Sök i Ratio Lex

Angående ny organisation av totalförsvarets regionala ledning m. m

171 sidor, varav 164 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 164 av 171 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1964:109, Angående ny organisation av totalförsvarets regionala ledning m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 109 år 196b

1

Nr 109

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående ny organisation

av totalförsvarets regionala ledning m. m.; given

Stockholms slott den 6 mars 196b.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Sven Andersson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en omorganisation av totalförsvarets regionala

ledning i syfte att uppnå bättre samordning i krig och fred.

En grundtanke i förslagen är, att totalförsvarets ledning i krig i den högre

regionala instansen skall kunna utövas enhetligt inom geografiska ansvarsområden,

vilkas gränser är gemensamma för krigsmakten och det civila försvaret.

Inom varje sådant område skall krigsmaktens verksamhet ledas av

en militär chef — militärbefälhavare — och den civila försvarsverksamheten

inriktas och samordnas av en civil chef — civilbefälhavare. För krigsmaktens

del upphör nuvarande uppdelning på militärområden, marinkommandon

och eskaderområden och ersättes med en för samtliga försvarsgrenar

gemensam indelning i områden (militärområden). Dessa föreslås bli

sex till antalet. Gotland förutsättes därvid skola inordnas i militärområde

på fastlandet. Gotland, som f. n. står utanför civilområdesindelningen, föreslås

skola ingå i civilområde på fastlandet, och vidare framlägges förslag om

att Norrbottens och Västerbottens län skall sammanföras till ett nytt civilområde.

Militärbefälhavare föreslås skola biträdas av en allsidigt sammansatt militärområdesstab,

som ersätter nuvarande militärbefäls-, marinkommandooch

flygeskaderstaber och i vilken de ledande befattningarna bör tillsättas

1—Bihang till riksdagens protokoll 196b. 1 samt. Nr 109

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964

oberoende av försvarsgren. För vissa av de uppgifter, som nu åvilar marinkommandochef,

föreslås s. k. örlogsbaser med stabsorgan skola inrättas. Förslag

till principorganisation för båda slagen av staber framlägges, men detalj

förslag rörande personalorganisationen avses skola lämnas senare. Vissa

civilbefälhavarkanslier förstärkes.

I fråga om krigsorganisationen redovisas i propositionen endast vissa

principer, medan organisationen i detalj förutsättes skola utformas för

krigsmaktens del av överbefälhavaren och för det civila försvaret av en särskild

arbetsgrupp, allt efter givna riktlinjer.

Övergång till ny fredsorganisation för krigsmaktens regionala ledning

föreslås i allt väsentligt skola ske den 1 oktober 1966. Inom det civila försvaret

bör det nya civilområdet i Norrland tillkomma den 1 juli 1964.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196k

3

Utdrag ur protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

6 mars 196b.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson,

Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Johansson,

Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Andersson, fråga om ny organisation

av totalförsvarets regionala ledning och anför därvid följande.

I. Inledning

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 27 maj 1960 tillkallade

chefen för försvarsdepartementet utredningsmän1 — 1960 års för svar sledning

sutredning — för att verkställa utredning om totalförsvarets högsta

ledning, krigsmaktens högsta ledning och krigsmaktens ledning på regional

nivå. Rörande de båda förstnämnda frågorna har utredningen framlagt förslag

i betänkandena »Enhetlig ledning av krigsmakten» (SOU 1961: 7) och

»Totalförsvarets högsta ledning» (SOU 1961:66). Dessa förslag har föranlett

beslut av 1961 och 1962 års riksdagar (prop. 1961: 109; SU 90; rskr

258 och prop. 1962: 108; SU 101; rskr 244). Beträffande den del av uppdraget,

som avsåg krigsmaktens regionala ledning, uttalades i direktiven

för utredningen att denna borde pröva frågan om ökad samordning även

på det regionala ledningsplanet inom krigsmakten. På framställning av utredningen

föreskrev Kungl. Maj :t den 9 februari 1962, att uppdraget skulle

utvidgas att omfatta samordning på det regionala ledningsplanet inom

hela totalförsvaret.

Utredningen har den 30 oktober 1963 avlämnat ett betänkande »Totalförsvarets

regionala ledning» (stencilerat). Betänkandet är i vissa delar av

hemlig natur, men ett öppet sammandrag har tryckts och publicerats (SOU

1963:65).

1 Statssekreteraren i försvarsdepartementet K.A.F. Frithiofson, ordförande, ledamöterna av

riksdagens första kammare A. K. Gillström och N. G. Svärd samt ledamöterna av riksdagens

andra kammare S. M. Wedén och P. G. A. Svensson i Stenkyrka. Som särskild sakkunnig ställdes

numera generallöjtnanten K. It. Kolmodin till utredningsmännens förfogande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964

Yttranden över betänkandet (eller i vissa fall över sammandraget) har

efter remiss avgivits av överbefälhavaren, försvarets civilförvaltning, försvarets

sjukvårdsstyrelse, fortifikationsförvaltningen, försvarets intendenturverk,

armétygförvaltningen, marinförvaltningen, flygförvaltningen, försvarets

förvaltningsdirektion, försvarets radioanstalt, försvarets forskningsanstalt,

arbetsmarknadsstyrelsen, centrala civila transportkommittén, vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen, statens biltrafiknämnd, generalpoststyrelsen,

telestyrelsen, järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, luftfartsstyrelsen, sjöfartsstyrelsen,

Sveriges Radio AB, statskontoret, statens jordbruksnämnd,

överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap, medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd,

statspolisintendenten, civilförsvarsstyrelsen, beredskapsnämnden

för psykologiskt försvar, civilbefälhavarna i första—femte

civilområdena, överståthållarämbetet och samtliga länsstyrelser, 1960 års

befälsstatsdelegation, 1960 års intendenturförvaltningsutredning, utredningen

rörande redovisning av försvarets befästningar, försvarets fastighetsförvaltningsutredning,

1962 års försvarssjukvårdsutredning, utredningen rörande

arbetsuppgifter in. m. för försvarets radioanstalt, 1963 års länsindelningsutredning,

Svenska landstingsförbundet, Sveriges lantbruksförbund,

Tjänstemännens centralorganisation, Statstjänstemännens riksförbund,

Sveriges akademikers centralorganisation, Landsorganisationen i Sverige,

Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund.

Svenska stadsförbundet, som jämväl beretts tillfälle att yttra sig, har icke

avgivit något utlåtande.

Innehållet i betänkandet och remissyttrandena är i vissa delar av sådan

natur, att det icke bör redovisas till statsrådsprotokollet. I dessa delar torde

få hänvisas till de handlingar, som kommer att tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

Utredningen har från olika myndigheter införskaffat skriftligt arbetsmaterial,

avsett att beskriva nuvarande ordning för regional ledning inom

respektive myndigheters verksamhetsområden och att upplysa om föreliggande

problem, synpunkter och önskemål beträffande den regionala ledningen.

Sålunda hemställde utredningen i september 1960 hos överbefälhavaren,

att denne måtte delge utredningen sina synpunkter på vilka alternativa

organisationsformer för krigsmaktens regionala ledning som vore

tänkbara. Synpunkterna angavs böra omfatta ett klarläggande av aktuella

problemställningar och en redovisning av för- och nackdelar med de alternativa

organisationsformerna, medan däremot någon samlad, jämförande

värdering av alternativen inbördes icke erfordrades. Med anledning härav

lät överbefälhavaren utarbeta en omfattande utredning, vilken överlämnades

till försvarsledningsutredningen.

Utredningen riktade vidare en hemställan till samtliga civilbefälhavare

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196b

om att få del av deras synpunkter på civilbefälhavares uppgifter, befogenheter

samt behov av och möjligheter till samverkan med övriga, civila och

militära, regionala ledningsorgan. Denna hemställan besvarades genom att

civilbefälhavarna överlämnade en av dem gemensamt utarbetad promemoria.

Efter hänvändelse till generalpoststyrelsen, telestyrelsen, järnvägsstyrelsen,

vattenfallsstyrelsen och sjöfartsstyrelsen har utredningen från envar

av dessa myndigheter erhållit uppgifter om ledning och samverkan i regional

instans rörande totalförsvarsfrågor.

I vissa frågor avseende ledningen av flottans förvaltning och underhållstjänst

har utredningen samrått med statskontoret, som verkställt vissa organisationsundersökningar

vid marinkommando Syd.

I utredningens arbete har ingått en studie av totalförsvarets regionala ledning

utomlands. Som studieobjekt har utredningen valt Danmark, Norge,

Västtyskland och Frankrike. Därutöver har vissa uppgifter inhämtats om

förhållandena i Storbritannien, Holland och Sovjetunionen. En kortfattad

redovisning av resultatet av studierna lämnas i betänkandet.

Enligt under senare år tillämpat språkbruk skiljes mellan en högre regional

och en lägre regional ledningsnivå inom totalförsvaret och dess olika

delar. Utredningen har främst inriktat sin verksamhet på den högre regionala

nivån. Ett skäl härtill är, att utredningen räknat med att denna nivå

f. n. är den lägsta, på vilken enhetlig operativ ledning av alla slags stridskrafter

kan utövas inom krigsmakten. Utredningen har dock, med hänsyn

till det nära sambandet mellan de högre och lägre regionala ledningsnivåerna,

i viss utsträckning granskat förhållandena även på den lägre nivån och

bl. a. framlagt vissa förslag angående den militärterritoriella och civiladministrativa

indelningen samt i fråga om organisation m. m. för nya ledningsorgan

benämnda örlogsbaser.

I sitt betänkande har utredningen ingående behandlat frågor om indelning

i geografiska ansvarsområden för krigsmaktens vidkommande samt

om indelning i civilområden och län. Indelningsfrågorna beträffande kommunikationsverk

m. fl. civila organisationer har utredningen däremot berört

endast kortfattat. Anledningen härtill är, att kommunikationsverkens

distrikt in. m. måste utformas under hänsynstagande främst till kommunikalionstekniska

och företagsekonomiska krav, vilka ofta icke sammanfaller

med totalförsvarets önskemål. Av liknande skäl har utredningen — i

motsats till vad fallet är beträffande krigsmakten och civilbefälhavarinstitutionen

— icke framlagt några förslag rörande ledningsorganisationen inom

ifrågavarande verk.

Utredningen har begränsat sina studier och förslag angående den regionala

totalförsvarsledningens organisation m. in. i krig enligt följande. De

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungi. Maj. ts proposition nr 109 år 196b

förslag om indelning i geografiska ansvarsområden, som utredningen framlägger,

avser både krig och fred. Uttalanden göres om vilka uppgifter i stort

som i krig bör ankomma på regionala chefer. Principer anges för ledningsorganens

verksamhet, organisation och gruppering samt inbördes samverkan

i krig. Inom ramen för vad sålunda anförts föreslås krigsorganisationens

utformning i detalj skola ankomma på överbefälhavaren, såvitt det

gäller krigsmakten, medan förslag i motsvarande hänseende beträffande

civilbefälhavarkanslierna anses böra utarbetas av en arbetsgrupp med representanter

för berörda departement och myndigheter. Utredningen anser, att

dess förslag angående organisation m. m. i fred ger relativt stor rörelsefrihet

vid bestämmandet av krigsorganisationen.

Rörande innebörden av vissa begrepp, som utredningen använt i sitt arbete,

hänvisas till en redogörelse, vilken såsom bilaga 1 torde få fogas till

protokollet i detta ärende.

II. Vissa utgångspunkter och riktlinjer

Utredningen

De grundläggande förhållanden som utredningen i detta avsnitt behandlar

är totalförsvarets allmänna målsättning, krigsmaktens allmänna och

operativa målsättning, ett framtida krigs karaktär, militärgeografiska och

militärpolitiska förhållanden samt tillgången på kvalificerad ledningspersonal.

Vidare formulerar utredningen vissa grundläggande krav på totalförsvarets

regionala ledningsorganisation.

Allmän målsättning för totalförsvaret och krigsmakten samt operativ

målsättning för krigsmakten

Allmän målsättning för totalförsvaret har fastställts av 1963 års riksdag

(prop. 108, s. 55 f.; SU 113; rskr 265).

Den sedan år 1948 för krigsmakten gällande allmänna målsättningen,

bekräftad av 1958 och 1961 års riksdagar, har givits fortsatt giltighet av

1963 års riksdag. Vidare har i proposition till 1958 års riksdag (prop. 110,

s. 98) lämnats en beskrivning av krigsmaktens operativa möjligheter, vilken

av riksdagen lämnats utan erinran.

Kungl. Maj :t har med stöd av beslut vid 1963 års riksdag uppdragit åt

överbefälhavaren att utarbeta och till Kungl. Maj :t i särskild ordning inkomma

med förslag till dels den målsättning för krigsmakten som enligt

riksdagens beslut skall underställas riksdagen, dels ock den operativa mål
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 196i

sättning för krigsmakten som skall fastställas av Kungl. Maj :t. Tills vidare,

i avvaktan på beslut i dessa båda hänseenden, gäller 1958 års beskrivning av

de operativa uppgifterna.

Utredningen anför, att totalförsvaret — och inom totalförsvaret dess

olika delar — skall formas och utvecklas i enlighet med gällande målsättningar.

Detta gäller självfallet även för ledningsorganisationerna. För krigsmaktens

del innebär detta, att ledningsorganisationen skall formas främst

utifrån de krav som invasionsförsvaret ställer. Härvid är det av särskild

vikt att snabbt kunna göra en samlad insats. Ledningsorganisationen för

såväl fred som krig måste byggas upp med denna utgångspunkt.

Ett framtida krigs karaktär

Utredningen har i sina tidigare betänkanden i korthet karakteriserat ett

framtida krig närmast för att redovisa de krav som med utgångspunkt häri

måste ställas på totalförsvarets ledningsorgan, överbefälhavaren har sedermera

i sitt den 19 januari 1962 till Kungl. Maj :t överlämnade förslag till

riktlinjer för krigsmaktens fortsatta utveckling — »ÖB 62» — mera detaljerat

behandlat denna fråga. Utredningen har därför ansett sig endast böra

göra en kort sammanfattning av vad som nu torde vara den gängse uppfattningen

om ett framtida krig och om de former under vilka det kan komma

att föras mot oss. Härom anför utredningen.

Den största risken för vår del synes vara att vi blir indragna i ett storkrig,

oavsiktligt eller avsiktligt igångsatt eller utvecklat från ett begränsat

krig. Under förutsättning att vi har ett starkt försvar kan det dock bedömas

som sannolikt, att en angripare, särskilt vid ett avsiktligt igångsatt

storkrig, försöker undvika att anfalla Sverige i inledningsskedet.

En angripares syfte med ett anfall mot Sverige torde vara att skaffa sig

kontroll över svenskt territorium för att själv utnyttja det eller hindra motståndaren

från att göra detta. Härför krävs ockupation av hela landet eller

delar därav.

Det mest sannolika tillvägagångssättet vid försök att betvinga Sverige

bedömes vara ett storanfall. Risken för strategisk kupp synes dock öka.

Övervägande skäl talar för att en angripare vill genomföra en operation

mot Sverige på så kort tid som möjligt.

I ett läge, där vi är inringade, kan avspärrning tillgripas som ett medel

att beskära vår handlingsfrihet eller att betvinga oss.

Ett storanfall torde genomföras som en enhetlig, samordnad anfallsoperation

med utnyttjande av den kombination av angreppsmetoder — den »bctvingelsemetod»

— som angriparen bedömer snabbast föra till målet med

de resurser som han anser sig kunna sätta in mot oss. Huvudvikten torde

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964

ligga vid kust- och gränsinvasion i kombination med flyg- och fjärrvapenanfall.

Storanfallet kan insättas med eller utan understöd av kärnladdningar.

En angripare bedömes inom överskådlig framtid kunna samtidigt

utföra högst två stort upplagda invasioner — en gränsinvasion och en kustinvasion

— jämte vissa mindre företag.

Strategisk kupp synes vara aktuell främst om angriparen genom ett överraskande

anfall vill försöka att snabbt ockupera hela vårt land eller delar

därav. Överraskning är en väsentlig faktor för framgång i anfallet; kuppen

måste genomföras innan Sverige genomfört någon mera omfattande mobilisering

eller på annat sätt avsevärt höjt beredskapen. Vid strategisk kupp

torde luftkrigföringen i första hand inriktas mot vårt luftförsvars stridsledningsorganisation

och bassystem för att skapa erforderlig luftöverlägsenhet.

Anfall torde dessutom insättas mot övriga militära anläggningar

samt mot militära och civila ledningsorgan — bl. a. för att störa vår mobilisering

— och mot kommunikationerna för att försvåra stridskrafternas

förflyttning till sina avsedda grupperingsplatser. Begränsade arméstridskrafter

torde insättas genom luft-, sjö- och landtransport för att ta strategiskt

betydelsefulla punkter och områden. Anfallet fullföljs med större

styrkor så snart detta är möjligt. Strategisk kupp kan insättas med eller

utan kärnvapen.

Den strategiska kuppen, som förutsätter överraskning, torde vara aktuell

främst vid ett begränsat krig, som riktas enbart mot Sverige eller som förs

inom ett område, vilket berör svenskt territorium.

Såväl storanfall som strategisk kupp torde komma att karakteriseras av

en snabb och våldsam händelseutveckling med krav på snabba och omfattande

motåtgärder inom alla delar av riket. Detta gäller särskilt om kärnladdningar

insättes och framför allt under det första skedet av ett kuppanfall.

Mot bakgrunden av ett framtida krigs karaktär ställde utredningen i betänkandet

»Totalförsvarets högsta ledning» bl. a. följande krav på totalförsvarets

högsta och centrala ledning:

Organisationen i krig skall möjliggöra att försvarsansträngningarna inom

totalförsvarets olika delar samordnas så, att den samlade försvarseffekten

blir den största möjliga. Den måste också möjliggöra att beslut av avgörande

art kan fattas och expedieras snabbt, även under fientligt tryck eller

eljest synnerligen försvårande omständigheter.

Organisationen i fred skall möjliggöra att försvarsförberedelserna inom

totalförsvarets olika delar samordnas så, att totalförsvaret — inom en given

ekonomisk ram och tillgängliga resurser i övrigt — blir det starkaste

möjliga. Den måste också så långt möjligt överensstämma med organisationen

i krig och snabbt kunna övergå till denna. Ledning för verksamhet i

krig skall i erforderlig omfattning kunna utövas även före och under övergång

från freds- till krigsorganisation.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196b

Utredningen finner att dessa krav måste beaktas även vid utformning av

totalförsvarets regionala ledningsorganisation.

Det nutida krigets karaktär medför — säger utredningen — att man

måste räkna med att totalförsvarets högsta och centrala ledning kan få

stora svårigheter att göra sig gällande och att möjligheterna härtill kan gå

förlorade i större eller mindre omfattning. Detta förhållande måste påverka

fördelningen i krig av uppgifter, befogenheter och ledningskapacitet mellan

de nämnda instanserna och den regionala instansen. Utredningen har i betänkandet

»Totalförsvarets högsta ledning» uttalat följande härom.

Den fredstida statsverksamhetens ledning är starkt centraliserad. Regionala

statliga myndigheter har i fredstid tämligen begränsade befogenheter.

Det nutida kriget med dess möjligheter att utveckla snabbhet och utnyttja

stridsmedel med stor verkan tvingar till en genomgripande ändring av ledningsförhållandena

i krig. Det är därför numera nödvändigt att i god tid

decentralisera stora delar av den högsta och centrala ledningens befogenheter

till regionala myndigheter och att, likaledes i god tid, flytta de högsta

centrala och regionala ledningsorganen från fredsgruppering till en spridd

och därmed mindre sårbar krigsgruppering. Utan att dessa åtgärder genomföres

blir statsledningens handlingsfrihet begränsad gentemot hot och påtryckningar

eller vid överraskande bekämpning med massförstörelsemedel.

Utredningen framhåller, att det med hänsyn till det anförda är betydelsefullt

att totalförsvarets regionala ledningsorganisation utformas så, att

regionala chefer när så erfordras självständigt kan fatta även avgörande

beslut och att de, inom ramen för mera långsiktiga uppgifter, kan leda försvarsverksamheten

på sådant sätt att maximal effekt utvinnes av de resurser

som ställts till deras förfogade.

Militärgeografiska och militärpolitiska förhållanden

Militärgeografiska förhållanden utgör en av de mest betydelsefulla grunderna

vid bedömningen av en angripares handlingsmöjligheter och våra

förutsättningar för försvar. Militärgeografiska förhållanden kan ändras genom

utbyggnad av kommunikationer, såsom hamnar, flygfält och vägar, liksom

deras betydelse kan ändras genom den fortgående militärtekniska utvecklingen.

De väsentligaste faktorerna, t. ex. landets konfiguration, djupförhållanden

och inseglingsmöjligheter, terrängförhållanden och klimat, är

emellertid i huvudsak av bestående art och måste därför tillmätas stor vikt

vid utformning även på längre sikt av regional indelning och ledning.

Militärpolitiska förhållanden är föränderliga på ett helt annat sätt. En

återblick på Sveriges militärpolitiska läge under de senaste 50 åren visar,

att omkastningar i delta har ägt rum upprepade gånger och ofta på mycket

kort tid. Några exempel härpå lämnas i betänkandet.

Utredningen framhåller sammanfattningsvis att omkastningar i vårt militärpolitiska

läge kan äga rum såväl under allmänt fredstillstånd som i

1 *— Bihang till riksdagens protokoll 196b. 1 sand. Nr 109

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år ti)6k

samband med krig, främst krig i våra närmaste omgivningar. I det senare

fallet kan förändringarna ske snabbt och vara mycket omfattande. Vår regionala

indelning och ledning måste därför enligt utredningens mening i

sina grunddrag utformas på sådant sätt, att den utan större förändringar

kan anpassas till olika tänkbara militärpolitiska lägen. Ledningsorganisationen

kan emellertid icke utformas så, att de krav, som man vill ställa på

den, blir i samma grad tillgodosedda i alla dessa lägen. Detta skulle innebära

en misshushållning med våra resurser. Vi kunde riskera att få en organisation,

som vore godtagbar i alla lägen men inte bra i något, inte ens i

de f. n. mest sannolika. Det måste beaktas, framhåller utredningen, att av

tänkbara militärpolitiska förändringar vissa kan anses vara mera sannolika

än andra, och framför allt måste hänsyn tagas till att dagens militärpolitiska

läge är en realitet, medan alla förändringar av detsamma, oberoende

av hur sannolika dessa än bedömes vara, trots allt är eventualiteter.

Vid utformning av regional indelning och ledning anses militärpolitiska

förhållanden därför böra beaktas enligt följande:

(1) Den regionala indelningen skall vara ändamålsenlig i olika tänkbara

militärpolitiska lägen.

(2) Den regionala ledningsorganisationen — de regionala chefernas uppgifter,

stabernas storlek, lydnadsförhållanden, signalförbindelser — utformas

i första hand med hänsyn till nuvarande militärpolitiska läge.

(3) Organisationen skall utan omgång kunna anpassas efter de militärpolitiska

förändringar som anses sannolika före eller i direkt anslutning till

ett krigsutbrott.

(4) Organisationen skall genom relativt enkla åtgärder (t. ex. förstärkning

av vissa staber, ändring av vissa lydnadsförhållanden) kunna anpassas

efter även andra militärpolitiska förändringar. Nya regionala staber skall

dock icke behöva organiseras.

Tillgången på kvalificerad lednings personal

Utredningen erinrar om att tillgången på kvalificerad ledningspersonal

av olika kategorier inom totalförsvaret är knapp och att detta gäller såväl

i krig som i fred. Utvecklingen inom hela vårt samhälle med ökande krav

på kvalificerad personal inom nästan alla områden torde medföra att knappheten

på kvalificerad personal inom totalförsvaret kommer att bestå eller

ytterligare accentueras. Det är därför väsentligt att de samlade personalresurserna

utnyttjas så rationellt som möjligt.

I fråga om krigsmakten är nyssnämnda förhållanden särskilt påtagliga,

beroende på att utvecklingen inom officerskårerna är ogynnsam under närmaste

tioårsperiod. Detta beror främst på att de officerskurser som utexaminerades

under andra världskriget var betydligt större än de som ut
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 196b

11

examinerats under efterkrigstiden. Resultatet har blivit, att krigsmakten

vid årsskiftet 1962/63 hade betydligt flera officerare i åldern 40—49 år än i

åldersläget 30—39 år.

Den fortsatta utvecklingen inom krigsmaktens officerskårer påverkas

främst av rekryteringen av nya officerare. Det totala antalet officerare t. ex.

år 1972 beror således främst av rekryteringsresultaten under 60-talet och är

därför svårt att i dag bedöma med någon högre grad av säkerhet. Antalet

mera kvalificerade officerare vid samma tidpunkt •— om härmed avses

officerare, som efter åtta års tjänst uppfyller kraven för kaptensbefordran

— kan emellertid beräknas med relativt hög grad av sannolikhet, eftersom

denna personal redan nu är i tjänst inom krigsmakten. Under förutsättning

att antalet regementsofficersbeställningar blir oförändrat och att inga speciella

åtgärder vidtages för att förbättra personalläget torde — i jämförelse

med nuvarande tillgång på officerare -— läget år 1972 enligt utredningen

vara följande:

1) Antalet regementsofficerare kommer att vara oförändrat. Medelåldern

torde emellertid vara betydligt högre än nu.

2) Antalet kompaniofficerare i åldern 33—49 år (åtta års officerare eller

äldre) kommer att vara mindre än i dag.

3) Minskningen av antalet kompaniofficerare i åldern 33—49 år kan vid

god rekrytering under 60-talet delvis kompenseras genom ett ökat antal

yngre officerare.

Utredningen har tidigare i betänkandet »Enhetlig ledning av krigsmakten»

framhållit, att staber och förvaltningar har som enda uppgift att utveckla

och leda krigsmakten och att det är felaktigt om den kvalificerade

personalen reserveras för dem i så stor utsträckning, att det medför bestående

skadeverkningar på den praktiska utvecklingen av krigsförbanden och

dugligheten vid dessa. Utredningen framhåller, att denna grundläggande

uppfattning givetvis även gäller krigsmaktens regionala staber och motsvarande

civila ledningsorgan.

I anslutning härtill uttalas att vår regionala ledningsorganisation emellertid

är av så väsentlig betydelse för totalförsvaret, att dess ledningskapacitet

icke får underskrida ett visst minimivärde, oavsett om uppehållandet

av denna kapacitet föranleder att andra personalbehov måste åsidosättas.

För att erforderlig lcdningskapacitet skall kunna tillskapas med begränsade

resurser måste ledningsorganisationen vara rationell; dubbelarbete och

tidsödande samrådsförfarande olika staber emellan måste så långt möjligt

undvikas.

I vad gäller krigsmakten bör enligt utredningen den nuvarande ojämna

åldersfördelningen inom officerskårerna givetvis icke bestämma de stora

dragen i en framtida regional ledningsorganisation. Det är dock obestridligt

att den är av betydelse till fram på 70-talet. Utredningen uttalar den bestämda

uppfattningen, alt en framtida regional ledningsorganisation måste

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964

utformas med utgångspunkt i en verklighetsbetonad bedömning av vad de

personella resurserna kan medge inom överskådlig tid.

Grundläggande krav på totalförsvarets regionala ledningsorganisation

Utredningen anser att med hänsyn till vad som anförts följande grundläggande

krav bör gälla vid utformningen av totalförsvarets regionala indelning

och ledning.

Organisationen i krig — indelning och ledningsorganisation i stort —

måste till utgångspunkt ha huvuduppgiften i krig, försvar mot invasion.

Regionala chefer måste snabbt kunna fatta även avgörande beslut; inom

ramen för uppgifter som ställts av den högsta och centrala ledningen måste

den regionala ledningen självständigt kunna leda försvarsverksamheten på

ett sådant sätt, att den samlade försvarseffekten av tillgängliga resurser -—- militära och civila — blir den största möjliga.

Organisationen i fred skall så långt möjligt överensstämma med organisationen

i krig och snabbt kunna övergå till denna. Ledning för verksamhet

i krig skall i erforderlig omfattning kunna utövas även före och under övergång

från freds- till krigsorganisation.

Samordning i krig av tillgängliga stridskrafter och resurser måste förberedas

i fred; ledningsorganisationen måste säkerställa detta.

Knappheten på kvalificerad ledningspersonal är en realitet, som måste

beaktas.

Yttranden

Vad utredningen anfört i detta avsnitt har av flertalet remissmyndigheter

lämnats utan erinran.

Beträffande de militärpolitiska förhållandena anför

överbefälhavaren, att utredningens uppfattning, att ledningsorganisationen

bör utformas främst med hänsyn till nuvarande militärpolitiska läge, kan

bedömas som riktig, endast om därmed avses, att organisationen skall utformas

under hänsynstagande till olika militärpolitiska lägen, varvid — i de

fall då prioriteringar måste ske — i första hand de krav beaktas som nuvarande

läge ställer.

Med hänsyn till den knappa tillgången på kvalificerad

ledningspersonal understryker 1960 års befälsstatsdelegation vikten

av utredningens uttalande om nödvändigheten av att de samlade resurserna

utnyttjas så rationellt som möjligt. I anslutning härtill framhåller

delegationen betydelsen av att den kvalificerade utbildning av teoretisk

och praktisk art, som 1960 års befälsordningsbeslut avser, med konsekvens

genomföres och fullföljes.

Överbefälhavaren framhåller i detta sammanhang, att behovet av kvalificerad

personal är ytterst påtagligt även inom andra delar av krigsmakten

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungi. Maj.ts proposition nr 109 år 196b

än den regionala ledningen. Olika behov måste därför vägas mot varandra,

varvid den regionala ledningens väsentliga betydelse måste beaktas. Liknande

synpunkter anföres av försvarets civilförvaltning, som tillägger, att

den nya ledningsorganisationen synes kunna uppfylla på densamma ställda

anspråk endast under förutsättning att personalfrågan löses på ett godtagbart

sätt.

Försvarets förvaltningsdirektion påpekar, att utredningen inte behandlat

tillgången på civilmilitär personal, vars betydelse i ledningsorganisationen

stiger efterhand som stridsmedlen blir mer tekniskt komplicerade. Den

operativa planläggningen kan enligt direktionen inte fullständigas utan medverkan

av teknisk ledningspersonal. Tillgång till kvalificerad sådan personal

är därför nödvändig, varvid balans mellan operativt och tekniskt fackkunnig

personal bör eftersträvas.

Statstjänstemannens riksförbund uppger sig ha förståelse för att man

måste ta viss hänsyn till rådande brist på officerare. Enligt förbundets uppfattning

är det emellertid nödvändigt, att man med det snaraste tar upp

grundorsaken till detta problem. Förbundet anser det icke försvarbart att

med hänsyn till vakansläget medvetet dimensionera olika stabsorgan för

snävt och låta läget förbli så under lång tid framåt.

III. Krav på totalförsvarets regionala ledning och faktorer som

påverkar utformningen av denna

Utredningen

Överbefälhavaren samt civilbefälhavarna och vissa andra civila myndigheter

har till utredningen framfört sina synpunkter på faktorer som påverkar

utformningen av den regionala ledningsorganisationen. Dessa chefers

och myndigheters synpunkter redovisar utredningen tillsammans med

sina egna.

Ledningsorganisation i krig

1. Faktorer med grundläggande betydelse

Faktorer med grundläggande betydelse — vid sidan av dem som förut

redovisats — angives främst vara en angripares bedömda handlingsmöjligheter,

principer för försvarets förande samt den militärtekniska utvecklingen.

a) Bedömning av en angripares möjligheter

Såsom återgivits i det föregående har utredningen givit exempel på hur

snabbt det militärpolitiska läget kan förändras och framhållit, att vår regionala

ledningsorganisation måste kunna anpassas till olika tänkbara mi
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964

litärpolitiska lägen. Utredningen har emellertid även uttalat, att särskild

hänsyn givetvis måste tagas till dagens militärpolitiska läge och sannolikheten

av olika förändringar. I anslutning härtill erinrar utredningen om

att den första uppgiften för vårt totalförsvar är att verka fredsbevarande

och att syftet med vår politik är att vi skall kunna stå utanför ett storkrig.

Utredningen framhåller, att även om vi skulle lyckas hålla oss utanför det

första skedet av ett storkrig, torde vi få vårt strategiska läge ändrat genom

krigshändelser i vår närhet, vilka påverkar det militärpolitiska läget.

Vid bedömning av en angripares handlingsmöjligheter utgör bestående

militärgeografiska förhållanden en av de mest betydelsefulla grunderna.

Med utgångspunkt främst häri har överbefälhavaren uttalat, att ett stormaktsblocks

syfte med ett anfall mot Sverige kan vara att skaffa sig kontroll

över svenskt territorium för att självt utnyttja det eller för att därigenom

hindra huvudmotståndaren att utnyttja detsamma. Härför krävs

ockupation av landet eller delar av landet. Enligt överbefälhavaren bedömes

övre Norrland samt södra Sverige, alternativt mellersta Sverige, vara sannolika

invasionsriktningar.

Enligt överbefälhavaren har man i »Strategisk studie och prognos 1960»

även studerat tänkbara anfallsriktningar. Utredningen anför, att den lämnade

redogörelsen härför kan ligga till grund för överväganden rörande regional

indelning. Utredningen framhåller emellertid, att bedömanden rörande

en angripares handlingsmöjligheter alltid är osäkra och att våra avsikter

rörande försvarets förande — som vi med alla disponibla resurser

måste försöka fullfölja — därför bör ges ett avgörande inflytande på utformningen

av vår regionala indelning och ledningsorganisation.

h) Principer för försvarets förande

Utredningen framhåller, att det vid en inventering av krav som bör ställas

på vår regionala ledningsorganisation är av väsentlig betydelse, i vilken

utsträckning totalförsvarets högsta och centrala ledning kan bedömas ha

praktiska möjligheter att göra sig gällande och hur dessa ledningsinstanser

i princip kommer att utöva sin ledning. Härom anföres följande.

Ett angrepp mot vårt land kommer sannolikt att genomföras som en samordnad

anfallsoperation, eventuellt uppdelad på flera var för sig samordnade

deloperationer. Mot denna anfallsoperation måste vi sätta in alla våra

resurser i en samordnad försvarsoperation, eventuellt delad i flera var för

sig samordnade deloperationer.

Inom krigsmakten tillkommer det överbefälhavaren att under Kungl.

Maj :t leda vår försvarsoperation i dess helhet, överbefälhavaren bör ständigt

ha en aktuell bild av det samlade krigsläget samt de totala militära resurserna

och handlingsmöjligheterna och säkerställa att alla operativa åtgärder

vidtages inom ramen för en enda sammanhängande plan. överbe
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 1964

fälhavaren skall, förutom att leda försvarsoperationen i dess helhet, vara

rådgivare åt regeringen beträffande krigföringen i stort, och i övrigt bistå

regeringen, överbefälhavarens ledning av varje enskild deloperation torde

i regel få begränsas till att överbefälhavaren till regionala chefer ställer

uppgifter och fördelar stridskrafter och övriga resurser, att han reglerar

samverkan i stort mellan sidoordnade regionala chefer samt att han alltefter

lägets utveckling ställer ändrade uppgifter och omfördelar stridskrafter

och övriga resurser. Tempot i ett framtida krig torde däremot i regel

icke medge att överbefälhavaren utövar den direkta ledningen av någon

enskild deloperation. Denna uppgift måste, enligt utredningens mening, i

stället ankomma på den regionala ledningsinstansen, som måste leda för

varje deloperation — för längre eller kortare tid — disponibla stridskrafter

så att den gemensamma effekten blir den största möjliga.

I de fall överbefälhavaren för längre eller kortare tid icke kan utöva den

ledningsverksamhet, som enligt vad nyss sagts bör ankomma på honom,

måste de regionala cheferna självständigt kunna fatta även avgörande beslut

och leda försvarsverksamheten på sådant sätt, att alltjämt maximal

effekt utvinnes av de stridskrafter som står till deras förfogande.

Inom det civila försvaret anses uppgiftsfördelningen mellan central och

regional instans bli i princip densamma som här angivits för det militära

försvaret. Utredningen redovisar följande uppgifter för de centrala civila

myndigheterna:

a) att införskaffa och sammanställa underrättelser om läget inom vederbörligt

verksamhetsområde samt delge dessa till Kungl. Maj :t och berörda

sido- och underordnade myndigheter,

b) att ändra och komplettera i fredstid till underlydande myndigheter

givna krigsuppgifter och möjliggöra dessa uppgifters lösande genom att fördela

och omfördela inom vederbörligt ansvarsområde disponibla personella

och materiella resurser,

c) att inom ramen för givna befogenheter ändra ansvarsfördelningen

mellan myndigheten och underlydande organ, d. v. s. besluta om ytterligare

decentralisering.

Den direkta ledningen av den civila försvarsverksamheten torde enligt utredningen

i betydande utsträckning komma att åvila regionala chefer. På

dessa ankommer således dels att — inom ramen för uppgifter som givits av

centrala myndigheter — leda och samordna verksamheten inom det civila

försvaret, dels att verka för samordning mellan det civila och det militära

försvaret.

I det följande granskar utredningen principerna för försvarets genomförande

vid de f. n. som mest sannolika bedömda betvingelsemetoderna, storanfall

och strategisk kupp. Utredningen betonar att framställningen närmast

är av schematisk karaktär, eftersom såväl storanfall som strategisk

kupp kan insättas och genomföras på många olika sätt. Av den tämligen

omfattande redogörelsen, vilken i allt väsentligt bygger på uppgifter som

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 19(»i

lämnats av överbefälhavaren men kompletterats av utredningen främst i

vad gäller det civila försvaret, återges här endast vissa delar. I övrigt hänvisas

till betänkandet.

I storanfall kan de flesta angreppsmetoderna kombineras. Huvudvikten

torde ligga vid kust- och gränsinvasion, som förberedes och understödes

med flyg- och fjärrvapenanfall.

I syfte att närmare belysa olika krav på samverkan inom totalförsvaret

kan man schematiskt indela ett storanfall i tre skeden enligt följande.

Skede 1, omfattande tiden från krigsutbrottet till dess svensk gräns överskrides

eller invasionsflottor lämnar sina utgångspunkter och börjar överfarten

mot svensk kust, således närmast ett förberedelseskede.

Skede 2 (endast vid kustinvasion), omfattande tiden från det att invasionsflottorna

lämnar sina utgångspunkter intill dess att första landstigningen

äger rum på svensk mark (sannolikt har större eller mindre luftlandsättningar

ägt rum redan dessförinnan), således närmast ett överskeppningsskede.

Skede 3, omfattande tiden fr. o. m. att invasionsstyrkor går över svensk

gräns eller landstiger på svensk kust. Vid kustinvasion torde omfattande

överskeppningar äga rum även i detta skede; de torde i större eller mindre

omfattning fortgå intill krigets slut. Detta skede kan benämnas ett fortsättningsskede.

Vid gränsinvasion erfordras icke nödvändigtvis något förberedelseskede,

utan angriparen kan anfalla över svensk gräns direkt i samband med krigsutbrott.

Vid kustinvasion är det sannolikt att förberedelseskedet sträcker

sig över åtskilliga dagar före huvudanfallet.

Beträffande förberedelseskedet framhåller utredningen särskilt att i

detta skede underrättelseverksamheten har avgörande betydelse för hela

totalförsvaret; det är väsentligt att vi kan följa angriparens förberedelser

för invasion och icke utsättes för större överraskningar i fråga om tid och

plats för denna eller rörande dess omfattning.

För totalförsvaret väsentliga anläggningar och förnödenheter kommer

att i stor utsträckning förstöras eller skadas. Förband kommer att tillfogas

förluster. Brister kommer att uppstå. Det är bl. a. detta angriparen vill

vinna med en förberedande bekämpning. Det är därför av vikt att alla

disponibla resurser, t. ex. transport- och sambandsmedel, fältarbetsmateriel

och arbetskraft, utnyttjas effektivt och där de från totalförsvarets synpunkt

bäst behövs. Det aktiva luftförsvaret spelar en avgörande roll i detta skede,

varför ledningsorganisationen måste medge att dess slagkraft till fullo utnyttjas

och att det i det längsta hålles intakt. Det är naturligt att skydd och

nyanläggning av stridsledningsorgan och flygbaser ges hög prioritet.

Samordning av verksamheten inom totalförsvaret torde under ett förberedelseskede

erfordras främst inom följande verksamhetsområden:

inom krigsmakten — förutom vid fördelning av stridskrafter till olika

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 19(ii

områden samt tilldelning av uppgifter för dessa — i fråga om underrättelsetjänst,

luftförsvar, sjö- och flygstridskrafternas offensiva verksamhet,

sambandstjänst, fältarbeten — t. ex. blockeringsarbeten — och underhållsverksamhet;
inom

det civila försvaret i fråga om all med utrymningarna och undanförselåtgärderna

sammanhängande verksamhet;

mellan krigsmakten och det civila försvaret i fråga om luftskydd, åtgärder

vid omfattande skadegörelse på befolkningscentra eller på militära anläggningar

eller förband samt transporter (utrymningar, undanförsel, truppoch

underhållstransporter), arbetskraft och sambandsmedel.

Överskeppningsskedet är mycket kort; beroende på varifrån transportflottorna

utgår och varemot invasionen riktas kan skedets längd variera

från mindre än en timme upp till ett halvt dygn. Eftersom en överskeppning

går snabbt -—- och med ytterligare utveckling av invasionstonnage i en

framtid kan förväntas gå än snabbare än nu — ställes under detta skede

höga krav på vår ledningsorganisation, om vi tillfullo skall kunna utnyttja

angriparens sårbarhet.

Ledningsorganisationen måste bl. a. medge

dels att för ett korrekt bedömande tillräckligt omfattande underrättelser

snarast möjligt når för avgörande motåtgärder beslutmässiga chefer,

dels att disponibla stridskrafter kan sättas in snabbt och på ett sådant

sätt att den sammanlagda effekten blir den största möjliga.

Fortsättningsskedet av en kustinvasion torde efter hand domineras av

operationer på marken. Angriparen är dock under hela skedet beroende av

fortsatta transporter från sina basområden, främst av sjötransporter. Skedet

kan bli långvarigt; krigserfarenheterna talar för att det i regel är det

längsta av de tre här redovisade skedena. Angriparen kan dock utnyttja

kärnladdningar i syfte att förkorta detta skede.

Senast i detta skede måste ett avgörande sökas. Angriparen torde sätta in

stridskrafter av alla slag för att nå sina mål för operationen. Som grund för

hans handlande och hans insats av stridskrafter torde ligga noggranna

överväganden rörande vår motståndskraft; skall vi lyckas genomföra vår

operativa målsättning — att avvärja en större kustinvasion — måste vi

kunna bjuda ett starkare motstånd än vad angriparen bedömt vara möjligt.

Vi har sannolikt mycket små marginaler för missgrepp, och ledningsorganisationen

måste därför medge att alla militära och civila resurser, som

permanent eller tillfälligt kan sättas in för denna deloperation, utnyttjas

enligt en bestämd plan och icke splittras på i och för sig väsentliga men för

det slutliga avgörandet sekundära uppgifter.

Kraven på samordning inom totalförsvaret blir mycket stora. Först och

främst erfordras samordning av mark-, sjö- och flygstridskrafternas direkta

stridsinsatser men därutöver även en bestämd, snabb prioritering vid fördelning

av resurser av stödkaraktär, såsom transportmedel, sambands
-

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964

medel, fältarbetsresurser m. m. Då strider nu utkämpas på svenskt territorium,

ställes i detta skede stora krav på samordning mellan det militära

och det civila försvaret.

Vid försvar mot gränsinvasion torde verksamheten domineras av markoperativ

och territoriell verksamhet. Det är angeläget att markstridskrafterna

kan verka under gynnsamma betingelser och att lättrörliga, eldkraftiga

enheter snabbt kan göra även långa omgrupperingar. Ett starkt luftförsvar

är därför av stor betydelse.

Kraven på samordning inom totalförsvaret är i princip desamma som under

fortsättningsskedet av en kustinvasion. Stora krav ställs redan från

början på samverkan mellan mark- och flygstridskrafter. Då en gränsinvasion

torde kunna sättas in över en större bredd och — i varje fall inledningsvis

— med starkare stridskrafter än vid en kustinvasion, kan kraven

på samordning inom totalförsvaret bli än större än vid kustinvasion.

I fråga om försvar mot strategisk kupp har överbefälhavaren framhållit,

att det uppstår ett omedelbart behov av en snabbt fungerande regional ledning,

som — t. o. in. utan att förbindelser finnes med högkvarteret — skall

kunna utnyttja våra insatsberedda förband ur alla försvarsgrenar i samverkan

för att vinna tid och utrymme för övriga förbands mobilisering, rustning

och intagande av utgångsläge. Överbefälhavaren har vidare anfört:

I ett sådant kuppläge kan många mycket svåra avvägningsfrågor rörande

vapeninsatser uppstå och kräva snabba beslut. Det kan ur flyg- och sjöstridskrafternas

synvinkel te sig mest angeläget, att alla resurser av markstridskrafter

— inklusive lvförband — sätts in för att försvara baser och

andra markanläggningar, t. ex. radarstationer, mot anfall från mark- eller

lufttrupp. Men samtidigt kan det från markstridskrafternas synpunkt te sig

mest angeläget att sätta in alla tillgängliga stridskrafter för att hindra fienden

att tränga in i mobiliseringsområden eller ta andra strategiskt betydelsefulla

punkter och områden. Men tillgängliga krafter räcker bara för endera

syftet.

Andra bristsituationer kan framkalla liknande intressemotsättningar,

t. ex. om jaktflyget skall användas mot fiendens flyg eller mot fiendens

sjötransporter. Underrättelseläget kommer vid ett kuppläge att vara osäkert

och sambandsmöjligheterna kommer till en början att vara begränsade. Det

kommer därför att bli svårt att få en riktig bild av läget och att nå underlydande

med order. Beträffande mobiliseringens fortskridande måste stor

automatik i handlandet efter en i förväg uppgjord plan i detta läge förutsättas.

Mobiliseringens fortskridande, utrymningsläge, skadeläge etc. måste

emellertid kunna följas upp och åtgärder vidtagas i tid.

Detta ställer krav — tills läget kan överblickas — på att det geografiska

ansvarsområdet för kuppförsvaret i regional nivå inte är för stort eller om

så är fallet att delegering till underlydande instanser skett. En samordnad

eller helt integrerad ledning är önskvärd i kupplägen.

Utredningen biträder överbefälhavarens uppfattning. Enhetlig ledning

erfordras enligt utredningens mening inom områden som icke är större än

att de sannolikt låter sig överblickas. En decentralisering av den faktiska

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 196k

ledningen till ett antal inom samma geografiska område verksamma sidoordnade

chefer möjliggör icke den fasta ledning, som är nödvändig vid försvar

mot strategisk kupp.

Utredningen framhåller även betydelsen i detta läge av samordning

mellan det militära och det civila försvaret. Utrymningar måste samordnas

med mobilisering och transporter av mobiliserade förband, civila resurser

av olika slag kan behöva tagas i anspråk av krigsmakten, militära och civila

chefer måste med utnyttjande av Sveriges Radio lämna gemensamma föreskrifter

för allmänhetens beteende.

c) Den militärtekniska utvecklingen

En kortfattad redogörelse för den militärtekniska utvecklingen samt de

verkningar därav som kan utläsas på den militära ledningsorganisationen,

särskilt med tillämpning på den regionala ledningsinstansen, återfinnes i

betänkandet.

d) Sammanfattning

Oberoende av om angriparen försöker betvinga oss genom storanfall eller

genom strategisk kupp måste, enligt utredningen, på vår sida under överbefälhavaren

varje deloperation ledas enhetligt. Tillgängliga stridskrafter

skall användas enligt en gemensam plan och olika resurser av stödkaraktär

fördelas i bestämd ordning så att de vid varje tillfälle utnyttjas där de bäst

behövs.

Insättandet av disponibla stridskrafter enligt en enhetlig plan och fördelningen

av olika resurser i enlighet med vad denna plan kräver bör förberedas

i fred, så långt det är möjligt. En motsvarande planläggning måste

göras för den riktgivande verksamheten på civil sida. Alla lägen kan emellertid

icke förutses; en angripare kommer att göra sitt yttersta för att överraska

oss och ställa oss inför situationer som vi icke har räknat med. Detta

förhållande i kombination med den snabbhet, varmed händelserna med stor

sannolikhet kommer att utspelas, kräver både på militär och på civil sida

en regional ledningsorganisation som har långtgående befogenheter samt

förmåga att handla snabbt och improvisera allt efter lägets krav. Enligt utredningens

bestämda uppfattning nödvändiggör detta att inom områden,

som bestämts med hänsyn till tänkbara invasionsaltcrnativ och vilkas gränser

är gemensamma för det militära och det civila försvaret:

dels befälet över krigsmakten under överbefälhavaren utövas av en militär

chef, som kan ägna hela sin kapacitet åt att leda vederbörlig deloperation

och icke onödigtvis behöver splittra sin uppmärksamhet och tid på problem

som icke har direkt sammanhang därmed,

dels den civila försvarsverksamheten under Kungl. Maj:t och centrala

civila myndigheter inriktas och samordnas av eu civil chef,

dels ock klarhet råder i fråga om den militäre och den civile chefens be
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungi. Maj:ts proposition nr 109 år 1964

fogenheter och skyldigheter mot varandra och gentemot sidoordnade civila

myndigheter med ansvar för försvarsfunktioner som är gemensamma för

totalförsvaret, t. ex. tele- och järnvägsmyndigheter.

Till nyssnämnda chefers förfogande måste stå stabsorgan som är anpassade

till karaktären och omfattningen av chefernas uppgifter.

Begränsningar i fråga om ekonomiska och andra resurser har nödvändiggjort

prioriteringar vid utbyggnad av luftförsvar, befästningar m. m. Härvid

har bl. a. nuvarande militärpolitiska läge tjänat som utgångspunkt. Tillgången

på kvalificerad personal för regional ledning är knapp. Det är därför

naturligt, att vid en reform av den regionala ledningsorganisationen

prioriteringar göres efter samma grunder som inom övriga områden för

försvarsförberedelser. Som utredningen förut anfört bör ledningsorganisationen

dock utformas på sådant sätt, att den smidigt kan anpassas till olika

tänkbara invasionsalternativ.

2. Krav på krigsmaktens regionala ledning

I detta avsnitt redovisar utredningen först i sammanfattning synpunkter

som lämnats av överbefälhavaren. Utredningen framför därefter sin uppfattning

rörande respektive spörsmål.

Överbefälhavaren har rörande faktorer med speciell betydelse för mark-,

sjö- och luftoperativ verksamhet anfört följande.

Faktorer med speciell betydelse för markoperativ verksamhet

Operations- och ansvarsområde måste utformas så, att enhetlig markoperativ

ledning säkerställs. I inledningsskedet bör endast en tänkbar anfallsriktning

inneslutas i operationsområdet. Inom detta område, utformat

jämväl med hänsyn till militärgeografiska faktorer, våra stridskrafters avsedda

styrka och sammansättning samt behov av kontinuerlig ledning av

ytförsvaret, erfordras en ledningsorganisation för fackmässig operativ ledning

som kan ställa uppgifter och fördela resurser för verksamheten inom

området.

Denna ledningsinstans måste ha kontroll över förflyttningar på marken

och erforderligt inflytande på samordningen av insats mot markmål inom

de delar av området där markstridskrafter verkar samt på de civila försvarsåtgärderna

inom området.

Från rent markoperativ synpunkt är det lämpligt att indela riket i minst

sju områden (varav Gotland utgör ett).

Faktorer med speciell betydelse för sjöoperativ ledning och indelning

Operations- och ansvarsområde måste utformas så att enhetlig sjöoperativ

ledning säkerställs. Inom ett med hänsyn till fiendens möjliga operationsriktningar,

våra stridskrafters gruppering, baseringsmöjligheter, rör
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196k

lighet och räckvidd samt militärgeografiska förhållanden (farvattensförträngningar,

friliggande öar m. m.) avpassat område erfordras en ledningsorganisation,

som kan ställa uppgifter och fördela resurser för den sjöoperativa

verksamheten inom området.

Inom ett sådant område fordras för fackmässig operativ ledning och

samordning av marina stridskrafters sjöoperativa verksamhet (fartygsförband,

kustartilleriförband, baser m. m.) en sakkunnig instans. Denna

måste ha kontroll över förflyttningar på sjön och erforderligt inflytande vid

samordning av insats mot sjömål inom de delar av operationsområdet, där

marina stridskrafter verkar.

Området för fackmässig sjöoperativ ledning bör göras stort. Ledningssäkerhet

och geografiska faktorer gör från rent sjöoperativa synpunkter en

indelning av oss omgivande farvatten i fyra områden lämplig.

Faktorer med speciell betydelse för luftoperativ ledning och indelning

Operations- och ansvarsområde måste utformas så att enhetlig luftoperativ

ledning säkerställs. Inom ett med hänsyn till fiendens möjliga operationsriktningar

samt våra stridskrafters gruppering, baseringsmöjligheter,

rörlighet och räckvidd avpassat område erfordras en organisation för fackmässig

operativ ledning av den luftoperativa verksamheten samt för viss

stridsledning främst av luftförsvar, attack och flygspaning.

Denna ledningsinstans måste ha kontroll över förflyttningar i luften, ansvar

för inriktning i stort av insats mot luftmål inom vederbörligt område

och ansvar för samordning av luftoperativa insatser, som icke samordnas

av mark- respektive sjöoperativ chef.

Med hänsyn till flygförbandens rörlighet borde principiellt landet icke

uppdelas i några delansvarsområden. En angripares sannolika anflygningsvägar

mot mål på vårt område, den praktiska ledningen av markbundna

komponenter samt uppbyggnaden av sambandssystem tvingar dock till en

uppdelning, varvid — från rent luftoperativa synpunkter — högst tre områden

bör ifrågakomma.

Utredningen konstaterar att mark-, sjö- och luftoperativ verksamhet har

olika krav på den idealiska områdesindelningen. Från rent markoperativ

synpunkt är denna indelning minst sex områden på fastlandet, från rent

sjöoperativ synpunkt fyra områden inom oss omgivande farvatten och från

rent luftoperativ synpunkt högst tre områden. I vad gäller mark- och sjöoperativ

verksamhet är kraven i huvudsak sammanfallande i Syd- och Västsverige,

medan den största skillnaden föreligger i norra delen av landet,

där de sjöoperativa kraven talar för att Bottniska viken utgör ett område.

Om enhetlig indelning skall kunna åstadkommas inom alla delar av landet

måste man gå fram på endera av två i princip olika vägar, framhåller

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj. ts proposition nr 109 år 196i

utredningen. En utväg är att fastställa den för varje operativ verksamhetsgren

för sig lämpligaste områdesindelningen och därefter sammanföra dessa

områden till större områden, som i sig innesluter ett lämpligt antal mark-,

sjö- och luftoperativa ansvarsområden. Denna metod innebär att ytterligare

en regional ledningsinstans — en högsta regional instans — måste tillkomma.

En annan möjlighet är att göra en sammanjämkning av de olika

områdesindelningarna, varvid man måste väga samtliga faktorer mot varandra

i syfte att åstadkomma en optimal syntes. Därvid måste försök göras

att fastställa de olika verksamhetsgrenarnas relativa betydelse, med utgångspunkt

bl. a. i bestående militärgeografiska förhållanden, sannolika

styrkor av olika stridskrafter som — för längre eller kortare tid — kan antagas

komma till insats inom olika områden samt dessa stridskrafters

sannolika verkansmöjligheter och uthållighet. En sådan värdering är svår

att göra; de operativa verksamhetsgrenarnas relativa betydelse torde vara

olika inom olika landsändar och i olika lägen. De värderingar som kan göras

med någorlunda säkerhet måste emellertid göras och läggas till grund

för nyssnämnda sammanjämkning av olika fackmässiga operativa krav.

Rörande faktorer med speciell betydelse för territoriellt försvar har överbefälhavaren

framlagt följande synpunkter.

