delegationer, fem generalkonsulat och ett konsulat. Vidare har yttranden avgivits

av LO, SACO, SR, Stockholms magistrat, Sveriges advokatsamfund och

TCO, vilka beretts tillfälle att uttala sig.

Utrikesförvaltningens lönenämnd, utlandslöneöversynen

I skrivelse 1960: 302 anmälde riksdagen, att beslut fattats i överensstämmelse

med statsutskottets utlåtande 1960: 128, enligt vilket en översyn av

utlandstjänstemännens löneförhållanden borde företagas.

Med anledning av denna hemställan uppdrog Kungl. Maj :t — såsom anmäldes

i 1961 års statsverksproposition — den 26 augusti 1960 åt utrikesförvaltningens

lönenämnd1 att verkställa översyn av avlöningsförmånerna

för utomlands stationerade diplomatiska och konsulära tjänstemän m. fl.

Ett av nämnden framlagt förslag till reglering av bostadskostnaderna för

sådana tjänstemän genomfördes den 1 juli 1962 efter beslut av fjolårets riksdag

(III ht s. 9, SU 3, rskr. 3). Genom beslut den 28 juni 1962 fastställde

Kungl. Maj:t, med verkan från och med den 1 juli 1962, efter förslag av

nämnden allmänna riktlinjer för reglering av här avsedda utlandstjänstemäns

telefonkostnader.

Med skrivelser den 2 juli och 20 november 1962 har lönenämnden överlämnat

två promemorior (UD 1962: 1 och 3, stencilerade) med förslag till

reglering av utlandstjänstemännens representationskostnader respektive vissa

kostnader för bilresor m. m. för här avsedd personal. Slutligen har lönenämnden

med skrivelse den 5 januari 1963 avlämnat en promemoria (UD

1963: 1, stencilerad) med principförslag rörande dels avlöningssystemet för

utomlands stationerade diplomatiska och konsulära tjänstemän m. fl., dels

lönenämndens ställning, befogenheter och sammansättning.

Över lönenämndens olika förslag har yttranden avgivits av vissa myndigheter

inom inrikesförvaltningen samt ett stort antal utlandsmyndigheter.

1 Kabinettssekreteraren L. A. L. Belfrage, ordförande, statssekreteraren i civildepartementet,

numera regeringsrådet G. F. O. Cars (t. o. m. 30.6.1962), ledamoten av riksdagens

andra kammare, metallarbetaren H. L. Gustafsson, generalkonsuln E. W. E. Kleen, statssekreteraren

i civildepartementet B. A. F. Löfberg (fr. o. m. 1.7.1962), utrikesrådet C. .7.

Stenström, envoyén Z. S. Przybyszewski Westrup, statssekreteraren i finansdepartementet

H. K. Wlekman samt verkställande direktören i Telefon AB L M Ericsson, civilingenjören

S. T. Aberg.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

Till dessa remissyttranden samt till resultatet av vissa överläggningar mellan

företrädare för lönenämnden och statstjänstemännens huvudorganisationer

återkommer jag i det följande.

II. UTRIKESFÖRVALTNINGENS UPPGIFTER

UD-utredningen

Utrikesförvaltningens allmänna uppgifter anges i § 11 regeringsformen:

I mål, som angå rikets förhållande till främmande makter, skola alla meddelanden

till främmande makt eller Konungens sändebud i utlandet, utan

avseende å ärendets beskaffenhet, ske genom ministern för utrikes ärendena.

Utredningen, som ägnat frågan om utrikesförvaltningens uppgifter ingående

behandling, konstaterar, att denna förvaltning inte längre är statsmakternas

enda organ för kontakt med främmande länders regeringar. Ej heller

är utrikesförvaltningens uppgifter begränsade till att gentemot utländska

regeringar företräda svenska regeringens intressen och därmed till att handlägga

ärenden, som föranledes av lagstiftning, internationella avtal eller särskilda

regeringsbeslut. Nya kontaktorgan har tillkommit, och arbetsfältet

har betydligt utvidgats.

Om arbetsuppgifterna delas i fasta och rörliga, skulle de fasta arbetsuppgifterna

vara sådana som enligt grundlagen kan åläggas utrikesförvaltningen.

Exempel härpå utgör i första hand den utrikespolitiska och handelspolitiska

verksamheten, vidare rapporterings- och förhandlingsarbetet, bevakningen

av gällande avtal mellan Sverige och främmande makt, medverkan i

det internationella lagstiftningsarbetet, skyddet av svenska medborgares iniressen

samt av statsmakterna anbefalld upplysnings- och informationsverksamhet.

Till de rörliga uppgifterna åter skulle kunna hänföras en del av upplysningsverksamheten

och av det allmänna bistånd, som lämnas organisationer

och enskilda, t. ex. i kommersiellt betonade ärenden, vid arrangemang

kring studieresor och studiebesök, viss kontaktfrämjande representation

m. m.

Decentralisering av utrikesfrågorna. Det har ibland hävdats, att utvecklingen

mot mera direkta kontakter mellan de olika ländernas fackdeparte*

ment och experter på skilda plan skulle reducera utrikesförvaltningens betydelse

såsom internationellt förbindelseorgan. Utvecklingen mot sådana direkta

kontakter framstår enligt utredningen såsom naturlig med tanke på

att en stor del av dagens internationella samarbete över huvud taget försiggår

på expertplanet. Utredningen fäster emellertid uppmärksamheten på de

väsentliga nackdelar, som en alltför långtgående decentralisering av de internationella

förbindelserna skulle medföra.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

Främst bland dessa nackdelar nämner utredningen risken för att ärenden,

som rör förhållande till främmande makt, undandrages de möjligheter till

utrikespolitiskt betingad kontroll, som tillgodoses genom handläggning i eller

förmedling av utrikesdepartementet och som är av betydelse för såväl

regeringen som övriga politiska instanser. Vidare erinrar utredningen om

den av andra än politiska skäl, exempelvis förhandlingstaktiska hänsynstaganden,

dikterade angelägenheten av samordning av utrikesärendena. Även

begränsningen av utrikesdepartementets möjligheter att förse myndigheter

och organisationer med underrättelser om utvecklingen i utlandet på deras

speciella områden hör till de nackdelar, som är förenade med en decentraliserad

handläggning av utrikesfrågorna. Att lösa utrikesförvaltningens uppgift

som informationskälla utan en tillfredsställande kontakt med alla utrikesärenden

torde enligt utredningen inte vara möjligt. Slutligen har utrikesförvaltningen

en viktig uppgift att fylla, när det gäller att möjliggöra en

central bedömning av de folkrättsliga aspekterna, exempelvis i samband

med ingående av internationella avtal. Med hänsyn till de anförda synpunkterna

har utredningen ansett sig böra utgå från att en överföring av arbetsuppgifter

från utrikesförvaltningen till andra organ ej kan ske i sådan utsträckning,

att dess organisation och verksamhet påverkas därav i nämnvärd

grad.

Arbetsvolymens utveckling. Vad först angår det område, som närmast

motsvarar de fasta arbetsuppgifterna, har verksamheten enligt utredningen

avsevärt vidgats och fördjupats. Det oroliga och svåröverskådliga världsläget

har inneburit ökade krav i fråga om de utpräglat utrikespolitiska åliggandena

inklusive den politiska rapporteringen. Sveriges deltagande i FN

och dess fackorgan samt i andra internationella organisationer (GATT,

OECD, Europarådet m. fl.) har liksom tillkomsten av åtskilliga nya nationer

medfört en betydande ökning av arbetsvolymen för såväl utrikesrepresentationen

som berörda avdelningar inom utrikesdepartementet. Det internationella

ekonomiska integrationsarbetet och det växande biståndet till utvecklingsländerna

utgör exempel på efter krigsslutet nytillkommande arbetsmoment.

Jämsides med denna utveckling har verksamheten för att tillvarata

svenska medborgares intressen i utlandet tilltagit och Sveriges deltagande

i det internationella lagstiftningsarbetet intensifierats. Vidare ställer

upplysningsverksamheten om Sverige i utlandet ökade krav på aktiva insatser

från utrikesförvaltningens sida.

Även andra än de officiella uppdragsgivarna har emellertid skärpt sina anspråk

på utrikesförvaltningen. Detta gäller enligt utredningen kanske främst

de kommersiella frågorna. För en svensk utlandsmyndighet har det efter

hand blivit en naturlig uppgift att inom rimliga gränser på begäran söka biträda

i tjänsteuppdrag resande svenskar med kontakter med det främmande

landets myndigheter, med institutioner och organisationer och även med

enskilda företag i vederbörande land. En annan typ av rörliga arbetsuppgif
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

ter, som under de senaste åren ökat väsentligt i omfattning, utgör hjälpansökningar

från i utlandet nödställda svenska turister.

Mot den i det föregående redovisade expansionen av utrikesförvaltningen

bör ställas den minskade arbetsbelastningen på vissa verksamhetsområden.

Minskningen har visserligen inte varit av samma omfattning som de nytillkommande

arbetsmomenten, men den kan enligt utredningens mening sägas

ha varit avgörande för utrikesförvaltningens möjligheter att utan mera

väsentliga personalförstärkningar lösa de nya arbetsuppgifterna. Minskningen

avser exempelvis det tidigare omfattande bilaterala förhandlingsarbetet

på det handelspolitiska arbetsfältet, viseringsarbetet samt — efter tillkomsten

av sådana organ som Svenska institutet, Svenska turisttrafikförbundet

och Sveriges allmänna exportförening — vissa typer av ärenden rörande informationsverksamhet

och exportfrämjande arbete.

Ur organisatorisk synvinkel har den fortskridande breddningen av utrikesförvaltningens

arbetsområde enligt utredningen medfört åtskilliga svårlösta

problem. Man kan fråga sig, framhåller utredningen vidare, huruvida

det från alla synpunkter är önskvärt och lämpligt att utrikestjänstens arbetsfält,

såsom hittills skett, fortsätter att vidgas och om inte en klarare

gränsdragning kring detta är motiverad. Å andra sidan finner utredningen

det vara uppenbart, att nytillkommande arbetsuppgifter som regel inte kan

avvisas och måste lösas inom ramen för en organisation, som har erforderligt

internationellt kontaktnät och tillgång till språkkunnig personal, och

framhåller att den erfarenhet och de resurser som i detta hänseende samlats

inom utrikestjänsten inte äger någon motsvarighet inom andra delar av

förvaltningen. Att under sådana förhållanden bygga upp nya ämnesspecialiserade

förvaltningsorgan med egen utlandsorganisation har för utredningen

inte framstått såsom ett tilltalande alternativ till det nuvarande systemet.

Härtill kommer att det hittills visat sig möjligt att förstärka utrikesrepresentationen

med specialutbildad personal (lantbruksrepresentanter, socialattachéer

o. s. v.) i sådana fall, då fackbetonade ämnesområden börjat ta

i anspråk en alltför stor del av en utlandsmyndighets ordinarie personalresurser.

Utredningen har med hänvisning till det nu anförda inte funnit anledning

att närmare pröva frågan, huruvida utrikesförvaltningens personalbehov i

väsentlig grad skulle kunna påverkas av en instruktionsvis genomförd begränsning

av verksamhetsområdet.

Vid sin bedömning av den framtida arbetsvolymen har utredningen kommit

till den uppfattningen — bestyrkt av åtskilliga intervjuer med företrädare

för stat och näringsliv — att utrikesförvaltningens arbetsfält även framgent

kommer att växa med den fortskridande aktiviseringen av de internationella

förbindelserna inom såväl den allmänna som den enskilda sektorn.

Utredningen har därför grundat sina överväganden rörande förvaltningens

organisation och personalbehov på antagandet att nu rådande förhållanden

inte representerar en tillfälligtvis onormalt stor arbetsbelastning. En kontinuerlig

bevakning av arbetsbelastningens utveckling finner utredningen

Bihang till riksdagens protokoll VJtitl. 1 samt. .Vr 75

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

emellertid vara en självklar uppgift för i första hand utrikesförvaltningens

ledning. Från utredningens synpunkt har det framför allt synts angeläget,

att de grundläggande principerna för organisationen och för tillgodoseendet

av personalbehovet får en sådan utformning, att en smidig anpassning kan

ske till förändringar i arbetsuppgifterna.

Yttranden

Beträffande problemet angående decentralisering av utrikesfrågorna

ansluter sig remissmyndigheterna i allt väsentligt till utredningens

uttalanden och slutsatser. Under hänvisning till vad utredningen

anfört om direkta förbindelser mellan olika länders statliga instanser på expertplanet

anser statskontoret det uppenbart, att expertisen på det centrala

planet i olika sakfrågor skall finnas i respektive fackdepartement och att

en dubblerande ansamling av experter på skilda fält inte bör ske inom utrikesdepartementet.

De av utredningen påtalade nackdelarna med en decentralisering

av de internationella förbindelserna bör kunna undanröjas genom

en självklart nödvändig gemensam beredning mellan berörda departement.

Inom utrikesdepartementet bör givetvis för sådana beredningar finnas kontaktmän

för skilda frågor. Kommerskollegium framhåller, att de arbetsuppgifter

inom den statliga verksamheten, som föranledes av förbindelserna med

andra länder, i princip bör sammanhållas inom utrikesförvaltningens ram,

vare sig det är fråga om samarbete på expertplanet eller det gäller nya arbetsområden

som kontinuerligt tillföres verksamheten. Detta bör inte hindra

att internationellt samarbete på expertbetonade områden, där så är vanligt,

sker genom direkta förbindelser. Arbetsgivareföreningen anser i likhet

med utredningen det vara från principiell synpunkt önskvärt, att svenska

statens förbindelser med främmande makter och mellanstatliga organisationer

allt framgent blir föremål för samordning inom utrikesförvaltningen.

Bankföreningen anför, att förhandlings-, informations- och kontaktverksamheten

på det kommersiella och finansiella området till en del, såsom redan

skett, bör kunna anförtros åt andra myndigheter och organ än de diplomatiska.

Föreningen delar emellertid utredningens uppfattning, att verksamheten

i stor utsträckning bör och måste handhavas av utrikesförvaltningen.

Det är därför synnerligen angeläget att utrikesförvaltningens resurser förstärkes

såväl kvantitativt som med avseende på befattningshavarnas utbildning

framför allt på det kommersiella området.

Även industriförbundet vill helt allmänt ansluta sig till vad utredningen

anför om det principiellt önskvärda i att utrikesförvaltningen även framgent

förblir det centrala organet för statsmakternas förbindelser med främmande

makter samt mellanstatliga och överstatliga organisationer. Den delegation

av handläggningen av dylika förbindelser till andra statsdepartement och

myndigheter, som må befinnas lämplig inom vissa verksamhetsområden, kan

inom vissa gränser vara ändamålsenlig men bör inte få utveckla sig därhän

att utrikesdepartementets möjligheter att övervaka, samordna och ansvara

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

11

för utrikesförbindelserna äventyras. Från synpunkten av de intressen förbundet

har att företräda är det av vikt att handläggningen av ekonomiskpolitiska

frågor, förhandlingar och kontinuerlig information till näringslivets

organisationer och företag hålles samman av utrikesdepartementet och

dess organ. Förbundet finner inga bärande skäl för att man skulle sträva efter

att bygga upp nya ämnesspecialiserade förvaltningsorgan med egen utlandsorganisation.

Sändebudet i Moskva m. fl. anser det oundgängligt att utrikesdepartementet

— oavsett huruvida de löpande ärendena handlägges

utanför utrikesdepartementet och oavsett huruvida delegater med hänsyn

till förhandlingsföremålets tekniska karaktär väljes utanför departementets

tjänstemannakader — beredes tillfälle till samråd på alla stadier av ärendenas

behandling och i övrigt hålles fortlöpande underrättat om frågornas utveckling

med hänsyn till deras allmänna samband med och återverkan på

det politiska och handelspolitiska området.

Utredningens bedömning av den framtida ar betsvolymen och

det därmed sammanhängande problemet rörande utrikesförvaltningens organisation

och personalbehov har av ett flertal remissorgan — däribland

åtskilliga utlandsmyndigheter — betecknats såsom värdefull och realistisk.

Grossistförbundet förklarar sig i stort sett dela utredningens uppfattning,

att utvecklingen kommer att ställa ökade kvantitativa krav på såväl hemmaorganisationen

som utrikesrepresentationen. Man synes sålunda böra räkna

med att nettoeffekten av kommande förändringar i våra förbindelser med

omvärlden blir en stegrad arbetsbelastning för utrikesförvaltningen. Lantbruksförbundet

framhåller, att det är ett allmänt intresse att våra möjligheter

att i olika internationella sammanhang hävda de svenska intressena på

det utrikespolitiska och handelspolitiska området inte begränsas genom blåst

på kvalificerad personal inom utrikesförvaltningen. Vad särskilt beträffar

det handelspolitiska området måste det för ett land som Sverige, vilket för

sitt ekonomiska framåtskridande är så beroende av utrikeshandeln, vara

angeläget, att de handelspolitiska intressena får en kompetent och effektiv

bevakning. Det är enligt förbundet likaså ett starkt intresse, att näringslivet

och även enskilda företag erhåller stöd från utrikesrepresentationen i sina

exportansträngningar och vid sina kontakter över huvud med främmande

marknader.

Departementschefen

Det har länge stått klart, att en allmän översyn av den svenska utrikesförvaltningen

är påkallad. Förändringen och ökningen av arbetsuppgifterna

har efter hand nödvändiggjort talrika beslut i fråga om organisation och

personal på enskilda punkter, men något ställningstagande grundat på en

undersökning av hela problemkomplexet har inte skett på flera årtionden, i

själva verket inte sedan riksdagen 1919 och 1921 fattade beslut efter utredning

av en 1918 tillsatt sakkunnigkommitté. Den ordning som då tillskapades

för utrikesdepartementets organisation och arbetsformer har inte under
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

gått några väsentliga förändringar bortsett från en rätt betydande utökning

av personalkadern. Den bestående ordningen har befunnits i stort sett ändamålsenlig,

och den har kunnat smidigt anpassas efter nya förhållanden. De

nu företagna utredningarna har inte heller funnit anledning att föreslå någon

genomgripande omorganisation av utrikesdepartementet.

Även vad avser representationen utomlands har förändringar efter hand

vidtagits allt eftersom nya behov anmält sig men utan att någon allmän

översyn kommit till stånd. Utvecklingen har främst karakteriserats av tillkomsten

av ett antal nya beskickningar och, efter andra världskriget, av

ständiga representationer vid vissa internationella organ såsom FN och den

ekonomiska samarbetsorganisationen i Paris.

Även om det varit möjligt att genom partiella reformer sätta utrikesförvaltningen

i stånd att utan påtagliga svårigheter ombesörja sitt arbete under

nya och förändrade förhållanden, har berättigade önskemål framkommit

om en allmän kartläggning av utrikesförvaltningens uppgifter och av

de krav, som den nya tiden ställer i fråga om organisation och personal. Inte

minst har intresset ökat att få till stånd en samlad bedömning och avvägning

av uppgifter och personalbehov mellan utrikesdepartementet och utlandsmyndigheterna.

Vid 1958 års riksdag underströk statsutskottet behovet

av ett fylligt material för bedömningen av anslagsäskanden. Detta uttalande

föranledde den inom utrikesdepartementet 1960—61 företagna översynen,

vilken i sin tur blivit en del av arbetsmaterialet för UD-utredningens

nu framlagda betänkande. Parallellt med denna utredning har administrationsutredningen

prövat utrikesförvaltningens administrativa frågor.

Då jag nu går att framlägga förslag, i det väsentliga grundade på utredningarnas

överväganden och slutsatser, finner jag det naturligt att ange

några allmänna utgångspunkter för bedömningen av organisation och personalbehov.

En modern utrikesförvaltning ställs inför ett otal ärenden av högst växlande

karaktär, vilka endast har det gemensamt, att de på ena eller andra

sättet rör förhållandet till främmande land. Det kan gälla medverkan i en

exportdrive eller anordnandet av en konstutställning, bistånd till nödställd

svensk eller skyddande av svensk patenträttighet, rapportering om konjunkturläge

eller om smittsamma sjukdomar, indrivning av underhållsbidrag

eller utlämning av förbrytare, delgivning av rättshandlingar och upptagande

av sjöförklaring, föredrag eller presskontakter om svenska samhällsförhållanden,

förmedling av journalistbesök i Sverige, författande av inlägg

eller resolutionsutkast vid internationella konferenser och många andra

ting.

Hur än arbetet inom utrikesförvaltningen förändrats och utvidgats kvarstår

dock dess centrala uppgift att utgöra instrumentet för svensk utrikespolitik.

Den svenska oavhängiga neutralitetspolitiken syftar till att tillsammans

med försvarspolitiken så långt möjligt skydda Sveriges frihet och

fred. För att den skall fylla en sådan uppgift krävs att den i omvärlden möts

med förståelse och respekt. Utrikesdepartementet och de på instruktion från

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år li)63

13

departementet verkande representationerna i utlandet har att sprida kunskap

om och söka vinna förståelse för de allmänna riktlinjer för Sveriges politik,

som fastställts av statsmakterna, och de skall i enskilda frågor av politisk

eller handelspolitisk karaktär, där Sverige har anledning att ta ståndpunkt,

förklara de svenska synpunkterna och deltaga i eller leda de förhandlingar,

som kan ifrågakomma. Denna verksamhet tar sig många former — kontakter

i de olika huvudstäderna med regeringsmedlemmar, tjänstemän och

journalister samt med utländska beskickningar i Stockholm, överläggningar

mellan svenska och utländska delegater i internationella organisationer

o. s. v.

De internationella förbindelserna har efter kriget intensifierats på alla

områden. Det ömsesidiga beroendet mellan alla folk har ökat till följd av kommunikationernas,

nyhetsförmedlingens, handelns och krigsteknikens utveckling.

Även de små staterna har blivit medvetna om att de för sin säkerhet

och sin materiella välfärd är direkt beroende av händelser och tendenser i

andra kanske långt avlägsna områden. Det är en väsentlig del av svensk utrikespolitik

att aktivt medverka i de internationella ansträngningarna att

åstadkomma nedrustning och att bygga upp en internationell freds- och

rättsordning, att främja det internationella varuutbytet och att bidraga till

utvecklingsländernas framåtskridande. Sverige har också i stor omfattning

mottagit uppdrag att delta i internationella förhandlingar för dylika ändamål

och att ställa personal till förfogande för internationella övervakningsoch

kontrolluppdrag.

Vidare måste beaktas, att utrikesförvaltningen i ökande omfattning har

anledning att befatta sig med olika frågor sammanhängande med försvarspolitik

och strategi. Utrikesförvaltningen har här betydelsefulla uppgifter

inom ramen av den totala svenska försvarsberedskapen. Skärpta krav ställs

på utrikesförvaltningen att tillhandahålla snabba och tillförlitliga informationer

och bedömningar av betydelse för försvarspolitiken. Slutligen märkes,

att man inom utrikesdepartementet i samband med nedrustningsförhandlingarna

finner det erforderligt att ägna uppmärksamhet åt strategiska, militärtekniska

och -vetenskapliga problemställningar. Med hänsyn till de arbetsuppgifter

som här antytts krävs ett nära, kontinuerligt samråd mellan

utrikesdepartementet samt försvarsdepartementet och de militära myndigheterna.

De här angivna politiska och handelspolitiska förhållandena har ställt

ökade kvantitativa och kvalitativa krav på utrikestjänsten. Samtidigt har

förvaltningen ställts inför vidgade uppgifter när det gäller att främja handeln

och det kulturella utbytet, att lämna i utlandet verksamma svenska företag

eller resande svenskar bistånd i olika former och alt deltaga i den allmänna

upplysningsverksamheten. Dessa uppgifter är, såsom UD-utredningen

framhåller, delvis av den natur att det måste bli en avvägning i vad mån

de kan och bör utföras. Det är inte möjligt att objektivt och exakt ange, vilka

uppgifter som bör ges förtursrätt, respektive hur stora personal- och finansiella

resurser som bör avses för visst ändamål. Den genomgång, som

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1963

företagits av UD-utredningen, har lett fram till vissa förslag härutinnan, till

vilka jag i huvudsak kan ansluta mig. Med tillfredsställelse noterar jag förslaget

om upprättande av en personalreserv i form av en särskild förhandlingsgrupp.

Tillika med de dispositioner, som utrikesledningen kan anse

lämpligt vidta inom ramen för den totala organisationen, kommer en sådan

grupp att underlätta den smidiga anpassningen av organisation och personal

till de krav på utrikesförvaltningen, som i varje läge bedöms som särskilt

viktiga.

UD-utredningen har behandlat frågan om en möjlig decentralisering av utrikesärendenas

handläggning. Härvidlag är att märka, att de internationella

förbindelsernas breddning och intensifiering under senare tid har lett till

en ökning av kontakterna mellan fackdepartement och experter i olika länder.

Inte minst har detta varit fallet inom den nordiska länderkretsen. Den

praxis som utvecklat sig inom denna krets har funnit sitt uttryck i den

1962 avslutade nordiska samarbetsöverenskommelsen, vilken i sin artikel

38 fastställer, att »myndigheter i de nordiska länderna äga skriftväxla direkt

med varandra i andra ärenden än sådana, som till följd av sin natur eller

av annat skäl böra handläggas genom förmedling av utrikesförvaltningen.

» En motsvarande fastän långt mindre markerad ökning av de direkta

kontakterna mellan fackmyndigheterna har kunnat iakttas inom ramen för

det europeiska ekonomiska samarbetet.

Mot denna utveckling är i och för sig intet att invända. På samma sätt

som fackmyndigheterna för exempelvis post, telegraf och järnvägar traditionellt

samarbetar direkt med sina utländska motsvarigheter och i huvudsak

endast i politiskt eller traktatmässigt ömtåliga frågor samråder med utrikesdepartementet,

kan sakfrågor även av annat slag ofta med fördel diskuteras

direkt mellan fackmyndigheterna. Till vad UD-utredningen här har

att andraga kan jag i det väsentliga ansluta mig. Dock vill jag understryka

vikten av att utrikesdepartementet i ena eller andra formen bibehåller kontakten

med samtliga utrikesärenden av betydelse. Härför talar inte endast

behovet av en utrikespolitiskt betingad samordning. Regeringen måste också

ha tillgång till en enda myndighet, som har överblick över landets samtliga

förbindelser med visst främmande land eller över det allmänna läget i

en viss internationell organisations verksamhet. Även när direkta förbindelser

förekommer utan departementets medverkan är det alltså naturligt att

departementet fortlöpande informeras, på samma sätt som rapporterna om

utrikesförvaltningens egna kontakter med utländska myndigheter kontinuerligt

delges alla de fackmyndigheter, som har intresse därav.

Att departementet bör äga den överblick, varom nu talats, innebär självfallet

inte någon inskränkning i fackmyndigheternas rätt och möjlighet att

allt efter sin behörighet bereda och fatta beslut i ärenden, som normalt förmedlas

över utrikesförvaltningen. I själva verket har antalet ärenden med

utrikes anknytning, vilka i sak beredes inom fackdepartementen, vuxit så

kraftigt, att det befunnits ändamålsenligt att tilldela flera departement

byråchefs- och byrådirektörstjänster för internationella frågor. Förutsätt
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

ningarna för bedömningar och åtaganden på det internationella planet är

ofta att söka i den inhemska utvecklingen på motsvarande område. Utrikesförvaltningens

uppgifter är därvid att ställa lämplig förhandlingspersonal

till förfogande och att i erforderlig utsträckning förmedla de internationella

kontakterna samt att bevaka de utrikespolitiska aspekterna av

berörda frågor.

UD-utredningen framhåller, att breddningen av utrikesförvaltningens arbetsområde

medfört åtskilliga svårlösta problem ur organisatorisk synvinkel

men att det är uppenbart, att de nytillkommande arbetsuppgifterna i regel

inte kan avvisas utan måste lösas inom ramen för en organisation, som äger

erforderligt internationellt kontaktnät och tillgång till språkkunnig personal.

Mot bakgrunden av bl. a. nu anförda synpunkter har utredningen kommit

till den uppfattningen, att utrikesförvaltningens arbetsfält även framgent

kommer att växa med den fortskridande aktiviseringen av de internationella

förbindelserna. Utredningens överväganden rörande förvaltningens

organisation och personalbehov har grundats härpå. Jag finner detta vara

en riktig utgångspunkt.

UD-utredningen ägnar med rätta stor uppmärksamhet åt frågor om rekrytering

och utbildning av utrikesförvaltningens personal. Utöver vad som följer

av vad jag nyss anfört om utrikesförvaltningens växande uppgifter vill

jag här framhålla, att utrikestjänsten otvivelaktigt har särdrag, som ställer

delvis andra krav på personalen än verksamhet inom andra statliga förvaltningsgrenar.

Dit hör kravet att vederbörande bör besitta goda kunskaper i

franska och engelska språken. Detta kan, såsom för övrigt LO anfört i sitt

remissvar, innebära risk för att annars lämpade ungdomars inträde i utrikesförvaltningen

försvåras av ekonomiska skäl. Den av utredningen föreslagna

särskilda aspirantutbildningen, vartill jag återkommer i det följande,

är emellertid ägnad att motverka detta förhållande.

Förutom tekniska färdigheter av typen språkkunskaper vid sidan av egenskaper

såsom mognad och gott omdöme bör på utrikestjänstemännen särskilt

ställas kravet på förmåga att i olika länder och kulturmiljöer vinna förtroende.

Det framstår vidare som önskvärt, att utrikestjänstemännen, vilka

genom långvariga utlandsvistelser kan riskera att förlora förstahandskontakten

med svenska politiska, ekonomiska, sociala och kulturella förhållanden,

bereds tillfälle till studier i sådana ämnen under de tider de tjänstgör i

utrikesdepartementet eller eventuellt hemkallas för just detta ändamål.

Svenska moderna samhällsförhållanden är föremål för intresse både i vissa

högt utvecklade länder och i många u-länder. Det är av stor vikt att alla utrikestjänstemän

är i stånd att lämna upplysningar härom och att förmedla

kontakter för dem i utlandet som önskar få tillfälle till mera ingående studier.

Med anledning av vad statskontoret och LO anfört om önskvärdheter

av växeltjänstgöring mellan utrikesförvaltningen och andra förvaltningsgrenar

viil jag framhålla, att möjligheter härtill föreligger redan i dag och

kommer att utnyttjas i den mån så befinnes lämpligt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

I takt med att arbetsuppgifterna allmänt vuxit har också ökade krav ställts

på utrikesdepartementets administrativa organisation. De förslag som härvidlag

lagts fram av administrationsutredningen och som syftar till att skapa

rationellare och bättre arbetsformer för departementets administrativa

apparat biträder jag i allt väsentligt. I synnerhet anser jag att inrättandet

av en reguljär och utvidgad inspektionsverksamhet vid utlandsmyndigheterna

kan bli ett värdefullt instrument för att öka utrikesförvaltningens effektivitet.

III. UTRIKESFÖRVALTNINGENS NUVARANDE

ORGANISATION M. M.

Innan UD-utredningens och administrationsutredningens överväganden

beträffande utrikesförvaltningens organisation och personalbehov redovisas,

torde en översikt få lämnas över gällande organisation.

Utrikesdepartementet

Utrikesdepartementet intar en särställning bland departementen ej blott

genom sin storlek — den totala personalstyrkan i departementet är f. n. omkring

350 personer — utan även genom att i sin verksamhet förena departemental

funktioner och verksfunktioner. Visserligen har utrikesdepartementet

underlydande myndigheter i form av beskickningar, delegationer och

konsulat, men dessa myndigheters ställning är ej jämförbar med ämbetsverkens.

Den tjy av exekutiva och administrativa åtgärder, som inom andra delar

av statsförvaltningen är hänförlig till ämbetsverken, är för utrikesdepartementets

del inordnad inom departementets och utlandsmyndigheternas organisatoriska

ram. Ett undantag utgör de biståndsfrågor, som sedan början

av 1962 handlägges av NIB, den enda fristående myndighet, som hör under

utrikesdepartementet.

Instruktionen för utrikesdepartementet är fastställd av Kunel. Mai -t den

14 juni 1928. J''

I egenskap av utrikesministerns närmaste man utövar kabinettssekreteraren

ledningen av departementets arbete. Kabinettssekreteraren skall sålunda

fördela arbetet och avge förslag till utrikesministern rörande personalens

disposition, granska de skrivelser som bör undertecknas av ministern

samt konseljprotokollen, övervaka informationen till utlandsmyndigheterna

samt i allmänhet vaka över arbetets gång och tillse att tjänstemännen

noggrant fullgör sina åligganden.

Biträdande kabinettssekreteraren är kabinettssekreterarens ställföreträdare.

F. n. svarar han därutöver i första hand för ledningen av vissa centrala

handelspolitiska förhandlingsuppgifter inom departementet. Befattningen

existerade inte då departementets instruktion skrevs, och innehava
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

rens ställning och arbetsuppgifter är fortfarande inte instruktionsmässigt

reglerade.

Departementet består av fyra avdelningar, nämligen politiska avdelningen,

rättsavdelningen, handelsavdelningen och personalavdelningen samt —

direkt underställda utrikesministern/kabinettssekreteraren — protokollet,

pressbyrån, den särskilda arbetsgruppen för internationella biståndsfrågor

samt arkivet.

De fyra avdelningarna förestås av avdelningschefer och — på de tre förstnämnda

avdelningarna — biträdande avdelningschefer, samtliga med utrikesråds

ställning. Protokollet, pressbyrån och arkivet står under ledning av

tjänstemän på byråchefsplanet. Chef för arbetsgruppen för internationella

biståndsfrågor är f. n. ett sändebud i disponibilitet.

Den politiska avdelningen är indelad i tre byråer. Första byrån handlägger

ärenden rörande Norden och östblocksländerna samt vissa folkrättsliga

spörsmål. Andra byrån svarar för övriga bilaterala frågor samt Europarådsärenden.

Tredje byrån behandlar FN-ärenden (däribland Sveriges militära

FN-engagemang samt nedrustningsfrågor), luftfartspolitik samt vissa internationella

atom- och rymdforskningsfrågor.

Inom rättsavdelningen finns två byråer. Juridiska byrån handlägger bl. a.

ärenden angående svensk och utländsk intern rätt, allmän folkrätt, tolkning

och tillämpning av internationella överenskommelser, andra traktaträttsliga

spörsmål, skydd mot utländska nationaliseringsingripanden och annat rättsskydd

för svenska medborgare och företag i utlandet. I stor utsträckning deltar

juridiska byråns tjänstemän i internationella förhandlingar. Den andra

byrån, konsulära byrån, handlägger arvsärenden, frågor om bistånd till

svenskar i utlandet, sjömanssociala frågor m. m.

Chefen för handelsavdelningen har enligt instruktionen att upprätthålla

nära samarbete med handelsdepartementet och i vissa ärenden tillhandagå

chefen för handelsdepartementet med bl. a. muntliga föredragningar. Avdelningen

är indelad i tre byråer. Första byrån kan betecknas såsom en multilateral

förhandlingsbyrå med aktuell tonvikt på de internationella integrationsfrågorna.

De bilaterala och kommersiella ärendena är geografiskt fördelade

på övriga byråer. Dessa följer dessutom utvecklingen inom vissa internationella

organ, såsom OECD, EFTA, ECE, EEC och GATT. Tredje byrån

handlägger dessutom frågor rörande sjöfartspolitik och atomenergi.

Personalavdelningen är indelad i två byråer, personalbyrån och ekonomibyrån.

Till den förra hör ärenden rörande personalorganisation, rekrytering

och utbildning. Ekonomibyrån handhar i första hand medelsförvaltning

och intendentur ävensom frågor om rese- och flyttningsersättningar,

sjukvårdsersättningar samt intern revision. Direkt under personalchefen sorterar

en budgetsektion med specialister för budget- och löneärenden.

Protokollet handlägger ärenden rörande bl. a. utländska statsbesök, i Sverige

stationerade utländska diplomaters och konsulers rättsliga ställning,

frågor om ceremoniel och ordensväsen samt specialpass och diplomatviseringar.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

Pressbyrån är organiserad på två sektioner. Informationssektionen handlägger

frågor angående upplysningsverksamhet utomlands, kulturellt utbyte

o. s. v., medan pressektionen svarar för kontakterna med svensk och utländsk

press.

Till den särskilda sektionen för internationella biståndsärenden hör frågor

rörande biståndsverksamheten i utvecklingsländerna.

Arkivet bär ansvaret för arkivverksamheten (registratorsverksamhet,

ansvar för dossier- och gallringsplaner, arkivvård, arkivservice åt departementets

befattningshavare och åt forskare, utredningar samt ledning och

övervakning av utlandsmyndigheternas arkivverksamhet), biblioteket, kurir

tjänsten och chiffreringstjänsten. Även vissa av departementets säkerhetsfrågor

handlägges på arkivet. Arkivet består av det egentliga arkivet,

biblioteket, kurirtjänsten, chiffreringskansliet samt kopieringsexpeditionen.

Utrikesrepresentationen

Från Sverige utsända tjänstemän var den 1 januari 1963 placerade vid 95

utlandsmyndigheter i 59 länder. Utrikesrepresentationen bestod sålunda av

52 beskickningar jämte ett beskickningskansli, 5 delegationer samt 14 lönade

generalkonsulat och konsulat. Vid 23 av de cirka 52o honorärkonsulaten

(olönade myndigheter) var utsända lönade tjänstemän placerade, i vissa fall

såsom chefer för konsulat.

Totalt uppgår personalen utomlands till närmare 900 personer. Av dessa

är ungefär 370 lokalt anställda (översättare, viss skrivpersonal, vaktmästare,

chaufförer m. fl.). Mer än två tredjedelar av samtliga diplomatiska tjänstemän,

åttiofem procent av kanslisterna och ungefär hälften av den i Sverige

rekryterade biträdespersonalen tjänstgör vid utlandsmyndigheterna.

Sveriges lönade representation i utlandet m. m. ter sig f. n. på sätt framgår

av bilaga 1. En översikt av placeringen av den diplomatiska och konsulära

personalen lämnas i bilaga 2.

Rekryterings- och anställningsförhållanden inom utrikesförvaltningen

Rekryteringen till den diplomatiska och konsulära tjänsten (ej kanslister)

regleras i 1919 års kungörelse om antagande och utbildning av attachéer

i utrikesdepartementets tjänst. För prövning av dem, som anmäler

sig till inträde i utrikesdepartementet, finns en av Kungl. Maj:t förordnad

antagningskommission. Den består av kabinettssekreteraren och en av utrikesministern

förordnad avdelningschef i departementet såsom självskrivna

ledamöter samt högst fem av Kungl. Maj :t för fem år utsedda ledamöter.

Av de sistnämnda skall en vara eller ha varit chef för beskickning eller

konsulat samt de övriga företrädesvis väljas bland personer, som utövat

verksamhet inom näringarnas eller vetenskapens område eller gjort sig kända

såsom väl förfarna i allmänna värv.

Attachésökande skall som regel ha avlagt akademisk examen. Dessutom

bör vederbörande under sammanlagt sex månader ha fullgjort viss praktisk

tjänstgöring. Sökande skall även besitta förmåga att i tal och skrift be
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

handla franska och engelska språken. Antagningskommissionen bör enligt

attachékungörelsen pröva ansökan även från den, som ej uppfyller de nu

nämnda villkoren, om det kan antas att han lämpar sig för tjänst inom utrikesförvaltningen.

Attaché genomgår provtjänstgöring under en tid av i regel två år. Efter

denna tjänstgöring avger antagningskommissionen yttrande till utrikesministern

över attachéns lämplighet för ordinarie anställning. Utrikesministern

äger därefter besluta om attachés slutliga antagning. Har attaché ej inom

två år förklarats slutligt antagen, skall hans anställning i regel upphöra.

För kanslistkarriären sker nyrekryteringen —- liksom vad gäller den administrativa

personalen, såsom arkivtjänstemän, revisorer och biträden — genom

annonsering i dagspressen. Kanslistaspirant bör vara kunnig i språk

samt i bokföring. Examen från handelsgymnasium (motsvarande utbildning)

har visat sig vara en lämplig grundval för kanslistanställning utan att dock

uppställas såsom ett formellt villkor. Till de centrala arbetsuppgifterna för

kanslister hör kamerala och expeditionella uppgifter, handläggning av sjöfarts-

och sjöfolksärenden samt allmän service åt den besökande allmänheten

i skilda frågor. Under senare år har kanslister i ökande omfattning

även tagits i anspråk för kommersiella arbetsuppgifter, särskilt vid utomeuropeiska

beskickningar och konsulat.

Den 1 januari 1963 uppgick antalet kanslisttjänster inom utrikesförvaltningen

till 123. Av dessa var 31 förste kanslisttjänster i A 19 och lika många

kanslisttjänster i A 15, medan återstoden tillhörde reglerad befordringsgång

(A 9—A 13).

För anställning som biträde för skriv- och kontorsgöromål krävs god

skolunderbyggnad med språkkunskaper, god färdighet i maskinskrivning

och stenografi samt kontorspraktik. Nyanställda biträden har i regel kvalifikationer

därutöver.

IV. FÖRESLAGEN ORGANISATION AV

UTRIKESFÖRVALTNINGEN

Utrikesdepartementet

UD-utredningen

Vid sitt studium av verksamheten vid de olika avdelningarna inom utrikesdepartementet

har UD-utredningen i allmänhet inte sett som sin uppgift

att i detalj undersöka arbetsfördelningen mellan tjänstemännen på byråerna.

Detta måste enligt utredningens uppfattning ankomma på departementets

personalledning och avdelningscheferna. Utredningen har som regel i

stället baserat sina förslag och rekommendationer på en bedömning av den

samlade verksamheten vid varje särskild avdelning och den totala arbetsbelastningen

på var och en av de inom avdelningarna nu existerande eller tilltänkta

organisatoriska enheterna.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

Arbetsfördelningsprinciperna. UD-utredningen erinrar om att principen för

fördelning av arbetsuppgifterna inom utrikesdepartementets avdelningar i

första hand är ämnesmässig. Endast mycket stora utrikesförvaltningar har

möjlighet att organisera arbetet såväl efter frågornas ämneskaraktär (t. ex.

handelspolitik, samfärdsel, folkrätt) som efter mer eller mindre strängt

iakttagna geografiska principer (med särskilda avdelningar eller byråer för

exempelvis Nordamerika, Afrika, Fjärran Östern etc.).

Detta förhållande nödvändiggör för en liten utrikesförvaltning som den

svenska en viss flexibilitet i arbetsfördelningen såväl inom som mellan departementets

avdelningar. Internationella atomforskningsfrågor och sjöfartspolitiska

spörsmål utgör exempel på specialområden, som berör såväl

politiska avdelningen som handelsavdelningen. Tjänstemän som sysslar med

dessa frågor får därför stå till två avdelningars förfogande.

Utredningen, som tagit närmare del av den i departementet tillämpade fördelningen

av arbetsuppgifterna, säger sig bl. a. ha funnit, att denna kan leda

till en viss uppsplittring av till sin karaktär likartade eller angränsande typer

av ärenden. Ett sammanförande till en och samma arbetsenhet förordas av

exempelvis ärenden rörande internationell samfärdsel.

Aktuella organisatoriska spörsmål. UD-utredningen har ingående övervägt

kabinettssekreterarens arbetsuppgifter och ställning i organisationen. Utredningen,

som i denna fråga samrått med administrationsutredningen, har ansett

sig inte kunna rekommendera en begränsning av kabinettssekreterarens

tillsyn över de administrativa funktionerna inom utrikesförvaltningen samt

verksamhetens bedrivande i stort. Däremot tillstyrker UD-utredningen en

sådan förstärkning av den administrativa avdelningen, att den arbetsbelastning,

som hithörande frågor utgör för kabinettssekreteraren, kan reduceras.

Ett annat organisatoriskt spörsmål, åt vilket UD-utredningen ägnat särskild

uppmärksamhet, avser förhållandet mellan de olika arbetsenheternas

storlek och funktioner inom departementet. Utredningen har inte tagit ställning

till frågan om antalet byråer inom varje avdelning. Avgörande härvidlag

bör emellertid enligt utredningens mening vara det ansvar och den arbetsbelastning,

som kommer att åvila cheferna för byråerna, snarare än jämnast

möjliga fördelning av avdelningens arbetsbörda och personal på byråerna.

Utredningen har ej heller funnit det nödvändigt, att antalet byråer inom

en avdelning är detsamma som antalet byråchefer.

Enligt utredningens uppfattning kan en alltför stor bundenhet till ett visst

antal byråer försvåra en smidig anpassning till förändringar i arbetsuppgifterna.

Utvecklingen inom den övriga statsförvaltningen kan enligt utredningen

sägas bekräfta lämpligheten av att tillgänglig personal utan mera genomgripande

administrativa åtgärder kan omgrupperas i enlighet med vad

arbetsläget kräver. Sådana omgrupperingar är lättare att genomföra inom

ramen för större organisationsenheter, inom vilka smärre arbetsenheter av

mer eller mindre permanent karaktär kan sammanföras på det sätt, som i

olika lägen betingas av arbetsuppgifterna och personella faktorer. Mot denna

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

bakgrund liar utredningen i sina förslag beträffande departementets organisation

avstått från att förorda tillskapandet av ytterligare byråer. Ej heller

lämnas några rekommendationer beträffande den tilltänkta personalförstärkningens

fördelning på nuvarande byråer. Beslut härom bör enligt utredningens

mening tillkomma departementets ledning och berörda avdelningschefer.

Vid politiska avdelningen föreslår utredningen inrättande av en byrådirektörst

jänst, vars innehavare skall svara för insamling, redigering och

distribution av informationsmaterial om förhandlingarna i FN:s generalförsamling

(»blåböckerna»), sammanställningar avsedda för bl. a. svenska

delegater vid FN:s och andra internationella organs sammanträden m. m.

— en informationsverksamhet vars värde vid flera tillfällen omvittnats och

som under de senaste åren ökat i omfattning. Vidare föreslås, att en sådan

tjänst inrättas för ärenden rörande teknisk och vetenskaplig forskning, inklusive

internationella atomfrågor. De luftfartspolitiska ärendena bör handläggas

vid samma arbetsenhet som övriga samfärdselfrågor, och utredningen

föreslår därför, att handläggningen av luftfartsfrågorna överföres till

handelsavdelningen. I övrigt har utredningen beträffande den politiska avdelningens

organisatoriska uppbyggnad kommit till den uppfattningen, att

några väsentliga förändringar f. n. ej är påkallade.

Den nuvarande chefen för rättsavdelningen äger, enligt särskilt beslut

av Kungl. Maj :t 1956, delegera sådana uppgifter, som inte sammanhänger

med honom anförtrodda uppdrag att företräda Sverige vid internationella

konferenser och förhandlingar med främmande makter, till biträdande avdelningschefen.

Rättsavdelningschefen, som enligt samma beslut bereder och

föredrar vissa folkrättsliga och andra ärenden direkt inför utrikesministern,

tillbringar enligt utredningen en betydande del av sin tid såsom svensk

representant vid internationella konferenser och förhandlingar. I praktiken

torde sålunda en stor del av de uppgifter, som enligt departementets instruktion

åvilar chefen för rättsavdelningen, fullgöras av biträdande avdelningschefen.

Enligt vad utredningen konstaterat föreligger inom utrikesdepartementet

behov av en högt kvalificerad juridisk expert med uppgift att bl. a. företräda

svenska intressen i internationella förhandlingssammanhang. Även om den

nuvarande ordningen, enligt vilken chefen för rättsavdelningen måste dela

sin tid mellan förhandlingsuppdrag och uppgiften att utöva tillsyn över avdelningens

arbete, synes ha fungerat väl, har utredningen funnit det angeläget

att anvisa en lösning, som dels tillförsäkrar utrikesförvaltningen tillgång

till nyssnämnda expertis, dels innebär en från principiellt organisatorisk

synpunkt tillfredsställande lösning vad gäller ledningen av det löpande

arbetet inom rättsavdelningen.

EU av utredningens förslag i annat sammanhang går ut på att särskilda

experttjänster skall inrättas, vilkas innehavare skall stå till utrikesministerns

förfogande. Utredningen föreslår, att en av dessa tjänster åtminstone

tills vidare reserveras för eu sakkunnig i internationell rätt med uppgift bl. a.

att företräda Sverige vid internationella förhandlingar och konferenser på

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år W63

detta område. Den sakkunnige bör enligt utredningen även tilldelas sådana

mera omfattande utredningsuppgifter, som av exempelvis organisatoriska

skäl inte lämpligen kan handläggas inom rättsavdelningen. Utredningen har

ansett det böra förutsättas, att den sakkunnige får möjlighet att i samråd

med rätt savdelningschefen anlita avdelningens arbetskraft. Till frågan om

tidpunkten för genomförandet av den skisserade förändringen i avdelningens

organisation har utredningen ej tagit ställning.

I fråga om rättsavdelningens arbetsuppgifter anför utredningen:

»Rättsavdelningens, och i synnerhet den juridiska byråns, arbetsuppgifter

omtattar ett vidsträckt ämnesområde, avseende dels sådana ärenden, som

enligt instruktionen under alla förhållanden skall åvila avdelningen, dels ett

betydande antal uppdrag, som avdelningen nödgats åtaga sig såsom en del

av sin service till allmänheten och övrig förvaltning. Gränsdragningen mellan

dessa kategorier förefaller icke helt klar, och det kan enligt utredningens

mening även ifrågasättas, om icke juridiska byråns arbetsområde under

afen? ^°PP P°mm''t att expandera i alltför många riktningar därhän att byrån

idag ålägges uppgifter, som möjligen borde lösas i annan ordning. Utredmngen

viH föreslå, att den juridiska byråns verksamhetsområde blir föremål

för särskilt studium inom departementet, varvid även möjligheterna att

genom ökad delegering uppnå en jämnare fördelning av ansvaret och arbetsbelastningen

inom byrån bör uppmärksammas.»

Enligt utredningen kan skäl anföras för att traktatärenden särskiljes från

juridiska byrån i övrigt. Härav följer enligt utredningens uppfattning dock

<-j att dessa ärenden bör föranleda tillkomsten av en ny byrå, varom önskemål

framförts. Däremot föreslås inrättande av en särskild tjänst för handläggningen

av traktatärenden.

Konsulära byråns organisation behandlas av administrationsutredningen

och anmäles i det följande.

I handelsavdelningens organisation säger sig UD-utredningen ha mött ett

belysande exempel på hur de ofta återkommande skiftningarna i arbetets

karaktär nödvändiggör en mycket flexibel struktur. I enlighet med sin organisatoriska

grundprincip har utredningen därför avstått från att föreslå

någon särskild byråindelning, som skulle kunna te sig inaktuell och mindre

effektiv redan efter en kort tid. Utredningen rekommenderar i stället en

viss personalförstärkning, avsedd att öka möjligheterna till en vid varje

tillfälle ettektiv arbetsfördelning. Sålunda föreslås inrättande av två byrådirektorstjänster

för handläggning av energispörsmål respektive jordbruksfrågor.

I samband med den av utredningen förordade koncentrationen av de

samfärdselpolitiska ärendena (luftfart, sjöfart etc.) till en och samma organisationsenhet

inom handelsavdelningen bör enligt utredningen en byråchefstjänst

inrättas vid denna. Däremot har utredningen efter övervägande

av ett i översynen tramfört förslag om inrättande av en tjänst i byråchefsgraden

vid handelsavdelningen för vissa förhandlings- och utredningsuppdrag

kommit till att dylika tjänster inte bör knytas till en viss avdelning.

I stället föreslås inrättande av vissa tjänster till utrikesministerns förfogande.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1963

Organisationen av personalavdelningen och arkivet behandlas närmare i det

följande vid redogörelsen för administrationsutredningens förslag.

Protokollet synes enligt UD-utredningen, sedan en viss personalförstärkning

under 1962 tillförts denna arbetsenhet, ej erbjuda några aktuella organisatoriska

problem.

Enligt UD-utredningen talar den omfattning, som upplysningsverksamheten

utomlands numera tagit, för att pressbyrån omorganiseras till en pressoch

informationsavdelning. Pressbyråchefen har nämligen ålagts ett stort

antal permanenta styrelse- och kommittéuppdrag. En omorganisation i förening

med erforderlig förstärkning på byråchefsplanet skulle, såsom framhållits

i översynen, tillika bereda presschefen mera tid att ägna sig åt sådana

viktiga uppgifter som att intensifiera kontakterna med svensk och utländsk

press.

Samtidigt konstaterar utredningen emellertid, att en av de uppgifter som

— enligt vad som framhålles i översynen — hittills tagit en väsentlig del av

presschefens tid i anspråk, nämligen samordningen och effektiviseringen av

den svenska upplysningsverksamheten utomlands, kan komma att minska.

Utredningen erinrar i detta sammanhang bl. a. om att en särskild regeringens

rådgivare i upplysningsfrågor numera tillsatts samt framhåller, att det

f. n. inte är möjligt att bedöma verkningarna med avseende på pressbyrån

av hittills företagna och eventuella ytterligare förändringar i upplysningsverksamhetens

organisation. I detta läge har utredningen funnit det rimligt

att frågan om inrättande av en pressavdelning får anstå, till dess klarhet vunnits

i nyssnämnda frågor. Samtidigt erinrar utredningen om vikten av att

ärendet vid förnyad prövning noggrant belyses också från synpunkten att

presschefen även framgent bör ha en ställning som garanterar att han till

fullo utnyttjas som talesman för departementet.

I fråga om sektionen för internationella bistånds fr ägor, som f. n. står under

ledning av ett sändebud med disponibilitetsarvode, föreslår utredningen,

att frågan om sektionens ställning i organisationen omprövas om något eller

några år. En fast chefstjänst föreslås dock inrättad.

Särskilda organisatoriska frågor. I det föregående har berörts återverkningarna

på utrikesdepartementets organisation och personalbehov av tillkomsten

av nya utlandsmyndigheter och ökningen av utrikesförvaltningens arbetsvolym.

UD-utredningen har funnit det särskilt angeläget att vid sina

överväganden beakta de allt starkare kraven på personalförstärkning i departementet.

Denna fråga behandlas närmare i det följande. Under utredningsarbetets

gång säger sig utredningen emellertid ha mott exempel på

arbetsuppgifter som — även om de ligger utanför den nuvarande rutinens

ram — rimligen borde lösas av departementet. Vidare har utredningen funnit

anledning att överväga en organisatorisk omfördelning av vissa arbetsuppgifter

i syfte att uppnå en jämnare fördelning av avdelningarnas arbetsbelastning.

Utredningen har nämligen funnit det uppenbart, att under nuvarande

förhållanden det löpande arbetet vid vissa byråer tidvis på ett kännbart

sätt påverkas av att flera tjänstemän tages i anspråk för förhandlingar

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

och specialuppdrag. Som exempel nämner utredningen att för 15 tjänstemän

vid handelsavdelningen under 1961 registrerats inte mindre än cirka 600

frånvarodagar på grund av tjänsteresor.

I bl. a. angivna syfte föreslår utredningen inrättande av dels en särskild

grupp tjänstemän, avsedd att stå till utrikesministerns förfogande för bl. a.

speciella utrednings- och förhandlingsuppdrag, som kan komma att aktualiseras

på de olika avdelningarna, dels ett s. k. rapportsekretariat med uppgift

ntt verka för ett effektivt utnyttjande av utrikesförvaltningens rapportering.

