Sök i Ratio Lex

Angående avveckling av magistratsoch kommunalborgmästarinstitutionerna, m. m

1964-05-21 · 147 sidor, varav 131 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 131 av 147 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1964:163, Angående avveckling av magistratsoch kommunalborgmästarinstitutionerna, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196b

1

Nr 163

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående avveckling av

magistrats- och kommunalborgmästarinstitutionerna,

m. m.; given Stockholms slott den 21 maj 196b.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj :t härmed

dels föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

1) lag om överflyttande på länsstyrelse av vissa magistrat, kommunalborgmästare

m. fl. åvilande uppgifter;

2) lag om upphävande av 29 § 2 mom. kommunallagen den 18 december

1953 (nr 753) m. m.;

3) lag om överflyttande av magistratens befattning med burskapsärenden,

m. m.;

4) lag om ändring i giftermålsbalken;

5) lag om upphävande av 29 kap. byggningabalken;

6) lag om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 13 april 1883 (nr 16

s. 1) angående förlagsinteckning;

7) lag om ändring i lagen den 13 juli 1887 (nr 42 s. 1) angående handelsregister,

firma och prokura;

8) lag om ändring i sjölagen;

9) lag angående ändrad lydelse av 6 § lagen den 1 juli 1898 (nr 64 s. 10)

om boskillnad;

10) förordning om ändrad lydelse av 4 § 9 och 13 mom. förordningen

den 23 oktober 1908 (nr 128) angående bevillningsavgifter för särskilda

förmåner och rättigheter;

11) lag angående ändrad lydelse av 6 kap. 14 § lagen den 12 november

1915 (nr 426) om äktenskaps ingående och upplösning;

12) lag angående ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om fastighetsbildning

i stad;

13) lag om ändring i vattenlagen;

14) lag om ändring i lagen den 9 april 1926 (nr 72) angående meddelande

av förbud för barn att idka viss försäljning;

15) lag angående ändring i lagen den 25 april 1930 (nr 99) om delning

av fastighet vid ändring i rikets indelning med mera;

16) lag om ändrad lydelse av 88 § växellagen den 13 maj 1932 (nr 130);

17) lag om ändrad lydelse av 66 § checklagen den 13 maj 1932 (nr 131);

18) förordning om ändring i lotteriförordningen den 19 maj 1939 (nr

207);

1 Bihang till riksdagens protokoll 19Gi. 1 samt. Nr 163

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196b

19) förordning angående ändrad lydelse av 46 § förordningen den 6 juni

1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt;

20) lag angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 20 december 1946 (nr

807) om handläggning av domstolsärenden;

21) lag om ändring i butikstängningslagen den 21 juli 1948 (nr 608);

22) förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr

272); samt

23) lag angående ändring i lagen den 14 december 1956 (nr 618) om allmänna

sammankomster;

dels ock inhämta riksdagens yttrande över härvid fogade förslag till

24) förordning om ändring i förordningen den 18 juni 1864 (nr 41 s. 1)

angående utvidgad näringsfrihet;

25) kungörelse om ändring i stadgan den 8 juni 1917 (nr 474) angående

hotell- och pensionatrörelse;

26) kungörelse om ändrad lydelse av 106 och 111 §§ livsmedelsstadgan

den 21 december 1951 (nr 824); och

27) kungörelse om ändring i allmänna ordningsstadgan den 14 december

1956 (nr 617).

GUSTAF ADOLF

Herman Kling

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kangl. Maj:ts proposition nr 1G3 år 196i

3

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås alt magistrats- och kommunalborgmästannstitutionerna

skall avvecklas den 1 januari 1965.

Magistratens och kommunalborgmästarens nuvarande statliga förvaltningsuppgifter

föreslås utskiftade på andra organ. Flertalet av dessa uppgifter

föreslås skola ankomma på länsstyrelse eller polismyndighet. Förslagen

innebär således bl. a., att handels- och näringsregister för stad skall

föras hos länsstyrelsen samt att länsstyrelsen skall övertaga magistratens

befattning mot fastighetsregister för stad. Kungl. Maj :t får dock möjlighet

att förordna om lokal handläggning av dessa ärenden. Av de uppgifter

som föreslås överlämnade till länsstyrelsen må även nämnas ärenden

om tillstånd att driva hotell eller pensionat. Polismyndigheten avses

skola ha tillsynen över ianspråktagande av allmän plats samt över

offentliga tillställningar och allmänna sammankomster ävensom handlägga

ärenden om lotteritillstånd och tillstånd att försälja varm korv m. m.

på annan affärstid än den vanliga. Domstol föreslås skola övertaga bl. a.

uppgiften att utse medlare i äktenskapstvister. Behörig att förrätta borgerlig

vigsel skall vara lagfaren domare i allmän underrätt eller särskilt förordnad

vigselförrättare. Enligt förslagen skall växel- och checkprotester

upptagas av notarius publicus, utmätningsman eller särskilt förordnad förrättningsman.

Full visshet anses icke kunna erhållas om samtliga magistratens och

kommunalborgmästarens förvaltningsuppgifter. Förslag framlägges därför

slutligen att magistrat och kommunalborgmästare enligt lag eller författning

åvilande uppgift skall, om Kungl. Maj :t ej föreskriver annat, övertagas.

av länsstyrelsen.

För ordinarie kommunalborgmästare, som ej övergår till annan tjänst,,

föreslås sådana bestämmelser att denne kan kvarstå i sin nuvarande tjänst

med de åligganden som återstår, sedan de statliga förvaltningsuppgifternai

utskiftats till andra organ.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 196b

1) Förslag

till

Lag om överflyttande på länsstyrelse av vissa magistrat, kommunalborgmästare

m. fl. åvilande uppgifter

Härigenom förordnas som följer.

Vad i lag eller författning stadgas om magistrat, ledamot av magistrat,

stadsstyrelse, ordförande i stadsstyrelse eller kommunalborgmästare skall,

såframt ej Konungen föreskriver annat, i stället gälla länsstyrelse.

Vid behandling av ärende, som enligt § 6 mom. 7 riksdagsordningen och

13 § lagen den 26 november 1920 (nr 796) om val till riksdagen ankommer

på magistrat, skall magistraten bestå av borgmästaren i rådhusrätten i staden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965, då lagen den 17 juni 1932

(nr 269) om överflyttande å kommunalborgmästare av magistrat eller

stadsstyrelse åliggande bestyr skall upphöra att gälla. 2

2) Förslag

till

Lag om upphävande av 29 § 2 mom. kommunallagen

den 18 december 1953 (nr 753) m. m.

Härigenom förordnas, att

29 § 2 mom. kommunallagen den 18 december 1953 (nr 753) samt

lagen den 17 juni 1932 (nr 268) om kommunalborgmästare

skola upphöra att gälla vid utgången av år 1964.

Med avseende å den, som vid lagens ikraftträdande innehar ordinarie

tjänst som kommunalborgmästare, skall vad i sagda lag om kommunalborgmästare

och med stöd därav utfärdade tjänstereglementen är stadgat

om skyldighet att fullgöra nya eller ändrade arbetsuppgifter, villkor för

entledigande samt tjänsteförhållanden i övrigt alltjämt i tillämpliga delar

gälla.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1961

5

3) Förslag

till

Lag om överflyttande av magistratens befattning med

burskapsärenden, m. m.

Härigenom förordnas som följer.

Stadens styrelse skall övertaga den befattning med ansökan om burskap

och med uppsägning av burskap, som enligt 3 kap. 1 och 5 §§ handelsbai
ken

ankommer på borgmästare och råd. . ,

Stadens styrelse äger antaga reglemente angående burskap i staden att

gälla i stället för vad som stadgas i 3 kap. handelsbalken. Innan, reglemente

antages, skall stadens borgerskap beredas tillfälle yttra sig. Reglemente

fastställes av länsstyrelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

Är vid lagens ikraftträdande ärende angående burskap anhangigt hos

borgmästare och råd, skall ärendet överlämnas till stadens styrelse.

Reglemente angående burskap i stad, vilket skall träda i kraft tidigast

den 1 januari 1965, må antagas före sagda dag av magistraten i staden och

fastställas av länsstyrelsen.

4) Förslag

till

T.ng om ändring i giftermålsbalken

Härigenom förordnas, att 4 kap. 5 §, 9 kap. 9 §, 11 kap. 20 § samt 14

kap. 2 § giftermålsbalken1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan an
gives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

4 KAP.

5

Behörig att förrätta borgerlig vigsel

är: i stad lagfaren ledamot av

magistraten eller, där magistrat ej

finnes, stadsstyrelsens ordförande,

och på landet landsfiskalen ävensom,

där Konungen för visst område det

medgiver, den som Konungens be
1

Senaste lydelse av 9 kap. 9 § och 11 kap.

§•

Behörig att förrätta borgerlig vigsel

är, enligt närmare bestämmelser

som Konungen meddelar, lagfaren

domare i allmän underrätt och den

som länsstyrelsen särskilt förordnar

till vigselförrättare.

§, se SFS 1944:207.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 nr 196 i
(Nuvarande

lydelse) (Föreslagen lydelse)

fallningshavande särskilt förordnar

till vigselförrättare.

Borgerlig vigselförrättares åliggande

att viga är ej beroende därav, att

någon av de trolovade har sitt hemvist

inom hans tjänstgöringsområde.

Är landsfiskal bosatt i stad, ägc

han jämväl inom staden förrätta vigsel,

men vare ej pliktig därtill, med

mindre någon av de trolovade har

sitt hemvist inom hans distrikt.

9 KAP.

Har ej---------

Har avskrift av bouppteckning ej

inkommit inom tre månader, från

det boskillnadsdomen gavs, förordne

rätten eller domaren magistrats person,

landsfiskal, rättens betjänt eller

annan lämplig person att verkställa

uppteckningen; och åligge det make

att under edsförpliktelse redligen

uppgiva sina tillgångar och skulder.

Förrättningsmannen har att till rät
-

— domaren ingivas.

Har avskrift av bouppteckning ej

inkommit inom tre månader, från

det boskillnadsdomen gavs, förordne

rätten eller domaren lämplig person

att verkställa uppteckningen; och

åligge det make att under edsförpliktelse

redligen uppgiva sina tillgångar

och skulder. Förrättningsmannen

bär att till rätten eller domaren översända

en avskrift av bouppteckningen.

erhållit bouppteckningen,

därtill hållas,

före bodelningen.

ten eller domaren översända en avskrift

av bouppteckningen.

Är boskillnad -

Make, som--

Riktigheten av

11 KAP.

20 §.

Är mål om hemskillnad anhängiggjort,

och har, då talan är väckt allenast

av ena maken, skälig anledning

därtill visats, äge rätten eller domaren,

om ena maken det äskar, förordna

magistratsperson, landsfiskal,

rättens betjänt eller annan lämplig

person att förrätta uppteckning av

vardera makens tillgångar och skulder;

och åligge det make att under

edsförpliktelse redligen uppgiva sina

tillgångar och skulder.

Har ej---

Make, som--

Riktigheten av

Är mål om hemskillnad anhängiggjort,

och har, då talan är väckt allenast

av ena maken, skälig anledning

därtill visats, äge rätten eller domaren,

om ena maken det äskar, förordna

lämplig person att förrätta

uppteckning av vardera makens tillgångar

och skulder; och åligge det

make att under edsförpliktelse redligen

uppgiva sina tillgångar och skulder.

---är sagt.

--av bouppteckningen.

--före bodelningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196i

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

14 KAP.

2 §.

Har kommun beslutit, att inom

kommunen skola utses medlare i

tvister mellan makar, eller visar sig

eljest behov av sådana medlare, skall

på landet kommunalnämnden, i

Stockholm överståthållarämbetet och

i annan stad magistraten eller, där

magistrat ej finnes, stadsstyrelsen

till medlare utse minst en man och

en kvinna. Medlare utses för två kalanderår.

Avgår medlare, innan den

tid utlupit, för vilken han är utsedd,

varde annan utsedd för den återstående

tiden.

Denna lag

Förordnande av

14 kap. 2 § i dess äldre lydelse,

Har kommun beslutit, att inom

kommunen skola utses medlare i

tvister mellan makar, eller visar sig

eljest behov av sådana medlare, skall

rätten till medlare utse minst en man

och en kvinna. Medlare utses för två

kalenderår. Avgår medlare, innan

den tid utlupit, för vilken han är utsedd,

varde annan utsedd för den

återstående tiden.

träder i kraft den 1 januari 1965.

medlare, vilket dessförinnan meddelats med stod av

skall alltjämt äga giltighet. 5

5) Förslag

till

Lag om upphävande av 29 kap. byggningabalken

Härigenom förordnas, att 29 kap. byggningabalken skall upphöra att gälla

vid utgången av år 1964.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1961

6) Förslag

till

Lag om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 13 april 1883

(nr 16 s. 1) angående förlagsinteckning

... Härigenom förordnas, att 3 § förordningen den 13 april 1883 angående

förlagsinteckning1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

3 fi.

(Nuvarande lydelse)

Då förlagsinteckning sökes, skall

den handling på grund varav inteckning

äskas ingivas i huvudskrift

samt vara åtföljd dels av intyg, utfärdat

i Stockholm av poliskammaren

och i övriga delar av riket av

magistrat eller landsfiskal, att förlagstagaren

utövar den uppgivna rörelsen

samt att denna är av den art

och drives i den omfattning som i

1 § sägs, dels ock, där enligt särskilda

författningar anmälan hos ämbetsmyndighet

eller tillstånd av sådan

myndighet fordras för rörelsens

drivande, av bevis att anmälan skett

eller tillstånd meddelats.

(Föreslagen lydelse)

Då förlagsinteckning sökes, skall

den handling på grund varav inteckning

äskas ingivas i huvudskrift

samt vara åtföljd dels av intyg, utfärdat

av polismyndigheten, att förlagstagaren

utövar den uppgivna rörelsen

samt att denna är av den art

och drives i den omfattning som i

1 § sägs, dels ock, där enligt särskilda

författningar anmälan hos ämbetsmyndighet

eller tillstånd av sådan

myndighet fordras för rörelsens

drivande, av bevis att anmälan skett

eller tillstånd meddelats.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965. Intyg, som utfärdats enligt

3 § i dess aldre lydelse, skall alltjämt äga giltighet.

1 Senaste lydelse, se SFS 1947:471.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196i

9.

7) Förelag

till

f>g om ändring i lagen den 13 juli 1887 (nr 42 s. 1)

angående handelsregister, firma och prokura

Härigenom förordnas, dels att 1, 3, 4 och 16 §§ lagen den 13 juli 1887 angående

handelsregister, firma och prokura1 skola erhålla ändrad lydelse pa

sätt nedan angives, dels ock att 24 § samma lag skall upphöra att gälla.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 §•

För Stockholm skall hos överståthållareämbetet,

för annan stad hos

magistraten, eller, där sådan ej finnes,

hos vederbörande stadsstyrelse,

och för landsbygden hos Konungens

Befallningshavande föras handelsregister

för inskrivning av de anmälanden,

om vilka i denna lag förmäles

eller vilkas intagande i registret

kan varda annorledes föreskrivet.

Hos länsstyrelsen skall för varje

kommun i länet föras handelsregister

för inskrivning av de anmälanden,

om vilka i denna lag förmäles

eller vilkas intagande i registret

kan varda annorledes föreskrivet.

Konungen äger för viss stad förordna

särskild registerförare.

3§.

Har den---—

Vägras registrering,

Är sökanden med beslutet missnöjd,

äge han att vid talans förlust

innan klockan tolv å sextionde dagen

från beslutets dag däröver anföra besvär

hos Konungens Befallningshavande,

om beslutet meddelats av magistrat

eller stadsstyrelse, och mot

Konungens Befallningshavandes beslut

hos Konungen.

med beslutet missnöjd,

äge han, vid talans förlust,

inom två månader från beslutets

dag däröver anföra besvär hos

länsstyrelsen, om beslutet meddelats

av särskild registerförare, och mot

länsstyrelsens beslut hos Konungen.

registrering vägras.

---skälen därför.

Är sökanden

Den myndighet, hos vilken handelsregistret

föres, skall ofördröjligen

låta kungöra innehållet av anmälan,

som i registret intages, såväl i

allmänna tidningarna som ock i den

stads tidning, där myndigheten har

sitt säte eller, om flera tidningar där

utgivas, i den av dessa, där allmänna

påbud för staden vanligen meddelas.

Registrering smyndigheten skall

ofördröjligen låta kungöra innehållet

av anmälan, som i registret intages,

såväl i allmänna tidningarna

som ock, om anmälan avser rörelse

i stad, i tidning som utgives i den

staden eller, om flera tidningar där

utgivas, i den av dessa, där allmänna

påbud för staden vanligen meddelas.

» Senaste lydelse av 4 §, se SFS 1924: 88, och av 16 §, se SFS 1895: 67 s. 10.

lf Bihang till riksdagens protokoll 196b. 1 samt. Å r 163

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1964

(Nuvarande lydelse)

Utgives ej tidning i staden, skall

kungörelsen införas i den tidning i

länets residensstad, där allmänna påbud

för denna stad vanligen meddelas.

Bilaga till anmälan skall ej kungöras.

En samling--------

(Föreslagen lydelse)

Utgives ej tidning i staden eller avser

anmälan rörelse å landet, skall

kungörelsen införas i den tidning i

länets residensstad, där allmänna

påbud för denna stad vanligen meddelas.

Bilaga till anmälan skall ej

kungöras,

med register.

16 §.

Anmälan om firma skall, innan

näringens utövande börjas, ske för

rörelse, som drives i Stockholm, hos

överståthållareämbetet och för rörelse

i annan stad hos stadens magistrat

eller, där sådan ej finnes, hos

vederbörande stadsstyrelse, och, om

rörelsen drives å landet, hos Konungens

Befallningshavande i länet. Drives

rörelsen i flera kommuner, skall

anmälan ske till handelsregistret för

den kommun, där huvudkontoret är

beläget.

Inrättas avdelningskontor

Anmälan, varom----

Anmälan om firma skall, innan

näringens utövande börjas, ske till

handelsregistret för den kommun,

där rörelsen drives. Om rörelsen

drives i flera kommuner, skall anmälan

ske till handelsregistret för

den kommun, där huvudkontoret är

beläget.

förestår rörelsen,

alla anmälningsskyldige.

24 §.

Förseelse, som i 23 § 1 mom. är

med ansvar belagd, skall åtalas hos

polisdomstol i den ort, där den ifrågavarande

rörelsen drives, om särskild

sådan domstol är där inrättad,

men eljest hos poliskammare eller,

om poliskammare icke finnes, vid

allmän domstol; och gälle i fråga om

klagan över domstols eller poliskammares

beslut i dessa mål vad i allmänhet

är angående besvär i brottmål

stadgat.

Böter, som ådömas enligt 23 §,

tillfalla kronan. Saknas tillgång till

böternas fulla gäldande, förvandlas

de enligt allmänna strafflagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

Är vid lagens ikraftträdande ärende enligt äldre lag anhängigt hos magistrat

eller kommunalborgmästare, skall ärendet överlämnas till den som

därefter har att föra handelsregistret för staden.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196b

11

8) Förslag

till

Lag om ändring i sjölagen

Härigenom förordnas, att 3, 4, 41 och 332 §§ sjölagen1 skola erhålla ändrad

lyd<else på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

3

Har den, för vars räkning fartyg

bygges, för byggnadens verkställande

givit eller utfäst sig att giva varvsägaren

eller byggmästaren förskott

av penningar eller byggnadsämnen,

äge han, när avhandling därom upprättats,

att låta den intagas i protokollet

hos magistraten i den stad,

där byggnaden verkställes, eller, om

byggnadsorten är belägen å landet,

i närmaste stad; och njute sedan

förmånsrätt, som i 17 kap. handelsbalken

sägs.

4

Fartygs ägare åligge att bestämma

den ort inom riket, vilken skall

vara fartygets hemort, samt att därom

göra anmälan, om fartyget är sådant,

som jämlikt 2 § skall införas i

fartygsregistret, hos den myndighet,

vilken förer registret, men eljest hos

magistraten i den stad, som bestämts

till hemort, eller, om hemorten är

belägen å landet, hos kronofogden i

orten. Angående hemorten skall för

fartyg, vilket bör införas i fartygsregistret,

anteckning ske å det i 2 §

omförmälda bevis, men eljest utfärdas

särskilt bevis av den myndighet,

hos vilken anmälan skett.

Har fartygs---------

(Föreslagen lydelse)

§•

Har den, för vars räkning fartyg

bygges, för byggnadens verkställande

givit eller utfäst sig att giva varvsägaren

eller byggmästaren förskott

av penningar eller byggnadsämnen,

äge han, när avhandling därom upprättats,

att låta den intagas, om

byggnaden verkställes i stad med

rådhusrätt, i rådhusrättens protokoll

och eljest i protokollet hos närmaste

rådhusrätt; och njute sedan

förmånsrätt, som i 17 kap. handelsbalken

sägs.

§•

Fartygs ägare åligge att bestämma

den ort inom riket, vilken skall

vara fartygets hemort, samt att därom

göra anmälan, om fartyget är sådant,

som jämlikt 2 § skall införas i

fartygsregistret, hos den myndighet,

vilken förer registret, men eljest hos

polismyndigheten i den ort, som bestämts

till hemort. Angående hemorten

skall för fartyg, vilket bör införas

i fartygsregistret, anteckning

ske å det i 2 § omförmälda bevis,

men eljest utfärdas särskilt bevis av

den myndighet, hos vilken anmälan

skett.

— — fartygets hemort.

41 §.

Har fartyget---------— kan företagas.

Har lasten------------böra vidtagas.

Besiktningsmän förordnas av ma- Besiktningsmän förordnas, om

gistrat eller, där fartyget finnes utom fartyget finnes i stad med rådhus
1

Senaste lydelse av 3 §, se SFS 1901: 26 s. 27.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196b

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

stads område, av magistraten i närmaste

stad eller av kronofogden i orten.

Utom riket skall1 befälhavaren

begära förordnande för besiktningsmän

hos den myndighet, som enligt

lag eller sed å den ort, där besiktningen

skall äga rum, är behörig, eller

ock hos svensk konsul; finnes

fartyget å ort, där enligt gällande

sed besiktningsmän icke av offentlig

myndighet förordnas, inhämte befälhavaren

yttrande av sakkunnige

män.

332

De besiktningsmän, som enligt

denna lag böra av magistrat eller

kronofogde förordnas, skola vara tre.

I de städer, där handels- och sjöfartsnämnd

finnes, åligge magistraten

att för varje år från nämnden

infordra uppgift å personer, som till

sådant uppdrags fullgörande anses

skickliga.

Erfordras eljest besiktning, äge

part därom anmoda den eller dem,

för vilka han har förtroende; åliggande

det magistraten i de städer,

där handels- och sjöfartsnämnd finnes,

att, efter förslag av nämnden,

för varje år utse lämpligt antal personer,

vilka hava att med dylik besiktnings

verkställande gå parter

till handa, ävensom att kungöra förteckning

å de sålunda utsedde.

rätt, av den rådhusrätten och eljest

av närmaste rådhusrätt. Utom riket

skall befälhavaren begära förordnande

för besiktningsmän hos den

myndighet, som enligt lag eller sed

å den ort, där besiktningen skall

äga rum, är behörig, eller ock hos

svensk konsul; finnes fartyget å ort,

där enligt gällande sed besiktningsmän

icke av offentlig myndighet förordnas,

inhämte befälhavaren yttrande

av sakkunnige män.

§•

De besiktningsmän, som enligt

denna lag böra av rådhusrätt förordnas,

skola vara tre. I de städer, där

handels- och sjöfartsnämnd finnes,

åligge rådhusrätten att för varje år

från nämnden infordra uppgift å

personer, som till sådant uppdrags

fullgörande anses skickliga.

Erfordras eljest besiktning, äge

part därom anmoda den eller dem,

för vilka han har förtroende; åliggande

det rådhusrätten i de städer,

där handels- och sjöfartsnämnd finnes,

att efter förslag av nämnden,

för varje år utse lämpligt antal personer,

vilka hava att med dylik besiktnings

verkställande gå parter till

handa, ävensom att kungöra förteckning

å de sålunda utsedde.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

Av magistrat eller landsfiskal med stöd av äldre lag meddelat förordnande

för besiktningsman skall alltjämt gälla.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196A

13

9) Förslag

till

Lag angående ändrad lydelse av 6 § lagen den 1 juli 1898

(nr 64 s. 10) om boskillnad

Härigenom förordnas, att 6 § lagen den 1 juli 1898 om boskillnad1 skall

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

6 §•

Har ej vid boskillnadsansökning,

som av bägge makarne gjord är, fogats

av dem med edsförpliktelse underskriven

förteckning å boets tillgångar

och skulder, varde föreläggande

dem meddelat att inom viss tid

sådan uppteckning till konkursdomaren

ingiva. Försummas det, varde

av konkursdomaren förordnande

meddelat magistratsperson, landsfiskal,

rättens betjänt eller annan

lämplig person att uppteckningen

utan dröjsmål förrätta; och åligge

makarne att allt, som till boet hörer,

under edsförpliktelse redligen uppgiva.

Sedan boet-----om boskillnaden.

Har ej vid boskillnadsansökning,

som av bägge makarne gjord är, fogats

av dem med edsförpliktelse underskriven

förteckning å boets tillgångar

och skulder, varde föreläggande

dem meddelat att inom viss tid

sådan uppteckning till konkursdomaren

ingiva. Försummas det, varde

av konkursdomaren förordnande

meddelat lämplig person att uppteckningen

utan dröjsmål förrätta;

och åligge makarne att allt, som till

boet hörer, under edsförpliktelse redligen

uppgiva.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

1 Senaste lydelse, se SFS 1946:823.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196i

10) Förslag

till

Förordning om ändrad lydelse av 4 § 9 och 13 mom. förordningen den

23 oktober 1908 (nr 128) angående bevillningsavgifter för särskilda

förmåner och rättigheter

Härigenom förordnas, att 4 § 9 och 13 mom. förordningen den 23 oktober

1908 angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter1

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

9 mom. För bevillningsavgift,--

Annan enligt--------•

Bevillningsavgift, som ej erlägges

förskottsvis, skall inbetalas, d landet

till landsfiskalen, i stad utan

magistrat till landsfiskalen eller, där

i staden finnes stadsfogde, till denne

samt i annan stad till den myndighet,

som utfärdat tillståndsbeviset.

Landsfiskal, till vilkens uppbördsdistrikt

hör stad, är berättigad

att under bibehållet uppbörds- och

redovisningsansvar uppdraga åt

stadsfiskal eller utmätningsman att

uppbära bevillningsavgifter för föreställningar

i staden; och åligger

det sålunda förordnad uppbördsman

att senast å tredje söckendagen, efter

det bevillningsavgift influtit, till

landsfiskalen avlämna sådan avgift

jämte redovisningshandlingar.

Bevillningsavgift, som ej erlägges

förskottsvis, skall till vederbörande

inbetalas första söckendagen efter

föreställningen eller, där en följd av

föreställningar gives i samma landsfiskalsdistrikt

eller stad, senast å

första söckendagen efter varje veckas

utgång för då givna föreställningar.

Avgiften må ock inom sålunda

föreskriven tid på skattskyldigs

eget äventyr med allmänna posten

insändas. Erlägges icke bevill
1

Senaste lydelse av 9 mom., se SFS 1952:

----tillståndet omfattar.

bevillningsavgift.

Bevillningsavgift, som ej erlägges

förskottsvis, skall inbetalas till den

myndighet, som utfärdat tillståndsbeviset.

Inbetalningen skall ske första

söckendagen efter föreställningen

eller, där en följd av föreställningar

gives i samma län, senast å första

söckendagen efter varje veckas utgång

för då givna föreställningar.

Avgiften må ock inom sålunda föreskriven

tid på skattskyldigs eget

äventyr med allmänna posten insändas.

Erlägges icke bevillningsavgift

inom tid, som nu sagts, upphör utfärdat

tillståndsbevis att äga gällande

kraft, och varde avgiften ofördröjligen

hos vederbörande utmätt.

i, och av 13 mom., se SFS 1920: 859.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196b

(Nuvarande lydelse)

ningsavgift inom tid, som nu sagts,

upphör utfärdat tillståndsbevis att

äga gällande kraft, och varde avgiften

ofördröjligen hos vederbörande

utmätt.

13 mom. Omedelbart efter varje

månads utgång skall i stad stadsfiskal

eller annan vederbörande tjänsteman

till Kungl. Maj :ts befallningshavande

meddela skriftlig uppgift å

de under månaden givna föreställningar,

för vilka bevillningsavgift enligt

1 eller 2 mom. skolat utgå, och å

ställen, där dessa givits, eller ock,

om föreställning ej förekommit, sådant

för nämnda myndighet skriftligen

anmäla.

(Föreslagen lydelse)

13 mom. Omedelbart efter varje

månads utgång skall polismyndigheten

till Kungl. Maj :ts befallningshavande

meddela skriftlig uppgift å de

under månaden givna föreställningar,

för vilka bevillningsavgift enligt

1 eller 2 mom. skolat utgå, och å

ställen, där dessa givits, eller ock,

om föreställning ej förekommit, sådant

för nämnda myndighet skriftligen

anmäla.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1965.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196i

11) Förslag

till

Lag angående ändrad lydelse av 6 kap. 14 § lagen den 12 november 1915

(nr 426) om äktenskaps ingående och upplösning

Härigenom förordnas, att 6 kap. 14 § lagen den 12 november 1915 om

äktenskaps ingående och upplösning skall erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

När till

6 KAP.

14 §.

för vederlagsfordran.

Erfordras för skiftet att boet upp

tecknas, meddele rätten eller domaren,

där endera maken det äskar,

förordnande för magistratsperson,

kronofogde, länsman, rättens betjänt

eller annan lämplig person att utan

dröjsmål förrätta uppteckning av

boets tillgångar och skulder. Det åligger

makarna att under edsförpliktelse

redligen uppgiva allt som till

boet hör, och skall beträffande makes

skyldighet att edfästa bouppteckningen

vad i lagen om boskillnad

är i sådant hänseende stadgat äga

motsvarande tillämpning.

Vad i hemskillnaden beviljades

Erfordras för skiftet att boet upptecknas,

meddele rätten eller domaren,

där endera maken det äskar,

förordnande för lämplig person att

utan dröjsmål förrätta uppteckning

av boets tillgångar och skulder. Det

åligger makarna att under edsförpliktelse

redligen uppgiva allt som

till boet hör, och skall beträffande

makes skyldighet att edfästa bouppteckningen

vad i lagen om boskillnad

är i sådant hänseende stadgat äga

motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1964

17

12) Förslag

till

Lag angående ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om

fastighetsbildning i stad

Härigenom förordnas, att 5 kap. 8 § 3 mom., 13, 14, 15, 21 och 22 §§, 6

kap. 4 § samt 7 kap. 1, 4, 9, 12, 14, 15, 17 och 18 §§ lagen den 12 maj 1917

om fastighetsbildning i stad1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

5 KAP.

8

3 mom. Erfordras enligt vad i 1

eller 2 mom. stadgas Konungens befallningshavandes

medgivande till

avstyckning, må förrättningsmannen

utan hinder av att sådant medgivande

ej erhållits meddela tillstånd till

avstyckningen under villkor att medgivande

lämnas och slutföra förrättningen.

Om sakägare yrkar det eller

förrättningsmannen finner olämpligt

att fortsätta förrättningen, skall han

förklara denna vilande och insända

handlingarna i ärendet till magistraten,

som har att med eget yttrande

anmäla det hos Konungens befallningshavande.

Finner förrättningsmannen anledning

till antagande att för område

som beröres av förrättningen

erfordras stadsplan eller byggnadsplan,

eller, där dylik plan är gällande,

att ändring därav bör ske, åligger

honom att underrätta magistraten,

som har att med eget yttrande

anmäla förhållandet hos Konungens

befallningshavare.

§•

3 mom. Erfordras enligt vad i 1

eller 2 mom. stadgas Konungens befallningshavandes

medgivande till

avstyckning, må förrättningsmannen

utan hinder av att sådant medgivande

ej erhållits meddela tillstånd till

avstyckningen under villkor att medgivande

lämnas och slutföra förrättningen.

Om sakägare yrkar det eller

förrättningsmannen finner olämpligt

att fortsätta förrättningen, skall han

förklara denna vilande och insända

handlingarna i ärendet till Konungens

befallningshavande.

Finner förrättningsmannen anledning

till antagande att för område

som beröres av förrättningen

erfordras stadsplan eller byggnadsplan,

eller, där dylik plan är gällande,

att ändring därav bör ske, åligger

honom att anmäla förhållandet

hos Konungens befallningshavande.

1 Senaste lydelse av 5 kap. 8 § 3 mom., se SFS 1950: 185, av 5 kap. 13 §, se SFS 1953:156,

av 5 kap. 14 §, se SFS 1951:357, av 5 kap. 21 §, se SFS 1950:209, av 6 kap. 4 §, se SFS

1954:236, av 7 kap. 1 §, se SFS 1954:82, av 7 kap. 4 §, se SFS 1943:395, av 7 kap. 9 §,

se SFS 1948: 97, av 7 kap. 12 och 14 §§, se SFS 1936: 316, av 7 kap. 15 §, se SFS 1932: 265,

av 7 kap. 17 §, se SFS 1950:209, och av 7 kap. 18 §, se SFS 1954:82.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1964

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

13 §.

Sedan skillnadslinjerna----

Vid avslutandet--------

Sakägare, som vill fullfölja talan

emot förrättningen, har att inom

tjugu dagar från dess avslutande till

magistraten ingiva sina besvär eller

ock på eget äventyr insända dem dit

med posten så tidigt, att de före sagda

tids utgång komma magistraten

tillhanda; och skall underrättelse

härom av förrättningsmannen meddelas

sakägarna.

Inom samma tid har förrättningsmannen,

evad besvär anförts eller

icke, att överlämna konceptakten till

magistraten.

Vad sålunda stadgats i fråga om

klagan över verkställd avstyckning

gälle ock i fall, då, på sätt i 9 eller

10 § sägs, beslut meddelats att avstyckning

icke kan äga rum; dock

att i sådant fall det skall åligga magistraten,

där besvär anförts, att infordra

förrättningshandlingarna från

förrättningsmannen.

—---förrättningen avslutas.

---skall utlämnas.

Sakägare, som vill fullfölja talan

emot förrättningen, har att inom

tjugu dagar från dess avslutande till

Konungens befallningshavande ingiva

sina besvär eller ock på eget

äventyr insända dem dit med posten

så tidigt, att de före sagda tids utgång

komma Konungens befallningshavande

tillhanda; och skall underrättelse

härom av förrättningsmannen

meddelas sakägarna.

Inom samma tid har förrättningsmannen,

evad besvär anförts eller

icke, att överlämna konceptakten till

Konungens befallningshavande.

Vad sålunda stadgats i fråga om

klagan över verkställd avstyckning

gälle ock i fall, då, på sätt i 9 eller

10 § sägs, beslut meddelats att avstyckning

icke kan äga rum; dock

att i sådant fall det skall åligga

Konungens befallningshavande, där

besvär anförts, att infordra förrättningshandlingarna

från förrättningsmannen.

14

Då tid för klagan över verkställd

avstyckning gått till ända utan att

förrättningen klandrats eller ock anförda

besvär blivit ogillade genom

beslut, som äger laga kraft, har magistraten

att, ifall hinder enligt detta

kapitel ej möter, meddela fastställelse

å avstyckningen ävensom,

såvida framställning därom gjorts,

åsätta det avstyckade området särskilt

namn.

Innan ärendet av magistraten avgöres,

skall, där vid förrättningen sådant

påyrkats eller magistraten eljest

så prövar nödigt, yttrande inhämtas

från byggnadsnämnden.

Angående meddelad-------

Förrättningsmannen vare----

Genom fastställelse-------

§•

Då tid för klagan över verkställd

avstyckning gått till ända utan att

förrättningen klandrats eller ock anförda

besvär blivit ogillade genom

beslut, som äger laga kraft, har

Konungens befallningshavande att,

ifall hinder enligt detta kapitel ej

möter, meddela fastställelse å avstyckningen

ävensom, såvida framställning

därom gjorts, åsätta det avstyckade

området särskilt namn.

Innan ärendet av Konungens befallningshavande

avgöres, skall, där

vid förrättningen sådant påyrkats

eller Konungens befallningshavande

eljest så prövar nödigt, yttrande inhämtas

från byggnadsnämnden.

----å konceptkartan.

-----om fastställelsen.

----eljest medgiva.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196i

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

15

Har avstyckningen vid förrättningens

avslutande blivit av samtliga

sakägare medelst påskrift å

protokollet godkänd, överlämne förrättningsmannen

konceptakten snarast

möjligt till magistraten, som

äger att, utan att avvakta besvärstidens

utgång men med iakttagande

av vad 14 § innehåller angående

byggnadsnämndens hörande, företaga

förrättningen till fastställelse.

21

Vad om magistrat i detta kapitel

sägs gälle i Stockholm för överståthållarämbetet,

i stad, som lyder under

landsrätt, för Konungens befallningshavande

eller den Konungen

därtill förordnar, samt i samhälle eller

annan ort å landet, där bestämmelserna

i kapitlet äga tillämpning,

för Konungens befallningshavande.

22

Över beslut, som jämlikt detta kapitel

meddelats av magistrat eller

Konungens befallningshavande, mä

besvär anföras i den ordning, som

för överklagande av förvaltande

myndigheters och ämbetsverks beslut

är bestämd.

Rätt att-------— — - 6

§•

Har avstyckningen vid förrättningens

avslutande blivit av samtliga

sakägare medelst påskrift å protokollet

godkänd, överlämne förrättningsmannen

konceptakten snarast

möjligt till Konungens befallningshavande,

som äger att, utan att avvakta

besvärstidens utgång men

med iakttagande av vad 14 § innehåller

angående byggnadsnämndens

hörande, företaga förrättningen till

fastställelse.

§•

Konungen äger för viss stad föreskriva,

att vad i 13, H och 15 §§

sägs om Konungens befallningshavande

i stället skall gälla den

Konungen förordnar.

Har för stad meddelats förordnande

som i första stycket sägs, skola

i fall som avses i 8 § 3 mom.

handlingarna rörande förrättning

som förklarats vilande samt underrättelse

om behov av stadsplan eller

byggnadsplan eller ändring i dylik

plan tillställas den sålunda förordnade,

som har att med eget yttrande

anmäla förhållandet hos Konungens

befallningshavande.

§•

Talan mot beslut av den, som förordnats

enligt 21 §, föres genom besvär

hos Konungens befallningshavande.

Mot beslut av Konungens befallningshavande

enligt detta kapitel

föres talan genom besvär hos

Konungen.