Vid en avvägning mellan olika krav och faktorer, som påverkar regional

indelning, måste den militärterritoriella indelningen till lands och det territoriella

försvarets krav beaktas, främst av det skälet att totalförsvarets

motståndsförmåga kommer att ställas inför det svåraste provet i det skede,

då hela vårt samhälle skall omställas från fred till krig.

Även om de operativa stridskrafterna spelar en avgörande roll, kan det

sålunda uppstå lägen då det är mer betydelsefullt från det totala försvarets

synpunkt, att den militärterritoriella ledningen och den civiladministrativa

ledningen på regional nivå är helt anslutna till varandra såsom för närvarande

i stor utsträckning redan är fallet och att den motsvarande indelningen

ger helt sammanfallande områden, än att den allmänoperativa ledningen

och indelningen av krigsmakten på regional nivå skänker ett rent

militärt maximum av effektivitet. Om och var ett sådant läge uppstår, kan

ej förutses. Det är därför önskvärt, att en för såväl den operativa som den

territoriella verksamheten enhetlig indelning kan skapas för den fredstida

verksamheten och vid ett krigs inledningsskede.

Utredningen ansluter sig till dessa överbefälhavarens uttalanden. Med understrykande

av betydelsen av att militärterritoriell och civiladministrativ

indelning stämmer överens anför utredningen, att avkall på denna princip

icke bör göras annat än i undantagsfall. Därvid måste kunna förebringas

övertygande operativa skäl för en militärterritoriell indelning som avviker

från den civiladministrativa. Vidare måste det föreligga relativt stor sannolikhet

för att vederbörligt område utsättes för invasion.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196b 2ä

Efter att ha granskat faktorer med betydelse för olika slag av fackmässig

verksamhet redovisar överbefälhavaren vissa faktorer av allmän betydelse

för operativ verksamhet och samordningen av däri ingående verksamhetsgrenar.

Överbefälhavaren konstaterar, att hur en samordning av olika

operativa verksamhetsgrenar än genomföres, kommer ett kvarstående behov

av samverkan att föreligga mellan chefer för olika slag av stridskrafter.

Organisatoriska och andra åtgärder bör vidtagas för att underlätta denna

samverkan. Sålunda bör för varje chefs befogenheter och ansvar klara bestämmelser

ha utfärdats av högre chef.

Överbefälhavaren framhåller, att om en enhetlig regional ledning skall

möjliggöras, måste alla slag av verksamheter — operativ inriktning och

fackmässig ledning av mark-, sjö- och luftoperativ verksamhet samt samordning

av gemensamma resurser — för försvar mot en fientlig deloperation

kunna infogas i ett enhetligt operations- och ansvarsområde. Det gäller

med andra ord att försöka åstadkomma en enhetlig regional indelning.

Överbefälhavaren anser att lednings- och ansvarsförhållandena samt områdets

storlek bör avpassas så i förhållande till varandra, att största stridsekonomiska

effekt uppnås såväl av enskilda vapensystem som av samtliga

inom området verkande stridskrafter med gemensamma uppgifter, enär

möjligheterna att få stridande förband till maximal verkan mot en angripare

är det primära. Har en enhetlig regional indelning skapats, finns —- enligt

överbefälhavarens mening — förutsättningar för att bilda en allmänoperativ

regional ledningsinstans, innebärande en chef jämte integrerad och

funktionellt indelad stab.

Utredningen anser i likhet med överbefälhavaren, att den primära uppgiften

för en enhetlig regional ledning är att få stridande förband till maximal

verkan — d. v. s. till största möjliga gemensamma verkan. Utredningen

delar även överbefälhavarens uppfattning att en enhetlig regional indelning

är en förutsättning för en konsekvent genomförd enhetlig regional ledning.

Det är emellertid enligt utredningens uppfattning varken möjligt eller erforderligt

att tillskapa en sådan indelning, att i varje regionalt område kan

baseras (grupperas) alla de stridskrafter, som kan bringas till vapeninsats

inom detta. Utredningen pekar härvidlag på attackförbanden, som från baser

i landets inre delar skall kunna sättas in inom vitt skilda delar av landet.

För huvudsyftet med enhetlig regional ledning inom krigsmakten —

att bringa de stridande förbanden till största möjliga gemensamma verkan

— är det emellertid väsentligt att i en viss deloperation insatta stridskrafter

gör sin stridsinsats under ett enhetligt befäl.

3. Krav på det civila försvarets regionala ledning

Den regionala ledningen inom det civila försvaret måste — anför utredningen

— i avsevärd utsträckning bygga på i fred befintliga regionala ledningsorgan

och fredstida administrativ indelning. På det lägre regionala

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 190k

planet är denna ledning i första hand uppbyggd kring länen som enheter.

Inom varje län utgör länsstyrelsen det centrala organet för den civila delen

av totalförsvaret. Det är utredningens uppfattning, att inom överskådlig

framtid länsstyrelserna måste bibehålla nuvarande ledningsuppgifter

inom det civila försvaret. I sina överväganden rörande en framtida regional

ledningsorganisation betraktar utredningen därför i princip länsstyrelserna

och deras nuvarande försvarsuppgifter som fasta utgångsvärden.

Länsindelningen i krig bör så långt möjligt vara densamma som under

fred. Med hänsyn till behovet av samverkan med krigsmakten kan dock i

undantagsfall ändringar vara nödvändiga.

Våra län är emellertid ganska små, framför allt i de södra och mellersta

delarna av landet. Många av de åtgärder inom det civila försvaret som

måste beslutas och (eller) verkställas i regional instans sträcker sig över

länsgränserna. Detta kan gälla i fråga om t. ex. utrymningar och omhändertagande

av flyktingar, undanförsel, utnyttjande av transportmedel, insättande

av reparationsavdelningar för att iståndsätta vägar, järnvägar och

signalförbindelser, disponerande av elkraft, bränsle, råvaror och arbetskraft

samt utnyttjande av sjukvårdsresurser.

Vad beträffar kommunikationsverkens regionala indelning i distrikt,

överensstämmer denna endast i undantagsfall med den administrativa länsindelningen.

Kommunikationstekniska och driftsekonomiska hänsyn har

här varit avgörande för distriktsindelningen. Detta har haft till följd att

statens järnvägars, televerkets och postverkets distrikt är betydligt större

än länen, framhåller utredningen.

Vid förbindelsesvårigheter i förhållande till riksstyrelsen och centrala

myndigheter föreligger — enligt utredningens bedömande — behov av en

ledande civil myndighet inom områden större än länen. Denna myndighet

skall kunna ta ledningen av hela den civila verksamheten av betydelse för

krigföringen.

Sammanfattningsvis konstaterar utredningen att i krig föreligger behov

av en civil myndighet inom större områden än länen med uppgift att åstadkomma

samordning

dels mellan olika länsstyrelser inom området,

dels i förhållande till och mellan sådana civila myndigheter, vilkas verksamhetsområden

omspänner mer än ett län,

dels ock mellan civila och militära myndigheter.

Av sålunda anförda skäl är det — framhåller utredningen — i krig nödvändigt

med en civil myndighet på det högre regionala planet mellan Kungl.

Maj :t och de centrala myndigheterna, å ena sidan, och länsstyrelserna, å

den andra, d. v. s. en ledningsorganisation i huvudsak i enlighet med den

nuvarande civilbefälhavarinstitutionen.

Utredningen finner att civilbefälhavarna, för att kunna utöva den ledande

funktion som avses skola tillkomma dem i krig, måste vara utrustade

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 190k

med konkreta befogenheter inom skilda verksamhetsområden. Dessa befogenheter

bör vara fastställda redan i fred och finnas angivna i särskild instruktion

för civilbefälhavarna som en direkt motsvarighet till krigsinstruktion

för länsstyrelserna.

Utredningen meddelar att civilbefälhavarna i fråga om rikets indelning i

civilområden framhållit, att utgångspunkterna för bedömning av civilområdenas

storlek — under förutsättning av överensstämmelse i lägre regional

instans mellan län och försvarsområden — främst bör vara behov av civilmilitär

samverkan, operativ rörlighet samt möjligheter till ledning och

samordning av totalförsvaret inom större områden än län. Härom anför

civilbefälhavarna vidare i huvudsak följande.

Det är dock angeläget, att civilområdena ej är så stora, att resurserna

splittras på alltför många stora uppgifter och att civilbefälhavaren kanske

omedelbart nödgas göra sådana avvägningar, som normalt borde tillkomma

högsta ledningen. Totalförsvarets uppgifter inom civil- och militärområde

bör sålunda vara så begränsade, att resurserna om möjligt medger kraftsamling

till väsentliga områden. I fråga om operativ rörlighet bör civilområdet

å andra sidan vara så stort, att resurserna inom de i civilområdet ingående

länen medger, att verksamheten kan bedrivas utan omedelbart bistånd från

angränsande civilområden. För att en ordnad underrättelsetjänst, rapporterings-

och orderverksamhet skall kunna upprätthållas krävs vidare, att antalet

samverkande och underlydande myndigheter i viss mån är begränsat.

Det måste konstateras, att en uppdelning av landet i tre ä fyra storregioner

från civilbefälhavarnas synpunkt icke bör komma till stånd, eftersom

uppgifterna inom en sådan region blir alltför omfattande. Antalet ingående

län och samverkande myndigheter i övrigt skulle därjämte försvåra ledningsförhållandena.

Civilbefälhavarna bedömer därför, att ett civilområde

ej bör omfatta mer än sex—sju län.

Även överbefälhavaren har uttalat sig i denna fråga och därvid framhållit,

att en civilbefälhavare i krig icke torde kunna samordna mer än ca tio

myndigheter, d. v. s. 6—7 krigslän och 4—5 distrikt ur kommunikationsverken.

överbefälhavaren anser vidare, att en av civilbefälhavarens största

och svåraste uppgifter är att samordna utrymningen av våra största städer.

En civilbefälhavare bedömes därför icke kunna svara för mer än en sådan

utrymning. De nuvarande civilområdenas omfattning och civilbefälhavarnas

uppgifter är enligt överbefälhavarens mening i huvudsak lämpliga med

hänsyn till näringsgeografiska förhållanden, dock med undantag för Gävleborgs

län, som endast i ringa utsträckning har »naturliga» förbindelser med

övriga län inom andra civilområdet.

Utredningen biträder civilbefälhavarnas och överbefälhavarens uppfattning

och anser att de nuvarande civilområdena har i huvudsak lämplig omfattning.

Detta utesluter — menar utredningen — icke gränsändringar genom

överföring av enstaka län från ett civilområde till ett annat.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kangl. Maj:ts proposition nr 109 år 196i

Ledningsorganisation i fred

1. Krav på krigsmaktens regionala ledning

I avsnittet rörande krav på den regionala ledningsorganisationen i krig

har utredningen, såvitt avser krigsmakten, framhållit att inom områden,

utformade med hänsyn bl. a. till bestående militärgeografiska förhållanden

och en angripares tänkbara invasionsalternativ, ledningen under överbefälhavaren

bör utövas av en chef med biträdande ledningsorgan anpassade för

uppgifterna. Utredningen konstaterar att chefer med krigsuppgifter av den

storleksordning och betydelse som här avses måste förbereda dessa i fred.

Ifrågavarande chefer jämte stommar till de stabsorgan som i krig skall stå

till deras förfogande måste därför finnas redan i fredsorganisationen. Kravet

på största möjliga överensstämmelse mellan krigs- och fredsorganisationerna

innebär sålunda, att enhetlig regional ledning i krig av operativ

verksamhet måste motsvaras av enhetlig regional ledning i fred av operativt

krigsförberedelsearbete. Ett villkor för att regionala chefer skall kunna utöva

denna verksamhet är, att de redan i fred disponerar allsidigt sammansatta

staber.

Det är utredningens bestämda uppfattning, att en enhetlig regional ledning

är nödvändig för att säkerställa ett samordnat krigsförberedelsearbete.

Förberedelserna för mark-, sjö- och luftoperativ samt territoriell verksamhet

har till huvudsyfte att förbereda försvar mot invasion. Det är självklart

att för ingen av dessa verksamhetsgrenar planläggning och förberedelser

kan utföras oberoende av de andra. Samordning i stort kan åstadkommas

genom överbefälhavaren, men huvuddelen av de mera konkreta åtgärderna

för samordning måste vidtagas i regional instans. Detta gäller t. ex. i fråga

om underrättelsetjänst, sambandstjänst, fältarbeten och flertalet grenar

inom underhållstjänsten. Behovet av samordning i regional instans är särskilt

påtagligt inom sådana funktioner, där krigsmaktens olika delar måste

eller lämpligen kan utnyttja gemensamma resurser. För de civila myndigheter

som aktivt måste medverka i krigsmaktens operativa krigsförberedelsearbete

— t. ex. televerket och statens järnvägar — innebär enhetlig regional

ledning en stor fördel.

Ledningsorganisationen för operativt krigsförberedelsearbete måste rent

arbetstekniskt vara rationell främst därför att de personella resurserna under

överskådlig tid kommer att vara små i förhållande till uppgifterna,

framhåller utredningen. Den regionala ledningsorganisationen måste därför

möjliggöra att dubbelarbete undvikes och att ledningsorganen kan arbeta

utan omfattande samråds- och remissverksamhet.

Utredningen betraktar överbefälhavarens uppgifter samt försvarsstabens

organisation och uppgifter (SFS 1961: 467) som i huvudsak fasta utgångsvärden

vid utformningen av den regionala ledningsorganisationen. Utredningen

anser det också vara angeläget, att den regionala ledningsorganisa
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196A

tionen utformas så, att den kvalitativt högtstående försvarsstabens ledningskapacitet

tillfullo utnyttjas.

Överbefälhavaren har i sin skrivelse till utredningen framfört vissa synpunkter

i fråga om ledningen av förbandsproducerande verksamhet, insatsberedskap

och förvaltning. Överbefälhavaren har därvid fastslagit att den

förbandsproducerande myndigheten har ansvaret för underställda förbands

krigsduglighet, tjänstbarhet och beredskap samt för att vid given tidpunkt

och på bestämda platser krigsförberedda stridskrafter ställs till den operativa

ledningens förfogande. Sina synpunkter på ledning av förbandsproduktionen

sammanfattar överbefälhavaren sålunda.

Förändringar i förbandsproduktionen och dess ledning får icke genomföras

så att dess effekt nedgår. De förband, som produceras måste kunna

ställas till den operativa ledningens förfogande på rätt tid. Detta innebär

att själva mobiliseringen, som är en svår omställningsprocess från fredstid

krigsförhållanden, måste tillmätas stor vikt vid ledningsorganisationens

utformning. Förbanden måste organiseras och utbildas på sådant sätt, att de

svarar mot de operativa kvantitativa och kvalitativa kraven. Härvid måste

beaktas, att de operativa kraven ej helt kan styra förbandsproduktionen.

Det motsatta förhållandet existerar även i betydande utsträckning, d. v. s.

de operativa möjligheterna bestäms av möjlig förbandsproduktion. Den

regionala ledningsorganisationen måste därför utformas så att båda dessa

förhållanden beaktas. En ledningsorganisation som ej tillgodoser förbandsproduktionen

drar samtidigt undan grundvalarna för den operativa ledningen.

Den förbandsproducerande verksamheten vid armén är genom sin karaktär

och omfattning svårare att anpassa till andra tänkbara system för regional

ledning än motsvarande vid marinen och flygvapnet.

I fråga om krav på ledning av insatsberedskap anför överbefälhavaren

att denna tillgodoses på olika sätt inom försvarsgrenarna. Inom flottan och

flygvapnet upprätthålles insatsberedskapen inom den ordinarie utbildningsverksamhetens

ram. Denna senare verksamhet måste därför avpassas så att

förbanden kan lösa stridsuppgifter med kort varsel. Inom armén och kustartilleriet

tillgodoses insatsberedskapen av krigsförband under repetitionsövning

samt av åldersklass och befälsskolor. Inom armén tillkommer därutöver

hemvärnet. För armén avses övergång ske till ett nytt system för beredskap

och utbildning, innebärande bl. a. tätare men kortare repetitionsövningar.

Detta nya system kommer -- enligt överbefälhavaren — att medge

en väsentligt höjd insatsberedskap, men för att dessa vidgade möjligheter

skall kunna tillvaratagas krävs en ökad samordning i regional instans.

Utredningen biträder de synpunkter som framförts av överbefälhavaren

och anser det vara väsentligt att den regionala ledningsorganisationen säkerställer

eu nära samordning mellan operativt krigsförberedelsearbete, insatsberedskap

och förbandsproduktion. Detta anses enklast och bäst ske

genom att ledning av samtliga dessa funktioner under central instans utövas

av samma regionala chefer, så långt det är praktiskt möjligt och lämpligt.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964

Det är utredningens uppfattning att även den förbandsproducerande verksamheten

kräver en enhetlig regional ledning. I fråga om mobilisering och

mobiliseringsförberedelser anses fördelarna härav vara så tydliga att några

särskilda kommentarer icke erfordras. Det torde emellertid enligt utredningen

vara angeläget att enhetlig regional ledning utövas också i fråga om

organisation av krigsförband. Beslut härom fattas visserligen i central instans

men i betydande utsträckning efter behovsuppgifter lämnade av regionala

chefer. Detta gäller främst förband med stöduppgifter. Det är enligt

utredningens mening ett starkt önskemål att behoven av sådana förband

kan ses i ett sammanhang: därmed torde öppnas möjligheter till betydande

rationaliseringar.

I fråga om förvaltning, som överbefälhavaren icke gjort några särskilda

uttalanden om, anför utredningen följande.

Förvaltningen har till ändamål att tillgodose krigsmaktens behov av förnödenheter

och tjänstbarheter i fred och att förbereda och planlägga krigsmaktens

försörjning i krig. Detta innebär att förvaltningen är en viktig

stödfunktion till förbandsproduktionen och har en betydelsefull uppgift i

det operativa krigsförberedelsearbetet. Regional ledning av den förbandsproducerande

verksamheten bör kombineras med en sådan ledning av förvaltningen,

att för förbandsproduktionen — främst utbildningen — behövliga

resurser blir disponerade på lämpligt sätt utan att den materiella beredskapen

sänkes eller operativ planläggning och mobilisering försvåras.

Krigsförberedelsearbetet i fråga om underhållstjänsten utföres till stor

del av regionala och lokala förvaltningsorgan. Samordningsbehovet beträffande

härmed sammanhängande planläggningsarbete är påtagligt, såväl i

vad avser tillhandahållande av i fred anskaffade resurser som i fråga om

anskaffning av förnödenheter och organiserande av underhållsresurser under

krig. Full effekt av en enhetlig ledning av operativt krigsförberedelsearbete

uppnås endast om förvaltningens krigsförberedelsearbete inordnas

under samma ledning.

Det är viktigt att försörjningen av krigsmakten — underhållstjänsten —

kan träda i funktion omedelbart när krigsförband organiseras. Även om en

noggrann planering föreligger, bör ledningen av verksamheten utövas av

de organ, som i fredstid leder förvaltningsverksamheten och som utfört

planläggningen. Den fredstida organisationen bör därför med minsta möjliga

förändringar övergå i krigsorganisationen.

Enhetlig regional ledning kräver samordning i förvaltningsavseende mellan

försvars- och förvaltningsgrenar. Samordningen tar sig uttryck i gemensam

förvaltningsledning, gemensamma förråd för flera förvaltningsgrenar

respektive för (förband ur) flera försvarsgrenar, gemensamma verkstäder

m. m. Samordningen måste bl. a. bygga på enhetlighet i bestämmelser

och föreskrifter, arbetsrutiner, blanketter och terminologi, om icke onödiga

praktiska svårigheter skall uppstå. Enhetlighet i dessa avseenden kräver

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 1964

samordning i central förvaltningsinstans, varifrån bestämmelser etc. utfärdas.

Utvecklingen i central instans går mot en dylik samordning. Efter hand

som resultat härutinnan uppnås, kan en ökad samordning genomföras på

regional och lokal nivå.

En enhetlig regional ledning av operativt krigsförberedelsearbete och förbandsproduktion

ställer sålunda krav på enhetlig ledning även av förvaltningen,

innebärande att den regionale chefen i princip bör utöva ledningen

av och uppsikten över förvaltningen inom regionen. Olikheter i nuvaradc

regionala och lokala förvaltningsorganisationer medför emellertid att denna

princip icke till alla delar kan följas förrän efter en relativt lång omställningsperiod,

under vilken förutsättningar för samordnad och enhetlig regional

ledning skapas genom insatser i central instans. Olikheterna, som

betingas av många naturliga orsaker, torde för övrigt icke helt kunna utjämnas

och bör måhända icke heller helt utjämnas. Tekniskt specialbetonad

och för en försvarsgren specifik förvaltningsverksamhet, t. ex. förvaltning

avseende flygvapnets strilorganisation eller marinens fartygsförvaltning, är

av den karaktären att den regionale chefen icke har behov av eller anledning

att ingripa i dirigerande eller reglerande syfte annat än i vad avser krigsförberedelsearbetet.

2. Krav på det civila försvarets regionala ledning

I avsnittet rörande krav på det civila försvarets regionala ledning i krig

har utredningen framhållit, att ledningen av det civila försvaret i lägre regional

instans bör utövas med länsstyrelserna som ledande och samordnande

organ. Utredningen anför, att den verksamhet som sålunda förutsättes

ankomma på länsstyrelserna i krig måste förberedas i fred, varför länsstyrelserna

måste ha en sådan organisation och sådana befogenheter att dessa

väsentliga planläggningsuppgifter kan lösas på ett tillfredsställande sätt.

Den ledande ställning i krig som tilldelats länsstyrelserna genom deras krigsinstruktion

bör därför i fråga om försvarsplanläggning tillkomma dem redan

i fred.

Utredningen har tidigare framhållit behovet i krig av en civil ledningsorganisation

i högre regional instans med samordnande uppgifter i huvudsak

i enlighet med nuvarande civilbefälhavarinstitution. Denna ledningsorganisation

måste finnas redan i fred dels för förberedelse av de egna krigsuppgifterna,

dels för samordning av de civila försvarsförberedelserna inbördes

och med krigsmaktens verksamhet. För att organisationen skall kunna verka

rationellt krävs — framhåller utredningen — att dess uppgifter och befogenheter

i krig är klarlagda redan i fred och att den har erforderliga befogenheter

att samordna den civila försvarsplanläggningen.

Som tidigare nämnts består det civila försvaret av ett stort antal statliga

verk samt andra statliga och icke-statliga organ. Inom flertalet av dessa,

t. ex. kommunikationsverken, dominerar den fredspräglade, affärsmässiga

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964

verksamheten. Enligt utredningen är det ur totalförsvarets synvinkel ett bestämt

krav att myndigheternas interna organisation medger att — utan att

denna verksamhet eftersättes — erforderliga försvarsförberedelser göres och

ledande befattningshavare ges tid och möjlighet att sätta sig in i sina krigsuppgifter.

De krav på enhetlig regional indelning, som utredningen framfört rörande

krigsmakten, finner utredningen i princip gälla även för det civila försvaret.

Det vore utan tvekan värdefullt om de civila försvarsorganisationernas regionala

indelningar kunde stämma överens sinsemellan och med krigsmaktens

indelning, konstaterar utredningen vidare. Länsindelningen måste f. n.

betraktas som en fast indelning som torde ändras först som ett resultat av

storstads- och länsindelningsutredningarnas arbete. Försvarsområdesindelningen

och kommunikationsverkens m. fl. organisationers regionala indelning

måste därför så långt möjligt anpassas till länen.

Indelningen i civilområden bör enligt utredningens mening helt stämma

överens med krigsmaktens territoriella indelning. Där operativa skäl icke

lägger bestämda hinder i vägen, bör dessa sammanfallande områden omfatta

hela län. Endast där så bedömes oundgängligen nödvändigt bör deras

gränser dela ett län.

Kommunikationsverkens regionala indelning är givetvis utformad med

hänsyn till de krav som deras fredsmässiga affärsdrivande verksamhet ställer.

Utredningen är införstådd med att dessa indelningar icke kan bringas

till sådan överensstämmelse med civilområden och län som ur totalförsvarets

synvinkel vore önskvärd. Utredningen finner det emellertid angeläget

att anpassning till civilområdes- och länsindelningen sker i görligaste mån

och att förändringar, som innebär större avvikelser än f. n., icke vidtages,

utan starkt tvingande skäl.

Yttranden

De remissmyndigheter, som uttalat sig om kraven på totalförsvarets

regionala ledning, ansluter sig till utredningens bedömningar

eller lämnar dem i huvudsak utan erinran. Försvarets förvaltningsdirektion

framhåller dock, att man vid behandlingen av den militärtekniska

utvecklingen även bör beakta, att den fortgående teknifieringen

av krigsmakten ställer ökade krav på ledning av förvaltningsorganisationens

krigsförberedelsearbete och på underhållstjänstens ledning i

krig.

En närmare redogörelse för remissmyndigheternas synpunkter på den

regionala indelningen och därmed sammanhängande frågor lämnas

under kap. VII.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 1964

31

IV. Totalförsvarets nuvarande regionala ledning

Utredningen erinrar om att totalförsvarets regionala ledningsorgan kan

hänföras till en högre och en lägre regional instans.

Cheferna i högre regional instans lyder direkt under Kungl. Maj :t eller

centrala myndigheter. Chefer i denna ledningsnivå är vid krigsmakten militärbefälhavare,

marinkommandochefer och flygeskaderchefer samt inom

den civila sektorn civilbefälhavare och ett flertal chefer ur kommunikationsverken

m. fl. civila myndigheter och organisationer.

Till lägre regional instans hänför utredningen ur krigsmakten försvarsområdesbefälhavare,

kustartilleriförsvarschefer, chefer för marina bevakningsområden

— som med två undantag finnes endast i krig — och sektorchefer

samt ur det civila försvaret länsstyrelser och med dessa sidoordnade

civila ledningsorgan, bl. a. ur kommunikationsverken. Flertalet ledningsorgan

i denna instans lyder närmast under högre regionala chefer; länsstyrelserna

lyder dock direkt under Kungl. Maj :t och vissa andra civila ledningsorgan

direkt under central instans.

Bestämmelser för regionala chefer (myndigheter) finnes i av Kungl. Maj :t

fastställda instruktioner m. m. samt i av de centrala myndigheterna utfärdade

order, bestämmelser, anvisningar och instruktioner.

Krigsmaktens regionala ledningsorganisation i krig

Till lands är riket i militärterritoriellt hänseende indelat i sju militärområden,

vart och ett under ledning av en militärbefälhavare. Militärområdena

utom VII. militärområdet indelas i försvarsområden — inalles tjugosju.

Territorialvattnet vid rikets kuster och utanför liggande havsområden är

i sjöoperativt hänseende uppdelat på fyra marinkommandon under ledning

av marinkommandochefer. Marinkommandona tilldelade operationsområden

är i vissa hänseenden uppdelade på marina bevakningsområden.

I luftoperativt hänseende är riket med utanför liggande havsområden m. m.

uppdelat på tre eskaderområden under ledning av jakteskaderchefer. Eskaderområdena

är uppdelade på sektorer. Utöver nyssnämnda jakteskaderchefer

finnes även en attackeskaderchef, chefen för första flygeskadern, dock

utan något tilldelat eskaderområde.

Indelningen i militärterritoriellt hänseende och uppdelningen av territorialvattnet

vid rikets kuster på marinkommandon — vilken framgår av en

karta, som torde få fogas till protokollet såsom bilaga 2 — har fastställts

av Kungl. Maj :t. övrig indelning har fastställts av överbefälhavaren, dock

alt indelningen i bevakningsområden fastställts av chefen för marinen. Indelning

och gränser är icke oföränderliga utan kan anpassas efter lägets

krav. överbefälhavaren har befogenhet alt göra tillfälliga ändringar även

i den indelning som fastställts av Kungl. Maj :t.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj. ts proposition nr 109 år 196i

I., III. och IV. militärområdenas gränser överensstämmer med gränserna

i land för respektive marinkommando Syd, Väst och Ost. I marinkommando

Osts operationsområde ingår dock även vattenområdet kring Gotland,

som utgör VII. militärområdet. I norra delen av landet omfattar marinkommando

Nords operationsområde havsområdet utanför II. och VI. militärområdena.

Jakteskaderchefernas operationsområden innefattar flera militärområden

och (med ett undantag) flera operationsområden (eller delar därav) för marinkommandon.

Regionala chefer och deras huvuduppgifter framgår av följande tabell.

Chef inom

Huvuduppgifter1

högre regional instans

lägre regional instans

Militärbefälhavare (7)

Försvarsområdesbefälhavare2

Leda markoperativ och terri- toriell verksamhet

Marinkommandochef (4)

Kustartilleriförsvarschef

Chef för bevakningsområde

Leda sjöopera tiv verksamhet3

Jakteskaderchef4 (3)

Sektorchef

Leda luftoperativ verksamhet

1 Enligt den innebörd som i betänkandet inlägges i nedanstående begrepp.

2 Befälhavarna för Vaxholms, Karlskrona samt Göteborgs och Bohus försvarsområden är

tillika kustartilleriförsvarschefer.

3 Kustartilleriförsvarschef och chef för bevakningsområde leder endast vissa delar av den sjöoperativa

verksamheten.

4 Chefen för attackeskadern har som tidigare nämnts icke något sig tilldelat eskaderområde och

torde därför formellt icke böra anses som en regional chef.

Militärbefälhavare, marinkommandochefer och flygeskaderchefer är direkt

underställda överbefälhavaren.

Om läget kräver att beslut fattas snabbt och högkvarterets ledning icke

kan göra sig gällande, äger militärbefälhavare att efter samråd med marinkommandochef

och flygeskaderchef besluta rörande försvarets genomförande.

För stridskrafternas användning gäller därvid för den operativa verksamheten

i stort utfärdade order. Motsvarande befogenhet tillkommer i liknande

lägen försvarsområdesbefälhavare i fråga om försvaret av vederbörligt

område.

Militärbefälhavare och försvarsområdesbefälhavare är territoriella chefer.

Det innebär att de inom vederbörligt område leder markoperativ och territoriell

verksamhet.

Militärbefälhavare har som regel ett betydande antal direkt underställda

chefer, av vilka de viktigaste är försvarsområdesbefälhavare, fördelningschefer,

chefer för självständiga brigader samt chefer för strategiska reserver

av olika slag. Tilldelade stridskrafters styrka är beroende på läget.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964

Militärbefälhavares markoperativa ledning utövas genom att militärbefälhavaren

anger operativ avsikt för underlydande chefer och mot bakgrund

härav utger en operativ order (en långsiktig uppgift, vari främst målet och

resurserna anges). Ledningen av stridsverksamheten — stridsledningen -—

genomföres sedan av militärbefälhavaren direkt underställda chefer.

Försvarsområdesbefälhavare kan ha ett större eller mindre antal direkt

underställda chefer alltefter läget. Som regel ingår i ett försvarsområdes

trupper främst lokalförsvarsförband. Fältförband lyder i regel direkt under

vederbörande militärbefälhavare. Under pågående mobilisering och intill

dess inom särskilt betydelsefulla områden fördelningsstaber är beredda att

överta ledningsuppgifter är även huvuddelen av fältförbanden underställda

vederbörande försvarsområdesbefälhavare. Försvarsområdesbefälhavare har

i territoriellt hänseende befäl över chefer för marina baser, flygbaser och

andra krigsmaktens fasta anläggningar inom försvarsområdet.

Marinkommandochef leder inom tilldelat operationsområde sjöoperativ

verksamhet. Han kan ha ett varierande antal direkt underställda chefer. Chefer

för marina bevakningsområden och baser ingår i bestämt antal, medan

styrkan av tilldelade fartygsförband varierar alltefter läget.

Marinkommandochefs sjöoperativa ledning i krig utövas bl. a. genom att

han i allmän plan för verksamheten (operativ order) och instruktioner anger

uppgifter och avsikt i stort samt reglerar samverkan mellan underlydande

sjöstridskrafter, baser och bevakningsområden. Insats av operativa sjöstridskrafter

beordras av marinkommandochef i varje särskilt fall. Taktisk

chef tilldelas härvid uppgift och stridskrafter.

Marinkommandochef reglerar vid behov in- och utlöpande, anger bas efter

företag samt svarar för att taktiska chefer till sjöss (fartyg) kontinuerligt

meddelas företagen påverkande underrättelser, rapporter m. m. För stridens

ledande och genomförande till sjöss svarar taktisk chef ombord.

Kustartilleriförsvarschef är underställd vederbörande militärbefälhavare

men lyder i sjöoperativt hänseende under marinkommandochef. Han leder

inom vederbörligt område den sjöoperativa verksamheten vid underställda

förband.

Samtliga kustartilleriförsvarschefer på fastlandet är tillika chefer för marina

bevakningsområden.

Chef för marint bevakningsområde leder övervakningen av tilldelat vattenområde

(marin underrättelsetjänst samt uppföljning och rapportering av

våra stridskrafters verksamhet), militärledstjänstcn samt kontroll och dirigering

av sjöfart. Han skall vidare vara beredd att leda lokalt bundna företag

till sjöss samt att medverka vid övriga företag genom order- och rapportförmedling.

Verksamheten leds från land.

Flygeskaderchef leder luftopcrativ verksamhet bl. a. genom att inrikta,

reglera och samordna densamma. Beträffande den direkta ledningen före2—

Bilmng till riksdagens protokoll 1964. 1 samt. Nr 109

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964

ligger en principskillnad mellan å ena sidan chefen för attackeskadern

(El) och å andra sidan cheferna för jakteskadrarna (E 2—E4).

Den förstnämnde leder attackeskadern, som i fråga om stridsverksamhet

ej är bunden till visst område utan från en beredskapsgruppering skall kunna

insättas i olika riktningar med tillfällig basering i härför lämpade områden.

Det aktiva luftförsvaret och därmed sammanhängande luftbevakning och

bastjänst leds av jakteskadercheferna och under dessa lydande sektorchefer.

Flygspaningen leds direkt av jakteskadercheferna.

Jakteskaderchef har sig underställda sektorchefer samt kan därutöver

disponera spanings-, transport och sambandsflygförband.

Sektorchef leder inom tilldelat område det aktiva luftförsvaret och därmed

sammanhängande luftbevakning samt bas- och underhållstjänst.

Under sektorchef lyder jaktdivisioner, stridslednings- och luftbevakningsförband

samt bas- och underhållsförband.

Det civila försvarets regionala ledningsorganisation i krig

Huvuddelen av landet indelas i civilområden ■— I.—V. civilområdena. Gotlands,

Västerbottens och Norrbottens län ingår icke i civilområde.

Rikets indelning i civilområden och län framgår av en karta, vilken torde

få fogas till protokollet såsom bilaga 3.

Civila chefer (ledningsorgan) inom totalförsvaret som utredningen hänför

till regional instans är dels civilbefälhavare och länsstyrelser, dels chefer ur

kommunikationsverken m. fl. statliga och icke-statliga organisationer enligt

följande.

Kommunikations verk m. m.

Ledningsorgan i

högre regional instans

lägre regional instans

Postverket

Distriktschefer

Chefer för samverkansgrupper

Televerket

Distriktschefer

Föreståndare för linjesektioner

Föreståndare för radioområ- den

Statens järnvägar

Järnvägsbefälhavare

Distriktschefer

Sjöfartsverket

Lotsdirektörer

Centrala Driftledningen

Elblockchefer1

Elblockchefer1

Drivmedelscentralcn

Zonchefer

Länsdrivmedelsledare

Sveriges Radio AB

Chefer för programområden

Programombud

1 Med hänsyn till elblockområdenas storlek häntöres elblockcheferna till endera högre eller lägre

regional Instans.

Civilbefälhavare lyder direkt under Kungl. Maj :t. Om befogenheter för

centrala myndigheter gentemot civilbefälhavarna finns bestämmelser meddelade

beträffande det allmänt civila medicinalväsendet men icke i övrigt.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungi. Maj.ts proposition nr 109 år 1964

Civilbefälhavares huvudsakliga uppgifter i krig är enligt civilbefälhavarinstruktionen

att efter samråd med vederbörande militärbefälhavare samordna

de civila försvarsåtgärderna och annan civil verksamhet inom civilområdet

samt verka för att det militära försvaret på allt sätt understödjes och att

försvarsviljan och försvarsförmågan hos befolkningen upprätthålles. Han

skall även bistå de militära myndigheterna med av dem begärda råd och

upplysningar. Enligt »administrativa fullmaktslagen» har civilbefälhavare

givits vissa särskilda befogenheter för det fall, att under krig förbindelsen

mellan någon del av riket och riksstyrelsen icke eller allenast med avsevärd

svårighet kan upprätthållas eller att det eljest under krig föreligger trängande

behov av omedelbara åtgärder. I sådana situationer äger civilbefälhavare

inom sitt område eller, om civilbefälhavare ej finnes eller hans beslut ej

kan avvaktas, länsstyrelse i vad angår länet utöva befogenhet, som enligt

lagen tillkommer Konungen.

Civilbefälhavare har till sitt förfogande ett krigsorganiserat kansli.

Länsstyrelserna är tjugofyra till antalet. De är centralmyndigheter inom

den civila delen av totalförsvarets lägre regionala instans. Deras uppgifter

anges i Krigsinstruktion för länsstyrelserna den 12 januari 1962 (nr 4). Av

denna framgår att länsstyrelserna har ledande uppgifter bl. a. inom civilförsvarets,

den allmänna hälso- och sjukvårdens, djursjukvårdens, polisväsendets,

socialvårdens samt det psykologiska och det ekonomiska försvarets

områden. Länsstyrelserna lyder direkt under Kungl. Maj :t. Beträffande civilförsvaret

och den allmänna hälso- och sjukvården har de dock att ställa

sig till efterrättelse av civilförsvarsstyrelsen respektive medicinalstyrelsen

utfärdade föreskrifter. I fråga om den allmänna hälso- och sjukvården har

de jämväl att följa av civilbefälhavare utfärdade föreskrifter.

Under länsstyrelse lyder, helt eller delvis, bl. a. civilförsvarschefer, polischefer,

krigstjänsteläkare, beredskapssjukhus, arbetsförmedlingskontor,

blockchefer, vägtrafikombud och det psykologiska försvarets lokala ombud

samt kommunala organ såsom kristidsnämnder in. fl.

I fråga om kommunikationsverkens in. fl. i förestående tabell angivna organisationers

regionala indelning och ledning torde få hänvisas till redogörelse

i betänkandet.

Allmänna principer för samordning i regional instans av försvarsverksamheten

i krig

Samordning i regional instans av försvarsverksamheten i krig åstadkommes

dels genom samordning i totalförsvarets högsta och centrala instanser

av order, direktiv och anvisningar till de regionala cheferna och myndigheterna,

dels genom samverkan i regional instans mellan sidoordnade chefer

och myndigheter, dels ock genom att vissa regionala chefer och myndighe
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 196\

ter ålagts att samordna viss verksamhet samt givits härför erforderliga befogenheter.

För att säkerställa samordning i regional instans har fastställts detaljerade

bestämmelser för samverkan och vidtagits en rad organisatoriska åtgärder

för att underlätta denna.

1. Samordning inom krigsmakten av verksamheten i regional instans

Överbefälhavarens grundläggande bestämmelser för samordning inom

krigsmakten av verksamheten i regional instans återfinnes i en särskild instruktion

—■ »Bestämmelser för befälsförhållanden, ledning och samverkan

i regional instans (BefälsB)». Därutöver finnes specialbestämmelser för verksamheten

inom olika stödfunktioner, t. ex. underrättelsetjänst, sambandstjänst,

fältarbeten och underhållstjänst.

Allmänoperativ ledning utövas av överbefälhavaren såväl i vad gäller hela

vår samlade försvarsoperation som beträffande olika deloperationer. Militärbefälhavare

har dock under överbefälhavaren ansvar för del av den allmänoperativa

ledningen, nämligen för samordningen inom vissa stödfunktioner

och för samordningen av krigsmaktens verksamhet med verksamheten inom

det civila försvaret. Viss allmänoperativ ledning utövas av sidoordnade regionala

chefer genom samverkan, d. v. s. genom samverkan mellan militärbefälhavare,

marinkommandochef och flygeskaderchef, dock att militärbefälhavare

ensam har ansvaret för samordningen inom vissa stödfunktioner

och för samordningen av krigsmaktens verksamhet med det civila försvaret.

Om läget kräver att beslut fattas snabbt och högkvarterets ledning icke kan

göra sig gällande, äger militärbefälhavare att efter samråd med marinkommandochef

och flygeskaderchef besluta rörande försvarets genomförande.

För stridskrafternas användning gäller därvid för den operativa verksamheten

i stort utfärdade order.

I högre regional instans samverkar militärbefälhavare, marinkommandochef

och flygeskaderchef enligt bestämmelser dels i »BefälsB», dels i av överbefälhavarna

givna särskilda order och instruktioner in. m. I stort innebär

dessa bestämmelser att militärbefälhavarna samverkar med i regel två sidoordnade

chefer ur annan försvarsgren — chefen för attackeskadern icke

medräknad — samt flertalet marinkommando- och flygeskaderchefer med

tre eller flera sådana chefer.

För att underlätta samverkan mellan chefer, som enligt vad här sagts har

att samverka men som icke har gemensam uppehåll splats, har avdelats samverkansofficerare,

i regel högskoleutbildade officerare.

I fråga om samverkan i lägre regional instans kommer militärbefälhavare,

marinkommandochef och flygeskaderchef vid behov överens om vilka dem

underställda chefer, som närmast skall samverka. I princip samverkar försvarsområdesbefälhavare,

chef för marint bevakningsområde och sektorchef.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 1964

Försvarsområdesbeialhavare och chef för marint bevakningsområde måste

ibland, i stället för med sektorchef, samverka genom denne underställd chef.

I lägen, då högre regional chef icke kan göra sig gällande, har försvarsområdesbefälhavare

i fråga om försvaxet av vederbörligt område befogenheter

motsvarande dem, som tidigare nämnts för militärbefälhavaxe.

2. Samordning inom det civila försvaret av verksamheten i regional instans

Bestämmelser för samordning återfinnes dels i instruktionerna för vissa

myndigheter, såsom civilbefälhavarinstruktionen och länsstyrelsernas krigsinstruktion,

dels i vissa lagar och kungörelser, såsom administrativa fullmaktslagen

och krigssjukvårdskungörelsen.

I högre regional instans avses den civila försvarsverksamheten skola samordnas

av civilbefälhavarna. Befogenheterna för dessa är dock icke instruktionsmässigt

klarlagda annat än i fråga om den allmänna hälso- och sjukvården.

Civilbefälhavare samverkar med bl. a. järnvägsbefälhavare och distriktschefer

ur kommunikationsverken, elblockchefer, zonchefer ur drivmedelscentralen

samt programområdeschefer ur Sveriges Radio AB.

I lägre regional instans samordnas den civila försvarsverksamheten genom

länsstyrelserna. Enligt länsstyi''elsernas krigsinstruktion må länsstyrelse, när

det prövas oundgängligt för nödig samordning av försvarsansträngningarna,

för särskilda fall meddela inom länet verksam regional eller lokal civil myndighet

med statliga förvaltningsuppgifter — riksdagens verk dock undantagna

— föreskrift i avseende å verksamhetens bedrivande och inriktning,

även om myndigheten icke eljest är underställd länsstyrelsen.

Länsstyrelse samverkar med bl. a. samverkansgrupp ur postdirektion, televerkets

linjesektioner, statens järnvägars distriktscliefer samt elblockchefer.

3. Samordning av krigsmaktens verksamhet med verksamheten inom det civila försvaret

Samordning av krigsmaktens verksamhet med verksamheten inom det

civila försvaret äger rum genom samverkan mellan militära och civila chefer

och myndigheter. Dessa är varandra sidoordnade och står i piincip icke i

några lydnadsförhållanden till varandra. För vissa lägen och vissa områden

har de dock tilldelats befogenheter och skyldigheter gentemot varandra.

Grunderna för krigsmaktens samverkan i i-cgional instans med det civila

försvaret återfinnes i ett kungligt brev från 1956. Där stadgas bl. a. att militärbefälhavare

skall under överbefälhavaren vara ansvarig för det territoriella

försvaret inom militärområdet. Militärbefälhavare skall vidare i princip

ha att i regional instans på militär sida svara för samverkan med det

civila försvaret.

En bärande princip i frågan om samverkan mellan krigsmakten och civila

myndigheter är, att de senare icke får ställas inför uppgiften att ta ställning

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964

till motstridiga militära framställningar och gradera olika militära behov.

Krigsmaktens samverkan med civila myndigheter skall därför i regel ske

genom vederbörande territoriella chef, d. v. s. genom militärbefälhavare och

försvarsområdesbefälhavare. Samverkan som direkt sammanhänger med sjöoperativ

eller luftoperativ verksamhet sker dock genom marinkommandorespektive

flygeskaderchefer.

Försvarsområdesbefälhavarna har i egenskap av territoriella chefer inom

sina områden motsvarande uppgifter som militärbefälhavare i högre regional

instans, d. v. s. att i princip svara för krigsmaktens samverkan med de civila

myndigheterna. Samverkan som direkt sammanhänger med den sjö- eller

luftoperativa verksamheten ombesörjes dock av chefer ur marinen och flygvapnet.

Försvarsområdesbefälhavare samverkar främst med länsstyrelse men

även med myndigheter ur kommunikationsverken.

Militär- och civilområden överensstämmer huvudsakligen. Avvikelser finnes

dock i Kalmar län, vars norra del ingår i IV. militärområdet men i I. civilområdet,

samt i norra Uppland, där Älvkarleby kommun ingår i II. militärområdet

men i IV. civilområdet. Gotlands, Västerbottens och Norrbottens

län ingår som tidigare nämnts icke i något civilområde; militärbefälhavarna

för VI. och VII. militärområdena samverkar direkt med länsstyrelserna i Västerbottens

och Norrbottens respektive Gotlands län.

Radioområden, drivmedelszoner och programområden sammanfaller i flertalet

fall med de gemensamma militär- och civilområdena. I de nyssnämnda

fall, där överensstämmelse icke råder mellan militär- och civilområden, följes

militärområdesindelningen.

Kommunikationsverkens indelning — med undantag för radioavdelningens

inom televerket indelning i radioområden — avviker från militär- och

civilområdesindelningen samt företer även skillnader verken emellan. Samverkan

med övriga totalförsvarsmyndigheter sker genom att järnvägsbefälhavare

och distriktschef (motsvarande) samverkar med den militär- och civilbefälhavare,

med vars område huvuddelen av distriktet sammanfaller.

Samverkan med övriga berörda militär- och civilbefälhavare sker genom förmedling

av med dessa direkt samverkande distriktschefer (motsvarande).

Samverkan mellan marinkommandochefer och lotsdirektörer äger rum enligt

samma principer.

Försvarsområden och län sammanfaller i allmänhet, vilket underlättar

samverkan mellan krigsmakten och det civila försvaret. Avvikelser finnes

dock inom flera områden, nämligen

(1) inom VI. militärområdet, där Norrbottens län täcker fyra och Västerbottens

län två försvarsområden,

(2) i Stockholmsområdet, där Stockholms län är delat på tre försvarsområden,

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj. ts proposition nr 109 år 1964

(3) i Småland, där norra delen av Kalmar län ingår i Linköpings försvarsområde

samt Jönköpings och Kronobergs län båda ingår i Växjö försvarsområde,

(4) i Göteborgsområdet, där delar av Hallands och Älvsborgs län ingår i

Göteborgs och Bohus försvarsområde, samt

(5) i norra Uppland, där Älvkarleby kommun ur Upplands län ingår i Gävle

försvarsområde.

Kommunikationsverkens indelning i lägre regional instans överensstämmer

vanligen icke med indelningen i försvarsområden och län.

Krigsmaktens regionala ledningsorganisation i fred

1. Regional indelning och regionala chefer

Den regionala indelningen i krig ligger till grund för det operativa krigsförberedelsearbetet

i fred. Vissa av krigsorganisationens regionala staber ingår

emellertid icke i fredsorganisationen, varför fredsverksamheten äger rum

med en delvis annan indelning och ledningsorganisation än i krig.

Den militärterritoriella indelningen i militär- och försvarsområden framgår

av bilaga 2. Vissa försvarsområden har dock gemensam försvarsområdesbefälhavare

och stab, varför det i praktiken finnes ett antal »dubbelförsvarsområden»,

som vid övergång till krigsorganisation skall delas upp i vartdera

två försvarsområden.

Regionala chefer och deras huvuduppgifter i fred framgår av följande tabell.

Chef inom

högre regional instans

lägre regional instans

Militärbefälhavare (7)

Försvarsområdesbefälhavare1

Leda markoperativ, territoriell

och förbandsproducerande

verksamhet

Marinkommandochef (4)

Kustartilleriförsvarschef

Chef för bevakningsområde2

Leda sjöoperativ och förbands- producerande verksamhet

Flygeskaderchef (3 + 1)

Sektorchef3

Leda luftoperativ och förbands- producerande verksamhet

1 Befälhavarna för Vaxholms, Karlskrona samt Göteborgs och Bohus försvarsområden är tillika

kustartilleriförsvarschefer.

2 Endast i Luleå och Malmö bevakningsområden.

2 Tillika flottiljchef.

Militärbefälhavare lyder i operativt hänseende direkt under överbefälhavaren,

i fråga om förbandsproducerande verksamhet under chefen för armén.

Han är regional förvaltningsmyndighet under de centrala förvaltningsmyndigheterna.

Militärbefälhavare har till sitt förfogande eu militärbefälsstab med prin
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964

(^organisation enligt en skiss, vilken torde få fogas till protokollet som

bilaga 4.

Under militärbefälhavare lyder förband och försvarsområden enligt följande.

Under

Direkt underställda

Regementen

(motsvarande)

Försvarsområden

MB I. milo (Kristianstad) .

10

4

MB II. * (Östersund) . . .

6

3

MB III. » (Skövde)......

8

3

MB IV. » (Strängnäs) . ..

10

5

MB V. » (Karlstad) ....

4

3

MB VI. » (Boden).......

9

4

MB VII. * (Visby).......

2

—

Försvarsområdesbefälhavare är underställd vederbörande militärbefälhavare.

Han har till sitt förfogande en försvarsområdesstab. Under försvarsområdesbefälhavare

lyder bl. a. ett stort antal hemvärnschefer.

Marinkommandochef lyder i operativt hänseende direkt under överbefälhavaren,

i fråga om förbandsproducerande verksamhet under chefen för

marinen. Vad den sistnämnda verksamheten beträffar, är marinkommandochef

själv mobiliseringsmyndighet — i motsats till övriga chefer i högre

regional instans — men har f. ö. endast begränsat ansvar (främst tillämpningsövningar,

bl. a. krigsövningar). Marinkommandochef är regional förvaltningsmyndighet

under de centrala förvaltningsmyndigheterna.

Chefen för marinkommando Nord är samtidigt chef för Norrlands kustartilleriförsvar.

Förvaltningen inom Norrlands kustartilleriförsvar omfattar

även förvaltningsverksamheten vid marinkommando Nord.

Marinkommandochef har till sitt förfogande en marinkommandostab jämte

förvaltningar. Organisationen i stort framgår av en skiss, vilken torde

få fogas till protokollet som bilaga 5.

Under marinkommandochef lyder förband in. in. enligt följande.

Under

I alla hänseenden

Endast

i vissa hänseenden

Bevak-

nings-

område

Heli-

kopter-

division

örlogs-

depå

Kust-

artilleri-

försvar1

Örlogs-

varv2

örlogs-

skola3

C MKN (Härnösand)......

1

1

1

C MKO (Stockholm)......

—

1

1

2

1

1

C MKS (Karlskrona)......

1

—

—

1

1

C MKV (Göteborg) .......

—

1

1

1

1

1 Lyder i fråga om huvuddelen av den förbandsproducerande verksamheten direkt under chefen

för marinen (genom inspektören för kustartilleriet); kustartilleriförsvarschef är regional förvaltningsmyndighet

direkt under de centrala förvaltningsmyndigheterna.

2 Chef för örlogsvarv är regional förvaltningsmyndighet direkt under de centrala förvaltningsmyndigheterna.

3 Lyder i vad gäller utbildning direkt under chefen för marinen.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 196i

Dessutom lyder örlogsfartyg inom marinkommandots operationsområde

i vissa hänseenden under marinkommandochefen, bl. a. i fråga om gångberedskap

samt övervakning av territorialvatten.

Kustcirtilteriförsvarschef lyder i fråga om huvuddelen av den förbandsproducerande

verksamheten direkt under chefen för marinen (inspektören för

kustartilleriet). Han är förvaltningsmyndighet för kustartilleriets materiel

direkt under de centrala förvaltningsmyndigheterna. I territoriellt hänseende

lyder han under vederbörande militärbefälhavare och i sjöoperativt hänseende

(operativt krigsförberedelsearbete m. m.) under vederbörande marinkommandochef.

Kustartilleriförsvarschef har till sitt förfogande en kustartilleriförsvarsstab

jämte förvaltningar.

Under vardera chefen för Stockholms, Blekinge och Göteborgs kustartilleriförsvar

lyder ett kustartilleriregemente. Cheferna för Norrlands och Gotlands

kustartilleriförsvar är samtidigt chefer för Härnösands respektive Gotlands

kustartillerikår. Under kustartilleriförsvarschef, som tillika är försvarsområdesbefälhavare,

lyder dessutom ett stort antal hemvärnschefer.

Cheferna för Luleå och Malmö bevakningsområden är underställda cheferna

för marinkommando Nord respektive Syd.

Chef för bevakningsområde har till sitt förfogande endast en liten stab och

har icke några underställda förband eller motsvarande.

Flggeskaderchef lyder i operativt hänseende direkt under överbefälhavaren,

i fråga om förbandsproducerande verksamhet under chefen för flygvapnet.

Flygeskaderchef är regional förvaltningsmyndighet under de centrala förvaltningsmyndigheterna.

Flygeskaderchef har till sitt förfogande en eskaderstab, vars principorganisation

utvisas av en skiss vilken torde få fogas till protokollet såsom

bilaga 6.

Under flygeskaderchef lyder sektor flottil jer och övriga flottiljer enligt

följande.

Under

Antal

Sektorflottiljcr

Övriga flottiljer

(motsvarande)

C E 1 (Göteborg).....

_

4

C E 2 (Ängelholm)....

3

M

C E 3 (Barkarby).....

4

31

C E 4 (I.uleå)........

2

31

1 F 3, Malmslätt

3 F 8, Barkarby

3 F It, Nyköping

Jakteskaderchef har i vissa hänseenden direktivrätt gentemot flottilj,

som är förlagd inom eskaderområdet men underställd annan eskaderchef.

2* — Iiihang till riksdagens protokoll 1964. 1 sand. Nr 109

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

K ung t. Maj.ts proposition nr 109 år 1964

Sektorchef, tillika chef för sektorflottilj, är underställd vederbörande

jakteskaderchef. Han leder, samordnar och övervakar — enligt eskaderchefs

närmare bestämmande — krigsförberedelsearbetet i vad avser luftbevaknings-

och stridsledningstjänsten inom sektorn. Sektorchef har i dessa hänseenden

direktivrätt gentemot andra berörda flottiljchefer inom sektorn.

I flottilj staben ingår viss personal med operativt krigsförberedelsearbete

inom sektorn som huvuduppgift.

2. Ledning i regional instans av operativt krigsförberedelsearbete

överbefälhavaren tilldelar redan i fred militärbefälhavare, marinkommandochef

och flijgeskaderchef grundläggande order med preciserade uppgifter

för deras operativa verksamhet i krig. överbefälhavaren fastställer även

vilka stridskrafter m. m. som skall ställas till de regionala chefernas förfogande

samt lämnar riktlinjer för försvarets förande i olika lägen.

