Sök i Ratio Lex

Angående säkerhetsinspektion av motorfordon, m.m

1963-03-01 · 48 sidor, varav 47 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 47 av 48 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1963:91, Angående säkerhetsinspektion av motorfordon, m.m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1963

1

Nr 91

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående säkerhetsinspektion

av motorfordon, m.m.; given Stockholms slott

den 1 mars 1963.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gösta Skoglund

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att allmän periodisk fordonskontroll, säkerhetsinspektion,

skall införas från och med den 1 januari 1965. Kontrollen skall

vara årlig och i princip avse samtliga registrerade motorfordon och släpvagnar

äldre än tre år. Verksamheten skall byggas ut successivt och till

en början endast omfatta fordon som är minst fem år gamla. Inspektionen

förutsättes ske vid särskilda för ändamålet inrättade inspektionsanstalter.

Inspektionsverksamheten skall ombesörjas av ett för ändamålet särskilt

bildat aktiebolag, vari staten äger huvudinflytandet. Som intressenter i bolaget

avses vidare ingå Kungl. automobil klubben, Motormännens riksförbund,

Motorförarnas helnykterhetsförbund, Svenska droskbilägareförbundet,

Svenska lasttrafikbilägareförbundet, Svenska omnibusägareförbundet,

Näringslivets trafikdelegation, bilförsäkringsföretagen och Motorbranschens

riksförbund. Aktiekapitalet föreslås utgöra 1 mkr. Bolaget skall äga upptaga

avgifter för förrättningarna. Avgifterna skall baseras på bolagets självkostnader

och fastställas av Kungl. Maj :t.

Statens bilinspektions verksamhet i vad avser registrerings-, kontroll- och

kopplingsbesiktningar föreslås överförd till bolaget.

För budgetåret 1963/64 äskas ett investeringsanslag av 520 000 kr. för

teckning av aktier i bolaget. Dessutom begäres bemyndigande att teckna

statsgaranti för lån till bolaget intill ett belopp av 12 000 000 kr.

t—4464 63 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 91

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1963

Utdrag av protokollet över kommanikationsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 1 mars 1963.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Lindström, Lange, Lindholm, Kung, Skoglund, Edenman,

Johansson, ap Geijerstam, Holmqvist, Aspling.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Skoglund, anmäler

-— efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter -—- fråga

angående såkerhetsinspektion av motorfordon, m. m. samt anför därvid

följande.

I skrivelse den 31 augusti 1960 föreslog väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

att årlig besiktning måtte föreskrivas beträffande i automobilregister upptagna

motorfordon och släpfordon. Styrelsens förslag var emellertid icke utformat

så att det kunde läggas till grund för en reform.

Jämlikt bemyndigande den 9 december 1960 uppdrog jag åt direktören

S. A. S. Tånneryd, tillika ordförande, överingenjören i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

K. G. Ekberg och ledamoten av riksdagens andra kammare,

metallarbetaren H. L. Gustafsson att såsom sakkunniga inom kommunikationsdepartementet

verkställa utredning angående periodisk kontrollbesiktning

av motorfordon och släpfordon. Genom beslut den 10 februari 1961

anbefallde Kungl. Maj :t de sakkunniga att skyndsamt utreda frågan om de

föreskrifter som från trafiksäkerhetssynpunkt borde gälla med avseende å

beskaffenheten och kontrollen av kopplingsanordningar för släpfordon ävensom

de bestämmelser i övrigt rörande dylika kopplingsanordningar som

kunde påkallas ur nämnda synpunkt.

De sakkunniga, vilka antagit benämningen 1960 års utredning angående

kontrollbesiktning av bilar m. m., har i juni 1962 avgivit betänkandet

Såkerhetsinspektion av motorfordon och släpvagnar (SOU 1962:29). I betänkandet

föreslås, att i princip samtliga i bilregister upptagna motorfordon

och släpvagnar skall undergå årlig teknisk kontroll, av utredningen benämnd

såkerhetsinspektion. I anslutning härtill har utredningen lagt fram

erforderliga författningsförslag.

Yttranden över betänkandet har efter remiss inkommit från riksåklagarämbetet,

Svea hovrätt, armétygförvaltningen, arbetsmarknadsstyrelsen,

statspolisintendenten, civilförsvarsstyrelsen, generalpoststyrelsen, järnvägs
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1963

3

styrelsen, våg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statens biltrafiknämnd, statens

trafiksäkerhetsråd, statskontoret, statistiska centralbyrån, riksrevisionsverket,

kommerskollegium, statens pris- och kartellnämnd, överståthållarämbetet,

samtliga länsstyrelser, Sveriges advokatsamfund, Svenska teknologföreningen,

Svenska petroleum institutet, Svenska bilförsäkringsföreningen, Nationalföreningen

för trafiksäkerhetens främjande (NTF), Tjänstemännens

centralorganisation (TCO), Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska

arbetsgivareföreningen, Automobilbesiktningsmännens förening, Folkrörelsernas

motorförbund (Fomo), Föreningen Sveriges häradshövdingar, Föreningen

Sveriges landsfiskaler, Föreningen Sveriges landsfogdar, Föreningen

Sveriges polismästare, Föreningen Sveriges stadsdomare, Föreningen Sveriges

stadsfiskaler, Försvarets motorklubb, Kungl. automobil klubben (KAK),

Motormännens riksförbund (M), Motorförarnas helnykterhetsförbund

(MHF), Motorbranschens riksförbund (MRF), Riksförbundet landsbygdens

folk (RLF), Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening, Svenska droskbilägareförbundet,

Svenska företagares riksförbund, Svenska lasttrafikbilägareförbundet,

Svenska lokaltrafikföreningen, Svenska metallindustriarbetareförbundet,

Sveriges motorcykelfabrikanters förening, Sveriges motorcykelhandlares

riksförbund, Sveriges oljekonsumenters riksförbund, Svenska

omnibusägareförbundet, Svenska polisförbundet, Trafikförsäkringsföreningen,

Åkeriföretagarnas centralförening och 1953 års trafikutredning. Härjämte

har de i Näringslivets trafikdelegation ingående organisationerna

Handelskamrarnas nämnd, Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverlcsoch

industriorganisation, Sveriges industriförbund, Kooperativa förbundet,

Sveriges köpmannaförbund och Sveriges lantbruksförbund avgivit gemensamt

yttrande. Vidare har i ärendet inkommit vissa skrifter.

Jag anhåller att nu få taga upp frågan om säkerhetsinspektion och därmed

sammanhängande spörsmål till behandling. Härjämte kommer att

lämnas en redogörelse, i starkt sammanträngd form, för en under år 1962

företagen inventering av erforderliga åtgärder för att skapa ökad säkerhet

i trafiken.

I. Nuvarande kontrollsystem

1. Gällande bestämmelser

Kontrollen från det allmännas sida över att fordonsbeståndet ur teknisk

synpunkt är i trafiksäkert skick sker dels och till övervägande delen genom

registrerings- och tgpbesiktning, dels genom löpande fordonskontroll.

Regler om registrerings- och typbesiktning återfinnes i I t och 15 §§

vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (nr 648) — VTF -— samt i

9—29 §§ vägtrafikkungörelsen den 7 december 1951 (nr 743) — VTK.

Hos länsstyrelse skall föras bilregister, upptagande bl.a. motorfordon

och släpfordon. Vad med motorfordon och släpfordon förstås framgår av

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kiuigl. Maj:ts proposition nr 91 år 1963

1 § VTF. Såsom villkor för ett fordons registrering — vilken med vissa

speciella undantag är en förutsättning för att fordonet skall få användas

— gäller, att fordonet inom ett år före ingivandet av registreringsansökan

antingen godkänts vid registreringsbesiktning, varöver besiktningsinstrument

utfärdats, eller upptagits i typintyg, samt att fordonet ej därefter underkastats

sådan ändring att del ej längre överensstämmer med uppgifterna

i instrumentet eller intyget. Svensk tillverkare av motor- och släpfordon

eller i Sverige bosatt generalagent för utländsk tillverkare av sådana fordon

kan erhålla tillstånd att få olika typer av tillverkningen besiktigade genom

typbesiktning. Om fordon enligt typintvg, som utfärdats av tillverkare eller

generalagent med dylikt tillstånd, överensstämmer med eller företer endast

vissa smärre avvikelser från godkänt typfordon, skall anses som om fordonet

godkänts vid registreringsbesiktning den dag intyget utfärdats. Registrerat

fordon, som undergått sådan ändring att det icke längre överensstämmer

med uppgifterna i besiktningsinstrumentet eller typintvget, skall inställas

för registreringsbesiktning.

Vid registreringsbesiktning sker kontroll av samtliga fordonsdetaljer.

Vidare uppmätes fordonets längd, bredd, hjulbas och eventuellt lastutrymme.

I de flesta fall förekommer vägning av fordonet i samband med besiktningen.

Fordonets tjänstevikt — som är grundläggande bl. a. för fordonsskattens

storlek — uträknas. Beträffande lastbil, buss och släpfordon beräknas

också fordonets maximilast, tjänsteviktens och totalviktens fördelning

på fordonets axlar samt den lastmängd som svarar mot vissa axeltryck.

Typbesiktning utföres på i princip samma sätt som registreringsbesiktning.

Vid såväl registrerings- som typbesiktning kontrolleras, att kopplingsanordning

för släpfordon är av tillförlitlig konstruktion.

Mopeder — varom stadgas i förordningen den 5 maj 1960 (nr 134) om

mopeder (mopedförordningen) — är ej underkastade registreringsplikt. Enligt

förordningen får emellertid moped icke tagas i bruk, förrän den blivit

godkänd efter typbesiktning eller s. k. särskild besiktning. Om godkänd moped

undergått sådan ändring att den ej längre överensstämmer med uppgifterna

i det över typbesiklningen eller den särskilda besiktningen utfärdade

instrumentet, får fordonet icke brukas, förrän det undergått särskild

besiktning och därvid blivit godkänt.

Den löpande fordonskontrollcn sker dels genom kontrollbesiktning efter

beslut av länsstyrelse, dels genom undersökning och kontrollbesiktning vid

s. k. flygande inspektion, dels för vissa grupper av fordon genom periodisk

kontrollbesiktning, dels ock beträffande kopplingsanordningar genom s. k.

särskild kopplingsbesiktning. I nämnda hänseenden gäller i huvudsak

följande.

Enligt 22 § VTF äger länsstyrelse förelägga ägare av motordrivet fordon

eller släpfordon att inom viss tid inställa fordonet till kontrollbesiktning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 91 dr 1963

Om besiktning ger anledning därtill eller om fordonet undanhålles besiktning,

kan länsstyrelsen meddela körförbud för fordonet.

I 23 § VTF stadgas, alt av länsstyrelse därtill förordnad polisman liksom

besiktningsman äger undersöka och provköra motordrivet fordon eller

släpfordon, som av honom anträffas på väg, för kontroll av fordonets beskaffenhet

och utrustning, flygande inspektion. Inspektionen kan utföras

stickprovsvis och — i motsats till den undersökning polisman äger företaga

enligt en allmän bestämmelse i 9 § VTF — utan att särskild anledning

föreligger antaga, att fordonet är bristfälligt i något avseende. Om fordonet

är så bristfälligt, att det inte kan användas utan uppenbar fara för trafiksäkerheten,

äger förrättningsmannen meddela körförbud beträffande fordonet.

Förbudet länder till omedelbar efterrättelse och gäller intill dess

bristen blivit avhjälpt och efter kontrollbesiktning intygats, att fordonet

är i föreskrivet skick. Förbudet kan dock dessförinnan hävas av länsstyrelse.

Om fordonet anses vara bristfälligt i mindre omfattning, äger förättningsmannen,

om påpekande eller erinran inte anses tillräcklig, förelägga

fordonsägaren att avhjälpa bristfälligheterna och att därefter inom viss

tid inställa fordonet för kontrollbesiktning. Undanhålles fordonet sådan besiktning,

äger länsstyrelse meddela körförbud för fordonet (22 § VTF). Är

bristfälligheterna av blott ringa betydelse ur trafiksäkerhetssynpunkt, äger

förrättningsmannen i stället förelägga vederbörande att inom viss tid styrka

— genom intyg av polisman eller reparatör eller på annat tillförlitligt sätt —

att bristfälligheterna avhjälpts.

Bestämmelser rörande periodisk kontrollbesiktning finnes endast i fråga

om vissa fordonskategorier. Regler härom ges, förutom i VTF, i förordningen

den 25 oktober 1940 (nr 910) om yrkesmässig automobiltrafik m. m.,

— YTF.

I 24 § VTF stadgas bl. a., att registrerat motor- eller släpfordon, vilket

är inrättat uteslutande för brandväsendet eller för transport av sårade eller

sjuka eller som användes uteslutande för brandväsendet och är försett med

beteckning därom, ävensom registrerat motorfordon, som användes för övningskörning

i körskola, skall inom ett år efter närmast föregående besiktning

av ägaren inställas för kontrollbesiktning. Detsamma gäller registrerat

motorfordon, som är inrättat för och drives med acetylen- eller gengas,

framställd i ett på fordonet eller på tillkopplat släpfordon befintligt gasverk,

liksom registrerat släpfordon, som uppbär sådant gasverk. Ger besiktningen

anledning därtill, kan länsstyrelse enligt 22 § VTF meddela körförbud

för fordonet.

YTF innehåller motsvarande bestämmelser rörande fordon för yrkesmässig

personbefordran och uthyrningsfordon. I 25 § 4 mom. föreskrives

således, att bil eller släpfordon, som i yrkesmässig trafik användes för

personbefordran, skall inom ett år efter närmast föregående besiktning av

ägaren inställas för kontrollbesiktning. De befogenheter att förordna om

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 är 1963

kontrollbesiktning av bil eller släpfordon och att meddela förbud mot sådant

fordons användande, vilka jämlikt VTF tillkommer länsstyrelse, skall

enligt samma stadgande med avseende på fordon, som användes i yrkesmässig

trafik, tillkomma jämväl annan myndighet, som meddelat trafiktillstånd.

I 32 § 5 mom. YTF slutligen stadgas, att bil, som användes i uthyrningsrörelse,

skall inom sex månader efter närmast föregående besiktning

av ägaren inställas för kontrollbesiktning.

Kontrollbesiktning innebär en fullständig kontroll av fordonets beskaffenhet

och utrustning. Jämväl undersökning vid flygande inspektion syftar

till en allmän kontroll av fordonet. Hinder föreligger emellertid ej mot

att begränsa sådan inspektion till särskilda fordonsdetaljer. Om skyldighet

att vid kontrollbesiktning och flygande inspektion utfärda bevis och översända

underrättelse till länsstyrelse m. fl. stadgas i 53 och 55 §§ VTK.

Även mopeder är underkastade löpande kontroll enligt 22—24 §§ VTF

(2 § andra stycket mopedförordningen).

Genom en år 1961 i VTF införd bestämmelse, 24 a §, har Konungen bemyndigats

förordna om särskild kopplingsbesiktning. Har med stöd härav

föreskrivits, att släpvagnar av visst slag skall undergå dylik besiktning, må

efter utgången av i förordnandet angiven tid sådan släpvagn ej dragas av bil,

såvida icke bilen och släpvagnen samtidigt inställts hos besiktningsman och

släpvagnen godkänts för koppling till bilen. I kungörelse den 27 juli 1961

(nr 445) om särskild kopplingsbesiktning har Kungl. Maj :t med stöd av

denna bestämmelse förordnat om sådan besiktning i fråga om släpvagnar

med totalvikt över tre ton. Kungörelsen avser icke påhängsvagnar.

Det bör anmärkas, att emot besiktningsmans beslut rörande besiktning

talan ej kan föras, utom såvitt avser typbesiktning, över länsstyrelses beslut

i frågor som här avses kan besvär anföras i den ordning, som stadgas i 76 §

VTF.

För kontroll av vissa staten tillhöriga fordon, nämligen dels krigsmaktens

fordon, dels fordon tillhörande statens järnvägar och postverket, gäller

särskilda bestämmelser.

2. Kontrollorgauisation

Med undantag för den flygande inspektion, som utföres genom polisen,

och den kontroll i särskild ordning, vilken sker beträffande vissa statens

fordon, ankommer besiktningsverksamheten helt på statens bilinspektion.

Denna myndighet har vidare att verkställa prov för bl. a. kör- och trafikkort.

I övrigt har bilinspektionen i huvudsak utbildande och utredande

uppgifter.

Bilinspektionen är organiserad på 15 distrikt, vart och ett under ledning

av en förste bilinspektör på distriktets centralort. Under förste bilinspektörerna

sorterar sammanlagt 107 bilinspektörer och tolv besiktningsassisten
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1963

7

ter. Antalet stationsorter i landet förutom centralorterna uppgår till sammanlagt

23. Bilinspektörerna har även att utföra förrättningar på totalt

109 mottagningsorter. I den mån inspektionens övriga arbetsuppgifter det

tillåter, kan förrättning också äga rum på besöksort, exempelvis när inställelse

på stations- eller mottagningsort skulle medföra avsevärd olägenhet

eller då yrkessammanslutning, bussföretag eller bilhandlare anmält ett

större antal förrättningar att utföras viss dag.

I fråga om kvalifikationerna för besiktningsman (bilinspektör och biträdande

bilinspektör) gäller bl. a. att han skall ha avlagt examen vid

teknisk läroanstalt eller genom sysslande med tillverkning eller reparation

av motorfordon eller eljest ha förvärvat ingående kännedom om motorfordons

konstruktion, skötsel och manövrering. För besiktningsassistenter

har krävts betydande praktisk erfarenhet i sistnämnda hänseende.

Bilinspektionen disponerar f. n. egna lokaler med besiktningshallar i fyra

städer. I ytterligare sju städer pågår projektering eller uppförande av sådana

anläggningar för inspektionens räkning. Genom förhyrning disponeras

lokaler för besiktning på ett tiotal stationsorter och omkring 30 mottagningsorter.

