Med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 14 december 1956 (nr 629) om erkända arbetslöshetskassor, m. m
1964-04-03 · 74 sidor, varav 72 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 72 av 74 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1964:116, Med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 14 december 1956 (nr 629) om erkända arbetslöshetskassor, m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 1964
1
Nr 116
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående ändring i förordningen den 14 december
1956 (nr 629) om erkända arbetslöshetskassor, m. m.;
given Stockholms slott den 3 april 1964.
* '' -• ''.'''' v . ''1 ■ •: i -''‘.►■iUi. Tv •• ; • i ■: .VI J !*?<**'' itiiv
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj :t härmed
dels föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till
1. förordning angående ändring i förordningen den 14 december 1956
(nr 629) om erkända arbetslöshetskassor och
2. förordning angående ändring i förordningen den 14 december 1956
(nr 630) om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor,
dels, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga härvid
fogade förslag till
3. lag angående ändring i lagen den 24 mars 1938 (nr 96) om understödsföreningar
och
4. lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 26 maj 1961 (nr 262)
om försäkringsdomstol.
GUSTAF ADOLF
Rune B. Johansson
Propositionens huvudsakliga innehåll
Propositionen innehåller förslag dels till de författningsändringar, som
föranleds av de i prop. 1964: 115 angivna grunderna för en reformering av
arbetslöshetsförsäkringen, dels till ytterligare detaljändringar i författningarna
om arbetslöshetsförsäkring.
Författningsändringarna föreslås träda i kraft den 1 september 1964.
1 —Bihang till riksdagens protokoll 1964. 1 sand. Nr 116
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 196i
Förslag
till
Förordning
angående ändringji förordningen den 14 december^l956 (nr 629) om erkända
arbetslöshetskassor
Härigenom förordnas beträffande förordningen den 14 december 1956
om erkända arbetslöshetskassor1, dels att rubriken till 8—14 §§ skall erhålla
den ändrade lydelse, som angives nedan, dels att i 13, 15, 27 och 35 §§
ordet »daghjälp» eller former av detta ord skola ersättas med ordet »dagpenning»
eller motsvarande former härav, dels att i 15 § ordet »daghjälpsklass»
skall ersättas med ordet »dagpenningklass», dels ock att 10, 11, 16,
18, 19, 21—23, 25, 28—34, 36, 40—42 och 50 §§ skola erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives; och kommer till följd härav nämnda förordning
att hava följande lydelse.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
I. Om antagande till erkänd arbetslöshetskassa in. m.
1 §•
Registrerad understödsförening, vilken enligt sina stadgar bereder medlem
ersättning vid arbetslöshet i enlighet med vad som stadgas i denna förordning,
må på sätt nedan sägs antagas till erkänd arbetslöshetskassa av
den myndighet, under vars tillsyn föreningen står enligt lagen om understödsföreningar.
Med antagande följer rätt till statsbidrag enligt vad därom är särskilt stadgat.
Erkänd arbetslöshetskassas firma skall innehålla orden »erkänd arbetslöshetskassa».
2 §.
Ansökan om antagande till erkänd arbetslöshetskassa skall göras skriftligen
av föreningens styrelse.
Vid ansökningen skola fogas skriftliga uppgifter rörande medlemmarnas
antal samt fördelning efter yrken och tillförsäkrade förmåner ävensom angående
föreningens tillgångar och skulder samt av samfund, inrättning eller
annan gjord utfästelse om bidrag till föreningen. Uppgifterna skola avfattas
enligt formulär, som fastställes av tillsynsmyndigheten, och vara be
-
1 Senaste lydelse av 28 §, se SFS 1958: 145, samt av 29 §, se SFS 1959: 533.
3
Kungl. Maj.ts proposition nr 116 ur 196k
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
styrkta med styrelseledamöternas egenhändiga, bevittnade namnunderskrifter.
3§.
Understödsförening skall för att kunna antagas till erkänd arbetslöshetskassa
bestå av minst 1 500 medlemmar. Om särskilda skäl föranleda därtill,
må dock förening med mindre medlemsantal antagas till sådan kassa.
4§.
Vid prövning av ansökan om antagande skall tillsynsmyndigheten tillse,
att föreningens stadgar överensstämma med vad som föreskrives under II
i denna förordning. Är så icke fallet, skall antagande vägras.
Sammanfaller det avsedda verksamhetsområdet för föreningen helt eller
till huvudsaklig del med verksamhetsområdet för redan erkänd arbetslöshetskassa
och kan på grund härav förväntas uppkomma olägenheter med
hänsyn till försäkringsverksamhetens ändamålsenliga bedrivande, må antagande
vägras.
5§.
Finner tillsynsmyndigheten sannolikt, att förening som önskar bliva antagen
till erkänd arbetslöshetskassa kommer att utbetala synnerligen ringa
ersättning i förhållande till medlemsantalet, må antagande ske under villkor
att statsbidrag till föreningen skall, enligt vad därom är särskilt stadgat,
utgå med lägre belopp än eljest.
6§.
Erkänd arbetslöshetskassa må ej utöva annan verksamhet än sådan, som
avser att bereda medlemmarna ersättning vid arbetslöshet, eller använda
medel för ändamål, som är främmande för dylik verksamhet.
7 §•
Med försäkringsår avses i denna förordning tiden den 1 september ett år—
den 31 augusti påföljande år.
El. Om stadgarnas innehåll
Verksamhetsområde och medlemskap m. m.
8§.
I stadgarna för erkänd arbetslöshetskassa skall kassans verksamhetsområde
angivas.
9§.
1 mom. Från rätt att vinna inträde i erkänd arbetslöshetskassa skall undantagas
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr tl6 år 196b
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
1) den som är medlem av annan erkänd arbetslöshetskassa,
2) den som icke uppnått viss ålder, vilken skall vara angiven i stadgarna,
3) den som icke mot avlöning användes till arbete för annans räkning,
samt
4) den som användes till arbete uteslutande för sin makes räkning.
2 mom. Från rätt att kvarstå som medlem i erkänd arbetslöshetskassa
skall undantagas
1) den som under de senast förflutna tolv månaderna under längre tid än
fem månader varit självständig företagare utan att samtidigt mot avlöning
användas till arbete för annans räkning, samt
2) den som under de senast förflutna tolv månaderna under längre tid
än fem månader använts till arbete uteslutande för sin makes räkning.
I fråga om den som icke varit medlem i kassan under tolv månader skall
vid tillämpning av första stycket hänsyn tagas endast till tid efter inträdet
i kassan.
3 mom. Vad som stadgas i 1 mom. 3) och 2 mom. första stycket 1) skall
icke gälla den, som omfattas eller såsom medlem skulle omfattas av medgivande
som avses i 24 § andra stycket 2) eller 3) eller tredje stycket.
Tillsynsmyndigheten äger beträffande viss kassa medgiva undantag från
vad som stadgas i 1 mom. 4) och 2 mom. första stycket 2).
10 §.
Från rätt att vinna inträde i erkänd arbetslöshetskassa eller att där kvarstå
som medlem må undantagas
1) den som i fall, då kassans verksamhetsområde är så bestämt att medlem
skall tillhöra visst yrke eller viss verksamhetsgren, ej uppfyller och ej
heller under minst tre av de senast förflutna tolv månaderna uppfyllt sålunda
föreskrivet villkor,
2) den som i fall, då kassans verksamhetsområde är så bestämt att medlem
skall vara anställd vid visst arbetsföretag eller bosatt inom visst område,
ej uppfyller och ej heller under minst en av de senast förflutna sex
månaderna uppfyllt sålunda föreskrivet villkor,
3) den som under de senast förflutna tolv månaderna under längre tid
än fem månader använts till arbete uteslutande av föräldrar eller adoptant,
barn eller adoptivbarn,
4) den för vilken på grund av varaktig nedsättning av arbetsförmågan,
lättja, dryckenskap eller annan dylik anledning synnerlig risk för arbetslöshet
är för handen,
5) den som svikligen uppgiver eller förtiger något förhållande av betydelse
för bedömande av hans rätt till medlemskap eller ersättning,
6) den som underlåter att ställa sig till efterrättelse kassans stadgar eller
styrelsens behörigen utfärdade föreskrifter, och
Kungl. Maj:ts proposition nr 116 år 196b
5
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
7) den vars ålder överstiger den gräns, som kan vara föreskriven i stadgarna.
Har någon uteslutits ur kassan av anledning som i första stycket 5) sägs,
må återinträde vägras honom.
Beslut, varigenom rätt att vinna
inträde i erkänd arbetslöshetskassa
eller att där kvarstå som medlem
vägras någon av anledning som i
första stycket 4) omförmäles, skall
av kassans styrelse ofördröjligen anmälas
för tillsynsmyndigheten. Detsamma
skall iakttagas beträffande
beslut, varigenom någon jämlikt
andra stycket vägras återinträde.
Beslut, varigenom rätt att vinna
inträde i erkänd arbetslöshetskassa
eller att där kvarstå som medlem
vägras någon av anledning som i
första stycket 4) och 5) omförmäles,
skall av kassans styrelse ofördröjligen
anmälas för tillsynsmyndigheten.
Detsamma skall iakttagas beträffande
beslut, varigenom någon
jämlikt andra stycket vägras återinträde.
11 §•
I rätten att vinna inträde i erkänd arbetslöshetskassa eller att där kvarstå
som medlem må för svensk medborgare ej föreskrivas andra begränsningar
än som angivas i 9 och 10 §§. För den, som ej är svensk medborgare,
äger tillsynsmyndigheten beträffande rätten att vinna inträde i kassa föreskriva
de ytterligare begränsningar som finnas påkallade.
Kassa äger tillämpa andra villkor
för rätt att vinna inträde eller kvarstå
i kassan eller erhålla ersättning
från kassan än som stadgas i denna
förordning, i den mån avvikelsen har
stöd i överenskommelse, som Konungen
träffat med främmande
makt.
12 §.
Inträffar omständighet, som kan föranleda att medlem uteslutes ur kassan,
åligger det kassans styrelse att genom rekommenderat brev under medlemmens
senaste kända adress giva honom underrättelse därom, varvid
skälig tid skall föreskrivas för avgivande av förklaring.
13 §.
Meddelas under tid, för vilken medlem äger uppbära dagpenning, beslut
varigenom han av annan anledning än som sägs i 10 § första stycket 5) uteslutes
ur kassan, skall beslutet träda i kraft vid utgången av den första
period om sex dagar i följd, under vilken han icke för någon dag företer
intyg som avses i 22 §.
opaginerad Kontrollera mot PDF
G
Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 1064
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
14 §.
I rätten att utträda ur erkänd arbetslöshetskassa må begränsning ej föreskrivas.
Klassindelning och klasstillhörighet m. m.
15 §.
Under förutsättning att för ändamålet fastställts regler, som av tillsynsmyndigheten
godkänts, äger kassa fördela sina medlemmar på klasser med
skilda bestämmelser i fråga om dagpenningens storlek, avgifter eller försäkringsvillkor
i övrigt.
Står det medlem fritt att övergå till annan dagpenningklass än den han
tillhör, må sådan övergång icke anses hava skett förr än han framställt
begäran därom. I annat fall skall övergång till klass med högre dagpenning
anses hava skett den dag, då medlemmen anmält förhållande, på grund
varav han skall tillhöra den nya klassen, och övergång till klass med lägre
dagpenning anses hava skett den dag, då sådant förhållande inträffat. Vad
nu sagts skall äga motsvarande tillämpning vid övergång mellan olika kassor.
Avgifter och uttaxering
16 §.
Erkänd arbetslöshetskassa skall Erkänd arbetslöshetskassa skall
upptaga fasta medlemsavgifter för upptaga fasta medlemsavgifter. Här
tid,
som avses i 24 §. Om sådana av- om stadgas i lagen om understödsgifter
stadgas i lagen om understöds- föreningar,
föreningar.
I stadgarna skall angivas, under vilka förutsättningar uttaxering å medlemmarna
skall äga rum, i vilken ordning beslut om uttaxering skall fattas
och efter vilka grunder beslutad uttaxering skall verkställas.
Föreskrives i stadgarna, att sär- Föreskrives i stadgarna, att särskild
avgift skall erläggas vid inträ- skild avgift skall erläggas vid inträ
-
de i kassan eller vid övergång till
klass med högre daghjälp eller av
medlem, som underlåtit att i rätt tid
betala fast avgift eller uttaxerat belopp,
må dylik särskild avgift icke
bestämmas högre än som tillsynsmyndigheten
finner skäligt.
de i kassan eller vid övergång till
klass med högre dagpenning eller av
medlem, som underlåtit att i rätt tid
betala fast avgift eller uttaxerat belopp,
må dylik särskild avgift icke
bestämmas högre än som tillsynsmyndigheten
finner skäligt.
17 §.
Medlem, som icke senast vid utgången av åttonde veckan eller, i kassa
med månadsavgifter, andra månaden efter den tid, på vilken fast medlemsavgift
eller uttaxerat belopp belöper, till kassan antingen erlagt avgiften
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 116 år 196b
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
eller beloppet eller anmält förhållande, varå befrielse från betalningsskyldighet
kan grundas, skall anses hava utträtt ur kassan vid sagda tidpunkt.
Om särskilda omständigheter föranleda därtill, äger tillsynsmyndigheten
beträffande viss kassa eller viss grupp av kassas medlemmar medgiva, att
utträdet i stället skall anses äga rum vid en senare tidpunkt, dock senast
vid utgången av tjugosjätte veckan eller, i kassa med månadsavgifter, sjätte
månaden.
Kassans styrelse äger medgiva, att den, som underlåtit att inom föreskriven
tid anmäla förhållande, varå befrielse från betalningsskyldighet kan
grundas, ändock må bibehållas vid sitt medlemskap. Om särskilda skäl föreligga,
äger styrelsen jämväl eljest besluta, att medlem, som underlåtit att
inom föreskriven tid erlägga fast avgift eller uttaxerat belopp, skall äga
kvarstå i kassan. I sistnämnda fall skall dock beslutet för att bliva gällande
godkännas av tillsynsmyndigheten.
Ersättningens
18
Erkänd arbetslöshetskassa skall
utgiva ersättning dels i form av ett
för dag beräknat belopp, benämnt
daghjälp, dels ock i form av familjetillägg
till daghjälpen. Om skäl äro
därtill, må daghjälp och farniljetilllägg
helt eller delvis utgå i naturajör
-
ormer m. m.
§•
Erkänd arbetslöshetskassa skall
utgiva ersättning dels i form av ett
för dag beräknat belopp, benämnt
dagpenning, dels ock i form av barntillägg
till dagpenningen.
måner.
Ersättning må därjämte utgivas såsom hjälp till täckande av rese- och
flyttningskostnader för tillträdande av arbete å annan ort.
I annan form än nu sagts må ersättning ej utgivas.
19 §
1 mom. Familjetillägg utgår i
form av barntillägg samt, om kassan
så beslutat, maketillägg och lmsföreståndarinne
tillägg. Husföreståndarinnetillägg
må endast utgivas av kassa.
vari maketillägg utgår.
2 m o m. Barntillägg utgår till
medlem, som själv har barn, adoptivbarn
eller fosterbarn eller vars make
bär barn i tidigare gifte eller utom
äktenskap eller adoptivbarn, under
förutsättning att barnet är under 16
Barntillägg utgår till medlem, som
själv har barn, adoptivbarn eller fosterbarn
eller vars make har barn i
tidigare gifte eller utom äktenskap
eller adoptivbarn, under förutsättning
att barnet är under 16 år och
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 1964
(Nuvarande lydelse)
år och kyrkoskrivet hos medlemmen.
Därest medlemmen är underhållsskyldig
mot eget eller andra makens
barn eller adoptivbarn under 16 år
och på sätt tillsynsmyndigheten föreskriver
styrker, att underhållsskyldigheten
fullgöres, utgår barntillägg,
ehuru barnet ej är kyrkoskrivet hos
honom.
(Föreslagen lydelse)
kyrkoskrivet hos medlemmen. Därest
medlemmen är underhållsskyldig
mot eget eller andra makens barn
eller adoptivbarn under 16 år och
på sätt tillsynsmyndigheten föreskriver
styrker att underhållsskyldigheten
fullgöres, utgår barntillägg, ehuru
barnet ej är kyrkoskrivet hos honom.
Äro medlemmar, som sammanbo, samtidigt arbetslösa och berättigade till
barntillägg för samma barn, skall tillägg endast utgå till fadern (adoptivfadern,
fosterfadern), om han är en av de berättigade, och eljest endast till
modern (adoptivmodern, fostermodern).
3 m o m. Maketillägg utgår till
gift medlem ävensom till medlem,
som varit gift och som på sätt tillsynsmyndigheten
föreskriver styrker,
att han fullgör honom åliggande
underhållsskyldighet mot förutvarande
maken. Maketillägg skall dock
icke utgivas om medlemmens make
eller förutvarande make har förvärvsarbete
motsvarande minst tre
dagar i veckan eller själv uppbär daghjälp
från erkänd arbetslöshetskassa.
Husföreståndarinnetillägg utgår
till ogift medlem, som icke äger uppbära
maketillägg, under förutsättning
att medlemmen varaktigt har
gemensam bostad med kvinna, vilken
förestår medlemmens hushåll. Beträffande
husföreståndarinnetillägg
skall vad som sägs i första stycket
andra punkten äga motsvarande tilllämpning,
därvid dock hushållsarbete
i medlemmens hem icke skall
räknas som förvärvsarbete.
Villkor för rätt till ersättning
20 §.
Ersättning må endast utgå till arbetslös medlem över 16 år, som är arbetsför
och i övrigt oförhindrad att åtaga sig arbete.
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 116 år 196i
(Nuvarande lydelse)
21 §
Medlem, vars arbetsanställning
upphör, skall hos arbetsgivaren anhålla
om intyg, utvisande den tid, under
vilken medlemmen utfört arbete,
och orsaken till anställningens upphörande.
Ämnar medlem söka daghjälp
på grund av minskning i antalet
arbetsdagar till följd av driftinskränkning,
skall han hos arbetsgivaren
anhålla om intyg rörande antalet
arbetsdagar varje vecka.
(Föreslagen lydelse)
Medlem, vars arbetsanställning
upphör, skall hos arbetsgivaren anhålla
om intyg, utvisande den tid,
under vilken medlemmen utfört arbete,
och orsaken till anställningens
upphörande. Ämnar medlem söka
dagpenning på grund av minskning
för honom i antalet arbetsdagar vid
det företag där han fortlöpande är
anställd, skall han hos arbetsgivaren
anhålla om intyg rörande antalet ar
-
betsdagar varje vecka.
Kan medlemmen icke erhålla intyg, som i första stycket sägs, skall han
så vitt möjligt anskaffa annat intyg, som styrker angivna förhållanden.
22 §.
Medlem, som önskar komma i åtnjutande
av daghjälp för viss dag,
skall den dagen hos organ för den
offentliga arbetsförmedlingen personligen
söka arbete. Är medlemmen
avlägset boende eller skulle av annan
anledning skyldigheten att personligen
inställa sig bliva synnerligen
betungande för honom eller föreligga
eljest särskilda omständigheter,
må denna skyldighet eftergivas
honom. Beslut härom meddelas, därest
eftergiften avser viss dag eller
visst antal dagar varje vecka, av arbetsförmedlingsanstalt
och eljest av
tillsynsmyndigheten.
Medlem skall den dag, från och
med vilken han önskar räkna karenstid
som avses i 28 § 1 mom. eller
erhålla ersättning från kassan, personligen
anmäla sig som arbetssökande
hos den offentliga arbetsförmedlingen.
Under tid, för vilken
medlem önskar räkna karens eller
erhålla ersättning, skall han vara
anmäld som arbetssökande hos arbetsförmedlingen
samt besöka förmedlingen
minst en gång i veckan på
dag som denna föreskriver och vara
beredd att antaga erbjudet lämpligt
arbete varje dag för vilken han icke
anmält hinder som kassan kan godtaga.
Som godtagbart hinder anses
icke att arbetet skall utföras under
helgdag eller annan dag då ersättning
från kassan ej må utgå.
Tillsynsmyndigheten äger, om särskilda
skäl föreligga, medgiva att
medlems skyldighet att personligen
inställa sig hos arbetsförmedlingen
inskrånkes.
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 196A
(Nuvarande lydelse)
Medlemmen har att från arbetsförmedlingsanstalten
anskaffa intyg
om att han sökt arbete på sätt i
första stycket sägs eller erhållit eftergift
som där avses.
23
1 m o in. Ersättning må utgivas
till medlem först sedan han
antingen till kassan erlagt minst
femtiotvå veckoavgifter eller, i kassa
med månadsavgifter, minst tolv sådana
avgifter,
eller till kassan erlagt minst tolv
veckoavgifter eller tre månadsavgifter
samt därefter på grund av yrkesutbildning
eller tjänstgöring som
värnpliktig varit befriad från avgiftsplikt
under så lång tid att densamma
jämte den tid, för vilken avgifter erlagts,
motsvarar minst femtiotvå veckor
eller tolv månader. 2
2 in o m. Ersättning må första
gången under varje försäkringsår utgivas
endast under förutsättning att
medlemmen för minst tjugo veckor
eller, i kassa med månadsavgifter,
för minst fem månader under en
period av tolv månader närmast före
arbetslöshetens inträdande
erlagt avgift,
varit befriad från avgiftsplikt på
grund av yrkesutbildning eller
tjänstgöring som värnpliktig eller
uppburit tilläggspenning enligt lagen
om moderskapshjälp.
(Föreslagen lydelse)
Medlemmen skall från arbetsförmedlingen
anskaffa intyg om att han
anmält sig som arbetssökande och
fullgjort honom ålagd besöksskyldighet.
§•
1 in o in. Ersättning må utgivas
till medlem först sedan han
antingen till kassan erlagt minst
femtiotvå veckoavgifter eller, i kassa
med månadsavgifter, minst tolv
sådana avgifter,
eller till kassan erlagt minst tolv
veckoavgifter eller tre månadsavgifter
samt därefter, under så lång tid
att densamma jämte den tid, för vilken
avgifter erlagts, motsvarar minst
femtiotvå veckor eller tolv månader,
varit befriad från avgiftsplikt på
grund av yrkesutbildning eller tjänstgöring
som värnpliktig eller åtnjutit
tilläggssjukpenning enligt 3 kap.
13 § lagen om allmän försäkring.
2 mom. Ersättning må första
gången under varje försäkringsår utgivas
endast under förutsättning att
medlemmen för minst tjugo veckor
eller, i kassa med månadsavgifter,
för minst fem månader under en
period av tolv månader närmast före
arbetslöshetens inträdande
erlagt avgift,
varit befriad från avgiftsplikt på
grund av yrkesutbildning eller
tjänstgöring som värnpliktig eller
åtnjutit tilläggssjukpenning enligt
3 kap. 13 § lagen om allmän försäkring.
I den i första stycket angivna perioden av tolv månader skall icke inräknas
tid, under vilken medlemmen på grund av styrkt sjukdom varit förhindrad
att åtaga sig arbete.
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 116 år 196 h
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
Därest tillsynsmyndigheten med stöd av .‘14 § föreskrivit begränsning av
rätten till ersättning, äger tillsynsmyndigheten medgiva, att den i första
stycket angivna perioden av tjugo veckor eller fem månader förkortas till
lägst sexton veckor eller fyra månader.
Är medlem arbetslös vid övergången mellan två försäkringsår, skall vid
tillämpning av detta moment ny arbetslöshet anses hava inträtt vid ingången
av det senare försäkringsåret.
24 §.
Medlem må vid tillämpning av 23 § allenast tillgodoräknas avgift som
erlagts antingen för tid, då han för annans räkning mot avlöning använts
till arbete som utförts annorstädes än i medlemmens hem, eller för tid, då
han haft semester eller eljest med helt eller delvis bibehållen avlöning åtnjutit
ledighet av annan anledning än sjukdom, värnpliktstjänstgöring eller
barnsbörd.
Utan hinder av vad sålunda stadgats äger tillsynsmyndigheten beträffande
viss grupp av medlemmar medgiva
1) att den, som mot avlöning användes till arbete för annans räkning
må tillgodoräknas avgift för tid, då han utför arbetet i sitt hem,
2) att den, som omväxlande mot avlöning användes till arbete för annans
räkning och arbetar som självständig företagare, må tillgodoräknas avgift
för tid, då han utför arbete som självständig företagare, samt
3) att den, som övergått från att mot avlöning utföra arbete för annans
räkning till att bliva självständig företagare, må tillgodoräknas avgift för
en tid av högst tjugofyra månader efter det att han blivit självständig
företagare.