Utrednings- och förhandlingsgrupp. Utredningen har avsett, att utredningsoch

förhandlingsgruppen skall ägna sig åt tids- och ämnesmässigt avgränsade

uppdrag, såsom ekonomisk-politiska undersökningar, förhandlingsuppgifter,

bevakning av andra länders politik i exempelvis integrationsfrågorna,

deltagande i FN:s övervakningskommissioner och kontrollorgan samt andra

internationella organisationer och konferenser, särskilt sådana där Sverige

av någon anledning bör vara aktivt engagerat på ordförandeposten, i arbetsutskott

e. d. Det kan enligt utredningen även tänkas uppkomma lägen, då

dessa tjänstemän för begränsad tid kan åtaga sig expertuppdrag av internationell

karaktär åt andra departement och myndigheter. Slutligen bör

tjänstemännen i denna grupp enligt utredningens mening kunna användas för

att temporärt överbrygga uppkommande vakanser utomlands.

Utredningen betonar starkt, att här avsedda tjänstemän bör sättas in på

avgränsade arbetsuppgifter, om syftet med gruppens inrättande skall nås.

Tjänsterna bör enligt utredningen därför inte få utnyttjas såsom en mer

eller mindre permanent förstärkning av departementets fasta organisation.

Såsom i det föregående framhållits har utredningen tänkt sig, att en av

tjänsterna i gruppen i varje fall tills vidare reserveras för en sakkunnig i internationell

rätt.

Rapportsekretariat. UD-utredningen anser, att ett sekretariat med uppgift

bl. a. att samordna och biträda vid utarbetandet av översikter i frågor, som

spanner över flera avdelningars verksamhetsområden, eller utarbeta^översikter

beträffande relationerna till vissa regioner eller länder och rörande vissa

komplexa frågor skulle — såsom vissa uttalanden ger vid handen _ kun
na

bli av stort värde för statsförvaltningen och näringslivet. Ett samordnat

utnyttjande av departementets rapportering skulle enligt utredningen även

kunna vara till nytta för handläggning av utrikesfrågor såväl inom departementet

som i regering och riksdag.

Enligt utredningens mening bör det föreslagna rapportsekretariatet ej

vara knutet till någon särskild avdelning utan sortera direkt under kabinettssekreteraren.

Gränsdragningen mellan dess och avdelningarnas arbetsuppgifter

måste göras klar. Sekretariatets arbete bör enligt utredningen utes

utande avse rapporteringen och härvidlag vara planerande, koordinerande,

utredande och redaktionellt. Detta förutsätter fri tillgång för sekretariatet till

rapportmaterialet på samtliga avdelningar och möjligheter till samråd med

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1963

25

tjänstemän på alla plan. Även angelägna utbildningssynpunkter skulle enligt

utredningen kunna tillgodoses av sekretariatet. Utredningen framhåller, att

det redan från början bör fastslås att sekretariatet är avsett att utgöra en

arbetande enhet och ej en personalreserv för avdelningarna eller beskickningarna

eller för kommittéuppdrag och liknande.

Yttranden

En förstärkning av den politiska avdelningen med två byrådirektörst

jänster dels för sammanställning av visst informationsmaterial

och för utpräglade redaktionella uppgifter inom avdelningen, dels för handläggning

av ärenden rörande teknisk och vetenskaplig forskning samt internationellt

atomsamarbete, hälsas med tillfredsställelse av flertalet remissinstanser.

Beträffande sistnämnda befattning framhåller industriförbundet,

att densamma synes medföra en för industrien värdefull förstärkning av utrikesdepartementets

organisation, som utan dröjsmål bör komma till stånd.

Beträffande samma tjänst anför statskontoret, att dess inrättande bör komma

till stånd endast under förutsättning att kontaktmannaskapet inom dessa

specialområden är av så kvalificerad art att en dylik tjänst anses motiverad.

Önskvärdheten av att inom avdelningen inrätta en särskild tjänst

för vissa redaktionella uppdrag och informationsuppgifter understrykes bl. a.

av generalkonsuln i Berlin och t. f. chargé d’affaires i Kairo.

över den föreslagna organisationen av rättsavdelningen har ett

antal remissinstanser yttrat sig. Enligt industriförbundet bör man vid den

fortsatta granskningen av rättsavdelningens och speciellt juridiska byråns

ställning och verksamhet hålla i minnet den mycket störa vikt som måste

tillmätas denna avdelning från näringslivets och särskilt de enskilda företagens

synpunkt. Behovet av att erhålla utrikesförvaltningens effektiva bistånd

i juridiskt avseende kommer i våra dagar och framgent med säkerhet

att göra sig mera påmint i ett läge, där svensk ekonomisk verksamhet i

många nya statsbildningar konfronteras med ännu inte stabiliserade rättssystem.

Liknande synpunkter kommer till uttryck i SR:s yttrande, vari framhålles,

att det finns anledning antaga att utrikesförvaltningens uppgifter av

rättslig karaktär kommer att bli flera och mera arbetskrävande på grund av

de på bred front intensifierade internationella förbindelserna. Som ett ytterligare

skäl till att rättsavdelningens arbetsuppgifter torde komma att öka,

pekar nämnda organisation på den omständigheten, att det relativa antalet

jurister i den diplomatiska och konsulära karriären är i sjunkande, varför

en större del av bördan av de rättsliga problem av konkret art som uppkommer

vid utlandsmyndigheterna sannolikt kommer att skjutas över på hemmaorganisationen.

Advokatsamfundet finner den av UD-utredningen framförda

kritiken mot omfattningen av rättsavdelningens och i synnerhet juridiska

byråns arbetsuppgifter inte vara befogad. Vad därefter angår traktatfrågorna

anser bl. a. SACO och SR samt sändebudet i Lagos, att handläggningen

härav inom utrikesdepartementet bör ställas under ledning av en

tjänsteman i byråchefsgraden. Sändebudet i Lagos framhåller sålunda —

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

under hänvisning till att önskvärdheten av att inrätta en särskild traktatbyrå

under senare år vitsordats av departementschefen i flera på varandra

följande statsverkspropositioner — att den föreslagna organisationen inte

synes kunna ge önskvärd stadga åt en ärendegrupp, vars betydelse för såväl

utrikesdepartementet som övriga departement blivit allt större; traktatflorans

vildvuxenhet på grund av brist på enhetliga principer och möjligheter

till övervakning torde vara allmänt omvittnad av dem som dagligen har att

syssla med dessa ting.

Beträffande förslagen med avseende på handelsa v delningens organisation

tillstyrkes dessa i allt väsentligt av remissinstanserna. Den avsedda

sammanföringen av samtliga transportpolitiska frågor till en och samma

organisationsenhet under ledning av en byråchef inom handelsavdelningen

hälsas med tillfredsställelse av bl. a. redareföreningen och generalkonsuln

i Hamburg. Statskontoret förordar att, innan ställning tages till

ijänstens inrättande, frågan om fördelningen av arbetsuppgifterna mellan

utrikes- och kommunikationsdepartementen närmare överväges. Lantbruksförbundet

välkomnar förslaget om inrättande av en byrådirektörstjänst för

jordbruksfrågor under framhållande av att dessa ärenden i det internationella

samarbetet — inte minst på det handelspolitiska omådet —- erhållit

mycket stor betydelse och att åtgärderna på det jordbrukspolitiska området

blivit alltmera komplicerade. Beträffande de två här aktuella byrådirektörstjänsterna

anför statskontoret samma synpunkter som för den tidigare behandlade

byrådirektörstjänsten för teknisk och vetenskaplig forskning vid

politiska avdelningen.

UD-utredningens behandling av frågan om informations- och

pressverksamhetens organisation inom departementet analyseras

ingående av upplysning sberedning en. Beredningen uttalar sin tillfredsställelse

över UD-utredningens starkt positiva syn på upplysningsverksamheten

och ansluter sig till utredningens mening att den utbyggnad av upplysningsverksamhetens

organisation, som redan nu i princip bedömes erforderlig,

bör ske på empirisk väg och efter bedömning från fall till fall. Beredningen

finner det både nödvändigt och möjligt att redan nu framlägga vissa konkreta

förslag. I fråga om organisationen inom departementet finnes enligt

beredningens uppfattning ett starkt skäl för att pressbyrån utan dröjsmål

göres till avdelning. Det är en numera allmänt omfattad mening, att effektiv

upplysningsverksamhet förutsätter att den för verksamheten ansvarige

deltar i diskussionerna i respektive ärenden på ett så tidigt stadium som

möjligt, varjämte all erfarenhet talar för att detta säkerställes bäst om PRmannens

avdelning blir jämställd med departementets övriga avdelningar.

Med hänsyn till den intensifierade verksamheten på såväl upplysnings- som

pressidan bör pressbyråns nuvarande två sektioner förvandlas till av byråchefer

ledda byråer. LO framhåller, att pressbyråns ställning är betydelsefull

inte endast som medverkande i upplysningsarbetet utomlands utan i

minst lika hög grad som kontaktorgan mellan utrikesdepartementet, pressen

och den allmänna opinionen. Med hänsyn härtill skulle LO finna det önsk
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965

27

värt både med en personell förstärkning av den interna informationssidan

och en starkare ställning för press- och informationstjänsten inom departementets

organisation. LO anser det därför för sin del motiverat att redan

nu tillskapa en press- och informationsavdelning. Svenska institutet instämmer

i utredningens synpunkter rörande vikten av att presschefen får en

starkare ställning än hittills och biträder tanken på tjänsteställning för

presschefen i höjd med avdelningscheferna. SR är av den meningen att en

press- och informationsavdelning bör inrättas redan innevarande år. TCO

understryker kraftigt vikten av att en effektiv press- och informationsverksamhet

kommer till stånd och att ökade resurser i detta syfte tillföres departementet.

Jämväl sändebuden i Bonn och Washington samt generalkonsuln

i San Francisco anser det angeläget att pressbyrån utbygges till en avdelning.

Sändebudet i Bonn framhåller, att ett viktigt skäl härför är den roll

som chefen har såsom regeringens talesman gentemot in- och utländsk press.

Den nuvarande organisationen underlättar inte ett effektivt tillgodoseende

av denna uppgift, vars betydelse gjort sig påmind i flera sammanhang under

de senaste åren.

Förslaget att inrätta en till utrikesministerns förfogande stående utre dnings-

och förhandlingsgrupp vinner i det närmaste fullständig

anslutning från remissinstanserna. Statskontoret, som tillstyrker förslaget,

understryker särskilt betydelsen av att tjänstemännen i gruppen med

förhållandevis kort varsel kan utnyttjas för att temporärt fylla plötsligt

uppkommande vakanser på poster utomlands. Härigenom torde, enligt statskontoret,

den omfattande personalomflyttning som hittills brukat bli följden

vid fyllandet av dylika vakanser kunna undvikas, varigenom en ej obetydlig

kostnadsbesparing åstadkommes. Till gruppen borde enligt statskontorets

mening i princip jämväl hänföras den biträdande kabinettssekreteraren.

Vid personskifte bör denna fråga aktualiseras, varvid den föreslagna expertgruppens

storlek och sammansättning bör omprövas. Kommerskollegium

säger sig ha gjort den erfarenheten, särskilt från utredningsarbetet i

integrationsfrågor, att det är värdefullt att ha tillgång till en arbetsgrupp,

vars medlemmar allt efter behov och kontinuerligt kan sättas in på olika

arbetsuppgifter. De uppgifter som exemplifierats av utredningen synes kollegium

vara av den art, att den föreslagna gruppen torde vara en ändamålsenlig

lösning. Härvid förutsättes dock, att egentligt utredningsarbete inte

skall belasta denna personal utan handhas av respektive fackdepartement

och till dessa hörande myndigheter, som förfogar över ämnesspecialiserad

personal. Även industriförbundet finner förslaget om inrättande av en utrednings-

och förhandlingsgrupp mycket beaktansvärt. Den omständigheten

att de ordinarie avdelningarnas personal i allt större utsträckning har

tagits i anspråk för ofta långvariga förhandlings- och konferensuppdrag

måste enligt förbundets mening medföra påtagliga olägenheter för arbetets

bedrivande inom departementet och kan menligt inverka på den fortlöpande

kontakten med exempelvis näringslivets organisationer och företag. Tillkomsten

av ett antal tjänstemän på chefsnivå och i mellangraderna åt vilka

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

dylika arbetsuppgifter kan anförtros synes därför från flera synpunkter innebära

en påtaglig förbättring. Industriförbundet förutsätter emellertid alt

det i många situationer även framgent kan befinnas mest ändamålsenligt att

avdela befattningshavare vid de ordinarie avdelningarna till förhandlingar

och konferenser. I dylika fall bör givetvis vikarie kunna ställas till förfogande

ur den föreslagna utrednings- och förhandlingsgruppen. Exportföreningen,

som finner förslaget välbetänkt, framhåller att gruppen bör göra det möjligt

för utrikesdepartementets ledning att på ett betydligt smidigare sätt än

hittills varit möjligt disponera utrikesförvaltningens personalresurser. Enligt

lantbriiksförbundet och grossistförbundet torde tillkomsten av en utrednings-

och förhandlingsgrupp verksamt bidraga till en ökad effektivisering

av utrikesförvaltningen. Av övriga remissinstanser, som uttalat sig positivt

om gruppens tillskapande, märkes LO och redareföreningen. Jämväl

utlandsmyndigheterna ställer sig positiva till förslaget och har i allmänhet

särskilt välkomnat, att gruppens tjänstemän kommer att kunna tagas i anspråk

för överbryggande av vakanser utomlands. Beträffande gruppens

ställning förordar sändebuden i Washington och Wien, att tjänstemännen,

i stället för att samordnas i en grupp underställd utrikesministern, fördelas

på handels- och politiska avdelningarna bl. a. för undvikande av kompetenskonflikter.

Generalkonsuln i San Francisco och t. f. chargé d’uffaires i

Kairo ifrågasätter, om inte större personal borde tillföras gruppen.

Tillskapandet av ett särskilt rapportsekretariat bedömes allmänt

av remissinstanserna bidraga till en effektivisering av rapporteringen

från utlandsmyndigheterna. Denna uppfattning har bl. a. framförts av e.rportföreningen,

som anser förslaget vara ett av de värdefullaste momenten i

utredningen, samt av kommerskollegium, grossistförbundet, LO, industriförbundet,

arbetsgivareföreningen, lantbruks förbundet m. fl. Bankföreningen,

som jämväl ansluter sig till förslaget, anser att sekretariatet skulle bli till

än större nytta, om det kunde få tillgång ej blott till utrikesförvaltningens

eget rapportmaterial utan även till information från övriga departement

samt från andra organ för utlandskontakter, t. ex. handelskamrarna och

handelfesekreterarna. Av egen erfarenhet vitsordar Stockholms handelskammare

önskvärdheten såväl av en bättre systematik för rapportgivningen som

av en rationellare delgivning av rapporterna till näringslivet. Vid planläggningen

av rapportverksamheten och i fortsättningen bör kontakt hållas med

näringsorganisationer och berörda företag i syfte att få rapporteringen, i den

mån den avser näringslivets förhållanden, inriktad på uppgifter av väsentligt

intresse, som inte är allmänt tillgängliga på annat sätt. Några beskickningschefer,

bl. a. sändebuden i Lagos, Moskva, Washington och Wien, ifrågasätter

om inte rapportsekretariatets funktioner skulle bättre tillgodoses

genom en utvidgning av berörda avdelningar för ifrågavarande ändamål.

För att reducera antalet arbetsenheter, som direkt skall ledas av kabinettssekreteraren,

föreslår statskontoret att förhandlingsgruppen, rapportsekretariatet

samt den av administrationsutredningen föreslagna inspektörstjänsten

sammanföres till ett kabinettssekreterarens kansli.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

29

Administrationsutredningen

Allmänna synpunkter. Utredningen finner, att en förstärkning och vidareutveckling

av departementets administrativa organisation är påkallad främst

av två omständigheter: dels har det administrativa arbetet ökat till sin volym

som en följd av att utrikesförvaltningens egentliga arbetsuppgifter (fackuppgifterna)

vuxit i omfattning, dels har den administrativa verksamheten

i och för sig utvecklats och kommit att sträcka sig över nya områden, varvid

den i åtskilliga delar blivit specialinriktad.

De administrativa verksamhetsområdena bör enligt utredningen organiseras

efter en något annorlunda indelning än vad fallet är för närvarande.

Genom att sammanföra uppgifter av ensartad karaktär synes en uppdelning

av den administrativa sektorn i följande verksamhetsområden vara ändamålsenlig:
1)

administrativ ledning med inspektion,

2) ekonomi och organisation (budget och driftsekonomi, medelsförvaltning,

författningsexpedition),

3) personalärenden (planering, rekrytering, befordran, placering, utbildning,

personalvård),

4) löner och andra förmåner (lön, ersättning vid resa och flyttning, sjukvård,

pension),

5) konsulär verksamhet,

6) allmän administrativ service (arkiv, bibliotek, översättning, yttre kommunikation)

samt

7) säkerhetstjänst.

Utrikesdepartementet, anför utredningen, fungerar dels som en del av

Kungl. Maj :ts kansli, dels som centralt ämbetsverk, administrerande en lokalförvaltning.

Utformningen av den administrativa organisationen synes på

ett avgörande sätt böra påverkas av departementets uppgifter på ämbetsverksplanet.

I fråga om beredning och fattande av beslut inom den administrativa

sektorn bör sålunda allmänna förvaltningsprinciper kunna tillämpas.

Utredningen förutsätter, att utrikesministern fortfarande skall ha ställning

som verkschef i vad avser fattande av beslut på ämbetsverksplanet men

att dylika beslut i mycket vid utsträckning skall kunna fattas av departementstjänstemän.

Den beslutanderätt som tillägges den administrativa ledningen

bör vara så vidsträckt att den i praktiken kommer att innebära ett

souschefskap. Härigenom uppnås en begränsning av kabinettssekreterarens

arbetsbelastning i fråga om administrativa ärenden. En sådan anordning rubbar

inte kabinettssekreterarens ställning som övervakare av departementsarbetet

och rådgivare till utrikesministern. Liksom i andra förvaltningar bör

delegerad beslutanderätt kunna utövas av tjänstemän i byråchefs eller lägre

ställning.

Med hänsyn till att handläggningen inom de administrativa verksamhetsområdena

allt mer kommit att ställa krav på specialkunskaper, kan en administrativ

organisation av den storleksordning det här är fråga om enligt

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

utredningen inte fungera effektivt utan tillgång till personal med administrativ

förfarenhet och en sådan förankring i organisationen att kontinuitet i

handläggningen säkerställes. Den administrativa organisationen, som är en

integrerande del av en större enhet, måste emellertid jämväl förfoga över

personal som kan anpassa det administrativa arbetet till den större enhetens

särart.

För vinnande av sakriktighet och kontinuitet i handläggningen av de administrativa

ärendena kräves enligt utredningens mening inom utrikesdepartementets

organisation tillgång i ökad utsträckning till befattningshavare

från den civila förvaltningskarriären. Utredningen förmenar att sådan personal

efter viss, ej alltför lång tjänstgöring inom utrikesförvaltningen bör

äga förutsättningar att vid den administrativa handläggningen ta erforderlig

hänsyn till denna förvaltnings särart. För att nå den erforderliga anpassningen

bör emellertid även personal från den diplomatiska och konsulära

karriären vid hemmatjänstgöring placeras inom den administrativa organisationen.

En övergång från denna senare karriär till den civila förvaltningskarriären

bör även kunna komma i fråga och i förekommande fall

uppmuntras.

Administrativ ledning med inspektion. Utredningen utgår från två principiellt

viktiga synpunkter, nämligen att ett chefskap av souschef skaraktär skall

utövas under departementschefen/kabinettssekreteraren och att ämbetsverksfunktionen

på ett avgörande sätt skall påverka organisationen.

Souschefskapet bör enligt utredningen i princip täcka hela det administrativa

verksamhetsområdet. Hit hör även inspektion av utlandsmyndigheterna,

där emellertid en avlastning förutses vid genomförande av det förslag

om inrättande av en särskild inspektör stjänst som utredningen framlägger.

Vid en bedömning av ledningsfunktionerna inom den administrativa sektorn

torde tre verksamhetsområden vara av betydelse, nämligen ekonomi

och organisation, personalärenden samt löner och andra förmåner. Dessa

huvudområden — varvid ekonomi och organisation betraktas som en enhet

— ställer krav på var sin huvudman. Utredningens förslag upptar därför tre

byråer: en kanslibyrå, en personalbyrå och en lönebyrå. Verksamheten inom

kanslibyrån överensstämmer med motsvarande verksamhet inom civilförvaltningen

i övrigt. Byråns tjänstemän behöver därför till sin allmänna inriktning

inte skilja sig från motsvarande funktionärer i allmänhet. Kravet

på ekonomiskt-administrativa insikter gör sig inte minst gällande i fråga

om byråns chef, som föreslås placerad i B 2. I fråga om de ledande funktionerna

inom personalbyrån erfordras ett övervägande inslag av fackinsikter

grundade på erfarenhet från den diplomatiska och konsulära karriären. Ledningen

av byråns arbete torde bli av krävande natur. I sin organisationsplan

upptar utredningen chefen för personalbyrån i B 2. Utredningen anser emellertid

goda skäl tala för en placering i B 3 om — med hänsyn till utrikesdepartementets

förhållanden — en differentiering av byråchef stjänsterna i departementet

med anlitande även av sistnämnda lönegrad anses böra ifråga
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

31

komma. Inom lönebyrån bör huvuddelen av arbetet enligt utredningen vara

en uppgift för allmän löneexpertis. Emellertid intar utlandslöneområdet en

så utpräglad särställning att dess handläggning får anses kräva insatser av

personal med erfarenhet från det diplomatiska och konsulära fältet. Denna

senare fackexpertis kan tänkas representerad antingen av byråchefen eller

av annan ledande befattningshavare inom byrån.

På souschefen, framhåller utredningen, skall ankomma att leda och samordna

verksamheten. Till hans uppgifter hör att bidra till en riktig avvägning

mellan fackintressena och de ekonomiska synpunkterna. En viss kontinuitet

i administrationen är ett önskemål som bör förbindas med souschefsbefattningen.

I övrigt synes rekryteringen av befattningen inte böra

bindas vid några särskilda förutsättningar avvikande från dem som beaktas

vid tillsättande av motsvarande befattningar inom förvaltningen i allmänhet.

Utredningen föreslår att för souschef skåpet inrättas en tjänst som avdelningschef

i B 5 i utbyte mot nuvarande tjänst som chef för departementets

personalavdelning.

Den svenska utrikesförvaltningen, anför utredningen, saknar ett organiserat

inspektionssystem, som bl. a. skulle möjliggöra en kontinuerlig och systematisk

genomgång av utlandsmyndigheternas organisation och verksamhet.

Under en följd av år synes behovet av ett särskilt inspektionsorgan ha

gjort sig alltmera märkbart. Den nuvarande personalledningen har på grund

av bristande personalresurser inte haft möjlighet att ägna detta område erforderlig

uppmärksamhet. Med den av utredningen föreslagna förstärkta organisationen

skulle visserligen inspektion i viss omfattning kunna äga rum

inom ramen härför. Ett sådant arrangemang torde emellertid inte vara tillräckligt

för att tillfredsställa de önskemål som framställts från bl. a. utlandslöneöversynens

och personalorganisationernas sida om kontinuerlig

uppföljning genom utsänd inspektör av utvecklingen av löner och levnadskostnader

på stationeringsorterna. Utlandslöneöversynen har sålunda — såsom

kommer att redovisas i det följande — i sina förslag förutsatt att en

kontinuerlig inspektionsverksamhet kommer till stånd. Jämväl UD-utredningen

har framhållit behovet av en fortlöpande tillsyn och en mera regelbunden

kontakt mellan utlandsmyndigheterna och departementet.

Utredningen konstaterar, att särskilt organiserad inspektionsverksamhet

blivit alltmera vanlig inom olika länders — såväl större som mindre — utrikesförvaltningar.

Av insamlat material framgår, att erfarenheterna av inspektionssystemet

varit positiva. I allmänhet är inspektörens uppgift konsultativ

och kontrollerande snarare än exekutiv.

Administrationsutredningen föreslår att en särskild tjänst som inspektör

inrättas inom utrikesförvaltningen, direkt underställd utrikesministern/

kabinettssekreteraren. Tjänsten skulle placeras i B 4. Ett förslag att låta företrädare

för andra departement och myndigheter biträda inspektören kan

förtjäna att övervägas. Avgörande härom bör kunna träffas från fall till

fall.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

Ekonomisk verksamhet. Utredningen förordar, att budgetarbetet samt medelsförvaltningsuppgifterna

med revision och löpande kostnadskontroll sammanföres

till ett organ inom den administrativa organisationen, nämligen

kanslibyrån. Denna byrå bör även inrymma ett organ för systematisk driftsövervakning

och fortlöpande rationalisering. I detta bör lämpligen ingå departementets

gemensamma serviceenheter, främst för kopierings- och expeditionsvakttjänst.

Rationaliseringsorganet bör även svara för inköp av utrikesförvaltningens

tjänstebilar, kontorsmaskiner och liknande utrustning.

För handläggning av departementets fastighetsärenden bör finnas en tjänsteman

som skall lyda under budgetsektionen.

I fråga om medelsförvaltningen inom departementets nuvarande ekonomibyrå

hänvisar utredningen till att åtgärder under senare år successivt vidtagits

för att åstadkomma en ändamålsenlig arbetsfördelning och rationella arbetsformer,

varom riksrevisionsverket hållits informerat.

Byggnadsstyrelsen är genom sin utrikesavdelning förvaltande myndighet

i fråga om beskickningsfastigheterna och ansvarar för disposition och utbetalning

av anslagsmedel som ställs till förfogande för ändamålet. Utlandsmyndigheterna

har att varje kvartal till byggnadsstyrelsen och utrikesdepartementet

insända redovisning, som sker i första hand för styrelsens räkning.

Enligt utredningens uppfattning saknas f. n. vid utrikesavdelningen förutsättningar

för en effektiv revision av medelsredovisningen enligt gällande föreskrifter

för utlandsmyndigheterna. Den kamerala revisionen synes såvitt

möjligt böra koncentreras till departementets organisation. Utredningen föreslår

därför, att hithörande revisionella uppgifter i den utsträckning som

är möjlig överföres till departementet.

Liknande synpunkter lägger utredningen på den nuvarande ordningen för

granskningen i kameralt hänseende av den medelsförvaltning som avser konsulära

bidragsmedel. Departementets konsulära byrå, lydande under rättsavdelningen,

handhar en omfattande biståndsverksamhet för svenska medborgare.

Här avses utbetalning genom utlandsmyndigheterna av förskott för

sjukvårdskostnader, arbetslöshetsunderstöd åt sjömän, ersättning för hemtransporter,

bidrag åt tillfälligt nödställda svenskar o. s. v. Såväl den sakliga

som den kamerala granskningen av utlandsmyndigheternas redovisningar

i bidragsärenden sker inom byrån, som även i förekommande fall ombesörjer

återkrav av utgivna förskott. Dåvarande statens organisationsnämnd,

som på utredningens uppdrag gjort vissa undersökningar inom konsulära

byrån, har i avgivet yttrande uttalat, att åtgärder avseende indrivning av

fordran är av rent kameral art och bör åvila personal med kameral utbildning.

Utredningen ansluter sig till nämndens förslag och förordar, att såväl

kamerala granskningsuppgifter som krav- och efterforskningsarbete överföres

till det centrala kamerala organet, d. v. s. kanslibyrån. För att göra övergången

så smidig som möjligt bör en överflyttning ske successivt och i första

hand t. ex. omfatta biståndsärenden rörande andra svenska medborgare än

sjömän.

Såsom anförts inledningsvis har på det kamerala planet viss försöksverksamhet

påbörjats under 1962 för utredning angående fortsatt effektivisering

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1963

33

av den medelsförvaltande verksamheten vid utlandsmyndigheterna. Sålunda

har medelsföiwaltningen för beskickningen i Washington, FN-representationen

i New York och generalkonsulatet i New York koncentrerats till sistnämnda

myndighet. Liknande försöksverksamhet har igångsatts med avseende

på beskickningen i London och generalkonsulatet därstädes samt beskickningen

i Paris och OECD-delegationen på samma plats. Utredningen

förordar mot bakgrunden av hittills vunna erfarenheter en utvidgad sådan

försöksverksamhet. I detta sammanhang erinrar utredningen om sitt uttalande

i delbetänkande I, att det vid större kameral förvaltning utomlands bör

finnas tillgång till en kvalificerad kameral tjänsteman. För denne bör enligt

utredningens uppfattning vid vederbörande utlandsmyndighet finnas inrättad

en tjänst i högre lönegrad än A 19, den f. n. högsta lönegraden i kanslistkarriären.

Till kanslibyrån bör slutligen enligt utredningen höra en författningsexpedition

för samordning av all författnings-, reglements- och instruktionsgivning

vid utrikesförvaltningen. I denna enhets uppgifter skulle jämväl ingå

att omhänderha konselj protokollen över utrikesdepartementsärenden.

Personaladministrativ verksamhet. Mot bakgrund av UD-utredningens förslag

angående rekrytering och utbildning förordar administrationsutredningen

en utvidgning av den nuvarande personalbyråns arbetsuppgifter.

Inom denna byrå bör skapas tillräckliga resurser för å ena sidan personalplanering

och utbildning och å andra sidan handläggning av de löpande

personaladministrativa göromålen. Enligt utredningens mening bör därför

för hithörande uppgifter vid sidan av en allmän enhet finnas två organ, ett

med personalplanering som väsentlig uppgift och ett för personalens utbildning.

Från personalhåll, anför utredningen, har i olika sammanhang understrukits

betydelsen av den personalvårdande verksamheten inom utrikestjänsten.

Det har framhållits, att både personalens storlek och de speciella problem

som är förenade med utrikestjänstens karaktär motiverar inrättande

av en särskild enhet för detta ändamål. Enligt utredningens åsikt är en utbyggd

och effektiv personalvård under sakkunnig ledning inom den på

många områden krävande utrikestjänsten väl motiverad, och utredningen

föreslår att ett organ för ändamålet tillskapas inom personalbyrån.

För att uppnå en effektiv löneadministration synes enligt utredningens

uppfattning samtliga uppgifter inom detta område böra samordnas under

enhetlig ledning. Till löneorganet, den avsedda nya lönebyrån, föreslås i första

hand bli överflyttade från budget- och lönesektionen beredningen av

ärenden rörande utlandslöner för all utsänd personal och därmed sammanhängande

uppgifter, från personalbyrån ärenden rörande de lokalanställdas

löner och från ekonomibyrån uppgifterna inom dess avlöningsdetalj. Då beredningen

av ärenden rörande tjänstemännens löner och förmåner i övrigt

intimt hänger samman, bör hit även föras ärenden rörande sjukvård samt

resor och flyttningar ävensom pensionsärenden.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 75

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

Beträffande rese- och flyttningsärendena anger utredningen, att en särskild

expert, som för utredningens räkning undersökt utrikesförvaltningens

förrådsverksamhet, även gjort en allmän översyn av formerna för handläggning

av flyttningsärendena. Enligt denne expert bör departementet i sin

flyttningsverksamhet ta kontakter med armétygförvaltningens transportorganisation,

som uppges disponera resurser för medverkan i denna verksamhet.

I princip bör på längre sikt eftersträvas att helt överlämna den praktiska

handläggningen av flyttningsverksamheten till nämnda transportorganisation.

Administrationsutredningen tillstyrker dessa förslag och förordar att

uppgifterna med infordrande, prövning och antagande av flyttningsanbud,

ombesörjande av flyttgodsförsäkringar samt magasinering av tjänstemäns

personliga gods anförtros nämnda organisation.

Fastighetsförvaltning och intendenturverksamhet. Ärenden rörande utrikesförvaltningens

fastigheter omhänderhas alltsedan 1950 av byggnadsstyrelsen,

som förvaltar beskickningsfastigheternas delfond av statens allmänna

fastighetsfond. Enligt gällande, av Kungl. Maj :t den 22 juni 1950 fastställda

föreskrifter för fondens förvaltning skall ärenden angående inköp och förhyrning

av fastighet eller lokal utom riket avsedd som bostad åt befattningshavare

vid beskickning eller konsulat eller av kanslilokal för beskickning

eller konsulat ävensom ärenden angående försäljning eller förhyrning av

fastighet eller del därav, som ingår i beskickningsfastigheternas delfond,

handläggas och beredas inom departementet i samråd med byggnadsstyrelsen.

Enligt utredningen har departementets administrativa organisation i

alltför hög grad tyngts av hithörande arbetsuppgifter till men för andra väsentliga

uppgifter av administrativ natur. Vidare har byggnadsstyrelsens

reella beslutanderätt i hög grad beskurits och departementet i stor utsträckning

de facto varit den beslutande myndigheten. Denna ordning har givit

upphov till en vag arbetsfördelning på förevarande område.

Utredningen har övervägt olika alternativ. Byggnadsstyrelseutredningen

har i betänkande (SOU 1962: 37) föreslagit en koncentration av utrikesförvaltningens

fastighets- och intendenturärenden till byggnadsstyrelsens

utrikesavdelning. Ett annat alternativ vore enligt administrationsutredningen

att inordna utrikesavdelningen i en förstärkt administrativ organisation

inom utrikesdepartementet. I och för sig har det senare alternativet vissa

vägande fördelar, men utredningen vill inte motsätta sig den av byggnadsstyrelseutredningen

förordade lösningen. En förutsättning bör dock vara, att

nya föreskrifter klart reglerar besluts- och ansvarsförhållandena. Utrikesdepartementet

bör enligt utredningens uppfattning inte intaga annan ställning

gentemot byggnadsstyrelsen i ifrågavarande ärenden — frånsett konselj

frågor — än ett vanligt ämbetsverk, och departementets personal skall

endast i begränsad omfattning tas i anspråk för hithörande uppgifter.

Utredningen anför i detta sammanhang att, därest förhållandena skulle

utvecklas därhän att utrikesdepartementets administrativa organ i samma

utsträckning som tidigare varit fallet måste medverka vid handläggningen

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

35

av fastighetsärenden, det kan bli anledning överväga att återföra beredningen

av fastighets- och intendenturärenden till utrikesdepartementet.

Den av administrationsutredningen tillstyrkta överflyttningen till byggnadsstyrelsens

utrikesavdelning av departementets intendenturärenden avseende

möbel- och inventarieupphandling för kanslier och bostäder utomlands

innebär, att intendentsdetaljen inom departementets ekonomibyrå kan

avvecklas. Vissa frågor som berör inköp och underhåll av tjänstebilar samt

anskaffning av kontorsmaskiner m. m. skall enligt utredningen fortfarande

beredas inom departementet, och utredningen föreslår att dessa uppgifter

överföres till rationaliseringsorganet inom kanslibyrån. Denna enhet bör

även handha spörsmål som berör åligganden som vicevärd för utrikesdepartementets

lokaler.

Den tidigare berörda särskilda experten har företagit undersökningar av

departementets upphandlings- och förrådsverksamhet, vilka resulterat i en

rad förslag som syftar till en mera affärsmässig uppläggning av inköpsverksamheten.

Experten föreslår, att utlandsmyndigheterna får större befogenheter

att verkställa inköp av intendenturmateriel lokalt, då affärsmässiga

skäl talar för ett dylikt förfarande. Detta för med sig att ökade anslag bör

ställas till deras förfogande. Det föreslås även, att verksamheten vid departementets

materielförråd avvecklas och att dessa uppgifter i stället överföres

till postverkets centralförråd. Detta skulle i fortsättningen svara för leveranser

av kontorsmateriel till utlandsmyndigheterna. Utredningen förordar

en dylik överflyttning till postverket.

Konsulär verksamhet. Administrationsutredningen, som föreslagit en viss

omläggning av konsulära byråns kravverksamhet i biståndsärenden, framlägger

inte några konkreta förslag om organisationsförändringar berörande

biståndsverksamheten som sådan. Detsamma gäller återstoden av konsulära

byråns verksamhet, d. v. s. arvsärendena. Utredningen behandlar emellertid

i detta sammanhang fragan om en centralisering av arvsmålsverksamheten

i Amerikas Förenta Stater, vilken berörts vid den förut nämnda, av dåvarande

statens organisationsnämnd gjorda undersökningen av byråns verksamhet.

Nämnden framförde då tanken om inrättande av ett centralt arvskonsulat

i Amerikas Förenta Stater, vilket i stor utsträckning skulle övertaga de

nuvarande arvskonsulatens uppgifter. Härigenom skulle vissa marginalvinster

i arbetskraft kunna uppnås på de olika konsulaten. Ett sådant alternativ

förutsätter dock enligt nämnden en mera ingående utredning av arvskonsulatens

uppgifter och organisation.

Utredningen ansluter sig till denna tankegång och ifrågasätter om inte

verksamheten skulle kunna koncentreras till två centra — ett i den östliga

och ett i den västliga delen av Amerikas Förenta Stater. Utredningen uttalar,

att det givetvis är vanskligt att på förhand ange vilka rationaliseringsvinster,

som skulle kunna uppnås, men anser att det är mycket troligt att sådana

vinster ligger inom räckhåll. Utredningen föreslår, att frågan blir föremål

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

för fortsatt övervägande i den löpande rationaliseringsverksamheten inom

departementet.

Allmän administrativ serviceverksamhet. Departementets arkivverksamhet

är centraliserad till arkivet. Utöver det löpande arbetet med klassificering

och diarieföring av inkommande och avgående skrivelser ingår i arkivets

åligganden bl. a. att tillhandahålla departementets tjänstemän erforderliga

handlingar och upplysningar, vilket förutsätter en omfattande kännedom om

departementets verksamhet. Arkivets upplysningsverksamhet gentemot myndigheter

och enskilda är betydande. Till arkivets göromål hör att avge förslag

till instruktioner för skötseln av beskickningarnas och konsulatens arkiv.

I departementets nuvarande organisation utgör arkivet en självständig enhet,

och dess chef lyder direkt under utrikesministern/kabinettssekreteraren.

Någon ändring därvidlag föreslås inte av administrationsutredningen.

Enligt utredningens uppfattning bör de nuvarande formerna för diarieföring

tills vidare bibehållas, i varje fall så länge man anser sig med diarieföring

böra sammankoppla försändningskontrollen över skriftväxlingen med

utlandet. En viss förenkling torde dock kunna åstadkommas genom ytterligare

slopande av diarieföring av avgränsade ärendekategorier.

En viss omfördelning av arbetsuppgifterna mellan arkivarierna bör enligt

utredningen komma till stånd. Förste arkivarien synes därvid utan olägenhet

för det löpande arbetets behöriga gång i större utsträckning kunna tas

i anspråk för utredande verksamhet, främst sådan som kräver vana vid historisk

forskning.

Departementets översättningstjänst föreslås överförd från den nuvarande

personalavdelningen till arkivet.

Beträffande kurir- och chiffreringstjänsten har utredningen från sina utgångspunkter

inte något särskilt förslag att framställa, dock att kopieringsverksamheten,

som tidigare nämnts, bör överföras till kanslibyråns rationaliseringsgrupp.

Ett av statskontoret framlagt förslag om utökning av maskinbeståndet

med en offset-anläggning och viss annan materielanskaffning för

effektivisering av kopieringsverksamheten biträdes av utredningen.

Säkerhetstjänst. Utredningen, som funnit att främst personalbyråchefen

och chefen för arkivet alltför mycket betungas med arbetsuppgifter i detta

sammanhang till men för andra mera näraliggande uppgifter i det löpande

arbetet, förordar att en särskild tjänsteman tillsättes för handläggning av

samtliga säkerhetsfrågor. Denne tjänsteman bör vara direkt underställd utrikesministern/kabinettssekreteraren.

Yttranden

De allmänna överväganden som ligger till grund för administrationsutredningens

förslag accepteras av det stora flertalet remissinstanser.

Dessa förordar sålunda, att ett administrativt souschefskap utövas un
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

37

der departementschefen samt att departementets administrativa organisation

i ökad utsträckning tillföres befattningshavare från den civila förvaltningskarriären.

Denna senare synpunkt understrykes särskilt av LO. Flera

utlandsmyndigheter framhåller samtidigt — liksom utredningen — vikten

av att tjänstemän tillhörande den diplomatiska och konsulära karriären inte

utestängs från möjligheten att vid hemmatjänstgöring ägna sig åt administrativa

uppgifter. Sändebudet i London finner det sålunda angeläget att

utrikeskarriärens tjänstemän i så hög grad som möjligt också i fortsättningen

utnyttjas i administrativt arbete. Dels är det naturligtvis värdefullt att

på de större utlandsmyndigheterna ha tillgång till tjänstemän som tjänstgjort

på den administrativa avdelningen i departementet, dels synes det av

vikt att inom nämnda avdelning finns så många tjänstemän som möjligt som

är förtrogna med de speciella förhållanden, under vilka utomlands placerade

tjänstemän arbetar.

Den avsedda organisationen av administrativa avdelningen

på tre byråer tillstyrkes av de flesta remissinstanserna under framhållande

av att den föreslagna förstärkningen av den administrativa apparaten innebär

ett rationellare utnyttjande av utrikesförvaltningens samlade resurser. Riksrevisionsverket

anser däremot, att en uppdelning av sammanhängande arbetsuppgifter

på särskilda kansli- och lönebyråer inte är motiverad. Den

samordning av de med löneadministrationen sammanhängande göromålen,

som utredningen förutser, bör enligt riksrevisionsverkets mening hänföras

till kanslibyrån. Med hänsyn till de kvalificerade och omfattande arbetsuppgifter

som kommer att åvila chefen för kanslibyrån föreslår riksrevisionsverket,

att denne placeras i B 3. Jämväl sändebuden i Köpenhamn och Washington

anser att en indelning av avdelningen i två byråer är tillfyllest.

Förslaget om inrättande av en särskild inspektörstjänst välkomnas

med några få undantag av remissinstanserna. Statskontoret hänvisar

i fråga om målsättningen för verksamheten till vad statsutskottet yttrade

i anledning av 1957 års statsrevisorers berättelse ». . . att få till stånd sådana

organisationsformer, att de ekonomiska synpunkterna tillförsäkras vederbörligt

inflytande vid ärendenas beredning och avgörande». Häri vill ämbetsverket

inkludera spörsmål avseende kontinuerlig bedömning av effektiviteten

inom olika områden av utrikesförvaltningen. För den mera rutinbetonade

delen av inspektionsverksamheten förutsätter statskontoret i likhet

med utredningen, att inspektören i första hand skall erhålla biträde av specialister

inom den föreslagna administrativa avdelningen, till vars kanslibyrå

inspektörens sekretariat bör förläggas, och i andra hand från utomstående

sakorgan. Planläggningen och detaljuppföljningen av inspektionsverksamheten

bör under inspektören utföras av chefen för kanslibyrån. Såväl

SACO som SR lägger särskild vikt vid att utredningen föreslagit att en av inspektörens

funktioner skall vara personalvårdande. Många utlandsmyndigheter

erinrar om att förevarande förslag svarar mot ett länge känt behov.

Härigenom skulle sålunda enligt sändebudet i Paris tillskapas en direkt kontakt

med förhållandena på de olika tjänstgöringsorterna och den centrala

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

ledningen få bättre möjligheter att bedöma hur dess åtgärder i praktiken utfaller.

Därjämte beredes de enskilda befattningshavarna i utlandet ökat tillfälle

att för hemmainstanserna klargöra sina problem och vinna gehör för

sina önskemål. Generalkonsuln i Hamburg, som ansluter sig till förslaget,

förutser möjligheten av att en dylik inspektionstjänst på längre sikt måste

förstärkas med ytterligare en eller flera personer. Utan att vilja bestrida behovet

av viss inspektion på fältet ifrågasätter sändebudet i Washington om

en smidigare lösning inte vore att personalchefen — i likhet med andra avdelningschefer

— under sig finge en biträdande avdelningschef, som kunde

såväl biträda avdelningschefen i hans åligganden som i förekommande fall

verkställa inspektion på fältet. Generalkonsuln i San Francisco framför

samma organisatoriska förslag. Sändebudet i Moskva är tveksam inför tanken

på en institutionalisering av departementsledningens hittillsvarande allmänt

övervakande uppgifter, vilka genom en lämplig ökning av personalresurserna

skulle kunna fullgöras inom den hittillsvarande administrationens

ram samtidigt som garanti skapades för närmare kontakt mellan departementets

yttre och inre tjänst. Sändebuden i Bryssel, Rom och Wien

framför liknande tankegångar.

I fråga om kanslibyråns organisation och verksamhet föreslår

riksrevisionsverket — utöver den tidigare nämnda integreringen av lönebyrån

— att författningsexpeditionen bör inordnas under rättsavdelningen

samt handhavandet av konselj protokollen under sektionen för budget- och

driftsekonomi. Då utrikesdepartementets fastighetsärenden redan överförts

till byggnadsstyrelsen, ifrågasätter riksrevisionsverket behovet av en tjänst

för sådana ärenden inom kanslibyrån. Den kontakt mellan departementet

och byggnadsstyrelsen som framdeles kommer ifråga torde vara av den natur,

att därmed sammanhängande arbetsuppgifter bör kunna uppdras åt

en befattningshavare på personalbyrån. Riksrevisionsverket delar utredningens

uppfattning om nödvändigheten av ett organ för kontinuerligt utredningsarbete

av rationaliseringskaraktär men ifrågasätter, huruvida ledningen

av detta lämpligen bör åvila budgetsekreteraren. Dennes befattning med

budgetarbetet såväl för utrikesförvaltningen som för internationella biståndsärenden

torde vara av sådan omfattning, att han rimligen inte kan medhinna

att även leda rationaliseringsarbetet. Detta bör läggas till en särskild sektion

inom kanslibyrån. Vidare tillstyrker ämbetsverket överflyttning av konsulära

byråns kravverksamhet till kanslibyrån. Statskontoret förutsätter i

sitt utlåtande att budgetsekreteraren under tider, då budgetarbetet så medger,

ägnar sig huvudsakligast åt rationaliserings- och effektivitetsfrågor, varvid

en viktig uppgift blir att skaffa sig synpunkter på och såvitt möjligt utarbeta

normer för personalberäkningar. Liksom utredningen anser statskontoret

att den allmänna administrativa servicen inom departementet bör sammanhållas

inom kanslibyråns ram. Detta gäller t. ex. kopieringstjänstens organiserande,

maskinskrivningspersonalens fördelning samt den allmänna

kontorsservicen. Med anledning av den vikt som inom organisationen skall

läggas på ekonomisk uppföljning och kontroll har statskontoret övervägt

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1963

39

om ej skäl föreligger, att benämningen kanslibyrå ersättes med ekonomibyrå,

så att även av beteckningen mera direkt kommer att framgå var tyngdpunkten

av verksamheten är förlagd. Ämbetsverket vill dock ej motsätta sig

utredningens namnförslag.

Administrationsutredningens förslag att den kamerala revisionen genom

byggnadsstyrelsens försorg av utlandsmyndigheternas medelsredovisningar

i fastighetsärenden överflyttas till utrikesdepartementet

avstyrkes av riksrevisionsverket, som anser att en sådan åtgärd är

alltför omfattande och till sina verkningar oviss för att verkställas utan närmare

utredning. Byggnadsstyrelsen framhåller, att det f. n. finns tillräckliga

personella resurser vid dess utrikesavdelning för att tillgodose en fullständig

granskning i tekniskt hänseende av det redovisningsmaterial som inkommer

till styrelsen från utlandsmyndigheterna. Styrelsen hävdar bestämt, att avkall

inte bör ske på kravet att den tekniska granskningen allt framgent göres

så fullständig som möjligt. Vad angår den kamerala granskningen av

det ifrågavarande räkenskapsmaterialet håller byggnadsstyrelsen före, att

man, särskilt mot bakgrunden av att ansvaret för dispositionen av vederbörliga

anslag utan inskränkning åligger styrelsen, ej utan särskild detaljerad

utredning lär kunna ta ställning till det av utredningen framförda förslaget

att i princip överflytta de kamerala granskningsuppgifterna till utrikesdepartementet.

Utredningens organisatoriska förslag med avseende på personalbyrån

tillstyrkes av de flesta remissinstanserna. Bildandet av en särskild

utbildningssektion har ansetts ändamålsenligt med tanke på det föreliggande

behovet av en mera systematisk utbildning av personalen. Såväl utlandsmyndigheterna

som de hörda personalorganisationerna noterar med tillfredsställelse

förslaget om inrättande av en särskild tjänst som personalkonsulent.

SACO och SR uttrycker sin uppskattning över att utredningen

funnit skäl beakta det från personalhåll i olika sammanhang understrukna

behovet av en personalvårdande verksamhet. TCO framhåller vikten av att

denna verksamhet erhåller erforderliga personella resurser. Med hänsyn till

de speciella förhållanden under vilka personalkonsulentarbetet måste bedrivas

inom utrikesförvaltningen ifrågasätter TCO om inte en konsulenttjänst

bör inrättas för kontorskarriärens personal och en för övrig personal.

Flertalet remissinstanser uttalar sig positivt om utredningens förslag om

tillskapande av en särskild 1 ö n e b y r å. Riksrevisionsverkets synpunkter

i detta avseende har tidigare behandlats. Beträffande handläggningen av departementets

flyttningsärenden erinrar armétygförvaltningen om att Kungl.

Maj :t den 30 juni 1900 uppdragit åt ämbetsverket att, i den omfattning så

kan ske utan förfång för ämbetsverkets ordinarie arbetsuppgifter, biträda

myndigheterna inom den militära och civila statsförvaltningen — med undantag

av de affärsdrivande verken —- vid planläggning, ledning och utförande

av större flyttningar. Inom ämbetsverket har försöksvis organiserats

ett transportkontor, vars personalorganisation redan i dagens läge torde få

anses alltför snäv för att kunna bemästra en ytterligare utökning av verk
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

samheten. Med hänsyn härtill och då den här avsedda transport- och flyttningsverksamheten

kan förutses erhålla en relativt stor omfattning i och för

sig, anser sig armétygförvaltningen f. n. inte kunna överta berörda uppgifter

i den utsträckning som framgår av betänkandet. Däremot är utrikesförvaltningen

givetvis oförhindrad att på sätt, som hittills i vissa fall redan

skett, anlita transportkontoret vid planläggning, ledning och utförande av

större flyttningar och transporter såväl inom landet som till utrikes ort. SR

anser, att avsevärda olägenheter skulle följa med att en stor del av de praktiska

göromålen med flyttningarna handhas av en organisation utanför departementet.

I fråga om fastighetsförvaltning och intendenturverksamhet

framhåller byggnadsstyrelsen, att någon oklarhet hittills inte visat

sig föreligga vid handläggningen av frågor om försäljning och inköp av

fastigheter, där avgörandet ligger hos Kungl. Maj :t. Beträffande förhyrning

av lokaler torde däremot viss oklarhet råda. Själva verkställigheten av förhyrningen

ankommer på byggnadsstyrelsen enligt bestämmelserna angående

förvaltningen av beskickningsfastigheternas delfond. Beslutanderätten

och tillvägagångssättet synes dock ej lika klart reglerade. Vid den förestående

översynen av föreskrifterna för fondens förvaltning ämnar styrelsen

söka anpassa desamma till gällande praxis för samrådsförfarandet med

departementet, vilket innebär att även förhyrningsärenden skall handläggas

enligt allmängiltiga regler i samråd med departementet. I inredningsfrågor,

vilka jämlikt förslag i 1963 års statsverkspropositon (VI ht s. 220)

skall koncentreras till byggnadsstyrelsen, förutsätter styrelsen att samrådet

med departementet bör kunna ske under enkla och smidiga former. För

mera väsentliga eller principiella möbleringsfrågor vill byggnadsstyrelsen

förorda, att det s. k. möbleringsrådet konsulteras. Detta torde böra reorganiseras

och på lämpligt sätt förstärkas med representanter från byggnadsstyrelsen.

Statskontoret anser att det är angeläget, att den av utredningen förordade

ändringen i nuvarande besluts- och ansvarsförhållanden kommer till

stånd, så att samordningsfrågorna kan lösas utan att den allmänna verksamheten

i onödan skall tyngas därav. Visar det sig vid kommande överväganden

bli svårt att finna en tillfredsställande lösning, bör enligt statskontoret

även det alternativet beaktas att lokalt anknyta byggnadsstyrelsens

utrikesavdelning till departementet. Avdelningen skulle härvid givetvis fortfarande

ingå i styrelsen, så att fördelarna avseende personalrekrytering, utbyte

av tekniska erfarenheter, tillgång till speciell teknisk expertis m. m.

skulle kunna behållas. Generalpoststyrelsen har intet att erinra mot administrationsutredningens

förslag att arbetsuppgifterna för anskaffning av

kontorsmateriel till utlandsmyndigheterna överflyttas till generalpoststyrelsens

upphandlingsavdelning och det därunder lydande postverkets centralförråd.

På grund av att centralförrådet f. n. är föremål för om- och tillby§gna<isarbeten,

som beräknas vara slutförda först under första halvåret

1964, finner styrelsen det inte lämpligt eller möjligt att överta de nämnda

arbetsuppgifterna förrän den 1 juli 1964.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

41

Statskontoret tillstyrker att konsulära byrån liksom f. n. ingår

i rättsavdelningen. Ämbetsverket understryker i detta sammanhang angelägenheten

av att frågan om en decentralisering av handläggningen av arvsärenden

ulredes av departementets rationaliseringsavdelning. Härvid bör

även frågan om arkivläggning tas upp till övervägande. Enligt general konsuln

i Minneapolis skulle en centralisering av arvsärendena till ett arvskonsulat

vara välkommen. Sändebudet i Karachi och generalkonsuln i San Francisco

framför starka tvivel på ändamålsenligheten i det tänkta arrangemanget.

Utrikesdepartementets arkiv bör enligt statskontoret ingå i administrativa

avdelningen. Härigenom vinnes bl. a. fördelen av en koncentration

av de administrativa servicefunktionerna till en gemensam enhet, varjämte

en önskvärd integration av servicearbetet underlättas. Arkivavdelningen har

enligt SACO och SR ägnats en med hänsyn till avdelningens betydelse och

centrala plats inom utrikesförvaltningen alltför snäv behandling. Avdelningens

uppgifter har ökat påtagligt, och denna ökning kan förmodas komma

att fortsätta samt allt större krav komma att ställas på arkivets verksamhet

som utredande organ. En förstärkning av arkivets personella resurser

förordas därför.

Statskontoret anser det lämpligt att säkerhetstjänsten får en

speciell företrädare inom organisationen på sätt utredningen föreslagit. Generalkonsuln

i San Francisco anser att befattningen bör underordnas en avdelningschef,

lämpligen chefen för politiska avdelningen såsom mellanled,

för att avlasta kabinettssekreteraren. Enligt sändebuden i Washington och

Wien är frågan, om inte den effektivaste metoden för lösande av säkerhetsfrågorna

vore att anlita en särskild sakkunnig, som vid behov skall kunna

åtfölja inspektören på förekommande resor. Övriga utlandsmyndigheter har

inte framfört några erinringar mot utredningens förslag.

Departementschefen

Såsom jag tidigare anfört erhöll utrikesdepartementet i stort sett sin nuvarande

struktur 1921. En mindre omorganisation företogs 1928. Den indelning

i avdelningar och självständiga byråer, som då tillkom, gäller i huvudsak

alltjämt.

Utrikesdepartementet består av följande enheter: politiska avdelningen,

rättsavdelningen, handelsavdelningen, personalavdelningen, protokollet, pressbyrån

och arkivet. Hösten 1961 tillskapades därjämte en fristående arbetsgrupp

för internationella biståndsfrågor.

UD-utredningen och administrationsutredningcn har i enlighet med sina

direktiv företagit en undersökning av departementets organisation och personalbehov,

varvid den förra ägnat sig åt politiska avdelningen, rättsavdelningens

juridiska byrå, handelsavdelningen, protokollet, pressbyrån och arbetsgruppen

för internationellt bistånd, medan den senare utredningen befattat

sig med återstående enheter, nämligen personalavdelningen, rättsavdelningens

konsulära byrå och arkivet.

