Angående vissa anslag ur kyrkofonden ra. ra
1963-02-15 · 32 sidor, varav 32 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 32 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1963:95, Angående vissa anslag ur kyrkofonden ra. ra
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1963
1
Nr 95
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa anslag ur
kyrkofonden ra. ra.; given Stockholms slott den 15 februari
1963.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag föreslå riksdagen att
dels antaga härvid fogade förslag till
1) lag om ändrad lydelse av 44 och 46 §§ ecklesiastik boställsordning den 30
augusti 1932 (nr 400),
2) lag om ändrad lydelse av 6 och 10 §§ lagen den 30 augusti 1932 (nr 404)
om kyrkofond, samt
3) förordning med särskilda bestämmelser om hushållningsplan för ecklesiastikt
löneboställes skog m. m.,
dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredraganden
hemställt.
GUSTAF ADOLF
Sven af Geijerstam
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionens första del framlägges förslag till vissa smärre reformer på den
ecklesiastika boställsförvaltningens område. Sålunda föreslås, att möjlighet öppnas
att fastställa kortare giltighetstid för skogshushållningsplan för ecklesiastikt
löneboställe samt för uppskattning av sådant boställes årliga normalavkastning,
om man därigenom kan samordna giltighetstiderna beträffande skilda boställen
inom samma pastorat.
För att förenkla det administrativa förfarandet beträffande avlöning, pension
och andra anställningsvillkor för de hos pastoraten anställda skogsbiträdena
föreslås vidare, att nuvarande omständliga remissförfarande i avlöningsfrågor
slopas, att stiftsnämnderna skall svara för skyldigheter, som i samband med den
allmänna tilläggspensioneringen m. m. ankommer på arbetsgivare samt att kostnaderna
för skogsbiträden bestrides direkt ur kyrkofonden.
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 95
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1963
Vidare föreslås, att kostnaderna för tillfälligt biträde, som stiftsnämnd anlitar
för att göra upp skogshushållningsplan, bestrides direkt ur kyrkofonden.
I propositionens andra del behandlas ett antal frågor om anslag ur kyrkofonden.
Sålunda framlägges förslag om en utökning av antalet stiftsadjunktstjänster
med fyra. Vidare föreslås två nya avlöningsbidrag till sjömanspräster samt uppräkning
av dessa bidrag med hänsyn till ökade lönekostnader. För anlitande av
biträde inom ecklesiastikdepartementet vid handläggningen av kyrkliga ärenden
föreslås, att ett anslag av 70 000 kr. anvisas för nästa budgetår. Slutligen föreslås
särskilda bidrag ur kyrkofonden få utgå för budgetåret 1963/64 till kyrkomusikerutbildningen
vid Sköndalsinstitutet samt till svenska kyrkans representation
vid Faith and Order’s fjärde världskonferens i Montreal och Lutherska världsförbundets
fjärde generalförsamling i Helsingfors.
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1963
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 44 och 46 §§ ecklesiastik hoställsordning
den 30 augusti 1932 (nr 400)
Härigenom förordnas, att 44 och 46 §§ ecklesiastik hoställsordning den 30
augusti 19321 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
44 §.
För skötseln--
Skogsbiträde skall
Skogsbiträde utses
Kan sökande
Skogsbiträde skall för uppdraget
äga att av vederbörande pastorat
uppbära skäligt arvode, som stiftsnämnden
bestämmer.
pastorat gemensamt.
— skoglig utbildning,
till skogsbiträde.
därtill skickad.
Skogsbiträde skall för uppdraget
äga uppbära lön eller arvode samt
resekostnadsersättning, traktamente
och ersättning för expenser med belopp,
som stiftsnämnden bestämmer.
Skyldighet att erlägga arbetsgivaravgift
ävensom annat åliggande, som
beträffande avlöning, pension och
därmed jämförliga förhållanden ankommer
på arbetsgivare, skall i fråga
om skogsbiträde fullgöras av stiftsnämnden.
46 §.
Hushållsplan upprättas-----------av stiftsnämnden.
Planen skall-----—---—---— förändrad plan.
Anlitar stiftsnämnd tillfälligt biträde
för upprättande av hushåUningsplan,
åligger det pastoratet att enligt
grunder, som Konungen bestämmer,
ersätta kyrkofonden för härav uppkommen
kostnad.
För upprättande av hushåUningsplan
må stiftsnämnd tillfälligt anlita
biträde.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1964.
1 Senaste lydelse av 44 § se 1942: 238.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1963
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 6 och 10 §§ lagen den 30 augusti 1932
(nr 404) om kyrkofond
Härigenom förordnas, att 6 och 10 §§ lagen den 30 augusti 1932 om kyrkofond1
skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
6 §•
Enligt vad------—--
Ytterligare skola, — —-----
1) Kostnad för--------
2) kostnad för-------- -
2 a) annan kostnad----•--
2 b) kostnad för----—--
2 c) kostnad för-------
3) bidrag, som--------
4) kostnad, som-------
5) kostnad, enligt-------
6) anslag, som--------
(Föreslagen lydelse)
-----Luleå stift.
--kyrkofonden utgöras:
----annan ordning;
--allmän tilläggspension;
----avsedda präster;
----särskilt stadgas;
-----av pastorat;
--—---åt döva;
----äger tillämpning;
--åt församlingspräster;
---kyrkliga ärenden;
7) kostnad för förvaltningen av boställen
och övriga fastigheter, varav
inkomsten, jämlikt vad i 3 § sägs,
skall ingå till kyrkofonden;
7) kostnad för förvaltningen av boställen
och övriga fastigheter, varav
inkomsten, jämlikt vad i 3 § sägs,
skall ingå till kyrkofonden, ävensom
kostnader för skogsbiträde enligt JfJf §
ecklesiastik boställsordning, skogsbiträde,
som enligt vad Konungen därom
särskilt förordnar anlitas av stiftsnämnd,
samt biträde, som enligt 16 §
boställsordningen anlitas av stiftsnämnd
för upprättande av hushållning
splan;
8) belopp, som-------------avlöningen bidraga;
9) kostnad för-------------kyrkliga ändamål.
1 Senaste lydelse av 6 § se 1961:440.
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1963
10 §.
Vid uppskattningen skall iakttagas följande:
1) Uppskattningen skall--------------t io år.
2) Till grund-------------av boställsnämnd.
3) Till grund för uppskattningen
av skogsavkastningen lägges värdet
av det för avverkning tillgängliga virket
på rot. Från detta värde dragas
dels rotvärdet av virke, som erfordras
för löneboställets husbehov samt enligt
vad i 55 § ecklesiastik boställsordning
är stadgat kan anses erforderligt
för prästgård, kyrka och kapell,
dels å skogen belöpande skatter,
dels ock de kostnader, pastoratet under
den tid, uppskattningen avser,
beräknas skäligen få vidkännas för
upprättande av ny hushållningsplan,
för utstämplingar och skogsvårdsåtgärder.
4) Förlust å-------
5) Förbättring av-----
3) Till grund för uppskattningen
av skogsavkastningen lägges värdet
av det för avverkning tillgängliga virket
på rot. Från detta värde dragas
dels rotvärdet av virke, som erfordras
för löneboställets husbehov samt enligt
vad i 55 § ecklesiastik boställsordning
är stadgat kan anses erforderligt
för prästgård, kyrka och kapell,
dels å skogen belöpande skatter,
dels ock de kostnader, pastoratet under
den tid, uppskattningen avser,
beräknas skäligen få vidkännas för
utstämplingar och skogsvårdsåtgärder.
-------- å annan.
---såsom förvaltningskostnad.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1964.
6
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 95 år 1963
Förslag
till
Förordning
med särskilda bestämmelser om hushållningsplan för ecklesiastikt
löneboställes skog m. m.
Härigenom förordnas, att utan hinder av vad som föreskrives i 46 § ecklesiastik
boställsordning den 30 augusti 1932 (nr 400) och 10 § lagen samma dag
(nr 404) om kyrkofond skall i nedan angivna fall gälla följande.
Finnas inom pastorat två eller flera ecklesiastika lönebostaden och omfatta
hushållningsplanerna för skötseln av boställenas skog skilda tidsperioder,
må giltighetstiden för ny sådan plan, som fastställes första gången efter det
denna lag trätt i kraft, bestämmas till kortare tid än tio år, om perioderna
därigenom kunna bringas att överensstämma. Vad nu sagts om hushållningsplan
skall äga motsvarande tillämpning beträffande uppskattning av löneboställes
normalavkastning.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1963.
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1963
7
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 15
februari 1963.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund,
Edenman, Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist, Asp
LING.
Statsrådet af Geijerstam anmäler efter gemensam beredning med statsrådets
övriga ledamöter vissa frågor om anslag ur kyrkofonden m. m. samt anför därv id
följande.
I. Vissa ändringar i ecklesiastik boställsordning m. m.
1. Inledning
Sedan önskemål därom framförts bl. a. av 1958 års riksdag, tillkallade efter
erhållet bemyndigande chefen för ecklesiastikdepartementet år 1960 sakkunniga
med uppgift att verkställa översyn av den ecklesiastika boställsförvaltningen
och gällande normaluppskattningssystem beträffande avkastningen av löneboställen.
Enligt de för utredningen meddelade direktiven skulle det vara de sakkunniga
obetaget att ta upp till prövning även andra frågor rörande boställsförvaltningen
m. m., vilka kunde aktualiseras under arbetets gang.
Utredningen, som antagit benämningen 1960 ars ecklesiastika boställsutredning,
1 har den 15 november 1962 avgivit en stencilerad promemoria med förslag
till vissa ändringar i ecklesiastik boställsordning m. m. (Ecklesiastikdepartementet
1962:7). I denna har utredningen framlagt förslag om vissa ändringar i
ecklesiastika boställsordningen (EBO) och dess tillämpningsbestämmelser, lagen
om kyrkofond (LKF) och ecklesiastika medelsförvaltningsreglementet, som utredningen
— utan att föregripa sin mera omfattande översyn av boställsförvaltningen
— funnit angelägna för att anpassa dessa författningar till reformer, som
genomförts inom angränsande områden av lagstiftningen. Förslagen anges syfta
1 Landshövdingen I. Persson, ordförande, stiftssekreteraren T. V. K. Gynnerstedt, ledamoten avriksdagens
andra kammare hemmansägaren H. B. Lindström, ledamoten av riksdagens första kammare
lantbruksinstruktören G. Pettersson samt ledamoten av riksdagens andra kammare lantmätaren
B. Turesson.
8
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 95 år 1963
till administrativa förenklingar men inte avse att rubba på principerna för
boställsförvaltningen.
I det följande kommer tre av de i utredningens promemoria framlagda förslagen
att närmare behandlas. Utredningen har därutöver föreslagit vissa ändringar
i bestämmelserna rörande prästgårdar. I denna del pågår ett kompletterande
utredningsarbete och ställning till utredningens förslag torde inte böra tagas
förrän dessa pågående kompletteringar färdigställts.
Över promemorian har yttranden avgivits av kammarkollegiet, statskontoret,
riksarkivet, riksantikvarieämbetet, domänstyrelsen, skogsstyrelsen, statens
pensionsanstalt, statens personalbostadsdelegation och samtliga stiftsnämnder
efter hörande av ett antal pastoratskyrkoråd samt SACO, TCO, Svenska pastoratens
riksförbund (Pastoratsförbundet) och Stiftsjägmästareföreningen.