Konungen äger för viss grupp av medlemmar medgiva, att avgift för tid,
då medlem arbetar som självständig företagare, må tillgodoräknas i större
utsträckning än i andra stycket sägs.
25 §.
Erkända arbetslöshetskassor äga
överenskomma, att tid, för vilken
medlem erlagt avgift i en kassa,
ävensom tid, som jämlikt 23 § skall
tillgodoräknas ehuru avgift ej erlagts,
skall vid prövning av de i
nämnda paragraf angivna villkoren
helt eller delvis räknas honom tillgodo
i kassa, till vilken han övergår.
överenskommelse av motsvarande
innebörd må träffas med erkänd
Erkända arbetslöshetskassor äga
överenskomma, att tid, för vilken
medlem erlagt avgift i en kassa,
ävensom tid, som jämlikt 23 § skall
tillgodoräknas ehuru avgift ej erlagts,
skall vid prövning av de i
nämnda paragraf angivna villkoren
helt eller delvis räknas honom tillgodo
i kassa, till vilken han övergår.
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 196A
(Föreslagen lydelse)
(Nuvarande lydelse)
arbetslöshetskassa i främmande stat,
där obligatorisk arbetslöshetsförsäkring
icke finnes anordnad.
Finnes i främmande stat obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring och äga
de där försäkrade helt eller delvis
räkna sig tillgodo tid, för vilken avgift
erlagts till svensk erkänd arbetslöshetskassa,
må sådan kassa medgiva,
att tid, för vilken avgift erlagts
till den främmande statens försäkring,
må helt eller delvis tillgodoräknas
vid tillämpning av 23 §. Vad nu
sagts om tid, för vilken avgift erlagts,
skall äga motsvarande tillämpning
i fråga om tid, som må tillgodoräknas
ehuru avgift ej erlagts.
Kassa äger medgiva, att medlem, vilken omedelbart före inrädet i kassan
varit medlem i sådan sammanslutning för meddelande av arbetslöshetshjälp,
som icke antagits till erkänd arbetslöshetskassa, må tillgodoräknas
avgifter, vilka han erlagt till nämnda sammanslutning.
Kassa må jämväl medgiva, att Kassa må jämväl medgiva, att
medlem, som omedelbart före inträ- medlem, som omedelbart före inträ
-
det i kassan tillhört annan sammanslutning
än i första eller tredje
stycket sägs, vid tillämpning av 23 §
1 mom. må tillgodoräknas avgifter,
som han före kassans bildande erlagt
till sammanslutningen.
det i kassan tillhört annan sammanslutning
än i första eller andra
stycket sägs, vid tillämpning av 23 §
1 mom. må tillgodoräknas avgifter,
som han före kassans bildande erlagt
till sammanslutningen.
Överenskommelser och medgivanden, som avses i denna paragraf, skola
för att bliva gällande godkännas av tillsynsmyndigheten.
26 §.
Vid tillämpning av 23 § må beträffande medlem, som med avbrott tillhört
erkänd arbetslöshetskassa eller annan i 25 § angiven sammanslutning,
allenast tagas i betraktande avgifter och tillgodoräknas tid efter senaste avbrottet
i medlemskapet. Kassa äger dock medgiva, att medlem, som vid utträde
ur kassan uppfyller det i 23 § 1 mom. angivna villkoret, vid återinträde
inom fem år icke behöver ånyo fullgöra nämnda villkor.
27 §.
övergår medlem till klass med högre dagpenning, må den högre dagpen
-
13
Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 196k
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
ningen ej utgivas till honom, förrän han efter övergången erlagt minst en avgift.
Äger han välja mellan klasser och väljer han annan än den lägsta
av dem eller underlåter han att anmäla förhållande, som medför skyldighet
för honom att övergå till högre klass än den han tillhör, må dagpenning
efter den högre klassen dock icke utgivas förrän han i denna klass erlagt
minst sexton veckoavgifter eller fyra månadsavgifter.
Därest medlem övergår från klass med begränsning som avses i 34 §
till klass utan sådan begränsning, skall begränsningen alltjämt gälla för
honom till dess att han efter övergången erlagt minst sexton veckoavgifter
eller fyra månadsavgifter.
Vad i första stycket sägs om övergång mellan olika klasser skall äga motsvarande
tillämpning vid övergång mellan olika kassor.
28 §.
1 mom. Daghjälp må icke utgå
till medlem, förrän han under en
sammanhängande tid av högst tjugoen
dagar varit arbetslös sex dagar
(karenstid) och för dessa dagar företett
intyg som i 22 § sägs.
Om särskilda skäl föranleda därtill,
äger kassa föreskriva förlängning
av de tider, som angivas i första
stycket. Karenstiden må dock ej
utsträckas längre än till tre månader
och den tid, inom vilken karenstiden
beräknas, ej bestämmas längre
än till sex månader. I 2
I karenstid inräknas endast dag,
för vilken hel daghjälp skulle hava
utgått, om karenstiden gått till ända.
Dag, för vilken daghjälp jämlikt 29 §
2 mom. andra stycket skulle hava
utgått med nedsatt belopp eller för
vilken daghjälp jämlikt 33 § icke
skulle hava utgått, må dock inräknas
i karenstiden.
1 mom. Dagpenning må icke utgå
till medlem, förrän han under en
sammanhängande tid av högst fyra
eller, om tillsynsmyndigheten lämnat
medgivande som avses i 32 §
tredje stycket, fem kalenderveckor
varit arbetslös fem dagar (karenstid)
och för dessa dagar företett intyg
som sägs i 22 §.
Omfattar kassas verksamhetsområde
yrke, inom vilket arbetslöshet
årligen regelbundet förekommer,
äger kassan för medlemmar, som
tillhöra sådant yrke, i sina stadgar
föreskriva längre karens tid än i första
stycket sägs, varvid den tid inom
vilken karenstiden beräknas skall
förlängas i motsvarande omfattning.
I karenstid inräknas endast dag,
för vilken hel dagpenning skulle
hava utgått, om karenstiden gått till
ända. Dag, för vilken dagpenning
jämlikt 29 § 2 mom. fjärde stycket
skulle hava utgått med nedsatt belopp
eller för vilken dagpenning
jämlikt 33 § icke skulle hava utgått,
må dock inräknas i karenstiden.
I karenstid må ej i något fall in
-
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 1964
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
räknas dag, som sägs i 32 § andra
stycket 2).
Förekommer inom kassas verksamhetsområde i större utsträckning kortvarig
arbetslöshet i samband med julen och nyåret, äger tillsynsmyndigheten
föreskriva, att vissa dagar vid dessa helger icke skola inräknas i
karenstiden.
2 mom. Karenstid anses fullgjord,
när medlem blir arbetslös
efter att hava
uppburit hel sjukpenning eller
hempenning enligt lagen om allmän
sjukförsäkring eller lagen om yrkesskadeförsäkring
för så många dagar,
att deras antal ökat med tre, motsvarar
den för honom föreskrivna
karenstiden, eller
åtnjutit tilläggs penning enligt lagen
om moderskapshjälp eller
under minst trettio dagar fullgjort
tjänstgöring såsom värnpliktig
samt för senast sjunde kalenderdagen
efter försäkringsförmånens
upphörande eller tjänstgöringens
slut företer intyg som avses i 22 §.
Ny karenstid skall ej krävas, när
medlem på sätt tillsynsmyndigheten
föreskriver styrker, att han icke haft
arbete mer än fyrtioåtta dagar efter
det han senast fullgjort eller jämlikt
första stycket anses hava fullgjort
karenstid eller efter det han senast
uppburit daghjälp för minst fem av
sex på varandra följande dagar. Ny
karenstid skall dock fullgöras av
medlem, som uppburit daghjälp för
det jämlikt 31 § fastställda högsta
antalet dagar.
2 mom. Karenstid anses fullgjord,
när medlem blir arbetslös
efter att hava
åtnjutit hel sjukpenning enligt
lagen om allmän försäkring eller
lagen om yrkesskadeförsäkring för
så många dagar, att deras antal ökat
med tre, motsvarar den för honom
föreskrivna karenstiden, eller
under minst fem dagar fullgjort
tjänstgöring såsom värnpliktig eller
under minst fem dagar deltagit i
yrkesutbildning, som av tillsynsmyndigheten
förklaras vara av beskaffenhet
att kunna medföra befrielse
från kravet på karenstid,
samt för senast sjunde kalenderdagen
efter försäkringsförmånens
upphörande eller tjänstgöringens
eller utbildningens slut företer intyg
som avses i 22 §.
3 mom. Fullgjord kar ens tid
gäller under återstoden av försäkringsåret.
Karenstid eller del av karenstid
som infaller under augusti
månad gäller jämväl under följande
försäkringsår, så ock karenstid som
enligt 2 mom. anses fullgjord på
grund av att försäkringsförmån upphört
eller tjänstgöring eller utbildning
slutat under augusti månad.
Har medlem uppburit dagpenning
i omedelbar anslutning till försäkringsårets
utgång, skall karenstid ej
krävas under följande försäkringsår,
så länge medlemmen är oavbrutet
arbetslös och åtnjuter dagpenning.
15
Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 1964
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
■ . I , .... 1 ;* .U k''b*tU ''XI’
Ersättningen» storlek
29 §.
1 inom. Daghjälp må icke över- 1 mom. Dagpenning må utgivas
stiga tjugo kronor. med belopp, som angives för någon
i följande tabell upptagen dagpenningklass.
Dagpenningklass Dagpenning
A .........
......... 12
B
......... 14
C .........
......... 16
D
......... 18
E
20
F .........
22
G
25
H
......... 27
I
......... 30
J
.......... 32
Iv .........
.......... 35
L
.......... 37
M ........
.......... 40
Barntillägg utgör två kronor om dagen för varje barn.
Dagpenning må icke sättas lägre
än att den jämte barntillägg uppfyller
de krav, som uppställas i internationella
arbetsorganisationens konvention
angående minimistandard för
social trygghet.
Maketillägg utgår med två kronor
om dagen och husföreståndarinnetillägg
med samma belopp.
2 mom. Utför medlem å dag, då
han i övrigt är arbetslös, avlönat arbete
i högst två timmar eller, då fråga
är om bisyssla, i högst tre timmar,
må hel daghjälp jämte familjetillägg
likväl utgivas till honom.
Därest han å sådan dag utför avlönat
arbete under längre tid, dock högst
2 mom. Utför medlem å dag,
då han i övrigt är arbetslös, avlönat
arbete i högst två timmar må hel
dagpenning jämte barntillägg likväl
utgivas till honom. Därest han å sådan
dag utför avlönat arbete under
längre tid, dock högst fyra timmar,
må med tillsynsmyndighetens med
-
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 1964
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
fyra timmar, må med tillsynsmyndighetens
medgivande daghjälp och
familjetillägg utgivas med hälften av
vad eljest skolat utgå. Vad sist sagts
skall dock endast gälla, om medlemmen
före arbetslöshetens inträdande
haft heldagsarbete och jämväl
söker sådant arbete.
Uppbär medlem för viss dag halv
sjukpenning enligt lagen om allmän
sjukförsäkring eller lagen om yrkesskadeförsäkring,
skall daghjälp och
familjetillägg för samma dag nedsättas
till hälften av vad eljest skolat
utgå.
30
1 mom. I daghjälp jämte, i förekommande
fall, familjetillägg må ej
utgivas högre belopp i förhållande
till medlemmens dagsförtjänst än
som framgår av en av Konungen
fastställd tabell (överförsäkringstabell).
Med dagsförtjänst avses en sjättedel
av den veckoinkomst eller, i fråga
om medlem med månadslön, en
givande dagpenning och barntillägg
utgivas med hälften av vad eljest
skolat utgå. Vad sist sagts skall dock
endast gälla, om medlemmen före
arbetslöshetens inträdande haft heldagsarbete
och jämväl söker sådant
arbete.
Om särskilda skäl äro därtill, må
tillsynsmyndigheten medgiva att
medlem, som utför avlönat arbete
under del av dag och i övrigt är arbetslös,
må uppbära dagpenning
jämte barntillägg för det antal dagar
för varje vecka, vilket tillsynsmyndigheten
bestämmer med ledning av
en jämförelse mellan antalet timmar
medlemmen utför arbete under
veckan och den normala veckoarbetstiden.
Vid tillämpningen av första och
andra styckena skall hänsyn ej tagas
till bisyssla.
Åtnjuter medlem för viss dag halv
sjukpenning enligt lagen om allmän
försäkring eller lagen om yrkesskadeförsäkring,
skall dagpenning och
barntillägg för samma dag nedsättas
till hälften av vad eljest skolat utgå.
§•
1 mom. Såsom dagpenning jämte,
i förekommande fall, barntillägg
må ej utgivas högre belopp i förhållande
till medlemmens dagsförtjänst
än som framgår av en av Konungen
fastställd tabell (överförsäkringstabell).
Med dagsförtjänst avses en femtedel
av den veckoinkomst eller, i fråga
om medlem med månadslön, en
17
Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 1964
(Nuvarande lydelse)
tjugofemtedel av den månadsinkomst,
som medlemmen före arbetslöshetens
inträdande vanligen åtnjöt
under arbetstid som var normal för
honom. Där särskilda omständigheter
föreligga, äger tillsynsmyndigheten
medgiva, att större andel av
medlems vecko- eller månadsinkomst
än nu sagts skall anses utgöra hans
dagsförtjänst. 2 3
(Föreslagen lydelse)
tjugotvåondel av den månadsinkomst,
som medlemmen före arbetslöshetens
inträdande vanligen åtnjöt
under arbetstid som var normal för
honom. Där särskilda omständigheter
föreligga, äger tillsynsmyndigheten
medgiva, att större andel av
medlems vecko- eller månadsinkomst
än nu sagts skall anses utgöra
hans dagsförtjänst.
Saknas underlag för sådan beräkning av dagsförtjänsten som i andra
stycket sägs, skall såsom medlemmens dagsförtjänst räknas den i orten
vanliga arbetsförtjänsten för arbetsdag för arbetstagare inom samma yrke
och av samma arbetsförmåga som medlemmen.
Måste ersättningen minskas på
grund av vad som stadgas i detta
moment, skall först maketillägget
eller husföreståndarinnetillägget och
därefter barntillågget nedsättas eller
helt innehållas samt sist daghjälpen
nedsättas.
2 mom. Åtnjuter medlem i anledning
av arbetslöshet fortlöpande
understöd från arbetsgivaren eller
från annan sammanslutning för meddelande
av arbetslöshetshjälp än erkänd
arbetslöshetskassa, må daghjälp
och familjetillägg utgivas högst
med belopp som motsvarar skillnaden
mellan den högsta ersättning,
som må utgå enligt 1 mom., och
understödet.
2 mom. Åtnjuter medlem i anledning
av arbetslöshet fortlöpande
understöd från arbetsgivaren eller
från annan sammanslutning för meddelande
av arbetslöshetshjälp än erkänd
arbetslöshetskassa, må dagpenning
och barntillägg utgivas högst
med belopp som motsvarar skillnaden
mellan den högsta ersättning,
som må utgå enligt 1 mom., och understödet
sedan detta minskats med
vad som må ha avdragits för gäldande
av preliminär skatt.
3 mom. Åtnjuter medlem ålderspension
skall han, då ansökan om
ersättning första gången göres under
försäkringsåret, inplaceras i avdragsklass
enligt en av Konungen fastställd
tabell (avdragstabell). Dagpenning
och barntillägg skola nedsättas
med det mot avdragsklassen
2 — Bihang till riksdagens protokoll 1964. 1 sand. Nr 116
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 116 år 196b
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
svarande avdragsbeloppet. Ersättning
understigande fem kronor för
dag utbetalas ej.
b mom. Måste ersättning minskas
på grund av vad som stadgas
i denna paragraf, skall först barntillägget
nedsättas eller helt innehållas.
Ersättningstiden
31 §.
1 in o in. Medlem må icke uppbära
daghjälp för mer än etthundrafemtiosex
dagar under varje försäkringsår.
Tillsynsmyndigheten äger
dock för viss kassa eller viss klass
medgiva, att daghjälp må utgå för
högst tvåhundratio dagar under varje
sådant år.
1 annat fall än som avses i 35 §
skall den tid, för vilken daghjälp
under ett försäkringsår längst må
utgå, utgöra minst etthundratjugo
dagar för medlem, som före försäkringsårets
ingång ej fyllt 67 år.
2 mom. Har överenskommelse träffats
eller medgivande lämnats enligt
vad i 25 § första, andra eller tredje
stycket sägs, skall vid tillämpning
av 1 mom. med ersättning, som utgives
av kassan, likställas ersättning,
vilken utgivits av kassa eller sammanslutning
som överenskommelsen
eller medgivandet avser eller utgivits
på grund av sådan obligatorisk arbetslöshetsförsäkring
i främmande
stat, som medgivandet gäller.
1 m o in. Medlem må icke uppbära
dagpenning för mer än etthundrafemtio
dagar under varje försäkringsår.
Tillsynsmyndigheten äger
dock för viss kassa eller viss klass
medgiva, att dagpenning må utgå
för högst tvåhundra dagar under varje
sådant år.
1 annat fall än som avses i 35 §
skall den tid, för vilken dagpenning
under ett försäkringsår längst må
utgå, utgöra minst etthundra dagar
för medlem, som före försäkringsårets
ingång ej fyllt 67 år.
2 mom. Har överenskommelse träffats
eller medgivande lämnats enligt
vad som sägs i 25 § första eller andra
stycket, skall vid tillämpning av
1 mom. med ersättning, som utgives
av kassan, likställas ersättning, vilken
utgivits av kassa eller sammanslutning
som överenskommelsen eller
medgivandet avser.
Inskränkningar i rätten till ersättning
32 §.
Dagpenning må icke utgå för flera
dagar under en kalendervecka än att
19
Kungl. Maj.ts proposition nr HC> ar 196i
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
Daghjälp må icke utgivas för
1) söndag,
2) annan helgdag, med mindre
medlemmen var arbetslös nästföregående
eller efterföljande vardag,
3) avtalsenlig fridag, såvida icke
tillsynsmyndigheten medgivit, att dylik
fridag må likställas med sådan
helgdag, som angives under 2),
■i) dag, då medlemmen äger rätt
till tilläggs penning enligt lagen om
moderskapshjälp, och
5) dag, för vilken medlemmen sökt
arbete för kortare tid än fyra timmar.
Har medlem under en kalendervecka
i fem dagar utfört arbete i
sådan utsträckning, att hel daghjälp
ej kunnat utgå för någon av dagarna,
må daghjälp ej heller utgivas för
den sjätte dagen.
33
Har medlem på grund av driftinskränkning
vid det företag, där han
ersättningsdagarnas antal, ökat med
summan av antalet under veckan
infallande arbetsdagar samt i karenstid
ingående dagar, uppgår till
högst fem. Med arbetsdag förstås
härvid dag, då medlem utfört arbete
i sådan utsträckning att dagpenning
ej kunnat utgå för den dagen.
Dagpenning må icke utgivas för
1) söndag,
2) annan helgdag samt påskafton,
pingstafton, midsommarafton, julafton
och nyårsafton, såvida icke tillsynsmyndigheten
medgivit, att dagpenning
må utgå för dylik dag,
3) dag, då medlemmen äger rätt
till tilläggssjukpenning enligt 3 kap.
13 § lagen om allmän försäkring,
och
i) dag, för vilken medlemmen sökt
arbete för kortare tid än fyra timmar.
Har medlem under en kalendervecka
i fyra dagar utfört arbete i
sådan utsträckning, att hel dagpenning
ej kunnat utgå för någon av
dagarna, må dagpenning för den femte
dagen utgå endast om denna är
första eller sista dagen i en sammanhängande
arbetslöshetsperiod, vilken
omfattar mer än en kalendervecka.
Tillsynsmyndigheten äger medgiva
att dagpenning för sådan dag må utgå
även i annat fall, om särskilda skäl
föranleda det.
§•
Har medlem vid det företag, där
han fortlöpande är anställd, arbete
20
Kungl. Maj.ts proposition nr i!6 ar 196i
(Nuvarande lydelse)
fortlöpande är anställd, arbete mindre
än fem dagar i veckan, skall det
antal dagar under varje vecka, för
vilka han eljest är berättigad till
daghjälp, minskas med en. Sådan
minskning skall dock ej ske i omedelbar
anslutning till genomgången
karenstid.
Då skäl äro därtill, må tillsynsmyndigheten
i den omfattning och
för den tid myndigheten bestämmer
medgiva kassa befrielse från skyldigheten
att tillämpa vad som är
stadgat i första stycket.
Tillsynsmyndigheten äger jämväl
föreskriva, att bestämmelserna i första
stycket skola äga motsvarande tilllämpning
vid driftinskränkning, som
ej innefattar minskning av antalet
arbetsdagar per vecka.
34
Omfattar kassas verksamhetsområde
yrke, inom vilket arbetslöshet
årligen regelbundet förekommer, eller
föreligga eljest särskilda omständigheter,
äger tillsynsmyndigheten
beträffande kassans medlemmar eller
viss grupp av dem föreskriva begränsning
i rätten till daghjälp. Därvid
må stadgas,
att karenstiden och den tid, inom
vilken karenstiden skall beräknas,
skola förlängas,
att daghjälp ej skall utgivas för
viss tid av året, eller
att den tid, för vilken daghjälp
längst må utgå under försäkringsåret,
skall uppdelas i två perioder,
av vilka den ena skall omfatta tid
under vilken arbetslöshet regelbundet
förekommer.
(Föreslagen lydelse)
mindre än fyra dagar i veckan, äger
tillsynsmyndigheten, då särskilda
skäl äro därtill, föreskriva, att det
antal dagar under varje vecka, för
vilka medlemmen eljest är berättigad
till dagpenning, minskas med en.
Tillsynsmyndigheten äger jämväl
föreskriva, att bestämmelserna i första
stycket skola äga motsvarande tilllämpning
vid arbetsinskränkning,
som ej innefattar minskning av antalet
arbetsdagar per vecka.
§•
Omfattar kassas verksamhetsområde
yrke, inom vilket arbetslöshet
årligen regelbundet förekommer, eller
föreligga eljest särskilda omständigheter,
äger tillsynsmyndigheten
beträffande kassans medlemmar eller
viss grupp av dem föreskriva
begränsning i rätten till dagpenning.
Därvid må stadgas,
att karenstiden och den tid, inom
vilken karenstiden skall beräknas,
skola förlängas,
att dagpenning ej skall utgivas
för viss tid av året, eller
att den tid, för vilken dagpenning,
längst må utgå under försäkringsåret,
skall uppdelas i perioder, av
vilka någon eller några skall omfatta
tid under vilken arbetslöshet regelbundet
förekommer.
21
Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 196b
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
Ej må med stöd av första stycket
karenstiden eller den tid, inom vilken
karenstiden skall beräknas, utsträckas
längre ån som sägs i 28 §
1 mom. andra stycket.
35 §.
I stadgarna skall angivas, under vilka förutsättningar beträffande arbetslöshetens
omfattning bland kassans medlemmar eller kassans ekonomiska
ställning beslut må fattas av kassans styrelse om nedsättning av dagpenningens
belopp eller minskning av den längsta tiden för erhållande av dagpenning.
Beslut, som avses i första stycket, skall gälla oavsett om medlem vid beslutets
meddelande är berättigad att uppbära dagpenning eller ej. Beslutet
skall för att bliva gällande godkännas av tillsynsmyndigheten och må ej
upphävas eller ändras utan dess samtycke. Myndigheten äger när som helst
förordna, att beslutet icke längre skall
36
Till den som frivilligt utan giltig
anledning lämnat sitt arbete eller på
grund av otillbörligt uppförande
skilts från arbetet eller avvisat erbjudet
lämpligt arbete eller utan att uttryckligen
hava avvisat sådant arbete
likväl genom sitt uppträdande
uppenbarligen vållat, att anställning
ej kommit till stånd, må ersättning
icke utgivas för de fyra närmast följande
veckorna efter det sådant förhållande
inträffat.
äga tillämpning.