- erhålla del.

6 KAP.

4 §•

Inom varje-------—---— av stadsfullmäktige.

Magistraten eller, i stad där ma- Byggnadsnämnden åligger att, då

gistrat ej finnes, stadsstyrelsen ålig- tid, för vilken god man utsetts, går

ger att, då tid, för vilken god man till ända eller god man eljest avgår

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 196A

(Nuvarande lydelse)

utsetts, går till ända eller god man

eljest avgår eller behov av ökat antal

gode män yppar sig, föranstalta om

val ävensom att lämna uppgift å de

valda gode männen till vederbörande

lantmätare och mätningsman samt,

i fråga om stad, som lyder under

landsrätt, till ägodelningsdomaren.

(Föreslagen lydelse)

eller behov av ökat antal gode män

yppar sig, göra anmälan hos stadsfullmäktige

för anordnande av val.

Stadsfullmäktige skola lämna uppgift

å de valda gode männen till ägodelningsdomaren,

byggnadsnämnden

samt vederbörande lantmätare och

mätningsman.

7 KAP.

För varje-----

Till fastighetsregistret

Tomtboken skall hava sådan uppställning,

att den jämväl innehåller

uppgifter om beslut, innefattande

fastställelse å eller ändring i stadsplan

eller tomtindelning, om särskilda

bestämmelser, som Konungen

jämlikt äldre lag meddelat med avseende

å sättet för byggnadskvarters

användande, ävensom om andra

byggnadsbestämmelser, så vitt de

icke äro föremål för inteckning efter

vad om servitut är stadgat samt magistraten

meddelat föreskrift om deras

anmärkande, så ock om huruvida

område är att hänföra till gammal

eller ny stadsdel. Skola enligt

fastställd generalplan, byggnadsplan

eller utomplansbestämmelser särskilda

föreskrifter tillämpas med avseende

å byggnadsverksamhetens

ordnande inom område utom stadsplan

eller har Konungen eljest meddelat

sådana föreskrifter, skall det

anmärkas i stadsägoboken eller bihang

B vid de fastigheter eller områden

beslutet angår. Vad nyss är

sagt gälle ock, om i stadsplan finnas

bestämmelser angående användandet

för visst ändamål av fastighet

eller område, som är upptaget i

stadsägoboken eller nämnda bihang.

Föreskrift, som, efter vad ovan

sägs, meddelas av magistrat, må läm
-

å landet.

fastigheter enskilt.

Tomtboken skall hava sådan uppställning,

att den jämväl innehåller

uppgifter om beslut, innefattande

fastställelse å eller ändring i stadsplan

eller tomtindelning, om särskilda

bestämmelser, som Konungen

jämlikt äldre lag meddelat med avseende

å sättet för byggnadskvarters

användande, ävensom om andra

byggnadsbestämmelser, så vitt de

icke äro föremål för inteckning efter

vad om servitut är stadgat samt

Konungens befallningshavande meddelat

föreskrift om deras anmärkande,

så ock om huruvida område är

att hänföra till gammal eller ny

stadsdel. Skola enligt fastställd generalplan,

byggnadsplan eller utomplansbestämmelser

särskilda föreskrifter

tillämpas med avseende å

byggnadsverksamhetens ordnande

inom område utom stadsplan eller

har Konungen eljest meddelat sådana

föreskrifter, skall det anmärkas i

stadsägoboken eller bihang B vid de

fastigheter eller områden beslutet

angår. Vad nyss är sagt gälle ock,

om i stadsplan finnas bestämmelser

angående användandet för visst ändamål

av fastighet eller område, som

är upptaget i stadsägoboken eller

nämnda bihang.

Föreskrift, som, efter vad ovan

sägs, meddelas av Konungens befall
-

1 §•

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196b

(Nuvarande lydelse)

nas antingen med avseende å visst

slag av beslut eller för särskilt fall.

4 §.

Konungens befallningshavande---

Med Konungens

Där stad till registerförare föreslagit

i dess tjänst anställd mätningsman

med styrkt erfarenhet i

fastighetsregistrering eller ock lagfaren

ledamot av magistraten, varde

han därtill förordnad. Har annan

person föreslagits, pröve Konungens

befallningshavande efter lantmäteristyrelsens

hörande, om registerföringen

kan anförtros åt honom.

Föres fastighetsregistret----

(Föreslagen lydelse)

ningshavande, må lämnas antingen

med avseende å visst slag av beslut

eller för särskilt fall.

— — staden registerförare.

om registerförare.

Där stad till registerförare föreslagit

i dess tjänst anställd mätningsman

med styrkt erfarenhet i

fastighetsregistrering, varde han

därtill förordnad. Har annan person

föreslagits, pröve Konungens befallningshavande

efter lantmäteristyrelsens

hörande, om registerföringen

kan anförtros åt honom.

--sådant erfordras.

9 §■

I samband med registerkartans

upprättande skall förrättningsmannen

uppgöra förslag till stadsägoområdets

indelning i särskilda stadsägor,

vilket förslag underställes magistratens

prövning.

Vid fastighetsindelningens---

Där flera---------

Områden hörande-------

Områden, som —------—

Har förordnande-------

I samband med registerkartans

upprättande skall förrättningsmannen

uppgöra förslag till stadsägoområdets

indelning i särskilda stadsägor,

vilket förslag underställes

Konungens befallningshavandes

prövning.

— såsom en stadsäga.

annan rättighet.

--—• —— å marken.

— — utgöra en stadsäga.

---— dess helhet.

12

Sedan fastighetsregistret blivit

upplagt, har registerföraren att

skyndsamt hos lantmäteristyrelsen,

byggnadsstyrelsen, Konungens befallningshavande

och magistraten

därom göra anmälan.

Magistraten kungöre ofördröj ligen

anmälan i allmänna tidningarna

samt i den eller de ortstidningar,

vari kommunala meddelanden för

staden intagas.

14

Arbetet med-----------

Den närmare tillsynen å arbetet

åligger för varje stad dess magistrat.

§■

Sedan fastighetsregistret blivit

upplagt, har registerföraren att

skyndsamt hos lantmäteristyrelsen,

byggnadsstyrelsen och Konungens

befallningshavande därom göra anmälan.

Konungens befallningshavande

kungöre ofördröj ligen anmälan i allmänna

tidningarna samt i den eller

de ortstidningar, vari kommunala

meddelanden för staden intagas.

§•

—- av lantmäteristyrelsen.

Den närmare tillsynen å arbetet

åligger Konungens befallningshavande.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1964

(Nuvarande lydelse)

15

Vad om magistrat i detta kapitel

sägs gälle i Stockholm för överståthållarämbetet

och i stad, som lyder

under landsrätt, för Konungens befallningshavande

eller den Konungen

därtill förordnar. Konungens befallningshavande

äger att erhålla nödigt

bistånd av stadsstyrelsen.

17

Vad i detta kapitel stadgas angående

stad, som lyder under landsrätt,

skall äga motsvarande tillämpning

beträffande samhälle eller annan

ort å landet, där fastighetsregister

såsom för stad skall föras.

I fall,-----------

För sådant — ----—-—— --

Sedan fastighetsregister---—

18

Anser kommun, samhälle eller enskild

sakägare sin rätt vara förnärmad

genom beslut, som jämlikt detta

kapitel meddelats av magistraten,

Konungens befallningshavande eller

lantmäteristyrelsen, äge däröver anföra

besvär i den ordning som för

överklagande av förvaltande myndigheters

och ämbetsverks beslut är

bestämd. Vad nu sagts skall ock

gälla beträffande beslut i fråga, som

avses i 1 § första stycket, då beslutet

meddelats av annan än Konungen.

Finner någon

(Föreslagen lydelse)

§•

Konungen äger för viss stad föreskriva,

att vad i 1 §, 9 §, 12 § andra

stycket och 14 § sägs om Konungens

befallningshavande i stället skall gälla

den Könungen förordnar. Har sådant

förordnande meddelats, skall

anmälan enligt 12 § första stycket

göras jämväl hos den sålunda förordnade.

Vid fullgörande av åligganden enligt

detta kapitel äger Konungens

befallningshavande erhålla nödigt bistånd

av stadens styrelse.

§•

Vad i detta kapitel stadgas angående

stad skall äga motsvarande

tillämpning beträffande samhälle

eller annan ort å landet, där fastighetsregister

såsom för stad skall

föras.

av registerkarta.

--- bekosta registerföringen.

-----för jordregistret.

§•

Anser kommun, samhälle eller enskild

sakägare sin rätt vara förnärmad

genom beslut, som jämlikt detta

kapitel meddelats av den, som förordnats

enligt 15 §, eller Konungens

befallningshavande eller lantmäteristyrelsen,

äge däröver anföra besvär.

Vad nu sagts skall ock gälla

beträffande beslut i fråga, som avses

i 1 § första stycket, då beslutet

meddelats av annan än Konungen.

Talan mot beslut av den, som förordnats

enligt 15 §, föres hos

Konungens befallningshavande. Mot

beslut av Konungens befallningshavande

eller lantmäteristyrelsen föres

talan hos Konungen.

---å registret.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

Är vid lagens ikraftträdande ärende enligt lagen om fastighetsbildning i

stad anhängigt hos magistrat, skall ärendet överlämnas till den som därefter

har att handlägga ärendet.

Av magistrat med stöd av 7 kap. 1 § före den 1 januari 1965 meddelad

föreskrift om vad som skall anmärkas i tomtboken skall äga samma giltighet

som om föreskriften efter sagda dag meddelats av länsstyrelsen.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1964

23

13) Förslag

till

Lag om ändring i vattenlagen

Härigenom förordnas, dels att 14 kap. 7 § vattenlagen1 skall erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives, dels ock att 11 kap. 74 § samma lag skall

upphöra att gälla.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

11 KAP.

74 §.

Expedition i ansökningsmål skall

mot postförskott sändas till part, som

är skyldig att lösa densamma, eller,

om flera parter åro gemensamt lösenskyldiga,

till den av dem, som de

i sådant avseende må hava uppgivit.

Varder postförskott ej utlöst, må

postavgiften uttagas i den för expeditionslösen

stadgade ordning.

Vad sålunda stadgats om expedition

gälle ock om andra handlingar,

\ilka

vattendomstol.

Har part avsagt sig rätten att på

sådant sätt få handling sig tillsänd

eller begärt, att handling skall på

sätt nu är nämnt tillställas i stället

för honom själv hans rättegångsombud

eller annan, vare det gällande.

14 KAP.

7 §.

Har enligt stadgandet i 11 kap.

32 § vattenrättsdomare förordnat, att

handlingar i vattenmål skola hållas

för granskning tillgängliga hos ordförande

i kommunalnämnd eller

kommunalstämma, municipalnämnd

eller municipalstämma eller hos

domhavande, landsfiskal eller ordförande

i magistrat, må sådan befattningshavare

icke utan giltigt skäl undandraga

sig uppdraget, såframt fö
1

Senaste lydelse, se SFS 1920:459.

Har enligt stadgandet i 11 kap.

32 § vattenrättsdomare förordnat,

att handlingar i vattenmål skola hållas

för granskning tillgängliga hos

ordförande i kommunalnämnd eller

kommunalfullmäktige, municipalnämnd

eller municipalfullmäktige

eller hos häradshövding, borgmästare

eller polischef, må sådan befattningshavare

icke utan giltigt skäl undandraga

sig uppdraget, såframt fö
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungi. Maj:ts proposition nr 163 år 196i

(Nuvarande lydelse)

retaget i fråga berör den kommun

eller det municipalsamhälle han tillhör

eller den domsaga, det distrikt

eller eljest det område, som av hans

tjänst omfattas. Ej heller må annan

person, sedan han efter eget åtagande

mottagit uppdrag, som nu nämnts,

utan giltigt skäl avsäga sig detsamma.

Prövar vattenrättsdomaren det

anförda skälet giltigt, förordne han

annan person att omhändertaga

handlingarna; och skall kungörelse

härom utfärdas i den för meddelanden

till parterna bestämda ordning.

Sedan målet slutligen avgjorts, äge

sökanden eller, om styrelse för företaget

utsetts, styrelsen utbekomma

handlingarna. Av vattenrättsdomaren

må bestämmas viss ersättning

till den, hos vilken handlingarna skola

hållas tillgängliga, att gäldas av

sökanden i vattenmålet. Utgift, som

nu nämnts, räknas till kostnad i målet.

Vad nu---

(Föreslagen lydelse)

retaget i fråga berör den kommun

eller det municipalsamhälle han tillhör

eller det område eller distrikt,

som av hans tjänst omfattas. Ej

heller må annan person, sedan han

efter eget åtagande mottagit uppdrag,

som nu nämnts, utan giltigt

skäl avsäga sig detsamma. Prövar

vattenrättsdomaren det anförda skälet

giltigt, förordne han annan person

att omhändertaga handlingarna;

och skall kungörelse härom utfärdas

i den för meddelanden till parterna

bestämda ordning. Sedan målet slutligen

avgjorts, äge sökanden eller,

om styrelse för företaget utsetts, styrelsen

utbekomma handlingarna. Av

vattenrättsdomaren må bestämmas

viss ersättning till den, hos vilken

handlingarna skola hållas tillgängliga,

att gäldas av sökanden i vattenmålet.

Utgift, som nu nämnts, räknas

till kostnad i målet.

--tillkommer synemännen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

14) Förslag

till

Lag om ändring i lagen den 9 april 1926 (nr 72) angående meddelande

av förbud för barn att idka viss försäljning

Härigenom förordnas, dels att 2 § 1 och 4 mom. lagen den 9 april 1926

angående meddelande av förbud för barn att idka viss försäljning1 skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att 4, 5 och 6 §§ samma

lag skola upphöra att gälla.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 §•

1. Fråga om meddelande av för- 1. Fråga om meddelande av förbud,

varom i 1 § förmäles, må väc- bud, varom i 1 § förmäles, må väckas

hos den myndighet som utövar kas hos den myndighet som utövar

stadens, köpingens eller municipal- stadens, köpingens eller municipalsamhällets

beslutanderätt, och har samhällets beslutanderätt, och har

1 Senaste lydelse av 2 § Umom., se SFS 1947:476.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196b

(Nuvarande lydelse)

denna myndighet att i ärendet inhämta

yttrande från vederbörande

hälsovårdsnämnd samt skolråd eller

folkskolestyrelse ävensom barnavårdsnämnd.

Varder dylikt förbud

beslutat, skall det underställas länsstyrelsen

och för sådant ändamål

överlämnas, i Stockholm till överståthållarämbetet,

i annan stad till

magistraten eller, där sådan ej finnes,

till den för staden särskilt tillsatta

styrelsen och i köping eller

municipalsamhälle till landsfiskalen

i orten, överståthållarämbetet, magistraten,

stadsstyrelsen eller landsfiskalen

åligger därefter att bereda

tillfälle för dem, vilka beslutet kan

angå, att yttra sig däröver. Magistraten,

stadsstyrelsen eller landsfiskalen

har att med eget utlåtande

överlämna beslutet till länsstyrelsen.

4. Länsstyrelsen eller, såvitt gäller

Stockholm, poliskammaren må,

där undantag från förbud, varom i

1 mom. förmäles, för visst tillfälle

finnes av omständigheterna påkallat,

medgiva sådant undantag.

Prövas i fråga om visst barn undantag

från förbudet vara av särskilda

skäl påkallat samt kunna utan

fara för menliga verkningar medgivas,

må i Stockholm poliskammaren,

i annan stad magistraten eller, där

sådan ej finnes, stadsstyrelsen samt

i köping eller municipalsamhälle

landsfiskalen i orten, efter hörande

av vederbörande skolråd eller folkskolestyrelse

samt barnavårdsnämnd,

lämna medgivande därtill.

*§•

Den som under tid, då han är

ställd under tilltal för överträdelse

av förbud varom ovan är sagt, fortsätter

samma förseelse skall, när

han därtill varder lagligen förvunnen,

för varje gång stämning utfärdats

och delgivits fällas till de böter

som för dylik förseelse äro bestämda.

(Föreslagen lydelse)

denna myndighet att i ärendet inhämta

yttrande från polismyndigheten,

hälsovårdsnämnden, skolstyrelsen

och barnavårdsnämnden. Varder

dylikt förbud beslutat, skall det underställas

länsstyrelsen, som det

åligger att bereda tillfälle för dem,

vilka beslutet kan angå, att yttra

sig däröver.

4. Barnavårdsnämnden må, där

undantag från förbud, varom i 1

mom. förmäles, för visst tillfälle

finnes av omständigheterna påkallat,

medgiva sådant undantag.

Prövas i fråga om visst barn undantag

från förbudet vara av särskilda

skäl påkallat samt kunna

utan fara för menliga verkningar

medgivas, må barnavårdsnämnden,

efter hörande av skolstyrelsen, lämna

medgivande därtill.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1961

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

överträdelse av förbud, meddelat

på grund av denna lag, åtalas av

allmän åklagare hos polisdomstol,

där särskild sådan är inrättad, men

eljest hos poliskammare och, där sådan

icke finnes, vid allmän domstol.

6§.

Böter som ådömas på grund av

denna lag tillfalla stadens, köpingens

eller municipalsamhällets kassa.

Saknas tillgång till böternas fulla

gäldande, skola de förvandlas enligt

allmän strafflag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

Vid lagens ikraftträdande gällande, med stöd av 2 § 4 mom. meddelat

beslut skall även därefter äga giltighet.

Är vid lagens ikraftträdande ärende som avses i 2 § 4 mom. anhängigt

hos länsstyrelse, magistrat, kommunalborgmästare eller polismyndighet,

skall ärendet överlämnas till vederbörande barnavårdsnämnd.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 1964

27

15) Förslag

till

Lag angående ändring i lagen den 25 april 1930 (nr 99) om delning av

fastighet vid ändring i rikets indelning med mera

Härigenom förordnas, dels att 5 § lagen den 25 april 1930 om delning av

fastighet vid ändring i rikets indelning med mera skall erhålla ändrad ly
-

delse på sätt nedan angives, dels ock

gälla.

(Nuvarande lydelse)

5

Om tid och ställe för förrättningen

skall förrättningsmannen minst fjorton

dagar förut underrätta magistrat

eller stadsstyrelse i stad ävensom

municipalnämnd eller kommunalnämnd

i samhälle eller socken, som

beröres av förrättningen.

22 §.

Vad enligt denna lag ankommer å

ägodelningsdomare eller ägodelningsrätt

skall för Stockholm fullgöras

av överståthållarämbetet och för

annan stad, där magistrat finnes, av

denna.

att 22 § samma lag skall upphöra att

(Föreslagen lydelse)

§•

Om tid och ställe för förrättningen

skall förrättningsmannen minst fjorton

dagar förut underrätta kommunens

styrelse ävensom municipalnämnd

i samhälle, som beröres av

förrättningen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

Är vid lagens ikraftträdande ärende enligt äldre lag anhängigt hos överståthållarämbetet

eller magistrat, skall ärendet överlämnas till vederbörande

ägodelningsdomare.

16) Förslag

till

Lag om ändrad lydelse av 88 § växellagen den 13 maj 1932 (nr 130)

Härigenom förordnas, att 88 § växellagen den 13 maj 19321 skall erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

88 §.

Protest skall upptagas i stad av Protest upptages av utmätningsdär

anställd notarius publicus eller mannen i orten eller av särskild förmagistratsperson

eller av särskild rättningsman. Protest må jämväl

1 Senaste lydelse, se SFS 1945:72.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1961

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

förrättning sman och å landet av upptagas i stad av notarius publicus

landsfiskalen i orten eller av notarius och å landet av notarius publicus

publicus eller magistrats person från från närmaste stad.

närmaste stad eller av särskild för
rättningsman.

Landsfiskal må ock,

inom sitt distrikt, upptaga protest i

stad, där magistrat ej finnes.

Särskild förrättningsman förordnas av Konungens befallningshavande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

17) Förslag

till

Tji g om ändrad lydelse av 66 § checklagen den 13 maj 1932 (nr 131)

Härigenom förordnas, att 66 § checklagen den 13 maj 19321 skall erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

66

Protest skall upptagas i stad av

där anställd notarius publicus eller

magistrats person eller av särskild

förrättningsman och ö landet av

landsfiskalen i orten eller av notarius

publicus eller magistratsperson

från närmaste stad eller av särskild

förrättningsman. Landsfiskal må

ock, inom sitt distrikt, upptaga protest

i stad, där magistrat ej finnes.

Särskild förrättningsman förordnas

(Föreslagen lydelse)

§•

Protest upptages av utmätningsmannen

i orten eller av särskild förrättningsman.

Protest må jämväl

upptagas i stad av notarius publicus

och å landet av notarius publicus

från närmaste stad.

av Konungens befallningshavande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

1 Senaste lydelse, se SFS 1945:73.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196k

29

18) Förslag

till

Förordning om ändring i lotteriförordningen

den 19 maj 1939 (nr 207)

Härigenom förordnas, dels att 1, 10 och 11 §§ lotteriförordningen den 19

maj 19391 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att

9, 12 och 13 §§ samma förordning skola upphöra att gälla.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 §•

Lotteri om-------denna förordning.

Såsom lotteri-------i övrigt.

Bestämmelserna i-------statens premieobligationer.

Angående förbud mot äventyrliga Angående dobbleri stadgas i brottsspel

i vissa fall stadgas i straffla- balken.

gen.

9 §.

Med polismyndighet förstås i denna

förordning för stöd, där poliskammare

finnes, denna, för övriga

städer magistrat eller, där magistrat

ej finnes, kommunalborgmästare

och för landet polischefen i orten.

10 §.

Den, som-------eller dagsböter.

Annan förseelse mot denna förordning

eller med stöd av densamma

meddelad föreskrift straffes med

dagsböter. Beträdes någon, som förut

fällts till straff för sådan förseelse,

andra gången eller oftare därmed

eller åro omständigheterna eljest

försvårande, må till fängelse i högst

ett år dömas.

11

Fälles någon till straff enligt 10 §,

må tillika, efter ty skäligt finnes, förklaras

förverkade för lotteriet uppburna

insatser samt bevis om rätt till

delaktighet i lotteriet och andra lot
1

Senaste lydelse av 10 §, se SFS 1945: 51.

För annat brott mot denna förordning

eller med stöd av densamma

meddelad föreskrift dömes till dagsböter.

År brott som i andra stycket sägs

grovt, må dömas till fängelse i högst

ett år.

§•

Dömes någon till ansvar för brott

som sägs i 10 §, må tillika, efter ty

skäligt finnes, förklaras förverkade

för lotteriet uppburna insatser samt

bevis om rätt till delaktighet i lotte
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196b

(Nuvarande lydelse)

teriet avseende handlingar, varmed

olagligen tagits befattning.

12 §.

Åtal för förseelse mot denna förordning

eller med stöd av densamma

meddelad föreskrift anhängiggöres

vid polisdomstol, där sådan är

inrättad, men eljest hos poliskammare

eller, där sådan icke finnes, vid

allmän domstol.

Åtal utföres av allmän åklagare.

13 §.

Böter, som ådömas enligt denna

förordning, ävensom värdet av förverkad

egendom tillfalla kronan.

(Föreslagen lydelse)

riet och andra lotteriet avseende

handlingar, varmed olagligen tagits

befattning.

Värdet av förverkad egendom tillfaller

kronan.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1965.

Är vid förordningens ikraftträdande ärende angående lotteritillstånd anhängigt

hos magistrat eller kommunalborgmästare, skall ärendet överlämnas

till polismyndigheten.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196t

31

19) Förslag

till

i

Förordning angående ändrad lydelse av 46 § förordningen

den 6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom förordnas, att 46 § förordningen den 6 juni 1941 om arvsskatt

och gåvoskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

46 §.

Deklaration skall,--------föranleder efterbeskattningen.

I fall-------efter dödsfallet.

Magistrat i annan stad än den, dår

länsstyrelsen har sitt säte, ävensom

kommunalborgmåstare och landsfiskal

åligger att på begäran mottaga

och till länsstyrelsen överlämna deklaration,

som skall dit ingivas.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1965.

1 Senaste lydelse, se SFS 1958: 562.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196b

20) Förslag

till

Lag angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 20 december 1946 (nr 807)

om handläggning av domstolsärenden

Härigenom förordnas, att 7 § lagen den 20 december 1946 om handläggning

av domstolsärenden1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

7

Ärenden angående äktenskapsförord,

bouppteckning, arvsskatt, kvarlåtenskapsskatt,

testamentsbevakning,

åtgärder som avses i 9 kap.

lagen om arv och 8 kap. lagen om

testamente, avhandlingar om lösöreköp

och kallelse å okända borgenärer

skola, om ej i arbetsordning eller

eljest annat bestämts, i underrätt

handläggas av den som har att

upptaga inskrivningsärenden.

(Föreslagen lydelse)

§•

Ärenden angående äktenskapsförord,

bouppteckning, arvsskatt, kvarlåtenskapsskatt,

testamentsbevakning,

åtgärder som avses i 16 kap.

årvdabalken, avhandlingar om lösöreköp

eller om förskott enligt 3 §

sjölagen samt kallelse å okända borgenärer

skola, om ej i arbetsordning

eller eljest annat bestämts, i underrätt

handläggas av den som har att

upptaga inskrivningsärenden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

1 Senaste lydelse, se SFS 1954: 436.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196i

33

21) Förslag

till

Lag om ändring i butikstängningslagen den 21 juli 1948 (nr 608)

Härigenom förordnas, att 8 §, 11 § 1

den 21 juli 1948 skola erhålla ändrad

(Nuvarande lydelse)

8

Beslut om bestämmelse enligt 6 §

skall underställas länsstyrelsen och

för sådant ändamål överlämnas, där

det avser annan stad än Stockholm,

till magistraten eller kommunalborgmåstaren

och beträffande kommun

å landet till landsfiskalen i orten.

Magistraten, kommunalborgmästaren

eller landsfiskalen skall insända

beslutet till länsstyrelsen med

eget utlåtande.

11

1 mom. Under de förutsättningar

som angivas i denna paragraf må

tillstånd meddelas näringsidkare att

hålla butik öppen för allmänheten

eller att annorstädes idka försäljning

till allmänheten å tid, då sådant

eljest icke är förenligt med bestämmelserna

i denna lag. Tillstånd

till försäljning som avses i 3 mom.

3) meddelas i Stockholm av överståthållarämbetet,

i annan stad av

magistraten eller kommunalborgmästaren

samt å landet av polismyndigheten.

I övriga fall meddelas

tillstånd av länsstyrelsen.

Ansökning om-----— —“

Tillfälle att----------

18

Klagan över beslut, som enligt 11 §

meddelas av magistrat, kommnnalborgmästare

eller polismyndighet,

må föras hos länsstyrelsen inom tid,

1 Senaste lydelse av 11 § 1 inom. och 18 j

2 Bihang till riksdagens protokoll 196b. 1

mom. och 18 § butikstängningslagen1

lydelse på sätt nedan angives.

(Föreslagen lydelse)

l

Beslut om bestämmelse enligt 6 §

skall underställas länsstyrelsens

prövning.

§•

< 1 mom. Under de förutsättningar

som angivas i denna paragraf ipå

tillstånd meddelas näringsidkare att

hålla butik öppen för allmänheten

eller att annorstädes idka försäljning

till allmänheten å tid, då sådant eljest

icke är förenligt med bestämmelserna

i denna lag. Tillstånd till

försäljning som avses i 3 mom. 3)

meddelas i Stockholm av överståthållarämbetet

och å annan ort av polismyndigheten.

I övriga fall meddelas

tillstånd av länsstyrelsen.

---— äga rum.

sådant yttrande.

§•

Klagan över beslut, som enligt

11 § meddelas av polismyndighet,

må föras hos länsstyrelsen.

I, so SFS 1957: 104. (

samt. Nr 10•"

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1964

(Nuvarande lydelse)

som är bestämd för överklagande av

förvaltande myndigheters och ämbetsverks

beslut.

Över beslut av länsstyrelse enligt

denna lag må klagan föras hos

Konungen i vederbörande statsdepartement

inom tid som i första

stycket sägs. Talan må dock icke

föras mot beslut, som i ärende om

tillstånd enligt 11 § 3 mom. 3) meddelas

av överståthållarämbetet eller,

efter besvär, av länsstyrelse.

Beslut, varigenom------

över arbetarskyddsstyrelsens--

(Föreslagen lydelse)

Över beslut av länsstyrelse enligt

denna lag må klagan föras hos

Konungen. Talan må dock icke föras

mot beslut, som i ärende om tillstånd

enligt 11 § 3 mom. 3) meddelas

av överståthållarämbetet eller,

efter besvär, av länsstyrelse.

vara förordnat.

----icke föras.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

Vid lagens ikraftträdande gällande, av magistrat eller kommunalborgmästare

meddelat tillstånd skall även därefter äga giltighet.

Är vid lagens ikraftträdande ärende angående tillstånd anhängigt hos

magistrat eller kommunalborgmästare, skall ärendet överlämnas till vederbörande

polismyndighet.

22) Förslag

till

Förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272)

Härigenom förordnas, att 2 § 2 mom., 80 § 2 mom. och 82 § uppbördsförordningen

den 5 juni 19531 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

2 §.

(Föreslagen lydelse)

2 mom. I denna förordning förstås med

slutlig skatt:-------under taxeringsåret;

preliminär skatt: —

kvarstående skatt: - tillkommande skatt:

inkomstår: det--

uppbördsår: tiden —

landet: jämväl stad utan magistrat

samt sådan stad med magistrat, som

enligt förordnande av Kungl. Maj :t

tillhör fögderi;

stad: stad med magistrat, som

icke tillhör fögderi; samt

lokal skattemyndighet:----

å slutlig skatt;

från slutlig skatt;

ändrad debitering;

föregått taxeringsåret;

nästfoljande år;

landet: jämväl stad eller del av

stad, som enligt förordnande av

Kungl. Maj:t tillhör fögderi;

stad: stad eller del av stad, som

icke tillhör fögderi; samt

---stad kronokamrerare.

* Senaste lydelse av 2 § 2 mom., se SFS 1954: 340.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196b

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

80 §.

2 mom. Underlåter någon att be- 2 mom. Underlåter någon att behörigen

fullgöra vad honom enligt hörigen fullgöra vad honom enligt

19 § åligger, eller 19 § åligger, eller

fullgör icke arbetsgivare behöri- fullgör icke arbetsgivare behon
gen

vad honom enligt 78 § 1 mom. gen vad honom enligt 78 § 1 mom.

första eller andra stycket åligger, första eller andra stycket åligger,

straffes med böter, högst trehund- dömes till böter, högst femhundra

kronor. ra kronor.

82 §.

Straff enligt denna förordning Straff enligt denna förordning

skall icke inträda, då den skyldige skall icke inträda, då den skyldige

för sin förseelse är underkastad an- för sin förseelse är underkastad ansvar

för tjänstefel eller förseelsen svar för tjänstefel eller förseelsen

eljest är belagd med straff enligt eljest är belagd med straff enligt

allmänna strafflagen. brottsbalken.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1965.

23) Förslag

till

T^g angående ändring i lagen den 14 december 1956 (nr 618)

om allmänna sammankomster

Härigenom förordnas, dels att 10 och 13 §§ lagen den 14 december 1956

om allmänna sammankomster skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives, dels ock att 14 § samma lag skall upphöra att gälla.

(Nuvarande lydelse)

10

Polischefen äger inställa eller upplösa

allmän sammankomst, om den

hålles i strid mot 2 § eller om beslut

meddelats att sammankomsten

ej må äga rum. Rätt att upplösa sammankomst

föreligger jämväl, om vid

densamma förekommer något som

strider mot lag eller om sammankomsten

föranleder svårare oordning

eller avsevärd fara för de tillstädesvarande

samt andra åtgärder

visat sig otillräckliga för att förebygga

fortsatt lagstridigt förfarande,

återställa ordningen eller bereda

skydd för de tillstädesvarande.

(Föreslagen lydelse)

§•

Polismyndigheten äger inställa eller

upplösa allmän sammankomst,

om den hålles i strid mot 2 § eller

om beslut meddelats att sammankomsten

ej må äga rum. Rätt att

upplösa sammankomst föreligger

jämväl, om vid densamma förekommer

något som strider mot lag eller

om sammankomsten föranleder svårare

oordning eller avsevärd fara

för de tillstädesvarande samt andra

åtgärder visat sig otillräckliga för

att förebygga fortsatt lagstridigt förfarande,

återställa ordningen eller

bereda skydd för de tillstädesvarande.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 ur 1964

(Nuvarande lydelse)

Befogenhet att upplösa sammankomst

må av polischefen uppdragas

åt polisman som beordras att närvara

vid sammankomsten. Där ej särskilda

skäl föranleda undantag, må

sådan befogenhet endast anförtros

polisman som innehar befälsställning.

(Föreslagen lydelse)

Befogenhet att upplösa sammankomst

må av polismyndigheten uppdragas

åt polisman som beordras att

närvara vid sammankomsten. Där ej

särskilda skäl föranleda undantag,

må sådan befogenhet endast anförtros

polisman som innehar befälsställning.

Mot beslut

Beslut som på grund av denna lag

meddelas av länsstyrelse eller polismyndighet

eller polischefen i stad,

där denne ej är polismyndighet, skall

utan hinder av anförda besvär lända

till efterrättelse, där ej annorlunda

förordnas.

U §.

13 §.

hos länsstyrelsen.

Beslut som på grund av denna lag

meddelas av länsstyrelse eller polismyndighet

skall utan hinder av anförda

besvär lända till efterrättelse,

där ej annorlunda förordnas.

Med polismyndighet avses i denna

lag i stad med poliskammare denna

och i annan stad magistrat eller

kommunalborgmästare samt i övriga

delar av riket polischefen i orten,

dock att stadsfullmäktige äga besluta

att polischefen i orten skall vara

polismyndighet i stället för magistrat

eller kommunalborgmästare.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

Är vid lagens ikraftträdande ärende om tillstånd till allmän sammankomst

anhängigt hos magistrat eller kommunalborgmästare, skall ärendet

överlämnas till vederbörande polismyndighet.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1964

37

24) Förslag

till

Förordning om ändring i f örordningen den 18 juni 1864. (nr 41 s. 1)

angående utvidgad näringsfrihet

Härigenom förordnas, dels att § 9 mom. 1, 3 och 4, § 10 mom. 1 och 2,

§11 och § 31 förordningen den 18 juni 1864 om utvidgad näringsfrihet1

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att § 9 mom.

2 och § 23 samma förordning skola upphöra att gälla.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

§9.

Mom. 1. Den, som vill i stad idka

grosshandel eller försälja varor i bod

eller från annat upplagsställe eller,

med biträde av annan än hustru och

hemmavarande barn, till avsalu tillverka

fabriks- och hantverksarbeten,

eller såsom yrke utöva annan hantering,

skall skriftligen anmäla sig i

Stockholm hos överståthållarämbetet

och i annan stad hos magistraten eller,

där sådan icke finnes, hos vederbörande

stadsstyrelse, och därvid avlämna

det eller de betyg, som, på

grund av stadgandena i §§ 2, 4, 6 och

7, i vart särskilt fall erfordras.

Mom. 2. Vill någon å landet utöva

nåringsyrke i det omfång, nästföregående

mom. avser, göres, med uppgift

om den socken, där näringen

skall utövas, anmälan hos Kungl.

Maj.ts befallningshavande i länet;

och iakttages därvid vad i nämnda

mom. för övrigt föreskrives.

Mom. 3. Vill handlande utom den

ort, där han, på sätt i mom. 1 och 2

sägs, anmält sig till handels idkande,

eller ock å sådan ort, innan kontor

av stadigvarande beskaffenhet

Mom. 1. Den, som vill idka grosshandel

eller försälja varor i bod eller

från annat upplagsställe eller, med

biträde av annan än hustru och hemmavarande

barn, till avsalu tillverka

fabriks- och hantverksarbeten, eller

såsom yrke utöva annan hantering,

skall skriftligen anmäla sig hos

Kungl. Maj:ts befallningshavande eller,

om näringen skall utövas i stad,

för vilken Konungen förordnat särskild

registerförare att föra handelsregister,

hos denne. Anmälan skall

innehålla uppgift om den kommun,

där näringen skall utövas. Vid anmälan

skall fogas det eller de betyg,

som, på grund av stadgandena i §§ 2,

4, 6 och 7, i vart särskilt fall erfordras.

Mom. 3. Vill handlande utom den

ort, där han, på sätt i mom. 1 sägs,

anmält sig till handels idkande, eller

ock å sådan ort, innan kontor av stadigvarande

beskaffenhet där inrät
-

1 Senaste lydelse av § 9 mom. 1 och § 10 mom. 1, se SFS 1908:150 s. 1, av § 9 mom. 3, se SFS

1923:175, av § 9 mom. 4, se SFS 1948:271, av § 10 mom. 2, se SFS 1934:607, av § 11, se SFS

1947:734, och av § 31, se SFS 1947:875.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ta proposition nr t63 år 1964

(Nuvarande lydelse)

där inrättats, på kortare tid å auktion

eller under hand annorledes än

å marknad avyttra lager av handelsvaror

(så kallad realisation), åligger

honom att därtill söka tillstånd, i

Stockholm hos överståthållarämbetet

och i övriga orter hos Kungl. Maj :ts

befallningshavande i det län, där försäljningen

skall äga rum, med uppgift

om kommun, varinom och tid,

varunder han inom varje kommun

ärnar bedriva försäljningen; skolande

vid dylik ansökning fogas dels

betyg att sökanden efter behörig anmälan

inom riket idkar handel och

gjort sig känd för redbarhet och ordentlighet,

dels ock förteckning å varulagret.

önskar sökanden begagna

biträde vid rörelsens utövande, skall

han jämväl uppgiva den eller de personer,

han vill därtill använda, samt

angående sådan person avlämna, om

det gäller gift kvinna, som med mannen

sammanlever, ej mindre bevis

om mannens tillåtelse än även betyg

att hon gjort sig känd för redbarhet

och ordentlighet, och i fråga om annan

person, jämte nu nämnda betyg,

även betyg att personen råder över

sig och sin egendom.

Vill aktiebolag

(Föreslagen lydelse)

tats, på kortare tid å auktion eller

under hand annorledes än å marknad

avyttra lager av handelsvaror

(så kallad realisation), åligger honom

att därtill söka tillstånd, i

Stockholm hos överståthållarämbetet

och i övriga orter hos Kungl. Maj :ts

befallningshavande i det län, där försäljningen

skall äga rum, med uppgift

om kommun, varinom och tid,

varunder han inom varje kommun

ärnar bedriva försäljningen; skolande

vid dylik ansökning fogas dels betyg

att sökanden efter behörig anmälan

inom riket idkar handel och gjort

sig känd för redbarhet och ordentlighet,

dels ock förteckning å varulagret.