2. Giltighetstiden för normaluppskattning och skogshushållningsplan
Gällande bestämmelser. Vid bestämmande av de tillskott, som under vissa
förutsättningar kan utgå ur kyrkofonden till pastoraten för gäldande av deras
präst- och kyrkomusikerlönekostnader, skall avkastning av löneboställe tagas i
beräkning med belopp, som fastställts genom uppskattning av boställets årliga
normalavkastning, s. k. normaluppskattning (7 och 9 §§ LKF). I 10 § LKF
regleras närmare hur uppskattningen skall ske. Bl. a. föreskrives, att uppskattningen
skall avse samma tid som hushållningsplanen för skogen, där sådan
finnes, och eljest en tid av tio år.
Om hushållningsplan för skogen stadgas i 46 § andra stycket EBO, att den
för varje löneboställe skall omfatta en tid av tio år. Föreligger synnerliga skäl,
kan planen före utgången av giltighetstiden ersättas med ny, förändrad plan,
som gäller för återstoden av tioårsperioden. Jämlikt 3 kap. 2 § tillämpningskungörelsen
till EBO kan stiftsnämnden, om synnerliga skäl föreligger, upprätta
gemensam hushållningsplan för skog till två eller flera löneboställen, som tillhör
samma pastorat.
Upplåtelse av löneboställe på arrende skall enligt 27 § EBO ske på tio år i
sänder, där inte särskilda omständigheter föranleder annat. Denna regel kompletteras
av en bestämmelse i 1 kap. 3 § tillämpningskungörelsen, att arrendetiden
som regel skall bestämmas så, att den upphör under samma år som normaluppskattningsperioden.
Har inte bostället normaluppskattats, bör arrendetiden
i stället anpassas till perioden för skogshushållningsplanen.
Av praktiska skäl har man eftersträvat att tillämpa samma giltighetstid för
hushållningsplanerna för löneboställen inom samma pastorat och därmed även
samma tidsperiod för normaluppskattning och utarrendering. Därigenom underlättas
boställsnämndemas och stiftsnämndemas befattning med uppsikten
över boställsförvaltningen. Antalet förrättningstillfällen kan begränsas eftersom
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1963
förrättningar på flera boställen inom pastoratet kan utföras i ett sammanhang,
innefattande såväl ekonomiska besiktningar, bl. a. för bestämmande av arrendevillkor,
som normaluppskattning. Genom att det i en övergångsbestämmelse till
EBO föreskrevs, att hushållningsplan, som skulle tillämpas första gången efter
det EBO trätt i kraft, fick fastställas för kortare tid än tio år, kunde en sådan
samordning ske inom pastoraten. Någon motsvarande bestämmelse, som kan
tillämpas beträffande senare hushållningsplaner, finns emellertid inte.
Utredningen. Den fr. o. m. år 1962 genomförda nya pastoratsindelningen har
haft till följd, att på flera håll olika tidsperioder för normaluppskattningar och
för skogshushållningsplaner kommit att gälla för boställen inom ett nybildat
pastorat. För att bringa förrättningarna på de olika boställena i takt inom
sådana pastorat föreslår utredningen, att möjlighet öppnas att övergångsvis vid
nästa förrättningstillfälle fastställa kortare giltighetstid än tio år för normaluppskattning
och skogshushållningsplan. Detta utgör förutsättning för att gemensam
hushållningsplan skall kunna upprättas för flera boställen i ett pastorat.
En temporär uppmjukning av regeln skulle även eljest medföra praktiska fördelar.
Utredningen har framlagt förslag till kungörelse med bestämmelser i ämnet.
Remissyttranden. Utredningens förslag i denna del har vunnit enhällig tillstyrkan
i sak. I några yttranden uttalas emellertid erinran mot den föreslagna
formen för regleringen. Kammarkollegiet, stiftsnämnderna i Skara och Västerås
samt Pastoratsförbundet anser, att en ändring av stadgandena i EBO och
LKF bör komma till uttryck i lag och inte i en kungörelse. Pastoratsförbundet
föreslår, att bestämmelsen intages i övergångsbestämmelse till de föreslagna ändringarna
av EBO och LKF.
Stiftsnämnden i Göteborg vill ha tillagt, att skogshushållningsplan eller normaluppskattning
i förevarande undantagsfall skall kunna fastställas även för
något längre tid än tio år, och stiftsnämnden i Strängnäs finner det önskvärt,
att den föreslagna kungörelsen även möjliggör sådan reglering av perioderna,
att jämnare fördelning kan ske även i andra än i nybildade pastorat.
3. Kostnader för pastoratens skogsbiträden
Gällande bestämmelser m. m. För skötseln av ecklesiastikt löneboställes skog
skall enligt föreskrift i 44 § EBO hos pastorat såsom biträde vara anställd person
med skoglig utbildning eller, om särskilda omständigheter det föranleder, annan
person med praktisk erfarenhet i skogsskötsel. Genom lagändring år 1942 öppnades
möjlighet för stiftsnämnd att föreskriva, att skogsbiträde skall anställas
av två eller flera pastorat gemensamt. Skogsbiträde utses av stiftsnämnden efter
1* — Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt Nr 95
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1963
val av pastoraten. Skogsbiträde skall av pastoratet uppbära skäligt arvode, som
stiftsnämnden bestämmer.
I 3 kap. 1 § tillämpningskungörelsen till EBO meddelas närmare föreskrifter
om anställandet av skogsbiträden. Biträdena anställes för distrikt, som omfattar
— efter stiftsnämndens bestämmande — ett eller flera pastorat. Förordnande
meddelas av stiftsnämnden, vilken också bestämmer de arbetsuppgifter, som
skogsbiträdet skall fullgöra för varje pastorats räkning, samt den ort, där skogsbiträdet
skall vara bosatt. Nämnden kan även i övrigt meddela särskilda föreskrifter
rörande anställnings- och tjänstgöringsförhållanden samt utbetalningen
av skogsbiträdes avlöning ävensom utfärda särskild arbetsordning för biträdet.
Beslut om entledigande av skogsbiträde meddelas av stiftsnämnden liksom också
beslut rörande vikarie. Pastoratet skall beredas tillfälle yttra sig, innan stiftsnämnden
beslutar i fråga om distriktsindelning, arbetsuppgifter, avlöningsförmåner
och entledigande. Pastoratet kan hos stiftsnämnden påkalla entledigande
av sitt skogsbiträde eller ändring i anställnings- och avlöningsförhållandena.
Stiftsnämnderna har i växlande omfattning begagnat sig av möjligheten att
bilda större skogsbiträdesdistrikt med heltidsanställda biträden. Skogsbiträdesorganisationen
har därför utformats mycket olika i stiften. Bilden kompliceras
ytterligare av att enstaka skogsbiträdesdistrikt omfattar delar av två stift samt
att pastoratens skogsbiträden i några fall också fullgör viss tjänstgöring på skogar,
som står under stiftsnämnds förvaltning.
Utbetalningen av skogsbiträdenas avlöningsförmåner sker också på olika sätt.
Vem som än står som utbetalare, är det dock fråga om en kostnad, som debiteras
vederbörande pastorat i förhållande till dess andel i arbetskraften. Pastoratet
tillgodoföres i sin tur kostnaderna genom att ett beräknat belopp kan tagas upp
såsom en avdragsgill utgiftspost vid normaluppskattning eller vid redovisning
av överskott, som pastoratet kan vara skyldigt att inleverera till kyrkofonden.
En följd härav är, att skogsbiträdeskostnaderna i sista hand huvudsakligen kommer
att bäras av kyrkofonden. Endast i fråga om s. k. självförsörjande pastorat,
dvs. de som varken uppbär tillskott ur kyrkofonden eller redovisar överskott av
sina löneboställen, stannar skogsbiträdeskostnaden helt på pastoraten själva.
För närvarande har sex stiftsnämnder medgivits att för skötseln av de under
deras förvaltning stående ecklesiastika arrendegårdarnas skogar anlita pastorats
skogsbiträde i vissa distrikt. Kostnaderna för stiftsnämndernas andelar i dessa
skogsbiträdens lön redovisas över riksstaten på det särskilda för ändamålet uppförda
förslagsanslaget Domkapitlen och stiftsnämnderna m. m.: Kostnader för
skogsbiträden. Detta anslag upptages årligen med ett nominellt belopp av 1 000
kr. Sammanlagda beloppet av de utbetalningar, som skett från anslaget under
ett budgetår, skall emellertid före årets utgång ersättas anslaget ur kyrkofonden.
Kungl. Maj:t har den 6 juni 1962 föreskrivit, att arvode och övriga
förmåner för befattningshavaren i dennes egenskap av skogsbiträde hos stiftsnämnd
skall fastställas av nämnden, samt att arvodet och den lön som befattningshavaren
åtnjuter såsom pastorats skogsbiträde tillsammans inte bör överstiga
lönen åt kronojägare hos domänverket.
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1963
Utredningen. Utredningen konstaterar inledningsvis, att nuvarande system för
lönekostnadernas bestridande medför flera uppenbara olägenheter och anför
härom i huvudsak följande.
Då skogsbiträde innehar deltidsanställning hos ett pastorat, bestämmes vanligen
arvodet genom avtal mellan pastoratet och skogsbiträdct och fastställes
därefter av stiftsnämnden. Om skogsbiträdet önskar ändrade villkor, kan han
hänvända sig antingen till pastoratet eller till stiftsnämnden, men i båda fallen
föranleder framställningen skriftväxling mellan dessa organ. De heltidsanställda
skogsbiträdenas avlöningsförhållanden regleras vanligen genom avtalsförhandlingar
mellan vederbörande personalorganisation samt antingen pastoratsförbundet
i stiftet eller stiftsnämnden. Det slutliga beslutet skall emellertid fattas
av stiftsnämnden, vilken som regel skall höra alla berörda pastorat. Också
ganska små justeringar, t. ex. av expensbeloppen för skogsbiträdena i enlighet
med förhandlingsuppgörelsen, kan därför förorsaka omfattande skriverier. Beslut
av stiftsnämnd att anknyta skogsbiträdes lön till vissa lönegrader i statligt
avlöningsreglemente har undanröjts av regeringsrätten, enär föreskriften ansågs
innebära, att vid ändringar i löne- och ålderstilläggsbeloppen enligt berörda
reglementen skogsbiträdenas avlöningsförmåner skulle undergå motsvarande
ändringar. Den ansågs därför strida mot bestämmelsen om pastoratets hörande.
Till följd av svårigheten att genom centralt förda förhandlingar reglera anställningsförhållandena
för pastoratens skogsbiträden, och eftersom möjligheten
att direkt knyta deras löneförmåner till statliga avlöningsrcglementen torde vara
stängd, har anställningsvillkoren för denna personal blivit betydligt osäkrare
än för motsvarande befattningshavare inom domänverket eller annan mera omfattande
skogsförvaltning, t. ex. Uppsala universitets.
I den mån utbetalningen av skogsbiträdesarvoden inte ligger hos pastoraten
själva — och detta är ingalunda regel — måste särskild bokföring ordnas och
redovisning ske till varje berört pastorat. Mängden av organ som svarar för
utbetalning av skogsbiträdesarvoden har också på sina håll skapat osäkerhet
om vem som har att svara för uppgifter och kostnader för skogsbiträdenas pensionering
m. m., en fråga som nu blivit särskilt aktuell genom införandet av
ATP-systemet.
Slutligen är det ett allmänt önskemål, att normaluppskattningen kan göras
så exakt som möjligt. Den avdragsgilla skogsbiträdeskostnaden är emellertid en
av de osäkra faktorer som försvårar uppskattningen. Med rörligheten på lönemarknaden
är det nämligen svårt att förutse dessa kostnader med någon större
exakthet för närmare 12 år fram i tiden. I allmänhet torde de ha beräknats för
lågt.