2f Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 saml. Nr 75

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

I den följande redovisningen av mina ställningstaganden och förslag kommer

jag att först behandla de enheter, som UD-utredningen undersökt, och

därefter administrationsutredningens förslag. Därvid kommer rättsavdelningens

två byråer att behandlas i skilda sammanhang.

Departementets högsta ledning består av, förutom departementschefen, en

kabinettssekreterare med en biträdande kabinettssekreterare såsom ställföreträdare.

Någon ändring i kabinettssekreterarens funktioner föreslås inte av

UD-utredningen. I syfte att åstadkomma en avlastning av kabinettssekreterarens

arbetsbörda på det administrativa området föreslår administrationsutredningen

därvidlag en förstärkning av departementets resurser. UD-utredningen

ställer sig bakom detta förslag. Jag instämmer i uppfattningen att en

avlastning av kabinettssekreterarens omfattande arbetsbörda bör komma till

stånd och föreslår i det följande en förstärkning av departementets administrativa

organisation. Detta innebär emellertid inte någon begränsning i

kabinettssekreterarens instruktionsenliga skyldighet att utöva allmän tillsyn

över de administrativa funktionerna inom utrikesförvaltningen samt verksamhetens

bedrivande i stort.

Någon grundläggande organisatorisk förändring av politiska avdelningen

töreslås inte av UD-utredningen. Denna förordar dock att de luftfartspolitiska

frågorna, vilka f. n. omhänderhas av avdelningen, överföres till handelsavdelningen,

där andra viktiga samfärdselfrågor handlägges. Detta förslag

synes ändamålsenligt. Mot utredningens förslag att de internationella

atomfrågor, som nu handlägges inom handelsavdelningen, överflyttas till

politiska avdelningen, där redan huvuddelen av dessa frågor bearbetas, har

jag ingen erinran. Till frågan om förstärkning av avdelningens personal

återkommer jag längre fram.

I fråga om rättsavdelningens ledning, vilken för närvarande utövas av en

avdelningschef i B 5 och en biträdande avdelningschef i B 4, föreslår

UD-utredningen inte någon förändring, så länge den nuvarande avdelningschefen

kvarstår i sin befattning. För tiden därefter innebär förslaget att de

två högsta befattningarna inom den rättsliga sektorn skall innehas av två

tjänstemän i B 4, av vilka den ena skall vara chef för rättsavdelningen och

den andra expert i internationella rättsfrågor inom den förut nämnda förhandlingsgruppen.

I likhet med UD-utredningen finner jag det ofrånkomligt, att de rättsliga

arbetsuppgifterna inom departementet även för framtiden ledes av två högre

tjänstemän med avdelningschefs eller därmed jämförlig ställning och vill

därför föreslå, att två befattningar i B 4 reserveras för dessa uppgifter på

sätt utredningen förordat. Den närmare fördelningen av arbetsuppgifterna

mellan de båda befattningshavarna liksom dessas förhållande till rättsavdelningen

synes böra regleras instruktionsvägen i samband med personskifte

på avdelningschef stjänsten.

UD-utredningen föreslår därjämte, att tjänsten som chef för juridiska byrån

skall indras och ledningen för byrån övertas av biträdande avdel
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

43

ningschefen, vilken skulle placeras i B 2. Med hänsyn till att två tjänstemän

i B 4 ändock kommer att stå till förfogande för departementets rättsliga

uppgifter har jag funnit mig kunna biträda en dylik åtgärd. Denna omläggning

bör dock, såsom framgår av det föregående, inte genomföras så länge

den nuvarande avdelningschefen kvarstår i sin befattning.

Vad i övrigt gäller rättsavdelningens juridiska byrå är den utvidgning av

byråns arbetsområde, som UD-utredningen uppmärksammat, föranledd av

ett under senare år starkt intensifierat samarbete bl. a. på den internationella

lagstiftningens område, något som även haft återverkningar på det

inhemska planet. Därtill kommer den stora mängd enskilda rättsärenden

som är en följd av de ökade handelsförbindelserna och resetrafiken mellan

Sverige och utlandet liksom den ökade inflyttningen av utlänningar till

vårt land. UD-utredningen föreslår, att byråns verksamhetsområde blir föremål

för särskilt studium inom departementet, varvid även möjligheterna

att genom ökad delegering uppnå en jämnare fördelning av ansvaret och

arbetsledningen inom byrån bör uppmärksammas. Jag har för avsikt att

föranstalta om en sådan översyn.

Ett för dagen oavvisligt behov, som även beaktats av UD-utredningen, är

tillkomsten av en särskild befattning för traktatväsendet. Jag ansluter mig

till utredningens förslag att rättsavdelningen tillföres en byrådirektörstjänst,

vars innehavare skall svara för bevakningen av avdelningens traktatfrågor.

Detta skulle innebära en välbehövlig förstärkning av rättsavdelningen inte

endast i fråga om tillsynen av avdelningens egna traktater. En sådan befattningshavare

skall kunna konsulteras även beträffande Sveriges kraftigt

tillväxande traktatbestånd i övrigt, varigenom en enhetlig praxis i fråga

om traktaträtten skulle kunna åstadkommas.

Beträffande handelsavdelningen föreslår utredningen den ändringen i den

nuvarande organisationen att de samfärdselpolitiska ärendena i samband

med luftfartsfrågornas överförande från politiska avdelningen koncentreras

till en och samma organisationsenhet inom handelsavdelningen, varvid en

byråchefstjänst föreslås inrättad. Jag förordar en dylik koncentration men

är inte beredd föreslå, att en byråchefstjänst inrättas för dessa ärenden.

Till personalbehovet inom avdelningen återkommer jag i det följande.

UD-utredningen har tagit upp frågan om pressbyråns omvandling till avdelning

och erinrar om förslaget från en särskild utredningsman 1939 att

byrån åter skulle bli avdelning i likhet med förhållandet 1909—1919. Även

dåvarande departementschefen anförde i 1939 års statsverksproposition att

starka skäl talade för en sådan omorganisation men rekommenderade att

denna fråga skulle uppskjutas. Den omfattning som upplysningsverksamheten

utomlands numera tagit är enligt utredningens uppfattning ett skäl föi

att inrätta en press- och informationsavdelning. Med hänvisning till att regeringen

nyligen tillsall en särskild rådgivare med samordnande uppgifter i

upplysningsfrågor finner utredningen det rimligt att frågan om inrättande av

en pressavdelning anstår till dess klarhet vunnits om presschefens roll i den

svenska upplysningsverksamheten. Utredningen erinrar dock om att ärendet

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1963

när det prövas jämväl bör belysas från synpunkten, att pressbyråchefen även

framgent bör ha en ställning som garanterar att han till fullo utnyttjas som

talesman för departementet.

Flera remissinstanser, däribland upplysningsberedningen, har ansett det

motiverat att en press- och informationsavdelning redan nu tillskapas.

För pressbyrån och dess chef föreligger två huvuduppgifter, vilket också

avspeglas i pressbyråns uppdelning på två sektioner. I fråga om informationsverksamheten

om Sverige, där de svenska utlandsmyndigheterna utgör

organen på fältet, fungerar pressbyrån som basorganisation och vägledare.

Den andra uppgiften är att vara departementets språkrör genom kommunikéer,

uttalanden och direkta kontakter med svensk och utländsk press.

För egen del är jag för dagen inte beredd att förorda inrättande av en sådan

avdelning utan föreslår i likhet med UD-utredningen att frågan härom

får anstå.

I 1962 års statsverksproposition (bil. 5 s. 7) anmäldes, att en särskild arbetsgrupp

för koordinering av handläggningen av de internationella biståndsärendena

inom departementet tillskapats under hösten 1961. Arbetsgruppen

förestås f. n. av ett sändebud i disponibilitet och består därjämte av en byråchef,

tre förste sekreterare och en attaché. Den lyder direkt under kabinettssekreteraren

och arbetar i nära kontakt med bl. a. politiska avdelningen

och handelsavdelningen. I proposition 1962: 100 angående svenskt utvecklingsbistånd

angavs, att anordningen var av provisorisk karaktär i avvaktan

på resultatet av UD-utredningen. Denna finner alt anledning saknas att

ändra nuvarande arrangemang med en sektion för internationella biståndsärenden,

vilket synes fungera tillfredsställande. En omprövning av den nu

tillämpade organisationen bör enligt utredningens uppfattning verkställas

om något eller några år. Utredningen föreslår emellertid inrättande av en

fast chefstjänst i B 2.

Ökningen av det svenska utvecklingsbiståndets omfattning har medfört

en påtaglig ansvällning av arbetsuppgifterna inom departementets sektion för

internationella biståndsärenden. Personaluppsättningen inom sektionen har

därför måst ökas inom ramen för de nuvarande personaltillgångarna. I likhet

med utredningen finner jag att en omprövning av den nu tillämpade organisationen

bör verkställas om ytterligare något eller några år. Under tiden

bör inrättas en chefstjänst såsom UD-utredningen föreslagit.

UD-utredningen föreslår att en organisationsenhet upprättas i form av en

särskild utrednings- och förhandlingsgrupp, som skall stå till utrikesministerns

förfogande och ägna sig åt speciella utrednings- och förhandlingsuppgifter.

I gruppen ingående tjänstemän bör även kunna utnyttjas för alt temporärt

överbrygga uppkommande vakanser utomlands. Exempel på gruppens

arbetsuppgifter har tidigare angivits. Utredningen betonar, att syftet

med arbetsgruppens inrättande kan tillgodoses endast om tjänstemännen

sätts in på avgränsade arbetsuppgifter och inte utnyttjas som en mer eller

mindre permanent förstärkning av departementets fasta organisation. Så

gott som samtliga remissinstanser har anslutit sig till förslaget.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

Som jag tidigare anfört noterar jag med tillfredsställelse detta förslag.

Dess genomförande anser jag betydelsefullt för utrikesförvaltningens möjligheter

att effektivt disponera sina personalresurser. Såsom framgår av tidigare

referat av utredningen påverkas vissa byråer kännbart av att tjänstemännen

i betydande omfattning tas i anspråk för förhandlingar och andra särskilda

uppdrag. Arbetet vid byråerna skulle löpa mera ostört om en del förhandlingsuppdrag

kunde omhänderhas av en särskild grupp tjänstemän

utanför den ordinarie personaluppsättningen. Detta får givetvis inte innebära

att befattningshavare vid de ordinarie avdelningarna upphör att delta i förhandlingar

och konferenser, när detta med hänsyn till deras löpande arbete

befinnes ändamålsenligt. I den mån vikarie i dylika fall är erforderlig,

kan sådan ställas till förfogande från gruppen. Jag vill även erinra om önskvärdheten

av att disponera över ett antal kvalificerade tjänstemän, som kan

utnyttjas för att temporärt fylla plötsligt uppkommande vakanser utomlands.

Med nuvarande ansträngda personalresurser är det endast undantagsvis

möjligt att fylla dylika vakanser med tjänstemän från departementet.

Medlemmarna i gruppen skall även kunna tas i anspråk för vissa sammanställningar

av material och undersökningar, vilka erfarenhetsmässigt aktualiseras,

ofta i brådskande ordning, inför uttalanden och ställningstaganden i

viktigare internationella frågor, inför kontakter på regeringsplanet med främmande

stater o. s. v. och vilka endast med största svårighet kan inpassas i

den ordinarie arbetsrutinen. Gruppens huvudsakliga arbetsuppgifter bör

emellertid avse förhandlingsuppdrag. Den bör däremot inte syssla med utredningar

i sådana frågor, som naturligt hör hemma i fackdepartementen.

Jag finner det därför riktigare att gruppen benämnes enbart förhandlingsgrupp.

Gruppen bör vara underställd utrikesministern/kabinettssekreteraren.

Utredningen föreslår, att gruppen skall bestå av 10 tjänstemän med följande

lönegradsplacering: två i B 4, två i B 2 och sex i A 23. Enligt min mening

bör gruppen omfatta två sändebuds- eller utrikesrådstjänster i B 4, två

byråchefstjänster i B 2 och två förste sekreterartjänster i A 23. Den ena av

tjänsterna i B 4, vilken är avsedd att besättas med cn rättsexpert, bör, såsom

utredningen föreslagit, hållas vakant så länge den nuvarande chefen för

rättsavdelningen innehar sin tjänst.

I likhet med utredningen har nära nog samtliga remissinstanser starkt

understrukit vikten av en systematisering och effektivisering av den samlade

utlandsrapporteringen och därför livligt tillstyrkt utredningens förslag

om inrättande av ett rapportsekretariat i departementet.

Frågan om utlandsmyndigheternas rapportering och om det inkommande

rapportmaterialets nyttiggörande har länge och fortlöpande varit föremål

för uppmärksamhet inom departementet. Enligt nuvarande, sedan lång

tid tillbaka gällande ordning åvilar det vederbörande avdelningar och byråer

att tillse, att rapporteringen får en lämplig inriktning och omfattning

samt att inkommande rapportmaterial på bästa möjliga sätt tillgodogöres.

Till följd av begränsade personalresurser och stark arbetsbelastning har förutsättningar

emellertid hittills ej förelegat att underkasta det samlade rap
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

portmaterialet en mera ingående och samordnad bearbetning. Av samma

skäl har direktivgivningen från departementet till utlandsmyndigheterna

om rapporteringen inte kunnat bli så kontinuerlig och systematisk som varit

önskvärt.

En förstärkning av departementets resurser i syfte att möjliggöra en utvidgad

verksamhet i vad gäller uppdragandet av riktlinjer för rapporteringen

och lämplig behandling av rapportmaterialet är enligt min mening

påkallad. I och med att utrymme ges för en bearbetning av materialet skulle

ett bättre nyttiggörande av detta kunna ske. Så skulle bl. a. vinnas att rapporter

av intresse för en bredare krets, vilkas delgivning på grund av insprängda

förtroliga moment hittills måst begränsas, skulle kunna ges en

vidare distribution. Sammanfattande och orienterande översikter skulle

också kunna utarbetas i betydligt större utsträckning än vad som f. n. är

möjligt.

Med förstärkta resurser skulle vidare kontakten med utlandsmyndigheterna

i rapporteringsfrågor kunna intensifieras, vilket, såsom omvittnats av

flertalet sändebud, skulle vara ägnat att underlätta rapportverksamheten

och bidra till att ge denna en mera ändamålsenlig inriktning.

Den av UD-utredningen föreslagna sammansättningen av rapportsekretariatet

finner jag ändamålsenlig. Jag föreslår därför, att en byråchefstjänst i

B 2 och två förste sekreterartjänster i A 23 inrättas för de ifrågavarande

arbetsuppgifterna.

Jag vill emellertid framhålla, att rapportsekretariatets tillkomst givetvis

inte får medföra inskränkningar i det ansvar och de befogenheter som tillkommer

avdelningar och byråer.

Jag övergår nu till att behandla departementets administrativa enheter.

Personalavdelningen, som står under ledning av en avdelningschef i B 4,

arbetar för närvarande med två byråer, personalbyrån och ekonomibyrån,

med en byråchef, respektive ett kansliråd i B 1 i spetsen.

Utgångspunkt för administrationsutredningens förslag är att utrikesdepartementet

inte bara fungerar som en del av Kungl. Maj :ts kansli utan

även utgör ett centralt ämbetsverk med en vittförgrenad lokalförvaltning

ävensom att uppgifterna på ämbetsverksplanet på ett avgörande sätt bör påverka

utformningen av den administrativa organisationen. Utredningen utgår

samtidigt från att beslut som avser verksfunktionerna i mycket vid utsträckning

efter delegeringsbeslut av departementschefen skall kunna fattas

av departementstjänstemän. Mot bakgrund härav föreslår utredningen,

att en tjänst som souschef och administrativ chef i B 5 inrättas i stället

för den nuvarande tjänsten som chef för personalavdelningen i B 4. Personalavdelningens

benämning skulle ändras till administrativa avdelningen.

Genom en omfattande delegering av beslutanderätten skulle souschefen överta

huvuddelen av departementschefens verksfunktioner. Det understrykes av

utredningen att en sådan organisatorisk lösning inte skulle rubba kabinnettssekreterarens

ställning såsom övervakare av departementsarbetet och rådgivare

till utrikesministern i dennes utövande av det högsta chefskapet. Ge
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

47

nom förslaget skulle emellertid i viss utsträckning kabinettssekreterarens

befattning med administrativa ärenden begränsas. Så gott som samtliga remissinstanser

har tillstyrkt förslaget eller lämnat detsamma utan erinran.

Förslaget att inrätta en tjänst som administrativ chef i B 5 biträder jag.

I likhet med vad som är fallet i flera större ämbetsverk införes härigenom

en motsvarighet till en överdirektörsbefattning, avsedd att under utrikesministern/kabinettssekreteraren

svara för departementets administrativa ledning,

något som motiveras av den omfattande organisation det här är fråga

om. Det ligger i sakens natur att med hänsyn till tjänstens karaktär särskilda

krav måste ställas på innehavarens administrativa erfarenheter och

kunskaper.

Inspektionsverksamheten inom utrikesförvaltningen bör enligt utredningens

mening få en särskild företrädare inom departementet. En ny tjänst

som inspektör i B 4 föreslås därför inrättad, direkt underställd utrikesministern/kabinettssekreteraren.

Inspektören skall ha rådgivande och kontrollerande

uppgifter med avseende på utlandsmyndigheternas verksamhet

och vara förbindelselänk mellan centraladministrationen och utlandsmyndigheterna.

Han bör enligt utredningen vidare biträda vid avvägningen av

löneförmåner och även utöva en viss personalvårdande funktion. Förslaget

välkomnas av remissinstanserna med några få undantag.

Jag delar utredningens uppfattning att tiden nu är inne att inrätta ett

inspektionsorgan inom den svenska utrikesförvaltningen. Behovet härav

vitsordas för övrigt av UD-utredningen ävensom av lönenämndens utlandslöneöversyn

på sätt senare skall anges. Beträffande syftet med inspektörstjänsten

ansluter jag mig i huvudsak till utredningens förslag. Inspektionsverksamheten

bör bli av väsentligt värde med avseende på den administrativa

avdelningens uppgifter i fråga om utlandsmyndigheternas administration.

Verksamheten bör därför bedrivas i mycket nära samverkan med ledningen

för avdelningen. Jag vill även betona de personalvårdande uppgifter,

som förutses ingå i inspektörens funktioner, något som jämväl personalorganisationerna

lagt vikt vid. Inspektören bör således också stå till förfogande

för råd och vägledning åt de enskilda tjänstemännen utomlands.

Även i fråga om den blivande inspektörens ställning i organisationen är jag

ense med utredningen. I likhet med denna föreslår jag, att en tjänst i B 4 inrättas

för ändamålet.

Vad den under administrationschefen lydande administrativa organisationen

beträffar har utredningen preciserat tre huvudområden -— ekonomi

och organisation, egentliga personalärenden samt löner och andra förmåner

—- fördelade på var sin byrå: en kanslibyrå, en personalbyrå och en lönebyrå.

Denna byråindelning förefaller rationell med hänsyn både till verksamhetens

totala omfattning och betydelse och till de olika arbetsuppgifternas

särskilda karaktär. Jag kan inte finna att riksrevisionsverkets förslag

att kanslibyrån och lönebyrån borde slås ihop till en byrå är en lycklig lösning.

Liksom utredningen bedömer jag det nödvändigt, att samtliga frågor

inom förmånsområdet samordnas under enhetlig ledning och inrymmes under

en nyinrättad byrå.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

Vad gäller fördelningen av arbetsuppgifterna mellan de olika byråerna

kan jag med vissa jämkningar acceptera utredningens förslag.

Personalbyråns arbetsuppgifter är i utredningens förslag renodlade och

omfattar enbart handläggningen av egentliga personalärenden. En utvidgning

av den nuvarande personalbyråns uppgifter förordas av utredningen:

sakkunskap bör tillföras framför allt inom utbildningsområdet, varjämte en

utbyggd verksamhet för åtgärder i personalvårdande syfte föreslås. Organisatoriskt

delas byråns verksamhet upp på tre sektioner, en med personalplanering

som huvudsaklig uppgift, en för personalens utbildning och en för

löpande personaladministrativa göromål.

Utredningens förslag om förstärkning av personalbyrån finner jag tillfredsställande.

Denna arbetsenhet har alltsedan andra världskriget arbetat

med i stort sett oförändrad personalstyrka och har därför haft stora svårigheter

att bemästra den på grund av utrikestjänstens ansvällning ständigt

ökande arbetsvolymen. Ökade personella resurser bör nu ställas till förfogande

dels för de arbetsuppgifter i fråga om rekrytering och utbildning, som

föreslagits av UD-utredningen och som jag finner värda allt beaktande, dels

för en vidgad personalvård. Det torde här erinras om att personalorganisationerna

och flertalet utlandsmyndigheter i sina remissvar givit uttryck åt

sin uppskattning över att utredningen beaktat behovet av särskilda befattningshavare

för personalvårdande uppgifter. Det råder intet tvivel om att

behovet av personalvårdande verksamhet är stort med tanke på utrikesförvaltningens

säregna struktur och arbetsförhållanden.

Administrationsutredningens förslag beträffande kanslibyråns organisation

kan jag i huvudsak tillstyrka, ehuru jag liksom statskontoret finner att

den nuvarande benämningen ekonomibyrå bör bibehållas. Enligt utredningen

skulle byrån vara indelad i tre sektioner, nämligen budget och driftsekonomi,

inklusive rationalisering och intern service, medelsförvaltning med revision

och kostnadskontroll samt författningsexpedition med konseljprotokoll. Det

synes emellertid vara mera ändamålsenligt att frigöra budgetsektionen från

rationaliseringsuppgifterna. Liksom riksrevisionsverket finner jag nämligen,

att budgetsekreterarens befattning med budgetarbetet såväl för utrikesförvaltningen

som för internationella biståndsärenden är av sådan omfattning,

att han rimligen inte kan medhinna att även leda rationaliseringsarbetet, som

avses omfatta verksamheten såväl inom departementet som vid utlandsmyndigheterna.

Vid sidan av budgetsektionen och sektionen för medelsförvaltning

bör sålunda finnas en sektion för rationalisering och intern service.

Med hänsyn till vad nyss anförts om sektionens arbetsuppgifter anser jag,

att denna bör stå under ledning av en byrådirektör och i övrigt omfatta den

personal utredningen föreslagit.

Enligt för departementet gällande instruktion ankommer utarbetandet av

författningar rörande departementets och därunder lydande myndigheters

verksamhet på rättsavdelningen. Initiativet till och ansvaret för upprättandet

av instruktioner åvilar givetvis vederbörande avdelningar och byråer.

Med hänsyn till behovet av en samlad överblick av instruktionsmaterialet

liksom till dettas övervägande juridiska karaktär bör den formella samord
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

49

ningen av texterna förläggas till rättsavdelningen även i fråga om instruktioner,

för vilka denna inte har det sakliga ansvaret. Jag föreslår därför, att

den av administrationsutredningen förordade författningsexpeditionen skall

ingå i rättsavdelningen och såsom utredningen föreslagit bestå av en byrådirektör

i A 25 och en amanuens.

Utredningen föreslår, att verksamheten vid departementets materielförråd

avvecklas och att denna i stället överföres till postverkets centralförråd, som

i fortsättningen skulle svara för leveranser av kontorsmateriel till utlandsmyndigheterna.

Generalpoststyrelsen har förklarat sig inte ha någon erinran

mot en dylik överflyttning, vilken dock bör anstå till den 1 juli 1964. Jag

har ingen erinran mot att denna omläggning företages. I avvaktan på att

den kan genomföras torde verksamheten vid departementets materielförråd

fortsätta och nuvarande personal bibehållas vid sina uppgifter.

Omhänderhavandet av utrikesdepartementets konseljprotokoll synes mig

böra anförtros budgetskereteraren.

Den av administrationsutredningen föreslagna överflyttningen från byggnadsstyrelsen

till departementet av revisionen av utlandsmyndigheternas

medelsredovisningar i fastighetsärenden har avstyrkts av såväl byggnadsstyrelsen

som riksrevisionsverket, vilka båda är av den uppfattningen att

frågan först måste mera i detalj utredas. Jag är inte heller beredd att utan

föregående specialutredning av frågan biträda förslaget.

I fråga om konsulära byråns nuvarande kamerala verksamhet med avseende

på konsulära bidragsmedel föreslår administrationsutredningen, att byråns

kamerala granskningsuppgifter samt krav och efterforskningsarbete

överföres till ekonomibyrån. För att göra övergången så smidig som möjligt

bör enligt utredningen en överflyttning ske successivt. I och för sig vill jag

inte motsätta mig att en dylik överflyttning äger rum försöksvis. Såsom

utredningen föreslår bör denna åtgärd till en början endast omfatta ärenden

angående bistånd till andra svenska medborgare än sjömän. Det bör i

sammanhanget understrykas, att det här rör sig om återkrav av medel som

lämnats svenska medborgare som i utlandet befunnit sig i ekonomiskt

tvångsläge, varför sociala aspekter ofta måste anläggas när det gäller att bevaka

att det lämnade biståndet återbetalas till statskassan. Därest krav inte

leder till resultat, uppkommer frågan huruvida statsverkets fordran skall

indrivas på rättslig väg eller avskrivas. Avgörandet härutinnan träffas f. n.

enligt särskilda därom gällande instruktioner dels av konsulära byråns chef

och dels av utrikesdepartementets understödsnämnd. Det torde få övervägas,

huruvida vissa av dessa funktioner bör överföras till den administrativa avdelningen.

I samband med behandlingen av ekonomibyråns organisation önskar jag

beröra frågan om handläggningen av utrikesförvaltningens fastighets-, lokaloch

bostadsfrågor. Alltsedan början av 1950-talet omhänderhar byggnadsstyrelsen

förvaltningen av utlandsmyndigheternas fastigheter och lokaler

samt genomförandet av beslutade byggnadsföretag. Sedan den 1 juli 1962

handlägger styrelsen därjämte samtliga frågor om förhyrning av bostäder

åt den utsända personalen. 1 1963 års statsverksproposition föreslås (VI ht

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

s. 220), att även frågor rörande inredning av utrikesförvaltningens lokaler

utomlands överflyttas från departementets ekonomibyrå till byggnadsstyrelsen.

Denna koncentration av departementets ärenden rörande fastigheter,

lokaler, bostäder och inredningar till en och samma fackmyndighet synes mig

vara ändamålsenlig. Det samråd, som erfordras med departementet, främst

personalbyrån, torde kunna ske under samma enkla och smidiga former

som hittills. För ändamålet finns en särskild tjänsteman avdelad inom personalbyrån.

Att överföra denna tjänsteman till ekonomibyrån på sätt utredningen

föreslagit synes dock ej lämpligt, enär den sakkunskap i övrigt som

byggnadsstyrelsen främst vill nå genom samråd är att finna inom personalbyrån.

Såsom byggnadsstyrelsen framhållit i sitt yttrande är nuvarande föreskrifter

för förvaltning av vederbörande fastighetsfond f. n. föremål för

översyn. Liksom administrationsutredningen finner jag det angeläget, att de

nya föreskrifter som skall utarbetas klart kommer att reglera besluts- och

ansvarsformerna mellan departementet och byggnadsstyrelsen, överföringen

av intendentsärendena till byggnadsstyrelsen för med sig att ekonomibyråns

nuvarande intendentsdetalj kan indragas, varvid dock vissa intendentsuppgifter

avseende utrikesministerhotellet samt departementets lokaler i Stockholm

ävensom utrikesförvaltningens bestånd av tjänstebilar alltjämt bör

handläggas inom departementet, närmast av ekonomibyråns rationaliseringsoch

servicesektion.

I likhet med utredningen föreslår jag att samtliga uppgifter inom förmånsområdet

under enhetlig ledning förläggs till en nyinrättad lönebyrå.

Det sålunda tillskapade organet bör indelas i fyra arbetsenheter för ärenden

rörande utlandslöner, hemmalöner och pensioner, resor och flyttningar

samt sjukvård. Jag finner det vara en fördel från synpunkten av en enhetlig

handläggning att även andra förmåner och ersättningar än renodlade löneförmåner

hänföres till denna lönebyrå. Beträffande departementets flyttningsärenden

förordar administrationsutredningen att uppgifterna med infordrande,

prövning och antagande av flyttningsanbud m. m. anförtros

armétygförvaltningen. I avgivet yttrande har nämnda förvaltning förklarat

sig f. n. inte kunna överta berörda uppgifter i den omfattning som utredningen

tänkt sig. Genom att flyttningsärendena sålunda kvarblir hos departementet

erfordras en förstärkning av den personal som av utredningen

förutsatts ingå i rese- och flyttningssektionen.

Beträffande konsulära byrån har utredningen inte föreslagit några andra

organisatoriska ändringar än som följer av att viss del av kravverksamheten

överflyttas till ekonomibyrån. Jag finner ej heller skäl företa någon ändring

i byråns status. Utredningen har berört frågan om en centralisering av arvsverksamheten

vid konsulaten i Amerikas Förenta Stater. Denna fråga synes

vara otillräckligt utredd och torde böra vidare undersökas.

I departementets nuvarande organisation utgör arkivet en självständig

enhet under utrikesministern/kabinettssekreteraren. I likhet med utredningen

anser jag att någon förändring därvidlag inte bör företas.

Slutligen har administrationsutredningen föreslagit inrättande av en särskild

befattning för handläggning av departementets samtliga säkerhets
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

51

frågor. Tjänstemannen skulle lyda direkt under utrikesministern/kabinettssekreteraren.

Enligt min uppfattning är det av vikt att en dylik befattning

snarast tillskapas, och jag föreslår därför att en tjänst i B 1 inrättas för

ändamålet.

Utrikesdepartementets nuvarande och av mig föreslagna nya organisation

framgår av bilaga 3 och bilaga 4.

Utrikesrepresentationen

UD-utredningen

Allmänna synpunkter. UD-utredningen understryker de vanskligheter och

osäkerhetsmoment, som är förenade med varje försök till schematiska jämförelser

mellan de olika utlandsmyndigheternas organisation. Frågan om en

beskicknings optimala storlek och mest effektiva organisation finner utredningen

över huvud taget svår att besvara på ett tillfredsställande sätt. Det

kan exempelvis, framhåller utredningen, med fog hävdas, att den allmänt

tillämpade metoden vid inrättandet av en ny beskickning att tilldela denna

ett minimum av personal i vissa fall kan vara ineffektiv och därmed på

längre sikt oekonomisk.

Vad åter angår frågan om en utlandsmyndighets minimiorganisation anser

utredningen det angeläget att varje beskickning har möjlighet att vidmakthålla

en sådan personell beredskap, att sjukdom eller annat förfall

för beskiclcningschef inte behöver innebära att verksamheten eller viktigare

delar därav lamslås. Utrikesrepresentationens personal bör enligt utredningen

vara så fördelad, att oförutsedda vakanser kan mötas genom samverkan

mellan flera sinsemellan närbelägna myndigheter. Vid sådana beskickningar,

där chefen är ackrediterad även i andra länder och följaktligen med viss

regelbundenhet måste vistas utom stationeringslandet, är det enligt utredningens

uppfattning i regel nödvändigt att placera minst två diplomatiska

tjänstemän (chefen inbegripen).

I detta sammanhang framhåller utredningen, att det inte minst från de

beredskapssynpunkter, som ett skärpt politiskt läge kan aktualisera, förefaller

angeläget att plötsligt uppkommande vakanser utomlands temporärt

kan fyllas med anlitande av personal ur den av utredningen föreslagna utrednings-

och förhandlingsgruppen i departementet.

Vid flertalet utlandsmyndigheter är personalstyrkan förhållandevis liten.

Av ett sjuttiotal myndigheter (honorärkonsulaten oräknade) är det sålunda

endast omkring en tredjedel, som har fler än två diplomatiska tjänstemän.

Endast fem myndigheter har fem karriärtjänstemän eller därutöver.

Såsom ett allmänt genomsnitt anger utredningen för de lönade utlandsmyndigheterna

en personalstyrka av två diplomater, en kanslist och ett par biträden

samt en lokalanställd vaktmästare/chaufför.

Arbetsfördelningen vid de relativt små arbetsenheter, som flertalet beskickningar

utgör, erbjuder enligt utredningen som regel inga organisatoriska problem.

Ett effektivt utnyttjande av arbetskraften kräver en jämförelsevis fri

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

disposition av tillgänglig personal. I varje fall vid de mindre och medelstora

beskickningarna och konsulaten bör enligt utredningens uppfattning — bestyrkt

vid dess studiebesök hos utlandsmyndigheterna — arbetsfördelningen

hållas relativt obunden.

Utredningen redovisar i detta sammanhang även vissa synpunkter på de

olönade utlandsmyndigheternas verksamhet samt framhåller, att vissa av de

cirka 500 honorärkonsulat, vid vilka ingen lönad tjänsteman finns stationerad,

sannolikt skulle kunna engageras mera aktivt än hittills i uppgifter såsom

distribution av upplysningsmateriel och besvarande av enklare kommersiella

förfrågningar. Det förefaller utredningen inte otänkbart, att ett

ökat intresse från den centrala utrikesförvaltningens och de lönade utlandsmyndigheternas

sida skulle kunna innebära en viss stimulans till större

aktivitet vid sådana konsulat, som i dag begränsar sig till handläggningen

av de löpande ärendena.

Förslag om nya lönade utlandsmyndigheter. I vad avser antalet lönade myndigheter

torde utrikesrepresentationen enligt utredningen f. n. vara väl avvägd

i Europa och Nordamerika.

Behovet av svensk representation i Afrika har särskilt uppmärksammats

av utredningen. I årets statsverksproposition (III ht s. 5) har förslag framlagts

om upprättande i Nordafrika av två nya beskickningar, nämligen i

Tunis och Alger, vilken utbyggnad av utlandsrepresentationen tillstyrkts av

UD-utredningen. Vad angår övriga delar av Afrika anför utredningen bl. a.

följande:

»I övriga delar av Afrika — Republiken Sydafrika undantagen — består

representationen endast av sammanlagt sju diplomatiska tjänstemän och

sex kanslister fördelade på sex myndigheter (Addis Abeba, Lagos, Léopoldville,

Monrovia, Nairobi och Salisbury). Mellan Sahara och Sydafrika finnes

i dag närmare ett tjugotal självständiga nationer samt ett mindre antal områden,

som efter hand kan förväntas vinna full självständighet. Även om

åtskilliga av dessa nationer f. n. är av begränsat intresse med avseende på

deras relationer med Sverige, har utredningen funnit det påkallat att föreslå

viss förstärkning av den svenska representationen i dessa delar av Afrika.

Icke minst från kommersiella synpunkter synes flera av de ifrågavarande

länderna, i synnerhet i Västafrika, redan nu erbjuda avsevärt intresse. Under

förutsättning av en fortsatt utveckling i riktning mot fredliga och ordnade

förhållanden bör avsättningsmöjligheterna för svenska varor kunna förväntas

öka även i länder, med vilka vårt varuutbyte för dagen är obetydligt.

Härtill kommer Sveriges nuvarande engagemang i den till flera av dessa

länder riktade biståndsverksamheten. Vid intervjuer med experter på denna

verksamhet har utredningen erfarit, att förekomsten av officiell svensk

representation har visat sig väsentligt underlätta — och i vissa länder utgöra

en förutsättning för — ett framgångsrikt genomförande av svenska

biståndsaktioner.

I en till översynen hörande rapport avseende förhållandena i Västafrika

understrykes vikten av att svenska myndigheter och svenskt näringsliv får

tillgång till kontinuerlig rapportering om den ekonomiska och politiska utvecklingen

i Västafrika. Vissa delar av den västafrikanska marknaden är

alltjämt föga kända och bearbetade av svenska exportörer, som i detta sammanhang

torde vara i behov av officiellt svenskt stöd. Erfarenheterna av

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

53

verksamheten vid de förhållandevis nya beskickningarna i Lagos och Monrovia

bestyrker detta antagande. I och för sig kunde det kanske ifrågasättas,

om icke en personell förstärkning av dessa myndigheter skulle utgöra en

lämplig lösning av problemet. Enligt utredningens mening skulle emellertid

en sådan lösning icke i nämnvärd grad reducera behovet av en ny utlandsmyndighet

i Västafrika. De stora avstånden i förening med mindre väl utvecklade

kommunikationer innebär betydande svårigheter, när det gäller att

bevaka flera verksamhetsländer från en beskickning. Man kan icke heller

bortse från att de nya staterna lägger icke obetydlig vikt vid den internationella

prestigen, varför upprättandet av en självständig representation kan

vara en förutsättning för en välvillig inställning till svenska exportansträngningar.

»

Utredningen föreslår, att den nya beskickningen förlägges till Abidjan eller

Accra. Dess chef bör enligt utredningen vara ackrediterad även i något

eller några av grannländerna. Då frågan om ett lämpligt val av ackrediteringsländer

i detta såväl som i andra fall synes bäst kunna lösas av utrikesdepartementet,

bar utredningen avstått från att lämna rekommendationer

härvidlag. Utredningen erinrar även om det behov av förstärkt representation,

som så småningom kan komma att uppstå i Rhodesia och Nyasaland,

om och när dessa länder vinner fullt oberoende.

Behovet av nya myndigheter i Latinamerika hänför sig enligt utredningen

i första hand till det i översynen redovisade önskemålet om en ny beskickning

i Centralamerika, förslagsvis i Guatemala. Härigenom skulle den ekonomiska

utvecklingen i Centralamerika, där Sverige sedan länge åtnjuter

avsevärd goodwill, kunna följas på ett mera tillfredsställande sätt än som

hittills varit möjligt. Bland med Sverige jämförbara länder har Belgien, Danmark,

Nederländerna och Schweiz redan upprättat beskickningar i Guatemala.

Ett första steg i riktning mot fast diplomatisk representation har tagits

i och med att en svensk handelssekreterare 1962 placerats där. UD-utredningen

har funnit översynens argumentering väl underbyggd och har intet

att erinra mot upprättandet av en beskickning i Guatemala med samtliga

centralamerikanska republiker såsom verksamhetsområde. Det har dock

förefallit utredningen naturligt, att man, innan en ny myndighet upprättas,

avvaktar närmare erfarenheter av handelssekreterarens verksamhet.

Utredningen förordar även, att — i enlighet med översynens förslag beträffande

representationen i Ecuador — en lönad tjänsteman placeras i

Quito såsom t. f. chargé d’affaires, underställd sändebudet i Bogotå.

Efter övervägande av behovet av förstärkt svensk representation på Cuba

har utredningen kommit till den slutsatsen, att de svensk-kubanska förbindelserna

f. n. inte kan sägas vara av sådan omfattning och intensitet, att

upprättandet av en självständig myndighet i Havana är motiverat. Utvecklingen

kan dock komma att föranleda omprövning av denna fråga.

I Brasilien synes Sveriges kommersiella intressen numera ha antagit sådana

proportioner, att upprättandet av en lönad representation i Säo Paulo

enligt utredningen inte rimligen bör uppskjutas. F. n. finns där ett olönat

konsulat med en lönad kanslist. Ett antal betydande svenska industriföretag

har under senare år etablerat tillverkning i Säo Paulo-området, och den

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

till omkring 500 personer uppgående svenska kolonin fortsätter att växa.

Utredningen föreslår upprättande av ett lönat konsulat i Säo Paulo med

uppgift att i första hand svara för bevakningen av Sveriges kommersiella

intressen i Brasilien. I samband med att beskickningen i Rio de Janeiro så

småningom flyttas till den nya huvudstaden Brasilia, bör möjligen chefen

för det föreslagna konsulatet i Säo Paulo även anmälas såsom handelsråd

vid beskickningen. Med hänsyn till sjöfartsintressena och den i Brasilien

alltmer betydelsefulla upplysningsverksamheten, för vilken Rio de Janeiro

utgör den naturliga replipunkten, bör enligt utredningen myndigheten där

inte helt nedläggas utan ett beskickningskansli med en lönad tjänsteman

bibehållas.

Behovet av förstärkt representation i Asien hänför sig enligt utredningens

bedömande i första hand till Fjärran östern, främst Filippinerna. Sverige

har f. n. ett honorärkonsulat i Manila, sorterande under beskickningen i

Djakarta. Til denna beskicknings verksamhetsområde hör även honorärkonsulatet

i Kuala Lumpur, huvudstad i det nyligen självständiga Malajiska

Förbundet. Utredningen föreslår, att frågan om upprättande av en självständig

beskickning i Manila eller Kuala Lumpur upptas till förnyad prövning,

när en säkrare bedömning föreligger av respektive länders förutsättningar

såsom mera betydande avsättningsområden för svensk export. I syfte

att snarast möjliggöra en dylik bedömning uttalar utredningen sitt stöd för

tanken på en förstärkning av den kommersiella representationen i området.

Till denna fråga återkommes i det följande.

Beträffande Australien och Nya Zeeland föreligger enligt utredningens mening

inte något behov av nya lönade utlandsmyndigheter.

Utredningen har inte prövat behovet av olönade myndigheter utan förutsatt,

att denna prövning bäst sker genom utrikesdepartementets och respektive

beskickningars försorg.

Ändrad status för vissa myndigheter m. m. Utredningen har övervägt dels

huruvida några av de redan existerande lönade myndigheterna bör erhålla

ändrad status, dels möjligheterna att genom sammanslagning eller andra

åtgärder rationalisera utrikesrepresentationen.

Beträffande Europa har utredningen därvid funnit, att formerna för Sveriges

representation i de sydösteuropeiska länderna Bulgarien, Rumänien och

Ungern förtjänar att i sinom tid omprövas. Inte minst de handelspolitiska förbindelserna

med dessa länder torde inom överskådlig tid aktualisera behovet

av självständiga beskickningar i Budapest och Bukarest, där beskickningarna

f. n. förestås av tjänstemän i förste sekreterargraden såsom t. f. chargés d’affaires,

underställda sändebuden i Prag respektive Moskva.

I Afrika har utredningen förutsatt, att det nuvarande generalkonsulatet

i Nairobi, då Kenya vinner fullt oberoende, omvandlas till en självständig

beskickning med bl. a. Kenya, Uganda och Tanganyika såsom verksamhetsområde

— en ändring som förutsågs redan vid generalkonsulatets upprättande.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

55

Vad gäller Asien anser utredningen, att såväl de senaste årens politiska

utveckling i Irak som landets snabbt växande ekonomiska och kommersiella

förbindelser med Sverige samt den irakiska marknadens potentiella

betydelse för svensk export talar för att en självständig beskickning upprättas

i Bagdad, där den 1960 tillkomna beskickningen f. n. är underställd

sändebudet i Teheran och förestås av en förste sekreterare såsom t. f. chargé

d’affaires. Utredningen förordar en sådan statusändring.

Beträffande Sveriges representation vid vissa internationella organisationer

föreslår utredningen, att de två delegationerna i Geneve — av vilka den

ena representerar Sverige i FN:s Europakontor och den andra Sverige i

EFTA — omedelbart sammanslås till en myndighet med uppgift att bevaka

de löpande förbindelserna med samtliga i Geneve placerade internationella

organisationer, som är av betydelse för Sverige. Utredningen förutsätter

dock, att den sålunda ombildade delegationen även i framtiden kan förstärkas

temporärt inför större förhandlingsomgångar av typen GATT-sessioner,

nedrustningsförhandlingar o. s. v.

I detta sammanhang framhåller utredningen angelägenheten av att alla

praktiska rationaliseringsåtgärder (lokalgemenskap, gemensamt utnyttjande

av viss personal o. s. v.), som från allmänna besparings- och effektivitetssynpunkter

kan te sig motiverade, snarast vidtas på ett par andra orter med

dubblerad svensk utrikesrepresentation, nämligen Bryssel och Paris, även

om en formell sammanslagning av EEC-delegationen och beskickningen i

Bryssel respektive OECD-delegationen och beskickningen i Paris enligt utredningens

mening f. n. inte bör komma till stånd.

Den kommersiella utrikesrepresentationen. De utredningar berörande utrikesförvaltningen,

som företagits sedan andra världskrigets slut, har framför

allt ägnat uppmärksamhet åt de handelspolitiska och kommersiella arbetsuppgifterna.

Exportstödsberedningen studerade, såsom redovisats i förra

årets statsverksproposition (bil. 12 s. 49), bl. a. de svenska handelskamrarnas,

handelssekreterarnas och den ordinarie utrikesförvaltningens insatser

i det exportfrämjande arbetet utomlands. Beredningen framhöll, att den ordinarie

utrikesförvaltningen sedan gammalt haft viktiga uppgifter att fylla

i fråga om Sveriges kommersiella och handelspolitiska förbindelser med

andra länder. Enligt beredningen kunde verksamheten indelas i tre huvudgrupper,

nämligen a) de handelspolitiska uppgifterna, t. ex. handelsförhandlingar,

tillämpning av handelsavtal, rapportering och bevakning av tullfrågor,

b) handläggning av kommersiella förfrågningar, marknadsundersökningar

samt annat bistånd åt företag och enskilda, t. ex. anskaffande av

lämpliga agenter samt c) upplysningsverksamhet, t. ex. frågor rörande utställningar

och mässor.

Beredningen gick emellertid ej in på en närmare diskussion av utrikesförvaltningens

verksamhet på det kommersiella området, då denna fråga förutsattes

bli prövad av UD-utredningen. I likhet med exportstödsberedningen

har UD-utredningen funnit det uppenbart, att utrikeshandelsfrämjande verk
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

samhet bör ingå såsom en naturlig del av utlandsmyndigheternas arbete.

Från organisatorisk synpunkt har utredningen emellertid funnit dessa arbetsuppgifters

fördelning på olika kategorier av personal vara av särskilt

intresse samt anför härom bl. a. följande:

»Utredningen har förutsatt, att den handelspolitiska verksamheten vid

utlandsmyndigheterna liksom hittills skall skötas av de diplomatiska tjänstemännen,

vars utbildning och övriga verksamhet gör dem väl ägnade för dessa

uppgifter. Vad däremot gäller det utpräglat kommersiella arbetet» — de två

sistnämnda huvudgrupperna enligt exportstödsberedningens ovan refererade

framställning — »finnes enligt utredningens uppfattning goda skäl att fortsätta

på den inslagna vägen och i ökande utsträckning anförtro dylika uppgifter

dels till handelssekreterarna, dels till väl kvalificerade tjänstemän

inom kanslistkarriären. För en dylik princip talar beträffande handelssekreterarna,

att här avsedda uppgifter som regel förutsätter speciell utbildning

och långvarig praktisk erfarenhet i kommersiella spörsmål, en utbildning

som de diplomatiska tjänstemännen i allmänhet ej förvärvat. De kommersiella

uppgifter, som bör åvila de ovannämnda kanslisterna, skulle i och för

sig med hänsyn till arbetets art även kunna handläggas av de diplomatiska

tjänstemännen — så sker f. ö. nu vid åtskilliga myndigheter. Från flera

synpunkter kan det emellertid vara fördelaktigt att koncentrera större deJen

av dessa uppgifter, i synnerhet dem, som omnämnes i exportstödsberedningens

andra huvudgrupp ovan, till kanslisterna.»

Exportstödsberedningen erinrade om att kanslister på flera stationeringsorter

redan i nuläget utförde ett förtjänstfullt exportfrämjande arbete samt

förordade att ett inom beredningen väckt förslag om inrättande av särskilda

handelskanslisttjänster skulle undersökas av UD-utredningen. Vid prövningen

av förslaget har UD-utredningen i likhet med beredningen kommit till, att

kanslisterna är väl lämpade för de kommersiella arbetsuppgifterna. Även

personalpolitiska synpunkter talar för att de ofta väl kvalificerade kanslisterna

kan anförtros mera självständiga arbetsuppgifter. Utredningen har

tillika beaktat de ökade möjligheter att möta framtida krav på personalförstärkning,

som en gradvis företagen omfördelning av vissa arbetsuppgifter

skulle kunna medföra. Det finns nämligen enligt utredningens mening

anledning att förmoda, att ett vidgat utnyttjande av kanslisterna för

mera kvalificerade arbetsuppgifter än som f. n. i allmänhet kommer i fråga

skulle kunna bidra till att i viss mån minska anspråken på en fortskridande

ökning av antalet tjänster i den diplomatiska karriären.

Att UD-utredningen sålunda förordar en vidgad användning av kanslisterna

för kommersiella uppdrag innebär dock ej, att utredningen tillstyrker

tanken på en särskild handelskanslistkår. Att dela den nuvarande kanslistkåren

i två delar, av vilka den ena för all framtid uteslutande skulle ägna

sig åt kommersiella uppgifter, skulle nämligen enligt utredningens uppfattning

kunna medföra kännbara personaladministrativa svårigheter. Utredningen

föreslår i stället, att handelskanslisterna hämtas från eller — utan

angivande av någon bestämd stationeringsort — anställes inom utrikesförvaltningens

kanslistkår.

Beträffande arbetsfördelningen mellan handelssekreterare och handelskanslister

anför UD-utredningen bl. a. följande:

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1063

57

»Med hänsyn såväl till den bakgrund, som handelssekreterarna förutsättes

äga i form av utbildning och praktik inom näringslivet, som till deras temporära

anställningsform förefaller det rimligt, att dessa tjänstemän i första

hand utnyttjas för att utföra ett ofta krävande kommersiellt pionjärarbete

i områden, som bedömes vara löftesrika men hittills föga uppmärksammade

marknader för svensk export. Ett undantag utgör de mycket högt utvecklade

marknaderna, som exempelvis Förenta Staterna, där handelssekreterarna

numera är avsedda att tjänstgöra såsom marknadsföringsexperter

och följaktligen har uppgifter av mera speciell karaktär. På handelssekreterarna

bör sålunda som regel ankomma att utföra ett brett upplagt marknadsundersökningsarbete

och bereda mark för en mera permanent och rutinförankrad

kommersiell verksamhet. När handelssekreteraren under någon

eller några verksamhetsperioder, vardera omfattande omkring tre år,

fullgjort detta uppdrag på en ort, förutses han återvända till enskild tjänst

och kan, om så befinnes påkallat, efterträdas av en handelskanslist. Dennes

uppgift blir att söka bruka den nyplöjda marken genom att fortsätta

kontaktskapandet, stödja de svenska företagen och deras agenters ansträngningar

på marknaden i fråga och över huvud hålla marknadens intresse för

Sverige och svenska produkter aktivt och levande.

Handelskanslisten bör emellertid utöver vad som nyss sagts, kunna användas

även i länder, med vilka Sverige har traditionella och väl utvecklade

handelsförbindelser. I sådana fall ingår han i den grupp tjänstemän vid en

beskickning, som ansvarar för bevakningen av handelsärendena. Arrangemang

av denna art förekommer redan vid exempelvis beskickningarna i Bonn

och Haag.»

Utredningen finner det mot denna bakgrund särskilt betydelsefullt, att

inrättandet av nya handelssekreterarposter samordnas med en bedömning

av möjligheterna att tillsätta handelskanslister för uppföljandet. Utredningen

anser det även angeläget, att den nytillträdande handelskanslisten får möjlighet

att förbereda sig för sitt uppdrag såväl genom erforderliga kontaktresor

i Sverige som genom någon tids parallelltjänstgöring på platsen med

den avgående handelssekreteraren.

F. n. är kanslister med huvudsakligen kommersiella uppgifter stationerade

på ett tiotal orter utomlands. Handelssekreterare finns på åtta andra platser.

I årets statsverksproposition (bil. 12 s. 49) föreslås en förstärkning av

handelssekreterarorganisationen med ytterligare en befattning. Såsom ett

led i sin bedömning av utlandsrepresentationens kommersiella verksamhet

över huvud uttalar UD-utredningen sitt stöd för exportstödsberedningens

uppfattning att Afrika och Asien utgör särskilt angelägna områden för en

förstärkning av den kommersiella utlandsrepresentationen. Manila, Khartoum,

Kuala Lumpur och Bombay är liksom Nord- och Västafrika exempel

på platser och områden, där enligt utredningen ett mera omedelbart behov

av ytterligare svenska exportfrämjande insatser i form av handelssekreterare

eller handelskanslister kan konstateras. Även Latinamerika erbjuder rika tillfällen

till ytterligare kommersiell bearbetning.

UD-utredningen har inte ansett sig böra ta ställning i frågan om en viss

post bör besättas med handelssekreterare eller handelskanslist. Detta spörsmål

bör enligt utredningen i varje särskilt fall bli föremål för samråd mellan

berörda departement och organisationer.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

Upplysningsverksamheten vid utlandsmyndigheterna. En av de arbetsuppgifter,

som enligt utredningens mening kan väntas ta en växande del av utrikesförvaltningens

resurser i anspråk, är upplysningsverksamheten. Enligt

översynen har ett stort antal utlandsmyndigheter redovisat från år till år

ökande informationsuppgifter. Bakgrunden är ej endast ett i många länder

snabbt växande internationellt intresse, som även kommer Sverige till godo.

I väsentlig grad är det enligt utredningen även fråga om initiativ från svensk

sida. Det förhåller sig i själva verket så, att en betydande del av all diplomatisk

verksamhet avser information. Skillnaden mellan ett sändebuds och

en pressattachés i viss mån parallella informationsverksamhet hänför sig

främst till mottagarkretsarna. Till den diplomatiska verksamheten i allmänhet

hör sålunda att vinna gehör för svenska synpunkter hos utländska regeringar.

Upplysningsverksamheten syftar däremot enligt utredningen främst

till att påverka opinionen bland politiker, pressfolk, lärare och andra grupper.

På åtskilliga orter har utrikesförvaltningen stöd av svenska upplysningsorgan.

Härvid tillkommer det beskickningschefen att verka för samordning

av den svenska upplysningsverksamheten.

Det torde i dag knappast finnas någon lönad svensk utlandsmyndighet,

som ej i en eller annan form bedriver upplysningsverksamhet. Vid vissa beskickningar

står denna verksamhet under ledning av en pressattaché och

sysselsätter ett flertal personer. I arbetet deltar vid vissa av de större beskickningarna

även en kulturattaché. Vid övriga myndigheter blir informationsarbetet

ofta en angelägenhet för någon av de yngre diplomatiska tjänstemännen,

ibland med biträde av kanslisten.

Enligt utredningens mening torde det vara möjligt att i större utsträckning

än som nu sker — under ledning av myndighetens chef och hans närmaste

medarbetare — anförtro informationsuppgifter åt personal i kanslistkarriären,

naturligtvis under förutsättning att vederbörande erhåller lämplig

utbildning för denna typ av verksamhet. Analogt med vad utredningen

enligt den föregående redovisningen anfört beträffande handelskanslisterna

föreslår utredningen därför, att kanslisterna får möjlighet att efter frivilligt

åtagande undergå viss utbildning i handläggningen av informationsärenden.

Utredningens synpunkter på en sådan utbildning redovisas i det följande.

Behov av »informationskanslister» kan enligt utredningen anses föreligga

såväl vid större beskickningar med en omfattande upplysningsverksamhet

som vid mindre myndigheter, där en kanslist kan tas i anspråk för informationsarbetet

antingen på heltid eller under den del av hans tjänstgöringstid,

som inte åtgår för administrativa göromål.

Kontakten med pressen och de utländska instanser, vilkas medverkan kan

vara en förutsättning för ett framgångsrikt upplysningsarbete, kräver enligt

utredningen ofta tillgång till informationsvägar på ett relativt högt plan. I

länder med ett högt utvecklat informationsväsen, exempelvis Förenta Statera

men även vissa västeuropeiska nationer anser utredningen det därför

vara av vikt, att den ansvarige tjänstemannen har en ställning, som ger honom

full möjlighet att utnyttja dessa kanaler. Utredningen finner det ange
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1963 59

läget, att denna synpunkt beaktas vid tillsättande av exempelvis pressattachéer.