önskar sökanden begagna biträde

vid rörelsens utövande, skall

han jämväl uppgiva den eller de personer,

han vill därtill använda, samt

angående sådan person avlämna, om

det gäller gift kvinna, som med mannen

sammanlever, ej mindre bevis

om mannens tillåtelse än även betyg

att hon gjort sig känd för redbarhet

och ordentlighet, och i fråga

om annan person, jämte nu nämnda

betyg, även betyg att personen råder

över sig och sin egendom.

Finner överståthållarämbetet

Mom. 4. Den, som vill själv eller

genom annan utom den ort, där han

är bosatt, kringföra varor till salu

annorledes än å marknad (så kallad

gårdfarihandel), skall söka tillstånd

därtill hos ämbetsmyndighet, som i

mom. 3. nämnes, dock vare den, som,

på sätt i mom. 1 och 2 sägs, anmält

sig till handels idkande, berättigad

att utan sådant tillstånd driva gårdfarihandel

å ort, där på grund av dylik

anmälan kontor av stadigvarande

beskaffenhet inrättats.

Vid ansökning om tillstånd, varom

nu sägs, skall fogas dels angående

sökanden själv enahanda intyg,

som beträffande biträden äro i mom.

3 föreskrivna, eller om sökanden, på

---detta mom. föreskrivna.

------kommunerna tillgodokomma.

Mom. 4. Den, som vill själv eller

genom annan utom den ort, där han

är bosatt, kringföra varor till salu

annorledes än å marknad (så kallad

gårdf arihandel), skall söka tillstånd

därtill hos ämbetsmyndighet, som i

mom. 3 nämnes, dock vare den, som,

på sätt i mom. 1 sägs, anmält sig till

handels idkande, berättigad att utan

sådant tillstånd driva gårdfarihandel

å ort, där på grund av dylik anmälan

kontor av stadigvarande beskaffenhet

inrättats.

Vid ansökning om tillstånd, varom

nu sägs, skall fogas dels angående

sökanden själv enahanda intyg, som

beträffande biträden äro i mom. 3

föreskrivna, eller om sökanden, på

opaginerad Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196k

(Nuvarande lydelse)

sätt i mom. 1 och 2 sägs, anmält sig

till handels idkande, betyg att han

inom riket idkar handel och gjort sig

känd för redbarhet och ordentlighet,

dels ock angående den eller dem, sökanden

vill använda till biträde, intyg

av förstnämnda beskaffenhet.

Gift kvinna,-------- —

Därest vid------medde

(Föreslagen lydelse)

sätt i mom. 1 sägs, anmält sig till

handels idkande, betyg att han inom

riket idkar handel och gjort sig känd

för redbarhet och ordentlighet, dels

ock angående den eller dem, sökanden

vill använda till biträde, intyg

av förstnämnda beskaffenhet,

äro stadgade,

ide tillståndet.

10.

Mom. 1. Därest den anmälan om

firma, som enligt lag åligger den, vilken

vill idka handel eller annan näring,

med vars utövande följer skyldighet

att föra handelsböcker, är åtföljd

av de i § 9 mom. 1 omförmälda

betyg, vare det i fråga om näring,

som i § 9 mom. 1 och 2 avses, så ansett,

som om anmälan enligt denna

förordning jämväl skett.

Mom. 2. över dem, som enligt § 9

gjort anmälan om idkande av näringsyrke

och som icke efter anmälan

om firma blivit i handelsregistret

upptagne, skall för Stockholm

hos överståthållarämbetet, för annan

stad hos magistraten eller, där sådan

ej finnes, stadsstyrelsen och för landet

hos Kungl. Maj:ts befallningshavande

föras särskild förteckning.

Ingivna betyg---------

§

Lantmän äro---- ------

Därjämte må den, som anmält sig

till idkande av fabrik eller hantverk,

äga att utan särskild anmälan eller

tillstånd, som i § 9 sägs, själv eller

genom hustru eller hemmavarande

barn, till salu kringföra sina egna

tillverkningar, dock under villkor att

den, som utbjuder varorna, därvid

medför ej mindre prästbetyg för sig,

än även av vederbörande magistrat

eller stadsstyrelse, stadsfiskal eller

landsfiskal utfärdat intyg angående

beskaffenheten av det näringsyrke,

som idkas av den, för vars räkning

varorna utbjudas; skolande sist
-

Mom 1. Därest den anmälan om

firma, som enligt lag åligger den,

vilken vill idka handel eller annan

näring, med vars utövande följer

skyldighet att föra handelsböcker, är

åtföljd av de i § 9 mom. 1 omförmälda

betyg, vare det i fråga om näring,

som i § 9 mom. 1 avses, så ansett,

som om anmälan enligt denna

förordning jämväl skett.

Mom. 2. över dem, som enligt § 9

gjort anmälan om idkande av näringsyrke

och som icke efter anmälan

om firma blivit i handelsregistret

upptagne, skall hos Kungl. Maj:ts

befallningshavande och hos sådan

särskild registerförare, som omnämnes

i § 9 mom. 1, föras särskild förteckning.

-—tjugo år.

11.

--dem åstadkommas.

Därjämte må den, som anmält sig

till idkande av fabrik eller hantverk,

äga att utan särskild anmälan eller

tillstånd, som i § 9 sägs, själv eller

genom hustru eller hemmavarande

barn, till salu kringföra sina egna

tillverkningar, dock under villkor att

den, som utbjuder varorna, därvid

medför ej mindre prästbetyg för sig,

än även av polismyndigheten utfärdat

intyg angående beskaffenheten

av det näringsyrke, som idkas av

den, för vars räkning varorna utbjudas;

skolande sistnämnda intyg, för

alt anses gällande, vara utfärdat un
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1964

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

nämnda intyg, för att anses gällan- der det kalenderår, då försäljningen

de, vara utfärdat under det kalen- äger rum.

derår, då försäljningen äger rum. /

Stockholm utfärdas sådant intyg av

poliskammaren.

För övrigt-------- — inhemsk husslöjd.

Sådana för--—------och hantverksarbeten.

§23.

Nu stadgade böter tillfalla med en

tredjedel kronan och med två tredjedelar

åklagaren. Finnes särskild angivare,

tage han hälften av åklagarens

andel.

Vid bristande tillgång till böternas

gäldande skola dessa förvandlas efter

de grunder, som åro bestämda i

strafflagen.

§31.

Idkar utlänning----------enligt § 18.

Böter enligt denna § fördelas på

enahanda sått, som i § 23 är sagt;

och gäller jämväl om böternas förvandling

vad där stadgats.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1965.

År vid förordningens ikraftträdande anmälan hos magistrat eller kommunalborgmästare

ännu ej införd i den i § 10 mom. 2 angivna förteckningen,

skall ärendet överlämnas till den som därefter har att mottaga sådan

anmälan.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196b

41

25) Förslag

till

Kungörelse om ändring i stadgan den 8 juni 1917 (nr 474)

angående hotell* och pensionatrörelse

Härigenom förordnas, dels att §§47 och 48, stadgan den 8 juni 1917 angående

hotell- och pensionatrörelse1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives, dels ock att §§45 och 49 samma stadga skola upphöra att

gälla.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

S 45.

Av böter, som enligt denna stadga

ådömas, tillfälle hälften kronan och

hälften åklagaren. Finnes särskild

angivare, tage han hälften av åklagarens

andel.

Saknas tillgång till böternas fulla

gäldande, skola de förvandlas enligt

allmän strafflag.

§ 47.

Vad om Kungl. Maj :ts befallnings- Vad om Kungl. Maj :ts befallnings
havande

i denna stadga sägs skall i havande i denna stadga sägs skall i

Stockholm avse poliskammaren och Stockholm avse polismyndigheten,

i annan stad, såframt dess invånar- Vad nu är stadgat skall dock icke

antal utgör minst 20,000, magistra- gälla i fråga om de åligganden som

ten. Vad nu är stadgat skall dock enligt § 29 skola ankomma på Kungl.

icke gälla i fråga om de åligganden Maj :ts befallningshavande.

som enligt § 29 skola ankomma på

Kungl. Maj :ts befallningshavande.

§ 48.

Klagan över beslut, som på grund Talan mot beslut, som meddelas

av denna stadga meddelas av magi- av polismyndigheten i Stockholm en
strat

eller poliskammaren i Stock- ligt denna stadga, föres genom beholm,

må hos Kungl. Maj.ts befall- svär hos överståthållarämbetet.

ningshavande föras genom besvär

inom tid som i allmänhet för överklagande

av förvaltande myndighets

och ämbetsverks beslut är bestämd.

över beslut av Kungl. Maj :ts be- Mot beslut av överståthållarämbefallningshavande

må ändring sökas tet föres talan genom besvär hos

hos Konungen inom tid som nyss Konungen.

sagts.

1 Senaste lydelse av §§ 47 och 48, so SFS 1947: 746.

2f Bihang till riksdagens protokoll 196b. 1 samt. Nr 163

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196k

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

§ 49.

Med polismyndighet avses i denna

författning polischefen i orten samt

i stad därjämte poliskammare, om

sådan finnes, eller stadsfiskal, så ock,

såvitt angår föreskrifterna i avdelning

III här ovan, i Stockholm chefen

för kriminalavdelningen och såväl

i stad som å landet den som av

polischefen i orten förordnats att

mottaga anmälningar, varom i nämnda

avdelning stadgas.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1965.

Vid kungörelsens ikraftträdande gällande, av magistrat eller kommunalborgmästare

meddelat tillstånd skall även därefter äga giltighet.

Är vid kungörelsens ikraftträdande ärende angående rätt att driva hotelleller

pensionatrörelse anhängigt hos magistrat eller kommunalborgmästare,

skall ärendet överlämnas till länsstyrelsen i länet.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196i

43

26) Förslag

till

Kungörelse om ändrad lydelse av 106 och 111 §§ livsmedelsstadgan

den 21 december 1951 (nr 824)

Härigenom förordnas, att 106 och 111 §§ livsmedelsstadgan den 21 december

19511 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

106 §.

Föreskrift, som — —-----angivna myndigheterna.

Det åligger i Stockholm överståthållarämbetet,

i stad med magistrat

magistraten, i annan stad kommunalborgmästaren,

i municipalsamhälle

municipalnämnden samt i landskommun

kommunalnämnden att

skyndsamt låta införa kungörelse om

föreskriften i den eller de tidningar,

i vilka kommunala meddelanden för

kommunen intagas, samt att tillse

att exemplar av föreskriften finnas

att tillgå inom kommunen för köpare.

111

I föreskrift, som avses i 102 §, får

stadgas påföljd av böter högst trehundra

kronor eller av dagsböter för

överträdelse av föreskriften.

Det åligger kommunens styrelse

att skyndsamt låta införa kungörelse

om föreskriften i den eller de tidningar,

i vilka kommunala meddelanden

för kommunen intagas, samt

att tillse att exemplar av föreskriften

finnas att tillgå inom kommunen

för köpare.

§.

I föreskrift, som avses i 102 §, får

stadgas påföljd av böter högst femhundra

kronor eller av dagsböter för

överträdelse av föreskriften.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1965.

1 Senaste lydelse av 106 §, se SFS 1952: 488.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196''r

27) Förslag

till

Kungörelse om ändring i allmänna ordningsstadgan

den 14 december 1956 (nr 617)

Härigenom förordnas, dels att 6, 8, 17, 19, 21, 26, 27, 28, 29 och 31 §§

allmänna ordningsstadgan den 14 december 1956 skola erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives, dels ock att 32 § samma stadga skall upphöra

att gälla.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

6 §•

Inom stadsplanelagt område i Inom stadsplanelagt område i stad,

stad, köping och annat samhälle, köping och annat samhälle, där

där byggnadslagens bestämmelser byggnadslagens bestämmelser för

för stad äga tillämpning, må spräng- stad äga tillämpning, må sprängning,

fyrverkeri och skjutning med ning, fyrverkeri och skjutning med

eldvapen ej äga rum utan tillstånd eldvapen ej äga rum utan tillstånd

av poliskammaren, där sådan fin- av polismyndigheten,

nes, och eljest av polischefen i orten.

Den som------kunna utskjutas.

Skjutbana, som —-----stycket sägs.

8 g.

För särskilda fall äger poliskammaren,

där sådan finnes, och eljest

polischefen i orten meddela de ordningsföreskrifter

som finnas erforderliga

med avseende å handel och

därmed jämförlig hantering, som

bedrives utomhus å allmän plats eller

angränsande område, samt annan

verksamhet eller annat förehavande,

som äger rum å allmän plats

och ej är att hänföra till offentlig

tillställning eller allmän sammankomst.

Dylika föreskrifter må avse

jämväl användande av badplats eller

lägerområde, vartill allmänheten

äger tillträde, samt hållande av lokal

eller plats för sport, spel eller

liknande. Vid meddelande av föreskrifter

skall iakttagas vad i 7 § andra

stycket sägs.

När så------allmän plats.

Visar sig------kommunens fullmäktige.

För särskilda fall äger polismyndigheten

meddela de ordningsföreskrifter

som finnas erforderliga med

avseende å handel och därmed jämförlig

hantering, som bedrives utomhus

å allmän plats eller angränsande

område, samt annan verksamhet eller

annat förehavande, som äger rum

å allmän plats och ej är att hänföra

till offentlig tillställning eller allmän

sammankomst. Dylika föreskrifter

må avse jämväl användande av badplats

eller lägerområde, vartill allmänheten

äger tillträde, samt hållande

av lokal eller plats för sport,

spel eller liknande. Vid meddelande

av föreskrifter skall iakttagas vad i

7 § andra stycket sägs.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196''r

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

17 §.

Anordnaren må------särskilda parkeringsplatser.

Annan ordningshållning----

Ombesörjes polisbevakning, som

anordnaren enligt vad nu sagts må

åläggas bekosta, av polispersonal,

gäller i fråga om ersättningsskyldighet

till statsverket eller polisdistriktet

vad därom i vederbörlig ordning

blivit bestämt.

— -— det medgiver.

Ombesörj es polisbevakning, som

anordnaren enligt vad nu sagts må

åläggas bekosta, av polispersonal,

gäller i fråga om ersättningsskyldighet

till statsverket vad därom i vederbörlig

ordning blivit bestämt.

19

Polischefen äger inställa eller upplösa

offentlig tillställning, om den

hålles i strid mot 10 eller 11 § eller

om beslut meddelats att tillställningen

ej må äga rum. Rätt att upplösa

tillställning föreligger jämväl om vid

densamma förekommer något som

strider mot lag eller om tillställningen

föranleder oordning eller fara för

de tillstädesvarande samt andra åtgärder

visat sig vara otillräckliga för

att förebygga fortsatt lagstridigt förfarande,

återställa ordningen eller

bereda skydd för de tillstädesvarande.

Befogenhet att upplösa tillställning

må av polischefen uppdragas åt polisman

som beordras att närvara vid

tillställningen. Där ej särskilda skäl

föranleda undantag, må sådan befogenhet

endast anförtros polisman

som innehar befälsställning.

21

Barn under femton år må ej medverka

vid offentlig teaterföreställning,

cirkusföreställning, tivoli- och

marknadsnöjen eller därmed jämförlig

offentlig tillställning. Länsstyrelsen

och i Stockholm poliskammaren

äger dock medgiva undantag om deltagandet

kan anses icke menligt inverka

på barnets andliga eller fysiska

hälsa.

Vid offentlig-----utan

Beträffande biografföreställning, -

§•

Polismyndigheten äger inställa eller

upplösa offentlig tillställning, om

den hålles i strid mot 10 eller 11 §

eller om beslut meddelats att tillställningen

ej må äga rum. Rätt att upplösa

tillställning föreligger jämväl om

vid densamma förekommer något

som strider mot lag eller om tillställningen

föranleder oordning eller fara

för de tillstädesvarande samt andra

åtgärder visat sig vara otillräckliga

för att förebygga fortsatt lagstridigt

förfarande, återställa ordningen eller

bereda skydd för de tillstädesvarande.

Befogenhet att upplösa tillställning

må av polismyndigheten uppdragas

åt polisman som beordras att närvara

vid tillställningen. Där ej särskilda

skäl föranleda undantag, må sådan

befogenhet endast anförtros polisman

som innehar befälsställning.

§•

Barn under femton år må ej medverka

vid offentlig teaterföreställning,

cirkusföreställning, tivoli- och

marknadsnöjen eller därmed jämförlig

offentlig tillställning. Länsstyrelsen

och i Stockholm polismyndigheten

äger dock medgiva undantag, om

deltagandet kan anses icke menligt

inverka på barnets andliga eller fysiska

hälsa,

våda.

----— särskilt föreskrivet.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1964

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

26 §.

Vid handläggningen--- — angränsande polisdistrikt.

Innan åtgärd,-----med polismyndigheten.

Vad i denna paragraf sägs om polismyndighet

skall i stad, där magistraten

eller kommunalborgmästaren

är polismyndighet, gälla jämväl polischefen.

27 §.

Mot beslut-----hos läns:

Beslut som på grund av denna

stadga eller lokal ordningsstadga

meddelas av länsstyrelse eller polismyndighet

eller polischefen i stad,

där denne ej är polismyndighet, skall

utan hinder av besvär lända till efterrättelse,

såvida ej annorlunda förordnas.

28

Bryter någon mot bestämmelserna

i 2—6 §§ eller underlåter någon

att hörsamma föreskrift, förbud eller

påbud som meddelats med stöd av

8 § denna stadga eller bryter någon

mot bestämmelse i lokal ordningsstadga

eller i reglemente eller taxa

som avses i 25 §, straffes med böter,

högst trehundra kronor. Har förseelsen

avsett åliggande av större vikt

eller har därigenom förorsakats avsevärd

skada eller olägenhet, skola

dagsböter ådömas.

Handlar barn,--—-----

Beslut som på grund av denna

stadga eller lokal ordningsstadga

meddelas av länsstyrelse eller polismyndighet

skall utan hinder av besvär

lända till efterrättelse, såvida

ej annorlunda förordnas.

§•

Bryter någon mot bestämmelserna

i 2—6 §§ eller underlåter någon att

hörsamma föreskrift, förbud eller

påbud som meddelats med stöd av

8 § denna stadga eller bryter någon

mot bestämmelse i lokal ordningsstadga

eller i reglemente eller taxa

som avses i 25 §, dömes till böter,

högst femhundra kronor. Har förseelsen

avsett åliggande av större vikt

eller har därigenom förorsakats avsevärd

skada eller olägenhet, skola

dagsböter ådömas.

förhindra förseelsen.

29 §.

Med dagsböter----eller andra stycket.

Vid förseelse----förhindra förseelsen.

Den som bryter mot bestämmelsen

i 16 § andra stycket straffes, där

ej gärningen är belagd med straff i

annan författning, med böter, högst

trehundra kronor.

Försummelse i fråga —-----

Den som bryter mot bestämmelsen

i 16 § andra stycket dömes, där

ej gärningen är belagd med straff i

annan författning, till böter, högst

femhundra kronor.

--- till stånd.

31 §.

Har någon--------- försumliges bekostnad.

Vad i denna paragraf sägs om polismyndighet

skall i stad, där ma
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196i

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

gistraten eller kommunalborgmästaren

är polismyndighet, avse jämväl

polischefen.

32 §.

Med polismyndighet avses i denna

stadga i stad med poliskammare

denna och i annan stöd magistrat eller

kommunalborgmästare samt i övriga

delar av riket polischefen i orten,

dock att stadsfullmäktige äga

besluta att polischefen i orten skall

vara polismyndighet i stället för magistrat

eller kommunalborgmästare.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1965.

Är vid kungörelsens ikraftträdande ärende om tillstånd enligt allmänna

ordningsstadgan anhängigt hos magistrat eller kommunalborgmästare, skall

ärendet överlämnas till vederbörande polismyndighet.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 196b

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj. t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 6 mars 196b.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson,

Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Johansson,

Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för justitiedepartementet, statsrådet Kling, fråga om avveckling av magistrats-

och kommunalhorgmästarinstitutionerna, m. m. samt anför följande.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande tillkallades den 18 april 1961

hovrättspresidenten Knut Elliot, ordförande, rådmannen Birger Brandt,

lagmannen Olof Engqvist, häradshövdingen Eric Stangenberg, numera t. f.

expeditionschefen Harriet Stangenberg och överdirektören Paul Tammelin

såsom sakkunniga för att överse domkretsindelningen för underrätterna i

riket. Den 29 december 1961 utvidgades de sakkunnigas uppdrag till att avse

en allmän översyn av domstolsväsendet.

Såsom experter åt de sakkunniga förordnades hovrättsassessorn Leif

Brundin, hovrättsrådet Ingvar Henkow, byråchefen Folke Lyberg, numera

lagmannen Bengt Sandström och numera byrådirektören Ivar Tiby. Till ledamöter

av en rådgivande nämnd åt de sakkunniga utsågs ledamöterna av

riksdagens första kammare redaktören Birger Andersson och hemmansägaren

Erik Svedberg, ledamöterna av riksdagens andra kammare förbundsjuristen

Astrid Kristensson, hemmansägaren Erik Larsson, expeditionsföreståndaren

Eric Nelander, redaktören Olaus Nyberg och hemmansägaren

Gustaf Svensson, dåvarande ledamoten av första kammaren f. d. folkskoleinspektören

Ragnar Bergh ävensom professorn Per Olof Ekelöf, direktören

Styrbjörn von Feilitzen, stadsfiskalen Erik Gamstedt och advokaten Holger

Wiklund.

De sakkunniga, som antagit benämningen domstolskommittén, har avgivit

ett den 1 oktober 1963 dagtecknat delbetänkande, benämnt »Rådhusrätternas

förstatligande». Betänkandet består av tre delar, av vilka en föreligger

i tryck (SOU 1963: 56) och de båda övriga delarna är stencilerade. I betänkandet

framlägges förslag om förstatligande av de kommunala domstolarna,

rådhusrätterna. De föreslagna åtgärderna rör bl. a. överförandet av

opaginerad Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196)

rådhusrätternas personal till statlig tjänst, utformningen av domarbanan

samt organisationen och administrationen av rådhusrätterna efter föistatligandet.

I betänkandet föreslås också att magistrats- och kommunalborgmästarinstitutionerna

skall avvecklas i samband med rådhusrätternas förstatligande.

I anslutning härtill framlägges förslag till utskiftning på andra

myndigheter av magistratens och kommunalborgmästarnas uppgifter. Dessa

förslag innebär en omfattande författningsreglering.

över betänkandet, såvitt rör magistrats- och kommunalborgmästarinstitutionernas

avveckling, har efter remiss yttranden avgivits av justitiekansleisämbetet,

socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, statspolisintendenten,

statens utlänningskommission, statens biltrafiknämnd, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

byggnadsstyrelsen, statens trafiksäkerhetsråd, generaltullstyrelsen,

statistiska centralbyrån, riksrevisionsverket, domänstyrelsen, lantmäteristyrelsen,

veterinärstyrelsen, fiskeristyrelsen, kommerskollegium, sjöfartsstyrelsen,

Stockholms magistrat, magistraterna i Södertälje, Uppsala,

Nyköping, Motala, Kalmar, Kristianstad, Landskrona, Varberg, Uddevalla,

Vänersborg, Östersund, Umeå och Skellefteå, överstålhållarämbetet, samtliga

länsstyrelser, samtliga poliskamrar, firmautredningen, familjerättskommittén,

sjölagskommittén, länsförvaltningsutredningen, polisberedningen,

affärstidsutredningen, parkeringskommittén, Sveriges advokatsamfund,

Föreningen Sveriges häradshövdingar, Föreningen Sveriges stadsdomare,

Föreningen Sveriges stadsfiskaler, Föreningen Sveriges landsfiskaler, Föreningen

Sveriges polismästare, Föreningen Sveriges kommunalborgmästare,

Föreningen Sveriges kommunala förvaltningsjurister, Sveriges juristförbund,

Sveriges kommunaltjänstemannaförbund, Sveriges veterinärförbund,

Sveriges redareförening, Stockholms stads handels- och sjötartsnämnd,

Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet (förut Svenska landskommunernas

förbund), Svenska sjöfolksförbundct, Svenska jägareförbundet,

Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande, dispaschören i

Stockholm ävensom dispaschören i Göteborg. En del av remissorganen har

haft att yttra sig endast beträffande vissa i förevarande delar av betänkandet

behandlade frågor. Yttranden har vidare inkommit från riksåklagarämbetet,

riksarkivet, rådhusrätten i Linköping och Svenska kommunal-tekniska

föreningen.

Kommerskollegium har överlämnat yttranden från samtliga handelskamrar

i riket. Vid yttrandet av magistraten i Uppsala har fogats yttrande av

rådhusrätten i samma stad. Magistraten i Nyköping har hilagt yttrande av

poliskommissarien i staden, överståthållarämbetet och länsstyrelserna har

ingivit yttranden från ett stort antal lokala myndigheter och sammanslutningar.

Genom riksdagens bifall år 1962 till Kungl. Maj :ts proposition angående

huvudmannaskapet för polisväsendet in. in. (prop. 148, SU 183, rskr 387)

liar i princip beslutats alt staten från och med den 1 januari 1965 övertager

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1961

huvudmannaskapet för polis-, åklagar- och exekutionsväsendet i den mån

huvudmannaskapet för dessa verksamhetsgrenar alltjämt är kommunalt.

Domstolskommittén förutsätter i sitt betänkande att genomförandet av rådhusrätternas

förstatligande skall ske samtidigt med sagda reformer; detta

gäller även för avvecklingen av magistrats- och kommunalborgmästarinstitutionerna.

Kungl. Maj :t har förut denna dag på min hemställan beslutat remiss till

lagrådet av lagförslag rörande förstatligande av rådhusrätterna den 1 januari

19&5. Till grund för dessa förslag ligger domstolskommitténs berörda

betänkande. Jag anhåller nu att få upptaga frågan om avveckling av magistrats-

och kommunalborgmästarinstitutionerna och vissa i betänkandet

behandlade frågor om utskiftning av magistratens och kommunalborgmästarnas

uppgifter. I detta sammanhang vill jag nämna att jag i dag även ämnar

föreslå vissa ändringar i utsökningslagen, som innebär bl. a. att magistrat

eller ledamot av magistrat ej längre skall vara överexekutor. Dessa

förslag är grundade på ett av lagberedningen den 22 april 1963 avgivet betänkande

(SOU 1963: 28). Nämnas bör tillika att chefen för inrikesdepartementet

denna dag kommer att anmäla frågorna om utformningen från och

med den 1 januari 1965 av nya polis-, åklagar- och exekutionsorganisationer

samt om vad i övrigt hänger samman med genomförandet av reformerna

på dessa områden.

Avveckling av magistrats- och kommunalborgmästarinstitutionerna

Magistrat och kommunalborgmästare före 1955

Enligt de äldsta kända rättskällorna utgjorde fogden samt borgmästare

och råd stadens styrelse. Borgmästare och rådmän valdes av borgarna. Mot

stutet av medeltiden framträdde i de större städerna vid sidan av rådet en

ny representation för borgarna, de äldste. Så småningom uppdelades rådsfunktionerna

så att ämbetsmyndigheten benämndes rådhusrätt, när den satt

som stadens domstol, och magistrat, när den fungerade som stadens styrelse.

Magistratens inflytande över stadens förvaltning minskades emellertid

successivt. Genom 1862 års kommunallagsreform förlädes stadens beslutanderätt

till stadsfullmäktige eller allmän rådstuga och gjordes drätselkammaren

till obligatoriskt organ för stadens ekonomiska förvaltning.

Magistraten förblev dock, i vart fall i formellt hänseende, stadens styrelse.

Enligt nu gällande 1953 års kommunallag har magistraten ingen befattning

med stadens förvaltning.

Efter 1904 års ingång har ingen rådhusrätt och magistrat tillkommit. I de

nya städer, som ej erhöll magistrat, inrättades i stället en särskild stadsstyrelse,

vars organisation och uppgifter till en början angavs i ett av Kungl.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196\

Maj :t fastställt reglemente, likalydande för samtliga dessa städer. Stadsstvrelsen

bestod av en ordförande och två ledamöter. I proposition 1920: 12

föreslog Kungl. Maj:t att stadsstyrelsen skulle bestå av kommunalborgmästare

och minst två kommunalrådmän. Förslaget antogs av riksdagen. Dessa

bestämmelser kom dock att tillämpas endast i de städer som därefter erhöll

stadsrättigheter. År 1932 avskaffades stadsstyrelserna och antogs nu gällande

lag om kommunalborgmästare.

Närmare redogörelse för magistratens och stadsstyrelsens historiska utveckling

återfinns bl. a. i Utredning angående vissa spörsmål rörande städernas

domstolsväsen (SOU 1923: 6), Förberedande förslag angående magistratsbestyrens

ombesörjande i stad utan magistrat (prop. 1932: 207 bil.

B) samt 1946 års kommunallagskommittés betänkande med förslag till kommunallag

m. m. (SOU 1952: 14).

Magistrats och kommunalborgmästares nuvarande ställning och funktioner

Magistratens sammansättning och arbetsformer är ej generellt reglerade

i lag eller annan allmän författning utan framgår av den av Kungl. Maj :t för

varje rådhusrätt och magistrat fastställda stadgan eller arbetsordningen.

Som regel består magistraten av borgmästaren och rådmännen. I några av

de städer, vilkas rådhusrätt har assessorer, är även dessa medlemmar av

magistraten. Magistratens beslutanderätt utövas i allmänhet av hela magistraten

under borgmästarens ordförandeskap; överståthållaren är preses

i samfällda magistraten i Stockholm. I de största magistraterna är beslutanderätten

i mindre viktiga ärenden delegerad till en särskild avdelning

inom magistraten; borgmästarna i Stockholm och Göteborg är ensamma beslutande

i vissa sådana ärenden. En del sysslor ankommer på viss ledamot

av magistraten t. ex. att förrätta vigsel, att vara överexekutor, att föra handelsregister

m. m.

Såsom lokal statlig förvaltningsmyndighet har magistraten eller viss ledamot

av magistraten fortfarande att ombestyra en mängd uppgifter enligt

stadganden i ett stort antal författningar. Dessa uppgifter avser befattning

med allmän ordning och säkerhet, handel och näringar, fastighetsväsen

m. m. samt med rådhusrättens administration.

Sedan långt tillbaka är magistratsbestyren i Stockholm av väsentligt

mindre omfattning än i övriga magistratsstäder. överståthållarämbetet har

övertagit huvudparten av sådana bestyr i denna stad. I andra städer med

poliskammare ankommer vissa magistratsuppgifter på poliskammaren.

Huvudstadgandet om kommunalborgmästare är 29 § 2 mom. kommunallagen

den 18 december 1953 (nr 753). Här stadgas bl. a., att i varje stad utan

magistrat skall finnas kommunalborgmästare. Detta stadgande är att anse

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1964

som ett provisorium. I övergångsbestämmelserna till kommunallagen är

nämligen föreskrivet, att ordinarie innehavare av kommunalborgmäs t artjänst

ej må utses. I överensstämmelse härmed har efter kommunallagens

ikraftträdande den 1 januari 1955 ingen tjänst blivit besatt med ordinarie

innehavare.

Närmare bestämmelser om kommunalborgmästare är meddelade dels i lagen

den 17 juni 1932 (nr 268) om kommunalborgmästare, dels i lokala

tjänstereglementen. 1932 års lag innehåller bestämmelser om utseende och

entledigande av kommunalborgmästare samt om reglemente för honom.

Kommunalborgmästare väljes av stadsfullmäktige, men förordnande på befattningen

utfärdas av länsstyrelsen. Kommunalborgmästaren skall, om

dispens ej meddelas, ha avlagt för utövande av domarämbete föreskrivna

kunskapsprov. Reglemente för kommunalborgmästaren utfärdas av Kungl.

Maj :t efter därom av stadsfullmäktige upprättat förslag. I reglementet skall

meddelas bestämmelser om kommunalborgmästarens tillsättande, samtliga

åligganden, avlöning, entledigande, pension och tjänsteförhållanden i övrigt.

Om entledigande stadgas i 1932 års lag, att reglementets bestämmelser

ej må avse andra fall än att kommunalborgmästaren uppnår viss ålder eller

att han i följd av olycksfall i tjänsten, sjukdom eller liknande anledning för

framtiden är oförmögen att tjänstgöra eller att länsstyrelsen finner skäl föreligga

för bifall till framställning från stadsfullmäktige om hans entledigande,

såframt förslag därom väckts av drätselkammaren och med en röstmajoritet

av minst tre fjärdedelar antagits av stadsfullmäktige. Detta sistnämnda

stadgande i lagen har tillkommit efter avvägning av, å ena sidan,

intresset att kommunalborgmästaren bör intaga en i förhållande till staden

fri och oavhängig ställning samt, å andra sidan, stadens behov att kunna avskeda

befattningshavare, som visat sig olämplig för tjänsten eller som av

annat skäl ej längre är i stand att uppehålla befattningen. De särskilda reglementena

innehåller regelmässigt, att kommunalborgmästaren är underkastad

den förändrade eller vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller den

jämkning i åligganden som framdeles kan vara i behörig ordning stadgad.

Kommunalborgmästarens uppgitter kan indelas i kommunala och statliga.

Med kommunala uppgifter avses här vad på kommunalborgmästaren

ankommei enligt kommunallagen och vad han enligt vederbörande reglemente

har att fullgöra med avseende å kommunalförvaltningen. Kommunallagen

innehåller endast en bestämmelse i ämnet, 29 § 2 mom. Denna bestämmelse

säger, att kommunalborgmästaren äger vara tillstädes vid fullmäktiges sammanträden

och deltaga i överläggningarna men ej i besluten; barn får ej vara

ledamot av drätselkammaren men skall närvara vid dess sammanträden

samt aga rätt att deltaga i överläggningarna men ej i besluten och att få sin

särskilda mening antecknad till protokollet. I tjänstgöringsreglementena är

kommunalborgmästarens kommunala funktioner närmare angivna. Arten

och omfattningen av dessa funktioner växlar från stad till stad. Ofta är i reg
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 1964

lementena stadgat, att kommunalborgmästarens befattning med viss förvaltningsgren

beror av särskilt beslut av stadsfullmäktige eller drätselkammare.

över huvud medger dessa reglementen en nära anpassning till förhållandena

i varje särskild stad och lämnar städerna förhållandevis vida befogenheter

att själva besluta, i vilken omfattning kommunalborgmästaren har

att deltaga i kommunalförvaltningen. Med reservation för åtskilliga lokala

avvikelser har kommunalborgmästaren enligt dessa reglementen bl. a. att

vara sekreterare åt stadsfullmäktige, att bereda och föredraga ärenden i

drätselkammaren och där föra protokoll, att närvara vid olika styrelsers sammanträden

och att vara sekreterare i vissa av dem såsom byggnadsnämnd

eller hälsovårdsnämnd, att utöva chefskapet och ha inseendet över kommunaltjänstemännen

samt att taga initiativ i kommunala frågor och verkställa

utredningar av olika slag ävensom föra stadens talan inför rätta eller annorstädes.

Reglementenas ifrågavarande stadganden får anses ange den

ram, inom vilken städerna kan taga kommunalborgmästaren i anspråk. I

verkligheten torde kommunalborgmästarnas befattning med kommunalstyrelsen

vara väsentligt mindre än vad reglementena stadgar.

Vad beträffar kommunalborgmästarens befattning med statliga administrativa

uppgifter finns en särskild lag den 17 juni 1932 (nr 269) om överflyttande

å kommunalborgmästare av magistrat eller stadsstyrelse åliggande

bestyr. I denna lag föreskrives, att vad i lag eller författning är stadgat med

avseende å magistrat, ledamot av magistrat, stadsstyrelse eller ordförande i

stadsstyrelse skall i stad, där magistrat eller stadsstyrelse ej finnes, äga tilllämpning

med avseende på kommunalborgmästare, såvitt ej annat blivit särskilt

stadgat. I kraft av denna lag och i överensstämmelse med en rad senare

tillkomna författningar angående magistratsärenden tillkommer det kommunalborgmästaren

att fullgöra flertalet av magistratens statliga administrativa

uppgifter.

Kungl. Maj :t har förordnat kommunalborgmästaren i vissa städer att

fullgöra uppgifter, som eljest ankommer på annan myndighet. Sålunda är

kommunalborgmästaren överexekutor i Lysekil, Ulricehamn, Skövde och

Hudiksvall, stadsfogde i Skänninge och Marstrand samt inskrivningsdomare

i Filipstad. Förordnande som fastighetsregisterförare innehaves för närvarande

av kommunalborgmästarna i öregrund, Torshälla, Vadstena, Laholm,

Marstrand, Ulricehamn och Filipstad. Kommunalborgmästarna i Eksjö,

Simrishamn, Skövde, Arvika och Hedemora har törordnats att ha den tillsyn

över fastighetsregistrets uppläggande och förande som i stad med magistrat

ankommer på magistraten.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1964

Utredningar och reformförslag

Sedan lång tid tillbaka har frågan om en omläggning av magistratsförvaltningen

varit föremål för en livlig diskussion och flera utredningar har

verkställts. Här må erinras om betänkanden avgivna av 1927 års sakkunniga

för utredningar rörande rättegångsreformens genomförande (SOU

1928:20) och 1928 års kommunalförvaltningssakkunniga (SOU 1930:13).

1 stort sett gemensamt för samtliga äldre förslag har varit att rättsskipning

och förvaltning skulle skiljas åt. I fråga om magistratsuppgifternas handhavande

kan förslagen emellertid indelas i två principiellt skilda grupper.

Enligt den ena skulle magistraten leva vidare som en verklig styrelse för

staden och tillika vara ett lokalt organ för olika statliga förvaltningsbestyr.

Enligt den andra skulle magistraten helt försvinna och dess uppgifter övertagas

av andra statliga eller kommunala myndigheter.

Kommunallags kommittén föreslog i sitt år 1952 avgivna betänkande (SOU

1952: 14) en ny kommunallag, som bl.a. innebar att magistraten skildes

från kommunalförvaltningen. Kommittén uttalade vidare, att magistraten

samtidigt borde befrias från sina statliga förvaltningsuppgifter. Härigenom

skulle magistratsinstitutionen kunna avvecklas och rättsväsendet helt övertagas

av staten. Magistratens statliga administrativa uppgifter borde lämpligen

utskiftas på redan bestående statliga och kommunala organ.

Om magistratens statliga administrativa uppgifter överflyttas till andra

organ, borde enligt kommitténs mening även kommunalborgmästaren befrias

från motsvarande åligganden och kommunalborgmästarens ställning som

ett statligt administrativt organ upphöra. Kommunalborgmästaren skulle

då bli en rent kommunal tjänsteman och kommittén ifrågasatte, om det

fanns anledning att i lag bibehålla särskilda bestämmelser om en sådan befattningshavare.