Utredningen finner, att de berörda olägenheterna vid nuvarande system kan
undanröjas, om kostnaderna för skogsbiträdesorganisationen överflyttas från
pastoraten till kyrkofonden. Förutom lönekostnaderna är det här bl. a. fråga om
de på arbetsgivaren ankommande avgifterna för den anställdes sjukförsäkring
och allmänna tilläggspensionering. Utbetalningen skulle handhas av stiftsnämnden,
vilken också bör ha att svara för den på arbetsgivaren ankommande uppgiftsskyldigheten
och inbetalning av arbetsgivaravgift in. in. Stiftsnämnden
skulle bli förhandiingsorgan i lönefrågor med följd att skogsbiträdesarvodenn
kunde regleras efter enhetliga grunder och det omständliga remissförfarandet
slopas. Den praktiska vinsten skulle främst vara större trygghet i anställningen
för ifrågavarande skogliga personal och därmed bättre möjligheter att rekrytera
12 Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1963
lämpliga befattningshavare, men även i administrativt hänseende skulle fördelar
vinnas.
Pastoraten skulle befrias från skogsbiträdeskostnaderna och arbetet med bokföring,
utbetalning av arvode, avtalsuppgörelser samt skriftväxling med stiftsnämnden
i hithörande frågor. Vidare skulle boställsnämndernas arbete med
normaluppskattningen förenklas eftersom skogsbiträdeskostnaderna bortfaller i
sammanhanget.
Det särskilda anslaget på riksstaten till kostnaderna för stiftsnämnds anlitande
av skogsbiträde skulle inte längre behöva behållas, utan även dessa kostnader
skulle kunna bestridas direkt ur kyrkofonden. Detta finge dock inte innebära
rätt för stiftsnämnd att i vidare utsträckning än hittills medgivits anställa
skogsbiträde för skötseln av ecklesiastika arrendegårdars skog.
För att bereda skogsbiträdena tryggare anställningsförhållanden föreslår utredningen
vidare, att vid anställning med hel- eller deltidstjänstgöring bestämmelserna
i statens allmänna avlöningsreglemente (Saar) göres tillämpliga på
dem. De närmare anställnings- och avlöningsvillkoren skulle därvid få bestämmas
efter förhandlingar med vederbörande personalorganisationer, varvid också
frågan om vilket pensionssystem, som skall tillämpas, finge bli föremål för närmare
överläggningar. Utredningen förutsätter, att någon form av samordning
med det statliga pensionssystemet kan ske.
År 1961 uppgick kostnaderna för pastoratens skogsbiträden, enligt från stiftsjägmästarna
inhämtade uppgifter, till sammanlagt i runt tal 1 960 000 kr., varav
till löner och arvoden 1 508 000 kr., till resor och traktamenten 400 000 kr. och
till expenser 52 000 kr. I lönebeloppet har inte inräknats pensionsavgifter. Utredningen
finner kostnaderna för skogsbiträdenas pensionering svåra att beräkna
men har bedömt, att de för närvarande uppgår till inemot en tredjedel av avlöningskostnaderna
eller ca en halv miljon kr.
Stiftsnämndernas över riksstaten redovisade skogsbiträdeskostnader uppgår
för närvarande till drygt 60 000 kr. för år.
Den totalkostnad som kan förväntas komma att åvila kyrkofonden för skogsbiträdesorganisationen
skulle sålunda enligt utredningen kunna beräknas till
drygt 2,5 milj. kr. Av detta belopp utgår emellertid nyssnämnda 60 000 kr.
redan nu ur kyrkofonden. Huvuddelen av kostnaden belastar vidare i praktiken
redan nu fonden i form av tillskott till pastoraten. Utav de av stiftsjägmästarna
redovisade kostnaderna är det nämligen endast i runt tal 330 000 kr., som belöper
på självförsörjande pastorat och alltså i sin helhet bäres av pastoraten.
Närmare 200 000 kr. belöper på pastorat, som inlevererar överskott till kyrkofonden
och som kan sägas själva bära hälften av denna kostnad, medan resten
berör kyrkofonden såsom en minskning i inkomsten av överskottsmedel. Den
faktiska merkostnaden för kyrkofonden vid en överflyttning av skogsbiträdeskostnaderna
på fonden skulle således enligt utredningen begränsa sig till inemot
en halv miljon kr.
I enlighet med det nu anförda har boställsutredningen framlagt förslag till
ändring i 44 § EBO jämte tillämpningsföreskrifter samt 6 § LKF. Utredningen
13
Kungl. Maj:ts -proposition nr 95 år 1963
framhåller också, att vid ett genomförande av förslaget föreskrift bör utfärdas,
som gör det möjligt för stiftsnämnderna att vidtaga sådan ändring i nu gällande
normaluppskattningar, att avdragen för skogsbiträdeskostnader bortfaller under
återstående del av normaluppskattningsperioden och att värdet av löneboställes
normalavkastning uppräknas i motsvarande mån vid den årliga avräkningen
mellan pastoraten och kyrkofonden.
Remissyttranden. Beträffande utredningens nu redovisade förslag rörande
avlöningssystemet för skogsbiträden rader skiftande uppfattningar bland remissorganen.
Huvudparten av dem — däribland statskontoret, kammarkollegiet,
skogsstyrelsen och ett flertal stiftsnämnder — går inte in på någon närmare
prövning i sak av förslaget utan uttalar som sin asikt, att reformen bör avvakta
det slutliga utredningsförslaget rörande formerna för den framtida boställsförvaltningen.
Bland de remissinstanser, som tagit ställning i sakfrågan, lämnas
klara tillstyrkanden av domänstyrelsen, stiftsnämnderna i Lund, Härnösand och
Luleå, TCO samt Stiftsjägmästareföreningen. Vidare förklarar sig stiftsnämnden
i Västerås inte ha någon erinran mot förslaget. I ett par fall — i Linköpings och
Strängnäs stift — där stiftsnämnden i sitt utlåtande ställt sig avvaktande, har
stifts jägmästarna i yttranden tillstyrkt den nu föreslagna reformen, och till
stiftsnämndens i Uppsala avstyrkande utlåtande har fogats en av stiftsjägmästaren
och två ledamöter — godsägaren K.-G. Insulander och professorn i skogsskötsel
vid skogshögskolan L. Nordström — avgiven reservation till förmån för
utredningsförlsaget. En i själva sakfrågan direkt negativ inställning till utredningens
förslag i denna del kommer till synes endast i remissyttrandena från
stiftsnämnden i Visby och Pastoratsförbundet.
Flertalet av de remissorgan, som behandlat utredningsförslaget i sak, intar således
en positiv hållning till detsamma.
Domänstyrelsen konstaterar, att 1942 års ändringar i EBO med tillämpmngsbestämmelser
har medfört, att i runt tal 75 % av arealen kunnat läggas under
heltidsanställda skogsbiträden, vilkas enskilda verksamhetsområden till storleken
ungefär motsvarar domänverkets bevakningstrakter. Styrelsen anser det
från allmänna organisatoriska och förvaltningsrationella synpunkter eftersträvansvärt
att ytterligare nedbringa antalet deltidsanställda biträden, vilka i
många fall torde sakna skoglig utbildning.
Styrelsen finner, att stiftsnämnderna redan nu har mycket vidsträckta befogenheter
beträffande skogsbiträdenas anställande och tjänstgöring. Utredningens
förslag kan därför inte anses väsentligen inskränka pastoratens nuvarande medbestämmanderätt
utan endast pa det praktiska planet underlätta det administrativa
samarbetet. Från effektivitetssynpunkt finner domänstyrelsen de föreslagna
åtgärderna väl motiverade, då de undanröjer ett påtagligt tidsödande och omständligt
administrativt förfarande. En central handläggning av biträdenas anställningsfrågor
synes styrelsen även väl ägnad att tillgodose personalens önskemål
om större stadga och enhetlighet i frågor rörande förhandlingar om anställningsvillkor
m. m.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1963
TCO understryker starkt utredningens uttalanden om de nackdelar, som vidlåder
det nu tillämpade avlöningssystemet. Erfarenheterna från förhandlingsarbetet
och av bestämmelserna om ordning för de beslut av olika myndigheter,
som erfordras för att formellt fastställa förhandlingarnas resultat är sådana, att
en mera ändamålsenlig beslutsordning är angelägen. Härvid bör även, såsom
utredningen framhåller, tillses att möjlighet skapas att genom centrala förhandlingar
reglera löne- och anställningsvillkoren för pastoratens skogsbiträden. Det
föreliggande förslaget tillgodoser ovannämnda synpunkter och TCO tillstyrker
däiför detta. Även förslagen om tillämpning av Saar och samordning med det
statliga pensionssystemet tillstyrkes av TCO, varvid detaljfrågorna förutsättes
bli föremål för förhandlingar i sedvanlig ordning.
Stiftsnämnden i Lund uttalar sin utomordentliga tillfredsställelse med att
ifrågavarande förslag redan nu kan framläggas, eftersom de rådande förhållandena
inte varit ägnade att locka den arbetskraft och skapa de arbetsförhållanden,
som länge varit önskvärda för att rätt kunna förvalta de betydande ecklesiastika
skogstillgångarna.
Stiftsnämnden ser för sin del mycket allvarligt på de problem, som uppstått
genom den allmänna tilläggspensionens tillkomst och att återförsäkringsmöjligheterna
i Sveriges kommunalanställdas pensionskassa upphör fr. o. m. den 1
januari 1963. Enligt nu gällande ordning står ju exempelvis stiftsnämnden inte
såsom huvudman för de heltidsanställda biträdena, trots att deras lön utbetalas
genom nämndens förmedling. I många fall uppgår pastoratens andelar å lönekostnaderna
inte till 300 kr. per år, varför någon ATP-avgift för dessa delar av
lönen inte inbetalas. Eravet från de anställda på att grupplivförsäkring ordnas
för dem med motsvarande förmåner som för andra löntagargrupper är ytterligare
ett exempel på kommande svårigheter med nuvarande avlöningsformer.
Stiftsnämnden har för sin del de allra bästa erfarenheter av systemet med
skogsbiträdesdistrikt. De ekonomiska och skötselmässigt bästa resultaten av
boställsförvaltningen uppvisas utan tvekan av pastorat anslutna till biträdesdistrikt.
Stiftsnämnden är därför för sin del mycket angelägen, att på senare tid
uppkomna problem kan lösas tillfredsställande och inte i framtiden får äventyra
bibehållandet och nyanställningen av kvalificerad personal till biträdesbefattningarna.
Vad stiftsnämnden anfört talar därför starkt för att en reform i enlighet
med utredningsförslaget snabbast möjligt genomföres.
Liknande synpunkter anföres av stiftsnämnden i Härnösand, som vidare yttrar
bl. a, följande.
Den inskränkning i pastoratens självbestämmanderätt, som cn lagändring i
överensstämmelse med utredningens förslag skulle medföra, synes stiftsnämnden
praktiskt sett betydelselös. Om sådana metoder, som i vårt samhälle är allmänt
godtagna vid lösningen av lönefrågor, tillämpas på detta område, vilket stiftsnamnden
finner nödvändigt, synes en inskränkning med innebörd att pastoratens
hittillsvarande rätt att fungera som remissinstans upphör, vara av ytterst formell
natur och innebära cn anpassning efter de reella förhållandena.
Ur ett av stiftsjägmästaren i Härnösand till stiftsnämnden avgivet yttrande
må följande återges.
Det omständliga remissförfarandet har medfört att arvodes- och andra höj
-
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1963
ningar mestadels kommit skogsbiträdena tillgodo långt efter den tidpunkt, då
deras kolleger inom andra skogsbruk erhållit sina förbättringar. Ett annat irritationsmoment
utgör svårigheten att med nuvarande system ordna pensionsfrågan.