Specialattachéer. I det föregående har talats om de specialattachéer, som

inom utrikesförvaltningens ram ägnar sig åt handelsfrämjande uppgifter

och upplysningsverksamhet. Härutöver förekommer vid utlandsmyndigheterna

även andra typer av specialister, såsom försvarsattachéer, socialattachéer,

tekniska attachéer samt fiskexport- och lantbruksrepresentanter.

Bortsett från försvarsattachéerna, vilkas verksamhet behandlades av försvarsattachéutredningen

1960 och därför ej beröres i detta sammanhang,

tjänstgör f. n. socialattachéer i London och Washington, tekniska attachéer i

Washington och Moskva, fiskexportrepresentant i Bonn samt lantbruksrepresentanter

i Bonn och vid EEC-delegationen i Bryssel.

Prövningen av behovet av här avsedda specialister har hittills huvudsakligen

skett inom berörda fackdepartement. Utredningen har därför funnft

det inte vara förenligt med sitt uppdrag att komma med specifika rekommendationer

i dessa ärenden. Från de synpunkter utredningen haft att företräda

finner den emellertid det angeläget att behovet av specialister av här

ifrågavarande slag tillgodoses samt framhåller att detta behov förtjänar att

följas med uppmärksamhet.

Yttranden

Till utredningens uttalanden om utlandsmyndigheternas m inimiorganisation

har ett flertal remissorgan anslutit sig. Exportföreningen

anser, att en beskickning bör disponera minst två diplomatiska

tjänstemän för att kunna fungera väl. Angeläget är att arbetet vid beskickningar

och konsulat inte hämmas eller rent av paralyseras genom långa vakanser.

Även sändebudet i Paris m. fl. framhåller, att i dagens läge två diplomatiska

tjänstemän är minimum för varje beskickning. Vakanser av olika

slag, förutsedda likaväl som oförutsedda, måste uppkomma och det får anses

helt orationellt, att en beskickning i dylikt fall de facto inte kommer att

fungera. Sändebudet i Léopoldville understryker, att i länder med föga stabila

politiska förhållanden önskemålet om minst två diplomatiska tjänstemän

gör sig gällande också av säkerhetsskäl, respektive från synpunkten av

de insatser som kan komma att krävas för den händelse svenska medborgare

och svensk egendom råkar i fara.

Till utredningens förslag, att vid uppkommande vakanser i utlandet tjänstemän

från den särskilda utrednings- och förhandlingsgruppen skulle kunna

utnyttjas, ställer sig bl. a. sändebuden i Kairo och Paris tveksamma.

Denna grupp torde redan från början få så många och omfattande uppgifter,

alt det i praktiken kommer att bli svårt att lösgöra en eller flera av dess

tjänstemän för vikariatstjänstgöring utomlands.

Den stora vikten av kontakter med de nya staterna betonas av LO och

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1963

upplysningsberedningen som framhåller, att det kan bli av avsevärd betydelse

för de svenska förbindelserna med utvecklingsländerna, om våra representationer

vid de internationella organisationerna, främst FN, och i vissa

stormaktshuvudstäder har en sådan personaltillgång, att kontaktuppgifterna

kan tillgodoses.

Utredningens förslag om de olönade myndigheternas utnyttjande

i större utsträckning för vissa kommersiella uppgifter liksom för upplysningsverksamhet

har välkomnats av bl. a. Svenska institutet och exportföreningen.

Statskontoret understryker önskvärdheten av att möjligheterna

till ett mera aktivt utnyttjande av de olönade konsulaten närmare undersökes.

Vissa utlandsmyndigheter har ställt sig tveksamma till möjligheten att

ytterligare belasta de olönade konsulerna, i synnerhet om dessa inte är

svenska medborgare eller saknar närmare anknytning till Sverige. Sändebudet

i Paris framhåller bl. a. att ett bättre utnyttjande av de olönade konsulerna

torde förutsätta, att beskickningarna i respektive länder minst vartannat

år inbjuder dessa till en å två dagars konferens i huvudstaden. Även

generalkonsuln i Hamburg anser, att systemet med konsulskonferenser, som

på senare tid anordnats i vissa länder, ytterligare bör utbyggas och intensifieras.

Där så är praktiskt möjligt bör sammankomster förläggas till Sverige.

Sändebudet i London understryker, att de olönade konsulerna utför ett,

särskilt för sjöfarten synnerligen betydelsefullt arbete. Vid tillsättandet av

nya konsuler på sistone har det visat sig, att de allt större krav, som i nutidenssamhälle

ställes på den typ av personer som är lämplig för konsulstjänst,

ofta gör det svårt för dem att på nuvarande villkor åta sig en sådan. Det

torde därför bli nödvändigt att i framtiden ersätta konsuler för deras arbete

i betydligt större utsträckning än som hittills skett. De f. n. i vissa fall utgående

bidragen täcker ofta endast nödtorftigt en konsuls direkta utlägg för

extra arbetskraft, kontor etc. För konsulns eget arbete, den tidsförlust han.

åsamkas i sin egentliga verksamhet etc. utgår inte någon ersättning.

Mot förslaget om upprättande av tre nya utlandsmyndigheter

— en beskickning i Abidjan eller Accra, ett lönat konsulat i Säo Paulo samt

ett beskickningskansli i Quito — har inte framförts någon erinran.

Vad beträffar Afrika anser kommerskollegium, att behovet av åtgärder

av utredningen bedömts på kort sikt. Ehuru läget för dagen inte påkallar

ytterligare förstärkningar, hade det enligt kollegium varit en fördel med

tanke på framtida åtgärder, som troligen kan aktualiseras snabbt, om utredningen

sökt analysera behovet på något längre sikt av utlandsmyndigheter

på denna kontinent. LO finner det mycket påkallat med en utökning av antalet

utlandsmyndigheter i de afrikanska staterna. Vid sidan av de skäl som

utredningen anför, framför allt de kommersiella synpunkterna, understryker

LO behovet och värdet av en ömsesidig informations- och kontaktverksamhet

mellan dessa stater och Sverige. I detta sammanhang framhålles vikten

av en så småningom förstärkt representation även i området Tanganyi
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

ka, Uganda och Kenya. Uppenbart är att utvidgningen av representationen i

•de afrikanska staterna inte bör stanna vid de nu föreslagna åtgärderna utan

att det bör bli fråga om ett kontinuerligt uppfyllande av önskemål och behov.

Även grossistförbundet anser, att man sannolikt inom en inte alltför avlägsen

framtid måste genomföra en ytterligare utbyggnad av representationen

i Afrika. NIB uttalar, att det såväl vid planering som administration av bilaterala

hjälpinsatser visat sig vara en väsentlig fördel att i berörda länder

ha tillgång till svenska beskickningar. Nämnden ifrågasätter beträffande

Tanganyika huruvida man inte, då den nordiska biståndsinsatsen i detta

land kommit närmare sitt förverkligande, borde överväga att placera en lönad

befattningshavare i Dar-es-Salaam.

I valet mellan Accra och Abidjan som stationeringsort framhåller bl. a.

bankföreningen, exportföreningen och industriförbundet önskvärdheten av

att den nya fasta representationen i Västafrika förlägges till det forna franska

området, där Sverige f. n. saknar lönad utlandsmyndighet.

Upprättandet i Latinamerika av en ny beskickning i Guatemala

bör enligt exportföreningen ske så snart närmare erfarenheter föreligger av

den därstädes inledda handelssekreterarverksamheten. Bankföreningen anser

omedelbart behov av en beskickning i Guatemala föreligga och hemställer,

att frågan därom med det snaraste upptas till närmare utredning.

Sändebudet i Caracas anser, att i varje fall erfarenheterna från de senaste

åren pekar på att det vore motiverat med en diplomatisk representant i Havana.

Denna fråga bör därför såvitt möjligt upptas till förnyad prövning.

Mot utredningens förslag rörande förstärkt representation i Brasilien och

Ecuador har några erinringar inte framförts. Exportföreningen framhåller

beträffande den nya representationen i Ecuador, att det från good-will-synpunkt

synes lämpligt att den i Quito placerade beskickningen tämligen snart

erhåller en självständig ställning.

Behovet av förstärkt representation i Asien understrykes av bankföreningen,

som anser att en självständig beskickning bör upprättas i Kuala

Lumpur. Sändebudet i Bangkok ifrågasätter om inte Afrikas betydelse för

svensk export på senare tid möjligen överbetonats i jämförelse med vissa

expanderande och uppblomstrande marknader i Asien. Förutom Hongkong

och Thailand, där en fast ehuru underbemannad representation redan finns,

bör Malaya, Singapore och Filippinerna nämnas. En intensifiering av den

svenska exportverksamheten på de asiatiska exportmarknader, där varuutbytet

inte alltför mycket hämmas av importrestriktioner och där valutatillgången

är stabil, bör därför ägnas mera uppmärksamhet från svensk sida

än som f. n. är fallet.

Till utredningens förslag om ändrad status förvissa utlandsmyndigheter

ansluter sig remissorganen i stort sett. I fråga om förslaget

att de två delegationerna i Geneve omedelbart skall sammanslås till

en myndighet förordar emellertid såväl grossistförbundet som industriförbundet,

att denna sammanslagning tills vidare får anstå med hänsyn till det

ovissa läge, i vilket de ekonomiska integrationsfrågorna f. n. befinner sig

s. 62 Kontrollera mot PDF

62 Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

och den ökade betydelse som från svensk sida nu synes böra tillmätas såväl

EFTA som GATT.

Utredningens synpunkter och rekommendationer i fråga om den u t r ikeshandelsfrämj

ande verksamheten har vunnit allmänt

stöd från remissorganen. Vikten av att denna verksamhet alltfort kommer

att ingå som en naturlig del av utlandsmyndigheternas arbete understrykes_

Delade meningar torde enligt grossistförbundet inte råda om att de handelspolitiska

uppgifterna liksom hittills skall skötas av de diplomatiska

tjänstemännen. Exportföreningen framhåller vikten av att dessa tjänstemän

äger åtminstone grundläggande handelspolitisk skolning.

Utredningens förslag om vidgad användning av kanslister för kommersiella

uppdrag har fått ett i stort sett positivt mottagande från remissorganens

sida. Stockholms handelskammare och handelskammaren i Göteborg

framhåller emellertid samtidigt betydelsen av att även de diplomatiska

tjänstemännen genom sin utbildning och praktiska tjänstgöring är väl förtrogna

med detta område. Enligt kommerskollegium bör en ökad användning

av kanslister för det kommersiella arbetet inte hindra att tjänstemännen

i diplomatkarriären även i fortsättningen deltar häri, i den mån arbetsuPPgifterna

så fordrar. Grossistförbundet anser att även i fortsättningen ansvaret

för handläggningen av de kommersiella frågorna bör ligga kvar hos

diplomatiska tjänstemän. Detta bör dock inte hindra att kanslisterna i ökad

omfattning skall kunna biträda med handläggningen av kommersiella frågor

och att dessa tjänstemän, där skäl därtill föreligger, till eget avgörande

anförtros åtskilliga uppgifter på det kommersiella planet.

Vikten av ordentlig utbildning för handelskanslisterna understryks av

bl. a. bankföreningen, som framhåller att till uppdrag som handelskanslisi

bör utses endast befattningshavare med goda kommersiella insikter samt

förtrogenhet med svenskt bankväsen och näringsliv i övrigt. Mot utredningens

förslag att handelskanslisterna hämtas från eller anställes inom utrikesförvaltningens

redan existerande kanslistkår har inte några erinringar

framförts av remissorganen. Till den av utredningen föreslagna fördelningen

av arbetsuppgifterna mellan handelskanslister och handelssekreterareansluter

sig exportföreningen m. fl. Utredningens uppfattning om behovet

av förstärkt kommersiell utlandsrepresentation på vissa platser och områden

i Afrika och Asien delas av remissorganen.

Upplysningsverksamheten vid utlandsmyndigheterna har utförligt

behandlats i yttrande från upplysningsberedningen, som uttalar sin

tillfredsställelse över utredningens starkt positiva syn på denna verksamhet

men anser att utredningen, mer än beträffande utrikesförvaltningen i

övrigt, stannat vid principiella förklaringar utan konkreta förslag. I viss

utsträckning har detta motiverats just med upplysningsberedningen»- tillkomst. Sändebudet i Bonn framhåller, att upplysningsverksamheten

utomlands blivit en central uppgift för utrikesförvaltningen och så nära

hör samman med dennas övriga uppgifter såväl av politisk som av

handelspolitisk art, att dess koordinering endast kan ske i nära kontakt med

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 7963

63

utrikesdepartementet och utlandsmyndigheterna. Härtill kommer att beskickningarna

och konsulaten i de allra flesta länder är de enda svenska organ,

som står till buds för bedömandet av hithörande frågor och för genomförandet

och samordningen av upplysningsverksamheten. Turisttrafikförbundet

understryker vikten av att — sedan en samordning av de olika upplysningsorganens

verksamhet nu centralt genomförts i och med tillkomsten av upplysningsberedningen

— en motsvarande samordning kommer till stånd även

på utlandsfälten. Sålunda bör, där så ej redan skett, under beskickningschefens

ledning samarbetsorgan skapas med representanter för i respektive

land företrädda svenska informationsorgan och exportintressen. Svenska institutet

anser det vara en brist att frågan om gränsdragningen och arbetsfördelningen

mellan utrikesdepartementets pressbyrå respektive beskickningarnas

tjänstemän, å ena sidan, och institutet och dess utlandskontor, å andra

sidan, inte ägnats någon mer ingående uppmärksamhet. De allt starkare

krav på specialisering som gör sig gällande också på upplysningsområdet

spelar här in. Inte minst med tanke på önskvärdheten av en god service

gentemot allmänheten är det nödvändigt att anvisa så få kontaktvägar som

möjligt, varför man enligt institutet bör söka få fram en starkare koncentration

av liknande frågor till en och samma arbetsenhet.

I fråga om behovet av pressattachéer bör enligt upplysningsberedningen

redan nu i princip fastslås, att sådana bör tillföras beskickningarna i Haag,

Rom och Wien samt representationerna i Bryssel, Geneve och New York.

Enligt Svenska institutet bör det starka Sverigeintresset i utvecklingsländerna

även tillgodoses, t. ex. genom inrättande av två temporära och rörliga

poster som »informationsattachcer» för Asien och Afrika, förslagsvis knutna

till beskickningarna i New Delhi och Alger eller Lagos. En liknande post

borde även inrättas vid FN-representationen i New York med hänsyn till de

betydelsefulla kontakterna med de nya länderna. Ett ökat antal kulturattachéer

skulle från institutets synpunkt vara ytterst välkommet — förutom i

Tyskland och Förenta Staterna —- även i Italien, Nederländerna, Belgien,

Sovjetunionen och Latinamerika.

Frågan om pressattachéernas lönegradsplacering har upptagits av upplysningsberedningen,

som med hänsyn till respektive posters betydelse och

önskemålet att trygga en väl avvägd befordringsgång inom informationskarriären

anser, att en del pressattachétjänster bör bli rådstjänster. Beredningen

föreslår dels att pressattachétjänsten i Washington uppflyttas i rådsgraden

från den 1 juli 1963, dels att ytterligare tre av tjänsterna efterhand

uppflyttas i nämnda lönegrad, varvid hänsyn bör tas både till postens vikt

och innehavarens meriter. Även Svenska institutet förordar att vissa av

pressattachétjänsterna placeras i rådsgraden, vilket även bör kunna gälla

kulturattachéerna.

Utredningens uttalanden om möjligheten att i större utsträckning än som

nu sker anförtro informationsuppgifter åt personal i kanslistkarriären biträdes

av upplysningsberedningen m. fl. Turisttrafikförbundet föreslår, att

kanslisterna även på olika sätt får medverka till förbättrad turistinformation.

Sändebudet i Washington anser, att användandet av kanslister på in
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

formationsuppgifter förtjänar att ytterligare diskuteras, önskvärt är att olika

kategorier av befattningshavare inom utrikesförvaltningen får någon

grad av förtrogenhet med upplysningsfrågor. Särskilt angeläget är väl, att

den diplomatiska personalen och över huvud taget alla med en mera utåtriktad

verksamhet än den som naturligen faller på kanslister blir förtrogna

med och utnyttjas för dylika uppgifter. Man bör inte heller bortse från att

det ofta blivit synnerligen gott resultat av kvinnlig biträdespersonals användning

för upplysningsuppgifter. TCO finner det otillfredsställande att biträdespersonalens

arbetsuppgifter och ställning endast berörts mycket summariskt

av utredningen och utgår från att kompletterande undersökningar

och därpå grundade överväganden kommer till stånd. Det bör enligt TCO

framhållas, att denna personal vid beskickningarna i många fall fullgör kvalificerade

uppgifter bl. a. av informativ art.

Utredningens uttalanden om behovet av specialattachéer har

vitsordats av flera remissorgan. U pplysningsberedningen finner en successiv

utbyggnad av antalet socialattachéer och teknisk-vetenskapliga attachéer

önskvärd. LO understryker behovet av en utbyggnad av socialattachéinstitutionen,

vilken kan ske successivt men bör ske snabbt då man nu vunnit

så göda erfarenheter från denna verksamhet. Det synes enligt LO motiverat

med socialattachébefattningar bl. a. i Bonn och Paris samt även bland de

nya staterna i Afrika och Asien. Lantbruksförbundet anser det angeläget

med en förstärkning av jordbrukets officiella utlandsrepresentation och att

i första hand behovet av sådan representation i London, Washington och Paris

tillgodoses. Behovet av ökat antal fackattachéer vitsordas även av flera

utlandsmyndigheter.

Departementschefen

Såsom jag tidigare anfört har verksamheten inom utrikesförvaltningen i

dess helhet efter andra världskrigets slut vuxit avsevärt. Den politiska och

ekonomiska utvecklingen har ställt ökade krav på utrikestjänsten och dess

befattningshavare. Ett femtiotal nya stater har tillkommit, nya internationella

samarbetsorgan har skapats, det ekonomiska och politiska integrationsarbetet

har fått ökad omfattning och betydelse, hjälp till utvecklingsländerna

lämnas i ökande omfattning, svenskt deltagande i olika FN-aktioner

har blivit betydande och det är i högre grad än tidigare nödvändigt att

aktivt tillvarata svenska intressen och bistå svenska medborgare i utlandet.

Denna utveckling har nödvändiggjort en inte obetydlig utbyggnad under

efterkrigsperioden av den svenska utrikesrepresentationen, vilken i dag omfattar

72 lönade utlandsmyndigheter, vartill bör läggas 23 olönade konsulat,

vid vilka lönad personal är placerad. Såsom UD-utredningen påvisat är vid

ett antal av dessa myndigheter personalbesättningen så begränsad, att vid

sjukdom eller annat förfall för chefen verksamheten eller viktiga delar därav

riskerar att lamslås. Jag ansluter mig till vad utredningen uttalat om nöd
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sveriges lönade representation i Afrika

Rabat

Kairo

m Addis

Abeba

Monrovia

Abidjan

Nairobi

Léopoldville

Dar-es
Salaam
-

Pretoria

existerande

myndighet

föreslagen

myndighet

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sveriges lönade representation i Central- och Sydamerika

Mexico

Guatemala

Caracas

| Bogotä

Såo

"» Paulo

Rio de

Janeiro

i

mJ Santiago

/ de Chile

i» Montevideo

^ Buenos Aires

- existerande

myndighet

= föreslagen

myndighet

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

65

vändigheten att i regel mer än en diplomatisk tjänsteman är stationerad vid

varje beskickning, där chefen är ackrediterad även i andra länder.

Sveriges mer än 500 olönade konsulat i utlandet har under senare år kommit

att anförtros alltmera betydelsefulla arbetsuppgifter, i första hand avseende

sjöfarten men även för tillvaratagande av andra svenska intressen. I

många fall utför dessa konsuler, vilka som regel inte erhåller annan ersättning

än som motsvarar deras direkta omkostnader, ett mycket hängivet

arbete för Sverige. UD-utredningen har pekat på möjligheten att i ökad omfattning

engagera olönade konsuler för kommersiella uppgifter liksom för

upplysningsverksamhet. Jag anser dessa överväganden förtjäna uppmärksamhet,

i synnerhet då det gäller möjligheten att mera aktivt utnyttja de

konsuler som är svenskar eller på annat sätt har närmare anknytning till

Sverige. För att intressera och informera de olönade konsulerna finner jag

den i vissa länder redan tillämpade ordningen med regelbundet återkommande

konsulskonferenser väl lämpad att mera allmänt genomföras.

Till utredningens uttalanden om behovet av nya lönade utlandsmyndigheter

kan jag i allt väsentligt ansluta mig. I Afrika har tillkomsten av ett

stort antal nya nationer redan medfört behov under senare år av vissa nya

myndigheter. Genom beslut av 1961 års riksdag har beskickningar upprättats

i Lagos och Monrovia. Med stöd av det av samma års riksdag lämnade

bemyndigandet har, sedan diplomatiska förbindelser med Kongo-republiken

etablerats under 1962, en självständig beskickning upprättats även i Léopoldville

under ledning av ett beskickningsråd med sändebuds ställning. I

Nairobi har med stöd av bemyndigande av 1962 års riksdag ett lönat generalkonsulat

upprättats under ledning av en konsul med generalkonsuls ställning.

Även utvecklingen i Nordafrika har medfört behov av lönad representation

och innevarande års riksdag har tidigare godkänt förslag om två nya

beskickningar med ämbetsområden omfattande det ena Tunisien och Libyen

och det andra Algeriet. Behovet av ytterligare en beskickning i Västafrika,

som av utredningen föreslås förlagd till Abidjan eller Accra, har

vitsordats av remissorganen. Önskvärdheten av en sådan förstärkning anmäldes

redan i statsverkspropositionen till 1961 års riksdag. I valet mellan

de två föreslagna platserna vill jag — med hänsyn bl. a. till att Sverige f. n.

inte har diplomatisk personal stationerad inom någon av de franskspråkiga

republikerna i Västafrika — förorda Abidjan som stationeringsort för den

nya beskickningen. Beskickningens ämbetsområde torde förutom republiken

Elfenbenskusten böra omfatta republikerna Mali, Niger, Togo och övre

Volta, där Sverige f. n. helt saknar representation.

Flera remissorgan har i sina yttranden framhållit, att behov av ytterligare

utbyggnad av representationen i Afrika troligen kan komma att aktualiseras

inom en nära framtid, varvid särskilt anförts Tanganyika, där det med

hänsyn till bl. a. Sveriges deltagande i den nordiska biståndsinsatsen skulle

vara av väsentlig betydelse att ha tillgång till en lönad representation. Det

må härvid påpekas, att Sverige åtagit sig att tills vidare administrera denna

biståndsinsats. Med hänsyn även till de svenska intressena av ekonomisk art,

:t Kilning till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 73

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

den omfattande missionsverksamheten och värdet av direkta informationskontakter

mellan Sverige och Tanganyika föreslår jag, att redan nu beslut

fattas om upprättande av en beskickning i Dar-es-Salaam under ledning av

en lönad tjänsteman såsom t.f. chargé d’affaires. Så snart Kenya uppnått

självständighet och Sveriges generalkonsulat i Nairobi kunnat omvandlas

till beskickning bör tjänstemannen i Dar-es-Salaam underställas sändebudet

där. Utredningen har erinrat om att behov av förstärkt representation

kan komma att uppstå även i Rhodesia och Nyasaland. Jag anser mig dock

f. n. böra begränsa förslagen om upprättande av lönade representationer i

Afrika till vad jag redan anfört.

I Latinamerika har utredningen dels förordat att — i enlighet med översynens

förslag beträffande representationen i Ecuador —- en lönad tjänsteman

placeras i Quito såsom t.f. chargé d’affaires, underställd sändebudet

i Bogotå, dels föreslagit att ett lönat konsulat upprättas i Säo Paulo. Chefen

för konsulatet borde, i samband med att beskickningen i Rio de Janeiro

sedermera flyttas till den nya huvudstaden Brasilia, även anmälas som handelsråd

vid beskickningen. Jag ansluter mig till vad utredningen anfört och

föreslår inrättande dels av en fast beskickning i Quito, underställd beskickningen

i Bogotå, dels av en lönad konsulär myndighet i Säo Paulo, som bör

vara generalkonsulat.

I översynen har närmare redovisats olika skäl för upprättande av en beskickning

i Centralamerika, lämpligen förlagd till Guatemala, med verksamhetsområde

omfattande samtliga centralamerikanska republiker med undantag

av Mexico och Panama. Utredningen har förklarat sig ha funnit

översynens argumentering väl underbyggd och har därför intet att erinra

mot upprättande av en sådan beskickning. Det har dock förefallit utredningen

naturligt, att man innan en ny myndighet upprättas avvaktar närmare

erfarenheter av den i Guatemala placerade handelssekreterarens verksamhet.

Handelssekreteraren har sedermera med ledning av vunna erfarenheter

förklarat det angeläget, att Sverige — i likhet med flertalet övriga

västeuropeiska länder — snarast upprättar en beskickning i Guatemala, som

i nuvarande ekonomiska läge, kännetecknat av en inom Centralamerika långt

framskriden integration, skall tillvarata de svenska intressena av bl. a.

ekonomisk och kommersiell art. Med hänsyn till föreliggande behov av en

lönad myndighet i Centralamerika anser jag mig nu böra föreslå upprättande

av en självständig beskickning i Guatemala. — I fråga om Sveriges representation

på Cuba, som tillhör beskickningens i Caracas ämbetsområde, har

utredningen inte funnit att de svensk-kubanska förbindelserna f. n. är av

sådan omfattning, att en självständig myndighet i Havana är motiverad.

F. n. tjänstgör en lönad kanslist vid det olönade konsulatet i Havana. I

likhet med utredningen finner jag det inte påkallat att nu föreslå upprättande

av en självständig lönad myndighet på Cuba.

Till vad utredningen anfört rörande behovet av förstärkt representation

i Asien kan jag i allt väsentligt ansluta mig. Någon ny beskickning inom

detta område föreslår jag sålunda inte f. n. En intensifiering av den svenska

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1963

67

exportverksamheten på vissa asiatiska marknader bör dock stödjas genom

förstärkning av den kommersiella representationen.

Jag har inledningsvis omnämnt den under 1962 avslutade nordiska samarbetsöverenskommelsen.

I anslutning härtill vill jag även erinra om det

samråd, som äger rum mellan cheferna för de administrativa avdelningarna

inom de nordiska ländernas utrikesdepartement, i syfte att bl. a. tillvarata

möjligheterna till ett samarbete på regional basis mellan de nordiska ländernas

utlandsmyndigheter.

Utredningen har framlagt vissa förslag rörande ändrad status för redan

existerande lönade utlandsmyndigheter. Jag delar utredningens uppfattning,

att beskickningen i Bagdad, som f. n. är underställd sändebudet i Teheran,

bör bli självständig. Mot förslaget att Sveriges två delegationer i Genéve,

den ena representerande Sverige vid FN:s Europakontor och den andra

vid EFTA, omedelbart bör sammanslås har ett par remissorgan anfört betänkligheter

med hänsyn till det aktuella läget i den europeiska integrationsfrågan.

Då emellertid även cheferna för de två delegationerna förklarat

sig inte ha någon erinran mot en sammanslagning, under förutsättning

bl. a. att frågan om ytterligare eventuellt erforderlig förstärkning av personaluppsättningen

ägnas fortlöpande uppmärksamhet, ansluter jag mig till

förslaget härom.

I detta sammanhang vill jag anmäla frågan om ändrad status för vissa

konsulat. Det olönade generalkonsulatet i Genua har sedan 1956 letts av

en utsänd tjänsteman i rådsgraden med generalkonsuls ställning. Innehavaren

av denna lönade befattning har under 1962 placerats i Milano, där

det olönade konsulatet i samband därmed förändrades till generalkonsulat,

med uppgift att jämväl vara chef för generalkonsulatet i Genua, där

det omedelbara ansvaret åvilar en lönad förste kanslist såsom vicekonsul.

Ifrågavarande två generalkonsulat torde fr. o. m. nästa budgetår böra

uppföras som lönade myndigheter. I Istanbul finns sedan 1942 ett olönat

generalkonsulat, vilket förestås av en lönad konsul med generalkonsuls

ställning. Vid generalkonsulatet tjänstgör tillika en lönad kanslist med förordnande

som vicekonsul. Även detta generalkonsulat torde från samma

tidpunkt böra uppföras som lönad myndighet. Dessa förändringar är av

formell natur. Slutligen torde det lönade konsulatet i Minneapolis, som förestås

av en lönad konsul med generalkonsuls ställning, samt konsulatet i

Houston, vars chef av utredningen föreslagits erhålla placering i B 1, böra

förändras till lönade generalkonsulat.

Den kommersiella utrikesrepresentationen har av utredningen utförligt

behandlats. Jag ansluter mig till vad utredningen med instämmande av remissorganen

anfört, att den utrikeshandelsfrämjande verksamheten bör ingå

såsom en naturlig del av utlandsmyndigheternas arbete. Även det utpräglat

kommersiella arbetet torde i betydande utsträckning liksom hittills få

utföras av dessa myndigheter. Om möjligheterna att i högre grad än hittills

utnyttja de olönade konsulaten för vissa kommersiella uppgifter har jag tidigare

uttalat mig. Till utredningens uttalanden om lämpligheten att i ökad

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

omfattning använda lönade kanslister för kommersiella arbetsuppgifter ansluter

jag mig. Hittills vunna erfarenheter visar, att väl kvalificerade kanslister

är fullt kompetenta att på ett tillfredsställande sätt självständigt ansvara

för uppgifter av detta slag. En högre lönegradsplacering för vissa kanslisttjänster

bör kunna införas och vissa av de högre tjänsterna reserveras för

kanslister med kommersiella arbetsuppgifter. Mot utredningens uttalanden

angående arbetsfördelningen mellan handelskanslister och handelssekreterare

har jag inte någon erinran. I likhet med utredningen anser jag att ett

mera omedelbart behov av kommersiell representation föreligger bl. a. i

Bombay, Kuala Lumpur och Manila. Detta behov bör delvis tillgodoses genom

inrättande av nya kanslisttjänster.

Behovet av en förstärkning av den svenska upplysningsverksamheten i

utlandet har jag närmare uttalat mig om i statsverkspropositionen till innevarande

års riksdag. Jag framhöll därvid bl. a. betydelsen både för vart lands

anseende och dess välstånd av en väl avvägd och effektiv upplysningsverksamhet

i utlandet. Jag erinrade även om att en särskild rådgivare förordnats

att stå till regeringens förfogande i frågor rörande svensk upplysningsverksamhet

i utlandet med uppgift bl. a. att i samråd med upplysningsberedningen

samordna och på längre sikt planlägga denna verksamhet.

Utredningen har uttalat, att upplysningsverksamheten kan väntas komma

att ta en växande del av utrikesförvaltningens resurser i anspråk och

föreslagit, att personal i kanslistkarriären i större utsträckning än vad nu

sker anförtros informationsuppgifter vid utlandsmyndigheterna. Jag finner

det önskvärt, att alla befattningshavare inom utrikesförvaltningen äger

viss förtrogenhet med upplysningsfrågor, vilket bör beaktas vid planläggningen

av den utvidgade utbildningsverksamhet, som jag i likhet med utredningen

anser bör genomföras. Några förslag om nya tjänster för upplysningsverksamheten

vid utlandsmyndigheterna har inte framlagts av utredningen.

Ehuru jag med hänsyn till den tidigare nämnda pågående planläggningen

av denna verksamhet inte f. n. är beredd ta närmare ställning till de

av vissa remissorgan framförda önskemålen om inrättande av ett väsentligt

utökat antal nya press- och kulturattachétjänster, anser jag mig dock redan

nu böra föreslå, att beslut fattas om inrättandet av en tjänst som pressattaché

i New York, vars innehavare i första hand bör få till uppgift att ansvara

för informations- och pressfrågor vid FN-representationen.

Upplysningsarbetets tilltagande omfattning vid beskickningen i Washington,

inte minst inom det kulturella området, har medfört behov av en kvalificerad

tjänsteman för kulturfrågor. Med hänsyn till pågående förberedelser

för den intensifierade upplysningsaktion i Amerikas Förenta Stater,

för vilken anslag beviljats av 1962 års riksdag, har det bedömts erforderligt

att inom ramen för tillgängliga anslag redan anställa en tjänsteman för

denna uppgift. Jag föreslår, att en ny tjänst som kulturattaché inrättas med

placering i samma lönegrad som för pressattachéer.

I likhet med utredningen anser jag, att behovet av specialattachéer vid utlandsmyndigheterna

får prövas i annat sammanhang.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

69

Y. UTRIKESFÖRVALTNINGENS PERSONALBEHOV.

LÖNEGRADS- OCH BEFORDRINGSFRÅGOR

Allmänna synpunkter på personalbehovet — Särskilda lönegradsfrågor

UD-utredningen

Allmänna synpunkter på personalbehovet. En allmän bedömning av utrikesförvaltningens

personalbehov ger enligt UD-utredningen vid handen,

att utrikesdepartementet under en följd av år nödgats arbeta med en i

stort sett oförändrad personalstyrka. Sedan 1949 har utrikesrepresentationen

tillförts ett tjugotal nya myndigheter, medan antalet diplomatiska tjänstemän

i departementet under samma tid ökat med endas två. Personalbeståndets

eftersläpning inom departementet är så stor, att man enligt utredningens

mening kan ställa frågan om inte denna utveckling menligt inverkat

på departementets effektivitet. I detta sammanhang erinras om Kungl. Maj :ts

befogenhet att inom ramen för gällande organisation flytta befattningar mellan

departementet och utlandsmyndigheterna. Erfarenheten har enligt utredningen

visat, att fördelningen av personalresurserna tenderat att utfalla

till utlandsmyndigheternas förmån.

Utredningen har funnit det angeläget att man vid en fortlöpande bedömning

av utrikesförvaltningens personalbehov uppmärksammar, att en utvidgning

eller förstärkning av utrikesrepresentationen som regel medför en

efter hand alltmera märkbar ökning av arbetsvolymen inom hemmaorganisationen.

Enär denna ökning endast undantagsvis torde vara direkt hänförlig

till någon särskild avdelning inom departementet, bör hela detta spörsmål

enligt utredningen tid efter annan omprövas med hänsyn till departementets

samlade arbetsbelastning.

Enligt utredningens uppfattning är det i hög grad önskvärt, att alla tillfällen

tillvaratas att skapa lämpliga former för tjänsteavlösning på olika

poster. Möjligheterna att sörja för i varje särskilt fall erforderlig parallelltjänstgöring

mellan ny tillträdande och avgående befattningshavare bör enligt

utredningen ej få begränsas av personalbrist. Vidare bör personal kunna

disponeras för att undergå utbildning av olika slag. Med utbildning avses då

inte blott kursverksamhet utan även tjänstgöring inom eller utom utrikesförvaltningen

i utbildningssyfte, exempelvis inför placering på en ny post.

Utredningen har räknat med att i genomsnitt ett tiotal karriärtjänstemän och

fem eller sex kanslister samt ett antal aspiranter, som enligt ett i det följande

redovisat förslag förutses kombinera sin utbildning med viss tjänstgöring,

kommer att befinna sig under utbildning. Vid bedömningen av personalbehovet,

särskilt på rekryteringsstadiet, bör hänsyn vidare tas till att en viss avgång

av personal erfarenhetsmässigt sker genom att personer med den typ av

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

utbildning och praktik, som erbjudes inom utrikestjänsten, tas i anspråk

för tjänstgöring inom internationella organisationer eller uppdrag inom andra

delar av statsförvaltningen respektive övergår till annan verksamhet.

Särskilda lönegradsfrågor. Enligt gällande personalförteckning är sändebuden

placerade i lönegraderna B 6, B 5 och B 4. Ett betydande antal utlandsmyndigheter

(27 st. i september 1962) förestås emellertid av chefer

med lägre lönegrad (B 1) än tjänsteställning -— ett arrangemang som grundar

sig på ett i 1948 års statsverksproposition gjort, av riksdagen godkänt

uttalande, enligt vilket Kungl. Maj :t äger, då så befinnes lämpligt, förordna

att chargé d’affaires, som leder beskickning, skall under denna sin tjänstgöring

erhålla ställning som sändebud. På motsvarande sätt har konsul förordnats

att med ställning som generalkonsul tjänstgöra såsom chef för generalkonsulat.

Sedan denna ordning började tillämpas, har endast en ny sändebudstjänst

i högre lönegrad än B 1 inrättats. I praktiken har härigenom

tillkommit en lägre sändebudsgrad, i vilken cheferna för nyupprättade myndigheter

placerats. Chefstjänstemännens nuvarande fördelning på lönegrader

är följaktligen enligt utredningen inte grundad på en värdering av

ansvar och arbetsuppgifter utan snarare att betrakta som ett provisorium.

Utredningen anser, att chef för beskickning och generalkonsulat bör vara

placerad i högre lönegrad än den för beskickningsråd normalt gällande

(B 1). Lägsta lönegrad för sändebud bör enligt utredningens mening vara

B 2 och nu tillämpad praxis att placera beskickningsråd i sändebuds ställning

bör överges. Lönegradsserien bör i övrigt omfatta B 4 och B 6, medan

B 5 sålunda skulle utgå såsom sändebudslönegrad. Utredningen anser, att

fördelningen på dessa lönegrader i princip bör baseras på de olika utlandsmyndigheternas

betydelse och det med chefsposten i varje särskilt fall förenade

ansvaret, samt har uppgjort förslag till lönegradsplacering av chefstjänster

på löneplan B vid de lönade myndigheterna. Utredningen föreslår,

att sändebudstjänsterna i Bonn, Helsingfors, Köpenhamn, London, Moskva,

Oslo, Paris och Washington placeras i B 6. Vidare föreslås att 35 sändebudseller

generalkonsulstjänster placeras i B 4, 23 sådana tjänster i B 2 och

7 chefstjänster i B 1.

Erfarenheten visar emellertid, framhåller utredningen, att det av praktiska

och personalpolitiska skäl inte alltid är möjligt att disponera chefspersonalen

enligt en sådan fördelning. Det kan exempelvis inträffa, att

en tjänsteman som erhållit en chefspost i B 4 sedermera — inom ramen

för den av riksdagen medgivna förflyttningsrätten — i statsnyttans intresse

måste tas i anspråk på en chefspost placerad i B 2. Vid en dylik förflyttning,

som enligt utredningen endast bör få förekomma i undantagsfall, förutsättes

vederbörande behålla sin lönegradsplacering (B 4). Antalet tjänster

i B 4 bör härvid inte ökas utan den post som vederbörande frånträder bör

temporärt besättas i B 2. Om det åter — av nyss antydda skäl — skulle

visa sig nödvändigt att förflytta en beskickningschef i B 6 till lägre klassifice
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1963

råd beskickning, vilket enligt utredningen inte bör ske annat än i synnerliga

undantagsfall och efter gemensam beredning med cheferna för finans- och

civildepartementen, förordar utredningen, att tjänsten i B 6 med hänsyn till

dessa beskickningars vikt får nytillsättas i samma lönegrad. För tid, varunder

förflyttad tjänsteman innehar tjänst i B 6, skall av honom uppehållen

tjänst såsom sändebud i lägre lönegrad hållas vakant. Detta innebär,

att Kungl. Maj :t skulle äga rätt att i undantagsfall utöka antalet tjänster

i B 6. Därest innehavare av tjänst i B 5 i samband med förslagets genomförande

erhåller tjänst i B 6, bör den förra tjänsten indras. Övriga

tjänster i B 5 bör enligt utredningen föras på övergångsstat och motsvarande

lägre tjänster tills vidare hållas vakanta.

I detta sammanhang fäster utredningen uppmärksamheten på de möjligheter,

som kan erbjuda sig att placera särskilt erfarna och skickliga kanslister

såsom stationschefer, främst vid myndigheter med övervägande sjöfartskonsulära

uppgifter (av typen Gdansk, Genua m. fl.), för vilka åtskilliga

tjänstemän i kanslistkarriären bör vara väl kvalificerade. Dylik chefstjänst

bör enligt utredningens mening vara placerad i kanslistkarriärens högsta

lönegrad. En fullständig redovisning av samtliga stationschefers lönegradsplacering

bör årligen lämnas till riksdagen.

Utredningen har förutsatt, att rådstjänsterna utomlands liksom f. n. som

regel bör vara placerade i B 1. Utredningen föreslår dock, att två av tjänsterna

placeras i B 2 med hänsyn bl. a. till önskvärdheten av att kunna använda

sändebud på dessa befattningar. Den av utredningen föreslagna fördelningen

av rådstjänsterna bör enligt utredningens uppfattning inte utan

särskild anledning frångås. Dispositionen av rådsposterna bör — liksom nu

sker — årligen redovisas i statsverkspropositionen.

Liksom hittills bör utrikesministern enligt utredningens mening ha frihet

att i förekommande fall ge råds ställning till tjänsteman i förste sekreterargraden.

En sådan åtgärd bör emellertid inte föranleda, att tjänstemannen

erhåller andra löneförmåner än som eljest skulle tillkomma honom.

Vid behandlingen av lönegradsfrågor har utredningen särskilt uppmärksammat

vikten av att lönegradsplaceringen inom utrikesförvaltningen som

helhet är utformad på ett sätt, som utan avsevärd administrativ omgång

tillåter erforderliga förflyttningar mellan hemma- och utlandsposter. Det

bör sålunda vara möjligt att placera exempelvis ett beskickningsråd såsom

byråchef i departementet och vice versa. Möjlighet bör även hållas öppen

för placering i viss utsträckning av stationschefer på andra befattningar i

departementet än såsom avdelningschef eller högre.

Utredningen föreslår, att det 1944 meddelade förordnandet för en tjänsteman

i departementet att bestrida på kabinettssekreteraren ankommande göromål

utbytes mot en tjänst såsom biträdande kabinettssekreterare i B 5.

Då B 5 ej förekommer i den av utredningen föreslagna lönegradsserien för

beskickningschefer, får tjänsten konstrueras som tillsvidare-förordnande

(lönegradsbeteckning Br).

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

Den nu gällande lönegradsplaceringen för chefen för rättsavdelningen

(B 5) är knuten till befattningens nuvarande innehavare. Vid nytillträde på

befattningen förutsättes denna bli placerad i B 4.

Det i utrikesdepartementet f. n. tillämpade systemet med biträdande

avdelningschef i samma löneställning som avdelningschef saknar motsvarighet

i statsförvaltningen i övrigt. Utredningen har heller inte kunnat finna

någon bärande motivering för ett bibehållande av denna princip. Utredningen

föreslår, att tjänst som biträdande avdelningschef vid politiska avdelningen,

rättsavdelningen och handelsavdelningen placeras i B 2, d. v. s.

lönegraden närmast över den, som nu tillämpas för de vid avdelningarna

placerade byråchefstjänsterna. Den föreslagna förändringen bör enligt utredningen

inte föranleda någon ändring av vederbörande tjänstemäns titel

eller ställning i organisationen.

Till samma lönegrad som de biträdande avdelningscheferna bör enligt

utredningens mening hänföras chefen för protokollet, chefen för pressbyrån,

chefen för sektionen för internationella biståndsärenden samt chefen

för rapportsekretariatet, vilka samtliga befattningshavare förutses vara direkt

underställda kabinettssekreteraren.

På vissa byråer inom departementet förekommer såsom tidigare nämnts

ett antal smärre arbetsenheter, vilka fungerar relativt oberoende av varandra

och har en förhållandevis självständig ställning direkt under avdelningscheferna.

Utredningen har ansett sig böra förorda, att cheferna för

dessa enheter med hänsyn till uppgifternas art samt graden av självständighet

och ansvar placeras i A 27. Utredningen föreslår för detta ändamål

inrättande av ett antal byrådirektörstjänster i denna lönegrad. Tjänsterna

bör enligt utredningens mening förekomma endast inom departementet och

torde för den skull böra konstrueras såsom tillsvidare-förordnanden (lönegradsbeteckning

Ar), som inte följer tjänstemännen vid utlandsplacering.

Frågan om tjänsternas placering behandlas i det följande.

Yttranden

UD-utredningens allmänna synpunkter på personalbehovet har

ej föranlett någon erinran från remissorganens sida. Flera utlandsmyndigheter,

bl. a. sändebuden i Bogotd, Haag, Paris och Wien, understryker vikten

av att sådana personalresurser tillskapas, att parallelltjänstgöring mellan

från- och tillträdande tjänsteman på utlandspost kan komma till stånd.

Sändebudet i Karachi finner det innebära ett stort slöseri, att de värdefulla

erfarenheter och kontakter, som en tjänsteman under flera år förvärvat på

en stationeringsort, till stora delar är vad utlandsmyndigheten beträffar

bortkastade, emedan tjänstemannen ej får förmedla dem till efterträdaren.

Huvudlinjerna i utredningens förslag i särskilda lönegradsfrågor

har i allt väsentligt tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissorganen.

SR utgår ifrån, att resultatet av pågående centrala förhandlingar mellan ci
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

vildepartementet och personalorganisationerna rörande vissa lönegradsplaceringar

kommer att bli normgivande även för den slutliga lönegradsplaceringen

av utrikesförvaltningens personal. I vissa särskilda frågor förekommer

dock avvikande uppfattningar. Sålunda ifrågasätter LO riktigheten av

att placera chefstjänsterna vid delegationerna i New York (FN), Geneve

(FN:s Europakontor) och Bryssel (EEC) i lägre lönegrad än som föreslås

för beskickningscheferna i de nordiska huvudstäderna och i stormaktshuvudstäderna.

Med utredningens egen utgångspunkt att sändebudens lönegradsplacering

bör bestämmas med hänsyn till postens betydelse kan representationerna

vid de internationella organisationerna knappast anses mindre

betydelsefulla än beskickningarna i de nyssnämnda huvudstäderna. Industriförbundet

framhåller, att fördelningen av flertalet chefstjänster mellan

B 4 och B 2 måste inrymma ett stort mått av subjektiv värdering. SR

föreslår, att chefstjänsterna uppdelas på endast tre lönegrader (B 6—4—2).

I anslutning till utredningens uttalande att fördelningen av chefstjänsterna

på lönegrader i princip bör baseras på utlandsmyndigheternas betydelse

och det med chefsposten förenade ansvaret framhåller industriförbundet,

att det förefaller tvivelaktigt, om det är motiverat att binda chefsbefattningarna

i olika lönegrader till vissa poster så hårt som utredningen föreslagit.

Opåkallade svårigheter kan uppstå för regeringen att på bästa sätt disponera

personalen. Liknande synpunkter anföres av bl. a. sändebudet i Madrid

samt delegationscheferna i Bryssel och Geneve (FN). SR uttalar förståelse

för de skäl, som föranlett utredningen att förorda en fastare anknytning av

tjänst i viss lönegrad till viss utlandspost, men finner det föga logiskt att

vid flyttning av sändebud från en B 4-post till en B 2-post temporärt nedklassa

B 4-posten. I stället förordar SR, att den nye innehavaren av denna

post meddelas vikariatslöneförordnande i B 4. Några utlandsmyndigheter,

bl. a. sändebuden i Bryssel, Madrid och Wien, föreslår med hänsyn till »låsningen»

av chefstjänsterna i B 6, att ytterligare ett antal tjänster — ehuru

rörliga — placeras i denna lönegrad.

Sändebudet i Washington och generalkonsuln i San Francisco ifrågasätter

lämpligheten av att inrätta byrådirektörstjänster i A 27 med hänsyn till

de svårigheter — nedflyttning till A 23 — som kan väntas uppstå, om innehavare

av sådan tjänst vid förflyttning till utlandspost ej befordras till rådsgraden.

Exportföreningen och flera utlandsmyndigheter, bl. a. sändebuden i Bogotä

och Haag samt generalkonsuln i Hamburg vitsordar, att särskilt erfarna

och skickliga kanslister väl lämpar sig såsom stationschefer, främst vid

myndigheter med övervägande sjöfartskonsulära uppgifter. Sistnämnda remissmyndighet

anser även, att förtjänta handelskanslister bör kunna placeras

såsom chefer för mindre konsulat med utpräglade handels- eller kombinerade

handels- och sjöfartsuppgifter (av typen Salisbury och Hongkong).

Sändebudet i Lagos m. fl. anser, alt stationschefskanslisterna bör placeras i

A 23 bl. a. för att förhindra en avgång av de mest förtjänta krafterna och

minska kraven på en ökning av antalet diplomater.

:tf llihung till riksdagens protokoll 1353. 1 samt. ,Vr 75

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1963

Departementschefen

Till utredningens, av åtskilliga remissinstanser understrukna allmänna

synpunkter på personalbehovet inom utrikesförvaltningen kan jag i allt väsentligt

ansluta mig.

Utredningens förslag beträffande sändebudens lönegradsplacering innebär

bl. a., att nuvarande praxis bör överges, enligt vilken tjänsteman i rådsgraden

förordnas att såsom chargé d’affaires med sändebuds ställning förestå

självständig beskickning. Jag delar denna uppfattning och föreslår, att sändebudstjänsterna

placeras i lägst B 2. I övrigt bör lönegradsserien omfatta

B 4 och B 6. Nuvarande sändebudstjänster i B 5 bör indras, när innehavare

erhåller tjänst i B 6 eller vakans uppkommer. I avvaktan härpå bör sändebudstjänsterna

i B 5 föras på övergångsstat och motsvarande sändebudstjänster

i lägre lönegrad hållas vakanta.

Generalkonsulstjänsterna är f. n. placerade i B 4. På motsvarande sätt

som nyss anfördes har tjänstemän i B 1 förordnats att med ställning som

generalkonsul tjänstgöra såsom chef för generalkonsulat. Jag förordar i

likhet med utredningen, att även detta provisorium upphör och att tjänst

som generalkonsul placeras i B 4, B 2 eller B 1. Som en följd härav bör

tjänstebenämningen generalkonsul förbehållas tjänsteman i lägst B 1, som

är chef för generalkonsulat. I enlighet med internationell praxis bör tjänstebenämningen

förste vicekonsul (A 23) utgå ur personalförteckningen och

ersättas med konsul.

Vad angår antalet chefstjänster och dessas fördelning på B 6 — 4 — 2

— 1 ansluter jag mig till utredningens förslag.

Utredningens förslag till lönegradsplacering av rådstjänsterna utomlands

— normalt Bl — innebär i förhållande till nuläget ej annan ändring än att

en rådstjänst vid beskickningen i Washington och en vid FN-representationen

i New York placeras i B 2 med hänsyn till bl. a. önskvärdheten av att

kunna besätta dessa båda befattningar med tjänstemän i sändebudsgrad. Jag

anser mig böra godta detta förslag.

Liksom hittills bör tjänsteman i förste sekreterargraden kunna erhålla

ställning såsom råd. Jag delar emellertid utredningens uppfattning att en

sådan anordning ej bör föranleda, att tjänstemannen erhåller andra löneförmåner

än som eljest skulle tillkomma honom.

Enligt bemyndigande av 1952 års riksdag äger Kungl. Maj :t befogenhet att

inom ramen för gällande organisation flytta befattningar inom utrikesförvaltningen

och att bland antalet tillgängliga sändebudsbefattningar i varje

lönegrad bestämma, vilken lönegrad en beskickningschef skall tillhöra. Utredningen

uttalar, att stationschefstjänsternas fördelning på lönegrader i

princip bör baseras på de olika myndigheternas betydelse och det med chefsposten

i varje särskilt fall förenade ansvaret samt att den av utredningen

föreslagna fördelningen av rådstjänsterna på olika utlandsmyndigheter ej

utan särskild anledning bör frångås. Mot vad utredningen sålunda uttalat

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

75

såsom princip finner jag i och för sig ej anledning till erinran. En fullständig

redovisning för stationschefernas fördelning på lönegrader och för dispositionen

av rådstjänsterna bör årligen lämnas till riksdagens vederbörande

utskott.

Såsom framhållits av utredningen och vid remissbehandlingen understrukits

av bl. a. industriförbundet och vissa utlandsmyndigheter visar emellertid

erfarenheten, att det av praktiska och personalpolitiska skäl ej alltid är

möjligt att disponera chefspersonalen enligt nyssnämnda princip. Jag förordar

därför i likhet med utredningen, att bemyndigande utverkas för Kungl.

Maj :t att temporärt utöka antalet tjänster i B 6, därest det i statsnyttans intresse

skulle visa sig nödvändigt att flytta beskickningschef i denna lönegrad

till tjänst i lägre lönegrad -— något som endast bör ske i synnerliga undantagsfall

och föregås av gemensam beredning mellan cheferna för utrikes-,

finans- och civildepartementen. Den chefspost i B 6, från vilken förflyttning

sker, bör sålunda få återbesättas i samma lönegrad. Även när innehavare

av chefspost i B 4 i statsnyttans intresse måste tas i anspråk på tjänst

i lägre lönegrad förutsätter jag i likhet med utredningen, att tjänstemannen

får behålla sin lönegradsplacering (B 4). Antalet tjänster i B 4 bör emellertid

härvid ej ökas. Den av riksdagen 1952 medgivna förflyttningsrätten

måste finnas kvar, vilket även utredningen har utgått ifrån.

Vad angår lönegradsplaceringen av högre tjänster i utrikesdepartementet

har jag ej funnit anledning till erinran mot UD-utredningens förslag. Jag

förordar sålunda, att en tjänst såsom biträdande kabinettssekreterare i B 5

inrättas, varvid nuvarande förordnande för en tjänsteman i departementet

att såsom biträdande kabinettssekreterare i B 5 bestrida vissa på kabinettssekreteraren

ankommande göromål bör upphöra. Cheferna för politiska avdelningen,

rättsavdelningen och handelsavdelningen bör såsom f. n. vara

placerade i B 4, dock att nuvarande chefen för rättsavdelningen skall vara

placerad i B 5. Nuvarande system, enligt vilket biträdande avdelningschef

åtnjuter samma lön som avdelningschef, bör upphöra. Jag föreslår i likhet

med utredningen, att tjänst som biträdande avdelningschef i B 2 inrättas

vid politiska avdelningen, rättsavdelningen och handelsavdelningen. Förordnandena

för nuvarande biträdande avdelningschefer bör dock gälla, så länge

de kvarstår i sina befattningar. Vad gäller rättsavdelningen bör biträdande

avdelningschef äga åtnjuta lön enligt B 4, så länge avdelningens nuvarande

chef innehar sin tjänst. Någon förändring av biträdande avdelningschefs titel

eller ställning i organisationen hör ej ske. Till samma lönegrad (B 2) bör i

enlighet med UD-utredningens förslag hänföras chefen för protokollet, chefen

för pressbyrån och chefen för sektionen för internationella biståndsärenden.

UD-utrcdningen har föreslagit, att cheferna för ett antal smärre arbetsenheter

med hänsyn till arbetsuppgifternas art samt graden av självständighet

och ansvar placeras i A 27 och att för detta ändamål ett antal byrådirek
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

törstjänster i denna lönegrad inrättas i departementet. Tjänsterna har föreslagits

konstruerade såsom tillsvidare-förordnande (lönegradsbeteckning

Ar) som inte följer tjänstemännen vid utlandsplacering. Jag biträder detta

förslag men vill förorda att tjänsterna uppföres såsom Ao- eller Ar-tjänster.

Utrikesdepartementets personalbehov

UD-utredningen

Genomförandet av UD-utredningens i det föregående redovisade förslag

till förstärkning av utrikesdepartementets organisation kräver enligt utredningen

följande personalförstärkning.

