Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 14 december 1956 (nr 629) om erkända arbetslöshetskassor, m. m

1964-04-03 · 74 sidor, varav 72 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 72 av 74 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1964:116, Med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 14 december 1956 (nr 629) om erkända arbetslöshetskassor, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 1964

1

Nr 116

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående ändring i förordningen den 14 december

1956 (nr 629) om erkända arbetslöshetskassor, m. m.;

given Stockholms slott den 3 april 1964.

* '' -• ''.'''' v . ''1 ■ •: i -''‘.►■iUi. Tv •• ; • i ■: .VI J !*?<**'' itiiv

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj :t härmed

dels föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

1. förordning angående ändring i förordningen den 14 december 1956

(nr 629) om erkända arbetslöshetskassor och

2. förordning angående ändring i förordningen den 14 december 1956

(nr 630) om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor,

dels, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga härvid

fogade förslag till

3. lag angående ändring i lagen den 24 mars 1938 (nr 96) om understödsföreningar

och

4. lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 26 maj 1961 (nr 262)

om försäkringsdomstol.

GUSTAF ADOLF

Rune B. Johansson

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller förslag dels till de författningsändringar, som

föranleds av de i prop. 1964: 115 angivna grunderna för en reformering av

arbetslöshetsförsäkringen, dels till ytterligare detaljändringar i författningarna

om arbetslöshetsförsäkring.

Författningsändringarna föreslås träda i kraft den 1 september 1964.

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1964. 1 sand. Nr 116

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 196i

Förslag

till

Förordning

angående ändringji förordningen den 14 december^l956 (nr 629) om erkända

arbetslöshetskassor

Härigenom förordnas beträffande förordningen den 14 december 1956

om erkända arbetslöshetskassor1, dels att rubriken till 8—14 §§ skall erhålla

den ändrade lydelse, som angives nedan, dels att i 13, 15, 27 och 35 §§

ordet »daghjälp» eller former av detta ord skola ersättas med ordet »dagpenning»

eller motsvarande former härav, dels att i 15 § ordet »daghjälpsklass»

skall ersättas med ordet »dagpenningklass», dels ock att 10, 11, 16,

18, 19, 21—23, 25, 28—34, 36, 40—42 och 50 §§ skola erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives; och kommer till följd härav nämnda förordning

att hava följande lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

I. Om antagande till erkänd arbetslöshetskassa in. m.

1 §•

Registrerad understödsförening, vilken enligt sina stadgar bereder medlem

ersättning vid arbetslöshet i enlighet med vad som stadgas i denna förordning,

må på sätt nedan sägs antagas till erkänd arbetslöshetskassa av

den myndighet, under vars tillsyn föreningen står enligt lagen om understödsföreningar.

Med antagande följer rätt till statsbidrag enligt vad därom är särskilt stadgat.

Erkänd arbetslöshetskassas firma skall innehålla orden »erkänd arbetslöshetskassa».

2 §.

Ansökan om antagande till erkänd arbetslöshetskassa skall göras skriftligen

av föreningens styrelse.

Vid ansökningen skola fogas skriftliga uppgifter rörande medlemmarnas

antal samt fördelning efter yrken och tillförsäkrade förmåner ävensom angående

föreningens tillgångar och skulder samt av samfund, inrättning eller

annan gjord utfästelse om bidrag till föreningen. Uppgifterna skola avfattas

enligt formulär, som fastställes av tillsynsmyndigheten, och vara be
-

1 Senaste lydelse av 28 §, se SFS 1958: 145, samt av 29 §, se SFS 1959: 533.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 116 ur 196k

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

styrkta med styrelseledamöternas egenhändiga, bevittnade namnunderskrifter.

3§.

Understödsförening skall för att kunna antagas till erkänd arbetslöshetskassa

bestå av minst 1 500 medlemmar. Om särskilda skäl föranleda därtill,

må dock förening med mindre medlemsantal antagas till sådan kassa.

4§.

Vid prövning av ansökan om antagande skall tillsynsmyndigheten tillse,

att föreningens stadgar överensstämma med vad som föreskrives under II

i denna förordning. Är så icke fallet, skall antagande vägras.

Sammanfaller det avsedda verksamhetsområdet för föreningen helt eller

till huvudsaklig del med verksamhetsområdet för redan erkänd arbetslöshetskassa

och kan på grund härav förväntas uppkomma olägenheter med

hänsyn till försäkringsverksamhetens ändamålsenliga bedrivande, må antagande

vägras.

5§.

Finner tillsynsmyndigheten sannolikt, att förening som önskar bliva antagen

till erkänd arbetslöshetskassa kommer att utbetala synnerligen ringa

ersättning i förhållande till medlemsantalet, må antagande ske under villkor

att statsbidrag till föreningen skall, enligt vad därom är särskilt stadgat,

utgå med lägre belopp än eljest.

6§.

Erkänd arbetslöshetskassa må ej utöva annan verksamhet än sådan, som

avser att bereda medlemmarna ersättning vid arbetslöshet, eller använda

medel för ändamål, som är främmande för dylik verksamhet.

7 §•

Med försäkringsår avses i denna förordning tiden den 1 september ett år—

den 31 augusti påföljande år.

El. Om stadgarnas innehåll

Verksamhetsområde och medlemskap m. m.

8§.

I stadgarna för erkänd arbetslöshetskassa skall kassans verksamhetsområde

angivas.

9§.

1 mom. Från rätt att vinna inträde i erkänd arbetslöshetskassa skall undantagas
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr tl6 år 196b

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1) den som är medlem av annan erkänd arbetslöshetskassa,

2) den som icke uppnått viss ålder, vilken skall vara angiven i stadgarna,

3) den som icke mot avlöning användes till arbete för annans räkning,

samt

4) den som användes till arbete uteslutande för sin makes räkning.

2 mom. Från rätt att kvarstå som medlem i erkänd arbetslöshetskassa

skall undantagas

1) den som under de senast förflutna tolv månaderna under längre tid än

fem månader varit självständig företagare utan att samtidigt mot avlöning

användas till arbete för annans räkning, samt

2) den som under de senast förflutna tolv månaderna under längre tid

än fem månader använts till arbete uteslutande för sin makes räkning.

I fråga om den som icke varit medlem i kassan under tolv månader skall

vid tillämpning av första stycket hänsyn tagas endast till tid efter inträdet

i kassan.

3 mom. Vad som stadgas i 1 mom. 3) och 2 mom. första stycket 1) skall

icke gälla den, som omfattas eller såsom medlem skulle omfattas av medgivande

som avses i 24 § andra stycket 2) eller 3) eller tredje stycket.

Tillsynsmyndigheten äger beträffande viss kassa medgiva undantag från

vad som stadgas i 1 mom. 4) och 2 mom. första stycket 2).

10 §.

Från rätt att vinna inträde i erkänd arbetslöshetskassa eller att där kvarstå

som medlem må undantagas

1) den som i fall, då kassans verksamhetsområde är så bestämt att medlem

skall tillhöra visst yrke eller viss verksamhetsgren, ej uppfyller och ej

heller under minst tre av de senast förflutna tolv månaderna uppfyllt sålunda

föreskrivet villkor,

2) den som i fall, då kassans verksamhetsområde är så bestämt att medlem

skall vara anställd vid visst arbetsföretag eller bosatt inom visst område,

ej uppfyller och ej heller under minst en av de senast förflutna sex

månaderna uppfyllt sålunda föreskrivet villkor,

3) den som under de senast förflutna tolv månaderna under längre tid

än fem månader använts till arbete uteslutande av föräldrar eller adoptant,

barn eller adoptivbarn,

4) den för vilken på grund av varaktig nedsättning av arbetsförmågan,

lättja, dryckenskap eller annan dylik anledning synnerlig risk för arbetslöshet

är för handen,

5) den som svikligen uppgiver eller förtiger något förhållande av betydelse

för bedömande av hans rätt till medlemskap eller ersättning,

6) den som underlåter att ställa sig till efterrättelse kassans stadgar eller

styrelsens behörigen utfärdade föreskrifter, och

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 116 år 196b

5

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

7) den vars ålder överstiger den gräns, som kan vara föreskriven i stadgarna.

Har någon uteslutits ur kassan av anledning som i första stycket 5) sägs,

må återinträde vägras honom.

Beslut, varigenom rätt att vinna

inträde i erkänd arbetslöshetskassa

eller att där kvarstå som medlem

vägras någon av anledning som i

första stycket 4) omförmäles, skall

av kassans styrelse ofördröjligen anmälas

för tillsynsmyndigheten. Detsamma

skall iakttagas beträffande

beslut, varigenom någon jämlikt

andra stycket vägras återinträde.

Beslut, varigenom rätt att vinna

inträde i erkänd arbetslöshetskassa

eller att där kvarstå som medlem

vägras någon av anledning som i

första stycket 4) och 5) omförmäles,

skall av kassans styrelse ofördröjligen

anmälas för tillsynsmyndigheten.

Detsamma skall iakttagas beträffande

beslut, varigenom någon

jämlikt andra stycket vägras återinträde.

11 §•

I rätten att vinna inträde i erkänd arbetslöshetskassa eller att där kvarstå

som medlem må för svensk medborgare ej föreskrivas andra begränsningar

än som angivas i 9 och 10 §§. För den, som ej är svensk medborgare,

äger tillsynsmyndigheten beträffande rätten att vinna inträde i kassa föreskriva

de ytterligare begränsningar som finnas påkallade.

Kassa äger tillämpa andra villkor

för rätt att vinna inträde eller kvarstå

i kassan eller erhålla ersättning

från kassan än som stadgas i denna

förordning, i den mån avvikelsen har

stöd i överenskommelse, som Konungen

träffat med främmande

makt.

12 §.

Inträffar omständighet, som kan föranleda att medlem uteslutes ur kassan,

åligger det kassans styrelse att genom rekommenderat brev under medlemmens

senaste kända adress giva honom underrättelse därom, varvid

skälig tid skall föreskrivas för avgivande av förklaring.

13 §.

Meddelas under tid, för vilken medlem äger uppbära dagpenning, beslut

varigenom han av annan anledning än som sägs i 10 § första stycket 5) uteslutes

ur kassan, skall beslutet träda i kraft vid utgången av den första

period om sex dagar i följd, under vilken han icke för någon dag företer

intyg som avses i 22 §.

opaginerad Kontrollera mot PDF

G

Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 1064

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

14 §.

I rätten att utträda ur erkänd arbetslöshetskassa må begränsning ej föreskrivas.

Klassindelning och klasstillhörighet m. m.

15 §.

Under förutsättning att för ändamålet fastställts regler, som av tillsynsmyndigheten

godkänts, äger kassa fördela sina medlemmar på klasser med

skilda bestämmelser i fråga om dagpenningens storlek, avgifter eller försäkringsvillkor

i övrigt.

Står det medlem fritt att övergå till annan dagpenningklass än den han

tillhör, må sådan övergång icke anses hava skett förr än han framställt

begäran därom. I annat fall skall övergång till klass med högre dagpenning

anses hava skett den dag, då medlemmen anmält förhållande, på grund

varav han skall tillhöra den nya klassen, och övergång till klass med lägre

dagpenning anses hava skett den dag, då sådant förhållande inträffat. Vad

nu sagts skall äga motsvarande tillämpning vid övergång mellan olika kassor.

Avgifter och uttaxering

16 §.

Erkänd arbetslöshetskassa skall Erkänd arbetslöshetskassa skall

upptaga fasta medlemsavgifter för upptaga fasta medlemsavgifter. Här
tid,

som avses i 24 §. Om sådana av- om stadgas i lagen om understödsgifter

stadgas i lagen om understöds- föreningar,

föreningar.

I stadgarna skall angivas, under vilka förutsättningar uttaxering å medlemmarna

skall äga rum, i vilken ordning beslut om uttaxering skall fattas

och efter vilka grunder beslutad uttaxering skall verkställas.

Föreskrives i stadgarna, att sär- Föreskrives i stadgarna, att särskild

avgift skall erläggas vid inträ- skild avgift skall erläggas vid inträ
-

de i kassan eller vid övergång till

klass med högre daghjälp eller av

medlem, som underlåtit att i rätt tid

betala fast avgift eller uttaxerat belopp,

må dylik särskild avgift icke

bestämmas högre än som tillsynsmyndigheten

finner skäligt.

de i kassan eller vid övergång till

klass med högre dagpenning eller av

medlem, som underlåtit att i rätt tid

betala fast avgift eller uttaxerat belopp,

må dylik särskild avgift icke

bestämmas högre än som tillsynsmyndigheten

finner skäligt.

17 §.

Medlem, som icke senast vid utgången av åttonde veckan eller, i kassa

med månadsavgifter, andra månaden efter den tid, på vilken fast medlemsavgift

eller uttaxerat belopp belöper, till kassan antingen erlagt avgiften

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 116 år 196b

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

eller beloppet eller anmält förhållande, varå befrielse från betalningsskyldighet

kan grundas, skall anses hava utträtt ur kassan vid sagda tidpunkt.

Om särskilda omständigheter föranleda därtill, äger tillsynsmyndigheten

beträffande viss kassa eller viss grupp av kassas medlemmar medgiva, att

utträdet i stället skall anses äga rum vid en senare tidpunkt, dock senast

vid utgången av tjugosjätte veckan eller, i kassa med månadsavgifter, sjätte

månaden.

Kassans styrelse äger medgiva, att den, som underlåtit att inom föreskriven

tid anmäla förhållande, varå befrielse från betalningsskyldighet kan

grundas, ändock må bibehållas vid sitt medlemskap. Om särskilda skäl föreligga,

äger styrelsen jämväl eljest besluta, att medlem, som underlåtit att

inom föreskriven tid erlägga fast avgift eller uttaxerat belopp, skall äga

kvarstå i kassan. I sistnämnda fall skall dock beslutet för att bliva gällande

godkännas av tillsynsmyndigheten.

Ersättningens

18

Erkänd arbetslöshetskassa skall

utgiva ersättning dels i form av ett

för dag beräknat belopp, benämnt

daghjälp, dels ock i form av familjetillägg

till daghjälpen. Om skäl äro

därtill, må daghjälp och farniljetilllägg

helt eller delvis utgå i naturajör
-

ormer m. m.

§•

Erkänd arbetslöshetskassa skall

utgiva ersättning dels i form av ett

för dag beräknat belopp, benämnt

dagpenning, dels ock i form av barntillägg

till dagpenningen.

måner.

Ersättning må därjämte utgivas såsom hjälp till täckande av rese- och

flyttningskostnader för tillträdande av arbete å annan ort.

I annan form än nu sagts må ersättning ej utgivas.

19 §

1 mom. Familjetillägg utgår i

form av barntillägg samt, om kassan

så beslutat, maketillägg och lmsföreståndarinne

tillägg. Husföreståndarinnetillägg

må endast utgivas av kassa.

vari maketillägg utgår.

2 m o m. Barntillägg utgår till

medlem, som själv har barn, adoptivbarn

eller fosterbarn eller vars make

bär barn i tidigare gifte eller utom

äktenskap eller adoptivbarn, under

förutsättning att barnet är under 16

Barntillägg utgår till medlem, som

själv har barn, adoptivbarn eller fosterbarn

eller vars make har barn i

tidigare gifte eller utom äktenskap

eller adoptivbarn, under förutsättning

att barnet är under 16 år och

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 1964

(Nuvarande lydelse)

år och kyrkoskrivet hos medlemmen.

Därest medlemmen är underhållsskyldig

mot eget eller andra makens

barn eller adoptivbarn under 16 år

och på sätt tillsynsmyndigheten föreskriver

styrker, att underhållsskyldigheten

fullgöres, utgår barntillägg,

ehuru barnet ej är kyrkoskrivet hos

honom.

(Föreslagen lydelse)

kyrkoskrivet hos medlemmen. Därest

medlemmen är underhållsskyldig

mot eget eller andra makens barn

eller adoptivbarn under 16 år och

på sätt tillsynsmyndigheten föreskriver

styrker att underhållsskyldigheten

fullgöres, utgår barntillägg, ehuru

barnet ej är kyrkoskrivet hos honom.

Äro medlemmar, som sammanbo, samtidigt arbetslösa och berättigade till

barntillägg för samma barn, skall tillägg endast utgå till fadern (adoptivfadern,

fosterfadern), om han är en av de berättigade, och eljest endast till

modern (adoptivmodern, fostermodern).

3 m o m. Maketillägg utgår till

gift medlem ävensom till medlem,

som varit gift och som på sätt tillsynsmyndigheten

föreskriver styrker,

att han fullgör honom åliggande

underhållsskyldighet mot förutvarande

maken. Maketillägg skall dock

icke utgivas om medlemmens make

eller förutvarande make har förvärvsarbete

motsvarande minst tre

dagar i veckan eller själv uppbär daghjälp

från erkänd arbetslöshetskassa.

Husföreståndarinnetillägg utgår

till ogift medlem, som icke äger uppbära

maketillägg, under förutsättning

att medlemmen varaktigt har

gemensam bostad med kvinna, vilken

förestår medlemmens hushåll. Beträffande

husföreståndarinnetillägg

skall vad som sägs i första stycket

andra punkten äga motsvarande tilllämpning,

därvid dock hushållsarbete

i medlemmens hem icke skall

räknas som förvärvsarbete.

Villkor för rätt till ersättning

20 §.

Ersättning må endast utgå till arbetslös medlem över 16 år, som är arbetsför

och i övrigt oförhindrad att åtaga sig arbete.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 116 år 196i

(Nuvarande lydelse)

21 §

Medlem, vars arbetsanställning

upphör, skall hos arbetsgivaren anhålla

om intyg, utvisande den tid, under

vilken medlemmen utfört arbete,

och orsaken till anställningens upphörande.

Ämnar medlem söka daghjälp

på grund av minskning i antalet

arbetsdagar till följd av driftinskränkning,

skall han hos arbetsgivaren

anhålla om intyg rörande antalet

arbetsdagar varje vecka.

(Föreslagen lydelse)

Medlem, vars arbetsanställning

upphör, skall hos arbetsgivaren anhålla

om intyg, utvisande den tid,

under vilken medlemmen utfört arbete,

och orsaken till anställningens

upphörande. Ämnar medlem söka

dagpenning på grund av minskning

för honom i antalet arbetsdagar vid

det företag där han fortlöpande är

anställd, skall han hos arbetsgivaren

anhålla om intyg rörande antalet ar
-

betsdagar varje vecka.

Kan medlemmen icke erhålla intyg, som i första stycket sägs, skall han

så vitt möjligt anskaffa annat intyg, som styrker angivna förhållanden.

22 §.

Medlem, som önskar komma i åtnjutande

av daghjälp för viss dag,

skall den dagen hos organ för den

offentliga arbetsförmedlingen personligen

söka arbete. Är medlemmen

avlägset boende eller skulle av annan

anledning skyldigheten att personligen

inställa sig bliva synnerligen

betungande för honom eller föreligga

eljest särskilda omständigheter,

må denna skyldighet eftergivas

honom. Beslut härom meddelas, därest

eftergiften avser viss dag eller

visst antal dagar varje vecka, av arbetsförmedlingsanstalt

och eljest av

tillsynsmyndigheten.

Medlem skall den dag, från och

med vilken han önskar räkna karenstid

som avses i 28 § 1 mom. eller

erhålla ersättning från kassan, personligen

anmäla sig som arbetssökande

hos den offentliga arbetsförmedlingen.

Under tid, för vilken

medlem önskar räkna karens eller

erhålla ersättning, skall han vara

anmäld som arbetssökande hos arbetsförmedlingen

samt besöka förmedlingen

minst en gång i veckan på

dag som denna föreskriver och vara

beredd att antaga erbjudet lämpligt

arbete varje dag för vilken han icke

anmält hinder som kassan kan godtaga.

Som godtagbart hinder anses

icke att arbetet skall utföras under

helgdag eller annan dag då ersättning

från kassan ej må utgå.

Tillsynsmyndigheten äger, om särskilda

skäl föreligga, medgiva att

medlems skyldighet att personligen

inställa sig hos arbetsförmedlingen

inskrånkes.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 196A

(Nuvarande lydelse)

Medlemmen har att från arbetsförmedlingsanstalten

anskaffa intyg

om att han sökt arbete på sätt i

första stycket sägs eller erhållit eftergift

som där avses.

23

1 m o in. Ersättning må utgivas

till medlem först sedan han

antingen till kassan erlagt minst

femtiotvå veckoavgifter eller, i kassa

med månadsavgifter, minst tolv sådana

avgifter,

eller till kassan erlagt minst tolv

veckoavgifter eller tre månadsavgifter

samt därefter på grund av yrkesutbildning

eller tjänstgöring som

värnpliktig varit befriad från avgiftsplikt

under så lång tid att densamma

jämte den tid, för vilken avgifter erlagts,

motsvarar minst femtiotvå veckor

eller tolv månader. 2

2 in o m. Ersättning må första

gången under varje försäkringsår utgivas

endast under förutsättning att

medlemmen för minst tjugo veckor

eller, i kassa med månadsavgifter,

för minst fem månader under en

period av tolv månader närmast före

arbetslöshetens inträdande

erlagt avgift,

varit befriad från avgiftsplikt på

grund av yrkesutbildning eller

tjänstgöring som värnpliktig eller

uppburit tilläggspenning enligt lagen

om moderskapshjälp.

(Föreslagen lydelse)

Medlemmen skall från arbetsförmedlingen

anskaffa intyg om att han

anmält sig som arbetssökande och

fullgjort honom ålagd besöksskyldighet.

§•

1 in o in. Ersättning må utgivas

till medlem först sedan han

antingen till kassan erlagt minst

femtiotvå veckoavgifter eller, i kassa

med månadsavgifter, minst tolv

sådana avgifter,

eller till kassan erlagt minst tolv

veckoavgifter eller tre månadsavgifter

samt därefter, under så lång tid

att densamma jämte den tid, för vilken

avgifter erlagts, motsvarar minst

femtiotvå veckor eller tolv månader,

varit befriad från avgiftsplikt på

grund av yrkesutbildning eller tjänstgöring

som värnpliktig eller åtnjutit

tilläggssjukpenning enligt 3 kap.

13 § lagen om allmän försäkring.

2 mom. Ersättning må första

gången under varje försäkringsår utgivas

endast under förutsättning att

medlemmen för minst tjugo veckor

eller, i kassa med månadsavgifter,

för minst fem månader under en

period av tolv månader närmast före

arbetslöshetens inträdande

erlagt avgift,

varit befriad från avgiftsplikt på

grund av yrkesutbildning eller

tjänstgöring som värnpliktig eller

åtnjutit tilläggssjukpenning enligt

3 kap. 13 § lagen om allmän försäkring.

I den i första stycket angivna perioden av tolv månader skall icke inräknas

tid, under vilken medlemmen på grund av styrkt sjukdom varit förhindrad

att åtaga sig arbete.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 116 år 196 h

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Därest tillsynsmyndigheten med stöd av .‘14 § föreskrivit begränsning av

rätten till ersättning, äger tillsynsmyndigheten medgiva, att den i första

stycket angivna perioden av tjugo veckor eller fem månader förkortas till

lägst sexton veckor eller fyra månader.

Är medlem arbetslös vid övergången mellan två försäkringsår, skall vid

tillämpning av detta moment ny arbetslöshet anses hava inträtt vid ingången

av det senare försäkringsåret.

24 §.

Medlem må vid tillämpning av 23 § allenast tillgodoräknas avgift som

erlagts antingen för tid, då han för annans räkning mot avlöning använts

till arbete som utförts annorstädes än i medlemmens hem, eller för tid, då

han haft semester eller eljest med helt eller delvis bibehållen avlöning åtnjutit

ledighet av annan anledning än sjukdom, värnpliktstjänstgöring eller

barnsbörd.

Utan hinder av vad sålunda stadgats äger tillsynsmyndigheten beträffande

viss grupp av medlemmar medgiva

1) att den, som mot avlöning användes till arbete för annans räkning

må tillgodoräknas avgift för tid, då han utför arbetet i sitt hem,

2) att den, som omväxlande mot avlöning användes till arbete för annans

räkning och arbetar som självständig företagare, må tillgodoräknas avgift

för tid, då han utför arbete som självständig företagare, samt

3) att den, som övergått från att mot avlöning utföra arbete för annans

räkning till att bliva självständig företagare, må tillgodoräknas avgift för

en tid av högst tjugofyra månader efter det att han blivit självständig

företagare.