. ,
Genom förslaget kommer normaluppskattningen att saval forenklas som
kunna göras säkrare. Skogsbiträdeskostnaden 12 ar framat i tiden är mycket
svår att bedöma. För de 10 pastorat inom stiftet, som tillhörde utjämningsperioden
1952—1961, normaluppskattades skogsbiträdeskostnadema till 142 460
kr. Verkliga kostnaden blev 237 685 kr.
De förutnämnda ledamöterna, i stiftsnämnden i Uppsala betonar i sitt uttalande,
att fördelarna av anordningen med skogsbiträdesdistrikt med heltidsanställda
skogsbiträden till stor del är avhängiga av förhållandet, att väl kvalificerade
skogvaktare kan erhållas till dessa numera huvudsakligen tekniskt
betonade heltidstjänster ute i pastoraten.
Förhandlingsvägen har de nuvarande lönevillkoren för skogsbiträdena inom
heltidsdistrikten under senare år kunnat regleras till paritet med kronojägarnas.
Besvärsinstitutets förekomst har emellertid medfört att en överenskommelse om
en löneändring beslutad antingen efter förhandlingar eller i form av underhandsavtal
med pastoratsförbundets ordförande genom ett enstaka pastorats besvär
kunnat rivas upp, ehuru överenskommelsen av alla andra parter ansetts skälig.
Denna omständighet liksom den bristande överensstämmelsen beträffande
lönevillkorens utformning inom olika stift samt den under senare tid utbyggda
allmänna försäkringen, som har medfört, att mera enhetliga avlöningsregler
måste tillskapas för att skogsbiträdena tillförsäkrade förmåner skall kunna tillgodoses,
talar starkt för att en reform i enlighet med utredningsförslaget snarast
möjligt genomföres. Det betonas i uttalandet, att nämnda reform pa intet sätt
får fattas som eller innebär ett föregripande i fråga om en eventuell framtida
omläggning av de ecklesiastika skogarnas förvaltningsform, vilken kan komma
att aktualiseras i anslutning till den pågående strukturomvandlingen inom
svenskt skogsbruk. De härmed sammanhängande förvaltningsfrågorna är dock
inte mogna för avgörande för de ecklesiastika skogarnas vidkommande förrän
den allmänna utvecklingen beträffande det enskilda skogsbrukets förvaltningsform
något mera stabiliserat sig. I avvaktan pa att sa sker finner reservanterna
i stiftsnämnden inte skäl att den föreslagna administrativa omläggningen i fråga
om skogsbiträdenas löner uppskjutes.
Stiftsjägmästareföreningen anför likartade synpunkter och yttrar vidare bl. a.
följande.
Pensionsfrågan för de heltidsanställda skogsbiträdena har kommit i ett annat
läge sedan återförsäkringen i Sveriges kommunalanställdas pensionsanstalt
(SKP) upphört fr. o. m. den 1 januari 1963. Den för dessa skogsbiträden utgående
pensionen täckes inte av fribrcvsdelen under de tva aren mellan 65 ar,
då pensioneringen sker, och 67 ar, da AIP börjar utbetalas. Hur detta »glapp»,
som för vissa äldre skogvaktare kan uppgå till inemot 4 000 kr. ärligen, skall
fyllas är för närvarande helt oklart. Problemet återkommer för (ivrigt vid varje
nyanställning av skogsbiträden, eftersom dessas pensionsförmåner bör vara jämställda
med vad som gäller dem, som anställts före år 1962, då nyförsäkring i
16 Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1963
SKP upphörde. För närvarande kan en nyanställd skogvaktare endast tillförsäkras
ATP, som utfaller vid 67 års ålder.
Föreningen påtalar även, att ATP-avgiften under vissa förhållanden får utbetalas
av skogsbiträdet självt. Detta är nämligen ofta fallet inom slättbygdspastoraten,
där kostnadsandelen för skogsbiträdet inte uppgår till 300 kr. årligen.
Inom exempelvis Uppsala och Göteborgs stift förekommer detta förhållande
inom 10 respektive 14 pastorat.
Slutligen kan i detta sammanhang nämnas, att biskopen i Luleå till stiftsnämndens
tillstyrkande utlåtande fogat ett särskilt yttrande med vissa förbehåll.
Jag hyser en viss tvekan mot att belasta kyrkofonden med ännu en kostnad,
som inte direkt kan sägas tillhöra denna fonds egentliga uppgift. Då emellertid
så starka administrativa fördelar kan vinnas därmed och de olägenheter som är
förbundna med nuvarande praxis inte synes på annat sätt kunna elimineras, kan
från de synpunkter, som stiftsnämnden har att företräda, hinder inte möta för
att taga kyrkofondsmedel i anspråk även för detta ändamål. Emellertid synes
även da tvenne detaljer i det framlagda förslaget böra bli föremål för omprövning:
dels frågan om anslutningen till Saar, som synes kunna medföra vissa
olägenheter med hänsyn till pensionsåldern och bör bli föremål för förhandling,
dels fragan om övertagande pa kyrkofondens konto även av de självförsörjande
pastoratens utgifter.
En i sak avvisande hållning intar stijtsnämnden i Visby, som erinrar om att
skogsbiträdesorganisationen för Visby stift är av helt annan struktur än motsvarande
organisationer för fastlandsstiften.
Utsyningsbestyret å boställsskogarna inom Visby stift handhas direkt av
stiftsjägmästaren. Härav följer, att arbetsuppgifterna för stiftens skogsbiträden
inte är jämförliga med de uppgifter, som merendels åligger de i betydande utsträckning
heltidsanställda skogsbiträdena i fastlandsstiften, utan deras uppdrag
bör betraktas som ett kyrkokommunalt förtroendeuppdrag av ringare omfattning.
Arvodet åt en var av stiftets 64 skogsbiträden uppgår till i medeltal ca
80 kr. för år. Ingen av stiftets skogsbiträden har skoglig utbildning. Samtliga är
i skogsskötsel förfarna lantbrukare i orten. Stiftsnämnden framhåller, att nuvarande
system för utbetalning av deras arvoden visat sig ändamålsenligt. För
stiftets vidkommande ter sig utredningens förslag i förevarande hänseende synnerligen
opraktiskt.
Pastoratsförbundet har i sitt yttrande anfört det väsentligaste av den kritik
som riktats mot utredningsförslaget i förevarande del. Förbundet uttalar inledningsvis
som sin uppfattning, att det genom 1942 års ändring i EBO införda
systemet med skogsbiträdesdistrikt har blivit hårt kritiserat.
En orsak härtill uppges i första hand vara de stora kostnaderna för organisationen.
Eftersom boställsskogarna ligger mycket spridda blir resekostnaderna
för ett heltidsanställt skogsbiträde höga. Som en annan orsak till kritik anger
förbundet, att den personliga kontakten och samarbetet mellan pastoratens förtroendemän
och skogsbiträdet blivit försvårade av distriktsindelningen. De flesta
pastoraten har inte biträdet boende inom sina gränser och dessutom har en tendens
gjort sig gällande, att skogsbiträdena i distrikten kommit att betrakta sig
själva som biträden mera åt stiftsnämnden och stiftsjägmästaren än åt pastora
-
17
Kungl. Maj. ts ''proposition nr 95 år 1963
ten. Där stiftsnämndema utnyttjat de befogenheter, som 1942 års lagstiftning
givit dem beträffande skogsbiträdena, är det enligt förbundets mening uppenbart,
att skogsförvaltningen inte längre är en förtroendemannaförvaltning utan
en myndighetsförvaltning.
Pastoratsförbundet säger sig emellertid för sin del vara fullt på det klara med
att en återgång till den ordning, som fanns före år 1942, numera — med hänsyn
till utvecklingen på skogsbrukets område och på arbetsmarknaden — inte är en
lösning av hela problemet.
Förbundet utvecklar i yttrandet sin uppfattning om hur man bör lösa boställsskogarnas
stordrifts-, mekaniserings-, arronderings- och integrationsproblem och
finner för sin del den enda utvägen vara att ansluta boställsskogarna till skogsägareföreningarnas
skogsbruksområden, varigenom arrondering och stordrift erhålles
genom samverkan med grannarna. Vidare anföres, att man inom områdena
blir i stånd att genomföra den erforderliga mekaniseringen och har möjlighet
att lösa den nu alltmera bekymmersamma arbetskraftsfrågan genom att
ha heltidsanställda skogsarbetare i sin tjänst. Där kan också tillhandahållas
kvalificerad skogvaktar- och jägmästarpersonal. Skogsbruksområdet utgör slutligen
även garanti för anknytning till en integrerad industri.
Pastoratsförbundet finner det självklart, att planen om boställsskogarnas
anslutning till skogsbruksområdena bjuder på en del problem. Ett av dem är
sambandet mellan skogshushållningsplan och normalavkastning. Ett annat är
tryggandet av boställsintresset mot eventuella försök till övergrepp från en
majoritets sida. Förbundet anser emellertid, att dessa problem inte är olösliga,
inte ens svårlösliga.
Efter den här i korthet refererade redogörelsen för Pastoratsförbundets syn
på en framtida organisation av boställsskogarnas förvaltning övergår förbundet
till att behandla det nu aktuella förslaget rörande de nuvarande skogsbiträdenas
avlöningsförhållanden. Förbundet anför, att det i och för sig är riktigt, att
löne- och pensionsfrågorna kompliceras av det förhållandet, att stiftsnämndema
beslutar om anställningsförmåner, som pastoraten skall bekosta. Det har dock,
enligt förbundets uppfattning, under ungefär tjugo år varit möjligt att lösa dessa
problem på ett för såväl arbetsgivare som anställda godtagbart sätt; skogsbiträdena
har normalt fått följa med i löneutvecklingen för kronojägarna, och de har
även erhållit pensionsförmåner, vilkas totalnivå är fullt jämförbar med statlig
pension. Att vederbörande personalorganisationer önskar en sådan utformning
av anställningsvillkoren, att centrala förhandlingar blir möjliga, är förståeligt.
Dylika personalsynpunkter kan Pastoratsförbundet dock inte godta såsom argument
för en ändring.
Förbundet finner inte någon oklarhet föreligga rörande samordningsbestämmelserna
med avseende på vare sig socialförsäkringen — ATP och folkpension —
eller annan personalpension och inte heller i finansieringsfrågan. Tillkomsten av
ATP bör i princip inte medföra någon ändring i pensionskostnadens fördelning
mellan pastoraten.
18
Kungl. Maj:ts ■proposition nr 95 år 1963
Beträffande den av utredningen förutsatta övergången till statliga pensionsbestämmelser
anför Pastoratsförbundet att den i vissa avseenden skulle medföra
en faktisk höjning av pensionskostnaden.
Såsom slutligt skäl för sitt avstyrkande anför förbundet följande.
Skogsbiträdena är nu i princip deltidsanställda arvodestagare hos de särskilda
pastoraten inom distriktet. Blir de avlönade av kyrkofonden och blir de — som
meningen synes vara — underkastade statliga avlöningsförfattningar, vinner
organisationen en sådan fasthet, att dess avveckling sedan blir betydligt svårare
än den skulle vara vid nuvarande organisation. Någon orsak, varför avlöningssystemet
för skogsbiträdena skulle behöva reformeras, innan frågan om skogsförvaltningen
kan avgöras, föreligger ej. En lösning i den riktning, utredningen
föreslår, skulle föregripa prövningen av förvaltningsfrågan och försvåra dennas
lösning enligt de riktlinjer, förbundet här förfäktat.