§•
Till den som frivilligt utan giltig
anledning lämnat sitt arbete eller
på grund av otillbörligt uppförande
skilts från arbetet eller avvisat erbjudet
lämpligt arbete eller utan att uttryckligen
hava avvisat sådant arbete
likväl genom sitt uppträdande
uppenbarligen vållat, att anställning
ej kommit till stånd, må ersättning
icke utgivas under de tjugoåtta närmast
följande dagarna eller, om arbetet
var avsett att omfatta högst
två dagar, under de fjorton närmast
följande dagarna efter det sådant
förhållande inträffat. Tillsynsmyndigheten
må, om särskilda skäl
föranleda det, medgiva att avstängningstiden
skall börja löpa från senare
tidpunkt än nu sagts.
Vad i första stycket föreskrivits
om arbete skall i tillämpliga delar
gälla även sådan yrkesutbildning,
22
Knngl. Maj.ts proposition nr 116 år 196b
(Nuvarande lydelse)
Erbjudet arbete skall anses lämpligt
under förutsättning,
att det motsvarar medlemmens
krafter och färdigheter,
att det är förenat med avlöning,
som prövas vara skälig i förhållande
till i arbetsorten förekommande avlöning
för sådant arbete,
att det icke hänför sig till arbetsplats,
där arbetskonflikt råder,
att förhållandena på arbetsplatsen
väsentligen motsvara vad som i lag
och författning kan finnas föreskrivet
rörande åtgärder till förebyggande
av ohälsa och olycksfall, samt
att icke heller eljest särskilda omständigheter
föreligga med hänsyn
till sökandens personliga förhållanden
eller arbetets natur.
Vad sålunda stadgats angående arbetskonflikt skall icke äga avseende å
konflikt, som befunnits strida mot kollektivavtal eller lagen om kollektivavtal
eller av tillsynsmyndigheten förklarats eljest vara av den särskilda
beskaffenhet, att skälig anledning till arbetsvägran icke förelegat. Inom område,
där kollektivavtal gäller, skall sådan förklaring dock äga giltighet
allenast för tid intill dess arbetsdomstolen eller, där enligt avtal tvisten må
hänskjutas till skiljemän, dessa meddelat beslut angående konflikten.
(Föreslagen lydelse)
som avses i 28 § 2 mom. första stycket.
Har medlem vid upprepade tillfällen
avvisat erbjudet lämpligt arbete
eller finnes eljest i fall som i första
och andra styckena sägs uppenbart
att medlemmen icke vill antaga
sådant arbete, må kassa besluta att
ersättning icke skall utgivas förrän
medlemmen utfört förvärvsarbete
tjugo dagar. Beslutet skall för att bliva
gällande godkännas av tillsynsmyndigheten.
Erbjudet arbete skall anses lämpligt
under förutsättning,
att det motsvarar medlemmens
krafter och färdigheter,
att det är förenat med avlöning,
som prövas vara skälig i förhållande
till lön för sådant arbete enligt i arbetsorten
gällande kollektivavtal eller,
om dylikt avtal ej tillämpas i
orten, till där förekommande lön för
samma arbete,
att det icke hänför sig till arbetsplats,
där arbetskonflikt råder,
att förhållandena på arbetsplatsen
väsentligen motsvara vad som i lag
och författning kan finnas föreskrivet
rörande åtgärder till förebyggande
av ohälsa och olycksfall, samt
att icke heller eljest särskilda omständigheter
föreligga med hänsyn
till sökandens personliga förhållanden
eller arbetets natur.
Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 1961
23
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
37 §.
För tid, då arbetskonflikt råder, må ersättning icke utgivas till
den, som är direkt indragen i konflikten (deltager i strejk eller är föremål
för lockout), eller
den, som eljest blivit arbetslös i anledning av konflikten och vilkens löneoch
anställningsvillkor skäligen kunna antagas röna inverkan av densamma.
Närmare bestämmelser angående tillämpningen av denna paragraf meddelas
av tillsynsmyndigheten.
38 §.
Finnes medlem, som svikligen uppgivit eller förtegat något förhållande
av betydelse för bedömande av hans rätt till ersättning, icke böra uteslutas
ur kassan, må för en tid av högst ett år rätt till ersättning kunna frånkännas
honom.
Förekomma sannolika skäl att medlem gjort sig skyldig till förfarande
som i 10 § första stycket 5) sägs, må honom tillkommande ersättning innehållas
i avbidan på utredning i ärendet. Befinnes han skyldig till förfarandet,
skall hans rätt till vad som innehållits vara förverkad. I annat fall
skall den innehållna ersättningen genast utbetalas till honom.
Beslut som fattas med stöd av denna paragraf skall av kassans styrelse
ofördröj ligen anmälas för tillsynsmyndigheten.
39 §.
I den mån så finnes påkallat äger tillsynsmyndigheten att för den, som
ej är svensk medborgare, föreskriva särskilda begränsningar i rätten att
uppbära ersättning från erkänd arbetslöshetskassa.
Ansökan om ersättning
40 §.
Ansökan om ersättning skall göras
skriftligen hos kassan. Vid ansökningen
skola fogas intyg, som avses
i 21 och 22 §§.
Intygen skola förvaras bland kassans
handlingar.
Ansökan om ersättning skall göras
skriftligen hos kassan. Vid ansökningen
skola fogas intyg, som avses
i 21 och 22 §§, samt de uppgifter
i övrigt, vilka erfordras för bedömande
av medlemmens ersättningsrätt.
Intyg och övriga uppgifter skola
förvaras bland kassans handlingar.
24
Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 19Oi
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
Fondbildoing
41 §.
Erkänd arbetslöshetskassa skall såsom
fond avsätta tillgångar, motsvarande
per medlem räknat,
om kassan har minst 10 000 medlemmar:
minst två gånger genomsnittliga
beloppet per medlem av de
tio sistförflutna årens inkomster i
form av erlagda avgifter, räntor och
erhållet statsbidrag,
om kassan har högst 500 medlemmar:
minst fyra gånger ett på samma
sätt beräknat belopp, och
om kassan har flera än 500 men
färre än 10 000 medlemmar: minst
det belopp, tillsynsmyndigheten med
ledning av ovan angivna siffror bestämmer.
Erkänd arbetslöshetskassa skall såsom
fond avsätta tillgångar, motsvarande
per medlem räknat,
om kassan har minst 10 000 medlemmar:
minst summan av förvaltningskostnaden
per medlem under
det sistförflutna försäkringsåret och
det genomsnittliga ersättningsbelopp
kassan utgivit per ersättningsdag och
medlem under det sistförflutna försäkringsåret,
multiplicerat med det
genomsnittliga antalet ersättningsdagar
per medlem under de tio senaste
försäkringsåren,
om kassan har högst 1 500 medlemmar:
minst två gånger ett på
samma sätt beräknat belopp, och
om kassan har flera än 1 500 men
färre än 10 000 medlemmar: minst
det belopp, tillsynsmyndigheten med
ledning av ovan angivna tal bestämmer.
Har under tioårsperioden försäkringsersättningarnas belopp, förvaltningskostnaderna
eller statsbidraget ökats avsevärt, äger tillsynsmyndigheten
föreskriva, att såsom fond skola avsättas större tillgångar än som följer avvad
i första stycket sägs.
Intill dess erkänd arbetslöshetskassa varit i verksamhet under tio år skall
tillsynsmyndigheten årligen, med hänsynstagande till vad ovan sägs, bestämma
fondens minimibelopp.
Utbetalning av ersättning må ej påbörjas, förrän tillsynsmyndigheten
med hänsyn till kassans tillgångar samt kassans ekonomiska ställning i övrigt
lämnat medgivande därtill.
överskott å verksamheten skall tillföras fonden.
Fonden får endast tagas i anspråk, i den mån kassans inkomster ej förslå
till täckande av- kassans löpande utgifter.
42 §.
Fondens tillgångar skola redovisas Fondens tillgångar skola redovisas
1) i obligationer eller andra skuld- 1) i obligationer utfärdade av sta
-
25
Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 1964
(Nuvarande lydelse)
förbindelser, som utfärdats eller garanterats
av staten,
2) i obligationer, utfärdade av Sveriges
allmänna hypoteksbank, Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa,
Svenska bostadskreditkassan
eller Svenska skeppshypotekskassan
eller av hypoteksaktiebolag, som enligt
vad därom finnes stadgat står
under tillsyn av bank- och fondinspektionen,
3) i fordringsbevis, utfärdade av
riksbanken, svenskt bankaktiebolag,
postsparbanken, svensk sparbank,
Svenska jordbrukskreditkassan eller
centralkassa för jordbrukskredit,
med undantag av sådana för den allmänna
rörelsen avsedda förskrivningar,
som medföra rätt till betalning
först efter utfärdarens övriga
fordringsägare (förlagsbevis),
4) i obligationer eller andra skuldförbindelser,
utfärdade eller garanterade
av svensk kommun, som till
lånets upptagande eller garanterande
erhållit Konungens tillstånd, eller 5
5) med tillsynsmyndighetens medgivande
i fastighet, avsedd för kassans
verksamhet, eller i aktier i aktiebolag
eller andelar i ekonomisk
förening, därest bolaget eller föreningen
uteslutande har till uppgift
att äga och förvalta sådan fastighet;
dock att i varje fall åbyggnad å fastigheten
skall vara brandförsäkrad
i försäkringsbolag, som avses i lagen
om försäkringsrörelse, eller i utländsk
försäkringsanstalt med rätt
(Föreslagen lydelse)
ten, kommun, Sveriges allmänna hypoteksbank
eller Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa,
2) i obligationer, garanterade av
staten eller kommun,
3) i obligationer och andra för den
allmänna rörelsen avsedda förskrivningar,
som offentligen utbjudits av
svenskt bankaktiebolag, med undantag
av sådana förskrivningar, som
medföra rätt till betalning först efter
utfärdarens övriga fordringsägare
(förlagsbevis),
4) i andra skuldförbindelser utfärdade
eller garanterade av staten
eller kommun eller utfärdade av riksbanken,
postbanken, bankaktiebolag,
sparbank eller centralkassa för jordbrukskredit,
5) med tillsynsmyndighetens medgivande
intill högst en femtedel av
fondens tillgångar i skuldförbindelser,
för vilka kassan äger säkerhet
genom inteckning i annan fastighet
än industrifastighet eller i tomträtt
inom två tredjedelar av senast fastställda
taxeringsvärde, varvid i taxeringsvärdet
å jordbruksfastighet icke
må medräknas taxeringsvärdet å
växande skog; dock skall åbyggnad,
för att inteckning i fastigheten må
26
Kungl. Maj ds proposition nr 116 ur 196i
(Nuvarande lydelse)
att driva försäkringsrörelse här i riket.
Utan hinder av vad ovan föreskrivits
må med tillsynsmyndighetens
medgivande högst en femtedel av fondens
tillgångar redovisas i skuldförbindelser,
för vilka kassan äger säkerhet
genom inteckning i fast egendom
eller tomträtt inom två tredjedelar
av senast fastställda taxeringsvärde;
och skall i fråga om brandförsäkring
av åbyggnad gälla vad vid
5) stadgas.
(Föreslagen lydelse)
godkännas, vara brand försäkrad i
försäkringsbolag, som avses i lagen
om försäkringsrörelse, eller i utländsk
försäkringsanstalt med rätt
att driva försäkringsrörelse här i landet,
samt
6) med tillsynsmyndighetens medgivande
i fastighet, avsedd för kassans
verksamhet, varvid i fråga om
brandförsäkring av åbyggnad skall
gälla vad som stadgas i 5).
Styrelse m. m.
43 §.
Av erkänd arbetslöshetskassas styrelse skall tillsynsmyndigheten efter
förslag av kassan utse en ledamot jämte suppleant för honom.
Styrelseledamot, som utsetts av tillsynsmyndigheten, äger för uppdragets
fullgörande uppbära ersättning med belopp, som bestämmes av tillsynsmyndigheten.
44 §.
I erkänd arbetslöshetskassa, som har lokalavdelningar å olika orter, skall
den befogenhet, som tillkommer sammanträde med kassan, helt utövas av
valda ombud.
III. Om tillsyn å erkända arbetslöshetskassor och om återkallande av antagande
45 §.
Hos tillsynsmyndigheten skall över erkända arbetslöshetskassor föras en
förteckning, vilken beträffande envar sådan kassa skall innehålla hänvisning
till inskrivningar rörande kassan i understödsföreningsregistret samt
uppgift om kassans verksamhetsområde och postadress. Har kassa medgivits
att utöva verksamhet med lägre medlemsantal än 1 500, skall uppgift
jämväl härom intagas i förteckningen.
46 §.
Erkänd arbetslöshetskassas räkenskaper skola avslutas för försäkringsår
samt föras i enlighet med bokföringslagen den 31 maj 1929 jämte de särskilda
föreskrifter, som tillsynsmyndigheten därutöver meddelar.
I balansräkningen skall såsom skuld upptagas ett belopp, minst motsvarande
det för kassa av ifrågavarande storlek föreskrivna lägsta fondbeloppet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
21
Kungl. Maj:Is proposition nr Hd år /.%‘i
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
47 §.
Tillsynsmyndigheten har att tillhandagå med råd och upplysningar i fråga
om åtgärder, som må erfordras för antagande till erkänd arbetslöshetskassa,
ävensom beträffande det lämpliga inrättandet av sådan kassas verksamhet.
Tillsynsmjmdigheten skall vidare övervaka, att erkänd arbetslöshetskassa
bedriver sin verksamhet i enlighet med bestämmelserna i denna förordning
och kassans stadgar samt på ett i övrigt ändamålsenligt sätt.
Erkänd arbetslöshetskassa är pliktig att när som helst bereda tillsynsmyndigheten
eller dess ombud tillfälle att granska kassans räkenskaper,
protokoll och övriga handlingar samt att lämna dem tillträde till sammanträde
med kassan eller dess styrelse. Kassa åligger ock att till tillsynsmyndigheten
insända de handlingar och uppgifter rörande verksamheten, som
myndigheten begär.
Tillsynsmyndigheten äger fastställa för kassornas verksamhet erforderliga
formulär; och kassa är skyldig att i föreskriven ordning begagna formulären.
Närmare bestämmelser om övervakandet av de erkända arbetslöshetskassorna
meddelas av Konungen.
48 §.
Har medlemsantalet i erkänd arbetslöshetskassa nedgått under 1 500 eller,
i fråga om kassa som erhållit medgivande att utöva verksamhet med lägre
medlemsantal än 1 500, under det tal som tillsynsmyndigheten bestämt,
åligger det styrelsen för kassan att ofördröj ligen därom göra anmälan hos
tillsynsmyndigheten.
I anledning av anmälan, som nu sagts, har tillsynsmyndigheten att så
snart ske kan meddela beslut, huruvida det må vara kassan medgivet att
likväl fortsätta sin verksamhet som erkänd arbetslöshetskassa. Lämnas sådant
medgivande, skall tillsynsmyndigheten tillika bestämma visst tal, under
vilket kassans medlemsantal ej må nedgå, vid äventyr att medgivandet
återkallas.
Har medgivande, som i andra stycket sägs, ej lämnats eller har sådant
medgivande lämnats och kassans medlemsantal därefter nedgått under det
nya talet och detta icke inom tre månader åter uppnåtts, skall kassan vara
pliktig att träda i likvidation.
49 §.
Finner tillsynsmyndigheten, att avvikelse från denna förordning förekommer
eller att eljest anledning till anmärkning mot erkänd arbetslöshetskassas
verksamhet föreligger, äger tillsynsmyndigheten meddela kassan
anvisning att vidtaga den åtgärd eller den förändring av kassans verksamhet,
som prövas erforderlig. Därvid skall tillsynsmyndigheten bestämma viss
skälig tid, inom vilken anvisad åtgärd eller förändring skall hava vidtagits.
28
Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 196i
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
Finnes kassa icke tillbörligen ställa sig sålunda meddelad anvisning till
efterrättelse, må antagandet återkallas eller kassan förklaras vara rätten till
statsbidrag helt eller delvis för viss tid förlustig.
Har anvisning enligt 78 § lagen om understödsföreningar meddelats kassa
och finnes kassan icke tillbörligen ställa sig anvisningen till efterrättelse, må
tillsynsmyndigheten, där den ej finner skäl föreligga att tillämpa i nämnda
paragraf därför stadgad påföljd, förfara enligt andra stycket här ovan.
Återkallande av antagande må ej ske utan att tillfälle lämnats kassan att
å sammanträde fatta beslut i anledning av lämnad anvisning.
50 §.
1 in o m. Talan mot beslut av erkänd
arbetslöshetskassa enligt denna
förordning föres genom besvär
hos tillsynsmyndigheten.
Mot tillsynsmyndighetens beslut i
ärende angående försäkring enligt
denna förordning föres talan genom
besvär hos försäkringsdomstolen.
Beslut som avses i andra stycket
må av tillsynsmyndigheten underställas
försäkringsdomstolens prövning,
om det för enhetlig lagtolkning
eller rättstillämpning är av synnerlig
vikt att saken prövas av domstolen
eller eljest särskilda skäl förefinnas
för sådan prövning.
2 mom. Besvär skola ingivas till
den myndighet eller det organ som
meddelat beslutet.
Den omständigheten att besvären
ingivits eller insänts direkt till den
myndighet, som har att pröva besvären,
utgör ej hinder för besvärens
upptagande till prövning, därest de
inkommit före besvärstidens utgång.
Beträffande tid för anförande av
besvär skall jämväl i fråga om erkänd
arbetslöshetskassas beslut tilllämpas
vad som är föreskrivet i lagen
om besvärstid vid talan mot förvaltande
myndighets beslut.
Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 196b
29
(Nuvarande lydelse)
Om delgivning av beslut, som av
tillsynsmyndigheten meddelats enligt
denna förordning, så ock om besvär
över sådant beslut skall gälla
vad i 79 § lagen om understödsföreningar
finnes stadgat; dock må klagan
icke föras över beslut, som av
tillsynsmyndigheten meddelats angående
beskaffenheten av arbetskonflikt
inom område, där kollektivavtal
gäller.
(Föreslagen lydelse)
Erkänd arbetslöshetskassas och
tillsynsmyndighetens beslut lända till
omedelbar efterrättelse, om ej annat
föreskrivits i beslutet eller bestämmes
av myndighet som har att pröva
beslutet.
3 mom. Om besvär över beslut,
som tillsynsmyndigheten meddelat
enligt denna förordning i annat fall
än som avses i 1 mom., samt om
delgivning av sådant beslut skall gälla
vad i 79 § lagen om understödsföreningar
finnes stadgat.
4 mom. Talan må ej föras mot
tillsynsmyndighetens beslut angående
beskaffenheten av arbetskonflikt
inom område, där kollektivavtal gäller.
IV. Straffbestämmelser
51 §.
Styrelseledamot eller annan, som vid ansökan om antagande mot bättre
vetande meddelar oriktig uppgift, straffes med dagsböter.
Försummas anmälan, som är föreskriven i 48 §, straffes den försumlige
med böter från och med fem till och med trehundra kronor. Sådan försummelse
åtalas vid allmän underrätt i den ort, där kassans styrelse har sitt säte.
Denna förordning träder i kraft den 1 september 1964.
Har medlem vid förordningens ikraftträdande fullgjort eller skall han
anses hava fullgjort karenstid eller del därav enligt äldre bestämmelser,
skall vid tillämpning av 28 § nämnda tid anses fullgjord enligt paragrafens
nya lydelse.
Äldre bestämmelser skola äga tillämpning beträffande skuldförbindelser,
aktier och andelar i ekonomisk förening, vilka kassa förvärvat före ikraftträdandet.
Besvär över tillsynsmyndighetens beslut, vilka anförts före ikraftträdandet,
skola prövas enligt de äldre bestämmelserna.
30
Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 1964
Förslag
till
Förordning
angående ändring i förordningen den 14 december 1956 (nr 630) om statsbidrag
till erkända arbetslöshetskassor
Härigenom förordnas beträffande förordningen den 14 december 1956
om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor1, dels att i 1, 3—6, 9
och 10 §§ orden »daghjälp», »daghjälpsbidrag», »daghjälpsbidraget», »familj
etillägg» och »familjetilläggsbidrag» skola ersättas med orden »dagpenning»,
»dagpenningbidrag», »dagpenningbidraget», »barntillägg» och
»barntilläggsbidrag», dels ock att 2, 7 och 8 §§ samt bilagan till förordningen
skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
2 §•
Grundstatsbidrag utgår, där ej an-
Grundstatsbidrag utgår, där ej an-
nat följer av vad nedan sägs, för var-
nat följer av vad nedan sägs, för var-
je dag, för vilken daghjälp utgivits,
je dag, för vilken dagpenning utgi-
med dels ett grundbelopp av tre kro-
vits, med den procentuella andel av
nor 25 öre vid en daghjälp av sex
dagpenningen, som
framgår av föl-
kronor, dels ock ett tilläggsbelopp av
jande tabell.
25 öre för varje hel krona, varmed
Dagpenningklass
Bidragsprocent
daghjälpen överstiger sex kronor;
A...........
50,0
dock må grundstatsbidraget ej i nå-
B
48,9
got fall uppgå till högre belopp än sex
C ...........
47,9
kronor för varje ersättningsdag.
1)
46,8
För dag, då halv ersättning utgi-
E...........
....... 45,7
ves enligt 29 § 2 mom. förordningen
F ...........
44,6
om erkända arbetslöshetskassor,
G
43,0
skall grundstatsbidrag utgå med
H...........
42,0
hälften av belopp, som i första styc-
I ............
....... 40,4
ket sägs.
J
39,3
K...........
....... 37,7
L .......... . .
36,6
M...........
35,0
1 Senaste lydelse av 2 §, se SFS 1959:534, och av 3—6 och 8—10 §§, se SFS 1958:101.
31
Kungi. Maj.ts proposition nr 116 år 196b
(Nuvarande lydelse)
7
I fråga om medlem, som vid ingången
av visst försäkringsår fyllt
67 år, utgår grundstatsbidrag, daghjålpsbidrag
och familjetilläggsbidrag
för högst sjuttioåtta ersättningsdagar
under försäkringsåret.
(Föreslagen lydelse)
Överstiger för viss kassa eller
klass antalet ersättningsdagar per
medlem under försäkringsåret det
genomsnittliga antal ersättningsdagar
per medlem och försäkringsår,
som förekommit för de erkända arbetslöshetskassorna
under de tio närmast
föregående försäkringsåren,
med 100 procent eller mer, utgår ett
tillägg till grundstatsbidraget med
25 procent av detta, överstiger för
viss kassa eller klass antalet ersättningsdagar
per medlem under försäkringsåret
nyssnämnda genomsnittliga
antal ersättningsdagar med
75 procent men ej med 100 procent,
utgår ett tillägg till grundstatsbidraget
med 10 procent av detta.
§•
I fråga om medlem, som vid ingången
av visst försäkringsår fyllt
67 år, utgår grundstatsbidrag och
tillägg därtill, dagpenningbidrag och
barntilläggsbidrag för högst sjuttiofem
ersättningsdagar under försäkringsåret.
8
8 §•
Förvaltningsbidrag —--av tillsynsmyndigheten.
Medlemsbidrag utgår, där ej annat
följer av vad i tredje stycket sägs,
med fem kronor per årsmedlem för
det antal årsmedlemmar, som icke
överstiger 3 000, med fyra kronor
per årsmedlem för det antal årsmedlemmar,
som överstiger 3 000 men
icke 25 000, och med tre kronor per
årsmedlem för det antal årsmedlemmar,
som överstiger 25 000.
Medlemsbidrag utgår, där ej annat
följer av vad nedan sägs, med sex
kronor per årsmedlem för det antal
årsmedlemmar, som icke överstiger
3 000, med fem kronor per årsmedlem
för det antal årsmedlemmar, som
överstiger 3 000 men icke 25 000, och
med fyra kronor per årsmedlem för
det antal årsmedlemmar, som överstiger
25 000.
Har erkänd arbetslöshetskassa varit
antagen endast under del av för
-
32 Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 1964
(Nuvarande lydelse) (Nuvarande lydelse)
säkringsåret, skall medlemsbidraget
beräknas på grundval av det genomsnittliga
antal medlemmar, som förelegat
vid utgången av varje i 9 §
första stycket angiven period, under
vilken antagandet hela tiden varit
gällande, samt utgå med det jämkade
belopp, som svarar mot den del
av försäkringsåret antagandet varit
gällande.
Då kassa----------skall utgå.
Denna förordning träder i kraft den 1 september 1964. Äldre bestämmelser
skola dock äga tillämpning i fråga om statsbidrag för tiden före de
nya bestämmelsernas ikraftträdande.