Konungen äger för viss grupp av medlemmar medgiva, att avgift för tid,

då medlem arbetar som självständig företagare, må tillgodoräknas i större

utsträckning än i andra stycket sägs.

25 §.

Erkända arbetslöshetskassor äga

överenskomma, att tid, för vilken

medlem erlagt avgift i en kassa,

ävensom tid, som jämlikt 23 § skall

tillgodoräknas ehuru avgift ej erlagts,

skall vid prövning av de i

nämnda paragraf angivna villkoren

helt eller delvis räknas honom tillgodo

i kassa, till vilken han övergår.

överenskommelse av motsvarande

innebörd må träffas med erkänd

Erkända arbetslöshetskassor äga

överenskomma, att tid, för vilken

medlem erlagt avgift i en kassa,

ävensom tid, som jämlikt 23 § skall

tillgodoräknas ehuru avgift ej erlagts,

skall vid prövning av de i

nämnda paragraf angivna villkoren

helt eller delvis räknas honom tillgodo

i kassa, till vilken han övergår.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 196A

(Föreslagen lydelse)

(Nuvarande lydelse)

arbetslöshetskassa i främmande stat,

där obligatorisk arbetslöshetsförsäkring

icke finnes anordnad.

Finnes i främmande stat obligatorisk

arbetslöshetsförsäkring och äga

de där försäkrade helt eller delvis

räkna sig tillgodo tid, för vilken avgift

erlagts till svensk erkänd arbetslöshetskassa,

må sådan kassa medgiva,

att tid, för vilken avgift erlagts

till den främmande statens försäkring,

må helt eller delvis tillgodoräknas

vid tillämpning av 23 §. Vad nu

sagts om tid, för vilken avgift erlagts,

skall äga motsvarande tillämpning

i fråga om tid, som må tillgodoräknas

ehuru avgift ej erlagts.

Kassa äger medgiva, att medlem, vilken omedelbart före inrädet i kassan

varit medlem i sådan sammanslutning för meddelande av arbetslöshetshjälp,

som icke antagits till erkänd arbetslöshetskassa, må tillgodoräknas

avgifter, vilka han erlagt till nämnda sammanslutning.

Kassa må jämväl medgiva, att Kassa må jämväl medgiva, att

medlem, som omedelbart före inträ- medlem, som omedelbart före inträ
-

det i kassan tillhört annan sammanslutning

än i första eller tredje

stycket sägs, vid tillämpning av 23 §

1 mom. må tillgodoräknas avgifter,

som han före kassans bildande erlagt

till sammanslutningen.

det i kassan tillhört annan sammanslutning

än i första eller andra

stycket sägs, vid tillämpning av 23 §

1 mom. må tillgodoräknas avgifter,

som han före kassans bildande erlagt

till sammanslutningen.

Överenskommelser och medgivanden, som avses i denna paragraf, skola

för att bliva gällande godkännas av tillsynsmyndigheten.

26 §.

Vid tillämpning av 23 § må beträffande medlem, som med avbrott tillhört

erkänd arbetslöshetskassa eller annan i 25 § angiven sammanslutning,

allenast tagas i betraktande avgifter och tillgodoräknas tid efter senaste avbrottet

i medlemskapet. Kassa äger dock medgiva, att medlem, som vid utträde

ur kassan uppfyller det i 23 § 1 mom. angivna villkoret, vid återinträde

inom fem år icke behöver ånyo fullgöra nämnda villkor.

27 §.

övergår medlem till klass med högre dagpenning, må den högre dagpen
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 196k

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

ningen ej utgivas till honom, förrän han efter övergången erlagt minst en avgift.

Äger han välja mellan klasser och väljer han annan än den lägsta

av dem eller underlåter han att anmäla förhållande, som medför skyldighet

för honom att övergå till högre klass än den han tillhör, må dagpenning

efter den högre klassen dock icke utgivas förrän han i denna klass erlagt

minst sexton veckoavgifter eller fyra månadsavgifter.

Därest medlem övergår från klass med begränsning som avses i 34 §

till klass utan sådan begränsning, skall begränsningen alltjämt gälla för

honom till dess att han efter övergången erlagt minst sexton veckoavgifter

eller fyra månadsavgifter.

Vad i första stycket sägs om övergång mellan olika klasser skall äga motsvarande

tillämpning vid övergång mellan olika kassor.

28 §.

1 mom. Daghjälp må icke utgå

till medlem, förrän han under en

sammanhängande tid av högst tjugoen

dagar varit arbetslös sex dagar

(karenstid) och för dessa dagar företett

intyg som i 22 § sägs.

Om särskilda skäl föranleda därtill,

äger kassa föreskriva förlängning

av de tider, som angivas i första

stycket. Karenstiden må dock ej

utsträckas längre än till tre månader

och den tid, inom vilken karenstiden

beräknas, ej bestämmas längre

än till sex månader. I 2

I karenstid inräknas endast dag,

för vilken hel daghjälp skulle hava

utgått, om karenstiden gått till ända.

Dag, för vilken daghjälp jämlikt 29 §

2 mom. andra stycket skulle hava

utgått med nedsatt belopp eller för

vilken daghjälp jämlikt 33 § icke

skulle hava utgått, må dock inräknas

i karenstiden.

1 mom. Dagpenning må icke utgå

till medlem, förrän han under en

sammanhängande tid av högst fyra

eller, om tillsynsmyndigheten lämnat

medgivande som avses i 32 §

tredje stycket, fem kalenderveckor

varit arbetslös fem dagar (karenstid)

och för dessa dagar företett intyg

som sägs i 22 §.

Omfattar kassas verksamhetsområde

yrke, inom vilket arbetslöshet

årligen regelbundet förekommer,

äger kassan för medlemmar, som

tillhöra sådant yrke, i sina stadgar

föreskriva längre karens tid än i första

stycket sägs, varvid den tid inom

vilken karenstiden beräknas skall

förlängas i motsvarande omfattning.

I karenstid inräknas endast dag,

för vilken hel dagpenning skulle

hava utgått, om karenstiden gått till

ända. Dag, för vilken dagpenning

jämlikt 29 § 2 mom. fjärde stycket

skulle hava utgått med nedsatt belopp

eller för vilken dagpenning

jämlikt 33 § icke skulle hava utgått,

må dock inräknas i karenstiden.

I karenstid må ej i något fall in
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 1964

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

räknas dag, som sägs i 32 § andra

stycket 2).

Förekommer inom kassas verksamhetsområde i större utsträckning kortvarig

arbetslöshet i samband med julen och nyåret, äger tillsynsmyndigheten

föreskriva, att vissa dagar vid dessa helger icke skola inräknas i

karenstiden.

2 mom. Karenstid anses fullgjord,

när medlem blir arbetslös

efter att hava

uppburit hel sjukpenning eller

hempenning enligt lagen om allmän

sjukförsäkring eller lagen om yrkesskadeförsäkring

för så många dagar,

att deras antal ökat med tre, motsvarar

den för honom föreskrivna

karenstiden, eller

åtnjutit tilläggs penning enligt lagen

om moderskapshjälp eller

under minst trettio dagar fullgjort

tjänstgöring såsom värnpliktig

samt för senast sjunde kalenderdagen

efter försäkringsförmånens

upphörande eller tjänstgöringens

slut företer intyg som avses i 22 §.

Ny karenstid skall ej krävas, när

medlem på sätt tillsynsmyndigheten

föreskriver styrker, att han icke haft

arbete mer än fyrtioåtta dagar efter

det han senast fullgjort eller jämlikt

första stycket anses hava fullgjort

karenstid eller efter det han senast

uppburit daghjälp för minst fem av

sex på varandra följande dagar. Ny

karenstid skall dock fullgöras av

medlem, som uppburit daghjälp för

det jämlikt 31 § fastställda högsta

antalet dagar.

2 mom. Karenstid anses fullgjord,

när medlem blir arbetslös

efter att hava

åtnjutit hel sjukpenning enligt

lagen om allmän försäkring eller

lagen om yrkesskadeförsäkring för

så många dagar, att deras antal ökat

med tre, motsvarar den för honom

föreskrivna karenstiden, eller

under minst fem dagar fullgjort

tjänstgöring såsom värnpliktig eller

under minst fem dagar deltagit i

yrkesutbildning, som av tillsynsmyndigheten

förklaras vara av beskaffenhet

att kunna medföra befrielse

från kravet på karenstid,

samt för senast sjunde kalenderdagen

efter försäkringsförmånens

upphörande eller tjänstgöringens

eller utbildningens slut företer intyg

som avses i 22 §.

3 mom. Fullgjord kar ens tid

gäller under återstoden av försäkringsåret.

Karenstid eller del av karenstid

som infaller under augusti

månad gäller jämväl under följande

försäkringsår, så ock karenstid som

enligt 2 mom. anses fullgjord på

grund av att försäkringsförmån upphört

eller tjänstgöring eller utbildning

slutat under augusti månad.

Har medlem uppburit dagpenning

i omedelbar anslutning till försäkringsårets

utgång, skall karenstid ej

krävas under följande försäkringsår,

så länge medlemmen är oavbrutet

arbetslös och åtnjuter dagpenning.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 1964

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

■ . I , .... 1 ;* .U k''b*tU ''XI’

Ersättningen» storlek

29 §.

1 inom. Daghjälp må icke över- 1 mom. Dagpenning må utgivas

stiga tjugo kronor. med belopp, som angives för någon

i följande tabell upptagen dagpenningklass.

Dagpenningklass Dagpenning

A .........

......... 12

B

......... 14

C .........

......... 16

D

......... 18

E

20

F .........

22

G

25

H

......... 27

I

......... 30

J

.......... 32

Iv .........

.......... 35

L

.......... 37

M ........

.......... 40

Barntillägg utgör två kronor om dagen för varje barn.

Dagpenning må icke sättas lägre

än att den jämte barntillägg uppfyller

de krav, som uppställas i internationella

arbetsorganisationens konvention

angående minimistandard för

social trygghet.

Maketillägg utgår med två kronor

om dagen och husföreståndarinnetillägg

med samma belopp.

2 mom. Utför medlem å dag, då

han i övrigt är arbetslös, avlönat arbete

i högst två timmar eller, då fråga

är om bisyssla, i högst tre timmar,

må hel daghjälp jämte familjetillägg

likväl utgivas till honom.

Därest han å sådan dag utför avlönat

arbete under längre tid, dock högst

2 mom. Utför medlem å dag,

då han i övrigt är arbetslös, avlönat

arbete i högst två timmar må hel

dagpenning jämte barntillägg likväl

utgivas till honom. Därest han å sådan

dag utför avlönat arbete under

längre tid, dock högst fyra timmar,

må med tillsynsmyndighetens med
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 1964

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

fyra timmar, må med tillsynsmyndighetens

medgivande daghjälp och

familjetillägg utgivas med hälften av

vad eljest skolat utgå. Vad sist sagts

skall dock endast gälla, om medlemmen

före arbetslöshetens inträdande

haft heldagsarbete och jämväl

söker sådant arbete.

Uppbär medlem för viss dag halv

sjukpenning enligt lagen om allmän

sjukförsäkring eller lagen om yrkesskadeförsäkring,

skall daghjälp och

familjetillägg för samma dag nedsättas

till hälften av vad eljest skolat

utgå.

30

1 mom. I daghjälp jämte, i förekommande

fall, familjetillägg må ej

utgivas högre belopp i förhållande

till medlemmens dagsförtjänst än

som framgår av en av Konungen

fastställd tabell (överförsäkringstabell).

Med dagsförtjänst avses en sjättedel

av den veckoinkomst eller, i fråga

om medlem med månadslön, en

givande dagpenning och barntillägg

utgivas med hälften av vad eljest

skolat utgå. Vad sist sagts skall dock

endast gälla, om medlemmen före

arbetslöshetens inträdande haft heldagsarbete

och jämväl söker sådant

arbete.

Om särskilda skäl äro därtill, må

tillsynsmyndigheten medgiva att

medlem, som utför avlönat arbete

under del av dag och i övrigt är arbetslös,

må uppbära dagpenning

jämte barntillägg för det antal dagar

för varje vecka, vilket tillsynsmyndigheten

bestämmer med ledning av

en jämförelse mellan antalet timmar

medlemmen utför arbete under

veckan och den normala veckoarbetstiden.

Vid tillämpningen av första och

andra styckena skall hänsyn ej tagas

till bisyssla.

Åtnjuter medlem för viss dag halv

sjukpenning enligt lagen om allmän

försäkring eller lagen om yrkesskadeförsäkring,

skall dagpenning och

barntillägg för samma dag nedsättas

till hälften av vad eljest skolat utgå.

§•

1 mom. Såsom dagpenning jämte,

i förekommande fall, barntillägg

må ej utgivas högre belopp i förhållande

till medlemmens dagsförtjänst

än som framgår av en av Konungen

fastställd tabell (överförsäkringstabell).

Med dagsförtjänst avses en femtedel

av den veckoinkomst eller, i fråga

om medlem med månadslön, en

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 1964

(Nuvarande lydelse)

tjugofemtedel av den månadsinkomst,

som medlemmen före arbetslöshetens

inträdande vanligen åtnjöt

under arbetstid som var normal för

honom. Där särskilda omständigheter

föreligga, äger tillsynsmyndigheten

medgiva, att större andel av

medlems vecko- eller månadsinkomst

än nu sagts skall anses utgöra hans

dagsförtjänst. 2 3

(Föreslagen lydelse)

tjugotvåondel av den månadsinkomst,

som medlemmen före arbetslöshetens

inträdande vanligen åtnjöt

under arbetstid som var normal för

honom. Där särskilda omständigheter

föreligga, äger tillsynsmyndigheten

medgiva, att större andel av

medlems vecko- eller månadsinkomst

än nu sagts skall anses utgöra

hans dagsförtjänst.

Saknas underlag för sådan beräkning av dagsförtjänsten som i andra

stycket sägs, skall såsom medlemmens dagsförtjänst räknas den i orten

vanliga arbetsförtjänsten för arbetsdag för arbetstagare inom samma yrke

och av samma arbetsförmåga som medlemmen.

Måste ersättningen minskas på

grund av vad som stadgas i detta

moment, skall först maketillägget

eller husföreståndarinnetillägget och

därefter barntillågget nedsättas eller

helt innehållas samt sist daghjälpen

nedsättas.

2 mom. Åtnjuter medlem i anledning

av arbetslöshet fortlöpande

understöd från arbetsgivaren eller

från annan sammanslutning för meddelande

av arbetslöshetshjälp än erkänd

arbetslöshetskassa, må daghjälp

och familjetillägg utgivas högst

med belopp som motsvarar skillnaden

mellan den högsta ersättning,

som må utgå enligt 1 mom., och

understödet.

2 mom. Åtnjuter medlem i anledning

av arbetslöshet fortlöpande

understöd från arbetsgivaren eller

från annan sammanslutning för meddelande

av arbetslöshetshjälp än erkänd

arbetslöshetskassa, må dagpenning

och barntillägg utgivas högst

med belopp som motsvarar skillnaden

mellan den högsta ersättning,

som må utgå enligt 1 mom., och understödet

sedan detta minskats med

vad som må ha avdragits för gäldande

av preliminär skatt.

3 mom. Åtnjuter medlem ålderspension

skall han, då ansökan om

ersättning första gången göres under

försäkringsåret, inplaceras i avdragsklass

enligt en av Konungen fastställd

tabell (avdragstabell). Dagpenning

och barntillägg skola nedsättas

med det mot avdragsklassen

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1964. 1 sand. Nr 116

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 116 år 196b

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

svarande avdragsbeloppet. Ersättning

understigande fem kronor för

dag utbetalas ej.

b mom. Måste ersättning minskas

på grund av vad som stadgas

i denna paragraf, skall först barntillägget

nedsättas eller helt innehållas.

Ersättningstiden

31 §.

1 in o in. Medlem må icke uppbära

daghjälp för mer än etthundrafemtiosex

dagar under varje försäkringsår.

Tillsynsmyndigheten äger

dock för viss kassa eller viss klass

medgiva, att daghjälp må utgå för

högst tvåhundratio dagar under varje

sådant år.

1 annat fall än som avses i 35 §

skall den tid, för vilken daghjälp

under ett försäkringsår längst må

utgå, utgöra minst etthundratjugo

dagar för medlem, som före försäkringsårets

ingång ej fyllt 67 år.

2 mom. Har överenskommelse träffats

eller medgivande lämnats enligt

vad i 25 § första, andra eller tredje

stycket sägs, skall vid tillämpning

av 1 mom. med ersättning, som utgives

av kassan, likställas ersättning,

vilken utgivits av kassa eller sammanslutning

som överenskommelsen

eller medgivandet avser eller utgivits

på grund av sådan obligatorisk arbetslöshetsförsäkring

i främmande

stat, som medgivandet gäller.

1 m o in. Medlem må icke uppbära

dagpenning för mer än etthundrafemtio

dagar under varje försäkringsår.

Tillsynsmyndigheten äger

dock för viss kassa eller viss klass

medgiva, att dagpenning må utgå

för högst tvåhundra dagar under varje

sådant år.

1 annat fall än som avses i 35 §

skall den tid, för vilken dagpenning

under ett försäkringsår längst må

utgå, utgöra minst etthundra dagar

för medlem, som före försäkringsårets

ingång ej fyllt 67 år.

2 mom. Har överenskommelse träffats

eller medgivande lämnats enligt

vad som sägs i 25 § första eller andra

stycket, skall vid tillämpning av

1 mom. med ersättning, som utgives

av kassan, likställas ersättning, vilken

utgivits av kassa eller sammanslutning

som överenskommelsen eller

medgivandet avser.

Inskränkningar i rätten till ersättning

32 §.

Dagpenning må icke utgå för flera

dagar under en kalendervecka än att

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr HC> ar 196i

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Daghjälp må icke utgivas för

1) söndag,

2) annan helgdag, med mindre

medlemmen var arbetslös nästföregående

eller efterföljande vardag,

3) avtalsenlig fridag, såvida icke

tillsynsmyndigheten medgivit, att dylik

fridag må likställas med sådan

helgdag, som angives under 2),

■i) dag, då medlemmen äger rätt

till tilläggs penning enligt lagen om

moderskapshjälp, och

5) dag, för vilken medlemmen sökt

arbete för kortare tid än fyra timmar.

Har medlem under en kalendervecka

i fem dagar utfört arbete i

sådan utsträckning, att hel daghjälp

ej kunnat utgå för någon av dagarna,

må daghjälp ej heller utgivas för

den sjätte dagen.

33

Har medlem på grund av driftinskränkning

vid det företag, där han

ersättningsdagarnas antal, ökat med

summan av antalet under veckan

infallande arbetsdagar samt i karenstid

ingående dagar, uppgår till

högst fem. Med arbetsdag förstås

härvid dag, då medlem utfört arbete

i sådan utsträckning att dagpenning

ej kunnat utgå för den dagen.

Dagpenning må icke utgivas för

1) söndag,

2) annan helgdag samt påskafton,

pingstafton, midsommarafton, julafton

och nyårsafton, såvida icke tillsynsmyndigheten

medgivit, att dagpenning

må utgå för dylik dag,

3) dag, då medlemmen äger rätt

till tilläggssjukpenning enligt 3 kap.

13 § lagen om allmän försäkring,

och

i) dag, för vilken medlemmen sökt

arbete för kortare tid än fyra timmar.

Har medlem under en kalendervecka

i fyra dagar utfört arbete i

sådan utsträckning, att hel dagpenning

ej kunnat utgå för någon av

dagarna, må dagpenning för den femte

dagen utgå endast om denna är

första eller sista dagen i en sammanhängande

arbetslöshetsperiod, vilken

omfattar mer än en kalendervecka.

Tillsynsmyndigheten äger medgiva

att dagpenning för sådan dag må utgå

även i annat fall, om särskilda skäl

föranleda det.

§•

Har medlem vid det företag, där

han fortlöpande är anställd, arbete

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr i!6 ar 196i

(Nuvarande lydelse)

fortlöpande är anställd, arbete mindre

än fem dagar i veckan, skall det

antal dagar under varje vecka, för

vilka han eljest är berättigad till

daghjälp, minskas med en. Sådan

minskning skall dock ej ske i omedelbar

anslutning till genomgången

karenstid.

Då skäl äro därtill, må tillsynsmyndigheten

i den omfattning och

för den tid myndigheten bestämmer

medgiva kassa befrielse från skyldigheten

att tillämpa vad som är

stadgat i första stycket.

Tillsynsmyndigheten äger jämväl

föreskriva, att bestämmelserna i första

stycket skola äga motsvarande tilllämpning

vid driftinskränkning, som

ej innefattar minskning av antalet

arbetsdagar per vecka.

34

Omfattar kassas verksamhetsområde

yrke, inom vilket arbetslöshet

årligen regelbundet förekommer, eller

föreligga eljest särskilda omständigheter,

äger tillsynsmyndigheten

beträffande kassans medlemmar eller

viss grupp av dem föreskriva begränsning

i rätten till daghjälp. Därvid

må stadgas,

att karenstiden och den tid, inom

vilken karenstiden skall beräknas,

skola förlängas,

att daghjälp ej skall utgivas för

viss tid av året, eller

att den tid, för vilken daghjälp

längst må utgå under försäkringsåret,

skall uppdelas i två perioder,

av vilka den ena skall omfatta tid

under vilken arbetslöshet regelbundet

förekommer.

(Föreslagen lydelse)

mindre än fyra dagar i veckan, äger

tillsynsmyndigheten, då särskilda

skäl äro därtill, föreskriva, att det

antal dagar under varje vecka, för

vilka medlemmen eljest är berättigad

till dagpenning, minskas med en.

Tillsynsmyndigheten äger jämväl

föreskriva, att bestämmelserna i första

stycket skola äga motsvarande tilllämpning

vid arbetsinskränkning,

som ej innefattar minskning av antalet

arbetsdagar per vecka.

§•

Omfattar kassas verksamhetsområde

yrke, inom vilket arbetslöshet

årligen regelbundet förekommer, eller

föreligga eljest särskilda omständigheter,

äger tillsynsmyndigheten

beträffande kassans medlemmar eller

viss grupp av dem föreskriva

begränsning i rätten till dagpenning.

Därvid må stadgas,

att karenstiden och den tid, inom

vilken karenstiden skall beräknas,

skola förlängas,

att dagpenning ej skall utgivas

för viss tid av året, eller

att den tid, för vilken dagpenning,

längst må utgå under försäkringsåret,

skall uppdelas i perioder, av

vilka någon eller några skall omfatta

tid under vilken arbetslöshet regelbundet

förekommer.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 196b

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Ej må med stöd av första stycket

karenstiden eller den tid, inom vilken

karenstiden skall beräknas, utsträckas

längre ån som sägs i 28 §

1 mom. andra stycket.

35 §.

I stadgarna skall angivas, under vilka förutsättningar beträffande arbetslöshetens

omfattning bland kassans medlemmar eller kassans ekonomiska

ställning beslut må fattas av kassans styrelse om nedsättning av dagpenningens

belopp eller minskning av den längsta tiden för erhållande av dagpenning.

Beslut, som avses i första stycket, skall gälla oavsett om medlem vid beslutets

meddelande är berättigad att uppbära dagpenning eller ej. Beslutet

skall för att bliva gällande godkännas av tillsynsmyndigheten och må ej

upphävas eller ändras utan dess samtycke. Myndigheten äger när som helst

förordna, att beslutet icke längre skall

36

Till den som frivilligt utan giltig

anledning lämnat sitt arbete eller på

grund av otillbörligt uppförande

skilts från arbetet eller avvisat erbjudet

lämpligt arbete eller utan att uttryckligen

hava avvisat sådant arbete

likväl genom sitt uppträdande

uppenbarligen vållat, att anställning

ej kommit till stånd, må ersättning

icke utgivas för de fyra närmast följande

veckorna efter det sådant förhållande

inträffat.

äga tillämpning.

