Sök i Ratio Lex

Angående inrättande av kreditinstitut för lantbruksnäringarna, m. m

27 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 27 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1964:117, Angående inrättande av kreditinstitut för lantbruksnäringarna, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr i 17 år 196b

1

Nr 117

Kungl. Maj. ts proposition till riksdagen angående inrättande av

kreditinstitut för lantbruksnäringarna, m. m.; given

Stockholms slott den 13 mars 196b.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges förslag om inrättande av två kreditinstitut,

främst avsedda för långfristiga krediter till företag vilkas verksamhet avser

förädling eller distribution av produkter från jordbruket eller skogsbruket

eller binäringar till dessa eller till företag som distribuerar förnödenheter till

samma näringsgrenar. De nya instituten föreslås skola organiseras som

aktiebolag och benämnas Lantbruksnäringarnas Primärkredit AB och Lantbruksnäringarnas

Sekundärkredit AB. Instituten avses skola ägas till hälften

av staten och till hälften av jordbrukets föreningsrörelse, Handelns samarbetsorgan

i jordbruksfrågor och Kooperativa förbundet. Aktiekapitalet

föreslås i vartdera bolaget bli 5 milj. kr., varjämte till reservfond avses skola

avsättas 2,5 milj. kr. Vartdera bolaget skall därjämte ha en särskild garantifond

på 15 milj. kr. Den sammanlagda utlåningskapaciteten beräknas

tills vidare bli 375 milj. kr.

Till aktieteckning i de nya bolagen föreslås för budgetåret 1964/65 ett

investeringsanslag av 7,5 milj. kr. Vidare förordas att staten ställer garantiförbindelser

på sammanlagt 15 milj. kr. till bolagens förfogande.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1 samt. Nr 117

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr It7 år 196b

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland i statsrådet

å Stockholms slott den 13 mars 196b.

Närvarande:

Statsråden Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Johansson, Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om inrättande av

kreditinstitut för lantbruksnäringarna, m. m. samt anför därvid följande.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 5 juni 1963 tillkallade jag

samma dag tre personer1 med uppdrag att ingå såsom ledamöter i en förhandlingsdelegation

för att med företrädare för jordbruksnäringen föra

förhandlingar rörande inrättande av ett institut för långfristig kreditgivning

till företag inom jordbruket m. m.

Förhandlingar har därefter förts mellan å ena sidan den statliga förhandlingsdelegationen

och å andra sidan förhandlingsdelegationer från

jordbrukets föreningsrörelse, Handelns samarbetsorgan i jordbruksfrågor

och Kooperativa förbundet.

Sedan förhandlingarna slutförts, har delegationerna med skrivelse den 18

januari 1964 överlämnat förslag till inrättande av Lantbruksnäringarnas

Primärkredit AB och Lantbruksnäringarnas Sekundärkredit AB med riktlinjer

för institutens verksamhet jämte förslag till avtal och bolagsordningar.

över förhandlingsdelegationernas förslag har efter remiss yttranden avgivits

av bankinspektionen, försäkringsinspektionen, lantbruksstyrelsen,

statens jordbruksnämnd, kommerskollegium, patent- och registreringsverket,

fullmäktige i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret, styrelserna

för allmänna pensionsfonden, Svenska bankföreningen, Sparbankernas bank

AB, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges jordbrukskasseförbund, Svenska

försäkringsbolags riksförbund, Sveriges lantbruksförbund samt Riksförbundet

Landsbygdens folk (RLF) och Sveriges allmänna hypoteksbank gemensamt,

Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Kooperativa

förbundet, Sveriges industriförbund, Sveriges hantverks- och industri
1

Statssekreteraren i finansdepartementet Krister Wickman, ordförande, bankdirektören i

riksbanken Ame Callans och lagbyråchefen i finansdepartementet Sven-Eric Nilsson.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 117 år 196b 3

organisation, Svensk industriförening samt Landsorganisationen i Sverige

(LO).

Kommerskollegium liar till sitt utlåtande fogat yttranden av ett flertal

handelskammare och företagareföreningar.

Jag anhåller nu att få till behandling uppta frågan om inrättande av kreditinstitut

för lantbruksnäringarna.

Förhandlin gsdelegationernas förslag

Förhandlingsdelegationerna framhåller inledningsvis, att syftet med det

framlagda förslaget är att åstadkomma en vidgning av de institutionella betingelserna

för den mera långfristiga kreditgivningen till företag, som baserar

sin verksamhet på jordbrukets eller skogsbrukets produkter eller eljest

har anknytning till dessa näringar. Härigenom skapas ökade möjligheter

till en rationalisering av förädlingen och distributionen av produkterna

från dessa näringsgrenar.

Med utgångspunkt från det nu sagda har bestämmelsen om bolagens

ändamål i § 2 av bolagsordningarna för instituten utformats. Enligt

denna skall bolagens verksamhet avse att genom utlämnande av lån, huvudsakligen

av långfristig karaktär, medverka vid finansieringen av näringsföretag

här i riket, företrädesvis företag vilkas verksamhet avser förädling

eller distribution av produkter från jordbruket eller skogsbruket eller

binäringar till dessa eller ock distribution av förnödenheter till samma

näringsgrenar. Vidare skall bolagen genom att utge obligationer eller andra

för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar eller genom annan upplåning

anskaffa medel för utlåningsverksamheten. Bolagen skall även kunna

lämna garanti för sådana lån, som de eljest själva skulle äga bevilja. De

skall också kunna förmedla sådana lån.

Med den bestämning som nu gjorts av bolagens ändamål torde enligt förhandlingsdelegationerna

tyngdpunkten i bolagens verksamhet komma att

ligga på utlåning till företag, som förädlar eller distribuerar produkter från

jordbruket. Såsom exempel på sådana förädlingsindustrier nämnes kvarnar,

mejerier, slakterier, cliarkuterifabriker, konservfabriker och bagerier.

Inom distributionen beräknas kreditgivningen få sin största betydelse för

finansieringen av t. ex. lagerhus, partihandelscentraler, auktionshallar för

trädgårdsprodukter o. d. Beträffande företag som distribuerar produkter

till jordbruket anför delegationerna såsom exempel företag som levererar

maskiner, redskap, fodermedel eller gödningsämnen.

Den omständigheten att verksamheten naturligen kan väntas bli inriktad

på vissa typer av företag innebär inte någon formell branschavgränsning.

Bolagsordningarna anger, att det »företrädesvis» gäller kreditgivning till

angivna förelag. Något hinder för bolagen att lämna lån även till andra näIUhang

till riksdagens protokoll 1964. i samt. Nr 117

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Mnj. ts proposition nr 117 år 1064

ringsföretag föreligger alltså inte. Nära till hands ligger t. ex. företag, som

har anknytning till de nämnda typerna av näringsföretag, såsom industrier

som producerar förnödenheter till jordbruket. Det blir därför enligt delegationernas

mening bolagens styrelser som i den praktiska tillämpningen får

bedöma i vilka fall krediter skall lämnas. För institutens affärsmässiga

drift bör del enligt delegationerna vara en fördel, att några formella hinder

vid valet av låntagare inte uppställes.

Delegationerna påpekar i detta sammanhang, att även andra kreditinstitut

kan verka för långfristig, bunden kreditgivning till företag av nu angiven

art. Sålunda kan de av staten och affärsbankerna gemensamt ägda AB

industrikredit och AB Företagskredit lämna lån till mindre och medelstora

näringsföretag av nu ifrågavarande slag. Samtidigt som de nya instituten

kommer att komplettera befintliga kreditinrättningar, kommer de alltså att

få verka i konkurrens med andra företag.

Vidare framhålles att den omständigheten, att vissa organisationer kommer

att stå som delägare i de nya kreditinstituten, självfallet inte innebär

någon prioritering till förmån för företag som är anslutna till vissa branschsammanslutningar

eller andra organisationer. Inte heller bör enligt delegationerna

någon kvotering av utlåningen mellan olika intressentgrupper förekomma.

Instituten skall fritt kunna pröva inkomna låneansökningar med

beaktande av de säkerheter som kan ställas och andra vid sedvanlig kreditbedömning

relevanta faktorer.

Det har vid förhandlingarna förutsatts att sådana krediter, som med hänsyn

till sin storlek och omständigheterna i övrigt lämpligen bör placeras på

obligationsmarknaden, inte skall beviljas av de här ifrågavarande instituten.

Däremot anses instituten böra kunna förmedla sådana lån.

Kreditinstituten skall arbeta på rent affärsmässig grund. De skall sålunda

för sina krediter kräva marknadsmässiga villkor såväl i fråga om ränta

som övriga villkor. Självfallet skall instituten verka för att de i sin kreditgivning

inom ramen för affärsmässighet kan lämna lån på så fördelaktiga

villkor som möjligt. Det är därför enligt delegationerna angeläget, att de

bl. a. kan ges en rationell och enkel organisation.

Vid överläggningarna har förutsatts att staten och organisationerna skall

bidra med hälften av aktiekapitalet vardera, samt att övriga finansiella

förpliktelser gentemot bolagen skall fördelas på samma sätt som aktiekapitalet.

I likhet med vad som gäller för AB Industrikredit och AB

Företagskredit har vidare förutsatts, att som säkerhet för de nya bolagens

förbindelser, utöver aktiekapitalet, även skall finnas en garantifond.