Bilaga
Bilaga till förordningen den 14 december 1956 (nr 630) om statsbidrag till erkända
arbetslöshetskassor
Antal ersättnings- dagar per medlem
Dagpenningbidragets
storlek i procent av
hela bidragsunder- laget enligt 3 § vid
olika antal ersätt- ningsdagar per
medlem
Antal ersättnings- dagar per medlem
Dagpenningbidragets
storlek i procent av
hela bidragsunder- laget enligt 3 § vid
olika antal ersätt- ningsdagar per
medlem
0.00—2.50
0.0
8.00
51.4
2.70
3.0
9.00
56.0
3.00
7.2
10.00
60.0
3.25
10.8
11.00
63.2
3.50
13.9
12.00
65.8
3.75
16.9
13.00
68-0
4.00
19.9
14.00
69.8
4.25
22.8
15.00
71.3
4.50
25.3
16.00
72.4
4.75
27.8
17.00
73.3
5.00
30.3
18.00
74.0
5.25
32.5
19.00
74.5
5.50
34.7
20.00
74.8
6.00
38.7
21.00
74.9
7.00
45.6
22.00 och
däröver
75.0
Särskilda bestämmelser:
Vid annat antal ersättningsdagar per medlem än sådant som direkt framgår
av tabellen interpoleras lineärt mellan de i tabellen angivna procenttalen,
varvid det erhållna resultatet avrundas till närmaste tiondels procent.
Vid lika avstånd sker avrundningen uppåt.
Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 1964
33
Förslag
till
Lag
angående ändring i lagen den 24 mars 1938 (nr 96) om understödsföreningar
Härigenom förordnas, att 45 § lagen den 24 mars 1938 om understödsföreningar1
ävensom överskriften omedelbart framför samma paragraf skola
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
Om klander av understödsför- Om talan mot understödsförenings
enings beslut. beslut.
§•
Angående talan mot beslut av erkänd
arbetslöshetskassa i vissa fall
gäller vad därom är särskilt föreskrivet.
Menar styrelsen eller ledamot därav
eller föreningsmedlem, att beslut
av understödsförening i annat fall än
som avses i första stycket icke tillkommit
i behörig ordning eller eljest
strider mot denna lag eller föreningens
stadgar, äge därå tala genom
stämning å föreningen inom tre
månader från beslutets dag. Försummas
det, vare rätt till klandertalan
mot beslutet förlorad.
Har klandertalan---för registrering.
Domstols utslag--— instämt klandertalan.
Menar styrelsen eller ledamot därav
eller föreningsmedlem, att understödsförenings
beslut icke tillkommit
i behörig ordning eller eljest
strider mot denna lag eller föreningens
stadgar, äge därå tala genom
stämning å föreningen inom tre
månader från beslutets dag. Försummas
det, vare rätt till klandertalan
mot beslutet förlorad.
Denna lag träder i kraft den 1 september 1964.
Mål, vari klandertalan mot erkänd arbetslöshetskassas beslut väckts
före ikraftträdandet, skall behandlas enligt äldre lag. * 3
1 Senaste lydelse av 45 §, se SFS 1946:854.
3 — Bihang till riksdagens protokoll 1964. 1 samt. Nr 116
34
Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 196i
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 26 maj 1961 (nr 262) om
försäkringsdomstol
Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 26 maj 1961 om försäkringsdomstol
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse) 1
(Föreslagen lydelse)
1 §•
Försäkringsdomstolen upptager
enligt vad därom är stadgat mål,
vari besvär anförts över riksförsäkringsverkets
eller försäkringsrådets
beslut, ävensom mål, vilka av riksförsäkringsverket
underställas domstolens
prövning.
Försäkringsdomstolen upptager
enligt vad därom är stadgat mål, vari
besvär anförts över beslut av riksförsäkringsverket,
försäkringsrådet
eller tillsynsmyndigheten för erkända
arbetslöshetskassor, ävensom mål,
vilka av riksförsäkringsverket eller
nämnda tillsynsmyndighet understäl
-
las domstolens prövning.
Över försäkringsdomstolens---—ej föras.
Försäkringsdomstolen har--—finnes erforderligt.
Denna lag träder i kraft den 1 september 1964.
Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 1964
35
Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28 februari
196b.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund,
Edenman, Johansson, Hermansson, Aspling, Palme.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Johansson, fråga rörande ändring
i förordningen den 14 december 1956 om erkända arbetslöshetskassor
in. in. samt anför.
Inledning
Den frivilliga statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen handhas av
arbetslöshetskassor, organiserade av de försäkrade själva och erkända av
en statlig tillsynsmyndighet. Kassorna är i föreningsrättsligt hänseende organiserade
som understödsföreningar och lyder såsom sådana under lagen
den 24 mars 1938 om understödsföreningar. Enligt 1 § kungörelsen den
8 november 1912 (nr 304) angående tillsyn å understödsföreningar i dess
lydelse jämlikt kungörelsen den 24 maj 1957 (nr 224) är arbetsmarknadsstyrelsen
tillsynsmyndighet för kassorna.
Gällande lagstiftning om arbetslöshetsförsäkringen omfattar i övrigt
förordningen den 14 december 1956 (nr 629) om erkända arbetslöshetskassor
(arbetslöshetskasseförordningen)1, förordningen samma dag (nr
630) om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor (statsbidragsförordningen)1
2, kungörelsen den 27 juni 1957 (nr 481) med tillämpningsföreskrifter
till arbetslöshetskasseförordningen och kungörelsen samma dag (nr
482) angående handläggningen av frågor om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor.
Efter bemyndigande av Kungl. Maj:t den 30 september 1960 tillsattes eu
utredning för översyn av arbetsmarknadspolitiken — arbetsmarknadsutredningen.
Denna utredning, vars arbete pågår, behandlar frågor rörande
arbetslöshetsförsäkring endast i den mån det föranleds av dess uppdrag
1 Ändr. SFS 1958:100 och 145 samt 1959:533.
‘ Ändr. SFS 1958:101 och 1959:534.
36 Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 196t
att göra en avvägning mellan olika åtgärder i samband med arbetslöshet. För
att företa en översyn av arbetslöshetsförsäkringen tillkallades enligt bemyndigande
samma dag särskilda utredningsmän — 1960 års arbetslöshetsförsäkrings
utredning.''
Arbetslöshetsförsäkringsutredningen har numera slutfört sitt arbete och
därvid lagt fram betänkande (SOU 1963: 40) med förslag till ändring i 1956
års förordning om erkända arbetslöshetskassor samt till därav föranledda
ändringar i vissa av de andra nyss nämnda författningarna. Till betänkandet
är fogade en reservation och tre särskilda yttranden.
över betänkandet har efter remiss yttranden avgivits av arbetsmarknadsstyrelsen,
försäkringsdomstolen, socialstyrelsen, riksrevisionsverket, riksförsäkringsverket,
överstyrelsen för yrkesutbildning, bankinspektionen,
kommerskollegium, överståthållarämbetet samt länsstyrelserna i Östergötlands,
Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Gävleborgs och Norrbottens
län. I samband härmed har yttranden bifogats från sex länsarbetsnämnder,
nio handelskammare samt ett antal kommunala myndigheter. Remissyttranden
har vidare avgivits av utrikesdepartementets understödsnämnd, landsorganisationen
i Sverige, svenska arbetsgivareföreningen, tjänstemännens
centralorganisation, de erkända arbetslöshetskassornas samorganisation,
vägarbetarnas erkända arbetslöshetskassa, svenska ^^arbetsgivareföreningen,
handelns arbetsgivareorganisation, Sveriges arbetares centralorganisation,
Sveriges köpmannaförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation,
riksförbundet landsbygdens folk, svenska stadsförbundet, svenska
kommunförbundet, svenska socialvårdsförbundet, försäkringskasseförbundet
och Sveriges redareförening. Därjämte har yttranden inkommit från
folkpartiets ungdomsförbund och fartygsbefälets erkända arbetslöshetskassa.
I prop. 1964: 115 har förslag lagts fram om reformering av arbetslöshetsförsäkringen
och därmed sammanhängande statsbidrag. Förslaget innebär
i stora drag följande.
Försäkringen avses behålla sin frivilliga karaktär. Den skall omfatta samma
grupper av arbetstagare och företagare som hittills, således även ålderspensionärer.
För dem skall emellertid kassaersättningar reduceras i förhållande
till utgående pensionsförmåner. Försäkringen anpassas efter femdagarsvecka
för alla försäkrade, alltså även för dem som alltjämt kommer
att ha sexdagarsvecka. Maximum för dagpenningen, vilken motsvarar den 1
1 Ledamoten av riksdagens andra kammare Ingemund Bengtsson, ordförande, direktörsassistenten
i Svenska arbetsgivareföreningen S.-W. Beckman, föreståndaren för Byggnadsarbetarnas
erkända arbetslöshetskassa Algot Elf, ledamoten av riksdagens andra kammare Thorbjörn
Fälldin, föreståndaren för Skogsarbetarnas erkända arbetslöshetskassa Otto Malmberg,
kassören i Svenska fabriksarbetareförbundets avdelning 7 Elna Nilsson, ombudsmannen i Handelstjänstemannaförbundet
Nils Roth och förste länsassessorn Arne Steneborn. Experter åt utredningen
har varit t.f. länsarbetsdirektören Gunnar Andersson och byråchefen i arbetsmarknadsstyrelsen
Bernt Erici samt fiskalen i Svea hovrätt Hans-Olov Stark.
37
Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 196i
nuvarande daghjälpen, höjs från 20 till 40 kr. Av familjetillägget behålls
endast barntillägget om 2 kr. per barn. överförsäkringsreglerna behålls men
förenklas. Ersättningstiden förlängs i kalenderveckor räknat.
Under varje försäkringsår skall fordras endast en karensperiod och den
skall omfatta fem dagar inom en ram av fyra veckor. Ersättning utgår i
princip inte för enstaka arbetslös dag i en kalendervecka. Vissa undantag
från denna princip skall dock kunna medges.
Försäkringen skall liksom hittills finansieras med medlemsavgifter, statsbidrag
och ränteinkomster. Det nuvarande grundstatsbidraget består men utgår
med procentuell andel av dagpenningen i stället för med fasta belopp.
Dagpenningbidrag, motsvarande det nuvarande daghjälpsbidraget, samt
barntilläggsbidrag och förvaltningsbidrag utgår efter i stort samma grunder
som hittills. Ett särskilt tillägg till grundstatsbidraget tillkommer såsom
medel för att utjämna skillnaderna i avgifter mellan kassorna.
På grundval av vad jag sålunda och i övrigt anfört i min framställning
tidigare denna dag angående grunderna för en reformering av arbetslöshetsförsäkringen
har arbetslöshetsförsäkringsutredningens förslag till författningsändringar
överarbetats inom inrikesdepartementet. Därvid har
upprättats förslag till
1) förordning angående ändring i förordningen den 44 december 1956
(nr 629) om erkända arbetslöshetskassor;
2) förordning angående ändring i förordningen den 44 december 1956
(nr 630) om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor;
3) lag angående ändring i lagen den 24 mars 1938 (nr 96) om understödsföreningar;
samt
4) lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 26 maj 1961 (nr 262)
om försukringsdomstol.
Jag anhåller att nu få till närmare behandling uppta dessa författningsförslag,
vilka torde få fogas som bilaga1 vid protokollet i detta ärende.
Förslaget till förordning angående ändring i förordningen den 14 december 1956
(nr 629) om erkända arbetslöshetskassor
10 §.
Enligt 38 § tredje stycket skall beslut om frånkännande av ersättning för
viss tid och om innehållande av ersättning beträffande medlem, som svikligen
uppgivit eller förtigit något förhållande av betydelse för bedömande av
hans rätt till ersättning, anmälas för tillsynsmyndigheten. Sådan anmälningsskyldighet
har ansetts böra införas även för de i 10 § reglerade fallen
att medlem vägras inträde i eller utesluts ur kassa av ifrågavarande anledning.
1
1 Bilagan, som frånsett eu redaktionell Jämkning i det under 3) upptagna lagförslaget är likalydande
med de vid propositionen fogade förslagen, har här uteslutits.
38 Knngl. Maj.ts proposition nr 116 år 196k
11 §•
Ändringarna i denna paragraf har tillkommit för att göra det möjligt all
anpassa arbetslöshetsförsäkringen till internationella överenskommelser.
Erkända arbetslöshetskassor äger enligt 25 § överenskomma att tid, för
vilken medlem betalat avgift i eu kassa, helt eller delvis får räknas honom
till godo i annan kassa när han övergår till denna. Detsamma gäller tid
som enligt 23 § skall tillgodoräknas trots att avgift inte erlagts, överenskommelse
av motsvarande innebörd får träffas med erkänd arbetslöshetskassa
i främmande stat, där obligatorisk arbetslöshetsförsäkring inte finns.
Också för det fall att obligatorisk försäkring finns i främmande stat kan
svensk kassa medge att tid, för vilken avgift erlagts till den främmande
statens försäkring, får tillgodoräknas vid tillämpning av 23 §.
Arbetsmarknadsstyrelsen erinrar i sitt remissyttrande om ett av Europarådets
expertkommitté för social trygghet utarbetat förslag till konvention
rörande social trygghet för utlänningar och flyttande personer. Enligt
detta förslag skall arbetsperioder, som fullgjorts i ett land, där lagstiftningen
rörande arbetslöshetshjälp avser ett av avgifter oberoende system,
även få tillgodoräknas vid flyttning till ett land med avgiftssystem. Arbetsmarknadsstyrelsen
anser en sådan tillgodoräkningsrätt önskvärd och
föreslår därför att 25 § utformas så att Sverige kan ratificera en blivande
konvention i enlighet med expertkommitténs förslag.
Jag biträder uppfattningen att arbetslöshetskasseförordningen nu bör utformas
så att den gör det möjligt för kassorna att tillämpa de internationella
överenskommelser som vårt land kan komma att ansluta sig till. Detta
bör emellertid ske genom en allmänt hållen bestämmelse som medger avvikelser
från förordningens alla föreskrifter om rätt att vinna inträde och
kvarstå som medlem i arbetslöshetskassa och att erhålla ersättning från
kassan. En sådan bestämmelse har därför intagits som ett nytt stycke i 11 §,
vilken i övrigt behandlar frågor om andra än svenska medborgare. Eftersom
stycket avser även ersättningsrätt har till avsnittets rubrik fogats
»m. m.».
överenskommelser med kassa i främmande stat torde inte träffas utan
att en överenskommelse finns mellan Sverige och den främmande staten.
Motsvarande torde gälla om medgivande att tillgodoräkna tid för vilken
avgift erlagts till främmande stats försäkring. Införes det här föreslagna
tillägget till It §, bör därför 25 § första stycket andra punkten och andra
stycket upphävas och 31 § 2 mom. ändras.
16 §.
Gällande bestämmelser. Alltsedan arbetslöshetsförsäkringens tillkomst har
gällt att avgiftsbetalning skall ske endast för tid, då medlem för annans
räkning utfört avlönat arbete annorstädes än i sitt hem. Med arbetad tid
jämställs tid, då medlem haft semester eller eljest med helt eller delvis bibe
-
39
Kungl. Maj.ts proposition nr 116 är 196i
hållen avlöning åtnjutit ledighet av annan anledning än sjukdom, värnpliktstjänstgöring
eller barnsbörd. Skyldighet att erlägga avgift kan åläggas
även medlemmar, som är hemarbetare eller egna företagare. För all övrig
tid är den försäkrade avgiftsbefriad. Medlemmarna skall själva svara för att
avgift erläggs i rätt tid till kassan då avgiftsskyldighet föreligger. Om avgift
inte erlagts inom föreskriven tid anses medlemmen ha utträtt ur kassan.
Dessa bestämmelser återfinns i 17 och 24 §§ arbetslöshetskasseförordningen.
Av 16 § följer att fasta medlemsavgifter skall upptas för tid då den försäkrade
inte är befriad från avgiftsskyldighet.
Utredningen. Systemet med en långt gående avgiftsbefrielse har sin grund
i arbetslöshetsförsäkringens nära anknytning till de fackliga organisationerna,
som bar motsvarande avgiftsbestämmelser. Utredningen framhåller
att avgiftssystemet är administrativt tungrott och arbetskrävande och att
det minskar möjligheterna att använda moderna kontorsmaskiner. Framför
allt är det svårt att kontrollera att vederbörliga avgifter erlagts för tid
för vilken avgiftsskyldighet förelegat och att avgifterna redovisats för rätt
tid, en kontroll som sker främst med hjälp av inkommande arbetsgivarintyg.
Det har även i vissa fall visat sig omöjligt att med det nuvarande
systemet hindra avgiftsbefrielse för tid, för vilken avgift rätteligen skulle
ha erlagts. Genom de relativt komplicerade bestämmelserna i fråga om avgiftsskyldighet
är det vidare ofta svårt för den enskilde medlemmen att veta,
när avgift skall erläggas.
Utredningen föreslår därför att kontinuerlig avgiftsbetalning blir möjlig.
Det innebär betalning av en årspremie, normalt uppdelad på 12 månader
eller 52 veckor. Tack vare den obligatoriska sjukförsäkringen samt förbättrade
förmåner vid arbetslöshet, värnpliktstjänstgöring och havandeskapsledighet
finns enligt utredningen numera bättre möjligheter än tidigare att
utta en kontinuerlig avgift av den arbetslöshetsförsäkrade. Utredningen understryker
att kontinuerlig avgiftsbetalning i och för sig normalt inte bör
medföra höjda avgifter. Den avgift per månad eller vecka som erfordras
vid kontinuerlig betalning kan nämligen beräknas med utgångspunkt i vad
som betalas i en dagpenningklass i genomsnitt per medlem och år efter de
normer för avgiftsbefrielse som gäller för närvarande. Denna avgift blir i
allmänhet lägre beroende på att avgiftsbefrielsen bortfaller.
Kontinuerlig avgiftsbetalning bör enligt utredningen göras formellt möjlig
genom att hänvisningen i 16 § till den tid, för vilken avgift skall erläggas,
slopas.
Förslaget innebär inte någon saklig ändring i de försäkrades möjligheter
att bygga upp ersättningsrätten i arbetslöshetskassorna. Vid prövningen
av avgiftsvillkoren skall fortfarande tillämpas bestämmelserna i 24 § arhetslöshetskasseförordningen
om vilka avgifter som normalt tår tillgodoräknas.
Slutligen nämner utredningen alt eu förutsättning för att eu arbetslöshetskassa
skall kunna göra någon administrativ vinst genom det föreslagna
40
Knngl. Maj.ts proposition nr 116 år 196i
avgiftssystemet är, alt vederbörande fackförbund samtidigt övergår till det.
Remissyttrandena. Förslaget tillstyrks av arbetsmarknadsstyrelsen och
de erkända arbetslöshetskassornas samorganisation, vilken omtalar att försöksverksamhet
visat att kontinuerlig avgiftsbetalning mötts med förståelse
av medlemmarna och avsevärt underlättat det administrativa arbetet. Samorganisationen
anser att de olika arbetslöshetskassorna bör kunna i samråd
med tillsynsmyndigheten fastställa sådana regler för avgiftsbetalningen
som bäst lämpar sig för varje arbetstagargrupp.
Departementschefen. Jag biträder utredningens förslag om att göra det
möjligt för kassorna att tillämpa det avgiftssystem som från olika synpunkter
kan vara lämpligast. På grund härav har gjorts en ändring i 16 §, varigenom
bestämmelsen om tid för avgifterna utgått. Viktigt är att systemet med
kontinuerlig avgiftsbetalning inte ökar avgifterna. Det vid remissbehandlingen
framkomna förslaget att avgiftsreglerna skall fastställas i samråd
med tillsynsmyndigheten anser jag därför böra följas.
18 §.
Ändringarna i denna paragraf innebär att ordet daghjälp utbytts mot
dagpenning, att familjetillägg ersatts med barntillägg samt att möjligheten
att utge ersättning i naturaförmåner slopats.
19 §.
Ändringarna i denna paragraf innebär att bestämmelserna om makeoch
husföreståndarinnetillägg utgått.
21 §.
Av 33 § i dess föreslagna lydelse följer att försäkringsersättning kan utgå
när kassamedlem har arbetat mindre än fyra dagar i veckan vid det företag
där han fortlöpande är anställd. Ersättningsrätten är inte som hittills beroende
av att minskningen i antalet arbetsdagar varit en följd av driftsinskränkning.
Även då minskningen haft sin grund t. ex. i rationalisering
kan ersättning utgå. 21 § första stycket har omarbetats så att det korresponderar
med 33 § i fråga om de fall då arbetsgivarintyg begärs rörande där
avsett s. k. korttidsarbete.
22 §.
Ändringen i denna paragraf avser sättet för kassamedlemmarnas arbetskraftsutbud
och kontakt med arbetsförmedlingen.
Gällande bestämmelser. Medlem i erkänd arbetslöshetskassa skall vid arbetslöshet
fortlöpande vara anmäld såsom arbetssökande hos den offent
-
41
Kungl. Maj:ts proposition nr 116 år 196b
liga arbetsförmedlingen och för varje dag deklarera sin arbetslöshet på s. k.
kassakort. Enligt 22 § skall medlem personligen besöka förmedlingen varje
dag, för vilken han önskar erhålla daghjälp. Av 28 § 1 mom. första stycket
framgår att sådant besök också fordras varje dag för vilken han vill
räkna karenstid.
Utredningen erinrar om att ersättning f. n. inte kan utgå för helgdagar
och vissa andra i 32 § arbetslöshetskasseförordningen angivna dagar samt
upplyser att i praxis den regeln tillämpas att arbetslös medlem är skyldig
att åtaga sig erbjudet lämpligt arbete även på sådana dagar trots att de
inte berättigar till ersättning. För att få räkna karenstid och erhålla ersättning
för vanliga arbetsdagar måste medlemmen således vara beredd att ta
arbete även under helgdagar. Detsamma bör enligt utredningen gälla för
den sjätte dag som i femdagarsförsäkringen inte berättigar till ersättning.
Utredningen föreslår att denna ordning nu lagfästs genom att i 22 § som
villkor för ersättning föreskrivs bl. a. att medlem skall stå till arbetsmarknadens
förfogande varje dag under den tid han är anmäld som arbetssökande
hos den offentliga arbetsförmedlingen.
Utredningen nämner vidare att kravet på dagligt personligt besök hos
arbetsförmedlingen numera begränsats till i allmänhet ett besök i veckan
och föreslår att denna ordning upptas som huvudregel i besöksbestämmelserna.
Remissyttrandena. Utredningens uppfattning att skyldigheten att stå till
arbetsmarknadens förfogande bör omfatta även dagar då ersättning inte utgår
från kassan biträds av alla remissinstanser som yttrar sig härom, nämligen
arbetsmarknadsstyrelsen, länsstyrelsen i Östergötlands län, länsarbetsnämnderna
i Östergötlands, Västmanlands och Jämtlands län, landsorganisationen,
tjänstemännens centralorganisation och de erkända arbetslöshetskassornas
samorganisation. Skyldigheten att stå till arbetsmarknadens förfogande
innebär emellertid enligt landsorganisationens uppfattning ett nytt
försäkringsvillkor. En medlem kan av olika skäl bli förhindrad att anta
arbete vissa dagar, då han är anmäld som arbetssökande vid arbetsförmedlingen.
Nuvarande praxis innebär alt medlem på kassakortet kan deklarera
hinder att stå till arbetsmarknadens förfogande utan annan påföljd än att
ersättningsrätten för sådan dag bortfaller. Detta gäller givetvis inte om anmälan
sker först i samband med ett konkret arbetserbjudande. LO anser
att denna praxis bör behållas. Samma uppfattning har bl. a. arbetsmarknadsstyrelsen
och samorganisationen.
Länsstyrelsen och länsarbetsnämnden i Östergötlands län påpekar att varken
den gällande eller den av utredningen föreslagna lydelsen av 22 § ger vid
handen att medlemmen måste besöka arbetsförmedlingen redan den första
arbetslösa dagen och därefter stå anmäld som arbetssökande för att få rätt
att räkna karenstid redan från nämnda dag. För att inte ge intryck av att
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 116 år It)(ii
besöksskyldighet föreligger först efter intjänad karenstid bör 22 § förses
med en hänvisning till karensbestämmelserna i 28 §.