På övriga förrättningsorter utföres besiktningar utomhus.

Statens utgifter för bilinspektionen, som i riksstaten för budgetåret 1963/

64 upptagits till 7 168 000 kr., avräknas mot automobilskattemedlen. Inflytande

avgifter för förarprov och prov med körskolepersonal tillföres automobilskattemedlen.

Andra förrättningar hos bilinspektionen är avgiftsfria.

Tidigare var även besiktningar och andra fordonsundersökningar belagda

med avgifter men dessa avskaffades i samband med en vid 1947 års riksdag

beslutad omorganisation av besiktningsmannaorganisationen.

Bilinspektionen verkställde år 1962 totalt 371 683 förrättningar, varav

63 702 registreringsbesiktningar, 86 860 kontrollbesiktningar (härav 45 872

föranledda av flygande inspektion), 441 typbesiktningar samt 220 680 förrättningar

i övrigt (körkort och trafikkort samt prov med körskolepersonal).

Polisens kontroll av fordon handhas främst av ordningsstatspolisen men

även av den kommunala polisen. Ordningsstatspolisen verkställde år 1961

71 137 flygande inspektioner av motordrivna fordon och släpfordon. Den

kommunala polisen företager årligen uppskattningsvis 30 000 å 40 000 sådana

inspektioner.

3. Frivillig kontroll

Viss frivillig kontroll av fordon förekommer vid sidan av den obligatoriska

fordonskontrollen. Bilverkstadsbranschen och motororganisationerna

utför sedan några år tillbaka frivillig fordonskontroll vid för ändamålet inrättade

bilprovningsanstalter på ett antal platser i landet. Denna kontrollverksamhet

avser dels fordonens trafiksäkerhet, dels deras allmänna pres
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 196S

tanda (trafiksäkerhetstest respektive konditionstest). Avgiften för konditionstest

är i allmänhet ca 50 kr. och för trafiksäkerhetstest ca 25 kr.

Bilprovningsanstalterna har tillkommit helt på privat initiativ. För närvarande

finnes 30 anstalter, av vilka 20 drives kollektivt av bilhandelsföretag

på respektive orter i regi av MRF, fem av M, tre av KAK

och två av MHF. M och MHF har därjämte sex respektive tre s. k. test

bussar. Anstalterna förestås i regel av personer med minst verkmästarekompetens.

Samtliga bilprovningsanstalters kapacitet med avseende på lokaler och

teknisk utrustning medger enligt uppgift ca 450 000 trafiksäkerhetstester

per år. Under år 1962 utfördes emellertid endast omkring 60 000 sådana

tester vid de fasta anstalterna.

För att säkerställa bl. a. en tillfredsställande standard för den frivilliga

bilprovningsverksamheten bildades år 1959 Sveriges bilprovningsnämnd. I

nämnden, som består av åtta ledamöter, ingår representanter för Stockholms

handelskammare, KAK, M, MHF, MRF och Svenska bilförsäkringsföreningen.

Enligt stadgarna skall nämnden utgöra ett opartiskt organ för behandling

av principfrågor om provning av bilar i syfte att åstadkomma ökad trafiksäkerhet

och största möjliga enhetlighet i bedömningen.

II. 1960 års utredning angående kontrollbesiktning av bilar m. m.

1. Behovet av allmän periodisk fordonskontroll

Utredningen erinrar om att fordonsheståndet under det senaste decenniet

ökat kraftigt. Personbilsheståndet steg från omkring 252 000 fordon år

1951 till ca 1,2 milj. fordon vid ingången av år 1961. Prognoserna för utvecklingen

av bilbeståndet anger ett personbilhestånd år 1975 om ca 2,6 milj.

fordon. Den starka expansionen av landets fordonspark har medfört en

kraftig ökning av antalet trafikolyckor. År 1951 inträffade nära 25 500

polisundersökta vägtrafikolyckor i landet. Enligt preliminära uppgifter var

motsvarande antal år 1961 ca 60 000. Under år 1951 anmäldes till Trafikförsäkringsföreningen

ca 85 000 inträffade skadefall och år 1961 drygt

233 000. Antalet vid vägtrafikolyckor dödade och skadade personer var år

1951 nära 12 000 och år 1961 nära 23 000.

I fråga om fordonets roll som olycksfaktor erinrar utredningen om en

ar 1949 på initiativ av Trafikförsäkringsföreningen verkställd utredning rörande

huvudorsakerna till ett antal under år 1947 inträffade trafikolyckor.

I denna utredning konstaterades, att olyckorna till 90,7 % hade sin grund

hos människan samt att vägen och fordonet bidrog med resp. 5,3 och 4 %.

En år 1955 publicerad, ny sådan utredning liksom vissa utländska undersökningar

visar liknande resultat. Andra utländska bedömningar pekar på

att fordonets betydelse som olycksfaktor är större. Enligt den officiella sta
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1963

9

tistiken i Australien förorsakar sålunda felaktiga fordon årligen ungefär

6 % av totala antalet dödsolyckor eller 9 % av alla trafikolyckor per år.

I Belgien beräknas 16 å 17 % av totala antalet trafikolyckor bero på felaktiga

fordon. I Förenta staterna anser man att 9 % av antalet dödsolyckor

har sin grund i bristfälligheter hos fordonen.

Utredningen anser, att slutsatserna av de gjorda undersökningarna rörande

olycksfaktorernas inbördes betydelse kan ifrågasättas. Det finns nämligen

flera skäl för antagandet, att fordonet såsom olycksfaktor spelar en

större roll än man vanligen brukar räkna med. Polisutredningar rörande

trafikolyckor har en tendens att med förbigående av fordonets tillstånd inriktas

på föraren och vägförhållandena. Vidare saknar ofta de som har till

uppgift att utreda olyckorna erforderliga kunskaper och utrustning för att

kunna upptäcka, om en trafikolycka berott på felaktighet hos fordonet.

Föraren torde på grund av risken för åtal ofta vara ovillig tillstå, att fordonet

varit i otillfredsställande skick vid olyckstillfället. Genom flygande inspektion

och annan fordonskontroll har vidare konstaterats, att ett stort

antal fordon icke är trafiksäkra. Slutligen framhåller utredningen, att det

ofta är omöjligt alt utan ingående tekniska undersökningar fastställa, huruvida

elt fordon varit behäftat med felaktigheter, som orsakat eller bidragit

till en trafikolycka. Sådana tekniska undersökningar kommer sällan till

stånd. Enligt en inom statens trafiksäkerhetsråd utförd undersökning rörande

förekomsten och inverkan av tekniska fel hos fordon som varit invecklade

i s. k. singleolyckor framgår emellertid bl. a., att av 132 undersökta

fordon under tiden den 1 juli 1960—den 31 januari 1962 tekniska fel spelat

en väsentlig roll för uppkomsten av nära 32 % av olyckorna.

Beträffande bilparkens tillstånd erinrar utredningen om en av statens

trafiksäkerhetsråd i samarbete med statspolisen år 1952 genomförd undersökning

av 2 500 slumpvis utvalda fordon, varvid framgick att 61 % av

personbilarna och 44 % av lastbilarna var felfria. Vid en ett par år senare

gjord liknande undersökning var motsvarande siffror resp. 71 och 59 %.

Av statspolisens flygande inspektioner av motor- och släpfordon åren 1957—

1961 framgick, att endast resp. 20, 22, 11, 14 och 15 % av de undersökta

fordonen var utan anmärkning, medan resp. 2,4, 2,6, 3,9, 4,3 och 5,9 % var

i så dåligt skick att körförbud meddelades.

Liknande erfarenheter har gjorts även i utlandet. Rapporter från amerikanska

delstater med periodisk fordonsbesiktning visar, alt 50 % eller mera

av de undersökta fordonen behöver omedelbar tillsyn i fråga om en eller

flera vitala delar. I Tyskland undersöktes i Bayern åren 1949—1956

drygt 1 800 000 fordon, varav ca 540 000 före år 1952 och 1 300 000 efter ingången

av nämnda år. I början av år 1952, då obligatorisk fordonsbesiktning

infördes, var ungefär 40 % av de undersökta personbilarna och 50 % av

lastbilarna behäftade med allvarligare fel. Redan efter två år hade dessa

siffror sjunkit till resp. 20 och 35 %. I Storbritannien uppges, att mer än

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1963

40 % av antalet tio år eller äldre bilar underkändes i samband med införandet

av obligatorisk fordonsbesiktning.

Utredningen konstaterar, att officiell statistik över arten av de fel som

upptäckes vid nuvarande löpande fordonskontroll saknas. Av bl. a. vissa

undersökningar inom statens trafiksäkerhetsråd framgår dock, att ett betydande

antal fordon framföres med fel på så vitala delar som belysning, styrinrättning

och bromsar. —- I anslutning härtill framhåller utredningen, att

den löpande kontroll som nu utföres genom flygande inspektion icke kan

anses tillfyllest, då blott mindre än en tiondedel av fordonsbeståndet statistiskt

sett kan kontrolleras årligen.

Sammanfattningsvis konstaterar utredningen, att i flertalet av de mest

motoriserade länderna det ansetts nödvändigt att införa någon form av periodisk

fordonskontroll. I den mån man kunnat mäta verkningarna härav

har befunnits, att verksamheten lett till en förbättrad trafiksäkerhet. Periodisk

fordonskontroll anses också göra fordonsförarna uppmärksammade

på betydelsen av en effektiv och fortlöpande fordonsvård. Det har även

gjorts gällande, att kvaliteten på bilverkstädernas arbete förbättras på grund

av den kontroll därav, som den periodiska fordonskontrollen medför. Från

samhällets sida har tidigare utfärdats föreskrifter om periodisk kontroll

av t. ex. fartyg, flygplan och hissar till skydd för allmänheten mot olycksfall

på grund av tekniska felaktigheter eller brister. Med hänsyn till de allt

större risker, som är förenade med den växande fordonstrafiken, anser utredningen

naturligt och också nödvändigt, att samhället tillser att även den

olycksbegränsande faktor som en effektiv periodisk fordonskontroll utan

tvekan innebär snarast möjligt tillskapas. Detta har också understrukits i

de remissyttranden som avgivits över väg- och vattenbyggnadsstyrelsens år

1960 framlagda förslag i frågan.

2. Säkerhetsinspektionens omfattning

Utredningen anser, att i princip samtliga i bilregister upptagna motoroch

släpfordon bör omfattas av bestämmelserna om säkerhetsinspektion

för att denna skall få största möjliga effektivitet. Av olika skäl bör emellertid

vissa grupper av fordon kunna undantagas utan att säkerhetsinspektionens

syfte eftersättes. Detta gäller i första hand de fordon, som redan är föremål

för periodisk kontrollbesiktning. Med hänsyn till gällande föreskrifter

rörande periodisk tillsyn av krigsmakten tillhöriga motor- och släpfordon

bör jämväl dessa undantagas. Undantag förordas slutligen för släpslädar.

Utredningen har icke ansett säkerhetsinspektion erforderlig för mopeder.

Inspektion av tyngre lastbilar ävensom av därtill kopplade släpvagnar

kommer att ställa särskilda krav på inspektionsorganens såväl personal som

utrustning och utrymme. Under inspektionens uppbyggnadstid kan därför

uppstå svårigheter att utföra en fullgod inspektion av dessa fordon. Utredningen

förordar emellertid, att fordonen redan från början under
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 91 år 1963

11

kastas bestämmelserna, men att kraven på inspektionens tekniska utförande

anpassas till de under det inledande skedet tillgängliga resurserna.

Vid ingången av år 1961 var enligt utredningen drygt 40 % av bilarna

äldre än fem år och ca 8 % äldre än tio år. Motsvarande procenttal för enbart

personbilar var resp. 40 % och 7 %. Vid samma tidpunkt uppgick

totala antalet registrerade motorcyklar till nära 168 000, varav 39 % var av

1951 års eller tidigare modell och 82 % äldre än fem år. Den kraftiga ökningen

av bilbeståndet under senare år har lett till att antalet nyare bilar

är ovanligt stort, varför beståndets genomsnittsålder uppenbarligen kommer

att öka. År 1965 beräknas antalet personbilar, äldre än fem år, utgöra

50 % av det totala antalet samt bilar, äldre än tio år, 15 %.

Utredningen erinrar om att ett fordons kvalitet och därmed även dess trafiksäkerhet

försämras med tilltagande ålder på grund av förslitning, korrosion

m. m. Det är emellertid ogörligt att med ledning enbart av ett fordons

ålder avgöra om det är trafiksäkert eller icke. Förekomsten av tillverkningsfel,

krockskador samt onormalt slitage på vitala delar till följd av fordonsägares

försumlighet eller okunnighet kan t. ex. medföra, att praktiskt tagel

helt nya fordon icke är i trafiksäkert skick. Utredningen stöder sig härvid

på bl. a. de tidigare nämnda undersökningarna inom statens trafiksäkerhetsråd.

Med hänsyn till att brister och felaktigheter uppenbarligen kan

uppstå på kort tid och på även nya fordon föreslår utredningen efter bl. a.

överläggningar med företrädare för motororganisationerna och bilverkstadsbranschen,

att inspektion skall företagas årligen med början i princip redan

då fordonet är ett år gammalt. En sådan fordonskontroll torde innebära

garanti för allmänheten att ur trafiksäkerhetssynpunkt ej godtagbara

fordon icke framföres i trafiken någon längre tid. Även för den enskilde

fordonsägaren bör kontrollen innebära fördelar genom att han minst en gång

årligen tvingas avhjälpa felaktigheter, som annars kunnat leda till trafikolycka.

Ett förbättrat fordonsunderhåll bör på sikt också resultera i lägre

driftkostnader.

Utredningen erinrar i sammanhanget om 1953 års trafiksäkerhetsutrednings

förslag om skyldighet att i samband med överföring på ny ägare av

vissa äldre fordon förete intyg, att fordonet vid kontrollbesiktning befunnits

vara i föreskrivet skick. Genom införande av säkerhetsinspektion av den

förordade omfattningen anser utredningen, att det av trafiksäkerhetsutredningen

åsyftade målet i huvudsak kan uppnås, eftersom möjligheterna att

sälja ett icke säkerhetsinspekterat fordon då måste bli väsentligen beskurna.

3. Inställelse till säkerhetsinspektion

För att åstadkomma en önskvärd fördelning i tiden av såväl inspektionsarbetet

som den därav föranledda reparationsverksamheten föreslår utredningen,

att säkerhetsinspektion bör äga rum under en för fordonet bestämd

månad, inställelsemånad, vilken bestämmes med utgångspunkt från sista

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1963

siffran i fordonets registreringsnummer. Med hänsyn till den stora omfattningen

av biltrafiken under sommarmånaderna och de i anledning därav

betingade anspråken på service- och verkstadskapacitet har utredningen

ansett att inställelse till säkerhetsinspektion bör begränsas under månaderna

maj—augusti. Utredningens förslag framgår av följande sammanställning.

Sista siffran i for- donets registre- ringsnummer . . .

0

eller

1

2

3

4

5

6

7

eller

8

9

Inställelsemånad .

Jan.

Febr.

Mars

April

Sept.

Okt.

Nov.

Dec.

Utredningen anser dock skäligt, att en fordonsägare bör ha rätt inställa

sitt fordon för inspektion jämväl under en tid av två månader före inställelsemånaden.

Vidare bör fordon, som av någon anledning icke undergått

inspektion under dessa tre månader, få brukas under en tid av två månader

efter inställelsemånaden, utan att detta medför straffansvar för fordonsägaren.

Härigenom torde en ökad arbetsbelastning hos polis- och åklagarmyndigheterna

samt domstolarna till stor del kunna undvikas. Utredningen

anser, att denna tidsperiod om sammanlagt fem månader, inställelsetermin,

under vilken säkerhetsinspektionen skall ske, ger fordonsägarna

möjlighet att få inspektionen fullgjord under bekväma villkor. Inställelse

torde icke komma att ske före inställelsemånaden annat än då särskilda

skäl föreligger därtill. Däremot kan befaras, att fordonsägare i större omfattning

dröjer med inställelsen. För att motverka detta föreslås en förhöjd

avgift för inspektion efter inställelsemånaden. Förhöjd avgift skall dock

enligt förslaget icke uttagas för det fall att fordonsägare med kvitto från

registreringsmyndigheten eller på annat sätt styrker, att fordonet varit

överfört till bilreservregistret under inställelseterminens tre första månader.

Utredningen föreslår, att systemet för inställelse skall äga tillämpning

på såväl fordon, som är registrerade vid säkerhetsinspektionens införande,

som därefter registrerade fordon. Första inspektionen skall äga rum under

den inställelsetermin som inträder näst efter ett år från första registreringen.

Vid omregistrering till annat län skall länsstyrelse för att ett fordons

inställelsemånad icke skall rubbas tilldela fordonet ett registreringsnummer,

vars sista siffra överensstämmer med motsvarande siffra i det

tidigare numret.

Utredningen framlägger vidare bl. a. vissa förslag rörande säkerhetsinspeklionsbestämmelsernas

giltighet med avseende å fordon, som under

inställelsetermin undergår annan besiktning.

För att i erforderlig omfattning kunna stå till förfogande vid den tidpunkt,

då bestämmelserna om säkerhetsinspektion träder i kraft, föreslås

att inspektionsorganen dessförinnan bygger upp sin verksamhet successivt

och att den kapacitet, som på så sätt kommer till stånd före bestämmelsernas

ikraftträdande, om möjligt tages i anspråk. Det bör därför stå envar fordons
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1963

13

ägare fritt att, i den mån inspektionsorganens kapacitet så tillåter, inställa

fordonet för frivillig inspektion med den verkan att säkerhetsinspektion,

om fordonet godkännes, anses fullgjord för närmast följande inställelsemånad.