Storleken av aktiekapitalet och garantifonden är beroende av den utlåningsvolym

som anses lämplig. Vid de förda förhandlingarna har ansetts

att ett aktiekapital av 5 milj. kr. i vartdera institutet kan vara lämpligt. De

föreslagna bolagsordningarna ger dock möjlighet att utvidga aktiekapitalet

till 15 milj. kr. Vidare har förutsatts att garantifonden skall uppgå till tre

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj. ts proposition nr 117 år 196A

gånger aktiekapitalet vid bolagens bildande, d. v. s. 15 milj. kr. i vartdera

bolaget. Garantiförbindelsen skall för statens del tecknas av fullmäktige i

riksgäldskontoret samt för organisationernas del vara utställd av svensk

affärsbank. Garantiförbindelsen skall, om så anses lämpligt, kunna helt

eller delvis utbytas mot kontanta medel. För att omedelbart ge bolagen större

eget kapital har vidare förutsatts att till vartdera bolagets reservfond skall

avsättas 2,5 milj. kr. Tekniskt skulle detta lösas genom att aktierna betalas

med 150 procent av nominella värdet. Mellan organisationerna inbördes har

överenskommits, att jordbrukets föreningsrörelse skall tillskjuta tre femtedelar,

Handelns samarbetsorgan i jordbruksfrågor en femtedel och Kooperativa

förbundet en femtedel av den på organisationerna fallande andelen

i bolagens kapital och garantifond.

Det nu sagda innebär, att aktiekapitalet, reservfonden och garantifonden

kommer att fördelas enligt följande i vartdera bolaget:

Avtalspart Aktie- Reserv- Summa Garantikapital

fond eget fond

kapital

Staten.............. 2 500 000 1 250 000 3 750 000 7 500 000

J ordbrukets föreningsrörelse.

........... 1 500 000 750 000 2 250 000 4 500 000

Handelns samarbetsorgan

i jordbruksfrågor 500 000 250 000 750 000 1 500 000

Kooperativa förbundet 500 000 250 000 750 000 1 500 000

Sammanlagt 5 000 000 2 500 000 7 500 000 15 000 000

Av det sammanlagda egna kapitalet för båda bolagen skulle alltså staten

svara för 7,5 milj. kr., jordbrukets föreningsrörelse för 4,5 milj. kr., Handelns

samarbetsorgan i jordbruksfrågor för 1,5 milj. kr. och Kooperativa

förbundet för 1,5 milj. kr. Till de båda företagens garantifonder skulle staten

ställa garantier för 15 milj. kr., jordbrukets föreningsrörelse för 9 milj.

kr.. Handelns samarbetsorgan i jordbruksfrågor för 3 milj. kr. och Kooperativa

förbundet för 3 milj. kr.

Bolagens upplåningsrätt är avsedd att regleras på samma sätt

som gäller för AB Industrikredit och AB Företagskredit. Primärkreditinstitutet

skall sålunda kunna upplåna medel motsvarande högst tio gånger

summan av det egna kapitalet och garantifonden. För sekundärkreditinstitutet

är motsvarande bestämmelse sex gånger det egna kapitalet och garantifonden.

Detta innebär — med beaktande av att det egna kapitalet även

står till förfogande för utlåningen — en sammanlagd utlåningskapacitet

hos primärkreditinstitutet av (10 X 22,5 + 7,5) 232,5 milj. kr. och hos sekundärkreditinstitutet

av (6X 22,5 -|- 7,5) 142,5 milj. kr. Totalt skulle alltså

instituten kunna lämna lån till sammanlagt 375 milj. kr.

Genom att sekundärkreditinstitutet medgivits en snävare upplåningsrätt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 117 år 196b

än primärkreditinstitutet räknar delegationerna med att båda dessa institut

skall få samma kreditvärdighet gentemot sina egna långivare.

Vid utformningen av institutens bolagsordningar har de av

Kungl. Maj :t fastställda bolagsordningarna för AB Industrikredit och AB

Företagskredit fått tjäna till ledning. Med undantag för de föreskrifter, som

betingas av institutens speciella syften och organisationen av dem, har

bestämmelserna i institutens bolagsordningar utformats efter vad som gäller

för AB Industrikredit och AB Företagskredit.

Det sist sagda gäller bl. a. i fråga om kravet på säkerheter för lån

från de nya instituten. För primärkreditinstitutet har säkerhetskravet utformats

i enlighet med vad som gäller för AB Industrikredit. För lånen

skall sålunda vara ställd betryggande säkerhet i form av pant eller

borgen. Pant skall utgöras av inteckning i fast egendom eller tomträtt

inom 60 procent av det värde, till vilket kreditinstitutets styrelse uppskattat

den fasta egendomen eller den till tomträtten hörande byggnaden.

Borgen skall vara tecknad av staten, kommun, därmed jämställd samfällighet

eller bank. I förtydligande syfte har tillagts att med bank härvid

avses även centralkassa för jordbrukskredit.

För sekundärkreditinstitutet är säkerhetskravet utformat efter förebild

av motsvarande bestämmelse i bolagsordningen för AB Företagskredit.

Detta innebär alt bolaget inte får bevilja lån utan att säkerhet, som kreditinstitutet

finner betryggande, ställes antingen i fast eller lös egendom

eller också i form av borgen.

Beträffande lånens löptid har förutsatts samma regler som för AB

Industrikredit och AB Företagskredit. Lånen skall alltså lämnas på högst

20 års löptid. Delegationerna erinrar i sammanhanget om alt för de båda

sistnämnda instituten lånen regelmässigt utlämnats med en formell bindningstid

av högst 10 år, även om amorteringsplanen förutsatt återbetalning

på 20 år.

I fråga om den organisatoriska uppbyggnaden har det förutsatts

att de nya instituten skall få en så enkel administration som möjligt

i syfte att hålla en låg marginal mellan bolagens upplånings- och utlåningsräntor.

Instituten har därför inte tänkts lia någon egen lokalorganisation,

utan de bör enligt delegationerna så långt möjligt anknytas till

redan befintliga organisationer. Även om sålunda andra organ kan komma

att medverka vid beredning av lånen, är det givet, att ansvaret för

kreditgivningen helt kommer att ligga hos instituten. Enligt delegationerna

måste det emellertid få ankomma på bolagens styrelser att besluta hur bolagens

verksamhet i nu angivna avseenden bör organiseras.

Vart och ett av bolagen skall ha en styrelse bestående av tio personer.

Av dessa skall staten såsom A-aktieägare utse fem och organisationerna

såsom B-aktieägare utse likaledes fem. Kungl. Maj :t skall förordna

en av styrelsens ledamöter att vara dess ordförande. Styrelsens vice

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 117 år 196b

ordförande skall väljas av de av B-aktieägarna utsedda styrelseledamöterna.

Det har förutsatts att de tre parterna på organisationssidan kommer

att utse styrelseledamöter i proportion till det i bolagen insatta kapitalet.

Delegationerna har utgått från att styrelserna kommer att få en allsidig

sammansättning.

Delegationerna har slutligen utgått från att bolagen medges undantag

från skyldighet att i enlighet med bestämmelserna i 72 § 1 mom. aktiebolagslagen

avsätta medel till skuldregleringsfond.

Remissyttranden

Vid remissbehandlingen har flertalet hörda remissinstanser som sin

allmänna inställning tillstyrkt eller lämnat utan erinran förhandlingsdelegationernas

förslag om inrättande av två särskilda kreditinstitut.

Åtskilliga remissorgan ställer sig emellertid tveksamma till behovet

av ytterligare kreditinstitut, och i några yttranden har förslaget direkt avstyrkts.

Bland de remissinstanser som i allt väsentligt biträtt förhandlingsdelegationernas

förslag är lantbruksstyrelsen, statens jordbruksnämnd, fullmäktige

i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret, styrelserna för allmänna

pensionsfonden, Sveriges lantbruksförbund samt RLF och Sveriges allmänna

hypoteksbank, Sparbankernas bank AB, Svenska sparbanksföreningen,

Sveriges jordbrukskasseförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges

köpmannaförbund, Kooperativa förbundet, Svensk industriförening

och LO. Förslaget har även tillstyrkts av Gotlands handelskammare samt

ett flertal företagareföreningar.

Patent- och registreringsverket, som huvudsakligen granskat förslagen

till bolagsordningar ur aktiebolagsrättsliga synpunkter, har inte funnit

något hinder mot registrering av de föreslagna firmanamnen. Inte heller

i övrigt har ämbetsverkets granskning föranlett någon erinran.

Av de mera allmänna synpunkter som framförts må i övrigt följande

återges.

Sveriges lantbruksförbund, RLF och Sveriges allmänna hypoteksbank

anför i sitt gemensamma yttrande bl. a. följande.

Från jordbrukets sida har det sedan länge framstått som ett angeläget

önskemål att i ökad utsträckning kunna få anlita kapitalmarknaden för

investeringar i jordbrukets industrifastigheter. I den överenskommelse,

som under våren 1963 ingicks mellan regeringen samt representanter för

Lantbruksförbundet och RLF rörande viss kompensation till jordbruket,

förklarade sig regeringen beredd att undersöka möjligheterna att institutionellt

förbättra jordbrukets kreditmöjligheter. Det nu framlagda förslaget

innebär ett fullföljande av syftet med överenskommelsen i denna del. Vi

hälsar med tillfredsställelse tillkomsten av de båda föreslagna kreditinstiBihang

till riksdagens protokoll ll)Gb. 1 samt. Nr 117

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj.ts proposition nr 117 år 196k

tuten och anser det angeläget att deras verksamhet kan påbörjas så snart

som möjligt.