Vid övervägande av skälen för och emot ett obligatoriskt ämbetsmannaelement

i städerna stannade kommittén i uppfattningen, att man ej borde

påtvinga städerna en i lag reglerad chefstjänstemannabefattning. Det

finns ingen anledning antaga, att icke landsrättsstäderna kan utan reglering

i lag ordna sin förvaltning lika ändamålsenligt som magistratsstäderna.

Kommittén föreslog därför, att bestämmelserna om kommunalborgmästare

skulle upphöra och hela kommunalborgmästarinstitutionen försvinna.

Kommunallagskommitténs förslag gick alltså ut på att magistratens kommunala

funktioner skulle försvinna och kommunalborgmästarbefattningen

upphora att vara en obligatorisk kommunal institution. I en särskild lag om

införande av kommunallagen skulle emellertid stadgas, att magistrat eller

kommunalborgmästare tills vidare skulle finnas i stad jämväl efter det att

kommunallagen trätt i kraft för att handha de bestyr som enligt särskilda

författningar åvilade magistrat eller kommunalborgmästare.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 196b

Kommitténs betänkande ledde år 1953 till att en ny kommunallag antogs

varigenom bl. a. magistratens kommunala funktioner helt upphörde. I proposition

med förslag till ny kommunallag (prop. 1953: 210) uttalade föredragande

departementschefen att någon ställning i det sammanhanget icke

borde tagas till frågan om en fullständig avveckling av magistratsinstitutionen,

eftersom en sådan avveckling förutsatte, att man kunde finna lämpliga

former för handhavandet i framtiden av magistratens befattning med

bl. a. de statligt administrativa bestyren. I frågan om att bibehålla kommunalborgmästarinstitutionen

anförde departementschefen i huvudsak samma

synpunkter som kommunallagskommittén men förordade, att ställningstagandet

jämväl i denna fråga skulle anstå till dess utredning skett om de

statligt administrativa funktionernas handhavande i framtiden. Med anledning

härav föreslogs, att bestämmelserna om kommunalborgmästare i sakligt

oförändrat skick skulle intagas i kommunallagen samt att i lagen om införande

av kommunallagen skulle stadgas, att ledigbliven kommunalborgmästartjänst

icke skulle besättas med ordinarie innehavare.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande anslöt sig konstitutionsutskottet

till departementschefens uttalanden rörande magistratens och kommunalborgmästarens

framtida ställning (KU 1953: 22).

Stadsdomstolsutredningen föreslog i ett den 12 januari 1961 avgivet betänkande

»Underrätterna» (SOU 1961: 6), att staten skulle övertaga kostnaderna

för stadsdomstolarna samt att i samband därmed magistrats- och

kommunalborgmästarinstitutionerna skulle avvecklas och magistratsuppgifterna

utskiftas på andra organ.

Utredningen lämnade vidare uppgift om ett stort antal författningar, vari

magistrat och kommunalborgmästare ålagts förvaltningsuppgifter av skilda

slag, samt angav, hur magistratsuppgifterna enligt utredningens uppfattning

borde utskiftas på andra myndigheter. Utredningen framlade därjämte

ett förslag till lag om överflyttande på länsstyrelse av magistrat, kommunalborgmästare

m. fl. åvilande uppgifter av innebörd att vad i övrigt enligt lag

eller författning ankommer på magistrat, ledamot av magistrat, stadsstyrelse,

ordförande i stadsstyrelse eller kommunalborgmästare i stället skall

åvila länsstyrelse.

Till stöd för förslaget att magistraten skall försvinna och rådhusrätternas

domare sålunda befrias från de förvaltningsuppgifter som nu åligger

dem i egenskap av magistratsledamöter åberopade stadsdomstolsutredningen

sammanfattningsvis i huvudsak följande skäl, nämligen dels att rättsskipning

och förvaltning principiellt bör hållas isär, vilket argument dock förklaras

vara av mera doktrinär natur, dels att magistratens befogenheter

under eu lång tid fortgående beskurits, vilket delvis sammanhänger med

ändrade uppfattningar rörande formerna för utövandet av kommunal självstyrelse

och delvis beror på att den kommunala och statliga verksamheten

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196b

ökat i intensitet och omfattning samt kommit att bedrivas i mera komplicerade

former, dels att de återstående uppgifterna, med några få undantag,

icke är av beskaffenhet att kräva handläggning av domare.

Utredningen fann det vidare icke ur kommunalrättslig synpunkt påkallat

eller lämpligt med ett i lag reglerat ämbetsmannaelement i städernas förvaltning.

Utredningen erinrar därvid om den statsuppsikt över kommunerna

som innefattas i reglerna om att kommunala beslut genom underställning

eller besvär kan bringas under statlig myndighets prövning samt om

den tillsyn som justitiekanslern och justitieombudsmannen utövar över de

kommunala tjänstemän som är underkastade ämbetsmannaansvar. Mot ett

i lag reglerat ämbetsmannaelement i kommunalstyrelsen talar enligt utredningens

mening också det förhållandet att många landskommuner, åtskilliga

landsrättsstäder med icke lagfaren kommunalborgmästare och vissa magistratsstäder

helt saknar jurister inom den kommunala förvaltningen. Vidare

påpekas, att de jurister som finns inom magistratsstädernas förvaltning

har en sådan ställning att de kan göra de rättsliga synpunkterna

gällande utan stöd av lag samt att kommunallagarna bygger på den principen

att kommunerna själva äger bestämma över sin förvaltningsorganisation.

Utredningen behandlade även frågan, huruvida utskiftningen av magistratens

administrativa uppgifter bör föranleda att en lagstadgad kommunal

tjänst inrättas i varje stad men fann att dessa uppgifter i stället bör

överflyttas till redan befintliga statliga eller kommunala organ. Därvid uttalade

utredningen, att förutsättningar måste skapas för en säker och snabb

handläggning av de nuvarande magistratsuppgifterna. Ärendena måste

handläggas av sakkunniga organ och handläggningsformerna bör vara så

enkla som kravet på säkerhet medger. Utskiftningen av ärenden på olika

kommunala och statliga organ är till fördel för det allmänna och kan ske

utan att städernas och allmänhetens anspråk på fullgod handläggning eftersättes.

Även om på någon punkt vissa praktiska olägenheter skulle uppkomma,

kan detta icke tillmätas avgörande betydelse.

Av vad utredningen sålunda anfört i fråga om ett lagstadgat ämbetsmannaelement

i städerna och om hur magistratsuppgifterna bör handhas i

framtiden ansåg utredningen följa att även kommunalborgmästarinstitutionen

bör avvecklas.

Rörande de nuvarande kommunalborgmästarnas rättsliga ställning efter

reformens genomförande uttalade utredningen, att utmönstrandet ur kommunallagen

av bestämmelserna om kommunalborgmästare icke medför att

det på denna lagstiftning och på det av Kungl. Maj :t för kommunalborgmästare

fastställda tjänstereglementet grundade avtalsförhållandet mellan

staden och kommunalborgmästaren upphör. Så länge detta avtal består

är därför, å ena sidan, staden bunden av sina åtaganden i fråga om lön

och pension samt, å andra sidan, kommunalborgmästaren pliktig att utföra

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år

sina åligganden enligt reglementet i den mån föreskrifterna härom icke står

i strid mot den nya lagstiftningen. Denna innebär i detta hänseende endast,

att kommunalborgmästaren i denna egenskap ej har någon på lag grundad

rätt att deltaga i stadsfullmäktiges och drätselkammarens överläggningar,

men i den mån staden bibehåller honom som den ledande tjänstemannen i

staden, har han dock rätt att deltaga i dessa överläggningar enligt den bestämmelse

i kommunallagen som tillförsäkrar sådan rätt åt den ledande

kommunala befattningshavaren. Det torde i allmänhet ej möta svårighet för

landsrättsstäderna att inom ramen för gällande tjänstereglementen finna nya

uppgifter för sina kommunalborgmästare till utfyllnad av arbetstid, som friställes

genom att de statliga administrativa uppgifterna bortfaller. Kommunalborgmästarnas

åligganden torde nämligen i praktiken vara väsentligt

mindre omfattande än vad deras reglementen formellt stadgar. Städernas

möjligheter att anlita sina nuvarande kommunalborgmästare för arbetsuppgifter

utöver vad reglementet upptager får bedömas på samma sätt som nu.

För närvarande gäller, att samtliga åligganden skall vara upptagna i det

av Kungl. Maj :t utfärdade reglementet, vilket dessutom skall innehålla bestämmelser

om kommunalborgmästarens tillsättande, avlöning, entledigande,

pension och tjänsteförhållanden i övrigt. Nyligen har på förhandlingsvägen

tillkommit förslag till normalreglemente för ordinarie kommunalborgmästare

med heltidsanställning. Förslaget, som rör löne- och pensionsförhållanden

m. m., är avsett att för varje stad i vanlig ordning underställas

Kungl. Maj:t. Enligt detta förslag är kommunalborgmästare skyldig att

utan minskning i honom tillkommande avlöningsförmåner i samband med

ett avskaffande av kommunalborgmästarinstitutionen underkasta sig beslut

av stadsfullmäktige om förflyttning till annan tjänst hos staden. Sådant beslut

skall, om kommunalborgmästaren inom den för besvär över fullmäktiges

beslut föreskrivna tiden påyrkar det, underställas Kungl. Maj:ts prövning.

I de fall där nytt reglemente blivit utfärdat i överensstämmelse med

detta förslag, beror det alltså av stadsfullmäktige eller, om kommunalborgmästaren

det yrkar, av Kungl. Maj :t, vilka ändringar i fråga om tjänsteåligganden,

villkor för entledigande, utövande av disciplinmyndighet m. in.

som kommunalborgmästaren är skyldig att underkasta sig. På i huvudsak

samma sätt synes frågan om ändrad tjänstgöringsskyldighet vara att bedöma

för de ordinarie kommunalborgmästare, som kvarstår under äldre

reglementen. Dessa reglementen torde regelmässigt stadga, alt kommunalborgmästaren

är pliktig att finna sig i förändrad eller mera vidsträckt tjänstgöringsskyldighet

ävensom i jämkning av åligganden, som kan vara beslutad

i behörig ordning. I delta sistnämnda förbehåll får anses ligga, att

Kungl. Maj:t skall ha utfärdat nytt reglemente upptagande de nya eller

ändrade arbetsuppgifterna. Även i denna del blir avtalsförhållandet mellan

staden och kommunalhorgmästaren oförändrat, och skyldighet för den senare

att fullgöra nya åligganden förutsätter alltså, att nytt reglemente bli
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1964

vit utfärdat av Kungl. Maj :t. Vad gäller villkoren för entledigande av dessa

under äldre reglementen lydande kommunalborgmästare och dessas ställning

i disciplinärt hänseende synes vad 1932 års lag och de olika reglementena

innehåller härom äga tillämpning även efter kommunalborgmästarinstitutionens

avskaffande. Utredningen anser, att i samband med upphävande

av 1932 års lag en övergångsbestämmelse bör antagas av innehåll att med

avseende på ordinarie kommunalborgmästare äldre bestämmelser om skyldighet

att fullgöra nya eller ändrade arbetsuppgifter, om entledigande från

tjänsten samt om tjänsteförhållanden i övrigt alltjämt skall gälla i tilllämpliga

delar.

Nu åsyftade bestämmelser upptog utredningen i ett övergångsstadgande

till den föreslagna lagen om överflyttande på länsstyrelse av magistrat,

kommunalborgmästare m. fl. åvilande uppgifter. Vidare föreslog utredningen

att, med den begränsning som följer härav, nuvarande bestämmelser

om kommunalborgmästare i 29 § 2 mom. kommunallagen, 18 § lagen

den 13 juni 1919 om ändring i kommunal och ecklesiastik indelning, lagen

den 17 juni 1932 om kommunalborgmästare och lagen den 17 juni 1932 om

överflyttande å kommunalborgmästare av magistrat eller stadsstyrelse

åliggande bestyr skall upphävas.

Vid remissbehandlingen av stadsdomstolsutredningens förslag tillstyrktes

enhälligt att magistraten i dess nuvarande skick avvecklas. I det stora flertalet

remissyttranden tillstyrktes jämväl att kommunalborgmästarinstitutionen

avvecklas. Kritiken mot utredningens förslag i sistnämnda avseende

avsåg huvudsakligen, att utskiftningen av kommunalborgmästarnas statliga

förvaltningsuppgifter på andra myndigheter från servicesynpunkt innebär

en försämring för allmänheten. Farhågor uttalades också angående möjligheten

att bereda de nuvarande kommunalborgmästarna sådana arbetsuPP§ifter

som de med hänsyn till sin offentligrättsliga ställning är skyldiga

att fullgöra.

Domstolskommittén

I likhet med stadsdomstolsutredningen finner domstolskommittén, att

magistraterna efter rådhusrätternas förstatligande icke kan kvarstå såsom

förvaltningsmyndigheter. Från kommunalrättslig synpunkt finns icke

fog för ett i lag reglerat ämbetsmannaelement i städernas förvaltningsorganisation.

Kommittén föreslår därför, att magistrats- och kommunalborgmästarinstitutionerna

skall avvecklas i samband med att rådhusrätterna

förstatligas.

Domstolskommittén anför vidare, att kommittén delar stadsdomstolsutredningens

uppfattning att, om än förslagets genomförande i något fall

kan vara förenat med vissa praktiska olägenheter, dessa dock icke synes

kunna tillmätas avgörande betydelse samt att de knappast är av mera allvarlig

art. Kommittén anmärker att åtskilliga ärenden, som nu avgöres

opaginerad Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj.ts proposition nr 1G3 år 196 i

av magistrat eller kommunalborgmästare, är av den art att erforderliga

ansökningar och anmälningar kan göras per post eller telefon och att någon

personlig kontakt mellan sökanden och den beslutande myndigheten ej är

nödvändig. De fall där sådan kontakt är nödvändig gäller ofta ärenden av

övervägande polisiär natur, och det synes kommittén naturligt att dylika

ärenden handlägges av polismyndigheten såsom redan nu är förhållandet

på landsbygden. Genom den vid 1962 års riksdag beslutade omorganisationen

av polisväsendet (prop. 1962: 148, SU 183, rskr 387) torde visserligen

de lokala polisdistrikten bli väsentligen större än för närvarande

och polischefens förvaltningsområde kommer att omfatta en eller flera

städer med kringliggande landsbygd. Avsikten torde emellertid vara

att sörja för att en tillfredsställande kontakt kommer till stånd mellan

polisen, å ena, samt kommunala organ och allmänheten, å andra sidan.

Kommittén anser sig kunna antaga, att polischefen i många ärenden kommer

att kunna delegera beslutanderätten i polismyndighetsärenden till chefen

för den polisstyrka som är förlagd inom eller närmast vederbörande

kommun. Denna delegationsrätt torde komma att omfatta tillstånd till åtgärder

som kräver uppmärksamhet från ordnings- och trafiksäkerhetssynpunkter,

ärenden angående biträde i olika hänseenden åt kommunala organ,

utfärdande av intyg om förhållanden som kräver kännedom om eller undersökning

av lokala förhållanden samt beslut i ärenden som fordrar mera utförliga

uppgifter från enskilda, medan å andra sidan ärenden som har

stor betydelse för enskildas förhållanden i personligt eller annat hänseende

skall vara förbehållna polischefen. Genom att polischefen i den framtida

polisorganisationen odelat kan ägna sin tid åt polisuppgifterna och genom

den skisserade delegationen av polischefsuppgifterna torde, enligt

kommitténs mening, en överflyttning på polismyndigheten av ärenden som

nu ankommer på magistrat eller kommunalborgmästare att förorsaka endast

obetydliga olägenheter.

Vad angår kommunalborgmästarnas rättsliga ställning torde, anför kommittén,

de för kommunalborgmästarna gällande reglementena regelmässigt

stadga att kommunalborgmästaren är pliktig att finna sig i förändrad eller

mera vidsträckt tjänstgöringsskyldighet ävensom i jämkning av åligganden,

som kan vara beslutade i behörig ordning. Det torde vidare förhålla sig så

att Kungl. Maj :t för några kommunalborgmästare fastställt nya reglementen

som överensstämmer med det på förhandlingsvägen tillkomna förslaget

till normalreglemente för kommunalborgmästare med heltidsanställning,

för vilket stadsdomstolsutredningen redogjort. Vidare torde vissa kommunalborgmästare

ha godkänt reglemente med nu angivet innehåll. Kommittén

konstaterar, att kommunalborgmästarens anställningsförhållande bär

en offentligrättslig och en privaträttslig sida. Eu ändring i anställningsförhållandena

förutsätter därför enligt kommitténs uppfattning dels att den

offentligrättsliga regleringen ändras genom att Kungl. Maj :t antager nytt

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196t

reglemente eller genom att det gamla reglementet npphäves genom lag,

dels att den privaträttsliga regleringen ändras genom nytt avtal mellan

kommunen och kommunalborgmästaren. Även efter kommunalborgmästarinstitutionens

avveckling kommer sannolikt att kvarstå kommunalborgmästare,

vilka i vart fall icke från privaträttslig synpunkt är skyldiga att

finna sig i de ändrade bestämmelser om tjänstgöringsskyldighet som kan

komma att utfärdas. Övergångsbestämmelserna i anslutning till att gällande

lag om kommunalborgmästare upphäves måste därför utformas sä

att lagligt hinder icke möter mot att tillämpa äldre reglemente, om detta

från privaträttslig synpunkt är påkallat. Kommittén anser, att de i stadsdomstolsutredningens

lagförslag upptagna övergångsbestämmelserna fyller

sagda krav och att förslaget även i övrigt är ägnat att läggas till grund

lör lagstiftning. I anslutning till remissuttalande av justitiekanslersämbetet

bör emellertid, anför kommittén vidare, vid den generella överflyttningen på

länsstyrelse av magistratsuppgifter, som ej regleras genom särskilda författningsbestämmelser,

möjlighet förbehållas Kungl. Maj :t att för visst

fall förordna annorlunda.

Domstolskommittén behandlar även önskemål, som i remissyttranden

över stadsdomstolsutredningens förslag framförts om att kommunalborgmästare

efter reformens genomförande skall kunna förordnas att fullgöra

förvaltningsuppgifter som nu åligger dem. Kommittén finner att möjlighet

härtill bör beredas i viss utsträckning. Vilka uppgifter som på detta sätt

under en övergångstid kan anförtros nuvarande innehavare av kommunalborgmästartjänster,

övervägs i anslutning till de ändringar i olika lagar och

författningar som avvecklingen av magistrats- och kommunalborgmästarinstitutionerna

föranleder. Enligt kommitténs åsikt bör följande uppgifter

kunna fortsättningsvis överlämnas åt nuvarande tjänsteinnehavare,

nämligen att föra handels- och näringsregister, att handlägga i 5 kap. fastighetsbildningslagen

avsedda avstyckningsärenden samt att vara fastighetsregisterförare,

notarius publicus och borgerlig vigselförrättare. Förordnanden

innefattande åligganden av dessa slag kan meddelas med stöd av

sådant övergångsstadgande som stadsdomstolsutredningen föreslagit.

Domstolskommittén framlägger förslag till lag om överflyttande på länsstyrelse

av vissa magistrat, kommunalborgmästare in. fl. åvilande uppgifter,

vilket förslag i sak motsvarar stadsdomstolsutredningens lagförslag med det

av justitiekanslersämbetet förordade tillägget.

Remissyttranden

Domstolskommitténs förslag att magistraten skall upphöra såsom förvaltningsmyndighet

i samband med rådhusrätternas förstatligande tillstyrkes

eller lämnas utan erinran av samtliga remissinstanser. Även kommitténs

förslag att kommunalborgmästarinstitutionen samtidigt skall avvecklas

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 1(>3 år 196''r Cl

och att nuvarande ordinarie kommunalborgmästare under en övergångstid

skall kunna förordnas att handlägga av kommittén närmare angivna ärenden

godtages av det stora flertalet remissmyndigheter. Detta är också fallet

med det av kommittén utarbetade förslaget till lag om överflyttande på länsstyrelse

av vissa magistrat, kommunalborgmästare m. fl. åvilande uppgifter.

Kommitténs uttalanden rörande de tjänstemannarättsliga frågorna möter

i allmänhet ej någon gensaga i remissvaren.

Klara uttalanden till förmån för att kommunalborgmästarinstitutionen

skall bibehållas göres endast av stadsfullmäktige i Boden, drätselkamrarna

i Mjölby, Kungälv och Ulricehamn samt Föreningen Sveriges kommunalborgmästare.

I vart fall, framhålles det, bör kommunalborgmästarna få

kvarstå i sina befattningar och fullgöra sina nuvarande förvaltningsuppgifter

till dess de avgår med pension. Föreningen framför vidare önskemål att

kommunalborgmästarinstitutionen införes i samtliga städer. Till stöd för

att kommunalborgmästarna bör få kvarstå i sina nuvarande befattningar

anföres i yttrandena, att kommunalborgmästarinstitutionen fungerat utmärkt.

Befattningshavarens placering inom den kommunala förvaltningen

har underlättat samarbetet mellan kommunen och den som handhaft de

statliga förvaltningsuppgifterna. Det är ur olika synpunkter en olycklig utveckling

att flertalet av kommunalborgmästarens statliga förvaltningsuppgifter

överflyttas till de polisiära organen. Avvecklingen kan slutligen medföra

behov av omorganisation av den kommunala förvaltningsapparaten,

vilket icke alltid kan genomföras, innan den nuvarande befattningshavaren

avgått från sin tjänst.

Endast drätselkammaren i Marstrand avstyrker förslaget att kommunalborgmästaren

skall kunna förordnas att fullgöra några statliga förvaltningsuppgifter.

Å andra sidan utgår länsstyrelsen i Älvsborgs län från att förordnanden

skall meddelas i största möjliga utsträckning.

Vem som skall svara för kostnaderna i samband med att vissa förvaltningsuppgifter

genom förordnanden anförtros kommunal befattningshavare,

beröres av stadsfullmäktige i Karlskoga. Stadsfullmäktige förutsätter, att

staden ej drabbas av några kostnader i detta sammanhang utan att kostnaderna

bestrides av statsmedel, eftersom ifrågavarande förvaltningsuppgifter

är av statlig karaktär.

De tjänstemannarättsliga frågorna belyses i några yttranden. Sveriges

jnristförbund uttalar, alt de kommunalborgmästartjänster som är besatta

med ordinarie innehavare bör bibehållas till dess innehavarna avgår med

pension. Förbundet tar för givet att hinder icke möter att förbundet och vederbörande

stad överenskommer, att de icke ordinarie kommunalborgmästarna

även i fortsättningen kan bära tjänstetiteln kommunalborgmästare.

Föreningen Sveriges kommunalborgmästare framhåller, att det för närvarande

finns ordinarie kommunalborgmästare i 47 städer. Den 1 januari 1965

har två av dessa avgått på grund av uppnådd pensionsålder, 17 då fyllt 60 år,

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196b

ytterligare 24 fyllt 50 år samt av de återstående fyra, alla anställda inom

mindre städer, den yngste övergått till annan tjänst. Föreningen uttalar vidare

att, om föreskrifterna i 29 § 2 mom. kommunallagen samt anslutande

lagar och reglementen efter den 1 januari 1965 endast skulle komma att vara

tillämpliga på då kvarstående kommunalborgmästare, hinder icke torde

möta för stad att besluta, att den befattningshavare som på förordnande vid

utgången av år 1964 uppehåller sådan tjänst även i fortsättningen skall hära

titeln kommunalborgmästare. Föreningen Sveriges häradshövdingar understryker

vikten av att de nuvarande kommunalborgmästarna — oberoende

av skiljaktigheter i de för dem gällande reglementena — tillförsäkras de

ekonomiska villkor av skilda slag, vilka gäller för dem och vilka de framdeles

med säkerhet kunnat påräkna, om avveckling ej skett. Vidare bör de i möjligaste

mån i enlighet med vad domstolskommittén åsyftar beredas tillfälle

att fullgöra samma eller likvärdiga uppgifter som nu.

I dessa frågor åberopar Föreningen Sveriges kommunalborgmästare vidare

utlåtanden av professorn Stig Jägerskiöld och professorn Halvar G. F.

Sundberg. I dessa utlåtanden säges bl. a. att vissa kommunalborgmästare

torde vara skyldiga att underkasta sig en förändring som innebär att tjänsten

förvandlas till en rent kommunal förvaltningstjänst. Andra kommunalborgmästare

torde icke vara skyldiga att underkasta sig en sådan förändring

av tjänsten. För en tredje grupp av kommunalborgmästare kan tvekan råda,

om de är skyldiga att underkasta sig en dylik förändring.

Beträffande övergångsbestämmelserna till förslaget till lag om överflyttande

på länsstyrelse av vissa magistrat, kommunalborgmästare m. fl. åvilande

uppgifter uttalar drätselkammaren i Ulricehamn, att de är synnerligen

vagt utformade och oförståeliga. Drätselkammaren anmärker att, om 29 g

2 mom. kommunallagen, som konstituerar kommunalborgmästarinstitutionen,

helt upphäves, följdlagstiftningen fortsättningsvis icke kan tillämpas

ens i några delar.

Departementschefen

Magistraten har ursprungligen varit stadens styrelse och haft ett avgörande

inflytande på stadens förvaltning. Detta inflytande har successivt

minskat och genom 1953 års kommunallagsreform upphörde magistratens

befattning med de i kommunallagen reglerade frågorna. Magistratens befattning

med de kommunala angelägenheter som regleras i författningar

utanför kommunallagstiftningen, såsom hälso- och sjukvård samt brandskydd,

har i samband med senare lagstiftning på dessa områden i stort sett

upphört. I samband med kommunallagsreformen uttalades önskemål att

städernas domare skulle befrias även från förvaltningsuppgifter, som icke

var reglerade i kommunallagarna. De förvaltningsuppgifter som numera

åligger dem i egenskap av magistratsledamöter är, möjligen med några undantag,

icke heller av beskaffenhet att kräva handläggning av domare.

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 196A

Magistratens beslut i förvaltningsfrågor fattas ofta efter remiss till annat

organ, som på grund av sin sakkunskap kan utöva betydande inflytande på

avgörandet. Rättsskipningsuppgifterna är vidare numera så dominerande

att det innebär en onödig splittring av domarnas tid och arbete, att de tvingas

behandla förvaltningsfrågor, som skiljer sig från domstolsuppgiftema och

inbördes är av olika karaktär.

Magistratsstädernas förvaltning har efter kommunatlagsreformen fått,

inom ramen för kommunallagstiftningen, ordnas på sätt varje stad funnit

vara bäst med hänsyn till stadens särskilda förhållanden. Något behov av

föreskrifter i lag om ett ämbetsmannaelement i dessa städers förvaltning

har icke visat sig. Även större tätorter, som icke har stadsrättigheter, har

kunnat ordna sin förvaltning utan sådana föreskrifter.

Domstolskommitténs förslag att magistraten skall avvecklas i samband

med att rådhusrätterna förstatligas har icke mött erinran från någon remissinstans.

Även avvecklingen av kommunalborgmästarinsitutionen har i

allmänhet godtagits, också av städer som nu har kommunalborgmästare.

Från några håll har emellertid yrkats, att kommunalborgmästarinstitutionen

skall bibehållas. Avgörande skäl att bibehålla denna särskilda organisation

i vissa av landets kommuner synes emellertid ej föreligga. Att införa en

sådan organisation i samtliga städer finner jag icke kunna komma i fråga.

Jag vill därför nu, i likhet med domstolskommittén och andra tidigare

utredningar, förorda att magistrats- och kommunalborgmästarinstitutionerna

avvecklas i samband med att staten övertager kostnaderna för städernas

domstolar. Avvecklingen torde alltså böra ske vid utgången av år 1964.

Såvitt angår kommunalborgmästarnas framtida ställning i rättsligt hänseende

delar jag de av domstolskommittén anförda synpunkterna, vilka i

allmänhet icke mött någon gensaga under remissbehandlingen. I den mån

kommunalborgmästaren godkänt fastställt reglemente som ålägger honom

att, då tjänsten indrages, övergå till annan ledande befattning inom stadens

förvaltning, torde varken från offentligrättslig eller från privaträttslig synpunkt

några komplikationer uppkomma. För övriga fall måste lagstiftningen

ges sådant innehåll att det från offentligrättslig synpunkt icke möter

något hinder att ordinarie kommunalborgmästare kvarstår i sin nuvarande

befattning med de åligganden som återstår, sedan de statliga förvaltningsuppgifterna

utskiftats till andra organ. I den mån kommunalborgmästares

åligganden i praktiken är mindre omfattande än reglementet stadgar —

vilket för närvarande stundom torde vara fallet — torde den arbetstid som

friställes genom reformen kunna fyllas ut genom nya arbetsuppgifter inom

ramen för gällande reglemente. Domstolskommitténs förslag innebär att

nuvarande bestämmelser om kommunalborgmästare upphäves med viss begränsning,

avseende kommunalborgmästare som vid ikraftträdandet innehar

ordinarie tjänst. I fråga om sådan befattningshavare föreslås, att vad i

1932 års lag om kommunalborgmästare och med stöd därav utfärdude tjänstereglementen

är stadgat om skyldighet att fullgöra nya eller ändrade arbets
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196b

uppgifter, villkor för entledigande samt tjänsteförhållanden i övrigt alltjämt

skall gälla i tillämpliga delar. Till detta förslag kan jag ansluta mig.

1 några remissyttranden har framförts önskemål om att ordinarie kommunalborgmästare

som kvarstår i sin tjänst skall få behålla samtliga sina

nuvarande förvaltningsuppgifter eller större delen av dessa. Det torde emellertid

få anses uteslutet att föreskriva särskilda regler i sådant hänseende för

de städer som har ordinarie kommunalborgmästare. I stället torde största

möjliga enhetlighet i hela riket böra eftersträvas. I den mån kommunalborgmästarens

nuvarande förvaltningsuppgifter kommer att kunna fullgöras efter

särskilt förordnande, synes hinder emellertid icke möta att lämna sådana

förordnanden till kommunalborgmästare. Huruvida denne är skyldig

att åtaga sig uppgiften, beror av innehållet i det för honom gällande reglementet;

om föreskrift saknas i reglementet, blir det fråga om frivilligt

åtagande från hans sida. Såsom domstolskommittén uttalat torde därvid i

princip följande ärenden kunna ifrågakomma, nämligen att föra liandelsoch

näringsregister, att handlägga i 5 kap. fastighetsbildningslagen avsedda

avstyckningsärenden samt att vara fastighetsregisterförare, notarius publicus

och borgerlig vigselförrättare. Till denna ärendegrupp torde också böra

föras förordnanden att ha tillsyn över fastighetsregistrets uppläggande och

förande. Förordnanden av dessa slag torde kunna givas enligt det förut återgivna

övergångsstadgandet. Några särskilda regler i fråga om bestridande

av kostnaderna, utöver vad som eljest gäller, torde icke erfordras för de fall

att förordnande att fullgöra nu avsedda uppgifter anförtros kommunalborgmästare.

Domstolskommittén har icke ansett sig kunna förutsätta, att samtliga föreskrifter

om magistratens förvaltningsuppgifter uppmärksammats. Med hänsyn

till bl. a. magistratsinstitutionens ålder torde ej utan mycket stora svårigheter

full visshet kunna erhållas om samtliga magistratens förvaltningsuppgifter.

Föreskrifter om sådana förvaltningsuppgifter kan förekomma i

alltjämt gällande författning. Jag finner därför i likhet med domstolskommittén

att i särskild lag bör bestämmas, att vad i lag eller författning stadgas

om magistrat, ledamot av magistrat, stadsstyrelse, ordförande i stadsstyrelse

eller kommunalborgmästare i stället skall gälla länsstyrelse, såframt

ej Kungl. Maj:t föreskriver annat. Genom samma lag bör lagen om överflyttande

på kommunalborgmästare av magistrat eller stadsstyrelse åliggande

bestyr upphävas.

Magistraten kommer den 1 januari 1965 enligt § 6 mom. 7 sista stycket

riksdagsordningen att ha viss uppgift i fråga om val till riksdagens första

kammare. Om stad, som ej deltager i landsting, tillhör samma valkrets vid

val till riksdagens första kammare som landstingsområde, skall stadsfullmäktige

bland sina ledamöter utse valmän och suppleanter för dessa. Om

sålunda utsedd valman blir förhindrad deltaga i valet, skall han ofördröjligen

underrätta magistraten som i hans ställe skall kalla vederbörande suppleant.

Samma bestämmelser finns i 13 § lagen den 26 november 1920 (nr

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1964

796) om val till riksdagen (ValL). I anslutning härtill stadgas i 12 § 2 och

3 mom. ValL att länsstyrelsen i god tid före valet skall underrätta magistraten

i stad som nu nämnts om tid och ställe för valförrättningen, att magistraten

skall tillse att stadsfullmäktige utser valmän och suppleanter samt

att magistraten skall låta personligen kalla valmännen till förrättningen.

Dessa stadganden kan nu bli tillämpliga endast i Norrköping och Malmö,

vilka städer ej ingår i landstingskommun men vid val till riksdagens första

kammare tillhör samma valkrets som landstingskommun.

Det kan antagas att magistraten erhållit dessa uppgifter i den dubbla

egenskapen av stadens styrelse och statligt förvaltningsorgan. Uppgiften

torde därför, när magistraten upphör, böra ankomma antingen på stadens

styrelse (stadskollegium eller drätselkammare) eller på länsstyrelsen. Jag

har för avsikt att i annat sammanhang föreslå sådana ändringar i riksdagsordningen

och ValL att nu avsedda bestyr överflyttas till länsstyrelsen.

Grundlagsändringen kan emellertid icke träda i kraft förrän tidigast någon

gång under 1965. Det synes icke böra ifrågakomma att uppskjuta magistratsawecklingen

i avbidan på denna grundlagsändring. Å andra sidan står

det icke i överensstämmelse med riksdagsordningens nu gällande lydelse att

länsstyrelsen övertager uppgiften att inkalla suppleant för valman som fått

förhinder. Magistratsbegreppet definieras nu icke vare sig i grundlag eller

allmän lag. Det speciella problem som här föreligger i fråga om magistratens

grundlagsenliga uppgift synes kunna lösas genom en föreskrift om vad

som avses med magistraten i detta sammanhang. Lämpligen torde härvid

kunna föreskrivas, att magistrat vid behandling av ärende som avses i § 6

mom. 7 riksdagsordningen och 13 § ValL skall bestå av borgmästaren vid

rådhusrätten i staden. Något principiellt hinder att låta länsstyrelsen övertaga

de magistratsuppgifter som angives i 12 § 2 och 3 mom. ValL föreligger

däremot icke. Då ändringar i vallagen ändock måste ske i samband med

ändringen i § 6 riksdagsordningen, torde ValL nu få lämnas oförändrad och

i stället den föreslagna lagen om överflyttande på länsstyrelse av magistrat,

kommunalborgmästare m. fl. åvilande uppgifter tills vidare tillämpas på

nu nämnda ärenden.

Jag föreslår därför att i den föreslagna särskilda lagen upptages ett stadgande,

att magistrat vid behandling av ärende som enligt § 6 mom. 7 riksdagsordningen

och 13 § ValL ankommer på magistraten skall bestå av borgmästaren

i rådhusrätten i staden.

Bestämmelserna om upphävande av 29 § 2 mom. kommunallagen och lagen

om kommunalborgmästare torde böra sammanföras i en lag. I denna

torde även få upptagas övergångsbestämmelse om kommunalborgmästares

uppgifter efter årsskiftet 1964/65, vilka förut behandlats. I detta sammanhang

erforderliga ändringar i lagen om ändring i kommunal och ecklesiastik

indelning torde få anmälas senare i samband med andra aktuella ändringar

i lagen.

3 liihang till riksdagens protokoll 19Gb. 1 samt. Nr 163

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 196k

Allmänna principer för utskiftningen av magistratsuppgifterna1

Stadsdomstolsutredningen

Utredningen erinrar om att magistratens åligganden och de däremot svarande

kommunalborgmästaruppgifterna framgår av ett stort antal författningar,

som härrör från ganska vitt skilda tider och berör förvaltningsområden,

mellan vilka ofta ej finns något närmare samband. Redan till följd

av uppgifternas olikartade karaktär anser utredningen förslagen till ändring

av hithörande författningar i princip böra begränsas till vad som äger

oskiljaktigt samband med magistratens upphörande och kommunalborgmästarinstitutionens

avveckling. För en sådan begränsning talar enligt utredningens

uppfattning även det förhållandet att flera av dessa författningar

är föremål för översyn inom andra kommittéer och utredningar.

Utredningen anmärker, att flera av magistratens vad man brukar kalla

statligt administrativa uppgifter är av mera kommunal än statlig karaktär.

En huvudfråga vid utskiftningen av magistratsuppgifterna blir därför spörsmålet

om kompetensfördelningen mellan statlig och kommunal myndighet.

Härvidlag anser utredningen en i viss mån principiellt grundad skiljelinje

kunna tjäna till ledning. I förvaltningsrätten skiljer man stundom mellan

förvaltningsakter som rör rättsfrågor och förvaltningsakter som avser lämplighetsfrågor.

Ehuru gränsen mellan rättsfråga och lämplighetsfråga är vag,

synes distinktionen kunna erbjuda viss ledning vid utskiftningen av magistratsuppgifterna.

Lagstiftningen utgår sålunda stundom från att den enskilde

har ett visst rättsanspråk och att myndigheterna icke får uppställa andra

hinder för realiserandet av detta anspråk än som är uttryckligen angivna

i lag eller annan författning. Utredningen anser, att i vart fall mera utpräglade

rättsfrågor ej bör bero av kommunal myndighets prövning. Kommunalförvaltningen

kännetecknas av förhållandevis fria prövningsbefogenheter.

De kommunala myndigheterna är vana vid att i första hand se till

vad som är lämpligt och billigt. De har icke i samma utsträckning som domstolarna

och de statliga förvaltningsmyndigheterna att lägga rättsliga bedömningar

till grund för sitt handlande. Enligt utredningens mening bör

man därför vid utskiftningen av magistratsuppgifterna sträva efter att förbehålla

de statliga myndigheterna ärenden vilka är av övervägande rättslig

karaktär. Härmed är givetvis icke sagt alt övriga ärenden i princip bör handläggas

av kommunal myndighet. Frågan i vad mån så bör ske torde få bero

av styrkan av de kommunala intressen som gör sig gällande beträffande

ärende av visst slag.