Pastoratsförbundets nu refererade synpunkter återkommer i mer eller mindre
utvecklad form i yttrandena från ett stort antal av de i ärendet hörda pastoraten.
Majoriteten av dessa avstyrker sålunda utredningsförslaget i dess förevarande
del, några med direkt hänvisning till och instämmande i Pastoratsförbundets
yttrande, andra med återgivande av däri anförda argument. I vissa fall
säger man sig dock inte ha haft erfarenhet av de olägenheter av skogsbiträdesdistrikten,
som Pastoratsförbundet påtalat.
Så är t. ex. fallet i yttrande av Runtuna m. fl. församlingars pastorat, och
Gryta pastorat uttalar, att anordningen med skogsbiträdesdistrikt, som ansetts
medföra en inskränkning i pastoratets självbestämmanderätt, har för pastoratet
inte vållat någon olägenhet. Det sedan mera än ett årtionde anställda skogsbiträdet
är bosatt i pastoratets omedelbara närhet och har skött sin uppgift på
ett mycket tillfredsställande sätt utan att tynga förvaltningen med stora kostnader.
Bland de pastorat som biträder utredningsförslaget uttalar t. ex. Tvings
pastorat, att man i fråga om nuvarande anordning med skogsbiträdesdistrikt
har goda erfarenheter, både när det gäller effektiviteten i sagda anordning och
möjligheterna till personlig kontakt mellan skogsbiträdet och pastoratets förvaltningsorgan.
Som tidigare antytts ställer sig huvudparten av remissmyndigheterna inte i
sak avvisande till utredningens förslag men avstyrker av andra skäl.
Till företrädarna för denna ståndpunkt hör statskontoret, som anser, att den
genom EBO bestämda regleringen i avvaktan på resultatet av utredningens
slutliga överväganden bör bli föremål för ändringar endast i sådana avseenden,
beträffande vilka en jämkning framstår som mer eller mindre ofrånkomlig.
Ämbetsverket finner det inte erforderligt att vidtaga ändringar, som berör
pastoratens skyldighet att svara för avlöningskostnader för skogsbiträden och
förenämnda tillfälliga biträden samt normaluppskattningssystemet som sådant i
vad det rör dessa kostnader. Rådande ordning kan visserligen enligt utredningen
medföra nackdelar beträffande skogsbiträdenas anställnings- och avlöningsförhållanden.
Ämbetsverket har emellertid inte övertygats om att förbättringar av
skogsbiträdenas avlöningsförhållanden inte kan vinnas på sätt som tills vidare
lämnar den bestående regleringen i principiellt avseende oförändrad. Härigenom
undvikes — förutom en omedelbar belastning å kyrkofonden — de nackdelar,
19
Kungl. Maj:ts ■proposition nr 95 år 1963
som ett accepterande av utredningens förslag enligt statskontorets mening kan
komma att medföra för de fortsatta övervägandena om förvaltningen i stort av
de ecklesiastika boställena och om normaluppskattningssystemet.
Flera myndigheter vitsordar angelägenheten i och för sig av den föreslagna
reformen men anser likväl att utredningens slutgiltiga förslag rörande boställsförvaltningen
bör avvaktas.
Sålunda uttalar kammarkollegiet, att nuvarande ordning för gäldande av
skogsbiträdenas arvoden är förenad med ett flertal olägenheter; förfarandet är
omständligt och krångligt. Fn reform på området måste därför i och för sig
anses vara motiverad. Kollegiet erinrar emellertid om att frågan om en översyn
av hela boställsförvaltningen är föremål för de sakkunnigas utredning. Vilka
reformer, som må bliva en följd av denna utredning, lärer ännu inte kunna sägas.
Det torde i nuvarande ovissa läge vara angeläget att inte vidtaga någon åtgärd,
som medför ett mera fast anställningsförhållande för skogsbiträdena, och som
därigenom försvårar genomförandet av en eventuell reform i avseende å skogsförvaltningen.
Kollegiet föreställer sig att med en ändring av nuvarande ordning
för skogsbiträdenas avlöning bör kunna utan alltför stor olägenhet anstå ännu
någon tid i avvaktan på framläggandet av huvudbetänkandet rörande boställsförvaltningen.
Skulle emellertid de sakkunnigas förslag om arvodenas överförande på kyrkofonden
anses böra redan nu genomföras, har kollegiet inte något att erinra emot
de härav betingade föreslagna lagändringarna.
Även skogsstyrelsen vitsordar angelägenheten av att tryggare anställningsförhållanden
kan skapas för skogsbiträdena. Styrelsen anser vidare erforderligt,
att den nuvarande förhandlingsordningen förenklas och effektiviseras. Enligt
vad som framgår av utredningspromemorian synes även påkallat att vissa administrativa
och kamerala förhållanden inom skogsbiträdesorganisationen omprövas.
Enligt skogsstyrelsens uppfattning synes emellertid redan de nu gällande
författningsbestämmelserna erbjuda möjligheter att reglera anställnings- och
avlöningsförhållandena för skogsbiträdena på ett sådant sätt, att de av utredningen
redovisade olägenheterna till väsentlig del skulle kunna undanröjas. Styrelsen
är därför närmast böjd för att föreslå, att sådana jämkningar företas i den
praktiska tillämpningen av bestämmelserna, att med en reform av avlöningssystemet
kan anstå tills vidare i avvaktan på utredningens slutliga förslag rörande
den ecklesiastika boställsförvaltningen.
I liknande riktning uttalar sig stijtsnämnderna i Linköping, Skara, Strängnäs,
Växjö, Göteborg och Karlstad.
Majoriteten inom stijtsnämnden i Uppsala uppehåller sig inledningsvis vid anordningen
med skogsbiträdesdistrikt och uttalar därom följande.
Stiftsnämnden har arbetat för indelning av stiftsnämndens verksamhetsområde
i skogsbiträdesdistrikt med heltidsanställda skogsbiträden. Denna organisationsform
har stiftsnämnden ansett nödvändig för skogsskötscln och funnit
den vara till båtnad för skogsvården. (Den negativa uppfattning härom, som i
ett flertal pastoratskyrkoråds yttranden kommit till uttryck, synes stiftsnämnden
vara obefogad.) Stiftsnämnden har härvid åtagit sig att förmedla utbetal
-
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1963
ning av löner till skogsbiträdena o. d. för den sammanslutning av pastorat, som
ett skogsbiträdesdistrikt utgör. Anordningen har fungerat tillfredsställande.
Stiftsnämnden erinrar därefter om svårigheten att i dagens läge uttala sig om
den framtida utvecklingen inom skogsbruket. Nämnden finner de ifrågasatta
skogsbiträdesspörsmålen vara av sådan både praktisk och principiell vikt och betydelse,
att de måste upptagas av boställsutredningen i ett större sammanhang.
Det är att förmoda, att lösningen av de större skogsproblemen då också kan
skönjas klarare. Stiftsnämnden är övertygad om att förekommande löne- och
pensionsfrågor kan lösas inom ramen för nu gällande lagstiftning pa sätt som
hittills skett inom stiftsnämndens verksamhetsområde, och avstyrker därför
utredningens förslag.
Slutligen kan nämnas, att statens pensionsanstalt i sitt utlåtande gått närmare
in på utredningens förslag, att skogsbiträdena skulle inordnas under statliga
löne- och pensionsreglementen. Styrelsen uttalar därvid sin tveksamhet, om
staten bör engagera sig mera i fråga om anställningsförhållandena för ifrågavarande
personalgrupp.
Vad särskilt beträffar pensionsfrågan för skogsbiträdena framhåller pensionsanstalten,
att en lösning av denna inte torde vara beroende av statliga åtgärder,
eftersom kommunerna själva numera har ett fullt utbyggt personalpensionssystem
med förmåner, som i stora drag kan anses likvärdiga med de statliga,
samt förfogar över egna organ för pensionsförvaltningen. Det bör i sammanhanget
också observeras, att frågan om den s. k. successivsamordningen av
statlig och kommunal pensionsrätt numera har vunnit en lösning.
Skulle emellertid, emot vad pensionsanstalten för sin del finner anledning förutsätta,
tillräckliga skäl anses föreligga för att ifrågavarande grupp av kommunalt
anställda erhåller av staten reglerade avlöningsförhållanden genom att
formligen införas på Saar, synes därav böra följa att gruppen även inordnas
under statens allmänna tjänstepensionsreglemente, vilket bör ske genom att den
upptages i bilagan till reglementet. En förutsättning härför bör emellertid i så
fall vara, att pensioneringen finansieras så, att pensionskostnaden i princip inte
till någon del kommer att belasta budgeten. I detta fall bör antingen kostnaden
för utgående statliga pensionsförmåner påföras kyrkofonden eller också åvila
pastoraten enligt ett sistahandsansvarssystem.
4. Kostnader för tillfälligt biträde vid upprättande av
hushållningsplan
Gällande bestämmelser. Enligt 46 § EBO skall hushållningsplan för löneboställes
skog upprättas genom stiftsnämndens försorg. Om stiftsnämnden för
detta ändamål tillfälligt anlitar biträde, åligger det pastoratet att enligt grunder,
som Kungl. Maj:t bestämmer, ersätta kyrkofonden för härav uppkommen kostnad.
Stiftsnämnden äger påföra pastoratet kostnaden på sätt närmare stadgas i
6 kap. 4 § ecklesiastika medelsförvaltningsreglementet. Pastoratets kostnad är
avdragsgill vid normaluppskattning av skogsavkastningen enligt 10 § 3 mom.
21
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1963
LKF. Till följd härav kommer denna kostnad i flertalet fall att i sista hand
belasta kyrkofonden.
Utredningen. Såsom en rationell åtgärd för att förenkla normaluppskattningen
och avräkningen mellan pastoraten och kyrkofonden föreslår utredningen, att
dessa kostnader för biträde, som tillfälligt anlitas av stiftsnämnden, får direkt
åvila kyrkofonden. Pastoraten skulle därigenom helt befrias från utgiften och
stiftsnämndernas redovisningsarbete skulle underlättas i inte oväsentlig mån.
Beträffande kostnaderna för anlitande av biträde vid uppgörande av skogshushållningsplaner
har utredningen inhämtat uppgifter för den senaste tioårsperioden,
dvs. budgetåren 1952/62. Kostnaderna uppgick för denna tidrymd
till sammanlagt 1 577 000 kr., varav 276 000 kr. belöper på självförsörjande pastorat.
Kyrkofonden får sålunda, om dessa kostnader belastar fonden direkt, vidkännas
en årlig utgift på i genomsnitt 160 000 kr. Av detta belopp hänför sig
emellertid endast i genomsnitt 28 000 kr. till de självförsörjande pastoraten.
Den verkliga merkostnaden för fonden till följd av förslaget skulle därför
begränsa sig till i huvudsak detta belopp.
Utredningen har framlagt förslag till erforderliga ändringar i 46 § EBO,
6 kap. 2 och 4 §§ ecklesiastika medelsförvaltningsreglementet samt 6 och 10 §§
LKF.
Remissyttranden. Någon erinran i sak mot utredningens förslag har inte framkommit
vid remissbehandlingen.
Kammarkollegiet påpekar, att i den mån biträde inte behöver anlitas av
stiftsnämnden för planens upprättande, kommer kostnaderna att helt åvila
kyrkofonden, som har att finansiera stiftsnämndens verksamhet. Behovet att
anlita biträde torde ofta nog kunna bero på tillfälliga omständigheter. Det kan
då i och för sig synas motiverat, att också kostnaderna för det tillfälligt anlitade
biträdet gäldas ur fonden. Då förslaget också medför administrativa förenklingar,
har kollegiet inte något att erinra däremot.
