Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag med särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning, m. m.j

10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1964:130, Med förslag till lag med särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning, m. m.j

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1964

1

Nr 130

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag med

särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning,

m. m.j given Stockholms slott den 20 mars

1964.

j »i ?! ? /• •••»*. - l i*''} t | j ir.j i n i: .'''' i u ?. i) ui. •

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till lag med särskilda bestämmelser rörande

riksbankens sedelutgivning;

dels bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att särskilda bestämmelser om undantag trån

riksbankslagens föreskrifter beträffande riksbankens sedelutgivningsrätt

skall gälla även för tiden den 1 juli 1964 — den 30 juni 1965. Därvid föreslås,

att maximibeloppet för sedelutgivningsrätten höjs från 8 400 till 9 200

miljoner kronor.

Vidare föreslås att riksbanken under samma tid får fortsatt befrielse från

skyldigheten att vid anfordran inlösa bankens sedlar med guld. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1964. 1 sand. Nr 130

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1964

Förslag

till

Lag

med särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning

Härigenom förordnas, att under tiden den 1 juli 1964 — den 30 juni 1965

skola, i stället för vad i 9 § och 11 § första stycket lagen den 30 juni 1934

(nr 437) för Sveriges riksbank finnes stadgat, följande särskilda bestämmelser

lända till efterrättelse.1

1 §•

Riksbanken må utgiva sedlar till ett belopp av högst niotusentvåhundra

miljoner kronor.

2 §•

Därest så med hänsyn till utomordentliga omständigheter prövas nödigt,

må Konungen, under tid då riksdagen ej håller session, på framställning av

fullmäktige i riksbanken och efter samråd med fullmäktige i riksgäldskontoret

medgiva riksbanken att utgiva sedlar till ett belopp av ytterligare högst

sjuhundra miljoner kronor. Dylikt av Konungen lämnat medgivande skall,

därest detsamma icke godkännes av riksdagen inom tjugo dagar från början

av nästföljande session, efter utgången av nämnda tid upphöra att gälla.

3 §•

Som riksbankens metalliska kassa skall räknas allt riksbanken tillhörigt

guldmynt och omyntat guld. 1

1 Jfr SFS 1963:188.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts ptoposition nr 130 år 1964

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

20 mars 1904.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson, Lange,

Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Johansson, Hermansson,

Holmqvist, Aspling, Palme.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om särskilda bestämmelser

rörande riksbankens sedelutgivning, m. in., och anför därvid följande.

1 skrivelse den 6 februari 1964 har fullmäktige i riksbanken gjort framställning

om fortsatt provisorisk lagstiftning rörande riksbankens sedelutgivning

och hemställt om fortsatt befrielse för riksbanken från skyldigheten

att inlösa av banken utgivna sedlar med guld. Över framställningen har,

efter remiss, yttrande avgetts av fullmäktige i riksgäldskontoret.

Lagstiftningen rörande riksbankens sedelutgivningsrätt och

inlösningsskyldighet

Riksbankens rätt att ge ut sedlar grundas på stadgande i § 72 regeringsformen.

Enligt detta lagrum har riksbanken även skyldighet att vid anfordran

lösa in utgivna sedlar med guld efter deras lydelse, om inte Kungl.

Maj :t och riksdagen i viss ordning medger undantag från denna skyldighet.

Enligt 9 § första stycket lagen den 30 juni 1934 (nr 437) för Sveriges

riksbank (riksbankslagen) är riksbankens rätt alt ge ut sedlar

begränsad till det belopp, som motsvarar dubbla summan av riksbankens

metalliska kassa beräknad enligt 11 §, jämte ett ytterligare belopp av 350

miljoner kronor. Enligt 9 § andra stycket kan riksbanken under vissa förutsättningar

få bemyndigande att ge ut sedlar till ett belopp av ytterligare

högst 350 miljoner kronor. Den utelöpande sedelmängden skall dock så

snart ske kan nedbringas med ett belopp motsvarande vad som utgetts med

stöd av ett sådant bemyndigande.

