Sök i Ratio Lex

Angående anslag för budgetaret 1963/64- till socionomutbildning

1963-02-15 · 41 sidor, varav 40 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 40 av 41 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1963:79, Angående anslag för budgetaret 1963/64- till socionomutbildning

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963

1

Nr 79

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag för budgetaret

1963/64- till socionomutbildning; given Stockholms

slott den 15 februari 1963.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ragnar Edenman

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen behandlas frågor rörande utbyggnad av socionomutbildningen.

På grundval av förslag av socionomutbildningskommittén förordas att antalet

utbildningsplatser vid socialinstituten ökas från 380 till 480 och att socialinstituten

förstatligas fr. o. m. den 1 juli 1963. Vidare förordas en betydande förstärkning

av socialinstitutens lärarorganisation, bl. a. inrättande av tjänster som

universitetslektor.

Till driftkostnader för de fyra socialinstituten under budgetåret 1963/64

äskas sammanlagt 2 410 000 kr., vilket jämfört med bidragsanslaget till socialinstituten

innevarande budgetår medför en ökning av statens kostnader med

892 000 kr. Till fortbildning av socionomer äskas för nästa budgetår 55 000 kr.,

en ökning i förhållande till medelsanvisningen innevarande budgetår med

13 000 kr. 1

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 sand. Nr 79

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kun gl. Maj:ts ''proposition nr 79 år 1963

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 15

februari 1963.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Länge, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist, Aspling.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, anmäler — efter

gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter — fråga angående anslag

för budgetåret 1963/6b till socionomutbildning och anför därvid följande.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t på min hemställan (bil. 10

p. 226) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för

budgetåret 1963/64 beräkna

till Socionomutbildning ett anslag av 2 465 000 kr.

Sedan detta ärende numera färdigberetts, får jag ånyo anmäla detsamma.

I. Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 3 juni 1960 tillkallade chefen

för ecklesiastikdepartementet samma dag sex sakkunniga för att verkställa utredning

rörande socionomutbildningens uppgifter, innehall och organisation.

Utredningen1 antog benämningen socionomutbildning skommittén. I september

1960 överlämnade kommittén en skrivelse med förslag till åtgärder i syfte

att öka utbildningskapaciteten vid de befintliga socialinstituten. På grundval

härav framlades i propositionen 1961:1 VIII ht (s. 494) förslag om viss ökning

av elevintagningen vid instituten; riksdagen beslöt i enlighet härmed (SU 57,

Rskr 179).

Vidare avgav kommittén i maj 1961 förslag om inrättande av ett socialinstitut

i Umeå. I propositionen 1962:1 (bil. 10 s. 460 ff.), förordades, att ett socialinstitut

i Umeå skulle komma till stånd fr. o. m. den 1 juli 1962. Riksdagen godkände

förslaget (SU 73, Rskr 193).

Som ett sista led i sitt arbete har kommittén den 16 augusti 1962 framlagt

betänkande om »Socionomutbildningen» (SOU 1962:43). 1

1 Numera landshövdingen T. Andersson, ordförande, socialinspektören Märta Lannemyr (f. Iveroth),

rektorn P. Lindblom, numera kanslichefen R. Linnér, kanslirådet O. Petersson och numera

sekreteraren O. Schärman.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963

Över betänkandet har, efter remiss, utlåtanden avgivits av statskontoret, riksrevisionsverket,

kanslern för rikets universitet efter hörande av vederbörande

universitets- och högskolemyndigheter, styrelserna för socialinstitutet i Stockholm,

socialinstitutet i Göteborg, sydsvenska socialinstitutet och socialinstitutet

i Umeå, statens råd för samhällsforskning, socialpolitiska kommittén, personalutbildningsberedningen,

lokaliseringsutredningen rörande statlig verksamhet,

1962 års Umeåkommitté, medicinalstyrelsen, statens lönenämnd, arbetsmarknadsstyrelsen,

byggnadsstyrelsen, socialstyrelsen, fångvårdsstyrelsen, överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Malmöhus län, Göteborgs och Bohus län och

Västerbottens län samt riksbibliotekarien. Till överståthållarämbetets och berörda

länsstyrelsers utlåtanden har fogats yttranden från vederbörande kommunala

myndigheter.

Vidare har vissa kommunala myndigheter samt organisationer och sammanslutningar

beretts tillfälle att yttra sig över betänkandet. Med anledning härav

har yttranden avgivits av direktionen för handelshögskolan i Stockholm efter

hörande av högskolans lärarråd, Sveriges akademikers centralorganisation

(SACO), Sveriges förenade studentkårer (SFS), Tjänstemännens centralorganisation

(TCO), Sveriges industriförbund, Landsorganisationen i Sverige (LO),

Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Sveriges socionomförbund, Socialinstitutens

elevkårers organisation, Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas

förbund, Svenska landstingsförbundet, Svenska socialvårdsförbundet,

Centralförbundet för socialt arbete, förvaltningsutskotten i Kronobergs läns

landsting, Blekinge läns landsting, Kristianstads läns landsting, Malmöhus läns

landsting, Hallands läns landsting, Göteborgs och Bohus läns landsting, Älvsborgs

läns landsting och Västerbottens läns landsting, Svenska diakonförbundet,

Föreningen av socialdiplomerade från Sköndalsinstitutet, Svenska diakonsällskapet,

Svenska sjukhusförvaltningens tjänstemannaförbund samt Svenska barnpsykologiska

föreningen.

Dessutom har särskilda skrifter i ämnet inkommit från Sveriges sociologförbund,

Nykterhetsvårdens anstaltsförbund, elevkåren vid Sköndalsinstitutet,

Svenska läkaresällskapets sektion för socialmedicin, Svensk kuratorsförening,

Sveriges socialdemokratiska studentförbund samt Svenska ekumeniska nämndens

sociala utskott.

I sedvanlig ordning har styrelserna för socialinstituten framlagt förslag rörande

anslag för budgetåret 1963/64 till verksamheten vid socialinstituten.

Vidare har direktionen för Svenska diakonsällskapet i en särskild skrift anhållit

om statsbidrag till lönekostnaderna för socialutbildningen vid Sköndalsinstitutet

budgetåret 1963/64.

I den följande redogörelsen för kommitténs betänkande och remissinstansernas

yttranden lämnas en mera ingående redovisning för synpunkter och förslag

främst beträffande sådana frågor som aktualiseras genom förevarande proposition,

nämligen spörsmål rörande socialinstitutens utbildningskapacitet och

huvudmannaskapet för instituten. I samband med departementsberedningen av

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963

kommitténs förslag har uppdragits åt dess förutvarande sekreterare att närmare

undersöka vissa frågor rörande socialinstitutens personalorganisation m. m. Resultatet

av nämnda undersökningar har redovisats i en promemoria, dagtecknad

den 12 februari 1963 och i det följande benämnd den kompletterande promemorian.

Rörande vissa i promemorian berörda spörsmål har samråd ägt rum

med rektorerna för de fyra socialinstituten.

II. Föreliggande förslag m. m. rörande socionomutbildningen

A. Kommitténs förslag

Socionomutbildningskommittén föreslår en fortsatt ökning av utbildningskapaciteten

samt en betydande kvalitativ förstärkning av såväl den teoretiska som

den praktiska utbildningen. I det följande återges i sammanfattning vissa avsnitt

av kommitténs förut nämnda slutbetänkande.

Arbetsmarknad och utbildningskapacitet

Under senare år har det i många kommuner varit svårt att besätta tjänster

inom socialvården och den kommunala förvaltningen med kvalificerade sökande.

Tillgången på socionomer har inte svarat mot efterfrågan. Arbetsmarknadsstyrelsen

företog år 1959 en undersökning rörande behovet av socionomutbildad

arbetskraft. I denna undersökning, som är offentliggjord i serien Arbetsmarknadsinformation

(serie S, nr 6/1959), konstateras att det råder en besvärande

brist på socionomer. Med dåvarande tendenser på efterfrågesidan borde den

årliga examinationen under 1960-talet öka till 330, medan den under 1950-talet

utgjort i genomsnitt 240 per år. Denna framtidsbedömning betraktades som ett

minimialternativ; det ansågs sannolikt, att arbetsmarknaden utan större svårighet

skulle kunna absorbera ca 400 nyexaminerade om året. En examination av

330 förutsätter en höjning av antalet antagna elever till 375 om året och en

examination av 400 en höjning till omkring 450 elever per år.

Kommittén har lagt denna undersökning till grund för sin bedömning av det

framtida socionombehovet. Samtidigt pekar kommittén på svårigheten att ställa

en någorlunda säker prognos rörande tillgång och efterfrågan på socionomer, då

de förutsättningar i fråga om samhällsåtgärder, yrkesverksamhetsgrad, elevtillströmning

o. s. v. som prognoserna bygger på kan ändras under årens lopp.

Utvecklingen under senare år tyder enligt kommittén på att undersökningen i

vissa avseenden har underskattat socionombehovet. En rad omständigheter som

talar för ökat behov av socionomer anföres, bl. a. den inom socialvården pågående

förskjutningen mot förebyggande åtgärder samt utbyggnaden av rehabiliteringsverksamheten,

den pågående upprustningen inom vårdområdena samt

primär- och landstingskommunernas vidgade arbetsuppgifter och växande ekonomiska

engagemang. Bristen på socionomer har skärpts under senare år. Mest

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963 5

markerad är denna brist i fråga om socionomer som utexaminerats från social

linje.

Kommittén anser det nödvändigt, att en ökning av utbildningskapaciteten vid

socialinstituten sker snarast möjligt. Elevintagningen föreslås öka från 380 studerande

läsåret 1962/63 till 480 läsåret 1963/64. Denna ökning bör ske vid de

befintliga instituten. Socialinstituten är i jämförelse med flertalet andra högre

utbildningsanstalter relativt små enheter, och en fortsatt utbyggnad av instituten

synes kommittén medföra åtskilliga fördelar. Ett större elevunderlag ger möjlighet

till mer differentierad undervisning i olika ämnen, och vidare kan fler fasta

lärare knytas till utbildningen. Kommitténs förslag rörande utbildningskapaciteten

framgår av följande tabell, som även anger intagningen under de senaste

läsåren.

Läsår

Lärosäte 1960/61 1961/62 1962/63 1963/61

Stockholm ............... 130 130 130 150

Göteborg ................. 65 80 80 120

Lund .................... 70 85 100 120

Umeå .................... — — 70 90

Summa 265 295 380 480

Kommittén bedömer det som sannolikt att en ytterligare ökning av utbildningskapaciteten

kommer att bli erforderlig i framtiden.

Utbildningens uppgifter och uppläggning

Kommittén framhåller, att socionomutbildningen i stort sett visat sig motsvara

sitt syfte att lämna högskolemässig teoretisk och praktisk utbildning för

blivande tjänstemän inom kommunal förvaltning, socialvård m. m. I vissa avseenden

har utbildningen emellertid icke helt motsvarat arbetsmarknadens krav,

anser kommittén, som därför föreslår en ändrad uppläggning av utbildningen.

Enligt kommittén bör socialinstituten betraktas som fackhögskolor med uppgift

att utbilda socionomer och att främja samhällsvetenskaplig forskning.

Genom en breddning och fördjupning av den teoretiska utbildningen och en förstärkning

av lärarorganisationen skulle socionomutbildningen kunna bli kvalitativt

likvärdig med den utbildning som lämnas vid andra fackhögskolor; med

hänsyn till utbildningsuppgifterna och utbildningens allmänna uppläggning bör

enligt kommitténs uppfattning socialinstituten i framtiden benämnas socialhögskolor.

Vidare anser kommittén, att förutsättningar måste skapas för en utveckling

av den samhällsvetenskapliga forskningen på de områden som har särskild

aktualitet i samband med socionomutbildningen, främst kommunal ekonomi,

socialrätt, kommunalrätt, socialpolitik, förvaltningskunskap och tillämpad psykologi.

Kommittén föreslår, att professorstjänster inrättas vid socialhögskolorna;

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 79 år 1963

innehavare av dylika tjänster förutsätts fullgöra en del av sin undervisningsskyldighet

vid universitet.

I fråga om socionomutbildningens uppläggning föreslår kommittén följande

riktlinjer:

1. Tiden för den teoretiska utbildningen ökas, och den praktiska utbildningen

effektiveras.

2. Kraven på allmänorientering tillgodoses genom en för alla gemensam grundkurs,

där studierna inom varje ämnesområde har en brett orienterande karaktär.

3. Specialiseringen främjas genom att utbildningen närmare anpassas efter

arbetsmarknadens krav med flera alternativa linjer inom varje examensämne.

Socionomexamen kan nu avläggas på olika linjer, nämligen teoretisk, social

eller socialkommunal linje (i Stockholm förvaltningslinje). Under 1950-talet har

två tredjedelar av de studerande avlagt examen på den sociala linjen. Kommittén

har kommit till uppfattningen att skälen mot en linjedifferentiering i nuvarande

form är starka. De gemensamma grundelementen i utbildningen är så

framträdande, att det är både möjligt och lämpligt att hålla samman utbildningen

i början av studiegången och uppskjuta differentieringen till ett senare

skede av studierna. Kommittén föreslår därför att samtliga studerande under

första studieåret genomgår en samhällsvetenskaplig grundkurs, varefter studierna

genom val av lämplig ämneskombination och studiepraktik differentieras efter

intresseinriktning och framtidsplaner.

Kommittén har vid sin prövning av frågan om nivådifferentiering av utbildningen

kommit till slutsatsen att utbildningen liksom hittills bör inriktas på en

enda självständig examen, socionomexamen.

Normalstudietiden vid socialinstituten är nu 2V2 år, varav 17 månader

ägnas teoretiska studier och 8—10 månader studiepraktik. Härtill kommer ett

års förpraktik. En förlängning av studietiden är enligt kommittén nödvändig,

om en kvalitativ förbättring av utbildningen skall kunna uppnås. Kommittén

föreslår en sammanlagd utbildningstid av 3V2 läsår, varav 2V2 läsårs teoretiska

studier (fem terminer) och ett års studiepraktik. Samtidigt bör enligt kommittén

förpraktiken avskaffas; den sammanlagda utbildningstiden skulle därigenom

bli lika lång som för närvarande.

Den samhällsvetenskapliga grundkursen föreslås omfatta följande delkurser:

rättskunskap, statskunskap, statistik, sociologi, samhällsekonomi, socialpolitik

och praktisk förvaltningskunskap med yrkesorientering. För studierna efter

grundkursen föreslås följande examensämnen (alternativkurser anges inom parentes)

:

statskunskap (allmän förvaltning; social förvaltning), rättsvetenskap (kommunalrätt

med civilrätt; socialrätt), samhälls- och företagsekonomi (kommunal

ekonomi; företagsekonomi; socialpolitik), sociologi (arbetssociologi; social desorganisation;

gruppsociologi) och psykologi (allmän psykologi; social vårdsmetodik).