Departementschefen. I likhet med utredningen och remissinstanserna anser
jag att arbetslös kassamedlem för att bli berättigad att tillgodoräkna sig
karenstid och erhålla ersättning bör vara beredd till arbete även sådana dagar
då kassaersättning inte kan utgå, exempelvis den sjätte dagen i femdagarsförsäkringen,
sön- och helgdag och s. k. storhelgdagsaftnar (32 §
första stycket och andra stycket 1) och 2) enligt den föreslagna nya lydelsen)
samt dag då till följd av förordnande enligt 33 § dagpenning inte skall
utgå.
Det arbete, som medlemmen skall vara skyldig att anta, bör uppenbarligen
vara att anse som lämpligt enligt 36 §. Liksom hittills bör medlemmen
också vara anmäld som arbetssökande under den tid han vill tillgodoräkna
för karens och ersättning. Som framhålls i några yttranden måste man
emellertid räkna med att medlem kan bli förhindrad att åtaga sig erbjudet
lämpligt arbete viss dag eller flera dagar under tid då han är anmäld som
arbetssökande. Kan skälet till sådant hinder godtas av kassan bör i enlighet
med gällande praxis medlemmen äga rätt att på sitt kassakort deklarera
hinder utan annan påföljd än att den tid, som hindret omfattar, inte beaktas
vid beräkning av karenstid eller ersättningsgilla dagar. Detta kommer
till uttryck i första stycket andra punkten.
Karenstid får inte räknas tidigare än från och med det första besöket hos
arbetsförmedlingen. Detta framgår av 28 § 1 mom. första stycket, där det
krävs att intyg om sådant besök, eller om befrielse därifrån, skall företes för
varje karensdag. Jag anser i likhet med några remissinstanser att 22 §, som
behandlar medlemmarnas kontakt med arbetsförmedlingen, bör innehålla
en tydlig föreskrift om vad sålunda gäller så att missförstånd undviks. Föreskriften
har intagits i första stycket första punkten.
Vid utformningen av paragrafen har även beaktats vad utredningen föreslagit
om antalet besök.
23 §.
Rätten till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen är knuten till förutsättningen
att den arbetslöse sedan viss tid mera varaktigt tillhör arbetsmarknaden.
För att i detta hänseende avgränsa de ersättningsberättigade
kategorierna finns två avgiftsvillkor, i 23 § 1 mom. det icke tidsbestämda
och i 23 § 2 mom. det tidsbestämda villkoret. En skillnad mellan dem är att
barnbördstid inte får tillgodoräknas som kvalifikation för ersättning enligt
det icke tidsbestämda villkoret. Detta har nämligen till syfte att från ersättningsrätt
utmönstra dem som inte mera varaktigt inträtt i arbetslivet. Vid
de gällande bestämmelsernas tillkomst uttalades (prop. 1956: 144 s. 76) att
en rätt att tillgodoräkna barnbördstid skulle komplicera bestämmelserna
rörande det icke tidsbestämda avgiftsvillkoret, enär man i så fall finge å ena
43
Kungl. Maj. ts proposition nr 116 år 196i
sidan föreskriva att kvinnan tillhört försäkringen i minst tio månader och
å andra sidan begränsa den tillgodoräkningsbara barnbördstiden till de dagar,
för vilka tilläggspenning uppburits enligt lagen om moderskapshjälp.
Utredningen anser att några vägande motiv inte finns för den nuvarande
olikheten mellan de båda villkoren i fråga om barnbördstid. För dem som
handhar försäkringen medför däremot denna olikhet praktiska olägenheter.
Utredningen föreslår därför, att för barnsbörd avgiftsbefriad tid får tillgodoräknas
medlem även i det icke tidsbestämda avgiftsvillkoret under samma
förutsättning som nu gäller för tid som är avgiftsbefriad på grund av yrkesutbildning
eller värnplikt, dvs. att medlemmen skall ha erlagt minst tolv
veckoavgifter (tre månadsavgifter) före avgiftsbefrielsen. Vidare bör stadgas
samma begränsning som för närvarande gäller i fråga om tillgodoräknandet
i det tidsbestämda avgiftsvillkoret, nämligen att det skall avse endast
sådan tid för vilken medlemmen med anledning av barnsbörd uppburit tillläggssjukpenning
enligt 3 kap. 13 § lagen om allmän försäkring. Antalet fall,
då ersättningsrätt kommer att förvärvas genom denna uppmjukning av bestämmelserna,
blir enligt utredningen ytterligt få och kommer inte att ha
någon nämnvärd betydelse för arbetslöshetskassornas ekonomi.
Vid remissbehandlingen har utredningens förslag lämnats utan erinran
och jag anser för min del att det bör genomföras. 23 § är omarbetad i enlighet
härmed.
25 §.
Angående ändringarna i denna paragraf hänvisas till vad som anförts vid
11 §•
28 §.
Ändringarna avser ett antal olika frågor om karensberäkningen.
Gällande bestämmelser. Karenstidens längd är f. n. sex dagar
som skall infalla under en sammanhängande tid av högst tjugoen dagar,
ramtiden. Om särskilda skäl, t. ex. säsongarbetslöshet, föranleder
det får karenstiden förlängas till högst tre månader och ramtiden
till högst sex månader.
Helgdagar och avtalsenliga fridagar — de senare huvudsakligen vissa helgdagsaftnar
— får i regel inte inräknas i karenstid, s. k. karensf örbj udna
dagar. Detta framgår av föreskriften i 1 mom. tredje stycket enligt
vilken i karenstid endast inräknas dag för vilken hel daghjälp skulle ha utgått
om karenstiden gått till ända.
I vissa fall anses karens fullgjord på annat sätt än genom att medlem varit
arbetslös, s. k. karensbefrielse. Det är fallet när medlem blir arbetslös
efter att ha uppburit hel sjukpenning eller hempenning enligt lagen
om allmän sjukförsäkring eller lagen om yrkesskadeförsäkring för så
många dagar, att deras antal ökat med tre, dvs. med karenstiden i sjukför
-
44
Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 1116b
säkringen, motsvarar den för honom föreskrivna karenstiden vid arbetslöshet
eller när medlem blir arbetslös efter att ha åtnjutit tilläggspenning enligt
lagen om moderskapshjälp. (Arbetslöshetskasseförordningen har tidigare
inte ändrats i anledning av lagen om allmän försäkring.) Vidare förekommer
karensbefrielse för den som blir arbetslös efter att ha fullgjort värnpliktstjänstgöring
minst trettio dagar.
Utredningen. En karenstid om fem dagar föranleder enligt utredningen
i och för sig inte att ramtiden bör begränsas. Utredningen föreslår
emellertid på andra skäl ändringar beträffande ramtiden. För att underlätta
redogörarnas arbete bör sålunda ramtiden räknas i kalenderveckor i
stället för i dagar, med början fr. o. m. måndagen i den vecka då den
första karensdagen infaller. För att inte villkoren skall försämras för den,
vars arbetslöshet börjar senare än på en måndag, bör ramtiden förlängas
till fyra veckor.
Vid korttidsarbete fyra dagar i veckan uppkommer enligt utredningen
särskilda problem, eftersom fyra veckor inte är tillräcklig tid för att intjäna
femdagarskarens. Får ersättning utgå för enstaka arbetslös dag — som utredningen
föreslår — blir sådan dag också karensdag. Ramtiden borde då förlängas
till fem veckor för att sådana dagar skulle kunna tillgodoräknas. Av
administrativa skäl vill utredningen dock inte föreslå en sådan generell förlängning
av ramtiden. Inte heller vill utredningen genom särbestämmelser
ge tillsynsmyndigheten rätt att förlänga ramtiden. Förslaget innebär således
att karens inte kan intjänas enbart på grund av korttidsarbete om fyra dagar
i veckan.
Om ersättning däremot inte får utgå för enstaka arbetslös dag uppstår
enligt utredningen i regel inga problem för medlemmar med femdagarsvecka
när de arbetar fyra dagar. Eftersom nämligen i detta alternativ ersättning
inte får utgå för den femte dagen blir frågan om karens inte aktuell i
detta sammanhang. Korttidsarbete om fyra dagar kan emellertid drabba
sexdagarsarbetande särskilt hårt, eftersom de inte heller skulle kunna tjäna
in karens under fyra veckor trots att de faktiskt varit arbetslösa åtta dagar
under denna tid. Löses deras problem så att ersättning för den femte dagen
finge utgå efter tillsynsmyndighetens förordnande, borde nämnda dag även
få räknas som karensdag och ramtiden förlängas till fem veckor så att dagarna
kunde tillgodoräknas.
Utredningen erinrar i detta sammanhang om att Sverige ratificerat den
av internationella arbetsorganisationen 1952 antagna konventionen (nr 102 )
angående minimistandard för social trygghet. Enligt konventionen är karenstiden
högst sju dagar; i fråga om säsongarbete får karenstiden
dock anpassas efter arbetsförhållandena. Utredningen anmärker att den nuvarande
möjligheten att förlänga karenstiden till tre månader omfattar även
andra fall än säsongarbete och såtillvida strider mot konventionen. Utredningen
föreslår att bestämmelsen i 1 mom. andra stycket ändras så att den
45
Kungl. Maj:ts proposition nr 116 år 196i
överensstämmer med konventionen och anser inte erforderligt att föreskriva
någon längsta karenstid för säsongarbetare.
Alla helgdagar och vissa helgdagsaftnar bör enligt utredningen generellt
göras till karensförbj udna dagar. Härigenom uppnås en väsentlig
administrativ förenkling och följderna blir mindre kännbara i en femdagarsförsäkring
eftersom, oavsett karensförbud, den sjätte dagen i en kalendervecka
inte får räknas som karensdag i en sådan försäkring.
Karensbefrielse i samband med sjukdom och barnsbörd bör enligt
utredningens förslag alltjämt gälla. Beträffande värnpliktstjänstgöring
föreslår utredningen att den får grunda karensbefrielse redan efter fem
dagar. Hänsyn tas här dels till de korta inkallelseperioder som kan förekomma
numera och dels till att tjänstgöringen kan avbrytas i förtid.
För att förbättra ersättningsmöjligheterna för kassamedlemmar som
genomgår yrkesutbildning föreslår utredningen, att medlem skall anses ha
fullgjort karens, när han blir arbetslös efter att ha genomgått nybörjar-,
fortbildnings- eller omskolningskurs. Kursen bör omfatta heldagsundervisning,
och medlemmen bör ha deltagit under minst den tid som motsvarar
karenstiden. Medlem som erhållit karensbefrielse på grund av deltagande i
sådan kurs bör anses ha fullgjort karensvillkoret för det aktuella försäkringsåret.
I första hand åsyftar utredningen sådan kurs som anordnas av
stat eller kommun. Även kurs av annat slag bör emellertid kunna komma
i fråga. Därvid bör det dock ankomma på tillsynsmyndigheten att avgöra,
om kursen skall anses vara av den art att deltagande däri skall grunda rätt
till karensbefrielse. Vid bedömningen härav bör hänsyn tas bl. a. till om
bidrag till kurskostnaderna erhålls av stat eller kommun samt till värdet
av den utbildning som meddelas.
Remissyttrandena. Fem dagars karen stid och ersättning för enstaka
arbetslös dag bör enligt landsorganisationen och de erkända arbetslöshetskassornas
samorganisation medföra att r a m t i d e n förlängs till
fem veckor så att korttidsarbetande med fyradagarsvecka kan tillgodoräkna
sig den femte dagen i karenshänseende. Som skäl för sin uppfattning
anför organisationerna att arbetstagare, som i den nuvarande sexdagarsförsäkringen
normalt har femdagarsvecka, vid korttidsarbete fyra dagar kan
få rätt att fullgöra karenstiden inom de nu gällande tjugoen dagarna. Utredningsförslaget
som inte medger motsvarande förmån innebär således en
försämring, som drabbar de sexdagarsarbetande särskilt hårt. Organisationerna
föreslår därför en ramtid om fem veckor. Samma förslag har länsarbetsnämnden
i Västmanlands län. Eftersom enligt utredningsförslaget karens
inte kan intjänas vid korttidsarbete om fyra dagar, finns enligt länsarbetsnämnden
viss risk för okontrollerbara överenskommelser om arbetstidsbegränsning
som inte är betingad av arbetstillgången. För medlemmar med
normalt sex dagars arbetsvecka blir den föreslagna ramtiden särskilt ogynnsam
och det kan synas förståeligt om man för dem söker ordna korttidsarbete
så att karens kan intjänas inom föreskriven tid.
46
Kungl. Ma j.ts proposition nr 116 år 196b
Genom att öka antalet karensförbj udna dagar har utredningen
enligt tjänstemannens centralorganisation skärpt karensvillkoren. TCO anser
inte att godtagbara skäl föreligger för en sådan försämring.
Karensbefrielse för den som uppburit sjukpenning medför i ett
system med engångskarens att karenstidskravet i själva verket för hela försäkringsåret
begränsas till tre dagar när en sjukperiod om minst fem
dagar, varav två med ersättning från sjukförsäkringen, omedelbart följs
av arbetslöshet, anför riksförsäkringsverket. Vidare kvarstår i förslaget
vissa olägenheter som finns redan nu. Verket anger som exempel att en
försäkrad blir arbetslös en fredag; har han tidigare inte fullgjort karens,
får han enligt förslaget dagpenning först fr. o. in. följande fredag. Om han
däremot insjuknar en fredag och, efter fullgjord tredagarskarens enligt den
allmänna försäkringen, uppbär sjukpenning för måndagen och tisdagen,
utgår vid därefter följande arbetslöshet dagpenning redan från och med
onsdagen. Frågan huruvida en bättre samordning skulle kunna vinnas genom
ändringar i lagstiftningen om sjukförsäkringen är enligt riksförsäkringsverket
av sådan art att den möjligen bör upptas till behandling av
1961 års sjukförsäkringsutredning.
Utredningens förslag om karensbefrielse i samband med värnpliktstjänstgöring
föranleder ingen erinran vid remissbehandlingen.
Förslaget att viss yrkesutbildning skall få likställas med karenstid tillstyrks
av överstyrelsen för yrkesutbildning, som anför härom.
I nu gällande förordning användes, då tid varom här är fråga omnämnes,
uttrycket »yrkesutbildning». Så sker även av utredningen i det tillägg till
32 §, som föreslås och som behandlar vissa inskränkningar i rätten att erhålla
ersättning från kassan. Då det gäller karensbestämmelserna (28 §)
åter föreslås, att tid, då den försäkrade genomgått »nybörjar-, fortbildningseller
omskolningskurs», skall kunna betraktas som tid för genomgången
karens. Den citerade formuleringen är benämningen på de kurser, som anordnas
av arbetsmarknadspolitiska skäl. Det här använda begreppet är avsevärt
snävare än uttrycket »yrkesutbildning», som i sig innefattar icke endast
de av utredningen omnämnda kurserna utan även hela den ordinarie
vid yrkesskolor meddelade utbildningen, överstyrelsen kan icke finna att
i betänkandet anförts något motiv härför. Ej heller finnes anledning att
ställa kassamedlemmar som deltager i den omfattande kursverksamhet,
som statens institut för hantverk och industri bedriver, utanför förmånen
att omedelbart efter genomgången kurs kunna uppbära ersättning från försäkringen
i händelse av arbetslöshet. Under åberopande av det anförda
föreslår överstyrelsen, att bestämmelserna utformas så att all tid, som
försäkrade använder för genomgång av kurs, vilken står under tillsyn av
statlig myndighet, skall kunna bli betraktad som karenstid.
Departementschefen. Den karenstid om fem dagar, som föreslås i
prop. 1964: 115 rörande anslag till arbetslöshetsförsäkringen, kommer till
uttryck i 1 mom.
Någon erinran har inte gjorts mot utredningens förslag att räkna r a in
-
47
Kungl. Maj:ts proposition nr 116 år 1964
tiden i kalenderveckor. Eftersom en sådan beräkning förenklar tillämpningen
biträder jag detta förslag.
När det sedan gäller ramtidens längd vill jag till en början nämna att
jag i 32 § tredje stycket föreslagit att ersättning i regel inte skall utgå för
enstaka arbetslös dag i en kalendervecka. Eftersom av 28 § 1 mom. tredje
stycket följer att dag, som inte är ersättningsgill, inte heller får inräknas i
karenstid, saknar sådan enstaka arbetslös dag i allmänhet betydelse för frågan
om ramtidens längd, något som utredningen också nämnt i sina överväganden
om de femdagarsarbetande.
Medlemmar med sexdagarsvecka, vilka har korttidsarbete, kan som utredningen
framhåller drabbas särskilt hårt av endagsförbudet. Den lösning
utredningen här tänker sig, nämligen undantag från förbudet genom
beslut av tillsynsmyndigheten, har jag föreslagit i 32 § tredje stycket. Mitt
förslag går något längre i det att undantag blir möjligt även för medlemmar
som normalt har femdagarsvecka. Har undantag medgivits är likväl den av
utredningen föreslagna ramtiden fyra veckor inte tillräcklig för att femdagarskarensen
skall kunna intjänas av medlemmar med korttidsarbete om
fyra dagar i veckan. Jag anser att denna fråga bör lösas så att ramtiden
får uppgå till fem veckor om tillsynsmyndigheten enligt 32 § tredje stycket
andra punkten medgivit att ersättning får utgå för enstaka arbetslös dag.
1 mom. andra stycket har i enlighet med utredningens förslag ändrats
så att karenstiden i överensstämmelse med den förut nämnda ILO-konventionen
får förlängas endast vid säsongarbete.
Jag biträder utredningens förslag att helgdagar och s. k. storhelgdagsaftnar,
som nämns i 32 § andra stycket 2), skall vara karensförbj udna
dagar. Förbudet är generellt och gäller även om tillsynsmyndigheten enligt
nyssnämnda stycke medgivit att ersättning får utgå för sådan dag. Förslaget
kommer till uttryck i 28 § 1 mom. fjärde stycket.
I anslutning till utredningens förslag om karensbefrielse anmärker
riksförsäkringsverket att samordningen mellan sjuk- och arbetslöshetsförsäkring
i vissa hänseenden inte är tillfredsställande. De påtalade
olägenheterna torde efter vad jag kunnat finna i vart fall inte innebära
minskade förmåner för de försäkrade. Samordningsfrågan lär inte kunna
lösas utan att lagstiftningen om allmän försäkring berörs. Underlag för en
sådan lösning föreligger inte f. n. Jag är därför inte beredd att nu ta ställning
till denna fråga. Bestämmelsen i 2 mom. om karensbefrielse i samband
med sjukdom och barnsbörd har därför i enlighet med utredningens förslag
bara gjorts till föremål för redaktionella ändringar. Sjukpenning enligt
lagen om allmän försäkring innefattar även tilläggssjukpenning enligt
3 kap. 13 § samma lag.
Bestämmelsen om karensbefrielse i samband med värnpliktstjänstgöring
har omarbetats i enlighet med utredningens förslag.
Jag biträder utredningens förslag att yrkesutbildning under vissa för
-
48
Kangl. Maj.ts proposition nr 116 år 196i
utsättningar får befria från kravet på karenstid. överstyrelsen för yrkesutbildning
anmärker att förslaget i några hänseenden är för snävt utformat.
Jag anser att vad överstyrelsen anfört kan läggas till grund för den prövning
som tillsynsmyndigheten enligt utredningens förslag skall göra av
frågan om utbildningen kan godkännas som karensbefrielseanledning. Det
har därför inte ansetts påkallat att hänföra karensbefrielsen till viss typ av
kurs; i stället har liksom i vissa andra paragrafer i förordningen använts
ordet yrkesutbildning.
I 3 mom. kommer den föreslagna engångskarensen till uttryck. Bestämmelsen
i 3 mom. första stycket andra punkten innebär, att även karensdag,
som infaller under försäkringsårets sista månad och som ligger inom
den föreskrivna ramtiden, får tillgodoräknas vid beräknande av karens under
det nya försäkringsåret. Detta gäller i motsvarande mån tid, för vilken
karensbefrielse erhålls.
Om medlem uppbär dagpenning i omedelbar anslutning till försäkringsårets
utgång, behöver han enligt 3 mom. andra stycket inte fullgöra ny karens,
så länge han är oavbrutet arbetslös och åtnjuter dagpenning. Denna
modifikation i reglerna om engångskarensens giltighetstid har i enlighet
med ett förslag av utredningen gjorts av den anledningen att den långvarigt
arbetslöse eljest skulle drabbas oskäligt hårt genom krav på ny karenstid
vid det nya försäkringsårets ingång. Regeln innebär, att även arbete under
enstaka dag föranleder att medlemmen därefter skall genomgå karenstid;
härigenom undviks en i praktiken svårtillämplig bestämmelse om när
pågående arbetslöshetsperiod skall anses ha upphört.
29 §.
För att skapa administrativ förenkling och underlätta medlemmarnas
flyttning mellan kassor har vissa till sin storlek bestämda dagpenningbelopp,
mellan vilka kassorna får välja, fastställts i denna paragraf. Beloppen har
en för hela arbetslöshetsförsäkringen gemensam bokstavsbeteckning. En viss
dagpenningklass har samma dagpenningbelopp oavsett i vilken kassa den
förekommer.
I prop. 1964: 115 föreslås dagpenningen bli kompletterad med endast
barntillägg. De nuvarande bestämmelserna om make- och husföreståndarinnetillägg
har därför fått utgå.
Utredningen erinrar om att Sverige ratificerat den av internationella arbetsorganisationen
(ILO) år 1952 antagna konventionen nr 102 angående
minimistandard för social trygghet. I artikel 22: 1 i konventionen stadgas,
att minimiförmånen skall utgöras av en periodisk utbetalning, beräknad enligt
bestämmelserna i artikel 66. Denna innehåller, att minimiersättningen
(inklusive familjetillägg) till en standardförmånstagare — vilken är angiven
såsom en man med hustru och två barn — skall utgöra 45 procent av
49
Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 196b
en vuxen manlig grovarbetares lön jämte allmänna familj eförmåner. Föreskriften
om minimiersättning har således begränsats att gälla en förmånstagare
av genomsnittstyp. Enligt artikel 71:3 skall medlemsstat »ikläda
sig ansvaret för vederbörligt tillhandahållande av de förmåner, som skola
utgå enligt denna konvention och vidtaga alla nödiga åtgärder i sådant
syfte».
Enligt konventionen föreligger inte skyldighet för medlemsstat att i vederbörande
författning ange ett fixerat minimibelopp för ersättningen till arbetslös
standardförmånstagare. Ett sådant skulle enligt min mening för övrigt
från praktisk synpunkt vara olämpligt i den svenska försäkringen eftersom
lönerna ändras från år till år, och det skulle vålla arbetslöshetskassorna
tekniska svårigheter att för varje år anpassa dagpenningens minimibelopp
till löneutvecklingen. Jag är angelägen framhålla att den svenska arbetslöshetsförsäkringen
väl tillgodoser konventionens trygghetskrav. För att även
formellt vinna överensstämmelse med konventionen har till förevarande
paragraf fogats en föreskrift, som ålägger kassorna att bestämma förmånerna
så att minimistandarden upprätthålls.
1 2 mom. behandlas ersättning i samband med kortare daglig arbetstid.
De gällande bestämmelserna innebär att en i övrigt arbetslös medlem kan
arbeta högst två timmar per dag utan att förlora sin ersättningsrätt. Är arbetet
bisyssla får det dock omfatta tre timmar. Den som eljest arbetat mer
än två men högst fyra timmar kan med tillsynsmyndighetens medgivande få
halv ersättning från kassan.
Utredningen upplyser att dessa bestämmelser hittills tillämpats mycket
restriktivt så att halv ersättning i regel utgivits endast i samband med tillfälligt
arbete som pågått en eller två dagar. För att bättre anpassa försäkringen
till de skiftande arbetstidsförhållandena på arbetsmarknaden föreslår
utredningen att denna praxis uppmjukas. Vidare föreslås att de relativt
schematiska omräkningsreglerna kompletteras med en omräkningsregel genom
vilken kortare arbetstid än fyra timmar per dag kan räknas om per
vecka i hela arbetsdagar för vilka ersättning inte kan utgå. Härigenom blir
det möjligt att exaktare anpassa ersättningen till förhållandena i enskilda
fall. Utredningen anger följande exempel.