Enligt 10 § skall bankens utelöpande sedlar, till den del de överstiger

bankens metalliska kassa, motsvaras av vissa i paragrafen angivna tillgångar

sammanräknade, den s. k. supplementära sedeltäckningen. Dessa

tillgångar är

Bihang till riksdagens protokoll 1!)(ii. 1 samt. AV ISO

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1964

a) lätt säljbara statspapper;

b) allmänna hypoteksbankens och Konungariket Sveriges stadshypotekskassas

obligationer samt andra inhemska obligationer, som noteras på utländsk

börs;

c) på betryggande sätt försäkrat guldmynt och omyntat guld, på utrikes

ort nedsatt eller under transport varande, som inte enligt 11 § inräknas i

den metalliska kassan;

d) växlar, som är betalbara inom eller utom riket;

e) hos bank eller bankir på utrikes ort i räkning innestående inom sex

månader till betalning törfallna medel, efter avdrag av riksbankens skuld i

sådan räkning;

f) medel, vilka är utlånade på bestämd tid av högst tre månader eller

med högst samma uppsägningstid mot säkerhet av sådana statspapper och

obligationer som nämns under a) och b), samt — intill ett belopp av 100

miljoner kronor — mot annan säkerhet;

g) medel, som är utlånade till Internationella valutafonden.

Som riksbankens metalliska kassa skall enligt 11 § första stycket räknas

allt riksbankens guld inom landet och dessutom, intill ett belopp motsvarande

femton procent av hela metalliska kassan, banken tillhörigt, på

utrikes ort nedsatt eller under transport varande, på betryggande sätt försäkrat

guld. I 11 § andra stycket stadgas, att den metalliska kassan inte får

bibehållas vid lägre belopp än 150 miljoner kronor.

1 sytte att skapa den större elasticitet i penningsystemet, som förhållandena

påkallade, modifierades riksbankslagens bestämmelser temporärt med

stöd av lagen den 22 december 1939 (nr 895) angående rätt för Konungen

att meddela särskilda bestämmelser om riksbankens sedelutgivning och

bankrörelse m. m. Denna lag gällde ursprungligen t. o. m. den 31 mars 1940

men fick därefter fortsatt giltighet, sista gången genom lag den 16 maj 1947

(nr 194), enligt vilken giltighetstiden utsträcktes t. o. m. den 30 juni 1948.

Lagen utgjorde ett led i krigsårens beredskapslagstiftning och hade karaktären

av fullmaktslag, som var tillämplig vid krig eller krigsfara vari riket

befann sig eller eljest under utomordentliga av krig föranledda förhållanden.

De modifierade bestämmelser, som meddelades med stöd av 1939 års lag,

innebar följande.

Genom kungörelsen den 31 januari 1940 (nr 54) med viss bestämmelse

angående riksbankens metalliska kassa sattes stadgandet i 11 § första stycket

riksbankslagen om den metalliska kassan temporärt ur kraft. I kungörelsen

förordnades, att som riksbankens metalliska kassa skulle räknas

allt riksbanken tillhörigt guld. De i riksbankslagen föreskrivna begränsningarna

i sedelutgivningsrätten, vilka sammanhängde med guldets placering,

hade nämligen ansetts lägga hinder i vägen för en sådan fördelning av riksbankens

guldbehållning som från säkerhetssynpunkter var mest betryggande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 196b

Vidare utfärdades bestämmelser, som medgav ökning av det belopp varmed

sedelutgivningen enligt 9 § första stycket riksbankslagen tick överstiga

dubbla summan av den metalliska kassan. Genom kungörelsen den lb februari

19b7 (nr 31) med viss bestämmelse angående riksbankens sedelutgivning

ökades sålunda detta belopp från 350 till 1 400 miljoner kronor. Genom

kungörelsen den 20 juni 19b7 (nr 251) med viss bestämmelse angående

riksbankens sedelutgivning ökades beloppet till 2 500 miljoner kronor.

1939 års fullmaktslag, som upphörde att gälla med utgången av juni månad

1948, ersattes av lagen den 28 maj 19b8 (nr 218) med särskilda bestämmelser

rörande riksbankens sedelutgivning.