§•

Till den som frivilligt utan giltig

anledning lämnat sitt arbete eller

på grund av otillbörligt uppförande

skilts från arbetet eller avvisat erbjudet

lämpligt arbete eller utan att uttryckligen

hava avvisat sådant arbete

likväl genom sitt uppträdande

uppenbarligen vållat, att anställning

ej kommit till stånd, må ersättning

icke utgivas under de tjugoåtta närmast

följande dagarna eller, om arbetet

var avsett att omfatta högst

två dagar, under de fjorton närmast

följande dagarna efter det sådant

förhållande inträffat. Tillsynsmyndigheten

må, om särskilda skäl

föranleda det, medgiva att avstängningstiden

skall börja löpa från senare

tidpunkt än nu sagts.

Vad i första stycket föreskrivits

om arbete skall i tillämpliga delar

gälla även sådan yrkesutbildning,

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Knngl. Maj.ts proposition nr 116 år 196b

(Nuvarande lydelse)

Erbjudet arbete skall anses lämpligt

under förutsättning,

att det motsvarar medlemmens

krafter och färdigheter,

att det är förenat med avlöning,

som prövas vara skälig i förhållande

till i arbetsorten förekommande avlöning

för sådant arbete,

att det icke hänför sig till arbetsplats,

där arbetskonflikt råder,

att förhållandena på arbetsplatsen

väsentligen motsvara vad som i lag

och författning kan finnas föreskrivet

rörande åtgärder till förebyggande

av ohälsa och olycksfall, samt

att icke heller eljest särskilda omständigheter

föreligga med hänsyn

till sökandens personliga förhållanden

eller arbetets natur.

Vad sålunda stadgats angående arbetskonflikt skall icke äga avseende å

konflikt, som befunnits strida mot kollektivavtal eller lagen om kollektivavtal

eller av tillsynsmyndigheten förklarats eljest vara av den särskilda

beskaffenhet, att skälig anledning till arbetsvägran icke förelegat. Inom område,

där kollektivavtal gäller, skall sådan förklaring dock äga giltighet

allenast för tid intill dess arbetsdomstolen eller, där enligt avtal tvisten må

hänskjutas till skiljemän, dessa meddelat beslut angående konflikten.

(Föreslagen lydelse)

som avses i 28 § 2 mom. första stycket.

Har medlem vid upprepade tillfällen

avvisat erbjudet lämpligt arbete

eller finnes eljest i fall som i första

och andra styckena sägs uppenbart

att medlemmen icke vill antaga

sådant arbete, må kassa besluta att

ersättning icke skall utgivas förrän

medlemmen utfört förvärvsarbete

tjugo dagar. Beslutet skall för att bliva

gällande godkännas av tillsynsmyndigheten.

Erbjudet arbete skall anses lämpligt

under förutsättning,

att det motsvarar medlemmens

krafter och färdigheter,

att det är förenat med avlöning,

som prövas vara skälig i förhållande

till lön för sådant arbete enligt i arbetsorten

gällande kollektivavtal eller,

om dylikt avtal ej tillämpas i

orten, till där förekommande lön för

samma arbete,

att det icke hänför sig till arbetsplats,

där arbetskonflikt råder,

att förhållandena på arbetsplatsen

väsentligen motsvara vad som i lag

och författning kan finnas föreskrivet

rörande åtgärder till förebyggande

av ohälsa och olycksfall, samt

att icke heller eljest särskilda omständigheter

föreligga med hänsyn

till sökandens personliga förhållanden

eller arbetets natur.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 1961

23

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

37 §.

För tid, då arbetskonflikt råder, må ersättning icke utgivas till

den, som är direkt indragen i konflikten (deltager i strejk eller är föremål

för lockout), eller

den, som eljest blivit arbetslös i anledning av konflikten och vilkens löneoch

anställningsvillkor skäligen kunna antagas röna inverkan av densamma.

Närmare bestämmelser angående tillämpningen av denna paragraf meddelas

av tillsynsmyndigheten.

38 §.

Finnes medlem, som svikligen uppgivit eller förtegat något förhållande

av betydelse för bedömande av hans rätt till ersättning, icke böra uteslutas

ur kassan, må för en tid av högst ett år rätt till ersättning kunna frånkännas

honom.

Förekomma sannolika skäl att medlem gjort sig skyldig till förfarande

som i 10 § första stycket 5) sägs, må honom tillkommande ersättning innehållas

i avbidan på utredning i ärendet. Befinnes han skyldig till förfarandet,

skall hans rätt till vad som innehållits vara förverkad. I annat fall

skall den innehållna ersättningen genast utbetalas till honom.

Beslut som fattas med stöd av denna paragraf skall av kassans styrelse

ofördröj ligen anmälas för tillsynsmyndigheten.

39 §.

I den mån så finnes påkallat äger tillsynsmyndigheten att för den, som

ej är svensk medborgare, föreskriva särskilda begränsningar i rätten att

uppbära ersättning från erkänd arbetslöshetskassa.

Ansökan om ersättning

40 §.

Ansökan om ersättning skall göras

skriftligen hos kassan. Vid ansökningen

skola fogas intyg, som avses

i 21 och 22 §§.

Intygen skola förvaras bland kassans

handlingar.

Ansökan om ersättning skall göras

skriftligen hos kassan. Vid ansökningen

skola fogas intyg, som avses

i 21 och 22 §§, samt de uppgifter

i övrigt, vilka erfordras för bedömande

av medlemmens ersättningsrätt.

Intyg och övriga uppgifter skola

förvaras bland kassans handlingar.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 19Oi

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Fondbildoing

41 §.

Erkänd arbetslöshetskassa skall såsom

fond avsätta tillgångar, motsvarande

per medlem räknat,

om kassan har minst 10 000 medlemmar:

minst två gånger genomsnittliga

beloppet per medlem av de

tio sistförflutna årens inkomster i

form av erlagda avgifter, räntor och

erhållet statsbidrag,

om kassan har högst 500 medlemmar:

minst fyra gånger ett på samma

sätt beräknat belopp, och

om kassan har flera än 500 men

färre än 10 000 medlemmar: minst

det belopp, tillsynsmyndigheten med

ledning av ovan angivna siffror bestämmer.

Erkänd arbetslöshetskassa skall såsom

fond avsätta tillgångar, motsvarande

per medlem räknat,

om kassan har minst 10 000 medlemmar:

minst summan av förvaltningskostnaden

per medlem under

det sistförflutna försäkringsåret och

det genomsnittliga ersättningsbelopp

kassan utgivit per ersättningsdag och

medlem under det sistförflutna försäkringsåret,

multiplicerat med det

genomsnittliga antalet ersättningsdagar

per medlem under de tio senaste

försäkringsåren,

om kassan har högst 1 500 medlemmar:

minst två gånger ett på

samma sätt beräknat belopp, och

om kassan har flera än 1 500 men

färre än 10 000 medlemmar: minst

det belopp, tillsynsmyndigheten med

ledning av ovan angivna tal bestämmer.

Har under tioårsperioden försäkringsersättningarnas belopp, förvaltningskostnaderna

eller statsbidraget ökats avsevärt, äger tillsynsmyndigheten

föreskriva, att såsom fond skola avsättas större tillgångar än som följer avvad

i första stycket sägs.

Intill dess erkänd arbetslöshetskassa varit i verksamhet under tio år skall

tillsynsmyndigheten årligen, med hänsynstagande till vad ovan sägs, bestämma

fondens minimibelopp.

Utbetalning av ersättning må ej påbörjas, förrän tillsynsmyndigheten

med hänsyn till kassans tillgångar samt kassans ekonomiska ställning i övrigt

lämnat medgivande därtill.

överskott å verksamheten skall tillföras fonden.

Fonden får endast tagas i anspråk, i den mån kassans inkomster ej förslå

till täckande av- kassans löpande utgifter.

42 §.

Fondens tillgångar skola redovisas Fondens tillgångar skola redovisas

1) i obligationer eller andra skuld- 1) i obligationer utfärdade av sta
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 1964

(Nuvarande lydelse)

förbindelser, som utfärdats eller garanterats

av staten,

2) i obligationer, utfärdade av Sveriges

allmänna hypoteksbank, Konungariket

Sveriges stadshypotekskassa,

Svenska bostadskreditkassan

eller Svenska skeppshypotekskassan

eller av hypoteksaktiebolag, som enligt

vad därom finnes stadgat står

under tillsyn av bank- och fondinspektionen,

3) i fordringsbevis, utfärdade av

riksbanken, svenskt bankaktiebolag,

postsparbanken, svensk sparbank,

Svenska jordbrukskreditkassan eller

centralkassa för jordbrukskredit,

med undantag av sådana för den allmänna

rörelsen avsedda förskrivningar,

som medföra rätt till betalning

först efter utfärdarens övriga

fordringsägare (förlagsbevis),

4) i obligationer eller andra skuldförbindelser,

utfärdade eller garanterade

av svensk kommun, som till

lånets upptagande eller garanterande

erhållit Konungens tillstånd, eller 5

5) med tillsynsmyndighetens medgivande

i fastighet, avsedd för kassans

verksamhet, eller i aktier i aktiebolag

eller andelar i ekonomisk

förening, därest bolaget eller föreningen

uteslutande har till uppgift

att äga och förvalta sådan fastighet;

dock att i varje fall åbyggnad å fastigheten

skall vara brandförsäkrad

i försäkringsbolag, som avses i lagen

om försäkringsrörelse, eller i utländsk

försäkringsanstalt med rätt

(Föreslagen lydelse)

ten, kommun, Sveriges allmänna hypoteksbank

eller Konungariket Sveriges

stadshypotekskassa,

2) i obligationer, garanterade av

staten eller kommun,

3) i obligationer och andra för den

allmänna rörelsen avsedda förskrivningar,

som offentligen utbjudits av

svenskt bankaktiebolag, med undantag

av sådana förskrivningar, som

medföra rätt till betalning först efter

utfärdarens övriga fordringsägare

(förlagsbevis),

4) i andra skuldförbindelser utfärdade

eller garanterade av staten

eller kommun eller utfärdade av riksbanken,

postbanken, bankaktiebolag,

sparbank eller centralkassa för jordbrukskredit,

5) med tillsynsmyndighetens medgivande

intill högst en femtedel av

fondens tillgångar i skuldförbindelser,

för vilka kassan äger säkerhet

genom inteckning i annan fastighet

än industrifastighet eller i tomträtt

inom två tredjedelar av senast fastställda

taxeringsvärde, varvid i taxeringsvärdet

å jordbruksfastighet icke

må medräknas taxeringsvärdet å

växande skog; dock skall åbyggnad,

för att inteckning i fastigheten må

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj ds proposition nr 116 ur 196i

(Nuvarande lydelse)

att driva försäkringsrörelse här i riket.

Utan hinder av vad ovan föreskrivits

må med tillsynsmyndighetens

medgivande högst en femtedel av fondens

tillgångar redovisas i skuldförbindelser,

för vilka kassan äger säkerhet

genom inteckning i fast egendom

eller tomträtt inom två tredjedelar

av senast fastställda taxeringsvärde;

och skall i fråga om brandförsäkring

av åbyggnad gälla vad vid

5) stadgas.

(Föreslagen lydelse)

godkännas, vara brand försäkrad i

försäkringsbolag, som avses i lagen

om försäkringsrörelse, eller i utländsk

försäkringsanstalt med rätt

att driva försäkringsrörelse här i landet,

samt

6) med tillsynsmyndighetens medgivande

i fastighet, avsedd för kassans

verksamhet, varvid i fråga om

brandförsäkring av åbyggnad skall

gälla vad som stadgas i 5).

Styrelse m. m.

43 §.

Av erkänd arbetslöshetskassas styrelse skall tillsynsmyndigheten efter

förslag av kassan utse en ledamot jämte suppleant för honom.

Styrelseledamot, som utsetts av tillsynsmyndigheten, äger för uppdragets

fullgörande uppbära ersättning med belopp, som bestämmes av tillsynsmyndigheten.

44 §.

I erkänd arbetslöshetskassa, som har lokalavdelningar å olika orter, skall

den befogenhet, som tillkommer sammanträde med kassan, helt utövas av

valda ombud.

III. Om tillsyn å erkända arbetslöshetskassor och om återkallande av antagande

45 §.

Hos tillsynsmyndigheten skall över erkända arbetslöshetskassor föras en

förteckning, vilken beträffande envar sådan kassa skall innehålla hänvisning

till inskrivningar rörande kassan i understödsföreningsregistret samt

uppgift om kassans verksamhetsområde och postadress. Har kassa medgivits

att utöva verksamhet med lägre medlemsantal än 1 500, skall uppgift

jämväl härom intagas i förteckningen.

46 §.

Erkänd arbetslöshetskassas räkenskaper skola avslutas för försäkringsår

samt föras i enlighet med bokföringslagen den 31 maj 1929 jämte de särskilda

föreskrifter, som tillsynsmyndigheten därutöver meddelar.

I balansräkningen skall såsom skuld upptagas ett belopp, minst motsvarande

det för kassa av ifrågavarande storlek föreskrivna lägsta fondbeloppet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:Is proposition nr Hd år /.%‘i

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

47 §.

Tillsynsmyndigheten har att tillhandagå med råd och upplysningar i fråga

om åtgärder, som må erfordras för antagande till erkänd arbetslöshetskassa,

ävensom beträffande det lämpliga inrättandet av sådan kassas verksamhet.

Tillsynsmjmdigheten skall vidare övervaka, att erkänd arbetslöshetskassa

bedriver sin verksamhet i enlighet med bestämmelserna i denna förordning

och kassans stadgar samt på ett i övrigt ändamålsenligt sätt.

Erkänd arbetslöshetskassa är pliktig att när som helst bereda tillsynsmyndigheten

eller dess ombud tillfälle att granska kassans räkenskaper,

protokoll och övriga handlingar samt att lämna dem tillträde till sammanträde

med kassan eller dess styrelse. Kassa åligger ock att till tillsynsmyndigheten

insända de handlingar och uppgifter rörande verksamheten, som

myndigheten begär.

Tillsynsmyndigheten äger fastställa för kassornas verksamhet erforderliga

formulär; och kassa är skyldig att i föreskriven ordning begagna formulären.

Närmare bestämmelser om övervakandet av de erkända arbetslöshetskassorna

meddelas av Konungen.

48 §.

Har medlemsantalet i erkänd arbetslöshetskassa nedgått under 1 500 eller,

i fråga om kassa som erhållit medgivande att utöva verksamhet med lägre

medlemsantal än 1 500, under det tal som tillsynsmyndigheten bestämt,

åligger det styrelsen för kassan att ofördröj ligen därom göra anmälan hos

tillsynsmyndigheten.

I anledning av anmälan, som nu sagts, har tillsynsmyndigheten att så

snart ske kan meddela beslut, huruvida det må vara kassan medgivet att

likväl fortsätta sin verksamhet som erkänd arbetslöshetskassa. Lämnas sådant

medgivande, skall tillsynsmyndigheten tillika bestämma visst tal, under

vilket kassans medlemsantal ej må nedgå, vid äventyr att medgivandet

återkallas.

Har medgivande, som i andra stycket sägs, ej lämnats eller har sådant

medgivande lämnats och kassans medlemsantal därefter nedgått under det

nya talet och detta icke inom tre månader åter uppnåtts, skall kassan vara

pliktig att träda i likvidation.

49 §.

Finner tillsynsmyndigheten, att avvikelse från denna förordning förekommer

eller att eljest anledning till anmärkning mot erkänd arbetslöshetskassas

verksamhet föreligger, äger tillsynsmyndigheten meddela kassan

anvisning att vidtaga den åtgärd eller den förändring av kassans verksamhet,

som prövas erforderlig. Därvid skall tillsynsmyndigheten bestämma viss

skälig tid, inom vilken anvisad åtgärd eller förändring skall hava vidtagits.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 196i

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Finnes kassa icke tillbörligen ställa sig sålunda meddelad anvisning till

efterrättelse, må antagandet återkallas eller kassan förklaras vara rätten till

statsbidrag helt eller delvis för viss tid förlustig.

Har anvisning enligt 78 § lagen om understödsföreningar meddelats kassa

och finnes kassan icke tillbörligen ställa sig anvisningen till efterrättelse, må

tillsynsmyndigheten, där den ej finner skäl föreligga att tillämpa i nämnda

paragraf därför stadgad påföljd, förfara enligt andra stycket här ovan.

Återkallande av antagande må ej ske utan att tillfälle lämnats kassan att

å sammanträde fatta beslut i anledning av lämnad anvisning.

50 §.

1 in o m. Talan mot beslut av erkänd

arbetslöshetskassa enligt denna

förordning föres genom besvär

hos tillsynsmyndigheten.

Mot tillsynsmyndighetens beslut i

ärende angående försäkring enligt

denna förordning föres talan genom

besvär hos försäkringsdomstolen.

Beslut som avses i andra stycket

må av tillsynsmyndigheten underställas

försäkringsdomstolens prövning,

om det för enhetlig lagtolkning

eller rättstillämpning är av synnerlig

vikt att saken prövas av domstolen

eller eljest särskilda skäl förefinnas

för sådan prövning.

2 mom. Besvär skola ingivas till

den myndighet eller det organ som

meddelat beslutet.

Den omständigheten att besvären

ingivits eller insänts direkt till den

myndighet, som har att pröva besvären,

utgör ej hinder för besvärens

upptagande till prövning, därest de

inkommit före besvärstidens utgång.

Beträffande tid för anförande av

besvär skall jämväl i fråga om erkänd

arbetslöshetskassas beslut tilllämpas

vad som är föreskrivet i lagen

om besvärstid vid talan mot förvaltande

myndighets beslut.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 196b

29

(Nuvarande lydelse)

Om delgivning av beslut, som av

tillsynsmyndigheten meddelats enligt

denna förordning, så ock om besvär

över sådant beslut skall gälla

vad i 79 § lagen om understödsföreningar

finnes stadgat; dock må klagan

icke föras över beslut, som av

tillsynsmyndigheten meddelats angående

beskaffenheten av arbetskonflikt

inom område, där kollektivavtal

gäller.

(Föreslagen lydelse)

Erkänd arbetslöshetskassas och

tillsynsmyndighetens beslut lända till

omedelbar efterrättelse, om ej annat

föreskrivits i beslutet eller bestämmes

av myndighet som har att pröva

beslutet.

3 mom. Om besvär över beslut,

som tillsynsmyndigheten meddelat

enligt denna förordning i annat fall

än som avses i 1 mom., samt om

delgivning av sådant beslut skall gälla

vad i 79 § lagen om understödsföreningar

finnes stadgat.

4 mom. Talan må ej föras mot

tillsynsmyndighetens beslut angående

beskaffenheten av arbetskonflikt

inom område, där kollektivavtal gäller.

IV. Straffbestämmelser

51 §.

Styrelseledamot eller annan, som vid ansökan om antagande mot bättre

vetande meddelar oriktig uppgift, straffes med dagsböter.

Försummas anmälan, som är föreskriven i 48 §, straffes den försumlige

med böter från och med fem till och med trehundra kronor. Sådan försummelse

åtalas vid allmän underrätt i den ort, där kassans styrelse har sitt säte.

Denna förordning träder i kraft den 1 september 1964.

Har medlem vid förordningens ikraftträdande fullgjort eller skall han

anses hava fullgjort karenstid eller del därav enligt äldre bestämmelser,

skall vid tillämpning av 28 § nämnda tid anses fullgjord enligt paragrafens

nya lydelse.

Äldre bestämmelser skola äga tillämpning beträffande skuldförbindelser,

aktier och andelar i ekonomisk förening, vilka kassa förvärvat före ikraftträdandet.

Besvär över tillsynsmyndighetens beslut, vilka anförts före ikraftträdandet,

skola prövas enligt de äldre bestämmelserna.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 1964

Förslag

till

Förordning

angående ändring i förordningen den 14 december 1956 (nr 630) om statsbidrag

till erkända arbetslöshetskassor

Härigenom förordnas beträffande förordningen den 14 december 1956

om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor1, dels att i 1, 3—6, 9

och 10 §§ orden »daghjälp», »daghjälpsbidrag», »daghjälpsbidraget», »familj

etillägg» och »familjetilläggsbidrag» skola ersättas med orden »dagpenning»,

»dagpenningbidrag», »dagpenningbidraget», »barntillägg» och

»barntilläggsbidrag», dels ock att 2, 7 och 8 §§ samt bilagan till förordningen

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 §•

Grundstatsbidrag utgår, där ej an-

Grundstatsbidrag utgår, där ej an-

nat följer av vad nedan sägs, för var-

nat följer av vad nedan sägs, för var-

je dag, för vilken daghjälp utgivits,

je dag, för vilken dagpenning utgi-

med dels ett grundbelopp av tre kro-

vits, med den procentuella andel av

nor 25 öre vid en daghjälp av sex

dagpenningen, som

framgår av föl-

kronor, dels ock ett tilläggsbelopp av

jande tabell.

25 öre för varje hel krona, varmed

Dagpenningklass

Bidragsprocent

daghjälpen överstiger sex kronor;

A...........

50,0

dock må grundstatsbidraget ej i nå-

B

48,9

got fall uppgå till högre belopp än sex

C ...........

47,9

kronor för varje ersättningsdag.

1)

46,8

För dag, då halv ersättning utgi-

E...........

....... 45,7

ves enligt 29 § 2 mom. förordningen

F ...........

44,6

om erkända arbetslöshetskassor,

G

43,0

skall grundstatsbidrag utgå med

H...........

42,0

hälften av belopp, som i första styc-

I ............

....... 40,4

ket sägs.

J

39,3

K...........

....... 37,7

L .......... . .

36,6

M...........

35,0

1 Senaste lydelse av 2 §, se SFS 1959:534, och av 3—6 och 8—10 §§, se SFS 1958:101.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungi. Maj.ts proposition nr 116 år 196b

(Nuvarande lydelse)

7

I fråga om medlem, som vid ingången

av visst försäkringsår fyllt

67 år, utgår grundstatsbidrag, daghjålpsbidrag

och familjetilläggsbidrag

för högst sjuttioåtta ersättningsdagar

under försäkringsåret.

(Föreslagen lydelse)

Överstiger för viss kassa eller

klass antalet ersättningsdagar per

medlem under försäkringsåret det

genomsnittliga antal ersättningsdagar

per medlem och försäkringsår,

som förekommit för de erkända arbetslöshetskassorna

under de tio närmast

föregående försäkringsåren,

med 100 procent eller mer, utgår ett

tillägg till grundstatsbidraget med

25 procent av detta, överstiger för

viss kassa eller klass antalet ersättningsdagar

per medlem under försäkringsåret

nyssnämnda genomsnittliga

antal ersättningsdagar med

75 procent men ej med 100 procent,

utgår ett tillägg till grundstatsbidraget

med 10 procent av detta.

§•

I fråga om medlem, som vid ingången

av visst försäkringsår fyllt

67 år, utgår grundstatsbidrag och

tillägg därtill, dagpenningbidrag och

barntilläggsbidrag för högst sjuttiofem

ersättningsdagar under försäkringsåret.

8

8 §•

Förvaltningsbidrag —--av tillsynsmyndigheten.

Medlemsbidrag utgår, där ej annat

följer av vad i tredje stycket sägs,

med fem kronor per årsmedlem för

det antal årsmedlemmar, som icke

överstiger 3 000, med fyra kronor

per årsmedlem för det antal årsmedlemmar,

som överstiger 3 000 men

icke 25 000, och med tre kronor per

årsmedlem för det antal årsmedlemmar,

som överstiger 25 000.

Medlemsbidrag utgår, där ej annat

följer av vad nedan sägs, med sex

kronor per årsmedlem för det antal

årsmedlemmar, som icke överstiger

3 000, med fem kronor per årsmedlem

för det antal årsmedlemmar, som

överstiger 3 000 men icke 25 000, och

med fyra kronor per årsmedlem för

det antal årsmedlemmar, som överstiger

25 000.

Har erkänd arbetslöshetskassa varit

antagen endast under del av för
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 1964

(Nuvarande lydelse) (Nuvarande lydelse)

säkringsåret, skall medlemsbidraget

beräknas på grundval av det genomsnittliga

antal medlemmar, som förelegat

vid utgången av varje i 9 §

första stycket angiven period, under

vilken antagandet hela tiden varit

gällande, samt utgå med det jämkade

belopp, som svarar mot den del

av försäkringsåret antagandet varit

gällande.

Då kassa----------skall utgå.

Denna förordning träder i kraft den 1 september 1964. Äldre bestämmelser

skola dock äga tillämpning i fråga om statsbidrag för tiden före de

nya bestämmelsernas ikraftträdande.