Mot bakgrund av i stort gjorda bedömningar av fiendens mål och medel,

erhållna uppgifter och härför avsedda resurser utför de regionala cheferna

krigsplanläggningsarbetet. Detta innebär att de bedömer fiendens möjligheter

och utvärderar militärgeografiska in. fl. faktorers inverkan inom och

i anslutning till operationsområdet samt planlägger för utgångsgruppering

(basering) av tilldelade stridskrafter in. in., så att största möjliga effekt och

handlingsfrihet erhålles. Krigsplanläggningsarbetet bedrives i form av studier,

krigsspel, fältövningar och vissa stabstjänstövningar. Som ett direkt

led i lcrigstörberedelsearbetet ingår även vissa större förbandsövningar av

tillämpningskaraktär, såsom fälttjänstövningar, krigsövningar och eskaderövningar.

Resultatet av militärbefälhavares, marinkommandochefs och flygeskaderchefs

operativa krigsförberedelsearbete sammanfattas i en av varje

chef utarhetad grundläggande order för verksamheten i krig.

I lägre regional instans utföres krigsplanläggningsarbete i princip enligt

samma grunder som i högre regional instans. Med hänsyn till att av staberna

i lägre regional instans endast vissa är organiserade i fred — och att dessa

icke har tillgång till ett för allsidig krigsplanläggning erforderligt antal

specialister — utför högre regionala staber ett omfattande planläggningsarbete

jämväl för underställda förband.

3. Ledning i regional instans av förbandsproduktion

Den förbandsproducerande verksamheten syftar till »att vid given tidpunkt

och på bestämda platser ställa krigsberedda stridskrafter i fastställt

antal till den operativa ledningens förfogande». Till denna verksamhet hänföres

funktionerna taktik, organisation, utrustning, personaltjänst, utbildning

och övningar samt mobiliseringsarbete och mobilisering.

Ledningen av den förbandsproducerande verksamheten företer stora

skiljaktigheter mellan försvarsgrenarna. Dessa skiljaktigheter beror dels på

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 1961

olika krav på insats- och mobiliseringsberedskap, dels på olikheter i försvarsgrenarnas

volym och allmänna karaktär. Sistnämnda olikheter illustreras

i fråga om utbildningsfunklionen av följande sammanställning.

Försvarsgren

Förband (utbildningsanstalt)

som i utbildningshänscende lyder under

högre regionala chefer

central instans

Armén

48 regementen (kårer)

22 försvarsområden

21 skolor1

Marinen

2 helikopterdivisioner

Kustflottan

5 kustartilleriförsvar

4 skolor2

Flygvapnet

16 flottiljer

4 skolor

1 Vissa av dessa är endast små utbildningsanstalter.

2 Karlskrona- och Bergaskolorna är stora utbildningsanstalter med vardera ett flertal utbildningslinjer.

Militärbefälhavare har under chefen för armén i stort sett ett odelat ansvar

för den förbandsproducerande verksamheten inom militärområdet. Militärbefälhavarens

uppgifter är främst av ledande, reglerande och kontrollerande

karaktär; huvuddelen av verksamheten utföres genom militärbefälhavaren

underställda försvarsområdesbefälhavare och förbandschefer.

Marinkommandochef är själv mobiliseringsmyndighet för flottans förband

men har i övrigt ansvar endast för delar av marinens förbandsproducerande

verksamhet. Ledningen av utbildning ankommer under chefen för

marinen (inspektören för kustartilleriet) huvudsakligen på chefen för kustflottan,

cheferna för Karlskrona och Berga örlogsskolor samt kustartilleriförsvarscheferna.

Marinkommandochef leder dock krigsövningar, vissa

andra operativa övningar samt frivilligutbildning.

Marinkommandochef åliggande uppgifter utföres huvudsakligen inom

marinkommandostab med förvaltningar samt vid örlogsvarv.

Flggeskuderchef har under chefen för flygvapnet i stort sett ett odelat

ansvar för den förbandsproducerande verksamheten inom eskadern.

Flygeskaderchefs uppgifter är främst av ledande, reglerande och kontrollerande

karaktär; huvuddelen av verksamheten utföres genom flygeskaderchefen

underställda flottilj chefer.

I lägre regional instans är försvarsområdesbefälhavare, kustartilleriförsvarschefer

och sektorchefer (tillika flottiljchefer) mobiliseringsmyndigheter.

Därutöver har de bl. a. följande uppgifter.

Försvarsområdesbefälhavare leder under militärbefälhavare utbildning av

hemvärn och övrig frivillig personal samt i viss omfattning tillämpningsövningar

för lokalförsvarsförband under krigsförbandsvis hedrivna befälsoch

repetilionsövningar.

Kustartilleriförsvarschef leder under inspektören för kustartilleriet i huvudsak

all produktion av kustartilleriförband.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196b

Sektorchef (tillika flottiljchef) leder under flygeskaderchef den förbandsproducerande

verksamheten inom sektorn, i fråga om flyg- och basförband

dock främst inom egen flottilj.

4. Ledning i regional instans av förvaltning utom fortifikations- och byggnadsförvaltning

Förvaltningen är en stödfunktion såväl till operativt krigsförberedelsearbete

som till förbandsproducerande verksamhet. Förvaltningsorganen åligger

att utföra en stor del av krigsförberedelsearbetet för förvaltnings- och

underhållstjänsten i krig.

De regionala chefernas ansvar och befogenheter i fråga om förvaltningens

olika funktioner varierar såväl mellan försvarsgrenarna som mellan förvaltningsgrenar.

Skiljaktigheterna är bl. a. betingade av de olikheter som

föreligger beträffande operativt krigsförberedelsearbete och förbandsproducerande

verksamhet.

Militärbefälhavaren är regional förvaltningsmyndighet och har såsom sådan

att utöva ledningen av och uppsikten över förvaltningen vid underställda

förband, försvarsområden och skolor. Hans förvaltningsverksamhet

är huvudsakligen av ledande, reglerande och kontrollerande art. Den utövande

förvaltningsverksamheten omhänderhas av de lokala förvaltningsmyndigheterna,

försvarsområdesbefälhavare och regementschefer m. fl. Militärbefälhavaren

övervakar anslagsförvaltningen vid underlydande myndigheter

samt fördelar och utjämnar övnings- och underhållsanslag mellan dessa

myndigheter.

Militärbefälhavarens viktigaste uppgifter i fråga om förvaltningsverksamheten

sammanhänger med krigsförberedelsearbetet och den förbandsproducerande

verksamheten. Mobiliserings- och krigsplanläggningen, som

sker efter bl. a. militärbefälhavares anvisningar för tyg-, intendentur- och

sjukvårdstjänsten, övervakas och inspekteras. Härmed sammanhänger även

militärbefälhavarens övervakning och inspektion av materielens användning

och vård, förrådsförvaringens ändamålsenlighet och förrådens tillstånd

samt materielunderhållets planläggning och utförande. Krigsanskaffningsplanläggningen

i vad avser färdigvaror inom militärområdet sammanhålles

av militärbefälhavaren.

Förutom i fråga om rent tekniska och ekonomiska anvisningar och föreskrifter,

som av central myndighet utfärdas direkt till lokal myndighet med

orientering till militärbefälhavaren, går i armén tyg- och intendenturförvaltningslinjerna

från central myndighet genom regional myndighet till de

lokala myndigheterna. Sjukvårdsförvaltningen regleras i högre grad av

central myndighet -— försvarets sjukvårdsstyrelse — direkt på de lokala

myndigheterna.

Regionala förvaltningsmyndigheter inom marinen är marinkommandochef,

chef för ortogsvarv och chef för kustartilleriförsvar. De förvaltnings
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj.is proposition nr 109 år 196A

organ, som lyder under dessa myndigheter, har uppgifter av såväl regional

som lokal karaktär, vilket sätter sin prägel på förvaltningsorganisationen.

Marinkommandots förvaltning leds och utövas dels av marinkommandochef

underlydande förvaltningar och dels av självständiga, under marinförvaltningen

lydande örlogsvarv. Verksamheten vid här nämnda förvaltningsorgan

omfattar anskaffning i ganska betydande omfattning, förrådshållning

och underhåll av de förnödenheter som ingår i marinkommandots utrustning

m. m. Som en följd härav är även anslagsförvaltningen omfattande.

Krigsförberedelsearbetet omfattar mobiliserings- och krigsplanläggning för

marinkommandots underhållstjänst, innefattande organisation av och mobiliseringsförberedelser

för marinkommandots härför avsedda underhållsförband.

Förvaltningarna utför sålunda sin del av det mobiliserings- och

krigsförberedelsearbete, som ankommer på marinkommandochef som mobiliseringsmyndighet.

Förvaltningen vid kustartilleriförsvaren är av motsvarande omfattning

och karaktär som vid marinkommandos förvaltningsorgan, d. v. s. den är

bl. a. såväl ledande som utövande. Förvaltningen vid till kustartilleriförsvaren

förlagda utbildningsförband (regementen och kårer) ombesörjes av

kustartilleriförsvarens förvaltningar. Cheferna för dessa, förvaltningsgrenscheferna,

ingår i kustartilleriförsvarsstaben. De är tillika förvaltningsmyndigheter.

I de fall chefen för kustartilleriförsvar samtidigt är försvarsområdesbefälhavare

är han såsom sådan lokal förvaltningsmyndighet med de uppgifter

och befogenheter som tillkommer försvarsområdesbefälhavare i armén. Kustartillerilörsvarschefen

har att i egenskap av försvarsområdesbefälhavare

följa de direktiv och anvisningar som utfärdas av militärbefälhavaren.

Regional förvaltningsmyndighet vid flygvapnet är eskaderchef. Dennes

ledning av förvaltningsverksainheten inskränker sig emellertid till direktiv

och anvisningar rörande krigsförberedelsearbetet och till att i fråga om intendenturförvaltning

fördela anslag för expenser m. m. övrig förvaltningsverksamhet

vid lokala myndigheter — flottiljer — leds så gott som helt

direkt av centrala myndigheter.

5. Ledning i regional instans av fortifikations- ock byggnadsförvaltning

Direkt under den centrala fortifikationsförvaltningen lyder dels militärbefälhavarna

såsom regionala myndigheter, dels kustartilleriförsvaren (utom

Gotlands kustartilleriförsvar), marinkommandona Ost och Syd samt Göteborgs

örlogsvarv. Under militärbefälhavarna lyder lokalmyndigheter ur armén

(förband, skolor och försvarsområden) och ur flygvapnet (förband och

skolor), de sistnämnda dock ej i alla avseenden.

Militärbefälhavarnas uppgifter är ej endast reglerande i förhållande till

lokalmyndigheterna (fastställande av utgiftsstater, prövning tiv framställ
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964

ningar om underhållsmedel) utan i stor omfattning också av verkställande

art, i det att ledandet av underhålls-, iståndsättnings- och nybyggnadsarbeten

så gott som helt ankommer på dem. Viss byggnads- och underhållsverksamhet,

främst inom Stockholmsområdet, leds dock direkt av den

centrala förvaltningen.

För militärbefälhavarnas verksamhet inom förevarande område finnes i

varje militärbefälsstab inrättad en särskild sektion VIII under chefskap av

en regementsofficer vid fortifikationskåren. Sektionen består av en befästningsavdelning,

vars chef är sektionschefen, och en byggnadsavdelning under

en civil byggnadsdirektör samt gemensam expedition. Fortifikationssektionerna

har en i förhållande till hela militärbefälsstaberna mycket betydande

personalstyrka, huvudsakligen bestående av civila tjänstemän. I

april 1963 uppgick sålunda sektionens personal vid I., IV. och VI. militärbefälsstaberna

till 68, 75 respektive 116 personer.

De marina myndigheter, som enligt vad inledningsvis nämnts lyder direkt

under den centrala fortifikationsförvaltningen, har, förutom att de är lokala

förvaltningsmyndigheter, i stort sett samma uppgifter med avseende å

nybyggnader m. m. som för de två övriga försvarsgrenarna ankommer på

militärbefälhavare. Såvitt avser nyanläggningar och större iståndsättningsarbeten

är frågor rörande behovsprövning, angelägenhetsgrad m. m. ävensom

själva projekteringsarbetet f. n. föremål för en förhållandevis stark centralisering.

Denna har sin grund bl. a. i den strängt reglerade administrativa

proceduren i större byggnadsärenden, det s. k. tvåstegsförfarandet.

Det civila försvarets regionala ledningsorganisation i fred

Civila chefer (ledningsorgan) inom totalförsvaret i regional instans är

civilbefälhavare och länsstyrelser samt chefer ur kommunikationsverk m. fl.

statliga och icke-statliga organisationer. 1

1. Civilbefälhavare och länaatyrelaer

Civilbefälhavare, som är eu av landshövdingarna inom civilområdet, lyder

direkt under Kungl. Maj :t. Uppgifterna i fred framgår av civilbefälhavarinstruktionen.

Enligt denna skall civilbefälhavare under fred hålla

sig underrättad om den försvarsberedskapsplanläggning, som sker inom

hans område, och samla material därom. I görligaste mån skall han även

verka för att civila försvarsåtgärder i erforderlig omfattning planlägges och

att denna planläggning samordnas de olika myndigheterna emellan.

Civilbefälhavarna har alltsedan instruktionens tillkomst haft till förfogande

vardera en föredragande (byrådirektör) och sedan hösten 1961 därutöver

vardera en förste byråsekreterare.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964

I de olika civilområdena ingår län enligt följande.

Civilområde

Antal län

1...........................

6 (F, G, H, K, L, M)

II...........................

3 (X, Y, Z)

III...........................

4 (N, O, P, R)

IV...........................

51 (AB, C, D, H, U)

V...........................

3 (S, T, \V)

1 överståthällarämbetet och länsstyrelsen i Stockholms län har

räknats som en länsstyrelse.

Gotlands, Västerbottens och Norrbottens län ingår — som förut nämnts

— icke i något civilområde.

Civilbefälhavarnas uppgifter i fred är omfattande i förhållande till deras

personella resurser. Volymen av arbetsuppgifter inom de olika civilområdena,

som varierar med områdenas storlek och i dem ingående antal län, är

störst inom I. och IV. civilområdena och minst inom II. och V. civilområdena.

De viktigaste och mest omfattande arbetsuppgifterna för civilbefälhavarna

och deras kanslier är enligt praxis följande.

a) Uppgörande av krigsplanläggningsverk för civilområdet inom olika

verksamhetsområden.

b) Ledning tillsammans med samverkande militärbefälhavare av stabstjänstövningar

för försvarsområdesstaber och länsstyrelser.

c) Planläggning för det egna kansliets krigsorganisation samt för övergång

från freds- till krigsorganisation.

Arbetet med krigsplanläggningsverket innefattar bl. a. insamling och

granskning av den civila försvarsplanläggning som inom civilområdet utföres

av länsstyrelser och andra civila myndigheter. Olika myndigheters

planer jämföres sinsemellan i samordnande syfte. Vid behov göres påpekanden

till vederbörlig myndighet. För olika verksamhetsgrenar sammanställes

uppgifterna från de olika länen till överskådliga sammanställningar för hela

civilområdet.

Inom vissa områden tar civilbefälhavarna initiativ till gemensam, samordnad

planläggning för olika myndigheter inom civilområdet. Exempel på

sådana verksamhetsområden är radiakskydd, underrättelsetjänst, undanförsel

och vissa delar av sjukvårdsplanläggningen.

Stabstjänstövningar för försvarsområdesstaber och länsstyrelser äger rum

i samband med försvarsområdesstabcrnas krigsförbandsvis bedrivna repetitionsövningar,

vilket innebär att varje försvarsområdesstab och länsstyrelse

f. n. genomför en stabstjänstövning vart sjätte år och att civilbefälhavama

under en sexårsperiod leder sammanlagt cirka 20 sådana övningar. En gång

vart sjätte år deltar varje civilbefälhavare med krigsorganiserat kansli som

övad myndighet i en stabstjänstövning tillsammans med bl. a. samverkande

militärbefälhavare.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196b

Planläggningsarbetet för varje stabstjänstövning påbörjas inemot ett år

före övningens början och kräver stora arbetsinsatser.

Som det civila försvarets huvudman i högre regional instans engageras

civilbefälhavare med kanslipersonal i flertalet regionala överläggningar och

konferenser av totalförsvarskaraktär. Civilbefälhavarna har även blivit en

betydelsefull remissinstans i frågor rörande det civila försvaret och anlitas

som sådan icke minst av Kungl. Maj :t.

Länsstyrelserna lyder direkt under Kungl. Maj :t. De har dock att vid

utövningen av civilförsvarets ledning ställa sig till efterrättelse de föreskrifter,

som civilförsvarsstyrelsen meddelar. Ett flertal andra centrala myndigheter

har rätt att lämna länsstyrelserna anvisningar.

Allmänt stadgais i länsstyrelseinstruktionen: »Verksamheten i fred skall

så bedrivas att jämväl de krav, som totalförsvaret i krig uppställer, i största

möjliga utsträckning kunna tillgodoses.»

Med hänsyn till länsstyrelsernas omfattande uppgifter i krig, angivna i

tidigare nämnd krigsinstruktion, blir planläggnings uppgifterna i fred mycket

omfattande. Sålunda har länsstyrelserna att planlägga för bl. a. funktionerna

civilförsvar, socialvård, hälso- och sjukvård samt veterinärvård, polisiär

verksamhet, trafik, försörjning med olika förnödenheter samt psykologiskt

försvar. — Länsstyrelserna har jämväl att följa och lämna anvisningar för

den försvarsplanläggning, som äger rum vid länsarbetsnämnder och vägförvaltningar.

Huvuddelen av försvarsplanläggningen på länsplanet göres inom civilförsvarssektionen.

Andra ärenden än civilförsvarsärenden förberedes inom

en allmän beredskapsdetalj. Ansvaret för verksamheten åvilar dock under

landssekreteraren de för krigsorganisationen utsedda sektionscheferna. Sammanlagt

sysslar 5—It kvalificerade befattningshavare med försvarsplanläggningen.

Överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Stockholms län — som har en

gemensam krigsorganisation — har i fred en gemensam civil försvarssektion

och en gemensam allmän beredskapssektion. Sektionernas verksamhet samordnas

av en särskild, utanför sektionerna stående högre befattningshavare.

Under länsstyrelserna lyder i fråga om försvarsverksamhet — helt eller

delvis — bl. a. civilförsvarschefer, polischefer, krigstjänsteläkare, vägtrafikombud

samt kommunerna. 2

2. Kommunikationsverkens m. fl. statliga och icke-statliga organisationers regionala

ledningsorgan

I följande tabell redovisas huvuddelen av de chefer ur kommunikationsverken

m. fl. statliga och icke-statliga organisationer, som vid sidan av

civilbefälhavare och länsstyrelser har uppgifter i fred inom totalförsvarets

civila sektor.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 1964

De olika verkens m. fl. regionala indelning i fred är redovisad i betänkandet,

i vilket göres en jämförelse med indelningen i krig. Uppgifterna i fred

är att förbereda dels verksamheten under krig, dels organisationens övergång

från freds- till krigsorganisation.

Kommunikationsverk m. fl.

Ledning i

högre regional instans

lägre regional instans

Postverket.......................

Distriktschefer

Distriktschef

Televerket1 ......................

Distriktschefer

Chefer för radiosektioner

Sektionschefer

Statens järnvägar1 ...............

J ärn vägsbefälhavare

Distriktschefer

Väg- och vattenbyggnadsverket ....

—

Vägdirektörer

Tullverket ......................

Kustdistriktschefer

—

Sjöfartsverket1 ...................

Lotsdirektörer

—

Centrala Driftledningen ...........

Elblockchefer2

Elblockchefer2

Arbetsmarknadsverket ............

—

Länsarbetsdirektörer

Drivmedelscentralen ..............

Zonchefer

Länsdrivmedelsledare

Sveriges Radio AB ..............

Programområdeschefer

Programombud

1 Televerket, statens järnvägar och sjöfartsverket har ytterligare ett antal chefer som är att

hänföra till lägre regional instans. Samverkan med övriga myndigheter inom totalförsvaret ombesörjes

dock främst av bär nämnda.

2 Med hänsyn till elblockområdenas storlek och därav betingad samverkansnivå hänföres elblockchef

till endera högre eller lägre regional instans.

Särskilda försvarsavdelningar — som inom vissa centrala myndigheter —

finnes inom statens järnvägar, där ett mindre stabsorgan under ledning av

en militärassistent står till järnvägsbefälhavafens förfogande, samt inom

kraftindustrin, där elbloekcheferna disponerar särskilda försvarskontor.

Inom televerkets driftsavdelning är under uppbyggnad försvarsavdelningar,

avsedda att ställas under distriktschefernas direkta ledning.

Samordning i regional instans av operativt krigsförberedelsearbete

Samordning av operativt krigsförberedelsearbete åstadkommes dels genom

samordning inom totalförsvarets högsta och centrala instanser av uppgiftsställande

samt tilldelning av resurser m. m. till regionala ledningsorgan,

dels genom samverkan i regional instans mellan sidoordnade chefer och

myndigheter. Sistnämnda samverkan äger huvudsakligen rum som rutinmässigt

samarbete mellan sidoordnade ledningsorgan men även — inom

vissa arbetsområden — i särskilda mer eller mindre permanenta samarbetsorgan,

exempelvis regionala sambandsberedningar och regionala fältarbetsledningar.

I sådana samarbetsorgan ingår representanter för både militära

och civila myndigheter.

1. Samordning inom krigsmakten

Samordning inom krigsmakten av operativt krigsförberedelsearbete åstadkommes

i första hand dels genom överbefälhavarens försorg, dels genom

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 19€i

samverkan mellan militärbefälhavare, marinkommandochef och flygeskaderchef.

I vad gäller samarbetet mellan sistnämnda chefer har militärbefälhavare

ålagts samordningsuppgifter i huvudsak motsvarande dem som ankommer

på honom i krig. Militärbefälhavare skall sålunda i regional instans

samordna operativt krigsförberedelsearbete i fråga om bl. a. sambandstjänst,

fältarbeten, kommunikationstjänst samt vissa grenar av underhållstjänsten.

Militärbefälhavare, marinkommandochef och flygeskaderchef samverkar

enligt följande tablå.

Militärbefälhavare

Marinkommandochef

Flygeskaderchef

MB VI. milo (Boden) .............

G MKN (Härnösand)

C E 4 (Luleå)

MB II. milo (Östersund)...........

MB IV. milo (Strängnäs) ..........

C MKO (Stockholm)

C E 3 (Barkarby)

MB VII. milo (Visby)..............

MB V. milo (Karlstad) ............

G MKV (Göteborg)

MB III. milo (Skövde) ............

C E 2 (Ängelholm)

MB I. milo (Kristianstad)..........

C MKS (Karlskrona)

överbefälhavaren har därutöver beordrat viss ytterligare samverkan.

Chefen för attackeskadern (eskaderledningen i Göteborg) samverkar mer

eller mindre med samtliga regionala chefer.

Samverkan mellan de regionala cheferna avser icke enbart operativt krigsförberedelsearbete

utan även förbandsproduktion, inom den senare huvudfunktionen

främst i fråga om mobiliseringsförberedelser och större tillämpningsövningar.

Här har redovisats endast den samverkan som äger rum mellan chefer ur

olika försvarsgrenar; därtill kommer givetvis den samverkan som äger rum

mellan chefer ur samma försvarsgren, t. ex. mellan eskaderchefer i angränsande

eskaderområden.

I lägre regional instans är samverkansformerna delvis andra än i krig,

emedan vissa krigsstaber icke är organiserade under fred. Andra som finnes

även i fred, t. ex. flertalet försvarsområdesstaber, saknar ofta vissa specialister

som är nödvändiga för ett allsidigt operativt krigsförberedelsearbete.

Som exempel härpå kan nämnas att signal- och ingenjörofficerare med få

undantag icke ingår i försvarsområdesstaberna. 2

2. Samordning inom den civila sektorn av totalförsvaret

Samordning inom den civila sektorn av förberedelserna för verksamhet i

krig åstadkommes främst dels genom samordning inom totalförsvarets

högsta och centrala instans, dels genom samverkan mellan regionala myndigheter.

Utredningen anför, att samordning i de högsta och centrala instanserna

är mera komplicerad än inom den militära sektorn på grund av

avsaknaden av någon »civil försvarsstab». Bättre möjligheter än tidigare

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 dr 190 i

51

har dock enligt utredningen tillskapats från år 1962 genom tillkomsten av en

samordningsavdelning i Kungl. Maj:ts kansli och totalförsvarets chefsnämnd,

i vilken ingår överbefälhavaren och chefer för vissa civila verk med

betydelsefulla uppgifter inom totalförsvaret.

I regional instans samordnas verksamheten genom samverkan mellan

sidoordnade myndigheter. Särskilt samordningsansvar tillkommer härvid

civilbefälhavare och länsstyrelser. Verksamheten kompliceras av att bl. a.

kommunikationsverken har regionala indelningar som i regel icke sammanfaller

vare sig inbördes eller med indelningen i civilområden och län. Civilbefälhavare

har till uppgift att verka för samordning icke enbart i högre

regional instans utan även mellan länsstyrelserna i de län som ingår i civilområdet.

3. Samordning mellan krigsmakten och det civila försvaret

Principerna för samverkan mellan krigsmaktens och det civila försvarets

regionala chefer är i huvudsak desamma i fred som i krig. Skillnader mellan

krigs- och fredsorganisationerna har dock medfört vissa skillnader även i

fråga om samverkan.

Civilbefälhavarna har i fred endast små personella resurser till sitt förfogande

och kan därför icke helt svara upp mot inilitärbefälhavarnas samlade

behov av samverkan. I lägre regional instans är förhållandet det motsatta;

här är i regel försvarsområdesstaberna icke personellt nog starka att

svara för krigsmaktens behov av samverkan med det civila försvaret. Detta

har medfört att militärbefälhavare i vissa frågor måste samverka med både

civilbefälhavare och länsstyrelser.

Samordning av verksamheten åstadkommes genom gemensamt krigsplanläggningsarbete,

som förberedes genom gemensamma studier, konferenser,

krigsspel och övningar. Som exempel på de senare kan nämnas stabstjänstövningar

för territoriella staber och med dessa närmast samverkande civila

myndigheter. Sådana övningar för försvarsområdesstaber och länsstyrelser

leds vanligen gemensamt av militär- och civilbefälhavare. 1 dessa övningar

brukar deltaga även i fred normalt icke organiserade militära och civila

ledningsorgan. I övningarna deltagande staber och myndigheter övar så

långt möjligt i krigsorganisation.

Samverkande militära och civila chefer har i flertalet fall icke gemensamma

förläggningsorter (motsvarande), vilket i fråga om militär- och civilbefälhavare

framgår av följande tabell, avseende läget 1/7 19G3:

MB I Kristianstad

MB II Östersund

MB III Skövde

MB IV Strängnäs

MB V Karlstad

CB I Malmö

CB II Östersund

CB III Göteborg

CB IV Stockholm

CB V Falun

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 196i

Härtill fogar utredningen dock en erinran om att det inom ett civilområde

icke finnes någon fast »förläggningsort» för civilbefälhavare och civilbefälhavarkansli,

eftersom uppdraget att vara civilbefälhavare kan ges vilken

som helst av civilområdets landshövdingar.

För att underlätta samverkan mellan krigsmakten och det civila försvaret

finnes militärassistenier, i högre regional instans hos järnvägsbefälhavarna

inom statens järnvägar, i lägre regional instans vid samtliga länsstyrelser.

V. Granskning av nuvarande regionala ledningsorganisation mot

bakgrunden av tidigare redovisade krav

Utredningen

Krigsmaktens regionala ledning

Utredningen anmäler, att överbefälhavaren i sin skrivelse med synpunkter

på alternativa former för krigsmaktens regionala ledning gjort en omfattande

granskning av nuvarande ordning och därvid konstaterat, att denna

i många hänseenden är eu lämplig och rationell organisation men att den

likväl har vissa bestämda nackdelar. I samband därmed har överbefälhavaren

givit följande karakteristik av nuvarande regionala ledning.

Nuvarande regionala ledningsorganisation medger inom lämpligt avpassade

områden goda möjligheter till fackmässig operativ ledning av de mark-,

sjö- resp. luftoperativa verksamhetsgrenarna. Ansvaret för och ledning av

den samordnande verksamheten är på ett ändamålsenligt sätt anknuten till

den markoperativa regionala ledningsorganisationen. Genom att de regionala

cheferna är ansvariga för mobilisering, insatsberedskap och utbildning av

staber och förband för direkta krigsuppgifter, har en lämplig sammanknytning

mellan operativ verksamhet och förbandsproduktion genomförts i regional

instans.

Den nuvarande ledningsorganisationen är sålunda i första hand uppbyggd

för att tillgodose ledningskraven inom varje verksamhetsgren för sig. Mellan

de olika verksamhetsgrenarna erforderlig samordning i regional instans

måste, i den utsträckning överbefälhavaren icke kan genomföra detta, tillgodoses

genom samverkan mellan chefer inom sammanfallande eller angränsande

områden. Lägen kan på grund av förbindelseavbrott och tempo i ett

nutida krig uppstå då detta ledningssystem icke tillgodoser ett snabbt och

effektivt utnyttjande av våra samlade resurser i enlighet med lägets krav.

Med oförändrad ledningsorganisation blir risken härför ännu större i framtiden

då ett större antal vapen måste kunna utnyttjas inom skilda operativa

verksamhetsområden oberoende av organisatorisk hemvist.

Av denna anledning och mot bakgrund av gjorda erfarenheter under de

senaste åren har jag funnit det vara angeläget att söka skapa en för all

slags operativ verksamhet enhetlig regional ledning i såväl fred som krig.

Strävan bör vara att genomföra detta utan att betingelserna för den fackinässiga

verksamheten — däri inbegripet jämväl förbandsproduktionen —

väsentligt ändras.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 196b

Överbefälhavarens uppfattning att nuvarande ordning har inånga fördelar

delas av utredningen. Denna anför, att man med knappa personella

resurser utformat en ledningsorganisation som, om man ser varje operativ

verksamhetsgren och därmed sammanhängande förbandsproduktion för

sig, får anses vara rationell. Utredningen är emellertid också ense med överbefälhavaren

därom, att ledningsorganisationen icke är ägnad att i alla lägen

säkerställa ett snabbt och effektivt utnyttjande av våra samlade resurser i

enlighet med situationens krav. En bedömning av det framtida krigets karaktär

ger enligt utredningen vid handen att lägen, då organisationen sålunda

kan befaras icke svara mot kraven, ingalunda bör betraktas som undantagsfall.

Den angivna svagheten i ledningsorganisationen blir än mera påtaglig

i den mån riskerna för angrepp i form av strategisk kupp ökar, konstaterar

utredningen vidare. Den anser det därför kunna befaras, att vår ledningsorganisation,

när den första gången verkligen sättes på prov, icke på ett tillfredsställande

sätt kan lösa uppgiften att bringa totalförsvarets alla resurser

till största möjliga sammanlagda försvarseffekt. Detta skulle innebära, att de

betydande kostnader som vi lagt ned på totalförsvaret och de stora uppoffringar

i övrigt, som gjorts för detta, förlorade i värde på grund av brister

i ledningsorganisationen. Så får icke ske, understryker utredningen.

I anslutning till det sagda förklarar sig utredningen i likhet med överbefälhavaren

anse, att avsaknaden av enhetlig regional ledning innebär en

så betydande svaghet att den icke längre bör accepteras.

Utredningen betecknar det som väsentligt, att fördelarna i nuvarande organisation

— som i sammanfattning framgår av ovan återgivna citat av

överbefälhavarens uttalande — bevaras i en framtida ledningsorganisation.

Sin syn på de nackdelar i nuvarande organisation, som det gäller att eliminera,

utvecklar utredningen på sätt i sammandrag återges härefter. 1

1. Högre regional instans

a) Ledningsorganisation i krig

Utredningen erinrar om sin förut uttalade uppfattning, att en deloperation,

avseende försvar mot gräns- eller kustinvasion, under överbefälhavaren

bör ledas av en chef med en för uppgiften anpassad stab till sitt förfogande.

Så är f. n. icke fallet, konstaterar utredningen; inom huvuddelen av landet

kommer en sådan deloperation att under överbefälhavaren ledas av fyra

sidoordnade chefer, nämligen eu militärbefälhavare, en marinkominandochef

och två flygeskaderchefer.

Nuvarande ordning bygger på — med undantag för vissa stödfunktioner

— att samordning i regional instans skall åstadkommas dels genom överbefälhavaren,

dels genom samverkan mellan sidoordnade regionala chefer.

Detta gäller även i lägen som karakteriseras av snabb händelseutveckling,

överraskningar och omfattande skadegörelse. Svårigheterna för överbefäl
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 1961

havaren att i sådana lägen samtidigt dels leda vår samlade försvarsoperation,

dels snabbt och på ett ändamålsenligt sätt samordna mark-, sjö- och luftoperativ

verksamhet i ett antal deloperationer finner utredningen uppenbara.

Därtill kommer riskerna för avbrott på de signalförbindelser, genom vilka

överbefälhavaren skall hålla samband med chefer på kanske 50 till 100 mils

avstånd från högkvarterets uppehållsplats. Sådana avbrott kan sätta överbefälhavaren

ur spel, i varje fall för en kortare tid.

För samordningen genom samverkan i regional instans är det enligt utredningens

mening olägligt, att underrättelser och bedömanden rörande angriparens

och våra egna möjligheter växer fram inom olika staber och samordnas

först i ett relativt sent skede — såvida staberna icke i praktiken arbetar

som en gemensam stab. Det finns ingen garanti för att samverkande

chefer kommer till samma uppfattning i alla frågor; i betydelsefulla skeden

bedömes tiden i regel icke medge långvariga diskussioner.

Överbefälhavaren har genom »Bestämmelser för befälsförhållanden, ledning

och samverkan i regional instans (BefälsB) > sökt minska olägenheterna

av nuvarande efter operativa verksamhetsgrenar organiserade regionala

ledning. Sålunda har t. ex. militärbefälhavare ålagts uppgiften att leda samordningen

av vissa gemensamma stödfunktioner. Härmed har många problem

förenklats, men då samordningsuppgiften är kombinerad med befäl

och ansvar för endast en av de operativa verksamhetsgrenar som påverkas

av åtgärderna, ställes militärbefälhavare i alla bristsituationer inför svåra

awägningsproblem. Han tvingas i realiteten att utöva partiell allmänoperativ

ledning utan att ha allt det underlag som erfordras för att kunna

göra ett allmänoperativt bedömande.

Nyssnämnda »BefälsB» stadgar även, att om läget kräver att beslut fattas

snabbt och högkvarterets ledning icke kan göra sig gällande, militärbefälhavare

äger att efter samråd med marinkommando- och flygeskaderchef besluta

rörande försvarets förande. Därvid skall för stridskrafternas användning

gälla för den operativa verksamheten i stort utfärdade order. Denna

bestämmelse måste ses som en reservbestämmelse för en situation, då ledningsorganisationen

icke kan verka på det sätt för vilket den har utformats.

En bestämmelse av detta slag torde vara oundgängligen nödvändig i nuvarande

ledningsorganisation, säger utredningen, som dock finner att dess

tillämpning under alla förhållanden medför en viss tungroddhet och omgång

i beslutfattningen. Värdet av bestämmelsen minskas också av att marinkommando-

och flvgeskaderchefer i flertalet fall samverkar med mer än en

militärbefälhavare. Härigenom kan det uppstå oklarhet om vilka delar av

samverkande sjö- och luftoperativa chefers resurser som militärbefälhavarens

beslutanderätt gäller. Två militärbefälhavare kan också fatta motstridiga

beslut och ställa t. ex. en flygeskaderchef i den situationen, att han

måste välja vilket beslut han skall följa.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964

b) Ledningsorganisation i fred

Utredningen anför, att sidoordnade regionala chefer, som har att lösa

krigsuppgifter i samverkan, givetvis måste samarbeta i fred i fråga om

operativt krigsförberedelsearbete och därmed direkt sammanhängande förbandsproduktion,

såsom mobiliseringsarbete och övningar av operativ karaktär.

Samverkan i fred behöver visserligen icke äga rum under tillnärmelsevis

samma tidspress som i krig. Tidsbrist kan dock uppkomma även i

det fredstida arbetet och försvåra samverkan, eftersom tillgången på kvalificerad

ledningspersonal är knapp i förhållande till uppgifterna. I de fall, då

samverkande regionala staber är förlagda till skilda orter och personliga

sammanträffanden således icke kan ske annat än efter resor, kan t. ex. bristande

tid medföra att beslut fattas och åtgärder vidtas utan att samverkan

ägt rum i tillräcklig omfattning. Utredningen betraktar det därför som en

bestämd olägenhet, att staber som måste samverka i fråga om operativt

krigsförberedelsearbete har sina förläggningsorter långt ifrån varandra. Organisationen

anses icke säkerställa att disponibla resurser utnyttjas så, att

den samlade effekten av försvarsförberedelserna blir den största möjliga.

Det torde enligt utredningen även vara oundvikligt att dubbelarbete äger rum

i icke oväsentlig utsträckning; verksamheten försvåras — liksom i krig —

av att flertalet marin- och flygeskaderchefer har att samverka med tre eller

flera sidoordnade regionala chefer, chefen för attackeskadern icke medräknad.

Utredningen har funnit att samverkan mellan sidoordnade regionala chefer

i de flesta fall fungerar tillfredsställande men har också sett exempel på

att så icke alltid är fallet. Den anför, att samarbete inom en organisation

alltid i mer eller mindre hög grad bygger på samarbetsvilja och samarbetsförmåga

hos befattningshavare inom densamma men att en organisation,

som tvingar samman befattningshavare som måste samarbeta, i regel leder

till bättre resultat än en organisation som placerar samarbetande chefer och

stabsmedlemmar långt ifrån varandra.

Vidare framhåller utredningen, att en stabsofficer i en högre befattning

givetvis i första hand måste vara skicklig inom sitt eget verksamhetsområde

men att han även måste vara väl insatt i de andra försvarsgrenarnas problem

och känna deras möjligheter i olika lägen. Först då kan han på ett rikligt sätt

planlägga för och i krig leda verksamheten inom sitt eget område samt på

ett effektivt sätt deltaga i beredningen av ärenden som är av en för krigsmakten

gemensam natur. Detta gäller i regional instans i första hand officerare

i högre regionala staber. Utredningen anser icke att nuvarande fredsorganisation

i tillräcklig grad möjliggör för stabsofficerare att tillägna sig

detta allmänna kunnande.

I fråga om vissa väsentliga delar av den förbandsproducerande verksamheten

anses nuvarande organisation icke heller säkerställa den samordning

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196i

som behöver ske försvarsgrenarna emellan. Utredningen åsyftar här närmast

organisation av krigsförband. I fråga om många slags förband av stödkaraktär

bestämmes antalet efter behovsberäkningar i regional instans, och det

förekommer att även detalj organisationen göres i samma instans (flottans

basförband). Denna verksamhet äger i allt väsentligt rum förisvarsgrensvis.

För att dubbelorganisationer eller i övrigt från den samlade krigsmaktens

synpunkt mindre rationella organisationer skall kunna undvikas, erfordras

en högre grad av samordning än f. n. i högre regional instans.

Utredningen berör i detta sammanhang slutligen gällande ordning för fortifikations-

och byggnadsförvaltningens ledning på regional nivå och anför

därvid bl. a. följande. Inom denna förvaltningsgren lyder arméns och — i

väsentliga hänseenden — flygvapnets lokala myndigheter inom ett militärområde

under militärbefälhavaren. I dagens läge framstår det som en brist,

att den enhetliga ledningen icke omfattar även marinens myndigheter. Ansvarsförhållandena

för de försvarsområdesbefälhavare, som tillika är kustartilleriförsvarschefer,

är härvidlag belysande. En sådan chef är i den förra

egenskapen lokalmyndighet under militärbefälhavaren, i den senare regional-

och lokalmyndighet under fortifikationsförvaltningen. Vissa befästningsärenden

går via militärbefälhavaren medan andra sådana ärenden —

hänförliga till samma geografiska område — går direkt till fortifikationsförvaltningen,

att handläggas efter samråd med chefen för marinen. Förhållandet

anses medföra risker för en oenhetlig handläggning av likartade

frågor och för att de knappa tillgångarna av tekniskt skolad personal icke

utnyttjas så rationellt som borde vara möjligt vid en samordning.

Det vill enligt utredningen synas som om tidigare rådande förutsättningar

numera undergått sådana förändringar, att det finns skäl att ompröva ansvarsfördelningen

mellan central och regional instans. I flera hänseenden har

nämligen utvecklingen lett till en stramare reglering på den centrala nivån

och minskad rörelsefrihet för den centrala förvaltningen. Den omständigheten,

att militärbefälhavare (vissa marina chefer) formellt står som byggherrar

även för arbeten som projekterats och entreprenerats i den centrala

instansen, synes enligt utredningen ha medfört vissa tendenser att regionalt

avgöra frågor av förhållandevis stor ekonomisk betydelse. Utredningen anför,

att den nyss antydda utvecklingen dock gör det nödvändigt att

fortifikationsförvaltningen kan utöva en stark ledning av den regionalt

bedrivna verksamheten, framför allt på nybyggnadssidan. Vidare uttalas

att den nuvarande ordningen för regional ledning av befästnings- och

bySgnadsförvaltningen vållar en snedbelastning i militärbefälsstabernas organisation,

som det i och för sig vore önskvärt att man kunde undvika, samt

att kompetensfördelningen mellan fortifikationsofficer och byggnadsdirektör

icke synes vara så klar och entydig, som önskvärt vore, utan synes lämna

visst utrymme för dubbelarbete och kunna ge upphov till friktioner.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196i

57

2. Lägre regional instans

Med hänsyn till karaktären av olika slag av operativ verksamhet, behov

av särskild sakkunskap för stridsledning av olika stridskrafter in. in. kan —

anför utredningen — enhetlig ledning icke utövas längre ned än till en viss

ledningsnivå. Utredningen räknar med att denna f. n. är ledningsinstansen

närmast under den centrala, d. v. s. högre regional instans. Detta hindrar

icke att ledningen av olika stödfunktioner bör samordnas så långt möjligt

även i lägre instanser.

Överbefälhavaren har i sin skrivelse till utredningen icke utfört någon

sammanfattande granskning av förhållandena i lägre regional instans. Utredningen

framhåller att överbefälhavaren i samtliga studiealternativ förutsatt

i huvudsak nuvarande ordning i lägre regional instans, med undantag

för ledningsorganisationen inom flottan. Här föreslås i det s. k. sexregionersalternativet

sjökommandon i denna ledningsnivå.

Även om utredningen i likhet med överbefälhavaren icke övervägt frågan

om enhetlig ledning längre ned än i högre regional instans, råder det ett så

nära sammanhang mellan högre och lägre regional instans att utredningen

funnit angeläget att granska även den sistnämnda.

Utredningen återger av överbefälhavaren, civilbefälhavarna in. fl. gjorda

uttalanden om försvarsområdesorgunisationen och anför härefter följande.

Utredningen anser principerna för nuvarande försvarsområdesorganisation

vara lämpliga för ledning i lägre regional instans av territoriell verksamhet.

Det är en olägenhet att indelningen i försvarsområden på en del håll alltfort

avviker från länsindelningen och att i fred inom vissa områden samarbetet

med det civila försvaret försvåras genom att ett antal försvarsområden har

gemensam befälhavare och stab med andra försvarsområden. En militärterritoriell

indelning i försvarsområden, så långt möjligt i överensstämmelse

med länsindelningen, bör enligt utredningens mening vara en av utgångspunkterna

för indelning och ledning i högre regional instans.

Det förhållandet, att utredningen anser nuvarande försvarsområdesorganisation

vara i princip lämplig för ledning av territoriell verksamhet, innebär

emellertid icke att utredningen anser att organisationen i alla hänseenden

utnyttjas på bästa sätt eller har erforderlig kvalitet. Sålunda skulle det av

vissa skäl vara önskvärt att vissa försvarsområdesbcfälhavare kunde leda

all markoperativ verksamhet inom försvarsområdet. Utredningen finner även

att försvarsområdesslaberna har en i förhållande till sina uppgifter svag

organisation, främst i vad gäller fredsorganisationen.

Utredningen erinrar om att de marina bcvakningschefcrnas uppgifter

främst är att under marinkommandochef leda vissa stödfunktioner inom

den sjöoperativa verksamheten. Bevakningschef har i regel icke några stridande

förband sig underställda. Inom område där fasta kustartilleriför
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1961

band kan verka har vederbörande chef ur kustartilleriet ansvar för bevakningstjänsten;

inom sådant område grupperade förband tillhörande den

marina kustbevakningen (MKB-förband) är underställda chef ur kustartilleriet.

Samtliga kustartilleriförsvarschefer på fastlandet — av vilka cheferna för

Stockholms, Blekinge och Göteborgs kustartilleriförsvar jämväl är försvarsområdesbefälhavare

— är tillika chefer för marina bevakningsområden. I

dessa fall har således kustartilleriförsvar och bevakningsområde gemensam

chef och gemensamma underrättelse- och underhållsorgan med ett försvarsområde.

Utredningen finner att inom här nämnda områden denna ordning

är såväl effektiv som personalbesparande.

Även i andra delar av landet är den underrättelseverksamhet som den marina

bevakningsorganisationen bedriver en av förutsättningarna för en effektiv

ledning av territoriell verksamhet. Enligt utredningen kan det därför — ur

denna synvinkel — vara en olägenhet att det på de flesta håll icke förekommer

en lika långtgående samordning mellan försvarsområdes- och bevakningsorganisationerna

som inom de områden, där försvarsområdesbefälhavaren

tillika är kustartilleriförsvarschef.

Sektororganisationen synes utredningen vara en i princip lämplig organisation,

vilken väl svarar mot de krav som från luftoperativ synpunkt bör

ställas på densamma. Överbefälhavaren har också i sina studiealternativ

räknat med ett bibehållande av nuvarande sektororganisation och med en i

stort oförändrad sektorindelning frånsett vissa förändringar, som redan är

beslutade eller under övervägande. Möjligheterna till större ändringar av

sektorgränserna i syfte att bringa dessa till närmare överensstämmelse med

annan indelning bedömes av utredningen vara begränsade även med hänsyn

till kostnaderna. Mindre justeringar av nuvarande gränser anses dock genomförbara.

Med utgångspunkt i vad sålunda anförts anser utredningen, att nuvarande

sektororganisation i allt väsentligt bör bibehållas och utgöra en av utgångspunkterna

för ledning och indelning i högre regional instans. En olägenhet

anges dock vara att sektorchef icke i fred planlägger för den bas- och underhållstjänst

han avses skola leda i krig.

Det civila försvarets regionala ledning

1. Civilbefälhavarinstitutionen

En granskning av den nuvarande civilbefälhavarinstitutionen anser utredningen

ge vid handen att organisationen i stort sett är ändamålsenlig men

att följande brister kan konstateras vidlåda densamma.

Det är en brist, att frågan om civilbefälhavarnas krigsuppgifter icke är

instruktionsmässigt klarlagd. Gällande civilbefälhavarinstruktion innehåller

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196t

beträffande civilbefälhavarnas uppgifter i krig endast vissa uttalanden av

allmänt innehåll angående samordning av de civila försvarsansträngningarna

och om samverkan med och understödjande av det militära försvaret. I

administrativa fullmaktslagen har civilbefälhavarna tillagts vissa betydelsefulla

allmänna befogenheter. Dessa befogenheter gäller emellertid endast vid

förbindelseavbrott eller förbindelsesvårigheter i förhållande till riksstyrelsen.

I ett läge, då förbindelserna med riksstyrelsen fungerar, saknas i stort sett

bestämmelser om konkreta uppgifter och befogenheter för civilbefälhavarna.

Endast inom hälso- och sjukvården har denna fråga lösts.

För utbildning och övning av den i civilbefälhavarnas kansli krigsplacerade

personalen är det till nackdel att civilbefälhavarnas uppgifter i krig icke

fastställts. Vid stabstjänstövningar och krigsspel har denna omständighet

visat sig utgöra en brist. Oklarheten om gränserna mellan civilbefälhavarnas

och länsstyrelsernas kompetensområden har vid sådan övningar medfört

tveksamhet och bristande effektivitet vid handlandet på det civila försvarets

område.

En enhetlig ledning på det militära regionala planet kan komma att öka

kraven på samverkan med civilbefälhavarna. Det blir då ett än mer påtagligt

krav, att civilbefälhavarnas befogenheter och uppgifter i krig är konkret

angivna. I

I samband med civilbefälhavarinstitutionens tillkomst år 1951 lämnades

Västerbottens och Norrbottens län samt Gotlands län utanför civilområdesindelningen.

För Västerbottens och Norrbottens lön förutsattes att samordningen borde

kunna lösas efter delvis andra linjer än för landet i övrigt. Denna mening

torde haft sin grund i uppfattningen, att samordningsproblem rörande civila

försvarsåtgärder inom dessa båda län borde kunna lösas utan en länsstyrelserna

överordnad regional myndighet. Vidare ansågs att det inom ett så vidsträckt

område kunde komma att ställa sig svårt att i krig förlägga betydelsefulla

avgöranden berörande det ena länet till ett organ med uppehållsplats

i det andra. Samordningsfrågan ansågs lämpligast lösas genom att en sambandsdelegation

från länsstyrelsen i Västerbottens län placerades hos länsstyrelsen

i Norrbottens län.

Hittills hållna stabstjänstövningar och krigsspel i övre Norrland har givit

vid handen, att systemet med samverkansgrupp från länsstyrelsen i Västerbottens

län icke fungerat tillfredsställande. Samordningen mellan civila försvarsåtgärder

i de båda länen och med den militära sidan har mött svårigheter.

Detta torde främst sammanhänga med att en samverkansgrupp icke

kan utrustas med konkreta befogenheter att handla i den egna länsstyrelsens

ställe och icke heller kan göras så stor, att den innehåller erforderlig

sakkunskap inom de verksamhetsgrenar, där samråd kan komma ifråga.

Vid en enhetlig militär ledning på det högre regionala planet i övre Norr
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kangl. Maj:ts proposition nr 109 år 1964

land kan kraven på samverkan med den civila försvarsverksamheten på motsvarande

plan komma att öka. Samtidigt torde behovet av att det civila försvaret

samordnas mellan länen bli större. Den nuvarande organisationen är

otillräcklig för att kunna lösa dessa uppgifter.

Beträffande Gotlands län, som utgör eget militärområde, har samverkansfrågorna

mellan det civila och det militära försvaret självfallet icke föranlett

krav på någon civilbefälhavarinstitution inom länet. Sett enbart från det

civila försvarets synpunkt synes det emellertid utredningen närmast vara en

olägenhet, att Gotland icke ingår i ett civilområde på fastlandet. Det finns

sålunda icke någon civil regional myndighet, som har ansvar för samordningen

av t. ex. tillförsel till Gotland av sådana varor och förnödenheter, som

är nödvändiga för försörjningen av Gotlands befolkning. Det föreligger behov

av en samordnande regional chef, som kan tillvarataga länets intressen

i ett större sammanhang. Vidare är det en brist, att ingen regional myndighet

har ansvar för att lösa de samordningsproblem, som eventualiteten av en

utrymning från Gotland reser — en eventualitet, som utredningen förklarar

sig självfallet icke ha anledning att uttala sig om.

Inom flera olika verksamhetsgrenar anses effektiviteten hos det civila

försvaret på Gotland sålunda öka, om länet inordnas i ett civilområde.

Utredningen framlägger härefter sina synpunkter på civilbefälhavarinstitutionens

nuvarande krigs- och fredsorganisationer. Beträffande synpunkterna

på krigsorganisationen torde få hänvisas till betänkandet. Rörande

fredsorganisationen anför utredningen följande.

Fram till år 1962 hade civilbefälhavarna utöver byrådirektörerna icke någon

kvalificerad arbetskraft till sitt förfogande. Behovet av biträdespersonal

har tillgodosetts genom vederbörande länsstyrelses försorg. I samband med

den skärpning av det utrikespolitiska läget, som inträdde hösten 1961, bemyndigades

varje civilbefälhavare att anställa en förste byråsekreterare.

Inom vissa civilområden har därutöver viss tillfällig arbetskraftsförstärkning

skett i samband med förberedelser för större stabstjänstövningar.

I fråga om civilbefälhavarnas arbetsuppgifter i fred understryker utredningen,

att uppdraget att vara övningsledare för stabstjänstövningar på

länsstyrelseplanet medför tidskrävande och betungande uppgifter för civilbefälhavarna.

Förberedelsearbetet för sådana övningar tar i allmänhet flera

månader i anspråk. Det mera långsiktiga planläggningsarbetet måste under

tiden helt eller delvis eftersättas. Angivna omständigheter leder till att kontinuiteten

i arbetet blir lidande. Arbetsuppgifternas omfattning står i direkt

proportion till antalet i civilområdet ingående län. Den är sålunda störst i

I. och IV. civilområdena och minst i II. och V. civilområdena, medan III.

civilområdet intar en mellanställning. Med samma personalstyrka i alla civilområdena

har de mindre alltså bättre möjligheter att göra ett noggrant arbete

med avseende på planläggning, övningsförberedelser m. m. och att del
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj. ts proposition nr 109 år 196i

taga i konferenser och spel. Från allmänna totalförsvarssynpunkter är det

emellertid mestadels särskilt angeläget, att de större civilområdenas planläggning

är väl framförd och deras personal väl övad.

De vart sjätte år återkommande stabstjänstövningarna med de krigsorganiserade

civilbefälhavarkanslierna medför en betydande arbetsbelastning för

fredskansliet. Samtliga planer inom alla verksamhetsområden måste då revideras

och föras fram till en och samma tidpunkt. Den i civilbefälhavarens

kansli krigsplacerade personalen måste vidare utbildas före stabstjänstövningen.

Såsom framhållits i annat sammanhang engageras civilbefälhavarna, i

egenskap av det civila försvarets huvudmän i högre regional instans, i allt

större utsträckning i regionala överläggningar och konferenser av totalförsvarskaraktär.

I regel uppdrages vid sådana tillfällen åt byrådirektören eller

förste byråsekreteraren hos civilbefälhavaren att medverka som föredragshållare,

diskussionsinledare, speluppläggare etc. Detta kräver arbetsinsatser

även i form av förberedelser. Sådana konferenser och överläggningar hålles

vanligen utanför kansliorten. I detta sammanhang framhålles att civilbefälhavare

och militärbefälhavare — med vilken civilbefälhavaren närmast har

att samverka — i fred f. n. har gemensam kansli/stabsort endast i ett av de

fem civilområdena. Med nuvarande förläggning av militärbetälsstaberna och

system för utseende av civilbefälhavare skulle gemensam lokalisering icke

ens teoretiskt kunna erhållas i mer än tre fall.

Civilbefälhavarna synes enligt utredningen på senare år i allt större utsträckning

ha erhållit sådana uppgifter, som motsvarar deras ledande ställning

på det regionala planet och utredningen anser det på goda grunder kunna

antagas att deras uppgifter och befogenheter i krig men även i fred kommer

att ytterligare utvidgas. Med hänsyn till det anförda bedömes civilbefälhavarnas

fredsorganisation, med två fast anställda tjänstemän i varje

civilområde, ha alltför liten kapacitet och elasticitet för att på längre sikt

kunna bemästra den ökande arbetsvolymen.

I detta sammanhang berör utredningen även frågan om rekrytering av

personal till civilbefälhavarnas fredskanslier. Från flera synpunkter anses

det vara en fördel om dessa tjänster kunde inordnas i den ordinarie karriären

för länsstyrelsejurister. Byrådirektör stjänsterna hos civilbefälhavarna

bör enligt utredningens mening icke vara sluttjänster, emedan det arbete

som följer med denna befattning är av sådan art att det endast i undantagsfall

kan vara lämpligt att personer, som närmar sig pensionsåldern, uppehåller

densamma. De befattningshavare, med vilka byrådirektörerna närmast

har att samverka på den militära regionala nivån — stabschefer vid

militärbefäl sstaber — är vanligen i 40—50-årsåldern och bytes regelmässigt

vart tredje år.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungi. Maj.ts proposition nr 109 år 196b

2. Länsstyrelserna

Utredningen finner, att länsstyrelseorganisationen vunnit stadga på totalförsvarets

område. Länsstyrelsernas krigsorganisation har fortlöpande reviderats.