4. Säkerhetsinspektionens utförande m. m.

Bedömningen av fordonen vid säkerhetsinspektion skall, enligt utredningen,

om möjligt baseras på objektiva mätresultat.

Utredningen har närmare angivit vilka kontrollmoment som enligt dess

mening bör ingå i en säkerhetsinspektion och den tekniska utrustning som

anses erforderlig härför. Förslaget syftar till en kontroll av att fordonen

ur trafiksäkerhetssynpunkt är i fullgott skick och att vitala delar fungerar

på avsett sätt. Följande kontrollmoment bör ingå i säkerhetsinspektionen,

nämligen: provkörning samt kontroll av styrinrättning, hjul och axlar,

chassi, bromsar, karosseri, avgassystem jämte ljuddämpare, elektrisk utrustning

och reflexanordningar, däck och fälgar samt eventuell draganordning

för släpfordon.

Förrättningsmannen hör enligt utredningen ha rätt att kräva företeende

av besiktningsinstrument, om han har anledning antaga att fordonet icke

överensstämmer med instrumentet i fråga om förhållande som är betydelsefullt

ur trafiksäkerhetssynpunkt.

Inspektionen hör enligt utredningens uppfattning utföras inomhus på för

ändamålet särskilt iordningställt utrymme och med tillgång till i huvudsak

följande utrustning. Inspektionsgrop eller vagnlyftare kräves för

att fordonet lätt skall bli tillgängligt för inspektion underifrån. Vidare

skall axlarna kunna lyftas medelst domkraft för avlastning av hjulen.

För kontroll av framhjulsinställningen torde spårkontrollplatta vara

tillfyllest. För undersökning av framhjulens balans och lagrens tillstånd

anses s. k. hjulspinner vara önskvärd. Anordning för mätning

av bromskraften skall ingå som obligatorisk utrustning. Emellertid

torde, åtminstone under viss övergångstid, anspråken på utrustningen

få sättas lägre. Detta gäller särskilt inspektionsorgan på mindre orter. På

plats där lämplig provsträcka finnes bör därför bromsprov med användning

av retardationsmätare kunna godtagas tills vidare. Slutligen framhåller utredningen,

att pedaltrycksmätare erfordras för bestämmande av broinspedaltrycket

samt belysningsmätare eller ljusinställningsinstrument för

kontroll av belysningen.

I fråga om beskaffenheten av och kontrollen över kopplingsanordningaf

för släpfordon framhålles i huvudsak följande.

Frågan rörande kopplingsanordningarnas beskaffenhet är i hög grad tekniskt

betonad och fordrar omfattande tekniska analyser. Ämnet är redan

föremål för ingående behandling av inom landet tillgänglig expertis på om
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1963

rådet. Sålunda har inom Sveriges mekanförbunds standardcentral tillsatts

en specialkommitté — vari bland andra ingår företrädare för vissa myndigheter

— med uppgift att utarbeta standards för släpvagnskopplingar. En särskild

arbetsgrupp inom kommittén har framlagt teoretiska grunder för beräkning

av de i kopplingarna uppkommande krafterna och avser att

jämväl utföra vissa praktiska undersökningar. Vidare har arbetsgruppen

utarbetat förslag till dragbalkstyper. Vissa resultat har redan uppnåtts eller

väntas inom en nära framtid. Med hänsyn härtill och för att undvika

dubbelarbete finner utredningen det lämpligast, att slutresultaten av nämnda

kommittés undersökningar avvaktas.

Vad angår kontrollen av kopplingsanordningar anser utredningen, all

denna fråga kommer att lösas vid ett genomförande av det förslag till säkerhetsinspektion

som framlagts.

5. Efterlevnaden av bestämmelserna om säkerhetsinspektion

Utredningen konstaterar, att kontrollen över att fordonsägare fullgör sin

skyldighet att inställa fordon till säkerhetsinspektion kan tänkas ske antingen

genom bilregistren hos länsstyrelserna eller genom centrala bilregistret

hos statistiska centralbyrån eller genom polisens försorg med hjälp

av särskilda på fordonen fästade kontrollmärken.

En kontroll genom länsstyrelsernas bilregister förutsätter enligt utredningen,

att vid säkerhetsinspektion godkänt fordon rapporteras till vederbörande

bilregister genom insändande av t. ex. kopia av inspektionsprotokoll.

Detta skulle förutsätta årlig genomgång av samtliga besiktningsinstrument

för att konstatera på vilka instrument uppgift om godkänd inspektion

saknades. I ifrågakommande fall skulle på särskild blankett vederbörande

fordonsägare påminnas om säkerhetsinspektion. Kostnaderna för en dylik

kontroll har av utredningen uppskattats till ca 250 000 kr. per år, vartill

skulle komma vissa ytterligare kostnader av svårbedömd storlek.

Centrala bilregistret undergår sedan en tid tillbaka en genomgripande

omorganisation och rationalisering men saknar f. n. aktuella uppgifter om

fordonsägarnas namn och adresser. Först efter genomförandet av en andra

etapp i omorganisationen, som beräknas ske under de närmaste åren, är avsikten

att genomföra en ändring även härutinnan. Detta skulle innebära

att registret, som med ungefär en månads eftersläpning kommer att utgöra

en replik av länsregistren, kan användas för övervakningen. Kostnaderna

för en sådan kontroll har endast kunnat beräknas i grova drag och

anses icke komma att överstiga 300 000 kr. per år. Utredningen noterar, att

kostnaden skulle bli densamma även med månatlig övervakning. I länsalternativet

fick man i detta fall beräkna en tillkommande kostnad av

ungefär 200 000 kr. per år.

En kontroll genom polisens försorg, som icke förutsätter, att fordonen

förses med utifrån synligt bevis om godkänd säkerhetsinspektion utan en
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1963

15

dast bygger på polisens normala trafikövervakande verksamhet, anser utredningen

icke tillfredsställande vare sig från kontrollsynpunkt eller med hänsyn

till de olägenheter som skulle förorsakas fordonsägarna. En kontroll med

hjälp av på fordonen anbragta kontrollmärken finner utredningen kunna

vara förenad med vissa olägenheter under inspektionsverksamhetens uppbyggnadsskede,

d. v. s. innan samtliga ifrågakommande fordon ännu försetts

med märken. Då dessa olägenheter emellertid skulle bli av kortvarig natur,

finner utredningen sig böra förorda detta system. Också de goda utländska

erfarenheterna av systemet tillmätes därvid betydelse, vartill kommer, att

inga större olägenheter torde vara förbundna med en övergång till annan

kontrollform, därest detta i framtiden skulle visa sig önskvärt.

Om märkenas närmare utformning och användande anför utredningen

bl. a. följande. Ett märke av ifrågavarande slag bör innehålla uppgift om

tidpunkten för kommande inspektion. I syfte att underlätta polisens kontroll

bör färgen på märket varieras från år till år. Genom någon form av

kodbeteckning skall framgå vem som utfört inspektionen. Vidare bör märkena

tillhandahållas i löpande nummerföljd samt vara så utförda att de icke

kan avlägsnas från underlaget utan att samtidigt förstöras. För att underlätta

kontrollen över inspektionsskyldighetens fullgörande och till upplysning

om kommande inspektionstillfälle bör alla fordon, som är underkastade

bestämmmelserna, snarast möjligt förses med kontrollmärken. Även

nya fordon bör således erhålla märken, vilka lämpligen tillhandahålles av

länsstyrelserna avgiftsfritt vid fordonens registrering. Märket föreslås i fråga

om bilar placerat på nedre delen av vindrutan eller någon av ventilationsrutorna.

Utredningen anser, att fordonsägare, med stöd av inspektionsprotokoll

eller annan handling, skall kunna utfå duplett av skadat eller förkommet

märke. Kostnaderna för en övervakning via kontrollmärken utgöres i huvudsak

av inköpskostnaderna för märkena samt kostnaderna för distribution

och erforderlig kontroll över att märkena icke otillbörligen utnyttjas.

För statsverkets del torde kostnaderna icke överstiga 50 000 kr. per år.

Utredningen framhåller, att fordonsägare som bryter mot bestämmelserna

rörande kontrollbesiktning straffas med dagsböter och att orsaken

härtill synes vara att försummad besiktningsskyldighet bedömts utgöra eu

allvarlig förseelse i trafiksäkerhetshänseende. Ett liknande betraktelsesätt

bör anläggas också på förseelser mot bestämmelserna angående säkerhetsinspektion.

Bestämmelserna bör utformas så att skyldigheten att fullgöra

inspektion göres beroende av om fordonet tages i bruk på väg. Straff

bör enligt utredningen vara stadgat även för det fall, att säkerhetsinspektion

visserligen ägt rum men fordonet icke är försett med kontrollmärke.

Straff för sådan förseelse torde böra bestämmas till böter direkt i penningar.

Sådan påföljd bör ej ifrågakomma om kontrollmärke förstörts eller förkommit

och fordonsägaren gjort vad på honom ankommer för att snarast

möjligt förse fordonet med nytt märke.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1963

6. Säkerhetsinspektionens organisation

Utredningen framhåller, att statens bilinspektion inrättats för att bl. a.

ombesörja kontrollen över fordonsbeståndet i landet. Det har därför i och

för sig synts utredningen naturligt att anförtro hilinspektionen även uppgiften

att utföra säkerhetsinspektion. En av de viktigaste fördelarna med

en sådan anordning skulle vara att betryggande garantier för opartiska och

enhetliga inspektioner erhålles. En icke oväsentlig nackdel med ett inspektionssystem

i helt statlig regi är emellertid, att verksamheten kan komma

att hindras av svårigheter att med erforderlig snabbhet anpassa resurserna

efter uppträdande behov. Detta gäller icke minst i fråga om personalrekryteringen.

Dessutom föreligger en allmän strävan från statsmakternas sida

att begränsa utbyggnaden av den statliga förvaltningsapparaten.

Utredningens huvuduppgift har emellertid varit att pröva alternativa

organ till statens bilinspektion för omhänderhavandet av säkerhetsinspektionen.

Valet har därför enligt utredningen kommit att stå mellan, å ena

sidan, bilverkstäder och liknande och, å andra sidan, särskilda för ändamålet

inrättade inspektionsanstalter.

En av bevekelsegrunderna bakom den i direktiven antydda möjligheten

att anförtro inspektionsverksamheten åt bilverkstäder och serviceanläggningar

är det av samhällsekonomiska hänsyn föranledda önskemålet att

utnyttja den tidvis lediga kapacitet hos dessa organ, som kan uppstå genom

säsongmässiga variationer i sysselsättningen. Utredningen har icke funnit

verkstädernas tidvis lediga kapacitet vara av den omfattningen att det av

angivna skäl kan anses särskilt motiverat att säkerhetsinspektionen anförtros

bilverkstäder och liknande. Däremot anser utredningen, att säkerhetsinspektionen

om möjligt tidsmässigt bör förläggas så, att de av inspektionen

föranledda reparationerna i görligaste mån utföres under den tid,

då verkstäderna erfarenhetsmässigt är minst belastade.

Bilverkstadsalternativet innebär, anser utredningen, vissa fördelar i jämförelse

med övriga alternativ bl. a. därför att verkstäder skulle kunna auktoriseras

att utföra säkerhetsinspektion i så stort antal och på så många

platser att fordonsägarna skulle kunna få inspektionerna utförda utan alt

hehöva resa några längre sträckor och utan större tidsutdräkt. Utredningen

finner emellertid, att alternativet med verkstäder som inspektionsorgan

medför vissa väsentliga nackdelar. Sålunda anses den möjligheten icke

kunna uteslutas, att en verkstad av vinstintresse utnyttjar säkerhetsinspektionen

för att söka tvinga fram ur trafiksäkerhetssynpunkt onödiga reparationer.

Risk föreligger också, att verkstäder i första hand ser till det reklamvärde

som är förknippat med inspektionsverksamheten och att denna

därför icke ägnas nödig omsorg. Konkurrensen mellan verkstäderna

torde också, anför utredningen, kunna medföra, att en viss överkapacitet

för utförande av säkerhetsinspektion kommer till stånd.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1963

17

Det tredje alternativet — särskilda för ändamålet inrättade inspeldionsanstalter

— anser utredningen innebära vissa väsentliga fördelar i jämförelse

med övriga alternativ under förutsättning att kommersiella intressen

icke får göra sig gällande i verksamheten och att den bedrives utan vinstsyfte.

Betryggande garantier för opartiskt utförda inspektioner torde enligt

utredningen kunna påräknas. Verksamheten bör härigenom kunna få allmänhetens

förtroende i större utsträckning än vid ett förverkligande av

verkstadsalternativet. Betydande möjligheter föreligger att erhålla smidighet

i organisationen och att lätt anpassa resurserna efter växlande behov.

Staten åsamkas icke andra kostnader än för kontrollen över verksamheten.

Denna kontroll blir lättare att handha och av mindre omfattning än vid

verkstadsalternativet. Goda utsikter föreligger att genom ett landsomfattande

nät av anstalter bereda tillfredsställande möjligheter för fordonsägarna

att snabbt och bekvämt få sina fordon kontrollerade. Kraven på inspektionen

kan sättas avsevärt högre än om verkstadsalternativet väljes. Förutsättningarna

för enhetlighet i utförande av inspektionerna och bedömningen blir

avsevärt större än om inspektionsverksamheten anförtros verkstäder.

Enligt utredningen kan givetvis vissa invändningar riktas mot alternativet

med inspektionsanstalter. Fordonsägarna åsamkas längre resor

och möjligen längre väntetider än vid verkstadsalternativet. Med hänsyn till

att antalet redan befintliga inspektionsanstalter är förhållandevis ringa,

skulle kostnaderna för upprättande av erforderligt antal ytterligare anstalter

bli ganska stora, dock ej större än vid ett realiserande av verkstadsalternativet.

Vidare föreligger risk att anstalterna ej kan bereda sin personal full

sysselsättning under viss del av sommarhalvåret, då verksamheten i möjligaste

mån bör begränsas på grund av önskemålet att till vinterhalvåret förskjuta

tyngdpunkten i utförandet av de av inspektionen föranledda reparationerna.

Utöver de i det föregående diskuterade tre alternativen för säkerhetsinspektionens

handhavande har utredningen även övervägt en kombination

av alternativen på så sätt att statens bilinspektion skulle åläggas ansvaret

för inspektionsverksamheten, medan verkstäder eller privata inspektionsanstalter

efter särskilt tillstånd skulle utföra inspektioner på platser, där

bilinspektionen saknade erforderliga resurser. Utredningen har emellertid

av olika skäl icke funnit sig böra förorda ett sådant arrangemang.

Utredningen föreslår, att frågan om säkerhetsinspektionens handhavande

löses efter principen med särskilda för ändamålet inrättade

inspektionsanstalter. Med denna utgångspunkt har utredningen haft

vissa överläggningar med MRF och motororganisationerna i syfte att

finna en praktisk lösning . MRF har uppgivit, att förbundet har speciella

möjligheter att lösa hithörande problem med ett minimum av investeringar

och störningar på arbetsmarknaden. Den pågående strukturförändringen

2—4404 fl 3 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 91

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 9i år 1963

inom bilreparationsbranschen med allt längre driven märkesspecialisering

har medfört, att ett antal icke märkesspecialiserade bilverkstäder fått sina

förutsättningar försämrade. Vid flertalet av företagen finnes kunnig och

erfaren arbetskraft. Enligt förbundets uppfattning skulle i viss utsträckning

dessa företags lokaler och personal relativt lätt kunna ställas till förfogande

för säkerhetsinspektionsverksamhet. Likaledes skulle frågan om

att tillfälligt överföra arbetskraft från bilverkstäder till inspektionsanstalterna

under dessas högsysselsättningsperioder kunna lösas. Härigenom

skulle antalet vid inspektionsanstalterna fast anställda kunna hållas nere.

Motororganisationernas samarbetsdelegation, vari ingår representanter

för KAK, M och MHF, har framhållit, att motororganisationerna varken

kan eller vill åtaga sig att ensamma organisera och i egen regi

driva en obligatorisk säkerhetsinspektion, men att man är villig att i en

eller annan form lämna sin medverkan därtill. Delegationen har vidare förklarat

sig vilja avvakta utredningens slutliga förslag, innan definitiv ståndpunkt

i frågan tages.

MRF:s erbjudande har lämnats under den förutsättningen, att i princip

all säkerhetsinspektion skall utföras av ett av förbundet bildat bolag.

Ett villkor för förbundets engagement har varit, att full kostnadstäckning

för verksamheten erhålles och att förbundet eller dess medlemmar ej ålägges

andra ekonomiska förpliktelser än att satsa bolagets aktiekapital. Vidare

har förutsatts, att inspektionsverksamheten organiseras och finansieras enligt

av myndigheterna godkända riktlinjer. Tillsynen över verksamheten,

vilken skulle drivas utan vinstsyfte och avskild från förbundets verksamhet

i övrigt, har förutsatts utövad av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som

också funnits böra meddela detaljanvisningar rörande det tekniska utförandet

av inspektionerna samt kontrollera inspektionsverksamhetens fullgörande

på fältet. Med ledning av fordonens antal och fördelning över landet

samt arbetsmarknadsstyrelsens indelning av riket i A- och B-regioner har

beräknats, att inspektionsverksamheten bör lokaliseras till 126 orter, varav

22 s. k. mottagningsorter, där personal från stationära anstalter under vissa

dagar skall utföra säkerhetsinspektion. På ett tjugotal av de orter, där stationära

anstalter ansetts nödvändiga, har redan befintliga och till MRF anslutna

bilprovningsanläggningar beräknats kunna övertagas av bolaget. På

övriga ca 80 platser har sammanlagt mer än 100 bilverkstadsägare förklarat

sig villiga att genom uthyrning eller annorledes ställa lokaler, utrustning

och personal till förfogande för inspektionsverksamheten. Kostnaderna för

anskaffande och iordningställande av erforderliga inspektionslokaler har

beräknats till lägst 2 mkr. Anskaffningskostnaderna för den för säkerhetsinspektionen

erforderliga utrustningen vid anstalterna har uppskattats till

sammanlagt ca 5 mkr. Erforderlig teknisk personal har beräknats till drygt

700 personer, varav ungefär 500 heltidsanställda. Behovet av icke heltidsanställd

personal har bedömts kunna täckas genom avtal med verkstäder

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 är 1963

19

på respektive orter om utlåning av arbetskraft för periodvis tjänstgöring

hos anstalterna. För verksamhetens igångsättning erforderligt kapital har

uppskattats till 10 mkr.