Inom politiska avdelningen föreslås två byrådirektörstjänster i A 27, en

för bl. a. insamling, redigering och distribution av visst informationsmaterial

samt utarbetande av vissa publikationer och en för ärenden rörande

vetenskaplig och teknisk forskning samt internationella atomfrågor. •—- Vid

den föreslagna omfördelningen av arbetsuppgifterna i rättsavdelningens ledning

anser utredningen, att chefskapet för den juridiska byrån kan åläggas

biträdande avdelningschefen. En byrådirektör stjänst i A 27 föreslås inrättad

för traktatärenden. — I samband med att alla samfärdselärenden

sammanföres till en enda organisationsenhet inom handelsavdelningen föreslås

en byråchefstjänst i B 1 inrättad vid denna. Vidare föreslås att avdelningen

förstärkes med två byrådirektörer i A 27, en för bevakning av

internationella energiärenden samt en för handläggning av jordbruksfrågor.

— Vid sektionen för internationella biståndsärenden föreslås en chefspost

i B 2 inrättad. — En av sekreterarbefattningarna vid protokollet, nämligen

den vars innehavare handlägger ärenden rörande statsbesök m. m., bör enligt

UD-utredningen utbytas mot en byrådirektörstjänst i A 27. — Även vid

pressbyrån, där pressombudsmannen med hänsyn till med arbetet förenat

ansvar enligt utredningens mening bör ha en högre placering än f. n. (A 23),

föreslås en sådan tjänst.

Det av UD-utredningen föreslagna rapportsekretariatet föreslås få en personal

bestående av chef i B 2 samt två förste sekreterare i A 23. — Till

utrikesministerns förfogande skulle enligt utredningens i det föregående redovisade

förslag stå en utrednings- och förhandlingsgrupp. Utredningen

föreslår, att för detta ändamål inrättas två tjänster i B 4, två i B 2 samt sex

i A 23. En av tjänsterna i B 4, avsedd för den i sammanhanget omnämnda

experten i internationella rättsfrågor, bör enligt utredningen hållas vakant

intill dess den föreslagna omfördelningen av arbetsuppgifterna i rättsavdelningens

ledning genomförts.

Utnyttjandet av den arbetskraftsreserv, som de ny antagna attachéerna utgör,

bör enligt utredningens mening avvägas i första hand med hänsyn till

dessa tjänstemäns utbildningsbehov. Utredningens synpunkter på denna frå
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

ga redovisas närmare i det följande under avsnittet om rekrytering och utbildning

inom utrikesförvaltningen. UD-utredningen föreslår, att de två ordinarie

tjänster i A 19, som f. n. innehas av tjänstemän i sekreterargraden,

utbytes mot två tjänster i reglerad befordringsgång. Behovet av ytterligare

sådana tjänster, vilka för budgetåret 1962/63 uppgår till 61, har av utredningen

uppskattats till ett tiotal. Utredningen föreslår, att antalet tjänster

i reglerad befordringsgång under de närmaste åren ökas i den takt, som

arbetsvolymen och utbildningsbehovet kräver.

Administrationsutredningen

I det föregående har redogjorts för administrationsutredningens förslag

i fråga om organisationen av departementets administrativa sektor. Då de

förslag som i det följande framläggs nära ansluter sig till administrationsutredningens,

torde i detta sammanhang ett kort referat vara tillfyllest.

Den administrativa avdelningen föreslås stå under ledning av en avdelningschef

i B 5 och organiseras på en kanslibyrå med en byråchef i B 2, en

personalbyrå med en byråchef i B 2 och en lönebyrå med en byråchef i B 1.

Inspektören, som skall vara självständig och direkt lyda under utrikesministern/kabinettssekreteraren,

föreslås placerad i B 4.

För rättsavdelningens konsulära byrå innebär förslaget till personalorganisation

ingen annan ändring än att sex befattningshavare en kanslist

och fem biträden — överföres till kanslibyrån som en följd av omflyttningen

av arbetsuppgifter sammanhängande med kravverksamhet i biståndsärenden.

Utredningen har ansett att det inte ingår i dess uppdrag att pröva

löneställningen för befattningen som chef för konsulära byrån och upptar

därför i sin organisationsplan denna befattning i oförändrad lönegrad B 1.

Befattningen som chef för arkivet föreslår utredningen placerad i B 2.

Därutöver förordas högre lönegrader endast för arkivassistenterna.

Huvudmannen för säkerhetstjänsten föreslås t. v. erhålla arvodesanställning

med avlöning motsvarande löneklass A 27.

Utrikesrepresentationens personalbehov

UD-utredningen

Behovet av nya chefstjänster för de av utredningen förordade nya utlandsmyndigheterna

uppgår till — förutom tva tjänster i B 2 för de i arets statsverksproposition

föreslagna beskickningarna i Alger och Tunis en tjänst

i B 2 vid den nya beskickningen i Västafrika (Abidjan eller Accra), en i B 1

vid det nya lönade konsulatet i Säo Paulo samt en i A 23 vid beskickningskansliet

i Quito. Vidare föreslås en tjänst i B 2 vid representationen i Bagdad

i samband med att denna omvandlas till självständig beskickning. Några

ytterligare omedelbara behov av chefstjänster har utredningen ej kunnat

finna men påpekar, såsom i det föregående redovisats, att frågan om upprät
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

tande av nya myndigheter i Sydösteuropa, Centralamerika och Fjärran östern

kan bli aktuell inom överskådlig tid.

I november 1962 var åtta tjänster som beskickningsråd (ej chefstjänster)

knutna till beskickningarna i Bonn, London, Moskva, Oslo, Paris, Rom och

Washington samt FN-representationen i New York. Utredningen föreslår,

att dylika tjänster placeras även vid beskickningarna i Buenos Aires, Helsingfors,

Köpenhamn och New Delhi samt vid delegationerna i Bryssel och

Genéve. Vid beskickningarna i Bonn, London, Paris och Washington bör enligt

utredningens mening finnas två rådstjänster. Rådstjänsten i Rom samt

den ena av rådstjänsterna i Bonn, London, Paris (vars innehavare förutses

biträda även OECD-delegationen) och Washington föreslås i första hand avsedda

för handelsråd. Innehavaren av den föreslagna tjänsten som chef för

konsulatet i Säo Paulo förutses tillika kunna anmälas såsom handelsråd vid

beskickningen i Rio de Janeiro (Brasilia). Rådstjänsten vid delegationen i

Genéve föreslås inrättad i samband med den förordade sammanslagningen av

de nuvarande två delegationerna där. I samband med inrättandet av övriga

föreslagna åtta rådstjänster bör enligt utredningen sju tjänster i A 23 indras.

I och för sig skulle enligt utredningens uppfattning rådstjänster kunna

tänkas vara motiverade även vid beskickningarna i Bryssel, Haag och Tokio,

men utredningen har begränsat sina förslag på denna punkt till de tidigare

nämnda myndigheterna.

UD-utredningen har inte ansett sig böra ingå på en antalsmässig prövning

av behovet av kanslister eller på lönegradsplaceringen för dessa men

framhållit, att en på en intensifierad kanslistutbildning baserad utvidgning

av kanslisternas arbetsområde bör kunna minska anspråken på ökat antal

diplomatiska tjänstemän vid en fortskridande utvidgning av utrikesförvaltningens

arbetsvolym.

Vad angår biträdes personalen har UD-utredningen endast ansett sig böra

uppta utbildningsbehovet till närmare övervägande. Utredningen har sålunda

ansett sig ej böra ingå på en prövning av behovet av biträdespersonal

inom utrikesförvaltningen, ej heller på vissa av företrädare för biträdespersonalen

aktualiserade frågor om en mera enhetlig arbetstidsförläggning

utomlands och om en lönesättning motsvarande studentkarriären i allmänhet.

Departementschefen

I det föregående har jag i fråga om vissa av UD-utredningens förslag beträffande

utrikesdepartementet redan angivit mina ställningstaganden och

framlagt förslag om organisatoriska förändringar och om vissa högre tjänster.

Angående övriga av UD-utredningen framlagda förslag om personalförstärkning

m. m. i departementet vill jag anföra följande.

Jag finner det välmotiverat att tillföra politiska avdelningen en ny byrå
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

direktörstjänst A 27 för sammanställningar av informationsmaterial och

för viktigare redaktionella uppgifter, däribland färdigställande av årsböckerna

för FN:s generalförsamling. Inrättande av en byrådirektörstjänst för

ärenden rörande vetenskaplig och teknisk forskning samt internationella

atomfrågor är jag inte beredd att föreslå.

Med anledning av de självständiga och ansvarsfulla arbetsuppgifter som

åvilar cheferna för konsulära byråns tre sektioner för arvs-, sociala och sjöf

artsärenden, bör tre tjänster som förste sekreterare i A 23 uppflyttas till

byrådirektörstjänster i A 27. Den försöksvisa överflyttningen av viss del av

kravverksamheten i bidragsärenden till ekonomibyrån medför en minskning

med en kanslist samt omflyttning till sistnämnda byrå av fem biträden. Inom

rättsavdelningens juridiska byrå torde en amanuenstjänst höjas till en tjänst

som förste byråsekreterare i A 23.

Vad gäller handelsavdelningen har arbetsuppgifterna ökat i en sådan omfattning

att där erfordras viss förstärkning av kvalificerade tjänstemän. Jag

är emellertid inte beredd att, såsom UD-utredningen föreslagit, förorda inrättande

av två byrådirektörstjänster i A 27 för energi- respektive jordbruksfrågor

utan vill begränsa mig till att föreslå inrättande av två nya förste

sekreterare änster i A 23, vilka emellertid inte bör bindas vid vissa speciella

arbetsområden utan bör kunna disponeras efter vad arbetsläget vid varje

tidpunkt kräver.

Liksom utredningen förordar jag att en befattning som förste sekreterare

i A 23 vid protokollet utbytes mot en byrådirektörstjänst i A 27. Samtidigt

torde en vid protokollet placerad amanuenstjänst böra höjas till en förste

byråsekreterartjänst i A 23.

Vid pressbyrån föreslår jag dels att en tjänst som förste sekreterare i A 23

vid allmänna sektionen uppflyttas till en byrådirektörsbefattning i A 27,

dels att tjänsten som pressombudsman i A 23 placeras i A 27. Av nuvarande

redaktörstjänster torde en i A 21 höjas till A 23 och två i A 15 till

A 17. En ny redaktörstjänst i A 19 torde inrättas.

Den av 1962 års riksdag (III ht s. 7) beviljade extra byråchefstjänsten vid

sektionen för internationella biståndsärenden bör extraordinariesättas.

Jag har ingen erinran mot UD-utredningens förslag att två på departementets

personalförteckning uppförda ordinarietjänster som sekreterare, beskickningssekreterare

eller vicekonsuler i A 19 utbytes mot två tjänster i

reglerad befordringsgång.

Till administrationsutredningens förslag om organisation av den administrativa

verksamheten vid departementet har jag förut tagit ställning. Jag

har sålunda i huvudsak förordat förslagens genomförande såväl i fråga om

den administrativa ledningen soin beträffande de administrativa enheternas

ställning och sammansättning. Beträffande den personal som här erfordras

ansluter jag mig nära till utredningens förslag. Av mig förordad personaluppsättning

vid den administrativa avdelningen framgår av följande tablå

(s. 80), som upptar samtliga befattningshavare jämte lönegrader.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80 Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1963

Tablå över föreslagen organisation av administrativa avdelningen

Sektion P

Sektion U

Sektion A

Avdelningschef B 5

1 kansliskr. A 11

Personalbyrå

Byråchef B 2

1 kontorist A 9

1 bd A 27 1 bd A 27

1 1: e sekr. A 23 1 assistent A 17

1 attaché rb

Skrivcentral (gemensam med lönebyrån)

1 kontorist A 9

2 kanslibitr. A 7

2 kontorsbitr. rb

1 bd A 25

1 pers.kons. A 21

1 assistent A 17

Ekonomibyrå

Byråchef B 1

1 kontorist A 9

Budget

1 b ds ABr 25

1 kamrerare A''23 (ö. g. stat)

1 assistent A 17

Medels förvaltning med revision

och kostnadskontroll

1 bd A 25

1 kanslist rb

Kassa Inkomster, krav Bokföring Revision

1 kontorsskr. A 13 1 amanuens rb 1 kansliskr. A 11 1 1: e rev. A 21

1 kontorist A 9 1 kanslibitr. A 7 1 kontorist A 9 1 amanuens rb

1 kanslibitr. A 7 1 kontorsskr. A 13

2 kontorister A 9

2 kanslibitr. A 7

Rationalisering,

intern service

1 bd A 25

1 1: e bs A 21

1 assistent A 17

1 kansliskr. A 11

1 kontorist A 9

1 kanslibitr. A 7

Skrivcentral

1 kontorist A 9

1 kanslibitr. A 7

2 kontorsbitr. rb

Lönebyrå

Byråchef B 1

1 kontorist A 9

Utlandslöner Hemmalöner, pension

1 bd A 27 1 amanuens rb

1 1: e bs A 23

2 assistenter A 15 Personal- och av
löningskontor*

1 2 1

1 assistent A 15

2 kontorsskr. A 13

3 kontorister A 9

1 kanslibitr. A 7

Skrivcentral (se personalbyrån)

Resor och flyttningar Sjukvård

1 1: e rev. A 21 1 amanuens rb

2 amanuenser rb 1 kontorist A 9

1 kontorsskr. A 13

1 kansliskr. A 11

1 kontorist A 9

2 kanslibitr. A 7

Resetjänst

1 kansliskr. A 11

1 kanslibitr. A 7

1 Gemensamt med personalbyrån

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

81

Tjänsten som chef för administrativa avdelningen föreslår jag placerad i

B 5. Inspektörstjänsten bör sättas i B 4. Båda tjänsterna bör uppföras såsom

Bo- eller Br-tjänster.

Personalbyråns chef bör inneha en tjänst i B 2, enär han bl. a. avses fungera

som ställföreträdare för avdelningschefen. Den av mig förordade personaluppsättningen

för personalbyrån ansluter sig i huvudsak till administrationsutredningens

förslag, dock att den förste sekreterare i A 23, som skall

svara för samrådet med byggnadsstyrelsen, placeras här och inte på ekonomibyrån

såsom administrationsutredningen förordat.

I fråga om ekonomibyrån har följande ändringar företagits i förhållande

till administrationsutredningens förslag. Chefen för byrån placeras i B 1.

Vid nästkommande skifte på denna befattning bör en kanslirådstjänst utbytas

mot en byråchefstjänst. Tjänsterna avsedda för författningsexpeditionen

överflyttas till rättsavdelningen. Rationaliseringsgruppen ingår inte i

budgetsektionen utan bildar inom ekonomibyrån en egen sektion. Denna

bör förestås av en tjänsteman i byrådirektörsgrad. Jag föreslår att härför

inrättas en tjänst i A 25. Handhavandet av departementets materielförråd

avses överflyttas till generalpoststyrelsen först den 1 juli 1964. Under tiden

bör förrådets biträdespersonal kvarbli i departementet och här avsedda

tjänster upptas under rationaliseringsgruppen. En kansliskrivartjänst i

All, som enligt utredningen skulle inrättas för granskning av utlandsmyndigheternas

fastighetsredovisningar, utgår ur organisationsplanen, enär dessa

granskningsuppgifter t. v. skall kvarligga hos byggnadsstyrelsen.

Den av mig föreslagna personaluppsättningen för lönebyrån skiljer sig

trån utredningens förslag blott på en punkt, nämligen i fråga om sektionen

iör resor och flyttningar. Eftersom flyttningsverksamheten inte överföres till

annan myndighet och då arbetsuppgifterna tilltagit i omfattning föreslår jag

att sektionen, utöver vad utredningen förordat, tillföres en amanuenstjänst

och en kontorsskrivartjänst i A 13.

Beträffande arkivet föreslår jag i likhet med administrationsutredningen,

att chefstjänsten höjes från B 1 till B 2 liksom övriga självständiga byråchefstjänster

inom departementet. Jag har ingen invändning mot utredningens

förslag att departementets två översättare, som för närvarande tjänstgör

inom personalavdelningen, överföres till arkivet. Tjänsterna, som är placerade

i A 23, torde höjas till A 25. En ordinarie tjänst som förste byråinspektör

i A 23 bör utbytas mot en ordinarie byrådirektörstjänst i A 25. Nuvarande

tjänst som regeringskurir i A 13 torde höjas till A 19. Vidare föreslår

jag inrättande av en befattning som radiotekniker med arvode motsvarande

lön i A 17 samt av en kansliskrivartjänst i A 11 avsedd för chiffrör.

Slutligen torde en tjänst som byråchef i B 1 för säkerhetsfrågor böra inrättas.

Jag har tidigare anmält behovet av fem nya lönade utlandsmyndigheter,

nämligen två självständiga beskickningar i Abidjan och Guatemala, ett generalkonsulat

i Säo Paulo samt två beskickningar i Dar-es-Salaam och Quito,

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

underställda andra myndigheter. I fråga om chefstjänster för dessa torde inrättas

dels två sändebudstjänster i B 2, dels en generalkonsulstjänst i B 1,

dels ock två förste sekreterartjänster i A 23. Därjämte bör medel anvisas för

anställande av kanslister samt av utsänd och lokalrekryterad personal för

skriv- och allmänna administrativa göromål, till vilka frågor jag återkommer

i det följande. Tidigare har jag anslutit mig till UD-utredningens förslag om

ändrad status för beskickningen i Bagdad. Denna förändring medför behov

av en sändebudstjänst i B 2 i utbyte mot en förste sekreterartjänst i A 23.

Det av mig ävenledes biträdda förslaget om sammanslagning av de två delegationerna

i Geneve påkallar inrättande av en sändebudstjänst i B 4 i utbyte

mot en av de där f. n. placerade två tjänsterna i B 1.

Utredningen har vad gäller antalet rådstjänster vid utlandsmyndigheterna

föreslagit en ökning från nuvarande åtta till 18. Enligt utredningens uppfattning

skulle rådstjänster kunna vara motiverade även vid beskickningarna

i Bryssel, Haag och Tokio. Jag ansluter mig till sistnämnda uppfattning men

vill dock begränsa mig till att — utöver de av utredningen föreslagna — f. n.

föreslå endast ytterligare en rådstjänst, placerad vid beskickningen i Tokio,

där arbetsuppgifterna till följd av Japans alltmera växande betydelse samt

det livliga varuutbytet och kontakterna på andra områden mellan Sverige

och Japan ställer stora krav på beskickningschefens närmaste man. Det

totala antalet rådstjänster inom utrikesrepresentationen, av vilka såsom tidigare

framhållits två borde placeras i B 2, bör således fastställas till 19. Vid

inrättande av de nya rådstjänsterna torde nio tjänster i A 23 indras.

Såsom tidigare framhållits föreligger behov av ytterligare diplomatisk

personal vid ett antal utlandsmyndigheter. UD-utredningen har i sina sammanställningar

över föreslagna personalförändringar vid utlandsmyndigheterna

upptagit tre nya förste sekreterartjänster, av vilka två skulle placeras

i Nordamerika och en i Latinamerika. Jag ansluter mig härtill och föreslår

för detta ändamål inrättande av tre nya tjänster i A 23.

Jag har tidigare föreslagit inrättande av dels en ny tjänst som pressattaché

i New York, dels en tjänst som kulturattaché vid beskickningen i

Washington. Vissa remissorgan har framfört önskemål att ett antal pressattaché

tjänster placeras i B 1 såsom pressråd. Med hänsyn till pågående

planläggning av upplysningsverksamheten i utlandet är jag inte beredd att

nu taga ställning härtill. Jag vill emellertid föreslå, att press- och kulturattachétjänsterna

placeras i A 25 i stället för nuvarande A 23. Samtidigt

torde tjänsten som biträdande pressattaché i A 19 uppflyttas till A 21.

Antalet tjänster som förste sekreterare, förste beskickningssekreterare och

förste vicekonsuler i utrikesförvaltningen uppgår innevarande budgetår till

89, därav 61 ordinarie, 19 extra ordinarie, två extra och sju dubblerade tjänster.

Framlagda förslag om inrättande av vissa sändebuds-, byråchefs- och byrådirektörstjänster

innebär, att 21 förste sekreterartjänster kan indras.

Å andra sidan framlägges förslag om inrättande av elva förste sekreterar
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1963 83

tjänster för handelsavdelningen, förhandlingsgruppen, rapportsekretariatet

samt vissa utlandsmyndigheter.

För nästkommande budgetår bör sålunda antalet förste sekreterartjänster

i A 23 uppgå till sammanlagt (89— 21 11) 79. De nämnda dubbleringarna

kan därvid upphöra, extra tjänsterna indras och antalet extra ordinarie förste

sekreterartjänster minskas med en.

UD-utredningen har uttalat, att behovet av förstärkning av den diplomatiska

personalen — utöver de enskilda tjänster utredningen föreslagit — bör

tillgodoses genom utökning av antalet tjänstemän i reglerad befordringsgång,

som innevarande budgetår uppgår till 61. Ifrågavarande behov har av utredningen

uppskattats till ett tiotal. Antalet bör enligt utredningen under de

närmaste åren ökas i den takt som arbetsvolymen och utbildningsbehovet

kräver. Jag ansluter mig till utredningens uppfattning på denna punkt och

töreslår att för nästkommande budgetår medel beräknas för anställning

av ytterligare tre tjänstemän i reglerad befordringsgång. Vidare bör, som jag

tidigare anfört, nuvarande två ordinarie tjänster i A 19 indras och antalet

tjänster i reglerad befordringsgång i stället ökas med två. För budgetåret

1963/64 torde sålunda medel beräknas för (61 + 3 + 2) 66 tjänstemän i

reglerad befordringsgång.

I samband med redogörelsen för utrikesförvaltningens nuvarande organisation

har jag lämnat vissa uppgifter rörande antalet kanslister och placeringen

av dessa tjänstemän i olika lönegrader. Jag har tidigare anslutit mig

till utredningens uttalanden om lämpligheten att i ökad omfattning använda

kanslister för kommersiella arbetsuppgifter och förordat en högre lönegradsplacering

för vissa kanslisttjänster, av vilka en del borde reserveras för handelskanslister.

I proposition 1953: 165 anmälde chefen för civildepartementet en inom utrikesdepartementet

upprättad promemoria den 14 november 1952 med vissa

uppgifter angående bl. a. de på kanslisterna ankommande centrala arbetsuppgifterna.

De senaste årens förändringar av verksamheten inom utrikesförvaltningen

har medfört ökat ansvar även för tjänstemän inom kanslistkarriären.

Såsom tidigare nämnts tjänstgör kanslister numera bl. a. vid ett

20-tal olönade konsulat, där de ofta har att på eget ansvar handlägga alla förekommande

ärenden. Behovet av sådana självständiga kanslistbefattningar

fortsätter att växa. UD-utredningens uttalanden om möjligheten att placera

särskilt erfarna och skickliga kanslister såsom stationschefer, i första

hand vid myndigheter med övervägande sjöfartskonsulära uppgifter, har under

remissbehandlingen vunnit stor anslutning. Jag är i princip positivt inställd

till möjligheten att utnyttja kanslister för dylika uppgifter, i synnerhet

om detta vid en fortsatt utvidgning av utrikesförvaltningens arbetsvolym

skulle kunna medföra minskade anspråk på utökning av antalet diplomatiska

tjänstemän. F. n. är jag emellertid endast beredd föreslå inrättande

av ett antal kanslisttjänster i A 21, som hör användas för dels vissa av de

tidigare nämnda liandelskanslisterna, dels kanslister i övrigt med särskilt

kvalificerade och ansvarsfulla arbetsuppgifter. Behovet av tjänster i nämnda

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1963

lönegrad, för vilka bör användas tjänstebenämningen vicekonsul, uppgår enligt

verkställd utredning f. n. till 15. Samtidigt bör en ökning ske av antalet

tjänster som förste kanslist i A 19 och kanslist i A 15 från nuvarande 31

till 40, respektive 31 till 35.

Frågan om det vid beaktande av utredningarnas förslag samt av andra orsaker

erforderliga antalet kanslisttjänster har varit föremål för beredning

inom utrikesdepartementet. En omedelbar nettoförstärkning med tio nya

tjänster är påkallad, nämligen från 123 till 133. Antalet tjänstemän inom den

för kanslister gällande reglerade befordringsgången kommer efter övriga

föreslagna förändringar att utgöra 43.

Förslaget avseende kanslisternas lönegradsplacering har varit föremål för

överläggningar med vederbörande personalorganisation, som förklarat sig

inte ha något att erinra emot detsamma.

De arbetsuppgifter som anförtros biträdena inom utrikesförvaltningen

avser för flertalet främst skriv- och arkivgöromål. Biträden i högre lönegrader

(All och A 13) fyller i regel uppgifter av självständig art såsom föreståndare

för expeditioner och sekretariat eller som kassörer, räkenskapsförare

och utredare i arvsärenden. Inom upplysningsarbetet vid utlandsmyndigheterna

göres självständiga insatser av biträden.

Sammanlagt tjänstgör i utrikesförvaltningen 370 biträden med följande

fördelning: 9 kontorsskrivare i A 13, 51 kansliskrivare i A 11, 60 kontorister

i A 9, 142 kanslibiträden i A 7 och 108 kontorsbiträden i reglerad befordringsgång.

För de föreslagna nya organisationsenheterna m. m. inom departementet

erfordras en tjänst i A 13, en i A 11, fem i A 9 och två i A 7 samt för de nya

utlandsmyndigheterna fem tjänster i A 9 och två i A 7. Detta gör sammanlagt

16 nya tjänster.

Behovet av biträdestjänster inom utrikesförvaltningen under nästa budgetår

uppgår således till (370 + 16) 386 tjänster. Dessa föreslås fördelade

på lönegrader enligt följande: 25 kontorsskrivare i A 13, 65 kansliskrivare i

All, 104 kontorister i A 9, 115 kanslibiträden i A 7 och 77 kontorsbiträden i

reglerad befordringsgång. I nämnda tjänster som kontorsskrivare ingår åtta

tjänster som pressassistenter, av vilka fyra avses tjänstgöra vid beskickningar

med pressattachéer och återstående fyra vid pressbyrån.

överläggningar har ägt rum med vederbörande personalorganisation angående

respektive tjänsters lönegradsplacering. Mot de här framlagda förslagen

har organisationen förklarat sig inte ha något att erinra.

Beträffande expeditionsvaktstjänsternas lönegradsplacering föreslår jag,

att tre ordinarie tjänster som expeditionsvakt i A 7 uppflyttas till tjänster

som förste expeditionsvakt i A 9. Mot detta förslag har vederbörande personalorganisation

förklarat sig inte ha något att erinra. En utvidgning av departementets

lokaler beräknas komma till stånd inom kort. Med anledning

härav erfordras inrättande av två nya expeditionsvaktstjänster ävensom me
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

del för anställning av fyra kontorsbud. Slutligen erfordras inrättande av en

bilförartjänst i A 7.

De av mig i det föregående föreslagna personalförändringarna innebär,

att ny personalförteckning för utrikesförvaltningen bör fastställas i enlighet

med vad som framgår av bilaga 5. Vissa utbyten av tjänstebenämningar har

företagits bl. a. för att uppnå överensstämmelse med internationell praxis.

Vidare har för underlättande av personalredovisningen den ändringen gjorts

i förhållande till nuvarande personalförteckning att hittillsvarande fördelning

av tjänsterna på diplomatisk och konsulär personal, administrativ personal

och pressattachéer frångåtts och samtliga tjänster i stället sammanförts till

en förteckning, uppdelad på ordinarie tjänstemän, extra ordinarie tjänstemän

och tjänstemän å övergångsstat.

Befor dri ngsfrågor

UD-utredningen

UD-utredningen har vid övervägande av befordringsfrågorna beaktat administrationsutredningens

förslag men funnit att dessa inte i nämnvärd

grad påverkar befordringsläget.

Av de tjänstemän, som 1962 innehade tjänster eller förordnanden på löneplan

B, var cirka två tredjedelar äldre än 50 år och endast 12 procent yngre

än 45 år. En tjänsteman var under 40 år. Av närmare 90 förste sekreterare

var mer än hälften äldre än 40 år och 19 hade uppnått 45 år eller därutöver.

Ännu under mellankrigstiden var förhållandet mellan antalet chefstjänster

och lägre tjänster i utrikesförvaltningen enligt utredningen sådant, att

befordringsläget framstod såsom relativt gynnsamt, och de flesta tjänstemän

kunde vänta sig att mot slutet av sin bana nå sändebudsposter. Utrikesförvaltningens

expansion har, framhåller utredningen, medfört en förskjutning

i detta förhållande därhän, att i dag ett betydande antal tjänstemän måste

räkna med att finna sin slutpost på rådsplanet eller lägre. Om man till belysning

härav tänkte sig att alla tjänstemän senast vid en ålder av förslagsvis

45 år skulle befordras till B 1, skulle detta kräva inrättande av ett sextiotal

nya tjänster på löneplan B under de närmaste tio åren. Utredningen

framhåller att siffran självfallet endast har hypotetiskt intresse, enär så

många tjänster ej behövs och vid en befordringspolitik, som bygger på förtjänst

och skicklighet, hänsyn till levnadsålder och anställningsår inte blir

av utslagsgivande betydelse.

Den totala avgången ur sändebudsgraderna fram till 1970 har av utredningen

beräknats till fem personer per år, varav två till tre genom pensionering.

Under 1970-talet kommer siffran att stiga för att efter 1975 mer än

fördubblas. Om rekryteringen skulle anpassas efter det förutsebara behovet

av råds- och chefstjänstemän vid slutet av 1970-talet på ett sådant sätt, att

ett från skilda synpunkter tillfredsställande rekryteringsunderlag för dessa

tjänster crhölles, torde enligt utredningens beräkningar under de närmaste

åren böra nyanställas cirka 15 tjänstemän årligen, innebärande en personal
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

ökning om närmare 80 personer under åtta år. En sådan ökning är, såvitt

utredningen kunnat bedöma, inte organisatoriskt motiverad. Läget under

de närmaste åren är sådant, att den onormalt låga pensionsavgången enligt

utredningen kan medföra en svår och för rekryteringen skadlig stockning i

passagetjänsterna.

Inför detta perspektiv har utredningen dryftat förutsättningarna för att

skilja befattningshavare, som ej befordrats till rådspost eller högre, från

den med förflyttningsskyldighet förenade aktiva utrikestjänsten. Utredningen

påpekar i sammanhanget, att det på grund av utvidgningen av utrikesrepresentationen

till orter med från klimatiska eller andra synpunkter pressande

tjänstgöringsvillkor under alla förhållanden torde bli omöjligt att i

aktiv tjänst undantagslöst bibehålla den diplomatiska personalen till gällande

pensionsålder 65—66 år. I dylika fall kan disponibilitetstinstitutet endast

komma till begränsad användning. En reglering av sådan avgång från aktiv

tjänst som nyss sagts skulle enligt utredningen kunna ske antingen genom

införande av lägre pensionsålder eller genom tillskapande av former för

övergång före pensionsålderns inträde från den med förflyttningsskyldighet

förenade utrikestjänsten till annan tjänst inom utrikesdepartementet eller

annan förvaltning. I avvaktan på ett genomförande av nu föreslagna utvidgningar

och förändringar i förvaltningens organisation samt av det tilltänkta

rekryteringssystemet, som redovisas i det följande, har utredningen emellertid

avstått från att föreslå åtgärder av antytt slag.

I denna fråga har ledamoten Boheman i särskilt yttrande bl. a. framhållit,

att det finns ytterst få befattningar inom utrikesförvaltningen, där en

befattningshavare, som av olika skäl blivit mindre effektiv, kan sysselsättas

med rena rutingöromål. Ej heller kan man utomlands använda en mellangradstjänsteman,

som nått en förhållandevis hög ålder, på en lämplig befattning.

Något sådant förekommer så gott som ingenstans i andra utrikesförvaltningar.

Följden blir inte sällan, att personalledningen, när en mellangradstjänsteman

överskridit 45- eller kanske 50-årsåldern, anser sig tvungen

att befordra en kanske ineffektiv men formellt oklanderlig tjänsteman. Härigenom

eftersättes principen om förtjänst och skicklighet som främsta befordringsgrund

till men för andan inom förvaltningen och dess rekrytering.

Dessa synpunkter gäller i lika hög grad vid befordran till rådstjänst som från

B 1 till B 2, som enligt utredningens förslag skall innehas av sändebud i

lägsta klass.

Under sådana förhållanden och med beaktande av verkningarna på vissa

tjänstemän av de täta förflyttningarna och den allt vanligare tjänstgöringen

på platser med påfrestande klimat m. m. finner Boheman det ingalunda orimligt

att sätta pensionsåldern för sådana tjänstemän, som ej befordrats till rådstjänst

före fyllda 50 år, till denna tidpunkt och pensionsåldern för tjänsteman

i B 1, som ej befordrats till B 2, till 55 år. Utan att framställa något yrkande

understryker Boheman liksom utredningen önskvärdheten av att en

reform av antytt slag upptas till övervägande, så snart tillräckliga erfarenheter

vunnits efter genomförandet av UD-utredningens övriga förslag.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

87

Yttranden

Flertalet av de remissorgan, som uttalat sig om befordringsläget

inom utrikesförvaltningen, ansluter sig till Bohemans särskilda

yttrande och framhåller önskvärdheten av att en reform av gällande pensioneringsregler

upptas till övervägande, så snart tillräckliga erfarenheter

vunnits efter genomförandet av utredningens övriga förslag.

Det synes sålunda industriförbundet uppenbart, att det här gäller en

fråga av stor betydelse för utrikesförvaltningens möjligheter att taga till

sig och behålla dugande tjänstemän liksom för tjänstens effektivitet på alla

poster. I det sammanhanget hänvisar förbundet till att såväl inom enskilda

svenska och utländska företag som veterligt inom flera främmande utrikesförvaltningar

det systemet tillämpas, att vid tjänstgöring i länder med pressande

och hälsovådligt klimat eller med i övrigt vanskliga och påfrestande

levnadsförhållanden dubbla tjänstår får räknas och därmed möjligheter till

förtidspensionering skapas.

Generalkonsuln i Berlin ansluter sig till utredningens uppfattning, att

man inte undantagslöst kan behålla den diplomatiska personalen till gällande

pensionsålder av 65—66 år. Samma uppfattning har generalkonsuln i

Hamburg, som emellertid understryker, att en så kraftig sänkning av pensionsåldern

som den Boheman föreslår förutsätter två saker, nämligen dels

en kontinuerligt tryggad rekrytering, dels något slags selektiv prövning

av samtliga utrikestjänstemän i god tid före 50-årsåldern. Så länge dessa

faktorer saknas i den svenska utrikestjänsten torde i dagens läge den enda

framkomliga vägen vara den av utredningen anvisade, nämligen att försöka

omplacera vederbörande från aktiv utlandstjänst till tjänst inom departementet

eller inom annan förvaltning, eventuellt kombinerad med ett system

med disponibilitetssättning eller förtidspensionering vid uppenbara fall av

fysisk eller psykisk ohälsa.

Till systemet med disponibilitetssättning anknyter sändebudet och delegationschefen

i Bryssel, vilken förstnämnde ifrågasätter, om inte en utökning

av disponibilitetsanslaget respektive liberaliserade regler för detta instituts

användning på det smidigaste sättet skulle kunna leda till det önskade

målet, nämligen en avkoppling av sådana tjänstemän som av olika skäl blivit

utslitna eller annars visat sig mindre lämpliga för fortsatt befordran.

Att sänka pensionsåldern förefaller däremot sändebudet i New Delhi föga

motiverat i en tid då den allmänna tendensen säges vara att höja denna ålder.

Ett möjligt alternativ vore, framhålles det, att erbjuda den utrikestjänsteman,

som på grund av påfrestande klimat eller liknande inte kan placeras

utomlands på befattning, som han i och för sig skulle tillfredsställande kunna

fullgöra, möjlighet att med oförändrade löne- och pensionsförmåner

tjänstgöra utanför departementet såsom i centrala ämbetsverk, länsstyrelser

etc. Först om en dylik anställning inte kan erbjudas eller om vederbörande

vägrar att acceptera densamma, skulle förtidspensionering tillgripas.

Under framhållande av den ökade svårigheten att tillgodose den konsu
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

lära representationen genom honorärkonsuler pekar sändebudet i Madrid

på möjligheten att i större utsträckning än hittills upprätta lönade konsulat,

vilka skulle kunna förestås av utrikestjänstemän, som ej är speciellt ägnade

att befordras till diplomatiska missionschefer eller generalkonsuler.

Departementschefen

Den av utredningen presenterade bilden av befordringsläget inom utrikesförvaltningen

ger anledning för departementets personalledning att med

skärpt uppmärksamhet följa de därmed sammanhängande personalpolitiska

problemen.

Utredningen konstaterar, att den med utrikesförvaltningens expansion följande

förskjutningen av förhållandet mellan antalet chefstjänster och lägre

tjänster inte gör det möjligt att befordra alla tjänstemän till befattningar i

chefsgraderna. Ett betydande antal tjänstemän måste sålunda räkna med att

finna sin slutpost på rådsplanet eller lägre. Vidare framhåller utredningen,

att det under alla förhållanden torde komma att visa sig omöjligt att i den

med förflyttningsskyldighet förenade utrikestjänsten undantagslöst bibehålla

den diplomatiska personalen till gällande avgångsålder av 65—66 år.

I detta sammanhang har utredningen även framhållit, att den pågående utvidgningen

av utrikesrepresentationen till orter med klimatiskt eller annorledes

pressande tjänstgöringsförhållanden kan skapa särskilda problem, som

påverkar förflyttnings- och befordringsförhållandena.

Utan att framlägga några konkreta förslag har utredningen dryftat förutsättningarna

för att skilja befattningshavare, som ej före viss ålder befordrats

till rådspost eller högre, från den med förflyttningsskyldighet förenade

aktiva utrikestjänsten. Utredningen har därvid pekat på möjligheterna att

införa lägre avgångsålder än den nu gällande eller att tillskapa former för

övergång före avgångsålderns inträde från utlandstjänst till tjänst inom utrikesdepartementet

eller annan förvaltning. I ett särskilt yttrande har ledamoten

Boheman, likaledes utan att framställa något särskilt yrkande, ansett

det vara ingalunda orimligt, att avgångsåldern för sådana tjänstemän,

som ej befordrats till rådstjänst före ingången av 50 år, sättes till denna tidpunkt

och avgångsåldern för tjänsteman i B 1, som ej befordrats till B 2,

tili 55 år.

Det är självfallet av stor vikt att befordringsförhållandena inom utrikesförvaltningen

gestaltas på ett sådant sätt, att utrikestjänstens effektivitet och

prestationsförmåga inte negativt påverkas därav. Samtidigt måste största

möjliga hänsyn tas till den enskilde tjänstemannens berättigade intressen.

Det är uppenbarligen för tidigt att i dagens läge ta slutlig ståndpunkt till

frågan hur hithörande problem skall angripas. Jag ansluter mig emellertid

till utredningens uppfattning, att berörda spörsmål bör upptas till

övervägande så snart tillräckliga erfarenheter vunnits av nu föreslagna förändringar

i förvaltningens organisation samt av det tilltänkta rekryteringssystemet.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

89

VI. REKRYTERING OCH UTBILDNING INOM

UTRIKESFÖRVALTNINGEN

UD-utredningen

Diplomatiska tjänstemän — rekrytering och grundläggande utbildning. De

av UD-utredningen föreslagna förändringarna i utrikesförvaltningens organisation

kommer enligt utredningen bl. a. att nödvändiggöra vissa reformer

med avseende på förvaltningens rekryterings- och utbildningsförhållanden.

Vad angår rekryteringen av diplomatiska tjänstemän understryker utredningen,

att utrikesförvaltningen redan i dag tillämpar ett rekryteringsförfarande,

som i fråga om noggrannhet och selektivitet knappast behöver stå

tillbaka för några motsvarande företeelser inom förvaltning och näringsliv.

Utrikesdepartementets antagningskommission har enligt utredningens mening

väl anpassat sina krav till utvecklingen i allmänhet och de ändrade förutsättningarna

för diplomatyrket i synnerhet. Det är sålunda riktigt, menar

utredningen, att dagens diplomat behöver ej blott vissa formella kunskaper,

som i allmänhet kan inhämtas genom akademiska studier av ett eller annat

slag, utan även ha intresse för internationella frågor och en för yrket väl lämpad

läggning. Ett oeftergivligt krav bör enligt utredningen även vara att vederbörande

har aktuella kunskaper om Sverige och det svenska samhället

samt förutsättningar för att meddela dessa kunskaper till andra. Med hänsyn

till de arbetsförhållanden, som råder inom utrikesförvaltningen, anser

utredningen det uppenbart, att man — utöver krav på examen och språkkunskaper

— av de diplomatiska tjänstemännen i första hand bör kräva en

relativt vid allmänorientering snarare än utpräglade specialkunskaper. Det

är angeläget att tillförlitliga upplysningar om exempelvis svenska arbetsmarknadsförhållanden,

svensk socialvård, svensk industri och svensk kultur

kan spridas över gränserna.

Tillkomsten av fackattachéer på olika områden och ett särskilt ämbetsverk

för biståndsverksamhet (NIB) vittnar enligt utredningen om att de internationella

kontakterna i dag inte alltid bör vara beroende av utrikesförvaltningens

möjligheter att med egen personal bevaka svenska intressen

utomlands. Det torde följaktligen ej heller vara motiverat att söka anpassa

utrikesförvaltningens rekrytering efter en alltför vid målsättning.

Utredningen ifrågasätter om nuvarande rekryteringsförfarande vid en

fortsatt skärpning av konkurrensen på arbetsmarknaden kommer att vara

tillfyllest för att tillföra utrikesförvaltningen erforderlig personal. Härtill

kommer, att det behov som uppstått inom övrig förvaltning, näringslivets

organisationer och enskilda företag av personer med samma utbildning och

allmänna inriktning, som utrikestjänsten kräver, leder till att ett antal tjänstemän

på ett senare stadium av sin karriär lämnar utrikesförvaltningen.

Det finns enligt utredningens uppfattning ingen anledning att förmoda, att

detta förhållande skulle komma att ändras. I detta läge föreslår utredningen,

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

att rekryteringen av diplomatiska tjänstemän till utrikesförvaltningen kombineras

med utbildning för annan tjänst med liknande verksamhet. Såväl

inom vissa övriga delar av statsförvaltningen som inom organisations- och

företagsvärlden föreligger ett växande behov av tjänstemän med dels vana vid

internationell verksamhet, dels utlandspraktik och språkkunskaper. Ett utvidgat

svenskt engagemang i det internationella biståndsarbetet förutsätter

även tillgång till sådan personal.

Behovet av utbildning för dessa kategorier har enligt utredningen länge

varit kännbart. Att för detta ändamål skapa särskilda utbildningsmöjligheter

vid något av universiteten har emellertid för svensk del förefallit utredningen

mindre lämpligt, enär det potentiella elevantalet torde bli alltför begränsat

och det är önskvärt att eleverna under utbildningstiden har möjlighet

att i praktiken omsätta sina kunskaper och erfarenheter. Mot bakgrunden

av sina överväganden i denna sak föreslår utredningen i stället, att utrikesdepartementet

skall få möjligheter att erbjuda en lönad aspirantutbildning

till personer, som avser att ägna sig åt internationell verksamhet. Utbildningen

är tänkt att stå öppen för dem, som syftar till anställning i utrikestjänsten

eller någon annan del av statsförvaltningen, inom svenska eller

internationella institutioner och organisationer samt inom näringslivet.

För tillträde till denna utbildning bör enligt utredningen i princip fordras

akademisk examen.

Den tilltänkta aspirantutbildningen, som endast skisserats i stora drag

och för sin slutliga utformning kräver relativt omfattande undersökningar

och förberedelser, bör enligt utredningens mening omfatta sammanlagt två

och ett halvt år, förslagsvis uppdelade på en inledande kursperiod om tre

månader, nio månaders tjänstgöring i utrikesdepartementet, ett års tjänstgöring

vid en utlandsmyndighet samt ett halvt års avslutande tjänstgöring i

något fackdepartement eller internationellt inriktat ämbetsverk. Språkutbildning

antas försiggå under hela utbildningstiden. Aspirantutbildning bör

såsom merit närmast kunna jämföras med tingsmeritering. De, som efter

aspirantutbildningen söker till utrikesdepartementet, skulle liksom hittills

genomgå vissa antagningsprov, vilka finge anpassas till erfarenheterna

från aspirantutbildningen. Antagen tjänsteman bör enligt utredningen få

tillgodoräkna sig aspirantåren som attachétjänstgöring. Statsförvaltningen

och näringslivet skulle genom det föreslagna utbildningssystemet kunna få

en bredare och kvalitativt förbättrad rekryteringsbas för tjänstemän med internationellt

betonade arbetsuppgifter. Vidare skulle utrikesförvaltningen

kunna planera intagningen av nya tjänstemän på längre sikt. Genom att själva

inträdesproven till utrikesförvaltningen skulle komma efter utbildningstiden,

skulle gallringsmöjligheterna bli effektivare. Utredningen har förutsatt,

att tillträde till aspirantutbildningen bör föregås av en allmän lämplighetsprövning

av liknande slag men av mindre omfattning än de nuvarande

attachéproven. Kraven på språkkunskaper torde — med tanke på att språkstudier

förutses äga rum under aspiranttiden — kunna sättas lägre än som

f. n. gäller.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

91

Utredningen anser, att det nuvarande antagningsförfarandet bör tillämpas

även i fortsättningen parallellt med det nya systemet, i varje fall till dess

sådana erfarenheter vunnits, att det blir möjligt att ånyo utforma enhetliga

antagningsformer med de nytillkommande inslag, som en försöksverksamhet

enligt aspirantsystemet kan föranleda. Systemet förutsätter enligt utredningen

en fast administration med väl organiserade utbildningsformer och

tonvikt på utbildningsaspekter även under aspiranternas tjänstgöringsperioder.

Ett antal aspirantposter bör inrättas vid vissa utlandsmyndigheter. Ansvaret

för antagning av aspiranter, godkännande av utbildningsprogram

och tillsyn över systemets tillämpning bör enligt utredningen åvila en särskild

utbildningsnämnd, sammansatt enligt liknande princip som den för attachékungörelsens

tillämpning ansvariga antagningskommissionen.

Diplomatiska tjänstemän — vidareutbildning. Utöver den grundläggande

utbildningen för attachéer och aspiranter föreligger enligt utredningens mening

även på senare stadier av tjänstgöringen ett utbildningsbehov hos utrikesförvaltningens

tjänstemän, t. ex. avseende samhällskunskap. Särskilt

mellangradstjänstemännen bör enligt utredningen beredas tillfälle till vidareutbildning

jämsides med tjänsten. Utredningen föreslår, att ett särskilt

utbildningsprogram uppgöres för vidareutbildning av mellangradstjänstemännen.

Även personal, som avses komma i fråga för de högre posterna

inom utrikesförvaltningen, bör enligt utredningens mening beredas tillfälle

till särskild vidareutbildning, t. ex. i förvaltningsförfarande, organisationsmetodik,

budgetproblem och personaladministration. Försökskurser av denna

typ för vissa högre tjänstemän har tidigare anordnats under dåvarande

Stockholms högskolas administration, och en fortsatt kursverksamhet planeras

nu av personalutbildningsberedningen. I denna planering bör enligt

utredningen även utrikesförvaltningens intresse beaktas.

Kanslister. Såsom redovisats i det föregående har UD-utredningen förordat

ett utvidgat utnyttjande av kanslister inom utrikesförvaltningen. Förutsättningen

härför är enligt utredningen en fortsatt aktiv och selektiv rekrytering

samt ökade utbildningsmöjligheter för dessa tjänstemän. Utredningen

redovisar vissa synpunkter, som företrädare för kanslistkåren framfört i

sistnämnda fråga, samt uttalar att den anser en utbyggnad av utrikesdepartementets

kanslistutbildning jämte möjlighet till språkstudier önskvärd och

nödvändig.

Biträdespersonal. Utrikesdepartementet har under 1962 i samråd med

kanslistutbildningsnämnden inom civildepartementet inlett en utbildningsverksamhet

för departementets kontorsbiträden. Inom utrikesdepartementet

har därutöver uppgjorts ett program för viss kompletterande biträdesutbildning

av särskild betydelse för utrikestjänsten. Detta program i förening med

kanslistutbildningsnämndens biträdeskurser synes enligt UD-utredningen

väl motsvara de önskemål beträffande utbildningen som framförts till utredningen

av företrädare för biträdespersonalen.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

Övriga utbildningsfrågor. Utredningen erinrar om att bland hemmavarande

utrikestjänstemäns hustrur sedan någon tid tillbaka pågår en på deras eget

initiativ organiserad utbildningsverksamhet omfattande bl. a. föredrag och

studiebesök vid svenska organisationer, institutioner och företag. Utredningen

har funnit detta initiativ lovvärt och förordar, att möjlighet liksom i vissa

främmande utrikesförvaltningar skapas att vidareutbilda tjänstemännens

hustrur genom viss kursverksamhet om Sverige och svenska förhållanden

samt genom stöd i någon form till språkutbildning.

UD-utredningen föreslår, att ett utbildningsprogram enligt i det föregående

redovisade riktlinjer genomföres. Kurser vid utländska universitet och

korrespondensundervisning under tjänstemännens utlandsplacering är utbildningsmöjligheter,

som därvid ej bör uteslutas. Det är enligt utredningen

uppenbart, att all vidareutbildning i princip måste förutsättas ske på frivillighetens

väg och att utbildning i tjänstens intresse bör vara kostnadsfri för

den enskilde liksom att inom utbildningsverksamhetens ram förvärvade kunskaper

bör räknas såsom merit vid befordran. Utredningen har förutsatt,

att den på utrikesdepartementet ankommande detaljutformningen av utbildningsprogrammet

m. m. kan ske i samråd med personalutbildningsberedningen

och liknande organ i övriga delar av statsförvaltningen.

Yttranden

Utredningens förslag om en lönad aspirantutbildning inom

utrikesförvaltningen har av praktiskt taget alla remissorgan hälsats med

tillfredsställelse. Bankföreningen anser att omläggningen av rekryteringsförfarandet

utgör en synnerligen värdefull reform. Med den tilltagande internationaliseringen

av Sveriges handel blir behovet av tjänstemän med intresse

för och vana vid utlandsverksamhet alltmera framträdande såväl

inom förvaltningen som hos organisationer och företag i näringslivet. En

aspirantutbildning i utrikesdepartementets regi, som inte innebär bundenhet

till den diplomatiska banan utan närmast motsvarar juristernas tingsmeritering,

bör därför, samtidigt som den breddar departementets rekryteringsbas,

kunna bli till stort gagn även för andra grenar av samhällsverksamheten.

Behovet av att bredda rekryteringsbasen för utrikestjänsten torde erkännas

av de flesta, framhåller LO, som i sammanhanget konstaterar att den av

utredningen föreslagna gemensamma rekryteringsbasen ju också blir bredare.

Vidare torde bl. a. den föreslagna språkutbildningen under aspiranttiden

kunna innebära ekonomiska lättnader för sökande från olika samhällsgrupper

och därigenom medverka till en vidgad rekrytering.

Även statskontoret fäster uppmärksamheten på vissa frågor avseende en

breddning av rekryteringsbasen men då närmast för utrikesdepartementets

högre karriär. Det skulle enligt ämbetsverkets uppfattning vara värdefullt

bl. a. ur vidareutbildningssynpunkter och allmänna rekryteringsaspekter om

tjänstgöringen inom den nämnda karriären kunde vara öppen för en friare

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

cirkulation. Ämbetsverket säger sig närmast ha i åtanke de rådande förhållandena

mellan andra departement och mellan dessa och den allmänna förvaltningen.

Grossistförbundet, som utgår från att rekrytering till utrikesförvaltningen

även fortsättningsvis skall kunna ske genom att lämpliga personer från andra

verksamhetsområden på olika stadier knytes till den diplomatiska karriären,

framhåller att det är av väsentlig betydelse att det klart anges att aspirantutbildningen

har en mera allmän syftning än att enbart skapa en rekryteringsbas

för tjänstemän till utrikesförvaltningen. Eljest finns uppenbarligen

en viss risk för att personer, som genomgått utbildningen men ej antagits,

kan komma att bli betraktade som hänförliga till en sämre kategori än

dem som vunnit inträde i utrikesdepartementets tjänst. Industriförbundet instämmer

häri och förklarar att, om systemet skall utgöra en uppskattad rekryteringskälla

för andra grenar av förvaltningen och för näringslivet, antalet

aspiranter måste göras avsevärt mycket större än vad utrikesdepartementet

vid den slutliga antagningen kan absorbera.

Vissa remissmyndigheter, såsom sändebuden i Bogotå, Bryssel, Madrid

och Washington ifrågasätter om inte risk föreligger att de inom utrikestjänsten

utbildade aspiranterna kommer att lockas över till det privata näringslivet.

Både SACO och SR hävdar motsatsen, och generalkonsuln i Hamburg,

som finner det utomordentligt glädjande att en parlamentarisk utredning

med inslag av representanter för den övriga statsförvaltningen och

näringslivet visat utrikesförvaltningen så stort förtroende att den är beredd

att låta den fungera som en central ^bildningsanstalt i detta avseende, säger

sig inte tro att risken blir större med det nya systemet än med den

hittills gällande ordningen. De ekonomiska aspekterna på diplomatyrket

berörs av sändebudet i Köpenhamn, som framhåller att de anställda bör

beredas sådana villkor att tjänsten blir attraktiv för dugande krafter. I det

sammanhanget uttalar delegationschefen i Bryssel, att en diskussion om utrikesdepartementets

rekrytering ej kommer förbi det grundläggande faktum

att denna rekrytering liksom överallt annars är beroende av storleken på de

löner som utbetalas.

Beträffande programmet för och admin istreringen av a spirant

utbildningen har flera remissorgan framfört förslag. I ett

utförligt yttrande framhåller personalutbildningsberedningen att förslaget

till aspirantutbildning är väl värt att närmare utformas och praktiskt prövas.

Det förefaller dock beredningen tvivelaktigt om en så lång förutbildning

påkallas för uppnående av själva huvudsyftet att skapa ett tillfredsställande

rekryteringsunderlag för anställning i internationell verksamhet. Beredningen

föreslår därför bl. a. en till 1 1/2—2 år reducerad utbildningstid för

de blivande aspiranterna. LO ansluter sig till utredningens förslag att det

nuvarande antagningsförfarandet skall tillämpas även i fortsättningen, åtminstone

till dess alt enhetliga antagningsnormer kan skapas med hänsyn

tagen till det nya rekryteringsförfarandet. Bl. a. med tanke på en breddad

rekryteringsbas och på de vidgade arbetsuppgifterna på de sociala och eko
-

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1963

nomiska områdena inom utrikestjänsten är det också önskvärt med en utökning

av den nuvarande antagningskommissionen, varvid särskilt folkrörelsesidan

bör beredas representation.

TCO är inte övertygad om att man beträffande anpassningen av gällande

antagningsförfarande efter de ändrade förhållandena i allmänhet varit tillräckligt

radikal. Utan att bortse från de speciella förhållandena inom utrikesdepartementet

hänvisas till den uppmjukning som successivt genomförts

beträffande kraven på formell kompetens inom olika delar av statsförvaltningen.

Kommerskollegium slutligen ifrågasätter om det föreslagna systemet

kommer att medföra bättre rekryteringsmöjligheter för utrikesdepartementet

och om det från allmänt statsfinansiell synpunkt finns anledning att

som utredningen utgå ifrån att även näringslivets behov av internationellt erfaren

arbetskraft skall tillgodoses i detta sammanhang.