En arbetslös kassamedlem erbjuds ett vikariat som tidningsbild 3 timmar
om dagen. Om han antar erbjudandet, förlorar han med nuvarande bestämmelser
sin ersättning från arbetslöshetskassan, i fall dess stadgar saknar
föreskrift om halv ersättning vid arbete 2—4 limmar. Detsamma gäller, om
denna föreskrift finns, men ifrågavarande vikariat avser eu längre lid. Därest
arbetet ej överstigit 2 timmar per dag, hade hel ersättning kunnat utgå, även
om det inte varit fråga om ett kortvarigt arbete. Dock torde 2-timmarsregeln
knappast ha varit avsedd för arbete 2 timmar per dag under någon längre
tid. Såsom andra exempel kan nämnas mjölkkörning vissa timmar under
några dagar i veckan, några timmars bokföring om dagen på ett mindre kon
4-
Ili han g till riksdagens protokoll 196b. 1 samt. Nr 116
50
Kungl. Maj. ts proposition nr 116 år 196i
tor eller kägelresning i en bowlinghall. Det är inte rimligt, att dagersättningen
skall gå helt förlorad, om den arbetslöse tar sådana arbeten. I dessa
och liknande fall löses inte ersättningsfrågan alltid på ett tillfredsställande
sätt genom bestämmelsen om halv ersättning. Detta gäller i än högre grad
beträffande arbeten med mera oregelbunden arbetstid.
Eftersom arbetslöshetsförsäkringen främst är en inkomstbortfallsförsäkring
föreslår utredningen att rätten till ersättning blir oberoende av bisyssla
och dennas omfattning. Bisysslan får dock inte hindra den försäkrade från
alt uppträda som arbetssökande. Vidare måste medlem för att ett arbete
skall betraktas såsom bisyssla ha haft detta samtidigt med en huvudsyssla
före arbetslöshetens inträde. Arbete som erhålls under en arbetslöshetsperiod
skall således påverka ersättningsrätten enligt 2- och 4-timmarsreglerna
samt den föreslagna omräkningsregeln, såvida det inte klart kan visas
att arbetet, t. ex. fastighetsskötsel, är avsett att fortsätta även då den försäkrade
återinträtt i arbete i full omfattning.
Vad utredningen sålunda föreslagit om ersättning vid kortare daglig arbetstid
har lämnats utan erinran vid remissbehandlingen. För egen del förordar
jag att förslagen genomförs. Omräkningsregeln har i enlighet härmed
intagits som ett särskilt stycke. Därjämte har utsagts att hänsyn inte skall
tas till bisyssla. Jag vill tillägga att halv ersättning från arbetslöshetskassa
inte får ta formen av något slags löneutfyllnad och inte heller bli mera långvarig
samt att bisyssla inte i större utsträckning än hittills bör godtas som
skälig anledning till vägran att ta arbete på annan ort än hemorten eller på
normal arbetstid.
Övriga ändringar i paragrafen är av redaktionell art.
30 §.
Beträffande grunderna för överförsäkrings inverkan på ersättningens storlek
hänvisar jag till vad jag anfört i prop. 1964: 115. Jag har där förordat att
överförsäkringsgränsen bestäms så att från dagsinkomsten dras dels ett belopp
motsvarande preliminär skatt, dels ca Vs av nettoinkomsten samt att
därvid inte görs skillnad mellan familjeförsörjare och andra. Den överförsäkringstabell,
som skall fastställas av Kungl. Maj :t med stöd av förevarande
paragraf, torde som hittills få fogas som bilaga till arbetslöshetskasseförordningens
tillämpningskungörelse.
Den dagsinkomst, till vilken överförsäkringsbestämmelserna anknyter, är
f. n. */« av den veckolön eller V25 av den månadslön som medlemmen före arbetslösheten
vanligen åtnjöt under arbetstid som var normal för honom. Då
dagersättningen enligt förslaget grundas på fem dagars arbetsvecka har bestämmelserna
i 1 mom. ändrats så att med dagsinkomsten avses ‘/s av veckolönen
eller V22 av månadslönen.
I 2 mom. har gjorts ett av utredningen föreslaget tillägg, varigenom under
-
51
Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 1964
stöd som påverkar ersättningsbeloppet, kommer att avdras endast med
nettobeloppet efter avdrag av preliminär skatt.
3 mom. innehåller bestämmelser om avdrag från kassaersättning av belopp
motsvarande ålderspension. Härom hänvisar jag också till vad jag
anfört i prop. 1964: 115. Det där framlagda förslaget innebär, att ålderspensionärerna
då de uppbär kassaersättning inplaceras i avdragsklasser enligt
en särskild avdragstabell. Denna torde i enlighet med de grunder jag
angivit få fastställas av Kungl. Maj :t på samma sätt som överförsäkringstabellen.
För dagpenning och barntillägg gäller olika statsbidrag. Det är då nödvändigt
med en föreskrift om vilken av dessa båda ersättningsformer som i
första hand skall bli föremål för minskning av ersättningen enligt förevarande
paragraf. I 4 mom. stadgas därför, liksom f. n., att barntillägget
först skall nedsättas eller innehållas.
31 §.
Ändringarna i denna paragrafs 1 mom. avser ersättningstidens längd.
Antalet dagar är mindre än enligt gällande lydelse. Som jag anfört i prop.
1964: 115 innebär emellertid förslaget, att ersättningstiden i veckor räknat
förlängs, eftersom ersättning utgår för högst fem dagar varje kalendervecka.
Angående ändringarna i 2 mom. hänvisas till vad som anförts vid
11 §•
32 §.
Paragrafen behandlar de speciella fall då ersättning inte får utgå.
Gällande bestämmelser och utredningens förslag. Ersättning får inte utges
för söndag, för annan helgdag om inte medlemmen var arbetslös närmast
föregående eller efterföljande vardag eller för avtalsenlig fridag såvida
inte tillsynsmyndigheten medgivit att sådan fridag får likställas med
annan helgdag än söndag. Med avtalsenlig fridag avses främst vissa h e 1 gdagsaftnar.
Under sådana avtalsenliga fridagar, som är en följd av den allmänna
arbetstidsförkortningen, kan enligt utredningen någon arbetslöshet inte
förekomma och någon ersättning inte utgå. Dessa dagar, då ledigheten kan
betraktas som frivillig, behöver därför inte ens undantas i förevarande sammanhang.
Ersättning för övriga avtalsenliga fridagar, de s. k. storhelgdagsaftnarna,
samt för andra helgdagar än söndagar skulle enligt utredningen
utgöra ett avsteg från inkomstbortfallsprincipen och bör därför i
regel inte komma i fråga. Eftersom den föreslagna engångskarensen ökar
möjligheterna att utta ersättning i samband med helger föreslår utredningen
att gällande bestämmelser skärps genom att undantaget för arbetslöshet
föregående eller efterföljande vardag slopas. En sådan inskränkning
får inga långtgående verkningar i femdagarsförsäkringen. I denna kan ersättning
nämligen utgå för högst fem dagar i eu vecka, varför den sjätte
52
Iiungl. Maj:ts proposition nr 116 år 1964
dagen, då helgdagea eller helgdagsaftonen normalt infaller, ändå inte blir
ersältningsgill. Utredningen föreslår således den regeln att ersättning inte
skall få ntges för helgdag samt påskafton, pingstafton, midsommarafton,
julafton och nyårsafton. Det finns emellertid fall, då ersättning för dessa
dagar kan vara skälig, t. ex. när långvarigt arbetslösa medlemmar på grund
av arbetslöshet omedelbart före eller efter helgdag eller helgdagsafton
åsamkas inkomstbortfall genom utebliven helgdagslön eller liknande. För
att tillgodose de behov som kan uppkomma i dylika fall föreslår utredningen,
att tillsynsmyndigheten får möjlighet att medge undantag från den
angivna huvudregeln.
Arbetslöshetsersättning i samband med havandeskap får enligt
nuvarande bestämmelser inte utgå för dag då medlemmen äger rätt till tillläggspenning
enligt lagen om moderskapshjälp, som numera motsvaras av
tilläggssjukpenning enligt 3 kap. 13 § lagen om allmän försäkring. Sådan
sjukpenning utgår tidigast fr. o. m. sextionde dagen före den beräknade
tidpunkten för nedkomsten och senast fr. o. in. förlossningsdagen, så länge
kvinnan avhåller sig från förvärvsarbete, dock för högst 180 dagar. Eu
viss valfrihet föreligger således när det gäller den tid för vilken sjukpenning
skall uttas. Utredningen nämner att det till följd härav inte sällan
förekommer att de som är arbetslöshetsförsäkrade skjuter denna tidpunkt
så långt fram i tiden som möjligt för att erhålla ersättning från de båda
försäkringarna under längsta möjliga sammanlagda tid. Arbetslöshetskasseförordningens
bestämmelse har nämligen i enlighet med vissa uttalanden
i förarbetena ansetts böra tolkas så, att medlemmen själv har rätt att välja,
om hon under tiden närmast före nedkomsten skall utta ersättning från
arbetslöshetskassan eller från sjukförsäkringen. Härigenom kommer arbetslöshetsersättning
att utgå under en tid, då ifrågavarande medlemmar
i allmänhet måste ha en ytterst begränsad, ofta obefintlig arbetsförmåga.
Utredningen anser därför, att ersättning från sjukförsäkringen bör utgå
under den tid före nedkomsten som lagen om allmän försäkring medger
och avser. Ersättning från arbetslöshetsförsäkringen bör därför inte
kunna utgå för tid, då medlem haft möjlighet att erhålla sjukpenning med
anledning av barnsbörd, även om denna möjlighet inte utnyttjats. Medlem
som inte är berättigad till tilläggssjukpenning på grund av havandeskap
bör däremot äga rätt till ersättning från arbetslöshetskassa i den mån villkoren
för rätt till sådan ersättning är uppfyllda.
Kassamedlemmar som genomgår yrkesutbildning kan f. n. i princip
få arbetslöshetsersättning. I de fall då utbildningsbidrag utgår har medlemmarna
möjlighet att välja mellan kassaersättning och bidrag. Några
större skillnader i fråga om ersättningsbeloppens maximala storlek föreligger
enligt utredningen inte mellan dessa båda bidragsformer. När kassamedlem
väljer ersättning från arbetslöshetsförsäkringen torde detta ofta
sammanhänga med att utbildningsbidraget i motsats till försäkringsersätt
-
53
Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 1964
ningen är inkomstprövat och därför påverkas av bl. a. andra makens inkomst.
Utredningen förutsätter, att utbildningsbidraget skall vara så stort
att det är tillräckligt för kursdeltagarens och — i förekommande fall —
hans familjs försörjning, samt anser att arbetslöshetskassa inte bör belastas
under tid då medlem uppenbarligen kan erhålla sin försörjning på annat
sätt. Medlemmen skulle vidare om han uttog kassaersättning förbruka ersätt - ningstid som han kunde behöva, om han skulle bli arbetslös senare under
försäkringsåret. Därför föreslår utredningen att den nämnda valmöjligheten
slopas och att således arbetslöshetsersättning inte får utgå för tid då
medlem under deltagande i yrkesutbildning äger rätt till utbildningsbidrag
av statsmedel.
Remissyttrandena. Godtagbara skäl för att försämra ersättningsmöjligheterna
i fråga om helgdagsaftnar föreligger inte enligt tjänstemännens
centralorganisation. De erkända arbetslöshetskassornas samorganisation
framhåller att tveksamhet råder hos en del kassor om det berättigade
i att slopa ersättningsrätten för helgdagar och vissa helgdagsaftnar.
Samorganisationen accepterar dock utredningens förslag, eftersom i kalendervecka
med en helgdag likväl fem ersättningsdagar återstår och då
förslaget även innebär rätt för tillsynsmyndigheten att medge ersättning
för nämnda dagar.
Förslaget att medlem under havandeskap inte skall äga välja mellan
tilläggssjukpenning och arbetslöshetsersättning tillstyrks av tjänstemännens
centralorganisation och de erkända arbetslöshetskassornas samorganisation.
Landsorganisationen delar visserligen utredningens uppfattning
om svårigheten att finna lämplig sysselsättning åt kvinnor som har
nedsatt arbetsförmåga under havandeskapsliden och därför då inte kan
fortsätta i sitt ordinarie arbete. Likväl är LO tveksam om man bör gå den
väg utredningen föreslagit. Därigenom skulle nämligen de kvinnliga medlemmarna
delas i två grupper: de som kan få kassaersättning före nedkomsten
men inte tilläggssjukpenning och de som kan få tilläggssjukpenning
men då skulle uteslutas från rätt till kassaersättning. Eftersom dagersättningarna
i de båda försäkringsformerna kan vara olika, skulle slopad valfrihet
kunna medföra försämringar i vissa fall. LO anser därför att frågan
bör omprövas men finner att den bästa lösningen vinns genom förändringar
i fråga om förutsättningarna för tilläggssjukpenning. Då det inte
kan ske i detta sammanhang föreslår LO att man tills vidare inte gör ändringar
i arbetslöshetsförsäkringen vilka skulle försämra den ekonomiska
situationen för förvärvsarbetande kvinnor i samband med havandeskap.
Fullmäktige i Luleå framhåller att det numera i många yrken är mycket
vanligt att kvinnor utför arbete utan inskränkning ända fram till lorlossningsdagen
och att det därför inte finns skäl att frångå nuvarande praxis.
Att medlem som deltar i yrkesutbildning inte bör äga välja mellan
kassaersättning och utbildningsbidrag anser i likhet med utredningen
54
Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 1964
överstyrelsen för yrkesutbildning, som emellertid önskar en precisering av
begreppet utbildningsbidrag och anför.
Det är utredningens avsikt att endast avstänga försäkrade kursdeltagare
i sådana kurser, där rätt föreligger till utbildningsbidrag av sådan storlek,
att de är tillräckliga för försörjning av deltagarna och deras familjer. Emellertid
kan bestämmelsen även tolkas så, att försäkrade med rätt till sedvanlig
statlig studiehjälp kan bli avstängda. Detta synes emellertid utredningen
icke ha avsett. Utredningen syftar sannolikt på de bidrag som utgår
till deltagare i den av arbetsmarknadspolitiska skäl bedrivna särskilda kursverksamheten.
Arbetslöshetsnåmnden i Stockholm anser att förslaget framtvingar en
översyn av nuvarande utbildningsbidrag, vilka inte alltid är tillfyllest för
kursdeltagarens och hans familjs försörjning.
Utredningens förslag tillstyrks av tjänstemännens centralorganisation och
de erkända arbetslöshetskassornas samorganisation, vilken särskilt uttalar
att utbildningsbidragen numera är utformade så, att det inte längre finns
anledning att betala försäkringsersättning under utbildningstid.
Landsorganisationen anser däremot att, eftersom kassaersättningen kan
öka medan utbildningsbidraget kvarstår oförändrat, valmöjligheten bör bestå,
i vart fall så länge bidraget är behovsprövat.
Departementschefen, övergången till femdagarsförsäkring
kommer till uttryck i paragrafens första stycke. Beträffande mina allmänna
överväganden och förslag i detta ämne kan jag hänvisa till prop. 1964: 115.
Ersättningsberäkningen i femdagarsförsäkringen grundas enligt första
stycket till en början på en kombination av antalet arbetade och antalet
arbetslösa dagar i en kalendervecka. Summan av sådana dagar får inte överstiga
fem i en vecka. För kassamedlemmar med sexdagarsvecka skulle i
femdagarsförsäkringen denna regel medföra ersättningsrätt för den sjätte
dagen vid arbetslöshet hela veckan. Efter fem dagar skulle nämligen den
föreslagna nya karensperioden vara fullgjord. I enlighet med ett förslag av
utredningen har därför karensdag jämställts med ersättningsdag vid tilllämpningen
av första stycket. Antalet arbetsdagar + ersättningsdagar + karensdagar
får följaktligen uppgå till högst fem per vecka. Med arbetsdag
förstås dag, då arbete utförts i sådan utsträckning att dagpenning inte kunnat
utgå för den. Dag för vilken hel eller halv ersättning kan utgå är ersättningsdag.
Vad utredningen anfört och föreslagit i fråga om avtalsenliga
fridagar och helgdagsaftnar överensstämmer med min uppfattning.
Förslaget kommer till uttryck i andra stycket 2).
Utredningens förslag om begränsning i valfriheten mellan tilläggssjukpenning
och kassaersättning vid havandeskap innebär att kvinnor,
som är i det närmaste fullt arbetsföra intill dagarna före förlossningen,
skulle försättas i sämre ställning än hittills. Såsom landsorganisationen
55
Kungl. Maj. ts proposition nr Uti är 196i
framhåller skulle även andra försämringar kunna bli följden. Jag anser
därför att det inte finns tillräckliga skäl att nu frångå gällande praxis.
1 frågan om valfrihet mellan kassaersättning och utbildningsbidrag vid
yrkesutbildning vill jag här förutskicka att jag i 36 § föreslår att
deltagande i sådan utbildning i vissa fall skall vara förutsättning för rätt
till kassaersättning. På grund härav och då, såsom framgår av vissa remisssvar,
tvekan kan råda om utbildningsbidragen alltid ger eller kommer att
ge samma ekonomiska trygghet som kassaersättningen anser jag att valfriheten
bör behållas och sådan ersättning alltjämt få utges vid yrkesutbildning.
Enligt gällande bestämmelser utgår inte ersättning för enstaka arbetslös
dag i en kalendervecka. I min framställning tidigare denna
dag har jag — med frångående av utredningens förslag — förordat att ett
motsvarande förbud i princip skall gälla även i femdagarsförsäkringen. Den
som under en kalendervecka i fyra dagar arbetat i sådan utsträckning, att
hel dagpenning inte kunnat utgå för någon av dagarna bör således inte bli
berättigad till ersättning om han är arbetslös den femte dagen. Denna
huvudregel kommer till uttryck i tredje stycket första punkten.
Redan i min tidigare framställning har jag anfört att det här aktuella
förbudet inte bör vara undantagslöst. En kassamedlem som normalt har sex
dagars arbetsvecka skulle i femdagarsförsäkringen gå miste om ersättning
inte för en utan för två arbetslösa dagar. Även vissa arbetstagare med femdagarsvecka
kan tänkas bli särskilt hårt drabbade av ett absolut förbud mot
endagsersättning. Vid s. k. korttidsarbete, som behandlas närmare vid 33 §,
kan i vissa fall undantag också vara befogat. Det torde inte vara möjligt
att i författningstexten ange de fall då undantag bör göras. Det får i varje
särskilt fall undersökas huruvida en viss grupp arbetstagare, exempelvis
vid ett särskilt företag eller på en viss arbetsplats, behöver förmånen av
ersättning för den enstaka dagen och om undantag kan medges utan olägenhet
med hänsyn till vederbörande kassas ekonomi och utan risk för missbruk
eller konsekvenser som är mindre önskvärda från arbetsmarknadssynpunkt.
På grund av det anförda har i tredje stycket stadgats att tillsynsmyndigheten
äger medge undantag om särskilda skäl föranleder det.
Det föreslagna förbudet skall inte heller gälla om en enstaka arbetslös
dag i en kalendervecka inleder eller avslutar en sammanhängande arbetslös
period som är längre än en vecka. Medlem, som fullgjort sin karens och som
blir arbetslös fredag, får således ersättning för fredagen om han är arbetslös
hela den närmast följande kalenderveckan.
33 §.
Paragrafen behandlar s. k. korttidsarbete. Därmed avses att det ordinarie
antalet arbetsdagar reduceras för en viss tidsenhet, t. ex. per vecka, huvudsakligen
i samband med driftinskränkning eller rationalisering.
56
Kungl. Maj. ts proposition nr 116 år 1964
Som nämnts under 32 § kan ersättning f. n. inte utgå för enstaka arbetslös
dag i eu vecka. Arbetslöshetens art och orsak saknar således betydelse.
Enligt förevarande paragraf gäller vidare vid korttidsarbete, som pågår
mindre än fem dagar i veckan, att antalet ersättningsdagar i veckan minskas
med en. Vid korttidsarbete om fyra dagar skulle enligt den nu gällande huvudregeln
i 32 § ersättning utgå för två dagar men skall alltså enligt 33 §
utga för bara en dag. Tillsynsmyndigheten får befria kassa från skyldigheten
att göra korttidsavdrag, när skäl är därtill.
Korttidsavdragen har enligt utredningen sin orsak i svårigheten att avgöra
om kortare arbetsvecka än normalt verkligen innebär korttidsarbete eller i
själva verket grundas på överenskommelse mellan arbetstagare och arbetsgivare
rörande förläggning av den ordinarie arbetstiden i syfte att åstadkomma
en arbetsledig dag i veckan, eventuellt i kombination med kassaersättning
för de regelmässigt arbetslediga dagarna. Korttidsarbete har också
ansetts böra förhindras i de fall då denna arbetsform med hänsyn till sin
längd och omfattning inte kan anses rationell från arbetsmarknadspolitiska
synpunkter.
Det i 32 § tredje stycket av mig föreslagna principiella förbudet mot ersättning
för den femte dagen när medlem arbetat fyra dagar i samma kalendervecka
omfattar även det särskilda fall av korttidsarbete som innebär
att den ordinarie arbetstiden reduceras till fyra dagar i veckan. Möjligheten
för tillsynsmyndigheten enligt nämnda bestämmelse att medge undantag
från förbudet avser således också korttidsarbete. I själva verket torde undantag
i första hand komma att medges just för korttidsarbete.
Fråga uppkommer nu om, i analogi med gällande bestämmelser, korttidsavdrag
i regel bör göras vid korttidsarbete om mindre än fyra dagar i
veckan. Utredningen anser att rätt till ersättning i princip bör föreligga
även vid korttidsarbete. Det bör emellertid då erinras om att utredningen
även föreslår att ersättning skall få utgå för enstaka arbetslös dag. ett
förslag som jag inte följt vid utformningen av 32 §. Från sin utgångspunkt
finner utredningen sannolikheten för att veckoarbetstiden reduceras till
fyra dagar eller mindre — under sken av driftinskränkning eller på sakliga
grunder — därför att försäkringen medger rätt till ersättning för den
femte arbetslösa dagen, inte vara tillnärmelsevis lika stor som att under
nuvarande förhållanden antalet veckoarbetsdagar minskas till fem. Utredningen
föreslår därför att korttidsavdraget blir undantag i stället för att
som nu vara huvudregel. Att avdraget likväl bör förekomma undantagsvis
motiverar utredningen med de skäl som enligt vad nyss nämnts hittills ansetts
föreligga för korttidsavdrag. Jag anser att utredningens ståndpunkt kan
läggas till grund för lösningen av den här uppställda frågan. Paragrafen
har därför utformats så att korttidsavdrag vid korttidsarbete mindre än
fyra dagar i veckan skall göras bara då tillsynsmyndigheten på särskilda
skäl föreskriver det.
57
Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 196i
I enlighet med ett förslag av utredningen har vidare bestämmelsen formulerats
så att den i likhet med 21 § avser korttidsarbete som orsakas inte
bara som f. n. av driftinskränkning utan även av annan anledning, exempelvis
rationalisering.
34 §.
Paragrafen innehåller bestämmelser som gör det möjligt att begränsa
ersättningsrätten i samband med säsongarbetslöshet. 1 min framställning
tidigare denna dag rörande anslag till arbetslöshetsförsäkringen har jag
förordat att säsongrestriktionerna i stor utsträckning upphävs. Jag har
därvid anfört att detta kan och bör ske inom ramen för nuvarande bestämmelser.
De företagna ändringarna i förevarande paragraf är därför endast
av redaktionell art, bortsett från att antalet ersättningsperioder inte som
f. n. begränsats till två. Sista stycket i den gällande lydelsen har slopats till
följd av ändringarna i 28 §.
36 §.
Ändringarna i denna paragraf avser avstängning från ersättningsrätt vid
självförvållad arbetslöshet samt grunderna för bestämmande av skälig lön.
Gällande bestämmelser. Kassamedlem som själv vållat sin arbetslöshet på
något i paragrafen angivet sätt avstängs från ersättning de fyra
närmast följande veckorna. Denna tid räknas inte per kalendervecka utan
från den dag då arbetserbjudandet avvisats. Avstängning kan ske bl. a. om
erbjudet lämpligt arbete avvisas. En av förutsättningarna för att arbetet
skall anses lämpligt är att det är förenat med avlöning som prövas
vara skälig i förhållande till i arbetsorten förekommande avlöning för
ifrågavarande arbete.
Utredningen framhåller att avstängningstidens längd om fyra
veckor inte påverkas av det erbjudna arbetets varaktighet, något som ibland
uppfattats som oskäligt. Utredningen föreslår en hälften så lång avstängningstid
för det fall att det erbjudna arbetet vid arbetserbjudandet uppgivits
avse högst två dagar.