Utredningen uttalar, att det utan tvekan är mest ändamålsenligt, att inspektionsverksamheten

anförtros ett enda riksomfattande företag. Härigenom

kan på ett enkelt sätt åstadkommas den resultatutjämning mellan

anstalter i olika delar av landet, vilken är en förutsättning för att enhetliga

inspektionsavgifter skall kunna tillämpas. Några egentliga fördelar synes utredningen

ej heller stå att vinna genom att inspektionsverksamheten splittras

på flera företag. Däremot torde en sådan anordning kunna medföra

nackdelar i form av t. ex. ökade kostnader och därmed höjda inspektionsavgifter

samt sämre möjligheter till effektiv administration och kontroll.

Utredningen förutsätter, att om ett enda riksomfattande företag bildas redan

befintliga bilprovningsanläggningar genom försäljning eller uthyrning

anslutes till detta, i den mån de nuvarande ägarna anser det önskvärt.

Skulle emellertid flera företag erhålla auktorisation att utföra säkerhetsinspektion

måste någon form av resultatutjämning mellan företagen tillskapas.

Detta bör lämpligen ske genom inrättandet av en särskild fond under

väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förvaltning, vartill överskott inlevereras

och varifrån bidrag utgår till företag med underskott i verksamheten.

MRF:s förslag har, framhåller utredningen, utarbetats under beaktande

av utredningens synpunkter på hur säkerhetsinspektion lämpligen bör utföras,

organiseras och kontrolleras. Utredningen har således icke några principiella

invändningar mot förslagets utformning. Förbundets prognoser och

beräkningar anses i stort sett realistiska. Med hänsyn härtill förordar utredningen,

att inspektionsuppgiften anförtros det av MRF föreslagna bolaget.

Inspektionsverksamheten bör enligt utredningens mening bedrivas i aktiebolags

form med beaktande av följande. I bolagsordningen skall intagas eu

bestämmelse, att bolaget skall ha till syfte att främja en förbättrad fordonsstandard.

Ändamålet med verksamheten skall vara att utföra säkerhetsinspektion

av motorfordon och släpvagnar i enlighet med av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

utfärdade anvisningar och mot fastställda avgifter. Några

rabatter får icke förekomma. Därjämte må bolaget utföra annan med säkerhetsinspektion

likartad verksamhet i den mån och på de villkor väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

medgiver. Verksamheten får således icke innefatta t. ex.

försäljning av fordon eller fordonsdetaljer. I den mån annan av väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen godkänd verksamhet än säkerhetsinspektion uttöres,

skall kostnader och intäkter i anledning härav särredovisas. I bolagsordningen

skall vidare vara föreskrivet, att eventuell vinst skall disponeras i

enlighet med väg- och vattenbyggnadsstyrelsens anvisningar. Någon utdelning

till aktieägarna får icke ske. Sedan i lag föreskriven fondering ägt

rum, bör eventuellt därefter överblivna vinstmedel kvarstå hos bolaget i den

utsträckning som erfordras för en tillfredsställande finansiering av verksam
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1963

heten med säkerhetsinspektion. Kungl. Maj :t skall äga utse en styrelseledamot

och en revisor i bolaget jämte ersättare för dessa. Minst en av bolagets

revisorer skall vara auktoriserad. Vidare skall gälla, att bolagets behållna

tillgångar — utöver vad som motsvarar tillskjutet aktiekapital — vid bolagets

upplösning skall användas på sätt Kungl. Maj :t bestämmer. Alla inspektionsanstalter

bör, oberoende av äganderättsförhållandena, ha en gemensam,

neutral benämning. Auktoriserat företag bör vidare icke tillåtas

bedriva reklam eller annan upplysningsverksamhet i vidare mån än vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen medgiver.

De personer som genom att utfärda bevis om inspektion närmast skall

svara för inspektionens rätta utförande, bör enligt utredningen erhålla

särskilt behörighetsbevis som bilprovare och inneha lägst s. k. a-montörskompetens.

Dessa bör, anför utredningen, ej inneha några polisiära funktioner

och ej vara skyldiga att till polismyndighet anmäla bristfälligheter hos inspekterade

fordon.

Möjlighet till överprövning av bilprovares beslut i anledning av säkei

hetsinspektion anser utredningen ej böra föreligga, medan däremot fordonsägare

bör kunna uppsöka annan inspektionsanstalt och därvid få sitt

fordon prövat på nytt. Utredningen har också förutsatt, att mera uppenbara

missgrepp från bilprovares sida skall kunna anmälas till de i det följande

angivna övervakande organen.

Utredningen anser, att övervakningen från det allmännas sida över säkerhetsinspektionens

omhänderhavande bör åvila väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

därvid styrelsen i frågor som har samband med inspektionsverksamhetens

mera allmänna utformning och bedrivande bör samråda med ett

särskilt till styrelsen knutet organ, förslagvis kallat bilprovningsrådet. Rådet

bör enligt utredningen ges en sådan sammansättning att det erhåller

erforderlig förankring hos de av säkerhetsinspektionen berörda intressena.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens uppgifter skall enligt förslaget i huvudsak

bestå i följande, nämligen att fastställa kvalifikationer för bilprovare

samt krav på utrustning vid inspektionsanstalt, att utöva kontroll

över anstalterna bl. a. med hjälp av befattningshavare hos statens bilinspektion,

att sörja för anskaffning och distribution av kontrollmärken

samt att framlägga förslag hos Kungl. Maj:t om inspektionsavgifternas

slorlek.

De fortlöpande arbetsuppgifterna anser utredningen erfordra viss mindre

personalförstärkning på styrelsens trafikbyrå.

Ett alternativ till den i det föregående angivna lösningen rörande huvudmannaskapet

för inspektionsanstalterna kan enligt utredningen tänkas i den

formen att verksamheten uppdrages åt ett särskilt för ändamålet bildat

statligt aktiebolag. Inspektionsverksamheten skulle även i detta fall i allt

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1963

21

väsentligt utföras, organiseras och kontrolleras på samma sätt som utredningen

förordat för sitt huvudalternativ.

7. Finansieringsfrågan

Enligt utredningen föreligger olika möjligheter i fråga om sättet att

täcka de i samband med säkerhetsinspektionen uppkommande kostnaderna.

En möjlighet är att staten bestrider kostnaderna på samma sätt som nu

sker i fråga om statens bilinspektion. Såsom 1958 års besparingsutredning

och väg- och vattenbyggnadsstyreisen påvisat, har detta system emellertid

medfört ett icke obetydligt merarbete för bilinspektionen till följd av en

viss benägenhet hos fordonsägarna att inställa sina fordon för besiktning

utan att fordonen är i godtagbart skick. Liknande olägenheter torde uppkomma,

därest detta finansieringssätt tillämpas i fråga om säkerhetsinspektionen.

Ett annat sätt, vilket utredningen förordar, är att inspektionsverksamheten

finansieras genom särskilda avgifter, som uttages i samband med

inspektionen och vilka avpassas efter de kostnader som olika fordonskategorier

medför. Avgifterna bör vara enhetliga för hela landet och beräknas

så att intäkterna av inspektionsverksamheten i hela landet täcker de totala

kostnaderna för densamma, överskott av verksamheten i landets mera

tättbefolkade delar, där förutsättningar föreligger för en rationell drift av

inspektionsverksamheten, bör således användas för att täcka underskott

i glesbygderna. I likhet med vad som gäller för övriga avgifter för förrättningar

jämlikt vägtrafikförordningen, bör avgifterna för säkerhet sinspektion

fastställas av Kungl. Maj:t.

I betänkandet redogöres för ett av MRF på basis av gjorda tidsstudier

m. m. för utredningen framlagt förslag till inspektionsavgifter. Förslagets

innebörd framgår av följande sammanställning.

Avgift för

säkerhetsinspektion
-

Avgift för

efterkontroll

Personbil samt lastbil med totalvikt av högst 3,5 ton............. 20 kr 10 kr

Buss samt lastbil med totalvikt högre än 3,5 ton................ 40 » 20 »

Släpvagn.................................................... 20 » 10 »

Motorcykel................................................... 10 » 5 »

Enligt MRF:s förslag bör avgift för efterkontroll av fordon, som underkänts

endast på grund av smärre, lätt kontrollerbara felaktigheter, exempelvis

spräckt backspegel eller felaktigt signalhorn, icke utgå. Först om felaktigheten

är av sådan art, att fordonet måste införas i inspektionshallen

för kontroll, bör avgift uttagas.

Enligt utredningens mening torde vid den föreslagna omfattningen av

säkerhetsinspektion för personbilar avgiften kunna sättas något lägre.

Ett definitivt ställningstagande till avgiftens storlek torde kräva praktisk

erfarenhet av verksamheten. Avgiften skall enligt förslaget årligen omprö
-

vas.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1963

in. Remissyttrandena

1. Behovet av allmän periodisk fordonskontroll

I så gott som samtliga yttranden ansluter man sig i princip till tanken

på införandet av en periodisk fordonskontroll. Förslaget betecknas på några

håll som ytterst angeläget och synnerligen välmotiverat. Endast Sveriges

motorcykelhandlares riksförbund uttalar sig uttryckligen emot att någon

form av obligatorisk säkerhetsinspektion på grundval av utredningsförslaget

införes.

Hos åtskilliga remissinstanser har det positiva ställningstagandet till reformen

föregåtts av viss tveksamhet. Således har i många fall ifrågasatts,

om inte den ekonomiska insatsen för en reform som den föreslagna skulle

ge bättre utdelning, om den tillföres andra områden av trafiksäkerhetsarbetet.

Riksåklagarämbetet anför, att en utbyggnad av trafikövervakningen

är av högre angelägenhetsgrad än införandet av en periodisk fordonskontroll.

Det är dock tydligt, att en dylik kontroll i och för sig måste utgöra

ett betydelsefullt led i strävandena mot ökad trafiksäkerhet. Med nyss

nämnda reservation kan ämbetet därför i princip förorda införandet

i någon form av en allmän efterkontroll av motorfordon och släpvagnar.

Eftersom fordon med tekniskt undermålig utrustning är en

av de många bidragande orsakerna till trafikolyckor finner LO det

tillfredsställande att problemet uppmärksammats. LO ifrågasätter emellertid

om kostnaden för reformen kan anses motiverad med hänsyn till nyttan

av densamma. I yttrandet utgår man från en total årlig kostnad för trafikolycksfallen

om 1 000 mkr. och att de olyckor som beror på felaktigheter

hos fordonen utgör fem procent av totalsiffran. Då den föreslagna fordonskontrollen

inte kan förväntas avlägsna ens hälften av de brister som kan

förorsaka olycksfall, framstår det som oproportionerligt att nu sätta in ett

belopp på reformen som i direkta samt indirekta kostnader i form av

arbetstidsförlust m. in. kan beräknas komma att uppgå till sammanlagt omkring

100 mkr. Liknande överväganden redovisas i yttrandena från Svenska

teknologföreningen, M och Svenska metallindustriarbetareförbundet.

De betänkligheter från ekonomisk synpunkt som således framkommit,

har lett till att man förordat reformens genomförande i mindre omfattning

än utredningen tänkt sig.

I några yttranden har såsom alternativ eller komplement till ett system

med periodisk säkerhetsbesiktning framförts tanken på särskild besiktning

i samband med överlåtelse av fordon. Uttalanden i sådan riktning förekommer

i yttranden från riksåklagarämbetet, riksrevisionsverket, länsstyrelser
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1963 23

na i Malmöhus och Jämtlands län, Svenska teknologföreningen, Svenska

bilförsäkringsföreningen, Fomo och RLF.

2. Säkerhetsingpektioneng omfattning

Beträffande utredningens förslag att från säkerhetsinspektion bör undantagas

de kategorier fordon som f. n. är underkastade bestämmelserna om

periodisk kontrollbesiktning ifrågasätter generalpoststyrelsen, ett par

länsstyrelser och Föreningen Sveriges stadsfiskaler, om icke nämnda bestämmelser

skulle kunna samordnas med reglerna om säkerhetsinspektion.

Förslaget att undanta krigsmakten tillhöriga fordon från inspektionsplikten

möter erinran endast från Föreningen Sveriges polismästare.

Generalpoststyrelsen och järnvägsstyrelsen förutsätter, att motsvarande

undantagsregler som nu gäller i fråga om kontrollbesiktning av dessa verk

tillhöriga fordon meddelas beträffande säkerhetsinspektion.

Länsstyrelsen i Örebro län anser, att även mopeder bör inspekteras.

Av det sjuttiotal remissinstanser som särskilt berört förslaget att säkerhetsinspektion

skall företagas årligen med början när fordonet är ett år

gammalt har sjutton i princip anslutit sig härtill, nämligen stats polisintendenten,

generalpoststyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statens biltrafiknämnd,

länsstyrelserna i Kronobergs, Hallands, Göteborgs och Bohus,

Örebro, Kopparbergs och Norrbottens län, Svenska bilförsäkringsföreningen,

NTF, KAK, MHF, MRF, Sveriges motorcykelfabrikanters förening och Trafikförsäkringsföreningen.

Sjutton remissinstanser har tagit avstånd från

tanken på en så omfattande inspektion. Dessa är statens trafiksäkerhetsråd,

statskontoret, kommerskollegium, länsstyrelserna i Gotlands, Kristianstads,

Gävleborgs och Västerbottens län, Automobilbesiktningsmännens förening,

Föreningen Sveriges landsfiskaler, Föreningen Sveriges polismästare, Föreningen

Sveriges stadsdomare, Föreningen Sveriges stadsfiskaler, RLF, Svenska

företagares riksförbund, Sveriges motorcykelhandlares riksförbund,

Svenska polisförbundet och Åkeriföretagarnas centralförening. Främst tre

men även två och fem år har i dessa yttranden angivits vara lämplig åldersgräns

för inspektionsskyldighetens inträdande. I fråga om periodiciteten

har endast någon enstaka remissinstans ifrågasatt längre tid än ett år mellan

inspektionerna. — Återstående omkring trettiofem remissinstanser har icke

uttalat någon bestämd uppfattning i frågan om lämplig åldersgräns.

Som skäl emot att inbegripa yngre fordon i inspektionsförfarandet har anförts

hl. a., att nya fordon representerar ett betydande kapitalvärde, vilket

talar för att ägarna ägnar sådana fordon nödig omsorg. Vidare tillförsäkras

köpare av nytt fordon regelmässigt omfattande garantiförmåner, som

under viss tid efter förvärvet möjliggör kontroll och justering utan kostnad

för ägaren. I stor utsträckning förekommer också vagnskadeförsäkring beträffande

nya fordon.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1963

I flera yttranden ifrågasättes, om det av utredningen redovisade materialet

rörande förekomsten av fel hos fordon är representativt för fordonsbeståndet

i landet. Statskontoret har ansett det önskvärt att få detta spörsmål

bättre belyst, innan ståndpunkt tages i frågan, och har i sådant syfte hos

statspolisen hemställt, att de flygande inspektionerna under någon tid skulle

företrädesvis inriktas på personbilar av yngre årsmodell. Statspolisens undersökning

har ägt rum under september 1962 och omfattat sammanlagt

5 521 personbilar av årsmodellerna 1959—1962. Bilarna har uttagits

slumpvis. Resultatet av den verkställda undersökningen visar beträffande

personalbilar av årsmodellerna 1959—1961, att resp. 80, 82 och

88 % var utan anmärkning eller behäftade med bristfälligheter, som hade

ringa eller ingen betydelse ur trafiksäkerhetssynpunkt. Med hänsyn till det

förhållandevis breda underlag, på vilken denna statistik vilar, anser statskontoret

att den är förtjänt av att beaktas vid utformandet av bestämmelserna

för den kommande inspektionsverksamheten. För egen del anser

statskontoret, att den ger stöd åt uppfattningen att konsekvenserna icke

behövde bli allvarliga, därest man i den bilägande allmänhetens intresse

skulle undantaga vissa av de nyaste årsmodellerna från säkerhetsinspektion.

— Även riksåklagarämbetet, statspolisintendenten, länsstyrelsen i

Uppsala län, Automobilbesiktningsmännens förening och M åberopar sig

på denna nya undersökning.

En rad remissorgan betonar kraftigt vikten av att inspektionen från början

löper smidigt så att köbildning och väntetider med därav följande kostnader

och irritation för allmänheten undvikes. Möjligheterna att redan

från början skapa resurser — i form av lokaler, utrustning och utbildad

personal — med tillräcklig kapacitet för en verksamhet i full skala ifrågasättes.

Det framhålles, att vid ett successivt genomförande skulle vinnas

värdefulla erfarenheter för en fortsatt rationell uppbyggnad. Således bör

man, anför bl. a. Automobilbesiktningsmännens förening och Svenska

polisförbundet, innan verksamheten fullt utbygges, vinna klarhet i exempelvis

sådana frågor som vilka orter allmänheten kommer att frekventera eller

när under inställelseterminerna fordonen kommer att inställas.

Oavsett vilken uppfattning man haft i frågan om vilka fordon som slutligen

bör inspekteras enligt det nya systemet har i en rad remissyttranden

avgivits förslag om en lämplig åldersgräns att gälla under systemets uppbyggnadsskede.