Utredningens synpunkter och rekommendationer i fråga om vidareutbildning

av mellangradstjänstemännen och de högre

tjänstemännen har vunnit allmänt stöd från remissorganen, som

praktiskt taget enhälligt pekar på nödvändigheten av en fast central administrering

av programmet. Arbetsgivareföreningen understryker att det här

kan bli fråga om kartläggning och förmedling av till buds stående utbildningsmöjligheter

samt registrering av genom utbildning förvärvade meriter.

Vidare bör samråd med näringslivet och organisationsvärlden i en eller annan

form vara av värde. Bankföreningen anknyter till frågan om samråd och

förklarar sig beredd att, om så anses lämpligt, ordna med föredrag eller kortare

kurser i ekonomiska och banktekniska frågor. Grossistförbundet ifrågasätter

om inte ett utbyte skulle kunna ske av tjänstemän inom utrikesförvaltningen

och exempelvis näringsorganisationerna. En dylik växeltjänstgöring

förordas även av LO, som tänker sig möjligheten att tjänstemän inom

statsförvaltningen i allmänhet får tjänstgöra vid vissa beskickningar medan

utrikestjänstemän beredes uppgifter av mer internationell karaktär inom

departement och verk. SR understryker att utbildningen bör äga rum på frigrund,

finansieras med statsmedel samt i princip bedrivas på tjänstetid

eller räknas som tjänstgöring.

Behovet av att få aktuell kunskap om Sverige är särskilt stort för tjänstemän

som under många år oavbrutet tjänstgjort på utrikesposter framhåller

sändebudet i Haag och delegationschefen i Paris, vilken sistnämnde föreslår,

att dylik personal med lämpliga mellanrum under något år får tjänstgöra

i utrikesdepartementet eller i hemmaförvaltningen. Sändebuden i Mexico och

Washington erinrar å andra sidan om önskvärdheten av att den enskilde

tjänstemannen inte blott får tillfälle till parallelltjänstgöring vid tillträde av

en ny tjänst utan även en viss tids förutbildning, särskilt om den nya posten

är belägen i ett annat språk- och kulturområde.

Utredningens förslag om ökade utbildningsmöjligheter för kanslister

i samband med ett utvidgat utnyttjande av dem för arbetsuppgifter på bl. a.

det handelsfrämjande området och inom upplysningsverksamheten har li
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1963

95

kaledes mottagits med tillfredsställelse av remissorganen. Generalkonsuln

i Hamburg m. fl. framhåller att det i fortsättningen torde bli nödvändigt

att i en helt annan utsträckning än tidigare ordna utbildning för kanslisterna

i departementet, vare sig detta sker i form av regelrätta tjänstebesök

i departementet eller i anslutning till förflyttningar eller semestrar i hemlandet.

Utredningens förord för vidareutbildning av tjänstemännens hustrur genom

viss kursverksamhet om Sverige samt genom stöd i någon form till

språkutbildning har fått ett positivt mottagande av flertalet remissorgan.

Generalkonsuln i Berlin noterar det intresse som utredningen visat de insatser

som fruarna dagligdags gör för Sveriges representation i utlandet och

som i många fall innebär en arbetsinsats väl motsvarande en yrkesverksamhet

i hemlandet. SR uppmärksammar en annan sida av saken och finner det

angeläget att utländska fruar i samband med vederbörande tjänstemans placering

i Stockholm ges tillfälle att undergå sådan utbildning samt att grundligt

lära sig svenska språket.

Departementschefen

Utredningen framhåller att utrikesförvaltningen redan i dag tillämpar ett

rekryteringsförfarande, som i fråga om noggrannhet och selektivitet knappast

behöver stå tillbaka för några motsvarande företeelser inom förvaltning

och näringsliv. Det oaktat konstaterar utredningen att de förändringar

i utrikesförvaltningens organisation, som den ansett sig böra förorda, kommer

att nödvändiggöra vissa reformer med avseende på utrikesförvaltningens

rekryterings- och utbildningsförhållanden.

Vad dagens diplomat behöver, säger utredningen, är inte blott vissa formella

kunskaper, som i allmänhet kan inhämtas genom akademiska studier

av ett eller annat slag, utan även intresse för internationella frågor och en

för yrket väl lämpad läggning. Ett oeftergivligt krav säges även vara, att

vederbörande har aktuella kunskaper om Sverige och det svenska samhället

samt äger förutsättningar för att meddela dessa kunskaper till andra. Jag

ansluter mig till denna bedömning. De som verkar i svensk utrikestjänst

bör, såsom även utvecklats i industriförbundets yttrande, också vara så utvalda

och utbildade att de kan lära känna och förstå och till uppdragsgivarna

i hemlandet meddela sin kännedom om förhållandena i de länder där de

är satta att bevaka och främja Sveriges intressen.

Utrikesförvaltningens expansion i förening med en skärpt konkurrens på

arbetsmarknaden synes enligt utredningen tidvis ha skapat svårigheter, när

det gällt att vidmakthålla en någorlunda jämn tillströmning av kvalificerade

sökande till ulrikestjänsten. Utredningen föreslår att rekryteringen av diplomatiska

tjänstemän till utrikesförvaltningen kombineras med utbildning

för annan tjänst med liknande verksamhet genom införande av en lönad

aspiran lutbildning om ca 2 1/2 år med bl. a. tjänstgöring i utrikesdeparte
-

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

mentet, vid utlandsmyndighet och i något fackdepartement. Såväl inom

vissa övriga delar av statsförvaltningen som inom organisations- och företagsvärlden

säges ett behov föreligga av tjänstemän med dels vana vid

internationellt arbete, dels utlandspraktik och språkkunskaper. Det föreslagna

utbildningssystemet medför enligt utredningen den fördelen att statsförvaltningen

liksom näringslivet får en bredare och kvalitativt förbättrad

rekryteringsbas för tjänstemän med internationellt betonade arbetsuppgifter.

Utrikesförvaltningen får vidare möjlighet att överblicka de närmaste

årens rekryteringsunderlag och kan därmed planera intagningen av nya

tjänstemän på längre sikt. Man torde slutligen kunna räkna med att flertalet

nyantagna tjänstemän vid sitt inträde i utrikesförvaltningen äger någon

erfarenhet av verksamheten inom statsförvaltningen i övrigt. På längre sikt

uppnår man även en förbättrad kontakt mellan å ena sidan utrikesförvaltningen

och å den andra övrig statsförvaltning samt näringslivet, dels emedan

erfarenhet av såväl utrikestjänst som övrig förvaltning kommer att återfinnas

hos ett större antal tjänstemän, dels även emedan de personliga kontakter,

som en gemensam utbildning leder till, äger sitt särskilda värde.

Med hänsyn till exempelvis behovet av tingsmeriterade jurister anser utredningen

att det nuvarande antagningsförfarandet bör, i varje fall t. v., tillämpas

parallellt med det nya systemet.

Det föreslagna aspirantsystemet har av flertalet remissorgan hälsats med

tillfredsställelse och förklarats vara ägnat att öka rekryteringsunderlaget till

utrikestjänsten. Jag finner förslaget intressant och värt att prövas. Med

hänsyn till att aspirantsystemet endast skisserats i stora drag och för sin

slutliga utformning uppenbarligen torde förutsätta relativt omfattande undersökningar

och förberedelser är jag inte beredd att nu ta slutlig ställning

till förslaget. Det är emellertid givet att systemets administration kommer

att kräva ökade personella resurser bl. a. vid de utlandsmyndigheter som

skall ha hand om utbildningen av aspiranter.

Under hänvisning till de synpunkter i frågan som från olika remissorgan

framförts rörande bl. a. aspirantprogrammets uppläggning och tidsschema

vill jag i likhet med utredningen föreslå, att den inom administrativa avdelningens

personalbyrå planerade utbildningssektionen erhåller i uppgift att i

samråd med personalutbildningsberedningen, som i sitt remissyttrande redan

framfört ingående synpunkter på programmet, liksom med andra intresserade

myndigheter närmare utreda frågan om inrättande av ett aspirantsystein

av angivet slag.

Beträffande det nuvarande antagningsförfarandet vill jag ansluta mig till

utredningens förslag att detta även i fortsättningen bör tillämpas parallellt

med det nya systemet, i varje fall tills sådana erfarenheter vunnits att det

blir möjligt att ånyo utforma enhetliga antagningsnormer. Det förefaller mig

naturligt att antagningskommissionens och den föreslagna utbildningsnämndens

sammansättning och verksamhet samordnas. Frågan härom får tas upp

till prövning, sedan beslut fattats om den lämpligaste formen för det nya

aspirantsystemet. I detta sammanhang vill jag erinra om det av LO framför
-

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1963 97

da önskemålet om representation från folkrörelsesidan vid antagningsförfarandet.

Till utredningens uttalande om behovet av vidareutbildning för mellangradstjänstemännen

och de högre tjänstemännen liksom av ökade utbildningsmöjligheter

för kanslister och biträdespersonal vill jag ansluta mig.

Det råder knappast något tvivel om att arbetet inom utrikesförvaltningen i

kanske högre grad än många andra uppgifter kräver aktuella och levande

samhällskunskaper över ganska vida fält. Utrikesförvaltningens tjänstemän

har inte samma möjligheter som specialisterna att i sitt dagliga arbete i detalj

följa utvecklingen inom den egna branschen eller vetenskapen. Deras arbetsuppgifter

spänner, liksom journalisternas, över alltför många områden;

å ena sidan krävs av dem mera sällan verkligt inträngande i ett specialämne,

å den andra är anspråken på allmän orientering höga. En gång förvärvade

kunskaper måste i likhet med förvärvade kontakter hållas ständigt levande.

Därtill måste nytt vetande inhämtas i takt med den utvidgning av allmänbildningsbegreppet,

som betingas av vetenskapens framsteg och samhällets

utveckling. Viss utbildningsverksamhet har under senare år anordnats

i departementets personalavdelnings regi med anlitande av donationsmedel.

Enstaka tjänstemän har kunnat beredas tillfälle att övervara kurser

och i utbildningssyfte anordnade kongresser i utlandet. Dessutom har kollektiva

studieresor till svenska industrier anordnats. I likhet med flertalet

remissorgan finner jag det angeläget, att denna vidareutbildning av tjänstemännen

i framtiden sker efter fastare administrativa linjer, och föreslår att

den blivande utbildningssektionen inom den administrativa avdelningen får

till uppgift att utarbeta ett särskilt utbildningsprogram med beaktande av

de i utredningen och av remissorganen redovisade synpunkterna.

Utredningen har jämväl förordat, att möjlighet skapas att vidareutbilda

tjänstemännens hustrur genom viss kursverksamhet om Sverige och svenska

förhållanden samt genom stöd i någon form till språkutbildning. Jag finner

även detta uppslag väl motiverat och föreslår, att frågan utredes i samband

med övriga utbildningsfrågor.

Jag förutser, att här avsedd utbildningsverksamhet kan påbörjas redan

under nästa budgetår. 4

4 Bihang Hd riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 75

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

VII. AVLÖNINGSSYSTEMET FÖR TJÄNSTEMÄN INOM

UTRIKESREPRESENTATIONEN M. FL.

Inledning

I statens allmänna avlöningsreglemente (Saar) finns bestämmelser meddelade

om avlöningsförmåner för den personal inom utrikesförvaltningen,

som har sin tjänstgöring förlagd utom riket. Enligt dessa bestämmelser

äger nämnda personal vid sidan av de ordinära löneförmånerna i förekommande

fall uppbära ortstillägg, barnbidrag och utomeuropeiskt tillägg. Vidare

utgår vissa särskilda tillägg, såsom chargé d’affairestillägg, bidrag för

inköp av bil, ersättning för hållande av bil, förflyttningsbidrag och språktillägg.

Utöver dessa i Saar reglerade förmåner utgår praktiskt taget genomgående

till de utomlands stationerade tjänstemännen s. k. prisutjämningstillägg

(motsvarande). Dessa tillägg fastställes halvårsvis av Kungl. Maj :t

efter beredning av utrikesförvaltningens lönenämnd.

Den kontanta lönen till diplomatisk och konsulär personal samt vissa

specialattachéer bestämmes f. n. i princip på grundval av en budgetprövning,

d. v. s. en genomgång av detaljerade uppgifter från vederbörande tjänsteman

rörande hans (familjens) utgifter för hushåll, kläder, tjänare, barnens

skolgång, resor inom tjänstgöringsorten, semester, representation m. m. Intill

den 1 juli 1962 prövades även utgifterna för bostad i samma ordning.

Prisutjämningstillägget (motsvarande) utgöres av skillnaden mellan det

godtagna totala lönebehovet, å ena sidan, samt summan av löneplanslönen

jämte utgående ortstillägg, barnbidrag, utomeuropeiskt tillägg och chargé

d’affairestillägg, å andra sidan.

Nu rådande system för regleringen av utlandstjänstemännens löner har

ansetts otillfredsställande. Sålunda påtalade riksdagens 1959 församlade

revisorer, att systemet —• trots det kontrollerande inflytande som utövas av

utrikesförvaltningens lönenämnd — kunde leda till subjektivt färgade bedömningar.

Vad angår den tekniska regleringen av löneförmånerna ansåg

revisorerna det uppenbart otillfredsställande, att de i Saar angivna löneförmånerna

i vissa fall ej ens utgjorde huvuddelen av den lön tjänstemannen

de facto uppbar.

Enligt direktiven för den pågående utlandslöneöversynen, som uppdragits

åt utrikesförvaltningens lönenämnd, avser utredningsuppdraget bl. a.

följande tre huvudfrågor, nämligen

a) frågan om hur man skall komma fram till ett system för avvägningen

av de sammanlagda förmånerna vid en befattning utomlands, med vilket

avsedd löneställning och standard nås med minsta utrymme för subjektivt

färgade bedömningar;

b) den mera tekniskt betonade frågan om hur dessa förmåner skall utgå

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

99

i form av lön och tillägg, hur stor del av lönen som bör mera långsiktigt

regleras i avlöningsreglemente eller lönestat, och hur stor del som bör stå

öppen för mera kortsiktiga justeringar för kurs- och prisändringar o. s. v.

samt

c) den organisatoriska frågan om vilken ställning och vilka befogenheter,

som bör ges det löneprövande organet, ävensom hur det bör vara sammansatt.

Vid prövningen av huvudfrågan enligt a) har lönenämnden till en början

undersökt möjligheterna att genom utbrytning av vissa element ur lönerna

på direktregleringens väg uppnå en tillfredsställande löneawägning. Härom

får anföras följande. På förslag av lönenämnden har — efter beslut av

1962 års riksdag — med verkan fr. o. m. den 1 juli 1962 bostadsposten utbrutits

ur lönerna såvitt gäller tjänstemän vid utrikesförvaltningen, försvarsattachéer,

socialattachéer, lantbruksrepresentanter samt vissa andra

utlandstjänstemän. Härigenom har bostadskostnaderna direktreglerats genom

särskild bostadskostnadsersättning, där de ej täckes över statens allmänna

fastighetsfond. Vidare har efter förslag av lönenämnden Kungl. Maj :t

den 28 juni 1962 fastställt allmänna riktlinjer för regleringen av kostnaderna

för rikstelefonförbindelse till bostad för utomlands stationerad tjänsteman

vid utrikesförvaltningen samt de i det föregående nämnda specialattachéerna

m. fl. Härigenom har även denna utgiftspost direktreglerats. Med

skrivelse den 2 juli 1962 har lönenämnden till Kungl. Maj:t avgivit en promemoria

med förslag att även medel avsedda för representation skall utbrytas

ur lönerna och utgå till berörda tjänstemän vid utrikesförvaltningen

samt specialattachéer m. fl. i form av särskilda representationsbidrag, redovisade

från ett för ändamålet anvisat obetecknat anslag. Förslaget anmäles

i det följande. Med skrivelse den 20 november 1962 har lönenämnden till

Kungl. Maj :t avgivit en promemoria med förslag till reglering av vissa kostnader

för bilresor m. m. för utomlands stationerade diplomatiska och konsulära

tjänstemän m. fl. Även till detta förslag återkommer jag. I det följande

anmäles vidare lönenämndens förslag angående vidgad rätt för tjänstemän

vid utrikesförvaltningen samt försvarsattachéer och biträdande försvarsattachéer

till bidrag för resa till Sverige för semester. I

I promemorian den 5 januari 1963 angående principerna för avlöningssystemet

för utlandstjänstemännen framhåller lönenämnden, att det efter

genomförandet av de i det föregående nämnda förslagen till direktreglering

av vissa utgiftsposter knappast är möjligt att gå längre på denna väg.

Nämnden framlägger nu principförslag dels i fråga om systemet för avvägningen

av de sammanlagda avlöningsförmånerna för tjänstemännen

inom utrikesrepresentationen (de materiella löneförmånerna), dels beträffande

lönenämndens ställning, befogenheter och sammansättning.

Nästa etapp av löneöversynen avser att på grundval av en genomgång av

från samtliga utlandstjänstemän inhämtade budgeter närmare utforma systemet

och avväga lönerna.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1963

Först därefter kan enligt nämnden frågan om den tekniska regleringen

av löneförmånerna upptas till slutlig prövning.

Lönenämnden förutskickar emellertid redan nu, att vissa f. n. utgående

tillägg, såsom ortstillägg, utomeuropeiskt tillägg, chargé d’affairestillägg

och prisutjämningstillägg, torde kunna borttagas. I det framtida lönesystemet

synes lönen för utlandstjänsteman — bortsett från den reglering av

bostadskostnaderna, varom 1962 års riksdag beslutat — enligt nämnden

böra bestå av löneplanslön samt i förekommande fall ett tillägg, förslagsvis

benämnt utlandstillägg. Härtill kommer för därav berörda tjänstemän barnbidrag,

utbildningsbidrag för barn och representationsbidrag.

I detta sammanhang framhåller lönenämnden, att den baserat principförslaget

beträffande systemet för löneavvägningen dels på att förflyttningsbidrag

samt s. k. gardinpengar alltjämt kommer att utgå enligt i huvudsak

nuvarande grunder, dels på att tjänstemännens behov av kredit, t. ex. för

av omstationering nödvändiggjord nyanskaffning av kläder för tjänstemannen

och hans familj — vilka utgifter bör täckas av den löpande lönen -—

liksom f. n. kommer att kunna tillgodoses genom utrikesförvaltningens lånefond.

Principerna för avvägningen av utlandslönerna

Lönenämnden

Allmänna synpunkter. Lönenämnden framhåller till en början, att den

principiella utgångspunkten för avvägningen av utlandslönerna -— bortsett

från den allmänt erkända tanken att även personer utan privatförmögenhet

skall kunna söka sig till utrikesförvaltningen — är och alltjämt bör vara,

att lönerna skall dels inrymma kompensation för de merkostnader, som är

förenade med utlandstjänstgöringen, dels svara mot den levnadsnivå som

befattningshavare med uppgift att i utlandet företräda svenska intressen

måste upprätthålla för fullgörande av sina speciella åligganden. Hänsyn

bör härnad, såsom även framhållits i direktiven, tagas till de löneförmåner,

som tillkommer representanter för andra med Sverige jämförbara länder

samt befattningshavare i internationella organisationer, till vilka Sverige

bar anknytning. Vidare bör beaktas att utlandstjänstemännens hustrur på

grund av tjänstens beskaffenhet i regel är uteslutna från möjligheten att genom

eget förvärvsarbete höja familjens inkomstnivå.

Budgetprövning och normallöner. Då det för Sveriges vidkommande —- bl. a. med hänsyn till den kraftiga utgiftsökning för statsverket som skulle

följa därav — ej kan komma i fråga att fixera utlandslönerna på en så hög

nivå, att hänsyn ej behöver tagas till tjänstemännens civilstånd, antalet

barn etc., anser lönenämnden, att utlandslönerna — såsom f. n. är fallet

— måste vara behovsprövade. Till grund för behovsprövningen bör — liksom

f. n. sker i, förutom Sverige, t. ex. Danmark, Nederländerna och Storbritannien

— läggas av tjänstemännen upprättade budgeter.

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

Budgetprövningen innefattar en mer eller mindre konkret analys av konsumtionen.

Då det, särskilt i fråga om diplomatisk och konsulär personal,

möter betydande svårigheter att särskilja den del av konsumtionen, som

hänför sig till tjänstemannens privatliv, och den del som har officiell karaktär,

kommer budgetanalysen ytterst att bestå i en bedömning av tjänstemannens

totala konsumtion och lönebehov. Genom utbrytning av vissa element

ur lönerna kommer arbetet med budgetanalysen att underlättas. Detta mål

bör enligt nämnden främjas även genom anordningar för att ge lönenämnden

möjlighet till en säkrare bedömning av lönefrågorna, enligt nämndens

förslag genom att både representationsbidragen och löneförmånerna i övrigt

avvägs under medverkan av den i det föregående nämnde inspektören.

I detta sammanhang förutskickar lönenämnden, att lönebehovet vid en

viss befattning utomlands — efter direktregleringen av bostadskostnaderna

och utbrytningen av medelsbehovet för representation ur lönen kan tänkas

komma att undantagsvis inte ens motsvara den med befattningen förenade

löneplanslönen. Nämnden har under utredningens gång varit inne på

tanken att med hänsyn bl. a. härtill söka åstadkomma en särskild löneplan,

frikopplad från hemmalönerna, för de av utredningsuppdraget omfattade

tjänstemännen. Tiden har dock ej befunnits mogen härför. Därest det i fall

som det nyss nämnda vid det slutliga fastställandet av de nya utlandslönerna

skulle visa sig, att tjänstemannens bibehållande vid — förutom representationsbidrag

— löneplanslön och bostadskostnadsersättning skulle

leda till uppenbar överkompensation, förutsätter nämnden emellertid, att

löneplanslönen eller bostadskostnadsersättningen — med personalorganisationernas

godkännande — skall kunna reduceras. Enligt lönenämndens mening

bör de på grundval av bl. a. budgeter fastställda lönerna såvitt möjligt

vara normallöne r. Lönen bör alltså avse viss befattning, inte viss

befattningshavare.

Enligt f. n. tillämpad praxis redovisas i tjänstemannens budget utgiftsbehoven

dels för sju s. k. huvudposter (livsmedel, tjänare, beklädnad, läkaroch

tandläkarvård, resor inom tjänstgöringsorten, semester och, för därav

berörda tjänstemän, representation), dels för diverse ändamål (tvätt och

städning, möbler och inventarier, hygien, tidningar, böcker och skrivmateriel,

post, nöjen och rekreation, försäkringar och övrigt). Utgifterna för diverse

ändamål avses skola bestridas genom ett efter schablonmässiga grunder

beräknat tillägg. Till nu berörda utgiftsbehov lägges för erhållande av

totallönen två i princip ej behovsprövade poster, nämligen förekommande

barnbidrag samt skatteposten, motsvarande A-skatt på löneplanslönen. En

begränsning i möjlig mån av utlandstjänstemännens arbete med upprättande

av detaljerade utgiftsbudgeter bör enligt lönenämndens mening eftersträvas.

I samma riktning har personalorganisationerna uttalat sig vid överläggningar

med företrädare för nämnden.

Lönenämnden anser, att av tjänsteman upprättad budget bör avse följande

element, nämligen fem huvudposter, d. v. s. utgiftsbehoven för livs
-

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

medel, tjänare, beklädnad, transport och semester, samt åtminstone t. v.

en diversepost, avsedd att täckas av ett schablontillägg. Det för dessa ändamål

vid budgetprövningen godkända lönebehovet bör motsvara »lön förenad

med befattningen». Förslag till förenklade budgetformulär har utarbetats.

I sitt principförslag har lönenämnden redovisat de synpunkter, som bör

vara vägledande vid analysen av de olika budgetposterna. Bl. a. har nämnden,

biträdd av expertis från riksrevisionsverket, undersökt möjligheterna

att grunda det i vissa tjänstemäns utlandslöner ingående bilkostnadselementet

på ett enhetligt tekniskt underlag. Nämnden föreslår, att bilkostnadselementet

i utlandslönerna avväges efter grunder, som nära ansluter sig till

de för statstjänstemän i Sverige gällande, och att bilkostnadselementets

storlek prövas med hänsyn till närmare uppgifter om prisläget på stationeringsorterna

utomlands.

Diverseposten motsvarar, såsom nyss nämnts, f. n. de många, ofta subjektivt

betingade utgifter, som ej gärna kan närmare prövas och som avses

skola täckas av schablontillägget. Enligt lönenämndens mening bör i »lön

förenad med befattningen» även i fortsättningen ingå ett sådant tillägg. Vid

avvägningen härav bör även beaktas på tjänstemannen belöpande del (f. n.

1/5) av sjukvårdskostnader för familjen samt att huvudposten läkar- och

tandläkarvård utgår.

Stationering på orter med påfrestande tjänstgöringsförhållanden,

»hardship posts», medför högre schablontillägg än eljest. Bortsett från bestämmelserna

om bidrag för resa till Sverige under semester är detta den

huvudsakliga kompensation för »hardship» som lämnas inom lönesystemets

ram. Även enligt andra länders lönesystem utgår ekonomisk kompensation

vid tjänstgöring förenad med särskilt svåra levnadsvillkor, svåra psykiska

påfrestningar eller under påtagligt ohälsosamma förhållanden. Alternativt

äger tjänstemannen stundom rätt till förmånligare tjänstårsberäkning

för pension.

Lönenämnden förordar, att ekonomisk kompensation i form av höjt schablontillägg

skall kunna utgå även i fortsättningen vid stationering utomlands,

som får anses medföra särskilt svåra fysiska eller psykiska påfrestningar.

Schablontilläggets storlek bör bli beroende av bl. a. det resultat, vartill

ytterligare undersökning om diversepostens andel i tjänstemännens budgeter

kan leda. Dessa undersökningar bör enligt nämnden ske i samband

med den förestående budgetgenomgången.

Ändring av utlandslönen. Enligt utredningen kan justering bli erforderlig

till följd av löpande förskjutningar i förutsättningarna för en viss lön. Vidare

bör den reala lönenivån med vissa mellanrum bli föremål för omprövning

på grundval av nya budgeter.

Justering kan erfordras av tre skäl, nämligen ändrat civilstånd, pris- och/

eller kursändring eller ändring av hemmalöneelementet.

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

Den behovsprövade nettolönen (exklusive barnbidrag och skattepost) differentieras

f. n. med hänsyn till befattningshavarens civilstånd. Nettolönen

är sålunda normalt avvägd efter gift befattningshavares behov. Om tjänstemannen

efterträdes av ogift befattningshavare, minskas lönen med 20 %•

För chefstjänsteman är motsvarande differentiering dock 10 % och avser

ej den del av lönen, som är avsedd för representation. Anpassning av lönen

till tjänstemannens civilstånd sker även enligt de flesta utländska lönesystem.

Lönenämnden anser, att den framtida storleken av nettolönernas

differentiering efter civilstånd bör bestämmas på grundval av den förestående

budgetgenomgången. Av praktiska skäl bör nettolönen härvid utom vad

gäller biträdespersonal avvägas efter gift tjänstemans behov.

För att den avsedda reallönenivån skall kunna upprätthållas genomgås

samtliga utlandslöner halvårsvis med hänsyn till växlingar i priser och kurser.

För varje fullt tal om 5 % kombinerad effekt av pris- och kursändringar,

sedan nettolönen fastställdes, sker i regel motsvarande justering uppåt

eller nedåt. Vid språngvisa förskjutningar av pris- eller kursnivån, t. ex.

vid devalvering, kan justering ske även under löpande kalenderhalvår.

Vid justering måste beaktas att en utlandstjänstemans lön i regel ej förbrukas

uteslutande i verksamhetslandet. I allmänhet förekommer dessutom

utgifter såväl i Sverige (t. ex. för kläder och semester) som i tredje land.

Fördelningen av utgifterna inom och utom verksamhetslandet varierar naturligen

beroende på marknads- och prisförhållanden. Lönenämndens erfarenheter

har emellertid medgivit en viss schablonisering på denna punkt.

Till grund för uppskattningen av prisändringarna i verksamhetslandet

ligger av statistiska centralbyrån halvårsvis verkställda beräkningar, vidare

vissa av Internationella arbetsbyrån i Geneve utförda specialundersökningar

samt uppgifter från andra länders utrikesministerier ävensom övriga för

nämnden tillgängliga informationer. Prisrörelserna i Sverige uppskattas med

ledning av konsumentprisindex. Motsvarande anordningar för vidmakthållande

av reallönenivån förekommer i främmande länder och i internationella

organisationer. Av lönenämnden konstaterade avvikelser gäller endast

enskildheter. Enligt lönenämndens mening är någon väsentlig ändring avnuvarande

principer för justering av utlandslönerna i förevarande hänseende

ej påkallad.

I sitt utlåtande 1960: 128 har statsutskottet — utan erinran från riksdagens

sida — uttalat, att viss vägledning i fråga om levnadskostnaderna i

olika länder torde kunna hämtas bl. a. ur förefintlig, centralt sammanställd

internationell statistik. Lönenämnden har uppmärksammat detta spörsmål

och vid undersökningen i denna del biträtts av expertis från statistiska centralbyrån.

Enligt undersökningen bör det vara möjligt att vid lönesättningen

för ett stort antal länder utnyttja av FN och vissa utländska nationella statistiska

organ framräknat material.

Av det f. n. tillämpade systemet för avvägningen av utlandslönerna följer,

att generella höjningar av löneplanslönerna i Sverige inte automatiskt kommer

utlandstjänstemännen till godo, utan tar sig uttryck i en sänkning av

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1963

prisutjämningstilläggen (motsvarande). Reduktionen motsvarar lönehöjningen

med avdrag för därpå belöpande skatt. Däremot kommer löneklassuppflyttnmg

och lönegradsuppflyttning inom reglerad befordringsgång eller

till följd av befordran samt vikariatsersättning tjänstemannen till godo. Vid

överläggningar med företrädare för lönenämnden under löneöversynens

gång har personalorganisationerna yrkat att ändrat generellt tillägg på lönen

liksom varje ändring i tjänsteförteckningen eller på löneplanen skall

sia igenom. Enligt lönenämndens mening är kravet på att generella hemmalönehöjningar

skall slå igenom i utlandslönerna i princip oförenligt med

ett system med behovsprövade löner, vilka dessutom enligt särskilda regler

hålles värdebeständiga. Medan hemmatjänstemannens reallönenivå inte är

garanterad, hålles utlandstjänstemannens nettolön värdebeständig både till

den del den belöper på konsumtion i verksamhetslandet och till den del den

förbrukas i Sverige eller tredje land.

Lönenämnden förordar emellertid efter överläggningar med personalorganisationerna,

att deras önskemål i förevarande hänseende tillmötesgås

på så sätt, att — bortsett från löneklassuppflyttning och lönegradsuppflyftning

inom reglerad befordringsgång eller till följd av befordran,

vilka ändringar i hemmalöneelementet liksom f. n. bör komma utlandstjänstemannen

till godo — viss del av de generella lönehöjningarna får

slå igenom i utlandslönerna, liksom fallet är exempelvis i Danmark och

Storbritannien. Detta bör ske vid schablontilläggets avvägning. Å andra

sidan bör under sådana förhållanden den del av utlandslönen, som ändras

vid generella hemmalönehöjningar, givetvis ej justeras med anledning

av prisrörelser, som avspeglar sig i det svenska konsumentprisindex.

Bortsett från de i det föregående nämnda justeringarna omprövas själva

lönenivåns höjd på en viss stationeringsort eller vid en viss befattning utomlands

f. n. på initiativ av lönenämnden eller tjänstemannen, ej sällan med

anledning av att en befattning byter innehavare.

Såsom tidigare berörts bör enligt nämnden tiden nu vara mogen för ett

system med normallöner, fastställda med hänsyn till de med vederbörande

befattning förenade arbetsuppgifterna, lokala förhållanden m. m. För ett

sådant system med normallöner har jämväl personalorganisationerna uttalat

sig. Lönenämnden anser, att normallönesystemet bör kombineras med

»rullande omprövning» av den reala lönenivån på en viss stationeringsort,

förslagsvis i princip en gång vart femte år under medverkan av inspektören.

Barnbidrag m. m. Enligt bestämmelser i Saar utgår till tjänsteman inom

utrikesrepresentationen barnbidrag, därest tjänstemannen på grund av försörjningsplikt

underhåller barn under 19 års ålder, med 1 000 kr. för ett

och 750 kr. för varje ytterligare barn under 10 års ålder samt med 3 000 kr.

för varje barn, som fyllt 10 år, allt för år räknat.

Barnbidragen för barn under 10 år har förstärkts med anlitande av de

till prisutjämningstillägg (motsvarande) anvisade medlen. Efter prövning

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1963

i varje särskilt fall kan härutöver för sådant barn utgå bidrag i form av

prisutjämningstillägg (motsvarande) med cirka 2/3 av den årliga skolkostnaden.

Barnbidraget för barn som fyllt 10 år må av Kungl. Maj:t förhöjas,

om barnet erhåller utbildning vid undervisningsanstalt i Sverige eller eljest

särskilda omständigheter det föranleder. Med stöd av detta bemyndigande

har Kungl. Maj :t bl. a. föreskrivit, att barnbidrag vid genomgång av svensk

internatskola må utgå med högre belopp än 3 000 kr. Vidare må bidraget

höjas med belopp motsvarande högst biljettkostnaden i billigaste klass på

flygplan vid följande barnresor, nämligen a) till Sverige för påbörjande av

skolgång, b) till tjänstemannens stationeringsort en gång årligen för besök

hos föräldrarna med avdrag för 1 000 kr. samt c) vid utresa till föräldrarna

efter avslutad skolgång i Sverige med avdrag för 550 kr. Vissa begränsningar

gäller under år, då tjänstemannen själv besöker Sverige.

Barnbidragen innefattar sålunda f. n. i praktiken tre element, nämligen

dels bidrag till barns levnadskostnader i egentlig mening (i det följande benämnda

barnbidrag), dels utbildningsbidrag, dels ock resebidrag. Lönenämnden

har behandlat dessa element vart för sig.

Barnbidragen uppbäres av grundtanken att de skall bereda utlandstjänstemännen

samma möjligheter som tjänstemän i hemlandet att ge sina barn

svensk uppfostran. Syftet är alltså att barnbidragen skall utgöra kompensation

för merkostnader till följd av utlandstjänstgöringen, vilka tjänsteman

får vidkännas för sina barn.

Tanken bakom denna jämförelse med hemmatjänstemännen är enligt lönenämndens

mening i och för sig riktig. Men den måste, anser nämnden,

med hänsyn till nuvarande metod för lönesättningen i fråga om utomlands

stationerade tjänstemän vid utrikesförvaltningen kompletteras i ett viktigt

hänseende. En utlandstjänstemans lön är, såsom nyss nämnts, rörlig och föremål

för kontinuerlig omprövning från värdebeständighetssynpunkt till den

del lönen belöper på man och hustru men ej till den del den avser barn. En

följd härav är att den avsedda standarden i regel ej kunnat upprätthållas

blond utlandspersonalens barnfamiljer.

Lönenämnden anser, att en omprövning av nuvarande barnbidragssystem

är ofrånkomlig. Utgångspunkten bör därvid vara, att barnbidragen skall ej

blott utgöra kompensation för merkostnader för barn till följd av utlandstjänstgöringen,

utan även medge vidmakthållande av avsedd standard för

en barnfamilj på en viss utländsk ort vid jämförelse med gift tjänsteman

utan barn på samma ort. Vid prövningen av denna fråga, nämligen hur stort

penningtillskott ett par barnlösa makar behöver för att vid tillkomsten av

ett barn kunna leva på avsedd levnadsnivå, har lönenämnden biträtts av

förutnämnda expertis från statistiska centralbyrån. Resultatet av denna expcrlundersökning

och vad i övrigt förekommit vid lönenämndens överväganden

har föranlett nämnden att föreslå, att utlandstjänstemännens kostnader

för barn, som vistas hos föräldrarna utomlands, beaktas genom ett i

llihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 57

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1963

totallönen ingående barnbidrag, utgörande en procentuell del av utlandslånen

eller del därav. Härigenom kommer även den på barnkostnaderna belöpande

delen av lönen att bli föremål för justering med hänsyn till växlingar

i priser och/eller kurser.

Vad angår kostnaderna för barn som vistas i Sverige saknas enligt lönenämndens

mening anledning att frångå nuvarande system med visst i kronor

bestämt barnbidrag för varje barn. För att ej bidragets avsedda realvärde

skall urholkas bör detta kronbidrag hållas värdebeständigt enligt särskilda

regler. Härvid bör utvecklingen av det svenska konsumentprisindex läggas

till grund för bedömningen.

Enär de skäl, som motiverar de särskilda barnbidragen till utlandstjänstemän,

gör sig gällande med lika styrka oavsett befattningshavarens tjänstegrad,

anser lönenämnden, att barnbidragen bör beräknas efter samma grunder

för alla berörda tjänstemän. Vad angår barn som vistas hos föräldrarna

utomlands synes det därför vara lämpligt att -—- på sätt sker i t. ex. Storbritanniens

utrikesförvaltning — fixera barnbidragets (procentbidragets)

storlek på den utländska stationeringsorten med utgångspunkt från lönen

vid en viss bestämd befattning (riktnivå). Valet av riktnivå måste dock enligt

lönenämndens mening anstå till budgetgenomgången under nästa etapp

av löneöversynen. Avvägningen av barnbidragen bör ske med beaktande av

att allmänt barnbidrag utgår till utomlands stationerad tjänsteman vid utrikesförvaltningen.

Vad angår barnbidragens ev. variation med barnens ålder

inom ramen för den övre åldersgränsen, 19 år, har nämnden funnit övervägande

skäl tala för att barnbidrag till utlandstjänsteman både för ute-barn

(procentbidrag) och Sverige-barn (kronbidrag) bör vara oberoende av det

bidragsberättigade barnets ålder. Frågan huruvida barnbidragets storlek bör

variera med antalet barn lämnas tills vidare öppen.

Vad därefter angår kostnaderna för barnens utbildning framhåller lönenämnden,

att dessa kostnader ofta är av en helt annan storlek för utomlands

stationerade tjänstemän än för hemmatjänstemän. Vidare är utbildningsmöjligheterna

mera begränsade. Med hänsyn härtill har lönenämnden funnit

ett mera rörligt system för beaktande av utlandstjänstemännens kostnader

för barnens utbildning än det nuvarande av behovet påkallat. Ingen tvekan

torde visserligen enligt nämnden råda därom, att barn till utlandstjänstemän

i första hand bör beredas möjlighet till svensk fostran i detta ords

innebörd enligt 1962 års riksdagsbeslut om reformering av den obligatoriska

skolan. Så länge utlandstjänstemännens möjlighet att för sina barn välja

svensk utbildningsanstalt är så begränsad som f. n., bör dock så långt

möjligt de ekonomiska hindren mot att i annan ordning sörja för barnens

utbildningsbehov undanröjas.

Lönenämnden anser därför, att utlandstjänstemännens kostnader för barnens

utbildning — liksom praktiskt taget genomgående gäller enligt främmande

länders och internationella organisationers lönesystem — bör beak
-

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1963

107

tas genom särskilda utbildningsbidrag, beräknade på grundval av faktiska

och vid prövning godkända utbildningskostnader. Vid prövningen, som bör

ankomma på Kungl. Maj :t, bör hänsyn bl. a. tagas till möjligheterna att efter

genomgång av visst utbildningsstadium utomlands vinna inträde i svensk

läroanstalt.

Inom nu angiven ram bör enligt nämnden utlandstjänsteman ha frihet att

välja utbildningsform för sina barn enligt följande alternativ: a) ^bildningsanstalt

i Sverige, b) utbildningsanstalt på stationeringsorten samt c)

svensk brevskoleundervisning. Med hänsyn till de skiftande förhållandena

bör emellertid Kungl. Maj :t äga medgiva utbildningsbidrag även i andra fall,

då särskilda skäl talar härför. I första hand bör, i den mån så är möjligt,

svensk utbildningsanstalt inom eller utom Sverige anlitas. Jämväl yrkesutbildningsanstalt

kan givetvis ifrågakomma. Utbildningsbidrag bör ej utgå

för barns bevistande av kindergarten eller liknande förskola.

Gemensamt för utbildningsbidrag vid utbildning på tjänstemannens stationeringsort,

vid brevskolestudier eller eljest utom Sverige bör enligt nämnden

gälla, att bidraget — tillsammans med på motsvarande tid belöpande

barnbidrag — i intet fall må överstiga det belopp, som utgår för barn i svensk

internatskola med statsbidrag från åttonde huvudtitelns anslag i 1963 års

statsverksproposition Privatskolor: Bidrag till vissa privatskolor (det s. k.,

större statsbidraget). Avvägningen av utbildningsbidragen bör ske med beaktande

av de statliga allmänna och särskilda studiebidragen.

Nuvarande utbildningsbidrag (förhöjt barnbidrag) till utlandstjänsteman

kan enligt bestämmelser i Saar utgå dels redan viss tid före förflyttning till

utrikes ort, dels viss tid efter återflyttning till Sverige. Däremot upphör bidraget

ovillkorligen, när barnet fyller 19 år. Vad denna åldersgräns beträffar

har lönenämnden, när det gäller barnbidrag, ej funnit anledning föreslå

någon ändring, även om vissa skäl talar härför. Det kan dock uppenbarligen

vara förenat med stora olägenheter att ta barn ur pågående utbildning

vid viss utbildningsanstalt under löpande skolår. Utbildningsbidrag bör enligt

nämnden därför efter prövning i varje särskilt fall, liksom gäller enligt

flera utländska lönesystem, kunna utgå till och med utgången av det läsår,

under vilket barnet uppnår maximiåldern.

Vad angår utlandstjänstemans kostnader för barns resor konstaterar lönenämnden,

att de i det föregående angivna, på tjänstemannen belöpande

utgiftsbeloppen för vissa barnresor kan bli mycket betungande, om antalet

barn i familjen är flera. Nämnden finner det vara rimligt, att föräldrarna erhåller

möjlighet att, oavsett stationeringsortens belägenhet, sammanträffa

med sina barn i vart fall en gång årligen utan alltför slöra ekonomiska uppoffringar

samt att staten liksom f. n. bidrar härtill. Lönenämnden anser, att

nuvarande möjlighet till förhöjning av barnbidrag vid vissa resor bör utbytas

mot särskilda barnresebidrag. För dessa bidrag föreslås riktlinjer, som i

huvudsak överensstämmer med vad f. n. gäller, dock att de på tjänstemannen

belöpande »karensbeloppcn» föreslås skola avskaffas.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1963

Barnresebidrag bör enligt nämnden ej utgå under år då tjänstemannen

medgivits bidrag för resa till Sverige för semester, ej heller då särskilda skäl

eljest talar däremot (t. ex. då resekostnaden står i uppenbart missförhållande

till besökets varaktighet).

Bidrag till hemresa för semester. Enligt 33 § B 1 Saar kan tjänsteman

vid utrikesförvaltningen med stationering utom Europa på därom gjord

framställning av Kungl. Maj:t beviljas bidrag för resa till Sverige under semester

högst en gång vart tredje år eller, när särskilda skäl talar därför och

fråga är om tjänsteman med stationering i land med särskilt hälsovådligt

klimat, högst en gång varannat år. Bidrag må ej beviljas med högre belopp

än som motsvarar kostnaden för biljetter till Stockholm och åter till stationeringsorten

för tjänstemannen och hans hustru ävensom barn under 19 års

ålder. Kungl. Maj:t äger föreskriva de särskilda villkor för åtnjutande av resebidrag,

som må finnas lämpliga.

Enligt av utrikesministern, efter medicinalstyrelsens hörande träffade

beslut gäller f. n. att 23 utländska tjänstgöringsorter anses ha sådant särskilt

hälsovådligt klimat, att tjänsteman enligt 33 § B 1 Saar må beviljas

bidrag för resa till Sverige under semester högst en gång varannat år. Enligt

Kungl. Maj :ts beslut den 13 februari 1959 må hemresebidrag utgå med

belopp högst motsvarande kostnaden för resa med flyg i turistklass till

Stockholm och åter till stationeringsorten.

Lönenämnden erinrar om att den svenska utrikesrepresentationen under

de femtio år, varunder bestämmelser om hemresebidrag funnits, utbyggts

i avsevärd grad såväl i vad avser antalet utlandsmyndigheter som antalet

utom riket stationerade tjänstemän. Därtill har under de senaste åren upprättandet

av beskickningar i nya självständiga stater medfört, att stationeringsorterna

med milj obetingade påfrestningar för där placerade tjänstemän

redan svarar för en inte oväsentlig andel av det totala antalet orter

med lönad svensk utlandsrepresentation, en andel som kan förväntas komma

att öka ytterligare.

Av en redogörelse för vissa utländska lönesystem framgår att anordningen

med bidrag för resa till hemlandet under semester i första hand tillkommit

för att sätta tjänstemännen i tillfälle att vidmakthålla och befästa kontakten

med hemlandet. Vikten härav har, framhåller nämnden, ofta understrukits

även i Sverige. I princip är detta statens intresse relevant oavsett

den utländska stationeringsortens belägenhet och befattningshavarens grad,

även om det har olika styrka i fråga om tjänstemän av skilda kategorier.

I vissa främmande länders utrikesförvaltningar, t. ex. Nederländernas och

Storbritanniens, samt i internationella organisationer med högkvarter i

Europa utgår sålunda resebidrag, vare sig stationeringsorten respektive

hemlandet ligger inom Europa eller ej.

Anordningen med hemresebidrag utgör vidare enligt lönenämnden ett

led bland flera i strävandena att förebygga ohälsa bland tjänstemännen och

att mildra de milj obetingade påfrestningar — fysiska och/eller psykiska —

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 7963

109

som är förenade med stationering i vissa länder. Från denna synpunkt måste

anordningen tillmätas allt större vikt. Nämnden erinrar i sammanhanget

om att Kungl. Maj :t, med stöd av riksdagens beslut (prop. 1962: 169), den

6 september 1962 bemyndigat chefen för utrikesdepartementet att medgiva

tjänsteman vid utrikesförvaltningen jämte dennes familj att undergå

kostnadsfri läkarundersökning för hälsokontroll i anslutning till stationering

i land med hälsovådligt klimat, ökade möjligheter till betalda resor

för semester i hemlandet torde vidare kunna tjäna såsom en inte oväsentlig

allmänt rekryteringsfrämjande faktor.

Vad slutligen angår bidragsbestämmelsernas funktion såsom underlag

för prövningen av vissa element i tjänstemännens utlandslöner, erinrar lönenämnden

om att avvägningen av dessa sker på grundval av tjänstemannabudgeter,

avseende bl. a. lönebehovet för bestridande av semesterkostnader

och barnkostnader. Lönenämnden anser det för en tillfredsställande avvägning

av dessa poster vara av vikt, att denna kan baseras därpå, att tjänstemannen

och hans familj har ekonomiska möjligheter att regelbundet och

relativt ofta tillbringa semestern i Sverige.

Lönenämnden föreslår, att tjänsteman vid utrikesförvaltningen med stationering

utom riket på därom gjord framställning skall kunna av chefen

för utrikesdepartementet beviljas bidrag för sin och sin familjs resa till

Sverige för semester högst en gång vartannat år, eller, när fråga är om stationering

i land med särskilt hälsovådligt klimat eller när synnerliga skäl

eljest talar därför, högst en gång om året. Bidrag bör ej beviljas med högre

belopp än som motsvarar den faktiska kostnaden för resa till Stockholm

och åter till stationeringsorten för tjänstemannen och hans hustru ävensom

barn, för vilka barnbidrag utgår eller kunnat utgå.

Enligt gällande bestämmelser utgår vid flyttning utom riket resekostnadsersättning

även för en tjänare, bl. a. om tjänstemannen medför barn under

12 års ålder. Däremot kan bidrag ej utgå för tjänares resa till Sverige under

semester. Den möjligheten bör enligt nämnden dock ej uteslutas, att frågan

om bidrag även till tjänares resa till Sverige under semester kan komma

att aktualiseras på vissa stationeringsorter. I sådant fall bör undantagsvis

möjlighet föreligga att erhålla hemresebidrag för en tjänare.

Vad färdsättet angår anser lönenämnden i princip, att för stationeringsort,

belägen på högst omkring 2 000 km och 36 timmars avstånd från Stockholm

vid resa med järnväg eller båt, beräkningen av bidraget bör baseras

på kostnaden för färd med tåg respektive båt i för tjänstemannen gällande

reseklass (dock ej single sovkupé eller enskild hytt). För annan stationeringsort

bör vid bidragsberäkningen beaktas högst kostnaden för resa med

flyg i billigaste klass. Vid resa med egen bil bör enligt lönenämndens mening

bidraget utgå med schablonmässigt beräknad kilometerersättning —

efter en taxa då endast en bidragsberättigad och efter en annan då två eller

flera bidragsberättigade färdas med bilen.

Lönenämnden har förutsatt, att semester liksom nu såvitt möjligt uttages

i samband med tjänsteresa till eller förflyttningsresa till eller via Sverige.

Såsom framhållits i det föregående bör barnresebidrag enligt nämnden ej ut
-

s. 110 Kontrollera mot PDF

110

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

gå för år, varunder tjänstemannen medgivits bidrag för resa till Sverige under

semester. Principen bör med andra ord vara, att bidrag för resa till Sverige

under semester och bidrag för barns resa för besök hos föräldrarna utomlands

inte skall utgå för ett och samma år.

De föreslagna riktlinjerna för systemet för avvägningen av utlandslönerna

samt för rätt till barnbidrag, utbildningsbidrag och barnresebidrag bör enligt

lönenämnden tillämpas även på vissa specialattachéer m. fl., nämligen

försvarsattachéer och biträdande försvarsattachéer, socialattachéer, Sveriges

representant vid skandinaviska luftfartssekretariatet i Montreal, lantbruksrepresentanter,

statens fiskexportrepresentant, handelssekreterare

samt den tjänsteman med handelssekreteraruppgifter, som är stationerad

vid generalkonsulatet i Berlin. Även de föreslagna grunderna för medgivande

av bidrag till hemresa för semester bör enligt nämnden tillämpas på försvarsattachéer

och biträdande försvarsattachéer. Däremot kan frågan om

motsvarande tillämpning av dessa grunder på övriga nyss nämnda specialattachéer

m. fl. enligt nämnden ej avgöras utan en närmare undersökning.

En sådan faller utanför nämndens uppdrag.

Yttranden

I utlåtande över lönenämndens promemoria om avlöningssystemet finner

riksrevisionsverket det angeläget understryka, att den här ifrågavarande

löneöversynen berör personalkategorier, vilka i flera hänseenden beträffande

tjänsteförhållandena — bl. a. stationering under förhållandevis långa perioder

på olika orter i utlandet — intar en särställning inom statsförvaltningen.

Detta har även kommit till uttryck i utformningen av de f. n. gällande

reglerna för dessa tjänstemäns avlöningsförhållanden. I sina huvuddrag

överensstämmer de framlagda principförslagen med dessa regler.

Enligt riksrevisionsverkets mening torde det erbjuda betydande svårigheter

att konstruera andra avlöningsnormer för de av utredningen omfattade

tjänstemännen, t. ex. en särskild löneplan, helt obunden av henunalönerna.

Mot bakgrunden härav och under förutsättning att utlandslönerna

även i fortsättningen blir föremål för kontinuerlig uppmärksamhet från

löneprövande organs sida, anser sig ämbetsverket kunna godta nämndens

förslag i fråga om systemet för avvägningen av de materiella löneförmånerna.

Statstjänstemännens huvudorganisationer har vid överläggningar med

företrädare för lönenämnden förklarat sig biträda lönenämndens förslag.

Utlandstj änstemännens re presentationskostnader

Såsom framhållits i det föregående har lönenämnden undersökt möjligheterna

att efter utbrytning av vissa element ur lönerna uppnå en tillfredsställande

löneawägning. Ett av nämndens förslag till sådan utbrytning avser

lönemedel för representation.

s. 111 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1963

111

Lönenämnden

Nämnden framhåller inledningsvis, att det självklart är av vikt att vårt

lands representanter utomlands — varmed här förstås diplomatisk och

konsulär personal samt pressattachéer — skaffar sig de personliga kontakter,

som främjar fullgörandet av arbetsuppgifterna eller eljest bedömes

vara av värde för svenska intressen. Representation, utövad av utlandsrepresentanterna

i detta syfte, får därför betraktas såsom nödvändig. Sedan

gammalt har detta gällt sändebuden. Genom att staten tillhandahåller fria

bostäder jämte av statsverket bekostad möblering och andra inventarier

för representationsändamål får sändebuden anses ha ej blott möjlighet

utan även skyldighet att representera. Den särskilt efter andra världskriget

inom allt fler områden och på alla plan ständigt ökande mellanfolkliga samlevnaden

har medfört, att kretsen av utlandstjänstemän, som för arbetsuppgifternas

behöriga fullgörande måste utöva representation, numera avsevärt

vidgats. Det är en given förutsättning att representation skall utövas under

iakttagande av det tjänsteansvar, som åvilar varje utlandst jänstemän.

Enär representation således är en av tjänsten betingad verksamhet, måste

enligt lönenämndens mening bidrag till kostnaderna härför lämnas. Att

så sker står i överensstämmelse med principerna om rekrytering till utrikesförvaltningen

på grund av individuella meriter utan hänsyn till privalekonomiska

förhållanden. Bidragsmedel till representation bör avvägas,

med hänsyn till befattningen oavsett innehavaren. Representation bör enligt

nämnden såvitt möjligt utövas i hemmet, vilket även torde bidra till att

nedbringa kostnaderna.

Såsom förut antytts inräknas vid nuvarande lönesystem för representation

avsedda medel direkt i den av vederbörande tjänsteman disponerade

lönesumman utan någon ändamålsbestämning. Tjänstemannen känner följaktligen

i regel ej till, hur stort representationsbidrag han disponerar eller

med andra ord vilken representationsskyldighet han avses ha. I totallönerna

för berörda utlandst jänstemän ingående medel, avsedda för representation,

torde för budgetåret 1961/62 kunna uppskattas till storleksordningen 2,5

miljoner kr. Den övervägande delen härav belöper på chefer för beskickningar,

permanenta delegationer (representationer) och konsulat. Då det

enligt lönenämndens mening ej är tillfredsställande att på sätt nu sker

medel för utgifter av omkostnadsnatur inräknas i lönen, bör representationsmedlen

särskiljas och tjänstemännen meddelas inom vilken ekonomisk

ram representationen bör utövas. Då det vidare är ett intresse att utvecklingen

av representationskostnaderna i stort närmare kan följas, bör

enligt lönenämnden medel för representation utgå i form av särskilda bidrag

redovisade från ett särskilt för ändamålet anvisat anslag. Motsvarande

anordning förekommer i t. ex. Amerikas Förenta Stater, Canada, Norge såvitt

gäller stationschefer samt Förbundsrepubliken Tyskland.

Till kostnader för normal representation, vilka beaktas vid avvägningen

av representationsposten i lönen, hänföres f. n. i första hand utgifter lör den

gästfrihet, som tjänstemannen anses böra utöva, d. v. s. för livsmedel,

s. 112 Kontrollera mot PDF

112 Kungl. Maj.ts proposition nr 7ö år 1963

drycker och tobaksvaror, samt vissa andra kostnader, såsom för extra tjänarhjälp,

tillfälliga dekorationer, dricks, gåvor och välgörenhet. De s. k. indirekta

kostnaderna till följd av representation, t. ex. för fasta tjänare, kläder,

resor på tjänstgöringsorten m. m., beaktas däremot vid prövningen av

ifrågavarande poster i tjänstemannens budget. Beträffande bostadskostnaderna

har riksdagen tidigare fattat beslut om särskild reglering. Lönenämnden

anser, att nu angivna grunder för avgränsningen av representationskostnaderna

bör tillämpas även i fortsättningen. En fullständig uppräkning

av de utgifter, som avses skola bestridas med representationsbidrag, kan enligt

lönenämnden ej gärna ifrågakomma med hänsyn till de skiftande förhållanden,

varunder utlandsrepresentanterna arbetar. Utöver vad i det föregående

nämnts kan därför till kostnader för normal representation hänföras

ytterligare direkta, jämförliga utgifter. Frågan om kostnaderna för tillfällig

representation behandlas i det följande.