Med hänsyn till de administrativa svårigheterna bör i förordningen inte
upptas ytterligare avstängningstider. Utredningen anser emellertid att en
längre avstängningstid än fyra veckor bör kunna komma i fråga i speciella
fall, t. ex. då medlem på egen begäran utan giltig anledning lämnar en anställning
i påtagligt syfte att utnyttja sin ersättningsrätt i arbetslöshetskassan
eller då medlem upprepade gånger avvisat lämpligt arbete. Det är
enligt utredningen tveksamt om sådana medlemmar är verkligt arbetssökande.
Under nuvarande förhållanden avstängs de i en del fall med stöd av
20 § arbetslöshetskasseförordningen från rätt till ersättning såsom varande
icke arbetssökande och ej oförhindrade att anta arbete. Först sedan veder
-
58 Kungl. Maj. ts proposition nr 116 år 196b
börande genom mera stadigvarande arbete visat sig kunna och önska ta
arbete upphävs avstängningen. En viss osäkerhet vid behandlingen av
dessa fall har enligt utredningen gjort sig gällande hos arbetslöshetskassorna.
Då i de angivna fallen finns skäl till tvivel om medlemmarnas vilja och
möjlighet att ta arbete, bör åtgärderna anpassas med hänsyn härtill. Utredningen
föreslår därför att, i fall då det finns anledning anta att medlem
saknar arbetsvilja, i stället för avstängning från ersättning under fyra
veckor skall krävas fyra veckors arbete, innan han ånyo kan bli ersättningsberättigad.
Detta villkor kan till sin effekt bli hårdare än avstängning enligt
gällande bestämmelser, särskilt under tider med låg sysselsättning.
Emellertid anser utredningen befogat med strängare regler i de här angivna
fallen. Det förekommer exempelvis ibland, att medlemmar som är bundna
till hemorten slutar en stadigvarande anställning i ett läge, då möjligheter
att erhålla ny anställning där uppenbarligen inte föreligger. Efter en avstängningstid
av fyra veckor och karens kan de sedan erhålla ersättning under
ofta ganska lång tid. Förslaget innebär vidare att det speciella avstängningsförfarandet
bör, om omständigheterna i övrigt föranleder det, tillgripas
oberoende av det sätt, på vilket den självförvållade arbetslösheten uppkommit.
Utredningen understryker, att en föreskrift om avstängning i enlighet
med dess förslag endast bör tillämpas då graverande omständigheter kan
anses föreligga. För att skapa garantier härför bör beslut om sådan avstängning
bli gällande endast efter tillsynsmyndighetens godkännande.
Den nuvarande regeln att avstängningstiden räknas från och med dagen
efter den då arbetserbjudandet avvisats medför enligt utredningen olägenheter
när arbetserbjudandet görs långt före den tidpunkt då anställningen
skall börja och innan pågående arbete slutförts. Vidare kan det ibland inträffa
att en kassaredogörare först sedan ersättning för den ifrågavarande
tiden utgetts till en medlem får kännedom om att en omständighet inträffat,
vilken kan föranleda avstängning. En eventuell avstängning skall då
enligt gällande regler ske retroaktivt. Det innebär att utgiven ersättning
måste återkrävas, vilket i allmänhet medför stora praktiska svårigheter.
Utredningen föreslår, att i sådana fall undantag från huvudregeln om
avstängningstidens förläggning skall kunna medges och sålunda avstängningsperioden
kunna räknas från senare tidpunkt än den normala. Denna
möjlighet innebär även, att avsteg görs från den allmänna principen att
avstängning inte skall ske, om avstängningsanledning inträffar på dag, för
vilken ersättningsrätt inte föreligger. Närmare bestämmelser härom bör
utfärdas av tillsynsmyndigheten. Avvikelser i nu nämnda hänseende i fråga
om avstängningstid bör för att bli gällande godkännas av tillsynsmyndigheten.
Utredningen anser det otillfredsställande att kassaersättning skall utgå
till en medlem som utan vägande skäl vägrar att öka sina möjligheter att
erhålla arbete genom att delta i yrkesutbildning. En sådan inställ
-
59
Iiiingl. Maj. ts proposition nr 116 år 1964
ning från kassamedlemmars sida vill utredningen i varje fall inte godta, när
utbildningen inte åsamkar deltagarna några kostnader. Utredningen anför
härom.
Behovet av yrkesutbildning och möjligheterna därtill har ökat väsentligt
under senare år. Omskolnings- och fortbildningskurser för vuxna har blivit
en av arbetsmarknadspolitikens viktigaste uppgifter. Den snabba tekniska
och ekonomiska utvecklingen har förstärkt behovet av utbildning av dem
som blivit arbetslösa. Kursverksamhet i sådant syfte är därför nu ännu
angelägnare än tidigare. Även från den enskildes synpunkt blir en fullgod
yrkesutbildning av allt större betydelse inte blott för arbetsinkomst och
arbetsvillkor i övrigt utan också emedan risken för arbetslöshet därigenom
minskar. Härtill kommer att möjligheten att erhålla bidrag av olika slag till
deltagares och i förekommande fall hans familjs uppehälle under kurstiden
väsentligt förbättrats.
Utredningen föreslår därför, att arbetslös kassamedlem i fortsättningen
inte skall utan risk för avstängning från kassaersättning kunna avböja
erbjudande att delta i viss yrkesutbildning. Härvid avses sådan huvudsakligen
för arbetslösa anordnad, av staten helt eller till större delen bekostad
utbildningskurs, vilken inte medför några kostnader för deltagarna. Det är
emellertid angeläget, att arbetsförmedlingens erbjudande av yrkesutbildning
åt en arbetslös alltid föregås av en omsorgsfull prövning av utbildningens
lämplighet i det aktuella fallet, varvid hänsyn i första hand bör tas till den
arbetslöses förutsättningar att tillgodogöra sig den. Dessa förutsättningar
torde i regel vara störst, när utbildningen avser den arbetslöses tidigare eller
därmed likartat yrke. Därjämte måste tillses att anvisad utbildning avser
yrke, som kan beräknas ge utkomstmöjligheter åt den arbetslöse omedelbart
eller inom relativt kort tid efter avslutad utbildning. Erfarenheten har visat,
att en påtvingad utbildning ofta inte leder till avsett resultat. Hänsyn bör
därför i möjligaste mån tas till den arbetslöses egna önskemål och synpunkter
beträffande utbildning och yrkesval. Även sökandens ålder bör
beaktas. Också den som utan giltig anledning avbryter en påbörjad kurs
bör avstängas från rätten till ersättning.
Vid bedömningen av vad som är att anse som skälig lön gäller enligt
utredningen följande principer i rådande praxis. Om kollektivavtal finns
inom det yrkesområde och tillämpas i den ort varom fråga är, anses kollektivavtalslönen
som lägsta skäliga lön. Detta gäller även om den arbetsgivare
som erbjuder arbetet inte är avtalsbunden och därför tillämpar lägre löner.
Om kollektivavtal inte finns inom yrkesområdet eller inte tillämpas i arbetsorten,
är den där gängse lönen för arbete av erbjudet slag normgivande för
skälighetsprövningen.
Utredningen anser alt denna praxis i stort sett är tillfredsställande samt
uttalar att det i princip inte är rimligt att en arbetslös skall kunna utan
påföljd vägra att anta ett arbete för vilket erbjuds kollektivavtalslön, i
sådana fall då den på orten gängse lönen överstiger den där gällande avtals
-
60
Kungl. Mci j. ts proposition nr 116 år 1964
enliga lönen. Ett strikt fasthållande vid denna princip kan emellertid få
konsekvenser som utredningen inte anser godtagbara. Som exempel nämns
det fallet, att en arbetsgivare erbjuder minimilön enligt kollektivavtalet,
medan lägsta lönen för samtliga jämförbara anställda inom företaget ligger
väsentligt över den erbjudna lönen. Under förutsättning att sökanden är
kvalificerad inom yrket, synes det inte skäligt att han skall behöva uppbära
nämnvärt lägre lön än övriga anställda med motsvarande arbetsuppgifter.
Han bör, anser utredningen, i sådant fall vara berättigad att avvisa arbetserbjudandet
utan att bli avstängd från ersättning. Däremot bör kollektivavtalslön
i princip anses skälig som begynnelselön inom ett yrke. Denna
utredningens inställning innebär att frågan om skäligheten inte avgörs med
hänsyn till löneförhållandena på den ifrågavarande orten i dess helhet utan
begränsas till att gälla förhållandena inom det företag eller på den arbetsplats
där arbetet erbjuds. Detta motiverar utredningen på följande sätt.
Om sökanden finge avvisa arbete med kollektivavtalslön under hänvisning
till att gängse lön på orten ligger väsentligt högre, skulle konsekvensen
kunna bli att anställda i andra företag på samma ort, vilkas löner ligger över
den i kollektivavtalet fastställda lönen men under gängse lön på orten, slutade
sina anställningar med motivering att lönen inte vore »skälig» och i
stället uppbar ersättning från vederbörande arbetslöshetskassa. Försäkringen
skulle på så sätt indirekt kunna bli ett medel för att påverka lönerna,
vilket inte överensstämmer med den neutralitet som försäkringen är skyldig
iaktta. Att bedömningen begränsas på sätt här föreslagits synes motiverat
även med hänsyn till att de likartade arbetsförhållandena inom ett företag
gör en jämförelse i lönehänseende mera rättvis. Härvid kan t. ex. beaktas,
att storleken av de anställdas löner till en del bar sin grund i långvarig
anställning el. dyl., vilket kan motivera en lägre lön för sökanden.
En ytterligare förutsättning för det sålunda föreslagna avsteget från
huvudregeln bör enligt utredningen vara att medlemmen antingen själv eller
genom arbetsförmedlingen tagit kontakt med arbetsgivaren i lönefrågan,
innan han med bibehållen rätt till ersättning kan avvisa arbetserbjudandet.
Utredningen anser att som en allmän regel bör gälla, att en kassamedlem
inte skall kunna avvisa ett arbete enbart på grund av den genom arbetsförmedlingen
lämnade uppgiften om erbjuden lön.
Lön enligt kollektivavtal, vilket omfattar hela landet eller flera orter, är
enligt rådande praxis inte normgivande i orter där avtalet inte tillämpas.
För innebörden härav redogör utredningen på följande sätt.
En medlem anvisas arbete på en ort, där ingen arbetsgivare inom den
ifrågavarande branschen är bunden av gällande kollektivavtal. Den erbjudna
månadslönen är avsevärt lägre än kollektivavtalslönen. Medlemmen avvisar
arbetserbjudandet, då han anser lönen vara för låg. Under förutsättning att
denna överensstämmer med den på orten gängse förekommande lönen, skall
enligt rådande praxis, d. v. s. eftersom avtalet inte gäller på orten, medlemmens
arbetsvägran föranleda avstängning från ersättning under föreskriven
tid. Om emellertid eu av arbetsgivarna — vilken kan vara en annan än den
som erbjudit anställningen — kommer att omfattas av kollektivavtalet, anses
61
Kungl. Maj:ts proposition nr 116 år 196b
detta därmed enligt nuvarande praxis såsom reellt gällande på orten. Anslutningen
till avtalet kan tänkas äga rum redan dagen efter det den förutnämnde
medlemmen avvisat arbetserbjudandet. Om annan medlem då anvisas
samma arbete, kan denne avvisa detta med bibehållande av rätt till
ersättning från sin kassa.
En praxis som kan få sådana konsekvenser är enligt utredningen inte
rimlig. Medlem bör inte gå miste om sin rätt till ersättning och försäkringen
således sättas ur funktion enbart därför att ingen av arbetsgivarna i orten
vid det tillfälle då arbete erbjuds är bunden av kollektivavtal inom vederbörande
yrkesområde. Frågan om ett dylikt avtals tillämplighet på en ort
bör således inte tillmätas avgörande betydelse i detta sammanhang. Utredningen
hävdar, att ett kollektivavtal som omfattar hela landet eller del därav,
får anses vara gällande även på de orter inom giltighetsområdet, där branschen
är representerad men där ingen avtalsbunden arbetsgivare finns. Utredningen
föreslår, att även i sådana fall om vilka här är fråga den i kollektivavtal
angivna lönen i princip skall anses som minimilön vid bedömningen
av erbjuden löns skälighet.
Beträffande tjänstemän, för vilka lön fastställs individuellt, bör frågan
om erbjuden löns skälighet avgöras med hänsyn till personliga kvalifikationer,
meriter o. dyl. samt med stöd av den lönestatistik rörande tjänstemän
som kan finnas tillgänglig.
Remissyttrandena. Förslaget om två olika avstängningstider
tillstyrks av länsarbetsnämnderna i Östergötlands, Göteborgs och Bohus
samt Västmanlands län, arbetslöshetsnåmnden i Göteborg, landsorganisationen
och de erkända arbetslöshetskassornas samorganisation. Tveksam
beträffande den föreslagna kortare avstängningstiden är länsarbetsnämnden
i Jämtlands län, som anför att en medlem inte avstängs om han har goda
skäl för att avvisa ett arbetserbjudande. Några större risker för otillbörlig
avstängning synes nämnden därför knappast föreligga. Däremot visar erfarenheten
att det kan vara svårt att bedöma varaktigheten av ett erbjudet
arbete. Arbetslöshetsnåmnden i Stockholm anser att den kortare avstängningstiden
inte bör införas.
Någon erinran mot den speciella avstängningsmöjligheten i förening med
krav på fyra veckors arbete som villkor för ersättningsrätt framkommer
inte vid remissbehandlingen. Länsarbetsnämnden i Västmanlands län upplyser
att systemet med gott resultat tillämpats av en kassa i länet. Landsorganisationen
biträder förslaget men anser att uttrycket »saknar arbetsvilja»
bör utbytas mot ett mindre kategoriskt uttryck.
Förslaget att medlem som avvisar eller avbryter viss yrkesutbildning
skall avstängas från ersättningsrätt biträds av arbetsmarknadsstyrelsens
majoritet, länsstyrelsen i Norrbottens län, länsarbetsnämnderna i
Östergötlands, Göteborgs och Bohus, Västmanlands och Jämtlands län, de
erkända arbetslöshetskassornas samorganisation samt tjänstemännens cen
-
62
Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 196k
tralorganisation. Arbetsmarknadsstyrelsen understryker att avstängning bör
ske endast när omständigheterna ger belägg för ovillighet från medlemmens
sida att själv bidra till att komma ur en svår arbetslöshetssituation. Eu liknande
reservation gör samorganisationen och TCO.
Utbildning bör inte ske under tvångsmässiga former anser en ledamot i
arbetsmarknadsstyrelsen, som avstyrker förslaget. Samma ståndpunkt intar
länsarbetsnämnden i Blekinge län. Länsarbetsnämnden väcker tanken att
medlem kunde pröva på yrkesutbildningen viss kortare tid. Hans betänkligheter
skulle da kanske försvinna; om inte, skulle under en sådan prövotid
kunna bättre utrönas om han är lämplig för utbildningen. Ett erbjudande
att delta i utbildning under en prövotid skulle vara svårare att avvisa. Arbetslöshetsnämnderna
i Stockholm och Göteborg samt landsorganisationen
avstyrker också förslaget under åberopande att bestämmelser av tvångskaraktär
inte kan accepteras i detta sammanhang. LO framhåller att omskolning
och yrkesutbildning underlättar ökad rörlighet på arbetsmarknaden
samt fortsätter.
Det föreligger också uppenbara risker att den positiva inställning till
yrkesmässig rörlighet som arbetsmarknadsmyndigheterna skapat genom
tillkomsten av omskolningsverksamheten kommer att försämras om den av
vissa medlemmar uppfattas såsom tvingande. Den arbetslöses motivation för
att tillgodogöra sig det kunskapsstoff som meddelas på kursen torde starkt
begränsas om han känner sig tvingad att genomgå yrkesutbildningen. Detta
kan också leda till allmänt negativa effekter inom hela kursen och därigenom
försämras utbildningsresultaten för de övriga deltagarna.___
Utredningens förslag kan leda till att samtidigt som en medlem skulle
tvingas att genomgå yrkesutbildningskurs så skulle hans ekonomiska situation
kunna avsevärt försämras. Medan utbildningsbidraget kvarstår oförändrat
kommer försäkringsersättningen att kunna höjas vilket kan tänkas
öka det antal medlemmar för vilka valet av försäkringsersättning är fördelaktigare.
Vad utredningen anför om skälig lön tillfredsställer inte helt de
krav på en mer liberal bedömning som de erkända arbetslöshetskassornas
samorganisation vill ställa. Förslaget lämnas utan erinran av arbetsmarknadsstyrelsen
samt länsarbetsnämnderna i Blekinge och Västmanlands län.
I dessa yttranden framhålls att den tänkta skälighetsprövningen kan bli
mycket svår i sådana fall då gängse lön är högre än kollektivavtalslön. De
båda länsarbetsnämnderna anser att det inte bör ankomma på arbetsförmedlingen
att pröva den erbjudna lönens skälighet i dessa fall.
Länsarbetsnämnden i Östergötlands län hänvisar också till de svårigheter
som skulle uppstå för arbetsförmedlingen om lönevariationer inom ett företag
måste beaktas. Nämnden påpekar att arbetsförmedlingen skall vara
neutral i lönefrågor och att det därför måste vara angeläget för arbetsförmedlingen
att ha mera konkreta bestämmelser att rätta sig efter.
Vissa erinringar mot förslaget gör länsarbetsnämnden i Jämtlands län.
Arbetsgivaren och den arbetstagare, som erbjuds arbete, kan ha delade me
-
63
Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 1964
ningar i frågan om dennes arbetsprestation är likvärdig med anställdas som
är invanda på arbetsplatsen. Det synes länsarbetsnämnden knappast försvarligt
att ett erbjudet arbete skall kunna avvisas på grund av sådana
meningsskiljaktigheter. Arbetstagaren bör enligt länsarbetsnämnden börja
arbetet efter kollektivavtalslön för att senare utan risk för avstängning
kunna frånträda arbetet, om han vägras den höjning i avlöningen som tilldelats
tidigare anställd personal med likvärdiga kvalifikationer. Länsarbetsnämnden
kan för sin del inte acceptera tanken att kollektivavtalslön i princip
skall anses skälig endast som begynnelselön inom ett yrke. En uppmjukning
av bestämmelserna härutinnan inger betänkligheter med hänsyn till
möjligheterna att placera de arbetslösa.
Arbetslöshetsnämnden i Stockholm anser att den som inte accepterar arbete
mot avtalsenlig lön eller, om avtal inte föreligger, gängse lön inte torde
kunna undgå att bli avstängd om arbetet i övrigt är lämpligt.
Departementschefen. 1 sådana fall då ett mycket kortvarigt arbete, exempelvis
snöskottning en halv dag, avvisats framstår den nu gällande a vstängningstiden
fyra veckor som oskäligt lång. Förslaget att införa
ytterligare en, kortare avstängningstid vid självförvållad arbetslöshet biträder
jag därför. Varaktigheten av det anvisade arbetet är avgörande för
om den kortare avstängningstiden skall tillämpas. Detta förutsätter att arbetets
längd är känd vid tidpunkten för arbetserbj udandet. Vad som kan konstateras
härom i efterhand saknar betydelse. Uppges ett erbjudet arbete
skola pågå tills vidare måste alltså den längre avstängningstiden tillämpas. 1
de fall då någon enligt paragrafen lämnar eller skiljs från ett arbete som
han påbörjat får avstängningstidens längd bedömas efter vad som vid denna
tidpunkt var känt om arbetets avsedda längd.
Med vecka förstås i arbetslöshetskasseförordningen vanligen kalendervecka,
dvs. tiden fr. o. m. söndag t. o. m. lördag. I 36 § i dess nuvarande lydelse
avses emellertid med de fyra närmast följande veckorna en tidrymd
av 28 dagar, som kan börja räknas vilken veckodag som helst. I förtydligande
syfte har därför i den föreslagna lydelsen angivits 28 dagar. I denna tid
ingår helgdagar och andra dagar, som inte heller eljest skulle varit ersättningsgilla.
Jag biträder också förslaget om den speciella avstängning, som medför att
medlemmen inte kan få ersättning från kassan förrän han arbetat tjugo
dagar. Beslut härom bör såsom utredningen framhåller fattas endast i svårartade
fall. Som förutsättning för avstängning har därför stadgats att det
skall vara uppenbart att medlemmen inte vill anta erbjudet lämpligt arbete.
Vägran att delta i lämplig yrkesutbildning eller avbrytande av sådan utbildning
utan godtagbart skäl kan därvid inverka på bedömningen. Det bör i detta
sammanhang särskilt undersökas om medlemmen verkligen är arbetsför
så att adekvata åtgärder till hans hjälp kommer till stånd. Det arbete som
skall kvalificera till ersätlningsrätt bör i allmänhet vara avlönat hcldagsarbetc.
64
Kungl. Maj. ts proposition nr 116 år 1964
En kompletterande bestämmelse om den tidpunkt, från vilken avstängningstid
skall börja löpa, har införts i enlighet med utredningens förslag.
Utredningens förslag att vägran att delta i yrkesutbildning skall
medföra avstängning är iöremål för delade meningar bland remissinstanserna.
Ett skäl som anförs mot förslaget är att tvång inte kan accepteras när
det gäller utbildning. Jag vill då erinra om att skyldigheten för arbetslös
medlem att anta erbjudet lämpligt arbete också kan innebära ett visst tvång,
eftersom arbetet kan anses lämpligt även om han själv inte önskar anta det.
Under förutsättning att utbildningen inte medför några kostnader för deltagaren
och att utbildningens lämplighet för just honom noga prövas i enlighet
med vad utredningen anför härom finner jag tvångsmomentet inte vara
något avgörande skäl mot utredningens förslag. Jag anser att man bör tilllämpa
den i ett yttrande föreslagna metoden med prövning av utbildningens
lämplighet för medlemmen efter en viss kortare tids deltagande däri. Den
ordning jag här föreslagit bör vara ägnad att betydligt minska en eventuellt
förekommande känsla hos någon deltagare av tvång, och något allvarligt
men för utbildningen och övriga deltagare torde knappast behöva befaras.
Vid sådant förhållande finner jag de arbetsmarknadspolitiska skälen för utredningens
förslag öka i styrka. För att inte någon medlem skall förlora
på att hänvisas till yrkesutbildning har jag i det föregående föreslagit valfrihet
mellan utbildningsbidrag och kassaersättning. Då härtill kommer
att arbetslöshetsersättningen till avsevärd del bekostas av allmänna medel
och det allmänna således har fog för ett krav att de arbetslösa tillgodogör
sig utbildning som har till syfte att minska arbetslöshet och som tillhandahålls
dem kostnadsfritt, har jag kommit till slutsatsen att utredningens förslag
bör genomföras.
Rörande skälig lön i det fall att den gängse lönen är högre än den
kollektivavtalsenliga har remissinstanserna delade meningar. Ett viktigt
syfte med bestämmelserna i detta ämne måste enligt min mening vara att så
långt möjligt inskränka arbetslösheten. På de skäl som anförts av länsarbetsnämnden
i Jämtlands län anser jag därför att den avtalsenliga lönen
i princip bör anses skälig vid anställningens tillträdande även om arbetstagaren
inte är nybörjare i arbetet. Härigenom minskas väsentligt de svårigheter
för arbetsförmedlingen, vilka framhålls även av de remissinstanser
som tillstyrker utredningens förslag. Sedan medlemmen arbetat någon tid
vid företaget finns bättre underlag både för arbetsgivaren att avgöra om
han bör tillerkännas den högre, för arbetskamraterna med likvärdigt arbete
utgående lönen och, om så inte sker, för kassan att bedöma om han äger
lämna anställningen utan att förlora ersättningsrätt.
Om lönerna inom ett visst yrkesområde är bestämda i kollektivavtal, som
omfattar hela landet, skall enligt utredningens av remissinstanserna godtagna
mening dessa löner vara minimum även i orter där ingen arbetsgivare
är bunden av avtalet och där lägre löner är gängse. Jag kan inte finna annat
än att förslaget skulle kunna medföra den av utredningen i annat samman
-
65
Kiingl. Maj:ts proposition nr 116 år 196i
hang befarade konsekvensen att arbetstagarna i orten kunde sluta sina anställningar
under motivering att lönen vore lägre än kollektivavtalslönen
och alltså inte skälig samt i stället uppbära ersättning från arbetslöshetskassan.