Stiftsnämnden i Uppsala tillstyrker förslaget med motiveringen, att det tillfälligt
anlitade biträdet får anses vara anställd hos stiftsnämnden och inte hos
vederbörande pastorat.
Stiftsnämnden i Luleå påpekar, att det i författningstexten bör anges, att även
omkostnaderna för planens upprättande, vilka nu uttages av pastoraten, skall
utgå ur kyrkofonden.
Utredningens förslag biträdes vidare av stiftsnämnden i Lund, som anser, att
reformen kommer att mycket verksamt bidraga till en förenkling av normaluppskattningen,
samtidigt som ett avgjort osäkerhetsmoment därigenom undanskaffas.
Förslaget lämnas också utan erinran av stiftsnämndema i Västerås,
Härnösand och Visby samt Stiftsjägmästareföreningen.
I allmänhet i konsekvens med ställningstagandet till förslaget rörande skogsbiträdeskostnaderna
anser däremot statskontoret, stiftsnämndema i Linköping,
22
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 95 år 1963
Skara, Strängnäs, Göteborg och Karlstad samt Pastoratsförbundet, att också
den förevarande reformen kan anstå i avvaktan på en framtida lösning av
frågan om formerna för boställsförvaltningen och avstyrker därför förslaget.
5. Föredraganden
Boställsutredningens förslag att giltighetstiderna för skogshushållningsplan
och uppskattning av löneboställes normalavkastning skall kunna bestämmas till
kortare tid än tio år syftar till att göra det möjligt att samordna dessa tidsperioder
inom pastorat, som nybildats vid pastoratsindelningen. Förslaget har
enhälligt tillstyrkts vid remissbehandlingen. Det synes medföra uppenbara praktiska
fördelar, och jag vill därför förorda att en uppmjukning av gällande bestämmelser
på området genomföres i huvudsaklig överensstämmelse med förslaget.
I enlighet med förslag av kammarkollegiet bör möjligheten att bestämma
en kortare giltighetsperiod än tio år begagnas endast vid den fastställelse som
sker första gången efter det författningen trätt i kraft. Bestämmelserna blir
därigenom tillämpliga endast vid förrättningar, som äger rum under den närmaste
tioårsperioden. Härvid kan alla de justeringar företagas, som fordras till
följd av den nya pastoratsindelningen. Skulle emellertid även eljest i något fall
bristande överensstämmelse föreligga mellan giltighetstiderna inom ett pastorat,
bör nu tillfället kunna begagnas att rätta till också detta förhållande. Jag vill
därför föreslå, att bestämmelserna ges en något mera allmängiltig karaktär och
inte enbart anknyter till förhållandena inom de nybildade pastoraten. Bl. a. med
hänsyn härtill bör bestämmelserna intagas i författning, som antages med riksdagen.
Genom 1942 års ändring av EBO fick stiftsnämnderna möjlighet att låta flera
pastorat ingå i ett gemensamt skogsbiträdesdistrikt med hel- eller deltidsanställt
skogsbiträde. Denna möjlighet har utnyttjats i skiftande omfattning i olika
stift. För närvarande finns — såsom framgår av utredningens promemoria —
70 distrikt med heltidsanställda skogsbiträden. Dessa svarar för vården av
närmare 75% av den totala ecklesiastika skogsmarksarealen, medan för återstående
del finns 218 deltidsanställda skogsbiträden. Om värdet av den organisation
med heltidsdistrikt som sålunda byggts upp under de senaste 20 åren
synes det hos den skogliga expertisen endast råda en uppfattning. Genom att
bilda större skogsbiträdesdistrikt har man i dagens läge gjort det möjligt att
effektivt utnyttja de avlöningstillgångar pastoraten har i sin boställsskog. Sålunda
har bl. a. stiftsnämnden i Lund de bästa erfarenheter av detta system,
och värdet härav från förvaltningsrationella synpunkter understrykes också av
domänstyrelsen, stiftsnämnden i Härnösand och Stiftsjägmästareföreningen.
Stiftsnämnden i Uppsala har likaså funnit anordningen vara nödvändig för
skogsskötseln och till båtnad för skogsvården samt tillbakavisar som obefogad
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1963 23
den negativa uppfattning, som kommit till uttryck i yttranden från en del
pastorat.
Utredningen har emellertid påtalat vissa olägenheter, som råder med nuvarande
ordning för fastställande och gäldande av skogsbiträdenas löner m. m.
Utredningens uppfattning härvidlag vitsordas av ett flertal remissorgan, däribland
domänstyrelsen, TCO och Stiftsjägmästareföreningen samt likaså flera
myndigheter, som eljest av olika skäl avstyrkt eller ställt sig avvaktande till
utredningens förslag, såsom kammarkollegiet, skogsstyrelsen och vissa stiftsnämnder.
För att avhjälpa bristerna föreslår utredningen, att skogsbiträdeskostnaderna
överflyttas från de enskilda pastoraten direkt på kyrkofonden och att det nuvarande
omständliga remissförfarandet i avlöningsfrågor slopas. Med dessa förändringar
anser utredningen att en smidigare och mera effektiv form för förhandlingar
i dessa frågor skapas samt att avlöningssystemet avsevärt förenklas.
Utredningen har vidare funnit svårigheter föreligga att med nuvarande avlöningssystem
på ett tillfredsställande sätt trygga befattningshavarnas rätt till
pension m. m. Vid remissbehandlingen har konkreta exempel anförts på dessa
svårigheter. Enligt utredningens förslag skulle problemet kunna lösas om arbetsgivares
åligganden i dessa hänseenden fullgöres av stiftsnämnden.
I avvaktan på utredningens slutliga överväganden rörande förvaltningsformerna
för det ecklesiastika skogsbruket är jag självfallet inte beredd att nu
taga ställning till vilken eller vilka organisationsformer, som i och för sig kan
erbjuda de bästa möjligheterna till att effektivt utnyttja pastoratens skogstillgångar.
Med hänsyn till de mycket stora ekonomiska värden det här rör sig om
— pastoratens nettoavkastning av skogen uppgick år 1960 till drygt 20 miljoner
kr. — framstår det emellertid för dagen såsom ytterst angeläget att vidmakthålla
största möjliga effektivitet hos nuvarande organisation av det ecklesiastika
skogsbruket.
En förutsättning härför utgör tillgången på kvalificerad personal för skogsbiträdesdistrikten.
För att trygga denna har utredningen funnit en omläggning
av avlöningssystemet så angelägen, att utredningens senare överväganden i
organisationsfrågorna inte bör avvaktas. Utredningens bedömning härvidlag
vinner stöd i den oro över personalsituationen, som i remissyttrandena framkommit
i uttalanden från ansvarigt håll.
Jag vill erinra om att flertalet av de remissmyndigheter, som nu avstyrkt den
föreslagna reformen, inte har gjort några invändningar i sak utan endast anfört,
att man i frågan syntes böra avvakta utredningens kommande förslag. En sådan
ståndpunkt kan givetvis ha visst fog för sig, i synnerhet om man anser, att
reformen skulle föregripa eller försvåra ett framtida ställningstagande till formerna
för boställsförvaltningen. Jag delar emellertid inte uppfattningen, att den
föreslagna praktiska omläggningen av avlöningssystemet skulle få några sådana
konsekvenser; fastmera finner jag farhågorna härvidlag betydligt överdrivna.
Av avgörande betydelse i detta sammanhang framstår däremot för mig det
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1963
förhållandet, att ganska lång tid kommer att förflyta, innan utredningen kan
framlägga sitt slutbetänkande och statsmakterna taga ställning till förslagen
däri. Härtill kommer att en eventuell omorganisation i förevarande fall med
stor sannolikhet inte kan genomföras på en gång utan måste tänkas ske successivt.
Man har därför anledning räkna med att nuvarande organisation med
skogsbiträdesdistrikt åtminstone övergångsvis kommer att bestå under en längre
period. Det kan enligt min mening vid nu angivna omständigheter inte anses
rimligt att behålla former för reglering av skogsbiträdenas anställningsvillkor,
som enligt en ganska enhällig uppfattning visat sig i flera avseenden försvåra
arbetet för berörda parter. Utredningens förslag tillgodoser också de önskemål
som framförts av den personalgrupp, varom här är fråga. Till följd av det anförda
finner jag mig böra förorda, att de framlagda förslagen till förenklingar av förfarandet
i berörda lönefrågor genomföres redan nu.
En huvudinvändning mot utredningsförslaget har varit, att det skulle medföra
en ytterligare begränsning av den kyrkokommunala självbestämmanderätt,
som var en grundprincip i 1932 års boställsreform. Såsom antytts i remissyttranden
av domänstyrelsen och stiftsnämnden i Härnösand, måste emellertid
pastoratens rätt att i dessa ärenden beredas tillfälle att anmäla sina önskemål
anses vara av närmast formell natur med hänsyn både till det sätt, på vilket
avtalsuppgörelser i lönefrågor i dagens samhälle regelmässigt kommer till stånd,
och till att det faktiska avgörandet i dessa frågor redan nu ligger hos stiftsnämnden.
Det är givetvis även med den föreslagna ordningen pastoraten obetaget
att framföra önskemål till stiftsnämnderna i hithörande frågor. Jag vill i
sammanhanget framhålla, att om ett pastorat i enlighet med Pastoratsförbundets
rekommendationer skulle bli medlem av skogsbruksområde, begränsar det sin
självbestämmanderätt i dessa frågor såtillvida, att verksamheten inom området
som regel ledes och samordnas av personal, som anställes och avlönas av vederbörande
skogsägareförening — alltså inte av skogsbruksområdet.
Utredningens förslag att skogsbiträdena skulle införas under statliga löne- och
pensionsreglementen torde inte böra prövas i detta sammanhang. Det väsentliga
synes mig vara, att vederbörande personalgrupp nu beredes möjlighet att på
enhetligt sätt förhandla om anställningsvillkor, och att denna ordning är lika
god som för andra befattningshavare, t. ex. inom den statliga skogsförvaltningen.
I vilka former en eventuell anknytning till centrala avlöningsbestämmelser lämpligen
bör ske torde få bli föremål för förhandlingar i sedvanlig ordning.
Jag är medveten om att speciella förhållanden råder beträffande skogsvården
på Gotland. Vad stiftsnämnden i Visby med hänsyn därtill har anfört beträffande
återverkningarna av reformen för stiftsnämndens del finner jag dock inte
vara av den art att det motiverar, att särskilda bestämmelser meddelas för Visby
stift. Med den struktur skogsbiträdesorganisationen har i detta stift kan den
föreslagna omläggningen uppenbarligen medföra endast mindre jämkningar i
nuvarande ordning.
Någon principiell erinran torde enligt min mening knappast kunna resas
— och har inte heller framkommit vid remissbehandlingen — mot att låta kyr
-
25
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1963
kofonden direkt svara för kostnader, som i praktiken redan till största delen
belastar fonden. Såsom utredningen anfört, uppstår en faktisk merkostnad för
kyrkofonden i huvudsak endast beträffande skogsbiträdeskostnaderna i sådana
pastorat, som nu själva svarar för sina lönekostnader utan tillskott från fonden.
Utredningen har uppskattat denna merkostnad till inemot en halv miljon kr.
Jag vill med hänsyn härtill endast understryka utredningens påpekande, att det
framför allt är just dessa självförsörjande pastorat, som med sitt större skatteunderlag
genom den allmänna kyrkoavgiften i väsentlig mån bidrar till att bära
kyrkofondens utgifter.