Bilaga

Bilaga till förordningen den 14 december 1956 (nr 630) om statsbidrag till erkända

arbetslöshetskassor

Antal ersättnings- dagar per medlem

Dagpenningbidragets

storlek i procent av

hela bidragsunder- laget enligt 3 § vid

olika antal ersätt- ningsdagar per

medlem

Antal ersättnings- dagar per medlem

Dagpenningbidragets

storlek i procent av

hela bidragsunder- laget enligt 3 § vid

olika antal ersätt- ningsdagar per

medlem

0.00—2.50

0.0

8.00

51.4

2.70

3.0

9.00

56.0

3.00

7.2

10.00

60.0

3.25

10.8

11.00

63.2

3.50

13.9

12.00

65.8

3.75

16.9

13.00

68-0

4.00

19.9

14.00

69.8

4.25

22.8

15.00

71.3

4.50

25.3

16.00

72.4

4.75

27.8

17.00

73.3

5.00

30.3

18.00

74.0

5.25

32.5

19.00

74.5

5.50

34.7

20.00

74.8

6.00

38.7

21.00

74.9

7.00

45.6

22.00 och

däröver

75.0

Särskilda bestämmelser:

Vid annat antal ersättningsdagar per medlem än sådant som direkt framgår

av tabellen interpoleras lineärt mellan de i tabellen angivna procenttalen,

varvid det erhållna resultatet avrundas till närmaste tiondels procent.

Vid lika avstånd sker avrundningen uppåt.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 1964

33

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 24 mars 1938 (nr 96) om understödsföreningar

Härigenom förordnas, att 45 § lagen den 24 mars 1938 om understödsföreningar1

ävensom överskriften omedelbart framför samma paragraf skola

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Om klander av understödsför- Om talan mot understödsförenings

enings beslut. beslut.

§•

Angående talan mot beslut av erkänd

arbetslöshetskassa i vissa fall

gäller vad därom är särskilt föreskrivet.

Menar styrelsen eller ledamot därav

eller föreningsmedlem, att beslut

av understödsförening i annat fall än

som avses i första stycket icke tillkommit

i behörig ordning eller eljest

strider mot denna lag eller föreningens

stadgar, äge därå tala genom

stämning å föreningen inom tre

månader från beslutets dag. Försummas

det, vare rätt till klandertalan

mot beslutet förlorad.

Har klandertalan---för registrering.

Domstols utslag--— instämt klandertalan.

Menar styrelsen eller ledamot därav

eller föreningsmedlem, att understödsförenings

beslut icke tillkommit

i behörig ordning eller eljest

strider mot denna lag eller föreningens

stadgar, äge därå tala genom

stämning å föreningen inom tre

månader från beslutets dag. Försummas

det, vare rätt till klandertalan

mot beslutet förlorad.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1964.

Mål, vari klandertalan mot erkänd arbetslöshetskassas beslut väckts

före ikraftträdandet, skall behandlas enligt äldre lag. * 3

1 Senaste lydelse av 45 §, se SFS 1946:854.

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1964. 1 samt. Nr 116

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 196i

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 26 maj 1961 (nr 262) om

försäkringsdomstol

Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 26 maj 1961 om försäkringsdomstol

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) 1

(Föreslagen lydelse)

1 §•

Försäkringsdomstolen upptager

enligt vad därom är stadgat mål,

vari besvär anförts över riksförsäkringsverkets

eller försäkringsrådets

beslut, ävensom mål, vilka av riksförsäkringsverket

underställas domstolens

prövning.

Försäkringsdomstolen upptager

enligt vad därom är stadgat mål, vari

besvär anförts över beslut av riksförsäkringsverket,

försäkringsrådet

eller tillsynsmyndigheten för erkända

arbetslöshetskassor, ävensom mål,

vilka av riksförsäkringsverket eller

nämnda tillsynsmyndighet understäl
-

las domstolens prövning.

Över försäkringsdomstolens---—ej föras.

Försäkringsdomstolen har--—finnes erforderligt.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1964.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 1964

35

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28 februari

196b.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Johansson, Hermansson, Aspling, Palme.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Johansson, fråga rörande ändring

i förordningen den 14 december 1956 om erkända arbetslöshetskassor

in. in. samt anför.

Inledning

Den frivilliga statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen handhas av

arbetslöshetskassor, organiserade av de försäkrade själva och erkända av

en statlig tillsynsmyndighet. Kassorna är i föreningsrättsligt hänseende organiserade

som understödsföreningar och lyder såsom sådana under lagen

den 24 mars 1938 om understödsföreningar. Enligt 1 § kungörelsen den

8 november 1912 (nr 304) angående tillsyn å understödsföreningar i dess

lydelse jämlikt kungörelsen den 24 maj 1957 (nr 224) är arbetsmarknadsstyrelsen

tillsynsmyndighet för kassorna.

Gällande lagstiftning om arbetslöshetsförsäkringen omfattar i övrigt

förordningen den 14 december 1956 (nr 629) om erkända arbetslöshetskassor

(arbetslöshetskasseförordningen)1, förordningen samma dag (nr

630) om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor (statsbidragsförordningen)1

2, kungörelsen den 27 juni 1957 (nr 481) med tillämpningsföreskrifter

till arbetslöshetskasseförordningen och kungörelsen samma dag (nr

482) angående handläggningen av frågor om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor.

Efter bemyndigande av Kungl. Maj:t den 30 september 1960 tillsattes eu

utredning för översyn av arbetsmarknadspolitiken — arbetsmarknadsutredningen.

Denna utredning, vars arbete pågår, behandlar frågor rörande

arbetslöshetsförsäkring endast i den mån det föranleds av dess uppdrag

1 Ändr. SFS 1958:100 och 145 samt 1959:533.

‘ Ändr. SFS 1958:101 och 1959:534.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 196t

att göra en avvägning mellan olika åtgärder i samband med arbetslöshet. För

att företa en översyn av arbetslöshetsförsäkringen tillkallades enligt bemyndigande

samma dag särskilda utredningsmän — 1960 års arbetslöshetsförsäkrings

utredning.''

Arbetslöshetsförsäkringsutredningen har numera slutfört sitt arbete och

därvid lagt fram betänkande (SOU 1963: 40) med förslag till ändring i 1956

års förordning om erkända arbetslöshetskassor samt till därav föranledda

ändringar i vissa av de andra nyss nämnda författningarna. Till betänkandet

är fogade en reservation och tre särskilda yttranden.

över betänkandet har efter remiss yttranden avgivits av arbetsmarknadsstyrelsen,

försäkringsdomstolen, socialstyrelsen, riksrevisionsverket, riksförsäkringsverket,

överstyrelsen för yrkesutbildning, bankinspektionen,

kommerskollegium, överståthållarämbetet samt länsstyrelserna i Östergötlands,

Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Gävleborgs och Norrbottens

län. I samband härmed har yttranden bifogats från sex länsarbetsnämnder,

nio handelskammare samt ett antal kommunala myndigheter. Remissyttranden

har vidare avgivits av utrikesdepartementets understödsnämnd, landsorganisationen

i Sverige, svenska arbetsgivareföreningen, tjänstemännens

centralorganisation, de erkända arbetslöshetskassornas samorganisation,

vägarbetarnas erkända arbetslöshetskassa, svenska ^^arbetsgivareföreningen,

handelns arbetsgivareorganisation, Sveriges arbetares centralorganisation,

Sveriges köpmannaförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation,

riksförbundet landsbygdens folk, svenska stadsförbundet, svenska

kommunförbundet, svenska socialvårdsförbundet, försäkringskasseförbundet

och Sveriges redareförening. Därjämte har yttranden inkommit från

folkpartiets ungdomsförbund och fartygsbefälets erkända arbetslöshetskassa.

I prop. 1964: 115 har förslag lagts fram om reformering av arbetslöshetsförsäkringen

och därmed sammanhängande statsbidrag. Förslaget innebär

i stora drag följande.

Försäkringen avses behålla sin frivilliga karaktär. Den skall omfatta samma

grupper av arbetstagare och företagare som hittills, således även ålderspensionärer.

För dem skall emellertid kassaersättningar reduceras i förhållande

till utgående pensionsförmåner. Försäkringen anpassas efter femdagarsvecka

för alla försäkrade, alltså även för dem som alltjämt kommer

att ha sexdagarsvecka. Maximum för dagpenningen, vilken motsvarar den 1

1 Ledamoten av riksdagens andra kammare Ingemund Bengtsson, ordförande, direktörsassistenten

i Svenska arbetsgivareföreningen S.-W. Beckman, föreståndaren för Byggnadsarbetarnas

erkända arbetslöshetskassa Algot Elf, ledamoten av riksdagens andra kammare Thorbjörn

Fälldin, föreståndaren för Skogsarbetarnas erkända arbetslöshetskassa Otto Malmberg,

kassören i Svenska fabriksarbetareförbundets avdelning 7 Elna Nilsson, ombudsmannen i Handelstjänstemannaförbundet

Nils Roth och förste länsassessorn Arne Steneborn. Experter åt utredningen

har varit t.f. länsarbetsdirektören Gunnar Andersson och byråchefen i arbetsmarknadsstyrelsen

Bernt Erici samt fiskalen i Svea hovrätt Hans-Olov Stark.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 196i

nuvarande daghjälpen, höjs från 20 till 40 kr. Av familjetillägget behålls

endast barntillägget om 2 kr. per barn. överförsäkringsreglerna behålls men

förenklas. Ersättningstiden förlängs i kalenderveckor räknat.

Under varje försäkringsår skall fordras endast en karensperiod och den

skall omfatta fem dagar inom en ram av fyra veckor. Ersättning utgår i

princip inte för enstaka arbetslös dag i en kalendervecka. Vissa undantag

från denna princip skall dock kunna medges.

Försäkringen skall liksom hittills finansieras med medlemsavgifter, statsbidrag

och ränteinkomster. Det nuvarande grundstatsbidraget består men utgår

med procentuell andel av dagpenningen i stället för med fasta belopp.

Dagpenningbidrag, motsvarande det nuvarande daghjälpsbidraget, samt

barntilläggsbidrag och förvaltningsbidrag utgår efter i stort samma grunder

som hittills. Ett särskilt tillägg till grundstatsbidraget tillkommer såsom

medel för att utjämna skillnaderna i avgifter mellan kassorna.

På grundval av vad jag sålunda och i övrigt anfört i min framställning

tidigare denna dag angående grunderna för en reformering av arbetslöshetsförsäkringen

har arbetslöshetsförsäkringsutredningens förslag till författningsändringar

överarbetats inom inrikesdepartementet. Därvid har

upprättats förslag till

1) förordning angående ändring i förordningen den 44 december 1956

(nr 629) om erkända arbetslöshetskassor;

2) förordning angående ändring i förordningen den 44 december 1956

(nr 630) om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor;

3) lag angående ändring i lagen den 24 mars 1938 (nr 96) om understödsföreningar;

samt

4) lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 26 maj 1961 (nr 262)

om försukringsdomstol.

Jag anhåller att nu få till närmare behandling uppta dessa författningsförslag,

vilka torde få fogas som bilaga1 vid protokollet i detta ärende.

Förslaget till förordning angående ändring i förordningen den 14 december 1956

(nr 629) om erkända arbetslöshetskassor

10 §.

Enligt 38 § tredje stycket skall beslut om frånkännande av ersättning för

viss tid och om innehållande av ersättning beträffande medlem, som svikligen

uppgivit eller förtigit något förhållande av betydelse för bedömande av

hans rätt till ersättning, anmälas för tillsynsmyndigheten. Sådan anmälningsskyldighet

har ansetts böra införas även för de i 10 § reglerade fallen

att medlem vägras inträde i eller utesluts ur kassa av ifrågavarande anledning.

1

1 Bilagan, som frånsett eu redaktionell Jämkning i det under 3) upptagna lagförslaget är likalydande

med de vid propositionen fogade förslagen, har här uteslutits.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Knngl. Maj.ts proposition nr 116 år 196k

11 §•

Ändringarna i denna paragraf har tillkommit för att göra det möjligt all

anpassa arbetslöshetsförsäkringen till internationella överenskommelser.

Erkända arbetslöshetskassor äger enligt 25 § överenskomma att tid, för

vilken medlem betalat avgift i eu kassa, helt eller delvis får räknas honom

till godo i annan kassa när han övergår till denna. Detsamma gäller tid

som enligt 23 § skall tillgodoräknas trots att avgift inte erlagts, överenskommelse

av motsvarande innebörd får träffas med erkänd arbetslöshetskassa

i främmande stat, där obligatorisk arbetslöshetsförsäkring inte finns.

Också för det fall att obligatorisk försäkring finns i främmande stat kan

svensk kassa medge att tid, för vilken avgift erlagts till den främmande

statens försäkring, får tillgodoräknas vid tillämpning av 23 §.

Arbetsmarknadsstyrelsen erinrar i sitt remissyttrande om ett av Europarådets

expertkommitté för social trygghet utarbetat förslag till konvention

rörande social trygghet för utlänningar och flyttande personer. Enligt

detta förslag skall arbetsperioder, som fullgjorts i ett land, där lagstiftningen

rörande arbetslöshetshjälp avser ett av avgifter oberoende system,

även få tillgodoräknas vid flyttning till ett land med avgiftssystem. Arbetsmarknadsstyrelsen

anser en sådan tillgodoräkningsrätt önskvärd och

föreslår därför att 25 § utformas så att Sverige kan ratificera en blivande

konvention i enlighet med expertkommitténs förslag.

Jag biträder uppfattningen att arbetslöshetskasseförordningen nu bör utformas

så att den gör det möjligt för kassorna att tillämpa de internationella

överenskommelser som vårt land kan komma att ansluta sig till. Detta

bör emellertid ske genom en allmänt hållen bestämmelse som medger avvikelser

från förordningens alla föreskrifter om rätt att vinna inträde och

kvarstå som medlem i arbetslöshetskassa och att erhålla ersättning från

kassan. En sådan bestämmelse har därför intagits som ett nytt stycke i 11 §,

vilken i övrigt behandlar frågor om andra än svenska medborgare. Eftersom

stycket avser även ersättningsrätt har till avsnittets rubrik fogats

»m. m.».

överenskommelser med kassa i främmande stat torde inte träffas utan

att en överenskommelse finns mellan Sverige och den främmande staten.

Motsvarande torde gälla om medgivande att tillgodoräkna tid för vilken

avgift erlagts till främmande stats försäkring. Införes det här föreslagna

tillägget till It §, bör därför 25 § första stycket andra punkten och andra

stycket upphävas och 31 § 2 mom. ändras.

16 §.

Gällande bestämmelser. Alltsedan arbetslöshetsförsäkringens tillkomst har

gällt att avgiftsbetalning skall ske endast för tid, då medlem för annans

räkning utfört avlönat arbete annorstädes än i sitt hem. Med arbetad tid

jämställs tid, då medlem haft semester eller eljest med helt eller delvis bibe
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj.ts proposition nr 116 är 196i

hållen avlöning åtnjutit ledighet av annan anledning än sjukdom, värnpliktstjänstgöring

eller barnsbörd. Skyldighet att erlägga avgift kan åläggas

även medlemmar, som är hemarbetare eller egna företagare. För all övrig

tid är den försäkrade avgiftsbefriad. Medlemmarna skall själva svara för att

avgift erläggs i rätt tid till kassan då avgiftsskyldighet föreligger. Om avgift

inte erlagts inom föreskriven tid anses medlemmen ha utträtt ur kassan.

Dessa bestämmelser återfinns i 17 och 24 §§ arbetslöshetskasseförordningen.

Av 16 § följer att fasta medlemsavgifter skall upptas för tid då den försäkrade

inte är befriad från avgiftsskyldighet.

Utredningen. Systemet med en långt gående avgiftsbefrielse har sin grund

i arbetslöshetsförsäkringens nära anknytning till de fackliga organisationerna,

som bar motsvarande avgiftsbestämmelser. Utredningen framhåller

att avgiftssystemet är administrativt tungrott och arbetskrävande och att

det minskar möjligheterna att använda moderna kontorsmaskiner. Framför

allt är det svårt att kontrollera att vederbörliga avgifter erlagts för tid

för vilken avgiftsskyldighet förelegat och att avgifterna redovisats för rätt

tid, en kontroll som sker främst med hjälp av inkommande arbetsgivarintyg.

Det har även i vissa fall visat sig omöjligt att med det nuvarande

systemet hindra avgiftsbefrielse för tid, för vilken avgift rätteligen skulle

ha erlagts. Genom de relativt komplicerade bestämmelserna i fråga om avgiftsskyldighet

är det vidare ofta svårt för den enskilde medlemmen att veta,

när avgift skall erläggas.

Utredningen föreslår därför att kontinuerlig avgiftsbetalning blir möjlig.

Det innebär betalning av en årspremie, normalt uppdelad på 12 månader

eller 52 veckor. Tack vare den obligatoriska sjukförsäkringen samt förbättrade

förmåner vid arbetslöshet, värnpliktstjänstgöring och havandeskapsledighet

finns enligt utredningen numera bättre möjligheter än tidigare att

utta en kontinuerlig avgift av den arbetslöshetsförsäkrade. Utredningen understryker

att kontinuerlig avgiftsbetalning i och för sig normalt inte bör

medföra höjda avgifter. Den avgift per månad eller vecka som erfordras

vid kontinuerlig betalning kan nämligen beräknas med utgångspunkt i vad

som betalas i en dagpenningklass i genomsnitt per medlem och år efter de

normer för avgiftsbefrielse som gäller för närvarande. Denna avgift blir i

allmänhet lägre beroende på att avgiftsbefrielsen bortfaller.

Kontinuerlig avgiftsbetalning bör enligt utredningen göras formellt möjlig

genom att hänvisningen i 16 § till den tid, för vilken avgift skall erläggas,

slopas.

Förslaget innebär inte någon saklig ändring i de försäkrades möjligheter

att bygga upp ersättningsrätten i arbetslöshetskassorna. Vid prövningen

av avgiftsvillkoren skall fortfarande tillämpas bestämmelserna i 24 § arhetslöshetskasseförordningen

om vilka avgifter som normalt tår tillgodoräknas.

Slutligen nämner utredningen alt eu förutsättning för att eu arbetslöshetskassa

skall kunna göra någon administrativ vinst genom det föreslagna

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Knngl. Maj.ts proposition nr 116 år 196i

avgiftssystemet är, alt vederbörande fackförbund samtidigt övergår till det.

Remissyttrandena. Förslaget tillstyrks av arbetsmarknadsstyrelsen och

de erkända arbetslöshetskassornas samorganisation, vilken omtalar att försöksverksamhet

visat att kontinuerlig avgiftsbetalning mötts med förståelse

av medlemmarna och avsevärt underlättat det administrativa arbetet. Samorganisationen

anser att de olika arbetslöshetskassorna bör kunna i samråd

med tillsynsmyndigheten fastställa sådana regler för avgiftsbetalningen

som bäst lämpar sig för varje arbetstagargrupp.

Departementschefen. Jag biträder utredningens förslag om att göra det

möjligt för kassorna att tillämpa det avgiftssystem som från olika synpunkter

kan vara lämpligast. På grund härav har gjorts en ändring i 16 §, varigenom

bestämmelsen om tid för avgifterna utgått. Viktigt är att systemet med

kontinuerlig avgiftsbetalning inte ökar avgifterna. Det vid remissbehandlingen

framkomna förslaget att avgiftsreglerna skall fastställas i samråd

med tillsynsmyndigheten anser jag därför böra följas.

18 §.

Ändringarna i denna paragraf innebär att ordet daghjälp utbytts mot

dagpenning, att familjetillägg ersatts med barntillägg samt att möjligheten

att utge ersättning i naturaförmåner slopats.

19 §.

Ändringarna i denna paragraf innebär att bestämmelserna om makeoch

husföreståndarinnetillägg utgått.

21 §.

Av 33 § i dess föreslagna lydelse följer att försäkringsersättning kan utgå

när kassamedlem har arbetat mindre än fyra dagar i veckan vid det företag

där han fortlöpande är anställd. Ersättningsrätten är inte som hittills beroende

av att minskningen i antalet arbetsdagar varit en följd av driftsinskränkning.

Även då minskningen haft sin grund t. ex. i rationalisering

kan ersättning utgå. 21 § första stycket har omarbetats så att det korresponderar

med 33 § i fråga om de fall då arbetsgivarintyg begärs rörande där

avsett s. k. korttidsarbete.

22 §.

Ändringen i denna paragraf avser sättet för kassamedlemmarnas arbetskraftsutbud

och kontakt med arbetsförmedlingen.

Gällande bestämmelser. Medlem i erkänd arbetslöshetskassa skall vid arbetslöshet

fortlöpande vara anmäld såsom arbetssökande hos den offent
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 116 år 196b

liga arbetsförmedlingen och för varje dag deklarera sin arbetslöshet på s. k.

kassakort. Enligt 22 § skall medlem personligen besöka förmedlingen varje

dag, för vilken han önskar erhålla daghjälp. Av 28 § 1 mom. första stycket

framgår att sådant besök också fordras varje dag för vilken han vill

räkna karenstid.

Utredningen erinrar om att ersättning f. n. inte kan utgå för helgdagar

och vissa andra i 32 § arbetslöshetskasseförordningen angivna dagar samt

upplyser att i praxis den regeln tillämpas att arbetslös medlem är skyldig

att åtaga sig erbjudet lämpligt arbete även på sådana dagar trots att de

inte berättigar till ersättning. För att få räkna karenstid och erhålla ersättning

för vanliga arbetsdagar måste medlemmen således vara beredd att ta

arbete även under helgdagar. Detsamma bör enligt utredningen gälla för

den sjätte dag som i femdagarsförsäkringen inte berättigar till ersättning.

Utredningen föreslår att denna ordning nu lagfästs genom att i 22 § som

villkor för ersättning föreskrivs bl. a. att medlem skall stå till arbetsmarknadens

förfogande varje dag under den tid han är anmäld som arbetssökande

hos den offentliga arbetsförmedlingen.

Utredningen nämner vidare att kravet på dagligt personligt besök hos

arbetsförmedlingen numera begränsats till i allmänhet ett besök i veckan

och föreslår att denna ordning upptas som huvudregel i besöksbestämmelserna.

Remissyttrandena. Utredningens uppfattning att skyldigheten att stå till

arbetsmarknadens förfogande bör omfatta även dagar då ersättning inte utgår

från kassan biträds av alla remissinstanser som yttrar sig härom, nämligen

arbetsmarknadsstyrelsen, länsstyrelsen i Östergötlands län, länsarbetsnämnderna

i Östergötlands, Västmanlands och Jämtlands län, landsorganisationen,

tjänstemännens centralorganisation och de erkända arbetslöshetskassornas

samorganisation. Skyldigheten att stå till arbetsmarknadens förfogande

innebär emellertid enligt landsorganisationens uppfattning ett nytt

försäkringsvillkor. En medlem kan av olika skäl bli förhindrad att anta

arbete vissa dagar, då han är anmäld som arbetssökande vid arbetsförmedlingen.

Nuvarande praxis innebär alt medlem på kassakortet kan deklarera

hinder att stå till arbetsmarknadens förfogande utan annan påföljd än att

ersättningsrätten för sådan dag bortfaller. Detta gäller givetvis inte om anmälan

sker först i samband med ett konkret arbetserbjudande. LO anser

att denna praxis bör behållas. Samma uppfattning har bl. a. arbetsmarknadsstyrelsen

och samorganisationen.

Länsstyrelsen och länsarbetsnämnden i Östergötlands län påpekar att varken

den gällande eller den av utredningen föreslagna lydelsen av 22 § ger vid

handen att medlemmen måste besöka arbetsförmedlingen redan den första

arbetslösa dagen och därefter stå anmäld som arbetssökande för att få rätt

att räkna karenstid redan från nämnda dag. För att inte ge intryck av att

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 116 år It)(ii

besöksskyldighet föreligger först efter intjänad karenstid bör 22 § förses

med en hänvisning till karensbestämmelserna i 28 §.