Dessutom föreslås en särskild kurs i socialmedicin.

Socionomexamen skall enligt kommittén kunna avläggas av den som dels

opaginerad Kontrollera mot PDF

I

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963

genomgått godkänd grundkurs, dels förvärvat minst fyra betygsenheter i examensämnena,

varav minst två betyg i ett sadant ämne, dels ock fullgjort godkänd

studiepraktik.

Skälet till att förpraktiken föreslås bortfalla är, att den — enligt kommitténs

mening — i allmänhet inte ger tillräcklig orientering, erfarenhet och kunskap.

Om hela praktiken förlägges till studietiden kan de teoretiska och praktiska momenten

i utbildningen stödja och komplettera varandra. Kommittén föreslår,

att studiepraktiken fördelas på två fem-månadersperioder, förlagda till terminerna,

och en två-månadersperiod, förlagd till sommaren.

Inträdesvillkor

Socialinstitutens inträdesvillkor har alltsedan institutens start varit så utformade

att inträde i mån av utrymme kunnat beredas var och en som haft tillräcklig

underbyggnad och mogenhet för att kunna tillgodogöra sig undervisningen.

Samtidigt som undervisningen legat på en högskolemässig nivå och bedrivits

i akademiska former har socialinstituten i stor omfattning rekryterat

elever bland icke-studenter.

Kommittén har inte funnit anledning att föreslå någon större förändring av

inträdesvillkoren. De har fungerat tillfredsställande i sin nuvarande utformning.

De antagna har i allmänhet väl kunnat tillgodogöra sig undervisningen

och bortfall har varit ovanligt. Examinationsfrekvensen har uppgått till 85—

90% av de antagna. Det föreligger inte heller några väsentliga skillnader i

studieresultat mellan studerande med olika förutbildning.

Kommittén anser det angeläget att bevara möjligheten för personer utan studentexamen

att vinna inträde till socionomutbildningen. Många personer i vuxen

ålder har, trots teoretisk begåvning och fallenhet för studier, inte genomgått

gymnasiet och fått den skolunderbyggnad som i allmänhet krävs för att fa tillträde

till högre studier. För socialinstitutens del har den breda rekryteringsbasen

inneburit ett värdefullt inslag av studieintresserade och studielämpliga ungdomar

med skiftande bakgrund. Kommittén räknar dock med att de vidgade möjligheterna

till gymnasieutbildning på längre sikt kommer att medföra en minskning

av antalet sökande utan studentexamen. Ungdomar som har intresse av och

fallenhet för högre studier kommer att i ökad utsträckning kunna avlägga studentexamen.

Under de närmaste åren kan man emellertid — främst på grund av

de stora ungdomskullarna — räkna med ett högt antal icke-studenter bland de

sökande.

Vid urvalet av studerande tas nu hänsyn till såväl studieförmåga och teoretisk

skolning som praktisk lämplighet och erfarenhet. Kommittén anser att urvalet

i första hand bör grundas på sökandes studieförmåga och teoretiska skolning.

För inträde bör enligt kommittén fordras att sökande avlagt studentexamen eller

_ utöver god allmän bakgrund — vid särskilt inträdesprov styrker kunskaper

motsvarande fordringarna enligt studentexamen i svensk skrivning, modern

historia, samhällskunskap och ekonomisk geografi samt fr. o. m. läsåret 1965/6G

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. May.ts proposition nr 79 år 1968

jämväl i engelska. Mångårigt och väl vitsordat yrkesarbete, liksom kvalificerade

statliga, kommunala och andra förtroendeuppdrag, bör tillgodoräknas, anser

kommittén.

Då det även i fortsättningen blir nödvändigt att begränsa antagningen, föreslår

kommittén, att en för ifrågavarande läroanstalter gemensam antagningsnämnd

inrättas med uppgift att företa urval av sökande.

Socialinstitutens ställning

Socialinstituten är för närvarande fristående stiftelser under ledning av var

sin styrelse. Ordförande och vissa ledamöter i sådan styrelse förordnas av Kungl.

Maj:t, övriga ledamöter utses av olika städer, landsting och sammanslutningar.

Styrelsen har en vittgående självbestämmanderätt med avseende på medelsförvaltnmg,

administration och undervisningens ordnande. Verksamheten finansieras

genom statsbidrag och kommunala anslag. Staten svarar numera för närmare

90 % av kostnaderna.

Kommittén erinrar om att chefen för ecklesiastikdepartementet i propositionen

1960:119 angående riktlinjer för utbyggande av universitet och högskolor

m. m. uttalade, att socionomutbildningen tills vidare borde vara en från universiteten

fristående utbildning. I direktiven för kommitténs arbete återgavs detta

uttalande. Kommittén utgår därför från att socionomutbildning skall meddelas

vid från universiteten fristående läroanstalter. Dessa föreslås av kommittén bli

ställda under statligt huvudmannaskap fr. o. m. den 1 juli 1963. Enligt kommitténs

mening bör socionomutbildningen — i likhet med annan högre utbildning

— vara en uppgift som staten tar ansvaret för. Den nära anknytning till

kommunerna, som kännetecknat socionomutbildningen och varit av särskilt

värde när det gäller den praktiska utbildningen, synes enligt kommittén kunna

bevaras även vid en ändrad organisation.

\ ar och en av läroanstalterna föreslås bli ställd under ledning av en styrelse,

i övrigt bör högskolans angelägenheter ombesörjas av ett lärarråd samt rektor.

Styrelsen bör enligt kommittén förordnas av Kungl. Maj:t samt bestå av högst

tio ledamöter och innefatta representanter för statliga myndigheter, kommunförbunden,

arbetsmarknadsorganisationerna, universitetet på orten jämte de kommunala

myndigheterna på orten.

Kommittén förordar vidare, att en för läroanstalterna gemensam samarbetsnämnd

inrättas, med uppgift att verka för en samordning av verksamheten.

Nämnden, som föreslås bestå av en av Kungl. Maj:t förordnad ordförande jämte

lektorerna, bör bl. a. verka för att studieplanerna ges en likvärdig utformning,

bereda frågor rörande utbildningskapaciteten och rörande fortbildning av socionomer

samt verka för en samordning av läroanstalternas förslag till anslagsäskanden.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963

Personalorganisation

Kommittén framhåller, att antalet fasta lärartjänster vid socialinstituten för

närvarande är lågt. Undervisningen bestrides till betydande del av timarvoderad

lärarpersonal. Den personella och materiella upprustning, som skett vid universitet

och högskolor, har inte berört socialinstituten. I samband med genomförandet

av en omläggning av utbildningen och en ökning av utbildningskapaciteten

blir enligt kommittén en betydande upprustning av resurserna nödvändig.

Kommittén föreslår, att följande typer av lärartjänster skall finnas inrättade

nämligen universitetslektorat och lektorat samt i vissa ämnen professurer jämte

assistenttjänster; för tillsynen av studiepraktikens uppläggning och genomförande

skall enligt kommitténs förslag dessutom finnas tjänster som studiekonsulent.

Kommittén framlägger detaljerade förslag rörande personalorganisationen för

budgetåret 1963/64 och har även angivit den beräknade organisationen vid full

utbyggnad. För läsåret 1963/64 föreslås följande antal lärartjänster, nämligen i

Stockholm tolv, i Göteborg nio, i Lund nio och i Umeå sju. Som jämförelse kan

nämnas att den fasta lärarpersonalen under läsåret 1962/63 uppgår till i Stockholm

sju, i Göteborg fyra, i Lund fyra och i Umeå tre. Även den administrativa

personalen föreslås bli förstärkt.

Kostnadsberäkningar m. m.

Vid ett förstatligande av socialinstituten bortfaller de kommunala bidragen

till verksamheten. Dessa beräknas för budgetåret 1962/63 uppgå till omkring

180 000 kr. Det statliga bidraget till socialinstituten utgör budgetåret 1962/63

1 518 000 kr. Bidraget fördelas med 546 000 kr. till institutet i Stockholm,

374 000 kr. till institutet i Göteborg, 351 000 kr. till sydsvenska socialinstitutet

och 247 000 kr. till institutet i Umeå. Enligt kommitténs förslag skulle statens

kostnader öka till 3 121 000 kr. budgetåret 1963/64. Den av kommittén beräknade

kostnadsökningen hänför sig dels till den betydande ökning av utbildningskapaciteten,

vilken började redan läsåret 1961/62, dels till förslagen om en personell

och materiell upprustning av läroanstalterna. Statsverkets kostnader för

socionomutbildningen kan, enligt kommittén, vid bifall till dess förslag beräknas

öka till 4,5 miljoner kr. årligen fr. o. m. budgetåret 1966/67.

B. Yttranden

I följande sammanfattning refereras remissinstansernas ställningstaganden till

huvudsakligen sådana frågor som rör utbildningskapaciteten och huvudmannaskapet

för läroanstalterna. Inledningsvis beröres de allmänna omdömena; därjämte

redovisas mera summariskt ställningstaganden till vissa andra spörsmål,

avseende bl. a. utbildningens uppläggning och innehåll.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963

Allmänna omdömen

De allmänna omdömena om kommitténs förslag är genomgående positiva.

Samtliga remissinstanser vitsordar behovet av en kvantitativ och kvalitativ förstärkning

av socionomutbildningen och anser betänkandet i stort sett väl ägnat

att läggas till grund för en reformering av utbildningen. Vissa invändningar har

rests, främst i fråga om utbildningens innehåll och forskningsorganisationen.

Företrädare för avnämarna av den socionomutbildade arbetskraften samt

arbetsmarknadens myndigheter och organisationer, liksom socialinstituten och

studentorganisationerna har intagit en positiv hållning till kommitténs synpunkter

och förslag. Sålunda framhåller Svenska stadsförbundet bl. a. följande.

I kommunernas sociala och ekonomiska förvaltning är socionomerna den kvantitativt

dominerande gruppen bland befattningshavare med mera kvalificerade

förvaltningsuppgifter. De har också visat sig vara en i kommunal administration

mycket användbar kategori. Med hänsyn till den stora betydelse som denna

utbildningskategori således kommit att få i den kommunala förvaltningsorganisationen,

konstaterar styrelsen med tillfredsställelse, att de framlagda förslagen

syftar till en kraftig ökning av den samlade utbildningskapaciteten och till en

anpassning av den nuvarande socionomutbildningen till de ökade krav utvecklingen

på socionomernas arbetsmarknad ställer.

Kommitténs helhetssyn på socionomutbildningen såsom en klart yrkesinriktad

fackhögskoleutbildning med en genomförd integration mellan teori och praktik

vill styrelsen kraftigt understryka.

Detsamma gäller kommitténs uttalanden om att den teoretiska utbildningen,

på det sätt som hittills varit utmärkande just för socialinstituten, alltjämt måste

anknyta till och i själva undervisningen förankras i den praktiska verksamheten,

exempelvis på olika kommunala förvaltningsområden. Förslagen synes i stort

sett väl ägnade att läggas till grund för en reformering av socialinstituten och

deras verksamhet.

Mera kritiska synpunkter redovisas av bl. a. personalutbildningsberedningen,

som anför i huvudsak följande.

Beredningen har ingen erinran mot den föreslagna vidgningen av utbildningskapaciteten

och anser den åsyftade kvalitativa förbättringen av utbildningen

klart motiverad. Beredningen finner det även naturligt, att staten nu övertar

ansvaret för socionomutbildningen.

Ett allmänt drag i utredningens förslag synes vara en strävan att utvidga

socialinstituten från markerade yrkesutbildningsanstalter till mera universitetsliknande

undervisningsinstitutioner. I den mån instituten ges ställning av fackhögskolor,

aktualiseras emellertid frågan om en organisatorisk samordning med

andra högskolor och med universiteten. Vad som främst ingett beredningen betänkligheter

är den alltför ringa vikt utredningen tillmätt de praktiska behov,

som socionomutbildningen skall tjäna. Man bör hålla fast vid att ändamålet är

att ordna en yrkesutbildning och att det därvid främst gäller att tillgodose samhällets

behov av socionomer, som är lämpliga och väl användbara inom den

statliga och kommunala socialvårdande verksamheten, inom den kommunala

förvaltningen och på anstaltsområdet. Det allmänna kan svårligen vara väl betjänt

av en socionomexamen, som utöver en ettårig kurs med allmän samhällsorientering

och viss praktik innehåller en mångfald olika ämneskombinationer,

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963

vilkas användbarhet i det enskilda fallet man på arbetsmarknaden och kanske

främst i de kommunala nämnderna ofta kan ha svårt att bedöma. De praktiska

kraven på en mera allsidigt användbar yrkesutbildning har en sådan vikt att

beredningen anser sig böra avstyrka förslaget om en socionomexamen grundad

på dylik fullständig valfrihet bland examensämnena.

Arbetsmarknad och utbildningskapacitet

Samtliga remissinstanser tillstyrker kommitténs förslag rörande fortsatt ökning

av utbildningskapaciteten. Många instämmer även i kommitténs uttalande

att en ytterligare ökning sannolikt kommer att bli erforderlig i framtiden.

Svenska landskommunernas förbund uttalar för sin del följande.

Styrelsen kan vitsorda, att bristen på socionomer är betydande. Kommunerna

har i brist på kompetenta sökande i icke ringa utsträckning tvingats att besätta

socionom tjänster med personer, som saknat denna utbildning, och i vissa fall

avstått från att genomföra erforderliga personalförstärkningar i vetskap om att

kompetenta sökande knappast skulle erhållas. På grund av den nuvarande bristen

på socionomutbildad arbetskraft bör en ökning av intagningarna i enlighet

med kommitténs förslag komma till stånd.

Svenska socialvårdsförbundet anför bl. a. följande.

I likhet med kommittén finner förbundet att arbetsmarknadsstyrelsen i sin

prognos om det framtida behovet av socionomer underskattat detta behov.

Den allmänna bedömning av läget som kommittén gjort, finner förbundet mera

realistisk. Den av kommittén föreslagna ökningen av elevintagningen från 380

elever läsåret 1962/63 till 480 elever läsåret 1963/64 hälsar förbundet därför med

tillfredsställelse. Förbundet är emellertid inte helt övertygat om ens denna

jämte tidigare genomförd ökning av utbildningskapaciteten kommer att vara

tillfyllest för 1960-talets behov. För socialvårdens vidkommande torde sålunda

det latenta behovet av utbildad arbetskraft vara avsevärt. Därvid bör uppmärksammas,

att man på många håll inte synes ha redovisat sitt behov av ytterligare

arbetskraft med hänsyn till nuvarande svårigheter att erhålla utbildad

arbetskraft.