Sveriges jordbrukskasseförbund framhåller följande beträffande behovet

av kreditinstitut för lantbruksnäringarna.

Det har sedan flera år tillbaka framstått som ett önskemål från ett

antal centrala jordbruksorganisationers sida att få bilda ett eget kreditinstitut

för finansiering av långfristiga krediter till föreningsföretagen.

Detta önskemål har hittills icke blivit tillgodosett, och det torde enligt vår

mening finnas anledning att i annat sammanhang återkomma till denna

fråga. De nu föreslagna båda nya kreditinstituten kan endast i vissa avseenden

ersätta det tidigare föreslagna institutet. Förbundet anser likvisst

det önskvärt att de kommer till stånd. Visserligen kan det sägas, att de

innebär en viss dubblering av den verksamhet, som bedrivs av Industrikredit

AB och Företagskredit AB, hos vilka föreningsföretag redan nu

kan få krediter. Man markerar dock genom de nya institutens bildande en

särställning för de företag, som förädlar och distribuerar jordbruksnäringens

produkter, och genom styrelsens sammansättning ernås ett starkare

inflytande för jordbrukets organisationer på kreditgivningen, än vad

som är möjligt i de redan befintliga instituten.

Sveriges grossistförbund anser, att det hade legat nära till hands att

genom utbyggnad av AB Industrikredit och AB Företagskredit tillgodose

de syften som man vill uppnå genom de två nya instituten. Under förhandenvarande

omständigheter har förbundet emellertid inte något att

erinra mot att de föreslagna instituten tillskapas.

Åtskilliga remissinstanser ifrågasätter, såsom nämnts, behovet av ytterligare

kreditinstitut och anser i allmänhet att de redan befintliga AB Industrikredit

och AB Företagskredit borde kunna tillgodose de ifrågavarande

syftena. Till dessa remissinstanser hör bankinspektionen, kommerskollegium,

Svenska bankföreningen, Svenska försäkringsbolags riksförbund,

Sveriges industriförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation,

Stockholms, Smålands och Blekinge samt Skånes handelskammare ävensom

Stockholms, Västmanlands och Gävleborgs läns företagareföreningar.

Av de framförda synpunkterna må följande återges.

Bankinspektionen anför sålunda bl. a. följande.

Av den remitterade promemorian framgår, att de planerade instituten

avses skola lämna krediter för delvis samma ändamål som tillgodoses genom

AB Industrikredit och AB Företagskredit, i vilka bolag staten redan

är engagerad som hälftendelägare. Att de redan existerande företagen i

organisatoriskt avseende icke skulle vara lämpade för att tillgodose även

de kreditbehov, varom här är fråga, torde knappast med fog kunna göras

gällande, och inspektionen har svårt att inse, vilka reella fördelar för det

allmänna, som vinnes genom tillskapandet i detta sammanhang av nya

halvstatliga företag med uppgift att bedriva verksamhet i konkurrens med

äldre sådana företag. Enligt inspektionens mening skulle en utbyggnad

—- vid behov — av kapaciteten hos dessa senare varit en närmare till

hands liggande, enklare och i längden mera ekonomisk lösning.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 117 år 196b 9

Motsvarande synpunkter framför även kommerskollegium, som konstaterar.

En uppdelning av kapitalmarknaden i olika sektorer genom tillskapande

av särskilda kreditinstitut för olika ändamål synes i princip icke önskvärd.

Ett sådant förfarande motverkar en fritt fungerande kapitalmarknad och

kan begränsa konkurrens på lika villkor på denna marknad. Emellertid

kan det för tillgodoseende av kreditbehovet inom en viss sektor av den

ena eller andra anledningen finnas nödvändigt att inrätta ett särskilt kreditinstitut.

Ett sådant avsteg från den principiella ståndpunkten bör förutsätta,

att det ifrågavarande områdets kreditbehov icke kan tillfredsställande

ordnas genom redan befintliga institut. Väl är det riktigt att mindre

och medelstora företag inom den sektor varom nu är fråga, liksom inom

andra sektorer ha svårigheter att erhålla långfristiga krediter, men befintliga

kreditinstitut såsom hypoteksföreningar, aktiebolaget Industrikredit,

aktiebolaget Företagskredit samt statliga garantilåneverksamheten synas

formellt kunna täcka den helt övervägande delen av de krediter, som de nya

instituten avses skola tillgodose. Om sådan kredit reellt icke lämnas, torde

det i betydligt högre grad bero på kreditinstituten ålagda restriktioner än

att formella lånemöjligheter saknas.

Kollegium är sålunda tveksamt om nödvändigheten av att upprätta de

två nya kreditbolagen.

Eftersom det hävdas att bolagens tillkomst skulle skapa ökade möjligheter

till rationalisering av förädling och distribution av jordbruksnäringens

och dess binäringars produkter, vill kollegium icke motsätta sig att det

framlagda förslaget genomföres.

Svenska bankföreningen konstaterar, att motivet för de nya instituten

skulle vara att åstadkomma en vidgning av de institutionella betingelserna

för den mera långfristiga kreditgivningen. Föreningen fortsätter.

Bankföreningen kan ej finna ådagalagt att en sådan vidgning verkligen

är behövlig. Det är nämligen att märka, att Industrikredits och Företagskredits

utlåningskapacitet ännu icke är fullt utnyttjad. Även om så varit

fallet skulle för övrigt detta i och för sig knappast ha utgjort ett tillräckligt

skäl att utbygga organisationen med nya institutioner. Naturligare

skulle varit att genom erforderliga kapitaltillskott bredda basen för Industrikredits

och Företagskredits låneverksamhet.

Härutöver bör framhållas att en alltför stor uppsplittring av den institutionella

apparaten för långfristig kreditgivning måste medföra vissa olägenheter.

Den leder till ökade administrationskostnader och kan också fördyra

institutens upplåning. Erfarenheten visar nämligen att upplåning på

kapitalmarknaden i regel blir mera ekonomisk om den sker i stora poster.

I den mån uppsplittringen innebär ett tillskapande av specialinstitut med

mer eller mindre ensidig inriktning på en viss bransch föreligger dessutom

fara för att riskspridningen i dessa institut blir otillräcklig.

Med hänsyn till de svårigheter som sedan länge mött att få anläggningskrediter

avlyfta från bankerna till kapitalmarknaden vill bankföreningen

emellertid, trots de ovan anförda betänkligheterna, icke motsätta

sig alt de föreslagna två kreditakliebolagen kommer till stånd.

Liknande synpunkter anför även Sveriges industriförbund.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 117 år 196i

På liknande skäl som nyss åberopats, avstyrkes förslaget av Östergötlands

och Södermanlands handelskammare, handelskamrarna i Göteborg

och Karlstad, handelskammaren för Örebro och Västmanlands län, handelskammaren

i Gävle, Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare,

Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare samt Norrbottens

företagareförening.

Utredningens förslag rörande bolagens ändamål har i allmänhet inte

föranlett några kommentarer från remissorganens sida. I några yttranden

framföres dock vissa synpunkter.

Lantbruksstyrelsen tar sålunda upp frågan om samordningen med den

statliga garantigivning, som sker med stöd av kungörelsen den 7 maj 1954

(nr 311) om statlig garanti för lån för uppförande av lagerhus m. m. för

jordbruksändamål, samt anför härom bl. a. följande.

Finansieringen av anläggningar av här angivet slag torde avsevärt komma

att underlättas genom den medverkan som bolagen skall kunna lämna.

Dessa skall emellertid enligt förslaget arbeta på rent affärsmässig

grund och för sina krediter kräva marknadsmässiga villkor. Med sekundärkredit

torde avses lån -— utöver bottenlån — intill 75 procent av belåningsvärdet.

Huruvida och i vad mån bolagen och då närmast sekundärkreditbolaget

skall kunna övertaga risker förenade med en sådan toppbelåning,

som avses med den statliga garantin, blir beroende på den praktiska tilllämpningen

av de för bolagen gällande säkerhetskraven och de värderingsprinciper,

som de kommer att följa, frågor som det torde ankomma

på bolagens styrelser att bedöma. Det synes dock styrelsen tveksamt om

de kreditbehov som uppkommer i förevarande fall skall kunna helt tillgodoses

inom ramen för bolagens verksamhet. Den statliga garantin tjänar

ju i huvudsak syftet att inom vissa gränser säkerställa erforderlig kredit,

som icke kan erhållas på den allmänna lånemarknaden. Garantiverksamheten

synes därför, såvitt nu kan bedömas, alltjämt komma att fylla en

väsentlig uppgift som ett komplement till befintliga kreditinstitutioner.

I samband med behandlingen i styrelsen av ansökningar om garanti sker

en prövning med hänsyn till företagets nytta för det produktionsområde,

det är avsett att betjäna. Det får förutsättas, att de föreslagna kreditinstituten

kommer att beakta sådana lokaliseringssynpunkter vid sin prövning

av låneansökningar. Det är emellertid angeläget att denna prövning sker

efter enhetliga grunder. Det synes styrelsen därför lämpligt, att låneärendet

i denna del handlägges av kreditinstitutet i samråd med lantbruksstyrelsen

eller efter inhämtande av styrelsens yttrande.

Statens jordbruksnämnd ifrågasätter, huruvida inte kreditinstituten

borde i lika mån som beträffande jordbruket vara verksamma för företag

vilkas verksamhet avser förädling eller distribution av produkter från det

svenska fisket. Fiskerinäringen utgör numera i allt mindre grad binäring

till jordbruket och kan därför enligt nämnden knappast i någon utsträckning

i egenskap av »binäring» komma i fråga i nuvarande sammanhang.