Händd har i ett femtontal yttranden förordats tre år från

fordonets första registrering, i nio yttranden nämns en fordonsålder av fem år

som en lämplig avgränsning, varjämte enstaka röster höjts till förmån för

att årsklasser under två, fyra, sju, åtta eller tio år borde undantagas. Statspolisintendenten

anser, att en smidig anpassning till kontrollapparatens

resurser skulle möjliggöras, om det överlämnades till Kungl. Maj :t att

bestämma vilka årsklasser inspektionsskyldigheten skall omfatta.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1963

25

Utredningens förslag att under en uppbyggnadstid kraven på en fullgod

inspektion skulle efterges beträffande de tyngre fordonen bär mött gensagor

bl. a. från länsstyrelserna i Södermanlands och Blekinge län, Automobilbesiktningsmännens

förening, KAK, M, Svenska lasttrafikbilägareförbundet

och Svenska polisförbundet. Några remissinstanser, bl. a. statens trafiksäkerhetsråd,

anser att om undantag göres beträffande yngre fordon detta ej

bör omfatta de tyngre fordonen.

3. Inställelse till säkerhetsinspektion

Svea hovrätt anser, att inställelseterminen bör begränsas till en månad

före och en månad efter inställelsemånaden. Hovrätten finner det därjämte

böra stadgas, att ägare av fordon, som överförts till reservregister må —

därest inställelsetermin för säkerhetsinspektion av fordonet helt infaller

under tiden för avregistreringen -— inställa fordonet för inspektion antingen

under den närmast före avregistreringen infallande månaden eller

under de två närmaste månaderna efter det fordonet åter registrerats. Även

generalpoststyrelsen, statskontoret, länsstyrelsen i Gävleborgs län, Föreningen

Sveriges landsfiskaler och MRF finner en förkortning av terminen böra

övervägas. Kommerskollegium anser å andra sidan den föreslagna terminen

under vissa förhållanden vara för kort. KAK jämte de i Näringslivets trafikdelegation

ingående organisationerna har uttalat önskemål om jämväl maj

och juni som ordinarie inställelsemånader, medan generalpoststyrelsen funnit

lämpligt att utökning sker med maj och augusti månader. Svenska teknologföreningen

anser, att årets samtliga månader bör vara inställelsemånader.

4. Säkerhetsinspektionens utförande m. m.

Utredningens förslag rörande inspektionens tekniska genomförande har

i huvudsak ej mött erinran. Således har bl. a. väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

samt Automobilbesiktningsmännens förening funnit inspektionsprogrammet

lämpligt avvägt. Dock finner länsstyrelsen i Jämtlands län och

Svenska teknologföreningen, att det tekniska utförandet kan vara mindre

omfattande och inskränkas till provkörning jämte kontroll av slyrning, hjul,

belysning och eventuell draganordning. I några yttranden framhålles, att

förslaget utgör ett absolut minimiprogram. Enligt statens trafiksäkerhetsrdd

och Svenska polisförbundet bör obligatoriska koloxidprov ingå vid säkerhetsinspektion.

MHF påpekar, att bromsprov på väg genom uppmätning av retardationen

med retardationsmätare eller uppmätning av bromssträckans längd icke kan

anses ge tillräckligt objektiva värden. Förbundet kan icke biträda förslaget,

alt ens under en övergångstid uppmätande av bromssträckans längd blir avgörande

för fastställande av bromseffekten. M finner för sin del, att under

viss övergångstid, särskilt på mindre orter, avkall i fråga om kravet på

bromskraftmätare kan göras och hromsprov genomföras enbart vid provkörning.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1963

Överståthållarämbetet, Fomo och M anser, att besiktningsinstrument

alltid skall företes vid säkerhetsinspektion.

Svenska bilför säkring sföreningen rekommenderar en statistisk uppföljning

av vid inspektionsverksamheten framkomna fel, fördelade på bilmärke,

årsmodell och körda mil. Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening framför

liknande tankegångar.

Utredningens förslag rörande kopplingsanordningar för släpfordon har

icke blivit föremål för några närmare kommentarer av remissorganen. Föreningen

Sveriges landsfiskaler har funnit utredningens ställningstagande

i frågan riktigt och Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening förklarar

sig vilja tillstyrka utredningsförslaget i denna del.

5. Efterlevnaden av bestämmelserna om säkerhetsinspektion

Den av utredningen föreslagna kontrollen över inspektionsskyldighetens

fullgörande genom polisens försorg med hjälp av särskilda märken på fordonen

har i huvudsak icke mött någon erinran. Föreningen Sveriges stadsfiskaler

föreslår emellertid införande av en metod för samtidig kontinuerlig

kontroll av fordonsägares skyldigheter beträffande registrering, skattskyldighet,

försäkringsplikt och säkerhetsinspektion.

Statspolisintendenten ifrågasätter, om en kontroll enbart genom polisens

försorg kan anses vara tillfyllest. Kontrollens effektivitet skulle ökas i

mycket hög grad om man vid sidan av den polisiära övervakningen tillämpade

en kontroll även genom centrala bilregistret. Detta skulle också innebära

möjlighet till värdefull statistik för trafiksäkerhetsforskningen. Länsstyrelsen

i Värmlands län föreslår såsom ett komplement till poliskontrollen

åläggande för länsstyrelserna att i samband med äganderättsanmälningar

bevaka att föreskriven säkerhetsinspektion fullgjorts. Svenska teknologföreningen

finner också, att kontroll genom bilregister sannolikt blir nödvändig.

Registren måste därför omorganiseras för att kunna fylla även denna

kontrolluppgift. Även Svenska polisförbundet framhåller nödvändigheten

av alt man vid sidan om en polisövervakning har någon form av administraliv

kontroll. Denna kan utformas efter samma linjer som nu tillämpas

i fråga om kontrollen av trafikförsäkringsskyldighetens fullgörande.

Riksåklagarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms och Örebro län samt

Svenska teknologföreningen förordar, att kontrollmärke förses med fordonets

registreringsnummer. Länsstyrelsen i Jönköpings län, Fomo, M och

Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening finner, att det föreslagna märket

bör förvaras på samma sätt som skattekvitto och körkort. Statens trafiksäkerhetsråd

hävdar det principiellt felaktiga i att placera märket på vindruta

eller annan ruta. I stället bör märket anbringas i anslutning till skattekvittot.

Svenska bilf ör säkring sföreningen anför, att med hänsyn till de

många stenskottskadorna kontrollmärket lämpligen bör anbringas på personbils

bakruta.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts proposition nr 91 år 1963

27

Emot utredningens förslag om dagsböter såsom påföljd för underlåten

siikerhetsinspektion samt böter omedelbart i penningar för försummelse i

fråga om fordons förseende med kontrollmärke har i allmänhet någon

erinran inte framförts.

6. Säkerhetsinspektionens organisation

Utredningens förslag till organisation av inspektionsverksamheten tillstvrkes

av civilförvarsstyr elsen, MRF, Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening

och Åkeriföretagarnas centralförening. — Svenska arbetsgivareföreningen

förordar det av utredningen avvisade s. k. verkstadsalternativet.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, länsstyrelserna i Gävleborgs och Jämtlands

län samt MHF har funnit sig böra godtaga utredningens förslag till

organisation, därvid MHF dock förordar, att inspektion av lastbilar över 3,5

ton samt släpfordon skall ske genom statens bilinspektion. Andra remissorgan

förklarar sig kunna tillstyrka eller vill ej motsätta sig den av utredningen

anvisade lösningen under vissa förutsättningar. Sålunda understrykes

i flera yttranden kraftigt utredningens uttalanden om offentlig kontroll

och insyn i verksamheten och efterlyses på något håll ytterligare garantier

för objektivitet. Vidare hävdar åtskilliga remissorgan, att basen för verksamheten

måste breddas till att omfatta jämväl motororganisationerna och eventuellt

andra intressenter. Uttalanden av denna art förekommer i yttrandena

från statskontoret, statens pris- och kartellnämnd, länsstyrelserna i Södermanlands,

Kopparbergs och Västerbottens län, Svenska petroleum institutet

och KAK — vilka båda sistnämnda dock finner tunga fordon böra inspekteras

av statens bilinspektion — Svenska bilförsäkringsföreningen, Föreningen

Sveriges landsfogdar, Föreningen Sveriges stadsfiskaler, Svenska droskbilägareförbundet,

Svenska företagares riksförbund, Svenska lokaltrafikföreningen

och Sveriges oljekonsumenters riksförbund samt de till Näringslivets

trafikdelegation anslutna organisationerna.

I en rad remissyttranden göres kritiska uttalanden i fråga om utredningens

förslag, att inspektionsverksamheten skall drivas i enskild regi. I stället

anser man på många håll, att statens bilinspektion bör byggas ut för ändamålet.

En lösning av inspektionsverksamheten i bilinspektionens regi förordas

av riksåklagarämbetet, stats polisintendenten, järnvägsstyrelsen, statens trafiksäkerhetsråd,

kommerskollegium, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala,

Kalmar, Gotlands, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus,

Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Västernorrlands

och Norrbottens län, M, NTF, Aulomobilbcsiktningsmännens förening, Föreningen

Sveriges landsfiskaler, Försvarets motorklubb, Svenska droskbilågarcförbundet,

Svenska lasttrafikbilägareförbundet, Svenska motor cykelfabrikanters

förening, Svenska polisförbundet och Svenska teknologföreningen.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Knngl. Maj:ts proposition nr 91 år 1963

Bland de skäl som främst anses tala för att bilinspektionen bör

anförtros verksamheten är att man härigenom skulle vinna enhetlighet i

bedömningarna och möjlighet till smidigt samarbete på området med

andra berörda myndigheter. Flera remissinstanser anser det olämpligt,

att säkerhetsinspektionen handhaves av annat organ än bilinspektionen.

Man skulle då komma att få skilda organ för i sak samma

uppgifter, av vilka det ena, bilinspektionen, har att utöva en i och för

sig improduktiv kontroll över det andra. I några yttranden åberopar man

sig på att ansvaret för motsvarande kontrolluppgifter på andra områden

— såsom i fråga om luftfart och sprängämnen — åvilar statlig myndighet.

Några remissinstanser, bl. a. riksåklagarämbetet, uttalar betänkligheter

mot att överlåta en lagstadgad obligatorisk säkerhetsinspektion på

privata rättssubjekt. En dylik säkerhetsinspektion måste anses utgöra ett

sådant led i den statliga kontrollen över medborgarna, att inspektionen

icke bör anförtros åt andra än med ämbetsansvar utrustade befattningshavare.

Inspektionsorganet bör vidare ha möjlighet att utfärda körförbud.

Länsstyrelserna i Östergötlands och Västerbottens län samt Fomo förordar

som jämställda alternativ bilinspektionen och ett statsägt aktiebolag.

Länsstyrelsen i Blekinge lån finner, att båda dessa alternativ bör ytterligare

utredas, innan ett ställningstagande i saken sker.

Svea hovrätt och generalpoststyrelsen anser den av utredningen berörda

möjligheten att anförtro verksamheten åt ett statlig bolag böra närmare

övervägas. Riksrevisionsverket, överståthållarämbetet, LO och Svenska metallindustriarbetareförbundet

förordar detta alternativ, medan statspolisintendenten,

statens trafiksäkerhetsråd, länsstyrelserna i Uppsala, Kalmar

och Norrbottens lån, Automobilbesiktningsmånnens förening och Svenska

polisförbundet kan tänka sig denna lösning, därest bilinspektionen ej anses

böra omhänderha kontrollverksamheten.

Riksrevisionsverket, kommerskollegium samt länsstyrelserna i Kronobergs

och Örebro län har framfört tanken på ett bolag med staten som delägare

till minst hälften av aktierna. MRF jämte motororganisationerna ävensom

försäkringsgivarna föreslås därvid såsom ineddelägare i bolaget.

Bland de särskilda påpekanden och förslag med anknytning till förevarande

avsnitt som remissyttrandena i övrigt innehåller kan nämnas

följande.

Länsstyrelserna i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län anser,

att det i betänkandet redovisade förslaget angående inspektionsanstalternas

lokalisering såvitt angår glesbygderna i resp. län icke är tillfredsställande.

I riksrevisionsverkets yttrande föreslås, att större fordonsägare, bl. a.

stat och kommun, ges möjlighet att erhålla auktorisation för säkerhetsinspektion.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1963

29

Generalpoststyrelsen, järnvägsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

några länsstyrelser, Svenska lokaltrafikföreningen och Svenska omnibusägareförbundet

påpekar, att med utredningsförslaget skulle följa, att

släpvagn och fordon, som är underkastat årlig kontrollbesiktning genom

bilinspektionens försorg, skulle behöva inställas för inspektion i annan ordning

än dragfordonet. Oberoende av vilken organisationsform som väljes

bör enligt dessa remissinstanser dragfordon och därtill hörande släpvagn

kunna besiktigas av samma organ.

Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening framhåller, att efterkontroll

av fordon, som underkänts vid säkerhetsinspektion, i stor utsträckning

bör kunna utföras på bilägarens hemort av polisman, bilverkstad eller motsvarande,

varigenom resor till inspektionsorter undvikes. Ett liknande resonemang

föres av Svenska petroleum institutet.

Flera remissinstanser — däribland riksåklagarämbetet, statspolisintendenten

och några länsstyrelser — framhåller som nödvändigt att, om

verksamheten anförtros annat organ än statens bilinspektion, körförbud

i förekommande fall skall kunna meddelas. Överståthållaråmbetet finner det

påkallat med rapporteringsskyldighet till länsstyrelse eller annan myndighet

i de fall körförbud bör ifrågakomma.

I yttranden från bl. a. statskontoret, kommerskollegium, KAK, M och

MHF efterlyses möjlighet för bilägare att i någon form erhålla överprövning

av beslut meddelat av bilprovare.

Förslaget om ett särskilt bilprovningsråd har särskilt berörts i ett tiotal

yttranden. I de flesta av dessa förordas i stället, att den redan befintliga

Sveriges bilprovningsnämnd utbygges för ändamålet.

Finansieringsfrågan

Emot det i betänkandet framlagda förslaget till inspektionsavgifter har

i flertalet remissvar någon invändning ej framställts.

Statskontoret, Föreningen Sveriges stadsfiskaler och Sveriges motorcykelhandlares

riksförbund finner dock den av MRF kalkylerade avgiften för

säkerhetsinspektion för hög. Till grund för denna uppfattning framhåller

statskontoret, att de av MRF angivna tiderna väsentligen bör kunna reduceras

utan att kvaliteten på inspektionen försämras. Ämbetsverket ifrågasätter i

övrigt, om icke en del av de i kostnadskalkylerna ingående beloppen kan

sänkas.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser önskvärt, därest den föreslagna

besiktningsskyldigheten införes, att man dessförinnan utreder möjligheterna

att låta besiktningsavgiften ingå i bilskatten eller alternativt låta

besiktningsavgift och bilskatt bli föremål för gemensamt uppbördsförfarande.

Liknande resonemang föres av Automobilbesiktningsmännens förening.

Svenska företagares riksförbund finner, att viss del av kostnaden för

säkerhetsinspektion bör bestridas av bilskattemedel.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1963

IV. Promemoria angående vissa trafiksäkerhetsåtgärder

I en inom kommunikationsdepartementet upprättad promemoria liar

sammanställts vissa uppgifter angående trafiksäkerhetsarbetet m. m. I

promemorian anföres följande.

Under första hälften av 1950-talet medförde bilismens snabba expansion

en mycket kraftig ökning av antalet olyckor i trafiken. Antalet polisundersökta

trafikolyckor ökade sålunda från ca 21 600 år 1950 till närmare 50 000

år 1956. Samtidigt steg det sammanlagda antalet dödade och skadade i

trafiken från 11 200 till 20 100. Efter år 1956 har emellertid en relativ förbättring

i olycksutvecklingen inträtt, då antalet trafikolyckor ökat i något

lägre takt än trafikvolymen. Antalet polisundersökta olyckor ökade sålunda

från ungefär 52 500 år 1957 till ca 61 700 år 1962. De dödades och skadades

antal steg samtidigt från 20 900 till 22 550. År 1957 dödades i trafiken 946

personer och år 1962 1 096. De svårt skadades antal uppgick samma år

till resp. 3 300 och 3 000. Det bör tilläggas, att uppgifterna för år 1962 grundar

sig på preliminär statistik och att de definitiva siffrorna kan komma

att visa sig vara något högre.

De intensifierade insatserna från staten samt kommuner, organisationer

och enskilda torde haft väsentlig betydelse för den relativt sett något förbättrade

säkerheten i trafiken under senare år. Det absoluta antalet

olyckor är emellertid fortfarande stort och stiger alltjämt. Fortsatta energiska

åtgärder måste därför vidtagas i syfte att så långt möjligt pressa ned

olycksfrekvensen. Detta arbete måste även i fortsättningen bedrivas över

en mycket bred front. Trafikundervisningen i skolorna, förarutbildningen

och den allmänna upplysningsverksamheten bör ges ökad effektivitet. Åtgärder

erfordras för att få en bättre standard hos fordonsparken. Upprustningen

av våra vägar och gator måste energiskt fullföljas. Trafiksäkerheten

bör i ökad utsträckning beaktas vid stadsplaneringen och trakfikplanläggningen.

Trafiklagstiftningen måste fortlöpande ses över för att ge bättre

förutsättningar för en säker trafik och kontrollen över att bestämmelserna

efterföljs intensifieras genom skärpt trafikövervakning. Forskning och

statistik bör utvecklas med särskild inriktning på att ge bättre grepp om

olycksförloppen och därmed bättre förutsättningar för verksamma åtgärder.