En närmare precisering av den personal, som bör erhålla representationsbidrag,

är enligt lönenämnden nödvändig. Ännu vid tidpunkten för

1939 års lönereglering ansågs de representativa uppgifterna för andra

tjänstemän än sändebud träda i bakgrunden. Utvecklingen efter andra

världskriget har emellertid lett till att avsevärt flera utlandstjänstemän än

tidigare för arbetsuppgifternas behöriga fullgörande numera måste utöva

representation. Orsakerna härtill är enligt lönenämnden att söka bl. a. i

den betydande ansvällningen av utrikesrepresentationens arbetsuppgifter,

t. ex. på handelns, upplysningsverksamhetens, presstjänstens och den konsulära

verksamhetens områden, ökningen av antalet främmande representationer

på stationeringsorterna utomlands samt ej minst det vidgade samarbetet

på det internationella planet. Den inträdda förändringen, som bör

ses mot bakgrunden av att Sveriges utlandsrepresentationer ofta har förhållandevis

fåtalig personal, gör det nödvändigt att även underordnade

tjänstemän tillerkännes representationsbidrag.

Efter övervägande av olika på frågan inverkande omständigheter och

med beaktande av vad som på detta område tillämpas inom vissa andra

länders lönesystem, t. ex. i Canada, Danmark, Storbritannien, Förbundsrepubliken

Tyskland och Österrike, har lönenämnden föreslagit följande. Representationsbidrag

bör normalt utgå till chef för beskickning, permanent

delegation (representation) och konsulat samt t. f. chargé d’affaires på ort,

där ordinarie beskickningschef inte är stadigvarande placerad (stationschefer),

permanent närmaste man till stationschef, pressattaché, vidare till

tjänsteman med speciella uppgifter (t. ex. inom handelns, upplysningsverksamhetens

eller presstjänstens områden, föreståndare för sjöfartskansli,

kanslist med företrädesvis kommersiella uppgifter eller som är ende

lönade tjänsteman vid olönat konsulat) samt annan diplomatisk eller

konsulär tjänsteman utanför kanslistkarriären.

Vid avvägningen av representationsbidragens storlek måste enligt lönenämnden

hänsyn tagas till vad som i representationshänseende är brukligt

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

på de olika tjänstgöringsorteima, tjänstemannens grad och ställning i den

lokala organisationen, verksamhetens intensitet och inriktning vid respektive

utlandsmyndighet m. m. Givetvis måste även de skatte- och tullättnader

beaktas, som följer med utlandstjänstgöringen. Lönenämnden anser

närmast, att anledning ej föreligger att differentiera representationsbidragen

med hänsyn till civilstånd.

Det möter enligt lönenämnden inte obetydliga svårigheter att förena önskemålet

om ett fastare lönesystem än f. n. med ofrånkomliga hänsyn till de

synnerligen skiftande förhållandena på stationeringsorterna. Efter övervägande

av olika sätt att fastställa representationsbidragens storlek förordar

lönenämnden att representationsbidragen till stationschefer, tjänstemän i

rådsgraden samt pressattachéer prövas särskilt. Motsvarande prövning sker,

där tjänsteman har ställning såsom permanent andre man till stationschef

eller har särskilda uppgifter, t. ex. inom handelns område. I övrigt bör på

stationeringsorten fastställas ett bidrag för yngre förste sekreterare/förste

vicekonsuler (= riktnivå), till vilka bör hänföras tjänstemän under förslagsvis

de tre första åren av den tid, varunder vederbörande tillhör förste sekreterargraden.

Bidrag till äldre förste sekreterare och till sekreterare bör efter

schablonmässiga grunder anpassas till detta. Till attachéer bör — bl. a. från

utbildningssynpunkt — generellt utgå ett mindre bidrag med möjlighet för

Kungl. Maj :t att efter förslag av lönenämnden förhöja bidraget, därest arbetsuppgifternas

inriktning eller andra särskilda skäl motiverar detta. Frågan

om representationsbidrag till kanslistpersonal bör prövas från fall till

fall.

Det bör ankomma på Kungl. Maj :t att fastställa representationsbidragen

efter förslag av utrikesförvaltningens lönenämnd. Bidragen bör fastställas

för längre tidsperiod — tre till fem år — dock med möjlighet till omprövning,

då särskilda skäl därtill föranleder. Härmed har lönenämnden ej tagit

slutlig ställning till frågan om bidragens eventuella värdebeständighet med

hänsyn till pris- och kursutvecklingen. I frågor om fastställande av representationsbidrag

skall stationschef avge utlåtande såvitt gäller underställd

personal.

Enligt lönenämndens mening bör någon redovisningsskyldighet för representationsbidrag

ej åläggas utlandstjänstemännen. Däremot anser lönenämnden,

att det för att möjliggöra bättre överblick över representationskostnadernas

utveckling i stort samt ett tillförlitligare underlag än nu för

avvägning av representationsbidragen i de enskilda fallen skulle vara till

fördel från både statens och tjänstemännens synpunkt, att varje tjänsteman,

som uppbär representationsbidrag, fortlöpande för eller låter föra

sådana anteckningar, att begränsade uppgifter om representationens huvudsakliga

syfte och inriktning, art och omfattning på framställning kan

tillhandahållas nämnden. Lönenämnden föreslår, att utlandstjänstemännen

ålägges skyldighet att föra här avsedda anteckningar samt att det hör ankomma

på stationschef alt övervaka efterlevnaden härav. För att för tjänstemännen

underlätta anteckningarnas förande bör utrikesdepartementet

s. 114 Kontrollera mot PDF

114 Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1963

tillhandahålla blankettformulär, vartill förslag framlagts av nämnden. Det

bör, där ej tjänstemannen använder uppgifterna som stöd för omprövning

av representationsbidrag, ankomma på lönenämnden att bedöma, i vad mån

uppgifterna eller sammandrag av dem skall insändas till nämnden. Lönenämnden

har förutsatt, att avvägningen av representationsbidragen liksom

löneförmånerna i övrigt i framtiden kommer att ske under medverkan av

inspektör.

Representationsbidrag bör under i övrigt stadgade förutsättningar utgå

enligt samma bestämmelser som jämlikt Saar f. n. gäller för ortstillägg,

d. v. s. från och med den dag tjänstemannen på grund av honom meddelat

förordnande börjar utöva den befattning, varmed förmånen är förenad, till

och med den dag han, i anslutning till förordnandets upphörande, upphör

att utöva befattningen. Lönenämnden anser, att ett lönesystem med separata

representationsbidrag bör kombineras med så långt möjligt generella bestämmelser

om dels avdrag vid frånvaro från verksamhetsområdet, dels

särskilt representationsbidrag vid vikariat såsom stationschef. I fall, som

ej lämpar sig för generell reglering, bör det liksom f. n. ankomma på Kungl.

Maj :t att meddela beslut. Lönenämnden avser att sedermera överväga

denna fråga.

Vad angår kostnader för tillfällig representation, d. v. s. oförutsedd

representation av sådan omfattning att kostnaderna måste anses väsentligen

rubba de beräkningar, på vilka tjänstemannens löneförmåner är grundade,

gäller f. n. att vissa dylika kostnader, t. ex. vid besök av medlemmar av

kungahuset eller andra personer i framskjuten ställning, vissa örlogs- och

andra militära besök etc. bestrides i särskild ordning. Fråga om bidrag

åt utlandstjänstemän för tillfällig representation prövas från fall till fall av

Kungl. Maj :t. Till grund för beslut om tillfälligt representationsbidrag ligger

såvitt möjligt verifikationer å merkostnaderna. Lönenämnden anser,

att särskilda medel till de utomlands stationerade tjänstemännen för tillfälliga

representationskostnader kan erfordras även efter ett genomförande

av nämndens förslag. I princip bör dock samma restriktivitet som hittills

iakttas vid beviljande av bidrag till tillfälliga representationskostnader.

Detta gäller särskilt stationscheferna, vilkas ordinarie representationsbidrag

i stället bör avvägas så, att de inom rimliga gränser skall kunna täcka även

oförutsedda sådana kostnader.

Omkring 20 beskickningschefer är f. n. ackrediterade i mer än ett land.

Några sändebud fungerar på sina stationeringsorter som därvarande diplomatiska

kårs doyen. För härav föranledda merkostnader bör enligt nämnden

särskilda representationsbidrag utgå.

Lönenämnden föreslår, att samtliga här avsedda kostnader för representation

bör utgå från ett särskilt obetecknat anslag för representation under

tredje huvudtiteln. Nämnden förutsätter, att vid ett genomförande av det

framlagda principförslaget — vilket bör kunna ske i huvudsak inom en

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1963

115

kostnadsram motsvarande vad som nu kan beräknas vara avsett för representationsändamål

— utgående prisutjämningstillägg samt enligt Saar

utgående förmåner skall anpassas med hänsyn till de nya representationsbidragen.

Enligt lönenämndens mening bör en reglering av representationskostnaderna

enligt förestående förslag ske efter genomgång av budgeter i

anslutning till nästa etapp av löneöversynen.

Det nya systemet bör enligt nämnden kunna tillämpas jämväl på utomlands

stationerade försvarsattachéer och biträdande försvarsattachéer, socialattachéer,

lantbruksrepresentanter, statens fiskeexportrepresentant och handelssekreterare.

Yttranden — Lönenämndens kommentar

Över lönenämndens förslag har, efter underhandsremiss från nämnden,

yttranden avgivits av ett fyrtiotal beskickningar, fyra delegationer, sju generalkonsulat

och ett konsulat. Vidare har statstjänstemännens huvudorganisationer

beretts tillfälle att ta del av förslagen. Slutligen har infordrat

utlåtande avgivits av riksrevisionsverket. Remissmyndigheterna och personalorganisationerna

har i allt väsentligt uttalat sig positivt beträffande lönenämndens

förslag.

I anslutning till lönenämndens allmänna synpunkter på representationen

inom utrikesförvaltningen framhåller sändebudet i Washington,

att såväl nämndens inledande allmänna synpunkter som det utarbetade

förslaget till lösning präglas av realism och förståelse för utrikestjänstens

krav samt anser det tillfredsställande att man sökt åstadkomma den önskade

regleringen av representationskostnaderna utan att den medför ett administrativt

invecklat och tyngande tillämpningsförfarande. Sändebuden i Bern

och Prag anser dock, att anvisningar bör lämnas om bl. a. representationens

lämpliga omfattning i det ena eller det andra landet, de tillfällen då officiell

representation från utlandsmyndighets sida bör förekomma samt hur

långt man bör sträcka sig i fråga om inbjudningar till svensk koloni, tjänstemän

m. fl.

Lönenämnden erinrar — med anledning av önskemålen om närmare anvisningar

beträffande representationens utövande — om att den förutsatt,

att avvägningen av representationsbidragen liksom förmånerna i övrigt i

framtiden kommer att ske under medverkan av inspektör.

Riksrevisionsverket biträder lönenämndens mening att medel för utgifter

av omkostnadsnatur ej bör inräknas i utlandstjänstemannens lön

och att han meddelas inom vilken ekonomisk ram representationen bör utövas.

Tillika tillstyrker ämbetsverket förslaget att medel för representation

skall utgå i form av bidrag från särskilt, för ändamålet anvisat

anslag.

Dclegationschefen i New York, t. f. chargé d’affaires i Bonn och generalkonsuln

i San Francisco föreslår till övervägande, att kostnaderna för

nationaldagsmottagningar ersättes separat, lämpligen enligt kostnadsräk
-

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1963

ning. Utgifterna härför är höga men lätta att identifiera. Någon allmängiltig

praxis beträffande sådana mottagningars anordnande torde emellertid

ej finnas, och på vissa håll eftersträvas att ej göra dessa årligen återkommande,

enär genom tillkomsten av nya länder antalet dylika mottagningar

på många platser vuxit så att deltagandet tar för mycket tid från andra

arbetsuppgifter.

Lönenämnden erinrar om att representationsbidragen enligt förslaget bör

prövas efter en konkret värdering av samtliga på frågan inverkande omständigheter.

Praxis på orten i fråga om nationaldagsfirande bör följaktligen

beaktas vid avvägningen av representationsbidragen.

Till kostnader för normal representation bör enligt flera

remissmyndigheters och personalorganisationernas mening även hänföras

avgifter för medlemskap i en eller flera klubbar på ort, där honorärt medlemskap

ej kan erhållas och där diplomatisk eller konsulär tjänsteman ej

gärna bör stå utanför. T. f. chargé d’affaires i Bonn, sändebudet i Rabat och

delegationschefen i Geneve (EFTA) erinrar om att annan tjänsteman än

stationschef för fullgörande av sin representationsskyldighet genomgående

får på egen bekostnad anskaffa matsals- och vissa andra möbler med tanke

på ett rimligt antal gäster, glas, porslin och matsilver, duktyg o. s. v. Hänsyn

till dessa kostnader jämte underhåll anses böra tagas vid prövningen

av budget- och bidragsfrågor.

Lönenämnden framhåller med anledning av uttalandena rörande klubbavgifter,

att dylika avgifter enligt nämndens förslag ej är att hänföra till

utgifter jämförliga med direkta kostnader för normal representation. Frågan

om sådana avgifter torde få beaktas i samband med fastställande av

lönen. I anslutning till uttalandena om kostnaderna för anskaffning av

möbler och vissa andra inventarier för representationsändamål åt annan

tjänsteman än stationschef erinrar lönenämnden om att Kungl. Maj :t den

13 april 1962 uppdragit åt särskild utredningsman att utreda frågan om

möblering m. m. av bostäder för utomlands stationerade diplomatiska och

konsulära tjänstemän m. fl.

Förslaget att inte differentiera representationsbidragen

med hänsyn till civilstånd tillstyrkes av sändebuden i

Athen, Bern, Köpenhamn och Rio de Janeiro samt delegationschefen i New

York, medan avvikande mening eller tveksamhet anmäles av övriga remissmyndigheter,

som uttalat sig i frågan. Några i sistnämnda grupp av remissmyndigheter

avser med sitt ställningstagande de s. k. indirekta representationskostnaderna,

t. ex. den gifte tjänstemannens merkostnader för hustruns

kläder och resor, vilka kostnader enligt nämndens förslag skall beaktas

under respektive post i budgeten. Även om spörsmålet i enlighet med lönenämndens

förslag begränsas till de direkta representationskostnaderna, avsedda

att täckas med de föreslagna bidragen, förordar vissa myndigheter,

bl. a. sändebuden i Djakarta, Teheran och Warszawa, delegationschefen i

Geneve (FN) samt generalkonsuln i San Francisco, att bidragen differentieras,

enär dels hustruns roll i representationen, t. ex. medlemskap i klub
-

s. 117 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1963

117

bar, föreningar och välgörenhetskommittéer, egen representation samt familjens

vidare umgängeskrets och därmed vidgade representationsplilcter,

medför ofrånkomliga merkostnader, dels hustruns arbetsinsats i annat fall

inte skulle bli kompenserad.

Lönenämnden framhåller i anslutning härtill, att det torde framgå redan

av vad lönenämnden anfört i sin promemoria, att de s. k. indirekta kostnaderna

till följd av representation, t. ex. för fasta tjänare, kläder, resor

m. m., avses skola beaktas vid prövningen av ifrågavarande poster i tjänstemannens

budget. Vad åter angår de direkta kostnaderna för representation

har lönenämnden i avvaktan på närmare erfarenheter inte ansett skäl föreligga

att frångå sitt förslag, vilket innebär, att representationsbidragen avväges

med hänsyn till gift befattningshavares behov och att samma representationsbidrag

tillämpas för gift och ogift.

Avvikande mening beträffande förslaget att tjänstemännen ålägges skyldighet

att föra anteckningar över utövad representation anmäles av

sändebuden i New Delhi och Peking samt delegationschefen i Paris, som

bl. a. av administrativa skäl förordar, att anteckningarna ej göres obligatoriska.

Under remissbehandlingen har sändebudet i New Delhi framhållit, att

representationsberedskapen i vissa länder, t. ex. Kina och Indien, på grund

av den osäkra tillgången på vissa förnödenheter, långa transporttider m. m.

nödvändiggör en relativt omfattande, ekonomiskt betungande lagerhållning.

I skrivelse till lönenämnden den 7 maj 1962 har vidare sändebudet i Addis

Abeba fäst uppmärksamheten på det faktum, att ett sändebud, ackrediterat

i flera länder, åsamkas likviditetssvårigheter för den erforderliga initialrepresentationen

i de sekundära ackrediteringsländerna och ifrågasatt

möjlighet för sådant sändebud att vid behov erhålla förskott för ett års representationsutgifter

i land, där han ej är bosatt. Lönenämnden anser, att

dessa och liknande spörsmål får upptas till prövning i samband med den

tekniska regleringen av representationsbidragen och lönesystemet i övrigt.

Regleringen av vissa kostnader för bilresor m. m.

Ersättning till de tjänstemän vid utrikesförvaltningen, som har sin tjänstgöring

förlagd utom riket, för kostnader för bilresor m. m. utgår i skilda

former. Sammanfattningsvis kan ersättning för utlandstjänstemans bilkostnader

utgå

a) såvitt gäller chefer för beskickningar, delegationer och lönade generalkonsulat

i form av bidrag för inköp av bil samt ersättning för hållande av

bil enligt Saar, varvid statsverket bestrider bl. a. kostnaden för garage, därest

sådant ej kostnadsfritt tillhandahålles tjänstemannen,

b) vid resa i tjänsten i form av kilometerersättning enligt utlandsresereglementet

(Urr) eller — vid förrättning inom stationeringsorten — enligt särskilda

föreskrifter och anvisningar för beskickningar och konsulat (SBK),

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1963

i sistnämnda fall dock ej till nyss nämnda chefer, vidare enligt kungörelsen

1957: 695 angående expeditionsavgifter vid beskickningar och konsulat

eller eljest från enskild person, som ansetts böra debiteras resekostnaden,

samt

c) i form av lön.

Lönenämnden har i en promemoria tagit upp följande frågor till särskild

behandling, nämligen om anskaffning av tjänstebilar (personbilar) till utlandsmyndigheterna,

om anställande på statsverkets bekostnad av viss

chaufförspersonal vid dessa, om utlandstjänstemans ersättning för s. k. åkning

i tjänsten inom stationeringsorten, om regleringen av utlandstjänstemännens

garagekostnader samt —- efter särskilt uppdrag —- om försvarsattachéernas

ersättning för bilresor. Förslagen anmäles i det följande.

Anskaffning av tjänstebilar till utlandsmyndigheter

Lönenämnden

Enligt 33 § B 2 a) Saar utgår såsom nyss nämnts till vissa chefstjänstemän

inom utrikesförvaltningen vid sidan av de ordinära avlöningsförmånerna

bidrag för inköp av bil och ersättning för hållande av bil (i det följande

sammanfattningsvis benämnda bilförmåner enligt Saar).

Bidrag för inköp av bil utgår med 10 000 kr., då tjänsteman vid utrikesförvaltningen

för första gången förordnas att med ställning som sändebud

eller generalkonsul tjänstgöra såsom chef för beskickning (permanent delegation)

respektive generalkonsulat. Ersättning för hållande av bil utgår om

tjänsteman innehar förordnande som nyss sagts och för tjänsteutövningen

använder sådant fordon. Ersättningen motsvarar för år summan av dels det

för diplomatisk personal på stationeringsorten gällande priset för 2 000 liter

bensin, dels kostnaden för försäkring av tjänstemannen tillhörig bil, omfattande

såväl ansvarighetsförsäkring som försäkring för skada på bilen, dels

kostnaden för hyra av garage, därest sådant ej kostnadsfritt tillhandahålles

tjänstemannen, dels ock 500 kr.

Enligt Kungl. Maj:ts kungörelse den 27 november 1953 (nr 667, ändr.

1960: 390) om ersättning för flyttningskostnad vid flyttning utom riket (utlandsflyttningskungörelsen)

äger den som förordnats att med ställning som

sändebud eller generalkonsul tjänstgöra såsom chef för beskickning (delegation)

respektive generalkonsulat åtnjuta ersättning för transport av bil

vid flyttning till eller från ort utom riket.

Bestämmelserna om bidrag för inköp av bil och om ersättning för hållande

av bil tillkom i samband med 1939 års lönereglering för diplomatiska och

konsulära tjänstemän. Genomgående torde enligt lönenämnden med hjälp

av dylikt bidrag förvärvas en bil, som anses lämplig bl. a. med hänsyn till

stationschefens representativa ställning och funktioner. Utvecklingen under

bestämmelsernas mer än 20-åriga giltighetstid har präglats av ett kraftigt

stigande behov av transportmedel. Särskilt under efterkrigstiden har därför

s. 119 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

119

i ökad utsträckning tjänstebilar, företrädesvis stationsvagnar, anskaffats till

utlandsmyndigheterna. I ett mindre antal fall har personbilar inköpts. Totala

antalet tjänstebilar är f. n. 63 fördelade på 54 utlandsmyndigheter.

Vissa nackdelar är enligt lönenämnden förenade med nuvarande Saarsystem.

För det första medför detta ofta, då utlandsmyndighetens representationsvagn

är privatägd, att en jämväl i representativa sammanhang lämplig

bil ej står till förfogande för vikarie under stationschefens semester eller

tjänstledighet. Detta förhållande vållar erfarenhetsmässigt praktiska problem

med hänsyn bl. a. till längden av stationschefernas år ssemester (60 dagar

med rätt i vissa fall till kumulering för flera år). Även då stationschefen

är i tjänst kan för övrigt annan befattningshavare, t. ex. specialattaché,

stundom ha behov av en mera representativ bil, beroende på tjänsteåtgärdens

art, förhållandena i verksamhetslandet m. m. För det andra når vid

stationschefens förflyttning hans bil stundom ej den nya stationeringsorten

förrän en å två månader efter tjänstetillträdet. Just under denna tid har han

emellertid ett påtagligt behov av transportmedel för uppvaktningar i ministerier,

besök hos främmande makters representanter etc. Transportproblemet

måste då lösas genom t. ex. förhyrning av bil och ev. chaufför eller på

annat sätt, vilket medför merkostnader. Även flyttningen av bilen drar ej

obetydliga kostnader. Under de tre budgetåren 1958/59—1960/61 utbetalades

i runt tal 2 300 kr. per bil i ersättning för transport.

Lönenämnden anser, att tiden nu är inne för ett återupptagande av 1938

års utlandslönesaklcunnigas tanke på anskaffning på statsverkets bekostnad

av tjänstebilar (representationsbilar) till utlandsmyndigheterna. Efter övergång

till en sådan anordning bör stationschefernas lönebehov i det hänseende,

varom nu är fråga, prövas efter samma grunder som gäller för övriga utlandstj

änstemän.

Efter övervägande av olika på frågan inverkande omständigheter föreslår

lönenämnden, att bestämmelserna i 33 § B 2 a) Saar om bidrag till

inköp av bil och om ersättning för hållande av bil ävensom i 4 § 3 mom.

utlandsflyttningskungörelsen om ersättning för transport av bil upphäves.

I stället bör statsverket överta ansvaret för inköp, underhåll och drift av

en tjänstebil (representationsbil), avsedd att företrädesvis nyttjas av stationschefen,

till varje lönad utlandsmyndighet, där stationschefen enligt

nuvarande bestämmelser skulle äga rätt till bilförmåner eller där behov av

sådan bil eljest prövas föreligga.

Med hänsyn till den representativa ställning som chef för utlandsmyndighet

intar i verksamhetslandet bör den här avsedda tjänstebilen enligt nämnden

få begagnas av honom i friare former än som är vanligt i fråga om

tjänstebilar. Bilen bör sålunda fritt få disponeras av stationschefen för

hans och hans hustrus resor i tjänsten. I likhet med vad fallet är inom

vissa andra länders utrikesförvaltningar bör därvid stationschefens egna

resor inom stationeringsorten presumeras vara betingade av tjänsteskäl.

Med anledning av vad som framkommit under remissbehandlingen föreslår

nämnden, att motsvarande skall gälla även stationschefens resor utom sta
-

s. 120 Kontrollera mot PDF

120 Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

tioneringsorten, där resan ej är av uppenbart privat natur. Att ange var

den fria dispositionsrätten upphör skulle i och för sig vara önskvärt bl. a.

med hänsyn till de rättsliga och ekonomiska konsekvenserna i händelse

av person- eller sakskada i följd av trafik med bilen, men möter stora svårigheter.

Med hänsyn till syftet med reformen är det dock enligt nämnden

självklart, att stationschefen ej bör äga disponera bilen under semester

eller tjänstledighet. Då stationschefs liksom övriga tjänstemäns kostnader

för i särskild ordning ej ersatta resor, inklusive kostnader för egen bil, avses

skola beaktas vid löneawägningen, bör till privatresor hänföras — förutom

semesterresor för vilka kostnaderna beaktas vid prövningen av semesterposten

i budgeten — exempelvis färd med barn till och från skola,

veckosluts- eller rekreationsresa samt resa företagen utan anknytning till

tjänsten av någon stationschefens familjemedlem. Efter stationschefens bestämmande

bör tjänstebilen få användas även av utlandsmyndighetens övriga

befattningshavare, specialattachéer inbegripna, för åkning i tjänsten.

1 stationschefens frånvaro bör bestämmanderätten utövas av dennes närmaste

man.

Vid valet av biltyp för ifrågavarande ändamål torde enligt nämnden särskilt

böra beaktas behovet av tillfredsställande service- och reparationsmöjligheter.

Utlandsmyndigheterna kommer nämligen i åtnjutande av s. k.

diplomatrabatt vid inköp av bil för utländskt bruk. I regel — dock ej i

t. ex. vissa östeuropeiska länder — erhåller diplomatisk och konsulär representation

även skatte- och/eller tullättnader på drivmedel, varför kostnaderna

härför oftast är låga. Däremot åtnjutes inga speciella ekonomiska

favörer vid service och reparation, varför bristande anpassning till serviceoch

reparationsmöjligheterna vid valet av biltyp kan medföra fördyringar.

Anskaffningskostnaden för en bil av här avsedd typ kan med hänsyn till

förmånen av diplomatrabatt enligt genom lönenämndens försorg inhämtade

uppgifter uppskattas till 15 000—20 000 kr. fritt stationeringsorten inklusive

ev. specialutrustning. Härtill kommer underhålls- och driftskostnader.

Å andra sidan uppkommer besparingar genom borttagande av bilförmånerna

enligt Saar och utlandsflyttningskungörelsen samt genom att bil

kommer att stå till nytillträdande stationschefs omedelbara förfogande.

Kostnadsutfallet för utrikesrepresentationens nuvarande tjänstebilar får

enligt lönenämnden betraktas som förhållandevis gynnsamt. Orsaken härtill

är bl. a. de förmånliga andrahandsvärden, som ofta kunnat utvinnas vid

försäljning. Motsvarande förhållande bidrar givetvis till att reducera totalkostnaderna

för de nu föreslagna tjänstebilarna.

Den föreslagna anskaffningen av tjänstebilar bör enligt nämnden lämpligen

genomföras successivt — förslagsvis under en fyrårsperiod med början

den 1 juli 1963 — och anpassas till uppkommande stationschefsbyten,

behovet av tjänstebil av här avsedd typ vid utlandsmyndighet samt den

tid, varunder tjänsteman åtnjutit bilförmåner enligt Saar. I sistnämnda

hänseende bör i princip gälla, att tjänstebil ej ställes till myndighets förfogande

förrän tre år förflutit efter den tidpunkt, då stationschefen uppbar

s. 121 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1903

121

bidrag för inköp av bil. övergångsvis bör bestämmelserna i Saar om ersättning

för hållande av bil tillämpas på tjänsteman, som den 30 juni 1963

uppbär sådan ersättning, intill dess här avsedd tjänstebil tilldelats den

myndighet, vid vilken han tjänstgör.

Yttranden — Lönenämndens kommentar

Förslaget att statsverket skall överta ansvaret för inköp, underhåll och

drift av tjänstebil (representationsbil) har tillstyrkts eller lämnats

utan erinran av det allt övervägande antalet remissmyndigheter, bl. a. riksrevisionsverket,

samt av personalorganisationerna. Flera myndigheter understryker

fördelen med att en personbil kommer att stå till nytillträdande

eller vikarierande chefs omedelbara disposition. Sändebudet i London erinrar

om att de flesta stater numera tillämpar systemet med statsägda representationsbilar

för beskickningschefer. Sändebudet i Warszawa betecknar

det nuvarande systemet för ersättning för bilkostnader, varom den svenska

utrikesförvaltningen antas vara ensam i världen, såsom komplicerat

och dessutom förenat med av lönenämnden påvisade olägenheter. Anordningen

med statsägda tjänstebilar (representationsbilar) avstyrkes dock

av sändebuden i Beirut och Wien samt generalkonsulerna i Chicago och London.

Sändebudet i Beirut anser, att tjänstemännen skulle komma i sämre läge

än f. n. till följd av det försämrade försäkringsskyddet vid vagnskada — för

vilken staten står självrisk — och i vissa fall vid skada å tredje man. I det

förra fallet torde nämligen statens regressrätt kvarstå och i det senare torde

tjänstemannen, när personskadeförsäkringen ej är obligatorisk, själv kunna

bli ansvarig.

Några remissmyndigheter, bl. a. sändebudet i Prag, delegationscheferna i

Geneve (EFTA respektive FN) samt t.f. chargés d’affaires i Kairo och

Karachi, ifrågasätter, om ej nuvarande, till chefstjänstemän begränsade rätt

till ersättning för transport av bil — i stället för att borttagas

— bör utvidgas till att avse alla utlandstjänstemän, i vilkas löner ett

bilkostnadselement ingår. Personalorganisationerna har ansett, alt en sådan

utvidgning bör komma till stånd. Sändebudet i Lagos framhåller, att

ersättning för transport av bil övergångsvis bör kunna utgå till chefstjänsteman,

som uppburit bidrag till inköp av bil, även efter den 30 juni 1963,

därest flyttningen sker inom den av lönenämnden angivna tiden om tre år.

Lönenämnden erinrar — med anledning av vad sändebudet i Beirut anfört

— om att skadeståndsskyldigheten för förare av staten tillhörigt motorfordon

regleras i förordningen den 3 maj 1946 (nr 175) med vissa bestämmelser

rörande skadeståndsskyldigheten för förare av motordrivet fordon,

som tillhör eller nyttjas av staten. Anmärkas må att utrikesdepartementet

— jämlikt Kungl. Maj:ts cirkulär den 4 juni 1954 (nr 325) med

föreskrifter rörande försäkring av staten tillhörig egendom, m. m. — där

med hänsyn till statens intressen så finnes lämpligt äger teckna mot trafikförsäkring

svarande ansvarighetsförsäkring å utrikesförvaltningen tillhöriga,

utomlands brukade motorfordon.

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

Nämnden, som föreslagit att vissa chefstjänstemäns nuvarande rätt till

ersättning för transport av bil skall borttagas, är ej beredd att — såsom

sändebudet i Prag m. fl. föreslagit och personalorganisationerna yrkat —

förorda att nämnda förmån bibehålies eller utsträckes till nya personalkategorier.

Vid omstationering inom Europa torde den egna bilen ofta användas

vid förflyttningen, där den ej säljes. Vid omstationering till ort

utom Europa är transportkostnaderna, såsom nämnden visat i promemorian,

så höga, att flyttning av bilen i regel framstår såsom en inte ekonomiskt

försvarlig disposition, övergångsvis bör dock enligt nämnden

såsom sändebudet i Lagos framhållit — ersättning för transport av bil även

efter den 30 juni 1963 kunna medgivas, då särskilda skäl talar därför (t. ex.

då chefstjänsteman inom den av lönenämnden föreslagna perioden av tre

år från den dag bidrag för inköp av bil uppbars förflyttas till utlandsin^ ndighet,

som ej tilldelats här avsedd tjänstebil).

Vad angår rätten att disponera de föreslagna tjänstebilarna

understryker flera remissmyndigheter lönenämndens uttalande

att bilarna med hänsyn till den representativa ställning som chef för utlandsmyndighet

intar i verksamhetslandet bör få begagnas i friare former

än som är vanligt i fråga om tjänstebilar. Vissa remissmyndigheter förordar

dock en ännu friare dispositionsrätt än den av lönenämnden föreslagna.

Enighet råder om att stationschef ej bör äga disponera bilen under semester

eller tjänstledighet. Men bl. a. sändebuden i Bangkok, Djakarta och Madrid

samt generalkonsulerna i Antwerpen, Berlin och San Francisco förordar en

fri förfoganderätt av samma typ som med avseende på länsstyrelsens tjänstebil

tillkommer landshövding vid hans och hans hustrus resor. Såsom motiv

anföres främst svårigheten att med hänsyn till utrikestjänstens karaktär

skilja mellan tjänst och privatliv. Sändebudet i Washington framhåller,

att här avsedd tjänstebil i varje fall vid de större beskickningarna bör stå

helt till sändebudets och hans hustrus förfogande såsom fallet är vid den

amerikanska utrikesförvaltningen. Att bilen skulle utnyttjas även av övrig

beskickningspersonal samt av gästande delegater kan enligt nämnda

remissmyndighet inte anses innebära annat än en stark försämring av beskickningschefernas

nuvarande förmåner.

Lönenämnden uttalar: Vad angår frågan om tjänstebilens utnyttjande

för privat bruk är nämnden ej beredd att förorda en vidare dispositionsrätt

än den som föreslagits. Därest chefen för utrikesdepartementet undantagsvis

lämnar medgivande att använda staten tillhörigt motorfordon för

färd eller transport utom tjänsten, bör sådant medgivande enligt lönenämndens

mening i första hand avse annan tjänstebil än representationsbilen.

Där hänsyn till stationschefens och hans familjs totala transportbehov motiverar

endast en bil, bör chefen för utrikesdepartementet efter prövning

äga medgiva, att tjänstebilen (representationsbilen) må begagnas även för

privata resor mot att bilkostnadselementet utgår ur tjänstemannens lön.

Lönenämndens uttalande att tillgången på tillfredsställande service- och

reparationsmöjligheter särskilt bör beaktas vid valet av biltyp under
-

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1963

strykes av bl. a. sändebudet i Moskva. Generalkonsuln i Berlin förutsätter,

att stationschefen lämnas tillfälle att framföra sina synpunkter på valet av

biltyp, enär klimat eller andra lokala förhållanden kan tänkas föranleda

behov av specialutrustning. Sändebudet i Warszawa framhåller, att hänsyn

bör tagas till den typ av bilar som andra med Sverige jämställda länders

representationer är försedda med på orten. Även sändebudet i Madrid förordar

hänsyn till de diplomatiska vanorna på orten. Sändebudet i Tokio anser,

att det bör övervägas, om ej svenska bilmärken överlag bör användas, givetvis

med undantag för sådana avlägsna länder, där service av svenska bilar

skulle ställa sig särskilt svår eller där luftkonditionerad representationsbil är

nödvändig.

Statsanställning för viss chaufförspersonal

Lönenämnden

Personal med chaufförsgöromål vid utlandsmyndighet avlönas f. n. antingen

med statsmedel (statsanställning) eller av utlandsmyndighets chef

(privatanställning).

Den statsanställda chaufförspersonalen skall i regel omhänderha de tjänstebilar

av stationsvagnstyp, som tilldelats vederbörande utlandsmyndighet.

Mer än hälften av de f. n. 66 statsanställda chaufförerna har emellertid

anställts för kombinerade chaufförs/vaktmästar- eller liknande göromål.

Orsaken härtill är utlandsmyndigheternas skiftande personalorganisation,

arbetsbörda och arbetsvillkor. I ett mindre antal fall har utlandsmyndighet

även tilldelats personbil, varvid den statsanställda chaufförspersonalen omhänderhar

denna. Vidare förekommer det att sådan personal vid myndighet,

som ej tilldelats tjänstebil, helt eller delvis nyttjas för förande av stalionschefens

egen bil. Den privatanställda chaufförspersonalen omhänderhar

naturligen företrädesvis stationschefs egen bil men har ej sällan även

andra uppgifter, t. ex. att servera.

Enligt för lönenämnden tillgängliga uppgifter förekommer det slutligen

såväl att lokalanställd personal med avlöning av statsmedel tas i anspråk

av stationschef för andra än chaufförsgöromål, t. ex. såsom vaktmästare

eller serveringshjälp i samband med stationschefens representationsutövning,

som — ehuru mera sällan — att privatanställd personal får biträda

med göromål för myndighetens räkning, t. ex. föra tjänstebil. Ett visst sambruk

av främst statsanställd chaufförspersonal mellan staten (myndigheten)

och stationschefen förekommer sålunda och torde även ha förutsatts.

Fullständig boskillnad mellan den lokalanställda personalens arbetsuppgifter

av tjänstekaraktär i mera begränsad mening och av annan karaktär

torde för övrigt f. n. svårligen kunna upprätthållas överallt, om personalen

skall kunna utnyttjas effektivt.

Då lönenämnden nu föreslår att tjänstebil, avsedd att företrädesvis nytt
-

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1963

jas av stationschefen, skall anskaffas till utlandsmyndighet, bör enligt nämnden

även chaufförsproblemet lösas på ett tillfredsställande sätt. Lönenämnden

anser, att — i den mån så ej redan skett — statsverket bör överta ansvaret

för avlöning av chaufför, som företrädesvis skall omhänderha här avsedd

tjänstebil. Härigenom utbrytes även en till storleken variabel post ur

de stationschefers löner, vilka f. n. ej har tillgång till statsanställd chaufför,

vilket underlättar löneavvägningen. Den sålunda föreslagna chaufförspersonalen

bör enligt nämnden stå till stationschefens förfogande och i första

hand disponeras för att köra tjänstebilen. Om och i den mån statsanställd

chaufför på viss ort av stationschef undantagsvis tas i anspråk för andra

göromål än chaufförsgöromål, t. ex. för servering, förutsättes att detta ej

sker på bekostnad av andra befattningshavares legitima behov av förare av

tjänstebil.

Principbeslut om statsverkets övertagande av ansvaret för avlöning till

här avsedd chaufför bör enligt lönenämnden fattas med verkan från och med

den 1 juli 1963. I och för sig talar vissa skäl för att omläggningen genomföres

oberoende av den föreslagna tjänstebilsanskaffningen. Det torde emellertid

vara lämpligt att fråga om anställande av chaufför med hänsyn till de skiftande

förhållandena utomlands prövas från fall till fall. Reformen bör därför

genomföras successivt, dock bör den enligt nämnden i princip vara helt genomförd

med utgången av budgetåret 1966/67.

Yttranden

Förslaget att statsverket skall överta ansvaret för avlöning av chaufför,

som företrädesvis skall omhänderha här avsedd tjänstebil, tillstyrkes eller

lämnas utan erinran av samtliga remissmyndigheter, som uttalat sig i frågan,

bl. a. riksrevisionsverket, samt av personalorganisationerna.

Utlandstjänstemännens garagekostnader

Lönenämnden

I sin den 15 september 1961 avgivna »Promemoria med förslag till reglering

av bostadskostnaderna för utomlands stationerade diplomatiska och

konsulära tjänstemän m. fl.» (UD 1961:3, stencilerad) berörde lönenämnden

även utlandstjänstemännens garagekostnader. Nämnden uttalade därvid,

att dessa i avbidan på nämndens prövning av frågan om täckande av

kostnader för bil tills vidare — i den utsträckning så f. n. var fallet -— borde

räknas till ersättningsgilla bostadskostnader. Departementschefen hade ingen

erinran mot lönenämndens förslag (III ht 1962 bil. 5). Riksdagen beslöt i enlighet

med Kung]. Maj :ts i statsverkspropositionen gjorda hemställan (SU

3, skr. 3).

s. 125 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1963

125

Vissa skäl kan enligt den av lönenämnden företagna utredningen anföras

för att vid övergång till genomsnittsberäkning av bilkostnadselementet i

utlandstjänstemännens löner beakta garagekostnad i samband med prövningen

av detta element. Å andra sidan talar bl. a. rent praktiska skäl för

att inbegripa godkänd garagekostnad under ersättningsgill bostadskostnad.

För det första åtföljer garage i många fall utlandstjänstemans bostad, och

den på garaget belöpande andelen av bostadskostnaden låter sig ej beräkna

utan skönsmässig uppskattning. För det andra kan garagekostnaderna

stundom uppvisa betydande variationer på en och samma stationeringsort

utomlands. Garagekostnaderna torde därför lämpa sig för direktreglering

och prövning i den för bostadskostnader sedan den 1 juli 1962 stadgade ordningen.

På grund härav anser lönenämnden, att garagekostnad i fall, då ett bilkostnadselement

ingår i lönen, bör prövas och ersättas i den för utlandstjänstemans

bostadskostnad stadgade ordningen, därest garage ej kostnadsfritt

tillhandahålles tjänstemannen. Genom att byggnadsstyrelsens prövning

av bostadskostnaderna skall ske i samråd med utrikesdepartementet, kan

styrelsen få information huruvida ett bilkostnadselement beräknats i tjänstemannens

lön.

En annan fråga är, huruvida kostnad för mer än ett garage bör beaktas

respektive om mer än ett garage kostnadsfritt må upplåtas. Vid bifall till

lönenämndens i det föregående redovisade förslag om anskaffande av tjänstebilar

till utlandsmyndigheterna kommer i princip de f. n. privatägda chefsbilarna

att motsvaras av statsägda personbilar, för vilka garage erfordras.

Samtidigt avses bilkostnadselementet i berörda stationschefers löner skola

bedömas efter samma grunder som för övriga utlandstjänstemän. Under sådana

förhållanden bör enligt nämnden kostnaderna för mer än ett garage

liksom kostnaderna för mer än en bil genomgående anses såsom tjänstemannens

privatsak. Upplåtes mer än ett garage i statsägd eller statsförhyrd

fastighet åt tjänsteman — något som ej bör ske med mindre statsverket

utan merkostnad disponerar garage för sina tjänstebilar och ej heller till

förfång för annan i fastigheten boende befattningshavare, i vars lön ett bilkostnadselement

ingår — bör hyra således debiteras för överskjutande antal

garage. Intill dess av lönenämnden föreslagen tjänstebil tilldelats utlandsmyndighet

har nämnden intet att erinra mot att byggnadsstyrelsen såsom

en övergångsanordning i förekommande fall kostnadsfritt upplåter två

garage åt stationschef.

Den föreslagna ordningen för reglering av utlandstjänstemännens garagekoslnader

innebär principiellt ingen ändring i förhållande till nuvarande

praxis. I de fall, då godtagbar garagekostnad f. n. inte regleras i den sedan

den 1 juli 1962 för bostadskostnader stadgade ordningen, bör ändring ske

enligt vad lönenämnden föreslagit. Med ingången av budgetåret 1963/64 bör

enligt nämnden samtliga godtagbara garagekostnader regleras efter enhetliga

grunder.

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

Enligt lönenämndens mening bör den föreslagna regleringen av ersättning

för garagekostnader kunna tillämpas även på utomlands stationerade försvarsattachéer

och biträdande försvarsattachéer, socialattachéer, lantbruksrepresentanter,

statens fiskexportrepresentant, handelssekreterare samt ev.

den tjänsteman med handelssekreteraruppgifter, som är placerad vid generalkonsulatet

i Berlin.

Yttranden — Lönenämndens kommentar

Förslaget att garagekostnad i fall, då ett bilkostnadselement ingår i lönen,

skall prövas och ersättas i den för utlandstjänstemans bostadskostnad stadgade

ordningen tillstyrkes eller lämnas utan erinran av samtliga remissmyndigheter,

som yttrat sig i frågan, ävensom av personalorganisationerna.

Byggnadsstyrelsen, som förutsätter att styrelsen hålles fortlöpande underrättad

om vilka tjänstemän som tillerkänts bilkostnadselement i lönen, framhåller

att begreppet garage ej är entydigt runt om i världen. Vid prövningen

av godtagbar kostnad för garageplats eller annan skyddad uppställningsplats

för bil är det därför enligt nämnda remissmyndighet nödvändigt att

skälig hänsyn tages till lokala förhållanden och praxis på stationeringsorten.

Stationschefens utlåtande måste härvid liksom i frågan om bostadskostnader

tjäna som underlag för byggnadsstyrelsens bedömning. T. f. chargé d’affaires

i Pretoria samt generalkonsuln i San Francisco anser, att tjänsteman

ej bör debiteras avgift för flera garage än han faktiskt använder, även om

mer än ett garage, t. ex. i statsägd fastighet, skulle höra till viss lägenhet. I

sådant fall bör det ändamål, för vilket överskjutande utrymme användes,

vara tjänstemannens ensak. Sändebudet i London anser, att lönenämndens

förslag bör förtydligas, så att det framgår, huruvida ersättning kan påräknas

blott för faktisk garagekostnad. Vissa tjänstemän kan nämligen i princip

nog skaffa sig ett garage och i föreskriven ordning erhålla ersättning för

kostnaden men föredrar av praktiska skäl, t. ex. avståndet mellan bostaden

och garaget, att parkera bilen i det fria i närheten av bostaden. Om i ett

dylikt fall ersättning för beräknad garagekostnad ej kan påräknas, förefaller

det nämnda remissmyndighet rimligt, att tjänstemannen vid fastställande

av bilkostnadselementet i lönen gottskrives högre värdeminskningsavdrag

för bilen än som skulle kunna medges, därest denna garagerats.

Lönenämnden framhåller — i anslutning till vad chargé d’affaires i Pretoria

m. fl. anfört — att avgift endast skall uttas för utrymme, som faktiskt

användes såsom garage. Liksom i fråga om bostadskostnadsersättning

bör garageersättning grundas på faktiska kostnader. Lönenämnden är sålunda

ej beredd att vid lönesättningen beakta ersättning för beräknad garagekostnad

— såsom sändebudet i London förordat — i fall där tjänsteman

med bilkostnadselement i lönen avstår från att anskaffa garage.

s. 127 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

127

Ersättning för s. k. åkning i tjänsten

Lönenämnden

Såsom i det föregående antytts äger statstjänsteman ej åtnjuta ersättning

enligt Urr vid resa i tjänsten, som är föranledd av förrättning inom stationeringsorten.

I stället äger chef för utlandsmyndighet enligt SB K disponera

visst av utrikesdepartementet budgetårsvis fastställt belopp föi bestridande

av kostnader för s. k. åkning i tjänsten i sådant fall, da befintlig tjänstebil

ej är tillgänglig eller tjänstebil saknas. De resor varom här är fråga kan exempelvis

avse besök i tjänsten i ministerier eller hos myndigheter, organisationer

eller enskilda personer på stationeringsorten.

Åkning i tjänsten, varom här är fråga, förekommer i större eller mindre

utsträckning bland praktiskt taget alla vid utlandsmyndighet företrädda personalkategorier.

De anslag för s. k. åkning i tjänsten som ställes till utlandsmyndigheters

förfogande är i många fall obetydliga. Vid omkring 20 myndigheter

överstiger åkningsanslaget sålunda ej 500 kr. för budgetåret

1962/63. Lönenämnden anser, att det administrativa arbete, som är förenat

med fördelningen av dylika belopp på flera befattningshavare, knappast står

i rimlig proportion till beloppens storlek.

Att helt avskaffa åkningsanslagen torde å andra sidan ej vara möjligt.

Möjligheter måste sålunda föreligga att ersätta den lokalanställda personalens

kostnader för resor inom stationeringsorten. Vidare innefattar den

administrativa, d. v. s. biträdes- och expeditionspersonalens behovsprövade

löner i regel ej någon särskild post i budgeten, motsvarande den diplomatiska

och konsulära personalens »Resor inom tjänstgöringsorten m. m.»

Däremot föreligger inga hinder mot att vid prövningen av lönebehovet för

sådan utsänd tjänsteman, i vars budget ingår ett bilkostnadselement, beakta

de kostnader för sådana resor inom stationeringsorten, som motsvarar

åkning i tjänsten. Ett dylikt förfarande kommer för övrigt att underlättas,

om den i det föregående omnämnda övergången till genomsnittsberäkning

av bilkostnadselementet i utlandslönerna genomföres. Lönenämnden

anser därför, att åkningsersättningen bör »inbakas» i utlandslönerna för

samliga tjänstemän, för vilka ett bilkostnadselement ingår i lönen. På budgetbilagan

avseende transport bör vederbörande tjänsteman ange omfattningen

av den åkning i tjänsten inom stationeringsorten, som normalt

anses vara förenad med innehavet av berörd befattning. Stationschef bör vid

budgetens insändande avge yttrande härom såvitt angår underställd personal.

Enligt lönenämndens mening bör det nya systemet för reglering av ersättning

för s. k. åkning i tjänsten inom stationeringsorten kunna tillämpas

jämväl på utomlands stationerade socialattachéer, lantbruksrepresentanter,

statens fiskexportrepresentant, handelssekreterare samt ev. den tjänsteman

med handelssekreteraruppgifter, som är placerad vid generalkonsulatet

i Berlin. Vad angår försvarsattachcer och biträdande försvarsattachéer torde

få hänvisas till den utredning, som redovisas i det följande.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1963

Yttranden — Lönenämndens kommentar

Den föreslagna »inbakningen» av åkningsersättningen i utlandslönerna

för samtliga tjänstemän, för vilka ett bilkostnadselement ingår i lönen, har

av riksrevisionsverket och flertalet utlandsmyndigheter tillstyrkts eller lämnats

utan erinran. Jämväl personalorganisationerna har biträtt förslaget.

Sändebudet i Bonn, generalkonsuln i London m. fl. anser emellertid lösningen

vara av tvivelaktigt värde, främst emedan den normala åkningen i

tjänsten vid en viss befattning är svår att förutse för en längre tidsperiod.

Sändebudet i Bonn framhåller, att man vid ett ev. genomförande av förslaget

bör åtminstone söka tillse, att den del av lönen som avser åkning i tjänsten

klart åtskiljes från andra bilutgifter och att tjänstemannen beredes möjlighet

att få detta löneelement snabbt justerat allt efter förändringar i kostnaderna.

Liknande synpunkter framföres av generalkonsuln i London.

Lönenämnden uttalar — med anledning av vad sändebudet i Bonn anfört

— att den beräknade normala åkningen i tjänsten inom stationeringsorten

avses skola redovisas separat på vederbörande budgetbilaga. Lönenämnden

har redan i promemorian förutsatt, att medel för åkning i tjänsten även

i fortsättningen kommer att stå till utrikesdepartementets förfogande. Dessa

medel bör enligt nämnden undantagsvis kunna användas jämväl för att kompensera

tjänsteman, vars åkning i tjänsten till följd av särskilda omständigheter

under viss tidsperiod kommit att väsentligt överstiga den vid lönesättningen

beräknade.

Försvarsattachéernas kostnader för bilresor

Lönenämnden

I sitt den 8 november 1960 avgivna betänkande med förslag angående försvarsattachéorganisationen

(stencilerat) anförde försvarsattachéutredningen

1960 bl. a. följande:

För tjänstgöringen såsom försvarsattaché torde innehav av personbil numera

vara ofrånkomligt. Utan eget fordon föreligger små möjligheter att

kunna deltaga i visningar och övningar eller studera militärgeografiska förhållanden

osv.

För närvarande utgår till försvarsattachéerna årligen 1 200 kronor utgörande

ersättning för automobilresor företagna i eget fordon. Enligt vad utredningen

inhämtat underskrider detta belopp de verkliga kostnaderna. De biträdande

försvarsattachéerna erhåller icke motsvarande ersättning.

... Utredningen föreslår att frågan om ersättning för automobilresor göres till

töremål för undersökning så att skäliga belopp motsvarande verkliga behov

kan utgå. Skulle det av ekonomiska skäl visa sig fördelaktigare att förse

försvarsattachéerna med tjänstefordon finner utredningen sådan åtgärd

lämplig. I

I anslutning härtill framhöll chefen för försvarsdepartementet i prop.

1961: 110 följande: »Av attachéutredningen föreslagen undersökning beträf
-

s. 129 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1963

129

fande utgående ersättningar för automobilresor bör ske i samband med pågående

översyn av avlöningsförmånerna för utomlands stationerade diplomatiska

och konsulära tjänstemän m. fl.». Statsutskottet hemställde, att

riksdagen måtte godkänna vad föredragande departementschefen föreslagit

rörande försvarsattachéorganisationen (SU 104). Riksdagen beslöt i enlighet

med utskottets förslag (skr. 275).

Försvarsattachés och biträdande försvarsattachés kostnader för resor, inklusive

kostnader för egen bil, prövas f. n. efter i allt väsentligt samma grunder,

som gäller för utomlands stationerad diplomatisk personal. Endast vid

s. k. åkning i tjänsten inom stationeringsorten är attachéerna i ersättningshänseende

annorlunda ställda än nämnda personal. Intet s. k. åkningsanslag

står nämligen till attachéernas förfogande. Förhållandet torde emellertid ha

betydelse främst för biträdande försvarsattaché. Den ersättning för bilresor

om 1 200 kr. för år, som utan redovisningsplikt enligt Saar utgår till försvarsattaché,

torde nämligen få anses utgöra en motsvarighet till den s. k.

åkningsersättning, som kan utgå till tjänsteman vid utrikesförvaltningen.

Lönenämnden anser i likhet med försvarsattachéutredningen 1960, att

innehav av bil numera erfordras vid tjänstgöring såsom försvarsattaché

eller biträdande försvarsattaché. I april 1962 innehade 18 av 19 attachéer

egen bil. Någon anledning att i fråga om bilbehovet skilja mellan försvarsattaché

och biträdande försvarsattaché föreligger enligt lönenämndens mening

inte. Ej heller i fråga om sådana resor i tjänsten, som ej ersättes enligt

Urr, d. v. s. resor inom stationeringsorten, motsvarande diplomaternas

s. k. åkning i tjänsten, föreligger anledning att i ersättningshänseende

principiellt behandla biträdande försvarsattaché annorlunda än försvarsattaché.

Nuvarande system med i kronor bestämd ersättning för bilresor är emellertid

enligt lönenämnden knappast en lämplig form för reglering av kostnader

för resor inom stationeringsorten. Metoden är visserligen administrativt

enkel men medger ej någon anpassning av beloppet till omfattningen av

attachés resor av här avsett slag, avstånden inom stationeringsorten, prisoch/eller

kursförhållanden eller växlingar härutinnan på orten. Lönenämnden

anser därför, att försvarsattachépersonalens kostnader för resor inom

stationeringsorten bör prövas i samma ordning som i det föregående föreslagits

i fråga om den diplomatiska och konsulära personalen samt att bestämmelsen

i 33 § B 2 a) Saar om ersättning till försvarsattaché för bilresor

bör upphävas. Liksom för den diplomatiska och konsulära personalen bör

det i utlandslönen ingående resekostnadselementet avvägas med hänsyn till

den åkning i tjänsten inom stationeringsorten, som normalt anses vara

förenad med innehavet av berörd befattning. Även i övrigt bör vad lönenämnden

föreslagit beträffande diplomaternas åkningskostnader äga motsvarande

tillämpning när det gäller försvarsattachépersonal. Jämväl vid beräkningen

av del i utlandslönerna ingående bilkostnadselementet bör enligt lönenämnden

vad som kominer alt gälla för den diplomatiska och konsulära personalen

äga motsvarande tillämpning beträffande försvarsattachépersonalen.