Jordbruksnämnden erinrar även om att de s. k. fiskberedningslånen enligt

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 117 år 1961

kungörelsen den 11 maj 1934 (nr 138) angående lån av statsmedel för främjande

av beredning, förvaring och avsättning av fisk i princip är förbehållna

eu viss kategori av företag, nämligen ekonomiska föreningar av fiskare

med uppgift att befordra avsättningen av medlemmarnas fångster.

Svensk industriförening berör de mindre företagens kreditproblem,

lrämst de s. k. bygdekvarnarnas, och framhåller angelägenheten av att denna

kategori av företag betraktas som ett naturligt och önskvärt klientel för

de planerade kreditinstituten.

Förhandlingsdelegationernas uttalande om att bolaget skall drivas affärsmässigt

understrykes av Sveriges industriförbund och LO.

Beträffande bolagens aktiekapital och egna kapital i övrigt meddelar

Sveriges lantbruksförbund, RLF och Sveriges allmänna hypoteksbank

i sitt gemensamma yttrande, att Lantbruksförbundet och RLF tillsammans

kommer att tillskjuta kapitalet från jordbrukets föreningsrörelse. Bankinspektionen

har ingen erinran mot att instituten meddelas dispens från bestämmelserna

i 72 § 1 mom. aktiebolagslagen om avsättning till skuldregleringsfond.

De föreslagna bestämmelserna om bolagens garanti fonder föranleder

vissa erinringar från bankinspektionen, som härom anför följande.

Enligt § 5 andra stycket må sålunda till garantifonden i stället för garantiförbindelse

helt eller delvis tillskjutas kontanta medel. Till fonden inbetalade

medel må återbetalas om i stället lämnas garantiförbindelse å belopp

motsvarande vad som återbetalas. En dylik rätt att utbyta tillskjutna kontanter

mot garantiförbindelser skulle, om den begagnades i en för bolaget

oläglig situation, kunna resultera i likviditetssvårigheter; å andra sidan

skulle ett utbyte av garantiförbindelse mot kontanta medel kunna te sig

olägligt ur förräntningssynpunkt. Med hänsyn härtill synes det erforderligt

att i bolagsordningarna införes föreskrifter att för sådana utbyten skall gälla

viss uppsägningstid, förslagsvis sex månader.

Enligt § 5 andra stycket sista meningen skall fordran på grund av till garantifonden

inbetalade medel medföra rätt till betalning efter bolagets samtliga

övriga borgenärer. I tydlighetens intresse bör i texten klart sägas ut att

denna rätt skall vara jämställd med den, som tillkommer garantigivare på

grund av att garantiförbindelse tagits i anspråk. En regel av detta innehåll

kan få betydelse t. ex. om vissa fordringar, vilka vid bolagets likvidation ansetts

värdelösa, sedermera kunnat helt eller delvis indrivas.

Ett spörsmål, som har betydelse inte endast för de nu aktuella instituten

utan för samtliga kreditaktiebolag där garantiförbindelser ingår i garantifond,

är event. kvittningsrätt. Härmed avser inspektionen den situation som

uppkommer, om garantiutfärdande bank vid krav om fullgörande av garantiåtagande

presterar av kreditaktiebolaget utgivna skuldebrev, exempelvis

obligationer, och yrkar kvittning. För banken skulle ett dylikt förfaringssätt

vara fördelaktigt med hänsyn till att den därigenom skulle få full

betalning för sin fordran. En kvittning av här angivet slag skulle emellertid

innebära eu motsvarande minskning av övriga fordringsägares säker
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 117 år 1901

het. Det synes därför inspektionen erforderligt att i bolagsordningarna införa

förbud mot sådan kvittning. Det kan erinras om att i aktiebolagslagen

(40 §) har intagits särskilda bestämmelser angående kvittning.

Beträffande § 5 ifrågasätter inspektionen om icke första stycket bör omformuleras

så, att därav framgår, att aktieägare skall tillskjuta garantiförbindelser

i proportion till sitt innehav av aktier. Den nuvarande formuleringen

kan nämligen tydas så, att staten skall ställa garanti på angivet sätt

och till angivet belopp, oavsett om staten är aktieägare eller inte och i förra

fallet oavsett aktieinnehavets storlek.

Inspektionen föreslår även, att ordet »skuldebrev» i § 17 sista stycket i

förslaget till bolagsordning utbytes mot ordet »revers».

Även fullmäktige i riksgäldskontoret berör garantifonden och anför.

Beträffande bolagsordningarna för kreditinstituten har fullmäktige observerat,

att till bolagens garantifonder skulle kunna istället för garantiförbindelser

helt eller delvis tillskjutas kontanta medel. Förslaget härom föranleder

i och för sig icke någon invändning från fullmäktige, som förutsätter,

att sålunda kontant inbetalade medel icke får vidga ramen för bolagens

maximala utlåningskapacitet eller eljest disponeras på sådant sätt att deras

karaktär av garantifondsmedel går förlorad. I övrigt må framhållas, att

ifrågavarande stadgande kommer att sakna aktualitet i fråga om den del

av garantifonden, som skall tillskjutas av riksgäldskontoret.

Enligt Svenska bankföreningen torde man kunna räkna med, att affärsbankerna

kommer att vara beredda att utställa sådana garantiförbindelser

som avses skola ingå i bolagens garantifonder.

De föreslagna reglerna för institutens upplåningsrätt har som

regel inte föranlett några kommentarer från remissinstansernas sida. Försäkringsinspektionen,

som begränsat sitt yttrande till frågan om tillämpningen

av lagen om försäkringsrörelse när det gäller av instituten utgivna

obligationer och reverser, konstaterar att bolagens obligationer automatiskt

kommer att bli godkända för redovisning i den s. k. bundna sektorn av försäkringsfond

för livförsäkring. Vad beträffar reverser utfärdade av kreditaktiebolag

kan dessa endast användas för sådan redovisning efter prövning

från fall till fall. Något generellt medgivande rörande sådana reverser bär

inspektionen inte lämnat.

Vad delegationerna föreslagit rörande säkerheter och löptid

för lån från bolagen har allmänt lämnats utan erinran av remissinstanserna.

Svensk industriförening framhåller dock önskvärdheten av att största

möjliga hänsyn även tas till företagsägarens personliga kvalifikationer. I

fråga om löptiden för lånen föreslår Västerbottens företagareförening, att

denna bestämmes till lägst 15 och högst 25 år med eu formell bindningstid

av 10 år.

Bolagens organisation berörs i några yttranden. Sveriges lantbruks

förbund. RLF och Sveriges allmänna hypoteksbank förordar sålunda,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 117 år 1967 13

att de nya instituten skall anknytas till hypoteksbanken, och anför härom

följande.

Såsom förhandlingsdelegationerna framhållit bör de nya instituten få en

så enkel administration som möjligt i syfte att hålla en låg marginal mellan

bolagens upplånings- och utlåningsräntor. De inom jordbrukets föreningsrörelse

verksamma kreditorganisationerna, hypoteksinstitutionen och

jordbrukskasserörelsen, är beredda att medverka härtill. Redan i samband

med förhandlingarna har under hand framhållits att Hypoteksbanken kan

åtaga sig arbetet med bolagens centrala kontorsorganisation. Banken är sålunda

beredd att ställa för bolagens behov erforderligt utrymme i bankens

kontorslokaler till förfogande liksom erforderlig personal i sådan utsträckning,

att anställning av särskild personal för bolagen till att börja med sannolikt

icke blir erforderlig. Den erfarenhet, varöver banken förfogar när det

gäller upplåning på kapitalmarknaden mot obligationer eller reverser, kan

sålunda även komma de båda bolagen till godo. En garanti härför skulle

vinnas om Hypoteksbankens verkställande direktör utsågs till verkställande

direktör även i de båda bolagen.

Vad utlåningen beträffar kan jordbrukskasserörelsen med dess omfattande

lokala kontakter medverka vid låneförmedling och kreditbedömning.

Lantbruksförbundets revisionsbyrå, som genom sin fortlöpande kontroll av

föreningsrörelsens företag har en klar bild av företagens stabilitet och kreditvärdighet,

kan även lämna sin medverkan vid kreditbedömningen. Lika

angeläget som att jordbruksorganisationerna medverkar vid låneberedningen

är det att övriga i bolagen representerade intressegrupper lämnar sin

medverkan härvid.

Liknande synpunkter framföres av Sveriges jordbrukskasseförbund, som

även framhåller att jordbrukskasserörelsen är villig att i den utsträckning

så befinnes lämpligt aktivt medverka såväl vid låneförmedling som vid kreditbedömning.

Svenska sparbanksföreningen och Sparbankernas bank AB ifrågasätter,

huruvida inte instituten borde anknytas till den redan utbyggda, gemensamma

administrationen för AB Industrikredit och AB Företagskredit, varigenom

de administrativa kostnaderna för de nya instituten skulle kunna

nedbringas.

Svensk industriförening delar förhandlingsdelegationernas åsikt alt bolagens

administration bör förenklas så mycket som möjligt. Föreningen anser

dock, att förenklingen inte får drivas så långt att låneansökningarnas

behandling och expediering fördröjes av brist på administrativa resurser.

Föreningen föreslår därför att instituten får ett gemensamt centralt

kansli.