Departementschefen. I likhet med utredningen och remissinstanserna anser

jag att arbetslös kassamedlem för att bli berättigad att tillgodoräkna sig

karenstid och erhålla ersättning bör vara beredd till arbete även sådana dagar

då kassaersättning inte kan utgå, exempelvis den sjätte dagen i femdagarsförsäkringen,

sön- och helgdag och s. k. storhelgdagsaftnar (32 §

första stycket och andra stycket 1) och 2) enligt den föreslagna nya lydelsen)

samt dag då till följd av förordnande enligt 33 § dagpenning inte skall

utgå.

Det arbete, som medlemmen skall vara skyldig att anta, bör uppenbarligen

vara att anse som lämpligt enligt 36 §. Liksom hittills bör medlemmen

också vara anmäld som arbetssökande under den tid han vill tillgodoräkna

för karens och ersättning. Som framhålls i några yttranden måste man

emellertid räkna med att medlem kan bli förhindrad att åtaga sig erbjudet

lämpligt arbete viss dag eller flera dagar under tid då han är anmäld som

arbetssökande. Kan skälet till sådant hinder godtas av kassan bör i enlighet

med gällande praxis medlemmen äga rätt att på sitt kassakort deklarera

hinder utan annan påföljd än att den tid, som hindret omfattar, inte beaktas

vid beräkning av karenstid eller ersättningsgilla dagar. Detta kommer

till uttryck i första stycket andra punkten.

Karenstid får inte räknas tidigare än från och med det första besöket hos

arbetsförmedlingen. Detta framgår av 28 § 1 mom. första stycket, där det

krävs att intyg om sådant besök, eller om befrielse därifrån, skall företes för

varje karensdag. Jag anser i likhet med några remissinstanser att 22 §, som

behandlar medlemmarnas kontakt med arbetsförmedlingen, bör innehålla

en tydlig föreskrift om vad sålunda gäller så att missförstånd undviks. Föreskriften

har intagits i första stycket första punkten.

Vid utformningen av paragrafen har även beaktats vad utredningen föreslagit

om antalet besök.

23 §.

Rätten till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen är knuten till förutsättningen

att den arbetslöse sedan viss tid mera varaktigt tillhör arbetsmarknaden.

För att i detta hänseende avgränsa de ersättningsberättigade

kategorierna finns två avgiftsvillkor, i 23 § 1 mom. det icke tidsbestämda

och i 23 § 2 mom. det tidsbestämda villkoret. En skillnad mellan dem är att

barnbördstid inte får tillgodoräknas som kvalifikation för ersättning enligt

det icke tidsbestämda villkoret. Detta har nämligen till syfte att från ersättningsrätt

utmönstra dem som inte mera varaktigt inträtt i arbetslivet. Vid

de gällande bestämmelsernas tillkomst uttalades (prop. 1956: 144 s. 76) att

en rätt att tillgodoräkna barnbördstid skulle komplicera bestämmelserna

rörande det icke tidsbestämda avgiftsvillkoret, enär man i så fall finge å ena

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj. ts proposition nr 116 år 196i

sidan föreskriva att kvinnan tillhört försäkringen i minst tio månader och

å andra sidan begränsa den tillgodoräkningsbara barnbördstiden till de dagar,

för vilka tilläggspenning uppburits enligt lagen om moderskapshjälp.

Utredningen anser att några vägande motiv inte finns för den nuvarande

olikheten mellan de båda villkoren i fråga om barnbördstid. För dem som

handhar försäkringen medför däremot denna olikhet praktiska olägenheter.

Utredningen föreslår därför, att för barnsbörd avgiftsbefriad tid får tillgodoräknas

medlem även i det icke tidsbestämda avgiftsvillkoret under samma

förutsättning som nu gäller för tid som är avgiftsbefriad på grund av yrkesutbildning

eller värnplikt, dvs. att medlemmen skall ha erlagt minst tolv

veckoavgifter (tre månadsavgifter) före avgiftsbefrielsen. Vidare bör stadgas

samma begränsning som för närvarande gäller i fråga om tillgodoräknandet

i det tidsbestämda avgiftsvillkoret, nämligen att det skall avse endast

sådan tid för vilken medlemmen med anledning av barnsbörd uppburit tillläggssjukpenning

enligt 3 kap. 13 § lagen om allmän försäkring. Antalet fall,

då ersättningsrätt kommer att förvärvas genom denna uppmjukning av bestämmelserna,

blir enligt utredningen ytterligt få och kommer inte att ha

någon nämnvärd betydelse för arbetslöshetskassornas ekonomi.

Vid remissbehandlingen har utredningens förslag lämnats utan erinran

och jag anser för min del att det bör genomföras. 23 § är omarbetad i enlighet

härmed.

25 §.

Angående ändringarna i denna paragraf hänvisas till vad som anförts vid

11 §•

28 §.

Ändringarna avser ett antal olika frågor om karensberäkningen.

Gällande bestämmelser. Karenstidens längd är f. n. sex dagar

som skall infalla under en sammanhängande tid av högst tjugoen dagar,

ramtiden. Om särskilda skäl, t. ex. säsongarbetslöshet, föranleder

det får karenstiden förlängas till högst tre månader och ramtiden

till högst sex månader.

Helgdagar och avtalsenliga fridagar — de senare huvudsakligen vissa helgdagsaftnar

— får i regel inte inräknas i karenstid, s. k. karensf örbj udna

dagar. Detta framgår av föreskriften i 1 mom. tredje stycket enligt

vilken i karenstid endast inräknas dag för vilken hel daghjälp skulle ha utgått

om karenstiden gått till ända.

I vissa fall anses karens fullgjord på annat sätt än genom att medlem varit

arbetslös, s. k. karensbefrielse. Det är fallet när medlem blir arbetslös

efter att ha uppburit hel sjukpenning eller hempenning enligt lagen

om allmän sjukförsäkring eller lagen om yrkesskadeförsäkring för så

många dagar, att deras antal ökat med tre, dvs. med karenstiden i sjukför
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 1116b

säkringen, motsvarar den för honom föreskrivna karenstiden vid arbetslöshet

eller när medlem blir arbetslös efter att ha åtnjutit tilläggspenning enligt

lagen om moderskapshjälp. (Arbetslöshetskasseförordningen har tidigare

inte ändrats i anledning av lagen om allmän försäkring.) Vidare förekommer

karensbefrielse för den som blir arbetslös efter att ha fullgjort värnpliktstjänstgöring

minst trettio dagar.

Utredningen. En karenstid om fem dagar föranleder enligt utredningen

i och för sig inte att ramtiden bör begränsas. Utredningen föreslår

emellertid på andra skäl ändringar beträffande ramtiden. För att underlätta

redogörarnas arbete bör sålunda ramtiden räknas i kalenderveckor i

stället för i dagar, med början fr. o. m. måndagen i den vecka då den

första karensdagen infaller. För att inte villkoren skall försämras för den,

vars arbetslöshet börjar senare än på en måndag, bör ramtiden förlängas

till fyra veckor.

Vid korttidsarbete fyra dagar i veckan uppkommer enligt utredningen

särskilda problem, eftersom fyra veckor inte är tillräcklig tid för att intjäna

femdagarskarens. Får ersättning utgå för enstaka arbetslös dag — som utredningen

föreslår — blir sådan dag också karensdag. Ramtiden borde då förlängas

till fem veckor för att sådana dagar skulle kunna tillgodoräknas. Av

administrativa skäl vill utredningen dock inte föreslå en sådan generell förlängning

av ramtiden. Inte heller vill utredningen genom särbestämmelser

ge tillsynsmyndigheten rätt att förlänga ramtiden. Förslaget innebär således

att karens inte kan intjänas enbart på grund av korttidsarbete om fyra dagar

i veckan.

Om ersättning däremot inte får utgå för enstaka arbetslös dag uppstår

enligt utredningen i regel inga problem för medlemmar med femdagarsvecka

när de arbetar fyra dagar. Eftersom nämligen i detta alternativ ersättning

inte får utgå för den femte dagen blir frågan om karens inte aktuell i

detta sammanhang. Korttidsarbete om fyra dagar kan emellertid drabba

sexdagarsarbetande särskilt hårt, eftersom de inte heller skulle kunna tjäna

in karens under fyra veckor trots att de faktiskt varit arbetslösa åtta dagar

under denna tid. Löses deras problem så att ersättning för den femte dagen

finge utgå efter tillsynsmyndighetens förordnande, borde nämnda dag även

få räknas som karensdag och ramtiden förlängas till fem veckor så att dagarna

kunde tillgodoräknas.

Utredningen erinrar i detta sammanhang om att Sverige ratificerat den

av internationella arbetsorganisationen 1952 antagna konventionen (nr 102 )

angående minimistandard för social trygghet. Enligt konventionen är karenstiden

högst sju dagar; i fråga om säsongarbete får karenstiden

dock anpassas efter arbetsförhållandena. Utredningen anmärker att den nuvarande

möjligheten att förlänga karenstiden till tre månader omfattar även

andra fall än säsongarbete och såtillvida strider mot konventionen. Utredningen

föreslår att bestämmelsen i 1 mom. andra stycket ändras så att den

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 116 år 196i

överensstämmer med konventionen och anser inte erforderligt att föreskriva

någon längsta karenstid för säsongarbetare.

Alla helgdagar och vissa helgdagsaftnar bör enligt utredningen generellt

göras till karensförbj udna dagar. Härigenom uppnås en väsentlig

administrativ förenkling och följderna blir mindre kännbara i en femdagarsförsäkring

eftersom, oavsett karensförbud, den sjätte dagen i en kalendervecka

inte får räknas som karensdag i en sådan försäkring.

Karensbefrielse i samband med sjukdom och barnsbörd bör enligt

utredningens förslag alltjämt gälla. Beträffande värnpliktstjänstgöring

föreslår utredningen att den får grunda karensbefrielse redan efter fem

dagar. Hänsyn tas här dels till de korta inkallelseperioder som kan förekomma

numera och dels till att tjänstgöringen kan avbrytas i förtid.

För att förbättra ersättningsmöjligheterna för kassamedlemmar som

genomgår yrkesutbildning föreslår utredningen, att medlem skall anses ha

fullgjort karens, när han blir arbetslös efter att ha genomgått nybörjar-,

fortbildnings- eller omskolningskurs. Kursen bör omfatta heldagsundervisning,

och medlemmen bör ha deltagit under minst den tid som motsvarar

karenstiden. Medlem som erhållit karensbefrielse på grund av deltagande i

sådan kurs bör anses ha fullgjort karensvillkoret för det aktuella försäkringsåret.

I första hand åsyftar utredningen sådan kurs som anordnas av

stat eller kommun. Även kurs av annat slag bör emellertid kunna komma

i fråga. Därvid bör det dock ankomma på tillsynsmyndigheten att avgöra,

om kursen skall anses vara av den art att deltagande däri skall grunda rätt

till karensbefrielse. Vid bedömningen härav bör hänsyn tas bl. a. till om

bidrag till kurskostnaderna erhålls av stat eller kommun samt till värdet

av den utbildning som meddelas.

Remissyttrandena. Fem dagars karen stid och ersättning för enstaka

arbetslös dag bör enligt landsorganisationen och de erkända arbetslöshetskassornas

samorganisation medföra att r a m t i d e n förlängs till

fem veckor så att korttidsarbetande med fyradagarsvecka kan tillgodoräkna

sig den femte dagen i karenshänseende. Som skäl för sin uppfattning

anför organisationerna att arbetstagare, som i den nuvarande sexdagarsförsäkringen

normalt har femdagarsvecka, vid korttidsarbete fyra dagar kan

få rätt att fullgöra karenstiden inom de nu gällande tjugoen dagarna. Utredningsförslaget

som inte medger motsvarande förmån innebär således en

försämring, som drabbar de sexdagarsarbetande särskilt hårt. Organisationerna

föreslår därför en ramtid om fem veckor. Samma förslag har länsarbetsnämnden

i Västmanlands län. Eftersom enligt utredningsförslaget karens

inte kan intjänas vid korttidsarbete om fyra dagar, finns enligt länsarbetsnämnden

viss risk för okontrollerbara överenskommelser om arbetstidsbegränsning

som inte är betingad av arbetstillgången. För medlemmar med

normalt sex dagars arbetsvecka blir den föreslagna ramtiden särskilt ogynnsam

och det kan synas förståeligt om man för dem söker ordna korttidsarbete

så att karens kan intjänas inom föreskriven tid.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Ma j.ts proposition nr 116 år 196b

Genom att öka antalet karensförbj udna dagar har utredningen

enligt tjänstemannens centralorganisation skärpt karensvillkoren. TCO anser

inte att godtagbara skäl föreligger för en sådan försämring.

Karensbefrielse för den som uppburit sjukpenning medför i ett

system med engångskarens att karenstidskravet i själva verket för hela försäkringsåret

begränsas till tre dagar när en sjukperiod om minst fem

dagar, varav två med ersättning från sjukförsäkringen, omedelbart följs

av arbetslöshet, anför riksförsäkringsverket. Vidare kvarstår i förslaget

vissa olägenheter som finns redan nu. Verket anger som exempel att en

försäkrad blir arbetslös en fredag; har han tidigare inte fullgjort karens,

får han enligt förslaget dagpenning först fr. o. in. följande fredag. Om han

däremot insjuknar en fredag och, efter fullgjord tredagarskarens enligt den

allmänna försäkringen, uppbär sjukpenning för måndagen och tisdagen,

utgår vid därefter följande arbetslöshet dagpenning redan från och med

onsdagen. Frågan huruvida en bättre samordning skulle kunna vinnas genom

ändringar i lagstiftningen om sjukförsäkringen är enligt riksförsäkringsverket

av sådan art att den möjligen bör upptas till behandling av

1961 års sjukförsäkringsutredning.

Utredningens förslag om karensbefrielse i samband med värnpliktstjänstgöring

föranleder ingen erinran vid remissbehandlingen.

Förslaget att viss yrkesutbildning skall få likställas med karenstid tillstyrks

av överstyrelsen för yrkesutbildning, som anför härom.

I nu gällande förordning användes, då tid varom här är fråga omnämnes,

uttrycket »yrkesutbildning». Så sker även av utredningen i det tillägg till

32 §, som föreslås och som behandlar vissa inskränkningar i rätten att erhålla

ersättning från kassan. Då det gäller karensbestämmelserna (28 §)

åter föreslås, att tid, då den försäkrade genomgått »nybörjar-, fortbildningseller

omskolningskurs», skall kunna betraktas som tid för genomgången

karens. Den citerade formuleringen är benämningen på de kurser, som anordnas

av arbetsmarknadspolitiska skäl. Det här använda begreppet är avsevärt

snävare än uttrycket »yrkesutbildning», som i sig innefattar icke endast

de av utredningen omnämnda kurserna utan även hela den ordinarie

vid yrkesskolor meddelade utbildningen, överstyrelsen kan icke finna att

i betänkandet anförts något motiv härför. Ej heller finnes anledning att

ställa kassamedlemmar som deltager i den omfattande kursverksamhet,

som statens institut för hantverk och industri bedriver, utanför förmånen

att omedelbart efter genomgången kurs kunna uppbära ersättning från försäkringen

i händelse av arbetslöshet. Under åberopande av det anförda

föreslår överstyrelsen, att bestämmelserna utformas så att all tid, som

försäkrade använder för genomgång av kurs, vilken står under tillsyn av

statlig myndighet, skall kunna bli betraktad som karenstid.

Departementschefen. Den karenstid om fem dagar, som föreslås i

prop. 1964: 115 rörande anslag till arbetslöshetsförsäkringen, kommer till

uttryck i 1 mom.

Någon erinran har inte gjorts mot utredningens förslag att räkna r a in
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 116 år 1964

tiden i kalenderveckor. Eftersom en sådan beräkning förenklar tillämpningen

biträder jag detta förslag.

När det sedan gäller ramtidens längd vill jag till en början nämna att

jag i 32 § tredje stycket föreslagit att ersättning i regel inte skall utgå för

enstaka arbetslös dag i en kalendervecka. Eftersom av 28 § 1 mom. tredje

stycket följer att dag, som inte är ersättningsgill, inte heller får inräknas i

karenstid, saknar sådan enstaka arbetslös dag i allmänhet betydelse för frågan

om ramtidens längd, något som utredningen också nämnt i sina överväganden

om de femdagarsarbetande.

Medlemmar med sexdagarsvecka, vilka har korttidsarbete, kan som utredningen

framhåller drabbas särskilt hårt av endagsförbudet. Den lösning

utredningen här tänker sig, nämligen undantag från förbudet genom

beslut av tillsynsmyndigheten, har jag föreslagit i 32 § tredje stycket. Mitt

förslag går något längre i det att undantag blir möjligt även för medlemmar

som normalt har femdagarsvecka. Har undantag medgivits är likväl den av

utredningen föreslagna ramtiden fyra veckor inte tillräcklig för att femdagarskarensen

skall kunna intjänas av medlemmar med korttidsarbete om

fyra dagar i veckan. Jag anser att denna fråga bör lösas så att ramtiden

får uppgå till fem veckor om tillsynsmyndigheten enligt 32 § tredje stycket

andra punkten medgivit att ersättning får utgå för enstaka arbetslös dag.

1 mom. andra stycket har i enlighet med utredningens förslag ändrats

så att karenstiden i överensstämmelse med den förut nämnda ILO-konventionen

får förlängas endast vid säsongarbete.

Jag biträder utredningens förslag att helgdagar och s. k. storhelgdagsaftnar,

som nämns i 32 § andra stycket 2), skall vara karensförbj udna

dagar. Förbudet är generellt och gäller även om tillsynsmyndigheten enligt

nyssnämnda stycke medgivit att ersättning får utgå för sådan dag. Förslaget

kommer till uttryck i 28 § 1 mom. fjärde stycket.

I anslutning till utredningens förslag om karensbefrielse anmärker

riksförsäkringsverket att samordningen mellan sjuk- och arbetslöshetsförsäkring

i vissa hänseenden inte är tillfredsställande. De påtalade

olägenheterna torde efter vad jag kunnat finna i vart fall inte innebära

minskade förmåner för de försäkrade. Samordningsfrågan lär inte kunna

lösas utan att lagstiftningen om allmän försäkring berörs. Underlag för en

sådan lösning föreligger inte f. n. Jag är därför inte beredd att nu ta ställning

till denna fråga. Bestämmelsen i 2 mom. om karensbefrielse i samband

med sjukdom och barnsbörd har därför i enlighet med utredningens förslag

bara gjorts till föremål för redaktionella ändringar. Sjukpenning enligt

lagen om allmän försäkring innefattar även tilläggssjukpenning enligt

3 kap. 13 § samma lag.

Bestämmelsen om karensbefrielse i samband med värnpliktstjänstgöring

har omarbetats i enlighet med utredningens förslag.

Jag biträder utredningens förslag att yrkesutbildning under vissa för
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kangl. Maj.ts proposition nr 116 år 196i

utsättningar får befria från kravet på karenstid. överstyrelsen för yrkesutbildning

anmärker att förslaget i några hänseenden är för snävt utformat.

Jag anser att vad överstyrelsen anfört kan läggas till grund för den prövning

som tillsynsmyndigheten enligt utredningens förslag skall göra av

frågan om utbildningen kan godkännas som karensbefrielseanledning. Det

har därför inte ansetts påkallat att hänföra karensbefrielsen till viss typ av

kurs; i stället har liksom i vissa andra paragrafer i förordningen använts

ordet yrkesutbildning.

I 3 mom. kommer den föreslagna engångskarensen till uttryck. Bestämmelsen

i 3 mom. första stycket andra punkten innebär, att även karensdag,

som infaller under försäkringsårets sista månad och som ligger inom

den föreskrivna ramtiden, får tillgodoräknas vid beräknande av karens under

det nya försäkringsåret. Detta gäller i motsvarande mån tid, för vilken

karensbefrielse erhålls.

Om medlem uppbär dagpenning i omedelbar anslutning till försäkringsårets

utgång, behöver han enligt 3 mom. andra stycket inte fullgöra ny karens,

så länge han är oavbrutet arbetslös och åtnjuter dagpenning. Denna

modifikation i reglerna om engångskarensens giltighetstid har i enlighet

med ett förslag av utredningen gjorts av den anledningen att den långvarigt

arbetslöse eljest skulle drabbas oskäligt hårt genom krav på ny karenstid

vid det nya försäkringsårets ingång. Regeln innebär, att även arbete under

enstaka dag föranleder att medlemmen därefter skall genomgå karenstid;

härigenom undviks en i praktiken svårtillämplig bestämmelse om när

pågående arbetslöshetsperiod skall anses ha upphört.

29 §.

För att skapa administrativ förenkling och underlätta medlemmarnas

flyttning mellan kassor har vissa till sin storlek bestämda dagpenningbelopp,

mellan vilka kassorna får välja, fastställts i denna paragraf. Beloppen har

en för hela arbetslöshetsförsäkringen gemensam bokstavsbeteckning. En viss

dagpenningklass har samma dagpenningbelopp oavsett i vilken kassa den

förekommer.

I prop. 1964: 115 föreslås dagpenningen bli kompletterad med endast

barntillägg. De nuvarande bestämmelserna om make- och husföreståndarinnetillägg

har därför fått utgå.

Utredningen erinrar om att Sverige ratificerat den av internationella arbetsorganisationen

(ILO) år 1952 antagna konventionen nr 102 angående

minimistandard för social trygghet. I artikel 22: 1 i konventionen stadgas,

att minimiförmånen skall utgöras av en periodisk utbetalning, beräknad enligt

bestämmelserna i artikel 66. Denna innehåller, att minimiersättningen

(inklusive familjetillägg) till en standardförmånstagare — vilken är angiven

såsom en man med hustru och två barn — skall utgöra 45 procent av

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 196b

en vuxen manlig grovarbetares lön jämte allmänna familj eförmåner. Föreskriften

om minimiersättning har således begränsats att gälla en förmånstagare

av genomsnittstyp. Enligt artikel 71:3 skall medlemsstat »ikläda

sig ansvaret för vederbörligt tillhandahållande av de förmåner, som skola

utgå enligt denna konvention och vidtaga alla nödiga åtgärder i sådant

syfte».

Enligt konventionen föreligger inte skyldighet för medlemsstat att i vederbörande

författning ange ett fixerat minimibelopp för ersättningen till arbetslös

standardförmånstagare. Ett sådant skulle enligt min mening för övrigt

från praktisk synpunkt vara olämpligt i den svenska försäkringen eftersom

lönerna ändras från år till år, och det skulle vålla arbetslöshetskassorna

tekniska svårigheter att för varje år anpassa dagpenningens minimibelopp

till löneutvecklingen. Jag är angelägen framhålla att den svenska arbetslöshetsförsäkringen

väl tillgodoser konventionens trygghetskrav. För att även

formellt vinna överensstämmelse med konventionen har till förevarande

paragraf fogats en föreskrift, som ålägger kassorna att bestämma förmånerna

så att minimistandarden upprätthålls.

1 2 mom. behandlas ersättning i samband med kortare daglig arbetstid.

De gällande bestämmelserna innebär att en i övrigt arbetslös medlem kan

arbeta högst två timmar per dag utan att förlora sin ersättningsrätt. Är arbetet

bisyssla får det dock omfatta tre timmar. Den som eljest arbetat mer

än två men högst fyra timmar kan med tillsynsmyndighetens medgivande få

halv ersättning från kassan.

Utredningen upplyser att dessa bestämmelser hittills tillämpats mycket

restriktivt så att halv ersättning i regel utgivits endast i samband med tillfälligt

arbete som pågått en eller två dagar. För att bättre anpassa försäkringen

till de skiftande arbetstidsförhållandena på arbetsmarknaden föreslår

utredningen att denna praxis uppmjukas. Vidare föreslås att de relativt

schematiska omräkningsreglerna kompletteras med en omräkningsregel genom

vilken kortare arbetstid än fyra timmar per dag kan räknas om per

vecka i hela arbetsdagar för vilka ersättning inte kan utgå. Härigenom blir

det möjligt att exaktare anpassa ersättningen till förhållandena i enskilda

fall. Utredningen anger följande exempel.