Jag får slutligen i den förevarande frågan framhålla, att de vid normaluppskattningarna
beräknade skogsbiträdeskostnaderna vid nuvarande löneutveckling
i många fall torde ligga lägre än de faktiska kostnaderna. Till följd härav
får pastoraten själva vidkännas hela den överskjutande kostnaden. När de
faktiska kostnaderna överflyttas på kyrkofonden innebär detta således i dessa
fall en vinst för pastoraten, medan det för kyrkofondens del kan komma att
medföra en viss merkostnad utöver vad utredningen beräknat. Det framstår
dock som eu praktisk fördel på lång sikt, att normaluppskattningarna blir tillförlitligare
och närmare överensstämmande med de faktiska förhållandena. Jag
vill erinra om att detta var ett av huvudsyftena med den av 1958 års riksdag
begärda översynen av normaluppskattningssystemet.
Vid ett genomförande av utredningens förslag i denna del torde fr. o. m.
budgetåret 1964/65 de nu över särskilt anslag å riksstaten reglerade kostnaderna
för skogsbiträde, som anlitas för vården av skogar under stiftsnämndens förvaltning,
få bestridas direkt ur kyrkofonden utan omgången över riksstaten.
Utredningens förslag, att kostnaderna för biträde, som stiftsnämnd tillfälligt
anlitar för uppgörande av skogshushållningsplan, likaledes skall få bestridas
direkt ur kyrkofonden, innebär en administrativ förenkling, som har nära samband
med här förut behandlade förslag. Någon invändning i sak har vid remissbehandlingen
inte riktats mot förslaget i denna del, och jag förordar att det
genomföres.
I enlighet med det anförda har inom ecklesiastikdepartementet upprättats
förslag till lag om ändrad lydelse av 44 och 46 §§ EBO, lag om ändrad lydelse
av 6 och 10 §§ I,KF samt lag med särskilda bestämmelser om hushållningsplan
för ecklesiastikt löneboställes skog m. m. Organisationsförändringen beträffande
skogsbiträden och tillfälliga biträden bör genomföras den 1 januari 1964, under
det att lagstiftningen angående hushållningsplan m. m. bör träda i kraft redan
den 1 juli 1963. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda föreskrifter
om sådan ändring i gällande normaluppskattningar, att skogsbiträdeskostnaderna
bortfaller under återstående del av uppskattningsperioden, och att värdet
av löneboställes normalavkastning uppräknas i motsvarande mån vid kommande
avräkningar mellan pastoraten och kyrkofonden.
Vad slutligen angår spörsmålet huruvida de föreslagna lagändringarna kräver
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1963
allmänt kyrkomötes medverkan får jag erinra om att de ändringar som vidtagits
i EBO och LKF sedan slutet av 1930-talet skett utan att kyrkomötets samtycke
inhämtats därtill i den ordning, som gäller för stiftande av kyrkolag. Jag
får vidare upplysa, att kyrkomöteskommittén (majoriteten) i betänkandet »Kyrkomötets
grundlagsenliga befogenheter» (SOU 1955: 47 s. 173 ff.) i förevarande
fråga ansett, att endast EBO:s för förvaltningen av boställena grundläggande
bestämmelser ävensom — vad angår LKF — bestämmelserna i 1 och 8 §§ är
av kyrkolags karaktär eller hör under kyrkomötets kompetens enligt § 114
regeringsformen. Samma kommitté (majoriteten) har jämväl funnit att principen
om s. k. formell lagkraft visserligen som regel bör medföra, att kyrkomötets
samtycke inhämtas vid upphävande och ändring av övriga delar av EBO men
att detta inte bör gälla bestämmelser, vilka till sitt innehåll uppenbart inte har
kyrkolags natur. Jag finner för egen del ingen tvekan föreligga om att de föreslagna
lagändringarna — vilka inte innebär någon förändring av vare sig principiell
eller mera genomgripande räckvidd — liksom den temporära lagstiftningen
om hushållningsplan m. m. kan genomföras utan medverkan av kyrkomötet.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t matte
föreslå riksdagen att
1) antaga inom ecklesiastikdepartementet upprättade förslag
till lag om ändrad lydelse av 44 och 46 §§ ecklesiastik boställsordning
den 30 augusti 1932 (nr 400), lag om ändrad lydelse av
6 och 10 §§ lagen samma dag (nr 404^ om kyrkofond samt förordning
med särskilda bestämmelser om hushållningsplan för
ecklesiastikt löneboställes skog m. in.; samt
2) bemyndiga Kungl. Maj:t att i övrigt utfärda bestämmelser
i enlighet med vad jag i det föregående förordat.
II. Vissa anslag ur kyrkofonden m. m.
1. Stifts- och kontraktsadjunkterna
Enligt 3 § prästlönereglementet får stifts- och kontraktsadjunktstjänster inrättas
av Kungl. Maj:t högst till det antal, som riksdagen medgiver. Enligt 17 §
samma reglemente är ifrågavarande tjänster placerade i lönegrad Ae 19. Jämlikt
6 § andra stycket 1) lagen om kyrkofond skall kostnaderna för dessa prästers
avlöningsförmåner bestridas ur kyrkofonden.
För närvarande finns inrättade 43 stiftsadjunktstjänster och tre kontraktsadjunktstjänster.
Samtliga kontraktsadjunktstjänster är placerade i Luleå stift.
Stiftsadjunktstjänstema har av Kungl. Maj:t för tiden den 1 juli 1960—den
30 juni 1963 fördelats sålunda, att Luleå stift erhållit fem stiftsadjunktstjänster,
27
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1963
Uppsala och Lunds stift likaledes fem, Visby stift en samt vart och ett av övriga
stift tre stiftsadjunktstjänster.
Hos Kungl. Maj:t har domkapitlen i Uppsala, Lund, Göteborg och Stockholm
anhållit om en utökning av antalet stiftsadjunkter inom respektive stift med
två tjänster och domkapitlet i Luleå om en utökning av antalet kontraktsadjunkter
i stiftet med en. Av de föreslagna åtta stiftsadjunktstjänsterna föreslås
fem för studentpräster, nämligen två i Uppsala stift samt en i ettvart av
Lunds, Göteborgs och Stockholms stift.
En tjänst i Lunds stift har motiverats dels med behov av att anställa en
stiftsadjunkt för arbete vid stiftsgården i Båstad, dels med hänvisning till den
stora folkmängden i stiftet och det stora antalet hamnstäder. Göteborgs domkapitel
har som skäl för inrättande av en stiftsadjunktstjänst bl. a. åberopat den
stora folkmängden i stiftet och Stockholms domkapitel har framhållit den stora
ökningen av ungdom i Stockholms ytterförsamlingar.
Som bidrag till avlönande av präster för verksamhet bland universitets- och
högskolestuderande m. fl. utgår sedan år 1949 ett årligt anslag ur kyrkofonden,
för närvarande uppgående till högst 8 500 kr.
Kammarkollegiet erinrar om att tredje lagutskottet med anledning av motioner
vid 1962 års riksdag om anställande av stiftsadjunkter som studentpräster
(1:16 och 11:26, L3U 17) förordat, att frågan om den andliga vården vid universitet
och högskolor gjordes till föremål för översyn i den form Kungl. Maj:t
kunde finna lämplig, samt att utskottet förklarat sig icke vara berett att, innan
resultatet av en sådan översyn och i anledning därav gjorda överväganden
framlagts, taga ställning till frågan huruvida särskilda åtgärder på området
kunde anses påkallade. Innan en översyn skett, bör det enligt kollegiets uppfattning
inte ifrågakomma att anställa stiftsadjunkter som studentpräster.
Beträffande Lunds stift anser sig kollegiet — efter vad i ärendet blivit utrett
rörande den kyrkliga verksamheten vid stiftsgården i Båstad och de förefintliga
stiftsadjunkternas arbetsförhållanden samt med beaktande av stiftets storlek —
kunna tillstyrka att ytterligare en stiftsadjunkt får anställas.
Kollegiet framhåller vidare, att Göteborgs och Stockholms stift jämte Lunds
stift i avseende till invånarantal är väsentligt större än övriga stift, samt anser
sig, med hänsyn till vad som utretts rörande behovet av stiftsadjunkter i dessa
stift, kunna tillstyrka en utökning av stiftsadjunktsorganisationen i vartdera
av stiften med en befattningshavare.
Förslaget om ytterligare en kontraktsadjunkt i Luleå stift anser sig kollegiet,
bl. a. med hänsyn till prästbristen i detta stift, inte kunna tillstyrka.
Föredraganden. Beträffande frågan om studentpräster, som varit föremål för
ytterligare överväganden inom ecklesiastikdepartementet, vill jag framhålla,
att den församlingsprästerliga verksamheten i princip bör omfatta samtliga,
som vistas inom en församling. Av de studerande på de större kårorterna är
emellertid eu betydande del — i enlighet med bestämmelserna i folkbok
-
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1963
föringsförordningen — inte kyrkoskrivna på studieorten. Då församlingsprästernas
antal är beroende av antalet församlingsmedlemmar, är det inte troligt
att församlingsprästerna kan hinna att i någon större utsträckning stå till
förfogande för de studerande på kårorterna. Det torde å andra sidan, bl. a. med
hänsyn till svårigheten att avgöra till vilken församling på kårorten studenterna
skall räknas, knappast vara genomförbart att vid fastställandet av antalet
präster i en församling ta hänsyn till antalet å annan ort kyrkoskrivna studenter.
Jag anser mig emellertid trots detta inte kunna biträda förslaget, att stiftsadjunktstjänster
inrättas enbart för att tagas i anspråk av befattningshavare
med så speciella arbetsuppgifter som de som förutsättes åligga en studentpräst.
Däremot anser jag det motiverat, att vid fastställandet av antalet stiftsadjunktstjänster
i de olika stiften hänsyn även tages till att ett betydande antal ungdomar
på grund av studier vistas å annan ort än där vederbörande är kyrkoskrivna.
Jag vill därför, med beaktande jämväl av vad kammarkollegiet anfört rörande
Lunds, Göteborgs och Stockholms stift, tillstyrka inrättandet av ytterligare en
stiftsadjunktstjänst i vardera Uppsala, Lunds, Göteborgs och Stockholms stift.
Vid bifall härtill bör särskilt bidrag ur kyrkofonden till avlönande av studentpräster
enligt min uppfattning inte längre utgå, då två av dessa nya stiftsadjunktstjänster
får anses träda i stället för de studentprästbefattningar i Uppsala
och Stockholm till vilka bidrag nu utgår. Inte heller synes beträffande Lunds
och Göteborgs stift vid bifall till förslaget något behov föreligga av att ställa
en särskild pastoratsadjunkt till förfogande för studentprästuppgifter.
Förslaget om inrättande av ytterligare en kontraktsadjunktstjänst i Luleå
stift kan jag inte biträda.
2. Avlöningsbidrag till sjömanspräster
Ur kyrkofonden utgår för närvarande till svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse
jämlikt 6 § andra stycket 4) lagen om kyrkofond tolv bidrag, vart och
ett å 18 500 kr., för avlönande av präster, som är anställda i styrelsens tjänst i
utlandet.
Svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse har anhållit dels om bidrag ur kyrkofonden
för budgetåret 1963/64 till avlönande av ytterligare två sjömanspräster,
dels om höjning av nu utgående bidrag från 18 500 kr. till 20 400 kr. med hänsyn
till 1962 och 1963 års lönehöjningar samt om retroaktivt tillägg till nu utgående
bidrag för tiden den 1 januari 1962—den 30 juni 1963 med 2 148 kr. per bidrag.