Deras uppgifter i krig har fastställts genom krigsinstruktionen den 12

januari 1962. Länsstyrelsernas fredsorganisation synes utredningen tillåta

ett grundligt planläggningsarbete inom totalförsvarets civila sektor.

Efter vissa uttalanden om länsstyrelsernas krigsorganisation konstaterar

utredningen, att länsstyrelsernas administration i fred för handläggning av

totalförsvarsärenden nyligen översetts. Sålunda har civilförsvarssektionerna

omorganiserats den 1 juli 1960 och allmänna beredskapsdetaljen tillkommit

den 1 juli 1962. Statskontoret har nyligen redovisat en undersökning rörande

främst civilförsvarssektionernas organisation med hänsyn till utvecklingen

under de senaste åren. 1 sammanhanget har även problematiken rörande de

allmänna beredskapsdetaljernas verksamhet och organisation behandlats.

Frågan om behovet av militärt utbildad personal (militärassistenter) vid

länsstyrelserna är föremål för särskild utredning. Under förhandenvarande

omständigheter har för svar sledningsutredningen icke funnit skäl att närmare

granska hithörande problem.

3. Kommunikation* verk en

Den organisation, som byggts upp inom kommunikationsverken för handläggning

av totalförsvarsärenden, finner utredningen i stort sett ändamålsenlig

och riktig. Detta gäller organisationen såväl i fred som i krig. En brist

konstateras emellertid vara, att kommunikationsverkens regionala indelningar

icke stämmer överens vare sig inbördes eller med civilområdes- och

länsindelningen. Från totalförsvarets synpunkt är det självfallet av stort

intresse, att skiljaktigheterna är så små som det är möjligt med hänsyn till

företagsekonomiska och kommunikationstekniska synpunkter. Så vitt försvarsledningsutredningen

kunnat finna är de skiljaktigheter i indelningshänseende,

som för närvarande föreligger, icke större än att olägenheterna

därav i stort sett kan elimineras genom ett noggrant fredstida förberedelsearbete

på totalförsvarets område.

Yttranden

Utredningens bedömningar har icke givit remissmyndigheterna anledning

till erinran utom i vad avser synpunkterna på fortifikations- och

byggnadsförvaltningens ledning. En sammanfattning av remissyttrandena

i denna fråga lämnas under kap. VII.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1961

63

VI. Val av huvudalternativ

Överbefälhavarens till utredningen redovisade alternativ för krigsmaktens

regionala ledning och indelning

Som förut angivits har överbefälhavaren funnit det vara angeläget att söka

skapa en för allt slags operativ verksamhet enhetlig regional ledning i såväl

fred som krig.

Med utgångspunkt i principen enhetlig ledning i ledningsnivån närmast

under central instans har överbefälhavaren dels granskat nuvarande ordning,

dels skisserat och granskat två hypotetiska studiealternativ, av vilka det ena

bygger på en enhetlig indelning i tre regioner och det andra på en enhetlig

indelning i sex regioner. Överbefälhavaren har vid sin granskning funnit

dels att den eftersträvade enhetliga allmänoperativa ledningen icke kan uppnås

enbart genom modifieringar av nuvarande ordning, dels att båda studiealternativen

har bestämda nackdelar och därför icke kan komma i fråga i

sina renodlade former. Överbefälhavaren har undersökt huruvida dessa nackdelar

kan elimineras eller minskas genom modifieringar av alternativen. Han

har funnit att så kan ske och att båda studiealternativen i sin modifierade

form eliminerar de mest framträdande bristerna i nuvarande ordning, i det

att det operativa krigsförberedelsearbetet och den allmänoperativa ledningen

inom en region åvilar en regional chef, som i allt väsentligt samordnar de

fackmässiga ledningsinstansema genom befäl.

Treregionsalternativets mest framträdande nackdelar är, att chefen för

nordregionen skulle ha att förbereda och i krig kunna komma att leda två

större deloperationer samt att samverkan mellan det militära och det civila

försvaret skulle möta svårigheter. Den förra nackdelen anses kunna elimineras

genom att Norrland uppdelas på två regioner. Alternativet blir alltså

ett fyraregionsalternativ. Den senare nackdelen bedöines kunna minskas genom

att regionchefens uppgift att från krigsmaktens sida samordna den

militära verksamheten med den civila decentraliseras till de i alternativet

förutsatta armékommandocheferna och (eller) att den civilbefälhavare, som

har sin uppehållsplats närmast regionchefen, ges direktivrätt gentemot den

andre civilbefälhavaren inom regionen.

Sexregionsalternativets främsta nackdel — att regionerna är för små för

effektiv ledning av luftförsvaret — anses kunna elimineras genom att vissa

regionchefer i luftoperativt hänseende ges direktivrätt gentemot andra. Svårigheterna

med att flygvapnets förbandsproducerande verksamhet skulle ledas

av sex regionchefer kan elimineras genom att denna verksamhet ledes

endast av vissa regionchefer.

Vid en jämförelse mellan de sålunda modifierade alternativen finner överbefälhavaren

att skillnaderna alternativen emellan har minskats. I båda alternativen

kvarstår vissa brister alltjämt, överbefälhavaren har även funnit

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964

att båda alternativen medför ett i förhållande till nuläget ökat personalbehov

i såväl krigs- som fredsorganisationen. Det ökade behovet av kvalificerad

personal i krigsorganisationen bedömes i båda alternativen i viss män kunna

tillgodoses dels från de delar av försvarsgrensstaberna som i nu gällande

planer avses överföras till försvarsstaben, dels genom att samverkansofficerarna

vid nuvarande regionala staber tages i anspråk. Det ökade behovet av

kvalificerad personal i fredsorganisationen har i överslagsmässiga personalberäkningar

bedömts vara större i det modifierade treregionsalternativet än

i det modifierade sexregionsalternativet.

Efter en jämförande granskning av de båda modifierade studiealternativen

uttalar överbefälhavaren avslutningsvis, att han bedömer det icke vara möjligt

att med enbart studiealternativen som grund framlägga slutliga förslag

rörande t. ex. områdesindelning, de regionala chefernas ansvars- och lydnadsförhållanden,

stabernas organisation m. in. För att så skall kunna ske,

erfordras enligt överbefälhavaren praktiska försök och därav betingade delutredningar.

Mot denna bakgrund föreslås tre års försöksverksamhet, förlagd

till Mellansverige och Övre Norrland.

Utredningens synpunkter i anslutning till överbefälhavarens studiealternativ

och förslag om försöksverksamhet

Utredningen biträder överbefälhavarens uppfattning, att vart och ett av de

skisserade studiealternativen har bestämda nackdelar och att dessa är så

stora, att intet av alternativen kan komma i fråga i sin ursprungliga form.

Utredningen anser också i likhet med överbefälhavaren, att båda studiealternativen

likväl efter de antydda modifieringarna eliminerar de mest framträdande

bristerna i nuvarande ordning men att vissa brister i alternativen

kvarstår.

Rörande överbefälhavarens förslag om viss försöksverksamhet anför utredningen

följande. När utredningen hösten 1962 hade att ta ställning därtill,

konstaterade utredningen att den föreslagna handlingslinjen —• under

förutsättning att försöksverksamheten komine att ge det erforderliga ytterligare

underlaget för statsmakternas beslut och att överbefälhavarens förslag

icke ansåges böra överlämnas till en parlamentarisk kommitté för beredning

— kunde beräknas innebära följande ungefärliga tidsplan för lösandet

av frågan om krigsmaktens, och därmed totalförsvarets, regionala ledning.

Försöksverksamhet .......................................... 3 år

ÖB förslag till Konungen, remissbehandling, propositionsarbete . . . . a/4 »

Riksdagsbehandling, departementsarbete efter riksdagsbeslut ..... 1/2 »

Tid mellan beslut och beslutets ikraftträdande (ev. ny- eller tillbyggnad

av stabslokaler, flyttningar av personal m. m.).............. 2 »

Tillsammans cirka .......................................... 6 »

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964

Det skulle alltså med överbefälhavarens förslag till handlingslinje kunna

dröja omkring sex år innan enhetlig regional ledning i krig och fred bleve

eu realitet. Om Kungl. Maj :ts förslag till riksdagen skulle komma att föregås

av frågans beredning genom en parlamentarisk kommitté, finge härför

beräknas ytterligare uppskattningsvis ett år. Med hänsyn dels till att såväl

statsmakterna som militära och civila myndigheter ansåge det angeläget att

en enhetlig regional ledning komme till stånd, dels till den osäkerhet som under

huvuddelen av den ifrågavarande perioden skulle komma att vidlåda

planläggning för totalförsvarets ledning ansåg utredningen att en så stor

tidsfördröjning icke borde tagas, såvida den icke vore oundgängligen nödvändig.

Härvidlag konstaterade utredningen att frågan om ökad samordning

av krigsmaktens regionala ledning varit föremål för omfattande undersökningar

i skilda sammanhang. Utredningen ansåg att de nämnda undersökningarna,

kombinerade med utredningens egna studier borde lämna tillräckligt

underlag för principiella ställningstaganden. En försöksverksamhet skulle

då kunna begränsas till att avse vissa bestämda, relativt begränsade frågor

inom ramen för en lösning vars huvudkaraktär vore bestämd.

Utredningens uppfattning, att tillräckligt underlag skulle finnas för vissa

principiella ställningstaganden, grundade sig på följande överväganden. Behovet

av enhetlig allmänoperativ ledning i instansen närmast under den centrala

var fullt klarlagt, överbefälhavaren och utredningen hade här samma

uppfattning, överbefälhavarens båda modifierade studiealternativ eliminerade

de mest framträdande svagheterna i nuvarande ordning. I fråga om

Norrland räknades i båda alternativen med samma regionsindelning. Båda

alternativen måste i fråga om Norrland även innebära i princip samma ledningsorganisation.

Skillnader alternativen emellan förelåg därför endast i

södra delen av landet, och som tidigare nämnts hade alternativen efter modifieringar

närmats till varandra. Med utgångspunkt i vad sålunda anförts

bedömde utredningen den reella skillnaden mellan överbefälhavarens modifierade

studiealternativ inte vara större än att det borde vara möjligt

att finna en lösning, som skulle minska även de kvarvarande nackdelarna

hos alternativen. Utredningen beslöt att företaga de ytterligare undersökningar

som erfordrades härför och utförde i detta syfte bl. a. ett tjugotal

delutredningar med biträde av experter.

Utredningens val av huvudalternativ

Som utgångspunkt för sitt arbete valde utredningen överbefälhavarens

modifierade »sexregionsalternativ>. De viktigaste motiven härför var följande.

Fyraregionsalternativct (det modifierade treregionsalternativet) innebar

att i Syd- och Mellansverige infördes eu ny ledningsinstans — en högsta re:t—-Biliang

till riksdagens protokoll 1964. 1 sand. Nr 109

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

K ungt. Maj:ts proposition nr 109 år 196b

gional instans. Detta ansåg utredningen medföra — utöver de nackdelar

som redovisats av överbefälhavaren -—

i krig fördröjningar av såväl order från som rapporter och framställningar

till överbefälhavaren med därav följande olägenheter av skilda slag,

i fred merarbete främst i fråga om operativt krigsförberedelsearbete.

I fråga om sjöopera tiv verksamhet innebar även sexregionsalternativet

att en ny ledningsinstans infördes. Därvidlag påpekar utredningen dock att

nuvarande marinkommandostaber i vissa hänseenden i sig förenar två ledningsinstanser.

Fyraregionsalternativet anser utredningen innebära, att överbefälhavaren

i vad gäller Syd- och Mellansverige i alltför hög grad överlåter på regionala

chefer såväl operativt krigsförheredelsearbete i fred som ledning

av operativ verksamhet i krig.

I fråga om förhållandena i krig anges i överbefälhavarens studie att överbefälhavaren

— så länge hans ledning kan göra sig gällande — har möjligheter

att ingripa inom en storregion. Ett sådant ingripande synes emellertid

utredningen stå i motsats till en väsentlig princip för ledningsverksamhet,

nämligen att en högre chef ställer uppgifter, tilldelar resurser och

följer verksamheten men icke onödigtvis ingriper i den lägre chefens verksamhet,

i varje fall icke genom att ställa uppgifter direkt till denne underställda

chefer.

I fred anses alternativet icke möjliggöra att vår nya och kvalificerade

försvarsstab utnyttjas på rationellaste sätt. Under överbefälhavaren (och

därmed försvarsstaben) ställes endast fyra operativa chefer, chefen för

attackeskadern icke medräknad. Detta kan innebära en misshushållning med

den begränsade tillgången på kvalificerad stabspersonal, framför allt olika

slag av specialister. Sådana måste finnas i försvarsstaben i huvudsak oberoende

av antalet överbefälhavaren direkt underställda chefer, framhåller

utredningen.

Antalet och storleken av regionerna bör enligt utredningens uppfattning

avpassas så, att regional chef får det område och de resurser, som erfordras

för att under överbefälhavaren i krig kunna självständigt leda en deloperation,

men icke onödigtvis belastas med att vid sidan härom leda jämväl

annan väsentlig verksamhet. I fred bör regionchef om möjligt ha att planlägga

för endast en deloperation. Samordning mellan olika deloperationer

bör ankomma på överbefälhavaren.

Fyraregionsalternativet räknar med att i Syd- och Mellansverige regioncheferna

skall till armékommandocheferna decentralisera uppgiften att i

vad på krigsmakten ankommer samordna det militära försvaret med det

civila och (eller) att vissa civilbefälhavare ges direktivrätt gentemot annan

civilbefälhavare.

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kiuigl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964

Utredningen anser att den på regionala chefer ankommande samordningen

mellan det militära och det civila försvaret är av väsentlig betydelse.

Denna samordning kan i många lägen resultera i gemensamma beslut av

avgörande karaktär. Med denna utgångspunkt finner utredningen det icke

vara lämpligt att regionchef till underställda chefer decentraliserar uppgiften

att inom krigsmakten svara för samordningen mellan det militära och

det civila försvaret. Utredningen anser sig icke heller kunna förorda att vissa

civilbefälhavare ges direktivrätt gentemot annan civilbefälhavare. En sådan

ordning skulle innebära, att vi även på civil sida i praktiken skulle

få ytterligare en ledningsinstans. Det skulle också vara svårt för civilbefälhavare

att i fred förvärva sådan kännedom om ett annat civil område och

i krig så följa läget inom detta, att han hade erforderligt underlag för att

kunna lämna direktiv. Därest regionala chefer måste ges befogenheter även

utanför sitt eget ansvarsområde, bör dessa vara så begränsade som möjligt.

Det synes utredningen därför vara i princip lämpligare, att vissa regionchefer

— såsom förutsättes i det modifierade sexregionsalternativet — ges

befogenheter och skyldigheter även utanför den egna regionen i fråga om

vissa begränsade delar av den luftoperativa verksamheten, än att vissa civilbefälhavare

ges direktivrätt gentemot andra civilbefälhavare inom den breda

sektor av totalförsvaret som det civila försvaret representerar.

Det är utredningens uppfattning, att det modifierade sexregionsaltemativet,

enligt vilket samverkande regionchef och civilbefälhavare kan ges

geografiskt sammanfallande ansvarsområden, bättre än fyraregionsalternativet

möjliggör samordning mellan det militära och det civila försvaret.

Nuvarande fredsorganisation har i olika sammanhang anmälda, men icke

tillgodosedda behov samt vakanser i förhållande till gällande organisationsplaner.

På grund av den ojämna åldersfördelningen inom samtliga försvarsgrenars

officerskårer torde det totala antalet officerare i »stabstjänstålder»

komma att minska under kommande 10-årsperiod. Utredningen anser det

därför vara nödvändigt att välja ett alternativ, som är genomförbart med

i huvudsak de personaltillgångar, som disponeras i nuvarande regionala

staber.

Indelning och ledningsorganisation har ett klart inbördes sammanhang.

Överbefälhavaren har också bedömt treregionsalternativets stora regioner

kräva en annan ledningsorganisation än sexregionsalternativets mindre.

Skillnaderna mellan alternativen — sådana de skisserats av överbefälhavaren

—- framgår av följande tabell, i vilken även de modifierade alternativens

ledningsorganisation redovisats (ledningsorgan i nuvarande ordning som

av överbefälhavaren förutsatts i huvudsak oförändrade redovisas icke).

Som framgår av tabellen kräver tre- och fyraregionsalternativen ett betydligt

större antal högre staber än sexregionsalternativets och därmed naturligen

också en större personalåtgång, överbefälhavaren har i studieal
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68 Kungi. Maj:ts proposition nr 109 år 196''r

Staber

Antal i alternativ

Treregioner

Fyraregioner

Sexregioner

Modifierat

sexregioner*

Regionstab......................

3

4

6

6

Armékom. stab...................

7

7

H5)

—

—

Marinkom. stab..................

4

5

''(3)

—

—

Flygkom. stab...................

3

4

l(2)

—

—

Sjökorn, stab.....................

—

—

J(l)

5

4

Gotlandsstab.....................

—

—

1

1

Summa staber

17

20

‘(15)

12

11

1 Med det modifierade sexregionsalternativets ledningsorganisation i de två Norrlandsregionerna.

2 I detta alternativ räknas icke med någon sjökoinmandostab i region VI.

ternativet »treregiöner» antytt möjligheten att viss personal utnyttjas i dubbelbefattningar,

d. v. s. bekläder befattningar i såväl regionstab som någon

underställd kommandostab. Dét är utredningens bestämda uppfattning, att

våra tillgångar av personal inom överskådlig tid icke möjliggör en fredsorganisation

enligt tre- och fyraregionsalternativens principer såvida icke

personal i betydande utsträckning placeras i dubbelbefattningar; sannolikt

måste huvuddelen av personalen i regionstaberna tjänstgöra jämväl i någon

kommandostab. Utredningen anser sig icke kunna förorda en sådan ordning,

vilken medför alltför oklara befäls- och tjänstgöringsförhållanden.

Utredningen delar överbefälhavarens uppfattning, att det modifierade

treregionsalternativet innebär en mera personalkrävande fredsorganisation

än det modifierade sexregionsalternativet, och anser att av de studiealternativ,

som redovisats av överbefälhavaren, våra personaltillgångar i fred

inom närmast överskådlig tid torde möjliggöra endast det modifierade sexregionsalternativet.

Utredningens granskning av överbefälhavarens överslagsmässiga

personalberäkningar för tre- och sexregionsalternativen redovisas

i betänkandet.

Utredningens närmare granskning av det modifierade sexregionsalternutivet

— utförd bl. a. genom ett antal delutredningar — har enligt utredningens

mening visat, att alternativet är möjligt och lämpligt. Så har utredningen

t. ex. genom särskild delutredning funnit att frågan om vissa

regionchefers befogenheter och skyldigheter gentemot andra regionchefer

i fråga om ledning av viss luftoperativ verksamhet kan lösas på ett tillfredsställande

sätt. Utredningen har därför valt överbefälhavarens modifierade

sexregionsalternativ som utgångspunkt för sina förslag till regional ledning

och indelning.

Utredningen är införstådd med att, som framhållits av överbefälhavaren,

vissa nackdelar är förenade med sexregionsalternativet, även efter genomförandet

av föreslagna modifieringar. Sålunda medger icke våra resurser

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964

att i ett utgångsläge alla regionchefer ges möjligheter att på ett tillfredsställande

sätt leda alla slag av stridskrafter eller ges ett odelat befäl över

alla stridskrafter grupperade (baserade) inom den egna regionen. Alla regionchefer

kan därför icke samtidigt utöva allmänoperativ ledning, om med

detta begrepp avses ledning av alla slag av stridskrafter eller alla slag av

operativ verksamhet. Ledning av allmänoperativ verksamhet i nyssnämnda

betydelse är emellertid icke något självändamål; det väsentliga är att varje

regionchef har resurser att i varje läge utöva den ledning som just då krävs

av honom.

Utredningens synpunkter i fråga om benämningar på chefer och staber m. m. i

det modifierade sexregionsalternativet

Den av överbefälhavaren brukade termen region och därav bildade sammansättningar

— regionchef, regionstab — har utredningen betraktat som

arbetsnamn, vilka icke oförändrade kan föreslås fastställda som officiella

benämningar. Detta anser utredningen följa redan därav, att de icke uttrycker

någon anknytning till krigsmakten. En sådan anknytning erhålles

enligt utredningens mening lämpligast genom prefixet »militär-», som allmänt

användes i namn på organisationer m. m. inom krigsmakten vilka icke

är hänförliga till någon viss försvarsgren (så t. ex. militärledning, militärhögskola,

militärmusik, militärterritoriell). Vid valet mellan olika benämningar

på de sex delar, i vilka riket militärterritoriellt sett skall indelas,

och på motsvarande chefer och staber har utredningen funnit systematiska

skäl tala för »militärområde», »militärbefälhavare» och »militärbefälsstab».

Härvid har utredningen bl. a. fäst avseende vid att en lämplig samordning

erhålles med benämningarna civilområde och civilbefälhavare. Utredningen

förklarar sig vara medveten om att även andra synpunkter kan läggas på

förevarande terminologiska spörsmål. Bland annat har utredningen diskuterat

benämningen militärregion, vilken dock skulle förutsätta ändring av

civilområde till civilregion för att ernå önskvärd enhetlighet.

Utredningen föreslår att områdena numreras från söder mot norr. Eftersom

varje civilområde bör ha samma nummer som motsvarande militärområde,

måste nuvarande II.—V. civilområdena omnumreras.

överbefälhavaren har i sexregionsalternativet räknat med en ledningsinstans

benämnd sjökommando. Även försvarsledningsutredningen har funnit,

att i vissa militärområden (I., II. och III.) bör redan i fred finnas en

särskild ledningsinstans under militärbefälhavaren för vissa uppgifter avseende

flottan. Särskilda undersökningar rörande de arbetsuppgifter, som

medför behov av en dylik ledningsinstans, visar att dessa uppgifter i krig

blir ganska olikartade mellan I. och II. militärområdena, å ena sidan, och

III. militärområdet, å den andra. Däremot blir fredsuppgifterna tämligen

enhetliga. Utredningen, som framlägger mera detaljerade förslag rörande

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 1964

uppgiftsfördelning och organisation endast för förhållandena i fred, anser

att ifrågavarande ledningsorgan bör få samma benämning i alla tre militärområdena.

Benämningen sjökommando synes därvid mindre lämplig.

Utredningen har funnit »örlogsbas» vara en adekvat benämning särskilt

i I. och II. militärområdena, medan i III. militärområdet även »örlogskommando»

möjligen skulle kunna komma i fråga. Utredningen har stannat

för att i fredsorganisationen bör användas den enhetliga benämningen

örlogsbas.

Yttranden

Remissmyndigheterna har lämnat utredningens val av huvudalternativ

utan erinran, överbefälhavaren framhåller i detta sammanhang,

att utredningens förslag bör kunna utgöra erforderligt underlag fölen

^organisation av den regionala ledningen.

Utredningens förslag till benämningar på regionala områden,

chefer och staber biträdes inte av överbefälhavaren, som

erinrar om att den nya regionala ledningsorganisationen skapas genom en

sammanslagning av nuvarande högre regionala chefers ansvarsområden och

huvuddelarna av deras stabsresurser. Detta anses tala för i förhållande till

nuläget andra benämningar, överbefälhavaren föreslår därför, att områdena

benämnes militärregioner och staberna militärregionstaber. Av praktiska

skäl anses vidare militärregionerna böra bibehålla nuvarande numrering,

varvid motsvarande civilområden förutsättes erhålla överensstämmande benämningar.

Statskontoret har däremot inte funnit anledning till erinran mot utredningens

förslag i detta hänseende, och civilbefälhavaren i första civilområdet

anser, att ett bibehållande av benämningarna militärområde och militärbefälhavare

vore fördelaktigt, eftersom de har vunnit allmän hävd. Av

samma skäl finner civilbefälhavaren det tveksamt, om den föreslagna omnumreringen

av militär- och civilområdena skall genomföras. För en sådan

åtgärd talar dock enligt civilbefälhavarens mening den bättre systematisering,

som därigenom skulle åstadkommas.

En rad remissinstanser, bland dem försvarets civilförvaltning, fortifikationsförvaltningen,

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, civilbefälhavarna i

tredje och femte civilområdena samt länsstyrelserna i Östergötlands, Hallands,

Älvsborgs och Örebro lån, ställer sig tveksamma till eller avvisar den

föreslagna omnumreringen av militär- och civilområdena. Som skäl härför

anföres i huvudsak att en sådan ändring skulle medföra praktiska omställningssvårigheter,

risker för missförstånd och onödiga kostnader. Civilförvaltningen

framhåller i detta sammanhang, att det från skilda synpunkter

vore bättre, om ett annat benämningssystem än nummerbeteckningar kunde

väljas.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964

71

VII. Utredningens förslag till indelning och ledning i högre

regional instans

Krigsmakten

1. Regional indelning

Utredningen

Riket med omgivande territorialvatten indelas i sex militärområden såsom

framgår av en av utredningen upprättad kartskiss, vilken torde såsom bilaga

7 fogas till protokollet i detta ärende, nämligen (militärområdena angivna

med början söderifrån):

Militärområde

Utformat närmast med hänsyn till

I.....................

Försvar mot kustinvasion samt territoriell verksamhet i Sydsverige

II....................

Försvar mot kust- och gränsinvasion västerifrån, territoriell verk- samhet i sydvästra Sverige samt skydd och omhändertagande av

västkustimport

III...................

Försvar mot kustinvasion samt territoriell verksamhet på Gotland

och i östra Mellansverige

IV....................

Försvar mot gränsinvasion västerifrån samt territoriell verksamhet

i västra Mellansverige

V.....................

Försvar mot gräns- och kustinvasion samt territoriell verksamhet i

mellersta Norrland

VI....................

Försvar mot gränsinvasion samt territoriell verksamhet i övre Norr- land

Föreslagen indelning innebär bl. a. att Gotland, som f. n. i operativt hänseende

lyder direkt under överbefälhavaren, inlemmas som en del av III.

militärområdet. Härom anför utredningen följande.

Överbefälhavaren har i skrivelse till utredningen framhållit att — oberoende

av organisationsalternativ i stort — det bedömes i och för sig saknas förutsättningar

för att inom nuvarande VII. militärområdet tillskapa en enhetlig

allmänoperativ ledning för Gotlands försvar. Som en följd härav har överbefälhavaren

i samtliga för utredningen redovisade studiealternativ och

varianter av dessa räknat med att Gotland i operativt hänseende skall lyda

under en regional chef i östra Mellansverige.

Utredningen är ense med överbefälhavaren i dennes bedömande att förutsättningar

saknas för en enhetlig allmänoperativ ledning för Gotlands försvar

i den bemärkelse som utredningen lägger i detta begrepp. De stridskrafter

som rimligen varaktigt kan vara tilldelade befälhavaren på Gotland tillhör

nämligen i huvudsak armén och kustartilleriet, under det att de styrkor

av sjö- och flygstridskrafter som i olika lägen kan komma att sättas in för

direkt eller indirekt försvar av Gotland i fortsättningen liksom hittills måste

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196b

till sin huvuddel vara baserade på fastlandet och ha uppgifter för försvar även

av detta. Dessa sistnämnda stridskrafter bör därför lyda under befälhavare

på fastlandet. Detta utesluter icke att enheter av vissa sådana stridskrafter

för visst uppdrag eller för viss tid kan underställas befälhavaren på Gotland.

Gotlands läge öster om gränsen mellan I. och III. militärområdena gör att

öns försvar kommer att påverka såväl norra delen av I. militärområdet som

södra delen av III. militärområdet. Med hänsyn dels till den betydelse som

öns försvar har för vår rörelsefrihet på och över Gotska sjön, dels ock till

lydnadsförhållanden, basering m. m. för tidigare åsyftade sjö- och flygstridskrafter

anses det dock motiverat att hänföra Gotland, Gotska sjön och östra

Mellansverige till ett allmänoperativt verksamhetsområde.

Vid insats av sjö- och främst flygstridskrafter för ingripande till försvar

av Gotland är det av väsentlig betydelse, att beslut och order om sådan insats

kan komma till stånd snabbt och utan omgång. Utredningen kan icke finna

annat än att de bästa förutsättningarna härför erhålles om ansvaret åvilar

den chef som kommer att ha de erforderliga resurserna, nämligen befälhavaren

för III. militärområdet. Från dessa synpunkter kommer, enligt utredningens

uppfattning, den av överbefälhavaren föreslagna ordningen att

skapa gynnsammare betingelser för Gotlands försvar än de nuvarande.

Ehuru Gotland allmänoperativt hänger främst samman med östra Svealand,

har Gotland dock en militärgeografisk särställning, som måste beaktas.

Utredningen förutsätter därför, liksom överbefälhavaren gjort i sina förslag,

att den markoperativa avvägningen av styrkeförhållanden mellan fastlandet

och Gotland alltfort görs av överbefälhavaren. Utredningen framhåller, att

härmed självfallet icke åsyftas någon inskränkning i de befogenheter att

leda den operativa verksamheten inom krigsmakten och att i krig göra tillfälliga

ändringar i den militärterritoriella indelningen, som tillkommer överbefälhavaren

enligt hans instruktion. Med stöd av dessa befogenheter kan

överbefälhavaren exempelvis, om det under krig skulle uppkomma ett läge

som anses påkalla detta, ställa befälhavaren på Gotland direkt under sitt

befäl.

De särskilda omständigheter, som kan åberopas i fråga om Gotland, föranleder

enligt utredningen att befälet på ön såväl i fred som i krig bör föras

av en så kvalificerad chef som en generalmajor. Utredningen är också av den

uppfattningen att ledningsorganisationen på Gotland måste förstärkas. Förslag

härom redovisas i det följande (under VIII).

De föreslagna militärområdesgränserna ansluter sig till länsgränser med

följande undantag.

(1) Gränsen mellan V. och III. militärområdena delar Gävleborgs län.

(2) östra delen av gränsen mellan III. och I. militärområdena delar Kalmar

län, liksom i nuläget.

Härom anför försvarsledningsutredningen följande.

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungt. Maj:ts proposition nr 109 år 1964

Överbefälhavaren, som mycket bestämt uttalat sig för principen om överensstämmelse

mellan militärterritorieli och civiladministrativ indelning,

har likväl ansett sig böra föreslå att den militärterritoriella indelningen inom

ifrågavarande områden skall avvika från nuvarande länsindelning. Försvarsledningsutredningen

har noggrant studerat motiven härför och är ense med

överbefälhavaren om att operativa krav klart talar för dennes förslag.

Försvarsledningsutredningen framhåller i detta sammanhang som sin

uppfattning, att gränsen mellan I. och II. militärområdena bör gå tvärs

igenom Halland, någonstans i höjd med Falkenberg. Med hänsyn till att nu

arbetande utredning rörande länsindelningen kan komma att förorda ändringar

i denna indelning, som berör Halland, vill försvarsledningsutredningen

likväl icke föreslå en ändring nu av militärområdesgränsen. Betingelserna

för att få en framtida gemensam militärområdes- och länsgräns redan

från början dragen i sin exakta och slutliga sträckning torde bli bättre, anser

utredningen, om resultaten av länsindelningsutredningens arbete avvaktas

än om en ny militärområdesgräns fastlägges redan nu. Försvarsledningsutredningen

har meddelat länsindelningsutredningen sin uppfattning röiande

från totalförsvarets synpunkt lämpliga länsgränser.

Yttranden

Här torde först böra nämnas att några remissmyndigheter, bl. a. arbetsmarknadsstyrelsen,

statens biltrafiknämnd, järnvägsstyrelsen, statspolisintendenten,

Sveriges lantbruksförbund samt Svenska arbetsgivareföreningen

och Sveriges industriförbund, generellt förklarat sig biträda eller icke ha

något att erinra mot utredningens förslag. Det övervägande antalet övriga

remissinstanser accepterar i allt väsentligt utredningens principiella bedömningar

och förslag. Som exempel härpå må nämnas att civilbefälhavaren

i fjärde civilområdet anser, att utredningen presenterat en utomordentligt

förnämlig lösning av de betydelsefulla och komplicerade problemen rörande

totalförsvarets regionala ledning. Utredningens ställningstagande till de olika

frågorna är enligt civilbefälhavarens mening välgrundade och framsynta.

Den av utredningen angivna grundprincipen om gemensamma gränser i

den regionala indelningen för det militära och civila försvaret

biträdes av samtliga remissinstanser, som uttalat sig på denna punkt, bl. a.

överbefälhavaren, försvarets sjukvårdsstyrelse, försvarets forskningsanstalt,

generalpoststyrelsen, sjöfartsstyrelsen, Sveriges Radio AB, statskontoret,

överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap, medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnåmnd,

beredskapsnämnden för psykologiskt försvar och

samtliga civilbefälhavare. Såsom tidigare redovisats har remissmyndigheterna

inte heller funnit anledning till erinran mot utredningens val av huvud,

‘S—Bihang till riksdagens protokoll 1904. 1 samt. Nr 109

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj.ts proposition nr JOD dr 1

alternativ, varav följer att den föreslagna indelningen i sex militär- och sex

civilområden i stort sett godtages. Avvikande uppfattningar redovisas dock

i vissa gränsdragningsfrågor.

Länsindelningsutredningen uppger sig ha full förståelse för värdet av

överensstämmelse mellan militär- och civilområdenas gränser. Enligt utredningens

direktiv skall emellertid ett flertal andra synpunkter beaktas. I den

mån sådana synpunkter skulle starkt tala för en annan utformning av länen

än den som skulle vara mest lämplig med tanke på totalförsvarets önskemål,

är det enligt utredningens uppfattning ofrånkomligt, att dessa synpunkter

måste ges företräde. Utredningens arbete har ännu icke framskridit så långt,

att utredningen ens preliminärt kunnat taga ställning till frågan om länens

storlek och antal. Utredningen kan därför inte utsluta, att dess blivande

förslag kan komma att förete avvikelser i förhållande till försvarsledningsutredningens

förslag beträffande militär- och civilområden. Utredningen

kommer emellertid att noga överväga de önskemål om ändring av den nuvarande

länsindelningen i vissa fall, som försvarsledningsutredningen framfört.

Då dessa avvikelser är motiverade av tungt vägande militära skäl, har

länsindelningsutredningen icke något att erinra mot att de framlagda förslagen

nu genomföres.

Förslaget att Gotland skall inlemmas i III. militär-(civil-)området

tillstyrkes av överbefälhavaren, medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd,

beredskapsnämnden för psykologiskt försvar, civilbefälhavaren i

fjärde civilområdet och 1962 års förs vars sjukvårdsutredning. Länsstyrelsen

i Gotlands län avstyrker däremot Gotlands inlemmande i militärområde och

ansluter sig i stället till ett av militärbefälhavaren för nuvarande VII. militärområdet

framlagt förslag, att Gotlands militära försvarsorganisation under

beteckningen Gotlands militärkommando skall kvarstå med nuvarande

lydnadsförhållanden och att frågan om en eventuell ändring av dessa prövas

först sedan omorganisationen genomförts och ytterligare erfarenheter

vunnits.

De av utredningen i vissa fall förordade avvikelserna från gällande

länsgränser har föranlett principiella erinringar från några

remissinstanser. Sålunda anför civilbefälhavaren i tredje civilområdet, att

utredningens förslag framstår som orealistiskt i de fall indelningen avser

att från ett län till ett angränsande överföra vissa områden. Civilbefälhavaren

anser, att en ändring av civiladministrativa gränser i ett skede, då totallörsvaret

skall krigsorganiseras och genomföra omfattande utrymningar

m. in., måste medföra sådana organisatoriska olägenheter, att den blir till

skada i stället för till nytta. Civilbefälhavaren i femte civilområdet och länsstyrelsen

i Kopparbergs län ifrågasätter i gemensamt yttrande, om tillräckligt

underlag föreligger för att en klar bild skall erhållas av de svårigheter,

som måste uppstå på civil sida vid en delning av län. Civilbefälhavaren och

länsstyrelsen anser därför, att en förnyad prövning av gränsdragningen

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196b

för militär- och civilområden» bör verkställas, innan slutgiltigt fastställande

äger rum. Likartade synpunkter anföres av länsstyrelserna i Östergötlands,

Kronobergs, Kristianstads samt Göteborgs och Bohus län, varvid bl. a. framliålles,

att gränsdragningen i avvaktan på en kommande allmän revidering

av länsgränserna bör ske enligt gällande länsgränser, såvida icke absolut

tvingande operativa skäl nödvändiggör en gränsdragning enligt utredningens

förslag. Länsstyrelsen i Jämtlands län föreslår — under framhållande av att

länen måste betraktas som organiska enheter, som icke under orostider kan

brytas sönder, utan att detta förorsakar allvarliga rubbningar i administrationen

— att tanken på att i ett krigsfallsläge företaga ifrågavarande indelningsändringar

avskrives.

Utredningens förslag beträffande Gävleborgs län accepteras av

överbefälhavaren, generalpoststyrelsen, länsstyrelsen i Uppsala lån och —

såsom en provisorisk lösning — av beredskapsnämnden för psykologiskt

försvar. Civilbefälhavaren i andra civilområdet anser det däremot orealistiskt.

Endast två alternativ synes enligt civilbefälhavaren kunna övervägas,

nämligen antingen att blivande femte civil-(militär-)området utgöres enbart

av Västernorrlands och Jämtlands län eller också att till området föres

hela Gävleborgs län. Synnerligen starka skäl talar enligt civilbefälhavaren

för sistnämnda lösning. Skulle länsindelningsutredningen resultera i en

ändrad indelning beträffande Gävleborgs län, anser civilbefälhavaren, att frågan

om justering av civil-(militär-)områdets gränser får upptagas till nytt

övervägande. Civilbefälhavaren i fjärde civilområdet anser, att Gävleborgs

län är en väl sammansvetsad enhet. Om militära och operativa skäl talar för

att huvuddelen av länet skall tillföras det nya III. militärområdet, bör länet

i sin helhet enligt civilbefälhavaren överföras dit.

Civilbefälhavaren i femte civilområdet och länsstyrelsen i Kopparbergs län

konstaterar, att en nära samverkan och samordning mellan Gävleborgs och

Kopparbergs län torde komma att krävas, oavsett om Gävleborgs län ingår i

det föreslagna tredje eller femte civilområdet. Samordningen med Kopparbergs

län behandlas också av länsstyrelsen i Gävleborgs län, som konstaterar,

att länsstyrelsen tidigare ansett, att det kunde vara motiverat att överföra

länet till nuvarande V. militär-(civil-)området, vilket skulle underlätta samordningsproblemen.

Länsstyrelsen har också efter samråd med företrädare

för II. och V. militärområdena tyckt sig förslå, att det icke vore oförenligt

med de militära kraven, att hela Gävleborgs län inordnades i något av de

föreslagna V. eller IV. militär-(civil-)områdena. Då utredningens förslag

inte medför några som helst fördelar för länets del, bör det enligt länsstyrelsens

mening icke genomföras. Även länsstyrelsen i Västernorrlands län finner

utredningens förslag på denna punkt så orealistiskt, att det icke hör upplagas

som elt alternativ. Som skäl härför anföres att förslaget från civil synpunkt

är behäflat med allvarliga olägenheter, som främst kommer att göra

sig gällande, då det civila samhället skall övergå till krigsorganisation.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 196b

Utredningens förslag i fråga om Kalmar län biträdes av överbefälhavaren,

civilbefälhavaren i fjärde civilområdet, generalpoststyrelsen och

beredskapsnämnden för psykologiskt försvar, i sistnämnda fall dock endast

som ett provisorium i avvaktan på en ny länsindelning. Även länsstyrelsen

i Kalmar län, som bedömer det lämpligt, att den civila och militära verksamheten

samordnas helt inom civil- och militärområde, tillstyrker utredningens

förslag. Civilbefälhavaren i första civilområdet anser, att inga gränsändringar

bör genomföras, innan länsindelningsutredningens arbete är klart.

I konsekvens härmed bör enligt civilbefälhavaren nuvarande ordning kvarstå

i norra delen av Kalmar län.

I samband med behandlingen av gränsfrågorna rörande Gävleborgs och

Kalmar län har — såsom redan i viss mån redovisats — utsträckningen av

det föreslagna III. m i 1 i t ä r-(c i v i l-)o m r å d e t aktualiserats. Sålunda

har statskontoret funnit, att detta betydelsefulla områdes stora och långsträckta

omfattning synes vara ägnad att inge vissa betänkligheter. Civilbefälhavaren

i femte civilområdet och länsstyrelsen i Kopparbergs län

konstaterar, att det föreslagna tredje civilområdet kommer att omfatta sex

hela län, och ifrågasätter mot bakgrund härav, om inte civilbefälhavarens

uppgifter blir alltför omfattande. Enligt civilbefälhavarens och länsstyrelsens

uppfattning bör därför utsträckningen av området bli föremål för ny

prövning.

Beträffande Hallands län framhåller överbefälhavaren, att frågan

om delning av länet bör anstå, tills länsindelningsutredningen slutfört sitt

arbete. Även civilbefälhavaren i tredje civilområdet finner det helt motiverat

att avvakta länsindelningsutredningens resultat, innan slutlig gränsdragning

sker inom Halland.

Länsstyrelsen i Hallands län finner utredningens ställningstagande svårförståeligt,

eftersom länets struktur är påfallande ensartad. Länet anses därför

odelat böra föras antingen till I. eller III. militär-(civil-)området. Enligt

länsstyrelsens uppfattning utgör emellertid Hallandsåsen en naturlig gräns

i söder, och övervägande skäl anses därför tala för att länet, liksom hittills,

inordnas i III. militär-(civil-)området. På grund härav motsätter sig länsstyrelsen

bestämt, att länet delas. Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser, att det

förhållandet, att södra Halland av operativa skäl eventuellt skulle komma

att avskiljas från det övriga militär-(civil-)området, icke utgör tillräckligt

skäl för en ändrad gränsdragning. Från såväl operativ som administrativ

synpunkt måste Hallandsåsen enligt länsslyrelsens mening betraktas som en

naturlig gräns. Beträffande det föreslagna II. militärområdet, framhåller

länsstyrelsen vidare, synes en utformning i enlighet med överbefälhavarens

direktiv år 1953 till dåvarande militärindelningskommittén, innebärande

att till området även hänfördes delar av nuvarande V. militärområdet,

kunna diskuteras. En sådan indelning skulle enligt länsstyrelsen i

hög grad underlätta samverkan i högre regional instans.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196i

77

2. Militärbefälhavarnas uppgifter och ledningsorganisation i krig

Utredningen

Utredningen anför att militärbefälhavare skall vara beredd att i krig

lösa uppgifter enligt vad som angivits i det föregående. Den erinrar om att

militärbefälhavarna därvid i nuvarande militärpolitiska läge ges krigsuppgifter

i enlighet med nu gällande krigsplanläggning, vilket innebär att vissa

militärbefälhavare kommer att få mera ansvarsfulla uppgifter och en större

tilldelning av stridskrafter än andra.

Några detaljerade förslag rörande ledningsorganisationen i krig framlägges

icke av utredningen, som anser att detaljutformningen bör ankomma

på överbefälhavaren och att denne efter vissa riktlinjer, bl. a. i fråga om

krigsmaktens samverkan med det civila försvaret, därvid bör ges största

möjliga handlingsfrihet.

Utredningen förutsätter en ledningsorganisation i krig huvudsakligen i

enlighet med vad som föreslagits i överbefälhavarens modifierade sexregionsalternativ.

Denna organisation anges innebära i huvudsak följande.

Militärbefälhavare utövar under överbefälhavaren operativ ledning inom

militärområdet och ett utanför territorialvattengränsen tilldelat operationsområde.

I fråga om ledning av luftoperativ verksamhet ges vissa militärbefälhavare

efter gällande krigsplanläggning anpassade skyldigheter och

befogenheter gentemot varandra, i stort sett enligt en särskild inom utredningen

verkställd delutredning, vilken i sammandrag redovisas i betänkandet.

Direkt underställda militärbefälhavare är

försvarsområdesbefälhavare och — inom vissa militärområden — fördelningschefer,

chefer för örlogsbaser (inom III. militärområdet chefer för örlogskommandon),

bevakningsområdeschefer samt chefer för vissa sjöstyrkor,

sektorchefer och chefer för flygstridskrafter som icke ingår i sektorer, såsom

chefer för spanings- och attackförband, samt

militärområdes- och, i vissa hänseenden, strategiska reserver.

Militärbefälhavare är territoriell chef inom militärområdet och samverkar

i denna egenskap med civilbefälhavare och övriga sidoordnade civila chefer.

Under militärbefälhavare utövas territoriell verksamhet av försvarsområdesbefälhavare

och i vissa fall av fördelningschefer.

Chefer i lägre regional instans förutsättes av utredningen skola fullgöra

följande uppgifter.

Försvarsområdesbefälhavare leder under militärbefälhavare!! inom vederbörligt

försvarsområde dels territoriell verksamhet, dels slridsverksamhcten

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964

på marken utom i eventuellt avdelade fördelningsområden, där denna verksamhet

leds av fördelningschefer. Han ansvarar även för underhåll av samtliga

förband inom försvarsområdet, oberoende av försvarsgrenstillhörighet,

när det gäller för krigsmakten gemensamma förnödenheter och materiel.

Undantag göres endast i de fall då så starka arméstridskrafter samlas att fördelningar

organiseras; i dessa fall tillkommer motsvarande ansvar fördelningschef

beträffande hans fördélningsområde.

Chef för »örlogskommando» (föreslagen benämning i krig på ledningsorgan

som organiseras av Ostkustens örlogsbas) leder enligt militärbefälhavares

bestämmande tilldelade sjöstridskrafters företag. Han leder även

bas- och underhållstjänsten för underställda eller i övrigt i örlogskommandots

baser baserade sjöstridskrafter. De landbaserade förbandens underhåll

med för krigsmakten gemensamma resurser ombesörj es däremot av för*

svarsområdesbefälhavare.

örlogsbaschef leder under militärbefälhavaren bas- och underhållstjänsten

för sjöstridskrafter som är underställda militärbefälhavaren eller står under

dennes operativa ledning. De landbaserade förbandens underhåll med för

krigsmakten gemensamma resurser ombesörj es däremot av försvarsområdesbefälhavare.

örlogsbaschef leder under militärbefälhavaren minröjningsverksamheten

inom och i anslutning till basområdena.

Sektorchef leder under militärbefälhavaren inom vederbörlig sektor det

aktiva luftförsvaret samt bas- och underhåll stjänst för jaktförsvaret och för

militärbefälhavaren direkt underställda, inom sektorn baserade spanings-,

attack- och transportflygförband. De inarkbundna förbandens underhåll

med för krigsmakten gemensamma resurser ombesörj es dock av försvarsområdesbefälhavare.

Attackförbanden förutsättes skola ledas efter principer som utredningen

redovisar i betänkandet.

Utredningen lämnar i betänkandet en kortfattad redogörelse för militärbefälsstabs

krigsorganisation.

3. Militär befälhavares uppgifter i fred

Utredningen

Militärbefälhavares uppgifter i fred anger utredningen vara

operativt krigsförberedelsearbete,

förbandsproduktion och

förvaltning.

Utredningen anser att uppgifternas omfattning inom olika militärområden

kommer att variera avsevärt inom samtliga dessa huvudfunktioner, beroende

bl. a. på militärområdenas geografiska läge och deras olika storlek.

Rörande militärbefälhavares uppgifter i fråga om operativt krigsförbere
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 1964

delsearbete framhåller utredningen, att militärbefälhavare skall under överbefälhavaren

förbereda de uppgifter som enligt gällande krigsfallsorder avses

skola tillkomma honom i krig. Detta förklaras innebära i huvudsak

följande:

Försvar mot invasion och aktivt luftförsvar skall förberedas av samtliga

militärbefälhavare.

Territoriell verksamhet skall förberedas av samtliga militärbefälhavare.

Skydd av västkustimport samt hamnar och lastageplatser för denna ävensom

godsets vidaretransport från dessa hamnar m. m. skall förberedas av

befälhavaren för II. militärområdet.

Militärbefälhavares ansvar och uppgifter i fråga om ledning av förbandsproduktion

redovisar utredningen på följande sätt.

Militärbefälhavare skall under central instans leda mobiliseringen av alla

krigsförband som mobiliserar inom militärområdet; för förband tillhörande

militärbefälhavaren icke underställda mobiliseringsmyndigheter dock med

begränsat ansvar enligt av överbefälhavaren utfärdade särskilda bestämmelser.

Han skall även inför central instans vara ansvarig för mobiliseringsförberedelserna

vid alla förband som mobiliserar inom militärområdet. I fråga

om mobiliseringsmyndigheter, som mobiliserar förband inom hans militärområde

men icke är underställda honom, skall han dock ha ansvar endast

i vissa angivna hänseenden. I övrigt skall ansvaret avila den militärbefälhavare

som mobiliseringsmyndigheten är fredsunderställd.

Militärbefälhavare skall själv icke vara mobiliseringsmyndighet. örlogsbaschef

skall överta marinkommandochefs uppgift att vara mobiliseringsmyndighet

för förband ur flottan.

Rörande övrig förbandsproducerande verksamhet, som bör åvila militärbefälhavare,

anför utredningen följande.

Armén

Samtliga militärbefälhavare ges det ansvar och de uppgifter i fråga om

produktion av arméförband som åvilar nuvarande militärbefälhavare. Försvarsområdesbefälhavare

och förbandschefer ur armén skall vara underställda

vederbörande militärbefälhavare.

Utan någon begränsning av militärbefälhavarens ansvar inför chefen för

armén bör ansvar och befogenheter så långt möjligt decentraliseras till försvarsområdesbefälhavare

och förbandschefer. Dessa chefer bör således sa

självständigt som möjligt leda bl. a. all utbildning av grundläggande art.

Utbildningsanstalter, som har karaktär av centrala skolor, bör liksom f. n.

i utbildningshänseende lyda direkt under chefen för armén.

»Befälhavaren på Gotland» bör — med arméförbanden på ön sig underställda

— i fråga om förbandsproduktion lyda direkt under chefen för armén.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196i

Marinen

Militärbefälhavarna för I., II., III. och V. militärområdena ges ansvar för

produktion av förband ur marinen —- militärbefälhavaren för V. militärområdet

jämväl för förband som mobiliserar inom VI. militärområdet —

dock att militärbefälhavare i fråga om utbildning åläggs ansvar endast för

övningar av operativ karaktär samt för samordning av frivilligutbildning.

Örlogsbas- och kustartilleriförsvarschefer skall vara underställda vederbörande

militärbefälhavare, dock att chefen för Gotlands kustartilleriförsvar

skall vara underställd »befälhavaren på Gotland». I fråga om utbildning

— utom övningar av operativ karaktär — samt därmed sammanhängande

personal tjänst skall örlogsbas- och kustartilleriförsvarschefer dock lyda direkt

under chefen för marinen.

Utan någon begränsning av militärbefälhavares ansvar inför chefen för

marinen bör ansvar och befogenheter så långt möjligt decentraliseras till

örlogsbas- och kustartilleriförsvarschefer.

Chefen för kustflottan skall vara direkt underställd chefen för marinen.

Cheferna för Karlskrona- och Bergaskolorna bör vara underställda cheferna

för Sydkustens respektive Ostkustens örlogsbas men i fråga om centralt

organiserad utbildning lyda direkt under chefen för marinen.

Flygvapnet

Militärbefälhavarna för I. och III. militärområdena ges det ansvar och de

uPPg^er i fråga om produktion av förband ur flygvapnet, som åvilar cheferna

för nuvarande 2. och 3. flygeskadrarna. Flottiljchefer skall vara underställda

enligt samma ordning som f. n.

Militärbefälhavaren för VI. militärområdet ges ansvar för produktion av

flygförband för det egna militärområdet — F21 skall vara underställd —

samt leder under chefen för flygvapnet utbildning och övningar samt därmed

sammanhängande personaltjänst vid F 4.

Militärbefälhavaren för V. militärområdet ges ansvar för produktion av

flygförband för det egna militärområdet — F 4 skall vara underställd —

dock att chefen för F 4 i fråga om utbildning m. in. skall lyda under militärbefälhavaren

för VI. militärområdet.

Utan någon begränsning av militärbefälhavarens ansvar inför chefen för

flygvapnet bör ansvar och befogenheter så långt möjligt decentraliseras till

flottilj chefer. Dessa bör således så självständigt som möjligt leda bl. a. all

utbildning av grundläggande art.

De inspektörsuppgifter, som nu åvilar eskadercheferna, anses t. v. böra

kombineras med uppgifterna att vara chefer för flygsektionerna, tillika

f!yginsPektörer i I., III. och VI. militärbefälsstaberna samt med attackeskaderchefens

uppgifter.

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 dr 196b

Beträffande förvaltning, utom i fråga om befästningar och byggnader, anför

utredningen att militärbefälhavare i princip skall som regional förvaltningsmyndighet

utöva ledning av och uppsikt över förvaltningen vid honom

underställda förband, försvarsområden, kustartilleriförsvar och örlogsbaser.

Förvaltningsorganisationens nuvarande utformning i central instans samt

kravet på en arbetstekniskt rationell fredsorganisation medför dock att vissa

avsteg, i varje fall tills vidare, bör göras från denna princip. Militärbefälhavares

uppgifter föreslås därför vara följande:

(1) Militärbefälhavare leder intendenturförvaltningen vid underställda

förband, försvarsområden, kustartilleriförsvar och örlogsbaser.

(2) Militärbefälhavare leder tygförvaltningen vid underställda försvarsområden

och förband ur armén.

(3) Militärbefälhavares uppgifter i fråga om tygförvaltning vid underställda

förband ur marinen och flygvapnet begränsas t. v. till ledning av operativt

krigsförberedelsearbete och inspektionsskyldighet. Chefer för örlogsbaser,

kustartilleriförsvarschefer och flottilj chefer skall således ha en direkt

förvaltningslinje till marin- respektive flygförvaltningen, i fråga om strilmaterielen

över sektorflottilj.

Därest en ökad samordning inom den centrala tygförvaltningens område

kommer till stånd, kan det komma i fråga att militärbefälhavare ges ökade

uppgifter inom marin- och flygförvaltningarnas ansvarsområden.

(4) Militärbefälhavares uppgifter i fråga om sjukvårdsförvaltning begränsas

t. v. till ledning av operativt krigsförberedelsearbete och inspektionsskyldighet.

Organisatoriska och personella förutsättningar bör tillskapas för att

militärbefälhavare skall kunna i full utsträckning utöva ledningen av sjukvårdsförvaltningen

vid underställda förband. Förslag härom antages komma

att framläggas av 1962 års försvarssjukvårdsutredning.

Militärbefälhavares ledning av förvaltningen förutsättes skola innebära

planläggande, reglerande, order-, direktiv- och anvisningsgivande samt kontrollerande

verksamhet. Den verkställande och utövande förvaltningen bör

bedrivas — utom i vad gäller vissa anslag för militärbefälsstabens egen verksamhet

— vid militärbefälhavare underställda lokala förvaltningsmyndigheter.

Militärbefälhavare skall till förvaltningsgrenschef -— »stabstygofficer»,

»stabsintendent» och »stabsläkare» — delegera rätten att besluta i sådana

förvaltningsärenden, som icke är av större räckvidd eller där beslutet icke

rubbar av militärbefälhavaren fastställd plan för medelshushållningen.

Granskningen av nuvarande ordning för fortifikations- och byggnadsförvaltningens

ledning under central instans visar enligt utredningens uppfattning,

att det finns anledning att ifrågasätta ändringar i denna ordning i olika

hänseenden. Utredningen har emellertid ansett sig icke själv böra företaga de

ingående och omfattande undersökningar, som skulle erfordras för att fram
-

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 är 1964

lägga konkreta förslag i ämnet. Utredningen finner att sådana undersökningar

skulle ha sprängt ramen för dess verksamhet och förslag och föreslår

därför, att en särskild utredning tillsättes för frågan om fortifikations- och

byggnadsförvaltningens regionala ledning och organisation. Det är givetvis

önskvärt, framhåller försvarsledningsutredningen, att resultaten av en sådan

utredning föreligger i sådan tid att erforderliga ändringar kan genomföras

samtidigt med dem som försvarsledningsutredningen föreslår. Vid den

nya utredningen bör klarläggas, vilken kompetensfördelning som bör göras

mellan den centrala och den regionala instansen med hänsyn till numera

rådande förhållanden — bl. a. den centrala fortifikationsförvaltningens nyligen

genomförda omorganisation och tillkomsten av det s. k. tvåstegsförfarandet.