En arbetslös kassamedlem erbjuds ett vikariat som tidningsbild 3 timmar

om dagen. Om han antar erbjudandet, förlorar han med nuvarande bestämmelser

sin ersättning från arbetslöshetskassan, i fall dess stadgar saknar

föreskrift om halv ersättning vid arbete 2—4 limmar. Detsamma gäller, om

denna föreskrift finns, men ifrågavarande vikariat avser eu längre lid. Därest

arbetet ej överstigit 2 timmar per dag, hade hel ersättning kunnat utgå, även

om det inte varit fråga om ett kortvarigt arbete. Dock torde 2-timmarsregeln

knappast ha varit avsedd för arbete 2 timmar per dag under någon längre

tid. Såsom andra exempel kan nämnas mjölkkörning vissa timmar under

några dagar i veckan, några timmars bokföring om dagen på ett mindre kon
4-

Ili han g till riksdagens protokoll 196b. 1 samt. Nr 116

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj. ts proposition nr 116 år 196i

tor eller kägelresning i en bowlinghall. Det är inte rimligt, att dagersättningen

skall gå helt förlorad, om den arbetslöse tar sådana arbeten. I dessa

och liknande fall löses inte ersättningsfrågan alltid på ett tillfredsställande

sätt genom bestämmelsen om halv ersättning. Detta gäller i än högre grad

beträffande arbeten med mera oregelbunden arbetstid.

Eftersom arbetslöshetsförsäkringen främst är en inkomstbortfallsförsäkring

föreslår utredningen att rätten till ersättning blir oberoende av bisyssla

och dennas omfattning. Bisysslan får dock inte hindra den försäkrade från

alt uppträda som arbetssökande. Vidare måste medlem för att ett arbete

skall betraktas såsom bisyssla ha haft detta samtidigt med en huvudsyssla

före arbetslöshetens inträde. Arbete som erhålls under en arbetslöshetsperiod

skall således påverka ersättningsrätten enligt 2- och 4-timmarsreglerna

samt den föreslagna omräkningsregeln, såvida det inte klart kan visas

att arbetet, t. ex. fastighetsskötsel, är avsett att fortsätta även då den försäkrade

återinträtt i arbete i full omfattning.

Vad utredningen sålunda föreslagit om ersättning vid kortare daglig arbetstid

har lämnats utan erinran vid remissbehandlingen. För egen del förordar

jag att förslagen genomförs. Omräkningsregeln har i enlighet härmed

intagits som ett särskilt stycke. Därjämte har utsagts att hänsyn inte skall

tas till bisyssla. Jag vill tillägga att halv ersättning från arbetslöshetskassa

inte får ta formen av något slags löneutfyllnad och inte heller bli mera långvarig

samt att bisyssla inte i större utsträckning än hittills bör godtas som

skälig anledning till vägran att ta arbete på annan ort än hemorten eller på

normal arbetstid.

Övriga ändringar i paragrafen är av redaktionell art.

30 §.

Beträffande grunderna för överförsäkrings inverkan på ersättningens storlek

hänvisar jag till vad jag anfört i prop. 1964: 115. Jag har där förordat att

överförsäkringsgränsen bestäms så att från dagsinkomsten dras dels ett belopp

motsvarande preliminär skatt, dels ca Vs av nettoinkomsten samt att

därvid inte görs skillnad mellan familjeförsörjare och andra. Den överförsäkringstabell,

som skall fastställas av Kungl. Maj :t med stöd av förevarande

paragraf, torde som hittills få fogas som bilaga till arbetslöshetskasseförordningens

tillämpningskungörelse.

Den dagsinkomst, till vilken överförsäkringsbestämmelserna anknyter, är

f. n. */« av den veckolön eller V25 av den månadslön som medlemmen före arbetslösheten

vanligen åtnjöt under arbetstid som var normal för honom. Då

dagersättningen enligt förslaget grundas på fem dagars arbetsvecka har bestämmelserna

i 1 mom. ändrats så att med dagsinkomsten avses ‘/s av veckolönen

eller V22 av månadslönen.

I 2 mom. har gjorts ett av utredningen föreslaget tillägg, varigenom under
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 1964

stöd som påverkar ersättningsbeloppet, kommer att avdras endast med

nettobeloppet efter avdrag av preliminär skatt.

3 mom. innehåller bestämmelser om avdrag från kassaersättning av belopp

motsvarande ålderspension. Härom hänvisar jag också till vad jag

anfört i prop. 1964: 115. Det där framlagda förslaget innebär, att ålderspensionärerna

då de uppbär kassaersättning inplaceras i avdragsklasser enligt

en särskild avdragstabell. Denna torde i enlighet med de grunder jag

angivit få fastställas av Kungl. Maj :t på samma sätt som överförsäkringstabellen.

För dagpenning och barntillägg gäller olika statsbidrag. Det är då nödvändigt

med en föreskrift om vilken av dessa båda ersättningsformer som i

första hand skall bli föremål för minskning av ersättningen enligt förevarande

paragraf. I 4 mom. stadgas därför, liksom f. n., att barntillägget

först skall nedsättas eller innehållas.

31 §.

Ändringarna i denna paragrafs 1 mom. avser ersättningstidens längd.

Antalet dagar är mindre än enligt gällande lydelse. Som jag anfört i prop.

1964: 115 innebär emellertid förslaget, att ersättningstiden i veckor räknat

förlängs, eftersom ersättning utgår för högst fem dagar varje kalendervecka.

Angående ändringarna i 2 mom. hänvisas till vad som anförts vid

11 §•

32 §.

Paragrafen behandlar de speciella fall då ersättning inte får utgå.

Gällande bestämmelser och utredningens förslag. Ersättning får inte utges

för söndag, för annan helgdag om inte medlemmen var arbetslös närmast

föregående eller efterföljande vardag eller för avtalsenlig fridag såvida

inte tillsynsmyndigheten medgivit att sådan fridag får likställas med

annan helgdag än söndag. Med avtalsenlig fridag avses främst vissa h e 1 gdagsaftnar.

Under sådana avtalsenliga fridagar, som är en följd av den allmänna

arbetstidsförkortningen, kan enligt utredningen någon arbetslöshet inte

förekomma och någon ersättning inte utgå. Dessa dagar, då ledigheten kan

betraktas som frivillig, behöver därför inte ens undantas i förevarande sammanhang.

Ersättning för övriga avtalsenliga fridagar, de s. k. storhelgdagsaftnarna,

samt för andra helgdagar än söndagar skulle enligt utredningen

utgöra ett avsteg från inkomstbortfallsprincipen och bör därför i

regel inte komma i fråga. Eftersom den föreslagna engångskarensen ökar

möjligheterna att utta ersättning i samband med helger föreslår utredningen

att gällande bestämmelser skärps genom att undantaget för arbetslöshet

föregående eller efterföljande vardag slopas. En sådan inskränkning

får inga långtgående verkningar i femdagarsförsäkringen. I denna kan ersättning

nämligen utgå för högst fem dagar i eu vecka, varför den sjätte

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Iiungl. Maj:ts proposition nr 116 år 1964

dagen, då helgdagea eller helgdagsaftonen normalt infaller, ändå inte blir

ersältningsgill. Utredningen föreslår således den regeln att ersättning inte

skall få ntges för helgdag samt påskafton, pingstafton, midsommarafton,

julafton och nyårsafton. Det finns emellertid fall, då ersättning för dessa

dagar kan vara skälig, t. ex. när långvarigt arbetslösa medlemmar på grund

av arbetslöshet omedelbart före eller efter helgdag eller helgdagsafton

åsamkas inkomstbortfall genom utebliven helgdagslön eller liknande. För

att tillgodose de behov som kan uppkomma i dylika fall föreslår utredningen,

att tillsynsmyndigheten får möjlighet att medge undantag från den

angivna huvudregeln.

Arbetslöshetsersättning i samband med havandeskap får enligt

nuvarande bestämmelser inte utgå för dag då medlemmen äger rätt till tillläggspenning

enligt lagen om moderskapshjälp, som numera motsvaras av

tilläggssjukpenning enligt 3 kap. 13 § lagen om allmän försäkring. Sådan

sjukpenning utgår tidigast fr. o. m. sextionde dagen före den beräknade

tidpunkten för nedkomsten och senast fr. o. in. förlossningsdagen, så länge

kvinnan avhåller sig från förvärvsarbete, dock för högst 180 dagar. Eu

viss valfrihet föreligger således när det gäller den tid för vilken sjukpenning

skall uttas. Utredningen nämner att det till följd härav inte sällan

förekommer att de som är arbetslöshetsförsäkrade skjuter denna tidpunkt

så långt fram i tiden som möjligt för att erhålla ersättning från de båda

försäkringarna under längsta möjliga sammanlagda tid. Arbetslöshetskasseförordningens

bestämmelse har nämligen i enlighet med vissa uttalanden

i förarbetena ansetts böra tolkas så, att medlemmen själv har rätt att välja,

om hon under tiden närmast före nedkomsten skall utta ersättning från

arbetslöshetskassan eller från sjukförsäkringen. Härigenom kommer arbetslöshetsersättning

att utgå under en tid, då ifrågavarande medlemmar

i allmänhet måste ha en ytterst begränsad, ofta obefintlig arbetsförmåga.

Utredningen anser därför, att ersättning från sjukförsäkringen bör utgå

under den tid före nedkomsten som lagen om allmän försäkring medger

och avser. Ersättning från arbetslöshetsförsäkringen bör därför inte

kunna utgå för tid, då medlem haft möjlighet att erhålla sjukpenning med

anledning av barnsbörd, även om denna möjlighet inte utnyttjats. Medlem

som inte är berättigad till tilläggssjukpenning på grund av havandeskap

bör däremot äga rätt till ersättning från arbetslöshetskassa i den mån villkoren

för rätt till sådan ersättning är uppfyllda.

Kassamedlemmar som genomgår yrkesutbildning kan f. n. i princip

få arbetslöshetsersättning. I de fall då utbildningsbidrag utgår har medlemmarna

möjlighet att välja mellan kassaersättning och bidrag. Några

större skillnader i fråga om ersättningsbeloppens maximala storlek föreligger

enligt utredningen inte mellan dessa båda bidragsformer. När kassamedlem

väljer ersättning från arbetslöshetsförsäkringen torde detta ofta

sammanhänga med att utbildningsbidraget i motsats till försäkringsersätt
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 1964

ningen är inkomstprövat och därför påverkas av bl. a. andra makens inkomst.

Utredningen förutsätter, att utbildningsbidraget skall vara så stort

att det är tillräckligt för kursdeltagarens och — i förekommande fall —

hans familjs försörjning, samt anser att arbetslöshetskassa inte bör belastas

under tid då medlem uppenbarligen kan erhålla sin försörjning på annat

sätt. Medlemmen skulle vidare om han uttog kassaersättning förbruka ersätt - ningstid som han kunde behöva, om han skulle bli arbetslös senare under

försäkringsåret. Därför föreslår utredningen att den nämnda valmöjligheten

slopas och att således arbetslöshetsersättning inte får utgå för tid då

medlem under deltagande i yrkesutbildning äger rätt till utbildningsbidrag

av statsmedel.

Remissyttrandena. Godtagbara skäl för att försämra ersättningsmöjligheterna

i fråga om helgdagsaftnar föreligger inte enligt tjänstemännens

centralorganisation. De erkända arbetslöshetskassornas samorganisation

framhåller att tveksamhet råder hos en del kassor om det berättigade

i att slopa ersättningsrätten för helgdagar och vissa helgdagsaftnar.

Samorganisationen accepterar dock utredningens förslag, eftersom i kalendervecka

med en helgdag likväl fem ersättningsdagar återstår och då

förslaget även innebär rätt för tillsynsmyndigheten att medge ersättning

för nämnda dagar.

Förslaget att medlem under havandeskap inte skall äga välja mellan

tilläggssjukpenning och arbetslöshetsersättning tillstyrks av tjänstemännens

centralorganisation och de erkända arbetslöshetskassornas samorganisation.

Landsorganisationen delar visserligen utredningens uppfattning

om svårigheten att finna lämplig sysselsättning åt kvinnor som har

nedsatt arbetsförmåga under havandeskapsliden och därför då inte kan

fortsätta i sitt ordinarie arbete. Likväl är LO tveksam om man bör gå den

väg utredningen föreslagit. Därigenom skulle nämligen de kvinnliga medlemmarna

delas i två grupper: de som kan få kassaersättning före nedkomsten

men inte tilläggssjukpenning och de som kan få tilläggssjukpenning

men då skulle uteslutas från rätt till kassaersättning. Eftersom dagersättningarna

i de båda försäkringsformerna kan vara olika, skulle slopad valfrihet

kunna medföra försämringar i vissa fall. LO anser därför att frågan

bör omprövas men finner att den bästa lösningen vinns genom förändringar

i fråga om förutsättningarna för tilläggssjukpenning. Då det inte

kan ske i detta sammanhang föreslår LO att man tills vidare inte gör ändringar

i arbetslöshetsförsäkringen vilka skulle försämra den ekonomiska

situationen för förvärvsarbetande kvinnor i samband med havandeskap.

Fullmäktige i Luleå framhåller att det numera i många yrken är mycket

vanligt att kvinnor utför arbete utan inskränkning ända fram till lorlossningsdagen

och att det därför inte finns skäl att frångå nuvarande praxis.

Att medlem som deltar i yrkesutbildning inte bör äga välja mellan

kassaersättning och utbildningsbidrag anser i likhet med utredningen

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 1964

överstyrelsen för yrkesutbildning, som emellertid önskar en precisering av

begreppet utbildningsbidrag och anför.

Det är utredningens avsikt att endast avstänga försäkrade kursdeltagare

i sådana kurser, där rätt föreligger till utbildningsbidrag av sådan storlek,

att de är tillräckliga för försörjning av deltagarna och deras familjer. Emellertid

kan bestämmelsen även tolkas så, att försäkrade med rätt till sedvanlig

statlig studiehjälp kan bli avstängda. Detta synes emellertid utredningen

icke ha avsett. Utredningen syftar sannolikt på de bidrag som utgår

till deltagare i den av arbetsmarknadspolitiska skäl bedrivna särskilda kursverksamheten.

Arbetslöshetsnåmnden i Stockholm anser att förslaget framtvingar en

översyn av nuvarande utbildningsbidrag, vilka inte alltid är tillfyllest för

kursdeltagarens och hans familjs försörjning.

Utredningens förslag tillstyrks av tjänstemännens centralorganisation och

de erkända arbetslöshetskassornas samorganisation, vilken särskilt uttalar

att utbildningsbidragen numera är utformade så, att det inte längre finns

anledning att betala försäkringsersättning under utbildningstid.

Landsorganisationen anser däremot att, eftersom kassaersättningen kan

öka medan utbildningsbidraget kvarstår oförändrat, valmöjligheten bör bestå,

i vart fall så länge bidraget är behovsprövat.

Departementschefen, övergången till femdagarsförsäkring

kommer till uttryck i paragrafens första stycke. Beträffande mina allmänna

överväganden och förslag i detta ämne kan jag hänvisa till prop. 1964: 115.

Ersättningsberäkningen i femdagarsförsäkringen grundas enligt första

stycket till en början på en kombination av antalet arbetade och antalet

arbetslösa dagar i en kalendervecka. Summan av sådana dagar får inte överstiga

fem i en vecka. För kassamedlemmar med sexdagarsvecka skulle i

femdagarsförsäkringen denna regel medföra ersättningsrätt för den sjätte

dagen vid arbetslöshet hela veckan. Efter fem dagar skulle nämligen den

föreslagna nya karensperioden vara fullgjord. I enlighet med ett förslag av

utredningen har därför karensdag jämställts med ersättningsdag vid tilllämpningen

av första stycket. Antalet arbetsdagar + ersättningsdagar + karensdagar

får följaktligen uppgå till högst fem per vecka. Med arbetsdag

förstås dag, då arbete utförts i sådan utsträckning att dagpenning inte kunnat

utgå för den. Dag för vilken hel eller halv ersättning kan utgå är ersättningsdag.

Vad utredningen anfört och föreslagit i fråga om avtalsenliga

fridagar och helgdagsaftnar överensstämmer med min uppfattning.

Förslaget kommer till uttryck i andra stycket 2).

Utredningens förslag om begränsning i valfriheten mellan tilläggssjukpenning

och kassaersättning vid havandeskap innebär att kvinnor,

som är i det närmaste fullt arbetsföra intill dagarna före förlossningen,

skulle försättas i sämre ställning än hittills. Såsom landsorganisationen

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj. ts proposition nr Uti är 196i

framhåller skulle även andra försämringar kunna bli följden. Jag anser

därför att det inte finns tillräckliga skäl att nu frångå gällande praxis.

1 frågan om valfrihet mellan kassaersättning och utbildningsbidrag vid

yrkesutbildning vill jag här förutskicka att jag i 36 § föreslår att

deltagande i sådan utbildning i vissa fall skall vara förutsättning för rätt

till kassaersättning. På grund härav och då, såsom framgår av vissa remisssvar,

tvekan kan råda om utbildningsbidragen alltid ger eller kommer att

ge samma ekonomiska trygghet som kassaersättningen anser jag att valfriheten

bör behållas och sådan ersättning alltjämt få utges vid yrkesutbildning.

Enligt gällande bestämmelser utgår inte ersättning för enstaka arbetslös

dag i en kalendervecka. I min framställning tidigare denna

dag har jag — med frångående av utredningens förslag — förordat att ett

motsvarande förbud i princip skall gälla även i femdagarsförsäkringen. Den

som under en kalendervecka i fyra dagar arbetat i sådan utsträckning, att

hel dagpenning inte kunnat utgå för någon av dagarna bör således inte bli

berättigad till ersättning om han är arbetslös den femte dagen. Denna

huvudregel kommer till uttryck i tredje stycket första punkten.

Redan i min tidigare framställning har jag anfört att det här aktuella

förbudet inte bör vara undantagslöst. En kassamedlem som normalt har sex

dagars arbetsvecka skulle i femdagarsförsäkringen gå miste om ersättning

inte för en utan för två arbetslösa dagar. Även vissa arbetstagare med femdagarsvecka

kan tänkas bli särskilt hårt drabbade av ett absolut förbud mot

endagsersättning. Vid s. k. korttidsarbete, som behandlas närmare vid 33 §,

kan i vissa fall undantag också vara befogat. Det torde inte vara möjligt

att i författningstexten ange de fall då undantag bör göras. Det får i varje

särskilt fall undersökas huruvida en viss grupp arbetstagare, exempelvis

vid ett särskilt företag eller på en viss arbetsplats, behöver förmånen av

ersättning för den enstaka dagen och om undantag kan medges utan olägenhet

med hänsyn till vederbörande kassas ekonomi och utan risk för missbruk

eller konsekvenser som är mindre önskvärda från arbetsmarknadssynpunkt.

På grund av det anförda har i tredje stycket stadgats att tillsynsmyndigheten

äger medge undantag om särskilda skäl föranleder det.

Det föreslagna förbudet skall inte heller gälla om en enstaka arbetslös

dag i en kalendervecka inleder eller avslutar en sammanhängande arbetslös

period som är längre än en vecka. Medlem, som fullgjort sin karens och som

blir arbetslös fredag, får således ersättning för fredagen om han är arbetslös

hela den närmast följande kalenderveckan.

33 §.

Paragrafen behandlar s. k. korttidsarbete. Därmed avses att det ordinarie

antalet arbetsdagar reduceras för en viss tidsenhet, t. ex. per vecka, huvudsakligen

i samband med driftinskränkning eller rationalisering.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj. ts proposition nr 116 år 1964

Som nämnts under 32 § kan ersättning f. n. inte utgå för enstaka arbetslös

dag i eu vecka. Arbetslöshetens art och orsak saknar således betydelse.

Enligt förevarande paragraf gäller vidare vid korttidsarbete, som pågår

mindre än fem dagar i veckan, att antalet ersättningsdagar i veckan minskas

med en. Vid korttidsarbete om fyra dagar skulle enligt den nu gällande huvudregeln

i 32 § ersättning utgå för två dagar men skall alltså enligt 33 §

utga för bara en dag. Tillsynsmyndigheten får befria kassa från skyldigheten

att göra korttidsavdrag, när skäl är därtill.

Korttidsavdragen har enligt utredningen sin orsak i svårigheten att avgöra

om kortare arbetsvecka än normalt verkligen innebär korttidsarbete eller i

själva verket grundas på överenskommelse mellan arbetstagare och arbetsgivare

rörande förläggning av den ordinarie arbetstiden i syfte att åstadkomma

en arbetsledig dag i veckan, eventuellt i kombination med kassaersättning

för de regelmässigt arbetslediga dagarna. Korttidsarbete har också

ansetts böra förhindras i de fall då denna arbetsform med hänsyn till sin

längd och omfattning inte kan anses rationell från arbetsmarknadspolitiska

synpunkter.

Det i 32 § tredje stycket av mig föreslagna principiella förbudet mot ersättning

för den femte dagen när medlem arbetat fyra dagar i samma kalendervecka

omfattar även det särskilda fall av korttidsarbete som innebär

att den ordinarie arbetstiden reduceras till fyra dagar i veckan. Möjligheten

för tillsynsmyndigheten enligt nämnda bestämmelse att medge undantag

från förbudet avser således också korttidsarbete. I själva verket torde undantag

i första hand komma att medges just för korttidsarbete.

Fråga uppkommer nu om, i analogi med gällande bestämmelser, korttidsavdrag

i regel bör göras vid korttidsarbete om mindre än fyra dagar i

veckan. Utredningen anser att rätt till ersättning i princip bör föreligga

även vid korttidsarbete. Det bör emellertid då erinras om att utredningen

även föreslår att ersättning skall få utgå för enstaka arbetslös dag. ett

förslag som jag inte följt vid utformningen av 32 §. Från sin utgångspunkt

finner utredningen sannolikheten för att veckoarbetstiden reduceras till

fyra dagar eller mindre — under sken av driftinskränkning eller på sakliga

grunder — därför att försäkringen medger rätt till ersättning för den

femte arbetslösa dagen, inte vara tillnärmelsevis lika stor som att under

nuvarande förhållanden antalet veckoarbetsdagar minskas till fem. Utredningen

föreslår därför att korttidsavdraget blir undantag i stället för att

som nu vara huvudregel. Att avdraget likväl bör förekomma undantagsvis

motiverar utredningen med de skäl som enligt vad nyss nämnts hittills ansetts

föreligga för korttidsavdrag. Jag anser att utredningens ståndpunkt kan

läggas till grund för lösningen av den här uppställda frågan. Paragrafen

har därför utformats så att korttidsavdrag vid korttidsarbete mindre än

fyra dagar i veckan skall göras bara då tillsynsmyndigheten på särskilda

skäl föreskriver det.

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 196i

I enlighet med ett förslag av utredningen har vidare bestämmelsen formulerats

så att den i likhet med 21 § avser korttidsarbete som orsakas inte

bara som f. n. av driftinskränkning utan även av annan anledning, exempelvis

rationalisering.

34 §.

Paragrafen innehåller bestämmelser som gör det möjligt att begränsa

ersättningsrätten i samband med säsongarbetslöshet. 1 min framställning

tidigare denna dag rörande anslag till arbetslöshetsförsäkringen har jag

förordat att säsongrestriktionerna i stor utsträckning upphävs. Jag har

därvid anfört att detta kan och bör ske inom ramen för nuvarande bestämmelser.

De företagna ändringarna i förevarande paragraf är därför endast

av redaktionell art, bortsett från att antalet ersättningsperioder inte som

f. n. begränsats till två. Sista stycket i den gällande lydelsen har slopats till

följd av ändringarna i 28 §.

36 §.

Ändringarna i denna paragraf avser avstängning från ersättningsrätt vid

självförvållad arbetslöshet samt grunderna för bestämmande av skälig lön.

Gällande bestämmelser. Kassamedlem som själv vållat sin arbetslöshet på

något i paragrafen angivet sätt avstängs från ersättning de fyra

närmast följande veckorna. Denna tid räknas inte per kalendervecka utan

från den dag då arbetserbjudandet avvisats. Avstängning kan ske bl. a. om

erbjudet lämpligt arbete avvisas. En av förutsättningarna för att arbetet

skall anses lämpligt är att det är förenat med avlöning som prövas

vara skälig i förhållande till i arbetsorten förekommande avlöning för

ifrågavarande arbete.

Utredningen framhåller att avstängningstidens längd om fyra

veckor inte påverkas av det erbjudna arbetets varaktighet, något som ibland

uppfattats som oskäligt. Utredningen föreslår en hälften så lång avstängningstid

för det fall att det erbjudna arbetet vid arbetserbjudandet uppgivits

avse högst två dagar.