Utredningen behandlar även spörsmålet om kompetensfördelningen mellan

olika statliga myndigheter och finner, att den vanliga frågan om fördelarna

och nackdelarna med centralisation och decentralisation uppkommer.

1 Förslag 1) och 2) i propositionen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1961

Detta problem har sin särskilda betydelse för fördelningen av magistratsuppgifterna

på länsstyrelse och lokal polismyndighet, d. v. s. i de större städerna

poliskammare och eljest polischefen i orten. Med uppgifterna förlagda

till länsstyrelsen vinnes framför allt större kompetens och större en

hetlighet i förvaltningspraxis. Hos polismyndigheten åter är kännedom om

de lokala förhållandena bättre företrädd och polisen är lättare tillgänglig

för allmänheten. Också vid valet mellan länsstyrelse och polismyndighet får

distinktionen mellan rättsfråga och lämplighetsfråga en viss betydelse. Det

synes nämligen vara en riktig utgångspunkt att ju friare skön myndigheten

har att träffa avgörande ju starkare talar skälen för att ärendet skall handläggas

av länsstyrelse. En viss risk finns för att hos polisen ordnings- och

säkerhetssynpunkterna blir dominerande till förfång för andra intressen,

som med större rätt kan kräva beaktande. I några fall har magistraten att

utöva närmast domstolsmässiga funktioner, t. ex. då fråga uppkommer att

skilja hotellidkare och innehavare av trafikrättighet från hans yrkesutövning.

Sådana ärenden, vilka innebär ett mycket kännbart ingrepp för den

enskilde, bör enligt utredningens uppfattning ej avgöras av polismyndighet.

Slutligen betonar utredningen, att man bör tillvarataga de möjligheter till

större administrativ enhetlighet mellan olika städer samt mellan stad och

land som avvecklingen av magistrats- och kommunalborgmästarinstitutionerna

innebär. Förhållandena är dock i olika hänseenden så skilda mellan

å ena sidan de större städerna och å andra sidan småstäderna och landsbygden

att fullständig enhetlighet ej kan vinnas. I storstäderna med deras

mera utvecklade förvaltningsorgan låter sig en decentralisation av förvaltningsbefogenheterna

lättare genomföra.

Domstolskommittén

Domstolskommittén delar stadsdomstolsutredningens mening att man

vid utskiftningen av magistratsuppgifterna bör eftersträva att förbehålla

statliga myndigheter ärenden av övervägande rättslig karaktär. Frågan, i

vad mån övriga ärenden bör handläggas av kommunal myndighet, får beroav

styrkan av de kommunala intressen som gör sig gällande beträffande

ärende av visst slag. Kommittén instämmer också i sladsdomstolsutredningens

uttalanden att med förvaltningsuppgifterna förlagda till länsstyrelsen

större kompetens vinnes hos det beslutande organet och större enhetlighet

i praxis. Polismyndigheten har bättre kännedom om de lokala förhållandena

och är lättare tillgänglig för allmänheten. Vid utskiftningen

bör en avvägning ske med beaktande av nämnda synpunkter, varvid hänsyn

vidare måste tagas till att ärenden som avgöres efter fritt skön i allmänhet

bör ankomma på länsstyrelsens prövning.

Domstolskommittén finner, alt utskillningsfrågorna kommit i ett delvis annat

läge, sedan stadsdomstolsulredningen avgav sitt betänkande. Kommittén

erinrar om all polismyndigheten i stad för närvarande har ett förvaltnings
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 196t

område, som ej omfattar annat än staden, men att polischefens förvaltningsområde

enligt den blivande polisorganisationen kommer att omfatta

en eller flera städer eller andra tätorter med kringliggande landsbygd. Härigenom

får polischeferna över lag kvalificerade och grannlaga uppgifter.

Den nya organisationen torde också komma att medföra större snabbhet

och rutin i handläggningen samt en fastare förvaltningspraxis än i de nuvarande

små distrikten. De möjligheter till större enhetlighet mellan stad

och land som sålunda erhålles synes kommittén böra tillvaratagas. I princip

bör därför sådana ärenden, som för närvarande på landet handlägges

av polischefen, handläggas av polismyndigheten även i stad. I de fall då

ärendena i stad med poliskammare handhaves av denna, ligger det nära

till hands att låta polischefen handlägga dylika ärenden även på landet.

Vad angår Stockholm finner domstolskommittén förhållandena ligga annorlunda

till, eftersom magistraten där egentligen icke har några statliga

förvaltningsuppgifter. Dessa uppgifter har i stället efter särskild utredning

fördelats mellan överståthållarämbetet och poliskammaren, och enligt domstolskommitténs

uppfattning bör någon omfördelning av ärendena mellan

dessa myndigheter icke ske i detta sammanhang.

Remissyttranden

De av domstolskommittén angivna allmänna riktlinjerna för utskiftningen

av magistratsuppgifterna tillstyrkes eller lämnas utan erinran av flertalet

remissinstanser. Justitiekansler sämbetet framhåller i anslutning härtill,

att förhållandena på vissa områden är sådana att det framstår som tämligen

betydelselöst, vilken av olika tänkbara lösningar som väljes, eftersom

en mera omfattande översyn av gällande författningsbestämmelser ofta är

att vänta inom en snar framtid och de nu föreslagna anordningarna endast

får provisorisk karaktär.

I några yttranden beröres de personella och organisatoriska förutsättningarna

hos den nya polisorganisationen och framhålles, att polismyndigheten

icke bör belastas med förvaltningsuppgifter, som ej har anknytning till polisens

övriga uppgifter. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län manar således

till försiktighet då det gäller att till polischef eller annan lokal polismyndighet

överföra varjehanda administrativa gör omål, vilka ej har med

allmän ordning och säkerhet att skaffa och ej heller eljest är av polisiär

natur. Förutom att polisens allmänna lämplighet för vissa dylika icke polisiära

uppgifter kan ifrågasättas, torde en dylik utvidgning av polisens arbetsuppgifter

komma att försämra den rent polisiära effektiviteten. Landsfogden

i Kristianstads län framhåller, att polismyndigheten med den av polisberedningen

föreslagna snäva personalramen på polischefsplanet kommer

att få svårt att klara det merarbete som följer av att magistratsuppgifter

i betydande omfattning överföres på myndigheten. Uppgifterna anges

ofta vara av kvalificerad och svårbedömbar art, varför delegering av beslu
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196b

69

tanderätten till lokalt polisbefäl icke torde vara ett lämpligt sätt att undanröja

svårigheterna. Föreningen Sveriges stadsfiskaler erinrar om att polisberedningens

förslag rörande den nya polisorganisationen innebär att krav

på juristkompetens uppställes endast för länspolischeferna medan för de

blivande polischeferna på lokalplanet föreslås en begränsad juridisk utbildning.

Enligt föreningens mening står det därför klart att ett överförande

av magistratsuppgifter till polismyndigheterna i den utsträckning kommittén

föreslagit innebär ett avkall på juridisk kompetens för uppgifterna.

Ä andra sidan uttalar Föreningen Sveriges polismästare, att kontaktverksamheten

mellan polischefen och kommunerna och delegationen av beslutanderätten

samt en ändamålsenlig organisation av polisdistrikten är omständigheter,

ägnade att medföra eu för allmänheten tillfredsställande service,

även om överflyttningen kommer att innebära en ytterligare ökning

av den mycket betydande arbetsbördan för polischeferna efter förstatligandet.

I frågan om domstolskommitténs förslag tillgodoser rimliga krav på service

uttalar drätselkammaren i Norrköping, att en centralisering av de

nuvarande magistratsuppgifterna ej får överdrivas, medan stadsfullmäktige

i Härnösand icke finner ulskiftningsförslagen behöva medföra någon

påtaglig försämring för allmänheten.

önskemål om enhetliga bestämmelser för stad och landsbygd framföres

i två yttranden. Svenska kommunförbundet understryker angelägenheten

av att magistratsuppgifterna utskiftas på sådant sätt att svårigheter icke

uppstår att skapa en enhetlig kommuntyp. Kommitténs förslag tillgodoser

i stort sett detta intresse. Landsfiskalen i Olofströms distrikt anser, att benämningarna

»stad» och »staden» genomgående bör utbytas mot »kommun»

och »kommunen».

En allmän redaktionell anmärkning framställes av Föreningen Sveriges

häradshövdingar. Anmärkningen avser bruket av orden »Konungens befallningshavande».

Då det numera icke finns någon myndighet som heter

Konungens befallningshavande, anser föreningen att dessa ord genomgående

bör ändras till länsstyrelsen.

Slutligen påpekar justitiekansler sämbetet, alt de utarbetade författningsförslagen

icke uppvisar en fullt enhetlig terminologi i fråga om benämningen

på den lokala polismyndigheten. Ämbetet förutsätter att den slutliga

utformningen sker i anslutning till innehållet i den blivande lagen

om polismyndighet.

Departementschefen

Såsom jag redan anfört avser chefen för inrikesdepartementet att senare

denna dag anmäla förslag till ny organisation av polis-, åklagar- och exekutionsväsendet

från och med den 1 januari 1965. Ett genomförande av dessa

förslag, som syftar till att helt upplösa det organisatoriska sambandet mel
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj. ts proposition nr 163 ur 196 i
-

lan dessa verksamhetsgrenar, kommer att vara av betydelse när det gäller

att bestämma, vilket organ som framdeles skall handlägga de olika magistratsuppgifterna.

Förslagen torde i stora drag innebära följande.

För polisverksamheten skall riket liksom nu vara indelat i polisdistrikt.

I princip skall varje distrikt byggas upp kring en välbelägen större huvudort

och omfatta det område som allmänt graviterar mot huvudorten. Som

grund för indelningen skall läggas den indelning av länen i kommunblock

vilken Kungl. Maj :t fastställer. Distrikten skall i regel göras så stora att

polisarbetet inom varje distrikt bereder sysselsättning för en poliskår om

minst 20 och helst upp emot 50 man. I enlighet med dessa principer förutsättes,

att antalet polisdistrikt reduceras från omkring 560 till 119. Polisdistriktet

skall utgöra polischefens verksamhetsområde. Den förutsatta indelningen

i polisdistrikt leder till att omkring 25 distrikt kommer att bestå av

högst fem kommuner. Av övriga distrikt kommer ett 45-tal att omfatta 10—

20 kommuner och fem mer än 20 kommuner. Från arbetsorganisatorisk synpunkt

skall polisdistriktet utgöra en enhet under polischefens ledning. Polisdistriktet

indelas i vaktområden, av vilka ett, centralvaktområdet, innefattar

distriktets centralort och de övriga, lokalvaktområden, en eller flera

stationeringsorter för arbetsgrupper. En arbetsgrupp inom lokalvaktområde

skall stå under ledning av kvalificerat befäl. Delegerad handläggning av

ärenden som enligt särskilda stadganden ankommer på polismyndighet

skall äga rum, förutom vid huvudstyrkan i centralvaktområdet, vid endast

en arbetsgrupp i varje lokalvaktområde.

Indelningen av riket i åklagardistrikt skall ske på grundval av polisdistriktsindelningen.

Varje åklagardistrikt skall omfatta ett eller flera polisdistrikt.

Antalet åklagardistrikt förutsättes bli omkring 90. Åklagarmyndighetens

kansli skall förläggas till polisiär centralort. Finns inom distriktet

mer än en sådan centralort, skall en av myndighetens åklagare stationeras

på varje polisiär centralort, som icke utgör kansliort för myndigheten.

För den exekutiva verksamheten skall riket vara indelat i kronofogdedistrikt.

Indelningen skall grundas på polisdistriktsindelningen. Varje kronofogdedistrikt

skall bestå av ett eller flera polisdistrikt. Antalet kronofogdedistrikt

förutsättes bli omkring 80. Personalen i ett kronofogdedistrikt

skall till största delen stationeras på kronofogdemyndighetens kansliort,

som skall vara en polisiär centralort inom distriktet. I viss utsträckning

skall dock kronofogde underställd personal stationeras utanför kronofogdemyndighetens

kansliort. Sammanlagda antalet stationeringsorter utanför

kronofogdemyndigheternas kansliorter beräknas i hela landet bli omkring

170.

Förslag kommer vidare att framläggas till lag, vari anges vad som menas

med polismyndighet, lag om polisnämnder och lag om åklagare tillkommande

andel i böter in. in. Med polismyndighet avses polischefen i

orten; Kungl. Maj :t eller myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer skall

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1964

äga föreskriva att uppgift som åligger polischef i dennes ställe skall fullgöras

av annan tjänsteman inom polisväsendet. Polisnämnd skall finnas

i varje polisdistrikt för samråd med polischefen i frågor av mera allmän

betydelse för distriktets polisväsende. Nämnden skall för polischefen framlägga

de förslag och eljest anföra de synpunkter nämnden finner påkallade

för att inom polisdistriktet främja ett förtroendefullt förhållande mellan

polisen och allmänheten samt avgiva av polischefen infordrade yttranden

i frågor rörande polisväsendet. Åklagare tillkommande andel i böter

skall framdeles tillfalla statsverket.

Den enligt omnämnda lagförslag medgivna delegeringen av polischefsuppgifterna

avses ske på det sättet att ärenden, i vilka kravet på rättssäkerhet

är särskilt framträdande, förbehålles handläggning av polischefen

eller polisbefäl med motsvarande kvalifikationer. Till dessa ärenden hänföres

bl. a. ärenden som rör rätt att driva handel eller näring eller anordna

allmän sammankomst eller som eljest är av särskild betydelse för den enskilde.

Handläggningen av andra ärenden avses bli decentraliserad, när

fråga är om vanligt förekommande ärenden med anknytning till lokala förhållanden,

samt även i övrigt kunna anförtros polischefen underställd befattningshavare

på distriktets centralort, om det är motiverat av arbetsorganisatoriska

skäl. Till ärenden som i regel lämpar sig för decentraliserad

handläggning hänföres bl. a. ärenden som kräver uppmärksamhet endast

från lokal ordnings- och trafiksynpunkt, ärenden rörande biträde åt kommunala

organ, intyg om personer eller förhållanden inom lokal vak tområde

samt ärenden som grundar sig på besiktning eller eljest på personlig kännedom

om förhållandena där.

De principer som domstolskommittén angivit för utskiftningen av magistratsuppgifterna

på andra myndigheter kan jag i likhet med det stora

flertalet remissinstanser ansluta mig till. Den föreslagna nya organisationen

av polis-, åklagar- och exekutionsväsendet ger möjligheter till större enhetlighet

än för närvarande mellan stad och land. Dessa möjligheter bör

tillvaratagas och vid författningsändringarna bör därför eftersträvas att

ärendena handlägges av samma myndighet i stad och på landsbygd. Valet

mellan kommunal och statlig myndighet samt mellan olika statliga myndigheter,

när det gäller de särskilda ärendegrupperna, får ske med hänsyn till

de intressen som i varje särskilt fall gör sig gällande. Det utredningsarbete

som pågår beträffande många av de områden som regleras av nu aktuella

författningar har till följd att författningsändringarna i flera fall får en

provisorisk karaktär. Någon mera genomgripande reformering av de skilda

områdena kan icke övervägas i detta sammanhang. Ändringarna i lagstiftningen

torde nu icke böra göras mer omfattande än som är nödvändigt

för att behörig myndighet skall finnas tillgänglig. De får utformas så

att resultatet av pågående utredningar icke föregripes.

Polisen kommer genom de i polisdistriktet stationerade arbetsgrupperna

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 196i

att ha omedelbar kontakt med kommunerna och allmänheten. För att tillgodose

allmänhetens berättigade krav att den statliga förvaltningsmyndigheten

skall vara lättillgänglig och väl insatt i de lokala förhållandena och

för att möjliggöra att beslut i ärendena kan fattas utan tidsödande remissförfarande,

torde man som beslutande myndighet i många fall icke böra

välja annan myndighet än polisen, även när fråga ej är om rent polisiära

uppgifter. Beslut om vilka ärenden som skall få delegeras till lokal handläggning

i polisdistrikten avses skola fattas av Kungl. Maj:t eller myndighet

som Kungl. Maj :t bestämmer.

Det i många författningar använda uttrycket »Konungens befallningshavande»

är visserligen föråldrat men torde å andra sidan icke kunna misstolkas.

Därest författning, vari uttrycket förekommer, kan förväntas bli

föremål för mera genomgripande ändringar, synes uttrycket i detta sammanhang

icke behöva utbytas mot länsstyrelsen. Beträffande övriga författningar

får i varje särskilt fall övervägas, om sådan ändring bör ske.

Utskiftningen av magistratsuppgifter

Tillsynen över ianspråktagande av allmän plats samt över offentliga

tillställningar och allmänna sammankomster1

Gällande bestämmelser

I allmänna ordningsstadgan den 14 december 1956 (nr 617) och lagen om

allmänna sammankomster av samma dag (nr 618) har åt polismyndighet

uppdragits att öva tillsyn över ianspråktagande av allmän plats samt över

offentliga tillställningar och allmänna sammankomster. I dessa författningar

avses med polismyndighet, i stad med poliskammare denna och i annan

stad magistrat eller kommunalborgmästare samt i övriga delar av riket polischefen

i orten. Poliskammare finns nu i 19 magistratsstäder. I de städer

där magistrat eller kommunalborgmästare är polismyndighet äger stadsfullmäktige

besluta att polischefen i orten skall vara polismyndighet i stället

för magistrat eller kommunalborgmästare (32 § ordningsstadgan och 14 §

lagen om allmänna sammankomster).

Enligt ordningsstadgan ankommer det på polismyndigheten att pröva fråga

om tillstånd att taga allmän plats inom stadsplanelagt område i anspråk för

upplag, avstjälpning, försäljningsstånd, ställningar o. d. eller eljest för

nyttjande på sätt som ej överensstämmer med det ändamål för vilken platsen

upplåtits eller anvisats eller som är allmänt vedertaget (2 §); i Stockholm

prövar dock överståthållarämbetet ansökan om upplåtelse av allmän

plats för försäljningsändamål. Vidare åligger det polismyndigheten att pröva

1 Förslag 23) och 27) i propositionen.

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196''r

fråga om tillstånd till offentlig tillställning på allmän plats eller till visst

slags offentliga tillställningar såsom dans, cirkus, vissa idrottstävlingar

in. in. (12 §). Andra än tillståndspliktiga offentliga tillställningar skall i

stad eller köping anmälas till polismyndigheten (13 §). I tillsynsbefogenheterna

ingår att inhämta utredning och upplysningar rörande tillställningarna

(14 och 15 §§), att meddela föreskrifter rörande ordning och säkerhet

(16—18 §§) och att meddela förbud mot förnyande av olaglig tillställning eller

tillställning som visat sig föranleda oordning eller fara för de närvarande

(20 §). Till efterkommande av ordningsstadgan eller lokal ordningsstadga

eller särskilt meddelade ordningsföreskrifter äger polismyndighet förelägga

vite eller låta verkställa arbete eller åtgärd på den försumliges bekostnad

(31 §). I tillståndsärenden angående ianspråktagande av allmän plats

är polismyndigheten skyldig att inhämta yttrande från den kommunala

nämnd eller styrelse, som kommunen bestämt; och om denna avstyrker ansökningen,

får tillstånd ej meddelas (2 § andra stycket). Polismyndigheten

har vidare uttryckligen ålagts att i ärenden enligt ordningsstadgan samråda

med annan myndighet, som beröres av ärendet, såsom myndighet för barnavård,

undervisning och nykterhetsvård (26 §).

Enligt lagen om allmänna sammankomster fordras tillstånd av polismyndigheten

för att hålla allmän sammankomst på gata, torg, park eller annan

allmän plats, som enligt fastställd stadsplan eller byggnadsplan utgör allmän

plats och som upplåtits för avsett ändamål, på sådan del av hamnområde

som är tillgängligt för allmänheten eller på allmän väg eller annat område

som är upplåtet till eller eljest nyttjas för allmän samfärdsel (3 §).

Allmänna sammankomster på annan plats utomhus skall anmälas till polismyndigheten

(4 §). Det åligger denna att införskaffa uppgifter angående

sammankomsterna (5 och 6 § §), att meddela föreskrifter med avseende å

ordning och säkerhet (7 och 9 §§) samt att förbjuda lagstridig sammankomst

eller sammankomst som visat sig föranleda svårare oordning eller

avsevärd fara för de närvarande (11 §).

Stadsdomstolsutredningen

Stadsdomstolsutredningen föreslår, att magistrats och kommunalborgmästares

uppgifter enligt ordningsstadgan och lagen om allmänna sammankomster

skall överflyttas till polischefen i orten. Utredningen framhåller, att

sakliga skäl knappast kan motivera att förevarande ärenden skall handläggas

i de största städerna samt i köpingar, municipalsamhällen och på landsbygden

av de egentliga polismyndigheterna men i övriga städer av magistrat

eller kommunalborgmästare. Utredningen erinrar om att vid tillkomsten av

de nuvarande bestämmelserna betänkligheter anfördes bl. a. från kommunalt

håll mot att dessa ärenden skulle avgöras av polisen. Till grund för den

nuvarande ordningen ligger emellertid, fortsätter utredningen, den uppfalt
3f

Ilihuny till riksdagens protokoll lU6i. 1 samt. Nr 161

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 196 i

ningen att särskilt tillståndsärenden för sin prövning kräver ett sådant hänsynstagande

till allmän ordning och säkerhet att polismyndigheten icke kan

lämnas åsido. Bestämmelserna om tillståndsgivningens räckvidd och om

samråd mellan polismyndigheten och olika kommunala organ torde innefatta

tillräckliga garantier för att i den praktiska tillämpningen de polisiära

synpunkterna icke skall dominera till förfång för kommunernas

självbestämmanderätt och för de enskilda och samhälleliga intressen i övrigt

som dessa författningar reglerar. Därest även i de mindre städerna

avgörandet av ifrågavarande ärenden förlägges till polischefen i staden, torde

i allmänhet en snabbare handläggning kunna vinnas. I vart fall bör det

vara en praktisk fördel att polisen generellt är den myndighet till vilken

man har att vända sig i hithörande angelägenheter.

Domstolskommittén

Domstolskommittén erinrar om att föredragande departementschefen vid

tillkomsten av nu gällande allmänna ordningsstadga (prop. 1956: 143 s.

81 tf) angående bestämmelserna om tillstånd till ianspråktagande av allmän

plats uttalade, att den reglering som skedde borde ses ur offentligrättsliga

synpunkter medan spörsmålet om privaträttslig upplåtelse av allmän

plats och om kommunens rätt att uttaga avgifter för sådan upplåtelse

skulle upptagas till övervägande i annat sammanhang.

Av departementschef sanförandet återges här följande.

Ifrågavarande gator och andra allmänna platser ägs i regel av kommunen

eller står under dess förvaltning och det kan då synas fullt befogat, att

kommunen får ett avgörande inflytande på frågan, vem som skall få nyttja

marken. Å andra sidan talar bärande skäl för att polismyndigheten får beslutanderätten.

Sådant ianspråktagande som här avses måste nämligen ses

främst ur ordningssynpunkt och framför allt måste trafikförhållandena beaktas.

Det torde t. ex. icke böra komma i fråga, att en kommunal myndighet

lämnar tillstånd till uppförande av ett försäljningsstånd, som polismyndigheten

med hänsyn till ordningssynpunkter icke ansett böra få finnas

på den ifrågasatta platsen. Härtill kommer vissa praktiska synpunkter. Sålunda

bör med hänsyn till allmänheten förfarandet vara enkelt. Om möjligt

synes man böra undvika att kräva tillstånd av flera olika myndigheter.

Vid övervägande av de skäl, som åberopats för de olika ståndpunkterna

i denna fråga, har jag kommit till den uppfattningen, att den lämpligaste

lösningen är att låta avgörandet tillkomma polismyndigheten men samtidigt

tillerkänna vederbörande kommunala myndighet vetorätt. Om polismyndigheten

sålunda finner att en ansökan om tillstånd att ta i anspråk allmän

plats på sätt här avses med hänsyn till ordningssynpunkter och trafikförhållanden

icke kan bifallas, bör polismyndigheten äga vägra tillstånd. Finner

däremot polismyndigheten att ur nämnda synpunkter hinder mot bifall

icke möter, skall det åligga polismyndigheten att höra den kommunala myndighet,

som kommunen bestämt, och, om denna myndighet avstyrker an
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 196b

sökan, skall polismyndigheten icke äga meddela det sökta tillståndet. Tillstyrkes

ansökan bör tillstånd givetvis lämnas. En sådan ordning för ärendenas

handläggning synes mig tillgodose såväl synpunkten att kommunen

bör ha viss självbestämmanderätt som de polisiära synpunkterna. I städer

utan poliskammare bör i detta sammanhang regelmässigt med polismyndighet

avses magistrat eller kommunalborgmästare eller sålunda myndigheter

på vars tillsättande kommunerna övar inflytande. Även härigenom tillgodoses

i viss utsträckning önskemålen om kommunalt inflytande på ärendenas

handläggning.

Kommittén anmärker, att bestämmelser om kommunernas upplåtelse av

allmän plats numera lämnas jämväl i lagen den 31 maj 1957 (nr 259) om

rätt för kommun att uttaga avgift för vissa upplåtelser å allmän plats, in. m.

Kommittén finner uttalandena under förarbetena otvetydigt ge vid handen

att tillståndsprövningen beträffande nöjestillställningar, andra sammankomster

och tävlingar icke kan ske utan att avgörande hänsyn tages till

trafik-, ordnings- och säkerhetssynpunkter samt att polischefen i orten därför

måste få ett avgörande inflytande på tillståndsgivningen. Det kommunala

intresset kan vederbörligen tillgodoses dels genom kommunens vetorätt beträffande

upplåtelse av allmän plats, dels genom samråd mellan tillståndsmyndigheten

och de kommunala myndigheter som beröres av ärendet. Det

kommunala inflytandet på ärendenas avgörande som ligger däri att tillståndsprövningen

på sina håll sker av en genom kommunens medverkan

tillsatt person torde, enligt kommitténs uppfattning, vara mycket begränsat.

Därför synes det icke med fog kunna påstås att kommunens inflytande på

dessa tillståndsfrågor blir väsentligen mindre, om ärendena handlägges av

polischefen än om de handlägges, såsom för närvarande, av magistrat eller

kommunalborgmästare. Kommittén framhåller vidare, att polisverksamheten

i den nya polisorganisationen kommer att skiljas från åklagaruppgifterna

och att polischefen då får tillfälle att odelat ägna sig åt de polisiära

uppgifterna. Tillståndsärendena är ofta av brådskande natur och det kan

förväntas att polischefen får möjlighet att delegera beslutanderätten till

kvalificerat lokalt polisbefäl, varigenom de lokala förhållandena kan få tillräckligt

beaktande och den beslutande myndigheten blir lättillgänglig för

allmänheten. Kommittén finner övervägande skäl tala för att, såsom stadsdomstolsutredningen

föreslagit, beslutsbefogenheterna i dessa ärenden alltid

skall ankomma på polischefen i orten. Härigenom blir bestämmelserna enhetliga

för hela riket och anledning att, såsom ifrågasatts, inom polisorganisationens

ram skapa ett särskilt organ för handläggningen av ifrågavarande

frågor torde därför ej föreligga.

Kommittén föreslår, att 26 § tredje stycket, 31 § andra stycket och 32 §

ordningsstadgan samt 14 § lagen om allmänna sammankomster upphäves,

varigenom begreppet polismyndighet blir att bestämma enligt den polismyndighetslag

som är under utarbetande inom polisberedningen.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196i

Remissyttranden

Domstolskommitténs förslag tillstyrkes eller lämnas utan erinran av det

stora flertalet remissinstanser. Därvid betonar landsfiskalen i Alvesta distrikt

mycket starkt de polisiära synpunkter vilka, såsom förut nämnts, anförts

av föredragande departementschefen vid författningarnas tillkomst,

medan magistraten i Nyköping framhåller fördelarna av att, särskilt i städerna,

ifrågavarande tillståndsärenden och ärenden om lokala trafikföreskrifter,

vilka av doinstolskommittén föreslagits skola bli överförda till polischefen,

handlägges av samma myndighet.

Drätselkammaren i Lysekil anser, att svårigheter kan uppkomma genom

att polischefen icke är stationerad på orten. Kammaren finner att, så länge

kommunalborgmästaren är tillståndsmyndighet, det föreskrivna samrådet

mellan tillståndsmyndigheten och lokal myndighet är mycket enkelt att

etablera. Kommunalborgmästaren har skyldighet att närvara vid drätselkammarens

sammanträden och i övrigt ha daglig kontakt med de kommunala

organ som handhar gatuförvaltningen. En polischef får icke samma

ställning. Om polischefen finns på orten, skulle likväl ett tillfredsställande

samarbete kunna komma till stånd och polischefen skulle förvärva erforderlig

lokalkännedom. För Lysekils del medför den föreslagna indelningen i

polisdistrikt emellertid att polischefen blir placerad i Uddevalla. Kammaren

understryker vikten av att kvalificerat polisbefäl stationeras i staden.

Avstyrkande uttalanden göres av stadsfullmäktige i Sundsvall, drätselkamrarna

i Mölndal, Borås, Umeå och Kiruna, Föreningen Sveriges kommunalborgmästare

och Svenska stadsförbundet, som alla föreslår att tillståndsgivningen

skall överlämnas till kommunens styrelse. I dessa yttranden

anföres sammanfattningsvis, att tillståndsärendena avser befogenheter

av olika slag beträffande kommunal egendom. Ansvaret för förvaltningen

av allmänna platser åvilar kommunerna. Det är därför följdriktigt att kommunerna

gives möjlighet att avgöra, hur dessa platser skall disponeras även

såvitt avser speciella ändamål. Detta är väsentligt icke minst för den samordning

som är önskvärd mellan dispositionen av allmän plats och stadens

egna åtgärder. Att permanent förlägga dessa ärenden till chefen för ett

helt förstatligat polisväsende anses ej acceptabelt ur kommunal synpunkt

utan måste fattas som ett allvarligt ingrepp i den kommunala självbestämmanderätten.

Likaväl som kommunen nu endast har vetorätt kunde en motsvarande

anordning tänkas för polismyndighetens del, om beslutanderätten

överfördes till kommunen, varvid dess styrelse i första hand borde ifrågakomma

såsom tillståndsmyndighet.

Att de nuvarande ordinarie kommunalborgmästarna bör ha kvar beslutanderätten

i dessa frågor, tills de avgår med pension, föreslås av stadsfullmäktige

i Boden, drätselkammaren i Ulricehamn, Föreningen Sveriges kommunalborgmästare

och Sveriges juristförbund. Därvid anmärker nämnda

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196i

förening, att endast två städer (Vetlanda och Piteå) av 114, där poliskammare

icke finns, har begagnat sig av rätten att överflytta denna tillståndsgivning

på polischefen, vilket visar att städerna icke önskar en sådan överflyttning.

Föreningen vänder sig vidare mot domstolskommitténs uttalande

att det kommunala inflytande, som ligger däri att tillståndsprövningen på

sina håll sker av en genom kommunens medverkan tillsatt person, torde

vara mycket begränsat och att det därför icke med fog kan påstås att kommunens

inflytande i tillståndsfrågor blir väsentligen mindre, om ärendena

handlägges av polischefen än om de handlägges av magistrat eller kommunalborgmästare.

Föreningen erinrar därvid om de förut återgivna, av drätselkammaren

i Lysekil anförda synpunkterna beträffande kommunalborgmästarens

dagliga kontakt med drätselkammaren och andra kommunala

nämnder. Föreningen påpekar vidare, att enligt den nya polisorganisationen

åtskilliga städer kommer att tillhöra polisdistrikt, där polischefen är bosatt

på annan ort. Denne skall då delegera beslutanderätten till i staden stationerad

underordnad befattningshavare, som kanske icke har möjlighet eller

förmåga att med smidighet tillämpa bestämmelserna.

I sitt tillstyrkande remissyttrande framhåller polisberedningen, att beredningens

förslag angående polisväsendet föranleder ändringar i 6 § första

stycket, 8 § första stycket, 17 § tredje stycket, 19 § första och andra styckena,

21 § första stycket samt 27 § andra stycket allmänna ordningsstadgan

ävensom i 10 § första och andra styckena samt 13 § andra stycket lagen om

allmänna sammankomster.

Departementschefen

I likhet med domstolskommittén finner jag att tillståndsprövningen enligt

allmänna ordningsstadgan icke kan ske utan att hänsyn tages till trafik-,

ordnings- och säkerhetssynpunkter samt att detta har till följd att polismyndigheten

måste ha ett avgörande inflytande på tillståndsgivningen. Det

starka kommunala intresset av inflytande i dessa tillståndsfrågor tillgodoses

nu genom kommunens vetorätt, som innebär att det sökta tillståndet icke

kan beviljas utan kommunens samtycke. Förhållandena skulle i praktiken

icke i väsentlig mån gestalta sig annorlunda om, såsom föreslagits under

remissbehandlingen, beslutanderätten förlädes till kommunal myndighet

eller befattningshavare och polisen erhöll vetorätt. Då de polisiära synpunkterna

i allmänhet måste överväga, finner jag det emellertid mest ändamålsenligt

att, när ifrågavarande uppgifter som magistrat och kommunalborgmästare

fullgjort såsom polismyndighet skall utskiftas, det formella avgörandet

— liksom på Övriga håll i riket — får ligga hos polismyndigheten.

Med hänsyn till bestämmelserna om kommunens vetorätt kan detta icke anses

innebära något intrång i den kommunala självbestämmanderätten.

Vad angår tillståndsärendcn enligt lagen om allmänna sammankomster

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196b

saknar kommunen vetorätt. Tillstånd enligt denna lag skall emellertid regelmässigt

beviljas, om hinder icke möter ur ordnings-, trafik- eller säkerhetssynpunkt,

och vid tillståndsprövningen är det särskilt angeläget att

något obefogat intrång i församlingsfriheten icke sker. Enligt min mening

bör det ankomma på polismyndigheten att pröva de gjorda ansökningarna

och alltså handha tillståndsgivningen.

Såsom jag förut nämnt torde det vara uteslutet att tillskapa särskilda regler

för de städer, där ordinarie kommunalborgmästare kommer att kvarstå

i tjänst; enhetlighet i hela riket bör i stället eftersträvas. Jag finner därför

sådana regler icke böra införas att tillståndsprövningen kan kvarligga hos

kommunalborgmästare under någon övergångstid.

Utöver de författningsändringar som domstolskommittén angivit föreslår

jag, efter samråd med chefen för inrikesdepartementet, såsom polisberedningen

förordat vissa ytterligare ändringar i allmänna ordningsstadgan och

lagen om allmänna sammankomster med anledning av förstatligandet och

omorganisationen av polisväsendet. I anslutning till 25 kap. 1 § brottsbalken

föreslås vidare att bötesmaximum i 28 § och 29 § tredje stycket allmänna

ordningsstadgan höjes till 500 kronor.

Handelsregister och näringsregister1

Gällande bestämmelser

Enligt lagen den 13 juli 1887 (nr 42 s. 1) angående handelsregister, firma

och prokura skall för Stockholm hos överståthållarämbetet, för annan stad

hos magistraten eller kommunalborgmästaren och för landsbygden hos länsstyrelsen

föras handelsregister (1 §). I arbetsordningar för de olika myndigheterna

är i allmänhet närmare bestämt, vilken tjänsteman hos myndigheten

som har att föra registret. Enligt 7 § kungörelsen den 4 november 1887

(nr 79) om handelsregistrens förande m. m. har dock vederbörande myndighet

att övervaka och ansvara härför. Det åligger registerföraren att mottaga

och registrera anmälan om firma från den som vill idka handel eller annan

näring, med vars utövande följer skyldighet att föra handelsböcker (8 och

16 §§). I ärendet prövas alt anmäld firma uppfyller vad lagen för olika fall

stadgar med avseende å firmas innehåll och att firman tydligt skiljer sig

från andra för samma kommun förut registrerade firmor (9 och 10 §§). Registrerad

anmälan skall genom myndighetens försorg kungöras i allmänna

tidningarna samt i tidning i den stad, där myndigheten har sitt säte, eller,

om tidning ej utgives i den staden, i tidning, som utkommer i residensstad

(4 §). Vad som blivit infört i handelsregistret och kungjort i ortstidning

skall anses ha kommit till tredje mans kännedom, om ej av omständigheterna

framgår att han varken haft eller bort ha kännedom därom (7 §).

1 Förslag 7) och 24) i propositionen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196i

Besvär över beslut om vägrad registrering föres hos länsstyrelsen, för det

fall att beslutet meddelats av magistrat eller kommunalborgmästare; eljest

anföres besvär hos Kungl. Maj :t (3 §). Anmälan till handelsregistret skall

ske vid ändring i de förhållanden, varom registret innehåller upplysning

(21 §). Även prokura må anmälas till handelsregistret (31 §).

Enligt § 10 mom. 2 förordningen den 18 juni 1864 (nr 41 s. 1) angående

utvidgad näringsfrihet skall för Stockholm hos överståthållarämbetet, för

annan stad hos magistraten eller kommunalborgmästaren och för landet hos

länsstyrelsen föras särskild förteckning, s. k. näringsregister. Förteckningen

skall omfatta dem som, utan att efter anmälan om firma ha upptagits i

handelsregister, enligt § 9 samma förordning anmält, att de vill idka giosshandel

eller försälja varor i bod eller från annat upplagsställe eller, med

biträde av annan än hustru och hemmavarande barn, till avsalu tillverka

fabriks- och hantverksarbeten eller såsom yrke utöva annan hantering. Vidare

stadgas i § 11 samma förordning, att den som gjort näringsanmälan

äger att utan särskild anmälan eller tillstand själv eller genom hustru eller

hemmavarande barn till salu kringföra sina egna tillverkningar under villkor,

att därvid medföres bl. a. intyg angående beskaffenheten av det näringsvrke,

som idkas av den för vars räkning varorna utbjudes. Sådant intyg

utf ärdas i Stockholm av poliskammaren samt i övrigt av magistrat eller kommunalborgmästare,

stadsfiskal eller landsfiskal.

Stadsdomstolsutredningen

Stadsdomstolsutredningen föreslår, att städernas handels- och näringsregister

överföres till länsstyrelserna men att Kungl. Maj:t dock skall äga

rätt att för viss stad förordna om lokal registrering och utse registerförare.

Utredningen anmärker, att frågan om registrering av näringsidkare är under

utredning samt att det pågående utredningsarbetet bör medföra att man begränsar

de ändringar som föranledes av magistratens försvinnande och kommunalborgmästarinstitutionens

avveckling. Avsevärda svårigheter anses möta

att i de olika städerna finna ersättare för magistraten och kommunalborgmästaren

såsom registerförare. Prövningen av ärendena beror icke av

lämplighetsöverväganden utan av rent rättsliga bedömanden, varför ärendena

principiellt icke bör handläggas av kommunal myndighet. Utredningen

stannar därför för att till länsstyrelserna överföra även städernas handelsoch

näringsregister.