Enligt sistnämnda lag skulle under tiden den 1 juli 1948—den 30 juni

1949 i stället för stadgandena i 9 § och 11 § första stycket riksbankslagen

gälla särskilda bestämmelser. Dessa medgav riksbanken att ge ut sedlar

till ett belopp av högst 3 200 miljoner kronor (1 §). Om så prövades nödigt

med hänsyn till utomordentliga omständigheter, fick Kungl. Maj :t, när

riksdagen inte var samlad, på framställning av fullmäktige i riksbanken och

efter samråd med fullmäktige i riksgäldskontoret medge riksbanken att ge

ut sedlar till ett belopp av ytterligare högst 700 miljoner kronor. Ett sådant

medgivande skulle, om det inte godkändes av riksdagen inom tjugo dagar

från det att riksdagen åter sammanträtt, upphöra att gälla efter utgången

av nämnda tid (2 §). Slutligen skulle som riksbankens metalliska kassa räknas

allt riksbanken tillhörigt guldmynt och omyntat guld (3 §).

Som nämnts gällde 1948 års lag endast till utgången av juni månad 1949.

Den har emellertid senare successivt ersatts av ny lagstiftning. Därvid har

maximibeloppet för riksbankens sedelutgivning höjts. Nu gällande bestämmelser

återfinns i lagen den 31 maj 1963 (nr 188) med särskilda bestämmelser

rörande riksbankens sedelutgivning. Maximibeloppet för sedelutgivningen

är där bestämt till 8 400 miljoner kronor.

Genom kungörelsen den 31 maj 1963 (nr 189) angående befrielse för riksbanken

under viss tid från skyldigheten att inlösa av banken

utgivna sedlar med guld har Kungl. Maj :t med stöd av

riksdagens medgivande befriat riksbanken från denna skyldighet för tiden

l. o. m. den 30 juni 1964. Banken har dock rätt att dessförinnan återuppta

inlösningen av bankens sedlar, om förhållandena ger anledning till detta.

Utredningar i ämnet

Riksbanksfullmäktige tillsatte den 15 december 1949 eu kommitté med

uppdrag alt se över riksbankslagens bestämmelser om sedelutgivningen.

Denna kommitté__ 1949 års riksbankslagskommitté — föreslog ändrade

grunder för sedelutgivningsrätten och dessutom eu huvudsakligen formell

omarbetning av riksbankslagen. Enligt kommitténs förslag skulle någon

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj. ts proposition nr i30 år 1964

övre gräns för sedelutgivningen inte fastställas. Inte heller i övrigt skulle

i princip finnas några »spärrar» för denna. En viss begränsning innefattades

emellertid i de speciella stadgandena om de tillgångar, som riksbanken ägde

törvärva genom sina rörelsegrenar, och i den bestämmelse, som närmare

kvalificerade vissa av dessa tillgångar såsom täckningsgilla, samt i en

allmän bestämmelse om att riksbanken i all sin verksamhet hade att verka

för ett genomförande av de av riksdagen uppställda penning- och valutapolitiska

direktiven.

I skrivelse den 1 februari 1951 hemställde riksbanksfullmäktige, att Kungl.

Maj :t skulle underställa riksdagen förslag till ny riksbankslag i huvudsaklig

överensstämmelse med vad 1949 års riksbankslagskommitté föreslagit.

Sedan denna framställning remissbehandlats, framlade chefen för finansdepartementet

i prop. 1951:181 förslag till fortsatt provisorisk lagstiftning

rörande riksbankens sedelutgivning. Därvid förklarade sig departementschefen

inte beredd att ta slutlig ståndpunkt till frågan hur sedelutgivningsrätten

på längre sikt borde regleras. Samtidigt med att bankoutskottet

tillstyrkte bifall till propositionen underströk utskottet i sitt axriksdagen

godkända utlåtande (B:oU 1951:20) vikten av ytterligare utredning

i frågan.

Efter bemyndigande av Kungl. Maj:t tillkallade chefen för finansdepartementet

den 13 november 1951 sakkunniga med uppdrag att utreda

regleringen av riksbankens sedelutgivningsrätt på längre sikt. Enligt direktiven

borde utredningen i stort sett begränsas till att avse den del av

riksbankslagskommitténs förslag till riksbankslag, som hade samband

med sedelutgivningen. Den 3 november 1955 avlämnade de sakkunniga

betänkande om riksbankens sedelutgivningsrätt och därmed sammanhängande

penningpolitiska frågor (SOU 1955:43). I betänkandet anslöt sig de

sakkunniga till den ståndpunkt, som 1949 års riksbankslagskommitté intagit,

d. v. s. att sedeltäckningsbestämmelserna i nuvarande riksbankslag

borde upphävas utan att ersättas med motsvarande bestämmelser. Vidare

föreslog de sakkunniga ett definitivt upphävande av riksbankens skyldighet

att inlösa bankens sedlar med guld. De framlagda författningsförslagen

innefattade bl. a. ändringar i § 72 regeringsformen.