För den verksamhet, som finnes böra äga rum regionalt, bör enhetlig

ledning eftersträvas för samtliga försvarsgrenar. Att visst ledningsansvar

därvid måste åvila de nya militärbefälhavarna torde vara klart, men

det måste övervägas vilka slags ledningsfunktioner som bör ankomma på

dem. Försvarsledningsutredningen anser det naturligt att militärbefälhavare

skall lämna militärt underlag till beslut i byggnadsfrågor men finner det

önskvärt, att de kan befrias från tekniskt och ekonomiskt ansvar för själva

utförandet av nybyggnader, större iståndsättningsarbeten m. m. och att som

följd därav organ för sådan verksamhet icke skall behöva ingå i militärbefälsstaberna.

En lämplig lösning skulle enligt utredningen kunna vara, att

bl. a. ifrågavarande uppgifter ankomme på särskilda, direkt under fortifikationsförvaltningen

lydande regionala förvaltningsorgan. En nära samverkan

mellan dessa organ och militärbefälen — varvid militärbefälhavarnas

berättigade inflytande skulle vara säkrat — finge i så fall förutsättas.

Yttranden

I anslutning till utredningens överväganden rörande militärbefälhavares

operativa uppgifter anför överbefälhavaren, att han

på samma principiella grund som utredningen bedömer det erforderligt, att

vissa militärbefälhavare får befogenheter och skyldigheter även utanför

den egna regionen i fråga om luftoperativ verksamhet. Liksom utredningen

förutsätter överbefälhavaren vidare, att militärbefälhavarna i tillämpliga

delar ges operativt ansvar, däri inkluderat krigsförberedelsearbete, som i

huvudsak motsvarar det som nu åvilar militärbefälhavare, marinkommandochef

samt eskaderchef. Militärbefälhavare skall därjämte enligt överbefälhavaren

i princip vara ålagd ansvar för sådana ingripanden och åtgärder,

som i dag åvilar regionala chefer för hävdandet av rikets oberoende.

Beträffande militärbefälhavares förbandsproducerande

uppgifter anför överbefälhavaren huvudsakligen följande.

Jag har intet att erinra mot utredningens förslag rörande fördelning på

militärområden av förband och utbildningsanstalter. Förband måste kunna

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196h

vara underställda eller i vissa avseenden lyda under annan militärbefälhavare

än den som är chef för det område, inom vilket förbandet är beläget.

Principen att den för regionen ansvarige chefen har ansvar för genomförande

av mobilisering av inom området mobiliserande enheter och för därmed

direkt sammanhängande planläggning bör gälla. Vissa undantag härifrån

kan dock behöva göras. Innan resultatet föreligger av en av mig beordrad

utredning angående en för krigsmakten gemensam mobiliseringsinstruktion,

är jag icke beredd att taga ställning till föreliggande frågor.

Vad angår utredningens principiella förslag om militärbefälhavarnas uppgifter

rörande utbildningsverksamhet m. m. har jag i huvudsak intet att

erinra. Jag vill dock understryka, att eu effektiv förbandsproduktion måste

säkerställas. Det är härvid betydelsefullt, att militärbefälhavaren kan ägna

sig åt utbildning av sådana enheter, som helt eller delvis saknar motsvarighet

i fredsorganisationen och som är sammansatta av delar, som utbildas

inom skilda truppslag (motsvarande). Militärbefälhavaren måste även leda

utbildningen i samverkan mellan stridskrafter ur olika försvarsgrenar. Militärbefälhavaren

skall vidare leda samövningar mellan militära staber och

civila myndigheter.

Jag delar utredningens uppfattning, att uppgifter rörande grundläggande

utbildning så långt möjligt bör delegeras till förbandschefer.

Försvarets sjukvårdsstyrelse har beträffande förbandsproduktionen studerat

sjukvårdsutbildningen och funnit, att den föreslagna ansvarsfördelningen

är förenad med bestämda nackdelar. Enligt styrelsens mening bör

möjligheterna prövas att bättre samordna utbildningen inom bas- och underhållstjänsten.

För hälso- och sjukvårdens del vore det angeläget och borde

vara möjligt att ge militärbefälhavare ansvar för ledning och kontroll

av sjukvårdsutbildningen inom regionen oavsett försvarsgren, såvitt utbildningen

icke avser tjänst ombord, dykare eller flygande personal.

1962 års försvarssjukvårdsutredning tillstyrker, att militärbefälhavare bör

vara ansvarig för övervakning av mobiliseringsförberedelserna vid alla förband,

som mobiliserar inom militärområdet. Utredningen har vidare funnit,

att ansvarsfördelningen i fråga om sjukvårdsutbildningen är förenad med

nackdelar därigenom, att en enhetlig ledning av utbildningen inom regionen

försvåras. Härom anför försvarssjukvårdsutredningen bl. a. följande.

Utredningen hyser den bestämda uppfattningen, att militärbefälhavarna

i fråga om ledningen och delvis även i fråga om genomförandet av sjukvårdsutbildningen

kommer att få synnerligen viktiga uppgifter, vilka i princip

bör lösas oberoende av försvarsgrensgränser. Utredningen ställer sig därför

tveksam till lämpligheten av att lokala myndigheter ur marinen i utbildningshänseende

ställes direkt under chefen för marinen och att lokala myndigheter

ur flygvapnet underställes annan militärbefälhavare än den, inom

vars militärområde myndigheten geografiskt hör hemma. Enligt utredningens

mening talar starka skäl för att lydnadslinjerna i fråga om sjukvårdsutbildningen

går från central myndighet genom militärbefälhavaren

till lokal myndighet. Utredningen anser därför, alt möjligheterna till en sådan

ansvars- och bcfogenhctsfördelning för sjukvårdsutbildningcns del bör

hållas öppna till dess utredningen hunnit framlägga sill förslag rörande den

regionala ledningen av militärsjukvården.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196b

Flygförvaltningen erinrar om att flygvapnets utbildning oinfattar bl. a.

grundutbildning, specialutbildning, omskolning och vidareutbildning samt

framhåller i anslutning därtill, att ansvar för och ledning av större delen

av vidareutbildningen kan åläggas militärbefälhavarna. En decentralisering

av utbildningen i övrigt anses däremot icke kunna göras utan en omfattande

och dyrbar utbyggnad av flygvapnets utbildningsresurser. Chefen för flygvapnet

bör därför enligt ämbetsverkets mening även i fortsättningen direkt

ansvara för den grundläggande utbildningen, huvuddelen av specialutbildningen

samt omskolningen. Utbildningens influens på flygmaterieltjänsten

uppges fordra direkta förbindelser mellan flygförband (skolor) och flygförvaltningen.

De av utredningen förordade principerna för militärbefälhavares

uppgifter avseende förvaltning, utom i fråga om

befästningar och byggnader biträdes av försvarets civilförvaltning,

försvarets sjukvårdsstyrelse, försvarets intendenturverk, armétyg-,

marin- och flygförvaltningarna, försvarets förvaltningsdirektion samt försvarssjukvårds-

och intendenturförvaltningsutredningarna.

Överbefälhavaren anser på denna punkt, att militärbefälhavare bör ha det

förvaltningsansvar — om möjligt likartat för samtliga förvaltningsområden

— som handläggningen av förekommande ärenden rörande operativ verksamhet

och förbandsproduktion kräver. Förvaltningsuppgifterna bör i största

möjliga utsträckning decentraliseras, och i syfte att klarlägga vad som är

lämpligt och möjligt bör studier och försök komma till stånd, överbefälhavaren

förordar därför, att den försöksverksamhet, som pågår inom armétygförvaltningens

och försvarets intendenturverks ansvarsområden berörande

regional instans, fullföljes och vidgas att omfatta samtliga förvaltningar.

Försvarets sjukvårdsstyrelse anser, att rådande ansvarsfördelning är förenad

med bestämda nackdelar, eftersom styrelsens möjligheter att direkt

leda bl. a. de lokala myndigheternas krigsförberedelsearbete är starkt begränsade.

Enligt styrelsens uppfattning bör målet i fråga om sjukvårdsförvaltningen

vara, att lydnadslinjerna blir desamma som för intendenturförvaltningen.

Även försvarets förvaltningsdirektion anser det angeläget, att

beträffande sjukvårdsförvaltningen förutsättningar snarast skapas för regional

ledning. 1962 års försvarssjukvårdsutredning ansluter sig också till

uppfattningen, att organisatoriska och personella förutsättningar bör skapas

för att militärbefälhavare i full utsträckning skall kunna utöva ledning av

sjukvårdsförvaltningen vid underställda förband. Den föreslagna lösningen

bör därför enligt försvarssjukvårdsutredningen betraktas som ett provisorium,

som behöver tillgripas endast i det fall dess eget förslag icke skulle

hinna framläggas i så god tid, att militärbefälhavarna redan från början kan

tilläggas nyssnämnda ansvar.

Försvarets intendenturverk framhåller, att frågan om intendenturförvaltningens

ledning vid förbanden måste bedömas med hänsyn tagen till hur

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kunyl. Maj:ts proposition nr 109 år 196i

iedningen av det operativa krigsförberedelsearbetet och den förbandsproducerande

verksamheten kommer att bedrivas. Närmare utredning härom anses

erforderlig.

Marinförvaltningen understryker, att militärbefälsstaberna måste tillföras

marin tekniskt sakkunnig personal inom olika områden, därest militärbefälhavare

framdeles skulle tilldelas samma uppgifter i förhållande till lägre

marina organ som i förhållande till lägre arméorgan. Sådana förvaltningslinjer

skulle emellertid medföra icke godtagbar fördröjning av förvaltningsverksamlieten.

Militärbefälhavarens överblick kan enligt marinförvaltningen

tillfredsställande säkras bl. a. genom att förslag och yttranden från örlogsbaschef

och kustartilleriförsvarschef samt direktiv till dessa från ämbetsverket

sändes genom eller i kopia tillställes militärbefälhavaren. Marinförvaltningen

ansluter sig till vad utredningen anfört beträffande gången av

underhållstjänsten med avseende på för krigsmakten gemensam materiel.

Flygförvaltningen anför, att flygmaterieltjänstorganisationen utmärkes av

nära samverkan och direkta kontakter mellan centrala och lokala instanser.

Denna integrerade verksamhet kan inte utan kostnadskrävande omläggningar

och störningar under överskådlig tid övertagas av militärbefälhavarna

med fullt förvaltningsansvar. Ett genomförande på det regionala planet av

likformiga materieltjänstorganisationer för tyg-(flyg-jmaterielförvaltningen

skulle helt bryta ned den nu hårt rationaliserade materieltjänstorganisationen

inom flygvapnet. Det anses därför nödvändigt, att kontaktlinjerna från

flygförvaltningen till förband, verkstäder och förråd i fredstid går direkt.

Försvarets förvaltningsdirektion understryker utredningens uttalande om

vikten av samordnat arbete i central instans, så att erforderlig enhetlighet

uppnås i fråga om förvaltningsföreskrifter o. d. Enhetligheten bör emellertid

icke drivas så långt, att den skapar administrativa svårigheter. Direktionen

anser det därför riktigt, att avsteg bör kunna göras från principen att

den regionala chefen utövar ledningen och uppsikten över förvaltningen och

förutsätter, att dessa spörsmål närmare klarlägges vid de försök, som måste

föregå förvaltningsorganisationens slutliga fastställande. Direktionen anför

vidare, att den direkta förvaltningslinjen från marin- och flygförvaltningarna

åtminstone tills vidare bör bibehållas. Pågående arbete att skapa enhetlighet

i fråga om materieldokumentationen, förrådsverksamheten och materielunderhållet

torde dock enligt direktionen komma att medföra, att den lokala

och regionala förvaltningsverksamheten i högre grad inordnas under militärbefälhavarens

ledning.

Statskontoret förklarar, att dess nyligen avslutade undersökningar vid

marinkommando Syd har bekräftat lämpligheten av att chefer för örlogsbascr,

kustartilleriförsvarschefer och flottiljchefer har direkt förvaltningslinje

till marin- resp. flygförvaltningen. Statskontoret saknar däremot underlag

för alt bedöma, huruvida motsvarande undantag bör gälla för sjukvårdsförvaltningen.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196i

Den nuvarande organisationen av fortifikations- och b y g g.

nadsförvaltningen har enligt överbefälhavaren i allt väsentligt

fungerat väl. Frågan bör därför enligt överbefälhavarens mening icke ånyo

utredas annat än i den utsträckning som erfordras, för att den nya regionala

ledningen skall kunna tillgodose samtliga försvarsgrenars behov. Inte heller

marinförvaltningen finner någon ny utredning påkallad, eftersom den nuvarande

organisationen fyller de krav, som behöver ställas. En liknande uppfattning

redovisas av Statstjänstemännens riksförbund, som inte kan finna,

att några starkare skäl för en utredning anförts. Försvarets förvaltningsdirektion

anser sig sakna underlag för att bedöma, om erforderliga ändringar

i nuvarande ordning behöver föregås av särskild utredning eller om

frågan kan lösas på annat sätt. Den ändringen bör dock enligt direktionens

mening vidtagas, att enhetlig ledning skall omfatta samtliga försvarsgrenar.

Fortifikationsförvaltningen erinrar i detta sammanhang om att den nuvarande

fortifikations- och byggnadsförvaltningen i regional instans, såvitt

gäller armén och flygvapnet, bygger på de principer, som nu avses skola

gälla för den övriga verksamheten. Denna organisation har enligt ämbetsverkets

mening hittills fungerat godtagbart. Fortifikationsförvaltningen är

icke heller övertygad om att den föreslagna organisationen skulle innebära

en förbättring. Med hänsyn till att en förutsättningslös utredning måste antagas

kräva lång tid, bör enligt förvaltningens mening utredningsarbetet inriktas

på att integrera nuvarande organisation — med erforderliga modifikationer

— i det nya systemet. Därvid bör även frågan om den fasta

maskintjänsten utredas.

Försvarets civilförvaltning och statskontoret biträder förslaget om en särskild

utredning, vilken enligt statskontorets åsikt i görligaste mån bör bedrivas

förutsättningslöst. Denna uppfattning delas av försvarets fastighetsförvaltningsutredning,

som i övrigt framhåller, att integrering försvarsgrenarna

emellan givetvis bör eftersträvas även på fastighetsförvaltningens

område. Utredningen anför vidare, att det allvarligt bör övervägas att behålla

nuvarande organisation i princip och lösa integrationsproblemet inom ramen

för denna.

Beträffande militärbefälhavares uppgifter bör slutligen nämnas att överbefälhavaren

anser, att militärbefälhavaren bör ha ansvar för allmänna, gemensamma

frågor på personalområdet, bl. a. i fråga om personalvård

i mera vid betydelse. Denna fråga har även berörts av försvarets civilförvaltning,

som ifrågasätter, om icke personalvårdsverksamheten bör bli

representerad inom militärbefälsstabema.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 är 196b 87

4. Fredsorganisation av militärbefälsstab

Utredningen

Vid utformning av militärbefälsstabs organisation bör, enligt utredningens

mening, bl. a. följande krav beaktas.

(1) Organisationen skall medge enhetlig och effektiv ledning av allt operativt

krigsförberedelsearbete och därmed direkt sammanhängande förbandsproduktion.

Organisationen skall också medge effektiv ledning av

sådan annan förbandsproduktion och förvaltning, som av olika skäl måste

åläggas militärbefälhavare.

(2) Organisationen skall så långt möjligt överensstämma med organisationen

i krig och snabbt kunna övergå till denna. Ledningen av verksamhet

i krig skall i erforderlig omfattning kunna utövas även före och under övergång

från freds- till krigsorganisation.

Dessa krav bedömes dock icke utesluta smärre förändringar inom staben

vid övergång till krigsorganisation, under förutsättning att personalen i fred

förbereder den verksamhet för vilken den är avsedd i krig.

(3) Ansvarsförhållanden och lydnadsställning skall vara de klaraste möjliga.

Varje stabsmedlem skall i princip ha endast en chef; detta hindrar icke

att han av denne kan för viss tid eller för viss uppgift ställas till annan chefs

förfogande.

(4) Stabens organisation skall möjliggöra för militärbefälhavaren att ägna

huvuddelen av sin verksamhet åt ledning av operativt krigsförberedelsearbete.

Stabens organisation bör därför medge att andra på militärbefälhavaren

ankommande uppgifter kan delegeras.

(5) Tillgången på kvalificerad ledningspersonal är knapp. En ny regional

ledningsorganisation måste genomföras i huvudsak inom ramen för de personalstyrkor,

som f. n. är avsedda för regional instans. Detta förhållande

kräver att varje stab »skräddarsys» för sina uppgifter och att personalbehoven

tillgodoses i första hand inom de militärområden som har de mest krävande

uppgifterna.

Utredningen har studerat en av överbefälhavaren skisserad principorganisation

för militärbefälsstab i sexregionsalternativet jämte ytterligare några

organisationer. Därvid har utredningen funnit den principorganisation

vara lämpligast, som framgår av en tablå, vilken torde få fogas till protokollet

i detta ärende såsom bilaga 8. Denna principorganisation har legat

till grund för utredningens förslag till organisation av I.-—VI. militärbefälsstaberna,

vilka framgår av tabeller, som torde få fogas till protokollet såsom

bilaga 9—lb.

Tillgången inom närmast överskådlig tid på kvalificerad ledningspersonal

ligger till grund för utredningens förslag till organisation i stort av inilitärbefälsstaberna.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 1964

Antalet beställningar för aktiva officerare och arvodesbefattningar för

pensionerad personal vid — eller avsedda för -— nuvarande högre regionala

staber framgår av följande tabell:

Försvarsgren

Officerare i

aktiv tjänst

Personal i

arvodesbefattning

Summa

Armén1.....................

100

24

124

Marinen2...................

49

8

57

Flygvapnet.................

30

12

42

Fortifikationskåren..........

12

—

12

1 Officerare tillhörande nuvarande VII. militärbefälsstaben och fortifikationskåren ingår icke.

2 Enligt chefens för marinen jredsbesättningslistor. Officerare vid marinkommandonas förvaltningar

ingår icke. Vissa av dessa torde kunna påräknas för militärbefäls- och örlogsbasstaber.

Ett begränsat antal officerare bedömes kunna tillföras ifrågavarande

staber från central instans i samband med förutsatt reduktion av försvarsgrensstaberna.

Utredningen anser det emellertid vara realistiskt att räkna

med att detta personaltillskott helt eller delvis åtgår för att utfylla befintliga

vakanser i nuvarande regionala staber. — I anslutning härtill erinrar utredningen

om att nuvarande organisation — utöver vakanserna — har anmälda

men icke tillgodosedda behov. Den bedömer det icke vara möjligt att nu tillgodose

dessa behov med personal i aktiv tjänst. Med hänsyn till att ett relativt

stort antal officerare avgår med pension under de närmaste åren anses

möjligheter däremot föreligga att rekrytera flera arvodesbefattningar än

f. n. Utredningen finner det vara erforderligt att denna utväg anlitas och

föreslår därför en begränsad ökning av antalet sådana befattningar. Utredningen

tillägger, att vissa av ifrågavarande befattningar, t. ex. befattningar

som chefer för sektion V (kommunikationssektionen;, i ett gynnsammare

befälsläge kan bytas mot beställningar för aktiva officerare.

För militärbefäls- och örlogsbasstaber bör således enligt utredningen t. v.

räknas med sammanlagt högst 200 aktiva officerare — fortifikationsofficerare

icke medräknade — samt drygt 50 officerare i arvodesbefattningar.

I fråga om personalens försvarsgrenstillhörighet anför utredningen följande.

Befattningarna som militärbefälhavare, stabschef, souschef samt chefer

för sektionerna I och II bör i princip icke vara bundna till någon särskild

försvarsgren. Den enda förutsättningen bör vara, att befattningshavarna har

erforderliga kvalifikationer och har utbildats för sina uppgifter. Motsvarande

gäller viss personal i arvodesbefattningar. För att erforderlig fackmässig

sakkunskap skall säkerställas, förutsättes dock att militärbefälhavare, stabschef

och souschef i princip utgår ur olika försvarsgrenar. Avsteg från denna

princip måste givetvis kunna göras i samband med avlösningar. Fördelningen

av marinens befattningar mellan flottan och kustartilleriet bör ankomma

på överbefälhavaren.

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungi. Maj. ts proposition nr 109 år 196b

Övriga befattningar anses t. v. böra besättas ur bestämda försvarsgrenar.

Dels är de nämligen motiverade för bestämda uppgifter där i flertalet fall

erfordras fackmässig sakkunskap, dels torde enligt utredningen en långsiktig

personalplanering försvåras om antalet icke förSvarsgrensbundna befattningar

ökas. Ytterligare några befattningar skulle dock kunna göras försvarsgrensoberoende,

t. ex. befattningarna i de i sektion I ingående underrättelse-

och sambandsavdelningarna.

Utredningen föreslår att militärbefälhavare förordnas för visst antal år.

Utredningen förutsätter att den för militärbefälsstaberna avsedda personalen

uppföres i särskild personalförteckning för militärbefälen.

Med hänsyn till att militärbefälhavares uppgifter i fråga om ledning och

förvaltning inom befästnings- och byggnadsområdet föreslagits skola utredas

särskilt, redovisar utredningen icke någon detalj organisation av sektion VIII.

Det sammanlagda antalet officerare vid I.—VI. militärbefälsstaberna enligt

utredningens förslag framgår av följande tabell.

Försvarsgren

Antal officerare i militärbefälsstab

I

II

III

IV

V

VI

Oberoende

Gl/Vam B6........................

1

1

»1

3

1

»1

1

''-

1

>1

5

ö/kmd B4........................

1

»1

1

_

2

—

5

2

»2

2

_

2

ll

9

2

2

2

—

2

3

11

Armén

1

1

ö B4.............................

1

t

1

—

1

1

5

4

3

4

4

3

5

23

10

7

10

7

7

10

51

4

4

4

5

3

4

24

Marinen

1

1

1

1

4

4

3

4

_

3

1

15

1

1

1

—

—

-.

3

Flygvapnet

ö B4.............................

1

1

1

3

3

-

3

_

1

3

10

(i

6

--

1

5

18

3

_,

4

_

—

3

10

Intendenter

1

1

1

1

1

1

fi

2

2

2

1

2

1

10

Arvodist..........................

1

—

—

—

1

Summa:

38

22

38

14

25

31

•168

pensionerad personal i arvodesbefatt- ning..............................

10

7

12

5

5

10

49

1 Ur armén eller flygvapnet.

* Ur armén eller marinen.

* Fortifikatlonsofflcernrc ingér Icke.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196b

Som framgår av förenämnda organisationsbilagor är utredningens förslag

till stabsorganisation i fred relativt detaljerade i vad gäller stabernas indelning

i sektioner och avdelningar samt i dessa ingående befattningar för

officerare. Förslagen i dessa hänseenden grundar sig bl. a. på

dels en undersökning av organisation och antal befattningshavare inom

de staber i nuvarande ordning, vilkas uppgifter skall övertas av de nya militärbefälsstaberna,

dels överbefälhavarens över slagsmässiga personalberäkningar för alternativet

* sexregioner»,

dels ock överväganden rörande anmälda, i nuvarande ordning icke tillgodosedda

behov. Utredningen har som tidigare nämnts tagit hänsyn till de reella

möjligheterna att f. n. fylla dessa behov.

Utredningen förklarar sig inse svårigheterna att i en ny organisation redan

från början finna den rätta detalj organisationen och de rätta arbetsformerna.

Organisationen måste därför, när den träder i tillämpning, betraktas

som provisorisk och prövas under en försöksperiod, varefter slutlig organisation

fastställes när erforderliga erfarenheter vunnits. Något utrymme för

en ökning av det totala antalet officersbefattningar synes enligt utredningen

dock ej föreligga. Under försöksperioden bör prövas bl. a. detalj organisationen

inom sektioner och avdelningar. En betydelsefull fråga är därvid

graden av integration, främst inom sektion I. Utredningens förslag, som i

fråga om sektion 1 bygger på överbefälhavarens skiss till ledningsorganisation,

upptar här fackmässiga operationsavdelningar. Utredningen förutsätter

emellertid att dessa under sektionschefens ledning arbetar som en gemensam

operationsledning.

Utredningen har icke närmare undersökt behovet av personal tillhörande

andra personalkategorier än officerare. Den anser att det bör ankomma på

överbefälhavaren att lämna förslag härom. Utredningen förutsätter dock, att

behovet av biträdespersonal — i vidsträckt mening — skall minska något i

förhållande till nuläget.

Yttranden

Beträffande militärbefälsstabernas organisation anför

överbefälhavaren i huvudsak följande.

I fråga om personalens försvarsgrenstillhörighet vill jag ansluta mig till

principen, att den mest kvalificerade bör avses för befattning oberoende av

försvarsgren. Förutsättningen att militärbefälhavare, stabschef och souschef

utgår ur skilda försvarsgrenar bör dock gälla, när organisationen genomföres,

och bör därefter eftersträvas. Jag instämmer i förslaget, att militärbefälhavare

förordnas för visst antal år, och vill framhålla den stora betydelse

jag tillmäter denna anställningsform för organisationens effektivitet.

På sikt bör en sådan ordning åstadkommas att i princip all operativ verksamhet

i fred kan genomföras inom sektion I. Såväl II., IV. som V. militärområdena

bör därjämte ges erforderlig luftoperativ sakkunskap för att av

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196b

ansvarsfördelningen i stort betingad allmänoperativ planläggning skall kunna

genomföras. Tillgången på flygofficerare gör dock, att alla dessa behov

inom de närmaste åren icke till fullo kan tillgodoses. Den regionala organisationen

kan därför behöva genomföras med en annan ansvarsfördelning

mellan militärbefälhavarna för V. och VI. militärområdena än den av utredningen

föreslagna.

Den föreslagna organisationens personella omfattning är starkt begränsad.

Jag anser det därför väsentligt, att de beställningar för officerare, som enligt

tidigare beslut förutsatts skola frigöras från försvarsgrensstaberna och tillföras

den regionala ledningsnivån, verkligen får utnyttjas i denna. Jag anser

det vidare nödvändigt, att staberna ges ett ökat antal arvodesanställda officerare

samt god tillgång till biträdespersonal.

För underrättelse- och säkerhetstjänsten krävs i vissa fall en volyms- och

kvalitetsmässig anpassning till världsläget, utan att tillstånd därtill skall

behöva inhämtas. Detta måste organisatoriskt säkerställas.

Därutöver föreslår överbefälhavaren vissa här utelämnade justeringar i

den av utredningen förordade organisationen, överbefälhavaren anmäler vidare,

att chefen för armén vid ärendets behandling i militärledningen anfört,

att överbefälhavarens uttalande beträffande tillsättandet av befattning, som

icke är bunden till särskild försvarsgren, borde ha inskränkts till ett bejakande

av principen, att den mest kvalificerade bör avses för sådan befattning.

Försvarets sjukvårdsstyrelse och 1962 års försvarssjukvårdsutredning har

intet att erinra mot föreslagen principorganisation. Eftersom detalj organisationen

av sjuk- och veterinärvårdsavdelningen lämnats öppen, förbehåller

sig dock utredningen rätten att återkomma härtill i sina förslag till organisation

av den militära sjukvårdsledningen i regional instans.

Armétygförvaltningen och försvarets förvaltningsdirektion anser, att förvaltningsgrenschefer

bör ingå i militärbefälsstab tillsammans med den personal,

som erfordras för förvaltningsuppgifter av stabskaraktär. övrig personal,

som krävs för förvaltningsverksamheten, bör organiseras i förvaltningsenheter

under militärbefälhavaren. Organisationen av sektion II och

ledningsorganisationen i övrigt för anstalter, förråd och verkstäder anses

icke böra slutgiltigt fastställas, förrän erfarenheter vunnits av en relativt

omfattande tillämpning av försöksorganisationen. Direktionen framhåller

vidare, att förvaltningsgrenschef i krig bör ingå i staben som ledare för motsvarande

underhållstjänst.

Försvarets intendenturverk framlägger utkast till organisation av intendenturavdelningen

vid militärbefälsstab och föreslår att detta bearbetas i

kommande detalj utredningar av organisationen.

Marin förvaltningen anför, att den föreslagna organisationen av sektion II

förutsätter, att huvuddelen av mobiliseringsplanläggningen och krigsförberedelsearbetet

för marinens del utföres inom den tekniska förvaltningen

och intcndenturförvaltningen vid vederbörande örlogsbas.

Flygförvaltningen anser sig icke för närvarande kunna precisera behovet

av personalökning för att godtagbar tillgång på teknisk sakkunskap skall

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 196A

finnas i anslutning till militärbefälsstaberna. Vidare framhålles att en flygotficer

bör ingå i II. och IV. militärbefälsstaberna, eftersom flygvapnets sambandsnät,

strilsystem och bassystem omfattar även dessa militärområden.

Statskontoret framhåller, att ett definitivt ställningstagande till valet av

alternativ icke kan göras enbart på grundval av presenterade för- och nackdelar.

Vad avser den regionala ledningens topp torde det dock enligt statskontorets

uppfattning vara ovedersägligt, att alternativet med stabschef och

souschef är att föredraga framför andra lösningar med ställföreträdande militärbefälhavare.

I fråga om den förordade sektionsindelningen är statskontoret

mera tveksamt om lösningens ändamålsenlighet och föreslår därför, att

jämväl sektions- och avdelningsindelningen prövas ånyo vid de föreslagna

fortsatta undersökningarna. Statskontoret delar uppfattningen, att militärbefälhavare,

stabschef, souschef samt cheferna för sektionerna I och II i

princip icke bör vara bundna till särskild försvarsgren. Likaledes ansluter sig

ämbetsverket till förutsättningen, att de tre förstnämnda bör utgå ur olika

försvarsgrenar, vilket med fördel anses kunna gälla även befattningarna vid

underrättelse- och sambandsavdelningarna. Det anges också vara angeläget,

att detalj organisationen av staberna utarbetas i samråd med statskontoret.

1960 års intendenturför vattning sutredning anför, att den ännu icke har

någon samlad uppfattning av behovet i nuvarande organisation av regionalt

och lokalt placerade intendenturofficerare. Oavsett huruvida ett kommande

beslut om inrättande av en för försvaret gemensam intendenturkår kunnat

genomföras eller icke, anser utredningen det möjligt räkna med att lämpliga

intendenturofficerare skall kunna finnas tillgängliga från och med den 1 oktober

1966. Utredningen ifrågasätter vidare, om icke beräkningarna av behovet

av intendenturofficerare är alltför snäva.

Statstjänstemannens riksförbund framhåller, att resultaten av såväl 1960

års värnpliktsulredning som arbetet med ny mobiliseringsinstruktion för

krigsmakten i hög grad kan komma att påverka militärbefälhavarnas och deras

stabsorgans ansvar och uppgifter i fråga om förbandsproduktionen. Det

är därför enligt förbundets uppfattning nödvändigt, att den personella sammansättningen

av staberna inte betraktas som slutgiltig enligt utredningens

förslag.

SACO framhåller vikten av att de regionala staberna tillföres farmaceutisk

arbetskraft redan i fred, vilket skulle tillföra dem sakkunskap icke blott på

det alltmer svåröverskådliga läkemedelsområdet utan även i fråga om andra

avsnitt av sjukvårdsområdet.

5. Förläggningsorter i fred för militärbefälsstaber

Utredningen

Vid val av förläggningsort i fred bör, anser utredningen, bl. a. följande

synpunkter beaktas.

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196i

Förläggningsort bör ligga centralt i förhållande till militärbefälhavaren

underställda förband samt inom den del av militärområdet som är av störst

intresse med hänsyn till det operativa krigsförberedelsearbetet, d. v. s. den

del inom vilken terrängrekognosceringar, fältövningar och större tillämpningsövningar

främst kommer att äga rum.

Förläggningsort bör ligga i närheten av de civila myndigheter med vilka

militärbefälhavaren närmast har att samverka.

De allra största tätorterna bör undvikas, främst med hänsyn till sannolika

svårigheter för staben att i ett kuppläge snabbt nå krigsuppehållsplatserna.

Förläggningsort bör dock vara av sådan storleksordning att den

kan erbjuda tätortens fördelar (läroverk m. m.).

Förläggningsort bör samtidigt vara förläggningsort för något förband

(regemente, kår, flottilj). Därigenom har staben möjligheter att få service

inom olika områden samt skydd och biträde vid övergång till krigsorganisation.

Kostnaderna för nybyggnader in. m. bör vara så låga som möjligt. Detta

innebär att inom varje militärområde om möjligt bör väljas någon av de

nuvarande förläggningsorterna och att befintliga stabsbyggnader så långt

möjligt bör utnyttjas.

De angivna kraven går inte att förena inom alla militärområden och

måste då vägas mot varandra.

Utredningen upplyser att möjligheterna att anskaffa stabslokaler i olika

orter har undersökts av en av utredningens experter. Resultaten av denna

undersökning redovisas i sammandrag i det följande. (Kostnadsberäkningar

hänför sig till prisläge 1 maj 1963.) I anslutning härtill redogöres för utredningens

förslag till förläggningsorter för de olika militärbefälsstaberna.

I. militärbefälsstaben

Nuvarande staber i högre regional instans är förlagda till Kristianstad,

Karlskrona och Ängelholm. Av dessa bedömes Kristianstad bäst uppfylla

redovisade krav.

Undersökningar av möjligheterna att anskaffa stabslokaler har gjorts för

alternativen Kristianstad och Ängelholm. Kostnaderna har därvid beräknats

till ca 2 000 000 kr. för Kristianstad och 3 250 000 kr. för Ängelholm.

I båda fallen torde det bli möjligt att sälja vissa kronan tillhöriga fastigheter

i Kristianstad som f. n. utnyttjas av bl. a. nuvarande I. militärbefälsstaben.

Eu sådan försäljning anses uppskattningsvis kunna inbringa

1 500 000 kr.

Utredningen förordar Kristianstad som förläggningsort för I. militärbefälsstaben.

II.

II. militärbefälsstaben

Nuvarande staber i högre regional instans är förlagda till Skövde och

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 196t

Göteborg. Ingen av dessa städer bedömes av utredningen uppfylla samtliga

redovisade krav. Göteborg finner utredningen vara lämpligt i flertalet

hänseenden; här finns t. ex. de flesta av de civila myndigheter med vilka

militärbefälhavaren har att samverka. Göteborg är emellertid en storstad,

varför utredningen anser det kunna vara tveksamt om man dit bör förlägga

militära staber, främst med hänsyn till speciella komplikationer vid

samtidig utrymning och mobilisering. Skövde synes icke ligga tillräckligt

centralt i militärområdet. Bl. a. förefaller avståndet för långt till Göteborg

och västkusten, där staben har stora uppgifter i fråga om operativt krigsförberedelsearbete.

Undersökningar av möjligheterna att anskaffa arbetslokaler har gjorts

för alternativen Alingsås, Borås och Göteborg. I fråga om Göteborg har

därvid prövats två underalternativ, nämligen dels att nybyggnad skulle ske

på den av kronan ägda s. k. Gnistängen, dels att staben skulle förläggas till

Nya Varvets område och utnyttja där befintliga lokaliteter. Detta förutsätter

emellertid en utflyttning till Gullmaren (Skredsvik) av Göteborgs örlogsvarv

och de delar av staben för nuvarande marinkommando Väst, som

skall utgöra Västkustens örlogsbas.

Kostnaderna för anskaffning av stabslokaler har beräknats enligt följande.

Alingsås .................................. 2 350 000 kr.

B°rås 2 350 000 *

Göteborg alternativ Gnistängen 2 380 000 »

alternativ Nya Varvet.............. 500 000 » I

I Alingsås bär från privat håll erbjudits möjligheter till långtidsförhyrning

i nybyggnad, anpassad bl. a. till stabens behov.

Av alternativen Alingsås och Borås finner utredningen Borås vara att

föredra. Borås ligger visserligen något längre från Göteborg och västkusten

men inrymmer i motsats till Alingsås ett förband, Älvsborgs regemente.

I Göteborg kan i alternativ Gnistängen de direkta utgifterna sänkas till

ca 2 000 000 kr., därest likviden för försäljning av icke erforderliga delar

av Gnistängen kan disponeras för täckande av byggnadskostnaderna. I

alternativ Nya Varvet uppskattas kostnaderna för varvets flyttning till

Gullmaren — som enligt utredningen torde vara nödvändig förr eller senare

— till ca 35 miljoner kr. En försäljning till Göteborgs stad av de

delar av Nya Varvets område, som friställes vid varvets avflyttning, förutsättes

kunna inbringa ett betydande belopp.

Enligt utredningens mening synes av Göteborgsalternativen det sistnämnda

vara att förorda. Utflyttningen av varvet kan dock icke vara klar vid

tiden för ledningsreformens genomförande. Lokalfrågan anges övergångsvis

kunna lösas genom tillfällig förhyrning för de delar av militärbefälsstaben,

som icke från början kan inrymmas på Nya Varvet, i första hand

för sektion VIII.

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196b

Utredningen är närmast benägen att som förläggningsort för II. militärbefälsstaben

förorda Göteborg och inom Göteborg alternativ Nya Varvet. En

förutsättning härför är dock, att överbefälhavaren bedömer att staben kan

upprätthålla en tillräcklig mobiliserings- och insatsberedskap. Skulle så

icke vara fallet förordar utredningen Borås.

III. militårbefälsstaben

Nuvarande staber i högre regional instans är förlagda till Strängnäs,

Stockholm och Barkarby. Principbeslut föreligger att staben för marinkommando

Ost, nu i Stockholm, skall flytta till Västerhaninge (prop. 1960: 120;

SU 127; rskr 335). Av nuvarande förläggningsorter bedömer utredningen

att Strängnäs bäst uppfyller angivna krav.

Undersökningar av möjligheterna att anskaffa stabslokaler har gjorts

endast för Strängnäs. Kostnaderna härför beräknas till 800 000 kr.

Utredningen förordar Strängnäs som förläggningsort för III. militärbefälsstaben.

IV. militårbefälsstaben

Den nya staben blir i huvudsak densamma som den nuvarande V. militärbefälsstaben,

vilken är förlagd till Karlstad. Utredningen finner inga

motiv föreligga att flytta staben från Karlstad. Tillbyggnader erfordras icke.

Utredningen räknar sålunda med Karlstad som förläggningsort för IV.

militårbefälsstaben. V.

V. militårbefälsstaben

Nuvarande staber i högre regional instans är förlagda till Östersund och

Härnösand. Av dessa orter bedömer utredningen Härnösand i en framtid

komma att bättre än Östersund uppfylla de krav utredningen uppställt.

Undersökningar av möjligheterna att anskaffa stabslokaler har gjorts för

såväl Härnösand som Östersund. Kostnaderna har beräknats till 2 100 000

kr. för Härnösand och till 700 000 kr. för Östersund.

Utredningen upplyser att i Östersund även finnes möjligheter att anskaffa

erforderliga ytterligare lokaler genom förhyrning.

Även Sundsvall eller Sollefteå torde enligt utredningens mening kunna

komma i fråga som förläggningsort. Av dessa båda städer bedömes Sundsvall

vara den lämpligaste, bl. a. med hänsyn till att med militärbefälhavaren

samverkande distriktschefer ur televerket och järnvägsbefälhavare ur

statens järnvägar har sina fredsstationeringsplatser där. Någon undersökning

av möjligheterna att anskaffa stabslokaler på sistnämnda platser har

utredningen dock icke gjort. Kostnaderna torde enligt utredningen kunna

uppskattas till samma storleksordning som i Härnösand.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196b

Utredningen förordar på längre sikt Härnösand eller Sundsvall som förläggningsort

för V. militärbefälsstaben. Det slutliga valet mellan dessa båda

orter anser utredningen böra göras med hänsyn bl. a. till de praktiska möjligheterna

att anskaffa stabslokaler och kostnaderna härför. Vid övergång

till den nya ledningsorganisationen bör staben enligt utredningens mening

förläggas till Östersund, där det lokalbehov som icke täckes av nuvarande

militärbefälhavares stabsbyggnad anskaffas genom förhyrning. Tidpunkten

för stabens flyttning till Härnösand eller Sundsvall bör enligt utredningen

fastställas senare. Genom att avlösning av personal anordnas på ett lämpligt

sätt finner utredningen det vara möjligt att nedbringa antalet fall, då befattningshavare

nödgas flytta från Härnösand till Östersund och därefter

åter till Härnösand.

VI. militärbefälsstaben

Utredningen bedömer nuvarande förläggningsorter för staber i högre regional

instans, Boden och Luleå, som i huvudsak likvärdiga med hänsyn

till angivna krav. Undersökningar av möjligheterna att anskaffa stabslokaler

har gjorts för såväl Boden som Luleå. Kostnaderna har därvid beräknats

till

ca 1 675 000 kr. för stabslokaler i Boden och till

ca 3 750 000 kr. för sådana lokaler i Luleå.

Utredningen förordar Boden som förläggningsort för VI. militärbefälsstaben.

Sammanfattning

Förläggningsorter för militärbefälsstaber föreslås enligt följande:

Militärområde

Förläggningsort

Ungefärliga investeringar för

anskaffning av stabslokaler

I....................

Kristianstad

*500 000 kr.

II...................

Göteborg eller Borås

2500 000 respektive 2 350 000 kr.

III..................

Strängnäs

800 000 kr.

IV...................

Karlstad

.

V....................

Östersund3

Förhyrning

VI...................

Boden

1 675 000 kr.

Ungefärliga investeringar:

om i II. militärområdet väljes

(1) Göteborg.......

3 475 000 kr.

(2) Borås..........

5 325 000 kr.

1 Efter avdrag av uppskattade inkomster vid försäljning av vissa f. n. utnyttjade stabslokaler

i Kristianstad.

2 Kostnader för flyttning från Göteborg av örlogsbasstab och örlogsvarv och inkomster vid

försäljning av därigenom friställd mark har icke medtagits.

8 T. v. Vid senare tidpunkt bör staben flytta antingen till Härnösand eller Sundsvall. Investeringskostnaderna

härför beräknas till 2 100 000 kr.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964

97

Yttranden

Utredningens förslag till förläggningsorter för militärbefälsstaberna

godtages av remissmyndigheterna utom i fråga om II.

och V. militärbefälsstabema.

Beträffande II. militärbefälsstaben uttalar sig överbefälhavaren

för en förläggning till Göteborg. Lämpligheten härav synes emellertid

enligt statskontoret starkt kunna ifrågasättas. Statskontoret förordar för

sin del, att Borås väljes som förläggningsort, därest Skövde — av skäl som

ämbetsverket icke känner till — icke bör komma i fråga. I detta sammanhang

understryker statskontoret betydelsen av att beslut snarast träffas

angående förflyttningen av flottans anläggningar på Nya Varvet. Denna

förflyttning torde enligt statskontoret vara nödvändig bl. a. med hänsyn

till önskvärdheten av att förlägga militära etablissement till andra platser

än storstadsområden.

Civilbefälhavaren i tredje civilområdet framhåller, att en lokalisering av

militärbefälsstaben till Göteborg visserligen innebär vissa fördelar ur samverkanssynpunkt

men att kommunikationerna numera är utbyggda i sådan

omfattning, att denna faktor ej bör vara avgörande. Skulle Göteborgsalternativet

ej gå igenom, finner civilbefälhavaren, att det ur samverkanssynpunkt

är lika lämpligt, att staben ligger kvar i Skövde som att den flyttas

till Borås. Liknande argument anföres av länsstyrelsen i Göteborgs och

Bohus län.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län finner det direkt olämpligt att som förläggningsort

välja Göteborg, landets näst största stad och dess största hamnstad.

Från länets synpunkt finnes intet att erinra mot Borås som stabsort,

även om vissa betänkligbeter häremot kan resas. Starka skäl —• bl. a. kostnadsfrågan

och Skövdes egenskap av militärområdets största garnisonsort

— talar emellertid enligt länsstyrelsens uppfattning för ett bibehållande

av Skövde som förläggningsort.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län avstyrker utredningens förslag och hävdar,

att Skövde bör bibehållas som förläggningsort. Detsamma gäller stadsfullmäktige

i Skövde, som av länsstyrelsen beretts tillfälle att avge yttrande

i frågan. Stadsfullmäktige framhåller bl. a. att Skövde väl synes fylla utredningens

krav på förläggningsortens storlek och resurser.

Som förläggningsort tills vidare för V. militärbefälsstaben

förordar överbefälhavaren Östersund. Beträffande de alternativa orterna

Härnösand och Sundsvall gör denne inget uttalande. Statskontoret anser,

att en eventuell framtida förflyttning av staben från Östersund bör föranleda

förnyade överväganden framdeles. Generalpoststyrelsen anför, att det

för postverkets del skulle vara till fördel, om staben förlädes till kustområdet

och då i första hand till Sundsvall, dit förutom av utredningen angivna

regionala myndigheter även distriktschefen vid postverket, TT:s

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1964. 1 sand. Nr 109

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1961

norrlandsredaktion och Sveriges Radios distriktscentral är förlagda. Därest

staben av militära skäl bör flyttas från Östersund, anser länsstyrelsen i Västernorrlands

län, att endast Härnösand bör ifrågakomma som förläggningsort,

i varje fall så länge länsstyrelsen har sitt säte där.

Civilbefälhavaren i andra civilområdet anser, att en förflyttning av staben

från Östersund till någon av kuststäderna Härnösand eller Sundsvall

är olämplig och att stabens fredsförläggning i första hand bör knytas till

en ort, där riskerna för eliminering genom överraskande kuppanfall kan

förutses vara små. Ett kvarblivande av staben i Östersund tillgodoser enligt

civilbefälhavaren detta önskemål. Stabens fredsförläggning anses dessutom

böra vara i en residensstad för att säkerställa militäx-befälhavarens behov

av samverkan med länsstyrelsen.

Nyssnämnda skäl åberopas även av länsstyrelsen i Jämtlands län, som

därjämte fäster uppmärksamheten på att en förflyttning av staben från

Östersund med dess något över 70 befattningshavare skulle bidraga till

att på ett icke oväsentligt sätt ytterligare försämra befolkningsunderlaget

i denna landsdel. De framgångar, som under senare tid vunnits genom

aktiva lokaliseringsåtgärder, skulle enligt länsstyrelsen allvarligt motverkas,

om staten i kontrast mot de allmänna lokaliseringspolitiska strävandena

själv bortflyttar sådana institutioner, varom här är fråga.

Statstjänstemannens riksförbund aktualiserar i detta sammanhang frågan

om speciella förmåner till personal, som tvångsförflyttas i samband

med förbandsförflyttningar. Dessa förmåner, som bör vara utformade så

att den enskilde helt soulageras för alla med förflyttningen sammanhängande

nackdelar, bör enligt förbundets mening vara generellt fastställda och

kända av den berörda personalen före en aktuell förflyttning. Även Tjänstemännens

centralorganisation framhåller vikten av att all möjlig hänsyn

tages till av förflyttningen berörd personal. Under den försökstid, som den

nya organisationen avses verka innan den slutligt fastställes, anses definitiv

omflyttning av personal böra ske i minsta möjliga utsträckning.

Det civila försvaret

1. Regional indelning

Utredningen

Försvarsledningsutredningen har funnit att nuvarande civilbefälhavarinstitution

är i stort sett ändamålsenlig. Med den utveckling, som det civila

försvaret genomgått under senare år, framstår det för utredningen som

alltmer nödvändigt att det på högre regional nivå finnes en organisation,

som kan leda och samordna de civila försvarsansträngningarna. För att

dessa skall bli effektiva, erfordras enligt utredningens mening i betydande

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196i 99

utsträckning en fördelning och prioritering av resurserna inom större områden

än län.

Civilbefälhavarinstitutionen fyller emellertid en betydelsefull uppgift även

såtillvida, att den möjliggör ett smidigt samarbete mellan militärt och civilt

försvar. En sådan samverkan är nödvändig, om totalförsvaret i olika

lägen skall få största effekt. Det måste härvidlag bli fråga om ett ömsesidigt

understöd med tillgängliga resurser under hänsynstagande till lägets

krav.

Mot bakgrunden av det anförda har utredningen funnit det nödvändigt,

att civilområdena till antal och gränser helt överensstämmer med militärområdena.

På så sätt skapas de bästa förutsättningarna för samverkan mellan

det militära och det civila försvaret. Det anses även vara till fördel för

samordningen inom det civila försvaret, att överensstämmelse råder med

den militärterritoriella indelningen.

Försvarsledningsutredningen föreslår sålunda, att riket indelas i sex civilområden

i överensstämmelse med vad som framgår av den till protokollet i

detta ärende fogade bilagan 7. Förslaget innebär vissa förändringar i förhållande

till nuläget. Härom anför utredningen bl. a. följande. De skäl, som

föranlett statsmakterna att tilldela landshövdingen i Norrbottens län civilbefälhavares

befogenheter inom krigssjukvården, kan åberopas för samma

åtgärd inom andra områden av det civila försvaret. Utrymnings- och undanförselplanläggningcn

måste samordnas, vilket i sin tur föranleder att olika

stödfunktioner, t. ex. transportresurser, måste kunna samutnyttjas på ett

smidigt och effektivt sätt. Utredningens förslag på den militära sidan innebär

en koncentration av den operativa ledningen. För att detta förslag skall

få full effekt erfordras att samverkan med det civila försvaret underlättas.

Försvarsledningsutredningen har med hänsyn till det anförda kommit till

den meningen, att ett civilområde, omfattande Västerbottens och Norrbottens

län, bör skapas. — På det civila försvarets område föreligger enligt

utredningens mening olika omständigheter — exemplifierade i det föregående

— som talar för att Gotlands län hör inordnas i ett civilområde. Det

förhållandet, alt länet utgör ett eget militärområde, torde ha varit det viktigaste

skälet till alt så cj skett. Enligt utredningens förslag skall emellertid

Gotland inlemmas i tredje militärområdet. Det framstår som naturligt att

motsvarande ändring sker på det civila försvarets område. Utredningen

föreslår sålunda, att Gotlands län inordnas i tredje civilområdet. a

Försvarsledningsutredningen har som eu viktig utgångspunkt för sitt

arbete haft, att överensstämmelse bör råda mellan den militärterritoriella

och den civiladministrativa indelningen. Operativa skäl har emellertid föranlett

utredningen alt i två hänseenden frångå länsgränserna. Förslagen

innebär, att gränsen mellan femte och tredje militärområdena delar Gävleborgs

län så all den södra länsdelen tillföres tredje militärområdet so uti

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196b

att gränsen mellan tredje och första militärområdena delar Kalmar län så

att den norra länsdelen tillföres tredje militärområdet. I enlighet med den

inledningsvis angivna principen bör ifrågavarande länsdelar inordnas i

tredje civilområdet. Utredningens förslag medför, att länsstyrelserna i Kalmar

och Gävleborgs län i sin beredskapsplanläggning får att samarbeta med

vardera två civilbefälhavare. Utredningen har ansett att de nackdelar, som

kan vara förenade härmed, är relativt obetydliga. De måste enligt utredningens

bedömande i vart fall vara mindre än de svårigheter för samverkan

mellan militärt och civilt försvar som föranledes av bristande överensstämmelse

i indelningen.

Den bristande överensstämmelsen mellan den militärterritoriella indelningen

samt civilområden och län, å ena sidan, och kommunikationsverkens

distrikt m. m., å den andra, finner utredningen otvivelaktigt medföra

vissa svårigheter för samverkan inom totalförsvaret. Det skulle med hänsyn

härtill vara till stor fördel om rådande skillnader kunde utplånas eller

minskas. Ivommunikationsverkens distrikt in. in. måste emellertid, framhåller

utredningen, utformas under hänsynstagande till kommunikationstekniska

och företagsekonomiska krav, vilka ofta icke sammanfaller med

totalförsvarets önskemål. Utredningen finner det emellertid nödvändigt att

dessa önskemål beaktas och väges mot andra faktorer, då beslut fattas i

indelningsfrågor. Utredningen, som har sig bekant att ifrågavarande spörsmål

diskuterats i försvarsrådet och i totalförsvarets chefsnämnd, anser sig

kunna utgå från att spörsmålet blir fortlöpande bevakat och har under

dessa omständigheter funnit sig ej böra framlägga några egna förslag i

ämnet.

I detta sammanhang understryker utredningen, att vissa regionala indelningar,

som för närvarande överensstämmer med militärområdena — t. ex.

programområden och drivmedelszoner — för framtiden bör följa indelningen

i miltär- och civilområden. Utredningen förutsätter att denna fråga

beaktas av berörda myndigheter in. fl.

Yttranden

Inrättandet av ett civilområde i övre Norrland tillstyrkes av

civilförsvar sstyrelsen, medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd, beredskapsnämnden

för psykologiskt försvar, länsstyrelsen i Västerbottens län

och 1962 års försvar ssjukvårdsutredning. Detsamma gäller länsstyrelsen i

Norrbottens län, som erinrar om att civilområdet kommer att bestå av endast

två län, vilka dock omfattar i stort sett en tredjedel av hela Sveriges yta. De

två länen torde enligt länsstyrelsen i krig få ganska olikartade uppgifter. De

stora avstånden, länens delvis olikartade krigsuppgifter samt den säregna

strukturen i övrigt anses ställa speciella krav på den regionala ledningens

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ls proposition nr 109 år 1961

101

organisation. Detta innebär likväl enligt länsstyrelsens mening icke, att eu

högre civil regional ledning kan anses obehövlig i detta område utan endast

att civilbefälhavarfunktionen bör begränsas till de verksamhetsområden, där

en samordning över länsgränserna är nödvändig.

Utredningens förslag beträffande Gotland biträdes av överbefälhavaren,

medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd, beredskapsnämnden

för psykologiskt försvar, civilbefälhavaren i fjärde civilområdet och försvarssjukvårdsutredningen.

Förslaget avstyrkes däremot av länsstyrelsen i

Gotlands län, som anför i huvudsak följande.

Därest avseende kommer att fästas vid länsstyrelsens avstyrkande av förslaget

om Gotlands inlemmande i III. militärområdet, skulle det enligt utredningens

uppfattning viktigaste skälet för länets inordnande i civilområde

bortfalla. Frågan härom bör emellertid enligt länsstyrelsens mening icke

huvudsakligen avgöras under hänsynstagande till önskvärdheten av eu

konsekvent genomförd indelning av riket i dess helhet. Avgörande vikt bär

fastmer tillmätas resultatet av en avvägning mellan de för- och nackdelar

för Gotlands totalförsvar, som kan förväntas bli förenade med ett inordnande

av länet i ett civilområde. Samordningen och regleringen under krigstid

i förhållande till krigsmakten måste i praktiken förväntas komma att

bedrivas mellan länsstyrelsen och den högste militäre befälhavaren på Gotland.

En verksamhet av ifrågavarande art kräver framför allt kännedom

om de begränsade lokala resurserna på ön. Av denna anledning gives under

krigstid ej utrymme för en reglerande och samordnande verksamhet avseende

Gotland, bedriven av militär- och civilbefälhavare, som är förlagda i

Mälardalen. Såvitt länsstyrelsen kan finna, måste därför eu civilbefälhavares

på fastlandet samordnande och reglerande verksamhet i vad avser

Gotland inskränka sig till sådan verksamhet, som kan bedrivas i fredstid.

Planeringsarbetet i fred har emellertid enligt länsstyrelsens mening icke

något inre samband med motsvarande arbete i stockholmsområdet, varför

den främsta effekten av en anslutning av länet till ett civilområde skulle bli,

att den komme att tynga den administrativa apparaten. Förhållandena i

krigstid kan åter väntas bli sådana, att länsstyrelsen i största utsträckning

tvingas handla på egen hand. Uppgiften för civilbefälhavaren torde därför

icke bli att avlasta Kungl. Maj :t eller centrala ämbetsverk utan att tjäna som

mellanhand i fråga om ärenden, som på grund av sin natur måste bli föremål

för central bedömning. Det kan omöjligen vara till fördel för den

centrala instansens bedömning av läget från Gotlands horisont alt informationerna

om de gotländska myndigheternas och den gotländska opinionens

uppfattningar förmedlas genom civilbefälhavaren i tredje civilområdet.