Förbundet är väl medvetet om att en ytterligare utökning av utbildningskapaciteten

för närvarande knappast låter sig göra men är angeläget framhålla,

att kommitténs förslag bör ses som ett minimiförslag. Det torde därför vara nödvändigt

att med uppmärksamhet följa frågan om en ytterligare ökning av utbildningskapaciteten.

Liknande synpunkter anföres av socialstyrelsen, som betraktar den föreslagna

ökningen som endast ett första steg i en utveckling mot ytterligare utbildning

av socionomer. Medicinalstyrelsen framhåller, att vid vissa sjukhus kuratorstjänster

under en följd av år inte kunnat besättas. Fångvårdsstyrelsen anför,

att en aktuell förstärkning av personalorganisationen, framför allt inom frivården,

kan väntas leda till att ett stort antal nya tjänster för socionomer inrättas.

Länsstyrelsen i Västerbottens län pekar på att många socionomer anställts

inom de allmänna försäkringskassorna och att ytterligare flera skulle ha

fått anställning hos dessa kassor, om lämpliga sökande funnits. Socialpolitiska

kommittén uttalar bl. a. att cn övergång till en mera aktiv vårdpolitik kommer

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963

att kräva ökade samhällsinsatser inte minst i fråga om välutbildad arbetskraft

för kurativa, organisatoriska och direkt vårdande uppgifter.

Arbetsmarknadsstyrelsen tillstyrker kommitténs förslag men uttalar att kommitténs

slutsats, att styrelsen i vissa avseenden underskattat behovet av socionomutbildad

arbetskraft, skulle kunna verifieras endast genom en aktuell prognos

över socionomer och med dessa konkurrerande kategorier. Då det för närvarande

inte finns några hållpunkter för att styrelsen i sitt maximialtemativ,

som förutsatte en årlig antagning av ca 450 studerande, överskattat det framtida

utbildningsbehovet och då vissa tendenser synes tala för ytterligare behov av

socionomer, anser styrelsen sig böra tillstyrka den föreslagna utbildningskapaciteten.

Styrelserna för socialinstituten finner den av kommittén föreslagna utökningen

önskvärd och fullt möjlig att genomföra under förutsättning att kommitténs

förslag rörande personalorganisation och medelsbehov samtidigt förverkligas.

Beträffande kommitténs förslag om årlig antagning vid respektive institut anför

styrelsen för socialinstitutet i Stockholm huvudsakligen följande.

Lokaliseringshänsyn kan anföras för kommitténs förslag att ge en mer dämpad

utbyggnadstakt åt stockholmsinstitutet än övriga institut. Det har emellertid

under senare år visat sig att antalet sökande till stockholmsinstitutet är avsevärt

större än till övriga institut. Totala antalet sökande till de fyra instituten

var sålunda i år 641 varav 299 sökte till institutet i Stockholm. Flertalet sökande

till Stockholm var hemmahörande inom storstockholmsområdet. Enligt styrelsens

mening kan lokaliseringsskäl knappast anföras för att tvinga dessa studerande

till studier i annan del av landet. Härtill kommer att storstockholmsområdet

visat sig ha ett även relativt sett större behov av socionomutbildad personal

än andra delar av landet. Området har också fördelen att inom relativt kort avstånd

från utbildningsanstalten erbjuda ett stort antal lämpliga praktikplatser.

Med hänsyn härtill vill styrelsen föreslå att maximiantalet antagna elever för

socialinstitutets i Stockholm del sättes högre. Ett maximum av 180 årligen

antagna kan vara tänkbart. En sådan ökning av elevantagningen utöver kommitténs

förslag, förutsätter ökade lärår- och personalresurser. Kostnadsökningen

blir emellertid så begränsad att den genomsnittliga utbildningskostnaden per

elev sjunker i jämförelse med kommitténs förslag. Den provisoriska lösning, som

institutets lokalfråga får, ger åtminstone till nöds utrymme för ett något högre

elevantal än det av kommittén föreslagna.

Lokaliseringsutredningen rörande statlig verksamhet anser däremot att en utbyggnad

i Stockholm bör undvikas. Utredningen diskuterar även frågan om ett

femte socialinstitut och framhåller, att det av kommittén påvisade utbildningsbehovet

ger underlag för ytterligare en undervisningsanstalt på detta område.

Utredningen anför huvudsakligen följande.

Utredningen har tidigare i olika sammanhang framhållit önskvärdheten av

snara åtgärder för att få till stånd nya högskoleresurser i Mellansverige utanför

Stockholm/Uppsala-områdena. Det synes utredningen naturligt, att planeringen

av en ny socialhögskola samordnas med sådana åtgärder. Då utökningen av

elevintagningen synes böra ske redan nästa höst, vill utredningen emellertid inte

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungi. Maj:ts -proposition nr 79 år 1963

motsätta sig att åtgärder vidtages för att tillgodose detta behov, i första hand

genom utbyggnad i Umeå och därefter i Göteborg och Lund. En utbyggnad i

Stockholm synes däremot böra undvikas.

Kommitténs uttalande om önskvärdheten av att en ny prognos rörande socionombehovet

utarbetas inom de närmaste åren understrykes av några remissinstanser,

bl. a. universitetskanslern, SFS och TCO. TCO förutsätter att fragan

om socionombehovet blir föremål för en fortlöpande prognosverksamhet.

Utbildningens uppgifter och uppläggning

Remissinstanserna delar kommitténs syn på socionomutbildningens uppgifter.

När det gäller de allmänna riktlinjerna för utbildningen och inriktningen mot

angivna verksamhetsområden har endast undantagsvis avvikande meningar

framförts. Kommitténs synpunkter och förslag rörande forskningen diskuteras

ingående i flera yttranden, varvid behovet av intensifierad och planmässig social

forskning allmänt understrykes. Dock framföres skiftande meningar angående

organisationen av denna forskning.

Universitetsmyndigheterna tillstyrker att socialinstituten får karaktär av fackhögskolor,

att de med hänsyn härtill benämnes socialhögskolor samt att forskningsresurserna

förstärkes inom de områden socionomutbildningen omfattar.

Önskvärdheten av ett nära samarbete mellan universitet och socialhögskolor

betonas genomgående; i något fall förordas att socionomutbildningen inordnas i

universitetens utbildning. I fråga om de föreslagna professorstjänsterna anser

flertalet universitetsmyndigheter, bl. a. universitetskanslern, att tjänsterna bör

inrättas vid universitet men att tjänstinnehavarna bör fullgöra en del av undervisningsskyldigheten

vid socialhögskola.

Statskontoret anser, att den föreslagna organisationen icke kan anses rationell

från forskningssynpunkt. I yttrandet anföres huvudsakligen följande.

Förslaget innebär nämligen dels att de nytillkommande forskningsresurserna

splittras mellan fyra olika orter, dels att den till socialhögskolorna förlagda forskningen

kan komma att bli otillräckligt samordnad med den vid universiteten

bedrivna forskningen inom samma eller angränsande ämnen, dels att socialhögskolornas

forskningsinstitutioner icke kommer att lämna rum för en fullständig

forskarkarriär. En vidgad forskning på det sociala området torde för att kunna

bedrivas effektivt ställa krav på såväl stora institutionella resurser med bl. a. en

stab av forskare på olika nivåer som goda möjligheter till samverkan mellan

företrädare för olika ämnen. I avvaktan på cn mera fullständig utredning rörande

forskningsbehov och forskningsresurser på förevarande områden bör man

enligt statskontorets mening icke nu fatta beslut som binder den sociala forskningens

framtida organisation.

De riktlinjer som kommittén presenterat i fråga om socionomutbildningens

uppläggning vinner i stort sett allmän anslutning hos remissinstanserna. Dessa

konstaterar genomgående, att förslaget innebär en välbehövlig kvalitativ förstärkning

av utbildningen.

Kommitténs förslag att dela upp de teoretiska studierna i en ettårig samhälls
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 79 år 1963

vetenskaplig grundkurs och tre terminers fördjupade studier i yrkesinriktade

examensämnen tillstyrkes av remissinstanserna. I vissa yttranden ifrågasattes

emellertid lämpligheten av ett fritt val av examensämnen. I fråga om grundkursen

förordas i ett stort antal yttranden, att studier i psykologi bör inrymmas

i denna kurs. Förslag härom framföres av bl. a. fångvårdsstyrelsen, socialstyrelsen,

medicinalstyrelsen, personalutbildning sberedning en, Sveriges socionomförbund,

Svensk kurator sförening, Svenska barnpsykologiska föreningen, styrelsen

för socialinstitutet i Göteborg, styrelsen för sydsvenska socialinstitutet och styrelsen

för socialinstitutet i Umeå. I flera av dessa yttranden betonas den centrala

roll som kunskap om människors beteende har i samhällsarbetet; det betecknas

som en allvarlig brist, om så centrala ämnen som psykologi och socialvårdsmetodik

inte påbörjas redan under det första studieåret. Några instanser understryker,

att det även av socionomer som skall ägna sig åt förvaltning och personaltjänst

fordras psykologiskt kunnande.

Det av kommittén framlagda förslaget rörande den praktiska utbildningen tillstyrkes

av remissinstanserna. Förslaget att avskaffa kravet på förpraktik vinner

allmän anslutning. Socialstyrelsen finner omläggningen från förpraktik till studiepraktik

fördelaktig och menar att praktiktiden härigenom bör kunna utnyttjas

betydligt mer effektivt än tidigare. Svenska stadsförbundet anser det inte

oväsentligt, att slopandet av kravet på förpraktik kan tänkas leda till ett ökat

antal sökande till socialinstituten. SACO framhåller, att förpraktiken visat sig

otillförlitlig som urvalsinstrument för bedömning av de sökandes lämplighet.

Kommitténs förslag rörande högre utbildning — att licentiatstudier förläggs

till universitet och att filosofie licentiatexamen skall kunna avläggas av socionom

som vid universitet förvärvat tre betyg i ett ämne — tillstyrks av flertalet

remissinstanser. Skiftande meningar om förslaget framföres emellertid av universitetsmyndigheterna

och några fakulteter menar att frågan bör göras till föremål

för vidare utredning. Universitetskanslern förklarar att han icke nu är beredd att

biträda kommitténs förslag på denna punkt utan anser, att i avvaktan på närmare

erfarenheter den nuvarande ordningen med individuell dispensgivning bör

bibehållas.

Inträdesvillkoren

Remissinstanserna ansluter sig genomgående till kommitténs förslag rörande

inträdesvillkoren. I några yttranden föreslås vissa ändringar i fråga om inträdesprovets

omfattning.

Svenska landskommunernas förbund ifrågasätter, om inte någon form av lämplighetstestning

skulle kunna anordnas i samband med antagningen av studerande

till socionomutbildning.

Styrelserna för socialinstituten framhåller, att kunskaper i matematik visat

sig nödvändiga för studierna, inte bara som underlag för statistik och ekonomi

utan även inom sådana ämnen som psykologi och sociologi.

Några universitetsmyndigheter finner kravet på avlagd studentexamen moti
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963

verat samt framhåller, att frågan om inträdesvillkoren bör tas upp till förnyad

prövning när nu planerade reformer av skolväsendet genomförts och fatt verka

någon tid.

LO framhåller, att personer som har kvalificerade arbetsuppgifter och förtroendeuppdrag

inom statlig och kommunal verksamhet, inom socialvård och inom

organisationsarbete bör ha samma möjligheter att genomgå socionomutbildning

som hittills.

SFS, Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund finner det

angeläget att frågan om spärrarnas borttagande till socionomutbildning så snart

som möjligt aktualiseras; arbetsmarknadsmässiga skäl talar för en sådan åtgärd,

och dessutom skulle socionomutbildningen härigenom även kunna bidra till att

det befarade humanistöverskottet avlänkas till områden, där användbarhet och

placeringsmöjligheter blir bättre tillgodosedda. Organisationerna delar inte kommitténs

pessimism i fråga om möjligheterna att uppbringa tillräckligt antal

praktikplatser, då ett slopande av förpraktiken friställer praktikplatser; vidare

torde en växande arbetsmarknad för socionomer ge vidgat utrymme för placering

av praktikanter.

Socialinstitutens ställning

Remissinstanserna instämmer, med ett par undantag, i kommitténs förslag att

socionomutbildning skall meddelas vid fristående socialhögskolor under statligt

huvudmannaskap.

Förslaget om förstatligande av socialinstituten tillstyrks genomgående. Svenska

stadsförbundet anför i denna fråga huvudsakligen följande.

Förslaget att ställa socialhögskolorna under statligt huvudmannaskap finner

styrelsen riktigt. Lika väl som staten ombesörjer utbildning av exempelvis lärare

och flertalet andra tjänstemän i kommunernas förvaltning, lika väl bör staten

ansvara för utbildningen av socionomer. Den kostnadsökning för staten, som

föranledes dels av institutens förstatligande och slopandet av hittillsvarande

bidrag från vissa primärkommuner och landsting, dels av den — såvitt styrelsen

kan bedöma — mycket välbehövliga personella och materiella upprustningen av

de nuvarande utbildningsanstalterna, är enligt styrelsens mening av relativt

måttlig storleksordning. Den bör i varje fall inte få utgöra anledning till uppskov

med de föreslagna reformerna, vilka framför allt i fråga om upprustningen av

personalorganisationen framstår som utomordentligt angelägna.

Förvaltningsutskotten i de landstingskommuner som nu lämnar bidrag till

socialinstitutens verksamhet och som därigenom är representerade i institutens

styrelser — sammanlagt åtta landsting — tillstyrker att läroanstalterna förstatligas.

Hallands läns landstings förvaltningsutskott anför bl. a. följande.

Ett statligt huvudmannaskap för socialhögskolorna tillstyrkes. Deras nuvarande

ställning såsom formellt fristående stiftelser torde i vissa avseenden ha

inneburit fördelar, men dessa kan ej i stort uppväga de därmed förenade nackdelarna.

Ehuru socionomutbildningen till stora delar är cn utbildning för kommunal

yrkesverksamhet, bör landsting och kommuner ej vara nödsakade att

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963

bidraga till denna utbildning, då de icke behöver göra det för utbildning av

andra kvalificerade personalgrupper. Å andra sidan är det angeläget att de kommunala

synpunkterna på utbildningen beaktas, och lämpligen kan de i högskolornas

inre verksamhet framföras på det av kommittén föreslagna sättet att

styrelseledamöter utses på förslag av kommunförbunden.