I remissyttrande över de sakkunnigas betänkande uttalade riksbanksfullmäktige,

att den slutliga prövningen av frågan borde uppskjutas till

dess en översyn slutförts beträffande det av 1949 års riksbankslagskommitté

framlagda förslaget. Eu sådan översyn hade igångsatts av fullmäktige,

som förklarade sig ämna senare redovisa resultatet för Kungl. Maj:t.

I prop. 1956: 117 föreslog Kungl. Maj :t efter framställning av riksbanksfullmäktige

förlängning av den provisoriska lagstiftningen om sedelutgivningsrätten.

I sitt av riksdagen godkända betänkande över propositionen

och vissa motioner med anledning av denna (B:oU 1956:30) tillstyrkte

bankoutskottet propositionens förslag. Därvid sade sig utskottet dela riks
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj. ts proposition nr 130 år 196i

banksfullmäktiges uppfattning, att den definitiva regleringen av sedelutgivningsrätten

borde ske i samband med en allmän revision av riksbankslagen.

Den provisoriska lagstiftningen om sedelutgivningsrätten bär efter framställning

av riksbanksfullmäktige och på förslag av Kungl. Maj :t successivt

förlängts för ett år i sänder (prop. 1957: 121, 1958: 89, 1959: 58, 1960: 49,

1961:63, 1962:65 och 1963:115).

Riksbanksfullmäktige har ännu inte lagt fram något förslag i fråga om

riksbankslagens utformning. I sin framställning år 1957 om fortsatt provisorisk

lagstiftning angående riksbankens sedelutgivning anförde fullmäktige,

att utredningsarbetet inom riksbanken fortskridit så långt att

man hade anledning räkna med förslag till ny riksbankslag under år 1957.

Följande år förklarade sig fullmäktige emellertid ännu inte vara i tillfälle

att framlägga förslag om ny utformning av riksbankslagen på den här

aktuella punkten och i andra hänseenden.

Bankoutskottet har i sina av riksdagen godkända utlåtanden (B:oU

1957:22, 1958 A: 23, 1959:22, 1960:10, 1961:18, 1962:10 och 1963:19)

— samtidigt med att utskottet godtagit de föreslagna förlängningarna av

provisoriet — alltsedan år 1958 framhållit angelägenheten av en mera definitiv

reglering av sedelutgivningsrätten. Enligt vad bankoutskottet förklarade

i sitt utlåtande 1962: 10 över förslaget till lagstiftning i ämnet

för tiden den 1 juli 1962 — den 30 juni 1963 hade utskottet under hand

inhämtat, att ett utkast till ny riksbankslag upprättats men att det fortsatta

arbetet komplicerats av att mera djupgående överväganden ansetts

nödvändiga i vissa stycken. Därvid hänvisades till att frågan om sedelutgivningen

utgjorde en del av den vidare kreditpolitiska problematik, som

kunde komma att aktualiseras vid ett ställningstagande till Sveriges medverkan

i det europeiska ekonomiska samarbetet. Det hade därför inte

ansetts lämpligt att bryta ut frågan om sedelutgivningsrätten ur sitt sammanhang

i riksbankslagen. Vid riksdagsbehandlingen år 1963 yttrade bankoutskottet

att, även om marknadsfrågan nu var en annan än då riksdagen

år 1962 tog ställning i ärendet, det likväl torde få konstateras att

förutsättningarna för att i det rådande dagsläget ta upp frågan om riksbankens

sedelutgivningsrätt till definitiv prövning inte hade undergått

någon väsentlig förändring sedan år 1962. Eu förlängning av den provisoriska

lagstiftningen under ytterligare ett år framstod med hänsyn därtill

som motiverad. Utskottet förutsatte emellertid att riksbanksfullmäktige,

då förhållandena i berörda hänseenden tillät, skulle framlägga härav

föranledda förslag till definitiv reglering av sedelutgivningsrätten.