Flera företagareföreningar framhåller, att ett nära samarbete bör ske

med företagareföreningarna, och förklarar sig villiga att medverka härtill.

Vad beträffar bolagens styrelse r understryker Sveriges grossistförbund

vikten av att dessa får eu allsidig sammansättning och att opartisk ordförande

utses. Vidare framhåller förbundet betydelsen av att av de styrelseledamöter

som utses av staten i varje fall en ledamot bör äga särskild kun
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 117 år 196b

skap på handelns område. Även Sveriges industriförbund anser det väsentligt,

att bolagens styrelser sammansättes av personer, som har ingående

kännedom om kreditgivning till näringslivet och om företagsekonomiska

frågor i övrigt. I fråga om statens representanter i styrelsen anser förbundet,

att det bör krävas att de är fristående i förhållande till de företag och

branscher som kan väntas anlita instituten.

Departementschefen

Den fortgående rationaliseringen av såväl produktionen som distributionen

ställer stora och växande krav på kapitalförsörjningen till näringslivet.

Detta gäller speciellt behovet av långfristigt kapital. I detta avseende

har under de senaste åren en betydande förbättring inträtt. Jag vill sålunda

peka på den utvidgning som skett av företagens både reella och institutionella

möjligheter till obligationsupplåning. Den fortgående ökningen av

det personliga sparandet och fonduppbyggnaden inom den allmänna tillläggspensioneringen

har medfört en väsentlig vidgning av kapitalmarknaden.

De institutionella betingelserna för företagens långfristiga finansiering

har förbättrats genom tillkomsten av nya kreditinstitut. Härvid bör särskilt

erinras om den utvidgning av kreditmöjligheterna till de mindre och medelstora

företagen, som efter förslag i prop. 1962: 124 tillskapades genom

omorganisationen av AB Industrikredit och inrättandet av AB Företagskredit,

vilka äges gemensamt av staten och affärsbankerna.

Behovet av långfristiga krediter har inte minst gjort sig gällande för de

företag som bygger sin verksamhet på produkter från jordbruket och skogsbruket

eller binäringar till dessa. Beträffande dessa näringar, som med ett

gemensamt namn torde kunna betecknas lantbruksnäringarna, framstår

en rationalisering som särskilt angelägen från såväl producenternas som

konsumenternas synpunkt. Vid de överläggningar som förts mellan regeringen

och jordbrukets organisationer om jordbrukspriserna har också kreditfrågorna

kommit att inta en framskjuten plats. Under förhandlingarna

förra våren uttalades att åtgärder skulle övervägas för att förbättra kreditförsörjningen

för lantbruksnäringarna.

Mot den nu angivna bakgrunden tillkallade jag i juni 1963 efter Kungl.

Maj :ts bemyndigande en särskild förhandlingsdelegation för att med företrädare

för jordbruksnäringen föra förhandlingar rörande inrättande av ett

kreditinstitut för långfristig kreditgivning till företag inom jordbruket

m. m. Förhandlingar har härefter förts mellan å ena sidan den statliga

förhandlingsdelegationen och å andra sidan förhandlingsdelegationer från

jordbrukets föreningsrörelse, Handelns samarbetsorgan i jordbruksfrågor,

representerande den enskilda handeln och industrin inom livsmedelsbranschen,

samt Kooperativa förbundet. I en gemensam skrivelse har förhandlingsdelegationerna

redovisat resultatet av sina överläggningar.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj. ts proposition nr 117 är 196b

Delegationerna föreslår, att staten samt jordbrukets föreningsrörelse,

Handelns samarbetsorgan i jordbruksfrågor och Kooperativa förbundet skall

träffa avtal om inrättande av två särskilda kreditinstitut för ändamålet.

Instituten föreslås skola organiseras som aktiebolag och få firmanamnen

Lantbruksnäringarnas Primärkredit AB och Lantbruksnäringarnas Sekundärkredit

AB. I allt väsentligt har instituten uppbyggts efter mönster av

AB Industrikredit resp. AB Företagskredit. Delegationernas motiv för att

föreslå två formellt skilda men samförvaltade kreditinstitut torde vara detsamma

som motiverade tillkomsten av AB Företagskredit som komplement

till AB Industrikredit, nämligen att kostnaderna för primärkrediterna skulle

kunna påverkas ogynnsamt om samma institut lämnade både primäroch

sekundärkrediter.

Enligt delegationernas förslag skall de nya bolagens ändamål vara att lämna

huvudsakligen långfristiga lån till näringsföretag här i riket, företrädesvis

företag vilkas verksamhet avser förädling eller distribution av produkter

från jordbruket eller skogsbruket eller binäringar till dessa. Såsom exempel

på sådana förädlingsindustrier har delegationerna nämnt kvarnar, mejerier,

slakterier, charkuterifabriker, konservfabriker och bagerier. Inom distributionen

kommer bl. a. lagerhus, partihandelscentraler och auktionshallar för

trädgårdsprodukter i blickpunkten för långivningen. Andra typer av företag,

som företrädesvis kan komma i fråga, är företag som distribuerar produkter

till jordbruket, såsom leverantörer av maskiner, redskap, fodermedel

eller gödningsämnen. Någon formell branschavgränsning vid utlåningen

skall dock inte gälla. Bolagen skall driva sin verksamhet efter affärsmässiga

linjer, och de skall finansiera sin verksamhet genom egen upplåning

t. ex. i form av obligationer.

Det övervägande antalet remissinstanser har tillstyrkt delegationernas

förslag och inte haft några erinringar mot inriktningen av verksamheten.

Från en del håll har emellertid uttalats tveksamhet om behovet av ytterligare

kreditinstitut. Därvid har särskilt invänts att de ifrågavarande kreditändamålen

skulle kunna tillgodoses genom AB Industrikredit och AB

Företagskredit.

De åtgärder som under senare år vidtagits för att förbättra företagens

möjligheter till långfristiga krediter bar självfallet också kommit lantbruksnäringarna

till de). Jag vill sålunda erinra om att jag vid min anmälan av

den förut nämnda prop. 1962: 124 särskilt framhöll att de då aktuella kreditinstituten,

AB Industrikredit och AB Företagskredit, borde kunna bidra

till kreditförsörjningen även för företag som grundar sin verksamhet på

jordbrukets produkter. Så har också skett. Det kan därför, såsom flera remissinstanser

anfört, ligga nära till hands att vid eu utvidgning av kreditmöjligheterna

för lantbruksnäringarna överväga att låta detta ske genom

en utökning av de nyssnämnda institutens långivning.

Flera skäl gör dock enligt min mening att särskilda kreditinstitut är mo
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj. ts proposition nr 117 år 196i

tiverade. Sålunda har AB industrikredits och AB Företagskredits långivning,

även om några formella branschgränser inle uppdragits för institutens

verksamhet, haft sin tyngdpunkt i långivning till andra företag än de nu

aktuella. De betydande kreditbehov som föreligger har också medfört, att

inte minst AB Industrikredit under den tid som förflutit efter omorganisationen

år 1962 expanderat mycket snabbt. Bolaget har därigenom börjat närma

sig gränsen för sin nuvarande kreditkapacitet. En förstärkning av bolagets

resurser hade därför ändå måst ske, om kreditbehoven inom lantbruksnäringarna

helt skulle kunna tillgodoses på detta sätt. Jag vill vidare peka på

en annan faktor, som enligt min mening är väsentlig, nämligen konkurrenssynpunkten.

Visserligen kommer tyngdpunkten i de nu aktuella institutens

långivning att ligga på andra låntagarkategorier än hos AB Industrikredit

och AB Företagskredit. Genom att strikta branschgränser inte dras

mellan institutens verksamhetsområden kommer instituten dock, såsom förhandlingsdelegationerna

framhållit, att delvis verka i konkurrens med varandra.

Förekomsten av en sådan konkurrens bör verka nedpressande på

institutens marginaler och till gagn för låntagarna hålla lånekostnaderna

på lägsta möjliga nivå. Detta är självfallet ett intresse även för det allmänna,

och den omständigheten att staten är engagerad i flera institut bör följaktligen

inte utgöra något hinder mot en konkurrens instituten emellan.

Med hänsyn till vad nu anförts förordar jag i likhet med förhandlingsdelegationerna

och det övervägande antalet remissinstanser, att två särskilda

kreditinstitut inrättas för långivning främst till lantbruksnäringarna.

Instituten bör organiseras som aktiebolag och benämnas Lantbruksnäringarnas

Primärkredit AB och Lantbruksnäringarnas Sekundärkredit AB.

Den av förhandlingsdelegationerna angivna bestämningen av bolagens

ändamål och därmed inriktningen av låneverksamheten har inte föranlett

några egentliga erinringar vid remissbehandlingen. Jag ansluter mig till vad

delegationerna bär föreslagit. Jag vill dock starkt understryka vad delegationerna

anfört om att den angivna ändamålsbestämmelsen inte innebär

någon formell branschavgränsning vid institutens val av låntagare. Även

andra företag än sådana som direkt ingår i de uttryckligen omnämnda

branscherna bör alltså kunna komma i fråga för långivning. Statens jordbruksnämnd

har härvid särskilt berört företag, som baserar sin verksamhet

på fiskets produkter. Dessa företag har enligt min mening nära anknytning

till dem som förut angivits, och jag finner det därför naturligt att desamma

kan komma att utnyttja de nya kreditinstituten.