Frågan om k o in in u n i k a t i o n s v c r kens distrikt in. in. bör

enligt statskontoret ägnas fortsatt uppmärksamhet. Järnvägsstyrelsen och

Sveriges Itadio AB anmäler, att den föreslagna regionala indelningen nödvändiggör

vissa ändringar av berörda krigsorganisationer, vilka dock kan genomföras

utan större svårigheter. Gcneralpoststyrclsen, vattenfallsstyrelsen

och sjöfartsstyrclscn framhåller, alt organisationsundersökningar pågår

inom respektive verk och att frågan om större samstämmighet med indelningen

i militär- och civilområden i samband därmed kommer alt beaktas i

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196b

möjligaste mån. Också luftfartsstyrelsen är beredd att översäga erforderliga

förändringar för att nå bättre överensstämmelse, om så skulle påkallas från

militär sida.

2. Civiibefälhavariias uppgifter och ledningsorganisation i krig

Utredningen

Även om det i betydande utsträckning torde vara klarlagt vilka befogenheter

och uppgifter civilbefälhavarna har i krig, anser utredningen det likväl

vara en brist att detta icke blivit instruktionsmässigt fastställt. Utredningen

har erfarit, att ett förberedande arbete rörande civilbefälhavarnas

krigsinstruktion pågår inom Kungl. Maj:ts kansli. Med hänsyn härtill har

utredningen ej funnit anledning att framlägga något detaljerat instruktionsförslag

utan inskränkt sig till att lägga vissa allmänna synpunkter på

frågan. Utredningen framhåller, att civilbefälhavarna måste inta samma

ledande ställning i det civila försvaret som militärbefälhavarna gör inom

det militära och uttalar att de följaktligen måste ha möjlighet att i samordnande

syfte meddela bindande föreskrifter för verksamheten inom sådana

myndigheter som t. ex. teledistrikt och järnvägsområden, oaktat dessa

ej är underställda civilbefälhavarna utan sidoordnade med dem. En bestämmelse

av denna innebörd anses böra intagas i krigsinstruktionen.

Utredningen erinrar om att det alltsedan civilbefälhavarinstitutionens tillkomst

ansetts, att civilbefälhavarna ej skall tilldelas verkställande uppgifter

utan endast verka samordnande och reglerande inom det civila försvaret och

i förhållande till krigsmakten. Några skäl att frångå denna princip har

utredningen icke funnit föreligga. Civilbefälhavarna skall alltså samordna

civila försvarsåtgärder som berör iner än ett län, t. ex. utrymning och undanförsel,

samt inom civilområdena prioritera behoven av och fördela stödresurser,

t. ex. sjukvårds- och transportresurser, enligt lägets krav. Självfallet

måste också, framhåller utredningen, civilbefälhavarna i samråd med

militärbefälhavarna tillse, att operativa åtgärder från militär sida samordnas

med och följes upp av det civila försvaret. De samordnande och reglerande

åtgärder, varom civilbefälhavarna mot denna bakgrund har att besluta,

skall verkställas av länsstyrelserna inom respektive civilområden.

Det måste då stå klart, understryker utredningen, att länsstyrelserna i nu

nämnt hänseende är underordnade civilbefälhavarna och har att följa deras

beslut.

Rörande civilbefälhavarinstitutionens krigsorganisation lämnar utredningen

härefter vissa förslag i sitt betänkande.

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 1961

103

3. Civilbefälhavarnas uppgifter och ledningsorganisation i fred

Utredningen

Några ändringar beträffande civilbefälhavarnas uppgifter i fred torde

enligt utredningens mening icke erfordras. Däremot synes det utredningen

befogat, att den praxis som under senare år utvecklats blir uttryckt i instruktionen

för civilbefälhavarna.

Vad civilbefälhavarnas fredsorganisation angår finner försvarsledningsutredningen

att dess förslag i första hand bör påverka organisationen inom

tredje civilområdet, som utökas med Gotlands län samt delar av Kalmar och

Gävleborgs län. Därmed följer ökade fredsmässiga arbetsuppgifter. Särskilt

anser utredningen att inordnandet av Gotlands län i civilområdet måste beaktas.

Enligt utredningens mening är det nödvändigt att förstärka fredskansliet

i tredje civilområdet. Övriga civilområden anser utredningen icke

direkt beröras — såvitt avser den fredsmässiga verksamheten — av de

förslag som utredningen framlägger. De minskningar av första och femte

civilområdena, som förordas, bedömes icke alls eller endast obetydligt påverka

de fredstida arbetsuppgifterna. Utredningen säger sig emellertid icke

ha kunnat undgå att konstatera, att nuvarande personalorganisation är

snäv, åtminstone i de civilområden som omfattar ett större antal län.

Med hänsyn till det anförda föreslår utredningen en förstärkning av

fredsorganisationen inom tredje civilområdet med två befattningshavare

samt inom första och andra civilområdena med en befattningshavare i varje

område. Utredningens förslag åskådliggöres i följande tabell.

Civilområde

Antal befattningshavare

Lönegrad

Anmärkning

Tredje

Byrådirektör

A 27

1. byråsekreterare

A 23

Ny befattning

1. byråsekreterare

A 23

Landskanslist

A 19

Ny befattning

Första och andra

Byrådirektör

A 27

1. byråsekreterarc

A 23

Landskanslist

A 19

Ny befattning

Fjärde, femte och sjätte

Byrådirektör

A 27

Nyinrättade befattningar

1. byråsekreterare

A 23

för sjätte civilområdet

Slutligen återkommer utredningen till frågan om rekrytering av personal

till civilbefälhavarnas fredskanslier. Som utredningen tidigare framhållit

bör ifrågavarande befattningar icke vara sluttjänster. Det förefaller

utredningen naturligt, att de inordnas i den ordinarie landsstatskarriären.

För att så skall kunna ske måste emellertid enligt utredningens mening

meritvärdet beräknas i vart fall lika med det som är förenat med cn motsvarande

tjänst inom den ordinarie länsstyrelsejuristbanan.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964

Yttranden

Vad utredningen anfört om civilbefälhavarnas uppgifter

och befogenheter och därmed sammanhängande frågor om krigsoch

fredsinstruktioner tillstyrkes eller lämnas utan erinran av

flertalet av de remissmyndigheter, som uttalat sig på denna punkt, bl. a.

överbefälhavaren, samtliga civilbefälhavare, beredskapsnämnden för psykologiskt

försvar, centrala civila transportkommittén, vattenfallsstyrelsen,

statens jordbruksnämnd, civilförsvarsstyrelsen, medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd,

1962 års försvarsjukvårdsutredning, överståtliållarämbetet

och flertalet länsstyrelser. Representativt för de uppfattningar,

som därvid kommer till uttryck, är civilbefälhavarens i andra civilområdet

yttrande, varav i huvudsak följande inhämtas.

Det är nödvändigt, att frågan om civilbefälhavarnas uppgifter och befogenheter

blir föremål för en närmare precisering. Jag delar utredningens

uppfattning, att en alltför detaljerad instruktionsmässig beskrivning och

bindning av dessa uppgifter i vissa lägen kan få mindre önskvärda konsekvenser.

Civilbefälhavaren måste dock tillerkännas vida befogenheter inom

de skilda verksamhetsområdena för att han i sin samverkan med militärbefälhavaren

med kraft skall kunna stödja det militära försvaret och

verka för att det civila försvarets uthållighet vidmakthålles. — Länsstyrelse

bör vara skyldig att till civilbefälhavaren i behövlig utsträckning överlämna

fastställda beredskapsplaner ävensom att i viss omfattning samråda med

civilbefälhavaren, innan sådana planer fastställes.

Enligt civilbefälhavaren i fjärde civilområdet bör i krigsinstruktionen

anges ansvarsfördelningen mellan de centrala ämbetsverken och civilbefälhavarna.

Därvid anses särskild uppmärksamhet böra ägnas åt det läge som

kan uppstå, då beredskapshöjande åtgärder måste vidtagas, innan beredskaps-

eller krigstillstånd inträtt.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelscn anser, att civilbefälhavaren skall ha

möjlighet att meddela bindande föreskrifter inte enbart i samordnande

syfte utan även för att leda verksamheten inom den civila delen av totalförsvaret

inom civilområdet. För att inom olika fackområden kunna genomföra

erforderlig decentralisering av7 verksamheten från central till högre

eller lägre x-egional instans bör förhållandet mellan å ena sidan central fackmyndighet

och å den andra civilbefälhavare och länsstyrelse klart fastläggas,

så att de senares ställning som regionala fackmyndigheter tydligt

framgår.

Telestyrelsen ställer sig tveksam till huruvida det kommer att vara tillfyllest,

att en bestämmelse angående civilbefälhavarnas uppgifter och befogenheter

gentemot sidoordnade chefer utformas i överensstämmelse med

2 § i krigsinstruktionen för länsstyrelserna. Enligt styrelsens uppfattning

vore det önskvärt, att deras uppgifter gentemot televerkets regionala ledningsorgan

gavs en mera konkret utformning.

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196b

Telestyrelsen framhåller vidare, att man av utredningens uttalande om

behovet av en för större områden än län ledande civil myndighet kan få den

uppfattningen, att behovet av sådan myndighet skulle vara begränsat till

lägen med förbindelsesvårigheter med riksstyrelsen och centrala myndigheter.

Styrelsen anser däremot, att nämnda behov föreligger även i ett

läge, då förbindelsesvårigheter till central instans inte föreligger. Många

situationer torde nämligen enligt styrelsens mening uppstå, då direktiv

eller beslut av en myndighet på regional nivå med samordnings- och prioriteringsansvar

är påkallade rörande frågor, som den centrala instansen icke

har tillräcklig kännedom om för att kunna fatta beslut i eller över huvud

taget skall behöva belastas med. Med denna eventuella skiljaktighet biträder

styrelsen utredningens förslag, att civilbefälhavaren skall utöva den ledande

och samordnande funktionen för det civila försvaret inom civilområdet.

Nyssnämnda fråga beröres även av överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap,

som framhåller vikten av ett klarläggande av civilbefälhavamas

befogenheter att själva besluta i lägen, då förbindelserna med riksstyrelsen

fungerar. Också länsstyrelsen i Västmanlands län finner det önskvärt, att

utredningen ägnat frågan om civilbefälhavarens ställning i förhållande till

riksledningen och även till länsstyrelserna en närmare belysning.

Statskontoret, som understryker behovet av att civilbefälhavamas uppgifter

i krig preciseras, ifrågasätter, om icke civilbefälhavarinstruktionen

bör avfattas så, att civilbefälhavarens befogenheter och uppgifter klart

framgår i den inriktning av länsstyrelsernas planläggningsarbete, som entydigt

bör åvila honom.

Enligt civilförsvarsstyrclsen synes det erforderligt, att styrelsen får författningsmässig

rätt att ge bindande föreskrifter gentemot civilbefälhavarna

på samma sätt som gentemot länsstyrelserna.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anser, att viss ändring av civilbefälhavarnas

uppgifter i fred är påkallad i vad avser uppgörandet av krigsplanläggningsverk

för olika verksamhetsgrenar inom civilområdet. Med tanke på

civilbefälhavarens ansvar för civilområdet i krig anses hans befattning med

planläggningen inom det egna civilområdet böra göras mera ledande och

inriktande, vilket enligt länssty relsens mening bör komma klart till uttryck

i fredsinstruktionen.

Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller, att civilbefälhavares befäls- och

direktivrätt gentemot länsstyrelse noggrant hör preciseras i de instruktionsmässiga

bestämmelserna.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län, som anser eu entydig krigsinstruktion

vara erforderlig, hävdar att den praxis, som hittills utvecklats, icke bör

få vara avgörande för instruktionens utformning. Länsstyrelsen biträder

nämligen inte utredningens förslag, att civilbefälhavaren skall ha samma

ledande ställning som militärbefälhavaren utom i vissa fall. Sålunda anser

4* - Bihang till riksdagens protokoll 196b. I sand. Nr 109

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196b

länsstyrelsen civilbefälhavarens befogenhet enligt administrativa fullmaktslagen

vara klarlagd och entydig. Detsamma gäller de fall, då befogenheterna

redan är författningsmässigt reglerade. Därutöver bör civilbefälhavare enligt

länsstyrelsens mening ha ledande ställning i den mån sådan befogenhet

delegerats från centrala myndigheter samt i de fall, då en och samma åtgärd

berör två eller flera län eller eljest då totalförsvarets behov kräver en

lösning efter vissa bestämda linjer, som ej helt kan överblickas av den enskilda

länsstyrelsen.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anser, att civilbefälhavarnas uppgifter

bör anpassas till de olika civilområdenas allmänna karaktär frän totalförsvarssynpunkt.

Detta anges främst gälla sjätte civilområdet, där man måste

ta särskild hänsyn till områdets militärpolitiska och militärgeografiska karaktär.

Länsstyrelsen i Hallands län finner förslaget om att ge civilbefälhavarna

ökade befogenheter i krig icke tillräckligt utrett, och länsstyrelsen i Gävleborgs

län hävdar, att vad utredningen anfört om innehållet i en blivande

krigsinstruktion för civilbefälhavarna är så oklart och i fråga om konsekvenserna

för länsstyrelserna så oöverlagt, att det knappast kan vara ägnat att

läggas till grund för några överväganden.

I detta sammanhang bör slutligen nämnas, att länsstyrelsen i Örebro län

anser det viktigt, att olika totalförsvarsmyndigheters befogenheter klarlägges

och att en enhetlig författningsmässig grund i detta hänseende skapas.

Förslaget om en översyn av civilbefälhavarnas krigsorganisation

biträdes eller lämnas utan erinran av det övervägande flertalet

remissmyndigheter. Den arbetsgrupp, som föreslagits skola tillsättas för

detta ändamål, bör enligt civilbefälhavaren i första civilområdet tillsättas

snarast. Som skäl härför anges, att utredningen belyst de militära funktionerna

betydligt grundligare än de civila och att arbetsgruppen därför bör

ges tillfälle att hinna ifatt den militära delen av utredningen. Gruppen bör

enligt civilbefälhavarens uppfattning göras oberoende av den översyn av

krigsmaktens regionala krigsorganisation, som enligt utredningen bör åvila

överbefälhavaren. Liknande synpunkter anföres av civilbefälhavaren i andra

civilområdet och civilförsvarsstyrelsen. Krav på representation för olika

fackområden i arbetsgruppen framföres av överbefälhavaren, civilbefälhavaren

i andra civilområdet, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statens jordbruksnämnd,

civilförsvarsstyrelsen och överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap.

Behovet av en förstärkning av civilbefälhavarnas fredsorganisation

vitsordas av en rad remissmyndigheter, bl. a. civilbefälhavarna

i tredje och femte civilområdena, beredskapsnämnden för psykologiskt

försvar, 1962 års försvarssjukvårdsutredning samt länsstyrelserna

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj:ls proposition nr 109 år 196b

i Södermanlands, Östergötlands, Kronobergs, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus,

Älvsborgs och Västmanlands län. Medicinalstyrelsens sjukvärdsberedskapsnämnd

betecknar de föreslagna personalförstärkningarna som ett

minimikrav, och överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap samt övcrståthållarämbetet

och länsstyrelsen i Stockholms län anser, att större personalökningar

än de föreslagna erfordras och att behovet därav bör undersökas.

Statskontoret uppger sig sakna underlag för eu tillfredsställande bedömning

av föreslagen personaluppsättning men framhåller, att av utredningen

angivna förstärkningar svncs måttfullt avvägda. Länsstyrelsen i

Göteborgs och Bohus län anser det angeläget, att fredskanslierna förses med

tillräcklig och för uppgifterna kvalificerad personal, men finner det icke

möjligt att taga ställning till frågan, innan civilbefälhavarnas framtida uppgifter

fixerats.

Civilbefälhavaren i första civilområdet hyser den bestämda uppfattningen,

att fredskansliet måste omfatta minst tre befattningshavare jämte erforderlig

biträdespersonal. Denna kvantitativa begränsning anges dock förutsätta,

att den krigsplacerade personalen i icke ringa omfattning kan tagas i

anspråk i fred för olika kvalificerade arbetsuppgifter.

Civilbefälhavaren i fjärde civilområdet betecknar den föreslagna 1''redsorganisationen

som klart otillräcklig med hänsyn till de vidgade arbetsuppgifter,

som kommer att åvila civilbefälhavarna. Enligt civilbefälhavaren

råder en uppenbar felavvägning mellan militärbefälsstabernas och civilbefälhavarkansliernas

personalresurser, vilket ytterligare accentueras i samma

mån som den civila sidan av totalförsvaret får ökad betydelse i det nutida

kriget. Vidare framhålles att den ökade koncentreringen av militära uppgifter

till militärbefälsstaberna kommer att ställa ökade krav på samverkan.

Bristande möjligheter att tillgodose detta behov tenderar enligt civilbefälhavaren

att skapa ett läge, där den militära sidan tvingas taga ledningen

också inom den civila sektorn.

Civilbefälhavaren i andra civilområdet förklarar sig helt ense med utredningen,

när denna konstaterar, att de fredsmässiga personalresurserna är

alltför begränsade. De föreslagna förstärkningarna bör därför ses som ett

minimibehov, som snarast bör tillgodoses. Civilbefälhavaren anser sig i viss

mån kunna dela utredningens värdering av arbetsbelastningen civilområdena

emellan men framhåller, att antalet län och stabstjänstövningar icke

får anses vara allena utslagsgivande vid bedömningen av personalbehovet.

Denna uppfattning delas av länsstyrelsen i Kalmar län, som föreslår, att

första och tredje civilbefälhavarkanslierna skall få samma personalorganisation,

eftersom varken antalet officerare vid de samverkande militärbefälsstaberna

eller det olika antalet län i civilområdena motiverar någon

skillnad.

Medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd samt civilbefälhavaren i

femte civilområdet och länsstyrelsen i Kopparbergs län föreslår, att civil
-

s. 108 Kontrollera mot PDF

108 Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196b

befälhavarna tillföres medel för anställande av sakkunniga och extra arbetskraft.

Förslaget att befattningshavarna vid fredskanslierna skall inordnas i den

ordinarie landsstats karriären vinner stöd av statskontoret, statens

jordbruksnämnd, överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap, beredskap

snämnden för psykologiskt försvar samt länsstyrelserna i Östergötlands

och Kalmar län men avvisas av civilförsvarsstyrelsen, samtliga civilbefälhavare,

överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Stockholms län samt

länsstyrelserna i Kronobergs, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Västmanlands

län. Som skäl för avvisandet anföres i huvudsak, att arbetsuppgifterna

vid civilbefälhavarkanslierna är av sådan art, att rekryteringen

måste kunna ske inom vidaste möjliga sektor av samhället, t. ex. från civilförsvaret,

arbetsmarknadsväsendet och de centrala verken. En begränsning

till enbart länsstyrelsejurister och landskanslister anses därför olämplig.

Beträffande landskanslisterna framhålles därjämte, att denna tjänstetitel

innebär, att befattningshavarna måste fylla vissa formella kompetenskrav,

som icke anses vara av större värde i detta sammanhang. Dessa befattningshavare

föreslås därför få annan tjänstetitel, t. ex. byråinspektör eller byråassistent.

Som lämplig karriär för civilbefälhavarkansliernas personal föreslår civilförsvarsstyrclsen

eu av styrelsen i annat sammanhang förordad karriär,

som avses vara gemensam för sådana befattningshavare, som inom länsstyrelser

och centrala verk sysslar med försvarsplanläggning. I stort sett

samma uppfattning redovisas av länsstyrelsen i Blekinge lån. Med hänsyn

till att utredningen icke tagit upp frågan om militärassistenter vid länsstyrelserna,

anser länsstyrelsen i Örebro län, att detta spörsmål bör prövas

i samband med civilbefälhavarkansliernas organisation.

Beträffande förslaget att befattningarna vid fredskanslierna icke bör vara

sluttjänster, anför civilbefälhavaren i första civilområdet, att starka

skäl talar för att speciellt befattningen som chef för fredskansliet bör besättas

med en tjänsteman i ej alltför hög ålder. Den enda garantin härför

— såvida icke samma pensionsgrunder som för t. ex. kaptener införes —

torde enligt civilbefälhavaren vara, att befattningshavaren förordnas på viss

tid, t. ex. sexårsperioder, varvid regelmässigt högst två perioder bör komma

i fråga för samma befattningshavare. Civilbefälhavaren i andra civilområdet

anför på denna punkt bl. a. följande.

I vad mån befattningen som byrådirektör hos civilbefälhavaren skall

undantagas från att vara sluttjänst, anser jag vara en fråga som i första

band måste kunna få bedömas från fall till fall med hänsyn till vederbörande

befattningshavares allmänna duglighet och arbetskapacitet. Jag

anser emellertid, att den av utredningen väckta tanken på en viss tidsbegränsning

av byrådirektörernas tjänstgöringsperioder bör beaktas och

vill därför föreslå, alt nuvarande anställningsform ändras dithän, att förordnande

på dessa tjänster ges för en period av sex år i sänder.

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196b

Även civilbefälhavaren i tredje civilområdet anser, att förordnande av

kanslichef bör ske för en tid av sex år. Detsamma gäller civilbefälhavaren i

fjärde civilområdet, som inte anser det lämpligt, att kanslichefen kvarstår

till pensionsåldern. Beträffande övriga befattningar anför civilbefälhavaren,

att det icke vore lyckligt, om praxis skulle bli, att tjänstgöringen vid fredskansliet

finge karaktären av en kort passagetid, eftersom täta ombyten

väsentligt skulle nedsätta kansliets effektivitet. Riktpunkten anses därför

böra vara, att tjänstgöringen omfattar minst sex år. Civilbefälhavaren i

femte civilområdet biträder utredningens förslag, att befattningarna vid

fredskansliet icke bör vara sluttjänster och föreslår, att de tillsättes genom

förordnande för perioder på förslagsvis fyra år. Utredningens förslag tillstyrkes

också av civilförsvarsstyrelsen och länsstyrelsen i Kalmar län, som

anser, att minimitiden för uppehållande av tjänst vid civilbefälhavarkansli

bör vara omkring fem år.

Tjänstemännens centralorganisation finner utredningens synpunkter på

rekrytering, utbildning och befordringsgång oklara och vill därför inte nu

gå in på detaljer. Det förutsattes dock, att organisationen ges tillfälle till

sedvanliga förhandlingar, innan slutlig ställning tages till dessa och andra

personalfrågor.

Kritik anföres även mot den av utredningen föreslagna lönesättningen

för befattningshavarna vid fredskanslierna. Härom uttalar civ ilbefälhavaren

i första civilområdet huvudsakligen följande.

Den föreslagna omorganisationen av militärbefälsstaberna innebär eu

avsevärd uppvärdering av befattningarna såväl lönemässigt som beträffande

tjänsteställning. För civilbefälhavarkanslierna föreslås ingen förändring

gentemot nuläget, trots att uppgifter, befogenheter m. in. bedömes öka. Även

i fortsättningen bör emellertid befattningshavare vid militärbefälsstab och

civilbefälhavarkansli ha jämförbara löneställningar och tjänstetitlar. De

allmänna principer beträffande eivilbefälhavarinstansen, som utredningen

framlägger, lönesättningen för flera av de befattningshavare, som ingår i

krigskansliet (landsfogde, länsarbetsdirektör, vägdirektör in. fl.), och eu

jämförelse med militärbefälsstaben borde i förening med de höga kvalifikationskrav,

som måste ställas på befattningshavarna, resultera i följande

löner och tjänstetitlar vid fredskansliet, nämligen byråchef (kanslichef) i

lönegrad B 3, byrådirektör i lönegrad A 27 och förste byråsekreterare i lönegrad

A 23.

Civilbefälhavaren i andra civilområdet anser det fullt motiverat med eu

löne- och befattningsmässig uppvärdering av nuvarande byrådirektörstjänster

med tanke på de höga krav, som idag ställes på civilbefälhavarens närmaste

man. Efter eu jämförelse med vissa länsassessors- och civilförsvarsdirektörstjänster

föreslår civilbefälhavaren, att byrådirektörstjänsterna från

och med den 1 juli 1964 ersätles med kanslichefstjänster på löneplan B med

sexårsförordnande och förordar, att de nya tjänsterna placeras i lägst lönegrad

Bp 3. Civilbefälhavaren anför vidare, all de nuvarande förste byråsekreterartjänslernas

till synes tillfälliga karaktär lär ha medverkat till all

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964

t jänsterna icke lockat sökande i önskvärd utsträckning. Dessa tjänster föreslås

därför bli omändrade till extra ordinarie byrådirektör stjänster i lönegrad

A 25.

Civilbefälhavaren i tredje civilområdet betonar, att det med hänsyn till

ärendenas art och civilbefälhavarens ledande ställning inom regional instans

är angeläget, att civilbefälhavaren i den utåtriktade verksamheten kan företrädas

av kvalificerade befattningshavare. Även i den interna verksamheten

bör tjänstemännen inom fredskansliet gentemot de experter, som står till

civilbefälhavarens förfogande, ha sådana kvalifikationer, att de i administrativt

hänseende intar en ledande ställning. Civilbefälhavaren anser, att fredsorganisationen

bör omfatta en kanslichef, en byrådirektör i lönegrad A 27,

en förste byråsekreterare i lönegrad A 23 samt biträdespcrsonal från vederbörande

länsstyrelse jämte erforderliga experter.

Den föreslagna höjningen av de ledande befattningshavarna vid militärbetälsstaberna,

arbetsuppgifternas art och kanslichefens egenskap av ställföreträdare

för civilbefälhavaren motiverar enligt civilbefälhavaren i fjärde

civilområdet, att kanslichefen får en sådan tjänsteställning, att den uppfyller

den inom statsförvaltningen allmänt tillämpade principen, att samverkande

befattningshavare från olika myndigheter bör ha i stort sett samma

löneställning. Efter jämförelse med bl. a. landssekreterare, civilförsvarsdirektören

i Stockholm och stabschefen vid blivande III. militärbefälsstaben

linner civilbefälhavaren att kanslichefen icke bör placeras lägre än i lönegrad

B 3. Det anses vidare önskvärt, att en befattning för byråchef i lönegrad

B 1 inrättas. I övrigt föreslås fredskansliet i tredje civilområdet få följande

organisation, nämligen byrådirektör i A 27, byrådirektör i A 25, förste

byråsekreterare i A 23, byråsekreterare i A 21, kanslist i A 15 och kontorist

i A 9 jämte biträdespersonal från länsstyrelsen.

Även civilbefälhavaren i femte civilområdet och länsstyrelsen i Kopparbergs

län understryker det berättigade i en uppvärdering av föredragandetjänsterna

hos civilbefälhavarna. Som skäl härför hänvisas till de föreslagna

uppvärderingarna vid militärbefälsstaberna, arbetsuppgifternas art och

lönesättningen för civilförsvarsdirektörerna i Stockholm, Göteborg och

Malmö samt den särskilde samordningsmannen vid överståthållarämbetet

och länsstyrelsen i Stockholms län, vilka samtliga är placerade i lönegrad

B 1.

I detta sammanhang har några remissmyndigheter även tagit upp frågan

om civilbefäl liavar kanslier nas förläggningsorter. Sålunda

anser länsstyrelserna i Södermanlands och Västmanlands län, att det

i nuvarande läge måste betecknas som mindre välfunnet, att kansliet nödgas

flytta i samband med ombyte av civilbefälhavare. Kansliet bör enligt dessa

länsstyrelser förläggas till samma ort som motsvarande militärbefälsstab.

Länsstyrelsen i Blekinge län hyser den uppfattningen, att civilbefälhavaruppdraget

bör knytas till ett visst län, valt med hänsyn till residensstadens

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964

lämpliga belägenhet i förhållande till de militära och civila institutioner,

med vilka samverkan skall ske. Civilbefålhavaren i första civilområdet finner

det önskvärt, att till civilbefälhavare i princip ntses landshövdingen i

det län, där verksamheten vid omställning till krigssamhälle får mest vittgående

konsekvenser på civilområdet i dess helhet. Kanslierna bör enligt

civilbefälhavaren i fred ligga i den ort, där huvuddelen av övriga civila

regionala myndigheter är grupperade.

Vissa synpunkter på samordningen mellan det militära och det civila försvaret

Utredningen

1. Samordning i krig

Enligt den av statsmakterna fastställda allmänna målsättningen för totalförsvaret

skall i krig totalförsvarets olika delar samverka med och understödja

varandra så, att största försvarseffekt ernås. Härmed, anför utredningen,

är även de allmänna riktlinjerna för militär- och civilbefälhavares

samverkan givna. De faktiska förutsättningarna för en sådan samverkan

betecknas av utredningen som goda, och de anses vid ett genomförande av

försvarsledningsutredningens förslag komma att förbättras. Utredningen

förutsätter sålunda att nämnda chefer och deras staber (kanslier) jämte

sidoordnade civila myndigheter eller samverkansorgan ur dessa skall grupperas

och samverka enligt samma principer som f. n. Utredningens förslag

medför, att de geografiska ansvarsområdena för militär- och civilbefälhavare

sammanfaller. En krigsinstruktion för civilbefälhavarna enligt de

riktlinjer, som utredningen dragit upp i det föregående, kommer också att

bidra till att klarlägga hithörande problem.

Försvarsledningsutredningen anser sig sålunda kunna konstatera, att

existerande och föreslagna riktlinjer och praktiska förutsättningar för samverkan

mellan militär- och civilbefälhavare bör möjliggöra samordnade

insatser av det militära och det civila försvaret. Detta hindrar självfallet

icke, att nämnda chefer kan komma till olika mening om vilka åtgärder,

som i ett visst läge leder till den största samlade försvarseffekten. Utredningen

anför några synpunkter på frågan, i vilken ordning ett avgörande i

en sådan situation bör träffas.

I ett läge, då förbindelserna med överordnade myndigheter fungerar och

dessas beslut kan inhämtas, bör frågor, i vilka militär- och civilbefälhavare

icke kan enas, underställas totalförsvarets centrala eller högsta ledningsorgan.

För det fall, att de nämnda förutsättningarna icke föreligger, har

civilbefälhavarna jämlikt administrativa fullmaktslagen tillagts vissa betydelsefulla

befogenheter. Dessa innebär, enligt utredningens mening, visserligen

icke att civilbefälhavare kan ingripa i militärbefälhavares operativa

åtgöranden eller i militära dispositioner överhuvudtaget. Befogenheterna

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj. ts proposition nr 109 år 19(14

bedömes dock vara så vida, att civilbefälhavare genom sina beslut inom det

civila försvarets område kan indirekt påverka förutsättningarna för militära

åtgärder. Att i fredstid på förhand fastslå att med hänsyn härtill civilbefälhavares

beslutanderätt borde inskränkas i några särskilda hänseenden och

att författningsmässigt reglera detta torde emellertid knappast låta sig göra,

säger utredningen. Å andra sidan kan det icke komma i fråga att införa en

enhetlig militär-civil regional ledning i den formen, att militärbefälhavare

skulle erhålla de befogenheter som nu tillkommer civilbefälhavare. Utredningen

kommer därför till resultatet, att man måste acceptera den nuvarande

ordningen, ehuru utredningen är medveten om att denna icke ger några

garantier för samordnade beslut i extrema lägen. Emellertid framhåller

utredningen, att det knappast torde vara möjligt att lösa problem av ifrågavarande

art genom organisatoriska åtgärder. Utredningen anser sig också

kunna utgå från att allvarligare meningsskiljaktigheter icke alltför ofta

skall behöva uppkomma mellan militärbefälhavare och civilbefälhavare.

Dessa chefer har under fredstid nära samverkat i sin försvarsplanläggning,

studerat sina krigsuppgifter vid gemensamma övningar osv. samt har gemensamt

bättre kännedom om och överblick av förhållandena inom vederbörlig

del av landet än någon annan.

Civilbefälhavarna har i skrivelse till försvarsledningsutredningen aktualiserat

frågan om den militära direktivrätlen gentemot vissa delar av det

civila försvaret. Enligt utredningens mening bör sådan direktivrätt föreligga

i särskilda fall. Utredningen anser det dock kunna ifrågasättas, om nu gällande

regler i detta hänseende är ändamålsenliga. Utredningen anser att

spörsmålet bör närmare undersökas inom Kungl. Maj:ts kansli.

Vad sålunda anförts om samverkan mellan militär- och civilbefälhavare

anser utredningen i allt väsentligt vara tillämpligt, när det gäller motsvarande

frågor på den lägre regionala nivån.

2. Samordning i fred

Nuvarande bestämmelser och praxis för samverkan mellan det militära

och det civila försvaret synes utredningen ändamålsenliga både när det gäller

högre och lägre regional nivå. Utredningen finner det angeläget att framför

allt militärbefälhavare och civilbefälhavare i beredskapsplanläggning

och krigsförberedelsearbete arbetar sig fram till en gemensam syn på totalförsvarets

uppgifter inom militär- och civilområdet. På så sätt skapas goda

förutsättningar även för samordnade totalförsvarsinsatser i krig.

Ett genomförande av olika av utredningen i det föregående framlagda

förslag anses ytterligare underlätta den fredstida samverkan mellan det

militära och det civila försvaret. Som ett betydelsefullt exempel anföres, att

enligt utredningens förslag det militära försvaret på högre regional nivå

kommer att representeras av endast en chef, militärbefälhavaren. Vikten av

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964

att de geografiska ansvarsområdena för militär- och civilbefälhavare kommer

att sammanfalla understrykes också.

Yttranden

Utredningens synpunkter på samordningen inom totalförsvaret

har icke givit remissmyndigheterna anledning till erinran i annan

mån än att det enligt beredskapsnämnden för psykologiskt försvar inte

synes vara helt klarlagt, hur långt civilbefälhavares befogenheter gentemot

militärbefälhavare sträcker sig, då förbindelserna med riksstyrelsen brutits.

Det synes nämnden angeläget, att det fastslås vem som har det högsta ansvaret.

Enligt nämndens mening bör detta åvila civilbefälhavaren, dock icke

så att han kan ingripa i militärbefälhavarens operativa åtgöranden eller

militära dispositioner. Likartade synpunkter anföres av civilbefålhavaren i

fjärde civilområdet. Denna fråga behandlas även av länsstyrelsen i Våsternorrlands

län, som emellertid anser, att civilbefälhavaren — då administrativa

fullmaktslagens It § är tillämplig — skall kunna ingripa också i militära

dispositioner, eftersom denne i här avsedda fall har trätt i Kungl. Maj :ts

ställe. Detsamma anges gälla även länsstyrelse, då fullmaktslagen är tilllämplig

på denna.

Den i detta sammanhang aktualiserade översynen av den militära direktivrätten

tillstyrkes av civilförsvarsstyrelsen, beredskapsnämnden för psykologiskt

försvar, medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd samt

länsstyrelserna i Kronobergs och Norrbottens län. Även statskontoret förklarar

sig i princip dela utredningens uppfattning i denna svåra fråga men

önskar före ett slutligt ställningstagande avvakta utarbetandet av instruktionen

om direktivrätt.

Länsstyrelsen i Västerbottens län uttalar sig för en begränsning av direktivrätten

på regional nivå. Viss direktivrätt, bl. a. angående utrymning,

undanförsel och förstöring, anses dock alltjämt böra kunna tillämpas i lokal

instans.

överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Stockholms län anför, att direktivrätten

torde ha befunnits nödvändig under en tidigare period, då utbyggnaden

av den civila delen av totalförsvaret och samverkan inom detta ännu

icke fått nuvarande omfattning. Då föreliggande förslag rörande regional

ledning avser att skapa ytterligare förbättrade möjligheter till direkt samverkan,

kan det enligt överståthållaräinbetcts och länsstyrelsens åsikt ifrågasättas,

om tillräckliga motiv för bibehållande av den militära direktivrätten

föreligger. Det föreslås därför, att en särskild utredning i frågan verkställes.

1 stort sett samma uppfattning redovisas av civilbefälhavaren i fjärde civilområdet

och länsstyrelsen i Västernorrlands län. Detsamma gäller civilbef

ålhavaren i andra civilområdet, som vidare anför bl. a. följande.

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964

Det kan icke anses förenligt med den svenska förvaltningsrätten, att

militära instanser skall ha möjlighet att träffa avgöranden i civila totalförsvarsfrågor.

Den militära direktivrätten bör kunna borttagas. Under alla

omständigheter bör det framdeles icke föreligga någon sådan rätt gentemot

civilbefälhavare och länsstyrelser, och i den mån direktivrätten i vissa andra

fall bedömes behöva finnas kvar, bör den preciseras och differentieras.

I detta sammanhang framhåller slutligen telestyrelsen, att om civilbefälhavarna

tillägges befogenheter in. in. enligt utredningens förslag, måste

detta föranleda ändring av bestämmelserna rörande de befogenheter, som

nu tillkommer militära myndigheter enligt Kungl. Maj:ts instruktion för

styrelsen.

YIII. Utredningens synpunkter och förslag i fråga om ledning och

indelning i lägre regional instans

Utredningens överväganden rörande ökad samordning inom ledningsinstansen

närmast under den centrala har verkningar i lägre regional instans

dels med hänsyn till att de innebär en delning på två nivåer av nuvarande

marinkommandostaber, dels därför att den föreslagna indelningen i militäroch

civilområden på vissa håll avviker från nu gällande länsindelning. Med

anledning härav föreslår utredningen

dels att örlogsbaser (i krig örlogskommandon inom III. militärområdet)

organiseras för att fullgöra vissa av de uppgifter som f. n. ankommer på

marinkommandochefer med ledningsorgan,

dels att inom vissa områden särskilda krigslän avdelas vid övergång från

freds- till krigsorganisation.

Förslagen i sistnämnda hänseende upptages icke i efterföljande redogörelse.

Utredningen har för sina överväganden rörande högre regional instans

ansett sig böra granska även ledningsinstansen närmast under denna. I

samband därmed har utredningen gjort vissa iakttagelser, vilka givit anledning

till förslag och synpunkter som icke är direkt avhängiga av omorganisationen

i högre regional instans. Sålunda lämnar utredningen förslag

rörande ledningsorganisationen på Gotland samt ger preliminärt förord för

en sammanslagning av staberna för Härnösands försvarsområde och Norrlands

kustartilleriförsvar. Slutligen framlägger utredningen synpunkter på

lörsvarsområdesorganisationen, på samordning mellan nuvarande organisationer

för havsövervakning samt på uppgiftsfördelning i fred mellan militärbefälhavare

och sektorchefer.

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 196b

115

Organisation av örlogsbaser

Utredningen

Utredningen har studerat frågan om delning på två ledningsnivåer, såväl

i krig som i fred, av de nuvarande marinkommandochefernas uppgifter. En

utgångspunkt har därvid varit, att organisationen skall möjliggöra en nära

samordning av sjö- och flygstridskrafternas verksamhet även i lägen som

kräver snabba beslut. Utredningens tidigare redovisade avsikt att icke framlägga

något detaljerat förslag rörande ledningsorganisation i krig gäller —

framhåller utredningen — givetvis även i denna fråga. Det bör tillkomma

överbefälhavaren att närmare utforma krigsorganisationen. Den fredsorganisation,

som utredningen föreslår, finner utredningen medge relativt stor

handlingsfrihet i detta avseende.

Utredningen föreslår icke en och samma uppgiftsfördelning och ledningsorganisation

inom samtliga berörda militärområden. För I. och II. militärområdena

föreslås en principiell fördelning och organisation, vilken med

viss variation anses lämplig även i V. militärområdet. För III. militärområdet

har undersökningarna lett fram till en principiellt avvikande lösning.

Skälen härtill redovisas i betänkandet. Skillnaderna mellan de båda lösningarna

är relativt stora i krig men mindre i fred. De skiljer sig då endast

i fråga om huvudfunktionen »operativt krigsförberedelsearbete», medan

uppgiftsfördelningen i fråga om förbandsproduktion och förvaltning är densamma

i båda fallen.

1. Ledningsorganisation inom I. och II. militärområdena

Efter åt! ha redovisat sina förslag rörande ledningsorganisationen i krig

anför utredningen följande om uppgiftsfördelningen i fred mellan militärbefälhavare

och örlogsbaschef. I samband härmed redogöres för utredningens

förslag rörande örlogsbasstabernas organisation i fred.

Operativt krigsförberedelsearbcte

Militärbefälhavare utför bl. a. det krigsförberedelsearbete av allinänoperativ

natur, som f. n. ankommer på marinkommandochef, samt utfärdar

grundläggande (operations-)order in. m. till direkt underställda chefer.

Örlogsbaschef förbereder enligt militärbefälhavares order sjöstridskrafternas

bas- och underhållstjänst samt utfärdar grundläggande order till sina

i krig underställda chefer.

Förbandsproduktion

Militärbefälhavare skall under chefen för marinen leda mobiliseringen av

alla krigsförband ur flottan som mobiliserar inom militärområdet. Han skall

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 196b

även inför chefen för marinen vara ansvarig för mobiliseringsförberedelserna

vid dessa förband men själv icke vara mobiliseringsmyndighet.

Militärbefälhavare skall ha ansvar även för övriga delar av den förbandsproducerande

verksamheten inom flottan, dock att han i fråga om utbildning

skall ansvara endast för övningar av operativ karaktär och för samordning

av frivilligutbildning.

örlogsbaschef skall vara inobiliseringsmyndighet för flottans förband,

svara för utbildning av direkt underlydande chefer med staber (motsv.) samt

leda den frivilligutbildning som f. n. ankommer på marinkommandochef. I

fråga om utbildning av icke operativ karaktär skall örlogsbaschef lyda direkt

under chefen för marinen.

Chefen för Karlskrona örlogsskolor skall vara underställd chefen för

Sydkustens örlogsbas men i fråga om den centralt för marinen organiserade

utbildningen lyda direkt under chefen för marinen.

Förvaltning

Militärbefälhavare skall i princip såsom regional förvaltningsmyndighet

utöva ledningen av och uppsikten över förvaltningen vid örlogsbas. I fråga

om uppgifter som faller inom sjukvårdsstyrelsens och marinförvaltningens

områden skall militärbefälhavares uppgifter dock t. v. begränsas till ledning

av operativt krigsförberedelsearbete och inspektionsskyldighet.

Örlogsbaschef skall vara lokal förvaltningsmyndighet för flottans materiel.

I fråga om uppgifter som faller inom sjukvårdsstyrelsens och marinförvaltningens

områden skall han i tekniskt och ekonomiskt hänseende vara

förvaltningsmyndighet direkt under vederbörlig central förvaltning.

Örlogsbasstaberna i I. och II. militärområdena föreslås organiseras på sätt

framgår av tablåer, vilka torde få fogas till protokollet i detta ärende såsom

bilaga 15 och 16. I dessa är även örlogsbaschefernas förvaltningar redovisade,

dock utan att någon detaljorganisation anges. I fråga om »Sydkustens

örlogsbas» är förslaget utarbetat i samråd med statskontoret, som översett

stabs- och förvaltningsorganisationen inom nuvarande marinkommando Syd.

2. Ledningsorganisation inom V. militärområdet

Uppgiftsfördelningen mellan militärbefälhavaren och örlogsbaschefen

skall enligt utredningens förslag vara densamma som i I. och II. militärområdena.

Utredningen förklarar sig lämna frågan öppen, huruvida någon särskild

örlogsbaschef skall finnas i krig eller om på sådan chef ankommande uppgifter

skall fullgöras av chefen för Norrlands kustartilleriförsvar. Det bör

enligt utredningen ankomma på överbefälhavaren att besluta härom.

I fred skall enligt utredningens mening icke finnas någon särskild örlogs
-

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964

baschef eller örlogsbasstab. De uppgifter som inom I. och II. militärområdena

fullgöres av örlogsbaschefer skall åvila chefen för Norrlands kustartilleriförsvar,

som tillika skall vara örlogsbaschef. För dessa uppgifter

erforderlig personal, som i fråga om officerare beräknas till

1 regementsofficer ur flottan,

3 kompaniofficerare ur flottan samt

1 pensionerad officer i arvodesbefattning,

skall ingå i kustartilleriförsvarets stab och förvaltningar.

3. Ledningsorganisation inom Hl. militärområdet

Utredningen lämnar en redogörelse för ledningsorganisationen i krig och

framlägger därefter sina synpunkter på organisationens utformning i fred.

Utredningen anför därom följande.

Uppgiftsfördelningen mellan militärbefälhavare och örlogsbaschef förutsättes

vara i princip densamma som inom I., II. och V. militärområdena. I

fråga om operativt krigsförberedelsearbete får chefen för Ostkustens örlogsbas

dock vissa uppgifter som icke ankommer på övriga örlogsbaschefer.

Chefen för Berga örlogsskolor skall vara underställd chefen för Ostkustens

örlogsbas men i fråga om den centralt för marinen organiserade utbildningen

lyda direkt under chefen för marinen.

örlogsbasstaben föreslås få i princip samma organisation som i I. och II.

militärområdena. Den bör dock vara personellt starkare.

Utredningen, som förutsätter att örlogsbasstaben skall vara förlagd till

Västerhaninge, förordar att en del av staben skall vara förlagd till Uppsala,

samgrupperad förslagsvis med staben för Uppsala försvarsområde. Chefen

för ifrågavarande ledningsorgan — benämnt förslagsvis »Uppsala bevakningsområde»

-—• bör ha i princip samma lydnadsställning och uppgifter

som chefen för nuvarande Malmö bevakningsområde, d. v. s. huvuduppgiften

bör vara att under örlogsbaschefen utarbeta och kontinuerligt revidera

de planer in. m. och vidtaga de övriga förberedelser, som erfordras för

mobilisering och verksamhet i krig inom den norra delen av örlogsbasens

ansvarsområde.

Sitt förslag till fredsorganisation har utredningen redovisat i en tablå,

vilken torde såsom bilaga 17 fogas till protokollet i detta ärende.

Yttranden

Beträffande örlogsbaser anför överbefälhavaren följande.

Militärbefälhavaren kan enligt min mening komma att delegera ledning

av sjöstridskrafter på likartat sätt till såväl chefer för örlogsbaser som

örlogskommandon. Mot bl. a. denna bakgrund anser jag, att samma benämning

— örlogsbaser — bör användas. Denna delegering kan även komma

att medföra att örlogsbaschef tillika bör vara chef för bevakningsområde.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Iiungl. Maj.ts proposition nr 109 år 19(ii

Mot föreslagna örlogsbaser inom I., II. resp. III. militärområdena har jag

i princip intet att erinra. Jag förordar tillkomsten av Roslagens bevakningsområde

med chef och stab i fred placerade vid F 16 i Uppsala.

Chef för bevakningsområde skall lyda direkt under militärbefälhavare.

Luleå bevakningsområde bör bibehållas.

Inom V. militärområdet bör kustartilleriförsvarschefen i fred biträdas av

eu honom direkt underställd örlogsbasavdelning under ledning av en äldre

regementsofficer ur flottan, krigsplacerad som örlogsbaschef.

Marinförvaltningen, som ansluter sig till utredningens behandling av

örlogsbas som lägre regional instans, förutsätter att örlogsbasens uppgifter

skall omfatta mobiliseringsplanläggning och krigsförberedelsearbete för

flottans underhållstjänst inom hela regionen. Ämbetsverket anför vidare,

att den föreslagna organisationen av sektion II inom såväl militärbefälsstab

som örlogsbasstab med endast en heltidstjänstgörande officer ur marinen

förutsätter, att huvuddelen av mobiliseringsplanläggningen och krigsförberedelsearbetet

sker inom örlogsbasens tekniska förvaltning och intendenturförvaltning,

vilka därför måste uppbyggas med hänsyn härtill. Som

tidigare nämnts under kap. VII tillstyrker marinförvaltningen, att örlogsbaschef

skall ha en direkt förvaltningslinje till ämbetsverket.

Försvarets förvaltningsdirektion har i princip intet att erinra mot förvaltningsorganisationen

vid örlogsbas. Det bör dock enligt direktionens uppfattning

undersökas, om förvaltningen av t. ex. sådan materiel, för vilken

armétygförvaltningen är huvudförvaltningsmyndighet, kan integreras med

förvaltningen av motsvarande materiel för krigsmakten i övrigt. Direktionen

förutsätter också, att förvaltningslinjen från örlogsbaschef till försvarets

sjukvårdsstyrelse skall gälla endast tills vidare.

1962 års försvarssjukvårdsutredning har intet att erinra mot föreslagen

organisation av örlogsbaser i vad avser uppgiftsfördelningen i krig mellan

militärbefälhavare och örlogsbaschef. Enligt utredningen saknas ännu underlag

för ställningstagande till den föreslagna stabs- och förvaltningsorganisationen

i fråga om militär sjukvården.

Statskontoret, som i princip icke har något att erinra mot utredningens

förslag rörande örlogsbaser och örlogskommandon, framhåller att basernas

bemanning med officerare synes böra upptagas till ny prövning i samband

med deras tillgodoseende med personal i övrigt. Statskontoret vill i detta

hänseende för närvarande endast understryka betydelsen av att sådana

lokalmässiga förhållanden skapas, att erforderlig koncentration av stabsoch

förvaltningstjänsten möjliggöres. Beträffande förläggningen av Ostkustens

örlogsbas framhåller statskontoret, att undersökningar givit vid

handen att starka skäl kan åberopas för en förläggning i omedelbar anslutning

till Muskövarvet.

Överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Stockholms län anser, att en

gruppering av örlogsbasen i III. militärområdet med en del i Uppsala skulle

medföra ett betydande avstånd till de marina förbandens verksamhets
-

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1901

område vid Roslagskusten, vartill kommer att stabsdelen blir förlagd i annat

län än huvudstaben. För att eliminera dessa olägenheter och för att få en

mot Västerhaninge bättre svarande nordlig förläggning anses möjligheterna

böra undersökas att förlägga stabsdelen till Norrtälje eller dess närhet.

Denna uppfattning delas av civilbefälhavaren i fjärde civilområdet.

Med hänvisning till att utredningen föreslagit kommendörs tjänsteställning

för chefen för Sydkustens örlogsbas, konstaterar länsstyrelsen i Blekinge

län, att Karlskrona icke längre kommer att kunna räkna en amiral

bland sina invånare, vilket skulle betyda, att en snart trehundraårig tradition

skulle brytas. Länsstyrelsen, som inhämtat, att chefen för marinkommando

Syd föreslagit att örlogsbaschefen ges graden konteramiral, instämmer

i detta förslag.

Ledningsorganisation på Gotland

Utredningen

Den av utredningen föreslagna ledningsorganisationen i stort innebär att

den chef med stab, som ersätter nuvarande militärbefälet i VII, militärområdet,

i operativt hänseende kommer att utgöra ett ledningsorgan i lägre

regional instans. Det nya ledningsorganet kommer att ha i princip samma

ställning som en försvarsområdesbefälhavare med stab, dock att befälhavaren

på Gotland förutsättes skola leda all operativ verksamhet på ön. Även

i fråga om ledning av förbandsproduklion och förvaltning kommer befälhavaren

på Gotland att ha vidare uppgifter än nuvarande försvarsområdesbefälhavare.

Det vore därför enligt utredningens uppfattning i och för sig

motiverat med en särskild benämning för befälhavaren på Gotland och hans

stab. Utredningen bedömer det emellertid icke vara önskvärt att utan tvingande

skäl införa en helt ny benämning utan förordar, att nuvarande VII.

militärområdet efter övergång till ny ledningsorganisation benämnes »Gotlands

försvarsområde» och nuvarande militärbefälhavare »Befälhavaren för

Gotlands försvarsområde».

Gotlands framskjutna och isolerade läge —• som bl. a. innebär korta

anllygnings- och överskeppningstider för en angripare samt uppenbar risk

för att ön kan bli i huvudsak isolerad från fastlandet — finner utredningen

ge Gotland en klar särställning, som måste beaktas vid utformning av ledningsorganisationen

på ön.

Utredningen har förut framhållit att den förutsätter, att den markoperativa

avvägningen av styrkeförhållanden mellan fastlandet och Gotland alltfort

göres av överbefälhavaren samt att befälet på ön såväl i fred som i krig

föres av en generalmajor. Med hänsyn till Gotlands särställning har utredningen

närmare granskat nuvarande ledningsorganisation på ön och framlägger

med anledning därav vissa förslag. Som underlag för dessa ligger —

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196b

utöver utredningens egna iakttagelser — synpunkter som lämnats av militärbefälhavaren

för VII. militärområdet efter samråd med cheferna för

marinkommando Ost och 3. flygeskadern.

Rörande utredningens förslag till ledningsorganisation i krig på Gotland

hänvisas till betänkandet. Beträffande ledningsorganisationen i fred framhåller

utredningen som sin mening, att den bör förstärkas i förhållande till

nuvarande VII. militärbefälsstaben. Härom anför utredningen följande.

Nuvarande VII. militärbefälsstaben skiljer sig i väsentliga delar från

övriga militärbefäl sstabers organisation. Jämfört med de större militärbefälsstaberna

saknas av officerare följande befattningshavare eller upprätthåller

de tillika andra befattningar: I

Befattning

Saknas

Är tillika

Stf militärbefälhavare...........

1

Chef avdelning I a..............

1

» » Ib..............

1

» » I c..............

—

Chef för Lv 2

Bitr. milosambandsoff...........

1

Chef avdelning I e..............

1

Chef sektion II.................

1

Chef avdelning Ilb.............

--

Chef för Gotlands tygstation

Bitr. milotygoff................

1

Chef avdelning lic.............

—

Chef för arméns intendenturförråd i

Tingstäde

Bitr. milointendent.............

1

Chef för sektion III.............

1

Chef för sektion VIII...........

-*

Fortifikationsbefälhavare vid Got- lands kustartilleriförsvar

Summa

9

4

I jämförelse med andra militärbefälsstaber tillkommer

dels en befattning som chef för en kustartilleriavdelning (avdelning I KA),

f. n. vakant,

dels en hemvärnsavdelning samt instruktörer för frivillig befälsutbildning,

motsvarande vad som ingår i försvarsområdesstaber på fastlandet.

Utredningen förklarar sig anse att nuvarande personalbrist i VII. militärbefälsstaben

icke är acceptabel. Den betonar att Gotlands läge ställer särskilt

stora krav på aktualitet och kvalitet i krigsförberedelsearbetet på ön.

Den nya staben för Gotlands försvarsområde kommer att få ändrade lydnadsförhållanden

i fråga om operativt krigsförberedelsearbete men skall

överta i huvudsak de uppgifter som f. n. ankommer på VII. militärbefälsstaben.

— P 18, A 7 och Lv 2 skall vara underställda försvarsområdesbefälhavaren

utan några inskränkningar. Vidare kommer staben att få ökade

uppgifter i fråga om planläggning för sjöoperativ verksamhet. Chefen för

Gotlands kustartilleriförsvar skall sålunda vara underställd men i fråga om

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196A

utbildning — utom övningar av operativ karaktär -— samt därmed sammanhängande

personaltjänst lyda direkt under chefen för marinen.

Utan att ta ställning till samtliga av militärbefälhavaren framförda önskemål

om personalförstärkning bedömer utredningen vissa av dessa vara så

betydelsefulla och klart angelägna, att utredningen anser sig ha underlag

för att lämna förslag på grundval av dem. Den hlivande Gotlands försvarsområdesstab

föreslås sålunda bestå av nuvarande VII. militärbefälsstaben

med tillkomst av följande befattningshavare:

Chef för avdelning I a Kapten (armén eller kustartilleriet)

Chef för avdelning Ib » (flottan)

Chef för sektion II Regementsofficer (armén)

Chefen för sektion I, f. n. en kapten, bör enligt utredningen vara regementsofficer

ur armén eller kustartilleriet. Befattningen som chef för avdelning

I KA bör omvandlas till officer till förfogande I a (armén eller kustartilleriet).

Den befattning för officer ur flottan, som f. n. finnes med placering

vid chefens för Gotlands kustartilleriförsvar stab, bör utgå.