Domstolskommittén

Domstolskommittén finner i likhet med stadsdomstolsutredningen, att

den prövning som sker i samband med anmälan om firma maste anses vara

av sådan karaktär att den icke bör anförtros kommunal myndighet. Handelsregistret

föres för landsbygdens del av länsstyrelsen. En centralisering

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 166 i

av registreringen till länsstyrelsen även för städernas del medför emellertid

uppenbara olägenheter för den anmälningsskyldige. Vidare torde enligt

kommittén bestyret med registreringen, såvitt gäller de större städerna,

komma att medföra en icke oväsentlig ökning av länsstyrelsernas arbetsbörda.

Olägenheterna för allmänheten med en central registrering blir mest

märkbar i de städer som ligger på större avstånd från residensstaden, medan

olägenheterna för länsstyrelserna kanske kommer att märkas mest vad

avser registreringen för residensstaden. Med hänsyn till anmärkta förhållanden

och då i många städer tillgång kommer att finnas till befattningshavare

som för närvarande handhar och alltså vunnit erfarenhet om registreringsuppgitterna,

talar starka skäl för stadsdomstolsutredningens förslag

att, om än länsstyrelsen i princip bör vara registerförare, Kungl. Maj :t likväl

skall äga förordna om lokal registrering för viss stad. Ett sådant förfarande

synes ej möta betänkligheter i betraktande av att det endast torde

komma att gälla under en övergångstid, nämligen till dess nya bestämmelser

om firma och om näringsanmälan genomföres.

Kommittén undersöker vidare, vem som bör föra det lokala registret, och

uttalar, att i städer, som nu ej har magistrat, den lokala registreringen i

första hand kan anförtros de nuvarande kommunalborgmästarna, vilka i

den mån äldre reglementen alltjämt kommer att gälla för dem, torde vara

skyldiga att ä\en fortsättningsvis handha handels- och näringsregistren.

Även i de nuvarande magistratsstäderna kan man troligen finna lämplig

person, som är villig att ombesörja registreringen. Därest det ifrågakommer

att utse annan kommunal befattningshavare än förenämnda kommunalborgmästare,

synes staden böra höras, innan förordnande lämnas, eftersom

staden har att svara för befattningshavarens avlöning och uppdraget kan

inkräkta på den arbetstid som eljest skulle utnyttjas i stadens tjänst.

Beträffande kungörelseförfarandet anmärker kommittén, att en registrering

hos länsstyrelsen medför, om nuvarande principer skall tillämpas, att

kungörelse om de i handelsregistret intagna anmälningarna kommer att införas

i en tidning i residensstaden i stället för i tidning som utkommer på

den ort, där rörelsen bedrives. Kungörelse i ortspressen torde emellertid över

huvud taget ha relativt ringa betydelse för allmänhetens möjligheter att erhålla

kännedom om nystartade rörelser och om förändringar beträffande äldle

rörelser. Säker kännedom om innehavare av firma torde även för närvarande

kunna erhållas endast genom hänvändelse till den myndighet som för

registret. Affärsmannens intresse av att bli känd på orten torde i allmänhet

föranleda en annons- eller annan privat reklamkampanj. Om alla kungörelser

för länet intages i en och samma ortstidning, underlättas för dem

som yrkesmässigt tillhandagår allmänheten med upplysningar att samla

aktuella uppgifter. Domstolskommittén föreslår därför, att — oavsett om

registreringen på grund av Kungl. Maj:ts förordnande sker genom lokal

myndighet eller befattningshavare — kungörelserna alltid skall införas i

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196i 81

den tidning i länets residensstad, där allmänna påbud för denna stad vanligen

meddelas.

Sådant intyg som avses i § 11 näringsfrihetsförordningen torde, fortsätter

kommittén, ej kunna utfärdas utan närmare utredning om den verksamhet

som intyget skall avse. För närvarande lärer sådan utredning inhämtas

genom polismyndigheten. Sedan magistraten och kommunalborgmästarinstitutionen

avvecklats samt åklagarväsendet skilts från polisverksamheten,

bör det därför, såsom för närvarande i Stockholm, ankomma på polismyndigheten

att utfärda intyget.

Kommittén föreslår i enlighet härmed, att 1, 3, 4 och 16 §§ lagen om

handelsregister, firma och prokura samt § 9 mom. 1, § 10 mom. 2 och § 11

näringsfrihetsförordningen skall erhålla ändrad lydelse och att § 9 mom. 2

samma förordning skall upphöra att gälla.

Remissyttranden

Domstolskommitténs förslag att det i princip skall ankomma på länsstyrelsen

att föra handels- och näringsregister möter invändningar endast från

Sveriges juristförbund, som uttalar att dessa ärenden bör handläggas lokalt

i alla städer, samt från stadsfullmäktige i Boden och Föreningen Sveriges

kommunalborgmästare, som föreslår att det skall föreskrivas att ärendena

i stad med kommunalborgmästare skall handläggas av denne, i vart fall till

dess den nuvarande tjänsteinnehavaren avgår med pension.

Även domstolskommitténs förslag att Kungl. Maj :t skall kunna förordna

om lokal registrering för viss stad tillstyrkes eller lämnas utan erinran i

flertalet yttranden. Drätselkammaren i Borås anser, att en sådan lösning bör

anlitas i största möjliga utsträckning med hänsyn till det besvär som allmänheten

beredes, om residensstaden är belägen långt från handelscentra

på andra orter. Länsstyrelsen i Älvborgs län finner, att Älvsborgs län utgör

en god illustration till de olägenheter för allmänheten som kan uppstå, därest

registreringen centraliseras till länsstyrelsen. Länsstyrelsen förutsätter

därför att lokal registerförare förordnas i största möjliga utsträckning.

Framför allt beträffande de större städerna kommer detta att medföra fördelar

för länsstyrelsen, vars arbetsbörda eljest skulle öka i icke oväsentlig

grad.

En viss tveksamhet uttalas av firmautredningen, som nämner att en överflyttning

av städernas handelsregister till länsstyrelserna förutsättes i firmautredningens

blivande förslag rörande ordningen för registrering av handelsregisterfirma.

Vid detta ställningstagande har firmautredningen tagit

hänsyn till önskemål och synpunkter från en representativ majoritet av dem

som besvarat en av utredningen gjord enkät hos registreringsmyndigheter,

företrädare för näringslivet in. fl. Av dem som förordat handelsrcgistrens

sammanförande till länsstyrelserna har endast ett fåtal ansett lokal registre
-

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:Is proposition nr 163 år 196b

ring böra bibehållas i vissa städer. Med hänsyn härtill ifrågasätter firmautredningen,

huruvida domstolskommitténs förslag om lokal registrering bör

genomföras.

Förslaget om lokal registrering avstyrkes av länsstyrelserna i Gotlands

län, Blekinge län och Västernorrlands län, magistraten i Karlskrona samt

kommunalfullmäktige i Lits kommun. Därvid anföres samma synpunkter

som iirmautredningen åberopat. En centralisering av registreringen bör ske

redan nu. Med flera registreringsmyndigheter blir skyddet mot namnlikhet

mera begränsat och det är angeläget att vinna ett ökat sådant skydd. En central

registrering skulle vidare medföra den fördelen att envar utan närmare

efterforskning i de lokala förhållandena skulle veta, vart han skall

vända sig för att få uppgifter ur registret. Avstånden till länsstyrelsen torde

ej spela så stor roll i vår tid, att de föranleder uppenbara olägenheter

för den anmälningsskyldige. En centralisering skulle emellertid säkerligen

medtöra en icke oväsentlig arbetsbörda för länsstyrelserna men detta är en

fråga om arbetskraft och tillgång på lokaler. Därest länsstyrelsens resurser

i detta hänseende är otillräckliga, måste givetvis personal anställas och lokaler

anskattas. Den personal som för närvarande uteslutande sysslar med

dessa uppgifter bör överföras till länsstyrelserna.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser det böra övervägas, om

man icke bör uppdraga åt innehavare av befattningen såsom notarius publicus

att föra bl. a. förevarande register för staden. Landsfiskalen i Olofströms

distrikt finner det böra i lag bestämmas, åt vilka myndigheter uppgiften

får anförtros, samt uttalar vidare, att endast statlig befattningshavare,

t. ex. kronofogde, bör ifrågakomma, eftersom kostnaderna för registreringen

icke bör få övervältras på kommunen.

I frågan om vem som skall svara för kostnaderna i samband med lokal

registrering uttalar drätselkammaren i Borås, att statsverket givetvis bör

ersätta staden för detta bestyr som otvivelaktigt kommer att inkräkta på befattningshavarens

arbetstid, medan länsstyrelsen i Älusborgs län ifrågasätter,

om icke kostnaderna härför bör åvila staden med hänsyn till den fördel

för staden som ett bibehållande av registerföringen måste anses innebära.

Beträffande sättet för kungörande av i handelsregistret intagna anmälningar

har domstolskommitténs förslag föranlett skilda meningar.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län erinrar om att vad som blivit infört

i handelsregistret och kungjort i ortstidningen anses ha kommit till tredje

mans kännedom, om ej av omständigheterna framgår att han varken ägt

eller bort äga kunskap därom. Det kan då, fortsätter länsstyrelsen, icke vara

lämpligt att kungörelse om anmälan angående rörelse t. ex. i Sundsvall

skall ske endast i en i Härnösand utkommande tidning. Länsstyrelsen är av

den uppfattningen, att förfarandet med kungörelse i ortspressen ej är av

större betydelse och att annonseringen borde kunna inskränkas till Post
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1964

och Inrikes Tidningar. Om annonseringen i ortspressen skall bibehållas,

bör den avse samtliga tidningar i orten.

Även landsfiskalen i Olofströms distrikt anser kungörelseförfarandet

kunna inskränkas till kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar, varvid anmälningarna

därutöver möjligen kan intagas i länskungörelserna. Annonsering

i dagspressen saknar numera all betydelse. Skulle emellertid kommitténs

förslag om annonsering i dagspressen accepteras, måste den föreslagna

annonseringen av anmälningar till särskilt förordnad registerföraie

ändras så att annonseringen sker, där registerföraren finnes.

I de fall då förordnande ges om lokal registrering, bör vidare enligt länsstyrelsen

i Östergötlands län och stadsfullmäktige i Norrtälje anmälningarna

även i fortsättningen kungöras i ortstidning, där registreringsmyndigheten

finnes.

Till förmån för att anmälningarna alltid skall kungöras i ortspressen uttalar

sig länsstyrelsen i Älvsborgs län, stadsfullmäktige i Sundsvall, drätselkammaren

i Borås, Föreningen Sveriges kommunalborgmästare, Svenska

stadsförbundet och Svenska kommunförbundet. Därvid föreslås, att kungörelseförfarandet

skall anpassas efter rörelsens geografiska belägenhet och

förekommande tidningars spridningsområden. Till stöd för denna mening

anföres, att kungörelsen i ortspressen har stor betydelse för allmänhetens

möjligheter att erhålla kännedom om nystartade rörelser och om förändringar

beträffande äldre sådana. Ett annat kungörelseförfarande tillgodoser

därför icke allmänhetens berättigade anspråk. De som yrkesmässigt tillhandagår

allmänheten med upplysningar kan lättast inhämta dessa ur allmänna

tidningarna. Större vikt bör fästas vid allmänhetens behov av information

i ortspressen än vid intresset hos dem som sålunda yrkesmässigt

tillhandagår allmänheten med firmaupplysningar.

Kommitténs förslag att sådant intyg som avses i § 11 näringsfrihetsförordningen

skall utfärdas av polismyndigheten har icke mött några erinringar.

Riksarkivet anmärker, att enligt de föreslagna bestämmelserna endast

handelsregister och förteckningar skall överlämnas till den myndighet som

skall övertaga registreringen, medan anmälningar och andra handlingar

som ligger till grund för registreringen skall vara kvar i magistratens respektive

kommunalborgmästarens arkiv. Riksarkivet anser det olämpligt att

så intimt sammanhörande handlingar skiljes åt och förvaras i olika arkiv.

Det är troligt att den nya registerföraren behöver ha tillgång till handlingarna

till registren åtminstone från senare år.

Polisberedningen, som icke har något att erinra mot förslaget i och för

sig, gör några redaktionella anmärkningar. Beredningen framhåller vidare,

att åklagarandel i böter (§ 23 första stycket näringsfrihetsförordningen) numera

tillfaller kronan eller, vad angår kommunalanställd åklagare, stadens

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196t

kassa. Föreskriften, som avser sistnämnda fall, kommer att upphöra att gälla

vid åklagarväsendets förstatligande. Vidare ifrågasätter beredningen, om

icke bestämmelsen om angivarandel i böter som utdömes enligt förordningen

bör utgå, varvid § 23 i förordningen kan upphävas.

Departementschefen

I det närmaste fullständig enighet råder bland remissinstanserna att handelsregistret

såsom domstolskommittén föreslagit skall föras hos länsstyrelserna.

Jag ansluter mig till denna uppfattning.

1958 års näringsrättssakkunnige har i ett den 12 april 1962 avgivet betänkande,

benämnt »Den allmänna näringslagstiftningen» (SOU 1962: 15),

föreslagit, att bestämmelserna om näringsanmälan skall upphöra. Det är ännu

ovisst, när detta förslag kan bli föremål för vidare behandling. Näringsregistret

föres nu av samma myndighet som prövar anmälningar till handelsregistret

och jag anser, att detta samband alltjämt bör bibehållas. Även näringsregistret

bör därför nu i princip överföras till länsstyrelsen.

Mot domstolskommitténs förslag att Kungl. Maj:t skall kunna förordna

om lokal registrering av firma- och näringsanmälningar har invändningar

rests huvudsakligen ur den synpunkten, att skyddet mot namnlikhet beträffande

firma blir mera begränsat vid lokal registrering. Kommitténs förslag

förutsätter emellertid, att handelsregistret tills vidare föres kommunvis

och att såsom villkor för registrering alltjämt skall gälla att firma skiljer

sig från annan i samma kommun förut registrerad firma. Det nyss

nämnda skälet för en central registrering utgör alltså för närvarande icke

hinder mot förslagets genomförande i denna del. En centralisering till länsstyrelsen

kan onekligen medföra vissa olägenheter, särskilt i de fall då residensstaden

är belägen på stort avstånd från de större handelsstäderna i länet.

Så länge de materiella rättsreglerna om namnlikhet ej nödvändiggör

en centraliserad registrering, synes därför möjlighet att förordna om lokal

registrering böra öppnas. Det får sedan ankomma på Kungl. Maj :t att med

beaktande av samtliga på frågan inverkande omständigheter avgöra, om lokal

registrering skall medges i det särskilda fallet.

Ordinarie kommunalborgmästare, som icke övergår i annan tjänst, torde

i enlighet med gällande reglemente som regel vara skyldiga att föra registren,

därest Kungl. Maj :t förordnar om lokal registrering för staden. I andra

fall får det bero på åtagande från den avsedde registerförarens sida, om förordnande

skall kunna meddelas. Någon anledning att begränsa möjligheterna

så att endast statlig befattningshavare kan förordnas till registerförare

föreligger icke. Därest det ifrågakommer att utse annan kommunal tjänsteman

än ordinarie kommunalborgmästare, bör även staden höras. Kostnaderna

för den lokala registreringen synes böra åvila staden. Även vad

gäller lokal registering ansluter jag mig alltså till kommitténs förslag.

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196i

Kungörandet i ortstidningen av anmälningar som intagits i handelsregistret

har den rättsverkan, att envar därefter skall anses äga kännedom om anmälningens

innehåll. Offentliggörandet synes i första hand böra, såsom anmärkts

under remissbehandlingen, riktas till dem som finns på den ort där

rörelsen bedrives. Det nuvarande kungörelseförfarandet bör därför enligt

min mening bibehållas. Jag föreslår alltså, att kungörelsen skall införas —

förutom i Post- och Inrikes Tidningar — om anmälan avser rörelse i stad,

i tidning som utgives i den staden eller, om flera tidningar utgives där, i

den av dessa där allmänna påbud för staden vanligen intages. Om tidning

ej utgives i staden eller om anmälan avser rörelse på landet, torde kungörande

få ske i den tidning i länets residensstad, där allmänna påbud för

denna stad vanligen meddelas. Kungörelserna kommer alltså att införas i

samma tidningar som för närvarande. Att, såsom från ett håll ifrågasatts,

införa underrättelse om registreringen i länskungörelserna bör däremot ej

föreskrivas.

Kommitténs förslag att polismyndigheten skall utfärda sådana intyg som

avses i § 11 näringsfrihetsförordningen har godtagits av samtliga remissinstanser

och jag ansluter mig till förslaget i denna del.

Vid författningstextens utformning bör iakttagas de av polisberedningen

framförda anmärkningarna och § 9 mom. 3 och 4 samt § 10 mom. 1 näringsfrihetsförordningen

jämkas i redaktionellt hänseende. Beredningens

förslag att bestämmelserna i 23 § första stycket om åklagarandel i böter skall

upphävas ansluter sig till förslag till lag om åklagare tillkommande andel i

böter m. m., vilket chefen för inrikesdepartementet, såsom förut nämnts,

senare denna dag avser att anmäla. Jag föreslår vidare, att i samband härmed

den i samma paragraf intagna bestämmelsen om angivarandel i böter

upphäves. Med hänsyn till stadgandet i 25 kap. 7 § andra stycket brottsbalken

erfordras icke den särskilda bestämmelsen om förvandling av böter i

andra stycket av § 23 näringsfrihetsförordningen. Hela paragrafen kan därför

upphävas.

Såsom riksarkivet påpekat bör jämväl anmälningshandlingar, som tillhör

handels- och näringsregister, överlämnas till den som fortsättningsvis

skall föra dessa register. Det torde ankomma på Kungl. Maj :t att bestämma

härom.

Besvärstiden i 3 § lagen om handelsregister, firma och prokura torde böra

jämkas för att nå överensstämmelse med vad som gäller enligt bl. a. 100 §

lagen den 1 juni 1951 (nr 308) om ekonomiska föreningar. I enlighet med

de principer som följts vid följdlagstiftningen till brottsbalken (se prop.

1904: 10) bör 24 § samma lag upphävas.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196b

Tillstånd till försäljning i vissa fall1

Gällande bestämmelser

Enligt 11 § 1 inom. butikstängningslagen den 21 juli 1948 (nr 608) ankommer

det i Stockholm på överståthållarämbetet samt i annan stad på

magistrat eller kommunalborgmästare att lämna tillstånd till försäljning

utomhus på annan affärstid än den vanliga av varm korv, varm fisk eller

varm buljong samt bröd, potatis, senap, sås och annat dylikt, som tillhandahålles

i samband därmed. På landet lämnas sådant tillstånd av polismyndigheten.

Kommunens styrelse eller annat kommunalt organ, som fullmäktige

bestämmer, skall beredas tillfälle att yttra sig. I ärendet prövas

dels sökandens personliga lämplighet, dels försäljningens lämplighet ur

hälso- och ordningssynpunkt och dels, å ena sidan, det gagn allmänheten

kan ha av försäljningen samt, å andra sidan, de olägenheter som kan uppkomma

för annan handel. Enligt 8 § samma lag skall kommunala beslut

om avvikelser från vanlig affärstid underställas länsstyrelsen. Sådant beslut

skall överlämnas, om det avser annan stad än Stockholm, till magistraten

eller kommunalborgmästaren och beträffande kommun på landet till landsfiskalen

på orten. Dessa skall med eget utlåtande insända beslutet till länsstyrelsen.

Stadsdomstolsutredningen

Stadsdomstolsutredningen föreslår att, utom såvitt gäller Stockholm,

den lokala polismyndigheten alltid skall handlägga tillståndsärenden, varom

här är fråga. Denna myndighet föreslås också skola fullgöra magistrats

och kommunalborgmästares åligganden enligt 8 § butikstängningslagen. Utredningen

uttalar därvid, att de nuvarande bestämmelserna sammanhänger

med att magistrat, kommunalborgmästare och landsfiskal har att pröva tillstånd

enligt ordningsstadgan om upplåtelse av allmän plats för försäljningsändamål.

Försäljning av varm korv o. dyl. får ske endast från fastställd

plats, och man har velat undvika, att olika myndigheter behandlar ansökan

om tillstånd till försäljning på vanlig affärstid och på utsträckt tid.

Domstolskommittén

Domstolskommittén erinrar om att Kungl. Maj :t under år 1962 tillsatt

en särskild utredning om butikstängningslagstiftningen. I direktiven för utredningen

anföres bl. a. att det, om en reglering på området finnes vara erforderlig

även framdeles, bör undersökas huruvida den tillståndsgivning, som

kan komma att anses ofrånkomlig, ytterligare kan decentraliseras.

Kommittén betonar att, eftersom försäljningens lämplighet skall prövas

1 Förslag 21) i propositionen.

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196i

jämväl ur ordningssynpunkt, polismyndigheten måste ha ett avgörande inflytande

på tillståndsgivningen. Det måste också vara lämpligt att frågor

om upplåtelse av allmän plats och om rätt till öppethållande utöver den

normala affärstiden prövas av en och samma myndighet. Kommittén biträder

därför stadsdomstolsutredningens förslag.

Kommittén finner det ej erforderligt att föreskriva någon motsvarighet

till nuvarande bestämmelser i 8 § att kommunala beslut om avvikelser från

den vanliga affärstiden skall överlämnas till magistrat, kommunalborgmästare

eller landsfiskal samt att sådan myndighet med eget utlåtande

skall insända beslutet till länsstyrelsen. Därest polismyndigheten i något

fall skulle anses böra yttra sig i ärendet, torde länsstyrelsen kunna infordra

sådant yttrande utan uttryckligt stadgande härom.

Domstolskommittén föreslår ändringar i anslutning till vad nu anförts

i 8 §, 11 § 1 mom. och 18 § butikstängningslagen.

Remissyttranden

Domstolskommitténs förslag i denna del tillstyrkes eller lämnas utan

erinran av det övervägande antalet remissinstanser.

Affärstidsutredningen förklarar således, att utredningen ännu icke prövat

de principiella frågor rörande affärstiderna som faller inom utredningens

uppdrag. Utredningen har därför icke heller tagit ställning till frågan rörande

tillståndsgivande myndigheter, för det fall att det även framdeles

skulle befinnas erforderligt med en sådan reglering av affärstiderna att undantag

från regleringen är påkallad. Då det emellertid synes lämpligt att

genomföra domstolskommitténs förslag i fråga om butikstängningslagen

under de i betänkandet angivna förutsättningarna och detta icke synes försvåra

affärstidsutredningens arbete, har utredningen intet att erinra mot

dess genomförande.

Drätselkammaren i Lysekil anför såsom en olägenhet med förslaget, att

kommunerna endast får möjlighet att påverka utvecklingen på ifrågavarande

område av samhällslivet genom yttrande över inkomna ansökningar om

försäljningstillstånd. Samrådet mellan den beslutande myndigheten och

kommunen blir svårare att etablera, sedan ärendena överflyttats från kommunalborgmästaren

till polischefen.

Särbestämmelserna för Stockholm beröres av poliskammaren i Stockholm

och Föreningen Sveriges polismästare, som båda ifrågasätter, om

sådana bestämmelser bör bibehållas. Till stöd för en ändring i detta avseende

åberopas aktuella strävanden inför förstatligandet att skapa största

möjliga enhetlighet i fråga om polisens arbetsuppgifter.

En av de avstyrkande remissinstanserna, drätselkammaren i Karlskrona,

anser att tillståndsgivningen hör överflyttas till länsstyrelsen. Kammaren

anser det vara orimligt att man skall vända sig till en myndighet, när

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196b

det gäller försäljning av varm korv m. m., men till en annan myndighet,

när det gäller försäljning av t. ex. konfektyrer och frukt.

I avstyrkande uttalanden hävdar stadsfullmäktige i Boden, att ärendena

bör handläggas av kommunalborgmästaren till dess denne avgår med pension,

medan Föreningen Sveriges kommunalborgmästare anser, att ifrågavarande

försäljningstillstånd skall lämnas av kommunalborgmästare, som

bör finnas i varje stad.

I övriga avstyrkande yttranden föreslås, att beslutanderätten i denna

angelägenhet skall anförtros kommunalt organ. Svenska stadsförbundet

erinrar därvid om att förbundet i sitt yttrande över stadsdomstolsutredningens

betänkande ifrågasatt, huruvida icke tillståndsgivningen borde ankomma

på kommunal myndighet. Det kan ej anses ofrånkomligt att polismyndigheten

med hänsyn till prövningen ur ordningssynpunkt skall ha det

avgörande inflytandet på denna tillståndsgivning. Om kommunal myndighet

tillägges rätten att besluta i dessa frågor, skall polismyndigheten givetvis höras

i ärendet. Av samma mening är drätselkamrarna i Kungälv, Umeå och

Kiruna.

Kommitténs förslag att kommunala beslut om avvikelser från den normala

affärstiden skall insändas direkt till länsstyrelsen har godtagits av

samtliga remissinstanser som uttalat sig därom.

Departementschefen

Den försäljningsverksamhet varom nu är fråga sker i allmänhet från

sådan allmän plats som avses i 2 § allmänna ordningsstadgan. Såsom

framgått av vad jag förut anfört angående ianspråktagande av allmän

plats för försälj ningsändamål, avses tillstånd att begagna allmän plats för

sådant ändamål skola lämnas av polismyndigheten. Kommunen skall dock

äga vetorätt. Härigenom har kommunerna inflytande även på frågan om försäljningstillstånd.

Kommunens intresse tillgodoses också genom att kommunen

skall höras över ansökan om rätt till försäljning utöver den normala

affärstiden. Då sådan ansökan skall prövas jämväl från ordningssynpunkt,

bör dock, såsom kommittén föreslagit, dessa ärenden även i städerna avgöras

av polismyndigheten.

Jag ansluter mig vidare till kommitténs förslag beträffande de i 8 §

butikstängningslagen avsedda underställningsärendena.

Såsom jag förut angivit biträder jag kommitténs uppfattning att någon

omfördelning av ärenden mellan överståthållarämbetet och polismyndigheten

i Stockholm icke bör ske i detta sammanhang.

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196b

Försäljningsverksamhet som bedrives av barn1

Gällande bestämmelser

Enligt lagen den 9 april 1926 (nr 72) angående meddelande av förbud

för barn att idka viss försäljning har magistrat och kommunalborgmästare

att taga viss befattning med frågor rörande försäljningsverksamhet som

bedrives av barn. I stad, köping eller municipalsamhälle må fullmäktige i

kommunen besluta om förbud för barn att sälja tryckalster, blommor,

kramvaror eller annat i den mån detta ej är förbjudet redan enligt arbetarskyddslagen

den 3 januari 1949 (nr 1). Hälsovårdsnämnd, skolmyndighet

och barnavårdsnämnd skall yttra sig, innan beslut meddelas. Därefter skall

beslutet underställas länsstyrelsen och för sådant ändamål överlämnas i

Stockholm till överståthållarämbetet, i övriga städer till magistraten eller

kommunalborgmästaren samt i köping eller municipalsamhälle till landsfiskalen

i orten. Dessa skall bereda dem, vilka beslutet kan angå, tillfälle att

yttra sig. Magistraten, kommunalborgmästaren eller landsfiskalen har att

med eget utlåtande överlämna beslutet till länsstyrelsen (2 § 1 mom.). Undantag

från fastställt förbud kan meddelas för visst tillfälle, till exempel för

försäljning av majblommor, av länsstyrelsen eller i Stockholm av poliskammaren

samt i fråga om visst barn i Stockholm av poliskammaren, i annan

stad av magistraten eller kommunalborgmästaren samt i köping och municipalsamhälle

av landsfiskalen i orten (2 § 4 mom.). I sistnämnda dispensärenden

skall skolstyrelse och barnavårdsnämnd höras. Vidare finns särskilda

regler om sammanträffande av brott (4 §) samt om åtalsrätt och forum

(5 §). Ådömda böter skall tillfalla kommunen och vid bristande betalning

förvandlas enligt allmän strafflag (6 §).

Stadsdomstolsutredningen

Stadsdomstolsutredningen föreslår, att den beslutanderätt i dispensärenden

som sålunda tillkommer länsstyrelse, poliskammaren i Stockholm, magistrat

eller kommunalborgmästare samt landsfiskal överflyttas till barnavårdsnämnden

i vederbörande kommun. Polismyndigheten föreslås skola

övertaga magistrats och kommunalborgmästares befattning med underställningsärenden.

Domstolskommittén

Doinstolskommittén finner uppenbart, att barnavårdsnämnden har bättre

möjlighet än annan myndighet att pröva samtliga frågor om dispens

från förbud som meddelats enligt 1926 års lag. Därför bör 2 § 4 mom. ifrågavarande

lag ändras så att vad där stadgas om länsstyrelse, poliskammaren

1 Förslag 14) i propositionen.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 1961

i Stockholm, magistrat, kommunalborgmästare och landsfiskal i stället avser

barnavårdsnämnden i vederbörande kommun.

Beträffande underställningsärenden enligt lagen anmärker kommittén,

att föreskrifter, som antages av stadsfullmäktige i Stockholm om försäljningsverksamhet

av barn, skall överlämnas direkt till överståthållarämbetet.

Ämbetet har att bereda dem, vilka beslutet angår, tillfälle att yttra sig.

Kommittén anser det kunna ifrågasättas, om icke underställningsärendena

jämväl i övriga delar av riket kan av kommunens fullmäktige översändas

direkt till länsstyrelsen, eftersom länsstyrelsen liksom överståthållarämbetet

kan inhämta erforderliga yttranden utan medverkan av annan myndighet.

Då emellertid polismyndighetens uppfattning kan ha betydelse, anser

kommittén att myndigheten bör höras innan fullmäktige fattar sitt beslut.

Kommittén framlägger i överensstämmelse härmed förslag till ändringar

av 2 § 1 och 4 mom. lagen angående meddelande av förbud för barn att

idka viss försäljning.

Remissyttranden

Domstolskommittens förslag i denna del tillstyrkes eller lämnas utan

erinran av samtliga remissinstanser.

Socialstyrelsen anmärker, att benämningarna skolråd och folkskolestyrelse,

vilka återfinns i förevarande lag, i de nya skolförfattningarna ersatts

med benämningen skolstyrelse.

Departementschefen

I likhet med samtliga remissinstanser ansluter jag mig till domstolskommitténs

förslag. I redaktionellt hänseende bör jämkning ske i enlighet

med vad socialstyrelsen anmärkt. I enlighet med de principer som

följts vid följ dlagstiftningen till brottsbalken (se prop. 1964: 10) torde 4

och 5 §§ böra upphävas. Böter som ådömes enligt lagen synes numera böra

tillfalla kronan i enlighet med huvudregeln i 25 kap. 6 § brottsbalken.

Bestämmelse om förvandling av böter finns i 25 kap. 7 § andra stycket

brottsbalken. Även 6 § förevarande lag bör därför upphävas.

Burskap1

Gällande bestämmelser

Enligt 3 kap. 1 § handelsbalken sökes burskap hos »borgmästare och råd»,

varmed förstås magistraten. Innan magistraten prövar ansökningen och utfärdar

burbrev, skall magistraten bl. a. höra stadens borgerskap. Inför magistraten

sker även uppsägning av burskap (3 kap. 5 §).

1 Förslag 3) i propositionen.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196 i

91

Stadsdomstolsutredningen

Stadsdomstolsutredningen föreslår, att magistratens åligganden enligt

3 kap. 1 och 5 §§ handelsbalken överflyttas till stadens styrelse. Utredningen

anför, att till burskap numera ej torde vara knutna andra rättsverkningar

än att burskapsägande borgare åtnjuter vissa förmåner med avseende på rätt

till understöd från borgerskapet underställda fonder och stiftelser samt till

intagning på borgenskapets hem och inrättningar.

Under remissbehandlingen har förslaget i allmänhet tillstyrkts utan reservationer.

Stockholms rådhusrätt och magistrat, rådhusrätten och magistraten

i Uppsala samt stadsfullmäktige i Uppsala har dock ansett, att uppgiften

att utfärda burbrev borde få vara kvar hos borgmästare och rådmän.

Domstolskommittén

Domstolskommittén erinrar om att burslcapsärenden numera förekommer

endast i de städer där det finns av borgerskapet grundade stiftelser till

förmån för burskapsägande borgare och deras anhöriga. Enligt kommitténs

uppfattning är burskapet och den därmed förenade rätten att åtnjuta

förmåner från borgerskapet underställda fonder och stiftelser icke en statlig

angelägenhet, varför anledning ej finnes att frångå stadsdomstolsutredningens

förslag att överföra magistratens ifrågavarande åligganden på stadens

styrelse. Kommittén erinrar om att 1946 års kommunallagskommitté i

sitt betänkande (SOU 1952:14 s. 423) uttalade, att burskap borde kunna beviljas

av de organisationer som representerade de burskapsägande borgarna,

och föreslog, att Kungl. Maj :t skulle fastställa stadgar för dessa organisationer.

Kommittén uttalar, att en sådan lösning förefaller i och för sig tilltalande

men att förslag till sådana stadgar ej kan utarbetas inom ramen

för kommitténs utredningsuppdrag. Kommittén finner emellertid, att möjlighet

bör öppnas för Kungl. Maj :t att fastställa särskilt reglemente för de

burskapsägande borgarna samt att, sedan sådant reglemente utfärdats för

borgarna i de städer där borgerskapet underställda stiftelser finns, bestämmelserna

i 3 kap. handelsbalken kan upphävas. I enlighet härmed framlägger

kommittén förslag till lag om överflyttande av magistratens befattning

med burskapsärenden.

Remissyttranden

I allmänhet föranleder förslaget i denna del icke annat yttrande än att

förslaget tillstyrkes eller lämnas utan erinran.

Såvitt framgår av remissvaren finns av borgerskapet förvaltade fonder

och stiftelser endast i Stockholm, Uppsala och Karlskrona. De enda remissmyndigheter

som behandlar denna fråga närmare är Stockholms ma
-

s. 92 Kontrollera mot PDF

92 Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 196b

gistrat, magistraterna i Uppsala och Karlskrona, länsstyrelsen i Uppsala

län samt stadsfullmäktige i Uppsala och Karlskrona.

Stockholms magistrat uttalar, att magistraten numera icke vill motsätta

sig att magistratens befattning med burskapsärenden överflyttas på stadens

styrelse. Likaså tillstyrker magistraten och stadsfullmäktige i Karlskrona

kommitténs förslag.

Stadsfullmäktige i Uppsala vidhåller den mening stadsfullmäktige uttalade

i anledning av stadsdomstolsutredningens betänkande, nämligen att magistratens

åligganden beträffande burskapsärenden bör anförtros borgmästare

och exempelvis de två äldsta rådmännen.

Även magistraten i Uppsala avstyrker, att ärendena flyttas till stadens

styrelse, och föreslår, att länsstyrelsen sättes i magistratens ställe. Magistraten

är fullt ense med domstolskommittén därom att uppgiften att bevilja

burskap icke är en statlig angelägenhet och att skäl därför icke föreligger

att ålägga rådhusrättens ledamöter denna uppgift. Magistraten, som i saken

samrått med borgerskapets äldste, avstyrker emellertid förslaget att

överföra dessa åligganden på stadens styrelse. Däremot önskar man taga

fasta på förslaget att burskap skall få beviljas av de organisationer som

representerar de burskapsägande borgarna och att Kungl. Maj :t skall fastställa

stadgar för dessa organisationer och reglemente för de burskapsägande

borgarna. Den föreslagna ändringen skulle endast innebära att borgerskapets

äldste själva beviljar burskap. Erfordras under en övergångstid att

myndighet beviljar burskap och utfärdar burbrev, bör uppgiften anförtros

länsstyrelsen. Redan nu kan vissa av magistraten och borgerskapets

äldste i Uppsala handlagda ärenden underställas länsstyrelsen för avgörande.

Länsstyrelsen i Uppsala län finner för sin del ej anledning till erinran mot

domstolskommitténs förslag, eftersom möjlighet öppnas att fastställa reglemente

för de burskapsägande borgarna och då, sedan reglementet fastställts,

bestämmelserna i 3 kap. handelsbalken ej vidare skall tillämpas för staden''

Beträffande de av kommittén föreslagna övergångsbestämmelserna anmärker

magistraten i Uppsala vidare, att det bör ankomma på magistraten

att före lagens ikraftträdande antaga reglemente för de burskapsägande borgarna.

Den föreslagna författningstexten är icke klar på den punkten.

Departementschefen

Burskapsärendena har icke sådan anknytning till domstolsväsendet att

det bör ankomma på rådhusrättens ledamöter att handlägga dessa ärenden.

Den bästa lösningen synes mig vara att för de burskapsägande borgarna antages

särskilt reglemente, vari föreskrifter meddelas om burskapsärendenas

behandling och formerna för förvaltningen av de fonder och stiftelser som

finns till förmån för de burskapsägande borgarna. Innehållet i sådant regle
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196i

mente torde få bero på de särskilda traditioner som utvecklats i varje stad

och något förslag till reglemente kan därför knappast utarbetas av annan

än företrädare för borgarna. Det torde lämpligen böra tillkomma länsstyrelsen

att fastställa sådant reglemente.

Fastställes reglemente av det slag som nu avses, bör bestämmelserna i

3 kap. handelsbalken icke längre vara tillämpliga angående burskap i den

staden. För handläggning av burskapsärenden i andra fall måste bestämmas,

vilket organ som skall vara behörigt. Både stadsdomstolsutredningen och

domstolskommittén har föreslagit, att stadens styrelse skall övertaga dessa

ärenden, och jag anser mig även i denna del kunna godtaga domstolskommitténs

förslag.

Driftsbevis för förlagsinteckning1

Gällande bestämmelser

Enligt förordningen den 13 april 1883 (nr 16 s. 1) angående förlagsinteckning

skall ansökan om sådan inteckning vara åtföljd av intyg att förlagstagaren

utövar den uppgivna rörelsen samt att denna är av den art och drives

i den omfattning som sägs i 1 § samma förordning. Sådant intyg utfärdas enligt

3 § förordningen i Stockholm av poliskammaren, i övriga städer av magistrat

eller kommunalborgmästare och på landet av landsfiskal.

Stadsdomstolsutredningen

Stadsdomstolsutredningen föreslår, att driftsbevis skall utfärdas av polismyndigheten.

Under remissbehandlingen har från några håll anmärkts, att uppgiften

icke är av polisiär natur och därför i stället borde ankomma på utmätningsman

eller kommunal befattningshavare. 1959 års förlagsinteckningskommitté

— som kan förväntas avlämna betänkande under våren innevarande

år — har emellertid anfört, att förslaget överensstämmer med kommitténs

blivande förslag till ny lagstiftning på området.