Jag anser det i likhet med förhandlingsdelegationerna väsentligt, att de

nya kreditinstituten, liksom fallet är med AB Industrikredit och AB Företagskredit,

skall verka efter fullt affärsmässiga principer. Instituten skall sålunda

kunna täcka såväl sina administrationskostnader som eventuella förluster

i lånerörelsen från den räntemarginal som erhålles i låneverksamheten.

Självfallet är det angeläget, att bolagens styrelser inom ramen för af
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 117 ur 1961

färsmässighet vidtar alla tänkbara åtgärder för att hålla denna räntemarginal

så låg som möjligt.

Kravet på affärsmässighet har även varit grundläggande för förhandlingsdelegationernas

förslag, när det gäller säkerheterna för lån från de nya

bolagen samt lånens löptid. I dessa avseenden har delegationerna helt följt

de principer som gäller för Alt Industrikredit och AB Företagskredit. Primärkreditinstitutet

skall sålunda liksom AB Industrikredit lämna lån mot

fastighetsinteckningar inom 60 procent av egendomens värde eller mot

borgen av staten, kommun eller bank. För sekundärkreditinstitutet har däremot,

i likhet med vad som gäller för AB Företagskredit, säkerhetskravet

getts en mera allmän utformning, nämligen att säkerhet som kreditinstitutet

finner betryggande skall ställas antingen i fast eller lös egendom eller i form

av borgen.

Vid remissbehandlingen har inga invändningar gjorts mot de sålunda formulerade

föreskrifterna om säkerheter för lånen. Jag anser för min del

också naturligt, att dessa regler utformas på samma sätt som för AB Industrikredit

och AB Företagskredit, och jag biträder följaktligen delegationernas

förslag. Även vad beträffar föreskrifterna om löptiden för lån

från bolaget kan jag helt ansluta mig till delegationernas förslag.

Bolagens aktiekapital har av förhandlingsdelegationerna ansetts böra bestämmas

till lägst 5 och högst 15 milj. kr. i vartdera bolaget. Tills vidare

skulle aktiekapitalet uppgå till minimibeloppet, alltså 5 milj. kr. För att

omedelbart ge bolagen ett större eget kapital har delegationerna emellertid

förordat, att till reservfond i vartdera bolaget skall inbetalas 2,5 milj. kr.

Detta skulle ske genom att för aktierna betalas 150 procent av det nominella

värdet. Av det sammanlagda egna kapitalet i båda bolagen, 15 milj. kr.,

skulle staten tillskjuta hälften, alltså 7,5 milj. kr. Den övriga delen av kapitalet

skulle enligt förslaget tillskjutas av jordbrukets föreningsrörelse,

Handelns samarbetsorgan i jordbruksfrågor och Kooperativa förbundet.

Sveriges lantbruksförbund och RBF har i sitt remissyttrande upplyst, att

dessa organisationer ämnar svara för kapitaltillskottet från föreningsrörelsen.

Mot den av delegationerna förordade avvägningen av de båda bolagens

kapital har jag ingen erinran. Jag utgår från att, om framdeles någon annan

fördelning mellan de enskilda intressenterna skulle bli aktuell, något

hinder häremot inte föreligger med hänsyn till statens engagemang i bolagen.

Liksom delegationerna förutsätter jag att bolagen skall meddelas dispens

från aktiebolagslagens bestämmelser om avsättning till skuldregleringsfond.

Förhandlingsdelegationerna har vidare föreslagit, att i de nya instituten

liksom i AB Industrikredit och AB Företagskredit skall som särskild säkerhet

för bolagens förbindelser finnas eu garantifond i form av till bolaget

ställda garantiförbindelser. Denna fond skall utgöra 15 milj. kr. i vartdera

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 117 år 1964

bolaget, varav staten skulle svara för hälften. Jag biträder detta förslag.

Såsom framgår av förslagen till bolagsordningar skall garantiförbindelserna

till den nämnda fonden under vissa förutsättningar kunna ersättas genom

kontantinbetalning. För statens del torde sådana inbetalningar inte bli aktuella.

I den mån kontantinbetalning skulle ske, bör självfallet dessa medel

kunna utnyttjas i bolagens rörelse i likhet med vad som gäller för aktiekapitalet.

För dessa kontantinbetalningar skall utgå ränta efter den räntefot

som bestämmes av bolagens styrelser. Givetvis måste styrelserna även i övrigt

kunna bestämma de närmare villkoren för sådana utbyten mellan garantiförbindelser

och kontanta belopp. Detta torde delegationerna även ha

förutsatt. Såsom bankinspektionen framhållit kan ett förtydligande härom

emellertid böra göras i § 5 av bolagsordningarna. I anledning av vad inspektionen

anfört rörande förbud mot kvittningsrätt vill jag framhålla, att med

hänsyn till garantifondens karaktär kvittning mellan av bank utfärdad garantiförbindelse

och av bolagen utgivna skuldebrev givetvis inte bör få förekomma.

Detta bör anges i bolagsordningarna och förbehåll härom intas i

formulären till garantiförbindelser.

Upplåningsrätten för bolagen har i delegationernas förslag utformats på

samma sätt som för AB Industrikredit och AB Företagskredit. I enlighet

härmed har primärkreditinstitutet getts en upplåningsrätt motsvarande tio

gånger summan av det egna kapitalet och garantifonden, medan relationen

för sekundärinstitutet föreslagits vara sex gånger motsvarande summa. Den

snävare upplåningsrätten för sekundärkreditinstitutet motiveras av att säkerhetskraven

för detta instituts utlåning skiljer sig från dem som gäller

för primärkreditinstitutet. Genom begränsningen av upplåningsrätten kompenseras

skillnaderna i säkerheterna för de båda instituten. Delegationerna

har räknat med att båda instituten därigenom skall få samma kreditvärdighet

gentemot sina egna långivare och följaktligen kunna påräkna samma

villkor för sin egen upplåning, framför allt på obligationsmarknaden. Förutom

de upplånade medlen står det egna kapitalet till förfogande för utlåning.

Den sammanlagda formella ntlåningskapaciteten för båda bolagen

skulle därigenom komma att utgöra 375 milj. kr. Mot de föreslagna reglerna

för upplåningsrätten har några invändningar inte gjorts vid remissbehandlingen,

och jag kan för min del ansluta mig till delegationernas förslag.

När det gäller institutens organisation har förhandlingsdelegationerna

förutsatt att bolagens administration skall göras så enkel som möjligt i

syfte att hålla en låg marginal mellan bolagens upplånings- och utlåningsräntor.

Jag har redan tidigare understrukit betydelsen härav. Närmast har

delegationerna utgått från att bolagen inte skall ges någon egen lokalorganisation.

I flera av de avgivna remissyttrandena har denna fråga särskilt

berörts. Bl. a. har Sveriges lantbruksförbund, RBF och Sveriges allmänna

hypoteksbank sålunda förordat att administrationen anknytes till hypoteksbankens

rörelse. Detta förslag får givetvis övervägas liksom andra möj
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 117 år 196b

ligheter att åstadkomma en rationell organisation. I sådant syfte bör bolagen

även, såsom framhållits i flera yttranden, vid beredningen av de enskilda

låneärendena i möjligaste mån repliera på befintliga organisationer. Såsom

delegationerna framhållit kan frågan om institutens organisation i dessa

avseenden inte nu bestämmas. Denna fråga måste ankomma på de blivande

styrelserna att avgöra.

Vad slutligen beträffar styrelsernas sammansättning har delegationerna

föreslagit att styrelsen i vartdera bolaget skall bestå av tio ledamöter med

högst tio suppleanter. Härav skall staten utse fem ledamöter och högst fem

suppleanter. Ordföranden skall vidare utses av Kungl. Maj :t. Vad sålunda

föreslagits överensstämmer med vad som gäller för AB Industrikredit och

AB Företagskredit, och jag har ingen erinran mot delegationernas förslag.

Då bolagen skall vara samförvaltade, bör samma personer ingå i styrelserna

för båda bolagen.

Vad delegationerna i övrigt föreslagit i fråga om bolagsordningarna för

instituten samt förslaget till avtal har i sak inte föranlett några erinringar

vid remissbehandlingen. Jag biträder förslagen i dessa delar. Vissa mindre

justeringar av formell karaktär bör emellertid ske.

Förhandlingsdelegationernas förslag till avtal och bolagsordningar med

de av mig förordade jämkningarna torde såsom bihang (Bihang 1—3) få

fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att

a) bemyndiga Kungl. Maj :t att träffa avtal om inrättande

av kreditinstitut för lantbruksnäringarna i huvudsaklig

överensstämmelse med av mig i det föregående angivna

grunder;

b) bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att utfärda

garantiförbindelser å 15 000 000 kr. att ingå i de föreslagna

institutens garantifonder;

c) till Teckning av aktier i kreditinstitut för lantbruksnäringarna

å kapitalbudgeten under fonden för statens aktier

för budgetåret 1964/65 anvisa ett investeringsanslag av

7 500 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Per Eskilsson

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj. ts proposition nr 117 år 1964

Bihang 1

Förslag

till

Avtal

Mellan svenska staten och undertecknade organisationer, nedan gemensamt

kallade organisationerna, har denna dag träffats följande avtal.

§ 1.

Staten och organisationerna låta ombesörja bildandet av två aktiebolag

under namnen Lantbruksnäringarnas Primärkredit Aktiebolag och Lantbruksnäringarnas

Sekundärkredit Aktiebolag, för vilka skola gälla bolagsordningar

av den lydelse som angivits i bilagor till detta avtal.

§ 2.