Utredningen förklarar sig ha full kännedom om nuvarande vakanser i

personalkårsstaterna men anser att dessa icke bör drabba Gotlands försvarsområdesstab.

Den förstärkning av staben för Gotlands försvarsområde, som

utredningen föreslår, bör -— i avvaktan på ett bättre personalläge än f. n. -—

åstadkommas genom omdisponeringar av personal från staber på fastlandet.

Militärbefälhavaren för VII. militärområdet har föreslagit att även KA 3

i alla avseenden underställes befälhavaren på Gotland och således ges samma

ställning som förbanden ur armén. Utredningen finner denna fråga vara av

sådan art att det bör ankomma på överbefälhavaren att ta ställning till densamma

och till Kungl. Maj :t inkomma med därav betingade förslag.

Yttrande

Utredningens förslag angående ledningsorganisationen på

Gotland tillstyrkes av överbefälhavaren, som dock framhåller, att Gotland

ej är helt jämförbart med övriga försvarsområden. Detta motiverar

enligt överbefälhavarens mening benämningarna »Gotlands militärkommando»

resp. »Chefen för Gotlands militärkommando».

Sammanslagning av staberna för Härnösands försvarsområde och

Norrlands kustartilleriförsvar

Utredningen

Befälhavarna för Vaxholms, Karlskrona samt Göteborgs och Bohus jämte

Hallands försvarsområden är tillika chefer för respektive Stockholms, Blekinge

och Göteborgs kustartilleriförsvar. Till dessa chefers förfogande står

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964

staber och förvaltningar som är gemensamma för vederbörligt försvarsområde

och kustartilleriförsvar. Utredningen har funnit denna principorganisation

vara effektiv och personalbesparande.

Eu liknande organisation anser utredningen kunna åstadkommas i Västernorrlands

län genom att staben för Härnösands försvarsområde sammanslås

med staben för Norrlands kustartilleriförsvar. En undersökning av

möjligheterna till en sådan sammanslagning gjordes av 1953 års militärindelningskommitté,

men någon sammanslagning har icke kommit till stånd.

En av orsakerna härtill torde enligt för svar sledningsutredningen vara, att

chefen för Norrlands kustartilleriförsvar alltjämt tillika är chef för marinkomniando

Nord.

Enligt försvarsledningsutredningens förslag till ledning i högre regional

instans övertas till väsentliga delar chefens för marinkommando Nord uppritter

av militärbefälhavarna för V. och VI. militärområdena. Chefen för

Norrlands kustartilleriförsvar, som i varje fall i fred i tillämpliga delar

skall fullgöra de uppgifter som inom I. och II. militärområdena ankommer

på cheferna för Syd- och Västkustens örlogsbaser, får således ett i förhållande

till nuläget minskat ansvar. Betingelserna för en sammanslagning av

ifrågavarande staber finner utredningen därför vara bättre än tidigare.

Utredningen har låtit göra en preliminär undersökning av möjligheterna

till och konsekvenserna av en sammanslagning av staben för Härnösands

försvarsområde med staben för Norrlands kustartilleriförsvar. Denna undersökning

har gjorts under förutsättning att chefen för den sammanslagna

staben skall vara mobiliserings- och förvaltningsmyndighet även för flottans

förband samt även i övrigt fullgöra örlogsbaschefs uppgifter.

Utredningen har funnit att skäl finnes för en sammanslagning av nyssnämnda

staber på liknande sätt som i Vaxholm, Karlskrona och Göteborg.

Utredningen har emellertid icke övervägt konsekvenserna i krig, varför

utredningen icke kan lämna ett direkt förslag i ämnet. Med utgångspunkt

i de begränsade undersökningar utredningen gjort i frågan vill den emellertid

ge ett preliminärt förord för en sammanslagning av staberna.

Yttranden

I fråga om sammanslagning av staberna för Härnösands

försvarsområde och Norrlands kustartillerif

ö r s v a r anser armétygförvaltningen, att närmare överväganden beträffande

ledningen av förvaltning och underhållstjänst bör ske, innan organisationen

av en sammanslagen stab fastställes. 1962 års försvarssjukvårdsuiredning

ansluter sig i princip till det preliminära förord, som försvarsledningsutredningen

lämnat för här avsedd sammanslagning.

Statskontoret anser, att en sammanslagning av staberna bör äga rum och

tillstyrker, att särskild chef avses för KA 5. Statskontoret är emellertid tvek
-

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kanyl. Maj.ts proposition nr 109 år 1901

samt beträffande lämpligheten att i alla avseenden låta chefen för den sammanslagna

staben fullgöra jämväl örlogsbaschefs åligganden. Att inrätta en

fristående örlogsbas med särskilda förvaltningsorgan anses dock icke böra

ifrågakomma. I syfte att avlasta försvarsområdesbefälhavaren/kustartilleriförsvarschefen

ifrågasätter statskontoret, om icke den personal ur flottan,

som i den föreslagna gemensamma staben avses för mobiliserings- och förbandsproduktionsuppgifter,

bör bilda en i förhållande till staben fristående

organisationsenhet — förslagsvis benämnd Härnösands bevakningsområde

— underställd militärbefälhavaren och med uppgifter av principiellt samma

slag som det av utredningen föreslagna ledningsorganet för Uppsala bevakningsområde.

Försvarsområdesorganisationcn

Utredningen

Utredningen har tidigare framhållit försvarsområdesorganisationems betydelse

för ledningen inom krigsmakten av territoriell verksamhet och betecknat

det som en olägenhet att det alltjämt — framför allt i fredsorganisationen

— på vissa håll brister i överensstämmelse mellan försvarsområdesoch

länsindelningarna. Med hänsyn till pågående länsindelningsutredning

vill försvarsledningsutredningen emellertid icke föreslå någon ändring nu av

gällande försvarsområdesindelning. Utredningen framlägger dock följande

synpunkter.

Som tidigare redovisats har utredningen tillställt länsindelningsutredningen

en skrivelse med synpunkter på länsindelningen inom vissa särskilda

områden. Länsindelningsutredningens arbete kan emellertid förmodas komma

att resultera i en ändrad länsindelning även i andra delar av landet; eventuellt

kan i södra och mellersta Sverige vissa smärre län sammanföras till

större och det totala antalet län sålunda komma att minska. Det är utredningens

uppfattning, att ändrad länsindelning skall åtföljas av ändrad försvarsområdesindelning,

så långt det från krigsmaktens synpunkt är möjligt

med hänsyn till de nybildade länens storlek, konfiguration och befolkningstal

in. in. Detta kan innebära att vissa försvarsområdesstaber utgår ur såväl

krigs- som fredsorganisationen. Därvid synes det utredningen att nuvarande

ordning, alt vissa försvarsområden i fred har gemensam befälhavare och

stab, kan och bör upphöra, så att redan i fred varje länsstyrelse har sin samverkande

försvarsområdesstab. Det anses också bli möjligt att personellt förstärka

kvarvarande försvarsområdesstaber, något som bedömes vara särskilt

behövligt om vissa försvarsområden blir större än f. n. I

I en särskild delutredning — genomförd av utredningens kontaktman ur

armén —- bär lämnats synpunkter på ledning av markoperativ och territoriell

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196b

verksamhet i instansen närmast under militärbefälhavare. Därvid har bl. a.

studerats ledning i fred av krigsföi-beredelsearbete avseende markoperativ

och territoriell verksamhet samt av den förbandsproduktion och förvaltning

som ankommer på armén. Det framhålles att nuvarande försvarsområdesstaber

måste förstärkas kvalitativt och kvantitativt — något som erfordras redan

i nuvarande organisation — och att omfattningen av denna förstärkning

ytterst är beroende av vilket av vissa granskade ledningssystem för den

markoperativa verksamheten i krig, som väljes. Det anföres, att försvarsområdesstabernas

viktigaste uppgift i fred är operativt krigsförberedelsearbete

men att de också i viss utsträckning måste medverka i förbandsproduktion

med territoriell anknytning. Regementen (motsvarande) •— lydande

direkt under militärbefälhavaren — bör svara enbart för förbandsproduktion.

I delutredningen behandlas även ett förslag från dåvarande statens

organisationsnämnd, som avser en sammanslagning i fred av vissa försvarsområdesstaber

och regementen och bl. a. innebär gemensamma förvaltningar.

Förslaget avvisas, eftersom — enligt delutredningens författare —

nackdelarna med en sammanslagning är större än fördelarna.

Försvarsledningsutredningen har funnit att i jämförelse med andra militära

staber försvarsområdesstaberna i förhållande till sina uppgifter har en

relativt svag personalorganisation. Möjligheterna att inom närmast överskådlig

tid åstadkomma någon generell kvantitativ förstärkning av försvarsområdesstaberna

med aktiv personal förefaller emellertid utredningen alt

vara begränsade, med mindre än att man genomför relativt omfattande organisationsförändringar

på andra håll inom krigsmakten. En kvalitativ förstärkning

bör däremot kunna ske. Utredningen tar icke ställning till organisationsnämndens

förslag om sammanslagning av försvarsområdesstaber

och regementen men anser att frågan bör bli föremål för fortsatta överväganden.

Yttranden

I anslutning till utredningens synpunkter på försvarsområdesorganisationen

framhåller civilbefälhavaren i första civilområdet,

att de operativa gränserna ytterst måste rätta sig efter den eventuelle angriparens

operationsplan. Med tanke härpå och på de stora fördelar från fredstida

samverkanssynpunkt, som överensstämmelse mellan län och försvarsområde

erbjuder, kan det enligt civilbefälhavaren ifrågasättas, om icke så

småningom en dylik indelning bör genomföras, varvid försvarsoinrådesgränserna

bör rätta sig efter kommande länsgränser.

Länsstyrelserna i Jönköpings samt Göteborgs och Bohus län understryker

vikten av att varje länsstyrelse redan i fred har sin samverkande försvarsområdesstab.

Förstnämnda länsstyrelse ser det därför som ett önskemål, att

s. 125 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964 125

ett nytt försvarsområde omfattande Jönköpings län snarast kommer till

stånd.

Nackdelarna av ett läns delning på två eller flera försvarsområden framhålles

av länsstyrelserna i Hallands och Västerbottens län. Detta säges bl. a.

ha medfört, att det nödvändiga samarbetet i fred med försvarsområdesstaberna

icke kommit att bedrivas i den omfattning, som är önskvärd. Länsstyrelserna

föreslår därför, att respektive län i såväl fred som krig skall utgöra

ett försvarsområde.

överstäthäilarämbetet och länsstyrelsen i Stockholms län anför, att frågan

om sammanfallande läns- och försvarsområdesgränser har särskilt intresse

för Stockholms län, som är delat på tre försvarsområden. Några närmare

överväganden i denna fråga anses dock icke böra ske, förrän resultatet av

länsindelningsutredningen föreligger, överståthållarämbetet och länsstyrelsen

vill emellertid såsom ett angeläget krav framhålla behovet av att man

även här anpassar den militärterritoriella indelningen efter den civiladministrativa.

En reducering av antalet försvarsområden inom länet framstår från samverkanssynpunkt

som angelägen också för länsstyrelsen i Norrbottens län,

som emellertid är medveten om att överensstämmelse mellan län och försvarsområde

icke kan åstadkommas inom VI. militärområdet.

Försvarets förvaltningsdirektion vill i detta sammanhang endast anmäla,

att en förstärkning av försvarsområdesstabernas förvaltningsdel skulle medge

ett effektivare planläggningsarbete, och armétygförvaltningen anför, att

kraven på ledningen av »dubbelfo» bl. a. vad beträffar förvaltning och underhållstjänst

synes vara för stora i förhållande till de ledningsresurser, som

försvarsområdesbefälhavarna disponerar.

Statskontoret, som förklarar sig dela dåvarande statens organisationsnämnds

uppfattning att en sammanslagning av stabs- och förvaltningstjänsten

vid vissa regementen och försvarsområden i princip bör ske, framhåller

att väsentliga fördelar därigenom synes erhållas icke enbart på förvaltningsområdet

utan även på andra betydelsefulla områden. Ju flera sammanslagningar

mellan regementen och försvarsområden som kan göras desto större

synes enligt statskontoret möjligheterna bli att lösa vissa på staberna ankommande

uppgifter utan reella personalökningar. Statskontoret anser, att

dåvarande organisationsnämndens förslag i väsentliga avseenden torde kunna

tillgodose kraven på personell förstärkning av försvarsområdesstaberna.

Mot denna bakgrund förordar statskontoret, att försök anordnas i enlighet

med organisationsnämndens förslag för alt därmed tå dess för- och nackdelar

allsidigt belysta. Ämbetsverket är därvid berett medverka vid försökens

planläggning och genomförande.

Samordning av underrättelseverksamheten beträffande läget till sjöss

Utredningens synpunkter i denna fråga redovisas i betänkandet.

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Knngl. Maj.ts proposition nr 109 år 19<)b

Sektorchefs uppgifter i fred

Utredningen

Som tidigare framgått leder sektorchef i krig bas- och underhållstjänsten

inom vederbörlig sektor men saknar i fred personella resurser för att förbereda

denna verksamhet. Denna uppgift anser utredningen därför t. v. få

ankomma på militärbefälhavarna på motsvarande sätt som den i nuvarande

organisation fullgöres av flygeskaderclieferna. Utredningen finner emellertid

detta vara en olägenhet dels på grund av bristande överensstämmelse mellan

krigs- och fredsorganisationerna, dels därför att militärbefälsstaberna belastas

med sådant arbete av detalj karaktär, som icke bör ankomma på dem.

Utredningen anser att en ändring i nyssnämnda uppgiftsfördelning bör övervägas

närmare, när de personella resurserna medger att den realiseras.

Yttrande

Överbefälhavaren anmäler, att han beträffande sektorchefs uppgifter i

fred och även i fråga om sammanslagning av staberna för Härnösands försvarsområde

och Norrlands kustartilleriförsvar, försvarsområdesorganisationen

och underrättelseverksamheten beträffande läget till sjöss avser att i

den utsträckning så befinnes erforderligt antingen kontinuerligt genomföra

av utvecklingen betingade organisationsförändringar eller efter hand inkomma

till Kungl. Maj :t med förslag.

IX. Vissa särskilda frågor

Utredningen

Försvarsstabschefens tjänsteställning

Enligt utredningens förslag angående organisation av militärbefälen skall

vissa militärbefälhavare vara generallöjtnanter/viceamiraler och vissa stabschefer

generalmajorer/konteramiraler. Bl. a. med hänsyn till att chefen för

försvarsstaben bör ha en högre tjänsteställning än stabscheferna vid militärbefälsstaberna

föreslår utredningen, att han skall vara generallöjtnant/

viceamiral i lönegrad B 6.

Gemensam pcrsonalkår för officerare i högre stabstjänst

Försvarsledningsutredningen uttalade i betänkandet »Enhetlig ledning av

krigsmakten» bl. a. följande i denna fråga:

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kungl. Maj:is proposition nr 109 år 196b

Utredningen anser att de principbeslut om inrättande av en för krigsmakten

gemensam högskola och om aspiranttjänstgöring vid högre staber efter

genomgång av denna högskola, som fattats efter avgivandet av försvarsledningskommitténs

betänkande, efter hand kommer att underlätta en gemensam

rekrytering av officerare, avsedda för kvalificerade befattningar i högre

staber, och ett organiskt framväxande av en gemensam grundsyn på försvarets

problem.

Förberedande undersökningar rörande en gemensam stabskår torde kunna

igångsättas nu, men utredningen vill framhålla att ställning icke kan tagas

till omfattningen och sammansättningen av en sådan kår förrän det klarlagts,

vilka befattningar i central och regional instans som bör besättas med

personal ur kåren. Underlag härför kommer att föreligga först sedan beslut

fattats om den militära ledningens organisation i regional instans.

Utredningen säger sig under den nu slutförda arbctsetappen ha blivit

styrkt i sin uppfattning, att det är av betydelse, att sådana förutsättningar

tillskapas att officerare på ledande befattningar i för krigsmakten gemensamma

staber kan känna full lojalitet mot sin stab och dess chef.

Tillkomsten av för krigsmakten gemensamma regionala staber innebär

enligt utredningens mening att goda betingelser erhålles för en karriärgång

inom en försvarsstabskår, varför utredningen avslutningsvis framhåller att

tidpunkten nu torde vara inne att närmare undersöka möjligheterna att införa

en för officerare i högre stabstjänst gemensam personalkår.

Översyn av inskrivnings- och personalredovisningsväsende

Inskrivningsväsendets uppgift är i första hand att registrera, klassificera,

sortera och fördela de inskrivningsskyldiga. I anslutning härtill handlägges

inom inskrivningsväsendet vissa frågor angående ändring på grund av medicinska

skäl av tidigare fattat beslut rörande krigsduglighet. I andra hand

ombesörjer inskrivningsväsendet (vederbörlig inskrivningsexpedition) lokalregistrering

av fast anställd och värnpliktig personal vid krigsmakten och

förmedlar underrättelser från folkbokförings-, sjukvårds- och fångvårdsmyndigheter

rörande främst värnpliktig personal till övriga truppregistreringsmyndigheter.

Vid inskrivningsexpeditionerna sker härutöver truppregistrering

av vissa värnpliktiga.

Riket är indelat i 21 inskrivningsområden (io). Inom vart och ett av dessa

finnes en inskrivningschef med en inskrivningsexpedition.

Personalredovisningens huvudsakliga ändamål är att lämna underlag för

tjänstgöring i fred och användning i krigsorganisationen av personal som

tillhör eller eljest disponeras av krigsmakten samt alt under beredskapsoch

krigstillstånd lämna uppgifter om tjänstgörande personal.

överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna utövar med biträde av chefen

för centrala värnpliktsbyrån erforderlig övervakning och kontroll av

personalredovisningsverksamheten in. in. Militärbefälhavare och flygeska
-

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1961

derchef utövar den kontroll in. m. av personalredovisningen, som sammanhänger

med deras ansvar för mobiliseringsförberedelserna.

Truppregistreringen, som är den fullständiga, grundläggande registreringen,

är förlagd till de olika truppregistreringsmyndigheterna. Antalet

truppregistreringsmyndigheter är f. n. -— centrala värnpliktsbyrån och inskrivningsexpeditionerna

icke medräknade — vid armén 43, vid flottan 1,

vid kustartilleriet 1 och vid flygvapnet 18.

Utredningen anför, att nuvarande inskrivningsområden bedömes vara för

små för en rationell verksamhet och att antalet truppregistreringsmyndigheter

inom armén och flygvapnet bedömes vara för stort för att den värnpliktiga

personalen skall kunna utnyttjas på bästa sätt; de olika truppregistreringsmyndigheterna

har för liten personalstock härför. Fördelningen

av verksamheten på ett stort antal myndigheter — med små rekryteringsområden

— föranleder även en omfattande omregistrering och omkrigsplacering

av personal som skiftar bostadsort.

Utredningen finner att det bör övervägas att till militärbefälsnivån överföra

den nuvarande inskrivningsverksamheten och att skapa ett maskinellt

skött militärområdesregister för redovisning av personal ur alla försvarsgrenar.

Den centrala redovisningen inom marinen anser utredningen dock

böra bibehållas, med dubblettregister i den regionala instansen. Regementena

(motsvarande) bör enligt utredningens uppfattning som hittills under

militärbefälhavaren vara ansvariga för redovisning av personal under tjänstgöring

och för lämnande av underlag för denna personals krigsplacering.

Utredningen anser det vara angeläget att en översyn av nuvarande inskrivnings-

och personalredovisningsväsende kommer till stånd. Genom

tillkomsten av en enhetlig regional ledning och indelning finner utredningen

betingelserna för en rationell lösning av dessa frågor vara goda.

Viss fråga rörande kassaväsendet inom krigsmakten

Försvarets civilförvaltning har till utredningen överlämnat en promemoria

med förslag till ändrad ordning för kassabokföring och revision avseende

försvarets regionala och lokala myndigheter i fred och krig samt i anslutning

därtill uppkommande organisationsförändringar. Civilförvaltningen har

bl. a. uttalat, att det är en påtaglig brist att någon representant för kassaoch

avlöningsväsendet för närvarande icke finnes vid militärbefälsstaberna.

I fråga om innehållet i promemorian torde i övrigt få hänvisas till det tryckta

sammandraget av betänkandet.

Vad som anförts i promemorian finner utredningen ge belägg för att det

från flera synpunkter skulle vara önskvärt att en målsman för kassatjänsten

inginge i de av utredningen föreslagna militärbefälsstaberna redan i fredsorganisationen.

Utredningen avser närmast tryggandet av en effektiv mobiliserings-

och krigsplanläggning samt av mobiliseringens genomförande och

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 1964

kassatjänstens igångsättande i anslutning därtill. Utredningen har därför i

sina förslag till organisation av militärbefälsstaber räknat med en kassaavdelning

utan att dock gå in på avdelningens personalbehov.

Yttranden

Föreslagna tjänsteställningar torde i princip kunna förordas

enligt överbefälhavaren, som vidare anför, att det med utgångspunkt i nuvarande

ordning genom ändring av Tjänstereglemente för krigsmakten kan

föreskrivas, att generallöjtnant (viceamiral) tillika försvarsgrenschef skall

ha tjänsteställning före annan generallöjtnant (viceamiral). En annan framkomlig

väg vore att utnämna försvarsgrenschef till general (amiral), vilket

överbefälhavaren förordar. Chefens för försvarsstaben ställning som generallöjtnant

(motsvarande) anses motiverad bl. a. med hänsyn till hans samarbets-

och samordningsuppgifter. Chefen för Gotlands försvarsområde bör

enligt överbefälhavaren vara generalmajor ur armén eller kustartilleriet

och chefen för attackeskadern generalmajor med 60 års pensionsålder.

Överbefälhavaren anför vidare, att förslagen om löneställning i huvudsak

kan tillstyrkas men måste ses i samband med lämplig löneställning för andra

befattningshavare på chefsnivå inom krigsmakten, överbefälhavaren föreslår

därför, att ställning icke tages till dessa frågor, förrän chefslöneberedningen

inom försvaret fullgjort sitt uppdrag.

Försvarets civilförvaltning vill i anslutning till föreslagna tjänste- och

löneställningar erinra om nu pågående tjänsteställningsutredning och den

av överbefälhavaren tillsatta chefslöneberedningen.

Statstjänstemannens riksförbund och Tjänstemännens centralorganisation

förutsätter, att löneställningen för olika befattningshavare blir föremål

för förhandlingar i sedvanlig ordning, så snart organisatoriska förutsättningar

härför föreligger.

Till frågan om gemensam personalkår för officerare i

högre stabstjänst avser överbefälhavaren att återkomma i annat

sammanhang.

1960 års befälsstatsdelegalion finner det angeläget, att samtliga officerare

inom armén ges en sådan kvalificerad utbildning, att deras generella användbarhet

sträcker sig över de konventionella truppslagsgränserna och medger

en effektiv, flexibel utnyttj barhet såväl i stridsledande chefsbefattningar

vid förband som i olika stabsbefattningar i högre och lägre regional instans.

1960 års intendenlurförvaltningsutrcdning har kommit till den uppfattningen,

att det är ekonomiskt och praktiskt genomförbart att åstadkomma

en intendenturkår sammansatt av officerare med sådan utbildning, att de

över försvarsgrensgränserna kan tjänstgöra i en militärbefälsstab med i

huvudsak den organisation och de arbetsuppgifter, som föreslagits av försvarsledningsutredningen.

5 — Bihang till riksdagens protokoll 1964. 1 sand. Nr 109

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 196i

Försvarets förvaltningsdirektion anser i fråga om personal i förvaltningstjänst,

att förekommande skiljaktigheter i rekrytering, utbildning och därmed

även i kompetens försvårar samordning av förvaltningstjänsten såväl

mellan försvarsgrenar som mellan förvaltningsgrenar. En utjämning av

dessa olikheter borde enligt direktionens mening åstadkommas genom en

samordnad utbildning.

En översyn av inskrivnings- och personalredo vi sningsväsendet

enligt utredningens förslag tillstyrkes av överbefälhavaren,

försvarets sjukvårdsstyrelse och statskontoret. Detta förslag biträdes

även av försvarets civilförvaltning, som vidare anser, att man i anslutning

därtill även bör utreda frågan om regional materielredovisning.

Förslaget att redan i fred inrätta kassaavdelning vid militärbefälsstab

föranleder ingen erinran från överbefälhavarens sida och

tillstyrkes av försvarets intendenturverk. Försvarets förvaltningsdirektion

finner förslaget väl förenligt med decentraliseringen av förvaltningsledningen.

Försvarets civilförvaltning ser detta förslag med tillfredsställelse och framhåller,

att frågan om hur kassaavdelningarna skall vara organiserade bör

utredas under medverkan av ämbetsverket. Denna undersökning torde enligt

civilförvaltningens mening även böra beröra frågan om möjligheten att i

krig och eventuellt även i fred organisera revisionsverksamheten militärområdesvis.

Statskontoret erinrar om att dåvarande statens organisationsnämnd år

1959 ansåg sig ej kunna biträda ett förslag med i princip samma innebörd

som det nu framlagda. Med nu redovisade förutsättningar för den tillämnade

stabsorganisationen kan statskontoret ej biträda förslaget om särskild

kassaavdelning, då det skulle innebära en mera omfattande och kostnadskrävande

organisation än verksamheten torde komma att kräva. Statskontoret

anser sig emellertid kunna biträda förslaget så tillvida, att kassachefsutbildad

befattningshavare tillföres militärbefälsstabernas organisation, varvid

denne bör ingå i stabernas intendenturavdelningar.

X. Förslagens genomförande

Utredningen

Om principbeslut rörande organisation m. m. av totalförsvarets regionala

ledning fattas av riksdagen under våren 1964, bör enligt utredningens mening

den nya organisationen genomföras enligt följande.

I fråga om krigsmakten bör förberedelserna för övergång till ny regional

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964

ledningsorganisation i fred påbörjas snarast möjligt. I första hand är det

angeläget, att konkreta förberedelser för anskaffning av stabslokaler vidtages

utan dröjsmål. Vidare bör åt överbefälhavaren uppdragas att utarbeta

förslag till instruktioner och — i samråd med statskontoret — förslag till

detalj organisation av vederbörliga staber.

Utredningen räknar med att övergång till ny organisation i fred bör kunna

ske den 1 oktober 1966. Minst ett år före omorganisationen bör militärbefälhavare

och stabschefer utnämnas. Regionala chefer i nuvarande organisation,

som icke erhåller befattningar i den nya organisationen, torde få

föras på övergångsstat.

övergång till ny organisation i krig — som förutsättes skola utformas av

överbefälhavaren efter givna riktlinjer — bör ske vid tidpunkt som föreslås

av överbefälhavaren. Förberedelser bör påbörjas snarast. Övergången, vilken

måste göras så att nödvändiga beredskapskrav icke eftersättes, torde kunna

avslutas först vid sådan tidpunkt, att de nya fredsstaberna haft möjlighet

att medverka.

Vissa av utredningens förslag kan och bör genomföras i snabbare takt än

omorganisationen i stort. Sålunda bör föreslagen utredning rörande fortifikations-

och byggnadsförvaltningens regionala ledning och organisation

påbörjas snarast. Ledningsorganisationen på Gotland bör förstärkas och

beslut om sammanslagning av staberna för Härnösands försvarsområde och

Norrlands kustartilleriförsvar fattas utan att den större omorganisationen

avvaktas.

I fråga om det civila försvaret bör huvuddelen av utredningens förslag

genomföras snarast efter beslut av 1964 års riksdag. Sålunda bör VI. civilområdet

tillkomma fr. o. m. den 1 juli 1964, vid vilken tidpunkt även föreslagen

förstärkning av vissa civilbefälhavares kanslier bör komma till stånd.

Övriga ändringar i civilområdesindelningen bör göras samtidigt med övergång

till föreslagen indelning i militärområden.

Av utredningen förutsatt översyn av civilbefälhavarnas krigsorganisation

bör ske parallellt med utarbetandet av krigsmaktens regionala ledningsorganisation

i krig.

Yttranden

Överbefälhavaren anser det möjligt att den 1 oktober 1966 övergå till ny

regional ledningsorganisation med en provisorisk sammansättning av högre

regionala staber m. m. Med hänsyn till behovet av att smidigt kunna anpassa

organisation och chefers ansvarsområden till vunna erfarenheter, anses organisation

m. in. icke böra fastställas förrän sådana erfarenheter föreligger

(tidigast den 1 juli 1968). överbefälhavaren erinrar vidare om att hänsyn

till ny regional ledningsorganisation icke tagits i det senaste försvarsbeslutet.

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196k

Samtliga tillkommande kostnader bör därför enligt överbefälhavaren redovisas

och betalas utanför gällande ram.

Försvarets förvultningsdirektion anser, att principiella ställningstaganden

bör ske på det underlag utredningen lämnat. Omfattande undersökningar

och försök måste dock genomföras inom förvaltningsverksamheten, innan

slutlig organisation kan fastställas, och förändringar bör därför genomföras

stegvis. Organisationsreformer i förvaltningsverksamheten medför enligt

direktionen ett omfattande ändringsarbete i instruktioner och förvaltningsbestämmelser

samt tidsåtgång för upplärning av rulinpersonal. Försöksverksamhet

bör därför igångsättas så tidigt som möjligt. Direktionen framhåller

vidare, att föreliggande reformförslag har inverkan på samordningen mellan

de centrala förvaltningsmyndigheterna, och det är därför betydelsefullt att

de krav, som reformerna i detta avseende kommer att ställa på det centrala

förvaltningsarbetet, snarast möjligt blir klarlagda.

Statskontoret framhåller, att ändamålsenligheten av föreslagna organisatoriska

m. fl. åtgärder i vissa avseenden ännu är svårbedömbar. Ämbetsverket,

som är berett att biträda med förutskickade ytterligare undersökningar,

anser därför att organisationen bör prövas under en försöksperiod före den

slutliga fastställelsen. Slutligen framhåller statskontoret, att kostnaderna

för omläggningar och utbyggnader av signalförbindelser, eventuella nya

krigsuppehållsplatser in. in. bör redovisas, innan beslut fattas om de föreslagna

organisationsändringarna.

Civilbefälhavaren i tredje civilområdet anser, att utredningens tidtabell

för förslagens genomförande i stort bör kunna följas. I fråga om förstärkningen

av civilbefälhavarnas fredskanslier anses den förutsedda utredningen

om civilbefälhavarnas krigs- och fredsinstruktion böra avvaktas, varigenom

organisationen kan anpassas till då fastställda arbetsuppgifter.

XI. Departementschefen

På grundval av försvarsledningsutredningens tidigare betänkanden (SOU

1961:7 och 1961:66) har 1961 och 1962 års riksdagar (prop. 1961:109

och 1962: 108) fattat beslut om vissa ändringar av krigsmaktens och totalförsvarets

högsta ledning i syfte framför allt att få till stånd en bättre samordning

inom dessa områden. Genom försvarsledningsutredningens nu presenterade

slutbetänkande (SOU 1963:65) har underlag framlagts, som gör

det möjligt att utsträcka omdaningen av totalförsvarets ledningsorgan jämväl

till regional instans.

Försvarsledningsutredningen har ingående studerat nuvarande ansvarsfördelning,

organisation och verksamhet inom totalförsvarets regionala ledning

och därvid funnit, att gällande ordning visserligen har många fördelar

men också är behäftad med vissa — delvis betydande — brister och nackdelar.

I sistnämnda hänseende framhåller utredningen bl. a. att en delope
-

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 196k

radon, avseende försvar mot gräns- eller kustinvasion, inom huvuddelen

av landet kommer att under överbefälhavaren ledas icke av en chef utan

av fyra sidoordnade chefer, nämligen en militärbefälhavare, en marinkommandochef

och två flygeskaderchefer. Utredningen finner det uppenbart,

att svårigheter måste möta för överbefälhavaren att samordna mark-, sjöoch

luftoperativ verksamhet i ett antal deloperationer, samtidigt som han

— under Kungl. Maj :t — skall leda vår samlade försvarsoperation. I fråga

om ledningen av det civila försvaret konstaterar utredningen, att det för

vissa lägen i stort sett saknas bestämmelser om uppgifter och befogenheter

för civilbefälhavarna, vilket bl. a. medför oklarhet om gränserna mellan

civilbefälhavarnas och länsstyrelsernas kompetensområden.

Mot bakgrund av sålunda föreliggande svagheter i ledningssystemet har

utredningen föreslagit en särskilt för krigsmaktens del genomgripande omorganisation

av den regionala ledningen.

En utgångspunkt för förslagen har varit, att på den högre regionala nivån

verksamheten inom krigsmakten skall kunna ledas enhetligt av en

militär chef — av utredningen benämnd militärbefälhavare — och den civila

försvarsverksamheten inriktas och samordnas av en civil chef — civilbefälhavare.

I indelningshänseende medför detta för krigsmaktens del,

att nuvarande uppdelning på militärområden, marinkommandon och eskaderområden

bör ersättas med en för samtliga försvarsgrenar gemensam indelning

i geografiska ansvarsområden. Dessa områden, som utredningen

benämner militärområden, föreslås bli sex till antalet. Därvid förutsättes

att Gotland skall inordnas i militärområde på fastlandet. Det civila försvarets

indelning på högre regional nivå bör enligt utredningen vara helt

överensstämmande med krigsmaktens. Gotland, som f. n. står utanför

civilområdesindelningen, föreslås skola ingå i ett civilområde på fastlandet,

och vidare föreslår utredningen att Norrbottens och Västerbottens län

sammanföres till ett nytt civilområde.

Militärbefälhavare skall i krig under överbefälhavaren utöva den operativa

ledningen inom sitt område. Han skall biträdas av en allsidigt sammansatt

stab. Civilbefälhavare skall liksom hittills ha till huvuduppgift att

samordna den civila försvarsverksamheten inom sitt civilområde. Uppgiften

anses kräva, att civilbefälhavaren får möjlighet att meddela bindande

föreskrifter till civila myndigheter inom området. I fråga om krigsorganisationen

framlägger utredningen vissa principer men förutsätter, att organisationen

i detalj skall utformas för krigsmaktens del av överbefälhavaren

och för det civila försvaret av en särskild arbetsgrupp, allt efter givna

riktlinjer. Civilbefälhavarnas krigsorganisation anses böra förstärkas.

Den föreslagna indelningen i militär- och civilområden avses skola gälla

även i fred. Militärbefälhavare skall i fred ha uppgifter i fråga om operativ!

krigsförberedelsearbete, förbandsproduktion och förvaltning. Han skall

liksom i krig biträdas av eu allsidigt sammansatt stab, som ersätter nuva
-

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungi. Maj:ts proposition nr 109 år 1964

rande militärbefäls-, marinkommando- och flygeskaderstaber och i vilken

de ledande befattningarna tillsättes oberoende av försvarsgren. För vissa

av de uppgifter, som nu åvilar marinkommandochef, föreslås s. k. örlogsbaser

med stabsorgan skola inrättas. I fråga om personaluppsättningen

innebär förslagen bl. a., att cheferna för tre av militärområdena skall ges

generallöjtnants (viceamirals) ställning och att övriga militärbefälhavare

blir generalmajorer eller konteramiraler. Civilbefälhavarnas uppgifter i fred

förutsättes bli desamma som nu ankommer på dem, men uppgifterna bör

instruktionsmässigt fastställas. Vissa civilbefälhavarkanslier föreslås skola

förstärkas med sammanlagt fyra befattningar, vartill kommer ytterligare

två befattningar för fredskansliet i det nya norrländska civilområdet.

övergång till ny — provisorisk —- fredsorganisation för krigsmaktens

högre regionala ledning föreslås av utredningen i allt väsentligt skola ske

fr. o. m. den 1 oktober 1966. Inom det civila försvaret bör enligt utredningen

det nya civilområdet i Norrland och förstärkningen av vissa civilbefälhavares

kanslier tillkomma fr. o. m. den 1 juli 1964, medan övriga ändringar

bör ske samtidigt med att krigsmakten övergår till sin nya ledningsorganisation.

Utredningens ställningstaganden och förslag har i stort sett inte givit anledning

till erinringar från de myndigheter m. fl. som yttrat sig i ärendet.

För egen del finner jag det också klarlagt, att ökad samordning och

fastare ledning måste åstadkommas även i regional instans. Den nuvarande

organisationen är i första hand uppbyggd för att tillgodose ledningskraven

inom varje verksamhetsgren för sig. Det främsta kravet på ledningsorganisationen

måste emellertid vara, att den i krig snabbt och säkert kan bringa

totalförsvarets samlade resurser till största sammanlagda försvarseffekt.

På grund av ett nutida krigs karaktär måste det befaras, att lägen lätt kan

uppstå, då nuvarande organisation inte förmår fylla detta krav. Jag ansluter

mig därför till utredningens uppfattning, att avsaknaden av enhetlig

regional ledning utgör en så betydande svaghet att den inte längre bör

accepteras. Den regionala ledningen i krig bör alltså på både militär och

civil sida utövas av endast en militär respektive civil chef inom varje geografiskt

ansvarsområde. Att sådana regionala chefer och stommen till deras

ledningsorgan måste finnas redan i fred, finner jag självklart.

Efter samråd med chefen för inrikesdepartementet redovisar jag nu mina

synpunkter och ställningstaganden beträffande utredningens förslag. Därvid

anknyter jag i huvudsak till den ordningsföljd jag tillämpat vid min

redogörelse för förslag och remissyttranden.

Som utgångspunkter och riktlinjer har försvarsledningsutredningen

redovisat vissa i det föregående återgivna principiella uttalanden

om totalförsvarets allmänna målsättning, krigsmaktens allmänna och

operativa målsättning, ett framtida krigs karaktär, militärgeografiska och

s. 135 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196i

135

militärpolitiska förhållanden samt tillgången på kvalificerad ledningspersonal.

Jag anser, att utredningen ingående belyst dessa förhållanden och

spörsmål, och jag kan — i likhet med remissinstanserna —- i allt väsentligt

ansluta mig till de uppfattningar, som därvid kommit till uttryck.

Såsom utredningen anfört, har 1963 års riksdag fastställt totalförsvarets

allmänna målsättning (prop. 108, s. 55 f.; SU 113; rskr 265) och därjämte

givit fortsatt giltighet åt den sedan 1948 för krigsmakten gällande

allmänna målsättningen. Jämlikt Kungl. Maj :ts uppdrag har överbefälhavaren

inkommit med förslag till den målsättning för krigsmakten, som enligt

1963 års riksdags beslut skall underställas riksdagen. Förslaget är under

beredning i försvarsdepartementet, och jag ämnar inom kort hemställa

att Kungl. Maj :t förelägger riksdagen förslag i ämnet.

Jag vill understryka utredningens uttalande, att krigsmaktens ledningsorganisation

för krig liksom för fred skall formas främst utifrån de krav

som invasionsförsvaret ställer.

I anslutning till utredningens uttalanden om den knappa tillgången på

kvalificerad ledningspersonal för totalförsvaret vill jag också betona, att

våra samlade personalresurser måste utnyttjas så rationellt som möjligt.

Enligt min mening har utredningen iakttagit denna grundsats, när den utformat

sina organisationsförslag.

Vad försvarsledningsutredningen anfört i fråga om kraven på totalförsvarets

regionala ledning anser jag mig i allt väsentligt

kunna biträda. I övrigt vill jag här endast framhålla, att jag i fråga

om grunderna för rikets regionala indelning helt delar utredningens uppfattning,

att ansvarsområdena för samverkande militära och civila chefer

bör vara geografiskt överensstämmande och att de bör bygga på den civiladministrativa

indelningen, såvida inte tungt vägande operativa skäl motiverar

avsteg härifrån. Min syn på dessa frågor och därmed sammanhängande

problem avser jag att utveckla närmare längre fram i samband med

behandlingen av utredningens konkreta indelningsförslag.

Mot utredningens val av huvudalternativ har vid remissbehandlingen

inte gjorts någon erinran. För egen del vill jag anföra, att de

principiella överväganden rörande regionernas storlek, ansvars- och befogenhetsfördelning

samt personaltillgångar, som föregått utredningens val av

huvudalternativ, enligt min uppfattning är välgrundade och realistiska. Detta

gäller i samma grad med avseende på det militära och det civila försvarets

förhållanden. Jag anser det inte råda någon tvekan om att utredningen, när

den på grundval av dessa överväganden tagit det s. k. modifierade sexregionsalternativct

till utgångspunkt för sina förslag, därmed givit dessa eu

mera rationell inriktning än vad som skulle ha blivit fallet om något annat

av de föreliggande alternativen valts.

Som benämningar på geografiska ansvarsområden,

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 196i

chefer och staber inom krigsmakten har utredningen föreslagit »militärområde»,

»militärbefälhavare» och »militärbefälsstab». Utredningen har

också föreslagit, att områdena skall numreras från söder mot norr.

Vissa remissmyndigheter har framställt erinringar mot dessa förslag. Sålunda

anser överbefälhavaren visserligen att cheferna ifråga bör benämnas

militärbefälhavare men föreslår att områdena benämnes militärregioner

och staberna militärregionstaber samt att numreringen av praktiska skäl

göres lika med den som gäller för nuvarande militärområden. Flera andra

remissmyndigheter har intagit samma ståndpunkt i fråga om numreringen

och därvid hänvisat till de praktiska omställningssvårigheter, risker för missförstånd

och onödiga kostnader, som enligt deras mening skulle följa av

ett genomförande av utredningens förslag.

För egen del vill jag framhålla, att det vid valet av benämningar och numreringssystem

är betydelsefullt att hålla i minnet, att den föreslagna ledningsorganisationen

är en helt ny organisation i förhållande till de regionala

ledningsorganisationer som nu finns. Det är således inte fråga om att

komplettera nuvarande militärbefälsstaber med ett antal beställningshavare

ur nuvarande marinkommando- och flygeskaderstaber, utan förslagen innebär

i princip att samtliga staber på högre regional nivå i nuvarande organisation

indrages och att nya, för hela krigsmakten gemensamma staber

organiseras. Alt detta är vad försvarsledningsutredningen avsett, framgår

med all önskvärd tydlighet av dess motiveringar för sina förslag. Jag har

likväl funnit det angeläget att göra dessa principiella uttalanden för att

förebygga missuppfattningar, som möjligen skulle kunna uppkomma vid

ett mera ytligt betraktande av förslagen.

När försvarsledningsutredningen nu föreslagit benämningarna militärområde,

militärbefälhavare och militärbefälsstab, har det skett därför att

dessa benämningar av skäl, som utredningen redovisat, ansetts vara de

systematiskt lämpligaste. Jag anser att utredningens bedömningar i denna

fråga är hållbara och finner det — mot bakgrunden av vad jag nyss anfört

— inte böra utgöra något hinder för användningen av ifrågavarande

termer, att de förekommer även i nuvarande organisation. Benämningen

militärområde utvisar, som utredningen anfört, att det är fråga om ett område

som inte kan hänföras till någon särskild försvarsgren, och den är

samtidigt en lämplig motsvarighet till ordet civilområde. Mot benämningen

militärbefälhavare har jag inte heller något att erinra. Däremot anser jag,

att de nya staberna bör benämnas militärområdesstaber i stället för militärbefälsstaber.

Med anledning av att vissa remissmyndigheter föreslagit, att numreringen

av nuvarande militärområden skall »bibehållas», synes det mig böra

understrykas, att den principiella skillnaden mellan militärområden i den

nuvarande och i den föreslagna organisationen talar för att en ny numrering

väljes. Härtill kommer att numreringen av nuvarande militärområden är

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 1964

osystematisk. Av dessa skäl har jag varit benägen att tillstyrka utredningens

förslag i frågan. Vissa motiv av praktisk natur kan emellertid anföras

för att använda numreringen av de nuvarande militärområdena, med vilka

de nya i stort sett sammanfaller rent geografiskt. Sålunda bygger numreringen

av försvarsområdena på militärområdesnumren, och vissa samband

förefinnes även mellan dessa och beteckningarna på en del förband i krigsorganisationen.

Jag har övervägt dessa förhållanden och därvid funnit, att

eu numrering av de nya militärområdena efter deras inbördes läge inte

skulle göra en omnumrering av försvarsområden m. m. nödvändig. För att

emellertid misstag inte övergångsvis skall behöva inträffa, har jag sökt en

annan lösning, som har samma principiella fördelar som utredningens. Jag

föreslår att militärområdena, i stället för att numreras, benämnes Södra,

Västra och Östra militärområdena samt Bergslagens, Nedre Norrlands och

Övre Norrlands militärområden (i förkortning lämpligen milo S, V, ö, B,

NN och ÖN). Samma system torde därvid böra införas beträffande civilområdena.

I fortsättningen av min framställning använder jag de av mig nu föreslagna

benämningarna.

Jag återkommer så till frågorna rörande rikets regionala indelning

och behandlar därvid krigsmakten och det civila försvaret i ett sammanhang.

Som jag tidigare anfört, ansluter jag mig till de av utredningen

uttalade principerna, att samverkande militära och civila chefer bör ha geografiskt

överensstämmande ansvarsområden och att dessa så långt möjligt

bör bygga på den civiladministrativa indelningen.

Utredningen har emellertid funnit, att det inte låter sig göra att överallt

upprätthålla överensstämmelse mellan militärterritoriell och civiladministrativ

indelning, d. v. s. mellan å ena sidan militärområdesindelningen

(med vilken civilområdesindelningen förutsättes sammanfalla) och å andra

sidan länsindelningen. Utredningen framhåller dock uttryckligen, att avkall

på denna princip inte bör göras annat än i undantagsfall och då endast

om övertygande operativa skäl kan åberopas för åtgärden. Sådana skäl har

utredningen funnit föreligga i tre fall. Ett av de län det här gäller är Hallands

län, vars södra del enligt utredningens mening borde hänföras till

Södra militär-(civil-)området. Med hänsyn till länsindelningsutrcdningens

pågående arbete har utredningen dock i detta fall inte föreslagit att någon

ändring av militär- och civiloinrådesgräns nu skall göras. De båda övriga

fallen avser Kalmar och Gävleborgs län. Utredningen har här föreslagit eu

sådan dragning av gränserna mellan berörda militär- och civilområden,

att delar av de nämnda länen hänföres till Östra militär-(civil-)området.

Förslaget anges medföra, att ifrågavarande båda länsstyrelser i sin beredskapsplanläggning

får att samarbeta med vardera två civilbefälhavare.

Mot det nu nämnda förslaget har av några remissinstanser riktats en

5!:—Bihang till riksdagens protokoll 1964. 1 sand. Nr 109

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj.is proposition nr 109 år 1964

delvis ganska bestämd principiell kritik. Därvid har särskilt pekats på de

svårigheter och olägenheter, som kan antagas uppkomma om man i en

mobiliserings- eller krigssituation överför delar av ett län till ett angränsande.

Med anledning härav vill jag anföra följande. Ehuru det — liksom

hittills — med all kraft bör eftersträvas att iaktta grundsatsen om överensstämmelse

mellan militärterritoriell och civiladministrativ indelning, skulle

det vara orealistiskt att förutsätta att dessa båda indelningar, för vilka

delvis olikartade faktorer ligger till grund, i alla områden skulle kunna

bringas att överensstämma. Även om det vid den militärterritoriella indelningen

göres eftergifter i förhållande till vad som från operativa synpunkter

kunde vara önskvärt, nödgas man dock konstatera att det kan finnas fall

då det — exempelvis på grund av militärgeografiska förhållanden — inte

skulle vara försvarbart att driva sammanjämkningen hur långt som helst.

Det må erinras om att redan i nuläget finnes exempel på att avvikelser

befunnits nödvändiga; sålunda ingår en mindre, nordlig del av Kalmar län

i IV. militärområdet, medan länet i övrigt tillhör I. militärområdet. Frågan

är då, om det i ett dylikt fall är mest önskvärt att militär- och civilområdesgränser

eller civilområdes- och länsgränser sammanfaller. Jag vill för

min del, i likhet med utredningen och vissa remissinstanser, ge företräde

åt kravet på sammanfallande gränser på den högre regionala nivån. Om

man intar denna ståndpunkt, kan ledningen i krig av det delade länet ordnas

på olika sätt. Antingen får ledningen av hela länet i princip lcvarligga

hos vederbörande länsstyrelse, som då måste lyda under två civilbefälhavare

beträffande respektive länsdelar, eller också får en av länsdelarna — som

utredningen torde ha avsett — tillföras ett angränsande län. För min del

anser jag den sistnämnda lösningen vara att föredraga.

Med anledning av att vissa remissinstanser så bestämt hävdat, att varje

ändring av den fredsadministrativa indelningen i krig medför betydande

nackdelar, vill jag tillägga följande. Under ett krig kan det på grund av

fiendens åtgärder bli nödvändigt att ändra gränserna för de militära chefernas

ansvarsområden. Om totalförsvaret i en sådan situation skall kunna

samverka till ernående av största försvarseffekt, måste så långt möjligt en

anpassning ske till dessa ändringar även inom det civila försvaret. Denna

anpassning måste bli lättare att genomföra, om man redan i fredstid kunnat

planlägga för den. I de fall som nu är aktuella talar operativa bedömningar

för att de fredsadministrativa gränserna inte kan bibehållas i krig, och det

synes mig viktigt att redan i fred förbereda sig härför.

I enlighet med det anförda och under framhållande av att länsindelningsutredningen

— med hänsyn till de åberopade militära skälen — förklarat

sig inte ha något att erinra mot försvarsledningsutredningens förslag om

avgränsning av Östra militär-(civil-) området i nu berörda delar tillstyrker

jag dessa förslag. Frågan om att dra en gräns mellan Södra och Västra militär-(civil-)

områdena genom Hallands län bör, såsom försvarslednings
-

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

Kungl. Mcij:ts proposition nr 109 år 1964

utredningen förutsatt, anstå i avbidan på resultaten av länsindelningsutredningens

överväganden.

Övriga konkreta indelningsförslag avser Gotland och Övre Norrland. Jag

är helt ense med utredningen och överbefälhavaren i deras bedömande, att

förutsättningar f. n. saknas för en enhetlig allmänoperativ ledning av

Gotlands försvar. Jag delar också, på de grunder utredningen angivit, uppfattningen

att gynnsammare betingelser för Gotlands försvar erhålles, om

ön i operativt hänseende lyder under militärbefälhavaren för östra militärområdet.

Jag tillstyrker således att Gotland, såvitt gäller militärterritoriell

indelning, inordnas i detta militärområde. Därvid förutsätter jag, att avvägningen

av styrkeförhållandena mellan fastlandet och Gotland alltjämt

skall göras enligt order av överbefälhavaren. Till utformningen av ledningsorganisationen

på Gotland avser jag att återkomma i det följande. Då jag

sålunda funnit, att Gotland av operativa skäl bör inordnas i östra militärområdet,

följer härav, mot bakgrunden av tidigare redovisade principiella

ståndpunkter, att Gotland bör hänföras till motsvarande civilområde, för

att samordningen av den militära och den civila planläggningen skall bli

den bästa. Enligt min mening föreligger emellertid skäl för en sådan åtgärd

även från enbart civila försvarssynpunkter. Jag instämmer i detta hänseende

i vad utredningen anfört och kan alltså inte dela den mening, som

framförts av länsstyrelsen i Gotlands län. Självfallet kan i krig sådana

situationer uppstå, att verksamheten på Gotland helt måste bedrivas med

de resurser som lokalt står till förfogande. Det måste emellertid vara av

betydande vikt för Gotland, att planläggningen i fred ordnas så att den ger

de bästa förutsättningarna för att ön i krig skall kunna tillföras olika civila

resurser av betydelse för försvarsansträngningarna. Detta sker enligt min

mening bäst om Gotland inordnas i ett civilområde.

Försvarsledningsutredningens förslag att Västerbottens och Norrbottens

län skall bilda ett civilområde har tillstyrkts vid remissbehandlingen. Erfarenheterna

under senare år har enligt min mening klart givit vid handen

att en sådan organisation behövs, och jag vill erinra om att en civilbefälhavarinstans

för övre Norrland i praktiken redan finnes på krigssjukvårdens

område. Behovet av samverkan med det militära försvaret och av samordning

över länsgränserna även av andra civila försvarsuppgifter gör det

nödvändigt, att de två nordligaste länen sammanföres till ett civilområde.

Självfallet bör på sätt länsstyrelsen i Norrbottens län framhållit civilbefälhavarfunktionen

— i detta liksom i andra fall — begränsas till de verksamhetsområden,

där en sådan samordning är nödvändig.

Innan jag lämnar indelningsfrågorna vill jag erinra om vad utredningen

anfört om svårigheterna att åstadkomma gemensamma gränser för militäroch

civilområden, å ena sidan, och särskilda indelningar inom det civila

totalförsvaret, å den andra. Trots dessa svårigheter, som t. ex. kan bottna

i driftekonomiska förhållanden, utgår jag från att totalförsvarets intressen

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964

blir vederbörligen beaktade, när indelningsfrågor kommer under bedömande.

Jag har med tillfredsställelse konstaterat, att flera remissutlåtanden ger

uttryck för en positiv inställning i denna fråga.

Mot försvarsledningsutredningens synpunkter på militärbefälhavarnas

uppgifter i krig har jag intet att erinra. Jag vill här

endast uttala, att jag fäster stort avseende vid att frågan om den luftoperativa

verksamhetens ledning genom utredningens förslag får en enligt min

mening tillfredsställande lösning.

Såsom utredningen föreslagit, torde det böra uppdragas åt överbefälhavaren

att efter vissa av Kungl. Maj :t givna riktlinjer närmare utforma

krigsmaktens regionala ledningsorganisation i krig.

Vad försvarsledningsutredningen anfört om militärbefälhavarnas

uppgift er i fred kan jag i likhet med remissinstanserna i allt

väsentligt biträda. Det operativa krigsförberedelsearbetet och förbandsproduktionen

—- främst sådana delar därav som hänger nära samman med

krigsförberedelsearbetet — betraktar jag som militärbefälhavarens primära

uPPgifter- Beträffande ledningen av förbandsproduktion, utom mobilisering

och mobiliseringsförberedelser, vill jag emellertid understryka, att ansvar

och befogenheter bl. a. i fråga om utbildning av grundläggande art så långt

möjligt bör decentraliseras till underlydande förbands- och andra chefer,

dock utan att militärbefälhavarens ansvar inför vederbörande försvarsgrenschef

härigenom begränsas. Det operativa krigsförberedelsearbetet jämte icke

decentraliserade delar av förbandsproduktionens ledning kommer nämligen

under alla förhållanden att pålägga militärbefälhavaren en betydande

arbetsbörda, och det är därför av vikt, att han så långt möjligt kan koncentrera

sina arbetsinsatser till de nämnda verksamhetsområdena. Vad jag

nu sagt gäller inte endast militärbefälhavaren personligen utan också hans

stab.

I fråga om förvaltningen har utredningen anfört, att denna är en viktig

stödfunktion till förbandsproduktionen och har en betydelsefull uppgift i

det operativa krigsförberedelsearbetet. En enhetlig regional ledning av

operativt krigsförberedelsearbete och förbandsproduktion kräver därför

enligt utredningens mening enhetlig ledning även av förvaltningen, innebärande

att militärbefälhavaren i princip bör utöva ledningen av och uppsikten

över förvaltningen inom regionen. Jag kan ansluta mig till denna uppfattning.

Med hänsyn till vad jag nyss anfört om den inriktning i stort, som

bör känneteckna militärbefälhavarens verksamhet, är jag dock angelägen om

att tillfoga att hans ledning av förvaltningen bör begränsas till att — inom

ramen för centralt utfärdade föreskrifter — planlägga, reglera och kontrollera

samt utfärda order, direktiv och anvisningar för den verkställande och

utövande förvaltningsverksamheten inom militärområdet. Denna senare

verksamhet bör således — bortsett från vad som avser militärområdessta
-

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196i

bens egen verksamhet — fullgöras vid särskilda från staben fristående förvaltningsorgan

och av militärbefälhavaren underställda chefer för förband

etc.

I likhet med utredningen anser jag, att nuvarande ordning för fortifikations-

och bijggnadsförvaltningens ledning på regional nivå är behäftad med

vissa brister. Jag har därför denna dag utverkat Kungl. Maj :ts bemyndigande

att tillkalla en särskild utredningsman för att närmare klarlägga dessa

frågor och vissa därmed sammanhängande problem.