Av framställningen inhämtas, att styrelsen under budgetåret 1961/62 på 26
platser utomlands i sin tjänst haft totalt 51 anställda med heltidstjänst, därav
20 sjömanspräster, två biträdande präster, åtta manliga och 21 kvinnliga assistenter
(20 husmödrar och en församlingssyster). Genom avlöningsbidrag har
styrelsen dessutom medverkat till anställande av en svensk sjuksköterska i
29
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1963
Genua. Styrelsen erinrar om att ökningen av antalet bidragsrum till tolv för
budgetåret 1962/63 icke innebär någon avlastning av styrelsens egen ekonomi,
enär det nytillkomna lönebidraget är avsett för sjömanspastorn i Hamburg, som
tidigare avlönats av Evangeliska fosterlandsstiftelsen.
Vidare har domkapitlet i Uppsala, efter hörande av sjömansvårdsstyrelsen,
med anledning av ett av svenska församlingen i Johannesburg framlagt förslag
om ombildning av församlingen till svensk utlandsförsamling förordat, att sjömansvårdsstyrelsen
får övertaga ansvaret för svensk kyrklig verksamhet i Johannesburg
mot att styrelsen erhåller bidrag ur kyrkofonden för avlönande av
en sjömanspräst därstädes.
Kammarkollegiet har, med hänsyn till vad sjömansvårdsstyrelsen anfört
rörande omfattningen av styrelsens verksamhet samt den stora betydelsen,
kanske främst socialt, av att framför allt de yngre sjömännen inom handelsflottan
erbjudes ett alternativ till hamnmiljöns många gånger destruktiva inflyttande,
intet att erinra mot att bidrag ur kyrkofonden lämnas till ytterligare två
sjömanspräster.
Kollegiet anser sig också kunna tillstyrka, att sjömansvårdsstyrelsen får
övertaga ansvaret för svensk kyrklig verksamhet i Johannesburg mot att styrelsen
erhåller bidrag ur kyrkofonden för avlönande av en sjömanspräst därstädes
efter samma grunder, som gäller beträffande övriga bidrag till sjömanspräster.
Kollegiet tillstyrker alltså, att ur kyrkofonden får utgå bidrag till tillhopa
(12 -|— 2 -j- 1 =) 15 sjömanspräster.
Sjömansvårdsstyrelsens hemställan, i vad den avser förhöjt bidrag ur kyrkofonden
samt retroaktivt lönetillägg ur samma fond, föranleder inte heller någon
erinran från kollegiet.
Föredraganden. Om man bortser från det för innevarande budgetår nytillkomna,
för sjömanspastorn i Hamburg avsedda lönebidraget, har antalet
bidrag ur kyrkofonden till avlönande av sjömanspräster varit oförändrat sedan
1953. Omfattningen av sjömansvårdsstyrelsens verksamhet har emellertid sedan
dess ökat avsevärt och sjömanspräster har anställts i flera nya utomeuropeiska
hamnstäder. Jag föreslår därför att bidrag får utgå till avlönande av ytterligare
en sjömanspräst.
Sjömansvårdsstyrelsens övertagande av ansvaret för svensk kyrklig verksamhet
i Johannesburg synes av flera skäl vara att föredraga framför en ombildning
av den svenska församlingen därstädes till svensk utlandsförsamling. Jag vill
därför också tillstyrka, att till sjömansvårdsstyrelsen får utgå ett avlöningsbidrag
ur kyrkofonden för ifrågavarande verksamhet.
I likhet med vad som tidigare skett bör viss uppräkning av avlöningsbidragen
ske med hänsyn till de allmänna lönehöjningar, som ägt rum. Det av sjömansvårdsstyrelsen
framförda förslaget om höjning av bidragsbeloppen till 20 400 kr.
biträder jag. Vidare förordar jag, att retroaktivt tillägg för tiden den 1 januari
1962—den 30 juni 1963 får utgå med ett avrundat belopp av 2 150 kr. per bidrag
eller sammanlagt 25 800 kr.
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1963
3. Anslag till anlitande av biträde vid handläggningen av
kyrkliga ärenden
Jämlikt 6 § andra stycket 6) lagen om kyrkofond skall ur kyrkofonden utgå
anslag, som Kungl. Maj:t och riksdagen finner skäligt ställa till vederbörande
statsdepartements förfogande för anlitande av biträde vid handläggning av
kyrkliga ärenden. För innevarande budgetår har för ändamålet anvisats ett
belopp av högst 60 000 kr. eller 10 000 kr. mer än föregående budgetår. Höjningen
motiverades av behovet att anlita biträde vid förberedelsearbeten för
1963 års allmänna kyrkomöte. För budgetåret 1963/64 erfordras bl. a. med
hänsyn till kyrkomötet en ytterligare höjning. Jag föreslår därför, att anslaget
för nästa budgetår uppräknas med 10 000 kr. till 70 000 kr.
4. Bidrag till kyrkomusikerutbildningen vid Sköndalsinstitutet
Jämlikt 6 § andra stycket 9) lagen om kyrkofond har för innevarande budgetår
anvisats ett anslag av högst 50 000 kr. ur kyrkofonden såsom bidrag till kostnaderna
för den kyrkomusikaliska linjen vid Sköndalsinstitutet.
Direktionen för Svenska diakonsällskapet har för budgetåret 1963/64 anhållit
att anslaget till ifrågavarande utbildning höjes till 90 000 kr., motsvarande de
beräknade kostnaderna — utöver vad som täckes av elevavgifter — för avlöningar
åt lärare och arvoden åt föreläsare. Kostnaderna för lokaler, undervisningsmateriel,
administrationskostnader m. m. har direktionen däremot avsett,
att diakonsällskapet skulle bestrida.
Kammarkollegiet framhåller, att direktionen för 1962/63 anhöll om ett till
100 000 kr. förhöjt anslag, men att statsmakterna icke fann anledning höja
bidraget ur kyrkofonden. Kollegiet anser, att någon höjning av bidragsbeloppet
för budgetåret 1963/64 icke bör ifrågakomma, samt föreslår, att bidraget ur
kyrkofonden till angivna verksamhet vid Sköndalsinstitutet bestämmes till
oförändrat belopp eller 50 000 kr.
Föredraganden. En viss ökning av bidraget till den kyrkomusikaliska utbildningen
vid Sköndalsinstitutet synes motiverad med hänsyn till kostnadsstegringar
på grund av höjda lärarlöner och föreläsararvoden. Jag förordar därför
en höjning av bidraget med 8 000 kr. till högst 58 000 kr.
5. Övriga frågor om anslag ur kyrkofonden
Ärkebiskopen har i särskild skrivelse meddelat, att flera ansökningar om mera
betydande resebidrag är att förutse för det kommande budgetåret, däribland en
ansökan om bidrag till kostnaderna för fyra delegater vid Faith and Order’s
fjärde världskonferens i Montreal i Canada den 12—den 26 juli 1963. För denna
31
Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1963
konferens beräknas enligt ärkebiskopen kostnaderna för resor och traktamenten
för fyra delegater uppgå till omkring 16 000 kr.
Vidare har Lutherska världsförbundets svenska sektion anhållit, att resebidrag
måtte få utgå till 22 av biskopsmötet utsedda delegater till Lutherska världsförbundets
fjärde generalförsamling i Helsingfors den 30 juli—den 11 augusti
1963 med ett sammanlagt belopp av 16 500 kr.
Föredraganden. Kostnaderna för resebidrag åt delegater vid olika kyrkliga
konferenser m. m. i utlandet brukar regelmässigt bestridas från det enligt
6 § andra stycket 9) lagen om kyrkofond utgående anslaget till extra utgifter,
vilket fr. o. m. den 1 juli 1960 uppgår till 60 000 kr. för budgetår. De
för Faith and Order’s fjärde världskonferens i Montreal och Lutherska världsförbundets
fjärde generalförsamling i Helsingfors beräknade resebidragen är
emellertid så avsevärda, att de icke helt kan bestridas inom ramen av ett oförändrat
anslag till extra utgifter. Jag föreslår därför, att vid sidan av anslaget till
extra utgifter jämlikt 6 § andra stycket 9) lagen om kyrkofond anvisas ett
särskilt engångsbelopp av 25 000 kr. till bestridande av kostnader för ifrågavarande
resebidrag.
6. Hemställan
Under åberopande av vad jag i detta avsnitt av min framställning under
punkterna 1—5 anfört och förordat hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att medgiva
a) att fr. o.m. den 1 juli 1963 tills vidare erforderliga medel
ur kyrkofonden må disponeras för anställande av ytterligare
fyra stiftsadjunkter, varvid det nu utgående årliga anslaget å
8 500 kr. för bidrag till avlönande av för verksamhet bland
universitets- och högskolestuderande m. fl. anställda präster
indrages;
b) att ur kyrkofonden må till svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse
utgå dels ytterligare avlöningsbidrag för tiden
den 1 januari 1962—den 30 juni 1963 med tillhopa 25 800 kr.,
dels årligen fr. o. m. budgetåret 1963/64 tills vidare 14 bidrag
om 20 400 kr. för avlönande enligt gällande grunder av präster,
som är anställda i styrelsens tjänst i utlandet;
c) att för anlitande av biträde vid handläggningen inom
vederbörande statsdepartement av kyrkliga ärenden må för
budgetåret 1963/64 ur kyrkofonden utgå högst 70 000 kr.;
d) att ur kyrkofonden må för budgetåret 1963/64 utgå bidrag
till Svenska diakonsällskapet med högst 58 000 kr. till
bestridande av kostnader för utbildning av kyrkomusiker vid
Sköndalsinstitutet; samt
32
Kungl. Maj:ts -proposition nr 95 år 1963
e) att ur kyrkofonden må till resekostnader m. m. för svenska
kyrkans representanter vid Faith and Order’s fjärde världskonferens
i Montreal och Lutherska världsförbundets fjärde
generalförsamling i Helsingfors utgå bidrag med 25 000 kr.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter förordnar Hans Maj:t
Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den
lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Åsa TeoreU
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Sid.
Propositionens huvudsakliga innehåll.................................. 1
Lagförslag .......................................................... 3
Lag om ändrad lydelse av 44 och 46 §§ ecklesiastik boställsordning .... 3
Lag om ändrad lydelse av 6 och 10 §§ lagen om kyrkofond ........... 4
Förordning med särskilda bestämmelser om hushållningsplan för ecklesiastikt
löneboställes skog m.m................................. 6
I. Vissa ändringar i ecklesiastik boställsordning m. m................... 7
1. Inledning .................................................... 7
2. Giltighetstiden för normaluppskattning och skogshushållningsplan .. 8
3. Kostnader för pastoratens skogsbiträden........................ 9
4. Kostnader för tillfälligt biträde vid upprättande av hushållningsplan 20
5. Föredraganden ............................................... 22
II. Fmo anslag ur kyrkofonden m.m................................. 26
1. Stifts- och kontraktsadjunkterna ............................... 26
2. Avlöningsbidrag till sjömanspräster ............................ 28
3. Anslag till anlitande av biträde vid handläggningen av kyrkliga ärenden
......................................................... 30
4. Bidrag till kyrkomusikerutbildningen vid Sköndalsinstitutet...... 30
5. Övriga frågor om anslag ur kyrkofonden........................ 30
6. Hemställan .................................................. 31
Ivar Hsggströms Tryckeri AB • Stockholm 1963
630453
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1963:282 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag ur kyrkofonden m. m., dels ock i ämnet väckta motioner. a1 i texten
- 3LU 1963:25 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts ''proposition angående vissa anslag ur kyr koj onden m. to., dels i ämnet väckta motioner, dels ock motioner om ansl s. 1 i texten