Endast riksrevisionsverket anser, att socionomutbildningen även i framtiden

skall finansieras genom statsbidrag jämte kommunala anslag. I ämbetsverkets

yttrande återges dåvarande departementschefens uttalande i propositionen

1945:153 angående bidrag till socialinstituten. Departementschefen uttalade då

bl. a. att om instituten förstatligades möjligheten att erhålla bidrag av kommunala

och enskilda medel troligen skulle förminskas eller bortfalla. Dessutom borde

institutens styrelser äga en tämligen vittgående självbestämmanderätt med avseende

på medelsförvaltning, administration och undervisningens anordnande.

Enligt riksrevisionsverkets mening äger detta uttalande alltjämt giltighet, och

socionomutbildningen bör därför enligt ämbetsverkets uppfattning även i fortsättningen

finansieras genom statsbidrag jämte kommunala anslag. Då några

enhetliga normer för fördelningen av kostnaderna mellan staten och kommunerna

för närvarande icke finnes, synes sådana normer böra fastställas.

Frågan om de föreslagna socialhögskolornas ställning i förhållande till universiteten

behandlas utförligt i vissa yttranden. Flertalet remissinstanser ansluter

sig till kommitténs synpunkter och förslag, men i några yttranden framhålls,

att en ökad samordning med universiteten vore önskvärd. Statskontoret förordar

en närmare administrativ samordning med universiteten och uttalar bl. a.

följande.

Socialhögskolorna bör — med på väsentliga punkter bibehållen självständighet

— kunna i de flesta hänseenden anslutas till den organisation för planerande

och administrativa uppgifter, som av statskontoret föreslagits i en till universitetsutredningen

den 5 juli 1962 avgiven undersökning rörande universitetsväsendets

organisation.

Den samordning på planerings- och administrationsområdet, som här föreslagits,

anser statskontoret vara så mycket mera motiverad som socialinstitut och

universitet redan i vissa fall har gemensamma befattningshavare (sociologiprofessorerna

i Stockholm och Göteborg), vilken anordning för övrigt skulle bli

vanligare enligt kommitténs förslag om nya professorstjänster med undervisningsskyldigheten

fördelad på socialhögskola och universitet. Det må även understrykas

att kommittén räknat med att socialhögskolornas lokalfrågor åtminstone

på längre sikt genomgående skall lösas i gemenskap med respektive universitet.

Universitetskanslern återger i sitt yttrande departementschefens uttalande i

propositionen 1960: 119, att socionomutbildningen borde vara fristående från

universiteten och anser sig med hänsyn härtill inte böra tillstyrka det av juridiska

fakulteten i Uppsala framförda önskemålet om en närmare anknytning av

de tänkta socialhögskolorna till universiteten. Kanslern ansluter sig därför till

kommitténs mening att socialhögskolorna i princip bör organiseras som fristående

statliga läroanstalter, som ej står under kanslersämbetets överinseende.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963

Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund hävdar, att ett

inordnande av socionomutbildningen i universitetsorganisationen skulle vara till

uppenbar fördel från allmän planerings- och administrationssynpunkt samt förmodligen

skapa bättre förutsättningar för ett effektivt utnyttjande av tillgängliga

resurser i fråga om lärare, lokaler etc.

Styrelsernas sammansättning beröres i några remissyttranden. Kommunförbunden

betonar värdet av att socialinstituten får behålla sin reella anknytning

till primärkommuner och landsting; därför bör representanter för bl. a. kommunförbunden

och de kommunala myndigheterna på orten även efter ett förstatligande

av instituten ingå i de lokala styrelserna.

Personalorganisation

Kommitténs förslag rörande socialhögskolornas personalorganisation behandlas

endast i ett fåtal remissyttranden. Styrelserna för socialinstituten framför

önskemål om viss förstärkning av personalorganisationen utöver vad kommittén

föreslagit. Statskontoret anser, att en administrativ samordning med universiteten

skulle möjliggöra en begränsning av kanslipersonalen.

Svenska diakonskolan

Kommitténs ståndpunkt att inte närmare beröra utbildningen vid Svenska

diakonskolan (Sköndalsinstitutet) i samband med frågan om socionomutbildningens

uppgifter, innehåll och organisation föranleder uttalanden i vissa remissyttranden.

Sålunda har direktionen för Svenska diakonsällskapet, styrelsen för Svenska

diakonförbundet, styrelsen för Föreningen av socialdiplomerade från Sköndalsinstitutet

och elevkåren vid Sköndalsinstitutet uttalat att kommitténs behandling

av utbildningen vid Svenska diakonskolan är ofullständig och missvisande.

I nämnda yttranden yrkas att bestämmelserna rörande socionomutbildningen

utformas på ett sådant sätt, att dessa innefattar även utbildningen vid Sköndalsinstitutet

och att vid behandlingen av frågan om statsbidrag till den sociala

utbildningen inberäknas bidrag även till Sköndalsinstitutets socialutbildning.

1 yttrandena framhålls, att utbildningen vid Svenska diakonskolan är likvärdig

med utbildningen vid socialinstitutet och att det föreligger möjligheter att utvidga

utbildningen vid Sköndalsinstitutet.

Svenska ekumeniska nämndens sociala utskott anför liknande synpunkter och

styrelsen för Nykterhetsvårdens anstaltsförbund uttalar att de vid Sköndalsinstitutet

utbildade varit i hög grad väl ägnade för arbete inom den institutionella

vården.

Arbetsmarknadsstyrelsen anför, att under överskådlig tid socialvården synes

ha behov även av personal med sådan utbildning, som bedrivs vid Svenska

diakonskolans sociala linje. Svenska socialvårdsförbundet framhåller, att Sköndalsinstitutcts

framtida ställning bör ytterligare utredas.

2 — Bihang till riksdagens ''protokoll 1963. 1 saml. Nr 79

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963

C. Den kompletterande promemorian

Som förut nämnts har i samband med beredningen av kommitténs förslag

uppdragits åt dess förutvarande sekreterare att närmare undersöka vissa frågor

rörande socialinstitutens personalorganisation m. m. Resultatet av nämnda undersökningar

har redovisats i en promemoria, dagtecknad den 12 februari 1963.

Som en utgångspunkt för ifrågavarande undersökningar har antagits, dels att

utbildningen vid socialinstituten läsåret 1963/64 i huvudsak bedrives enligt hittills

gällande studieordning och studieplaner, dels att antalet utbildningsplatser

vid instituten ökas från 380 till 480 läsåret 1963/64, dels ock att instituten förstatligas

fr. o. m. den 1 juli 1963. Ett genomförande av nämnda åtgärder nödvändiggör,

framhålles det i promemorian, vissa ändringar av institutens organisation

och inträdesbestämmelser samt en förstärkning av personalorganisation

och ekonomiska resurser. De i promemorian framlagda kostnadsberäkningarna

har delvis baserats på socialinstitutens förslag till anslagsäskanden för budgetåret

1963/64, vilka utgick från oförändrade förhållanden.

I det följande återges en sammanfattning av de i promemorian redovisade

undersökningarna.

Socialinstitutens organisation

Följande riktlinjer bör enligt promemorian gälla, därest socialinstituten förstatligas

fr. o. m. budgetåret 1963/64.

Staten övertar den 1 juli 1963 de fyra befintliga socialinstituten. De bör i fortsättningen

benämnas socialinstitutet i Stockholm, socialinstitutet i Göteborg,

socialinstitutet i Lund och socialinstitutet i Umeå. Socialinstitutens inventarier

och boksamlingar skall övergå till staten. Vid tillträdet övertar staten i sin

tjänst alla arbetstagare som den 30 juni 1963 innehar anställning vid socialinstituten.

Ingen av de anställda skall genom statens övertagande av socialinstituten

erhålla sämre löne- och anställningsvillkor.

För socialinstituten gemensamt bör en samarbetsnämnd inrättas. Vid varje

socialinstitut skall finnas en styrelse. I övrigt handhas institutens angelägenheter

av lärarråd och rektor. Av promemorian inhämtas i detta sammanhang

bl. a. följande.

Samarbetsnämnden bör utgöras av ordförande, förordnad av Kungl. Maj:t

för en tid av tre år, och av rektorerna vid socialinstituten. Nämndens uppgift

bör vara att befrämja samordning av socialinstitutens verksamhet, t. ex. genom

att verka för att studieplaner ges en likvärdig utformning, bereda frågor rörande

utbildningskapacitet och rörande fortbildning av socionomer samt medverka till

en samordning av institutens anslagsäskanden. Nämnden bör vidare ha till uppgift

att enligt de grunder som anges i institutens stadgar antaga studerande.

Styrelsen skall ha högsta uppsikten över undervisningen och den ekonomiska

förvaltningen vid respektive institut. Styrelsen bör bestå av högst tio ledamöter,

nämligen ordförande, förordnad av Kungl. Maj:t för en tid av tre år, högst åtta

av Kungl. Maj:t för en tid av tre år förordnade ledamöter samt institutets

rektor. I styrelserna bör ingå representanter för statliga myndigheter, kommunförbunden,

arbetsmarknadsorganisationerna och universitetet på orten.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963

19

Inträde svillkor

För att vinna inträde vid socialinstitutens fackutbildning fordras för närvarande

att sökande fullgjort ett års förpraktik. Socionomutbildningskommittén

har som förut nämnts föreslagit att kravet på förpraktik slopas. Även om detta

förslag sammanhänger med en samtidigt föreslagen utbyggnad av studiepraktiken,

talar mycket — framhålles det i promemorian — för att man inom den

nuvarande utbildningens ram ger förpraktikkravet en mindre kategorisk utformning.

Ett bestämt fasthållande vid kravet på ett års förpraktik kan nämligen

vid en snabb ökning av antalet utbildningsplatser medföra svårigheter att rekrytera

erforderligt antal kvalificerade elever. Det bör därför inte föreligga hinder

för socialinstituten att antaga elever, vilka ej fullgjort föreskriven förpraktik.

Institutens samarbetsnämnd bör emellertid ha rätt att föreskriva en förlängning

av dessa studerandes studiepraktik från nu gällande tid av omkring nio månader

till tolv månader.

Lärarpersonal

Undervisningen vid socialinstituten ombesörjes i stor utsträckning av timarvoderade

lärare. Antalet fasta lärartjänster är lågt. Svårigheterna att rekrytera

och behålla såväl timarvoderade lärare som fast anställda lärare har varit stora

under senare år, framhålles det i promemorian. Kontinuiteten och stadgan i utbildningen

blir lidande, om en alltför stor del av undervisningen skötes av tillfälligt

engagerade lärare. För närvarande svarar fast anställda lärare för endast

omkring en fjärdedel av undervisningen vid socialinstituten. Därest den föreslagna

ökningen av utbildningskapaciteten genomföres bör enligt promemorian

en förstärkning av institutens fasta lärartjänster komma till stånd. Detta bör

ske dels genom inrättande av vissa nya tjänster, dels genom omvandling av nuvarande

lektorstjänster i teoretiska ämnen till universitetslektorstjänster. Av

promemorian inhämtas i detta sammanhang bl. a. följande.

De vid instituten befintliga lektorstjänsterna i teoretiska ämnen — placerade

i lönegrad Ao 27 och med en undervisningsskyldighet, förutom examination och

medverkan vid antagning av studerande m. m., av 250 timmar för läsår — fick

sin nuvarande utformning innan det genom universitetslektoraten tillkommit en

särskild undervisningstjänst inom det högre utbildningsväsendet. Med hänsyn

till önskvärdheten att för institutens huvudlärare upprätthålla kraven på grundlig

vetenskaplig utbildning bör tjänsterna omvandlas till universitetslektorat.

Under senare år har svårigheter förelegat att besätta lediga lektorstjänster vid

instituten. En omvandling av tjänsterna till universitetslektorat är av allt att

döma en förutsättning för att nya tjänster skall kunna besättas med kompetenta

innehavare och nuvarande befattningshavare kunna behållas.

I fråga om undervisningsskyldighet, avlöningsförmåner m. m. bör i tillämpliga

delar gälla samma bestämmelser som finns föreskrivna beträffande nämnda

tjänster vid universitet. Detta innebär bl. a., att undervisningsskyldigheten för

de befintliga lektoraten kommer att öka med i genomsnitt ca 25%.

De befintliga lektorstjänsterna vid socialinstituten bör enligt promemorian

vid en omvandling till universitetslektorat avse följande ämnesområden:

2* —■ Bihang till riksdagens ''protokoll 19G3. 1 sand. Nr 79

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963

Socialinstitutet i Stockholm: 1) statskunskap, med särskild hänsyn till förvaltningskunskap

och kommunalkunskap, 2) nationalekonomi och socialpolitik,

3) socialrätt samt 4) kommunal ekonomi och redovisning.

Socialinstitutet i Göteborg: 1) stats- och kommunalkunskap samt 2) socialrätt.

Socialinstitutet i Lund: 1) socialpolitik och sociologi samt 2) kommunal förvaltning

med samhällsplanering samt kommunal ekonomi och bokföring.

Socialinstitutet i Umeå: 1) nationalekonomi och socialpolitik.

Den föreslagna ökningen av utbildningskapaciteten motiverar enligt promemorian

att följande nya universitetslektor stjänster inrättas fr. o. m. den 1 juli

1963:

Socialinstitutet i Stockholm: 1) psykologi samt 2) social metodik och administration.

Socialinstitutet i Göteborg: 1) nationalekonomi och socialpolitik.

Socialinstitutet i Lund: 1) socialrätt och socialpolitik samt 2) psykologi och

sociologi.

Socialinstitutet i Umeå: 1) socialrätt samt 2) psykologi och sociologi.

I samband med tjänsternas tillsättande bör respektive styrelse föreslå och

Kungl. Maj:t fastställa ämnesområde.

I promemorian behandlas även frågan om ställningen för institutens rektorer.

Härvid framhålles bl. a. följande.

Såsom rektorer vid instituten i Stockholm, Göteborg och Lund är lektorer vid

respektive institut förordnade. Vid socialinstitutet i Umeå är universitetslektorn

vid Stockholms universitet Lars Sköld förordnad som rektor. I samband med

omvandling av institutens lektorstjänster till universitetslektorat bör Sköld utnämnas

till universitetslektor i stats- och kommunalkunskap vid socialinstitutet

i Umeå. Detta medför behov av ytterligare ett universitetslektorat vid institutet.

Berörda universitetslektorat vid instituten skall vara obesatta så länge innehavarna

är förordnade som rektorer.

Rektorerna är för närvarande placerade i lönegrad Bp 1 och uppbär därjämte

särskild avlöningsförstärkning med 1 380 kr. för år. Med hänsyn till förslaget om

större personalorganisation och ökat elevantal bör rektorstjänsterna placeras i

lönegrad Bp 1 jämte avlöningsförstärkning med 4 140 kr. för år. Ett ytterligare

skäl härtill är att endast en obetydlig löneskillnad kommer att uppstå mellan

rektorstjänsten och bottentjänsten som universitetslektor, därest dylika lektorat

inrättas.