Domstolskommittén

Domstolskommittén uttalar som sin mening, att polismyndigheten har

den bästa kännedomen om de lokala förhållandena och de största förutsättningarna

att genom undersökning på platsen förvissa sig om rörelsens art

och omfattning. Polismyndigheten är också lättillgänglig. Kommittén biträder

därför stasdomstolsutredningens förslag.

Förslag 6) i propositionen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 196b

Remissyttranden

Det stora flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller lämnar detta

utan erinran. Utan att avstyrka förslaget ifrågasätter dock poliskammaren

i Malmö och Föreningen Sveriges polismästare, om förslaget kan anses stå

i överensstämmelse med strävandena att avlasta polisen arbetsuppgifter som

icke bär mera påtaglig anknytning till dess arbete.

I avstyrkande uttalanden föreslår poliskamrarna i Uppsala och Örebro,

stadsfullmäktige i Boden samt landsfiskalen i Olofströms distrikt, att det

skall ankomma på exekutiv myndighet (kronofogden) att utfärda driftsbevis.

Landsfiskalen föreslår vidare, att bevisen skall kunna utfärdas av

notarius publicus.

Departementschefen

Utfärdande av driftsbevis förutsätter en undersökning på platsen och det

är därför lämpligt att bevisen utfärdas av myndighet med spridd organisation.

Polismyndigheten uppfyller denna förutsättning och jag ansluter

mig därför till domstolskommitténs förslag.

Ändringar i sjölagen1

Gällande bestämmelser

I 3 § sjölagen stadgas att, om den, för vars räkning fartyg bygges, för

byggnadens verkställande givit eller utfäst sig att giva förskott av penningar

eller byggnadsämnen och om skriftlig avhandling om förskottet upprättats,

avhandlingen må intagas i protokollet hos magistraten i den stad där byggnaden

verkställes eller, om byggnadsorten är belägen på landet, i närmaste

stad. Protokollsintagningen medför förmånsrätt enligt 17 kap. 5 § handelsbalken

i de lämnade byggnadsämnena eller det som med förskottet är tillverkat.

Enligt 4 § sjölagen åligger det fartygs ägare att bestämma den ort inom

riket, vilken skall vara fartygets hemort, samt att därom göra anmälan,

därest fartyget är sådant att det icke skall införas i fartygsregistret, till

magistraten i den stad som bestämts till hemort eller, om hemorten är belägen

på landet, hos landsfiskalen i orten. Om anmälan ej gjorts, skall ägarens

hemvist anses vara fartygets hemort.

Vidare åligger det enligt sjölagen magistraten att utse besiktningsmän.

Vid s. k. haveribesiktningar (6 §, 41 §, 43 §, 196 §, 200—202 §§, 207 och

208 §§) av fartyg eller last som skadats genom sjöolycka skall anlitas be
-

1 Förslag 8) och 20) i propositionen.

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196i

siktningsmän, som för varje särskilt fall blivit officiellt törordnade. Förordnande

meddelas av magistraten eller, där fartyget finnes utom stads

område, av magistraten i närmaste stad eller av landsfiskalen i orten (41 §

tredje stycket). I 332 § första stycket sjölagen stadgas, att besiktningsmän

skall vara tre till antalet och att i städer, där handels- och sjöfartsnämnd

finnes, magistraten har att för varje år infordra uppgift å lämpliga besiktningsmän.

En annan form av besiktning genom besiktningsmän omtalas

i 42 § sjölagen. Besiktning enligt detta lagrum av gods, som tagit skada under

resa, anordnas efter befälhavarens eget bedömande och syftar till att

freda befälhavaren och redaren mot anspråk från lastägare, som förmenar

att skadan vållats genom felaktig stuvning eller dylikt. I detta fall behövs

ej myndighets förordnande av besiktningsmän. Emellertid har man ansett,

att särskilt på större handelsplatser bör finnas tillgång till besiktningsmän

för sådana besiktningar. Det åligger därför enligt 332 § andra stycket sjölagen

magistraten i städer, där handels- och sjöfartsnämnd finnes, att efter

förslag av nämnden för varje år utse lämpligt antal besiktningsmän för dessa

besiktningar samt att kungöra förteckning å de sålunda utsedda.

I stad utan magistrat ankommer det på kommunalborgmästaren att fullgöra

ifrågavarande magistratsuppgifter.

Stadsdomstolsutredningen

Beträffande avhandling om förskott föreslår stadsdomstolsutredningen,

att avhandlingen skall ingivas till den allmänna underrätt, inom vars domkrets

fartygsbygget sker, och intagas i bouppteckningsprotokollet. Utredningen

uttalar, att ärendet blir att behandla enligt lagen om handläggningav

domstolsärenden, att rätten bör vara domför med endast en lagfaren

domare samt att ärendet bör handläggas av inskrivningsdomare.

Vad angår besiktningsmän föreslår utredningen, att åliggandet att förordna

haveribesiktningsmän skall handhavas i stad med rådhusrätt av rådhusrätten

och eljest av häradsrätt, som är behörig att upptaga sjörättsmål, eller

landsfiskalen i orten. På rådhusrätt och på häradsrätt, som nyss sagts, skall

ankomma att i magistratens ställe utse besiktningsmän enligt 332 § andra

stycket sjölagen. Det skall åligga auktoriserad handelskammare att i handels-

och sjöfartsnämnds ställe upprätta förslag till besiktningsmän. Vid

handläggningen av förevarande ärenden skall rätten vara domför med en

lagfaren domare.

Domstolskommittén

Domstolskommittén framhåller, att intagande i protokoll av avhandling

om förskottsutfästelse medför förmånsrätt och därför torde ha sådan rättslig

anknytning att ärendet bör handläggas av domstol. Lagen om handläggning

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196i

av domstolsärenden torde då bli tillämplig, och kommittén anser, att ärendet

i likhet med avhandling om lösöreköp bör intagas i bouppteckningsprotokollet.

Beträffande nu gällande forumregler uttalar kommittén, att enligt 313 §

sjölagen rådhusrätt är första domstol i mål som skall bedömas enligt

nämnda lag. I samband med stads och landsbygds förenande i judiciellt avseende

äger Kungl. Maj:t enligt lagen den 4 juni 1937 (nr 306) om behörighet

för häradsrätt att upptaga sjörättsmål förordna, att häradsrätten i

orten skall äga upptaga sjörättsmål, för vilka den rådhusrätt som upphör

skolat vara rätt domstol. Med sjörättsmål avses därvid bl. a. mål och

ärenden som skall bedömas efter sjölagen. Förordnanden som nu sagts har

meddelats för några häradsrätter. Därest ärenden enligt 3 § sjölagen

överflyttas till domstol, blir enligt kommitténs uppfattning dessa forumbestämmelser

tillämpliga, om annat ej stadgas. Den förmånsrätt som skapas

genom protokollsintagningen, fortsätter kommittén, synes upphöra, när

fartyget levereras, varför förmånsrätten är av mera tillfällig natur och helt

knuten till varvets verksamhet. I samband med protokollsintagningen lärer

ej ske någon särskild granskning av handlingens giltighet. Någon större olägenhet

skulle därför ej vara förenad med att handlingen, på sätt stadsdomstolsutredningen

föreslagit, intages i protokoll hos den allmänna underrätt,

inom vars område varvet är beläget. Ett stadgande av sådant innehåll skulle

emellertid bryta mot de i övrigt för mål och ärenden enligt sjölagen gällande

iorumreglerna. För att icke resultatet av sjölagskommitténs och domstolskommitténs

pågående utredningar skall föregripas, bör behörigheten

att handlägga ärenden enligt 3 § sjölagen nu begränsas till de domstolar

som handlägger övriga sjörättsmål, rådhusrätter och vissa häradsrätter.

Om 3 § sjölagen utformas så att handlingen skall intagas i protokollet hos

rådhusrätten i den stad där byggnaden verkställes eller, om byggnadsorten

är belägen pålandet, i närmaste stad, blir jämväl de häradsrätter vilka enligt

1937 års lag äger upptaga sjörättsmål behöriga att handlägga dessa ärenden.

Föreskrifterna om anmälan om fartygs hemort behandlar kommittén i

samband med förslag till ändringar i förordningen den 18 oktober 1901 (nr

78) angående registrering av svenska fartyg. Magistratens befattning med

anmälningar om fartygs hemort — ävensom anmälningar enligt registreringsföroröningen

—- bör enligt kommitténs mening överlämnas till mönstringsförrättare.

Kommittén anför, att mönstringsförrättaren är lättillgänglig

och att det arbete som föranledes av nu ifrågavarande anmälningar icke är

särskilt betungande. Det torde icke erfordras att polismyndigheten bibehålies

vid sin rätt att mottaga anmälan om fartygs hemort, en uppgift som icke är

av polisiär natur.

Vad beträffar besiktningsmännen påpekar kommittén, att av haveribesiktningsmän

företagna värderingar bl. a. skall läggas till grund för beräkning

av de belopp, varmed fartyg och last skall deltaga i gäldande av gemen
-

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj:Is proposition nr 163 år 1964

samt haveri. Värderingarna har alltså stor betydelse i rättsligt hänseende,

och besiktningsmännen synes i viss mån intaga en ställning, liknande den

som intages av sakkunniga utsedda enligt 40 kap. 1 § rättegångsbalken.

Övervägande skäl talar därför för att, såsom stadsdomstolsutredningen föreslagit,

besiktningsmän enligt sjölagens olika bestämmelser skall utses av

rätten. Domstolskommittén finner behörigheten att förordna besiktningsmän

böra begränsas till de domstolar som för närvarande har behörighet att

handlägga sjörättsmål. Kommittén finner vidare, att landsfiskals nuvarande

uppgift att förordna besiktningsmän åligger denne i egenskap av polismyndighet.

Kommittén anser det knappast vara ur praktisk synpunkt nödvändigt

att bibehålla polismyndigheten vid denna behörighet. Kommittén föreslår

därför, att landsfiskalens behörighet att förordna besiktningsmän skall

upphöra. Beträffande magistratens nuvarande åliggande att upprätta förteckning

över lämpliga besiktningsmän uttalar kommittén, att ett visst samband

föreligger mellan behörigheten att förordna haveribesiktningsmän och

nämnda åliggande, varför även denna magistratsuppgift bör överflyttas till

nyssnämnda underrätter. Genom att handels- och sjöfartsnämnd skall upprätta

förslag till sådana besiktningsmän har ärendena för närvarande en naturlig

anknytning till städer med sådan nämnd. Denna anknytning skulle

svårligen kunna upprätthållas, om förslagsrätten, på sätt stadsdomstolsutredningen

föreslagit, överlämnas till auktoriserad handelskammare. Domstolskommittén

anser det ej vara anledning att i detta sammanhang göra

någon ändring i sjölagens regler om vem som skall upprätta förslag till förteckningen.

Domstolskommittén föreslår i enlighet med vad nu anförts ändringar i

3, 4, 41 och 332 §§ sjölagen.

Vad angår domförhetsreglerna anser kommittén, att rätten vid behandling

av ärenden rörande avhandling om förskottsutfästelse bör vara domför

med en lagfaren domare, och föreslår, att 7 § lagen den 20 december 1946

(nr 807) om handläggning av domstolsärenden ändras så att dessa ärenden

kommer att handläggas av den som har att upptaga inskrivningsärenden.

Även beträffande förordnande av haveribesiktningsmän anser kommittén

lagen om handläggning av domstolsärenden hli tillämplig. Kommittén finner,

att någon särskild bestämmelse om rättens sammansättning vid meddelande

av dylika förordnanden icke erfordras.

Den befattning som föreslagits skola tillkomma rätten med avseende på

besiktningsmän enligt 332 § sjölagen bedömer kommittén vara av förvaltningsnatur.

På dessa ärenden är lagen om handläggning av domstolsärenden

ej tillämplig. Kommittén upptager därför i förslaget till rådhusrättsstadga,

som avses skola utfärdas i administrativ ordning, en bestämmelse att

rätten vid behandling av sådant ärende skall ha den sammansättning som

i rättegångsbalken är i allmänhet föreskriven för huvudförhandling i tvistemål.

Kommittén behandlar även erforderliga ändringar i protokollskun
4

Ilihang till riksdagens protokoll 196b. 1 samt. Nr 16.1

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196i

görelsen den 26 september 1947 (nr 775). Slutligen föreslår kommittén, att

den hänvisning som göres i 7 § lagen om handläggning av domstolsärenden

till de numera upphävda lagarna om arv och testamente utbytes mot eu

hänvisning till motsvarande bestämmelser i ärvdabalken.

Remissyttranden

De flesta remissinstanser tillstyrker eller lämnar domstolskommitténs

förslag utan erinran.

Beträffande avhandling om förskottsutfästelse anmärker sjölagskommittén,

utan att avstyrka domstolskommitténs förslag i denna del, att sjölagskommittén

kommer att behandla stadgandet i 3 § sjölagen i samband med

sitt arbete. Sjölagskommittén kommer sannolikt att förorda att avhandling

av detta slag skall intagas i protokollet hos den myndighet som handlägger

ärenden angående inteckning i fartyg.

Av annan mening än domstolskommittén i denna fråga är sjöfartsstyrelsen

och handelskammaren i Gävle, som båda anser, att ärendena redan nu

bör överflyttas till den myndighet som handlägger ärenden angående inteckning

i fartyg (inskrivningsdomaren i Stockholm). Sjöfartsstyrelsen ifrågasätter

den praktiska lämpligheten av att, i avvaktan på slutligt ställningstagande

till frågan, genomföra en ordning som innebär att ifrågavarande

slag av ärenden under en kanske relativt kort tid handlägges vid enstaka

tillfällen av ett större antal myndigheter. En provisorisk centralisering till

en enda myndighet skulle enligt sjöfartsstyrelsens uppfattning innebära

mindre långt gående åtgärd i nuvarande oklara läge.

Domstolskommitténs förslag att anmälan om fartygs hemort skall göras

hos mönstringsförrättare avstyrkes av sjöfartsstyrelsen, som föreslår att

hemortsanmälan skall ske hos polismyndigheten, samt av sjölagskommittén

och Sveriges redareförening, som anser att sådan anmälan bör kunna ske

hos rådhusrätt eller polismyndighet. Därvid framhålles, att anmälan icke

skall vidarebefordras till fartygsregistret och att mönstringsförrättarnas

verksamhet ej berör de icke registreringspliktiga fartygen. Dessa förrättningsmän

lämpar sig därför mindre väl för denna uppgift. Anmälan skall

ligga till grund för lokala register.

En avveckling av landsfiskalens behörighet afl förordna haveribesiktningsmän

bör enligt sjöfartsstyrelsen och sjölagskommittén anstå i avbidan

på sjölagskommitténs översyn av besiktningsreglerna. Vidare uttalar sjölagskommittén

— med instämmande av Sveriges redareförening — att behörighet

att förordna besiktningsmän som nyss nämnts bör tillkomma allenast

rådhusrätt och icke därjämte häradsrätt som äger upptaga sjörättsmål.

Sjölagskommittén erinrar vidare om att sjölagens samtliga regler om besiktning

övervägs inom kommittén och att förslag i ämnet kan beräknas bli

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 196b

framlagt under år 1964. I avbidan på sjölagskommitténs förslag bör ändringar

i besiktningsreglerna inskränkas till vad som är oundgängligen nödvändigt

med anledning av magistratsinstitutionens avveckling. På grund

härav bör polischefen tills vidare bibehållas vid sin behörighet. Rådhusrätt

bör träda i magistratens ställe vad gäller behörigheten att förordna besiktningsmän.

Magistratens funktioner enligt 332 § sjölagen bör, på sätt domstolskommittén

föreslagit, utövas av rådhusrätt i stad med handels- och

sjöfart snämnd.

Departementschefen

Domstolskommitténs förslag att avhandling om förskottsutfästelse skall

intagas i rättens protokoll har godtagits av det övervägande antalet remissinstanser.

Den av några remissinstanser berörda frågan om en central registrering

av sådana avhandlingar sammanhänger med spörsmålet om inteckning

i fartyg under byggnad, som sjölagskommittén kommer att överväga.

Avvecklingen av magistrats- och kommunalborgmästarinstitutionerna

synes icke nödvändiggöra en så genomgripande reform på området. Jag vill

därför ansluta mig till domstolskommitténs förslag att avhandling om förskott

skall intagas i domstols bouppteckningsprotokoll.

Enligt sjölagen (313 §) är endast rådhusrätt behörig att handlägga sjörättsmål.

Kungl. Maj :t äger emellertid, enligt lagen om behörighet för häradsrätt

att upptaga sjörättsmål, i samband med stads och landsbygds förenande

i judiciellt avseende iörordna att häradsrätten i orten skall äga upptaga

sjörättsmål, för vilka den rådhusrätt som upphör skolat vara rätt domstol.

Med sjörättsmål avses därvid bl. a. mål och ärenden som skall bedömas

efter sjölagen. Sådana förordnanden bär meddelats i några fall. Genom

att föreskriva att avhandling om förskottsutfästelse skall intagas i protokollet

hos rådhusrätt blir enligt min uppfattning jämväl nyssnämnda häradsrätter

behöriga att handlägga dessa ärenden. I sjölagen saknas emellertid

regler om vilken av nu nämnda domstolar som i varje särskilt fall skali

vara behörig upptaga ärende. Bestämmelsen i 3 § sjölagen bör därför utformas

så att avhandling om förskott skall intagas i protokollet hos rådhusrätten

i den stad där byggnaden verkställes eller, om byggnadsorten är belägen

utom område för stad med rådhusrätt, hos närmaste rådhusrätt.

De fartyg som nyttjas i handelssjöfart är regelmässigt av sådan storlek

att de är införda i fartygsregister Anmälan om hemort för sådant fartyg

skall då intagas i registret. I den mån annat fartyg icke skall ha ägarens

hemvist till hemort, skall fartyget upptagas i ett lokalt register, som för

närvarande på landet föres av landsfiskalen. Uppgiften att föra det lokala

registret torde vara föga betungande och kräva ringa tid. Oaktat uppgiften

ej är av polisiär natur, torde den därför utan större olägenhet kunna åvila

polismyndigheten även i fortsättningen. Då mönstringsförrättare i allmän
-

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196 i

het endast har befattning med fartyg, som är införda i fartygsregistret, anser

jag det vara mindre lämpligt att överflytta uppgiften till mönstringsförrättarna.

Någon anledning att i detta hänseende ha olika regler för stad och

land föreligger icke. Jag finner därför i anslutning till sjöfartsstyrelsens

remissyttrande att förevarande anmälan om hemort bör ske hos polismyndigheten.

Att domstol skall övertaga magistratens nuvarande åliggande att förordna

besiktningsmän är icke föremål för delade meningar. Däremot visar

remissbehandlingen att olika uppfattningar finns om vilken domstol som

skall utse haveribesiktningsmän. Sjörättsmål handlägges, som jag nyss nämnt,

för närvarande av rådhusrätt och vissa häradsrätter. En omarbetning av

dessa regler bör icke övervägas i detta sammanhang; frågan måste bedömas

med utgångspunkt från reglernas samband med samtliga bestämmelser i

sjölagen. Jag ansluter mig därför till domstolskommitténs förslag att besiktningsmän

skall förordnas av rådhusrätt och nu nämnda häradsrätter. I 41 §

sjölagen torde böra stadgas att besiktningsmän förordnas av rådhusrätten i

staden eller, om fartyget finns utom område för stad med rådhusrätt, av

närmaste rådhusrätt.

Under remissbehandlingen har uttalats, att landsfiskals nuvarande behörighet

att förordna besiktningsmän icke för närvarande bör upphävas. Då

det icke från praktisk synpunkt kan anses erforderligt att denna uppgift

framdeles åvilar polismyndigheten, finner jag i likhet med domstolskommittén

att ifrågavarande bestämmelse bör upphöra, vilket också bäst överensstämmer

med de aktuella strävandena att befria polismyndigheten från

uppgifter av icke polisiär natur.

Slutligen vill jag tillstyrka domstolskommitténs förslag rörande den i

332 § sjölagen avsedda förteckningen över besiktningsmän och angående

ändringarna i lagen om handläggning av domstolsärenden. Bestämmelser

om rättens sammansättning då förteckningen skall upprättas torde få utfärdas

i administrativ ordning.

Fastighetsbildning och fastighetsregistrering1

Gällande bestämmelser

I 29 kap. 1 § byggningabalken stadgas: »Huru hus i staden byggas och uppehållas

skall, så ock vad eljest till stadens nytta och prydnad i akt tagas

bör, därom är särskilt stadgat. Konungens befallningshavande med borgmästare

och råd äga där å vård hava.» I dessa ämnen gällande bestämmelser

återfinns i lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om fastighetsbildning i stad

samt byggnadslagen den 30 juni 1947 (nr 385) och byggnadsstadgan den 30

december 1959 (nr 612). Magistratens nuvarande uppgifter på detta område

1 Förslag 5) och 12) i propositionen.

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196b

hänför sig till fastighetsbildning och fastighetsregistrering. Närmare bestämmelser

härom finns, förutom i fastighetsbildningslagen (FBL), i förordningen

den 12 maj 1917 (nr 281) med närmare föreskrifter om fastighetsregister

för stad, kungörelsen den 26 maj 1922 (nr 216) om undertecknandet

av vissa till fastighetsregister för stad hörande handlingar, kungörelsen

den 26 juni 1936 (nr 367) med vissa föreskrifter om mätningsväsendet

och fastighetsregisterväsendet i rikets städer samt kungörelsen den 5

mars 1954 (nr 86) om prövning av vissa ärenden rörande fastighetsredovisning

och fastighetsbildning.

I 5 kap. FBL finns bestämmelser om magistratens befattning med avstyckning

av område, som ej ingår i tomtindelning. När länsstyrelses medgivande

fordras till avstyckning inom planlagt område eller till avstyckning,

som kan försvåra ett ändamålsenligt bebyggande, har i vissa fall magistraten

att avge yttrande till länsstyrelsen (8 § 3 mom.). Besvär över avstyckningsförrättning

anföres hos magistraten och till denna skall förrättningsmannen,

vare sig besvär anförts eller ej, överlämna konceptakten angående

förrättningen (13 § tredje och fjärde styckena). Har vid förrättning meddelats

beslut att avstyckning ej kan äga rum och anföres besvär, skall magistraten

infordra förrättningshandlingarna (13 § sista stycket). Då efter

verkställd förrättning besvärstiden utgått utan att förrättningen klandrats

eller anförda besvär blivit genom lagakraftägande beslut ogillade, har magistraten,

i vissa fall efter byggnadsnämndens hörande, att, om hinder ej

möter, fastställa avstyckningen och på framställning åsätta det avstyckade

området särskilt namn (14 § första och andra styckena). Därest avstyckningsförrättning

godkänts av samtliga sakägare, kan magistraten före besvärstidens

utgång fastställa avstyckningen (15 §). Om fastställd avstyckning

skall fastighetsregisterföraren underrättas (18 §). Magistratens beslut

i avstyckningsärende överklagas i den ordning som för överklagande av förvaltande

myndigheters och ämbetsverks beslut är bestämd (22 §). Magistratens

ifrågavarande uppgifter ankommer i Stockholm på överståthållarämbetet,

i stad under landsrätt på länsstyrelsen eller den Kungl. Maj :t därtill förordnar

samt i samhälle eller annan ort på landet, där bestämmelserna i 5

kap. FBL äger tillämpning, på länsstyrelsen (21 §).

Enligt 6 kap. 4 § FBL skall inom varje stad finnas ett efter behovet avpassat

antal gode män att biträda vid laga skifte, minst två, valda av stadsfullmäktige

för en tid av sex år. Det åligger magistraten att, då tid, för vilken

god man utsetts, går till ända eller god man eljest avgår eller behov av

ökat antal gode män yppar sig, föranstalta om val ävensom alt lämna uppgift

om valet till vederbörande lantmätare och mätningsman samt, i fråga

om stad som lyder under landsrätt, till ägodelningsdomaren. I stad, där magistrat

ej finnes, har kommunalborgmästaren att fullgöra dessa magistralsåligganden.

Beträffande magistratens befattning med fastighetsregister tör stad tinns

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1964

bestämmelser i 7 kap. FBL. Magistraten äger bestämma vad tomtboken i

visst hänseende skall innehålla (1 § tredje och fjärde styckena). Registerförare

förordnas av länsstyrelsen på framställning av staden. Med Kungl.

Maj :ts medgivande kan flera städer förena sig om registerförare. Om stad

till registerförare föreslår i dess tjänst anställd mätningsman med styrkt

erfarenhet i fastighetsregistrering eller lagfaren ledamot av magistraten,

skall den föreslagne av länsstyrelsen förordnas till registerförare. Har annan

person föreslagits, prövar länsstyrelsen efter lantmäteristyrelsens hörande,

om registerföringen kan anförtros honom (4 § tredje stycket). I

samband med upprättande av registerkarta skall förslag uppgöras till stadsägoområdets

indelning i särskilda stadsägor och detta förslag skall underställas

magistratens prövning (9 § första stycket). Sedan fastighetsregistret

upplagts, skall anmälan göras hos magistraten, som utfärdar kungörelse

därom (12 §). Den närmare tillsynen av arbetet med fastighetsregistrets

uppläggande och förande åligger för varje stad dess magistrat under överinseende

av lantmäteristyrelsen (14 §). Besvär mot magistratens beslut i

registreringsärende sker i den ordning som är bestämd för överklagande av

förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut (18 §). Vad i 7 kap. FBL

sägs om magistrat gäller i Stockholm för överståthållarämbetet och i stad,

som lyder under landsrätt, för länsstyrelsen eller den Kungl. Maj :t därtill

förordnar; länsstyrelsen äger erhålla nödigt bistånd av kommunalborgmästaren

(15 §).

Stadsdomstolsutredningen

Stadsdomstolsutrcdningen föreslår, att någon ersättare för magistraten

såvitt angår dess skyldighet att jämlikt 5 kap. 8 § 3 mom. FBL avge yttrande

till länsstyrelsen icke stadgas. Magistratens övriga åligganden enligt

5 kap. FBL bör omhändertagas av länsstyrelsen eller den Kungl. Maj:t för

viss stad förordnar därtill. Magistratens uppgifter enligt 6 kap. 4 § FBL beträffande

val av gode män föreslås bli flyttade till byggnadsnämnden. Magistratens

åligganden enligt 7 kap. FBL bör anförtros länsstyrelsen eller den

Kungl. Maj :t för viss stad därtill förordnar. Utredningen förordar slutligen,

att drätselkammaren i magistratens ställe skall tillhandagå länsstyrelsen

med fastighetsregisterarbetet samt att bestämmelsen om förordnande av

magistratsledamot till fastighetsregisterförare uppliäves.

Domstolskommittén

Domstolskonnnittén anmärker först, att frågan om ny fastighetsbildningslagstiftning

och därmed sammanhängande spörsmål utreds av 1954 års fastighctsbildningskommitlé,

varför domstolskominitténs förslag bör begränsas

att avse sådana ändringar som är oundgängligen erforderliga i samband

med magistratens och kommunalborgmästarinstitutionens upphöran
-

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 1961

de. De magistratsuppgifter varom här är fråga handlägges för samhällen på

landet av länsstyrelsen. Så är i huvudsak förhållandet jämväl beträffande

städer som ej har magistrat. Domstolskommittén tillstyrker stadsdomstolsutredningens

förslag att magistratens befattning med fastighetsbildningen

och fastighetsregistreringen i princip överflyttas till länsstyrelsen. Kungl.

Maj :ts nuvarande befogenhet att förordna att länsstyrelsens åligganden skall

ombesörjas av därtill utsedd person enligt 5 och 7 kap. FBL bör icke — i

avvaktan på resultatet av pågående utredningsarbete — begränsas. Genom

denna bestämmelse kan man eventuellt utnyttja den arbetskraft som utgöres

av de ordinarie kommunalborgmästare vilka ej övergår i annan kommunal

tjänst. Kommittén föreslår sådan ändring att särskild person skall

kunna utses även i städer med rådhusrätt. Domstolskommittén finner det

ej erforderligt, att annan myndighet övertager magistratens skyldighet att

avge yttrande enligt 5 kap. 8 § 3 mom. FBL i ärenden om tillstånd till avstyckning

inom planlagt område eller till avstyckning som kan försvåra ett

ändamålsenligt bebyggande; det bör åligga förrättningsmannen att insända

handlingarna i sådant ärende direkt till länsstyrelsen. Underrättelse om val

av gode män för laga skifte torde stadsfullmäktige kunna insända genom

sitt kansli. Kommittén föreslår, att uppgiften att anmäla, när nyval av gode

män erfordras för städernas del skall åligga byggnadsnämnden. Denna har

att mottaga ansökan om laga skifte och får därigenom bästa överblicken av

behovet av gode män. Mätningsmännen, som har att förrätta laga skifte,

lyder närmast under byggnadsnämnden. Länsstyrelsens möjlighet att erhålla

bistånd av kommunal myndighet med tillsynen över fastighetsregistrets

uppläggande och förande bör enligt kommitténs uppfattning ej upphävas.

Kommunalborgmästaren kan emellertid icke längre ifrågakomma för

denna uppgift. Enligt fastighetsregisterförordningen åligger det på landet

kommunalnämnd eller municipalnämnd, d. v. s. kommunens styrelse, alt

lämna länsstyrelsen erforderligt biträde med tillsynen över fastighetsregistret.

Kommittén finner det därför ligga närmast till hands att stadens

styrelse — stadskollegium eller drätselkammaren — erhåller denna uppgift

i städerna. Slutligen finner kommittén, att det icke kan ifrågakomma att,

sedan magistraten upphört, någon särskild bestämmelse om att magistratsledamot

skall kunna anlitas såsom fastighetsregisterförare bibehålies; bestämmelsen

härom i FBL bör därför upphävas.

Remissyttranden

1 allmänhet tillstyrkes domslolskommitténs förslag eller lämnas detta

utan erinringar.

Förslaget att Kungl. Maj :t skall kunna förordna viss person att i länsstyrelsens

ställe ombesörja magistratens nuvarande uppgifter enligt 5 och 7

kap. FBL avstyrkes av lantmätcrislijrelscn, som anser anledning saknas att

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungi. Maj.ts proposition nr 163 år 1961

göra undantag från den principen att länsstyrelsen skall övertaga magistratens

nuvarande uppgifter beträffande avstyckningsärenden och fastighetsregistrering.

Styrelsen föreslår övergångsbestämmelser, avseende verkan av

hittills meddelade sådana förordnanden.

Motsatt ståndpunkt i dessa frågor intager drätselkammaren i Landskrona

och stadskollegiet i Hälsingborg, som uttalar tveksamhet till förslaget att

det skall ankomma på länsstyrelsen att fastställa avstyckning av område

som ej ingår i tomtindelning. Uppgiften bör ankomma på ägodelningsdomaren

eller i vart fall tillkomma denne på grund av särskilt förordnande av

Kungl. Maj:t.

Fördelarna med den föreslagna möjligheten att anförtro ifrågavarande

magistratsuppgifter åt därtill utsedd person framhålles vidare av två länsstyrelser.

Länsstyrelsen i Malmöhus län understryker att, därest icke länsstyrelsens

redan nu otillräckliga personalresurser ökas, en för sakägarna

påtagligt försämrad service i form av längre väntetid kan befaras, om icke

särskild person förordnas att fullgöra länsstyrelsens åligganden i städerna

Malmö, Hälsingborg, Landskrona och Lund. Länsstyrelsen i Älvsborgs län

förutsätter, att särskilda personer förordnas för Borås och Alingsås med

uppgift att i länsstyrelsens ställe pröva och avgöra ärenden enligt fastighetsbildningslagen

med tillhörande författningar. I annat fall medför ändringarna

ökade arbetsuppgifter för länsstyrelsen, vilket kan komma att

fordra en förstärkning av länsstyrelsens personal.

Svenska kommunal-tekniska föreningen framhåller med ännu större skärpa,

att det är nödvändigt att regelmässigt förordna annan än länsstyrelsen

att fastställa avstyckningar av områden som ej ingår i tomtindelning. Föreningen

påpekar, att dessa avstyckningsförrättningar i regel är mycket

brådskande. Föreningen har undersökt den tid som åtgått för fastställelseproceduren

i 35 magistratsstäder samt i 21 andra städer och landskommuner,

där länsstyrelsen är fastställelsemyndighet. Undersökningen omfattar

åren 1961—1963 och visar att den genomsnittliga tidsåtgången varit 10,1

dagar i magistratsstäderna och 46,8 dagar i övriga kommuner. Om länsstyrelserna

skall vara fastställelsemyndighet även för de nuvarande magistratsstäderna,

torde man kunna befara att tidsåtgången ökar icke bara för

de nuvarande magistratsstädernas del utan även för övriga städer och samhällen.

Föreningen anser det vara möjligt att undgå den påtalade olägenheten

genom en vidgad tillämpning av möjligheten att förordna särskild person

att pröva avstyckningarna. Den föreslagna bestämmelsens avfattning

synes icke utgöra något hinder för att den tillämpas även i städer med förstatligad

rådhusrätt. Om ägodelningsdomaren eller annan lämplig befattningshavare

vid rådhusrätten erhåller förordnande som nu sagts, torde goda

förutsättningar finnas att bevara de fördelar som varit förenade med att

magistraten handlagt dessa ärenden.

Stadsfullmäktige i Hedemora och Boden samt Föreningen Sveriges kom
-

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj: ts propotition nr 163 dr 196 i

munalborgmästare uttalar, att nuvarande ordinarie komnuinalborgmästare i

största möjliga utsträckning bör förordnas att fullgöra nu avsedda förvaltningsuppgifter

så länge de kvarstår i tjänst.

Vissa närmast redaktionella anmärkningar mot förslaget göres av lantmäteristyrelsen.

Styrelsen framhåller, att möjligheten till förordnande enligt

kommitténs förslag innebär mera omfattande lagändringar än som kan

anses erforderligt, särskilt på grund av lagändringens provisoriska karaktär.

Vidare anmärker styrelsen, att byggnadsnämndens åliggande i fråga

om val av god man, i överensstämmelse med vad fallet är för distriktslantmätare,

bör begränsas till att hos stadsfullmäktige göra anmälan för anordnande

av val. Slutligen erinrar styrelsen, att tomtboken enligt 7 kap. 1 §

tredje stycket fastighetsbildningslagen skall ha sådan uppställning att den

jämväl innehåller uppgift om, utom annat, »andra byggnadsbestämmelser,

såvitt de icke äro föremål för inteckning efter vad om servitut är stadgat

samt magistraten meddelat föreskrift om deras anmärkande». Styrelsen påpekar,

att en ändring av nämnda bestämmelse torde böra ges sådan formulering

att magistrats redan meddelade föreskrifter alltjämt gäller.

Departementschefen

Principen att magistratens befattning med fastighetsbildning och fastighetsregistrering

skall överflyttas till länsstyrelsen har godtagits av praktiskt

taget samtliga remissinstanser. Inga invändningar har rests mot doinstolskommitténs

förslag att det skall åligga byggnadsnämnden att göra anmälan

till fullmäktige då gode män bör väljas och att fullmäktige skall

lämna meddelande om val av gode män. Detsamma är förhållandet med förslagen

att stadens styrelse skall lämna länsstyrelsen erforderligt biträde

med tillsynen över fastighetsregistret samt att föreskriften angående förordnande

av magistratsledamot till registerförare skall upphävas. I dessa

delar ansluter jag mig till kommitténs förslag.

Kommunalborgmästaren är i flera städer med stöd av 7 kap. 15 § PBL

förordnad att ha befattning med fastighetsregistret. Reglerna om fastighetsregister

är för närvarande föremål för översyn av särskild utredningsman.

I avvaktan på resultatet av denna översyn hör de förordnanden för kommunalborgmästare

som här avses kunna bestå. Möjlighet torde också böra finnas

att meddela sådana förordnanden beträffande städer, som nu har magistrat.

Jag biträder därför kommitténs förslag i denna del.

1 sitt den 14 oktober 1963 avgivna betänkande, benämnt »Fastighetsbildning:»

(SOU 1963:68), hav 1954 års fastighetsbitdningskommitté framlagt

förslag till gemensamma regler för fastighetsbildningen i stad och på landet.

Förslaget innebär en betydande omgestaltning av nuvarande regelsystem

och berör därvid även de frågor som nu behandlas i 5 kap. PBL. Fastighetsbildningskommittens

förslag är för närvarande föremål för remiss
4t

flihang till riksdagens protokoll 19tib. t samt. Nr l(>r.

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1961

behandling och något ställningstagande till förslaget kan ännu ej ske. De

ändringar i 5 kap. FBL som nu bör företagas bör icke gå längre än som

erfordras med anledning av magistratsinstitutionens upphörande. Såsom

domstolskommittén föreslagit torde därför möjligheten att meddela förordnande

enligt 5 kap. 21 § böra bibehållas. Visserligen torde det för närvarande

icke finnas några gällande förordnanden, varigenom annan än magistrat

eller länsstyrelse äger för fastställelse pröva avstyckningar av område

som ej ingår i stadsplan. Remissyttrandena visar emellertid, att magistratens

avveckling kan aktualisera frågan om att meddela sådana förordnanden.

Bestämmelsen i 6 kap. 4 § FBL om skyldighet för byggnadsnämnden att

anmäla, när gode män skall väljas, bör avfattas i närmare anslutning till

motsvarande bestämmelse i 2 kap. 7 § lagen den 18 juni 1926 (nr 326) om

delning av jord på landet. Vidare torde bestämmelserna i 5 kap. 22 § och 7

kap. 18 § FBL böra jämkas för att klargöra utformningen av besvärsförfarandet.

Då kommunal myndighet icke längre är beslutande organ, kan det

ej bli fråga om s. k. kommunalbesvär.

Magistratens befattning med byggnadsväsendet i stad har upphävts genom

1959 års byggnadsstadga och dess befattning med fastighetsbildningen

försvinner genom nu föreslagna ändringar i FBL. Stadgandet i 29 kap.

1 § byggningabalken om magistratens befattning med husbyggnad i stad

innehåller i huvudsak endast en hänvisning till särskilda bestämmelser

utanför 1734 års lag. Vid tillkomsten av stadgandet anfördes såsom skäl för

att bestämmelser i detta ämne icke intogs i lagen, att det är fråga om förhållanden

som ofta måste ändras samt att det gäller frågor, som faller

under Kungl. Maj :ts ekonomiska lagstiftning. Stadgandet saknar alltså

självständig betydelse vid sidan om FBL och jag finner därför, att stadgandet

bör upphävas.