Med anledning av att ett par remissmyndigheter berört frågan om militärbefälhavarnas

uppgifter på personalområdet vill jag här till sist anmäla,

att denna fråga kommer att beaktas i samband med den utredning rörande

militärområdesstabernas detalj organisation, till vilken jag återkommer i

det följande.

Jag går nu över till frågan om militärområdesstabernas

fredsorganisation. Som försvarsledningsutredningen framhållit,

medför den knappa tillgången på kvalificerad ledningspersonal, att den nya

organisationen i huvudsak måste byggas upp inom ramen för de personalstyrkor,

som f. n. är avsedda för tjänstgöring i regionala staber. Vissa smärre

tillskott kan måhända påräknas genom den i propositionen 1964: 31 föreslagna

omorganisationen av försvarsgrensstaberna, men de torde i så fall

knappast förslå längre än till att fylla befintliga vakanser i nuvarande regionala

staber. Utredningen har anfört att dessa staber härutöver har vissa

tidigare anmälda personalbehov, som hittills icke blivit tillgodosedda. Det

torde vara uteslutet, att dylika behov skulle kunna täckas med officerare i

aktiv tjänst utan allvarliga återverkningar inom andra delar av krigsmakten.

Den lämpligaste lösningen av personalfrågan torde därför vara att -—

såsom utredningen föreslagit — genomföra en begränsad ökning av antalet

arvodesbefattningar för pensionsavgångna officerare. Möjligheterna att rekrytera

till sådana befattningar bör kunna bedömas som tämligen goda

med hänsyn till att ett relativt stort antal officerare avgår med pension

inom de närmaste åren.

Vid min bedömning av de olika organisationsalternativen har jag funnit,

att den av utredningen förordade lösningen är klart överlägsen alternativen

med ställföreträdande militärbefälhavare. Genom den valda lösningen, vilken

i de större staberna även innefattar särskilda armé- och flygsektioner

under chefskap av en »arméinspektör» och en »flyginspektör», säkerställes

tillgång till erforderlig fackmässig sakkunskap, samtidigt som goda förutsättningar

erhålles för en effektiv ledning av stabsarbetet. Mot bakgrunden

av nyss berörda personella förutsättningar för en omorganisation av de

regionala staberna anser jag det vidare nödvändigt att varje stab utformas

för de uppgifter, som i nuvarande militärpolitiska läge avses för densamma.

Jag förordar sålunda, att militärområdesstaberna i allt väsentligt organise
-

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 1964

ras på sätt som framgår av de till protokollet i detta ärende fogade bilagorna

9 14. Med hänsyn till att denna organisation endast redovisar behovet av

officerare har Kungl. Maj:t denna dag på min hemställan uppdragit åt

överbefälhavaren att i samråd med statskontoret inkomma med förslag till

personalorganisation i övrigt. Jag förutsätter att behovet av biträdespersonal

— i vidsträckt mening — därvid kommer att visa sig mindre än den

sammanlagda uppsättningen av sådan personal i nuvarande högre regionala

staber.

I fråga om den militära personalens försvarsgrenstillhörighet ansluter jag

mig till uppfattningen, att militärbefälhavare, stabschef och souschef samt

cheferna för sektionerna I och II i princip inte bör vara bundna till särskild

försvarsgren. Enligt min mening borde det emellertid vara möjligt

att tillämpa denna grundsats på ytterligare ett antal befattningar. Det har

uppdragits åt överbefälhavaren att i samband med förutnämnda utredning

närmare undersöka förutsättningarna härför. Övriga befattningar bör tills

vidare besättas ur bestämda försvarsgrenar, varvid fördelningen av marinens

befattningar mellan flottan och kustartilleriet bör föreslås av överbefälhavaren.

Jag finner det vidare lämpligt, att militärbefälhavare och stabschef samt

i förekommande fall souschef i princip tillsättes ur olika försvarsgrenar.

Några förslag om inrättande av beställningar för militärbefälhavare och

stabspersonal torde inte nu böra föreläggas riksdagen. Så bör ske först när

underlag erhållits för att framlägga förslag om personaluppsättningen i sin

helhet. Inte heller tar jag nu upp frågor om lönegradsplacering och anställningsformer.

Till dessa frågor liksom till frågan om löneställning för den

militäre chefen på Gotland avser jag att återkomma i sådan tid, att förutsättningar

för en rationell planering av ledningsreformens genomförande

i personellt hänseende beräknas komma att föreligga.

Med hänsyn till svårigheterna att efter övergång till en ny organisation

omedelbart finna den rätta detalj organisationen och de mest rationella

verksamhetsformerna bör den av mig förordade organisationen av militärområdesstaberna

anses som provisorisk och prövas under en övergångstid

av ett par år, innan definitivt beslut fattas rörande stabernas inre organisation.

Som en riktlinje för verksamheten under försöksperioden vill jag i

detta sammanhang ange, att jag betraktar stabernas indelning i sektioner

som ett utgångsvärde. Sektionernas uppdelning på avdelningar bör däremot

prövas under försökstiden; särskilt gäller detta sektion I.

I anslutning till vad jag förut anfört om militärbefälhavarnas uppgifter

inom förvaltningsområdet och till innehållet i vissa remissyttranden vill

jag här i korthet beröra frågan om organisationen för den ledning av förvaltningen,

som militärbefälhavare förutsättes skola utöva. I militärområdesstabens

sektion II bör ingå förvaltningsgrenschefer — i krig tillika ledare

för motsvarande underhållstjänst — under det att huvuddelen av annan

s. 143 Kontrollera mot PDF

143

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196A

för förvaltningsverksamheten erforderlig personal bör organiseras i särskilda

förvaltningsenheter under militärbefälhavaren. På dessa grundsatser

bygger ett förslag till försöksorganisation av tygtjänstens regionala ledning

inom armén, som nyligen avgivits av armétygförvaltningen. Förslaget avser

i huvudsak, att inom nuvarande I. militärområdet befintliga centralförråd

av tygmateriel och ammunition samt tygverkstäder skall underställas militärbefälhavaren,

att en i dennes stab ingående »militärområdestygmästare»

skall vara chef för den regionala tygledningen samt att nyssnämnda förråd

och arméverkstäder skall samordnas i två organisatoriska enheter under

ledning av en »militärområdesförrådschef» respektive en »militärområdesverkstadsdirektör».

Ärendet är under beredning i försvarsdepartementet

och torde inom kort få anmälas för Kungl. Maj :t. — Vidare har försvarets

intendenturverk i sitt yttrande, med hänvisning till pågående försök inom

vissa militärområden, tillstyrkt en regional intendenturförrådsorganisation

innebärande bl. a. att militärbefälhavaren underställda förråd organisatoriskt

sammanföres till en förrådsgrupp, vars chef blir lokal förvaltningsmyndighet.

Sålunda föreliggande förslag ger mig anledning att uttala, att

jag finner det betydelsefullt att även förvaltningstjänstens regionala ledning

prövas genom försök och att erfarenheter såväl av dessa försök som av den

blivande provisoriska organisationen för militärområdesstaberna avvaktas,

innan slutlig ställning tages till den regionala förvaltningsledningens ordnande.

Jag vill också erinra om det inbördes beroende, som föreligger mellan

den centrala och den regionala förvaltningsorganisationen.

De av försvarsledningsutredningen angivna utgångspunkterna för val av

militär om rådesstabernas förläggningsorter i fred är

enligt min mening lämpliga. Jag anser också, att utredningen från dessa

utgångspunkter funnit i stort sett godtagbara lösningar av lokaliseringsfrågorna.

Jag är sålunda beredd att såsom förläggningsorter för militärområdesstaberna

i Södra och östra militärområdena samt Bergslagens och

Övre Norrlands militärområden acceptera respektive Kristianstad, Strängnäs,

Karlstad och Boden. I Karlstad krävs inga åtgärder i fråga om stabslokaler,

eftersom staben där kan inrymmas i nuvarande V. militärbefälsstabens

lokaler. Beträffande Kristianstad, Strängnäs och Boden avser jag att föreslå,

att fortifikationsförvaltningen erhåller uppdrag att utarbeta och till Kungl.

Maj :t inkomma med förslag till program för erforderliga byggnadsåtgärder.

Vad beträffar förläggningsort för Västra militärområdesstaben har utredningen

diskuterat Göteborg, Borås, Alingsås och Skövde. Den har förklarat

sig närmast vara benägen att förorda en förläggning till Göteborg

(Nya Varvet) men gjort sitt förord beroende av huruvida överbefälhavaren

komme att bedöma, att staben där kunde upprätthålla en tillräcklig mobiliserings-

och insatsberedskap. Om så inte skulle bli fallet, borde Borås

komma i fråga. Såsom framgått av redogörelsen för yttrandena, bar överbefälhavaren

klart förordat Göteborg.

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungi. Maj.ts proposition nr 109 år 1964

Några civila remissmyndigheter har av olika skäl uttalat sig för en förläggning

till Borås eller Skövde.

För egen del finner jag i likhet med utredningen, att flera betydelsefulla

skäl kan anföras till förmån för Göteborg som stabsort i fred. En väsentlig

del av militärområdesstabens uppgifter är knutna till Västkusten, den del

av militärområdet som är av störst intresse med hänsyn till det operativa

krigsförberedelsearbetet och där således terrängrekognosceringar, fältövningar

och tillämpningsövningar av operativ karaktär främst torde komma

att äga rum. De flesta av de civila myndigheter, med vilka militärbefälhavaren

skall samverka, finnes i Göteborg. Även om dessa fördelar med

hänsyn till kommunikationsväsendets höga kapacitet inte kan tillmätas helt

utslagsgivande betydelse, måste dock valet av lokaliseringsort i första hand

avgöras med utgångspunkt i möjligheterna för staben att på ett rationellt

och tidsbesparande sätt bedriva sin verksamhet. Det förtjänar påpekas, att

samverkan mellan totalförsvarsmyndigheter av bl. a. sekretesskäl i betydande

utsträckning behöver ha formen av personliga sammanträffanden.

I Göteborg har en militärområdesstab möjlighet att vid förläggning på

Nya Varvet, intill Älvsborgs kustartilleriregemente, få service inom olika

områden samt skydd och biträde vid övergång till krigsorganisation. Förutsättningar

härför finns dock även i Borås och Skövde.

Kostnaderna för anskaffning av stabslokaler har av utredningen uppskattats

till 500 000 kr. på Nya Varvet mot 2 350 000 kr. i Borås. I alternativ

Nya Varvet har emellertid förutsatts att flottans anläggningar inom området

skall flyttas bort och att det därigenom skall bli möjligt att utnyttja befintliga

lokaler för militärområdesstaben.

I vissa yttranden har hävdats att Göteborg såsom storstad skulle vara en

olämplig förläggningsort av beredskapsskäl. Som jag framhållit, har emellertid

överbefälhavaren vid sin prövning av frågan inte ansett dylika skäl

utgöra hinder mot att militärområdesstaben i fred förlägges dit. Jag finner

inte anledning att göra någon annan bedömning i detta hänseende.

Efter noggrant övervägande av de olika alternativens för- och nackdelar

har jag funnit, att de starkaste skälen talar för att välja Göteborg (Nya

Varvet). Detta alternativ erbjuder fördelar för ett effektivt fullgörande av

militärområdesstabens uppgifter inom krigsmakten och totalförsvaret, som

inte är för handen vid lokalisering till någon av övriga ifrågasatta förläggningsorter.

Jag är medveten om att från allmänt lokaliseringspolitiska synpunkter

erinringar kan göras mot att militärområdesstaben förlägges till

ett storstadsområde, men jag har med hänsyn till de tidigare angivna arbetstekniska

fördelarna likväl funnit mig böra förorda att så sker i detta fall.

Jag anser alltså, att Västra militärområdesstaben på sikt bör förläggas

till Göteborg. Hur denna lösning skall konkret utformas, är emellertid beroende

av frågan om utflyttning av flottans anläggningar på Nya Varvet.

För att närmare klarlägga denna fråga har jag jämlikt Kungl. Maj :ts be
-

s. 145 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196b

145

myndigande den 31 januari 1964 tillsatt en särskild utredning. I avvaktan

på dess resultat bör den nya staben övergångsvis vara förlagd till Skövde.

Jag avser att föreslå Kungl. Maj :t att uppdraga åt fortifikationsförvaltningen

att undersöka, hur lokalfrågan provisoriskt bör lösas där.

För militärområdesstaben i Nedre Norrlands militärområde räknar jag

med Östersund som förläggningsort. Därest fråga framdeles uppkommer

om en förflyttning till annan ort, får nya överväganden göras med hänsyn

till de förhållanden som då är för handen. Såvitt gäller lokalfrågan, avser

jag att hemställa, att fortifikationsförvaltningen erhåller motsvarande uppdrag

som beträffande Skövde.

Jag övergår härefter till frågan om civilbefälhavarnas uppgifter

och ledningsorganisation i krig. Vad försvarsledningsutredningen

i denna del uttalat och föreslagit har allmänt tillstyrkts

vid remissbehandlingen. För egen del biträder jag också utredningens förslag.

Jag finner det angeläget att civilbefälhavarnas befogenheter och uppgifter

i krig blir instruktionsmässigt fastställda liksom att civilbefälhavarnas

krigsorganisation överses mot bakgrunden av senare års erfarenheter

och de synpunkter, som framförts av försvarsledningsutredningen. Arbetet

härmed har inletts. I enlighet med utredningens rekommendation har chefen

för inrikesdepartementet denna dag bemyndigats tillkalla särskilda sakkunniga

för att inom inrikesdepartementet biträda med arbetet. På så sätt

torde de bästa förutsättningarna skapas för bland annat samordningen med

motsvarande förberedelser på den militära sidan. Jag vill anmärka att de

sakkunniga inte enbart skall beakta civilbefälhavarnas uppgifter och organisation

i krig utan även i erforderlig utsträckning uppmärksamma frågan

om ändringar i civilbefälhavarnas fredsinstruktion och om de följdverkningar

beträffande länsstyrelsernas krigsorganisation, som kan bli ett resultat

av den föreslagna nya organisationen av totalförsvarets regionala

ledning.

Vad angår civilbefälhavarnas uppgifter och organisation

i fred har främst försvarsledningsutredningens förslag till förstärkning

av fredsorganisationen uppmärksammats i remissyttrandena. Behovet

av en förstärkning har allmänt vitsordats. Det framlagda förslaget

betecknas i många fall som otillräckligt. För närvarande finnes vid civilbefälhavarekanslierna

10 tjänstemän i lönegraderna Ag 23 och Ae 27. Utredningen

har föreslagit dels att två tjänster i A 23 och A 27 tillskapas för

det nya civilområdet i Övre Norrland och dels att vissa nya tjänster inrättas

som förstärkning av befintliga kanslier.

För egen del vill jag understryka, att effekten av en ändamålsenlig militär

ledningsorganisation kan allvarligt försvagas, om de civila försvarsgrenarna

släpar efter. Erfarenheterna under senare år har alltmer bestyrkt

nödvändigheten av en vältrimmad ledningsorganisation på högre regional

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964

nivå, för att de civila försvarsinsatserna i krig skall kunna bli effektiva och

väl samordnade. Det är mot denna bakgrund nödvändigt, att de fredstida

planläggningsresurserna är tillräckligt stora.

I det föregående har jag tillstyrkt att ett civilområde bildas för övre Norrland.

Det är enligt min mening angeläget att så sker så snart som möjligt.

Avsaknaden av ett civilområde har otvivelaktigt varit en stor brist i nuvarande

regionala ledningsorganisation inom totalförsvaret. Det för civilbefälhavarens

kansli erforderliga personalbehovet för budgetåret 1964/65

torde få tillgodoses genom utnyttjande av tillgängliga medel för tillfällig

personal.

Vad övriga förslag till förstärkning av civilbefälhavarkanslierna angår är

jag för närvarande ej beredd att tillstyrka inrättandet av nya tjänster.

Denna fråga torde få upptagas till prövning vid budgetbehandlingen kommande

höst.

Vad angår rekryteringen av personal till civilbefälhavarnas fredskanslier

har utredningen understrukit, att ifrågavarande befattningar inte bör vara

sluttjänster, och uttalat att det förefaller naturligt, att de inordnas i den

ordinarie landsstatskarriären. För egen del finner jag det angeläget att lämpliga

karriärgångar skapas för ifrågavarande personal. Planläggningsarbete

av det slag det här gäller ställer stora krav på personalen, och befattningarna

bör bland annat av detta skäl inte betraktas som sluttjänster. Utredningen

har enligt min mening pekat på en naturlig anknytning till den ordinarie

landsstatskarriären. Flertalet befattningshavare vid en länsstyrelse

kommer i sitt fredsmässiga arbete i större eller mindre utsträckning i kontakt

med totalförsvarsfrågor, och det bör därför vara till fördel för både

länsstyrelserna och länsstyrelsetjänstemännen, om dessa under viss tid arbetar

med totalförsvarsplanläggning. Tjänstgöringen bör sålunda i merithänseende

anses likvärdig med annan Iandsstatstjänstgöring. Rekryteringen

bör emellertid inte vara bunden enbart till landsstaten. I likhet med vissa

remissinstanser finner jag det naturligt, att man strävar efter en rekrytering

inom vidaste möjliga sektor av samhället. Jag kan däremot inte biträda

den meningen, att man bör sträva efter att skapa en särskild karriär

för tjänstemän som uteslutande sysslar med försvarsplanläggningen. I krig

kommer all personal att behövas för totalförsvaret. Det skulle mot bakgrunden

härav vara olyckligt om allt fredstida förberedelsearbete lades i

händerna på en mindre grupp specialister. Man kan vidare inte bortse från

risken att sådana specialister fjärmas från det övriga samhällsarbetet och

att därmed den nödvändiga kontakten mellan samhällets fredstida verksamhet

och försvarsförberedelserna går förlorad. Enligt min mening bör man

sträva efter att rekrytera civilbefälhavarnas fredskanslier från så stora delar

av samhället som möjligt — därvid landsstaten naturligen bör intaga en

framskjuten plats — i syfte att åstadkomma ändamålsenliga möjligheter

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

Kungl. Maj.ts proposition nr i 09 år 196b

till utbyte av personal och en anknytning till karriärmöjligheter utanför de

utpräglade beredskapsuppgifterna.

I remissyttrandena har även berörts frågan om civilbefälhavarekansliernas

förläggningsorter. Självfallet är det önskvärt att

inte behöva flytta kansliet i samband med ombyte av civilbefälhavare. Jag

anser det emellertid inte möjligt att göra några bindande uttalanden härom.

Kansliet måste enligt min mening i regel förläggas till den ort, där civilbefälhavaren

finnes, och uppdraget som civilbefälhavare kan i allmänhet

inte knytas till visst län.

Försvarsledningsutredningen har anfört vissa synpunkter även på frågan

om samordningen mellan det militära och det civila

försvaret. Utredningens uttalanden i denna del kan jag i princip biträda.

Jag är medveten om att den nuvarande organisationen i krig inte ger

några garantier för samordnade beslut i extrema lägen. Det fortlöpande

samarbetet under planläggningsarbetet och de periodiskt återkommande

övningarna torde emellertid, som utredningen påpekat, vara betydelsefulla

faktorer i detta sammanhang. På så sätt grundlägges den gemensamma syn

på totalförsvarsproblemen, som torde vara den bästa grunden för en god

samverkan i krig. Med anledning av vissa uttalanden av remissinstanserna

i denna fråga liksom beträffande den militära direktivrätten vill jag framhålla,

att de tidigare omnämnda sakkunniga kommer att uppmärksamma

även dessa problem. De under remissbehandlingen framkomna synpunkterna

kommer därvid att ytterligare prövas.

Av de frågor, som avser ledning i lägre regional instans,

upptar jag först förslaget om inrättande av örlogsbaser. Inom nuvarande

marinkommandostaber fullgöres uppgifter, som är hänförliga till två

skilda ledningsnivåer, och jag finner det därför i likhet med utredningen

nödvändigt att uppgifterna särskiljes och renodlas. Utredningen har löst

denna uppgift så, att till nya ledningsorgan på lägre regional nivå, örlogsbaser,

hänförts främst bas- och underhållstjänst samt mobiliseringsförberedelser

och frivilligutbildning, örlogsbaschefernas uppgifter förutsättes

variera något olika militärområden emellan, i fred dock mindre än i krig.

Den principiella uppläggning utredningen sålunda gjort synes mig vara

rationell.

Från nu redovisade utgångspunkter tillstyrker jag dels att principorganisationen

i fred av örlogsbaserna i Södra, Västra och östra militärområdena,

vilka bör benämnas Sydkustens, Västkustens respektive Ostkustens örlogsbas,

utformas enligt bilagorna 15—17 till protokollet i detta ärende, dels

att på örlogsbaschef ankommande uppgifter i Nedre Norrlands militärområde

i fred skall fullgöras av chefen för Norrlands kustartilleriförsvar med

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964

biträde av ett mindre antal officerare ur flottan. Jag torde i samband härmed

få meddela, att jag avser att inom kort anmäla ett förslag till fredsorganisation

av de förvaltningsorgan, som bör ingå i eu blivande Sydkustens

örlogsbas. Förslaget, som utarbetats på grundval av resultatet av statskontorets

undersökningar av stabs- och förvaltningsorganisationen inom nuvarande

marinkommando Syd, torde böra föreläggas riksdagen.

Beträffande förläggningsorterna torde jag få anmäla, att chefen för marinen

i skrivelse den 12 februari 1964 motsatt sig utredningens förslag, att

Ostkustens örlogsbas förlägges till Västerhaninge, och i stället förordat

Stockholm som förläggningsort. Med anledning härav vill jag erinra om att

enligt beslut av 1960 års riksdag (prop. 120; SU 127; rskr 335) staben m. fl.

ledningsorgan vid marinkommando Ost skall förläggas till Västerhaninge

kommun. De motiv, som föranledde detta beslut, måste anses gälla även för

den blivande örlogsbasen. Denna ståndpunkt har också intagits av överbefälhavaren

i yttrande över marinchefens skrivelse, överbefälhavaren har

vidare framhållit, att inom Västerhaninge kommun kan tänkas olika förläggningsorter,

nämligen Västerhaninge samhälle, Berga-området och Muskö.

Dessa alternativ bedömer överbefälhavaren vara i huvudsak likvärdiga från

beredskapssynpunkt. En förläggning till Västerhaninge samhälle bedömes

preliminärt bli kostsammare, byggnads- och driftmässigt, än de båda övriga

alternativen. Muskö anses lämna större handlingsfrihet vid val av organisationsform

för örlogsbasen än Berga-området, vilket är ett stort utbildningscentrum

och redan nu inrymmer ett flertal administrativa enheter. Överbefälhavaren

förordar således att örlogsbasstaben med förvaltningar förlägges

till Muskö. Jag ansluter mig till överbefälhavarens förslag med framhållande

av att Muskö — där förvaltningar och örlogsvarv kommer att vara

belägna — enligt min uppfattning är den naturliga fredsförläggningsplatsen

för örlogsbasstaben med hänsyn till arten av huvuddelen av de uppgifter,

som i fred skall ankomma på örlogsbasens chef. Kungl. Maj :t har

därför på min hemställan anbefallt fortifikationsförvaltningen att vid uppgörande

av byggnadsprogram för ovan jordsanläggningar på Muskö utgå

från att den blivande Ostkustens örlogsbasstab skall förläggas dit. I detta

sammanhang bör vidare nämnas, att jag inte har något att erinra mot att

en mindre del av staben —- såsom utredningen föreslagit — förlägges till

annan ort. Vilken ort som därvid bör komma i fråga synes böra närmare

undersökas. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att besluta i lokaliseringsfrågan

liksom i fråga om benämningen av denna stabsdel.

Förläggningen av Västkustens örlogsbas är beroende av den framtida

dispositionen av de marina anläggningarna på Nya Varvets område i Göteborg.

Såsom tidigare nämnts vid behandlingen av frågan om Västra militärområdesstabens

förläggningsort, har jag tillkallat en särskild utredning

för att närmare klarlägga förutsättningarna för en utflyttning av dessa anläggningar.

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 1964

Beträffande ledningsorganisationen på Gotland delar

jag överbefälhavarens uppfattning, att Gotland efter övergång till den nya

organisationen inte kommer att vara helt jämförhart med övriga försvarsområden.

Jag kan därför tillstyrka att de av överbefälhavaren föreslagna benämningarna

»Gotlands militärkommando» och »Chefen för Gotlands militärkommando»

införes men vill samtidigt understryka, att detta inte innebär

något avsteg från utredningens förslag, att ledningsorganisationen på

ön i fortsättningen skall hänföras till den lägre regionala nivån.

I detta sammanhang vill jag också uttala min principiella anslutning till

utredningens uppfattning, att nuvarande vakanser i personalkårernas stater

inte bör drabba Gotlands militärkommandostab. Hur den erforderliga

förstärkningen lämpligen bör genomföras, torde få uppdragas åt överbefälhavaren

att föreslå. Det bör vidare uppdragas åt honom att pröva Gotlands

kustartilleriförsvars ställning i förhållande till militärkommandochefen

och att till Kungl. Maj :t inge därav betingade förslag.

I fråga om den av försvarsledningsutredningen aktualiserade sammanslagningen

av staberna för Härnösands försvarsområde

och Norrlands kustartilleriförsvar finner jag

det angeläget, att de preliminära undersökningar som utredningen låtit

göra snarast kompletteras, så att underlag för ett beslut erhålles. Min avsikt

är att föranstalta om ett uppdrag härom till överbefälhavaren.

Vad försvarsområdesorganisationen beträffar, delar jag

utredningens uppfattning att försvarsområdesstabernas personalorganisation

är relativt svag jämfört med andra militära staber. Med tanke på de

fördelar, som en sammanslagning enligt dåvarande statens organisationsnämnds

förslag av stabs- och förvaltningstjänsten vid vissa försvarsområden

och regementen synes kunna medföra — bl. a. i fråga om bättre utnyttjande

av personalen och större elasticitet i organisationen — avser jag

att vid ett senare tillfälle ta upp frågan om anordnande av försök i denna

riktning.

Beträffande eventuella förändringar i ledningen av den markoperativa

verksamheten på nivån under militärbefälhavare finner jag ingen anledning

att nu göra några närmare uttalanden, eftersom några konkreta förslag i frågan

inte föreligger. Jag vill endast framhålla, att man givetvis bör välja ett

system, som inte medför en dubblering av de blivande militärområdesstabernas

kapacitet för markoperativ ledning eller innebär ett underutnyttjande

av denna.

Jag övergår nu till vissa av försvarsledningsutredningen behandlade särskilda

frågor och får därvid beträffande lönegrads placering för

försvarsstabschefen hänvisa till vad jag anfört om lönefrågor

in. in. för militärbefälhavare och personal i militärområdesstaber. Det
-

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964

samma gäller vissa av överbefälhavaren i hans remissyttrande framlagda

förslag avseende beställningen för chef för attackeskadern.

Utredningens synpunkter på frågan om en för officerare i

högre stabstjänst gemensam personal k år ansluter jag

mig till. Jag räknar med att frågan skall upptagas till närmare prövning,

sedan överbefälhavaren inkommit med förslag.

Jag delar också uppfattningen, att en översyn av inskrivningsoch

personalredovisningsväsendet bör komma till stånd.

Det är min avsikt att inom den närmaste tiden hemställa om Kungl. Maj :ts

bemyndigande att tillkalla en särskild utredning för detta ändamål.

Förslaget om inrättande av särskild kassaavdelning vid m i 1 itärområdesstaberna

har tillstyrkts av flertalet remissmyndigheter

som uttalat sig därom. Statskontoret har emellertid ansett att det med

förslaget avsedda syftet kan tillgodoses genom att staberna tillföres en kassachefsutbildad

befattningshavare, vilken bör ingå i intendenturavdelningen.

Frågan tillhör enligt min mening dem, som bör övervägas i samband med

att detaljorganisationen närmare utredes och prövas. Jag förutsätter att

bl. a. försvarets civilförvaltning och statskontoret därvid kommer att medverka.

Vad slutligen angår förslagens genomförande, vill jag understryka

angelägenheten av att den av 1961 och 1962 års riksdagar beslutade

omorganisationen av krigsmaktens och totalförsvarets högsta ledning

så snart sig göra låter fullföljes genom motsvarande organisationsändringar

i regional instans. Erforderliga förberedelser för övergång till ny

regional fredsorganisation för krigsmaktens del bör därför enligt min mening

påbörjas utan dröjsmål och därvid i första hand avse åtgärder för att

anskaffa stabslokaler. Jag vill här erinra om att fortifikationsförvaltningen,

såsom tidigare nämnts, redan erhållit eller kommer att erhålla uppdrag att

utarbeta lokalprogram för samtliga militärområdesstaber — utom den i

Bergslagens militärområde, för vilken inga åtgärder nu erfordras — samt

för Ostkustens örlogsbas. Därjämte har— såsom likaledes nämnts i det föregående

— en särskild utredning tillsatts för att klarlägga förutsättningarna

för en utflyttning av örlogsvarv m. m. från Göteborg.

Övergång till ny fredsorganisation för krigsmakten bör — i enlighet med

utredningens förslag — ske den 1 oktober 1966. Som jag tidigare anfört,

bör den nya organisationen under en övergångstid betraktas såsom provisorisk

och definitivt beslut i organisationsfrågan inte fattas, förrän tillräckliga

erfarenheter av de nya verksamhetsformerna hunnit vinnas. För att

underlätta övergången bör militärbefälhavare och stabschefer i den nya

organisationen utnämnas redan under andra halvåret 1965. Nuvarande re
-

s. 151 Kontrollera mot PDF

151

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1964

gionala chefer, som inte erhåller befattningar i den kommande organisationen

eller eljest inom krigsmakten, torde få föras på övergångsstat. Även

andra särskilda personalanordningar torde kunna visa sig påkallade i samband

med övergången till ny organisation eller för att effektivt driva förberedelserna

härför. Kungl. Maj :t torde därför böra inhämta riksdagens

bemyndigande att besluta om dylika och i övrigt erforderliga övergångsanordningar.

I enlighet med tidigare redovisat förslag bör det uppdragas åt överbefälhavaren

att efter givna riktlinjer utforma ny krigsorganisation för krigsmaktens

högre regionala ledning m. in. överbefälhavaren bör även ha att

föreslå tidpunkt för övergång till denna organisation. Jag vill i detta sammanhang

betona, att övergången måste ske på sådant sätt att väsentliga

beredskapskrav inte eftersättes. Detta torde innebära, att övergången kan

fullbordas först sedan de nya ledningsorganen i fred varit i verksamhet

någon tid. Detta får emellertid inte hindra, att förberedelserna påbörjas

med det snaraste.

Såvitt gäller krigsmakten, vill jag slutligen framhålla, att kostnaderna

för genomförandet av den nya regionala ledningsorganisationen enligt grunderna

för gällande försvarsbeslut bör bestridas inom den fastställda kostnadsramen.

Jag kan således inte biträda överbefälhavarens avvikande uppfattning

på denna punkt.

Föreslagna ändringar i civilområdesindelningen — utom tillkomsten av

det nya civilområdet — bör som utredningen förutsatt genomföras först i

samband med ändringarna i den militärterritoriella indelningen.

Åberopande det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå

riksdagen att

a) godkänna de av mig i det föregående angivna riktlinjerna

för organisation av totalförsvarets regionala ledning;
b)

bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de övergångsåtgärder

som kan komma att erfordras på grund av omorganisationen

av totalförsvarets regionala ledning.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med

instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

S. Lindow

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 1964

Bilaga 1

Innebörden i utredningens betänkande av vissa begrepp

A. Operativ verksamhet

Markoperativ verksamhet omfattar:

bekämpning med stridskrafter på marken1 av styrkor, som invaderar över gräns

eller kust, luftlandsättes eller i övrigt opererar på marken,

jämte med angiven verksamhet sammanhängande förberedelser och åtgärder vid

armé- och kustartilleristridskrafter,1 vid marina baser och flygbaser, vid övriga

anläggningar på land ur armén, marinen och flygvapnet samt vid under central

förvaltningsmyndighet lydande anstalter m. m.

Territoriellt försvar (jfr nedan) ingår dock icke i markoperativ verksamhet.

Sjöoperativ verksamhet* omfattar:

bekämpning med marinstridskrafter1 av sjöstridskrafter och sjötransportmedel,

fartygsspaning samt

skydd och dirigering av sjöfart och fiske,

jämte med angivna verksamheter sammanhängande förberedelser och åtgärder

vid marinstridskrafterna och deras baser, vid kustbevakningen och vid andra

marina förband och anläggningar.

Luftoperativ verksamhet omfattar:

bekämpning med flygstridskrafter, territoriellt luftvärn samt luftvärn vid marina

baser och flygfält sluft värn1 2 3 av flygstridskrafter och andra luftburna vapen

samt flygtransportmedel,

bekämpning med flygstridskrafter av mark- och sjöstridskrafter, transportmedel,

anläggningar och anstalter m. m.,

flygspaning samt

flygtransporter, flygtillstånd för luftfart samt erforderlig reglering av förflyttningar

i luften med helikoptrar och flygplan för mark- eller sjöoperativ verksamhet,

jämte med angivna verksamheter sammanhängande förberedelser och åtgärder

vid flygstridskrafterna och deras baser, vid luftbevakningen och vid andra förband

och anläggningar ur flygvapnet samt i vad rör eldgivning mot luftmål vid

territoriellt luftvärn samt luftvärn vid marina baser och flygfältsluftvärn.

1 Jämväl innefattande helikoptrar och lätta flygplan ingående i eller disponerade av dessa

stridskrafter.

2 Marinoperativ verksamhet enligt Kungl. kungörelse angående rikets militärterritoriella indelning.

3 Bekämpning med fältluftvärn och järn vägsluftvärn, marint närluftvärn i land samt fartygsluftvärn

hänföres till mark- respektive sjöoperativ verksamhet.

s. 153 Kontrollera mot PDF

153

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 196b

Territoriell verksamhet omfattar:

territoriellt försvar syftande till att i vad avser verksamhet på marken

säkerställa operationsfriheten i luften, till sjöss och på marken för de operativa

stridskrafterna genom markbevakning och markförsvar,

skydda landsdelar, som ej är operationsområden, genom markbevakning och

markförsvar,

understödja de operativa stridskrafterna i luften, till sjöss och på marken med

tillgängliga för krigsmakten gemensamma resurser i fråga om sambandsmedel,

transporter, fältarbete, underhåll m. m. samt

understödja det civila försvaret med tillgängliga militära resurser,

samordning av för krigsmakten gemensamma stödfunktioner samt

samordning av det militära och det civila försvaret.

B. Ledning av operativ verksamhet

Ledning av operativ verksamhet är allmänoperativ, när den syftar till ledning och

samordning av operativ verksamhet på marken, till sjöss och i luften sinsemellan

inklusive därför erforderliga stödfunktioner samt samordning med totalförsvarets

övriga delar.

Ledning av operativ verksamhet är fackmässig när den utövas för antingen

mark-, sjö- eller luftoperativ verksamhet.

C. Samordning

Samordning av skilda verksamhetsgrenar kan åstadkommas genom befäl (inom

det civila försvaret genom föreskrifter eller direktiv) eller genom samverkan.

En chef samordnar genom befäl underlydande chefers (stridskrafters, motsvarande)

verksamhet.

Sidoordnade chefer samordnar genom samverkan sina underlydande chefers

(stridskrafters, motsvarande) verksamhet. För att genomföra detta tages samråd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Rikets mllitärterrltoriella indelning samt uppdelning av

territorialvattnet vid rikets kuster på marinkommandon

Bilaga 2

= militärområdesgräns, tillika

försvarsområde sgräns

= försvarsområdesgräns

= gräns mellan marinkommando till

delade territorialvatten

MKS

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga 3

Rikets indelning i civilområden och län

= civilområdesgräns, tillika länsgräns

=länsgräns

= militärområde sgräns, tillika I,1

försvarsområdesgräns /

= försvarsområdesgräns

V 22

100 200 300km

■'''''' ■■1 ‘ ■"1 ■'' ■ ■‘■t
-

I—V anger civilområden, I—VII militärområden. Bokstäver anger län, nummer 1 arabiska

silfror försvarsområden.

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196b

Bilaga 4

Principskiss över nuvarande organisation av militärbefälsstab

Fredsorganisation

Militärbefälhavare

Stf militärbefälhavare1

Stabschef

Sektion I

Sektion II

Sektion III

Avdelning IV

Avdelning VI

Sektion VIII

Operationsavd.

Underrättelseavd.*

Luftförsvarsavd.

Sambandsavd.

Fältarbetsavd.

K vartermästaravd3

Tygavd.

Intendenturavd.

Sjukvårdsavd.

Veterinäravd.3

Mobiliseringsavd.4

Personalavd. m.m.

Utbildningsavd.

Säkerlietsoff.

Expedition

Befästningsavd.

Byggnadsavd.

Expedition

1 Ej vid VII. militärbefälet. Vakantsatt vid V. militärbefälet (prop. 1953: 110).

3 Endast vid I. och VI. militärbefälsstabema.

3 Ej vid VII. militärbefälsstaben.

4 Endast vid vissa militärbefälsstaber.

s. 157 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 196b

157

Bilaga 5

Principskiss över nuvarande organisation av marinkommandostab

Fredsorganisation

Marinkommandochef 1

Chef för inten- för sjuk

Stabschef

vårdsförvalt-

ning

Sektion I

Sektion II

Sektion III

Avdelning V

Expedition

tur-

förvaltning

Sjukvårds-

förvaltning

Operationsavd.

Underrättelse-

avd.

Sambandsavd.

Fältarbetsavd.

Kvartermästar-

avd.

Tygavd.

Personalavd.

Utbildningsavd.

Sjöfartsavd.

Allmän sekt.

Utrustnings- sekt.

Förplägnads-

sekt.

1 Marinkommando Nord har icke egna förvaltningar. Förvaltningen vid Norrlands kustartilleriförsvar omfattar

en förvaltningsverksamheten vid marinkommando Nord.

I marinkommando Syd är vapenförvaltning, skeppsteknisk förvaltning — vilka funktioner inom MKO och

KV utövas av cheferna för örlogsvarven Stockholm respektive Göteborg — intendentur-, sjukvårds- och byggadsförvaltning

ställda direkt under marinkommandochefen.

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 196i

Bilaga 6

Principskiss över nuvarande organisation av flygeskaderstab

Fredsorganisation

Eskaderchef

Ställföreträdande

eskaderchef

Stab schef1

Sektion I1

Sektion II1

Operationsavd.

Signalavd.

Luftbevakningsavd.*

Bas- och underhållsavd.

Flygfältsavd.

Expedition

1 Stabschefen är tillika chef för en av sektionerna.

* Ej vid E 1.

Vid E 3 prövas med chefens för flygvapnet medgivande en försöksorganisation

enligt nedanstående skiss:

Eskaderchef

Ställföreträdande

eskaderchef

Stabschef1

Sektion I1

Sektion II1

Expedition

Flygavd.

Strilavd.

Bas- och underhålls- avd.

Förvaltningsavd.

1 Stabschefen är tillika chef för en av sektionerna.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bilaga 7

militär- och civilemrådesgräns
-

gränser som föreslås

bibehållas t.v. i avvaktan

på länsirdelningsutredningena

förslag

rörande Hallands län

l) Ungefärlig sträckning.

Gränserna bör om möjligt

ansluta till en eventuellt

kommande länsgräns.

100 200 300km

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga 8

Utredningens förslag till principorganisation av militärbefälsstab

Militärbefälhavare

Stabschef

Souschef1

Sektion I

Sektion II

Armésektion1 2

Flygsektion3 4

Sektion IV

Sektion V

Sektion VIII

Exp.

Markoperationer

Sjöoperationer

Luftoperationer

Underrättelser

Samband

Fältarbeten

Kvartermästar2

Tyg

Intendentur

Sjukvård och

veterinär

Kassa

Personal

Utbildning och

övningar

Förbandsproduk- tion och därmed

direkt samman- hängande opera- tivt krigsförbe- redelsearbete

Säkerhetstjänst

Kommunika-

tionstjänst

4

1 Endast i I., III. och V. militärområdena

* Bl. a. samordning av mobiliseringsförberedelser

* Endast i I., III. och VI. militärområdena. Ersättes i II., IV. och V. militärområdena av en sektion III

4 Uppgifter och organisation enligt särskild utredning

160 Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 196b

s. 161 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 196 i

161

Bilaga 9

Utredningens förslag till antal officerare för I. militärbefälsstaben samt

deras fördelning på sektioner och avdelningar vid övergång

till provisorisk organisation

Befattning

Försvarsgren och tjänsteställning

Oberoende

Armén

Marinen

Flygvapnet

Int

S:a

G1

el

Vam

Gm

el

Kam

Ö

el

Kmd

B4

R

Arv

Ö

B4

R

K

Arv

R

K

Arv

Ö

B4

R

K

Arv

R

K

Militärbefälhavare....

Stabschef............

Souschef............

Sektion I

Chef..............

Markopavd........

Sjöopavd..........

Luftopavd.........

Undavd...........

Sambandsavd......

Fältarbavd........

Sektion II

Chef..............

Centralavd........

Tygavd...........

Intavd............

Sjv + vetavd......

Kassaa vd..........

Armésektion

Chef..............

Personalavd.......

Utbavd...........

Flygsektion1 * 3 4 *

Chef..............

Till förf...........

Sektion IV..........

Sektion V...........

Sektion VIII6........

Chefsexpedition......

Summa

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

2

1

1

1

1

1

1

2

1

1

H

1

1

2

1

1

*1

1

1

2

1

5

3

1

31

1

1

1

1

1

3

4

2

3

3

1

1

3

2

2

1

1

4

1

10

1

1

1

1

1

1

2

2

1

4

10

4

1

4

1

1

3

6

3

1

2

48

1 Bl. a. personaltjänst; omfattningen av denna verksamhet bedömes icke nödvändiggöra att den

handläggs i särskild avdelning.

* Marinintendent.

3 Frivilligutbildning.

4 Organisation enligt ÖB bestämmande.

6 Organisation enligt särskild utredning.

Anm. G1 = generallöjtnant, Vam = viceamiral, Gm = generalmajor, Kam = konteramiral, Ö =

överste, Kmd = kommendör, R = regementsofficer, annan än överste eller kommendör, K = kompaniofficer.

6 — Bihang till riksdagens protokoll 1964. 1 samt. Nr 109

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kungi. Maj:ts proposition nr 109 år 196k

Bilaga 10

Utredningens förslag till antal officerare för II. militärbefälsstaben

samt deras fördelning på sektioner och avdelningar vid övergång

till provisorisk organisation 1

Befattning

Försvarsgren och tjänsteställning

Armén eller marinen

Armén

Marinen

Int

S:a

Gm

el

Kam

Ö

el

Kmd

B4

R

Arv

Ö

B4

R

K

Arv

R

K

Arv

R

K

Militärbefälhavare.

1

1

Stabschef.........

1

1

Sektion I

Chef...........

1

1

Markopavd.....

1

1

2

Sjöopavd.......

1

1

*1

3

Luftopavd......

1

1

Undavd........

1

1

Sambandsavd...

1

1

2

Fältarbavd.....

1

1

Sektion II

Chef...........

1

1

Centralavd.....

1

1

U

3

Tygavd........

1

1

2

Intavd.........

1

1

2

Sjv + vetavd...

Kassaa vd.......

Sektion III

Chef...........

1

1

Personalavd....

1

1

Utbavd........

1

1

31

3

Sektion IV.......

1

1

Sektion V........

1

1

Sektion VIII*.....

—

Chefsexpedition. ..

1

1

Summa

1

1

2

2

1

3

7

4

1

3

1

1

2

29

1 Bl. a. personaltjänst; omfattningen av denna verksamhet bedömes icke nödvändiggöra att

den handläggs i särskild avdelning.

* Marinintendent.

3 Frivilligutbildning.

1 Organisation enligt särskild utredning.

s. 163 Kontrollera mot PDF

Kungl Maj.ts proposition nr 109 år 196fr

163

Bilaga 11

Utredningens förslag till antal officerare för III. militärbefälsstaben samt

deras fördelning på sektioner och avdelningar vid övergång

till provisorisk organisation 1 2 * * 5

Försvarsgren och tjänsteställning

Oberoende

Armén

Marinen

Flygvapnet

Int

Befattning

G1

el

Vam

Gm

el

Kam

ö

el

Kmd

B4

R

Arv

Ö

B4

R

K

Arv

R

K

Arv

Ö

B4

R

K

Arv

R

K

S:a

Militärbefälhavare....

1

1

1

1

1

1

Sektion I

Chef..............

1

1

1

2

3

1

2

H

4

1

1

2

1

1

1

3

1

1

1

3

1

1

Sektion II

Chef..............

1

1

1

1

21

3

1

1

2

1

1

1

3

Armésektion

Chef..............

1

1

1

1

1

2

81

4

Flygsektion4

Chef..............

1

1

Till förf...........

2

5

4

11

1

1

1

1

—

Chefsexpedition......

1

1

Summa

1

1

1

2

3

1

4

10

4

1

4

1

1

3

6

4

1

2

50

1 Bl. a. personaltjänst; omfattningen av denna verksamhet bedömes icke nödvändiggöra att den

handläggs i särskild avdelning.

2 Marinintendent.

8 Frivilligutbildning.

1 Organisation enligt ÖB bestämmande.

5 Organisation enligt särskild utredning.

6* — Bihang till riksdagens protokoll 196i. 1 sand. Nr 109

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Kungl Maj.ts proposition nr 109 år 1964

Bilaga 12

Utredningens förslag till antal officerare för IV. militärbefälsstaben

samt deras fördelning på sektioner och avdelningar vid övergång

till provisorisk organisation

Befattning

Försvarsgren och tjänsteställning

Armén

Int

Summa

Gm

R

K

Arv

R

K

Militärbefälhavare.......

1

1

Stabschef...............

1

1

Sektion I

Chef.................

1

1

Markopavd...........

1

1

Luftopavd............

1

1

Sambandsavd.........

1

1

Fältarbavd...........

1

1

Sektion II

Chef.................

1

1

Centralavd...........

1

1

2

Tygavd..............

1

1

Intavd...............

1

1

2

Sjv 4- vetavd.........

Kassaavd.............

Sektion III

Chef.................

1

1

Personalavd..........

1

1

Utbavd..............

1

1

Sektion IV.............

1

1

Sektion V..............

1

1

Sektion VIII1...........

—

Chefsexpedition.........

1

1

Summa

1

4

7 1

5

1

1

19

1 Organisation enligt särskild utredning.

s. 165 Kontrollera mot PDF

Kungl Maj. ts proposition nr 109 år 1964

165

Bilaga 13

Utredningens förslag till antal officerare för V. militärbefälsstaben samt

deras fördelning på sektioner och avdelningar vid övergång

till provisorisk organisation

Försvarsgren och tjänsteställning

Befattning

Oberoende

Armén

Marinen

Flyg-

vapnet

Int

Gm

el

Kam

ö

el

Kmd

B4

R

Arv

Ö

B4

R

K

Arv

R

K

R

K

R

K

S:a

Militärbefälhavare.. .

1

1

1

1

1

1

Sektion I

Chef.............

t

1

1

1

2

1

1

2

1

1

2

1

1

2

Sambandsavd.....

1

1

1

2

1

Sektion II

Chef.............

l

1

1

1

>1

3

1

1

2

1

1

2

Sjv + vetavd.....

Sektion III

Chef.............

1

1

1

1

1

1

2

1

1

1

1

Sektion VIII1 2.......

—

Chefsexpedition.....

1

1

Summa

1

2

2

2

1

3

7

3

1

3

1

1

t

2

30

1 Marinintendent.

2 Organisation enligt särskild utredning.

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Kungl Maj.ts proposition nr 109 år 1961

Bilaga 14

Utredningens förslag till antal officerare för VI. militärbefälsstaben samt

deras fördelning på sektioner och avdelningar vid övergång

till provisorisk organisation

Befattning

Försvarsgren och tjänsteställning

Armén eller

flygvapnet

Armén

Ma-

ri-

nen

Flygvapnet

Int

S:a

G1

Gm

R

Arv

Ö

B4

R

K

Arv

K

Ö

B4

R

K

Arv

R

K

Militärbefälhavare

1

1

Stabschef........

1

1

Kommendant1____

1

1

Sektion I

Chef..........

1

1

Markopavd....

1

2

3

Sjöopavd......

1

1

Luftopavd.....

1

1

2

Undavd.......

1

1

2

Sambandsavd..

1

1

2

Fältarbavd....

1

1

Sektion II

Chef..........

1

1

Centralavd....

1

1

2

Tygavd.......

1

1

2

Intavd........

1

1

2

Sjv + vetavd

Kassaavd......

Armésektion

Chef..........

1

1

Personalavd. . .

1

1

Utbavd.......

1

2

U

4

Flygsektion8

Chef..........

1

1

Till förf.......

2

4

3

9

Sektion IV......

1

1

Sektion V.......

1

1

Sektion VIII4____

—

Chefsexpedition. .

1

1

Summa

1

1

1

3

1

5

10

4

1

1

3

5

3

1

1

41

1 Tillika till förfogande inom sektion IV.

8 Främst för frivilligutbildning.

8 Organisation enligt ÖB bestämmande.

* Organisation enligt särskild utredning.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bilaga 15

Utredningens förslag till organisation i fred av staben för Sydkustens örlogsbas

(Åven basens förvaltningar redovisas; detalj organisation av dessa har föreslagits av statskontoret)

R => regementsofficer

I< = kompaniofficer

Arv — pensionerad officer i

arvodesbefattning

Stabschef R

Sekt IV

Sektion III

Sektion II

Sektion I

Chef (R)!

(stabsch)

K (Mint)

(R)1

(R)*

Till förf

Intendentur
förvaltning
-

Teknisk

förvaltning

Kassa

Byggnads-''

förvaltning

Sjukvårds
förvaltning
-

Ekipage
sektion
-

Ekonomi
kontor
-

Chef

Kommendör B 4

1 Tillika chef för örlogsbasens tekniska förvaltning.

2 , » > » intendenturförvaltning.

s , , » » ekipagesektion.

4 Förvaltare som chef för expeditionen.

Kungl Maj:ts proposition nr 109 år 1965 167

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga 16

O

oo

Utredningens förslag till organisation i fred av staben för Västkustens örlogsbas

(Även Göteborgs örlogsvarv och örlogsbasens förvaltningar redovisas, dock icke deras inre organisation)

R = regementsofficer

K = kompaniofficer

Arv = pensionerad officer i

arvodesbefattning 1 2 3

Stabschef R

Sektion I

Sektion II

Sektion III

Sekt IV

Exp.

Chef K

I a + b K

I d K

Chef (stabschef)

II a K (Mint)

II b (R)»

II c (R)3

II d

Chef K

Till förf. Arv

Chef (K)4

5

Sjukvårds
förvaltning
-

Intendentur
förvaltning
-

Göteborgs

örlogsvarv

Chef1

Kommendör B 4

1 Tillika chef för Göteborgs örlogsvarv.

2 » » » vapenavdelningen inom Göteborgs örlogsvarv.

3 * * * örlogsbasens intendenturförvaltning.

* » * * ekipage- och kasernsektionen inom Göteborgs örlogsvarv.

6 Förvaltare som chef för expeditionen.

Kungl Maj.ts proposition nr 109 år 1964

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bilaga 17

Utredningens förslag till organisation i fred

av staberna för Ostkustens örlogsbas och Uppsala bevakningsområde

(Åven Stockholms örlogsvarv och örlogsbasens förvaltningar redovisas; organisationen av dessa undersökes av statskontoret) 1 2 * 4

Slaben för

Uppsala bevakningsområde
-

örlogsbasstab

Stockholms

örlogsvarv

Intendentur
förvaltning
-

Kameralkontor

Sjukvårdsför
valtning
-

Chef

Kommendör B 4

Till förf. K

Chef R

Sektion I

Chef (stabschef)

II a 2 K1

II b (R)2

II c (R)2

Hd

Sektion II

Stabschef R

Till förf.

Sektion III

Chef (R)‘

Sekt IV

1 Därav en marinintendent.

2 Tillika chef för Stockholms örlogsvarv (marindirektör).

* Tillika chef för intendenturförvaltningen.

4 Tillika chef för ekipagesektionen inom Stockholms örlogsvarv.

1 Förvaltare som chef för expeditionen.

Kungl Maj. ts proposition nr 109 år 196b 169

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Kungl Maj.ts proposition nr 109 år 1964

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

I. Inledning........................................................ 3

II. Vissa utgångspunkter och riktlinjer.................................. 6

Allmän målsättning för totalförsvaret och krigsmakten samt operativ

målsättning för krigsmakten..................................... 6

Ett framtida krigs karaktär............................. 7

Militärgeografiska och militärpolitiska förhållanden................... 9

Tillgången på kvalificerad ledningspersonal.......................... 10

Grundläggande krav på totalförsvarets regionala ledningsorganisation... 12

III. Krav på totalförsvarets regionala ledning och faktorer som påverkar utformningen

av denna.................................................. 13

Ledningsorganisation i krig........................................ 13

Ledningsorganisation i fred........................................ 26

IV. Totalförsvarets nuvarande regionala ledning........................... 31

Krigsmaktens regionala ledningsorganisation i krig................... 31

Det civila försvarets regionala ledningsorganisation i krig.............. 34

Allmänna principer för samordning i regional instans av försvarsverk
samheten

i krig.................................. 35

Krigsmaktens regionala ledningsorganisation i fred................... 39

Det civila försvarets regionala ledningsorganisation i fred.............. 46

Samordning i regional instans av operativt krigsförberedelsearbete...... 49

V. Granskning av nuvarande regionala ledningsorganisation mot bakgrunden av

tidigare redovisade krav............................................ 52

Krigsmaktens regionala ledning...................... 52

Det civila försvarets regionala ledning............................... 58

VI. Val av huvudalternativ............................................. 63

Överbefälhavarens till utredningen redovisade alternativ för krigsmaktens

regionala ledning och indelning................................... 63

Utredningens synpunkter i anslutning till överbefälhavarens studiealternativ

och förslag om försöksverksamhet....................... 64

Utredningens val av huvudalternativ............................... 65

Utredningens synpunkter i fråga om benämningar på chefer och staber

in. m. i det modifierade sexregionsalternativet...................... 69

VII. Utredningens förslag till indelning och ledning i högre regional instans...... 71

Krigsmakten.................................................... 71

Det civila försvaret............................................... 98

Vissa synpunkter på samordningen mellan det militära och det civila

försvaret...................................................... 111

s. 171 Kontrollera mot PDF

Kungl Maj:ts proposition nr 109 år 196b 171

Sid.

VIII. Utredningens synpunkter och förslag i fråga om ledning och indelning i lägre

regional instans................................................... 114

Organisation av örlogsbaser........................................ 115

Ledningsorganisation på Gotland................................... 119

Sammanslagning av staberna för Härnösands försvarsområde och Norrlands

kustartilleriförsvar........................................ 121

Försvarsområdesorganisationen.................................... 123

Samordning av underrättelseverksamheten beträffande läget till sjöss. .. 125

Sektorchefs uppgifter i fred ....................................... 126

IX. Vissa särskilda frågor............................................. 126

Försvarsstabschefens tjänsteställning............................... 126

Gemensam personalkår för officerare i högre stabstjänst............... 126

Översyn av inskrivnings- och personalredovisningsväsende............. 127

Viss fråga rörande kassaväsendet inom krigsmakten.................. 128

X. Förslagens genomförande........................................... 130

XI. Departementschefen............................................... 132

Bilagor 1—17.................................................... 152

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1964:362 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av överenskommelse rörande provisoriska arrangemang för ett världsomspänna a1 i texten
  2. SU 1964:189 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ny organisation av totalförsvarets regionala ledning in. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
  3. SU 1964:122 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående organisation av förvaltningarna vid marinkommando Syd jämte i ämnet väckt motion. s. 12 i texten