Beredskapen för att ta om hand dem som skadas i trafiken måste

stärkas. Självfallet medför den fortlöpande trafikökningen behov av ökade

resurser på många områden men det bör också finnas utrymme för ett mer

effektivt utnyttjande av tillgängliga resurser.

I syfte att få en samlad överblick över olika medel i kampen för ökad

trafiksäkerhet och därmed skapa ett bättre underlag för en mera effektiv

samordning och ett bättre utnyttjande av olika resurser har inom kommunikationsdepartementet

under år 1962 företagits en inventering av de

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 9t år 1963

31

åtgärder, som i första hand ansetts böra övervägas i samband med planläggningen

av det fortsatta trafiksäkerhetsarbetet. Härvid har överläggningar

ägt rum med representanter för ett sjuttiotal myndigheter och organisationer.

Flertalet av dessa har därefter skriftligen redovisat sina synpunkter

och förslag på särskilda formulär. Vidare har beaktats bl. a. de

förslag till trafiksäkerhetsfrämjande åtgärder som framlagts i olika motioner

vid 1962 års riksdag, diverse framställningar och skrivelser till departementet

samt från utlandet inhämtat material. Det bör kraftigt understrykas

att inventeringen tagit sikte på att få fram uppslag till åtgärder som

bör tas under övervägande vid det fortsatta trafiksäkerhetsarbetet. Det närmare

studiet av ändamålsenligheten i de enskilda förslagen tillhör den fortsatta

handläggningen. Bearbetningen av det omfattande material som på

detta sätt ställts till departementets förfogande — det rör sig om drygt

1 000 olika förslag -— pågår inom departementet samt i vissa kommittéer

m. in. En samlad redogörelse för de förslag och synpunkter som framkommit

vid inventeringen är under utarbetande.

De förslag som avser trafikanten — trafikundervisningen i skolorna,

utbildningen och kontrollen av förare, körkortssystemet m. m. — har till

största delen redan blivit föremål för åtgärder från departementets sida på så

sätt att de antingen beaktats vid utformningen av direktiven för den under

sommaren 1962 tillsatta bilförarutredningen eller sedermera överlämnats

till denna utredning för vidare överväganden. Vissa av de förslag, vilka

berör arbetarskydd och arbetstidsreglering, torde komma att behandlas

i den proposition med förslag till riktlinjer för trafikpolitiken som är under

utarbetande inom departementet.

Nästan alla åtgärder för att öka säkerheten måste åtföljas av en intensiv

upplysning och propaganda bland trafikanterna, om åtgärderna skall få

önskad effekt. Då NTF, som intager en central plats i detta arbete, står

inför kraftigt ökade medelsbehov har överläggningar ägt rum med trafikförsäkringsföreningen

om den fortsatta finansieringen. Sedan överläggningarna

slutförts, har proposition nyligen lagts fram rörande statsbidraget

till NTF för nästa budgetår (prop. nr 41).

Felaktiga fordon torde utgöra en betydligt större olycksfaktor än man

tidigare räknat med. Från flera myndigheter och organisationer har i samband

med inventeringen framhållits, att åtskilliga nya bilar är behäftade

med från trafiksäkerhetssynpunkt allvarliga brister. Ett stort antal förslag

avser skärpta krav i fråga om det tekniska utförandet av belysningsanordningar,

bromsutrustning in. m. samt krav på obligatorisk utrustning

med ytterligare säkerhetsanordningar.

För att få till stånd en effektiv kontroll av nya fordon har det ansetts

nödvändigt att vid typbesiktning utföra provkörning under olika väg- och

belastningsförhållanden och att därvid även göra ingående testningar av

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1963

exempelvis styrinrättning och bromsar. Inom kommunikationsdepartementet

pågår vissa undersökningar i syfte att åstadkomma en förbättrad typbesiktning.

Vid detta arbete beaktas även möjligheterna att på grundval

av bl. a. typbesiktningsresultaten meddela konsumentupplysning i viss omfattning.

Även frågan om kontrollen över att fordonen hålles i ett med hänsyn till

trafiksäkerheten tillfredsställande skick har behandlats vid inventeringen.

Härvid har nästan genomgående understrukits behovet av årlig kontroll av

bilar.

Vissa frågor rörande handeln med begagnade bilar är föremål för särskild

undersökning inom departementet.

Beträffande olycksfaktorn vägen har utöver den fortlöpande kartläggning

av trafikolyckor, som äger rum inom bl. a. väg- och vattenbyggnadsverket,

hösten 1962 undersökts vilka vägsträckor som varit särskilt olycksbelastade.

Undersökningen avsåg alla olyckor med dödlig utgång eller svår personskada

som följd, vilka under perioden januari 1960—juni 1962 inträffat

på det allmänna vägnätet med undantag för de delar därav som går genom

tättbebyggt område. Vidare infordrades uppgifter om de vägsträckor, där

under perioden ett särskilt stort antal olyckor av lindrigare art inträffat. Vid

undersökningen visade sig att av antalet olyckor med dödlig utgång eller

svår personskada som följd — vilket antal uppgick till ca 4 500 olyckor på

en våglängd av 9 900 mil — har mer än 1 500 eller närmare 35 % inträffat

på en sammanlagd sträcka av ca 200 mil, d. v. s. ca 2 % av den totala våglängden.

På envar av ett trettiotal sträckor om en mils längd inträffade

under perioden mer än 10 och i vissa fall mer än 20 olyckor med dödlig

utgång eller svår personskada som följd.

Såväl vid upprättandet av flerårsplaner som vid urvalet av beredskapsarbeten

bör särskilt uppmärksammas de vägföretag, som är angelägna med

hänsyn till trafiksäkerheten. I Kungl. Maj:ts direktiv den 25 januari 1963

till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för flerårsplanearbetet för tiden 1964

—1968 har angivna förhållande särskilt understrukits. Vidare bör inom

ramen för beredskapsarbetena samt det ordinarie vägunderhållet eftersträvas

att genom olika förbättringsåtgärder minska de olycksrisker, som är

att hänföra till vägen. Samtidigt bör också övervägas möjligheterna att

genom ytterligare lokala trafikreglerande åtgärder hålla tillbaka olyckorna

på trafikfarliga sträckor. Självfallet måste närmare detaljstudier företagas,

innan viss åtgärd beslutas.

Vid inventeringen har bl. a. framhållits att en översyn av normerna för

vägens geometriska utformning med hänsyn till trafiksäkerhetskraven är

önskvärd. Vidare har framförts ett flertal förslag till trafiksäkerhetsfrämjande

åtgärder i samband med vägbyggande och vägunderhåll. Bl. a. har

understrukits behovet av anvisningar för anordnande av vägbelysning.

Sistnämnda spörsmål behandlas av 1960 års vägsakkunniga.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1963

33

Stadsplaneringen måste utföras under beaktande av trafikens krav. Vid

trafiksäkerhetsinventeringen har framkommit ett flertal förslag till riktlinjer

i detta avseende. Den av 1959 års riksdag beslutade decentraliseringen

beträffande fastställandet av stadsplaner m. m. anses ha ökat behovet

av anvisningar, typexempel etc. Det har därför framförts önskemål

om att byggnadsstyrelsen i samråd med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

skall utfärda anvisningar till myndigheter och enskilda, hur trafiksäkerhetskravet

bör beaktas vid planarbetet.

Behovet av mer enhetlig och samtidigt mer effektiv trafikreglering har

understrukits från flera håll. Det har därvid ifrågasatts, om inte utfärdande

av lokala trafikföreskrifter för de allmänna vägarna borde helt läggas på

väg- och vattenbyggnadsverket. Vidare har föreslagits, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

borde få resurser att i ökad utsträckning lämna råd och

anvisningar till de lokala myndigheterna i fråga om trafikreglering i

städerna.

Vid trafiksäkerhetsinventeringen har vidare framkommit ett mycket

stort antal förslag till ändringar i vägtrafiklagstiftningen. Förslagen tar

bl. a. sikte på att bereda bättre skydd för fotgängare, cyklister och mopedförare,

vilka tillsammans utgjorde ungefär hälften av dödsoffren i trafiken

under år 1962. Vidare har på flera håll ansetts erforderligt att företaga

en omprövning av gällande regler för förkörsrätt vid korsande möte m. m.

De mera genomgripande ändringarna i trafikreglerna synes i första

hand böra prövas inom ramen för Nordisk vägtrafikkommittés arbete.

Detta gäller även flertalet av de förslag rörande fordonsutrustning m. in.,

som berörts i det föregående. Det är emellertid angeläget att de deltagande

länderna ger sina delegationer den ytterligare förstärkning med expertis

och annan arbetskraft, som delegationerna finner erforderlig, för att kommittén

snabbt skall kunna utföra sitt omfattande uppdrag.

Förslag från parkeringskommittén om vissa ändringar i de bestämmelser

som gäller för uppställning av fordon m. m. har nyligen remissbehandlats.

Vidare avser 1961 års trafiksäkerhetskommitté att under våren lägga fram

betänkande rörande resultaten av de tillfälliga fartbegränsningarna under

åren 1961 och 1962.

Vid inventeringen har ifrågasatts om man icke kunde få till stånd en

mer effektiv trafikövervakning genom bl. a. ökade resurser samt nya metoder

i arbetet.

I samband med förstatligandet av polisväsendet den 1 januari 1965 skall

polisverksamheten undergå en genomgripande omorganisation. Riktlinjerna

för den nya organisationen har angivits i propositionen 1962: 148.

Planläggningsarbetet inför förstatligandet har uppdragits åt polisberedningen.

Fn väsentlig uppgift för beredningen är att sörja för en aktiv och

effektiv trafikövervakning. Polisen skall tilldelas motorfordon i större ut3—4464

63 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 saml. Nr 91

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1963

sträckning än vad nu är fallet. Inom polisdistrikten skall rörliga kommandon

upprättas med uppgift bl. a. att övervaka trafiken. Därjämte skall

finnas länsvis avdelad personal för trafikarbetet. Rikspolisstyrelsen får

som en av sina huvuduppgifter att samordna trafikövervakningen i landet.

Det har ifrågasatts, om man inte vid mera omfattande trafiksäkerhetsfrämjande

åtgärder under längre tidsperioder borde i förväg via NTF

sprida allmän kännedom om att åtgärder i fråga planeras. Vidare har

krävts speciella insatser för att åstadkomma ökad respekt för exempelvis

hastighetsbegränsningar inom tätbebyggda samhällen.

Vid trafiksäkerhetsinventeringen har också bl. a. ifrågasatts om inte

trafiksäkerhetsforskningen i ökad utsträckning borde inriktas mera direkt

på målforskning än på grundforskning.

I fråga om trafikolycksstatistiken anses nödvändigt att snabbt få fram

sådana uppgifter som ger bättre upplysning rörande olycksförloppen.

Denna fråga studeras för närvarande inom en särskild arbetsgrupp med

representanter för bl. a. trafiksäkerhetsrådet och statistiska centralbyrån.

I fråga om övriga trafiksäkerhetsfrämjande åtgärder har bl. a. i flera

sammanhang understrukits betydelsen av en skärpt beredskap för att

snabbt få personer som skadats i trafiken under vård. Vidare har föreslagits

olika organisatoriska åtgärder för att få till stånd en förbättrad samordning

av trafiksäkerhetsarbetet. I detta sammanhang må erinras om att den

tidigare berörda utredningen om förarutbildningen m. m. jämlikt sina

direktiv även har att pröva frågan om inrättandet av en speciell trafikmyndighet.

V. Departementschefen

Som ett led i det under senare år intensifierade trafiksäkerhetsarbetet

har inom kommunikationsdepartementet under år 1962 företagits en inventering

av de åtgärder som i första hand bör övervägas vid planläggningen

av det fortsatta reformarbetet och de framtida insatserna i övrigt på

detta område.

1 det föregående har lämnats en summarisk redogörelse för nämnda inventering.

Vid denna har ett sjutttiotal myndigheter och organisationer,

som av departementet kopplats in på inventeringsarbetet, framlagt en mångfald

förslag. Sammanfattningsvis kan dessa sägas vara i huvudsak inriktade

på att komma till rätta med de centrala olycksfallsfaktorerna trafikanten,

vägen och fordonet.

En del av förslagen har blivit eller avses bli föremål för särskild bearbetning

inom departementet, medan andra tillställts vederbörande myndigheter

och organisationer för ytterligare undersökning och övervägande.

Helt allmänt kan framhållas, att de vid inventeringen framförda uppslagen

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1963

35

utgör ett värdefullt underlag för arbetet inom departementet med uppgörandet

av ett aktivt handlingsprogram för förbättring av trafiksäkerheten och

att inventeringen bringat fram åtskilliga konstruktiva förslag i vad avser

möjligheterna och sättet att samordna, vidga och fördjupa trafiksäkerhetsarbetet.

De förslag, som hänför sig till trafikanten, har särskilt beaktats vid utarbetandet

av direktiven för den 1962 tillsatta bilförarutredningen.

Vägen såsom olycksfaktor har uppmärksammats av många förslagsställare.

Som framgår av den förut lämnade redogörelsen har inventeringen

i denna del föranlett vissa åtgärder från min sida.

Vad slutligen gäller fordonet bör framhävas, att vissa på senare tid företagna

undersökningar ganska klart pekar på att en omvärdering måste ske

i fråga om den i trafiksäkerhetsdiskussionen länge hävdade uppfattningen

att fordonet som olycksfaktor spelar en relativt begränsad roll. Enligt

vad man numera kommit fram till utgör nämligen bristfällighet hos fordonet

orsak eller bidragande orsak till ett väsentligt antal trafikolyckor.

Nämnda förhållande har föranlett mig att ägna särskild uppmärksamhet

åt frågan om en bättre fordonskontroll. Jag har därvid funnit det

angeläget att närmare undersöka möjligheterna till en effektivare kontroll

såväl av nya fordonstyper, innan dessa släpps ut i marknaden, som av fordon,

vilka använts i trafik under viss tid.

Vad först angår frågan om nya fordonstyper har jag uppdragit åt eu

särskild arbetsgrupp inom departementet att verkställa en omprövning av

nuvarande former för typbesiktning. Arbetet härmed har ännu inte slutförts.

Redan nu står det dock klart att starka trafiksäkerhetsskäl talar för

att en effektivare typbesiktning bör åstadkommas.

Vad härefter gäller frågan om fordon, som redan tagits i bruk, är det min

övertygelse att en effektiv, periodiskt återkommande kontroll av att sådana

fordon i tekniskt hänseende hålles i föreskrivet skick utgör ett viktigt medel

i kampen mot trafikolyckorna. Den nuvarande löpande kontrollen kan

i detta hänseende icke anses vara tillräcklig. I huvudsak endast bussar och

personbilar i yrkesmässig trafik, uthyrnings- och körskolebilar samt utryckningsfordon

är f. n. underkastade bestämmelser om återkommande kontrollbesiktning.

Övriga fordon kontrolleras — förutom i samband med registrerings-

eller typbesiiktning — i allmänhet endast i den mån de blir

föremål för flygande inspektion. I sitt tidigare refererade betänkande har

1960 års utredning angående kontrollbesiktning av bilar in. in. förordat

införande av allmän periodisk fordonskontroll och lagt fram förslag om

hur en sådan kontroll borde praktiskt anordnas och organiseras. Utredningen

har under hänvisning till i betänkandet redovisat utredningsmaterial

starkt understrukit behovet av att en effektiv sådan kontroll — säkerlietsinspektion

— snarast införes.

Bestämmelserna om säkerhetsinspektion bör enligt utredningen i prin
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1963

cip avse samtliga i bilregister upptagna motorfordon och släpvagnar. Inspektionen

förutsättes ske årligen med början då fordonet är ett år

gammalt. Den föreslås äga rum under en för fordonet med ledning av sista

siffran i registreringsnumret bestämd månad, inställelsemånad. Kontrollen

över att fordonen inställes till inspektion avses ske genom polisens försorg

och med hjälp av på fordonen anbragta kontrollmärken.

Inspektionen skall enligt förslaget utföras vid särskilda anstalter, vilka

står under offentlig kontroll. Inspektionsverksamheten, som icke får drivas

i vinstsyfte, förutsättes finansierad medelst av Kungl. Maj:t fastställda

avgifter, avpassade så att kostnadstäckning ernås.

Den offentliga kontrollen av anstalterna bör enligt utredningen åvila vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen och statens bilinspektion. På styrelsen skall

bl. a. ankomma att fastställa kvalifikationer för inspektionspersonalen, att

bestämma utrustning vid anstalterna samt att meddela anvisningar rörande

inspektionsverksamheten. I viktigare frågor, som rör inspektionsverksamheten,

skall styrelsen samråda med ett bilprovningsråd, vari ingår representanter

för närmast berörda intressegrupper. Bilinspektionen skall på

fältet kontrollera säkerhetsinspektionens utförande.

Enligt utredningen bör endast företag i aktiebolagsform meddelas auktorisation

att utföra säkerhetsinspektion. Företaget skall i princip utesluslutande

syssla med säkerhetsinspektion men det kan, efter tillstånd av

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, få ägna sig åt även annan därmed likartad

verksamhet. Eventuell vinst skall disponeras på sätt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

bestämmer. Kungl. Maj :t skall äga utse en styrelseledamot

och en revisor i företaget.

MRF har för utredningen framlagt förslag rörande inspektionsverksamhetens

praktiska genomförande. Förbundets förslag innebär i stort, att förbundet

åtager sig att genom ett särskilt aktiebolag utföra all inspektionsverksamhet

i landet. Verksamheten skall bedrivas på 126 platser och efter

de av utredningen förordade riktlinjerna. Med hänsyn till att praktiskt

taget hela motorfordonsbeståndet skall inspekteras årligen räknar förbundet

med att verksamheten får en sådan omslutning att inspektionsavgifterna

kan hållas relativt låga.