Den av utredningen tänkta situationen att kollektivavtal blir gällande
strax efter det att eu arbetslös avvisat arbetserbjudande torde inte bli
alltför vanlig. F. ö. bör avvisningen i sådant fall få omprövas. På grund av
det anförda kan jag inte förorda utredningens förslag.
Den ändrade bestämmelsen i ämnet har i enlighet med det anförda utformats
så att lön enligt i arbetsorten gällande kollektivavtal i första hand skall
läggas till grund för skälighetsprövningen. Detta hindrar inte att högre lön,
om sådan är allmänt förekommande, efter någon tids anställning kan anses
vara lägsta skäliga lön. För det fall att kollektivavtal inom yrkesområdet inte
tillämpas i arbetsorten stadgas att där förekommande lön för arbete av erbjudet
slag skall anses skälig.
Jag vill särskilt framhålla att den erbjudna lönens skälighet i det enskilda
fallet skall bedömas inte i förhållande till den arbetssökandes tidigare löneförhållanden
utan enbart med hänsyn till den lön som gäller för arbete av
den art som erbjuds. Ett erbjudet arbete kan i allmänhet inte anses olämpligt
därför att den arbetslöse är överkvalificerad för det; i övrigt måste det självfallet
motsvara hans krafter och färdigheter. Han äger alltså inte avvisa
arbetet under motivering att lönen inte motsvarar hans kvalifikationer.
Angående betydelsen av arbetstidens längd och förläggning vill jag i detta
sammanhang anföra följande. Det fallet att en femdagarsarbetande kassamedlem,
som blir arbetslös, erbjuds arbete med sexdagarsvecka bör bedömas
mot bakgrunden av att medlem f. n. är skyldig att anta lämpligt arbete, som
helt eller delvis kan vara förlagt till dag för vilken ersättning inte utgår,
t. ex. söndag (skiftarbete, servicearbete etc.). Det finns ingen anledning att
införandet av en femdagarsförsäkring skulle minska denna skyldighet. Även
arbetslös medlem, som normalt arbetar i femdagarsvecka och som utan giltig
anledning vägrar att anta erbjudande om arbete med sex dagars arbetsvecka,
bör således förlora sin ersättningsrätt. Detta bör i allmänhet gälla,
även om sådan medlem har ett extraarbete som han regelbundet utför på den
arbetslediga dagen. I det enskilda fallet blir frågan om ersättningsrätten beroende
av, huruvida arbetet kan anses lämpligt i arbetslöshetskasseförordningens
mening. En kassamedlem, som är fortlöpande arbetslös hela veckan,
bör inte utan avstängningspåföljd kunna undandra sig att anta ett för honom
lämpligt arbete, som omfattar sex dagar i veckan, oavsett hur arbetsdagarna
är förlagda under kalenderveckan. Om arbete skall utföras även på
söndagar, men fritid motsvarande söndagsledigheten i stället bereds annan
dag i veckan, utgör arbetstidens förläggning i och för sig inte något godtagbart
skäl för att avvisa arbetet.
Om tillfällighetsarbete erbjuds kassamedlem, som arbetar endast under
viss del av eu vecka, bör detta kunna bedömas såsom lämpligt, även om det
5 — B i hang till riksdagens protokoll 196\. 1 samt. AV 116
66
Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 1964
tillsammans med det förstnämnda arbetet något överstiger den i lagstiftningen
om arbetstidens begränsning angivna totala veckoarbetstiden, 45
timmar. Annorlunda förhåller det sig om en korttidsarbetande medlem, som
fortlöpande arbetar t. ex. måndag—torsdag, erbjuds ett regelbundet kompletteringsarbete
under fredag—lördag. Om hans totala veckoarbetstid därvid
skulle mera påtagligt överstiga 45 timmar, bör i allmänhet det erbjudna arbetet
utan påföljd kunna avvisas såsom icke lämpligt. Från arbetslöshetsförsäkringens
synpunkt bör medlem inte annat än rent tillfälligtvis vara
skyldig att åta sig arbete flera timmar per vecka än som medges i arbetstidslagstiftningen.
40 §.
Paragrafen har i enlighet med ett förslag av utredningen kompletterats
så att även andra uppgifter än intyg enligt 21 och 22 §§ kan avfordras de
ersättningssökande.
41 §.
Paragrafen innehåller föreskrifter om arbetslöshetskassornas fondbildning.
Gällande bestämmelser m. in. De tillgångar som skall avsättas som fond
beräknas per medlem. Fondens minimistorlek skall utgöra en multipel av
inkomsterna av avgifter, statsbidrag och influtna räntor. Huvudregeln är
att minimifonden skall uppgå till dubbla genomsnittliga årsinkomsten under
den senaste tioårsperioden. Har kassan högst 500 medlemmar skall
fonden vara fyra gånger samma årsinkomst. Tillsynsmyndigheten kan föreskriva
större fond med hänsyn till förändringar under tioårsperioden i
fråga om ersättningsbelopp, förvaltningskostnader eller statsbidrag. Dessa
förändringar har i allmänhet varit så betydande att undantaget blivit regel.
Utbetalning från kassa får inte påbörjas förrän fonden uppgår till betryggande
belopp. Skälet härtill är en strävan att skapa ökad trygghet för
kassans solvens. Fonden får tas i anspråk endast i den mån kassans inkomster
inte förslår att täcka dess löpande utgifter.
Kassornas fonder uppgår f. n. till nära 400 milj. kr. Medeltalet i fondbehållning
per medlem var den 31 augusti 1962 279 kr., vilket motsvarar en
ersättningstid av omkring två veckor. Spridningen kring detta medeltal var
betydande: från lägst 59 kr. till högst 626 kr.
Utredningen upplyser till en början att kassorna numera i allmänhet har
konsoliderad ekonomi och färdigbildade fonder. Av undersökningar som utredningen
företagit framgår att kassorna endast i undantagsfall avyttrat
tillgångar för att i en ansträngd situation kunna uppfylla sina förpliktelser.
I första hand har insatta bank- och giromedel tagits i anspråk samt
möjligheten att utfå statsbidrag under löpande försäkringsår utnyttjats. På
grund härav och då arbetsmarknadspolitiken medfört att riskerna för att
en kassa framdeles skall utsättas för långvariga allvarliga påfrestningar är
67
Knngl. Maj.ts proposition nr 116 år 1964
väsentligt mindre nu än när gällande fonderingsregler tillkom, anser utredningen
att kassornas fonder kan hållas på en lägre nivå än den som nu
gäller som minimum. Fonderna skall enligt förslaget hållas ■säd endast ungefär
hälften av den nuvarande storleken. Tillsynsmyndigheten föreslås
dock kunna föreskriva större fondering, om en jämförelse mellan den aktuella
arbetslösheten och arbetslösheten under den senaste tioårsperioden
skulle ge ett klart otillfredsställande resultat. I den mån kassornas fonder
överstiger det sålunda föreslagna minimum bör överskottet enligt utredningen
antingen behållas fonderat eller användas för att öka ersättningarna
på längre sikt utan avgiftshöjning.
Vidare föreslår utredningen att metoden för att bestämma fondens minimistorlek
ändras på det sättet att utgifterna per medlem i stället för inkomsterna
läggs till grund för fondberäkningen. Utgifterna bör beräknas
så, att antalet ersättningsdagar per årsmedlem i genomsnitt under den senaste
tioårsperioden multipliceras med dagpenning och barntillägg för det
aktuella försäkringsåret. Till den så erhållna produkten bör läggas förvaltningskostnaden
per medlem. För de minsta kassorna innebär förslaget en
fondering som per medlem blir dubbelt så stor som i övriga kassor. Med
hänsyn till den obetydliga riskutjämningen och de små utgiftsbeloppen i
de minsta kassorna anser utredningen att reglerna för dessa bör gälla när
de har högst 1 500 medlemmar.
I remissyttrandena behandlas fondbildningen endast av bankinspektionen
och de erkända arbetslöshetskassornas samorganisation, vilka lämnar
förslaget utan erinran, samt av Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare,
som anser utredningens bedömning av arbetslöshetsriskerna alltför
optimistisk och därför avstyrker förslaget att reducera fonderna till
hälften.
Departementschefen. Utredningens förslag innebär att fonderna får hållas
vid ungefär hälften av den nuvarande nivån. Detta sker genom att fondstorleken
bestäms inte som nu till två gånger årsinkomsten utan till ett belopp
motsvarande årskostnaden. Varken kassorna själva eller tillsynsmyndigheten
har gjort någon erinran mot förslaget. Jag anser att utredningen har
visat att fonderna inte behöver tas i anspråk för arbetslöshetsersättning
under normala förhållanden på arbetsmarknaden. De av mig i det föregående
föreslagna förbättrade förmånerna torde också kunna finansieras med
löpande inkomster och behöver enligt min mening knappast medföra behov
av större fonder än dem som skall finnas enligt gällande bestämmelser. Jag
biträder därför utredningens förslag om ändrade fonderingsregler.
42 §.
Paragrafen innehåller bestämmelser om fondmedlens placering.
Utredningen har omarbetat placeringsbestämmelserna med ledning av
reglementet den 25 maj 11)62 (nr 401) angående förvaltningen av de all5*
— Bihang till riksdagens protokoll 1964. 1 samt. Nr 116
68
Kungl. Maj.ts proposition nr 116 är 1964
männa försäkringskassornas fonder för den obligatoriska och den frivilliga
sjukförsäkringen. Förslaget stämmer överens med detta reglemente utom
i tre avseenden. Sålunda föreslås att liksom hittills högst en femtedel av
fondens tillgångar får placeras i inteckningar i fast egendom. Vidare godkänns
inte placering i tomträttsinteckningar och slutligen behålls den nuvarande
möjligheten att placera i inteckningar i industrifastigheter.
Bankinspektionen anser att placering i industrifaslighetsinteckning inte
bör tillåtas eftersom en sådan fastighets värde är så beroende av företagets
bärighet att inteckningen inte som säkerhet kan jämställas med övriga tilllåtna
placeringsobjekt. Det nuvarande förbudet mot placering i förlagsbevis
bör enligt inspektionen behållas. Som skäl anförs att säkerhet inte
ställs för förlagsbevis, att de medför rätt till betalning först efter utfärdarens
övriga skulder, att arbetslöshetskassorna inte till följd av ett sådant
förbud skulle sakna erforderliga placeringsmöjligheter samt att rätt
för arbetslöshetskassorna att placera i förlagsbevis inte synes särskilt påkallad
från näringslivets och de kreditsökande bolagens synpunkt.
Jag finner inte skäl att frångå nuvarande bestämmelser och försäkringskassornas
reglemente när det gäller placering i tomträttsinteckningar. Även
i övrigt bör reglementet i huvudsak tjäna som förebild. Dock bör som hittills
fondtillgångar inte placeras i inteckningar till mer än en femtedel. De
av bankinspektionen förordade avstegen från reglementet är grundade på
omsorg om kassornas säkerhet och jag biträder därför vad inspektionen föreslagit.
50 §.
Paragrafen behandlar besvärsordningen inom arbetslöshetsförsäkringen.
Gällande bestämmelser in. m. Den som vill söka rättelse i ett av arbetslöshetskassa
meddelat beslut, kan enligt 45 § understödsföreningslagen
väcka klandertalan mot kassan vid allmän domstol. Jämlikt 49 § arbetslöshetskasseförordningen
äger tillsynsmyndigheten, om den finner avvikelse
från förordningen föreligga eller om anledning eljest förekommer till anmärkning
mot kassas verksamhet, meddela kassan erforderliga anvisningar.
Den som är missnöjd med ett kassabeslut kan alltså vända sig till tillsynsmyndigheten
och denna kan skapa rättelse genom en anvisning till kassan.
Ett formlöst besvärsförfarande föreligger således här. Följer kassan
inte anvisningen kan statsbidraget helt eller delvis indragas. Mot tillsynsmyndighetens
beslut enligt förordningen får talan föras genom besvär, 50 §.
Om sådan talan gäller 79 § lagen om understödsföreningar. Det innebär
att talan förs hos Kungl. Maj :t. Sådana besvär prövas i regeringsrätten.
Utredningen erinrar om att det enligt 3 § kungörelsen med tillämpningsföreskrifter
till arbetslöshetskasseförordningen åligger arbetslöshetskassa att
omedelbart lämna tillsynsmyndigheten en redogörelse för kassans beslut i
fall av avstängning från ersättning på grund av arbetsvägran eller där rätten
till ersättning från försäkringen eljest ifrågasatts och därför blivit fö
-
Iiungl. Maj. ts proposition nr 116 år 196b
69
remål för särskild prövning. Enligt rådande praxis blir angivna beslut föremål
för en detaljerad granskning från tillsynsmyndighetens sida och kan
föranleda ingripande mot vederbörande kassa enligt arbetslöshetskasseförordningens
regler för tillsynen över arbetslöshetsförsäkringen. Denna granskning
utgör otvivelaktigt från de försäkrades synpunkt en viss ersättning för
ett besvärsinstitut. Tillsynsmyndighetens beslut i anledning av granskningen
eller på grund av påpekanden från kassamedlemmar och andra har
i mycket få fall överklagats till regeringsrätten. På grund av de särskilda
förhållanden som råder inom arbetslöshetsförsäkringen skulle alltså, säger
utredningen, behovet av ett besvärsinstitut inte vara framträdande.
Å andra sidan kan enligt utredningen inte bestridas, att de spörsmål som
uppkommer vid bedömningen av rätten till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen
i många fall har gemensamma drag med frågor som aktualiseras
inom andra grenar av socialförsäkringen. Detta gäller exempelvis de
ofta förekommande fallen, där den individuella arbetsförheten har betydelse
för bedömandet av om ett erbjudet arbete är lämpligt för en arbetssökande
kassamedlem. Hit torde även höra frågor rörande uppskattningen
av en medlems inkomstförhållanden och bedömningen av erbjuden löns
skälighet. I frågor av denna art är det av värde, att de principer som i rättstillämpningen
utformas inom socialförsäkringen i övrigt vinner tillämpning
även beträffande arbetslöshetsförsäkringen i den omfattning som betingas
av de särskilda förhållandena på detta område. Enligt utredningens
uppfattning är det också i och för sig av betydelse, att arbetslöshetsförsäkringens
principiella samhörighet med annan socialförsäkring såsom ett viktigt
led i skyddet mot inkomstbortfall kommer till uttryck genom att den
högsta besvärsinstansen blir gemensam.
Utredningen anser därför såväl praktiska som principiella skäl tala för
att ärenden angående försäkring enligt arbetslöshetskasseförordningen överförs
från regeringsrätten till försäkringsdomstolen. Talan mot andra av tillsynsmyndigheten
meddelade beslut bör enligt förslaget liksom hittills föras
enligt 79 § understödsföreningslagen, dvs. hos Ivungl. Maj :t i regeringsrätten.
Slutligen föreslår utredningen en särskild bestämmelse om talan mot arbetslöshetskassas
beslut genom besvär hos tillsynsmyndigheten samtidigt
som tillsynsmyndighetens granskning av vissa beslut behålls.
Vid remissbehandlingen tillstyrks förslaget om försäkringsdomstolen som
besvärsinstans av arbetsmarknadsstyrelsen, försäkringsdomstolen, de erkända
arbetslöshetskassornas samorganisation och försäkringkasseförbundet
samt lämnas i övrigt utan erinran.
Departementschefen. I arbetslöshetskasseförordningen bör intagas en uttrycklig
bestämmelse om besvär hos tillsynsmyndigheten över alla av arbetslöshetskassa
enligt förordningen meddelade beslut. En sådan bestämmelse
medför inte någon ändring i tillsynsmyndighetens rätt enligt 49 §
70
Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 196i
att pröva kassas verksamhet oavsett anförda besvär och att därvid meddela
kassan anvisning. Någon uttrycklig föreskrift härom torde inte behövas
i förevarande paragraf.
De anförda skälen för att på detta område göra försäkringsdomstolen till
besvärsinstans anser jag beaktansvärda. Besvär över tillsynsmyndighetens
beslut skall enligt förslaget föras hos försäkringsdomstolen i ärende angående
försäkring enligt arbetslöshetskasseförordningen och hos regeringsrätten
i andra ärenden. Utredningen har inte angivit hur denna uppdelning
av ärendena skall genomföras i praktiken. Enligt min mening bör besvär
i ärende om enskild kassamedlems ersättningsrätt föras hos försäkringsdomstolen.
Detsamma torde böra gälla besvär över beslut angående undantag
från förordningens bestämmelser om ersättningsvillkor. Å andra
sidan är klart att ärenden om stadgeändring och likvidation, vilka ämnen
behandlas endast i understödsföreningslagen, inte kan hänföras till ärende
om försäkring och alltså bör höra under regeringsrättens prövning vid besvär
över tillsynsmyndighetens beslut. Ärende om antagande till erkänd
arbetslöshetskassa bör, ehuru föreskrifterna finns i förordningen, inte anses
som ärende om försäkring och bör alltså höra under regeringsrättens
prövning. Rätten att vinna inträde i erkänd arbetslöshetskassa behandlas endast
i förordningen och ärende därom torde böra hänföras till ärende angående
försäkring i vidsträckt mening. Om medlems avgång ur kassa meddelas
föreskrifter i understödsföreningslagen och om medlems uteslutande
ur kassa i förordningen. Här kan gränsfall uppstå men ärendena
torde i allmänhet böra hänföras till ärenden om försäkring enligt arbetslöshetskasseförordningen.
Besvärsbestämmelserna är utformade i nära överensstämmelse med vad
som gäller enligt lagen om allmän försäkring.
övergångsbestämmelserna
Ändringarna i förordningen föreslås träda i kraft den 1 september 1964,
då nytt försäkringsår börjar.
Andra stycket får betydelse främst i det fall att någon fullgjort karens
i augusti 1964. 28 § 3 mom. första stycket kan då tillämpas.
Tredje stycket innebär att fondtillgångar som placerats före ikraftträdandet
inte behöver placeras om till följd av de nya reglerna i 42 §.
Som anförts vid 50 § finns f. n. inga bestämmelser i arbetslöshetskasseförordningen
om talan mot kassas beslut. Mot ett kassabeslut, som meddelats
före ikraftträdandet, bör inom ramen för besvärstiden talan få föras
enligt den nya besvärsbestämmelsen i 50 § 1 mom. Någon särskild övergångsbestämmelse
torde inte behövas i fråga om kassabeslut.
Alla beslut av tillsynsmyndigheten, mot vilka talan förs, prövas f. n. i regeringsrätten.
Enligt 50 § i förslaget skall talan i stället i vissa fall föras hos
försäkringsdomstolen. Har besvär redan anförts när de nya bestämmelser
-
71
Kungl. Maj:ts proposition nr 116 år 1964
na träder i kraft, bör besvärsprövningen fortgå enligt de äldre bestämmelserna.
Om däremot visserligen tillsynsmyndighetens beslut meddelats före
ikraftträdandet men talan mot det inte förs förrän därefter bör de nya bestämmelserna
i 50 § gälla.
Förslaget till förordning angående ändring i förordningen den 14 december
1956 (nr 630) om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor
2 §.
Det nuvarande grundstatsbidraget utgår med fasta belopp. I min framställning
tidigare denna dag rörande bidrag till erkända arbetslöshetskassor
har jag föreslagit att det nuvarande systemet utbyts mot ett procentsystem.
Utredningens förslag till bidragstabell har därvid följts. Den innebär att
bidragsprocenten sjunker från 50 i lägsta till 35 i högsta dagpenningklass.
Dagpenningklasserna framgår av 29 § i förslaget till förordning angående
ändring i förordningen om erkända arbetslöshetskassor. I fråga om det i
2 mom. behandlade tillägget till grundstatsbidraget kan jag hänvisa till min
nämnda framställning.
7 §•
Ändringarna i denna paragraf är föranledda av förslaget om ändrad ersättningstid,
varom hänvisas till 31 § förslaget till ändring i förordningen
om erkända arbetslöshetskassor.
8 §•
Det i förvaltningsbidraget ingående medlemsbidraget har i enlighet med
förslaget i prop. 1964: 115 höjts med 1 kr.
Enligt nu gällande bestämmelser för beräkning av medlemsbidrag till
kassa, som varit i verksamhet endast under del av året, har medlemsbidraget
utgått på grundval av det för kassan gällande antalet årsmedlemmar,
vilket antal för sådan kassa blir lägre än det genomsnittliga antalet medlemmar
i kassan. Kassan har därigenom blivit överkompenserad på grund
av att bidraget är graderat efter medlemsantal. Den i tredje stycket intagna
regeln medför att bidraget kommer att utgå med belopp som står i proportion
till den del av året då kassan varit i verksamhet.
Förslaget till lag angående ändring i lagen den 24 mars 1938 (nr 96) om
understödsföreningar
Såsom framgått av motiveringen till 50 § i förslaget till förordning om
ändring i arbetslöshetskasseförordningen saknar denna, åtminstone formellt
sett, f. n. besvärsinstitut. 45 § lagen om understödsföreningar medger
däremot att talan väcks mot kassan genom stämning vid allmän domstol.
72
Kungl. Maj. ts proposition nr 116 år 196b
I 50 § arbetslöshetskasseförordningen har föreslagits bestämmelser om
besvär, över arbetslöshetskassas beslut hos tillsynsmyndigheten och över
dess beslut hos försäkringsdomstolen. Genomförs denna besvärsordning
behövs inte talerätten vid allmän domstol. I förevarande paragraf har därför
gjorts ett undantag beträffande talan mot beslut av erkänd arbetslöshetskassa.
Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 26 maj 1961 (nr 262)
om försäkringsdomstol
Förslaget är föranlett av att tillsynsmyndighetens beslut enligt 50 §
arbetslöshetskasseförordningen i dess föreslagna lydelse skall prövas av
försäkringsdomstolen.
Departementschefens hemställan
I enlighet med det anförda föreligger i ärendet inom inrikesdepartementet
upprättade förslag till
1) förordning angående ändring i förordningen den lb december 1956
(nr 629) om erkända arbetslöshetskassor;
2) förordning angående ändring i förordningen den lb december 1956
(nr 630) om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor;
3) lag angående ändring i lagen den 2b mars 1938 (nr 96) om understödsföreningar
och
4) lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 26 maj 1961 (nr 262) om
försäkringsdomstol.
Av dessa förslag är de båda lagförslagen av sådan natur att lagrådets
utlåtande över dem bör inhämtas.
Jag hemställer därför, att lagrådets utlåtande över nämnda lagförslag
måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas
genom utdrag av protokollet.
Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets
övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj :t Konungen.
Ur protokollet:
Lars Norborg
Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 1964
73
Utdrag av protokoll, hållet i Kungl. Maj. ts lagråd den 25 mars 1964.
Närvarande:
justitieråden Romanus,
Digman,
Nordström,
regeringsrådet Holmgren.
Enligt lagrådet denna dag tillhandakommet utdrag av protokoll över inrikesärenden,
hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 28 februari
1964, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i
§ 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättade förslag
till 1) lag angående ändring i lagen den 24 mars 1938 (nr 96) om understödsföreningar
och 2) lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 26 maj
1961 (nr 262) om försäkringsdomstol.
Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet av
hovrättsassessorn Claes-Göran Källner.
Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.
Ur protokollet:
Thomas Krook
74
Kungl. Maj:ts proposition nr 116 år 1964
Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3 april
1964.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lange, Lindholm, Kling, Edenman, Johansson,
Holmqvist, Aspling, Palme.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för inrikesdepartementet, statsrådet Johansson, lagrådets den 25 mars
1964 avgivna utlåtande över de den 28 februari 1964 till lagrådet remitterade
förslagen till lag angående ändring i lagen den 24 mars 1938 (nr 96) om
understödsföreningar och lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 26
maj 1961 (nr 262) om försäkringsdomstol med förmälan att lagrådet lämnat
förslagen utan erinran.
Föredraganden hemställer att lagförslagen jämlikt § 87 regeringsformen
ävensom de i statsrådsprotokollet för den 28 februari 1964 omförmälda
förslagen till förordning angående ändring i förordningen den 14 december
1956 (nr 629) om erkända arbetslöshetskassor och förordning angående ändring
i förordningen den 14 december 1956 (nr 630) om statsbidrag till erkända
arbetslöshetskassor måtte genom proposition föreläggas riksdagen
till antagande.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans
Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Lars Norborg
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1964:310 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående höjning av förvärvsdvdragen och ortsavdragen vid beskattningen m. m. s. 13 i texten
- 2LU 1964:48 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition angående ändrade grunder för den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen, i vad propositionen hänvisats til s. 1 i texten