Med hänsyn till de administrativa svårigheterna bör i förordningen inte

upptas ytterligare avstängningstider. Utredningen anser emellertid att en

längre avstängningstid än fyra veckor bör kunna komma i fråga i speciella

fall, t. ex. då medlem på egen begäran utan giltig anledning lämnar en anställning

i påtagligt syfte att utnyttja sin ersättningsrätt i arbetslöshetskassan

eller då medlem upprepade gånger avvisat lämpligt arbete. Det är

enligt utredningen tveksamt om sådana medlemmar är verkligt arbetssökande.

Under nuvarande förhållanden avstängs de i en del fall med stöd av

20 § arbetslöshetskasseförordningen från rätt till ersättning såsom varande

icke arbetssökande och ej oförhindrade att anta arbete. Först sedan veder
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58 Kungl. Maj. ts proposition nr 116 år 196b

börande genom mera stadigvarande arbete visat sig kunna och önska ta

arbete upphävs avstängningen. En viss osäkerhet vid behandlingen av

dessa fall har enligt utredningen gjort sig gällande hos arbetslöshetskassorna.

Då i de angivna fallen finns skäl till tvivel om medlemmarnas vilja och

möjlighet att ta arbete, bör åtgärderna anpassas med hänsyn härtill. Utredningen

föreslår därför att, i fall då det finns anledning anta att medlem

saknar arbetsvilja, i stället för avstängning från ersättning under fyra

veckor skall krävas fyra veckors arbete, innan han ånyo kan bli ersättningsberättigad.

Detta villkor kan till sin effekt bli hårdare än avstängning enligt

gällande bestämmelser, särskilt under tider med låg sysselsättning.

Emellertid anser utredningen befogat med strängare regler i de här angivna

fallen. Det förekommer exempelvis ibland, att medlemmar som är bundna

till hemorten slutar en stadigvarande anställning i ett läge, då möjligheter

att erhålla ny anställning där uppenbarligen inte föreligger. Efter en avstängningstid

av fyra veckor och karens kan de sedan erhålla ersättning under

ofta ganska lång tid. Förslaget innebär vidare att det speciella avstängningsförfarandet

bör, om omständigheterna i övrigt föranleder det, tillgripas

oberoende av det sätt, på vilket den självförvållade arbetslösheten uppkommit.

Utredningen understryker, att en föreskrift om avstängning i enlighet

med dess förslag endast bör tillämpas då graverande omständigheter kan

anses föreligga. För att skapa garantier härför bör beslut om sådan avstängning

bli gällande endast efter tillsynsmyndighetens godkännande.

Den nuvarande regeln att avstängningstiden räknas från och med dagen

efter den då arbetserbjudandet avvisats medför enligt utredningen olägenheter

när arbetserbjudandet görs långt före den tidpunkt då anställningen

skall börja och innan pågående arbete slutförts. Vidare kan det ibland inträffa

att en kassaredogörare först sedan ersättning för den ifrågavarande

tiden utgetts till en medlem får kännedom om att en omständighet inträffat,

vilken kan föranleda avstängning. En eventuell avstängning skall då

enligt gällande regler ske retroaktivt. Det innebär att utgiven ersättning

måste återkrävas, vilket i allmänhet medför stora praktiska svårigheter.

Utredningen föreslår, att i sådana fall undantag från huvudregeln om

avstängningstidens förläggning skall kunna medges och sålunda avstängningsperioden

kunna räknas från senare tidpunkt än den normala. Denna

möjlighet innebär även, att avsteg görs från den allmänna principen att

avstängning inte skall ske, om avstängningsanledning inträffar på dag, för

vilken ersättningsrätt inte föreligger. Närmare bestämmelser härom bör

utfärdas av tillsynsmyndigheten. Avvikelser i nu nämnda hänseende i fråga

om avstängningstid bör för att bli gällande godkännas av tillsynsmyndigheten.

Utredningen anser det otillfredsställande att kassaersättning skall utgå

till en medlem som utan vägande skäl vägrar att öka sina möjligheter att

erhålla arbete genom att delta i yrkesutbildning. En sådan inställ
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Iiiingl. Maj. ts proposition nr 116 år 1964

ning från kassamedlemmars sida vill utredningen i varje fall inte godta, när

utbildningen inte åsamkar deltagarna några kostnader. Utredningen anför

härom.

Behovet av yrkesutbildning och möjligheterna därtill har ökat väsentligt

under senare år. Omskolnings- och fortbildningskurser för vuxna har blivit

en av arbetsmarknadspolitikens viktigaste uppgifter. Den snabba tekniska

och ekonomiska utvecklingen har förstärkt behovet av utbildning av dem

som blivit arbetslösa. Kursverksamhet i sådant syfte är därför nu ännu

angelägnare än tidigare. Även från den enskildes synpunkt blir en fullgod

yrkesutbildning av allt större betydelse inte blott för arbetsinkomst och

arbetsvillkor i övrigt utan också emedan risken för arbetslöshet därigenom

minskar. Härtill kommer att möjligheten att erhålla bidrag av olika slag till

deltagares och i förekommande fall hans familjs uppehälle under kurstiden

väsentligt förbättrats.

Utredningen föreslår därför, att arbetslös kassamedlem i fortsättningen

inte skall utan risk för avstängning från kassaersättning kunna avböja

erbjudande att delta i viss yrkesutbildning. Härvid avses sådan huvudsakligen

för arbetslösa anordnad, av staten helt eller till större delen bekostad

utbildningskurs, vilken inte medför några kostnader för deltagarna. Det är

emellertid angeläget, att arbetsförmedlingens erbjudande av yrkesutbildning

åt en arbetslös alltid föregås av en omsorgsfull prövning av utbildningens

lämplighet i det aktuella fallet, varvid hänsyn i första hand bör tas till den

arbetslöses förutsättningar att tillgodogöra sig den. Dessa förutsättningar

torde i regel vara störst, när utbildningen avser den arbetslöses tidigare eller

därmed likartat yrke. Därjämte måste tillses att anvisad utbildning avser

yrke, som kan beräknas ge utkomstmöjligheter åt den arbetslöse omedelbart

eller inom relativt kort tid efter avslutad utbildning. Erfarenheten har visat,

att en påtvingad utbildning ofta inte leder till avsett resultat. Hänsyn bör

därför i möjligaste mån tas till den arbetslöses egna önskemål och synpunkter

beträffande utbildning och yrkesval. Även sökandens ålder bör

beaktas. Också den som utan giltig anledning avbryter en påbörjad kurs

bör avstängas från rätten till ersättning.

Vid bedömningen av vad som är att anse som skälig lön gäller enligt

utredningen följande principer i rådande praxis. Om kollektivavtal finns

inom det yrkesområde och tillämpas i den ort varom fråga är, anses kollektivavtalslönen

som lägsta skäliga lön. Detta gäller även om den arbetsgivare

som erbjuder arbetet inte är avtalsbunden och därför tillämpar lägre löner.

Om kollektivavtal inte finns inom yrkesområdet eller inte tillämpas i arbetsorten,

är den där gängse lönen för arbete av erbjudet slag normgivande för

skälighetsprövningen.

Utredningen anser alt denna praxis i stort sett är tillfredsställande samt

uttalar att det i princip inte är rimligt att en arbetslös skall kunna utan

påföljd vägra att anta ett arbete för vilket erbjuds kollektivavtalslön, i

sådana fall då den på orten gängse lönen överstiger den där gällande avtals
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Mci j. ts proposition nr 116 år 1964

enliga lönen. Ett strikt fasthållande vid denna princip kan emellertid få

konsekvenser som utredningen inte anser godtagbara. Som exempel nämns

det fallet, att en arbetsgivare erbjuder minimilön enligt kollektivavtalet,

medan lägsta lönen för samtliga jämförbara anställda inom företaget ligger

väsentligt över den erbjudna lönen. Under förutsättning att sökanden är

kvalificerad inom yrket, synes det inte skäligt att han skall behöva uppbära

nämnvärt lägre lön än övriga anställda med motsvarande arbetsuppgifter.

Han bör, anser utredningen, i sådant fall vara berättigad att avvisa arbetserbjudandet

utan att bli avstängd från ersättning. Däremot bör kollektivavtalslön

i princip anses skälig som begynnelselön inom ett yrke. Denna

utredningens inställning innebär att frågan om skäligheten inte avgörs med

hänsyn till löneförhållandena på den ifrågavarande orten i dess helhet utan

begränsas till att gälla förhållandena inom det företag eller på den arbetsplats

där arbetet erbjuds. Detta motiverar utredningen på följande sätt.

Om sökanden finge avvisa arbete med kollektivavtalslön under hänvisning

till att gängse lön på orten ligger väsentligt högre, skulle konsekvensen

kunna bli att anställda i andra företag på samma ort, vilkas löner ligger över

den i kollektivavtalet fastställda lönen men under gängse lön på orten, slutade

sina anställningar med motivering att lönen inte vore »skälig» och i

stället uppbar ersättning från vederbörande arbetslöshetskassa. Försäkringen

skulle på så sätt indirekt kunna bli ett medel för att påverka lönerna,

vilket inte överensstämmer med den neutralitet som försäkringen är skyldig

iaktta. Att bedömningen begränsas på sätt här föreslagits synes motiverat

även med hänsyn till att de likartade arbetsförhållandena inom ett företag

gör en jämförelse i lönehänseende mera rättvis. Härvid kan t. ex. beaktas,

att storleken av de anställdas löner till en del bar sin grund i långvarig

anställning el. dyl., vilket kan motivera en lägre lön för sökanden.

En ytterligare förutsättning för det sålunda föreslagna avsteget från

huvudregeln bör enligt utredningen vara att medlemmen antingen själv eller

genom arbetsförmedlingen tagit kontakt med arbetsgivaren i lönefrågan,

innan han med bibehållen rätt till ersättning kan avvisa arbetserbjudandet.

Utredningen anser att som en allmän regel bör gälla, att en kassamedlem

inte skall kunna avvisa ett arbete enbart på grund av den genom arbetsförmedlingen

lämnade uppgiften om erbjuden lön.

Lön enligt kollektivavtal, vilket omfattar hela landet eller flera orter, är

enligt rådande praxis inte normgivande i orter där avtalet inte tillämpas.

För innebörden härav redogör utredningen på följande sätt.

En medlem anvisas arbete på en ort, där ingen arbetsgivare inom den

ifrågavarande branschen är bunden av gällande kollektivavtal. Den erbjudna

månadslönen är avsevärt lägre än kollektivavtalslönen. Medlemmen avvisar

arbetserbjudandet, då han anser lönen vara för låg. Under förutsättning att

denna överensstämmer med den på orten gängse förekommande lönen, skall

enligt rådande praxis, d. v. s. eftersom avtalet inte gäller på orten, medlemmens

arbetsvägran föranleda avstängning från ersättning under föreskriven

tid. Om emellertid eu av arbetsgivarna — vilken kan vara en annan än den

som erbjudit anställningen — kommer att omfattas av kollektivavtalet, anses

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 116 år 196b

detta därmed enligt nuvarande praxis såsom reellt gällande på orten. Anslutningen

till avtalet kan tänkas äga rum redan dagen efter det den förutnämnde

medlemmen avvisat arbetserbjudandet. Om annan medlem då anvisas

samma arbete, kan denne avvisa detta med bibehållande av rätt till

ersättning från sin kassa.

En praxis som kan få sådana konsekvenser är enligt utredningen inte

rimlig. Medlem bör inte gå miste om sin rätt till ersättning och försäkringen

således sättas ur funktion enbart därför att ingen av arbetsgivarna i orten

vid det tillfälle då arbete erbjuds är bunden av kollektivavtal inom vederbörande

yrkesområde. Frågan om ett dylikt avtals tillämplighet på en ort

bör således inte tillmätas avgörande betydelse i detta sammanhang. Utredningen

hävdar, att ett kollektivavtal som omfattar hela landet eller del därav,

får anses vara gällande även på de orter inom giltighetsområdet, där branschen

är representerad men där ingen avtalsbunden arbetsgivare finns. Utredningen

föreslår, att även i sådana fall om vilka här är fråga den i kollektivavtal

angivna lönen i princip skall anses som minimilön vid bedömningen

av erbjuden löns skälighet.

Beträffande tjänstemän, för vilka lön fastställs individuellt, bör frågan

om erbjuden löns skälighet avgöras med hänsyn till personliga kvalifikationer,

meriter o. dyl. samt med stöd av den lönestatistik rörande tjänstemän

som kan finnas tillgänglig.

Remissyttrandena. Förslaget om två olika avstängningstider

tillstyrks av länsarbetsnämnderna i Östergötlands, Göteborgs och Bohus

samt Västmanlands län, arbetslöshetsnåmnden i Göteborg, landsorganisationen

och de erkända arbetslöshetskassornas samorganisation. Tveksam

beträffande den föreslagna kortare avstängningstiden är länsarbetsnämnden

i Jämtlands län, som anför att en medlem inte avstängs om han har goda

skäl för att avvisa ett arbetserbjudande. Några större risker för otillbörlig

avstängning synes nämnden därför knappast föreligga. Däremot visar erfarenheten

att det kan vara svårt att bedöma varaktigheten av ett erbjudet

arbete. Arbetslöshetsnåmnden i Stockholm anser att den kortare avstängningstiden

inte bör införas.

Någon erinran mot den speciella avstängningsmöjligheten i förening med

krav på fyra veckors arbete som villkor för ersättningsrätt framkommer

inte vid remissbehandlingen. Länsarbetsnämnden i Västmanlands län upplyser

att systemet med gott resultat tillämpats av en kassa i länet. Landsorganisationen

biträder förslaget men anser att uttrycket »saknar arbetsvilja»

bör utbytas mot ett mindre kategoriskt uttryck.

Förslaget att medlem som avvisar eller avbryter viss yrkesutbildning

skall avstängas från ersättningsrätt biträds av arbetsmarknadsstyrelsens

majoritet, länsstyrelsen i Norrbottens län, länsarbetsnämnderna i

Östergötlands, Göteborgs och Bohus, Västmanlands och Jämtlands län, de

erkända arbetslöshetskassornas samorganisation samt tjänstemännens cen
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 196k

tralorganisation. Arbetsmarknadsstyrelsen understryker att avstängning bör

ske endast när omständigheterna ger belägg för ovillighet från medlemmens

sida att själv bidra till att komma ur en svår arbetslöshetssituation. Eu liknande

reservation gör samorganisationen och TCO.

Utbildning bör inte ske under tvångsmässiga former anser en ledamot i

arbetsmarknadsstyrelsen, som avstyrker förslaget. Samma ståndpunkt intar

länsarbetsnämnden i Blekinge län. Länsarbetsnämnden väcker tanken att

medlem kunde pröva på yrkesutbildningen viss kortare tid. Hans betänkligheter

skulle da kanske försvinna; om inte, skulle under en sådan prövotid

kunna bättre utrönas om han är lämplig för utbildningen. Ett erbjudande

att delta i utbildning under en prövotid skulle vara svårare att avvisa. Arbetslöshetsnämnderna

i Stockholm och Göteborg samt landsorganisationen

avstyrker också förslaget under åberopande att bestämmelser av tvångskaraktär

inte kan accepteras i detta sammanhang. LO framhåller att omskolning

och yrkesutbildning underlättar ökad rörlighet på arbetsmarknaden

samt fortsätter.

Det föreligger också uppenbara risker att den positiva inställning till

yrkesmässig rörlighet som arbetsmarknadsmyndigheterna skapat genom

tillkomsten av omskolningsverksamheten kommer att försämras om den av

vissa medlemmar uppfattas såsom tvingande. Den arbetslöses motivation för

att tillgodogöra sig det kunskapsstoff som meddelas på kursen torde starkt

begränsas om han känner sig tvingad att genomgå yrkesutbildningen. Detta

kan också leda till allmänt negativa effekter inom hela kursen och därigenom

försämras utbildningsresultaten för de övriga deltagarna.___

Utredningens förslag kan leda till att samtidigt som en medlem skulle

tvingas att genomgå yrkesutbildningskurs så skulle hans ekonomiska situation

kunna avsevärt försämras. Medan utbildningsbidraget kvarstår oförändrat

kommer försäkringsersättningen att kunna höjas vilket kan tänkas

öka det antal medlemmar för vilka valet av försäkringsersättning är fördelaktigare.

Vad utredningen anför om skälig lön tillfredsställer inte helt de

krav på en mer liberal bedömning som de erkända arbetslöshetskassornas

samorganisation vill ställa. Förslaget lämnas utan erinran av arbetsmarknadsstyrelsen

samt länsarbetsnämnderna i Blekinge och Västmanlands län.

I dessa yttranden framhålls att den tänkta skälighetsprövningen kan bli

mycket svår i sådana fall då gängse lön är högre än kollektivavtalslön. De

båda länsarbetsnämnderna anser att det inte bör ankomma på arbetsförmedlingen

att pröva den erbjudna lönens skälighet i dessa fall.

Länsarbetsnämnden i Östergötlands län hänvisar också till de svårigheter

som skulle uppstå för arbetsförmedlingen om lönevariationer inom ett företag

måste beaktas. Nämnden påpekar att arbetsförmedlingen skall vara

neutral i lönefrågor och att det därför måste vara angeläget för arbetsförmedlingen

att ha mera konkreta bestämmelser att rätta sig efter.

Vissa erinringar mot förslaget gör länsarbetsnämnden i Jämtlands län.

Arbetsgivaren och den arbetstagare, som erbjuds arbete, kan ha delade me
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 1964

ningar i frågan om dennes arbetsprestation är likvärdig med anställdas som

är invanda på arbetsplatsen. Det synes länsarbetsnämnden knappast försvarligt

att ett erbjudet arbete skall kunna avvisas på grund av sådana

meningsskiljaktigheter. Arbetstagaren bör enligt länsarbetsnämnden börja

arbetet efter kollektivavtalslön för att senare utan risk för avstängning

kunna frånträda arbetet, om han vägras den höjning i avlöningen som tilldelats

tidigare anställd personal med likvärdiga kvalifikationer. Länsarbetsnämnden

kan för sin del inte acceptera tanken att kollektivavtalslön i princip

skall anses skälig endast som begynnelselön inom ett yrke. En uppmjukning

av bestämmelserna härutinnan inger betänkligheter med hänsyn till

möjligheterna att placera de arbetslösa.

Arbetslöshetsnämnden i Stockholm anser att den som inte accepterar arbete

mot avtalsenlig lön eller, om avtal inte föreligger, gängse lön inte torde

kunna undgå att bli avstängd om arbetet i övrigt är lämpligt.

Departementschefen. 1 sådana fall då ett mycket kortvarigt arbete, exempelvis

snöskottning en halv dag, avvisats framstår den nu gällande a vstängningstiden

fyra veckor som oskäligt lång. Förslaget att införa

ytterligare en, kortare avstängningstid vid självförvållad arbetslöshet biträder

jag därför. Varaktigheten av det anvisade arbetet är avgörande för

om den kortare avstängningstiden skall tillämpas. Detta förutsätter att arbetets

längd är känd vid tidpunkten för arbetserbj udandet. Vad som kan konstateras

härom i efterhand saknar betydelse. Uppges ett erbjudet arbete

skola pågå tills vidare måste alltså den längre avstängningstiden tillämpas. 1

de fall då någon enligt paragrafen lämnar eller skiljs från ett arbete som

han påbörjat får avstängningstidens längd bedömas efter vad som vid denna

tidpunkt var känt om arbetets avsedda längd.

Med vecka förstås i arbetslöshetskasseförordningen vanligen kalendervecka,

dvs. tiden fr. o. m. söndag t. o. m. lördag. I 36 § i dess nuvarande lydelse

avses emellertid med de fyra närmast följande veckorna en tidrymd

av 28 dagar, som kan börja räknas vilken veckodag som helst. I förtydligande

syfte har därför i den föreslagna lydelsen angivits 28 dagar. I denna tid

ingår helgdagar och andra dagar, som inte heller eljest skulle varit ersättningsgilla.

Jag biträder också förslaget om den speciella avstängning, som medför att

medlemmen inte kan få ersättning från kassan förrän han arbetat tjugo

dagar. Beslut härom bör såsom utredningen framhåller fattas endast i svårartade

fall. Som förutsättning för avstängning har därför stadgats att det

skall vara uppenbart att medlemmen inte vill anta erbjudet lämpligt arbete.

Vägran att delta i lämplig yrkesutbildning eller avbrytande av sådan utbildning

utan godtagbart skäl kan därvid inverka på bedömningen. Det bör i detta

sammanhang särskilt undersökas om medlemmen verkligen är arbetsför

så att adekvata åtgärder till hans hjälp kommer till stånd. Det arbete som

skall kvalificera till ersätlningsrätt bör i allmänhet vara avlönat hcldagsarbetc.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj. ts proposition nr 116 år 1964

En kompletterande bestämmelse om den tidpunkt, från vilken avstängningstid

skall börja löpa, har införts i enlighet med utredningens förslag.

Utredningens förslag att vägran att delta i yrkesutbildning skall

medföra avstängning är iöremål för delade meningar bland remissinstanserna.

Ett skäl som anförs mot förslaget är att tvång inte kan accepteras när

det gäller utbildning. Jag vill då erinra om att skyldigheten för arbetslös

medlem att anta erbjudet lämpligt arbete också kan innebära ett visst tvång,

eftersom arbetet kan anses lämpligt även om han själv inte önskar anta det.

Under förutsättning att utbildningen inte medför några kostnader för deltagaren

och att utbildningens lämplighet för just honom noga prövas i enlighet

med vad utredningen anför härom finner jag tvångsmomentet inte vara

något avgörande skäl mot utredningens förslag. Jag anser att man bör tilllämpa

den i ett yttrande föreslagna metoden med prövning av utbildningens

lämplighet för medlemmen efter en viss kortare tids deltagande däri. Den

ordning jag här föreslagit bör vara ägnad att betydligt minska en eventuellt

förekommande känsla hos någon deltagare av tvång, och något allvarligt

men för utbildningen och övriga deltagare torde knappast behöva befaras.

Vid sådant förhållande finner jag de arbetsmarknadspolitiska skälen för utredningens

förslag öka i styrka. För att inte någon medlem skall förlora

på att hänvisas till yrkesutbildning har jag i det föregående föreslagit valfrihet

mellan utbildningsbidrag och kassaersättning. Då härtill kommer

att arbetslöshetsersättningen till avsevärd del bekostas av allmänna medel

och det allmänna således har fog för ett krav att de arbetslösa tillgodogör

sig utbildning som har till syfte att minska arbetslöshet och som tillhandahålls

dem kostnadsfritt, har jag kommit till slutsatsen att utredningens förslag

bör genomföras.

Rörande skälig lön i det fall att den gängse lönen är högre än den

kollektivavtalsenliga har remissinstanserna delade meningar. Ett viktigt

syfte med bestämmelserna i detta ämne måste enligt min mening vara att så

långt möjligt inskränka arbetslösheten. På de skäl som anförts av länsarbetsnämnden

i Jämtlands län anser jag därför att den avtalsenliga lönen

i princip bör anses skälig vid anställningens tillträdande även om arbetstagaren

inte är nybörjare i arbetet. Härigenom minskas väsentligt de svårigheter

för arbetsförmedlingen, vilka framhålls även av de remissinstanser

som tillstyrker utredningens förslag. Sedan medlemmen arbetat någon tid

vid företaget finns bättre underlag både för arbetsgivaren att avgöra om

han bör tillerkännas den högre, för arbetskamraterna med likvärdigt arbete

utgående lönen och, om så inte sker, för kassan att bedöma om han äger

lämna anställningen utan att förlora ersättningsrätt.

Om lönerna inom ett visst yrkesområde är bestämda i kollektivavtal, som

omfattar hela landet, skall enligt utredningens av remissinstanserna godtagna

mening dessa löner vara minimum även i orter där ingen arbetsgivare

är bunden av avtalet och där lägre löner är gängse. Jag kan inte finna annat

än att förslaget skulle kunna medföra den av utredningen i annat samman
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kiingl. Maj:ts proposition nr 116 år 196i

hang befarade konsekvensen att arbetstagarna i orten kunde sluta sina anställningar

under motivering att lönen vore lägre än kollektivavtalslönen

och alltså inte skälig samt i stället uppbära ersättning från arbetslöshetskassan.