Utredningen förordar, att inspektionsverksamheten anförtros det av

MRF föreslagna bolaget. Härvid förutsätter utredningen, att redan befintliga

bilprovningsanläggningar i landet i någon form anslutes till bolaget i den

mån de nuvarande ägarna anser detta önskvärt. Såsom alternativ till den

av MRF föreslagna organisationsformen anvisar utredningen möjligheten,

att verksamheten i stället uppdrages åt ett särskilt statligt aktiebolag.

Alla remissinstanser utom en delar utredningens uppfattning, att behov

av säkerhetsinspektion föreligger. Den kritik, som i remissvaren riktats

mot betänkandet, avser i huvudsak den föreslagna åldersgränsen för

inspektionsskyldighetens inträde och utredningens förslag, att verksamheten

i första hand skall anförtros ett av MRF bildat bolag.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1963 37

Vad beträffar behovet av säkerhetsinspektion vill jag för egen del anföra

följande.

Såsom jag förut antytt bär i trafiksäkerhetsdiskussionen länge hävdats,

att fordonet som olycksfaktor spelar en relativt begränsad roll. Under senare

år har man emellertid på experthåll börjat tillmäta fordonets standard

i fråga om konstruktion och underhåll en allt större betydelse för trafiksäkerheten.

De av utredningen åberopade undersökningarna inom trafiksäkerhetsrådet

har syftat till att närmare bestämma fordonsfelens inverkan

på uppkomsten av trafikolyckor. Granskningen har därför omfattat ett antal

singleolyckor, vid vilka den tekniska faktorns roll enklast och tydligast

bör kunna fastställas. Undersökningarna avser olyckor inom Uppsala län,

men även ett antal i sammanhanget särskilt intressanta olyckor utanför

detta län har studerats. Enligt senast tillgängliga uppgifter har tekniska fel

helt förorsakat eller i väsentlig grad bidragit till uppkomsten av 28 % av de

undersökta olyckorna.

Vissa utländska bedömningar pekar i samma riktning. På många håll i

utlandet har därför behov ansetts föreligga av en allmän, återkommande

fordonsbesiktning. Sådan fordonskontroll har sålunda införts i bl. a. Finland,

Västtyskland, Belgien, Storbritannien och ett stort antal delstater i

USA. I andra länder överväger man motsvarande åtgärd.

Positiva resultat har i regel kunnat konstateras efter det att periodisk

fordonskontroll införts. I USA var sålunda år 1959 antalet trafikdödade per

100 milj. fordonsmiles i stater med periodisk fordonskontroll 15 % lägre

än genomsnittligt för hela landet. I delstater utan sådan kontroll var antalet

trafikdödade 13 % högre än genomsnittligt för samtliga delstater. I samband

med införandet av obligatorisk fordonskontroll i staten New Jersey

minskade trafikdödligheten med drygt 32 %. Denna mycket kraftiga sänkning

i antalet dödsolyckor uppnåddes trots en stark ökning av antalet fordon

och en ökad trafikintensitet. Vissa utomlands gjorda erfarenheter i

samband med införandet av allmän periodisk fordonskontroll ger också

vid handen, att fordonsunderhållet starkt förbättrats, vilket i sin tur på

längre sikt anses leda till lägre driftkostnader. Då obligatorisk fordonsbesiktning

i början av år 1952 infördes i Bayern, befanns ungefär 40 % av de

undersökta personbilarna och 50 % av lastbilarna vara behäftade med allvarligare

fel. Redan efter två år hade emellertid dessa siffror sjunkit till

respektive 20 och 35 %.

Remissvaren över betänkandet ger i likhet med den trafiksäkerhetsinventering,

för vilken jag tidigare redogjort, ett klart belägg för att behov

föreligger av en intensifierad fordonskontroll.

Någon remissinstans har — utan att i och för sig ifrågasätta behovet av

en periodisk fordonskontroll — ansett det alternativet böra övervägas att

utbvgga polisens kontrollverksamhet. I anledning härav vill jag erinra om

att polisen f. n. per år kan kontrollera maximalt 8 ä 10 % av det totala

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1963

antalet fordon. Den ökning av fordonsbeståndet, som kan förutses under

det närmaste decenniet, gör det orealistiskt att räkna med att en relativt

sett större andel av beståndet skulle kunna kontrolleras på detta sätt även

om en mycket kraftig förstärkning av polisens trafikövervakande resurser

kom till stånd. Under sådana förhållanden skulle betydande delar av fordonsbeståndet

undgå kontroll genom polisen. Vidare bör framhävas, att polisens

kontrollverksamhet, som måste ske med anlitande av mobil utrustning

och äga rum även vid otjänlig väderlek, aldrig kan bedrivas så rationellt och

effektivt som fordonstestning, vilken utföres i för ändamålet särskilt anordnade

lokaler och med stationär instrumentutrustning. För att polisens kontroll

i de avseenden, där detta överhuvudtaget är praktiskt möjligt, skall nå

standardmässig paritet med den ifrågasatta säkerhetsinspektionen erfordras

vidare en del helt ny specialutrustning, som kan medföras vid flygande

inspektion. Anskaffning av sådan specialutrustning är utomordentligt

kostnadskrävande. Utövande av fordonskontroll genom flygande besiktning

i avsevärt större omfattning än f. n. skulle dessutom kunna bli ytterligt

besvärande för bilisterna, eftersom dessa kunde bli uppehållna med

fordonskontroll vid tillfällen, då detta för dem var olägligt. Härtill kommer

att en mera omfattande kontrollverksamhet från polisens sida skulle medföra

svårigheter i fråga om efterkontrollen av underkända fordon, vilken

då måste ske hos statens bilinspektion. Då bilinspektionen i dag saknar

härför erforderlig kapacitet, skulle följden bli att också dess resurser måste

byggas ut i väsentlig utsträckning. En utbyggnad av polisens trafikövervakande

resurser i syfte att ersätta den föreslagna säkerhetsinspektionen

med polisiär trafikövervakning skulle således bl. a. medföra avsevärda kostnader

utan att innebära garanti för en effektiv fordonskontroll. Med hänsyn

härtill kan jag icke finna, att en utbyggnad av polisens trafikövervakande

resurser utgör ett realistiskt alternativ till en allmän periodisk

fordonskontroll.

I några yttranden har vidare ifrågasatts om icke de belopp, som erfordras

för en obligatorisk säkerhetsinspektion, skulle ge ett bättre resultat om

de användes på andra områden inom trafiksäkerhetsarbetet. Jag vill i detta

sammanhang erinra om att samhället redan nu satsar avsevärda belopp

inom samtliga verksamhetsgrenar på trafdksäkerhetsområdet, såsom vägbyggande,

trafikövervakning, trafiksäkerhetsforskning och trafiksäkerhetspropaganda.

Det är enligt min mening emellertid mycket svårt att göra ekonomiska

kalkyler inom ett område, där vinsten av insatserna väsentligen är

av humanitär art. Beträffande vissa kalkyler, som åberopats i ett par yttranden,

bör dessutom sägas, att de bygger på premisser som inte kan godtagas.

Ur ekonomisk synpunkt synes mig varje åtgärd vara försvarlig, som utan

extrema insatser kan antagas bidraga till en minskning av antalet i trafiken

dödade och skadade människor. I förevarande fall anser jag insatsen

icke vara orimligt hög i förhållande till det resultat man har anledning att

räkna med.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 dr 1963

Enligt min mening är de skäl utredningen anfört för införande av allmän

periodisk fordonskontroll övertygande. Erfarenheterna från länder,

i vilka sådan kontroll införts, styrker uppfattningen, att obligatorisk fordonskontroll

är ett så viktigt medel i kampen mot trafikolyckorna att det

icke är försvarligt att avstå från införande av sådan kontroll. Jag föreslår

därför, att beslut nu fattas om införande av allmän periodisk fordonskontroll

i vårt land. Denna kontroll bör i enlighet med utredningens förslag

benämnas säkerhetsinspektion.

I anslutning härtill vill jag något beröra frågan om införande av kontroll

vid handeln med begagnade bilar i syfte att förbättra trafiksäkerheten.

Genom en allmän periodisk fordonsinspektion med den närmare utfoimning,

som jag avser att föreslå i det följande, erhålles en årlig kontroll av

bl. a. det äldre fordonsbeståndet. Denna kontroll kommer säkerligen att

leda till att bristfälliga, trafikfarliga bilar i betydande omfattning utrangeras

ur fordonsbeståndet. Ytterligare rätt ingripande åtgärder erfordras

emellertid för att undanröja de speciella trafiksäkerhetsproblem, som kan

ledas tillbaka till den mindre ansvarsmedvetna företagsamhet, som förekommer

på vissa håll inom handeln med begagnade bilar. Med hänsyn härtill

har jag tillsatt en särskild arbetsgrupp inom kommunikationsdepartementet

ined uppgift att undersöka och överväga här avsedda spörsmål. Så

snart undersökningen hunnit slutföras, kommer jag att ånyo för Kungl.

Maj :t anmäla här berörda fråga.

Beträffande säkerhetsinspektionens omfattning har utredningen ansett,

att huvudregeln bör vara att samtliga registrerade motor- och släpfordon

skall inspekteras. Förslaget berör ej mopeder. Undantag förordas för sådana

fordon, som redan nu är underkastade periodisk kontrollbesiktning, fordon

upptagna i det militära fordonsregistret ävensom släpslädar. Enligt utredningen

bör inspektion företagas årligen med början i princip när fordonet

är ett år gammalt.

Endast några remissinstanser har haft avvikande mening i fråga om de

fordonskategorier, som föreslagits undantagna från säkerhetsinspektionen.

För egen del anser jag, att utredningen anfört vägande skäl till stöd för sitt

förslag, vilket jag därför biträder. Till de av generalpoststyrelsen och järnvägsstyrelsen

upptagna frågorna om undantag för fordon tillhöriga postverket

och SJ torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att sedermera taga

ställning.

I fråga om den föreslagna åldersgränsen för inspektionsskyldighetens

inträde har i åtskilliga remissyttranden hävdats, att inspektionsskyldigheten

icke bör omfatta nyare fordon. En klart övervägande majoritet av

remissinstanserna är vidare av den uppfattningen, att kontrollen i allt fall

bör begränsas under verksamhetens uppbyggnadsskede. Huvuddelen av

dessa instanser föreslår, att inspektionen till en början skall omfatta endast

fordon som är tre år gamla eller äldre.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1963

Jag finner det ytterst angeläget, att inspektionsskyldigheten utformas

på sådant sätt, att fordonsägarna icke åsamkas större kostnader och besvär

än nödvändigt. Å andra sidan anser jag, att omfattningen av inspektionen

icke får begränsas så att syftet med densamma förfelas. Jag finner mig

därför böra förorda, att skyldighet att inställa fordon till säkerhetsinspektion

i princip skall föreligga första gången, när tre år förflutit från första

registreringen. För att inspektionsorganet skall kunna genomföra sin uppgift

på smidigast möjliga sätt och utan störningar är det emellertid nödvändigt,

att verksamheten utvidgas successivt. Jag vill därför förorda följande

tillvägagångssätt för verksamhetens igångsättande. Under första

verksamhetsåret begränsas inspektionen till att omfatta endast fordon, som

är fem år eller äldre. Under det därpå följande verksamhetsåret utsträckes

inspektionsskyldigheten till att omfatta jämväl fordon, som är endast fyra

år gamla. Först under det tredje verksamhetsåret uppnås åldersgränsen tre

år. Kungl. Maj :t bör emellertid äga befogenhet att, om erfarenheterna skulle

ge anledning därtill, begränsa takten i säkerhetsinspektionens successiva utbyggnad.

De av utredningen föreslagna bestämmelserna för inställelse till säkerhetsinspektion

har i remissbehandlingen icke mött någon gensaga.

Enstaka förslag föreligger emellertid om såväl längre som kortare inställelsetermin.

Den principiella utformningen av utredningens förslag i förevarande avseende

finner jag väl underbyggd. Detaljutformningen av desamma torde

böra övervägas ytterligare. Därvid bör de speciella spörsmål få beaktas,

som kan uppstå i fråga om bl. a. inspektion av bil och därtill använd släpvagn

i de fall fordonen icke enligt huvudregeln skall inställas samtidigt.

I fråga om säkerhetsinspektionens utförande har i remissyttrandena

framförts endast smärre invändningar. För egen del har jag funnit mig

kunna i allt väsentligt biträda utredningens förslag i detta avseende. 1 anslutning

härtill vill jag understryka angelägenheten av att under uppbyggnadstiden

avkall på inspektionskraven icke göres i annat fall än då synnerligen

vägande skäl kan anföras härför. Jag vill vidare påpeka, att besiktningsinstrument

regelmässigt bör företes vid inspektionstallfället för att en

säker fordonsidentifiering skall uppnås. Besiktningsprotokoll bör tillhandahållas

fordonsägaren vare sig fordonet godkänts eller icke. Den närmare

utformningen av bestämmelserna rörande inspektionens tekniska utförande

synes mig böra ankomma på väg- och vatlenbvggnadsstyrelsen. Jag förutsätter

härvid, att styrelsen kommer att successivt anpassa inspektionsoch

utrustningskraven efter den tekniska utvecklingen.

Beträffande Kungl. Maj :ts uppdrag till utredningen att behandla frågan

om kopplingsanordningar för släpfordon — vilket spörsmål icke tagits

upp av remissinstanserna till närmare övervägande — har utredningen

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1963

41

hänvisat till att en inom Sveriges mekanförbunds standardcentral utsedd

kommitté har till uppgift att utarbeta normer för kopplingsanordningar.

Vissa resultat har redan uppnåtts, och andra kan väntas inom en nära

framtid. Även inom den svenska bilindustrien undersökes möjligheterna

att framställa bättre kopplingsanordningar. Dragbalkar av bilfabrikernas

egna konstruktioner är under utprovning, varför man kan räkna med att

balkar av bättre kvalitet snart kommer att finnas i marknaden. Enligt vad

jag inhämtat har också den år 1961 av Kungl. Maj:t föreskrivna särskilda

kopplingsbesiktningen lett till en upprustning av kopplingsanordningarna.

Med hänsyn till vad jag bär anfört rörande vidtagna och väntade åtgärder

för att höja standarden och säkerheten i fråga om släpvagnskopplingar

och den kontroll över dem, som tillkommer genom säkerhetsinspektionen,

finner jag ytterligare åtgärder på hithörande område f. n. ej påkallade.

Utredningens förslag, att kontrollen över inspektionsskyldighetens fullgörande

skall ske genom polisens försorg och med hjälp av särskilda på

fordonen anbragta kontrollmärken, har av flertalet remissinstanser tillstyrkts

eller lämnats utan erinran. I några fall har dock förslag om kompletterande

kontroll genom bilregistren eller centrala bilregistret framförts.

Enligt utredningen skulle även nya fordon förses med kontrollmärke

med uppgift om första inspektionstillfälle. I princip skulle därför, redan

ett år efter det att bestämmelserna om säkerhetsinspektion trätt i kraft,

samtliga fordon vara försedda med märken. Vid införande av säkerhetsinspektion

i den mindre omfattning jag nu föreslagit kommer emellertid,

även om nyregistrerade fordon förses med märken, ett betydande antal

fordon utan märken att finnas i trafiken under ett längre skede än vad

utredningen förutsatt. Trots detta finner jag en kontroll med hjälp av

särskilda märken enligt de principer utredningen förordat tills vidare vara

den enda lösning som bör ifrågakomma. I likhet med utredningen anser

jag, att även fordon, som godkänts vid periodisk kontrollbesiktning, bör

förses med särskilt kontroll märke. Detta märke hör utformas så att det

lätt kan skiljas från märke, som avser säkerhetsinspektion.

I detta sammanhang vill jag framhålla, att direktiv för eu särskild sakkunnigutredning

rörande fordonsregistreringens organisation in. in. är

under utarbetande inom kommunikationsdepartementet. I samband med

en sådan utredning bör även undersökas, huruvida kontrollen över säkerlietsinspektionens

fullgörande sedermera kan och bör överföras på länsstyrelsernas

bilregister eller centrala bilregistret.

Utredningen har föreslagit dagsböter såsom påföljd för underlåten säkerhetsinspektion

samt böter omedelbart i penningar för försummelse i

fråga om fordonens förseende med kontrollmärke. Vid remissbehandlingen

har i huvudsak icke framställts några principiella invändningar mot för
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1963

slaget i denna del. Enligt min mening bör utredningens ifrågavarande förslag

läggas till grund för bestämmelserna i ämnet.

Beträffande säkerhetsinspektionens organisation har i remissyttrandena

stort avseende fästs vid att betryggande garantier skapas för objektiviteten

i inspektionsverksamheten. Detta har icke ansetts bli fallet vid ett realiserande

av föreliggande huvudalternativ, enligt vilket säkerhetsinspektionen

skall ombesörjas av ett helt privatägt aktiebolag. Vidare har bl. a. anförts,

att ett genomförande av förslaget om särskilda inspektionsanstalter i praktiken

skulle innebära, att fordonskontrollen i landet splittrades mellan anstalterna

och statens bilinspektion, vilket icke ansetts utgöra en rationell

lösning.

Enligt min mening måste uppställas som ett grundläggande krav att

kontrollverksamheten organiseras så, att sakkunskapen och objektiviteten

i säkerhetsinspektionen icke kan ifrågasättas. Då säkerhetsinspektionen

bör byggas upp icke enbart för att kunna utöva föreskriven kontroll från

det allmännas sida utan även för att kunna uppfylla rimliga anspråk på

service från den enskilde fordonsägarens sida, bör vidare organisationen

vara så flexibel, att resurserna snabbt kan anpassas efter verksamhetens

växlande behov.

Kravet på erforderlig objektivitet synes mig icke kunna ifrågasättas om

verksamheten anförtros åt en statlig myndighet eller ett aktiebolag, vari

staten äger hela eller den huvudsakliga bestämmanderätten.