För den praktiska utbildningen finns dels tjänster som lektor i lönegrad Ae 25,

dels tjänster som biträdande lektor i lönegrad Ae 19. Vid varje institut finns för

närvarande en lektorstjänst i Ae 25; dessutom finns vid institutet i Stockholm

två biträdande lektorstjänster och vid vart och ett av instituten i Göteborg och

Lund en biträdande lektorstjänst. Samtliga dessa lärare meddelar undervisning

i ämnet social metodik och administration, svarar för praktikförmedling och

kontakten med praktikinstitutioner, medverkar i handledarutbildning och vid

rådgivning av inträdessökande och antagning av studerande m. m. Undervisningen

i praktisk kommunal förvaltning meddelas dels av fasta lärare, dels av

timarvoderade lärare.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963

Med hänsyn till det ökade elevantalet är det enligt promemorian nödvändigt

att inrätta ytterligare tjänster för dessa uppgifter. I samband härmed bör en

viss differentiering av tjänsteinnehavarnas arbetsuppgifter äga rum. Lektorerna

bör i första hand svara för undervisning, medan de biträdande lektorerna främst

bör svara för anskaffning och förmedling av praktikplatser, kontakten med praktikinstitutioner

och handledare m. m. Tjänsterna som biträdande lektor bör därvid

ändras till tjänster som konsulent för den praktiska utbildningen. För allmänt

institutionsarbete, såsom anordnande av studiebesök, studierådgivning o. d.

samt för biträde vid undervisningen bör dessutom medel beräknas för assistenthjälp.

En dylik anordning kan tillföra lärarna i de praktiska ämnena värdefull

hjälp och samtidigt vara av betydelse för den framtida lärarrekryteringen. Av

promemorian inhämtas vidare bl. a. följande.

Vid vart och ett av instituten i Stockholm, Göteborg och Lund bör inrättas en

ny tjänst som lektor i lönegrad Ae 25. Tjänsterna avser vid socialinstitutet i

Stockholm främst praktisk kommunal förvaltning, vid de andra instituten social

metodik och administration. Vid socialinstitutet i Umeå bör en motsvarande

lektorstjänst inrättas fr. o. m. budgetåret 1964/65. Nuvarande tjänster som biträdande

lektor omändras till tjänster som konsulent för den praktiska utbildningen.

Dessutom inrättas en ny tjänst som konsulent vid socialinstitutet i Umeå. Det

är angeläget att till tjänsterna kunna förvärva personer med god teoretisk utbildning

och omfattande praktisk erfarenhet. Flertalet av de kvalificerade tjänstemännen

inom socialvård och kommunal förvaltning är nu placerade i lönegrad

A 21 eller högre. Tjänsterna som konsulent bör därför placeras i lönegrad Ae 21.

För assistenthjälp bör vid socialinstitutet i Stockholm beräknas 750 assistenttimmar,

vid socialinstituten i Lund och Göteborg vartdera 500 assistenttimmar

samt vid socialinstitutet i Umeå 250 assistenttimmar.

Administrativ personal

De administrativa resurserna är redan nu otillräckliga vid instituten, framhålles

det i promemorian. Rektor och lärare är belastade med rutinmässiga uppgifter

i en omfattning som hindrar deras undervisning. En förstärkning av den

administrativa personalen synes därför nödvändig. Av promemorian inhämtas i

detta sammanhang följande.

Vid varje institut bör inrättas en ny tjänst som kontorist i lönegrad Ae 9.

Dessutom erfordras ett kontorsbiträde i reglerad befordringsgång vid vart och

ett av instituten i Göteborg och Lund. Slutligen bör för varje institut beräknas

medel för extra vaktmästar- och biträdeshjälp.

Den högsta administrativa tjänsten vid instituten i Göteborg, Lund och Umeå

är för närvarande placerad som kansliskrivare i lönegrad Ae 11. Med hänsyn till

de ökade arbetsuppgifterna, främst i samband med den ekonomiska förvaltningen,

bör tjänsterna omvandlas till tjänster som kontorsskrivare i lönegrad

Ae 13.

Bibliotekspersonal

Särskild bibliotekspersonal finns endast vid socialvetenskapliga biblioteket i

Stockholm. Detta bibliotek, som administreras och i fråga om omkostnader

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963

huvudsakligen finansieras av socialinstitutet i Stockholm, tillgodoser såväl institutet

som huvuddelen av de samhällsvetenskapliga institutionerna vid universitetet

i Stockholm. Biblioteket är på en gång kursbibliotek för berörda studerande

och forskningsbibliotek för lärare och samhällsvetenskapliga forskare och har

fått en speciell inriktning inom socialvetenskaperna till vilken motsvarighet saknas

vid centralbiblioteken.

Tjänsten som bibliotekarie vid biblioteket är för närvarande placerad i lönegrad

Ae 23. Motsvarande tjänster vid jämförliga specialbibliotek är placerade i

lönegrad A 27 eller högre. Biblioteket har fått betjäna ett starkt ökat antal

studerande och forskare, vilket medför ökade och mer ansvarsfulla uppgifter för

bibliotekarien. Tjänsten bör bl. a. med hänsyn härtill enligt promemorian ändras

till tjänst som förste bibliotekarie i lönegrad Ae 27.

Sammanfattning av personalorganisationen

I följande tablå sammanfattas nuvarande och föreslagen personalorganisation

vid socialinstituten.

Tjänst

Stockholm

Göteborg

Lund

Umeå

1962/63

1963/64

1962/63

1963/64

1962/63

1963/64

1962/63

1963/64

Rektor (Bp 1) .....

1

1

1

1

1

1

1

1

Universitetslektor

(Ao 27) (nu lektor

Ao 27) ...........

3

5

1

2

1

3

1

3

Lektor (Ae 25) .....

1

2

1

2

1

2

1

1

Konsulent (Ae 21)

(nu bitr. lektor

Ae 19) ...........

2

2

1

1

1

1

1

Sekreterare (Ae 17) .

1

1

—

—

—

—

—

—

Kontorsskrivare

(Ae 13) ...........

_

_

_

1

_

1

1

Kansliskrivare (Ae 11)

1

1

1

—

1

—

1

—

Kontorist (Ae 9) ...

—

1

—

1

—

1

—

1

Expeditionsvakt

(Ae 7) ...........

1

1

_

_

Kanslibiträde (Ae7) .

2

2

1

1

1

1

1

1

Kontorsbiträde (regi.

befordringsgång) ..

1

1

1

2

1

2

_

Förste bibliotekarie

(Ae 27) (nu bibliote- karie Ae 23) ......

1

1

Förste biblioteksassi- stent (Ae 13) .....

1

1

_

_

_

Förste biblioteksbiträ- de (Ae 9) (nu arvo- de motsvarande lkl

A 9) ..............

1

1

Anm. I tabellen har inte medtagits de tjänster som lektor (universitetslektor) vid instituten i

Stockholm, Göteborg och Lund, vilka är obesatta så länge innehavaren är förordnad som rektor.

Nuvarande lektorstjänst i teoretiska ämnen vid socialinstitutet i Umeå är placerad i lönegrad Ae 27.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963

Kostnadsberäkningar

De förslag som framlagts i det föregående föranleder enligt promemorian följande

medelsbehov för socialinstituten budgetåret 1963/64.

1. Avlöningar

Anslags- och delposter i

Socialinstitutet i

avlöningsstaten

Stockholm

Göteborg

Lund

Umeå

1. Avlöningar till ordinarie tjänste- män, förslagsvis ................

200 000

104 600

133 800

132 100

2. Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Maj:t, för- slagsvis .......................

8 200

3 400

3 400

3 400

3. Avlöningar till icke-ordinarie per- sonal

a. Avlöningar till vissa lärare

175 800

185 000

160 200

91 600

b. Avlöningar till annan icke-ordi- narie personal, förslagsvis.....

152 000

55 900

55 300

40 900

4. Rörligt tillägg, förslagsvis .......

175 300

91 200

101 000

81 400

5. Kompensation för höjda folkpen- sionsavgifter, förslagsvis ........

5 700

2 900

3 300

2 600

6. Huvudmansavgifter, förslagsvis ..

22 000

12 000

12 000

7 000

Summa kr.

739 000

455 000

469 000

359 000

Av promemorian inhämtas beträffande anslagsberäkningarna bl. a. följande.

Under anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj:t har medel beräknats dels till arvode till samarbetsnämndens ordförande

med 1 200 kr. (Stockholm), dels till arvode till samarbetsnämndens sekreterare

med 3 600 kr. (Stockholm), dels till arvode till respektive styrelses

ordförande med 2 400 kr., dels ock till arvode enligt kommittékungörelsen till de

av Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna i respektive styrelse.

Under delposten till avlöningar till vissa lärare m. to. har medel beräknats

bl. a. till undervisnings- och examinationsarvoden åt timarvoderad lärarpersonal,

till arvoden till tentamensvakter med 1 000 kr. vid vartdera institutet samt till

arvoden i samband med inträdesprov med 4 000 kr. vid socialinstitutet i Stockholm

och med 3 000 kr. vid socialinstituten i Göteborg och Lund samt med

2 000 kr. vid socialinstitutet i Umeå.

Undervisningsarvode har beräknats utgå för föreläsning och seminarieövning

med högst 115 kr., dock i undantagsfall högst 135 kr., per undervisningstimme,

och för lektionsundervisning med högst 85 kr., därest undervisning meddelas

av lärare som avlagt disputationsprov, och eljest med högst 70 kr., allt för

undervisningstimme. För lektionsundervisning bör det högre arvodet kunna utgå

jämväl till person som inte avlagt disputationsprov, men har andra meriter av

särskilt värde för undervisningen, exempelvis till läkare och till ämbetsmän och

tjänstemän inom förvaltning och rättsskipning. Dessa arvodesgrunder ansluter

till gällande bestämmelser vid universiteten.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963

För tentamen beräknas utgå till timanställda lärare examinationsarvode enligt

hittills gällande grunder med högst 30 kr., såvitt gäller muntlig sluttentamen,

och eljest med högst 15 kr.

Under delposten till avlöningar till annan icke-ordinarie personal har medel

beräknats, bl. a. till extra vaktmästar- och biträdeshjälp med 12 000 kr. vid

socialinstitutet i Stockholm, med 6 000 kr. vid socialinstituten i Göteborg och

Lund samt med 7 000 kr. vid socialinstitutet i Umeå. Medel har under denna

anslagspost även beräknats till vikariatsersättning med 4 000 kr. vid socialinstitutet

i Stockholm och med 2 000 kr. vid vart och ett av de övriga instituten.

Under anslagsposten till huvudmansavgijter har upptagits medel för de arbetsgivaravgifter

instituten har att erlägga. Dessa avgifter kommer att till väsentlig

del bortfalla i samband med att instituten förstatligas, men under budgetåret

1963/64 skall vissa avgifter erläggas, vilka avser tiden före ett statligt

huvudmannaskap.

2. Omkostnader

Anslags- och delposter i

omkostnadsstaten

Socialinstitutet i

Stockholm

Göteborg

Lund

Umeå

1. Sjukvård m. m., förslagsvis ......

2 000

1 500

1 500

1 500

2. Reseersättningar, förslagsvis .....

10 000

7 000

7 000

12 000

3. Expenser:

a. Bränsle, lyse och vatten, för-

slagsvis .....................

—

9 000

15 000

9 000

b. Biblioteket .................

40 000

9 000

9 000

9000

c. Övriga expenser .............

56 000

49 500

43 500

36 500

4. Inredning och utrustning av nya

lokaler ........................

—

5 000

15 000

40 000

Summa kr.

108 000

81 000

91 000

108 000

Beträffande anslagsberäkningarna inhämtas bl. a. följande.

Under anslagsposten till reseersättningar har medel bl. a. beräknats till resekostnadsersättning

och traktamente enligt rese- och traktamentsklass A, allmänna

resereglementet, för sammanträden med samarbetsnämnd och styrelse.

Kostnaderna för bränsle, lyse och vatten samt för städning och rengöring vid

socialinstitutet i Stockholm redovisas å omkostnadsstaten för universitetet i

Stockholm.

Vid socialvetenskapliga biblioteket i Stockholm är en upprustning ofrånkomlig.

Biblioteket tillgodoser, som ovan framhållits, såväl socialinstitutet som huvuddelen

av de samhällsvetenskapliga institutionerna vid universitetet i Stockholm.

Studerandeantalet i de aktuella ämnena har stigit med över 30 % under

de två senaste läsåren och en fortsatt ökning torde vara att vänta. Nya ämnesområden

och ämnesgrupper har tillkommit. Samtidigt har priserna på böcker och

tidskrifter, liksom på bokbindning, stigit kraftigt under de senaste åren. Det är

nödvändigt för biblioteket att bygga upp ett bokbestånd som kan svara mot den

expanderande undervisningens behov. Med hänsyn till dessa omständigheter

har ett anslag av 40 000 kr. beräknats.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963

Vid socialinstitutet i Umeå har det för de medel som anvisats innevarande

budgetår blott varit möjligt att inreda två lektionssalar och fyra tjänsterum.

Den föreslagna ökningen av utbildningskapaciteten nödvändiggör att ytterligare

två lektionssalar och fem tjänsterum samt biblioteket utrustas. Medel härför har

beräknats under anslagsposten Inredning och utrustning av nya lokaler.

Fortbildning av socionomer

Under riksstatens åttonde huvudtitel är för budgetåret 1962/63 uppfört ett

reservationsanslag av 42 000 kr. till kurser för fortsatt utbildning av befattningshavare

i kommunal och social tjänst. Från anslaget har medel anvisats till

bestridande av kostnader för anordnande av mentalhygienisk kurs vid socialinstitutet

i Stockholm samt för vissa kortare fortbildningskurser m. m.

Under rubriken Fortbildning av socionomer bör enligt promemorian för budgetåret

1963/64 uppföras ett reservationsanslag av 55 000 kr. Till detta anslag

bör den vid utgången av budgetåret 1962/63 befintliga reservationen å anslaget

Kurser för fortsatt utbildning av befattningshavare i kommunal och social tjänst

överföras. Under budgetåret 1963/64 bör anvisas högst 42 000 kr. till anordnande

av mentalhygienisk kurs vid socialinstitutet i Stockholm samt högst 10 000 kr.

till stipendier och resekostnadsbidrag åt deltagare i nämnda kurs.

Stipendium bör inom ramen av för ändamålet tillgängliga medel utgå med

högst 1 000 kr. till kursdeltagare som icke äger uppbära oavkortad lön.