Den av utredningen tänkta situationen att kollektivavtal blir gällande

strax efter det att eu arbetslös avvisat arbetserbjudande torde inte bli

alltför vanlig. F. ö. bör avvisningen i sådant fall få omprövas. På grund av

det anförda kan jag inte förorda utredningens förslag.

Den ändrade bestämmelsen i ämnet har i enlighet med det anförda utformats

så att lön enligt i arbetsorten gällande kollektivavtal i första hand skall

läggas till grund för skälighetsprövningen. Detta hindrar inte att högre lön,

om sådan är allmänt förekommande, efter någon tids anställning kan anses

vara lägsta skäliga lön. För det fall att kollektivavtal inom yrkesområdet inte

tillämpas i arbetsorten stadgas att där förekommande lön för arbete av erbjudet

slag skall anses skälig.

Jag vill särskilt framhålla att den erbjudna lönens skälighet i det enskilda

fallet skall bedömas inte i förhållande till den arbetssökandes tidigare löneförhållanden

utan enbart med hänsyn till den lön som gäller för arbete av

den art som erbjuds. Ett erbjudet arbete kan i allmänhet inte anses olämpligt

därför att den arbetslöse är överkvalificerad för det; i övrigt måste det självfallet

motsvara hans krafter och färdigheter. Han äger alltså inte avvisa

arbetet under motivering att lönen inte motsvarar hans kvalifikationer.

Angående betydelsen av arbetstidens längd och förläggning vill jag i detta

sammanhang anföra följande. Det fallet att en femdagarsarbetande kassamedlem,

som blir arbetslös, erbjuds arbete med sexdagarsvecka bör bedömas

mot bakgrunden av att medlem f. n. är skyldig att anta lämpligt arbete, som

helt eller delvis kan vara förlagt till dag för vilken ersättning inte utgår,

t. ex. söndag (skiftarbete, servicearbete etc.). Det finns ingen anledning att

införandet av en femdagarsförsäkring skulle minska denna skyldighet. Även

arbetslös medlem, som normalt arbetar i femdagarsvecka och som utan giltig

anledning vägrar att anta erbjudande om arbete med sex dagars arbetsvecka,

bör således förlora sin ersättningsrätt. Detta bör i allmänhet gälla,

även om sådan medlem har ett extraarbete som han regelbundet utför på den

arbetslediga dagen. I det enskilda fallet blir frågan om ersättningsrätten beroende

av, huruvida arbetet kan anses lämpligt i arbetslöshetskasseförordningens

mening. En kassamedlem, som är fortlöpande arbetslös hela veckan,

bör inte utan avstängningspåföljd kunna undandra sig att anta ett för honom

lämpligt arbete, som omfattar sex dagar i veckan, oavsett hur arbetsdagarna

är förlagda under kalenderveckan. Om arbete skall utföras även på

söndagar, men fritid motsvarande söndagsledigheten i stället bereds annan

dag i veckan, utgör arbetstidens förläggning i och för sig inte något godtagbart

skäl för att avvisa arbetet.

Om tillfällighetsarbete erbjuds kassamedlem, som arbetar endast under

viss del av eu vecka, bör detta kunna bedömas såsom lämpligt, även om det

5 — B i hang till riksdagens protokoll 196\. 1 samt. AV 116

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 1964

tillsammans med det förstnämnda arbetet något överstiger den i lagstiftningen

om arbetstidens begränsning angivna totala veckoarbetstiden, 45

timmar. Annorlunda förhåller det sig om en korttidsarbetande medlem, som

fortlöpande arbetar t. ex. måndag—torsdag, erbjuds ett regelbundet kompletteringsarbete

under fredag—lördag. Om hans totala veckoarbetstid därvid

skulle mera påtagligt överstiga 45 timmar, bör i allmänhet det erbjudna arbetet

utan påföljd kunna avvisas såsom icke lämpligt. Från arbetslöshetsförsäkringens

synpunkt bör medlem inte annat än rent tillfälligtvis vara

skyldig att åta sig arbete flera timmar per vecka än som medges i arbetstidslagstiftningen.

40 §.

Paragrafen har i enlighet med ett förslag av utredningen kompletterats

så att även andra uppgifter än intyg enligt 21 och 22 §§ kan avfordras de

ersättningssökande.

41 §.

Paragrafen innehåller föreskrifter om arbetslöshetskassornas fondbildning.

Gällande bestämmelser m. in. De tillgångar som skall avsättas som fond

beräknas per medlem. Fondens minimistorlek skall utgöra en multipel av

inkomsterna av avgifter, statsbidrag och influtna räntor. Huvudregeln är

att minimifonden skall uppgå till dubbla genomsnittliga årsinkomsten under

den senaste tioårsperioden. Har kassan högst 500 medlemmar skall

fonden vara fyra gånger samma årsinkomst. Tillsynsmyndigheten kan föreskriva

större fond med hänsyn till förändringar under tioårsperioden i

fråga om ersättningsbelopp, förvaltningskostnader eller statsbidrag. Dessa

förändringar har i allmänhet varit så betydande att undantaget blivit regel.

Utbetalning från kassa får inte påbörjas förrän fonden uppgår till betryggande

belopp. Skälet härtill är en strävan att skapa ökad trygghet för

kassans solvens. Fonden får tas i anspråk endast i den mån kassans inkomster

inte förslår att täcka dess löpande utgifter.

Kassornas fonder uppgår f. n. till nära 400 milj. kr. Medeltalet i fondbehållning

per medlem var den 31 augusti 1962 279 kr., vilket motsvarar en

ersättningstid av omkring två veckor. Spridningen kring detta medeltal var

betydande: från lägst 59 kr. till högst 626 kr.

Utredningen upplyser till en början att kassorna numera i allmänhet har

konsoliderad ekonomi och färdigbildade fonder. Av undersökningar som utredningen

företagit framgår att kassorna endast i undantagsfall avyttrat

tillgångar för att i en ansträngd situation kunna uppfylla sina förpliktelser.

I första hand har insatta bank- och giromedel tagits i anspråk samt

möjligheten att utfå statsbidrag under löpande försäkringsår utnyttjats. På

grund härav och då arbetsmarknadspolitiken medfört att riskerna för att

en kassa framdeles skall utsättas för långvariga allvarliga påfrestningar är

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Knngl. Maj.ts proposition nr 116 år 1964

väsentligt mindre nu än när gällande fonderingsregler tillkom, anser utredningen

att kassornas fonder kan hållas på en lägre nivå än den som nu

gäller som minimum. Fonderna skall enligt förslaget hållas ■säd endast ungefär

hälften av den nuvarande storleken. Tillsynsmyndigheten föreslås

dock kunna föreskriva större fondering, om en jämförelse mellan den aktuella

arbetslösheten och arbetslösheten under den senaste tioårsperioden

skulle ge ett klart otillfredsställande resultat. I den mån kassornas fonder

överstiger det sålunda föreslagna minimum bör överskottet enligt utredningen

antingen behållas fonderat eller användas för att öka ersättningarna

på längre sikt utan avgiftshöjning.

Vidare föreslår utredningen att metoden för att bestämma fondens minimistorlek

ändras på det sättet att utgifterna per medlem i stället för inkomsterna

läggs till grund för fondberäkningen. Utgifterna bör beräknas

så, att antalet ersättningsdagar per årsmedlem i genomsnitt under den senaste

tioårsperioden multipliceras med dagpenning och barntillägg för det

aktuella försäkringsåret. Till den så erhållna produkten bör läggas förvaltningskostnaden

per medlem. För de minsta kassorna innebär förslaget en

fondering som per medlem blir dubbelt så stor som i övriga kassor. Med

hänsyn till den obetydliga riskutjämningen och de små utgiftsbeloppen i

de minsta kassorna anser utredningen att reglerna för dessa bör gälla när

de har högst 1 500 medlemmar.

I remissyttrandena behandlas fondbildningen endast av bankinspektionen

och de erkända arbetslöshetskassornas samorganisation, vilka lämnar

förslaget utan erinran, samt av Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare,

som anser utredningens bedömning av arbetslöshetsriskerna alltför

optimistisk och därför avstyrker förslaget att reducera fonderna till

hälften.

Departementschefen. Utredningens förslag innebär att fonderna får hållas

vid ungefär hälften av den nuvarande nivån. Detta sker genom att fondstorleken

bestäms inte som nu till två gånger årsinkomsten utan till ett belopp

motsvarande årskostnaden. Varken kassorna själva eller tillsynsmyndigheten

har gjort någon erinran mot förslaget. Jag anser att utredningen har

visat att fonderna inte behöver tas i anspråk för arbetslöshetsersättning

under normala förhållanden på arbetsmarknaden. De av mig i det föregående

föreslagna förbättrade förmånerna torde också kunna finansieras med

löpande inkomster och behöver enligt min mening knappast medföra behov

av större fonder än dem som skall finnas enligt gällande bestämmelser. Jag

biträder därför utredningens förslag om ändrade fonderingsregler.

42 §.

Paragrafen innehåller bestämmelser om fondmedlens placering.

Utredningen har omarbetat placeringsbestämmelserna med ledning av

reglementet den 25 maj 11)62 (nr 401) angående förvaltningen av de all5*

— Bihang till riksdagens protokoll 1964. 1 samt. Nr 116

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj.ts proposition nr 116 är 1964

männa försäkringskassornas fonder för den obligatoriska och den frivilliga

sjukförsäkringen. Förslaget stämmer överens med detta reglemente utom

i tre avseenden. Sålunda föreslås att liksom hittills högst en femtedel av

fondens tillgångar får placeras i inteckningar i fast egendom. Vidare godkänns

inte placering i tomträttsinteckningar och slutligen behålls den nuvarande

möjligheten att placera i inteckningar i industrifastigheter.

Bankinspektionen anser att placering i industrifaslighetsinteckning inte

bör tillåtas eftersom en sådan fastighets värde är så beroende av företagets

bärighet att inteckningen inte som säkerhet kan jämställas med övriga tilllåtna

placeringsobjekt. Det nuvarande förbudet mot placering i förlagsbevis

bör enligt inspektionen behållas. Som skäl anförs att säkerhet inte

ställs för förlagsbevis, att de medför rätt till betalning först efter utfärdarens

övriga skulder, att arbetslöshetskassorna inte till följd av ett sådant

förbud skulle sakna erforderliga placeringsmöjligheter samt att rätt

för arbetslöshetskassorna att placera i förlagsbevis inte synes särskilt påkallad

från näringslivets och de kreditsökande bolagens synpunkt.

Jag finner inte skäl att frångå nuvarande bestämmelser och försäkringskassornas

reglemente när det gäller placering i tomträttsinteckningar. Även

i övrigt bör reglementet i huvudsak tjäna som förebild. Dock bör som hittills

fondtillgångar inte placeras i inteckningar till mer än en femtedel. De

av bankinspektionen förordade avstegen från reglementet är grundade på

omsorg om kassornas säkerhet och jag biträder därför vad inspektionen föreslagit.

50 §.

Paragrafen behandlar besvärsordningen inom arbetslöshetsförsäkringen.

Gällande bestämmelser in. m. Den som vill söka rättelse i ett av arbetslöshetskassa

meddelat beslut, kan enligt 45 § understödsföreningslagen

väcka klandertalan mot kassan vid allmän domstol. Jämlikt 49 § arbetslöshetskasseförordningen

äger tillsynsmyndigheten, om den finner avvikelse

från förordningen föreligga eller om anledning eljest förekommer till anmärkning

mot kassas verksamhet, meddela kassan erforderliga anvisningar.

Den som är missnöjd med ett kassabeslut kan alltså vända sig till tillsynsmyndigheten

och denna kan skapa rättelse genom en anvisning till kassan.

Ett formlöst besvärsförfarande föreligger således här. Följer kassan

inte anvisningen kan statsbidraget helt eller delvis indragas. Mot tillsynsmyndighetens

beslut enligt förordningen får talan föras genom besvär, 50 §.

Om sådan talan gäller 79 § lagen om understödsföreningar. Det innebär

att talan förs hos Kungl. Maj :t. Sådana besvär prövas i regeringsrätten.

Utredningen erinrar om att det enligt 3 § kungörelsen med tillämpningsföreskrifter

till arbetslöshetskasseförordningen åligger arbetslöshetskassa att

omedelbart lämna tillsynsmyndigheten en redogörelse för kassans beslut i

fall av avstängning från ersättning på grund av arbetsvägran eller där rätten

till ersättning från försäkringen eljest ifrågasatts och därför blivit fö
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

Iiungl. Maj. ts proposition nr 116 år 196b

69

remål för särskild prövning. Enligt rådande praxis blir angivna beslut föremål

för en detaljerad granskning från tillsynsmyndighetens sida och kan

föranleda ingripande mot vederbörande kassa enligt arbetslöshetskasseförordningens

regler för tillsynen över arbetslöshetsförsäkringen. Denna granskning

utgör otvivelaktigt från de försäkrades synpunkt en viss ersättning för

ett besvärsinstitut. Tillsynsmyndighetens beslut i anledning av granskningen

eller på grund av påpekanden från kassamedlemmar och andra har

i mycket få fall överklagats till regeringsrätten. På grund av de särskilda

förhållanden som råder inom arbetslöshetsförsäkringen skulle alltså, säger

utredningen, behovet av ett besvärsinstitut inte vara framträdande.

Å andra sidan kan enligt utredningen inte bestridas, att de spörsmål som

uppkommer vid bedömningen av rätten till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen

i många fall har gemensamma drag med frågor som aktualiseras

inom andra grenar av socialförsäkringen. Detta gäller exempelvis de

ofta förekommande fallen, där den individuella arbetsförheten har betydelse

för bedömandet av om ett erbjudet arbete är lämpligt för en arbetssökande

kassamedlem. Hit torde även höra frågor rörande uppskattningen

av en medlems inkomstförhållanden och bedömningen av erbjuden löns

skälighet. I frågor av denna art är det av värde, att de principer som i rättstillämpningen

utformas inom socialförsäkringen i övrigt vinner tillämpning

även beträffande arbetslöshetsförsäkringen i den omfattning som betingas

av de särskilda förhållandena på detta område. Enligt utredningens

uppfattning är det också i och för sig av betydelse, att arbetslöshetsförsäkringens

principiella samhörighet med annan socialförsäkring såsom ett viktigt

led i skyddet mot inkomstbortfall kommer till uttryck genom att den

högsta besvärsinstansen blir gemensam.

Utredningen anser därför såväl praktiska som principiella skäl tala för

att ärenden angående försäkring enligt arbetslöshetskasseförordningen överförs

från regeringsrätten till försäkringsdomstolen. Talan mot andra av tillsynsmyndigheten

meddelade beslut bör enligt förslaget liksom hittills föras

enligt 79 § understödsföreningslagen, dvs. hos Ivungl. Maj :t i regeringsrätten.

Slutligen föreslår utredningen en särskild bestämmelse om talan mot arbetslöshetskassas

beslut genom besvär hos tillsynsmyndigheten samtidigt

som tillsynsmyndighetens granskning av vissa beslut behålls.

Vid remissbehandlingen tillstyrks förslaget om försäkringsdomstolen som

besvärsinstans av arbetsmarknadsstyrelsen, försäkringsdomstolen, de erkända

arbetslöshetskassornas samorganisation och försäkringkasseförbundet

samt lämnas i övrigt utan erinran.

Departementschefen. I arbetslöshetskasseförordningen bör intagas en uttrycklig

bestämmelse om besvär hos tillsynsmyndigheten över alla av arbetslöshetskassa

enligt förordningen meddelade beslut. En sådan bestämmelse

medför inte någon ändring i tillsynsmyndighetens rätt enligt 49 §

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 196i

att pröva kassas verksamhet oavsett anförda besvär och att därvid meddela

kassan anvisning. Någon uttrycklig föreskrift härom torde inte behövas

i förevarande paragraf.

De anförda skälen för att på detta område göra försäkringsdomstolen till

besvärsinstans anser jag beaktansvärda. Besvär över tillsynsmyndighetens

beslut skall enligt förslaget föras hos försäkringsdomstolen i ärende angående

försäkring enligt arbetslöshetskasseförordningen och hos regeringsrätten

i andra ärenden. Utredningen har inte angivit hur denna uppdelning

av ärendena skall genomföras i praktiken. Enligt min mening bör besvär

i ärende om enskild kassamedlems ersättningsrätt föras hos försäkringsdomstolen.

Detsamma torde böra gälla besvär över beslut angående undantag

från förordningens bestämmelser om ersättningsvillkor. Å andra

sidan är klart att ärenden om stadgeändring och likvidation, vilka ämnen

behandlas endast i understödsföreningslagen, inte kan hänföras till ärende

om försäkring och alltså bör höra under regeringsrättens prövning vid besvär

över tillsynsmyndighetens beslut. Ärende om antagande till erkänd

arbetslöshetskassa bör, ehuru föreskrifterna finns i förordningen, inte anses

som ärende om försäkring och bör alltså höra under regeringsrättens

prövning. Rätten att vinna inträde i erkänd arbetslöshetskassa behandlas endast

i förordningen och ärende därom torde böra hänföras till ärende angående

försäkring i vidsträckt mening. Om medlems avgång ur kassa meddelas

föreskrifter i understödsföreningslagen och om medlems uteslutande

ur kassa i förordningen. Här kan gränsfall uppstå men ärendena

torde i allmänhet böra hänföras till ärenden om försäkring enligt arbetslöshetskasseförordningen.

Besvärsbestämmelserna är utformade i nära överensstämmelse med vad

som gäller enligt lagen om allmän försäkring.

övergångsbestämmelserna

Ändringarna i förordningen föreslås träda i kraft den 1 september 1964,

då nytt försäkringsår börjar.

Andra stycket får betydelse främst i det fall att någon fullgjort karens

i augusti 1964. 28 § 3 mom. första stycket kan då tillämpas.

Tredje stycket innebär att fondtillgångar som placerats före ikraftträdandet

inte behöver placeras om till följd av de nya reglerna i 42 §.

Som anförts vid 50 § finns f. n. inga bestämmelser i arbetslöshetskasseförordningen

om talan mot kassas beslut. Mot ett kassabeslut, som meddelats

före ikraftträdandet, bör inom ramen för besvärstiden talan få föras

enligt den nya besvärsbestämmelsen i 50 § 1 mom. Någon särskild övergångsbestämmelse

torde inte behövas i fråga om kassabeslut.

Alla beslut av tillsynsmyndigheten, mot vilka talan förs, prövas f. n. i regeringsrätten.

Enligt 50 § i förslaget skall talan i stället i vissa fall föras hos

försäkringsdomstolen. Har besvär redan anförts när de nya bestämmelser
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 116 år 1964

na träder i kraft, bör besvärsprövningen fortgå enligt de äldre bestämmelserna.

Om däremot visserligen tillsynsmyndighetens beslut meddelats före

ikraftträdandet men talan mot det inte förs förrän därefter bör de nya bestämmelserna

i 50 § gälla.

Förslaget till förordning angående ändring i förordningen den 14 december

1956 (nr 630) om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor

2 §.

Det nuvarande grundstatsbidraget utgår med fasta belopp. I min framställning

tidigare denna dag rörande bidrag till erkända arbetslöshetskassor

har jag föreslagit att det nuvarande systemet utbyts mot ett procentsystem.

Utredningens förslag till bidragstabell har därvid följts. Den innebär att

bidragsprocenten sjunker från 50 i lägsta till 35 i högsta dagpenningklass.

Dagpenningklasserna framgår av 29 § i förslaget till förordning angående

ändring i förordningen om erkända arbetslöshetskassor. I fråga om det i

2 mom. behandlade tillägget till grundstatsbidraget kan jag hänvisa till min

nämnda framställning.

7 §•

Ändringarna i denna paragraf är föranledda av förslaget om ändrad ersättningstid,

varom hänvisas till 31 § förslaget till ändring i förordningen

om erkända arbetslöshetskassor.

8 §•

Det i förvaltningsbidraget ingående medlemsbidraget har i enlighet med

förslaget i prop. 1964: 115 höjts med 1 kr.

Enligt nu gällande bestämmelser för beräkning av medlemsbidrag till

kassa, som varit i verksamhet endast under del av året, har medlemsbidraget

utgått på grundval av det för kassan gällande antalet årsmedlemmar,

vilket antal för sådan kassa blir lägre än det genomsnittliga antalet medlemmar

i kassan. Kassan har därigenom blivit överkompenserad på grund

av att bidraget är graderat efter medlemsantal. Den i tredje stycket intagna

regeln medför att bidraget kommer att utgå med belopp som står i proportion

till den del av året då kassan varit i verksamhet.

Förslaget till lag angående ändring i lagen den 24 mars 1938 (nr 96) om

understödsföreningar

Såsom framgått av motiveringen till 50 § i förslaget till förordning om

ändring i arbetslöshetskasseförordningen saknar denna, åtminstone formellt

sett, f. n. besvärsinstitut. 45 § lagen om understödsföreningar medger

däremot att talan väcks mot kassan genom stämning vid allmän domstol.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj. ts proposition nr 116 år 196b

I 50 § arbetslöshetskasseförordningen har föreslagits bestämmelser om

besvär, över arbetslöshetskassas beslut hos tillsynsmyndigheten och över

dess beslut hos försäkringsdomstolen. Genomförs denna besvärsordning

behövs inte talerätten vid allmän domstol. I förevarande paragraf har därför

gjorts ett undantag beträffande talan mot beslut av erkänd arbetslöshetskassa.

Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 26 maj 1961 (nr 262)

om försäkringsdomstol

Förslaget är föranlett av att tillsynsmyndighetens beslut enligt 50 §

arbetslöshetskasseförordningen i dess föreslagna lydelse skall prövas av

försäkringsdomstolen.

Departementschefens hemställan

I enlighet med det anförda föreligger i ärendet inom inrikesdepartementet

upprättade förslag till

1) förordning angående ändring i förordningen den lb december 1956

(nr 629) om erkända arbetslöshetskassor;

2) förordning angående ändring i förordningen den lb december 1956

(nr 630) om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor;

3) lag angående ändring i lagen den 2b mars 1938 (nr 96) om understödsföreningar

och

4) lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 26 maj 1961 (nr 262) om

försäkringsdomstol.

Av dessa förslag är de båda lagförslagen av sådan natur att lagrådets

utlåtande över dem bör inhämtas.

Jag hemställer därför, att lagrådets utlåtande över nämnda lagförslag

måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets

övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Lars Norborg

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 1964

73

Utdrag av protokoll, hållet i Kungl. Maj. ts lagråd den 25 mars 1964.

Närvarande:

justitieråden Romanus,

Digman,

Nordström,

regeringsrådet Holmgren.

Enligt lagrådet denna dag tillhandakommet utdrag av protokoll över inrikesärenden,

hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 28 februari

1964, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i

§ 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättade förslag

till 1) lag angående ändring i lagen den 24 mars 1938 (nr 96) om understödsföreningar

och 2) lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 26 maj

1961 (nr 262) om försäkringsdomstol.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet av

hovrättsassessorn Claes-Göran Källner.

Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet:

Thomas Krook

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 116 år 1964

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3 april

1964.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Lindholm, Kling, Edenman, Johansson,

Holmqvist, Aspling, Palme.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för inrikesdepartementet, statsrådet Johansson, lagrådets den 25 mars

1964 avgivna utlåtande över de den 28 februari 1964 till lagrådet remitterade

förslagen till lag angående ändring i lagen den 24 mars 1938 (nr 96) om

understödsföreningar och lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 26

maj 1961 (nr 262) om försäkringsdomstol med förmälan att lagrådet lämnat

förslagen utan erinran.

Föredraganden hemställer att lagförslagen jämlikt § 87 regeringsformen

ävensom de i statsrådsprotokollet för den 28 februari 1964 omförmälda

förslagen till förordning angående ändring i förordningen den 14 december

1956 (nr 629) om erkända arbetslöshetskassor och förordning angående ändring

i förordningen den 14 december 1956 (nr 630) om statsbidrag till erkända

arbetslöshetskassor måtte genom proposition föreläggas riksdagen

till antagande.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans

Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Lars Norborg

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1964:310 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående höjning av förvärvsdvdragen och ortsavdragen vid beskattningen m. m. s. 13 i texten
  2. 2LU 1964:48 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition angående ändrade grunder för den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen, i vad propositionen hänvisats til s. 1 i texten