När det gäller valet av organisationsform bör stor vikt fästas vid det

förhållandet, att den verksamhet, som det här är fråga om, måste läggas

upp såsom en industriellt betonad produktion, om en rationell och ekonomisk

drift skall kunna uppnås. Strävandena måste fortlöpande inriktas på

att genom nya och förbättrade hjälpmedel mekanisera och förenkla de olika

provningsmomenten. Härigenom ökas tillförlitligheten och likformigheten

vid provningen och likaså förkortas arbets- och tidsåtgången, vilket är angeläget

ur kostnadssynpunkt. Från här antydda aspekter företer säkerhetsinspektionens

verksamhet principiellt sett rätt stor likhet med sådan

statlig och kommunal företagsamhet, vars målsättning är att genom en

rationell och effektiv drift tillhandahålla allmänheten olika slag av service

till lägsta möjliga kostnad.

Enligt min mening är det av avgörande betydelse för säkerhetsinspektionens

funktion, att en sådan organisationsform väljes som medger goda

förutsättningar för att verksamheten kan läggas upp efter här angivna riktlinjer.

Organisationsformen bör vidare kunna medge en smidig anpassning

av kapaciteten till de växlande behoven. Man får nämligen räkna med

möjligheten av vissa säsongmässiga variationer i sysselsättningsvolymen.

Tillfällig arbetskraft måste därför vid behov snabbt kunna anställas.

Vid remissbehandlingen av utredningens betänkande och även i många

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1963

43

andra sammanhang har bilismens olika organisationer uttalat ett starkt

positivt intresse att medverka till lösande av sådana trafiksäkerhetsproblem,

som det här närmast gäller. Vägande skäl talar vidare för att man vid uppläggningen

och driften av säkerhetsinspektionen utnyttjar den samlade

fackkunskapen och erfarenheten inom den sektor av det enskilda näringslivet,

som sysslar med likartad verksamhet och som kan sammanfattas under

benämningen bilverkstadsbranschen.

Från här anförda synpunkter synes mig den lämpligaste organisationsformen

för säkerhetsinspektionens verksamhet vara ett aktiebolag, där staten

äger det avgörande inflytandet och bilismens organisationer och bilverkstadsbranschen

ingår såsom medintressenter.

Med hänsyn härtill har jag tagit kontakt med KAK, M, MHF, Svenska

droskbilägareförbundet, Svenska lasttrafikbilägareförbundet, Svenska omnibusägareförbundet,

Näringslivets trafikdelegation, bilförsäkringsföretagen

och MRF. Därvid har alla dessa sammanslutningar förklarat sig villiga

att ingå som delägare i det skisserade bolaget.

Ett bibehållande i oförändrad omfattning av statens bilinspektions nuvarande

arbetsuppgifter skulle innebära, att den tekniska fordonskontrollen

i landet uppdelades på två helt skilda organisationer, nämligen dels bilinspektionen,

dels det nya aktiebolaget för säkerhetsinspektionen. Detta innebär

självfallet en föga rationell dubbelorganisation. För att undvika denna

bör till aktiebolaget i största möjliga utsträckning överföras bilinspektionens

nuvarande uppgifter inom fordonskontrollen, d. v. s. i huvudsak registrerings-,

kontroll- och kopplingsbesiktningar. Det årliga antalet sådana

besiktningar är avsevärt mindre än det beräknade antalet säkerhetsinspektioner.

Bilinspektionens vikigaste uppgifter torde därefter tills vidare komma

att avse typbesiktning, förarprov, prov med körskolepersonal samt kontroll

över körskolor. Vidare torde bilinspektionen även fortsättningsvis få utgöra

remissinstans i vissa frågor samt dessutom erhålla en del nya uppgifter

i samband med kontrollen över verksamheten vid bolagets inspektionsanstalter.

Med hänvisning till vad här anförts föreslår jag, att ett särskilt aktiebolag

bildas med huvudsaklig uppgift att ombesörja sådana säkerhetsinspektioner

samt registrerings-, kontroll- och kopplingsbesiktningar som angivits i

det föregående. I detta bolag bör lämpligen staten äga 52 % av aktiekapitalet

och återstående 48 % lika fördelas på var och en av de fyra enskilda intressentgrupperna,

d. v. s. motororganisationerna, yrkesbilismens sammanslutningar

(inklusive Näringslivets trafikdelegation), bilförsäkringsföretagen

och MRF. Endast ifrågavarande bolag bör erhålla rätt att utföra här angivna

säkerhetsinspektioner och besiktningar.

Det torde böra ankomma på Kungl. Maj :t att godkänna bolagsordning för

företaget. Bolagets verksamhet bör organiseras på i huvudsak följande sätt.

Antalet inspektionsanstalter och dessas förläggning biir i stora drag mot
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kimgl. Maj:ts proposition nr 91 år 1963

svara utredningens förslag. Det kan dock visa sig erforderligt att inrätta

ett något större antal anstalter än vad utredningen tänkt sig. Bolaget bör tillse

att anstalterna får en lämplig lokalisering. Vidare bör i glesbygdsområdena

särskilda anordningar vidtagas som underlättar för fordonsägarna att få

säkerhetsinspektion utförd. Bl. a. bör övervägas, att på avlägsna orter anordna

mottagning vissa dagar under bestämd tidsperiod, därvid inspektion

förrättas av personal, som tjänstgör på flera platser.

Bolaget bör även kunna utföra annan, med säkerhetsinspektion samt

kontroll- och registreringsbesiktning likartad verksamhet, såsom tekniska

undersökningar för polisens räkning och frivillig fordonskontroll (bl. a. konditionstester).

Kostnader och intäkter i anledning av olika slag av förrättningar

skall särredovisas för att möjliggöra en fortlöpande kontroll av de

skilda förrättningsavgifternas skälighet.

Inom bolaget beräknas ca 550 tekniker bli sysselsatta. Av dessa torde

ca 200 komma att tjänstgöra som anstaltsföreståndare eller biträdande anstaltsföreståndare.

Med hänsyn till de arbetsuppgifter som kommer att åligga

föreståndare och biträdande föreståndare bör de ha kvalifikationer motsvarande

bilinspektörs eller biträdande bilinspektörs. De förutsättes således

ha avlagt examen vid teknisk läroanstalt eller genom sysslande med

tillverkning eller reparation av motorfordon eller eljest förvärvat ingående

kännedom om motorfordons konstruktion, skötsel och manövrering. Nämnda

föreståndarpersonal bör således i stor utsträckning kunna rekryteras med

verkmästare, som kan åberopa väl vitsordad tjänstgöring vid bilverkstad.

Övriga tekniker bör ha flerårig praktisk erfarenhet som bilmekaniker. Utbildningen

av föreståndargruppen förutsättes under uppbyggnadsskedet äga

rum inom statens bilinspektion och under ledning av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Jag räknar med att bolaget i regel skall övertaga bilinspektionens besiktningshallar

och de bilprovningsanläggningar, som drives av MRF, KAK och

MHF.

I flera remissvttranden har hävdats, att de personer som skall utföra

säkerhetsinspektion bör omfattas av ämbetsansvar. Vidare har man på

många håll funnit det nödvändigt att omedelbart körförbud skall kunna

meddelas i de fall då vid inspektion konstateras, att fordon ej är i trafiksäkert

skick.

Även enligt min mening är den tilltänkta verksamheten av sådan art, att

den bör kontrolleras och övervakas av befattningshavare med ställning som

offentlig tjänsteman. Jag anser därför, att föreståndare och biträdande föreståndare

vid inspektionsanstalt bör givas sådan ställning. Detta blir nödvändigt

också från den synpunkten, att bl. a. registreringsbesiktningarna

skall överflyttas på det nybildade bolaget. Nämnda befattningshavare bör

också tilläggas befogenhet att meddela körförbud. Behörighetsbevis för

föreståndare och biträdande föreståndare torde böra utfärdas av väg- och

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1963

45

vattenbyggnadsstyrelsen. Såsom föreslagits vid remissbehandlingen bör fordonsägare,

som ej åtnöjes med beslut av föreståndare eller biträdande föreståndare,

äga rätt att överklaga beslutet hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Utredningen har föreslagit, att finansieringen av inspektionsverksamheten

skall ske medelst avgifter, som efter förslag av bolaget fastställes av

Kungl. Maj :t. Vid remissbehandlingen har i allmänhet några invändningar

icke gjorts i detta avseende.

I detta sammanhang vill jag erinra om att andra lagutskottet i sitt utlåtande

1959:44 uttalat, att i den mån besiktningsverksamhet i framtiden

kunde komma att överföras till icke-statliga organ, särskilda avgifter torde

bli nödvändiga. Även eljest borde emellertid enligt utskottets uppfattning

tanken på sådana avgifter prövas. Att särskilda avgifter nu inte togs ut hade

nämligen enligt vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uttalat i ett remissyttrande

till utskottet, lett till att fordonsägarna i stor utsträckning underlåtit

att ha fordonen i föreskrivet skick före besiktning, något som i sin tur

hade föranlett ett väsentligt merarbete för inspektionen.

Avgifterna för säkerhetsinspektion bör bestämmas på grundval av

bolagets självkostnader. Storleken av avgifterna blir beroende av bl. a.

hur stor del av fordonsbeståndet som skall vara underkastat inspektion.

Med den begränsning härutinnan som jag föreslagit främst under

uppbyggnadsskedet men även på längre sikt blir den volym av förrättningar,

som skall utföras på inspektionsanstalterna, betydligt mindre

än enligt utredningens förslag. Den lägre sysselsättningsvolymen innebär

ett reducerat och därmed ett mindre ekonomiskt utnyttjande av

inspektionsanstalternas kapacitet. Detta förhållande och de relativt stora

initialkostnaderna för verksamheten påverkar avgiftsnivån i ogynnsam

riktning. Föreliggande kalkyler pekar på att inspektionsavgiften

för personbil och lättare lastbil behöver sättas till 35 kr. samt avgiften

för s. k. efterkontroll till 15 kr. För buss och tyngre lastbil beräknas

motsvarande avgifter bli 45 och 20 kr. Avgifterna för motorcykel har beräknats

till 15 och 5 kr. Vissa kostnadsposter i de till grund för avgiftsberäkningen

föreliggande kalkylerna kan emellertid mera bestämt angivas

först i ett senare skede. Avgifterna bör efter framställning av bolaget fastställas

av Kungl. Maj :t.

Med hänsyn till att det föreslagna bolaget skall driva sin verksamhet på

självkostnadsbasis bör även de från statens bilinspektion överförda förrättningarna

avgiftsbeläggas. Avgifterna för dessa förrättningar bör beräknas

på grundval av de kostnader, som bolaget åsamkas genom denna speciella

verksamhet. De bör efter förslag av bolaget bestämmas av Kungl. Maj :t.

Det föreslagna aktiebolagets kapitalbehov i inledningsskedet liar beräknats

till högst 25 mkr. Aktiekapitalet har efter överläggningar med de en
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1963

skilda intressentgrupperna ansetts böra bestämmas till 1 mkr., varav —

såsom förut nämnts — staten skulle satsa 52 % och de enskilda intressentgrupperna

tillsammans 48 %. Utdelningen på aktiekapitalet torde i enlighet

med vad som gäller för vissa statliga bolag böra bestämmas till högst

5,5 %. Återstående kapitalbehov om 24 mkr. avses skola täckas genom lån,

som upptages i kreditinstituten. Staten torde böra ställa garanti för hälften

av lånebeloppet. Härjämte har under hand hänvändelse gjorts till bilförsäkringsföretagen,

att dessa skall göra ett motsvarande borgensåtagande.

Med hänvisning till det anförda förordar jag, att för budgetåret 1963/64 å

kapitalbudgeten upptages ett investeringsanslag av 520 000 kr. för teckning

av aktier i det bolag som skall handha säkerhetsinspektion av motorfordon

och släpvagnar, m. m. Vidare torde böra inhämtas riksdagens medgivande,

att statsgaranti må beviljas för lån till bolaget intill ett belopp av 12 000 000

kr. Kostnaderna för utbildningen hos statens bilinspektion av anstaltsföreståndare

har beräknats till ca 2 mkr. Medel härför torde böra förskottsvis

bestridas genom överskridanden av bilinspektionens avlönings- och omkostnadsanslag

för ifrågavarande budgetår. Kostnaderna bör slutligen belasta

bolaget.

Den obligatoriska säkerhetsinspektionen torde böra träda i kraft den 1

januari 1965. Vid samma tidpunkt bör bilinspektionens nuvarande arbetsuppgifter

i fråga om registrerings-, kontroll- och kopplingsbesiktning överföras

till bolaget från bilinspektionen. Bolaget bör emellertid successivt påbörja

verksamheten redan under senare hälften av år 1964 för att utarbeta

erforderliga rutiner etc. Den kapacitet, som härigenom kommer att finnas

under andra halvåret 1964, bör tagas i anspråk för inspektion på frivillig

grund. Genom sådan frivillig inspektion bör om fordonet godkännes, säkerhetsinspektion

för närmast följande inställesemånad anses fullgjord.

Jag har i det föregående framlagt mina synpunkter på frågan hur fordonskontrollen

i huvudsak bör utformas. En rad spörsmål av i första hand

praktisk natur återstår emellertid att lösa, innan det föreslagna bolaget

kan träda i verksamhet. Det är min avsikt att tillsätta en särskild arbetsgrupp

inom kommunikationsdepartementet med uppgift att närmare undersöka

och överväga dessa frågor.

Förslag till de författningsändringar, som erfordras för säkerhetsinspektionens

genomförande, m. m., och som kräver riksdagens medverkan, torde

vid senare tidpunkt få framläggas för riksdagen.

Slutligen vill jag framhålla, att den föreslagna överflyttningen av arbetsuppgifter

från statens bilinspektion till bolaget givetvis aktualiserar vissa

personalproblem för bilinspektionens del. Helt allmänt kan emellertid sägas,

att det torde föreligga relativt goda möjligheter för övertalig personal

vid bilinspektionen att erhålla anställning hos bolaget. Från personalhåll

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1963 47

har framhållits önskvärdheten av att här avsedda anställningsfrågor snarast

överväges. Dessa och hithörande frågor synes mig utan lidsutdräkt

böra tagas upp till behandling vid överläggningar mellan företrädare för

staten och det blivande bolaget samt vederbörande personalorganisationer.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att vidtaga erforderliga övergångsanordningar

beträffande statens bilinspektion.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen

1. att för sin del besluta om införande av säkerhetsinspektion

av motorfordon och släpvagnar, m. m. från och med den

1 januari 1965 i huvudsaklig överensstämmelse med vad jag

föreslagit i det föregående;

2. att bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga erforderliga åtgärder

för bildandet av ett aktiebolag för handhavandet av

inspektionsverksamheten, m. m.;

3. att till Aktieteckning i det bolag som skall handhava

säkerhetsinspektion av motorfordon och släpvagnar, m. m.

för budgetåret 1963/64 å kapitalbudgeten under fonden för

statens aktier anvisa ett investeringsanslag av 520 000 kr.;

samt

4. att bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att ikläda

staten garanti intill ett belopp av högst 12 000 000 kr. för

krediter till det bolag som skall handhava säkerhetsinspektion

av motorfordon och släpvagnar, m. m.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Björn Schumacher

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 91 år 1963

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

I. Nuvarande kontrollsystem ........................i...................................... 3

1. Gällande bestämmelser ............................................................... 3

2. Kontrollorganisation .................................................................. 6

3. Frivillig kontroll ........................................................................ 7

II. 1960 års utredning angående kontrollbesiktning av bilar m. m............. 8

1. Behovet av allmän periodisk fordonskontroll .......... 8

2. Säkerhetsinspektionens omfattning ................................................ 10

3. Inställelse till säkerhetsinspektion ....................... 11

4. Säkerhetsinspektionens utförande m. m........................................ 13

5. Efterlevnaden av bestämmelserna om säkerhetsinspektion ............... 14

6. Säkerhetsinspektionens organisation ............................................. 16

7. Finansieringsfrågan ................................................................... 21

III. Remissyttrandena ........................................................................... 22

1. Behovet av allmän periodisk fordonskontroll ................................. 22

2. Säkerhetsinspektionens omfattning............................. 23

3. Inställelse till säkerhetsinspektion ................................................ 25

4. Säkerhetsinspektionens utförande m. m........................................ 25

5. Efterlevnaden av bestämmelserna om säkerhetsinspektion ............... 26

6. Säkerhetsinspektionens organisation ............................................. 27

7. Finansieringsfrågan ........................ 29

IV. Promemoria angående vissa trafiksäkerhetsåtgärder ........................... 30

V. Departementschefen ........................... 34

« i- BECKMANS TRYCKERIER A3 - STHLM 1963

Doktrin (1)

  1. Åsa Örnberg, HFD 2019 ref. 43. Privatisering av offentliga förvaltningsuppgifter. Reflektioner med anledning av frågan om förutsättningarna för att ett privaträttsligt subjekts beslut ska kunna prövas av allmän förvaltningsdomstol, FT 2020 nr 1 s. 169 · Hos förlaget (inloggning eller köp)

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1963:184 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj :ts -proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av Jf8 § folkbokföringsförordningen den 28 s. 13 i texten
  2. Rskr. 1963:198 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående säkerhetsinspektion av motorfordon m. m., såvitt nämnda proposition hänvisats till sta a1 i texten
  3. 3LU 1963:22 Utlåtande i anledning av dels Iiiingl. Maj.ts proposition angående säkerhet sinspektion av motorfordon, m.m., dels ock i ämnet väckta motioner. a1 i texten

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. FT 2020 s. 169 Åsa Örnberg, HFD 2019 ref. 43. Privatisering av offentliga förvaltningsuppgifter. Reflektioner med anledning av frågan om förutsättningarna för att ett privatr… s. 169 i texten