D. Departementschefen

Innan jag går närmare in på föreliggande förslag rörande socionomutbildningen

vill jag i korthet beröra nuläget på detta utbildningsområde.

Socialinstitutens uppgift är att lämna kvalificerad utbildning i samhällsvetenskapliga

ämnen, i första hand för blivande tjänstemän inom primärkommunernas

sociala och kamerala förvaltning, inom landstingskommunal förvaltning

och sjukvårdsadministration, inom statlig och enskild socialvård samt inom

näringslivets personaltjänst. Sedan år 1921, då det första socialinstitutet startade

sin verksamhet, har närmare 4 500 socionomer utexaminerats. Av omkring

3 000 yrkesverksamma socionomer har ca 1 600 sociala uppgifter inom kommunernas

socialvård, inom anstaltsvård, sjukvård och näringslivets personaltjänst;

drygt 1 000 har administrativa och kamerala uppgifter inom kommunal och

statlig förvaltning och något mer än 200 är anställda i fackliga och ideella organisationer

eller inom pressen.

För närvarande finns fyra socialinstitut, samtliga organiserade som stiftelser.

Instituten är förlagda till Stockholm, Göteborg, Lund och Umeå. Den årliga

intagningen är i Stockholm begränsad till 130 studerande, i Göteborg till 80,

i Lund till 100 och i Umeå till 70. Av de 382 elever som antogs år 1962 hade 215

avlagt studentexamen, medan de övriga antagits efter särskilt inträdesprov.

Socionomexamen kan avläggas på olika linjer. Vid samtliga institut finns en

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963

social och en teoretisk linje, vid institutet i Stockholm dessutom en förvaltningslinje

och vid instituten i Göteborg och Lund en socialkommunal linje. Normalstudietiden

är två och ett halvt år. Utbildningen vid de olika instituten är i

stort sett likartad, även om ämnenas benämning och studiegången varierar något.

De principiella riktlinjerna för utbildningen vid socialinstituten fastställdes för

snart tjugo år sedan. År 1944 framlade socialutbildningssakkunniga utredning

och förslag rörande den högre socialpolitiska och kommunala utbildningen (SOU

1944: 29). Detta betänkande låg till grund för propositionen 1945:153 angående

bidrag till instituten för socialpolitisk och kommunal utbildning och forskning.

I anledning av nämnda proposition beslöt 1945 års riksdag att socialinstituten

skulle erhålla stöd av staten i större utsträckning än dittills varit fallet.

Utbildningen har därefter utvecklats på grundval av socialutbildningssakkunnigas

förslag och under hänsynstagande till utvecklingen inom socialvetenskaperna

och till de behov som nya förhållanden skapat. Sålunda har socialinstituten

efter inbördes samråd företagit vissa ändringar i utbildningen. Bl. a. har undervisningen

utvidgats till nya områden — exempelvis sociologi och samhällsplanering

— och vissa förskjutningar har skett i fråga om ämnenas innehåll och omfattning.

Behovet av fortbildning har i viss mån tillgodosetts genom påbyggnadskurser

vid socialinstituten, t. ex. kurser i personaladministration och sjukhuskameral

förvaltning. Sedan 1956 anordnas varje år en femmånaders mentalhygienisk

påbyggnadskurs.

En ökning av det statliga bidraget till socialinstituten har successivt genomförts

sedan 1940-talets mitt. Staten svarar numera för närmare 90 % av kostnaderna

för socionomutbildningen. Tillhopa uppgår de statliga och kommunala

anslagen innevarande budgetår till ca 1,7 miljoner kr.

Frågan om en översyn av socionomutbildningens innehåll och utformning har

under senare år aktualiserats från flera håll. I anledning av förslag av 1955 års

universitetsutredning i dess sjätte betänkande, Universitet och högskolor i 1960- talets samhälle (SOU 1959: 45), tillkallade jag i juni 1960 särskilda sakkunniga

för att utreda frågan om socionomutbildningens uppgifter, innehåll och organisation.

I direktiven till de sakkunniga framhöll jag som den mest brådskande

uppgiften för utredningen att framlägga förslag om ökning av utbildningskapaciteten,

bl. a. genom upprättande av ett socialinstitut i Umeå. Vidare underströk

jag att en andra — på kort sikt inte fullt så brådskande men likväl

utomordentligt viktig — utredningsuppgift vore att finna den lämpligaste utformningen

av socionomutbildningens innehåll med hänsyn till pågående förändring

av samhällsstrukturen, särskilt inom de områden av samhällslivet, där

arbetskraft med social utbildning erfordras. Som en tredje huvuduppgift för

utredningen anförde jag slutligen frågan om socialinstitutens framtida organisatoriska

ställning, bl. a. beträffande huvudmannaskapet.

De sakkunniga — socionomutbildningskommittén — har tidigare framlagt

förslag dels om ökning av utbildningskapaciteten vid de befintliga socialinstitu
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963

ten, dels om upprättande av ett socialinstitut i Umeå. På grundval av dessa

förslag har beslut fattats om ökning av antalet utbildningsplatser vid instituten

från 265 läsåret 1960/61 till 380 innevarande läsår. I sitt nu föreliggande slutbetänkande

har kommittén föreslagit en fortsatt ökning av utbildningskapaciteten,

en kvalitativ förbättring av såväl den teoretiska som den praktiska utbildningen,

omvandling av instituten till socialhögskolor med professurer i vissa för

socionomutbildningen centrala ämnen samt statligt huvudmannaskap för läroanstalterna.

Enskildheterna i förslagen åsyftar i viktiga avseenden förändringar i jämförelse

med nuvarande utbildning. Förslagen innebär bl. a. att utbildningen

förlängs till tre och ett halvt läsår, varav två och ett halvt års teoretiska studier

och ett års studiepraktik. Samtidigt avskaffas den nuvarande förpraktiken; den

sammanlagda utbildningstiden skulle därigenom bli lika lång som för närvarande.

Den teoretiska utbildningen föreslås omfatta dels en ettårig samhällsvetenskaplig

grundkurs, dels tre terminers mera djupgående studier i yrkesinriktade examensämnen.

Den nuvarande linjeindelningen skulle enligt förslaget ersättas med ett

friare val av examensämnen. Vidare föreslås att den praktiska utbildningen

effektiviseras, bl. a. genom utbyggd handledarutbildning. Utbildningens högskolekaraktär

bör enligt kommittén förstärkas och socialinstituten omvandlas till

socialhögskolor. Den socialvetenskapliga forskningen byggs ut genom att professorstjänster

successivt inrättas vid socialhögskolorna inom ämnesområden som

är särskilt angelägna för socionomutbildningen — kommunal ekonomi, kommunalrätt,

socialrätt, socialpolitik, förvaltningskunskap och tillämpad psykologi.

Innehavare av professorstjänst föreslås fullgöra hälften av sin undervisningsskyldighet

vid universitet. Den högre utbildningen — licentiatstudier — bör

enligt kommittén förläggas till universitet.

Jag vill först understryka, att socionomerna är den på arbetsmarknaden dominerande

gruppen bland personer med samhällsinriktad utbildning. Denna utbildningsgrund

är den vanligaste för personal inom kommunernas ekonomiska

och sociala förvaltning. Även inom statlig förvaltning återfinns många socionomer.

Det är därför givet att socionomutbildningens utformning måste tillmätas

en stor betydelse. Socionomerna har också inom andra yrkessektorer visat sig

utgöra en mycket användbar kategori. Konkurrensen om den socionomutbildade

arbetskraften ger vid handen, att utbildningen vid socialinstituten inom åtskilliga

arbetsmarknadssektorer betraktas som synnerligen ändamålsenlig. Från

arbetsgivarhåll har dock påtalats, att utbildningen i vissa avseenden inte helt

motsvarar arbetsmarknadens krav.

Remissinstanserna har genomgående tillstyrkt kommitténs förslag rörande

utbildningens uppgifter och innehåll. I flera yttranden betonas dock att utbildningens

praktiska yrkesinriktning måste bevaras. Angelägenheten av en förstärkning

av den sociala forskningens resurser undcrstrykes av remissinstanserna,

men delade meningar framföres rörande organisationen av denna forskning.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963

För egen del ansluter jag mig till kommitténs allmänna synpunkter rörande

behovet av en kvalitativ förbättring av socionomutbildningen, ehuru jag samtidigt

vill understryka att utbildningens standard i väsentliga delar redan nu

får anses god. Situationen på socionomernas arbetsfält, framför allt inom de

sektorer vilkas betydelse växer till följd av det socialpolitiska reformarbetets

utveckling och differentiering, ställer emellertid otvivelaktigt större krav på

ökade kunskaper hos dem som har att möta de konkreta frågorna i yrkesverksamheten.

Särskilt den pågående utbyggnaden av det allmännas resurser för

vad som kan innefattas i begreppet människovärd — socionomerna har i sådan

verksamhet på en rad områden en nyckelställning — kräver en fortsatt förkovran

av underlaget för samhällsverksamheten, dvs. i första hand av forskning

och utbildning inom motsvarande ämnesområden.

Det är uppenbart, att frågan om en förstärkning av den sociala forskningens

resurser är ett spörsmål av största vikt. Med hänsyn till knappheten på personella

och materiella tillgångar anser jag — och delar på denna punkt helt

statskontorets uppfattning — att de många frågor som sammanhänger med den

sociala forskningens organisation och lokalisering måste undersökas ingående.

Jag vill i detta sammanhang erinra om, att formerna för en intensifierad och

planmässig social forskning för närvarande överväges av en särskild sakkunnigutredning

— socialpolitiska kommittén — som ännu inte framlagt några förslag

i frågan. I organisatoriskt hänseende blir det naturligtvis ett centralt spörsmål att

pröva i vad mån ytterligare resurser för social forskning bör samordnas med organisationen

för samhällsvetenskaplig forskning vid universiteten. Från skilda

synpunkter finner jag det naturligt att frågan om möjligheterna att koncentrera

nytillkommande resurser på detta område därvid överväges ingående. Redan

härav synes det stå klart att ett ställningstagande till de av socionomutbildningskommittén

väckta förslagen rörande anordningar på forskningssidan —

exempelvis förslagen om professurer — icke bör ske nu.

Frågan om den sociala forskningens organisation hänger givetvis nära samman

med spörsmålen rörande själva socionomutbildningens utformning och

innehåll samt socialinstitutens ställning i förhållande till andra högre utbildningsanstalter.

En av de centrala punkterna i kommittébetänkandet är tanken att socialinstituten

skulle omvandlas till socialhögskolor. Därmed åsyftas en väsentlig

förändring av institutens ställning i organisatoriskt avseende och en förskjutning

i utbildningens uppläggning och utformning. I anslutning till 1955 års universitetsutrednings

rekommendation att socialinstituten och socionomutbildningen

borde anknytas till universiteten och den samhällsvetenskapliga utbildningen

uttalade jag i propositionen 1960: 119 angående riktlinjer för utbyggande av

universitet och högskolor m. m., att socionomutbildningen liksom hittills borde

vara en från universiteten fristående institutsutbildning. I direktiven till kommittén

erinrade jag om detta uttalande men framhöll, att de sakkunniga borde

pröva frågan huruvida utbildningen inom vissa ämnen lämpligen kunde mer

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 79 år 1963 29

än som hittills skett anpassas till motsvarande utbildning vid humanistisk

fakultet.

I just hithörande frågor, som rymmer spörsmålet om i vilken grad den nuvarande

institutsutbildningen bör omvandlas till en mera universitetsmässig utbildning,

ligger enligt min mening ett av de vanskligaste avvägningsproblemen.

Det synes mig principiellt viktigt, att den karaktär av sammanhållen, mot vissa

centrala fält inriktad yrkesutbildning, som nu präglar socionomutbildningen,

inte går förlorad. Synpunkter av detta slag har också, såsom jag redovisat i det

föregående, framkommit vid remissbehandlingen. Detta sätt att betrakta utbildningen

bör enligt min mening vara grundläggande vid en bedömning av frågan

om den lämpligaste utbildningsorganisationen.

Av vad jag här anfört rörande den sociala forskningens organisation och

aspekterna på utbildningsfrågan bör det stå klart att jag inte redan i detta

sammanhang anser mig böra taga ställning till frågorna om en omvandling av

socialinstituten till socialhögskolor och en mera genomgripande förändring av

utbildningens innehåll och uppläggning. Jag hyser emellertid ett starkt intresse

för att dessa betydelsefulla frågor skall kunna slutligen prövas utan onödigt

dröjsmål och avser därför att efter ytterligare överväganden återkomma till

reformförslagen i dessa hänseenden snarast möjligt. Jag vill dock tillägga,

att jag redan nu anser mig böra förorda vissa ändringar i institutens personalorganisation,

vilka åsyftar en kvalitativ förbättring av undervisningen.

Frågan om en fortsatt ökning av utbildningskapaciteten är enligt min mening

så angelägen att ställning till socionomutbildningskommitténs förslag i denna del

bör tagas utan uppskov. Därför vill jag i det följande föreslå åtgärder för att ett

ökat antal utbildningsplatser vid socialinstituten skall komma till stånd fr. o. m.

instundande hösttermin. Jag avser också att nu framlägga förslag om ändrat

huvudmannaskap för socionomutbildningcn.

Den stora efterfrågan på socionomer har lett till en bristsituation, som enligt

min mening delvis kan försvåra samhällets socialpolitiska reformarbete. Kommuner

och andra arbetsgivare har i många fall haft vakantsatta tjänster eller

anställt personal som saknat önskad utbildning. Det torde också ha förekommit

att man avstått från att inrätta erforderliga tjänster i medvetande om att man

inte kunnat påräkna kvalificerade sökande. En ytterligare ökning av antalet

utbildningsplatser vid socialinstituten är därför nödvändig.

Socialinstitutens utbildningskapacitet har — såsom tidigare framhållits —

ökat med sammanlagt över en tredjedel under de båda senaste läsåren. Kommittén

har nu föreslagit en ytterligare ökning av utbildningskapaciteten — från

380 läsåret 19G2/G3 till 480 läsåret 1963/64. Samtidigt uttalar kommittén att en

ytterligare ökning sannolikt kommer att bli erforderlig i framtiden.

Remissinstanserna tillstyrker genomgående kommitténs förslag i denna del.

I flera yttranden uttalas, att de avsedda åtgärderna närmast bör betraktas som

ett minimiprogram. För egen del finner jag en fortsatt utbyggnad av intagnings
—

Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 sand. Nr 79

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963

kapaciteten nödvändig. Bristen på socionomer synes ha skärpts under senare år

och många tecken tyder på att efterfrågan på socionomer kommer att öka under

de närmaste åren. Kommittén har i sitt betänkande anfört en rad omständigheter

som talar för ett ökat behov av socionomer, bl. a. den inom socialvården

pågående förskjutningen mot förebyggande åtgärder och utbyggnaden av rehabiliteringsverksamheten,

upprustningen inom vårdområdena och kommunernas

vidgade arbetsuppgifter och växande ekonomiska engagemang.