Kungl. Maj:t har härefter i beslut den 31 maj 1963 förordnat, att riksbanksfullmäktiges

framställning den 1 februari 1951 och del betänkande

som de sakkunniga för utredning om reglering av riksbankens sedelutgivningsrätt

på längre sikt avgivit skall läggas till handlingarna.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1961

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 1 november 1963 har chefen

för finansdepartementet tillkallat sakkunniga med uppdrag att verkställa

eu allmän översyn av gällande myntlagstiftning och därmed sammanhängande

frågor. I direktiven för denna utredning framhålls att riksbankens

sedelinlösningsskyldighet alltsedan år 1931 varit suspenderad genom

varandra avlösande, provisoriska lagar. Denna provisoriska lagstiftning

kan enligt direktiven sägas ha i realiteten inneburit, att guldmyntfoten

åtminstone temporärt upphävts för Sveriges del. Vidare hänvisas

till det tidigare omnämnda förslaget i SOU 1955: 43, att grundlagsstadgandet

om skyldighet för riksbanken att inlösa sedlar med guld skulle upphävas,

och till ett förslag av samma innebörd i författningsutredningens

betänkande rörande ny regeringsform (SOU 1963: 16—19). De för översyn

av myntlagstiftningen tillkallade sakkunniga bör, sägs det vidare i direktiven,

vara oförhindrade att behandla hithörande spörsmål i vad de

direkt berörs av en ny myntlagstiftning. Utredningen bör sålunda ta ställning

till de förslag, som redan väckts i dessa frågor, och överväga därav

betingade ändringar i myntlagstiftningen.

Riksbanksfullmäktiges framställning

I sin inledningsvis omnämnda skrivelse hemställer riksbanksfullmäktige,

att gällande lagstiftning med särskilda bestämmelser rörande riksbankens

sedelutgivningsrätt ges förlängd giltighet till utgången av juni

1965 och att maximibeloppet för sedelutgivningsrätten i samband därmed

höjs till 9 200 miljoner kronor. Härjämte hemställer fullmäktige, att riksbanken

för tiden den 1 juli 1964 — den 30 juni 1965 fritas från skyldigheten

att inlösa sina sedlar med guld, med rätt dock för riksbanken att före

utgången av denna tid återuppta inlösningen av bankens sedlar om förhållandena

ger anledning till detta.

I skrivelsen anför fullmäktige.

Det sedan 1948 tillämpade systemet med maximering av sedelutgivningsrätten

torde böra bibehållas även under nästa budgetår. Vad då angår

frågan om nu gällande maximibelopp, 8 400 miljoner kronor, kan bibehållas

även under denna tid är att märka följande.

Vid utgången av år 1963 utgjorde beloppet utelöpande sedlar 7 869

miljoner kronor. Det högsta beloppet under året redovisades emellertid den

23 december och uppgick till 8 253 miljoner kronor. När sedelomloppet

var som störst under året förelåg sålunda en marginal för ytterligare sedelutgivning

om 147 miljoner kronor, motsvarande omkring 1,8 procent

av den då utelöpande sedelmängden.

Om beloppet utelöpande sedlar vid de skilda rapportdagarna under 1963

jämföras med motsvarande siffror för föregående år, befinnes att förändringarna

i sedelomloppets omfattning varierat mellan en ökning å 6,3

procent, som förefanns den 23 april, och en höjning å 11,7 procent, som

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1964

registrerades den 23 maj. Då sedelmängden den 23 december nådde sin

största omfattning var ökningen 7,7 procent.

Om sedelomloppet under 1964 skulle procentuellt öka lika mycket som

under 1963, skulle det utelöpande beloppet sedlar den 23 december 1964

komma att uppgå till inemot 8 900 miljoner kronor. Inom sedeltaket bör

emellertid rymmas även sådana ökningar i sedelbehovet som kunna sammanhänga

med ändrade betalnings- och kassahållningsvanor. För sådant

ändamål har under senare år vid uppskattning av det erforderliga maximibeloppet

räknats med en reserv om 300 miljoner kronor. För att tillgodose

behovet av sådant reservutrymme torde maximibeloppet för riksbankens

sedelutgivningsrätt för nästa budgetår böra höjas med förslagsvis 800

miljoner kronor till 9 200 miljoner kronor.