5 llihang till riksdagens protokoll li)63. 1 saml. Nr 75

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

Yttranden

Lönenämndens förslag beträffande regleringen av försvarsattachépersonalens

kostnader för resor inom stationeringsorten har tillstyrkts eller

lämnats utan erinran av de remissmyndigheter, som uttalat sig i frågan,

bl. a. chefen för försvarsstaben och försvarets civilförvaltning. Även personalorganisationerna

har biträtt förslagen.

Lönenämndens ställning, befogenheter och sammansättning

Lönenämnden

Utrikesförvaltningens lönenämnd utgör ett till utrikesministerns förfogande

ställt utrednings- och beredningsorgan inom utrikesdepartementet med

uppgift att biträda vid beredningen av de frågor rörande avlöningar till

tjänstemän vid beskickningar och konsulat, som ministern hänskjuter till

nämnden. Enligt gällande bemyndigande må nämnden bestå av högst nio

sakkunniga, av vilka två kan vara tjänstemän vid beskickning eller lönat

konsulat. Nämnden består f. n. av kabinettssekreteraren, ordförande, statssekreterarna

i finans- och civildepartementen, chefen för utrikesdepartementets

personalavdelning, en generalkonsul, ett f. d. sändebud, en ledamot

av riksdagen samt en företrädare för näringslivet.

Enligt lönenämndens mening måste utlandslönerna även i fortsättningen

genom ett särskilt organ vara föremål för fortlöpande uppmärksamhet.

Flera skäl talar härför. Bortsett från de ständigt pågående pris- och kursändringarna

utövar tjänstemännen inom utrikesrepresentationen sin verksamhet

under förhållanden, som ofta väsentligt avviker från vad som är

normalt inom riket. Frågan om storleken av de för tjänstemännen erforderliga

löneförmånerna lämpar sig därför endast i begränsad omfattning för

författningsreglering. Vidare skiftar verksamhetens omfattning och inriktning

på stationeringsorterna utomlands från tid till annan. Erinras må jämväl

att det i övriga nordiska länder finns organ med uppgifter i stort sett

motsvarande lönenämndens.

Lönenämnden har förutsatt, att utlandstjänstemännens löneförmåner liksom

f. n. skall fastställas av Kungl. Maj:t i den mån de ej till beloppet är

bestämda i avlöningsreglemente eller lönestat. Med hänsyn härtill bör

nämnden även framdeles ha ställning som rådgivande organ med uppgift att

i första hand bereda ärenden angående avlöningsförmåner till utomlands

stationerade tjänstemän. Såsom förutsattes vid lönenämndens tillkomst bör

nämnden — liksom förhållandet varit vid genomförande av pågående löneöversyn

— även företa utredningar samt framlägga härav föranledda förslag.

Slutligen bör nämnden ha att efter remiss avgiva utlåtande i ärenden

rörande avlöningsförmånerna till utomlands stationerade tjänstemän.

Lönenämndens uppgifter är f. n. formellt begränsade till i huvudsak de

frågor rörande avlöningar till tjänstemän vid beskickningar och konsulat,

s. 131 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij.ts proposition nr 75 år 1963

131

som utrikesministern hänskjuter till den. Utöver vad sålunda angivits biträder

emellertid lönenämnden i praktiken vid löneawägningen för försvarsattachépersonalen.

En företrädare för försvarsstabens attachéavdelning

har under senare år regelmässigt följt nämndens överläggningar. Enligt lönenämndens

mening bör det övervägas, huruvida ej ärenden angående avlöningsförhållanden

för utomlands stationerade försvarsattachéer och biträdande

försvarsattachéer, socialattachéer, Sveriges representant vid skandinaviska

luftfartssekretariatet i Montreal, lantbruksrepresentanter, statens fiskexportrepresentant,

handelssekreterare samt den tjänsteman med handelssekreteraruppgifter

som är placerad vid generalkonsulatet i Berlin, bör prövas

av utrikesförvaltningens lönenämnd. Däremot synes det mera tveksamt,

huruvida utlandsprästernas avlöningsförhållanden är av den karaktär, att

de kan inordnas under lönenämnden.

Vad angår lönenämndens sammansättning har nämnden ej funnit skäl

att f. n. föreslå någon ändring.

Normalt sammanträder lönenämnden en gång i halvåret. Med hänsyn till

nämndens sammansättning torde tätare sammanträden i regel ej kunna påräknas.

Erfarenheterna — ej minst av den nu pågående löneöversynen —

har emellertid givit vid handen, att vissa under lönenämnden hörande frågor

lämpligen bör mellan nämndens sammanträden beredas inom mindre

arbetsorgan, vari ingår företrädare för nämnden. Lönenämnden föreslår

därför, att den befogenhet att anförtro beredningen av olika frågor åt av

nämnden organiserade arbetsutskott, som tillagts nämnden genom direktiven

för den pågående löneöversynen, får bibehållas även sedan löneöversynen

avslutats.

Frågan huruvida personalorganisationerna bör vara representerade i lönenämnden

har under utredningens gång varit föremål för överläggningar

mellan företrädare för nämnden och vederbörande personalorganisationer.

Organisationerna har därvid förklarat sig utgå ifrån att lönenämnden kommer

att bibehållas med väsentligen nuvarande sammansättning, inberäknat

minst en representant med aktuell erfarenhet av tjänstgöring vid utlandsmyndighet.

Om så blir fallet, önskar organisationerna ej framställa några

yrkanden i denna del i avvaktan på att erfarenhet vinnes av nämndens verksamhet

inom ramen för det nya lönesystemet. Däremot har organisationerna

anmält önskemål om att de på lämpligt sätt ges tillfälle att delta i beredningen

av löneärendena genom att för denna beredning inrättas ett arbetsutskott,

vari organisationerna är representerade. Lönenämnden förordar

att personalorganisationernas berättigade intresse att erhålla insyn i löneavvägningsarbetet

på beredningsstadiet tillgodoses. Det bör ankomma på

nämnden att närmare överväga formerna härför.

Nuvarande bemyndigande innefattar ej rätt för utrikesministern att tillkalla

experter åt lönenämnden. Då erfarenheterna från löneöversynen visat,

att behov av särskild expertis stundom föreligger, bör bemyndigandet enligt

nämnden vidgas i detta hänseende,

ii f llihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. AV 75

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

Yttranden

Riksrevisionsverket har i infordrat utlåtande tillstyrkt föreliggande förslag

rörande lönenämndens ställning, befogenheter och sammansättning.

Även personalorganisationerna har biträtt förslagen.

Departementschefen

Någon verklig omprövning från statsmakternas sida av utlandstjänstemännens

löneförhållanden har ej ägt rum sedan 1939. De av lönenämnden nu företagna

utredningarna finner jag innefatta ett värdefullt klarläggande av de

delvis svårbemästrade problem, som anmäler sig inom detta område. Jag anser

mig även i allt väsentligt böra tillstyrka genomförandet av lönenämndens

förslag, vilka i huvudsak tillstyrkts av remissmyndigheterna, och redovisar

i det följande min ståndpunkt till de olika frågorna.

Jag biträder lönenämndens mening att lönerna för tjänstemännen inom

utrikesrepresentationen måste vara behovsprövade bl. a. med hänsyn till den

kraftiga utgiftsökning för statsverket, som skulle följa, om lönerna fixerades

på en så hög nivå, att tjänstemännens civilstånd, barnantal o. s. v. inte behövde

beaktas. Vid nämnda förutsättning torde — vilket system för avvägningen

av lönerna som än väljes — skönsmässiga bedömningar i olika hänseenden

ej kunna undvikas. Jag anser emellertid liksom nämnden, att utrymmet

för subjektivt färgade bedömningar vid löneavvägningen kan begränsas

genom att vissa element — efter utbrytning ur lönerna — direktregleras

eller beaktas i särskild ordning.

Ett första steg i denna riktning togs genom den av fjolårets riksdag beslutade

direktregleringen av utlandstjänstemännens bostadskostnader. Även

de av Kungl. Maj :t 1962 fastställda riktlinjerna för reglering av tjänstemännens

telefonkostnader tillkom i detta syfte. De nu aktuella förslagen om utbrytning

ur lönerna av medel för representation, om anskaffning av tjänstebilar

och statsanställning av viss chaufförspersonal, om direktreglering av

vissa garagekostnader samt om ökade möjligheter att erhålla bidrag för resa

till Sverige för semester innebär ett fullföljande av denna tankegång. Jag

anser i likhet med nämnden, att det f. n. knappast är möjligt att gå längre

på denna väg. Lönenämnden bör därför nu få koncentrera sig på den återstående

etappen av löneöversynen, nämligen att på grundval av budgetuppgifter

från samtliga utlandstjänstemän närmare utforma systemet och avväga

lönerna samt uppta frågan om den tekniska regleringen till slutlig

prövning.

Lönenämndens principförslag beträffande avvägningen av de sammanlagda

förmånerna vid en befattning utomlands har godtagits av såväl riksrevisionsverket

som — efter överläggningar med företrädare för nämnden —

statstjänstemännens huvudorganisationer. Jag förordar, att de av nämnden

föreslagna principerna för förmånsavvägningen genomföres. Jag fäster då

bl. a. avseende vid att frågan om inverkan på utlandslönerna av generella

s. 133 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1063

133

höjningar av löneplanslönerna kunnat bringas till en för statsverket och

personalorganisationerna godtagbar lösning. Den av nämnden förordade »rullande»

omprövningen av den reala lönenivån på varje stationeringsort utomlands

under medverkan av den i det föregående nämnde inspektören, förslagsvis

i princip en gång vart femte år, bör komma till stånd. Härigenom

bör bl. a. vinnas att tjänstemännens arbete med upprättande av budgeter

kan i huvudsak begränsas till omprövningstillfällena. Samtidigt bör lönenämnden

genom inspektörens medverkan kunna erhålla ett tillförlitligare

underlag än f. n. för sin prövning.

Nämnden har ägnat frågan om utrikestjänstemännens barnkostnader ingående

uppmärksamhet. Jag finner nämndens förslag till uppdelning av nuvarande

bidrag i barnbidrag, utbildningsbidrag och barnresebidrag ändamålsenligt.

Ett genomförande av förslaget kommer att underlätta en tillfredsställande

avvägning av den s. k. nettolönen (lönekärnan) samt sätta

tjänstemännen i tillfälle att utan alltför stora ekonomiska uppoffringar möta

de merkostnader i förevarande hänseende, som är en följd av utlandsstationeringen.

De metoder nämnden förordat för vidmakthållande av de nya

barnbidragens realvärde finner jag mig kunna godta. Jag tillstyrker vidare,

att barnbidragen beräknas efter samma grunder för alla berörda tjänstemän

oavsett lönegrad.

Vad angår tjänstemännens kostnader för barnens utbildning anser jag —

bl. a. med beaktande av att kostnaderna ofta är av helt annan storlek för utlandstjänstemännen

än för hemmatjänstemännen — att nämndens förslag

till ett mera rörligt system än det nuvarande för bidrag till barnens utbildning

förtjänar att genomföras. Även om barnen i första hand bör beredas

svensk fostran, förordar jag sålunda, att utlandstjänstemännen inom angiven

ram får viss frihet vid val av utbildningsform och efter prövning erhåller

bidrag till godkända utbildningskostnader inom det av nämnden föreslagna

maximibeloppet. Jag tillstyrker även förslaget, att utbildningsbidrag efter

prövning skall kunna utgå till och med utgången av det läsår, varunder

barn uppnår maximiåldern för rätt till barnbidrag, 19 år.

De föreslagna barnresebidragen syftar bl. a. till att bereda föräldrarna

möjlighet att utan alltför stora ekonomiska uppoffringar oavsett stationeringsortens

belägenhet sammanträffa med sina barn i vart fall en gång årligen.

Förslaget innebär att de på tjänstemännen belöpande »karensbeloppen»

om 550—1 000 kr. skall avskaffas. Jag finner mig kunna godta de föreslagna

riktlinjerna för beviljande av barnresebidrag och tillstyrker sålunda

att »karensbeloppen» borttages.

I fråga om bidrag för hemresa för semester innebär nämndens förslag

bl. a. att ersättning enligt huvudregeln skall kunna utgå vartannat år mot

t. n. vart tredje samt vid stationering i land med särskilt hälsovådligt klimat

årligen mot f. n. vartannat år. Årligt bidrag skall dessutom kunna utgå även

när synnerliga skäl eljest talar därför. I undantagsfall skall resebidrag kunna

beviljas även för en tjänare. Flera vägande skäl får anses tala för att bestämmelserna

om hemresebidrag nu revideras. Härvid träder enligt min me
-

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1963

ning statsintresset i förgrunden. Främst med hänsyn härtill finner jag mig

kunna godta förslaget att även tjänstemän och deras familjer med stationering

inom Europa bör kunna erhålla resebidrag. Härigenom underlättas

den för utlandstjänstemännen nödvändiga kontakten med hemlandet. Även

strävandena att förebygga ohälsa bland tjänstemännen och deras familjer

liksom allmänt rekryteringsfrämjande och lönemässiga synpunkter förtjänar

beaktande. Jag förordar, att nämndens förslag i förevarande hänseende

genomföres med verkan fr. o. in. den 1 juli 1963.

Det bör ankomma på Kungl. Maj :t att besluta om utbildningsbidrag samt

att meddela de föreskrifter, som kan finnas påkallade, t. ex. angående barnbidrag

för barn, om vilket tjänsteman ej har vårdnaden, eller om utbildningsbidrag,

då särskilda skäl talar härför. På chefen för utrikesdepartementet

bör ankomma att besluta om barnresebidrag och bidrag för hemresa

för semester.

I fråga om medel för representation, vilka vid nuvarande lönesystem inräknas

direkt i den av tjänstemannen disponerade lönesumman, innebär

lönenämndens förslag, att dylika medel skall utgå i form av särskilda representationsbidrag,

redovisade från ett för ändamålet särskilt anvisat obetecknat

anslag. Riksrevisionsverket har tillstyrkt förslaget samt understrukit

den av nämnden framförda uppfattningen, att medel för utgifter av omkostnadsnatur

inte bör inräknas i utlandstjänstemannens lön samt att denne

bör meddelas inom vilken ekonomisk ram representationen bör utövas.

Jag delar uppfattningen att det nuvarande systemet med i lönen inräknade

representationsmedel inte ger tjänstemannen erforderlig anvisning om

den avsedda omfattningen av den av honom i statens intresse bedrivna representationen.

Även hänsyn till det sammanlagda beloppet av de i utlandstjänstemännens

löner ingående medlen för representation — för budgetåret

1961/62 uppskattat till i runt tal 2,5 milj. kr. — talar enligt nämnden för

att utvecklingen av representationskostnaderna i stort närmare bör kunna

följas. Jag biträder denna mening.

De av nämnden föreslagna riktlinjerna för regleringen av representationskostnaderna

syftar till att erhålla ett fastare lönesystem än f. n., som dock

medger hänsynstagande till de skiftande förhållandena på de olika stationeringsorterna

utomlands. Jag anser, att riktlinjerna i tillbörlig utsträckning

tillgodoser detta intresse.

För att möjliggöra en bättre överblick av representationskostnadernas

utveckling i stort och ett tillförlitligare underlag än nu för avvägning av

representationsbidragen i de enskilda fallen har lönenämnden föreslagit, att

utlandstjänstemännen skall vara skyldiga att föra vissa anteckningar om utövad

representation på för ändamålet tillhandahållna formulär. Vad nämnden

sålunda föreslagit har jag redan låtit genomföra. Det bör ankomma på

nämnden att bedöma i vad mån uppgifterna eller sammandrag av dem skall

insändas till nämnden. Liksom i fråga om den egentliga utlandslönen förordar

jag, att representationsbidragen fastställes för längre tid samt att de

blir föremål för »rullande» omprövning under medverkan av inspektör.

s. 135 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1963

135

Jag tillstyrker sålunda, att nämndens förslag till riktlinjer för reglering

av representationskostnaderna godtas. Jag förutsätter, att genomförandet

skall kunna ske inom i huvudsak nuvarande kostnadsram. Det bör ankomma

på Kungl. Maj :t att fastställa representationsbidragen samt att meddela

de närmare föreskrifter, t. ex. angående avdrag vid frånvaro från stationeringsorten

och särskilda bidrag vid vikariat som stationschef, som må finnas

påkallade.

Lönenämnden förutsätter, att utgående prisutjämningstillägg (motsvarande)

och enligt Saar utgående särskilda förmåner skall anpassas med

hänsyn till de nya representationsbidragen. Nämnden förutskickar vidare,

att lönebehovet vid en viss befattning utomlands — efter direktreglering av

vissa utgifter samt utbrytningen av medel för representation ur lönerna —

undantagsvis kan komma att understiga den med befattningen förenade löneplanslönen.

Därest det i sådant fall vid den slutliga prövningen av de nya

utlandslönerna skulle visa sig, att rätt till både löneplanslön och bostadskostnadsersättning

skulle leda till uppenbar överkompensation, har nämnden

förutsatt att löneplanslönen eller bostadskostnadsersättningen — med

personalorganisationernas godkännande — skall kunna reduceras.

Såvitt gäller prisutjämningstillägg (motsvarande) äger Kungl. Maj:t i

fråga om diplomatisk och konsulär personal samt pressattachéer enligt gällande

föreskrifter meddela beslut om sådan anpassning, som nämnden förordat.

Angivna befogenhet tillkommer, när det gäller administrativ personal,

utrikesdepartementet. Såvitt gäller enligt Saar utgående förmåner ävensom

bostadskostnadsersättning torde det däremot vara erforderligt att inhämta

riksdagens bemyndigande för Kungl. Maj :t att minska förmånerna i

av nämnden angivna fall.

Lönenämnden har föreslagit, att statsverket skall överta ansvaret för anskaffning,

drift och underhåll av en tjänstebil (representationsbil) till varje

utlandsmyndighet, vars chef enligt nuvarande bestämmelser i Saar äger rätt

till särskilt bidrag för inköp av bil eller där behov av sådan tjänstebil eljest

prövas föreligga. Förslaget har tillstyrkts av riksrevisionsverket och det övervägande

antalet utlandsmyndigheter samt personalorganisationerna.

Med hänsyn till det kraftigt stigande behov av transportmedel, som präglat

utvecklingen under den tid det nuvarande systemet tillämpats, och till

de med detta system förenade olägenheterna och kostnaderna finner jag mig

böra biträda nämndens förslag. Jag tillstyrker sålunda, att det nuvarande

systemet från ingången av nästa budgetår successivt avvecklas under en

fyraårsperiod. Detta innebär att bidrag för inköp av bil inte skall utgå efter

den 30 juni 1%3, ej heller ersättning för transport av bil annat än övergångsvis

enligt de riktlinjer, som nämnden angivit. Det torde få ankomma

på Kungl. Maj:t att meddela beslut i dylika övergångsfall. Av det sagda

följer att jag inte är beredd att biträda framförda önskemål om en utvidgning

av rätten till ersättning för transport av bil.

Av remissmyndigheterna har sändebudet i Washington ansett, att bär

avsedda tjänstebilar i varje fall vid de större beskickningarna bör stå helt

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1963

till beskickningschefens och hans hustrus förfogande och sålunda ej, såsom

lönenämnden förordat, få nyttjas av övrig beskickningspersonal eller av

gästande delegater. På denna punkt vill jag erinra om att nämndens förslag

går ut på att här avsedd tjänstebil företrädesvis skall nyttjas av utlandsmyndighetens

chef samt att denne skall äga bestämma, i vilken utsträckning

bilen får användas även av övriga befattningshavare. Jag finner

nämndens förslag innefatta möjligheter till ett rationellt utnyttjande av bilparken.

Därest det med hänsyn till stationschefens reguljära behov av transportmedel

i något fall inte skulle vara rationellt att tjänstebilen nyttjas även

av andra personer, torde det få ankomma på chefen för utrikesdepartementet

att i administrativ väg meddela erforderliga föreskrifter.

Nämndens förslag innebär, att bilarna skall få begagnas i friare former

än som är vanligt i fråga om tjänstebilar. Stationschefs resor med tjänstebilen

inom och utom stationeringsorten skall sålunda förutsättas vara tjänsteresor,

där resan ej uppenbart är av privat natur. Rätten för hans hustru

att nyttja tjänstebilen begränsas till resor »i tjänsten».

Av remissmyndigheterna har ett antal utlandsmyndigheter förordat eu

ännu friare dispositionsrätt än den föreslagna. Jag anser emellertid, att lönenämndens

förslag tillgodoser rimliga anspråk från stationschefens och hans

hustrus sida på tillgång till en med hänsyn till deras ställning lämplig bil,

särskilt som chefstjänstemännens behov av bil för privat bruk beaktats i det

av mig förordade principförslaget till nytt lönesystem.

Nämndens förslag att staten skall avlöna chaufför, som företrädesvis skall

omhänderha tjänstebilar, innebär närmast en teknisk överflyttning av huvudmannaskapet

för sådan tjänare från den enskilde chefstjänstemannen

till staten. Genom statsanställningen säkerställes i viss mån tillgången till

chaufför under vikariat för stationschef. Förslaget har under remissbehandlingen

ej föranlett någon erinran. Jag tillstyrker, att förslaget genomföres

successivt med början under nästkommande budgetår. I likhet med

lönenämnden förutsätter jag, att omläggningen endast i undantagsfall skall

föranleda nyanställning av chaufförspersonal, där det ej är fråga om nyupprättad

myndighet.

Av i huvudsak teknisk natur är även lönenämndens förslag att i de fall,

då ett bilkostnadselement ingår i utlandslönen, garagekostnad skall prövas

och ersättas i den för tjänstemannens bostadskostnad stadgade ordningen

samt förslaget att ersättning för s. k. åkning i tjänsten inom stationeringsorten

skall »inbakas» i utlandslönerna. Jag tillstyrker, att den föreslagna

ordningen för regleringen av garagekostnaderna genomföres och ämnar,

därest riksdagen ej har något att erinra häremot, föreslå Kungl. Maj:t att

reglera den s. k. åkningsersättningen på sätt nämnden förordat.

Jämväl den av lönenämnden föreslagna omläggningen av systemet för reglering

av försvarsattachés kostnader för bilresor inom stationeringsorten är i

huvudsak av teknisk art. Vidare innebär förslaget att biträdande försvarsattaché

i ersättningshänseende skall behandlas efter samma grunder som försvarsattaché

och därmed även i den för diplomatisk personal av mig förordade

ordningen. Ett genomförande av förslaget kräver ändring av 33 § B Saar.

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1963

Vad i promemorian om avlöningsystemet föreslås beträffande lönenämndens

ställning, befogenheter och sammansättning påkallar i och för sig inte

något riksdagens beslut. Med hänsyn till det löneprövande organets centrala

roll i lönesystemet anser jag mig emellertid böra anmäla, att jag delar uppfattningen

att nämndens ställning såsom berednings-, utrednings- och remissorgan

i ärenden angående utlandslöneförmåner skall lämnas orubbad.

Jag anser vidare, att nuvarande bemyndiganden vad gäller antalet sakkunniga

(f. n. högst nio, av vilka åtta tillkallats) ger tillräcklig möjlighet att

beakta behovet av lämplig representation i nämnden.

I enlighet med nämndens förslag ämnar jag underställa Kungl. Maj:t

frågan om befogenhet för nämnden att anförtro beredningen av olika frågor

åt av nämnden organiserade arbetsorgan även sedan löneöversynen avslutats.

På beredningsstadiet bör även personalorganisationernas berättigade

intresse att erhålla insyn i löneavvägningsarbetet tillgodoses. Det bör ankomma

på nämnden att närmare överväga formerna härför. Jag ämnar slutligen

utverka Kungl. Maj :ts bemyndigande att ställa erforderlig expertis

till nämndens förfogande.

Lönenämnden har uttalat, alt riktlinjerna för systemet för avvägningen

av utlandslönerna — inklusive barnbidrag, utbildningsbidrag och bamresebidrag

— samt för regleringen av representationskostnaderna, garagekostnaderna

och den s. k. åkningsersättningen bör kunna tillämpas även på

vissa specialattachéer m. fl., nämligen försvarsattachéer och biträdande försvarsattachéer,

socialattachéer, lantbruksrepresentanter, statens fiskexportrepresentant,

handelssekreterare, den befattningshavare med handelssekreteraruppgifter,

som är placerad vid generalkonsulatet i Berlin, samt — vad

gäller lönesystemet — på Sveriges representant vid det i anslutning till den

internationella civila luftfartsorganisationen inrättade skandinaviska luftfartssekretariatet

i Montreal. Vad gäller bidrag för hemresa för semester förordar

nämnden, att de föreslagna bestämmelserna skall tillämpas även på

försvarsattachéer och biträdande försvarsattachéer.

Vidare har nämnden ifrågasatt, om ej ärenden angående avlöningsförhållanden

för nyss nämnda, utomlands stationerade specialattachéer m. fl.

borde prövas av nämnden, vars uppgifter f. n. formellt är begränsade till i

huvudsak de lönefrågor avseende tjänstemän vid beskickningar och konsulat,

som utrikesministern hänskjuter till nämnden.

Vad lönenämnden sålunda föreslagit finner jag från skilda synpunkter

ändamålsenligt. Efter samråd med övriga berörda departementschefer tillstyrker

jag därför, att principerna för lönesystemet m. m. — i den utsträckning

nämnden förordat — tillämpas även på de i det föregående

nämnda specialattachéerna m. fl. samt att den föreslagna ordningen för

regleringen av försvarsattachépersonalens kostnader för bilresor inom stalioneringsorten

genomföres. I fråga om bidrag för hemresa för semester

bör de föreslagna bestämmelserna, utöver vad nämnden förordat, tillämpas

även på socialattachéer, Sveriges representant vid skandinaviska luftIartssekretariatet

i Montreal, lantbruksrepresentanter, statens fiskexsportrepresentant,

handelssekreterare och den befattningshavare med handels
-

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1963

sekreteraruppgifter, som är placerad vid generalkonsulatet i Berlin. Vid

bifall till dessa förslag ämnar jag underställa Kungl. Maj:t frågan om en

utvidgning av lönenämndens verksamhetsområde i enlighet med nämndens

förslag.

Vederbörande personalorganisationer, som beretts tillfälle att ta del av

samtliga nu föreliggande förslag, har vid överläggningar förklarat sig biträda

dessa.

De ändringar i Saar m. fl. författningar, vilka påkallas för genomförande

av i det föregående redovisade förslag med verkan från den 1 juli 1963, kommer

att anmälas av chefen för civildepartementet.

Frågan om den tekniska regleringen av lönesystemet kan inte upptagas

till slutlig prövning förrän nästa budgetår. Även den budgettekniska omIäggning,

som bl. a. följer av utbrytningen av representationsbidragen, torde

få anstå till ingången av budgetåret 1964/65.

Jag finner det angeläget, att de i det föregående förordade riktlinjerna

tör löneawägningen kan läggas till grund för den genom löneöversynens

forsorg nu pågående omprövningen av samtliga utlandslöner. Jag föreslår

därför dels att riksdagens godkännande av de i det föregående redovisade

riktlinjerna för det nya lönesystemet utverkas, dels att Kungl. Maj:t utverkar

riksdagens bemyndigande att inom ramen för å vederbörliga anslag

för budgetåret 1963/64 anvisade medel tillämpa de föreslagna riktlinjerna

tör lönesystemet på tjänstemännen inom utrikesrepresentationen samt —

i den utsträckning jag förordat — på specialattachéer m. fl., dels att Kungl.

Maj :t utverkar riksdagens bemyndigande att i fall, som angivits i det föregående,

minska enligt Saar utgående förmåner ävensom bostadskostnadsersättning,

dels ock att de i det föregående förordade förslagen om bidrag för

resa till Sverige för semester, om anskaffning av tjänstebilar och statsanställning

av viss chaufförspersonal, om reglering av garagekostnader samt

om försvarsattachépersonalens ersättning för bilresor genomföres med verkan

fr. o. m. den 1 juli 1963.

VIII. HEMSTÄLLAN

Under åberopande av vad jag sålunda i olika hänseenden anfört hemställer

jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

1) godkänna av mig i det föregående framlagda förslag

om utrikesförvaltningens organisation och personalbehov,

avseende såväl utrikesdepartementet som utrikesrepresentationen;
2)

fastställa av mig i det föregående redovisad personalförteckning

för utrikesförvaltningen, att tillämpas tills

vidare fr. o. m. budgetåret 1963/64;

3) bemyndiga Kungl. Maj:t att under av mig i det föregående

angivna förutsättningar utöka antalet i personalförteckningen

upptagna sändebudstjänster i Bo 6;

s. 139 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1963

139

4) godkänna av mig i det föregående redovisade riktlinjer

för nytt lönesystem för tjänstemän inom utrikesrepresentationen

m. fl.;

5) bemyndiga Kungl. Maj :t att inom ramen för å vederbörliga

anslag för budgetåret 1963/64 anvisade medel tilllämpa

de föreslagna riktlinjerna för lönesystemet på tjänstemännen

inom utrikesrepresentationen samt — i den utsträckning

jag förordat —• på specialattachéer m. fl.;

6) bemyndiga Kungl. Maj :t att i fall, som i det föregående

angivits, minska enligt Saar utgående förmåner

ävensom bostadskostnadsersättning;

7) godkänna av mig i det föregående förordade förslag

om bidrag för resa till Sverige för semester, om anskaffning

av tjänstebilar och statsanställning av viss chaufförspersonal,

om reglering av garagekostnader och om försvarsattachépersonalens

ersättning för bilresor med verkan fr. o. m.

den 1 juli 1963;

8) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidta de övergångsåtgärder

som fordras för genomförande av de av mig förordade

förslagen.

IX. VISSA ANSLAGSFRÅGOR FÖR BUDGETÅRET 1963/64

I 1963 års statsverksproposition upptogs under driftbudgeten för tredje

huvudtiteln fyra anslag med beräknade belopp i avvaktan på förevarande

proposition. Slutligt förslag till medelsanvisning torde nu få föreläggas riksdagen.

[1] 1. Utrikesförvaltningen: Avlöningar

Anslag

1961/62 ...................... 35 770 000

1962/63 ...................... 33 621 000

1963/64 (förslag) .............. 40 960 000

Den företagna omarbetningen av personalförteckningen medför beträffande

avlöningsstaten för utrikesförvaltningen vissa sammanslagningar av anslagsposter

och delposter. Sålunda kommer endast en anslagspost för avlöningar

till ordinarie tjänstemän och en till icke-ordinarie tjänstemän att erfordras

i stället för tidigare fem sådana. Likaledes sammanföres nuvarande

poster för prisutjämningstillägg och ortstillägg till en delpost.

Förutom de medelsökningar som föranledes av föreslagna nya tjänster och

lönegradsuppflyttningar ävensom av löneklassuppflyttningar och uppflyttningar

i reglerad befordringsgång m. m. föreslår jag följande ökade medelsanvisningar.

Delposten arvoden bestämda av Kungl. Maj:t torde höjas med

Nettoutgift

34 207 482

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

12 000 kr. till 20 000 kr. Inrättandet av nya tjänster avsedda att placeras

utomlands medför att den nya anslagsposten till prisutjämningstillägg bör

fastställas till 6 650 000 kr. mot sammanlagt 6 330 000 kr. för innevarande

budgetår. Den förslagsvis beräknade posten till särskilda förmåner i övrigt

förutses öka med 115 000 kr. till 4 650 000 kr. Anslagsposten av vederbörande

utlandsmyndigheter anställd personal torde uppräknas med 600 000 kr.

bl. a. för överförande hit av kostnaderna för avlöning av chaufförer vid

utlandsmyndigheterna samt för anställning av lokal personal vid de nytillkommande

utlandsmyndigheterna. Anslagsposten ersättningar till expertis

och tillfällig arbetskraft torde höjas med 50 000 kr. till 110 000 kr.

Anslaget Utrikesförvaltningen: Avlöningar torde för nästa budgetår uppföras

med 40 960 000 kr., vilket jämfört med för innevarande budgetår beviljat

anslag innebär en ökning med 7 339 000 kr. Av denna utgör 3 169 000

kr. automatiska utgiftsökningar avseende utrikesförvaltningens nuvarande

personal.

Anslaget bör fördelas på olika poster på sätt framgår av avlöningsstaten

i efterföljande hemställan.

Under åberopande av vad jag anfört hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att

a) godkänna följande avlöningsstat för utrikesförvaltningen,

att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1963/64:

Avlöningsstat

1. Avlöning till departementschefen, ministern för utrikes ärendena

................................................

2. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis ........

3. Arvoden bestämda av Kungl. Maj :t ....................

4. Exspektansarvoden bestämda av Kungl. Maj :t, förslagsvis . .

5. Avlöningar till icke-ordinarie personal..................

6. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie

tjänstemän, förslagsvis ................................

a) Represen,tationsbidrag till ministern för utrikes

ärendena ................................ 30 000

b) Representations- och hyresbidrag till vissa befattningshavare

i utrikesdepartementet...... 77 000

c) Prisutjämningstillägg .................... 6 650 000

d) Särskilda förmåner i övrigt, förslagsvis...... 4 650 000

7. Rörligt tillägg, förslagsvis ............................

8. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter, förslagsvis

9. Av vederbörande utlandsmyndigheter anställd personal . .

10. Ersättningar till expertis och tillfällig arbetskraft, förslagsvis

..................................

Summa kr.

60 000

10 093 000

20 000

300 000

7 168 000

11 407 000

7 449 000

353 000

4 000 000

110 000

40 960 000

b) till Utrikesförvaltningen: Avlöningar för budgetåret

1963/64 anvisa ett förslagsanslag av 40 960 000 kr.

s. 141 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

141

[2] 2. Utrikesförvaltningen: Omkostnader

Anslag Nettoutgift

1961/62 ........................ 7 425 000 7 974 756

1962/63 ........................ 7 945 000

1963/64 (förslag) ............... 9 870 000

Kungl. Maj:t har den 28 juni 1962 fastställt följande omkostnadsstat för

utrikesförvaltningen, att tillämpas tills vidare under budgetåret 1962/63:

1. Sjukvård m. m., förslagsvis.....

2. Reseersättningar, förslagsvis . ..

3. Flyttningsersättningar, förslagsvis

4. Publikationstryck, förslagsvis ...

5. Fraktkostnader, förslagsvis

6. Expenser, förslagsvis...........

Bränsle, lyse och vatten, förslagsvis ............ 80 000

Övriga expenser:

Telegram, telefon och annonsering, förslagsvis .. 1 700 000

Andra ändamål:

a) för utrikesdepartementet, högst ............ 1 140 000

b) för utrikesrepresentationen, högst .......... 1 240 000

300 000

1 900 000

1 000 000

105 000

480 000

4 160 000

Summa kr. 7 945 000

Förevarande anslag torde för budgetåret 1963/64 beräknas på följande

sätt.

Anslagsposterna till sjukvård m. m. och reseersättningar upptas till oförändrade

belopp. På grund av vidgad verksamhet bör anslagsposterna till

flgttningsersättningar, fraktkostnader samt posten telegram, telefon och

annonsering ökas med 400 000 kr., 220 000 kr. respektive 300 000 kr. Anslagsposten

publikationstryck föreslås höjd med 145 000 kr. för tryckning på

svenska, engelska och franska språken av den instruktionsbok för Sveriges

representation i utlandet, som är under utarbetande. Posten bränsle, lyse

och vatten torde höjas med 20 000 kr. för ytterligare ämbetslokaler för departementet.

De i omkostnadsstaten under punkterna 1—5 upptagna anslagsposterna

samt de under punkten 6 redan nämnda posterna skulle härigenom

öka med 1 085 000 kr.

Posten övriga expenser, andra ändamål: för utrikesdepartementet torde

höjas med sammanlagt 85 000 kr. Denna höjning avser huvudsakligen att

täcka kostnaderna för anskaffande av inventarier för departementets ämbetslokaler.

Motsvarande post för utrikesrepresentationen ökar med 670 000 kr. Huvudparten

härav faller på det i det föregående föreslagna anskaffandet av

representationsbilar för utlandsmyndigheterna.

G Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 saml. Nr 75

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1963

Under förevarande anslag torde slutligen medel böra förutses för påbörjande

under budgetåret 1963/64 av den utbildningsverksamhet inom utrikesförvaltningen

som jag i det föregående förordat. Kostnaderna för kursverksamhet

m. m. inom utbildningens ram uppskattar jag till 85 000 kr.

Detta belopp torde upptas som särskild anslagspost under omkostnadsstaten

för nästkommande budgetår.

Enligt här framlagda förslag skulle förevarande anslag öka med 1 925 000

kr., och jag hemställer således, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att till Utrikesförvaltningen: Omkostnader för budgetåret

1963/64 anvisa ett förslagsanslag av 9 870 000 kr.

[3] 3. Vissa bostadskostnadsersättningar

Anslag

1962/63 ........................ 2 350 000

1963/64 (förslag) ................ 3 100 000

Från detta anslag skall bestridas samtliga kostnader för den utsända personalens

privatanskaffade och av byggnadsstyrelsen godkända bostäder.

Anslagets storlek torde böra beräknas till 3 100 000.

Jag hemställer, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att till Vissa bostadskostnadsersättningar för budgetåret

1963/64 anvisa ett förslagsanslag av 3 100 000 kr.

[4] 4. Inventarier för beskickningar, delegationer och konsulat

Anslag Nettoutgift

1961/62 ........................ 1 025 000 1 109 076

1962/63 ........................ 1 400 000

1963/64 (förslag) ................ 2 000 000

Medlen under detta anslag är avsedda för den fortgående anskaffningen

av dels inventarier för utlandsmyndigheternas kanslier, dels möbler för personalbostäder

åt utrikesförvaltningens utsända personal. Under anslaget inräknas

jämväl medel för underhåll och reparation av det utomlands befintliga

inventariebeståndet.

För budgetåret 1963/64 erfordras ett belopp av 2 000 000 kr. för dessa

ändamål.

Jag hemställer således, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att till Inventarier för beskickningar, delegationer och konsulat

för budgetåret 1963/64 anvisa ett reservationsanslag

av 2 000 000 kr.

s. 143 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

143

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Hans Olwaeus

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1963

Bilaga 1

Förteckning över Sveriges lönade utlandsmyndigheter jämte vissa olönade

konsulat med lönad tjänsteman per den 1 januari 1963

I. Beskickningar med angivande inom parentes av subsidiära ackrediteringsorter:
-

Addis Abeba (Khartoum, Mogadiscio,

Tananarive)

Ankara

Athen

Bagdad*

Bangkok (Phnom Penh, Rangoon,

Saigon)

Beirut (Amman, Damaskus, Nicosia,

Riyadh)

Belgrad

Bern

Bogotå (Panamå, Quito)

Bonn

Bryssel (Luxemburg)

Budapest*

Buenos Aires (Asunciön)

Bukarest*

Canberra

Caracas (Havana, Port-au-Prince,

Santo Domingo)

Djakarta (Kuala Lumpur, Manila)

Dublin

Haag

Helsingfors

Kairo

Karachi

Köpenhamn

Lagos (Porto Novo)

Léopoldville II.

Lima (La Paz)

Lissabon

London

Madrid

Mexico (Guatemala, Managua, San

José, San Salvador, Tegucigalpa)

Monrovia (Abidjan, Accra, Conakry,

Freetown)

Montevideo

Moskva (Bukarest, Sofia)

New Delhi (Colombo, Kathmandu)

Oslo

Ottawa

Paris

Peking

Prag (Budapest)

Pretoria

Rabat (Tripoli, Tunis)

Reykjavik

Rio de Janeiro

Rom

Santiago de Chile

Teheran (Bagdad, Kabul)

Tel Aviv

Tokio (Söul)

Warszawa

Washington

Wellington

Wien

II. Delegationer:

Sveriges ständiga representation vid Förenta Nationerna i New York

Sveriges ständiga representation vid Förenta Nationernas Europakontor i

Genéve

Sveriges delegation hos Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling

(OECD) i Paris

Sveriges delegation hos den europeiska kol- och stålunionens Höga Myndighet

(CECA) i Luxemburg (lyder under delegationen i Bryssel)

Sveriges delegation hos Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom) och

Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEC) i Bryssel

Sveriges delegation hos Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA) i

Genéve

Med * betecknad beskickning förestås av en t. f. chargé d’affaires.

s. 145 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1963

145

III. Lönade konsulat:

a) Generalkonsulat:

Antwerpen

Berlin

Chicago

Hamburg

London

Montreal

Nairobi

New York

San Francisco

IV. Olönade konsulat, som förestås av lönad tjänsteman:

Generalkonsulat:

Genua (konsulatschefen placerad i Milano)

Istanbul

Milano (gemensam chef med Genua)

b) Konsulat:

Gdansk

Hongkong

Houston

Mariehamn

Minneapolis

V. Olönade konsulat med lönad tjänsteman i icke-chefsställning (gk =

generalkonsulat, k = konsulat):

Alger (k)

Amsterdam (k)

Barcelona (gk)

Bremen (k)

Daltar (gk)

Damaskus (gk)

Frankfurt am Main (k)

Havana (k)

Johannesburg (k)

Liverpool (k)

Los Angeles (k)

Marseille (k)

Melbourne (k)

Narvik (k)

Rotterdam (k)

Rouen (k)

Salisbury (k)

Säo Paulo (k)

Tunis (k)

Ziirich (k)

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kangl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

Bilaga 2

Översikt av

utrikesförvaltningens diplomatiska och konsulära personals

placering den 1 januari 1963

Kabinetts-

sekr.

Avdelnings-

chefer

Sändebud

General-

konsuler

Chargés

d’affaires

med sände- buds, konsu- ler med ge- neralkonsuls

ställning

Byråchefer

Beskick-

ningsråd

Flandelsråd

Konsuler

Förste sekr.

Förste

besk.sekr.

Förste vice- konsuler

Sekreterare

Besk.sekr.

Vicekonsu-

ler

Attachéer

Kanslister

B 4—6

B 1

B 1

A 23

A 17—19

A 9—19

Utrikesdepartementet:

Kab.sekr.,bitr. kab.sekr.

*2

1

Politiska avd.........

2

4

8

2

Rättsavd............

l2

2

9

4

8

Handelsavd...........

*2

3

12

5

Personalavd.

1

1

5

2

11

Protokollet ..........

1

3

1

Pressbyrån ..........

2

1

1

2

Sektionen för internatio-

nella biståndsfrågor*

1

3

1

Summa hemma

9

14

41

17

21

Utlandsmyndigheterna:

A. Med lönad chefs-

tjänsteman:

Addis Abeba ........

1

1

1

Ankara ........

1

1

1

Antwerpen, gk........

1

2

Athen ................

1

1

1

Bagdad ..............

1

1

Bangkok ........

1

1

Beirut .....

1

1

Belgrad..............

1

1

1

Berlin, gk............

1

1

1

Bern .........

1

1

1

Bogotå ..........

1

1

1

Bonn ................

1

1

3

2

3

Bryssel .............

1

1

1

1

Bryssel, EEC ........

*1

1

1

Budapest ............

1

1

Buenos Aires .

1

1

1

Bukarest .

1

Canberra (o. Sydney)..

1

1

1

Caracas.....

t

1

1

Chicago, gk ..........

1

1

2

Djakarta .......

1

1

1

Dublin .

1

1

Gdansk .....

1

Genua, gk* .......

2

Geneve, EFTA ......

1

1

1

Genéve, FN..........

1

1

s. 147 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

147

B 4—6 j

B 1

B 1 j

A 23

A 17—19 i

A 9—19

Haag ................

1

1

1

2

Hamburg, gk ........

1

1

2

Helsingfors ..........

1

1

1

1

Hongkong, k ........

1

Houston, k ..........

1

1

Istanbul, gk..........

1

1

Kairo................

1

1

1

1

Karachi..............

1

1

1

Köpenhamn..........

1

1

1

1

Lagos................

1

1

Léopoldville..........

1

1

Lima ................

1

2

Lissabon ............

1

1

i

London ..............

1

1

2

2

i

London, gk ..........

1

1

3

Madrid ..............

1

1

1

2

Mariehamn, k5........

Mexico ..............

1

1

1

1

Milano, gk ..........

1

Minneapolis, k........

1

2

Monrovia ............

1

1

1

Montevideo ..........

1

1

Montreal, gk ........

1

1

Moskva ..............

1

1

1

1

1

Nairobi, gk ..........

1

1

New Delhi............

1

1

1

1

New York, FN ......

1

1

3

1

New York, gk........

1

1

1

4

Oslo..................

1

1

1

i

Ottawa*..............

1

i

Paris ................

1

1

1

2

i

Paris, OECD ........

1

1

2

Peking*..............

1

Prag ................

1

1

Pretoria..............

1

1

1

Rabat................

1

1

Reykjavik............

1

i

Rio de Janeiro ......

1

1

2

1

Rom ................

1

1

1

2

San Francisco, gk ....

1

1

3

Santiago de. Chile ....

1

1

Teheran..............

1

1

1

Tel Aviv ............

1

1

Tokio................

1

1

1

1

Warszawa............

1

1

1

1

Washington ..........

1

1

4

2

1

Wellington* ..........

Wien ''................

1

1

1

1

B. Med utsänd tjånste-

man i icke-chefs-

ställning:

Amsterdam ..........

1

Barcelona............

1

Bremen ..............

1

Dakar................

1

Damaskus............

1

Frankfurt am Main ..

1

Havana..............

1

Johannesburg ........

1

Liverpool ............

1

Los Angeles..........

1

Marseille ............

1

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1963

B 4—6

B 1

B 1

A 23

A 17—19

A 9—19

Melbourne............

1

Narvik ..............

1

Rotterdam............

2

Rouen................

1

Salisbury ............

1

Säo Paulo............

1

Tunis................

1

Ziirich................

1

Summa ute

37

26

9

49

40

99

Totalt

46

26

23

7 90

*57

•120

749

1 Varav en dubblerad tjänst.

3 Sektionen förestås av en tjänsteman i disponibilitet i B 4.

3 Arvodesbefattning.

4 Konsulatschefen placerad i Milano.

3 Konsulatet förestås av en tjänsteman med arvode.

3 Chefsbefattningen f. n. vakant.

7 Antalet tjänstemän i B 1 och A 23 må uppgå till 51 respektive 88.

8 Antalet befattningar i Ao 19 och reglerad befordringsgång må uppgå till 63.

• Sammanlagda antalet kanslisttjänster må utgöra 123.

s. 149 Kontrollera mot PDF

Tablå över utrikesdepartementets nuvarande organisation

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

149

Bilaga 3

3: e byrån

Byråchef B 1

2: a byrån

Byråchef B 1

Pers.byrån

Byråchef B 1

Kons.byrån

Byråchef B 1

1: a byrån

Byråchef B 1

Ekon.byrån

Kansliråd B 1

Jur.byrån

Byråchef B 1

2: a byrån

Byråchef B 1

Arkivet

Kansliråd B 1

Protokollet

Prot.chef B 1

1: a byrån

Byråchef B 1

Budgetsektionen

Bds ABr 25

3: e byrån

Byråchef B 1

Pressbyrån

Pressb.chef B 1

Byråchef B 1

Internat.

bist.frågor

Sändebud i

disp. B 4

Byråchef B 1

s. 150 Kontrollera mot PDF

Tablå över föreslagen organisation av utrikesdepartementet

150 Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

Bilaga 4

Jur. byrån

Inspektör B 4

Säkerhetschef B 1

Pers.byrån

Byråchef B 2

Protokollet

Prot.chef B 2

Arkivet

Arkivchef B 2

Lönebyrån

Byråchef B 1

3: e byrån

Byråchef B 1

Kons.byrån

Byråchef B 1

Pressbyrån

Pressb.chef B 2

3: e byrån

Byråchef B 1

Ekon.byrån

Byråchef B 1

2: a byrån

Byråchef B 1

1: a byrån

Byråchef B 1

2: a byrån

Byråchef B 1

1: a byrån

Byråchef B 1

Rapportsekretariat

Byråchef B 2

Internat.

bist.frågor

Byråchef B 2

Byråchef B 1

Förhandlingsgrupp

2 utrikesråd B 4

2 byråchefer B 2

s. 151 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1963

151

Bilaga 5

Förslag till

personalförteckning för utrikesförvaltningen gällande fr. o. m. 1 juli 1963

A. Ordinarie tjänstemän:

Befattning

Lönegrad

kabinettssekreterare.......................................... Bo

sändebud.................................................... Bo

biträdande kabinettssekreterare................................ Br

6

6

5

1 chef för administrativa avdelningen........................Bo eller Br 5

1 chef för rättsavdelningen................................ Bo 51 (Bo 4)

2 utrikesråd såsom avdelningschefer.............................. Bo 4

2 sändebud eller utrikesråd ................................Bo eller Br 4

inspektör................................................Bo eller Br

4

35 sändebud eller generalkonsuler ................................ Bo 4

3 biträdande avdelningschefer ..............................Bo eller Br 2

8 byråchefer ..............................................Bo eller Br 2

24 sändebud eller generalkonsuler................................ Bo 2

2 ambassadråd eller handelsråd.................................. Bo 2

7 byråchefer .................................................. Bo 1

1 kansliråd.................................................... Bo 1

24 ambassadråd, legationsråd, handelsråd, generalkonsuler eller konsuler Bo 1

10 byrådirektörer ..........................................Ao eller Ar 27

1 förste arkivarie.............................................. Ao 27

1 förste bibliotekarie............................................ Ao 27

1 pressombudsman ............................................ Ar 27

1 budgetsekreterare............................................ ABr 25

4 byrådirektörer ........................................ Ao eller Ar 25

1 arkivarie.................................................... Ao

61 förste sekreterare, förste ambassadsekreterare, förste legationssekreterare

eller konsuler...................................... Ao

1 förste revisor................................................ Ao

15 vicekonsuler ................................................ Ao

40 förste kanslister.............................................. Ao

35 kanslister.................................................... Ao

2 assistenter .................................................. Ao

15 kontorsskrivare.............................................. Ao

1 expeditionsförman............................................ Ao

25 kansliskrivare................................................ Ao

6 förste expeditionsvakter ...................................... Ao

kontorister.................................................. Ao

35

13 expeditionsvakter............................................ Ao

41 kanslibiträden................................................ Ao

91 kontorsbiträden.............................................. Ao

23

23

21

21

19

15

15

13

11

11

9

9

7

7

5

B. Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än Ae 19:

4 byråchefer .................................................. Be 1

1 byrådirektör ................................................ Ae 25

l kulturattaché................................................ Ae 25

1 Så länge nuvarande befattningshavare innehar tjänsten.

s. 152 Kontrollera mot PDF

152 Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963

Befattning Lönegrad

8 pressattachéer................................................ Ae 25

2 översättare.................................................. Ae 25

1 arkivarie.................................................... Ae 23

1 förste byråinspektör .......................................... Ae 23

3 förste byråsekreterare ........................................ Ae 23

18 förste sekreterare, förste ambassadsekreterare, förste legationssekreterare

eller konsuler............. Ae 23

1 redaktör .................................................... Ae 23

1 biträdande pressattaché ...................................... Ae 21

1 förste byråsekreterare ........................................ Ae 21

2 förste revisorer .............................................. Ae 21

1 personalkonsulent............................................ Ae 21

C. Tjänstemän å övergångsstat:

5 sändebud.......................................... Bo 5

1 kamrerare ................................................ Ao 23

3 kansliskrivare......................................... Ao 10

s. 153 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1963 153

Innehållsförteckning

I. Inledning .............................................. 3

II. Utrikesförvaltningens uppgifter .......................... 7

UD-utredningen .................................... 7

Yttranden ........................................ 10

Departementschefen ................................ 11

III. Utrikesförvaltningens nuvarande organisation m. m......... 16

Utrikesdepartementet ................................ 16

Utrikesrepresentationen .............................. 18

Rekryterings- och anställningsförhållanden inom utrikesförvaltningen

........................................ 18

IV. Föreslagen organisation av utrikesförvaltningen............ 19

Utrikesdepartementet ................................ 19

UD-utredningen ............................ 19

Yttranden ............................ 25

Administrationsutredningen ................ . ___ 29

Yttranden ........................................ 36

Departementschefen ....................... 41

Utrikesrepresentationen .............................. 51

UD-utredningen .................................... ’ 51

Yttranden ................................:.....".. '' 59

Departementschefen ................................ 64

V. Utrikesförvaltningens personalbehov. Lönegrads- och befordringsfrågor

............................................ 69

Allmänna synpunkter på personalbehovet — Särskilda lö
negradsfrågor

................................... 69

UD-utredningen .............................. 69

Yttranden .......................................-. 72

Departementschefen ................................ 74

Utrikesdepartementets personalbehov .................. 76

UD-utredningen .................................... 76

Administrationsutredningen ........................ 77

Utrikesrepresentationens personalbehov ................ 77

UD-utredningen .................................... 77

Departementschefen ................................ 78

Befordringsfrågor .................................... 85

UD-utredningen .................................... 85

Yttranden ........................................ 87

Departementschefen ................................ 88

VI. Rekrytering och utbildning inom utrikesförvaltningen .... 89

UD-utredningen .................................... 89

Yttranden ........................................ 92

Departementschefen ................................ 95

VII. Avlöningssystemet för tjänstemän inom utrikesrepresentationen

m. fl............................................... 98

Inledning.......................... 98

Principerna för avvägningen av utlandslönerna ........ 100

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kungi. Maj.ts proposition nr 75 år 1963

Lönenämnden...................................... 100

Yttranden ........................................ 110

Utlandstjänstemännens representationskostnader ........ no

Lönenämnden...................................... 111

Yttranden — Lönenämndens kommentar ............ 115

Regleringen av vissa kostnader för bilresor m. m......... 117

Anskaffning av tjänstebilar till utlandsmyndigheter .. 118

Lönenämnden .................................. 118

Yttranden — Lönenämndens kommentar .......... 121

Statsanställning för viss chaufförspersonal............ 123

Lönenämnden .................................. 123

Yttranden ...................................... 124

Utlandstjänstemännens garagekostnader .............. 124

Lönenämnden .................................. 124

Yttranden — Lönenämndens kommentar .......... 126

Ersättning för s. k. åkning i tjänsten ................ 127

Lönenämnden .................................. 127

Yttranden — Lönenämndens kommentar .......... 128

Försvarsattachéernas kostnader för bilresor .......... 128

Lönenämnden .................................. 128

Yttranden ...................................... 130

Lönenämndens ställning, befogenheter och sammansättning 130

Lönenämnden .................................. 130

Yttranden ...................................... 132

Departementschefen ................................ 132

VIII. Hemställan ............................................ 138

IX. Vissa anslagsfrågor för budgetåret 1963/64 ............ 139

Bilaga 1. Förteckning över Sveriges lönade utlandsmyndigheter

jämte vissa olönade konsulat med lönad tjänsteman per

den 1 januari 1963 ................................ 144

Bilaga 2. översikt av utrikesförvaltningens diplomatiska och konsulära

personals placering den 1 januari 1963 ........ 146

Bilaga 3. Tablå över utrikesdepartementets nuvarande organisation

................................................ 149

Bilaga 4. Tablå över föreslagen organisation av utrikesdepartementet

.......................................... 150

Bilaga 5. Förslag till personalförteckning för utrikesförvaltningen

gällande fr. o. m. 1 juli 1963 ........................ 151

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 630293

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1963:298 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående utrikesförvaltningens organisation och personalbehov to. to. jämte i ämnet väckta mo a1 i texten
  2. SU 1963:125 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utrikesförvaltningens organisation och personalbehov m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten