Sök i Ratio Lex

Med hemställan om riksdagens samtycke till förordnande om fortsatt valutareglering, m. m

18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1964:134, Med hemställan om riksdagens samtycke till förordnande om fortsatt valutareglering, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13b år 196b

1

Nr 134

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med hemställan om riksdagens

samtycke till förordnande om fortsatt valutareglering,

m. m.; given Stockholms slott den 20 mars

196b.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed

dels begära riksdagens samtycke till förordnande om fortsatt valutareglering

i enlighet med vad föredragande departementschefen förordat;

dels inhämta riksdagens yttrande över härvid fogade förslag till förordning

om fortsatt giltighet av valutaförordningen den 5 juni 1959 (nr 264)

och om ändring i samma förordning.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen begärs riksdagens samtycke till förordnande om fortsatt

valutareglering för tiden den 1 juli 1964—den 30 juni 1965. För riksdagens

yttrande framläggs i anslutning härtill förslag till bestämmelser om fortsatt

giltighet av valutaförordningen under samma tid. I samband därmed

föreslås även vissa ändringar i förordningens ansvarsbestämmelser. Dessa

ändringar, som föranleds av brottsbalken, avses skola träda i kraft den 1

januari 1965. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 106b. 1 samt. Nr 134

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 134 år 1964

Förslag

till

Förordning

om fortsatt giltighet av valutaförordningen den 5 juni 1959 (nr 264)

och om ändring i samma förordning

Härigenom förordnas att valutaförordningen den 5 juni 1959, som jämlikt

förordning den 31 maj 1963 (nr 176) gäller till och med den 30 juni

1964, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1965 samt att 15,

18 och 19 §§ förstnämnda förordning1 från och med den 1 januari 1965

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

15 §.

Den, som uppsåtligen

1) bryter mot---— -----oriktig uppgift,

straffes med dagsböter eller fång- dömes till dagsböter eller fängelse

else. Äro omständigheterna synner- i högst ett år eller, om brottet är

ligen försvårande, må till straffar- grovt, fängelse i högst två år.

bete i högst två år dömas.

Den som —---------till dagsböter.

18 §.

Den, som åsidosätter föreskrift,

som med stöd av denna förordning

meddelats av riksbanken, straffes,

där ej gärningen i 15 eller 16 § är

belagd med straff, med dagsböter.

Bryter någon mot förbud, som i

7 § valutalagen avses, vare ock med

dagsböter straffad, där han ej är underkastad

ansvar för tjänstefel.

19

Medverkan till uppsåtligt brott,

som i 15 eller 16 § sägs, straffes efter

ty i 3 kap. strafflagen är stadgat. 1

Den som åsidosätter föreskrift,

som med stöd av denna förordning

meddelats av riksbanken, dömes, där

ej gärningen i 15 eller 16 § är belagd

med straff, till dagsböter.

Bryter någon mot förbud, som i

7 § valutalagen avses, dömes ock till

dagsböter, om han ej är underkastad

ansvar för tjänstefel.

§•

För medverkan till uppsåtligt

brott, som i 15 eller 16 § sägs, dömes

till ansvar enligt vad i 23 kap.

brottsbalken stadgas.

1 Senaste lydelse av 15 och 19 §§ se 1960: 262.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 13b år 196b

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

20 mars 196b.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson, Lange,

Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Johansson, Hermansson, Holmqvist,

Aspling, Palme.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om fortsatt valutareglering,

m. m., och anför därvid följande.

Enligt valutalagen kan Kungl. Maj :t på framställning av fullmäktige i

riksbanken under vissa förutsättningar förordna om valutareglering i enlighet

med närmare bestämmelser i lagen. I allmänhet får sådant förordnande

meddelas för högst ett år i sänder och endast efter riksdagens samtycke.

Därvid skall även de valutareglerande föreskrifter, som Kungl. Maj :t

avser att utfärda, föreläggas riksdagen. Dessa föreskrifter är intagna i valutaförordningen.

Förordnande om valutareglering har senast meddelats för tiden den 1

juli 1963—den 30 juni 1964.

Fullmäktige i riksbanken har i skrivelse den 6 februari 1964 hemställt

om fortsatt valutareglering under tiden den 1 juli 1964—den 30 juni 1965.

Över riksbanksfullmäktiges framställning har, efter remiss, yttranden

avgetts av bankinspektionen, fullmäktige i riksgäldskontoret, Svenska bankföreningen

och Svenska sparbanksföreningen. Med undantag för Svenska

bankföreningen har remissinstanserna lämnat framställningen utan erinran.

Jag anhåller nu att få ta upp denna fråga till behandling.

Gällande bestämmelser

Valutalagen den 22 juni 1939 (nr 350) gäller enligt lag den 5 juni

1959 (nr 262) fr. o. m. den 1 juli 1959 tills vidare. Valutalagen är en fullmaktslag.

Den ger sålunda, som jag redan nämnt, Kungl. Maj:t befogenhet

att under vissa i lagen angivna förutsättningar förordna om valutareglering.

De närmare förutsättningarna för valutareglering anges i 1 §. Denna

innehåller i första och andra styckena regler för fall av krig och krigsfara.

För övriga fall finns bestämmelserna om valulareglering i tredje stycl-j-

Bihang till riksdagens protokoll 1964. 1 samt. Nr 131

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 134 år 1964

ket. Där uppställs som förutsättning för förordnande om valutareglering

att ett sådant förordnande bedöms erforderligt för att uppnå det mål, som

fastställts för riksbankens penningpolitiska verksamhet, eller eljest med

hänsyn till rikets betalningsförhållanden med utlandet.

Förordnande om valutareglering i andra fall än vid krig eller krigsfara

meddelas med riksdagens samtycke efter framställning av riksbanksfullmäktige.

Om riksdagens samtycke inte skulle kunna avvaktas utan synnerlig

olägenhet, kan Kungl. Maj :t emellertid utan sådant samtycke interimistiskt

förordna om valutareglering i viss utsträckning.

När Kungl. Maj :t begär riksdagens samtycke till förordnande om valutareglering,

skall enligt 1 § femte stycket, såsom jag nämnt i inledningen,

även de valutareglerande föreskrifter, som Kungl. Maj :t avser att utfärda

med stöd av den begärda fullmakten, föreläggas riksdagen. Huvudbestämmelsen

om vad sådana föreskrifter får innehålla finns i sju särskilda punkter

i 2 § första stycket. Denna bestämmelse ger i första hand möjligheter

till ingripande på valutamarknaden, varigenom köp och försäljning av utländska

betalningsmedel, utländska fordringar samt utländska värdepapper

kommer under det allmännas kontroll.

Sålunda kan till en början föreskrivas att endast riksbanken och annan

bank, som riksbanken därtill bemyndigar (valutabank), får driva handel

med utländska sedlar och skiljemynt, med växlar, checkar, andra penninganvisningar

och fordringar, som innefattar rätt till betalning i utländskt

mynt (utländska betalningsmedel och utländska fordringar), liksom med

aktier, obligationer och likartade värdepapper, vilka är utfärdade av någon

som är bosatt i utlandet (punkt 1).

Vidare kan föreskrivas, att utländska betalningsmedel, utländska fordringar

och utländska värdepapper endast i den omfattning och på de villkor

Kungl. Maj :t eller — efter Kungl. Maj :ts bemyndigande -— riksbanken

bestämmer får förvärvas och föryttras mot vederlag i svenskt mynt (punkt

2). För att tillgodose behovet av utländska betalningsmedel, utländska fordringar

och utländska värdepapper kan införas föreskrift om att sådana

tillgångar skall erbjudas riksbanken eller valutabank till inlösen mot kontant

ersättning i svenskt mynt (punkt 3).

Bestämmelser kan även meddelas om att svenska och utländska betalningsmedel,

fordringar och värdepapper inte utan särskilt tillstånd får utföras

ur Sverige eller på annat sätt överföras till utlandet eller överlåtas

på den som är bosatt i utlandet (punkt 4) samt att sådana tillgångar inte

får införas till Sverige utan tillstånd av riksbanken. Dessutom kan föreskrivas

att förfogande inte får ske över värdepapper, som införs till Sverige

eller som förvaras här för utomlands bosatt person, eller över köpeskilling,

som influtit vid försäljning av sådana värdepapper, i vidare mån än Kungl.

Maj :t eller -—• efter Kungl. Maj :ts bemyndigande — riksbanken bestämmer

(punkt 6).

Slutligen kan helt allmänt förordnas, att något förfogande i annat hän
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj. ts proposition nr 134 år 1964

seende än förut sagts över utländska betalningsmedel, utländska fordringar

och utländska värdepapper inte får ske utan tillstånd av riksbanken på

annat sätt än genom föryttring till denna eller till valutabank (punkt

7). Med ett sådant förordnande avses att få förfaranden under kontroll,

vilka skulle kunna göra ingripanden på valutamarknaden ineffektiva eller

vilka bedömts kunna på annat sätt få icke önskvärda valutamässiga verkningar.

Utan hinder av sådana valutareglerande bestämmelser som jag nu beskrivit

kan riksbanken enligt 3 § meddela bankaktiebolag eller annan tillstånd

att på villkor, som riksbanken bestämmer, driva den rörelse med

utländska betalningsmedel och utländska banktillgodohavanden, som riksbanken

finner behövlig för att tillhandagå allmänheten med medel för reseändamål.

När det anses behövligt för tillsyn över efterlevnaden av ett valutareglerande

förordnande, kan Kungl. Maj :t enligt 5 § vidta vissa åtgärder, som

anges i samma paragraf under tre särskilda punkter. Sålunda kan Kungl.

Maj:t föreskriva skyldighet att förete handelsböcker jämte därtill hörande

handlingar (punkt 1), medge polismyndighet, riksbanken eller av denna

förordnad tjänsteman rätt att öppna och granska brev och andra försändelser

till eller från utlandet (punkt 2) samt även i övrigt meddela de föreskrifter,

som behövs för att genomföra förordnandet och för att hindra

åtgärder vilka är ägnade att uppenbart motverka ändamålet med detta

(punkt 3).

För överträdelse av föreskrift, som meddelats med stöd av valutalagen,

får enligt 9 § stadgas straff, f. n. högst straffarbete i två år. Dessutom kan

meddelas bestämmelser om förverkande till kronan av betalningsmedel,

fordringar eller värdepapper, som brottet avser, eller av vederlag för sådan

egendom eller om utgivande av motsvarande värde.

Förordnande om valutareglering enligt de fr. o. m. den 1 juli 1959 gällande

bestämmelserna gavs första gången för tiden fr. o. m. samma dag

t. o. m. den 30 juni 1960. Därefter har getts förnyade förordnanden, senast

för tiden den 1 juli 1963—den 30 juni 1964. Sålunda har Kungl. Maj :t genom

förordning den 31 maj 1963 (nr 401) om tillämpning av valutalagen

— med riksdagens samtycke — förordnat, att bestämmelserna i 2 § första

stycket 1), 2) och 4)—7) samt 5 § 1) och 3) ävensom 9 § samma lag skall

äga tillämpning under den angivna tidsperioden. Föreskrifterna om hembudsskyldighet

— 2 § första stycket 3 — och om brevkontroll — 5 § 2 —

omfattas däremot inte av förordnandet.

De valutareglerande föreskrifter, som Kungl. Maj:t meddelat med stöd

av valutalagen, återfinns i valutaförordningen den 5 juni 1959

(nr 264). Denna har i enlighet med 1 § tredje stycket valutalagen utfärdats

efter riksdagens hörande. Förordningen gällde ursprungligen endast för tiden

t. o. m. den 30 juni 1960 men har, likaledes efter riksdagens hörande,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 134 år 1964

tillagts fortsatt giltighet för ett år i sänder, senast för tiden t. o. m. den 30

juni 1964 genom förordning den 31 maj 1963 (nr 176). Genom sistnämnda

förordning skedde vissa liberaliseringar i de valutareglerande bestämmelserna,

vilket kom till synes i valutaförordningen genom att s. k. löpande

betalningar uttryckligen undantogs från valutaregleringen. Vidare skedde

viss omredigering av valutaförordningens förverkandebestämmelser. Dessutom

infördes möjlighet att ge postbanken och sparbank behörighet som valutabank.

Valutaförordningens nuvarande bestämmelser innehåller i stort sett följande.

Efter ett inledande stadgande i 1 §, vari ges vissa grundläggande definitioner,

innehåller valutaförordningen i 2 § första stycket en föreskrift, som

under riksbankens kontroll lägger all växling mellan utländsk och svensk

valuta. Förvärv av utländska betalningsmedel eller fordringar mot vederlag

i svenskt mynt eller föryttring av sådana tillgångar får ske endast från

respektive till riksbanken eller genom dess förmedling. Från denna föreskrift

medges dock vissa undantag i 2 § andra stycket. Riksbanken kan sålunda

meddela bankaktiebolag, sparbank och postbanken tillstånd att för

egen eller riksbankens räkning driva handel med utländska betalningsmedel

och utländska fordringar. Riksbanken får även ge postverket tillstånd

att driva den handel med utländska betalningsmedel, som fordras för A''erkets

rörelse med postanvisningar. Vidare kan riksbanken bevilja bank eller

annan tillstånd att driva den rörelse med utländska betalningsmedel och

utländska banktillgodohavanden, som riksbanken anser erforderlig för allmänhetens

tillhandagående med medel för reseändamål. Bank, som enligt

den först återgivna undantagsbestämmelsen erhållit det vidsträcktare tillståndet

att driva valutahandel, kallas i förordningen, liksom i valutalagen,

valutabank.

Riksbanken äger enligt 3 § första stycket bestämma närmare, i vilken

omfattning och på vilka villkor utländska betalningsmedel och utländska

fordringar får förvärvas eller föryttras mot vederlag i svenskt mynt. Vid

den föregående år genomförda liberaliseringen, då bl. a. löpande betalningar

i allmänhet uttryckligen undantogs från valutaregleringen, tillädes emellertid

ett andra stycke i paragrafen, enligt vilket begränsning inte får ske

i omfattningen av valutabanks förvärv från eller föryttring till allmänheten

av utländska betalningsmedel eller utländska fordringar, som härrör från

eller fordras för löpande betalning.

Efter den nu redovisade grundregeln om valutahandelsmonopol följer i

valutaförordningen tre olika avsnitt, innehållande skilda förbud mot att

utan riksbankens tillstånd vidta valutadisponerande åtgärder. Dessa förbud

gäller numera, efter föregående års ändringar, väsentligen s. k. kapitalbetalningar.

För löpande betalningar ges nämligen i ett följande avsnitt

bestämmelser om vittgående undantag från de allmänna förbudsreglerna.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj. ts proposition nr 13b år 196b

I det första av de tre nyssnämnda avsnitten ges ramen av förbud beträffande

utströmningen ur landet av de värden, som berörs av valutaregleringen

(4 och 5 §§), under det att det andra avsnittet innehåller motsvarande

förbud i fråga om den ingående strömmen (6—8 §§). Dessa förbud beträffande

utgående respektive ingående betalningsströmmar svarar i stor utsträckning

mot varandra. Förbud råder sålunda mot att utan riksbankens

tillstånd ut- eller införa andra betalningsmedel än växlar. Resande får emellertid

ut- eller införa resevaluta till belopp som riksbanken medger. Utförselförbudet

gäller utan inskränkning även värdepapper, under det att

införselförbud beträffande värdepapper gäller endast i den mån de inte införs

genom översändande till riksbanken eller till valutabank.

I avsnittet rörande utgående betalningsströmmar ges, utöver förbud mot

konkret utförsel, ett allmänt förbud för den som är bosatt i Sverige (s. k.

valutainlänning) att verkställa betalning till eller till förmån för den som

är bosatt i utlandet (s. k. valutautlänning). På motsvarande sätt stadgas i

avsnittet rörande ingående betalningsströmmar principiellt förbud för valutainlänning

att direkt eller genom annans förmedling ta mot betalning från

valutautlänning. Några närmare anvisningar om vad som avses med betalning

lämnas inte. Vissa förfaranden anges emellertid uttryckligen som förbjudna.

Hit hör överförande av tillgodohavande här i riket till konto eller

räkning som förs i utlandet, överlåtelse av betalningsmedel, värdepapper

eller fordringsbevis av presentationspappers karaktär till valutautlänning

samt valutainlännings inbetalning på eller överföring till konto eller räkning

som förs i Sverige till förmån för valutautlänning. I avsnittet om ingående

betalningar finns vidare ett förbud för valutainlänning att ikläda

sig skuld till valutautlänning, om det inte är fråga om ingående av köpeavtal

på inom branschen allmänt tillämpade villkor eller om vidtagande av

därmed jämförliga åtgärder.

I det tredje av de förut angivna avsnitten av valutaförordningen (9 och

10 §§) förbjuds valutainlänning att utan riksbankens tillstånd förfoga

över innehav av utländska betalningsmedel och utländska banktillgodohavanden

på sådant sätt, att hans innehav av dylika tillgångar minskas. Tillstånd

fordras dock inte för föryttring till riksbanken eller till valutabank

eller till försäljningsställe för resevaluta. Ett motsvarande förfogandeförbud

gäller även beträffande valutainlännings innehav av andra utländska

fordringar än banktillgodohavanden liksom hans innehav av utländska

värdepapper. För att hindra kringgående av valulaförordningens bestämmelser

har vidare stadgats att valutainlänning, som gentemot utlandet äger

rätt att kräva betalning eller som gentemot utlandet ådragit sig betalningsskyldighet,

inte får medge anstånd med eller uppskjuta betalningen eller

träffa avtal om betalning annorledcs än med vanliga betalningsmedel, såvitt

inte annat följer av handelsbruk. Valutainlänning får inte heller, i syfle

att kringgå valutaförordningens bestämmelser, till valutautlänning, med

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 134 år 1964

vilken han har gemensamt ekonomiskt intresse, sälja eller av honom köpa

varor till annat pris än det som i allmänhet gäller eller i sådant syfte vidta

andra liknande åtgärder.

Som jag nämnt i det föregående, har löpande betalningar i allmänhet

undantagits från valutareglering. I 10 a § har angetts de betalningar av detta

slag, som kan ske utan hinder av de tidigare återgivna förbudsreglerna.

Sålunda får valutainlänning genom valutabank och på betalningsväg, som

anvisats av riksbanken, såväl verkställa som mottaga löpande betalning i

förhållande till valutautlänning. Med betalning genom valutabank jämställs

därvid dels betalning genom avräkning i kontokurantförhållande, under

förutsättning att valutainlänningen är bokföringsskyldig och att riksbankens

föreskrifter beträffande betalningsväg iakttas, dels betalning med postanvisning.

Vidare undantas vissa direkta betalningar mellan valutainlänningar

och valutautlänningar från valutaregleringen. Sålunda får valutainlänning

i Sverige verkställa betalning till eller till förmån för valutautlänning

för arbetsprestation, som denne utfört i Sverige, och vidare i Sverige

verkställa betalning till eller till förmån för valutautlänning som gåva eller

understöd till denne. Valutainlänning äger dessutom under vistelse utomlands

verkställa betalning till valutautlänning för uppehållskostnader utomlands

och för inköp för personligt bruk. På motsvarande sätt får valutainlänning

under vistelse utomlands ta mot betalning från valutautlänning för

arbetsprestation, som betalningsmottagaren utfört utomlands. Vidare får

valutainlänning ta mot betalning i Sverige från valutautlänning för dennes

uppehållskostnader här och för inköp, som kan antas vara avsedda för köparens

personliga bruk.

I en särskild anvisning till 3 och 10 a §§ bär närmare angetts vad som

i valutaförordningen avses med löpande betalning. Detta begrepp definieras

inte, ulan dess innebörd framgår av en utförlig exemplifikation av transaktioner

vilka betraktas som löpande betalningar. Hit hör exempelvis normala

likvider vid export och import av varor och tjänster, omkostnader med

anledning därav, andra normala betalningar i samband med näringsverksamhet,

vissa försäkringsbetalningar, ränta och annan avkastning av kapitaltillgång,

normala reseutgifter samt pensioner, understöd och liknande

personliga betalningar. I anvisningen har uttryckligen angetts, att betalning

i samband med direkt investering, värdepappersöverlåtelse, personlig kapitalöverföring

eller annan kapitalbetalning inte anses som löpande betalning.

Riksbanken meddelar de närmare föreskrifter, som fordras för att bestämma

vad som skall hänföras till löpande betalning.

Till de nu återgivna centrala bestämmelserna har fogats ett stadgande

(13 §) om möjlighet för riksbanken att ålägga var och en, som uppehåller

sig i Sverige, att deklarera bl. a. sina utländska betalningsmedel, fordringar

och värdepapper samt sina tillgångar och skulder i utlandet. I ett sista avsnitt

finns regler om ansvar för överträdelse av valutaförordningens bestäm
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 134- år 1964

melser (15—21 §§). Sålunda straffas enligt 15 § bl. a. den som bryter mot

förordningens valutareglerande bestämmelser med dagsböter eller fängelse.

Är omständigheterna synnerligen försvårande, kan dömas till straffarbete

i högst två år. Medverkan till vissa uppsåtliga brott mot förordningen straffas

enligt 19 § efter reglerna i 3 kap. strafflagen.

Rörande det närmare innehållet i och utformningen av de nuvarande bestämmelserna

i valutaförordningen må hänvisas till författningstexten, vilken

torde få fogas till statsrådsprotokollet som Bihang.

Genom brottsbalken den 21 december 1962 (nr 700) ersätts de båda nuvarande

straffarterna fängelse och straffarbete av en enda straffart, kallad

fängelse. Enligt en tidigare denna dag utfärdad lag träder brottsbalken i

kraft den 1 januari 1965. På min föredragning har Kungl. Maj:t denna dag

även beslutat utfärda lag om ändrad lydelse av 9 § valutalagen, varigenom

straffmaximum där anges till fängelse i två år. Denna lagändring träder i

kraft samtidigt med brottsbalken. De regler om ansvar för medverkan till

brott, som nu finns i 3 kap. strafflagen, återfinns i brottsbalken i 23 kap.

Riksbanksfullmäktiges framställning

Riksbanksfullmäktige hemställer, som jag inledningsvis nämnt, att

Kungl. Maj :t måtte med stöd av 1 § tredje stycket valutalagen begära riksdagens

samtycke till fortsatt valutareglering för tiden den 1 juli 1964—

den 30 juni 1965. Enligt fullmäktige bör valutaregleringen avse samma lagrum

i valutalagen, som nu äger tillämpning, nämligen 2 § första stycket 1),

2) och 4)—7) samt 5 § 1) och 3) ävensom 9 §.

I sin skrivelse hänvisar fullmäktige till de allmänna synpunkter på valutaregleringen

och frågan om dess förlängning, som redovisades i prop.

1963: 139 (s. 49 ff) rörande det senaste förordnandet om valutareglering.

Fullmäktige framhåller därvid särskilt ett uttalande av mig, enligt vilket de

argument jag anfört för valutaregleringens bibehållande i första hand gällde

i en situation som i huvudsak karakteriserades av dåvarande förhållanden

i fråga om ekonomisk integration länderna emellan. I den mån påtagliga

förändringar skulle komma till stånd i dessa avseenden, kunde det enligt

samma uttalande bli nödvändigt att ånyo pröva denna fråga. Samtidigt

tilläde jag emellertid, att det aktuella läget beträffande den ekonomiska

integrationen i Europa inte var sådant att det förelåg tillräckligt starka

skäl för att avstå från valutaregleringen som bidragande medel för att realisera

den ekonomiska politikens målsättningar.

Den situation, vari sålunda föregående år förordnande gavs om fortsatt

valutareglering, är i stort sett oförändrad, heter det fortsättningsvis i riksbanksfullmäktiges

skrivelse. De i prop. 1963: 139 åberopade skälen för att

bibehålla valutaregleringen har följaktligen enligt fullmäktige alltjämt gil
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 134 år 1964

tighet. Anledning sägs därför föreligga att ta valutalagens gällande fullmakter

i anspråk för ytterligare ett år och att samtidigt ge valutaförordningen

fortsatt giltighet.

Remissyttrandena

Som jag inledningsvis nämnt, har av remissinstanserna endast Svenska

bankföreningen framfört erinringar mot fortsatt valutareglering i enlighet

med riksbanksfullmäktiges hemställan. Bankföreningen erinrar om sitt yttrande

över motsvarande framställning år 1963. Föreningen uttalade då att

det av många skäl var angeläget att utan dröjsmål upphäva valutaregleringen.

Sedan dess, säger bankföreningen nu vidare, har ingenting inträffat,

som gett föreningen anledning att ändra ståndpunkt. Bankföreningen

avstyrker därför, att regleringen förlängs än en gång.

Departementschefen

Som framgår av min redogörelse för valutaregleringen, utgörs regleringens

författningsmässiga grundval av 1939 års valutalag, vilken numera gäller

tills vidare. Valutalagen är emellertid endast en fullmaktslag, som ger

Kungl. Maj :t möjlighet att under vissa i lagen angivna betingelser utfärda

valutareglerande bestämmelser inom vissa i lagen likaledes angivna gränser.

Under fredsförhållanden får ett sådant förordnande i princip ges endast

med riksdagens samtycke och för en tid av högst ett år i sänder. Samtidigt

med att riksdagens samtycke till valutareglering inhämtas skall riksdagen

föreläggas de valutareglerande bestämmelser, som Kungl. Maj :t ämnar

utfärda med stöd av den begärda fullmakten. Sedan år 1959 finns dessa

bestämmelser i valutaförordningen. Varje gång riksdagen lämnat samtycke

till fortsatt valutareglering har valutaförordningen förlängts för motsvarande

tid.

Förordnande om valutareglering har med riksdagens samtycke senast

meddelats för tiden den 1 juli 1963—den 30 juni 1964. Valutaförordningen

gäller för samma tid. Riksbanksfullmäktige har funnit valutareglering behövlig

även efter den 30 juni i år och har därför hemställt om fortsatt sådan

reglering för tiden t. o. m. den 30 juni 1965. En fortsatt valutareglering har

även accepterats av remissinstanserna utom av Svenska bankföreningen,

vilken av samma skäl som tidigare år ställt sig avvisande till valutaregleringen.

När frågan om fortsatt valutareglering prövades förra året, redovisade

jag utförligt mina allmänna synpunkter på behovet av en sådan reglering.

Jag redogjorde därvid för valutaregleringens funktion som medel för en effektiv

och ändamålsenlig ekonomisk politik. Vad jag därvid anförde som

skäl för att bibehålla regleringen gällde, såsom jag även framhöll, i första

hand i en situation, som i huvudsak karakteriserades av de dåvarande för
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 134 år 1964

hållandena beträffande ekonomisk integration mellan länderna. Jag förklarade

även, att påtagliga förändringar i dessa förhållanden skulle kunna göra

en omprövning av frågan nödvändig. Som riksbanksfullmäktige framhållit,

är situationen i år ungefär densamma som förelåg, när förordnande om

valutareglering gavs förra året. De skäl, som då föranledde en fortsatt valutareglering,

är således fortfarande tillämpliga. Enligt min uppfattning bör

därför riksdagens samtycke inhämtas till förordnande om valutareglering

för ytterligare ett år. I enlighet med riksbanksfullmäktiges förslag bör förordnandet

omfatta samma stadganden i valutalagen som för närvarande.

I samband med den nu föreslagna förlängningen av valutaregleringen bör

vissa ändringar av mera teknisk karaktär ske i valutaförordningens ansvarsbestämmelser.

Med anledning av brottsbalkens ikraftträdande har det

i 9 § valutalagen fastställda straffmaximum för brott mot valutareglerande

föreskrifter genom en av årets riksdag redan antagen lag fastställts till fängelse

i två år. Som en konsekvens härav bör ansvarsbestämmelserna i 15 §

valutaförordningen ändras. Samtidigt bör ske vissa ändringar i 18 § för att

bringa terminologin i överensstämmelse med vad som gäller enligt brottsbalken.

Likaledes bör göras en redaktionell ändring i 19 §. De sålunda föreslagna

ändringarna bör träda i kraft samtidigt med brottsbalken, d. v. s.

den 1 januari 1965.

Departementschefens hemställan

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.

Maj :t måtte

dels begära riksdagens samtycke till att Kungl. Maj :t med

stöd av 1 § tredje stycket valutalagen förordnar, att vad i

2 § första stycket 1), 2) och 4)—7) samt 5 § 1) och 3) ävensom

9 § samma lag stadgas skall äga fortsatt tillämpning

under tiden den 1 juli 1964—den 30 juni 1965;

dels ock inhämta riksdagens yttrande över ett inom finansdepartementet

upprättat förslag till förordning om fortsatt

giltighet av valutaförordningen den 5 juni 1959 (nr 264)

och om ändring i samma förordning.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Lars Wettcrgren

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr i34 år 1964

Bilmng

Valutaförordningen den 5 juni 1959 (nr 264)1

Inledande bestämmelser

1 §•

I denna förordning förstås med

betalningsmedel: sedlar och skiljemynt samt växlar, checkar och andra

penninganvisningar;

utländska betalningsmedel: utländska sedlar och skiljemynt samt andra

betalningsmedel, som innefatta rätt till betalning i utländskt mynt;

utländska fordringar: fordringar, som innefatta rätt till betalning i utländskt

mynt och icke grunda sig på värdepapper, dock att till fordran, som

här avses, ej skall räknas på avtal grundad fordran, där betalningen fortfarande

är betingad av avtalets fullgörande å fordringsägarens sida;

utländska banktillgodohavanden: utländska fordringar, som innestå på

räkning hos den, som inom riket äger driva bankrörelse eller som utom riket

driver bank- eller bankirrörelse;

värdepapper: aktier, lottbrev och andra delaktighetsbevis i bolag samt

obligationer och andra förskrivningar, vilka utfärdats för särskilda delar

av skuldbelopp och uppenbarligen äro avsedda för den allmänna rörelsen,

så ock handlingar, varigenom någon tillförsäkras förfoganderätt över värdepapper

(certifikat);

utländska värdepapper: värdepapper, vilka äro utfärdade av någon, som

är bosatt i utlandet;

vederlag i svenskt mynt: vederlag, som är bestämt att utgå i svenskt

mynt eller som utgöres av fordringar eller värdepapper, vilka äro utställda

i svenskt mynt.

Såsom bosatt här i riket anses enligt denna förordning den som har fast

bostad i Sverige, därest han är utlänning dock endast om han innehaft sådan

bostad de tre senast förflutna kalenderåren. Juridisk person skall anses

vara bosatt i det land, där styrelsen har sitt säte, eller, om styrelse icke

finnes, där huvudkontoret är beläget. Filial för utländskt bolag eller för utländsk

ekonomisk förening, som med stöd av särskilt tillstånd driver näring

här i riket, skall anses vara bosatt i Sverige.

Om köp och försäljning av utländska betalningsmedel och

utländska fordringar

2 §■

Utländska betalningsmedel och utländska fordringar må, mot vederlag i

svenskt mynt, förvärvas allenast från riksbanken eller genom dess förmedling

och föryttras allenast till riksbanken eller genom dess förmedling.

Riksbanken äger meddela

1 Senaste lydelse se beträffande 1—*6, 9, 10 a och 17 §§ ävensom anvisningen till 3 och

10 a §§ 1963: 176 (varigenom valutaförordningen senast erhållit fortsatt giltighet) samt beträffande

15, 19 och 21 §§ 1960: 262. -— Ingress och ikraftträdandebestämmelser har inte

återgivits här.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 13b år 196b

a) bankaktiebolag, sparbank och postbanken tillstånd att, för egen eller

riksbankens räkning, driva handel med utländska betalningsmedel och utländska

fordringar;

b) postverket tillstånd att driva den handel med utländska betalningsmedel,

som erfordras för verkets rörelse med postanvisningar; samt

c) bank eller annan tillstånd att driva den rörelse med utländska betalningsmedel

och utländska banktillgodohavanden, som riksbanken prövar

erforderlig för allmänhetens tillhandagående med medel för reseändamål.

Bank, som erhållit tillstånd varom under a) sägs, benämnes i denna förordning

valutabank.

3 §•

Riksbanken äger närmare bestämma, i vilken omfattning och på vilka

villkor utländska betalningsmedel och utländska fordringar må, mot vederlag

i svenskt mynt, förvärvas eller föryttras.

Begränsning må ej ske i omfattningen av valutabanks förvärv från eller

föryttring till allmänheten av utländska betalningsmedel eller utländska

fordringar, som härröra från eller fordras för löpande betalning.

(Se vidare anvisning)

Om utförsel av betalningsmedel, fordringsbevis och värdepapper med mera

4 §-

Värdepapper och andra betalningsmedel än växlar må ej utan riksbankens

tillstånd utföras ur riket, dock att resande till utlandet må utföra resevaluta

till belopp som riksbanken medgiver.

5 §•

I den mån ej annat följer av 10 a § fordras riksbankens tillstånd, därest

1) tillgodohavande här i riket skall överföras till konto eller räkning, som

föres i utlandet;

2) den, som är bosatt här i riket, skall å den som är bosatt i utlandet

överlåta betalningsmedel eller värdepapper eller ock fordringsbevis, vilkas

företeende utgör villkor för rätt att kräva betalning; eller

3) den, som är bosatt här i riket, skall verkställa inbetalning å eller överföring

till konto eller räkning, som här föres till förmån för någon som är

bosatt i utlandet, eller eljest verkställa betalning till eller till förmån för i

utlandet bosatt person.

Om införsel av betalningsmedel och värdepapper, så ock om försäljning

av värdepapper med mera

6 §•

Andra betalningsmedel än växlar må ej utan riksbankens tillstånd införas

till riket, dock att resande från utlandet må införa resevaluta till belopp

som riksbanken medgiver.

I den mån ej annat följer av 10 a § fordras riksbankens tillstånd, därest

den som är bosatt här i riket skall

1) direkt eller genom annans förmedling, i annat fall än i första stycket

avses, mottaga betalning från någon, som är bosatt i utlandet; eller

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 134 år 1964

2) ikläda sig gäld till någon som är bosatt i utlandet, där ej fråga är om

ingående av köpeavtal på inom branschen allmänt tillämpade köpevillkor

eller om vidtagande av därmed jämförliga åtgärder.

7 §-

Utan riksbankens tillstånd må värdepapper icke till riket införas annorledes

än genom översändande till riksbanken eller till valutabank. Sålunda

införda värdepapper må av valutabank utlämnas allenast i samband med

deras försäljning eller återförande till utlandet, såvida icke riksbanken annat

medgiver.

8 §•

Värdepapper, som efter denna förordnings ikraftträdande till riket införts

eller som här förvaras för någon, som är bosatt i utlandet, må ej utan

riksbankens tillstånd försäljas.

Vid meddelande av tillstånd, som i första stycket sägs, må riksbanken

jämväl bestämma i vilken ordning försäljningen skall ske och i vilken omfattning

säljaren skall äga förfoga över köpeskillingen.

Om förfogande över utländska betalningsmedel, utländska fordringar och

utländska värdepapper med mera

9 §•

Över utländska betalningsmedel och utländska banktillgodohavanden,

som tillhöra någon här i riket bosatt, må ej, i den män icke annat följer av

10 a §, utan riksbankens tillstånd så förfogas, att ägarens innehav av utländska

betalningsmedel och utländska banktillgodohavanden därigenom

förminskas; dock att sådant tillstånd ej erfordras för föryttring till riksbanken

eller till valutabank eller till den, som erhållit tillstånd, varom i 2 §

andra stycket under c) sägs.

Vad sålunda är stadgat skall äga motsvarande tillämpning i fråga om

andra utländska fordringar än banktillgodohavanden, så ock beträffande

utländska värdepapper, där fordringarna eller värdepapperen tillhöra någon

här i riket bosatt.

10 §.

Här i riket bosatt, som gentemot utlandet äger rätt att kräva betalning

eller som ådragit sig betalningsskyldighet gentemot utlandet, må ej medgiva

anstånd med eller uppskjuta betalningen eller träffa avtal om betalning

annorledes än med vanliga betalningsmedel, såvitt ej annat följer av

handelsbruk.

Ej heller må här i riket bosatt, i syfte att kringgå denna förordnings bestämmelser,

till någon, som är bosatt i utlandet och med vilken han har

gemensamt ekonomiskt intresse, sälja eller av honom köpa varor till annat

pris än det i allmänhet gällande eller i samma syfte vidtaga andra liknande

åtgärder.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 134 år 1964

15

Om löpande betalningar

10 a §.

Utan hinder av vad i 5 §, 6 § andra stycket och 9 § första stycket stadgas

äger den som är bosatt här i riket

1) genom valutabank och på betalningsväg, som anvisats av riksbanken,

verkställa löpande betalning till eller till förmån för i utlandet bosatt person;
2)

i Sverige verkställa betalning till eller till förmån för i utlandet bosatt

person för arbetsprestation, som denne utfört i Sverige;

3) i Sverige verkställa betalning till eller till förmån för i utlandet bosatt

person såsom gåva eller understöd till denne;

4) under vistelse utomlands verkställa betalning till i utlandet bosatt person

för uppehållskostnader utomlands och för inköp för personligt bruk;

5) genom valutabank och på betalningsväg, som anvisats av riksbanken,

mottaga löpande betalning från i utlandet bosatt person;

6) under vistelse utomlands mottaga betalning från i utlandet bosatt person

för arbetsprestation, som betalningsmottagaren utfört utomlands; samt

7) i Sverige mottaga betalning från i utlandet bosatt person för uppehållskostnader

här i riket och för inköp, som kunna antagas vara avsedda för

köparens personliga bruk.

Med betalning genom valutabank skall vid tillämpning av denna paragraf

jämställas

dels betalning genom avräkning i kontokurantförhållande, under förutsättning

att den här i riket bosatte betalaren eller betalningsmottagaren är

skyldig föra handelsböcker och att riksbankens föreskrifter beträffande betalningsväg

iakttagas,

dels betalning medelst postanvisning.

(Se vidare anvisning)

Särskilda bestämmelser

11 §•

Genom denna förordning göres ej inskränkning i riksbanken tillkommande

befogenheter eller i den handlingsfrihet, som tillförsäkrats den internationella

regleringsbanken i Basel (Banque des Réglements Internationaux).

12 §.

Denna förordning äger ej tillämpning å utländsk medborgare, som tillhör

främmande makts härvarande beskickning eller lönade konsulat eller

beskickningens eller konsulatets betjäning, ej heller å medlemmar av sådan

persons familj eller hans enskilda tjänare, därest de bo hos honom och

äro utländska medborgare.

13 §.

En var, som är bosatt här i riket eller eljest bär uppehåller sig, är pliktig

att, i den omfattning riksbanken finner erforderligt, till riksbanken lämna

uppgift angående

a) de utländska betalningsmedel, utländska fordringar och utländska

värdepapper, som han äger eller innehar;

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj. ts proposition nr 134 år 1964

b) tillgångar i utlandet, vilka tillhöra eller finnas framdeles skola tillkomma

honom;

c) guld (även arbeten därav) och guldmynt, som tillhöra honom och

som förvaras här i riket; samt

d) förpliktelser, vilka han åtagit sig eller för vilka han eljest häftar gentemot

utlandet.

Den som, utan att vara bosatt här i riket, här uppehåller sig är, jämväl

i andra fall än i första stycket avses, pliktig att i den omfattning riksbanken

finner erforderligt till riksbanken lämna uppgift angående de svenska

betalningsmedel och svenska värdepapper, som han äger eller innehar, så

ock angående sina fordringar hos eller skulder till här i riket bosatt person.

I förpliktelse, varom i första stycket under d) förmäles, innefattas jämväl

åtagande att för någon i utlandet bosatt förvara betalningsmedel, fordringsbevis,

värdepapper, guld (även arbeten därav) eller guldmynt.

Underlåter någon att fullgöra uppgiftsskyldighet varom ovan sägs, äger

riksbanken förelägga honom lämpligt vite. Riksbanken äger jämväl, där så

erfordras för nödig upplysnings vinnande, vid lämpligt vite förelägga uppgiftsskyldig

att för riksbanken eller den, som handlar å riksbankens vägnar,

tillhandahålla sina handelsböcker jämte därtill hörande handlingar.

14 §.

Riksbanken äger medgiva befrielse från eller lindring i de skyldigheter,

som stadgas genom denna förordning.

Ansvarsbestämmelser

15 §.

Den, som uppsåtligen

1) bryter mot någon av de i 2 och 4—10 §§ meddelade föreskrifterna eller

2) för kringgående av förbud, som gäller enligt dylik föreskrift, använder

sig av eller medverkar såsom bulvan eller

3) genom oriktig uppgift förskaffar sig rätt till förvärv eller föryttring

av utländska betalningsmedel eller utländska fordringar mot vederlag i

svenskt mynt eller ock riksbankens tillstånd, där sådant erfordras, eller

4) uraktlåter att fullgöra av riksbanken jämlikt 13 § första eller andra

stycket föreskriven uppgiftsskyldighet eller ock

5) för fullgörande av sådan uppgiftsskyldighet, som under 4) sägs, avgiver

oriktig uppgift,

straffes med dagsböter eller fängelse. Äro omständigheterna synnerligen

försvårande, må till straffarbete i högst två år dömas.

Den som av grov oaktsamhet förövar gärning som i första stycket sägs,

dömes till dagsböter.

16 §.

Lika med olovlig utförsel i strid mot 4 § eller olovlig införsel i strid mot

6 eller 7 § anses försök därtill.

Vad i 15 § är stadgat angående straff för den som uppsåtligen genom

oriktig uppgift förskaffar sig rätt eller tillstånd, som avses i nämnda paragraf

under 3), skall äga tillämpning jämväl beträffande den som uppsåtligen

genom oriktig uppgift försöker skaffa sig sådan rätt eller sådant tillstånd.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj. ts proposition nr 134 år 1964

17 §.

Har någon uppsåtligen förövat gärning, som enligt 15 § första stycket

1)—3) eller 16 § är belagd med straff, må betalningsmedel, fordran eller

värdepapper, som brottet avser, eller vederlag därför eller ock värdet av

sådan egendom förklaras helt eller delvis förverkat till kronan.

Vad i första stycket sägs skall ej gälla den som i god tro förvärvat egendomen

eller särskild rätt därtill.

18 §.

Den, som åsidosätter föreskrift, som med stöd av denna förordning meddelats

av riksbanken, straffes, där ej gärningen i 15 eller 16 § är belagd

med straff, med dagsböter.

Bryter någon mot förbud, som i 7 § valutalagen avses, vare ock med dagsböter

straffad, där han ej är underkastad ansvar för tjänstefel.

19 §.

Medverkan till uppsåtligt brott, som i 15 eller 16 § sägs, straffes efter ty

i 3 kap. strafflagen är stadgat.

20 §.

Brott mot denna förordning må av allmän åklagare åtalas endast efter

angivelse, såvitt angår i 18 § andra stycket omförmäld förseelse, vilken ej

innefattar tjänstefel, av målsäganden och eljest av riksbanken. Åtalet anhängiggöres

vid allmän domstol.

Det ankommer på vederbörande länsstyrelse att på framställning av riksbanken,

efter prövning av förekommande förhållanden, förordna om uttagande

av vite, som i 13 § fjärde stycket sägs.

21 §.

I fråga om de i 4 §, 6 § första stycket och 7 § meddelade förbud skall vad

i gällande lag om straff för varusmuggling är stadgat angående förundersökning

m. m., beslag, husrannsakan och kroppsvisitation äga motsvarande

tillämpning.

Anvisning till 3 och 10 a §§

Med löpande betalning avses i denna förordning betalning av följande

slag ävensom därmed jämförlig betalning, nämligen

1) varulikvid, inbegripet förskottslikvid, på normala betalningsvillkor

vid import och export av varor och i transitohandel;

2) betalning i samband med utrikeshandel avseende utgifter för affärsresor

och representation, provision, lagrings- och speditionskostnad, transiteringskostnad,

tull och avgift vid förtullning av varor samt differens-, marginal-

och depositionsbetalning vid sådan terminsaffär på varubörs, som

överensstämmer med normal kommersiell praxis;

3) betalning i samband med industriverksamhet och annan företagsamhet

avseende ersättning för reparation, bearbetning och sammansättning av

varor, teknisk biståndsverksamhet och entreprenadarbete, erläggande av licensavgift

och royalty samt förvärv av patent och överföring till hemlandet

av i annat land intjänad arbetsinkomst ävensom betalning mellan ino
-

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 13b år 196b

derbolag, å ena sidan, samt dotterbolag och filialer, å andra sidan, avseende

bidrag till gemensamma omkostnader;

4) betalning i samband med transportverksamhet avseende ersättning

för gods- och personbefordran, befraktning av fartyg, reparation av transportmedel

samt hamnkostnad (inbegripet bunkring och proviantering) och

motsvarande kostnad vid flyg- och landtransport;

5) normal premiebetalning av icke-engångsnatur på grund av socialförsäkring

eller försäkringsavtal samt ersättning på grund av socialförsäkring

och skadeförsäkring ävensom överföring på grund av återförsäkrings- och

retrocessionsavtal;

6) betalning avseende filmuthyrning och ersättning för filmproduktion;

7) betalning avseende avkastning av kapitaltillgång, såsom vinst å rörelse,

ränta och utdelning, samt avkastning från fast egendom, såsom arrende

och hyra;

8) betalning avseende normala utgifter för turist-, rekreations- och studieresa;
9)

betalning avseende sådan personlig inkomst och utgift som pension,

av myndighet fastställt underhållsbidrag och därmed likartad betalning,

ersättning för reparation och underhåll av i annat land befintlig privat

egendom, prenumerationsavgift samt sportpris;

10) betalning av sådan samhällelig inkomst och utgift som skatt, kostnad

för diplomatisk representation, bidrag till internationell organisation,

avräkningsbelopp i samband med tjänst på trafik- och kommunikationsområdet

samt konsulatsintäkt;

11) diverse betalning avseende reklam, rättegångskostnad, skadeståndsbetalning,

böter, medlemsavgift, honorar, återbetalning vid kontraktsannullering

samt registreringsavgift för patent och varumärke.

Såsom löpande betalning skall utan avseende å ändamålet därmed anses

överföring av mindre belopp.

Såsom löpande betalning anses icke betalning i samband med direkt investering,

värdepappersöverlåtelse, personlig kapitalöverföring eller annan

kapitalbetalning. Riksbanken meddelar de närmare föreskrifter, som fordras

för att bestämma vad som skall hänföras till löpande betalning.

Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

640329

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1964:231 Skrivelse till Fullmäktige i riksgäldskontoret angående ''pension till förre förste kanslisten Ebba Ihrman. a1 i texten
  2. BU 1964:33 Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 196A a2 i texten