Enligt bolagsordningarna skola vartdera bolagets aktier vara fördelade

1 två serier, betecknade A respektive B. Vardera serien skall vid bolagens

bildande omfatta aktier till ett sammanlagt belopp av nominellt 2 500 000

kronor i Lantbruksnäringarnas Primärkredit Aktiebolag och nominellt

2 500 000 kronor i Lantbruksnäringarnas Sekundärkredit Aktiebolag.

Aktierna i serierna A skola tecknas av staten. Aktierna i serierna B

skola tecknas av organisationerna enligt följande fördelning.

Organisa
tion
-

Lantbruksnäringarnas Primärkredit

Aktiebolag

Antal Sammanlagt noaktier

minellt belopp

Lantbruksnäringarnas Sekundärkredit

Aktiebolag

Antal Sammanlagt noaktier

minellt belopp

För tecknad aktie skall inbetalas 150 procent av dess nominella belopp.

Aktier i serierna A må tillhöra endast staten och aktier i serierna B endast

organisationerna, allt med de undantag som föranledas av § 24 i bolagsordningarna.

Parterna förbinda sig att icke verkställa överlåtelse i

strid härmed.

§ 3.

Beträffande vartdera bolagets garantifond skall följande gälla utöver

bestämmelserna i § 5 i bolagsordningarna.

Utgår betalning ur garantifonden, skola, oavsett vilka tillgångar som bolaget

därvid tager i anspråk, parterna inbördes svara för betalningen i

förhållande till varje parts innehav av aktier.

Skulle B-aktieägare överlåta sina aktier i bolaget eller någon av dem,

skall han äga återfå motsvarande av honom till garantifonden tillskjuten

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 117 år 1964

garantiförbindelse mot att förvärvaren av aktierna i stället till garantifonden

tillskjuter en garantiförbindelse av samma beskaffenhet och storlek

eller, om förvärvaren är staten, en av staten genom fullmäktige i riksgäldskontoret

utfärdad garantiförbindelse på samma belopp. Motsvarande skall

gälla beträffande utbyte av sådan garantiförbindelse mot garantiförbindelse,

utfärdad av bankaktiebolag, för det fall, att staten överlåter sina aktier

eller någon av dem.

§ 4.

Skulle företrädare för mera än tre femtedelar av antalet aktier inom

endera aktieserien i något av bolagen påfordra likvidation av bolaget, skola

parterna på bolagsstämma biträda beslut därom. Detsamma skall gälla,

om part utbjuder samtliga sina aktier i bolaget till övriga aktieägare och

ingen av dessa anmäler sig vilja lösa de utbjudna aktierna i enlighet med

bestämmelserna i § 24 i bolagsordningen.

Detta avtal har upprättats i fyra likalydande exemplar, av vilka staten

tagit ett och vardera organisationen ett.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 117 år 196t

Bilxang 2

Förslag

till

Bolagsordning

§ 1.

Bolagets firma är Lantbruksnäringarnas Primärkredit Aktiebolag.

§ 2.

Bolaget skall ha till föremål för sin verksamhet dels att genom utlämnande

av lån, huvudsakligen av långfristig karaktär, medverka vid finansieringen

av näringsföretag här i riket, företrädesvis företag vilkas verksamhet

avser förädling eller distribution av produkter från jordbruket

eller skogsbruket eller binäringar till dessa eller ock distribution

av förnödenheter till samma näringsgrenar, dels att genom utgivande

av obligationer eller andra för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar

eller genom annan upplåning anskaffa medel för finansieringsverksamheten.

Bolaget skall jämväl äga ikläda sig garanti för sådana lån, som bolaget

enligt bestämmelserna i föregående stycke skulle äga självt bevilja, så ock

förmedla sådana lån.

§ 3.

Bolagets aktiekapital skall utgöra lägst 5 000 000 och högst 15 000 000

kronor.

Aktierna skola vara fördelade i två serier, betecknade A respektive B,

vilka skola omfatta lika många aktier.

Alla aktier skola medföra samma rätt, dock med iakttagande av bestämmelserna

i denna bolagsordning.

§ 4.

Aktie skall lyda på 1 000 kronor.

§ 5.

Som garantifond att utgöra särskild säkerhet för bolagets förbindelser

skola aktieägarna, envar i proportion till sitt innehav av aktier, till bolagets

förfogande ställa garantiförbindelser på tillhopa 15 000 000 kronor. Garantiförbindelse

skall vara ställd till bolaget samt, där staten är aktieägare,

vara utfärdad av fullmäktige i riksgäldskontoret och i övrigt av svenskt

bankaktiebolag. I garantiförbindelse skall intagas bestämmelse att utfärdaren

icke må kvitta förpliktelse på grund av förbindelsen mot fordran hos

bolaget.

I stället för garantiförbindelse må med styrelsens medgivande helt eller

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 117 år 196i

delvis till fonden tillskjutas kontanta medel. Sålunda till fonden inbetalade

medel må med styrelsens medgivande, och i den mån de icke tagits

i anspråk enligt bestämmelserna i följande stycke, efter medgivande av bolagets

styrelse återbetalas, om i stället tillskjutes garantiförbindelse av beskaffenhet

som ovan sagts och å belopp motsvarande vad som återbetalas.

För medel, som inbetalats till garantifonden, skall utgå ränta efter den räntefot

som bestämmes av styrelsen. Fordran på grund av sålunda inbetalade

medel eller på grund av ianspråktagen garantiförbindelse medför rätt till

betalning efter bolagets samtliga övriga borgenärer.

Garantifonden må tagas i anspråk endast i den mån detta vid likvidation

av bolaget blir erforderligt för att fullgöra dess förbindelser, sedan bolagets

egna tillgångar blivit använda.

§ 6.

Styrelsen skall ha sitt säte i Stockholm.

§ 7.

Styrelsen skall bestå av tio ledamöter med högst tio suppleanter. Aktieägarna

inom vardera aktieserien skola årligen, för tiden till dess nästa

ordinarie bolagsstämma hållits, utse fem styrelseledamöter och högst fem

suppleanter. Kungl. Maj :t förordnar en av styrelsens ledamöter att vara

dess ordförande. De styrelseledamöter, som B-aktieägarna utsett, skola

välja styrelsens vice ordförande.

§ 8.

Som styrelsens beslut i frågor rörande upp- och utlåning samt om anställande

av verkställande direktör och vice verkställande direktör skall

gälla den mening, varom sju av styrelsens ledamöter förena sig.

§ 9.

Styrelsen äger bemyndiga person såväl inom som utom styrelsen att

teckna bolagets firma.

§ 10.

För granskning av styrelsens och verkställande direktörens förvaltning

samt bolagets räkenskaper skola aktieägarna inom vardera aktieserien årligen,

för tiden till dess nästa ordinarie bolagsstämma hållits, utse en revisor

jämte suppleant för denne. Den av B-aktieägarna utsedde revisorn liksom

suppleanten för denne skall vara auktoriserad revisor.

§ 11.

Ordinarie bolagsstämma skall hållas i Stockholm en gång årligen under

februari eller mars månad.

§ 12.

På ordinarie bolagsstämma skola följande ärenden förekomma:

1) val av ordförande vid stämman;

2) justering av röstlängden;

3) val av en eller två justeringsmän;

4) fråga om stämman blivit behörigen sammankallad;

5) föredragning av förvaltnings- och revisionsberättelserna;

6) ärenden vilka enligt 12G § lagen den 14 september 1944 om aktiebolag

skola förekomma på stämman;

7) fastställande av arvoden åt styrelseledamöter och revisorer;

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 117 år 196i

8) val av ordinarie styrelseledamöter;

9) bestämmande av antalet styrelsesuppleanter och val av sådana suppleanter;
10)

val av revisorer och revisorssuppleanter;

11) övriga ärenden vilka i behörig ordning hänskjutits till stämman.

§ 13.

På bolagsstämma äger varje röstberättigad rösta för fulla antalet av honom

ägda och företrädda aktier utan begränsning i röstetalet. För giltighet

av beslut om ändring i denna bolagsordning eller om vinstutdelning fordras,

utöver vad lagen om aktiebolag föreskriver, att beslutet biträdes av företrädare

för flertalet aktier inom vardera aktieserien. Skulle yrkanden

framkomma om olika utdelningsbelopp, skall som stämmans beslut gälla

den mening, som vunnit anslutning från mera än tre femtedelar av antalet

företrädda A-aktier, eller den mening, som samlat mera än tre femtedelar

av antalet röster från företrädda B-aktier, om den senare meningen innebär

lägre utdelning.

Beslut att bolaget skall träda i likvidation, i annat fall än då skyldighet

därtill enligt lag uppkommit, skall anses föreligga, om sådant beslut biträtts

av företrädare för mera än tre femtedelar av antalet aktier inom endera

aktieserien. Därvid skall dock jämväl bestämmelsen i 140 § första

stycket fjärde punkten lagen om aktiebolag iakttagas.

Ordförande på bolagsstämma väljes varannan gång av A-aktieägarna och

varannan gång av B-aktieägarna.

Övriga beslut på bolagsstämma — frånsett beslut angående utseende av

revisor, som avses i 109 § lagen om aktiebolag, eller bolagets trädande i

likvidation om skyldighet därtill enligt lag uppkommit — vare ej giltiga,

med mindre de biträtts av företrädare för mera än hälften av aktiekapitalet.

Uppställer lagen om aktiebolag strängare villkor för giltighet av beslut,

skall även detta iakttagas.

§ 14.