I några remissyttranden har uttalats, att frågan om spärrarnas borttagande

till socionomutbildning så snart som möjligt bör aktualiseras. I dessa yttranden

framhålls dels att arbetsmarknadsmässiga skäl talar för en sådan åtgärd, dels

att socionomutbildningen härigenom skulle kunna bidra till att avlänka det befarade

humanistöverskottet till områden, där användbarhet och placeringsmöjligheter

synes bättre tillgodosedda.

I denna fråga vill jag först helt allmänt uttala, att en bestämd kapacitet i

fråga om socionomutbildning i och för sig inte längre synes motiverad. Det är

önskvärt att så många som möjligt av dem som avser att ägna sig åt arbete

inom socialvård och förvaltning får tillfälle att genomgå kvalificerad fackutbildning,

och dessutom synes socionomutbildning vara lämplig även för studerande

som avser att söka sig till närliggande yrkesområden. Därför är enligt min

mening ett i huvudsak fritt tillträde till socionomutbildning i princip att

föredraga. Vissa svårigheter kan dock göra ett sådant system omöjligt att

tillämpa för närvarande. Den praktiska utbildningen är en väsentlig del av

socionomutbildningen. Om antalet studerande vid socialinstituten skulle avsevärt

öka kan det med hänsyn till den snabba kapacitetsökningen under senare

år bli svårt att skaffa erforderligt antal lämpliga praktikplatser och engagera

lämpliga praktikhandledare.

Utbildningskapaciteten måste på grund härav tills vidare begränsas. Jag förordar

därför att antalet utbildningsplatser för läsåret 1963/64 angives till ca

480, varav ca 150 vid institutet i Stockholm, ca 120 vid institutet i Göteborg,

ca 120 vid institutet i Lund och ca 90 vid institutet i Umeå. Det bör

ankomma på den i det följande föreslagna samarbetsnämnden att fastställa

fördelningen av antalet utbildningsplatser på olika linjer. Jag vill endast uttala,

att de nytillkomna platserna främst bör avse social linje, då bristen på arbetskraft

med denna utbildning är mest markerad. Om det visar sig att inte alla

utbildningsplatser på en linje kan besättas med kompetenta sökande, bör de

lediga platserna såvitt möjligt utnyttjas genom utvidgad intagning på andra

linjer.

Den föreslagna utbyggnaden synes nödvändiggöra vissa ändringar av institutens

inträdesvillkor. Kommittén har föreslagit att kravet på fullgjord förpraktik

avskaffas. Förpraktiken fyller enligt kommitténs mening i allmänhet

inte de krav på orientering m. m. som man bör kunna ställa. Remissinstanserna

har tillstyrkt kommittéförslaget på denna punkt eller lämnat det utan erinran.

I flera yttranden understryks fördelarna med en sådan åtgärd.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963

31

1 den kompletterande promemorian framhålls att kommitténs förslag rörande

förpraktikens avskaffande sammanhänger med en omläggning av utbildningen

och att det därför knappast synes lämpligt att förpraktiken vid i huvudsak

oförändrade utbildningsförhållanden helt avskaffas. I promemorian betonas

emellertid, att ett bestämt fasthållande vid gällande krav på ett års förpraktik

vid den pågående snabba ökningen av antalet utbildningsplatser kan medföra

svårigheter att rekrytera erforderligt antal kvalificerade sökande, och att det

därför bör vara möjligt att inom den nuvarande utbildningens ram ge förpraktikkravet

en mindre kategorisk utformning.

Jag ansluter mig till de synpunkter som anförts i den kompletterande promemorian.

Flera vägande skäl kan anföras mot gällande inträdeskrav. Frågan om

förpraktikens ställning har varit under diskussion även inom andra utbildningsgrenar,

varvid dess värde ifrågasatts. Jag anser emellertid att frågan om förpraktikens

avskaffande inte bör slutligt prövas i detta sammanhang men förordar

att samarbetsnämnden får rätt att, då särskilda skäl föreligger, antaga

elever, vilka inte fullgjort föreskriven förpraktik. Samarbetsnämnden bör därvid

ha rätt att föreskriva en förlängning av studiepraktiken för vederbörande elev i

enlighet med vad som föreslagits i den kompletterande promemorian. Det bör

ankomma på nämnden att utfärda närmare bestämmelser i denna fråga.

Frågan om inträdesprovets omfattning har berörts av kommittén och av flera

remissinstanser. Jag är emellertid inte beredd att i detta sammanhang föreslå

några ändringar på denna punkt.

I överensstämmelse med vad som föreslagits av kommittén finner jag att det

numera bör vara en uppgift för staten att helt taga ansvaret för en utbildning

av förevarande karaktär. De nuvarande huvudmännen liksom på något undantag

samtliga remissinstanser i övrigt har lämnat kommitténs förslag i detta hänseende

utan erinran. Kostnaderna för socionomutbildningen bör sålunda helt

bestridas av statsmedel och jag förordar att ett statligt huvudmannaskap inträder

fr. o. m. den 1 juli 1963. Jag ansluter mig till de riktlinjer om förstatligandet

som föreslagits i den kompletterande promemorian. Det torde få ankomma på

Kungl. Maj:t att utfärda de närmare bestämmelser som kan bli erforderliga i

samband med förstatligandet. I detta sammanhang vill jag förorda, att instituten

benämnes i överensstämmelse med vad som föreslagits i den kompletterande

promemorian, vilket innebär endast den förändringen jämfört med nuvarande

förhållanden, att sydsvenska socialinstitutet i fortsättningen bör betecknas

socialinstitutet i Lund.

Socialinstitutet i Stockholm disponerar över ett omfattande bibliotek, socialvetenskapliga

biblioteket. Detta bibliotek tillgodoser också de samhällsvetenskapliga

institutionerna vid universitetet i Sockholm. Vid de andra instituten

finns mindre bibliotek, främst för kurs- och referenslitteratur. J samband med

institutens förstatligande bör nämnda boksamlingar och andra inventarier övergå

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Majrts proposition nr 79 år 1963

i statens ägo. Underhandskontakter med instituten har givit vid handen att

institutens styrelser inte torde ha någon erinran mot en sådan åtgärd.

I detta sammanhang torde böra erinras om en fråga som berör socialinstitutet

i Stockholm. I samband med uppförande av byggnaden Odengatan 61, som nu

disponeras av socialinstitutet, socialvetenskapliga biblioteket och institutionen

för nationalekonomi vid universitetet i Stockholm, lämnade centralförbundet för

socialt arbete ett lån å 100 000 kr. till Stockholms högskola. Enligt avtal i samband

med ombildning av Stockholms högskola till universitet har staten fr. o. m.

den 1 juli 1960 övertagit betalningsansvaret för nämnda lån. Lånet är räntefritt

och ouppsägbart så länge byggnaden vid Odengatan 61 upplåts för socialinstitutet

i Stockholm. I avtalet har förutsatts att centralförbundet beredes rum i

anslutning till institutet. Frågan om detta lån aktualiseras genom att institutet

i år flyttar till kvarteret Mimer i Vasastaden. Centralförbundet för socialt arbete

har meddelat, att förbundet inte har någon erinran mot ett förstatligande av

socialinstitutet i Stockholm, under förutsättning att förbundet liksom hittills

erhåller lokalutrymme i anslutning till institutet. Förbundet förutsätter också

att frågan om ränta och eventuell uppsägning av nämnda lån kan bli föremål

för förhandlingar mellan staten och förbundet efter det att institutet avflyttar

från Odengatan 61. Jag vill erinra om att Centralförbundet genom byggnadsstyrelsen

beretts utrymme i den nya byggnaden.

I samband med ett förstatligande aktualiseras frågan om socialinstitutens

förvaltningsmässiga ställning. Instituten är nu fristående stiftelser under ledning

av var sin styrelse. Någon särskild tillsynsmyndighet finns inte och inte heller

något för instituten gemensamt organ.

I kommittébetänkandet — liksom i den kompletterande promemorian —

föreslås att varje institut skall stå under ledning av en styrelse, förordnad av

Kungl. Maj:t. Beträffande styrelsefrågan talar enligt min mening vissa skäl för

att — i varje fall på längre sikt — någon form av gemensam ledning vore en

ändamålsenlig lösning. Tills vidare synes det emellertid lämpligt att det vid

varje institut finns en styrelse. Jag förordar därför att en sådan anordning kommer

till stånd. Styrelserna bör ha den högsta uppsikten över undervisningen

och den ekonomiska förvaltningen vid respektive institut. Varje styrelse bör

bestå av högst nio av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter jämte institutets rektor.

Styrelserna bör innefatta företrädare för bl. a. kommunförbunden, andra avnämare

och universitetet på orten. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda

närmare bestämmelser i hithörande frågor.

Jag anser att ett nära samarbete bör ske mellan instituten och förordar därför

att en samarbetsnämnd inrättas med uppgift att befrämja en samordning av

socialinstitutens verksamhet, bl. a. i frågor rörande studieplaner, utbildningskapacitet,

fortbildning och anslagsäskanden. Nämnden bör även ha till uppgift

att enligt de grunder som anges i institutens stadgar antaga studerande vid

socialinstituten. Samarbetsnämnden bör bestå av ordförande, förordnad av

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963

Kungl. Maj:t för en tid av tre år, och av rektorerna vid instituten. I det följande

beräknar jag medel för arvode åt särskild sekreterare åt samarbetsnämnden.

Jag behandlar härefter frågor om personalorganisation m. m. samt medelsbehov

för nästa budgetår till de fyra socialinstituten.

För innevarande budgetår är statsbidraget till socialinstituten uppfört med

sammanlagt 1 518 000 kr. Beloppet är fördelat med 546 000 kr. till socialinstitutet

i Stockholm, 374 000 kr. till socialinstitutet i Göteborg, 351 000 kr. till sydsvenska

socialinstitutet samt 247 000 kr. till socialinstitutet i Umeå. Härtill

kommer kommunala bidrag om sammanlagt ca 180 000 kr. Bidrag av detta slag

kommer vid bifall till mitt förslag om statligt huvudmannaskap att bortfalla

fr. o. m. nästa budgetår.

Enligt gällande bestämmelser för statsbidrag till socialinstituten skall vid

instituten fast anställda befattningshavare avlönas efter samma grunder, som

enligt statens allmänna avlöningsreglemente gäller för närmast motsvarande

statstjänstemän. Som statsbidragsvillkor har vidare uppställts, att beslut rörande

löneställning för rektor, fast anställda lärare och övriga befattningshavare i högre

lönegrad än A 8, liksom tillsättning av rektorsbefattning och fast lärarbefattning,

skall underställas Kungl. Maj:t för prövning och fastställelse.

Omfattningen av nuvarande personalorganisation framgår av en sammanställning

som jag återgivit i det föregående vid redovisningen av den kompletterande

promemorian. I nämnda promemoria har vidare angivits bl. a. de personalförstärkningar

som befunnits nödvändiga fr. o. m. nästa budgetår. Häri ingår förslag

om personalökningar betingade dels av tidigare beslut om ökad elevintagning,

dels av här framlagda förslag om ytterligare utbildningsplatser vid instituten

fr. o. m. läsåret 1963/64.

Vid nuvarande socialinstitut åtnjuter rektor, utöver lön enligt lönegrad Bp 1,

särskild avlöningsförstärkning med 1 380 kr. om året. Jag föreslår, att vid vart

och ett av de fyra instituten fr. o. m. den 1 juli 1963 inrättas en tjänst som

rektor i lönegrad Bp 1 med en avlöningsförstärkning av 2 760 kr. om året.

Som huvudlärare i teoretiska ämnen vid instituten fungerar nu lektorer med

lön enligt lönegrad Ao 27. Undervisningen bestrides emellertid till större delen

av timarvoderade lärare. Såväl i kommittébetänkandet som i den kompletterande

promemorian har föreslagits en betydande ökning av antalet fasta lärartjänster.

Vidare har föreslagits att lektoraten i Ao 27 omvandlas till universitetslektorat.

En förstärkning av den fasta lärarpersonalen betraktas som nödvändig för att

utbildningen skall få önskad stadga och kontinuitet samt för att instituten skall

kunna rekrytera och behålla kvalificerade lärare. Samtliga de remissinstanser

som berört denna fråga har med utgångspunkt i kommitténs organisationsförslag

tillstyrkt ett inrättande av sådana tjänster.

För egen del finner jag starka skäl tala för att universitetslektorat bör finnas vid

socialinstituten även vid utbildningsmässigt i övrigt oförändrade förhållanden. Det

synes mig nämligen angeläget, att undervisningen vid instituten i största möjliga

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963

utsträckning ombesörjes av fast anställda lärare med samma vetenskapliga och

pedagogiska kompetens som gäller för universitetslektorer. Vidare är det — med

hänsyn till svårigheterna att rekrytera kvalificerade lärare i samhällsvetenskapliga

ämnen — enligt min mening viktigt, att det vid socialinstituten finns lärartjänster

med de avlöningsförmåner som gäller för motsvarande tjänster vid

universiteten. Jag förordar därför att universitetslektorat i den omfattning, som

följer av vad jag i det följande föreslår, inrättas vid instituten. Även i fråga om

undervisningsskyldighet m. m. bör tillämpas samma regler som vid universiteten.

För behörighet till tjänst som universitetslektor bör gälla att vederbörande avlagt

disputationsprov samt styrkt sig äga pedagogisk skicklighet. Dispens från

dessa behörighetsvillkor bör kunna meddelas av Kungl. Maj:t efter prövning i

varje särskilt fall.

Med anledning av vad som föreslagits i den kompletterande promemorian

förordar jag, att fr. o. m. den 1 juli 1963 vid socialinstituten inrättas tjänster som

universitetslektor, nämligen i Stockholm fem tjänster, i Göteborg tre tjänster,

i Lund fyra tjänster och i Umeå fyra tjänster. Dylik tjänst bör vara inrättad

inom något av ämnesområdena statskunskap, nationalekonomi, socialpolitik,

socialrätt, psykologi, sociologi, kommunal ekonomi och kommunal förvaltning.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att efter förslag av styrelsen för vederbörande

institut fastställa ämnesområde för respektive tjänst. Det i den kompletterande

promemorian framförda förslaget om inrättande av en universitetslektorstjänst

i social metodik och administration vid socialinstitutet i Stockholm

anser jag mig inte kunna biträda. I stället bör en tjänst som lektor i Ae 25 inrättas

vid nämnda institut. Jag återkommer senare till denna fråga.