Fullmäktige i riksgäldskontoret har för sin del tillstyrkt riksbanksfullmäktiges

förslag.

Departementschefen

I fråga om riksbankens rätt att ge ut sedlar gäller för närvarande — i

stället för riksbankslagens motsvarande stadganden — föreskrifterna i

lagen den 31 maj 1963 med särskilda bestämmelser rörande riksbankens

sedelutgivning. Dessa bestämmelser innebär, bland annat, att riksbanken

får ge ut sedlar till ett belopp av högst 8 400 miljoner kronor. 1963 års

lag, som gäller till utgången av juni månad 1964, har liksom den föregående

lagstiftningen på området tillkommit som ett provisorium i avvaktan

på att en mera definitiv reglering av sedelutgivningsrätten kommer till

stånd.

Som framgått av den tidigare redogörelsen, står frågan om den framtida

regleringen av riksbankens sedelutgivningsrätt i samband med frågan

om ny riksbankslagstiftning. De förslag i ämnet, som särskilt tillkallade

sakkunniga lade fram i betänkande redan år 1955, har efter remissbehandling

gjorts till föremål för överarbetning inom riksbanken. Delta arbete

har emellertid av olika skäl ännu inte slutförts. Från riksbankens sida har

därvid hänvisats till sambandet mellan frågan om sedelutgivningsrätten

och den internationella kreditpolitiska problematiken. Vid behandlingen

föregående år av förslag till den nuvarande provisoriska lagstiftningen förklarade

sig bankoutskottet förutsätta att riksbanksfullmäktige, när förhållandena

tillåter, lägger fram förslag till definitiv reglering av sedelutgivningsrätten.

Även enligt min mening bör det nu närmast ankomma

på riksbanken att vid lämpligt tillfälle ta initiativ till en mera permanent

lagstiftning i detta ämne.

Riksbanksfullmäktige har för sin del hemställt om förlängning av den

provisoriska lagstiftningen under ytterligare ett år. Denna hemställan har

tillstyrkts av riksgäldsfullmäktige, och jag anser mig även för min del böra

biträda förslaget.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1964

Riksbanksfullmäktige har samtidigt föreslagit en höjning av maximibeloppet

för sedelutgivningen från nuvarande 8 400 miljoner kronor till

9 200 miljoner kronor. Denna höjning har av fullmäktige ansetts erforderlig

för att riksbanken skall kunna möta en viss ökning av sedelmängden

och liksom hittills hålla en tillräcklig reserv med tanke på eventuella ytterligare

ökningar i sedelbehovet. Förslaget, som tillstyrkts av riksgäldsfullmäktige,

föranleder inte någon erinran från min sida.

I enlighet med det anförda förordar jag, att bestämmelser rörande riksbankens

sedelutgivning under tiden den 1 juli 1964 — den 30 juni 1965

meddelas genom särskild lag i överensstämmelse med 1963 års lag i ämnet

men med den jämkningen att maximibeloppet för sedelutgivningen höjs

till 9 200 miljoner kronor.

Vad slutligen angår riksbankens skyldighet att vid anfordran lösa in utgivna

sedlar med guld efter deras lydelse biträder jag riksbanksfullmäktiges

förslag om befrielse från denna skyldighet för tiden den 1 juli 1964 —

den 30 juni 1965. Banken bör dock liksom nu ha rätt att återuppta inlösningen

av bankens sedlar före utgången av denna tid, om förhållandena

skulle ge anledning till detta.

I enlighet med vad jag anfört har inom finansdepartementet upprättats

förslag till lag med särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj :t

måtte genom proposition föreslå riksdagen att

dels anta nyssnämnda lagförslag;

dels ock medge, att riksbanken för tiden den 1 juli 1964

—- den 30 juni 1965 fritas från skyldigheten att vid anfordran

inlösa av banken utgivna sedlar med guld efter

deras lydelse, med rätt dock för riksbanken att före utgången

av denna tid återuppta inlösningen av bankens sedlar

om förhållandena ger anledning till detta.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Lars Wettergren

Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 640320

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1964:234 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning, m. m., jämt a1 i texten
  2. BU 1964:35 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning, m. m., jämte i anledning a1 i texten