Lån från bolaget skall lämnas på bestämd tid, högst 20 år. överstiger lånetiden

ett år, skall låntagaren i regel vara ålagd skyldighet att återbetala

lånet genom avbetalningar enligt fastställd plan.

§ 15.

För lån från bolaget skall vara ställd betryggande säkerhet i form av

pant eller borgen.

Pant skall utgöras av inteckning i fast egendom eller tomträtt inom 60

procent av det värde, till vilket styrelsen uppskattat den fasta egendomen

eller den till tomträtten hörande byggnaden. Borgen skall vara tecknad av

staten, kommun, därmed jämförlig samfällighet eller bank. Med bank avses

härvid även centralkassa för jordbrukskredit.

§ 16.

Bolaget skall ägna särskild uppmärksamhet däråt, att icke åt samma

eller med varandra i väsentlig ekonomisk intressegemenskap förbundna

låntagare beviljas lån i sådan omfattning, att därav kan uppkomma fara

för bolagets säkerhet. Med lån skall härvid jämställas borgen och annan

garantiförpliktelse till bolaget ävensom av bolaget ingången garantiförpliktelse

för låntagare.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 117 år 1964

25

§ 17.

Till säkerhet för sådan bolagets egen upplåning — bortsett från förlagslån

— som avtalats på längre tid än sex månader, skola pantsättas skuldebrev,

som utgivits till bolaget, med de säkerheter, som enligt § 15 ställts

för dessa skuldebrev. Sammanlagda kapitalbeloppet av sålunda pantsatta

skuldebrev skall vid varje tid uppgå till minst sammanlagda kapitalbeloppet

av bolagets utestående skuld på grund av nyssnämnda upplåning. Skuldebrev,

som ingår i panten, må interimistiskt utbytas mot tillgodohavande

hos svenskt bankaktiebolag av motsvarande belopp.

Skuldebreven jämte säkerheter skola överlämnas till ett av bankinspektionen

förordnat ombud, som skall omhänderha handlingarna för panthavarnas

räkning i enlighet med de närmare föreskrifter inspektionen må

meddela. Ombudet skall ha tillgång till bolagets räkenskaper och andra

handlingar samt äga att av bolagets styrelse, verkställande direktör och

revisorer erhålla de upplysningar, som äro erforderliga för uppdragets fullgörande.

I garantifonden ingående värdehandlingar och av bolaget utfärdade men

icke utelöpande obligationer samt blanketter till obligationer och certifikat

skola förvaras på samma sätt, som angivits i nästföregående stycke.

Har enligt denna paragraf ställts pant för annat av bolaget utfärdat skuldebrev

än obligation, skall skuldebrevet förses med bevis därom av det i

andra stycket angivna ombudet.

§ 18.

Bolaget må upplåna medel eller ikläda sig garantiförpliktelser till ett belopp

motsvarande högst tio gånger summan av bolagets eget kapital och

garantifond.

Vid beräkningen av bolagets upplåningsrätt skall dess skuld på grund av

utelöpande förlagsbevis icke anses som upplåning. Intill ett belopp motsvarande

hälften av bolagets aktiekapital må nominella värdet av sådana förlagsbevis

likställas med bolagets eget kapital som grund för upplåningsrätt.

Bolagets skuld på grund av förlagsbevis må dock grunda upplåningsrätt

endast i den mån bevisen avser del av lån som under lägst tio år skall

amorteras med lika belopp årligen eller — om sådan amortering ej är utfäst

— i den mån långivaren icke kan kräva betalning för förlagsbevisen

förrän tidigast efter två år.

§ 19.

Lån må ej annat än undantagsvis och i en omfattning, som icke kan

äventyra bolagets likviditet, utlämnas för längre tid än tidigaste förfallodag

för bolagets däremot svarande upplåning betingar.

§ 20.

Har bolaget övertagit egendom till skyddande av fordran, skall egendomen

åter avyttras så snart lämpligen kan ske och senast då avyttring kan

äga rum utan förlust för bolaget.

§ 21.

Vad i denna bolagsordning stadgas angående lån skall i tillämpliga delar

gälla även garantiförpliktelsc, som bolaget ikläder sig.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 117 år 196b

§ 22.

Meddelanden till aktieägarna skola lämnas genom rekommenderade brev,

kallelse till bolagsstämma senast två veckor före ordinarie och senast en

vecka före extra stämma.

§ 23.

Bolagets aktier må ej genom teckning eller överlåtelse förvärvas av utländsk

medborgare, samfällighet eller stiftelse, av svenskt handelsbolag

vari finnes utländsk bolagsman, av svensk ekonomisk förening, av svenskt

aktiebolag vars aktiebrev må ställas till innehavaren eller av annat svenskt

aktiebolag i vars bolagsordning ej intagits förbehåll enligt 2 § andra stycket

lagen den 30 maj 1916 om vissa inskränkningar i rätten att förvärva

fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag, dock att utan hinder av

förbehållet bolagets aktier må förvärvas av svenskt bolag eller svensk förening,

som avses i 18 § nämnda lag.

§ 24.

Har aktie övergått till någon, som icke förut är ägare till aktie av samma

serie i bolaget, skall aktien ofördröj ligen hembjudas övriga aktieägare till

inlösen genom skriftlig anmälan hos bolagets styrelse. Åtkomsten av aktien

skall därvid styrkas.

När aktie sålunda hembjudits, skall styrelsen eller verkställande direktören

genast underrätta bolagets aktieägare därom på sätt, som är föreskrivet

om meddelanden till aktieägarna, med anmodan till den, som önskar

begagna sig av lösningsrätten, att skriftligen anmäla sig hos styrelsen inom

en månad, räknat från den dag anmälan om hembudet inkom till styrelsen.

Underrättelsen skall innehålla uppgift om denna dag.

Anmäla sig flera vilja lösa hembjuden aktie, skall A-aktieägare äga företräde

att lösa hembjuden A-aktie och B-aktieägare företräde att lösa hembjuden

B-aktie. Mellan innehavare av aktier i samma serie skall företrädesrätten

bestämmas genom lottning, verkställd genom notarius publicus. Hembjudas

flera aktier samtidigt, skola dock aktierna först, så långt ske kan,

fördelas bland dem som vilja lösa i förhållande till deras innehav av aktier

i bolaget av samma serie som de hembjudna aktierna tillhöra. Om ej inom

stadgad tid någon aktieägare anmäler sig vilja lösa hembjuden aktie eller

aktien ej inom stadgad tid inlöses, äger den som gjort hembudet bliva registrerad

för aktien.

Lösenbeloppet för aktie, som hembjudits, skall utgöra aktiens verkliga

värde. I brist på åsämjande skall detta värde slutligt bestämmas av en

nämnd av tre skiljemän, av vilka de tvistande utse vardera en och de sålunda

utsedda välja den tredje som skall vara ordförande i nämnden. Finnas

i en tvist flera parter på samma sida och kunna de ej enas om valet av sin

skiljeman, skall denne utses av överståthållarämbetet i Stockholm. Detsamma

skall gälla, om skiljemän som utsetts av parterna ej kunna enas om

valet av ordförande i skiljenämnden.

Lösen för aktie skall erläggas senast tjugo dagar efter det att lösenbeloppet

blivit fastställt.

§ 25.

Det åligger bolaget att till ombud, som förordnas enligt § 17, utgiva er

sättning med belopp, som bankinspektionen bestämmer.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 117 år 196b

27

Bihang 3

Förslag

till

Bolagsordning

§ 1.

Bolagets firma är Lantbruksnäringarnas Sekundärkredit Aktiebolag.

§§ 2—14.

(= Lantbruksnäringarnas Primärkredit Aktiebolag).

§ 15.

Bolaget må icke bevilja kredit, utan att säkerhet som av bolaget prövas

betryggande ställes antingen i fast eller lös egendom eller ock i fordringsrätt

jämväl mot annan än den åt vilken krediten beviljas.

§§ 16—17.

(= Lantbruksnäringarnas Primärkredit Aktiebolag).

§ 18.

Bolaget må upplåna medel eller ikläda sig garantiförpliktelser till ett belopp

motsvarande högst sex gånger summan av bolagets eget kapital och

garantifond.

Vid beräkningen av bolagets upplåningsrätt skall dess skuld på grund av

utelöpande förlagsbevis icke anses som upplåning. Intill ett belopp motsvarande

hälften av bolagets aktiekapital må nominella värdet av sådana förlagsbevis

likställas med bolagets eget kapital som grund för upplåningsrätt.

Bolagets skuld på grund av förlagsbevis må dock grunda upplåningsrätt

endast i den mån bevisen avser del av lån som under lägst tio år skall amorteras

med lika belopp årligen eller — om sådan amortering ej är utfäst —

i den mån långivaren icke kan kräva betalning för förlagsbevisen förrän

tidigast efter två år.

§§ 19—25.

(= Lantbruksnäringarnas Primärkredit Aktiebolag).

Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 640254

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1964:243 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av viss kronan tillhörig mark, m. to. a1 i texten
  2. Rskr. 1964:233 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts skrivelse med redogörelse för Nordiska rådets tolfte session, såvitt skrivelsen gäller ''punkterna E 2 och a1 i texten
  3. BU 1964:34 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande av kreditinstitut för lantbruksnäringarna, m. m., jämte i ämnet väckta motioner. s. 2 i texten
  4. JoU 1964:17 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående inrättande av kreditinstitut för lantbruksnäringarna, m. m., jämte i ämnet väckta motioner, såvitt p s. 2 i texten