Vid instituten i Stockholm, Göteborg och Lund är en lektor vid respektive

institut förordnad som rektor. Rektorn vid institutet i Umeå är universitetslektor

vid Stockholms universitet. Jag avser att, vid bifall till mitt förslag, i

samband med ett inrättande av universitetslektorat vid socialinstituten föreslå

Kungl. Maj:t att utan ansökan förordna vederbörande rektorer i Stockholm,

Göteborg, Lund och Umeå till innehavare av tjänst som universitetslektor vid

respektive institut. Nu nämnda tjänster som universitetslektor bör icke få

uppehållas så länge innehavarna är förordnade som rektorer.

Den praktiska utbildningen vid instituten ombesörjes av lektorer i lönegrad

Ae 25 och av biträdande lektorer i lönegrad Ae 19. I överensstämmelse med vad

som förordas i den kompletterande promemorian föreslår jag en viss förändring

av nämnda befattningshavares arbetsuppgifter. Lektorerna i lönegrad Ae 25

bör sålunda i första hand svara för undervisning i social metodik och administration.

För övriga uppgifter sammanhängande med den praktiska utbildningen

bör inrättas tjänster som konsulent i Ae 21, vilka bör ersätta nuvarande tjänster

som biträdande lektor. Jag föreslår, att fr. o. m. den 1 juli 1963 skall finnas

inrättade följande lektorstjänster i Ae 25, nämligen tre vid socialinstitutet i

Stockholm — av vilka en för undervisning i praktisk kommunal förvaltning och

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963

två för undervisning i social metodik och administration — två vid vart och ett

av instituten i Göteborg och Lund samt en vid institutet i Umeå, samtliga sistnämnda

fem för undervisning i social metodik och administration. Vidare föreslår

jag att fr. o. m. nämnda tidpunkt skall vid institutet i Stockholm inrättas

två tjänster som konsulent i Ae 21 samt vid vart och ett av de övriga instituten

en dylik tjänst. I den kompletterande promemorian har vidare föreslagits att

medel beräknas för assistenthjälp. Jag biträder detta förslag och beräknar för

allmänt institutionsarbete medel till arvoden av sammanlagt 40 000 kr., fördelade

med 15 000 kr. för institutet i Stockholm, 10 000 kr. för vart och ett av instituten

i Göteborg och Lund samt 5 000 kr. för institutet i Umeå.

Resterande undervisning — uppskattningsvis 800 timmar vid institutet i

Stockholm, 1 300 timmar vid institutet i Göteborg, 800 timmar vid institutet i

Lund och 400 timmar vid institutet i Umeå — i såväl teoretiska som praktiska

ämnen bör meddelas av timarvoderade lärare av olika slag. Beträffande grunderna

för beräkning av undervisnings- och examinationsarvoden ansluter jag

mig till vad som förordats i den kompletterande promemorian. För ifrågavarande

arvoden m. m. beräknar jag medel med sammanlagt 305 000 kr., fördelade med

75 000 kr. för stockholmsinstitutet, 105 000 kr. för göteborgsinstitutet, 81 000 kr.

för lundainstitutet och 44 000 kr. för umeåinstitutet.

För verksamheten vid socialvetenskapliga biblioteket i Stockholm finns särskild

personal. Jag förordar — i överensstämmelse med vad som föreslagits i den

kompletterande promemorian — att, i stället för nuvarande tjänst som bibliotekarie

i Ae 23, fr. o. m. den 1 juli 1963 inrättas en tjänst som förste bibliotekarie

i Ae 27.

Den i den kompletterande promemorian föreslagna biträdesorganisationen för

bibliotek, administration m. m. finner jag väl avvägd; dock bör de vid instituten

i Göteborg, Lund och Umeå föreslagna tjänsterna som kontorsskrivare utbytas

mot tjänster som assistent i Ae 15. Jag beräknar därför medel för de i promemorian

föreslagna tjänsterna. De framlagda förslagen till lönegradsplacering av

tjänster har lämnats utan erinran av vederbörande personalorganisationer.

Beträffande övriga i promemorian redovisade medelsberäkningar har jag intet

att erinra.

Vid bifall till vad jag nu föreslagit bör på personalförteckning dels under ett

förslagsanslag, benämnt Socialinstitutet i Stockholm: Avlöningar, uppföras följande

tjänster, nämligen en som rektor i Bp 1, fem som universitetslektor i

Ao 27, tre som lektor i Ae 25 och två som konsulent i Ae 21, dels under ett

förslagsanslag, benämnt Socialinstitutet i Göteborg: Avlöningar, uppföras följande

tjänster, nämligen cn som rektor i Bp 1, tre som universitetslektor i Ao 27,

två som lektor i Ae 25 och en som konsulent i Ae 21, dels under ett förslagsanslag,

benämnt Socialinstitutet i Lund: Avlöningar, uppföras följande tjänster,

nämligen en som rektor i Bp 1, fyra som universitetslektor i Ao 27, två som

lektor i Ac 25 och en som konsulent i Ae 21, dels också under ett förslagsanslag,

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963

benämnt Socialinstitutet i Umeå: Avlöningar, uppföras följande tjänster, nämligen

en som rektor i Bp 1, fyra som universitetslektor i Ao 27, en som lektor i

Ae 25 och en som konsulent i Ae 21.

En universitetslektorstjänst vid vart och ett av instituten bör icke få uppehållas

så länge innehavaren är förordnad som rektor.

Jag avser att, vid bifall till här framlagda förslag, sedermera föreslå Kungl.

Maj:t, att rektorer, fast anställda lärare och övriga fast anställda befattningshavare

vid nuvarande socialinstitut utan ledigförklarande skall förordnas på

motsvarande, likvärdig eller i förekommande fall högre tjänst vid de statliga

socialinstituten; dock bör de av mig förordade reglerna rörande behörighet därvid

iakttagas.

Med hänsyn till bl. a. att jag här förordat en förhållandevis snabb utbyggnad av

socialinstituten synes det mig angeläget att möjlighet föreligger att, såvitt gäller

lärarorganisationen, övergångsvis vidtaga särskilda anordningar. Det bör därför

ankomma på Kungl. Maj:t att — om så visar sig erforderligt — efter förslag av

vederbörande instituts styrelse medgiva avvikelse från den av mig förut förordade

lärarorganisationen, allt inom ramen för de medel, som anvisas för

ändamålet.

För nästa budgetår beräknar jag det totala medelsbehovet för avlöningar till

socialinstituten till 2 022 000 kr. För vart och ett av instituten bör fastställas

avlöningsstater, fördelade på olika poster.

Vidare bör för nästa budgetår för vart och ett av socialinstituten anvisas ett

särskilt förslagsanslag till omkostnader. De beräkningar för respektive institut

som redovisas i den kompletterande promemorian har inte givit mig anledning

till erinran. Jag förordar sålunda att till omkostnader vid socialinstituten anvisas

sammanlagt 388 000 kr.

Jämfört med bidragsanslaget till socialinstituten innevarande budgetår,

1 518 000 kr., medför de av mig här framlagda förslagen en ökning av statens

kostnader med 892 000 kr.

Vid bifall till vad jag förordat i det föregående torde det få ankomma på

Kungl. Maj:t att vidtaga de åtgärder som erfordras, för att den föreslagna verksamheten

skall kunna starta fr. o. m. läsåret 1963/64. Bl. a. bör uppdragas åt

byggnadsstyrelsen att fullfölja planerade åtgärder för anskaffande av lokaler

för de föreslagna socialinstituten. Jag vill i detta sammanhang fästa uppmärksamheten

på att statens åtaganden beträffande kostnaderna för lokaler innebär

en reell anslagsförstärkning utöver den som framgår av nyss anförda riksstatssiffror.

Direktionen för Svenska diakonsällskapet har i särskild skrift hemställt om

ett anslag till avlöningar av 159 000 kr. för socialutbildningen vid Svenska diakonskolan

— Sköndalsinstitutet — budgetåret 1963/64. Med anledning härav

vill jag understryka, att den av mig här föreslagna förstärkningen av utbild
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 79 år 1963

ningsorganisationen vid socialinstituten torde medföra, att rådande skillnader

mellan utbildningen vid dessa institut och Svenska diakonskolan i viss mån

kommer att förstärkas. Jag vill också tillägga att det, med hänsyn till vad jag

tidigare anfört om min avsikt att ytterligare överväga frågor rörande den sociala

forskningens organisation och därmed sammanhängande utbildningsorganisatoriska

frågor, ter sig mindre lämpligt att i detta sammanhang pröva frågan om

bidrag till Svenska diakonskolan.

För fortbildningsverksamhet är under riksstatens åttonde huvudtitel för

innevarande budgetår uppfört ett reservationsanslag av 42 000 kr. till kurser för

fortsatt utbildning av befattningshavare i kommunal och social tjänst. Från

detta anslag bestrides kostnader för anordnande av mentalhygienisk kurs vid

socialinstitutet i Stockholm samt för vissa kortare fortbildningskurser m. m. I

överensstämmelse med vad som föreslagits i den kompletterande promemorian

förordar jag att för budgetåret 1963/64 under den ändrade rubriken Fortbildning

av socionomer m. m. uppföres ett reservationsanslag av 55 000 kr. Mitt

förslag innebär sålunda en anslagshöjning med 13 000 kr. Vid utgången av innevarande

budgetår befintlig behållning på det nuvarande anslaget bör överföras

till det nya anslaget.

III. Hemställan

Under åberopande av vad jag anfört och förordat i det föregående hemställer

jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

I. a) besluta, att i Stockholm skall den 1 juli 1963 inrättas

en statlig läroanstalt för socionomutbildning, benämnd socialinstitutet

i Stockholm;

b) besluta, att i Göteborg skall den 1 juli 1963 inrättas en

statlig läroanstalt för socionomutbildning, benämnd socialinstitutet

i Göteborg;

c) besluta, att i Lund skall den 1 juli 1963 inrättas en statlig

läroanstalt för socionomutbildning, benämnd socialinstitutet i

Lund;

d) besluta, att i Umeå skall den 1 juli 1963 inrättas en statlig

läroanstalt för socionomutbildning, benämnd socialinstitutet i

Umeå;

II. a) bemyndiga Kungl. Maj:t att fastställa personalförteckning

för socialinstitutet i Stockholm, att tillämpas tills vidare

fr. o. m. budgetåret 1963/64;

b) godkänna följande avlöningsstat för socialinstitutet i

Stockholm, att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret

1963/64:

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis . 169 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj :t, förslagsvis...................... 8 200

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a. Avlöningar till vissa lärare m. m., förslagsvis 208 000

b. Avlöningar till annan icke-ordinarie personal . 152 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ..................... 173 800

5. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter, förslagsvis

..................................... 6 000

6. Huvudmansavgifter, förslagsvis ............... 22 000

Summa kr. 739 000

c) till Socialinstitutet i Stockholm: Avlöningar för budgetåret

1963/64 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 739 000 kr.;

d) till Socialinstitutet i Stockholm: Omkostnader för budgetåret

1963/64 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 108 000 kr.;

III. a) bemyndiga Kungl. Maj:t att fastställa personalförteckning

för socialinstitutet i Göteborg, att tillämpas tills vidare

fr. o. m. budgetåret 1963/64;

b) godkänna följande avlöningsstat för socialinstitutet i Göteborg,

att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1963/64:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis . 105 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj:t, förslagsvis ..................... 3 400

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a. Avlöningar till vissa lärare m. m., förslagsvis 185 000

b. Avlöningar till annan icke-ordinarie personal . 56 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ..................... 90 600

5. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter, förslagsvis

..................................... 3 000

6. Huvudmansavgifter, förslagsvis................ 12 000

Summa kr. 455 000

c) till Socialinstitutet i Göteborg: Avlöningar för budgetåret

1963/64 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av

455 000 kr.;

d) till Socialinstitutet i Göteborg: Omkostnader för budgetåret

1963/64 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 81 000 kr.;

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963

IV. a) bemyndiga Kungl. Maj:t att fastställa personalförteckning

för socialinstitutet i Lund, att tillämpas tills vidare

fr. o. m. budgetåret 1963/64;

b) godkänna följande avlöningsstat för socialinstitutet i

Lund, att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1963/64:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis . 134 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj:t, förslagsvis...................... 3 400

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a. Avlöningar till vissa lärare m. m., förslagsvis 160 000

b. Avlöningar till annan icke-ordinarie personal . 56 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ..................... 100 600

5. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter, förslagsvis

..................................... 3 000

6. Huvudmansavgifter, förslagsvis................ 12 000

Summa kr. 469 000

c) till Socialinstitutet i Lund: Avlöningar för budgetåret

1963/64 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av

469 000 kr.;

d) till Socialinstitutet i Lund: Omkostnader för budgetåret

1963/64 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av

91 000 kr.;

V. a) bemyndiga Kungl. Maj:t att fastställa personalförteckning

för socialinstitutet i Umeå, att tillämpas tills vidare

fr. o. m. budgetåret 1963/64;

b) godkänna följande avlöningsstat för socialinstitutet i

Umeå, att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1963/64:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis . 132 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj:t, förslagsvis...................... 3 400

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a. Avlöningar till vissa lärare m. m., förslagsvis 92 000

b. Avlöningar till annan icke-ordinarie personal . 41 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ..................... 80 600

5. Kompensation för höjda folkpensionsavgifter, förslagsvis

..................................... 3 000

6. Huvudmansavgifter, förslagsvis................ 7 000

Summa kr. 359 000

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1963

c) till Socialinstitutet i Umeå: Avlöningar för budgetåret

1963/64 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av

359 000 kr.;

d) till Socialinstitutet i Umeå: Omkostnader för budgetåret

1963/64 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av

108 000 kr.;

VI. till Fortbildning av socionomer m.m. för budgetåret

1963/64 under åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag

av 55 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet

Åsa Teorell

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 79 år 1963 41

INNEHÅLL

Sid.

I. Inledning ...................................................... 2

II. Föreliggande förslag m. m. rörande socionomutbildningen .......... 4

A. Kommitténs förslag ......................................... 4

B. Yttranden .................................................. 9

C. Den kompletterande promemorian ............................ 18

D. Departementschefen ......................................... 25

III. Hemställan .................................................... 37

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. SU 1963:141 Memorial i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga om statsbidrag till Svenska diakonsällskapets sociala utbildningsverksamhet. s. 1 i texten
  2. SU 1963:110 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1963/64 till socionomutbildning jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten
  3. ABU 1963:31 Utlåtande i anledning av väckta motioner om utarbetande av ett miljöpolitiskt handlingsprogram, m. m. s. 6 i texten