I övergångsbestämmelserna till ändringarna i FBL torde böra införas en

bestämmelse om fortsatt giltighet av föreskrift som magistrat med stöd

av 7 kap. 1 § FBL meddelat om tomtbokens innehåll.

Fastighetsbildning föranledd av ändrad administrativ indelning1

Gällande bestämmelser

Enligt lagen den 25 april 1930 (nr 99) om delning av fastighet vid ändring

i rikets indelning med mera har magistrat och kommunalborgmästare

vissa åligganden vid fastighetsbildning föranledd av ändrad administrativ

indelning. Underrättelse om delningsförrättning skall sålunda tillställas magistrat

eller kommunalborgmästare i stad och kommunalnämnd eller municipalnämnd

i samhälle eller socken, som beröres av förrättningen (5 §).

1 Förslag 15) i propositionen.

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1961

Vidare skall i Stockholm överståthållarämbetet och i annan stad med

magistrat denna fullgöra vad enligt lagen eljest ankommer på ägodelningsdomare

eller ägodelningsrätt (22 §). I enlighet härmed skall talan mot

förrättning fullföljas till överståthållarämbetet eller magistrat (12 §), som

även eljest har att pröva fastställelse av förrättningen (13—15 §■§).

Stadsdomstolsutredningen

Stadsdomstolsutredningen föreslår, att vad i 5 § i 1930 års lag sägs om

de kommunala myndigheter, som skall underrättas om förrättningen, ändras

att avse kommunens styrelse. Den prövning av förrättningen, som nu

ankommer på magistrat, bör överflyttas till ägodelningsdomare eller ägodelningsrätt

och undantaget begränsas till att avse Stockholm.

Under remissbehandlingen har domänstyrelsen och lantmäteristyrelsen

ifrågasatt, om icke undantaget för Stockholm bör upphävas.

Domstolskommittén

Domstolskommittén finner, att vad domänstyrelsen och lantmäteristyrelsen

anfört bör beaktas. Kommittén föreslår, med tillstyrkande av stadsdomstolsutredningens

förslag i övrigt, att prövning av förrättning enligt. 1930

års lag skall ankomma på ägodelningsdomare eller ägodelningsrätt jämväl

i Stockholm och övriga städer, som nu har magistrat.

Departementschefen

Samtliga remissinstanser har tillstyrkt domstolskommitténs förslag eller

lämnat detta utan erinran. Jag ansluter mig till förslaget.

Växel- och checkprotester1

Gällande bestämmelser

I växellagen den 13 maj 1932 (nr 130) stadgas att, om betalning för

växel ej erlägges på förfallodagen eller om växelbetalaren vägrar att godkänna

växel, växelinnehavaren har rätt att väcka återgångskrav mot överlåtare,

utställaren och andra växelgäldenärer (43 §). Vägran att godkänna

eller infria växel skall i allmänhet styrkas genom en av offentlig myndighet

upprättad handling (44 § första stycket). Protest för uteblivet godkännande

skall i regel upptagas inom tid som är fastställd för växelns uppvisande

till godkännande (44 § andra stycket). Protest för bristande betalning

skall i allmänhet upptagas en av de två närmaste söckendagarna efter

den dag då växeln är betalbar (44 § tredje stycket). Vidare skall protesten,

om annat ej överenskommits, upptagas mellan klockan 9 och 19

(89 §).

1 Förslag 16) och 17) 1 propositionen.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1961

I checklagen den 13 maj 1032 (nr 131) stadgas att, om check, som uppvisas

i rätt tid, ej infrias, innehavaren äger väcka återgångskrav mot överlåtare,

utställaren och andra checkgäldenärer. Den uteblivna betalningen

skall då styrkas, vilket kan ske bl. a. genom protest eller genom en av

trassatbanken å checken tecknad förklaring härom (40 §). Protest skall i

regel upptagas före uppvisningstidens utgång (41 §). Protesten skall, om

annat ej överenskommits, upptagas å tid då banken brukar hållas öppen

för allmänheten eller, å dag då banken ej hålles öppen, mellan klockan 9

och 19 (67 §).

Protest enligt växellagen och checklagen skall upptagas, i stad av där

anställd notarius publicus eller magistratsperson eller av särskild förrättningsman

och på landet av landsfiskalen i orten eller av notarius publicus

eller magistratsperson från närmaste stad eller av särskild förrättningsman.

Vidare äger landsfiskal upptaga protest i stad, där magistrat ej finnes, om

staden ligger inom landsfiskalens distrikt. Dessa bestämmelser återfinnes

i 88 § växellagen och 66 § checklagen, vilka är likalydande.

Stadsdomstolsut redningen

Stadsdomstolsutredningen uttalar i anslutning till förslag till ny stadga

för notarius publicus, att 88 § växellagen och 66 § checklagen bör ändras

i vad avser skyldighet för magistratsperson att upptaga protest samt att

det kan ifrågasättas, om ej i samband därmed hela protestförfarandet bör

förenklas och göras mera tidsenligt.

Domstolskommittén

Även domstolskommittén behandlar denna fråga i anslutning till förslag

till ny stadga för notarius publicus. Kommittén föreslår, att notarius publicus

alltjämt skall finnas i varje stad. Skyldigheten för magistratsperson

enligt 88 § växellagen och 66 § checklagen att upptaga protest bör upphöra.

Vidare bör med anledning av den förestående omorganisationen av

polis-, åklagar- och exekutionsväsendet den befattning med protester som

för närvarande ankommer på landsfiskal överflyttas till utmätningsmännen.

Remissyttranden

I allmänhet föranleder kommitténs förslag ej annat yttrande än att förslaget

tillstyrkes eller lämnas utan erinran.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län fäster uppmärksamheten på att

utmätningsmännen kommer att bli stationerade på ett fåtal orter och att

detta skulle kunna medföra en försämring ur servicesynpunkt. Länsstyrelsen

finner dock en sådan försämring kunna motverkas genom att sär
-

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1964 109

skilda förrättningsmän för upptagande av protest förordnas i erforderlig

utsträckning.

Landsfiskalen i Alvesta distrikt anser det ej tillräckligt att kronofogden

äger upptaga protest utan föreslår, att sådan behörighet skall tilläggas även

denne underställd personal, kronokommissarier och kronoassistenter.

Förslaget att utmätningsman skall äga upptaga protester avstyrkes i

några yttranden. Stadsfullmäktige i Boden anser således att, då notarius

publicus, biträdande notarius publicus och särskilda förrättningsmän är

behöriga att förrätta dessa protester, sådan behörighet icke behöver tillkomma

jämväl utmätningsmannen, som kommer att få stor arbetsbörda

i stora distrikt. Stockholms handels- och sjöfartsnämnd berör frågan, om

det i stad erfordras att protester upptages av annan än notarius publicus.

Nämnden erinrar om att innehavare av notarius publicusbefattning i stor

utsträckning kommer att vara beroende av den inkomst som han erhåller

genom växelprotester, vilken år 1962 i Stockholm uppgick till drygt två

tredjedelar av notarius publicus totala bruttoinkomster. Då särskild växelprotestförrättare

vid behov kan förordnas i stad, föreslår nämnden, att

stadgandet utformas så att utmätningsman icke blir behörig upptaga protest

i stad, där det alltid skall finnas notarius publicus. Liknande synpunkter

anföres av landsfiskalen i Olof ströms distrikt.

Departementschefen

Växel- och checkprotester skall upptagas av offentlig myndighet, vilket

överensstämmer med gällande konvention om gemensam växellag, konvention

för lösande av vissa lagkonflikter på växelrättens område, konvention

om gemensam checklag och konvention för lösande av vissa lagkonflikter

på checkrättens område.

Landsfiskals uppgift att vara protestförrättare på landet måste i samband

med omorganisationen av polis-, åklagar- och exekutionsväsendet

överföras till annan befattningshavare, och i likhet med domstolskommittén

finner jag, att uppgiften bör ankomma på utmätningsman. Antalet kronofogdedistrikt

kommer att bli omkring 80 i hela riket och kronofogden

kan alltså icke personligen upptaga protester inom hela sitt distrikt. Jag avser

att senare i dag hemställa, att lagrådets yttrande skall inhämtas över förslag

till vissa ändringar i utsökningslagen. Därvid föreslås 4 § utsökningslagen

få sådan ändrad lydelse att kronofogde, enligt bestämmelser som

Kungl. Maj :t meddelar, skall äga rätt sätta annan befattningshavare i sitt

ställe såsom utmätningsman. Av den ändrade lydelsen av lagrummet får anses

följa, att denna delegationsrätt skall avse jämväl uppgifter som ankommer

på utmätningsman enligt författning vid sidan av utsökningslagen, såvida

annat ej uttryckligen framgår av författningen. Genom en föreskrift

om att protesterna upptages av utmätningsmannen i orten öppnas möjlighet

s. 1964 Kontrollera mot PDF

ilo

Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 1964

för Kungl. Maj :t att medge delegation av uppgiften såsom protestförrättare

till kronofogde underställd befattningshavare.

Ett kronofogdedistrikt kommer att omfatta både land och stad. Då utmätningsman

bör ha samma behörighet inom hela sitt distrikt, anser jag

att han skall äga upptaga protester även i stad som ingår i hans distrikt. I

varje stad avses emellertid alltjämt skola finnas notarius publicus. Liksom

för närvarande bör skyldigheten att upptaga protest i stad i första hand

åvila denne. Hans behörighet att upptaga protester utanför staden bör lämnas

oförändrad.

Behovet av protestförrättare utöver notarius publicus och utmätningsman

torde få tillgodoses genom att länsstyrelsen, om så erfordras, förordnar

särskild förrättningsman för stad eller land i enlighet med nu gällande

regler.

Ändringar i giftermålsbalken m. m.1

Gällande bestämmelser

Borgerlig vigselförrättare är i stad lagfaren ledamot av magistraten eller,

i stad där magistrat ej finnes, kommunalborgmästaren samt på landet

landsfiskalen eller, om Kungl. Maj :t för visst område det medgiver, av

länsstyrelsen särskilt förordnad vigselförrättare. Borgerlig vigselförrättares

behörighet och skyldighet att viga är begränsad till hans tjänstgöringsområde,

men skyldigheten är ej beroende av att någon av de trolovade har sitt

hemvist inom tjänstgöringsområdet. Beträffande landsfiskal, som är bosatt

i stad gäller dock, att han är behörig att förrätta vigsel jämväl inom staden

men att han är skyldig därtill, endast om någon av de trolovade har sitt

hemvist inom hans distrikt. Bestämmelserna återfinns i 4 kap. 5 § giftermålsbalken.

Under vissa förutsättningar skall bouppteckningsförrättare förordnas. I

giftermålsbalken stadgas att, om avskrift av bouppteckning ej inlämnats

till rätten inom tre månader från det boskillnadsdom meddelats, rätten eller

domaren skall förordna magistratsperson, landsfiskal, rättens betjänt

eller annan lämplig person att verkställa uppteckningen (9 kap. 9 § andra

stycket). Sådant förordnande skall under vissa förutsättningar meddelas

även i mål om boskillnad, hemskillnad eller äktenskapsskillnad samt sedan

rätten dömt till hemskillnad eller äktenskapsskillnad (9 kap. 9 § tredje

stycket samt 11 kap. 20 och 23 §§). För äktenskap som ingåtts före den

1 januari 1921 finns liknande bestämmelser om bouppteckning i lagen den

1 juli 1898 (nr 64 s. 10) om boskillnad och lagen den 12 november 1915 (nr

426) om äktenskaps ingående och upplösning. Enligt boskillnadslagen skall

magistratsperson, landsfiskal, rättens betjänt eller annan lämplig person

1 Förslag 4), 9) och 11) i propositionen.

s. 1964 Kontrollera mot PDF

in

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1964

förordnas till bouppteckningsförrättare (6 § och 8 § andra stycket) och enligt

1915 års lag skall magistratsperson, kronofogde, lansman, rättens betjänt

eller annan lämplig person förordnas (6 kap. 14 § andra stycket).

Om kommun beslutar, att inom kommunen skall utses medlare i aktenskapstvister,

eller om eljest behov av medlare visar sig föreligga, skall enligt

14 kap. 2 § giftermålsbalken på landet kommunalnämnden, i Stockholm

överståthållarämbetet och i annan stad magistraten eller, dar magistrat ej

finnes, kommunalborgmästaren utse medlare, minst en man och en kvinna.

Stadsdomstolsutredningen

Stadsdomstolsutredningen föreslår, att lagfaren domare i underrätt skall

vara borgerlig vigselförrättare såväl i stad som på landet. Utredningen förutsätter,

att landsfiskal alltjämt skall vara vigselförrättare och att särskilt

förordnad vigselförrättare skall kunna utses i samma ordning som för närvarande.

Vidare föreslår utredningen, att medlare skall utses av rätten samt

att om rättens sammansättning därvid skall gälla vad i rättegångsbalken

är i allmänhet föreskrivet om domförhet vid huvudförhandling i tvistemål.

Domstolskommittén

Domstolskommittén uttalar beträffande borgerlig vigselförrättare, att borgerlig

vigsel i stad med rådhusrätt förrättas av domare och att, även om

uppgiften såsom vigselförrättare huvudsakligen är av administrativ natur,

det icke finns tillräckliga skäl att överflytta denna uppgift till annan befattningshavare

i sådan stad. Principiella skäl synes då icke böra hindra,

att domare i häradsrätt erhåller samma uppgift. Såsom stadsdomstolsutredningen

uttalat, tillgodoses härigenom ett önskemål om lagkunnighet hos

vigselförrättare och vigselakten kan äga rum i lokal, som är lämplig med

hänsyn till aktens högtidlighet och värdighet. Behörighet att förrätta borgerlig

vigsel torde alltså böra tillkomma ordinarie domare i underrätt. Behörigheten

bör dock begränsas till den egna domkretsen. Finns flera ordinarie

domare i en domstol torde deras skyldighet att tjänstgöra som vigselförrättare

få bestämmas i administrativ väg. Efter omorganisationen av

polis- och åklagarverksamheten torde den uppgift som vigselförrättare,

vilken för närvarande åvilar landsfiskalerna, i stället få ankomma på polischeferna,

var inom sitt distrikt. De nya polisdistrikten kommer i allmänhet

att omfatta både stad och landsbygd. Polischefen kan alltså bil

behörig att viga även i stad.

Åtskilliga städer och större samhällen, anför kommittén vidare, kommer

emellertid likväl att sakna borgerlig vigselförrättare i orten, och for dessa

orter måste tillgången till borgerlig vigselförrättare tillgodoses på annat

sätt. Med hänsyn till de olika förhållanden som råder kan det emellertid

s. 112 Kontrollera mot PDF

112 Knngl. Maj:ts proposition nr 163 dr 196i

icke författningsvägen angivas, vem som där bör vara borgerlig vigselförrättare.

Det synes böra liksom hittills ankomma på länsstyrelsen i länet

att avgöra, i vilken utsträckning särskild vigsel förr ättare erfordras eller

är önskvärd, samt att förordna sådan. Därvid kan befattningshavare i den

kommunala förvaltningen ifrågakomma. Det kan även visa sig lämpligt att

till vigselförrättare utse den som förordnats till notarius publicus. I städer,

där kommunalborgmästaren kvarstår på tidigare gällande reglemente, kan

denne utnyttjas för uppgiften. Något beslut av Kungl. Maj :t, att särskild

vigselförrättare skall utses, lärer ej vara erforderligt.

Borgerlig vigselförrättare bör, enligt kommitténs uppfattning, icke vara

skyldig att \iga annorstädes än på sitt ämbetsrum, en inskränkning i vigselskyldigheten

som i vart fall för städernas del överensstämmer med vad

som för närvarande tillämpas. Den nuvarande särbestämmelsen för visst

fall, att vigsel förrätt ares åliggande skall vara beroende av att någon av de

trolovade har sitt hemvist inom hans tjänstgöringsområde, kan utgå.

1 anslutning till giftermålsbalkens bestämmelser om bouppteckningsförrättare

uttalar kommittén att stadgandet att magistratsperson kan anlitas

för sådant uppdrag blir betydelselöst, sedan magistraten avvecklats. Omorganisationen

av åklagar- och polisväsendet medför, att ej heller stadgandet

att landsfiskal skall vara bouppteckningsförrättare kan bibehållas.

Bestämmelserna om magistratsperson och landsfiskal bör därför utgå ur

lagrummen. Det torde icke finnas anledning att särskilt angiva rättens betjänt

såsom bouppteckningsförrättare, utan lagrummen bör ändras att avse

lämplig person över huvud taget.

Om medlare i äktenskapst vister anmärker kommittén, att medlingen har

en betydelsefull uppgift att fylla och bl. a. är en förutsättning för att rätten,

när makarna är ense, skall kunna döma till hemskillnad utan att bevisning

om söndring förebringas. Det är därför av särskild betydelse, att

personer som är lämpliga för uppgiften utses till medlare. Förutsättningarna

för ett lämpligt personval får anses vara större, om medlare utses av rätten

än om detta ankommer på kommunal myndighet. I likhet med stadsdomstolsutredningen

finner domstolskommittén därför, att medlare enligt

14 kap. 2 g giftermålsbalken bör utses av rätten och att enhetliga bestämmelser

bör gälla för stad och landsbygd.

Vidare påpekar kommittén, att medlare enligt 14 kap. 1 § giftermålsbalken

utses på landet av häradshövdingen och i stad av rättens ordförande.

Detta medlingsuppdrag är emellertid såtillvida begränsat att det avser endast

de i beslutet angivna makarna. Innan beslutet meddelas, torde makarna

i allmänhet beredas tillfälle att yttra sig i frågan om vem som skall

erhålla uppdraget. Medlare som utses enligt 14 kap. 2 § giftermålsbalken skall

under en längre tid medla mellan ett obestämt antal makar, som ej har någon

möjlighet att påverka valet av medlare. Det synes lämpligt att, då medlare

utses enligt sistnämnda lagrum, rätten har den av stadsdomstolsutred
-

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. \laj: is proposition nr 163 år 1964

ningen föreslagna sammansättningen. Enär lagen om handläggning av domstolsärenden

icke lärer vara tillämplig på ifrågavarande ärenden, har domstolskommittén

i förslaget till rådhusrättsstadga intagit den bestämmelsen

att rådhusrätt vid behandling av dessa ärenden skall ha den sammansättning

som i rättegångsbalken är i allmänhet föreskriven för huvudförhandling

i tvistemål.

Remissyttranden

Delade meningar råder om domstolskommitténs förslag angående borgerliga

vigselförrättare.

Socialstyrelsen uttalar mera allmänt, att förslaget med ordinarie domare i

underrätt som behörig vigselförrättare icke skapar tillräckliga möjligheter

att erhålla borgerlig vigsel under högtidliga former, eftersom domare icke

torde bli skyldig att förrätta vigsel annat än på tjänstetid. Möjligheten att

på helgdagar och annan fritid få borgerlig vigsel med domare som vigselförrättare

samt att få utnyttja tingslokalen torde därför enligt styrelsens mening

bli mycket begränsad. Åtskilliga trolovade kommer att bli hänvisade

till vigsel inför polismyndighet eller — i undantagsfall — av särskilt förordnad

vigselförrättare. Styrelsen anser det vara angeläget att möjlighet att

erhålla borgerlig vigsel under högtidliga former kan utan större begränsningar

erbjudas alla som önskar en sådan förrättning.

Kommitténs förslag att domare i underrätt skall vara vigselförrättare avstvrkes

av rådhusrätten i Uppsala, magistraten i Karlskrona, stadsfullmäktige

i Boden och Föreningen Sveriges kommunalborgmästare. Därvid åberopar

magistraten i Karlskrona, att denna uppgift är av administrativ natur

och främmande för domarverksamheten. Rådhusrätten i Uppsala anför,

att den lagkunnighet som en vigselförrättare behöver är minimal och att

lämpliga lokaler finns även hos administrativa tjänstemän. Stadsfullmäktige

i Boden och Föreningen Sveriges kommunalborgmästare erinrar om att kommittén

intagit den principiella ståndpunkten, att dömande och administrativa

uppgifter noga skall åtskiljas så att domare icke handlägger administrativa

uppgifter samt att ordinarie domare endast skall handlägga kvalificerade

domaruppgifter. Förrättande av borgerlig vigsel är en administrativ

uppgift. Stadsfullmäktige i Boden framhåller vidare, att vissa präster

i frikyrkoförsamlingar har förordnats att förrätta vigsel och att någon

större juridisk erfarenhet och kunskap icke torde erfordras. Stadsfullmäktige

fortsätter:

De ordinarie domarna och övriga jurister i domstolarna har en mycket

stor arbetsbörda och om principen med stora domkretsar i framtiden genomföres,

kommer domare att finnas stationerade på endast cirka 93 platser.

Förslaget att endast ordinarie domare skal) vara vigselförrättare får den

egendomliga konsekvensen att t. f. tingsdoinare, tingssekreterare, hovrättsfiskal

eller notarie, som är tillförordnad domhavande, icke skulle erhålla

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1964

rätt att förrätta vigsel. En dylik situation kan ofta inträffa under semestrarna

eller då de ordinarie domarna är upptagna av tingsförhandlingar på

kansliorten eller på andra tingsställen utanför kansliorten.

Frågan huruvida vigselbehörigheten bör inskränkas till ordinarie domare,

beröres även av familjerättskommittén. Denna förordar att behörigheten

som borgerlig vigselförrättare tillägges lagfaren domare i underrätt.

Med tanke på sjukdom, semester och annan ledighet, som kan infalla samtidigt

för flera befattningshavare, synes det kommittén mindre lämpligt att

begränsa behörigheten till ordinarie befattningshavare. Vidare bör man icke

i lagtexten inskränka behörigheten att avse endast tjänstgöringsområde,

bl. a. därför att ämbetslokalen kan vara belägen utanför domkretsen. Närmare

bestämmelser som erfordras för tillämpningen bör enligt kommitténs

uppfattning utfärdas i administrativ ordning. Rådhusrätten i Uppsala, som

i princip avstyrkt förslaget i denna del, hemställer, att vigselbehörigheten i

vart fall icke skall begränsas till ordinarie domare.

Förslaget att polischefen skall övertaga landsfiskalens nuvarande uppgift

att förrätta vigsel avstyrkes av överståthållarämbetet, stadsfullmäktige i

Boden, familjerättskommittén, polisberedningen, Föreningen Sveriges stadsfiskaler,

Föreningen Sveriges kommunalborgmästare och landsfiskalen i

Alvesta distrikt medan tveksamhet till förslaget uttalas av länsstyrelsen i

Jämtlands län, poliskammaren i Stockholm samt Föreningen Sveriges polismästare.

Polisberedningen anser, att det i och för sig icke är någon lycklig ordning

att borgerlig vigsel förrättas av polisiär befattningshavare på grund av

dennes tjänst inom polisen. För den händelse ordinarie domare i underrätt

i enlighet med domstolskominitténs förslag blir generellt skyldiga att förrätta

borgerlig vigsel från och med den 1 januari 1965, finner beredningen

det kunna ifrågasättas, om polischefen generellt sett behöver ha samma

skyldighet. Det torde då vara tillfyllest att länsstyrelsen kan meddela förordnande

för särskild vigselförrättare, till vilket förordnande polischef

självfallet kan ifrågakomma. Om magistraterna och kommunalborgmästarinstitutionen

avvecklas samtidigt med att polisväsendet förstatligas, förordar

beredningen i första hand att vigselskyldigheten ålägges domare i underrätt

och av länsstyrelsen förordnad person. I andra hand bör endast den

ändringen vidtages i nuvarande regler att behörigheten för landsfiskalenpolischefen

att förrätta vigsel upphäves. Som en sista möjlighet anger beredningen

att landsfiskalens vigselrätt överföres till polischefen.

Familjerättskommittén påpekar att, med hänsyn till det jämförelsevis

ringa antal polisdistrikt som skall finnas efter den tilltänkta omorganisationen

av polis- och åklagarväsendet, så mycket icke torde stå att vinna med

en ordning, varigenom polischefen blir borgerlig vigselförrättare. Därjämte

utgår kommittén från att många polischefer kommer att finnas på samma

orter som domarkanslierna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1:15

Kungl. Maj :ts proposition nr 163 år 196b

Stadsfullmäktige i Boden och Föreningen Sveriges kommunalborgmästare

anmärker, att förrättande av vigsel icke är av polisiär natur. Det har visat sig

att allmänheten drar sig för att gå till ett polishus för att viga sig.

Poliskammaren i Stockholm och Föreningen Sveriges polismästare ifrågasätter,

om något praktiskt behov föreligger av att polischefen skall kunna

förrätta borgerlig vigsel. Funktionen som vigselförrättare kan visserligen ses

som ett led i polisens sociala verksamhet och kan främja ett gott förhållande

mellan polisen och allmänheten. Mot förslaget kan emellertid åberopas,

att uppgiften torde vara så artskild från vad som för allmänheten framstår

som polisens arbetsuppgifter att det för folkmeningen måste kännas främmande

att vända sig till polisen i sådan angelägenhet.

Såsom förut nämnts uttalar polisberedningen, att polischefen, om generell

vigselskyldighet ej ålägges denne, bör kunna ifrågakomma till förordnande

som vigselförrättare. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser

förordnande såsom vigselförrättare böra meddelas vederbörande notarius

publicus. Rådhusrätten i Uppsala, som avstyrkt förslaget att domare

skall förrätta borgerlig vigsel, nämner överförmyndare, notarius publicus,

kommunal chefstjänsteman och tjänsteman hos länsstyrelsen som lämpliga

vigselförrättare. Stadsfullmäktige i Boden och Föreningen Sveriges kommunalborgmästare,

som uttalat att varken domare eller polischef bör vara

vigselförrättare, finner att nuvarande kommunalborgmästare bör ha sådan

behörighet till dess de avgår med pension. Drätselkammaren i Kungälv,

som icke haft något att erinra mot förslaget, framhåller att befattningshavare

inom den kommunala förvaltningen i första hand torde böra utses

till vigselförrättare.

För att man skall kunna tillgodose önskemålet om att vigseln skall förläggas

till lämplig lokal föreslår socialstyrelsen, att tingslokalerna skall få

utnyttjas även av andra behöriga vigselförrättare än domare.

Den av domstolskommittén föreslagna bestämmelsen att borgerlig vigselförrättare

icke skall vara skyldig att förrätta vigsel utanför sin ämbetslokal

anser familjerättskommittén lämpligen böra upptagas i de administrativa

föreskrifter som blir erforderliga. Stadsfullmäktige i Sundsvall

förutsätter, att bestämmelsen skall tolkas så att vigsel kan äga rum i den

lokal inom domstolsbyggnaden — eventuellt i särskilt vigselrum — som

är mest lämplig med hänsyn till vigselaktens högtidlighet och värdighet.

Stadsfullmäktige i Boden förklarar, att det kan vara mycket lämpligt att

vigselförrättare är skyldig alt viga utanför sin tjänstelokal i sådana fall då

någon av kontrahenterna, t. ex. på grund av sjukdom, är förhindrad infinna

sig hos vigselförrättaren.

Kommitténs förslag att vigselförrättares åliggande att viga icke i något

fall skall vara beroende av att någon av de trolovade har sitt hemvist

inom tjänstgöringsoinrådet bemötes av Föreningen Sveriges häradshövdingar,

som anför:

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196k

Förslaget skulle innebära, att trolovade, som ieke hade någon anknytning

till domkretsen, dock skulle kuuna påfordra vigsel av domare inom

denna. Risk uppstår då, att viss eller vissa domare kan bli överhopade

med vigslar, t. ex. i orter, som på grund av naturskönhet eller andra skäl

lämpar sig som vigsel- eller smekmånadsplats. Det kan också hända, att

domarens personlighet eller popularitet kan spela in. Föreningen anser avanförda

skäl, att en viss begränsning i detta avseende bör göras. Kravet

på hemvist skulle emellertid medföra skyldighet att uppvisa mantalsskrivningsbevis.

Det bör räcka med, att den ena av de trolovade är kyrkobokförd

inom domkretsen, vilket ändå framgår av lysningsbeviset. Föreningen

föreslår alltså den begränsningen i plikten att förrätta vigsel, att någon

av de trolovade skall ha sitt hemvist eller vara kvrkobokförd inom domkretsen.

Domstolskommitténs förslag angående bouppteckningsförrättare tillstyr - kes eller lämnas utan erinran i samtliga remissyttranden.

Kommitténs förslag rörande medlare i äktenskapstvister godtages avpraktiskt

taget samtliga remissinstanser. Familjeråttskommittén upplyser,

att förslaget går i samma riktning som kommittén tänkt sig att föreslå.

Socialstyrelsen förutsätter, då styrelsen tillstyrker förslaget, att de kommunala

myndigheterna skall få avgiva förslag till medlare.

Förslag att medlare skall utses av kommunens styrelse framföres av kommunalnämnden

i Gällivare kommun. Nämnden kan icke inse, att det finns

några egentliga olägenheter med nuvarande system för landskommunerna

under förutsättning att en instruktion för verksamheten upprättas, och hemställer

därför att medlare skall få utses av kommunens styrelse.

Departementschefen

Under mer än femtio år har domare i rådhusrätt — i egenskap av magistratsledamot

— varit borgerlig vigselförrättare och det finns enligt min

mening ej anledning att nu överflytta denna uppgift på annan befattningshavare

i stad med rådhusrätt. Genom att låta domare i underrätt förrätta

vigsel även på landsbygden beredes de flesta trolovade möjlighet att få borgerlig

vigsel under högtidliga former. Jag ansluter mig därför till principen

att domare i underrätt skall vara borgerlig vigselförrättare.

Förslaget att behörigheten skall helt begränsas till ordinarie domare finner

jag mindre lämpligt. Utöver de ordinarie domarna bör behörigheten dock

tillkomma endast den som är förordnad att uppehålla en ordinarie domartjänst.

Såsom behörig att förrätta borgerlig vigsel torde i lagtexten kunna

angivas lagfaren domare i allmän underrätt, vilket enligt rättegångsbalken

kommer att avse häradshövding och tingsdomare i häradsrätt samt borgmästare,

rådman och assessor i rådhusrätt. Anmärkas bör att enligt förslag

till lag om ändring i rättegångsbalken, vilket enligt Kungl. Maj:ts beslut

denna dag remitterats till lagrådet för granskning, skall assessorstjänsterna

utgå ur rådhusrättsorganisationen. Vem av flera lagfarna domare i en

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungi. Maj.ts proposition nr 163 år 196 i

underrätt som skall förrätta vigsel liksom frågan om omfattningen av domares

skyldighet att förrätta vigsel får bestämmas i administrativ ordning.

Mot förslaget att även polischefen skall vara vigselförrättare har framförts

erinringar i flera remissyttranden. Polischefen torde ofta komma

att vara stationerad på samma ort som underrättens kansli. Antalet orter,

där borgerlig vigsel kan erhållas, kommer alltså ej att öka i nämnvärd utsträckning,

om polischefen blir vigselförrättare. Med beaktande också av

övriga vid remissbehandlingen gjorda invändningar mot förslaget vilt jag

därför förorda, att polischef ej upptages såsom vigselförrättare i lagtexten.

Jag delar kommitténs uppfattning, att länsstyrelsen skall kunna förordna

särskild vigselförrättare utan medgivande av Kungl. Maj:t. Det är

angeläget, att länsstyrelserna utnyttjar denna möjlighet, så att borgerlig

vigselförrättare finns på de orter där behov av sådan vigselförrättare föreligger.

Domstolskommitténs förslag beträffande bouppteckningsförrättare enligt

giftermålsbalken kan jag godtaga. Motsvarande ändringar torde få göras i

1898 års lag om boskillnad och i lagen om äktenskaps ingående och upplösning.

Medlare i äktenskapstvister bör på de av kommittén anförda skälen utses

av rätten. Det torde kunna förväntas, att vederbörande kommun beredes

tillfälle att avgiva förslag till medlare, när fråga icke är enbart om att

förlänga gällande förordnande. Närmare föreskrifter, som kan bli erforderliga,

torde få utfärdas i administrativ ordning.

Ändringar i vattenlagen1

Gällande bestämmelser

I vattenlagen stadgas, att ett exemplar av handlingarna i ansökningsmål,

intill dess den väckta frågan blivit slutligen prövad, skall finnas tillgänglig

för dem, som önskar taga del därav, på viss för parterna välbelägen plats hos

tjänsteman, kommunal befattningshavare eller pålitlig enskild person (It

kap. 32 §). Vidare stadgas, att ordförande i kommunalnämnd eller kommunalstämma,

municipalnämnd eller municipalstämma, domhavande, landsfiskal

eller ordförande i magistrat ej utan giltigt skäl må undandraga sig

uppdrag att hålla handlingarna tillgängliga, om företaget i fråga berör den

kommun eller det municipalsamhälle han tillhör eller den domsaga, det distrikt

eller eljest det område, som hans tjänst omfattar (14 kap. 7 §).

Expedition i ansökningsmål skall mot postförskott sändas till part som

är skyldig lösa densamma eller, om flera parter är gemensamt lösenskyldiga,

till den av dem som de i sådant avseende må ha uppgivit. Om postförskottet

ej utlöses, må postavgiften uttagas i den för expeditionslösen

Förslag 13) i propositionen.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196b

stadgade ordningen (11 kap. 74 § första stycket). Motsvarande skall gälla

också om andra handlingar, som part äger utfå från vattendomstol (11 kap.

74 § andra stycket). Om part avsagt sig rätten att få handlingarna på nu

angivet sätt eller begärt att handling i stället skall översändas till hans

ombud, skall detta iakttagas (11 kap. 74 § tredje stycket).

Departementschefen

I stället för vad som nu stadgas i 14 kap. 7 § vattenlagen om ordförande

i magistrat och om landsfiskal torde i fortsättningen skyldigheten

att åtaga sig uppdrag att vara aktförvarare böra åligga borgmästare och

polischef. I redaktionellt hänseende torde den ändringen få ske att kommunalstämma

och municipalstämma utbytes mot kommunalfullmäktige och

municipalfullmäktige. Domhavande bör ersättas med häradshövding.

I statsverkspropositionen den 3 januari 1964 (bil. 4) har föreslagits att

kommissionärsväsendet vid de allmänna domstolarna skall avvecklas från

och med den 1 januari 1965. I anslutning härtill föreslås nu att 11 kap.

74 § första och andra styckena vattenlagen upphäves. Vad i tredje stycket

samma paragraf stadgas om rätt för part att få handlingar på annat sätt,

torde gälla utan särskild föreskrift därom i vattenlagen, varför även denna

bestämmelse kan upphävas.

Ändringar i lotteriförordningen1

Gällande bestämmelser

Enligt lotteriförordningen den 19 maj 1939 (nr 207) får lotteri om penningar

eller penningars värde i vissa fall anordnas efter anmälan hos

polismyndigheten (2 § och 3 § a)) eller tillstånd av polismyndigheten, i

Stockholm av överståthållarämbetet (3 § b)). I övriga fall fordras tillstånd

av Kungl. Maj :t (1 §) eller av länsstyrelsen (3 § c)). Med polismyndighet

förstås därvid för stad, där poliskammare finnes, denna, för

övriga städer magistrat eller kommunalborgmästare och för landet polischefen

i orten (9 §). Då tillstånd till lotteri lämnas, skall meddelas bl. a.

de ordningsföreskrifter vartill omständigheterna ger anledning (4 §).

Stadsdomstolsutredningen

Stadsdomstolsutredningen föreslår, att magistrats och kommunalborgmästares

befattning med lotterier skall överflyttas till den lokala polismyndigheten

samt att 9 § lotteriförordningen därför upphäves.

1 Förslag 18) i propositionen.

s. 119 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj :ts proposition nr 163 år 196A

119

Domstoisk ommittén

Domstolskommittén anser det böra beaktas, att tillstånd till mera omfattande

lotterier meddelas av statlig myndighet, Kungl. Maj :t eller länsstyrelse.

Den myndighet som meddelar tillstånd eller mottager anmälan äger

utfärda vissa ordningsföreskrifter. På landet och i vissa städer fullgör polismyndigheten

redan nu de uppgifter som i andra städer ankommer på

magistrat eller kommunalborgmästare. Kommittén finner därför i likhet med

stadsdomstolsutredningen, att magistrats och kommunalborgmästares befattning

med lotterier bör överflyttas till lokal polismyndighet, och föreslår,

att 9 § lotteriförordningen upphäves.

Remissyttranden

Domstolskommitténs förslag tillstyrkes eller lämnas utan erinran av

praktiskt taget samtliga remissinstanser.

Det kommunala intresset i ärendena betonas i några yttranden. Således

framhåller drätselkammaren i Kungälv, att kommunen upplåter mark

för lottförsälj ningen och därför har intresse i tillståndsfrågan, samt stadsfullmäktige

i Sundsvall, att det är stor konkurrens om lotteritillstånden

och att tillståndsgivningen innebär en form av bidragsgivning till ungdomsoch

annan liknande ideell verksamhet. Det ifrågasättes därför, om icke

tillståndsgivningen bör omhänderhas av något kommunalt organ. Drätselkammaren

i Karlskrona erinrar om att lotteriverksamheten på senare år

fått en avsevärd omfattning, varför en del svårigheter uppstått att avgöra,

i vilken ordning sökta tillstånd skall beviljas. Enligt drätselkammarens

uppfattning skulle ett kommunalt inflytande på dessa frågor vara lämpligt.

Klart avstyrkande uttalande göres av Föreningen Sveriges kommunalborgmästare,

som anser att kommunalborgmästaren, där sådan finnes

efter den 31 december 1964, bör handha tillståndsgivningen. Föreningen

framhåller, att de lokala lotterierna spelar mycket stor roll för alla dem

som på ett eller annat sätt är engagerade i ideell verksamhet. I vissa städer

regleras lotteritillstånden på så sätt att försäljning på allmän plats tilllåtes

endast i någon eller några särskilda, av staden tillhandahållna kiosker.

För en rättvis behandling av de lokala lotteriärendena fordras därför, enligt

föreningens uppfattning, ett intimt samspel mellan sökanden, staden

såsom ägare av allmän mark samt tillståndsmyndigheten. Liknande uppfattning

har stadsfullmäktige i Boden, som anser att ärendena icke bör

överflyttas till polischefen, förrän den ordinarie kommunalborgmästaren

avgår med pension. Fullmäktige åberopar därvid, att det visat sig lämpligt

att till stånd särendena handlägges av den som är notarius publicus

och i sådan egenskap skyldig att förrätta lolteridragningar.

Poliskammaren i Stockholm ifrågasätter, om icke polismyndigheten i

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:Is proposition nr 163 år 1961

Stockholm bör få befogenhet att medgiva tillstånd enligt 3 § b) lotteriförordningen.

Poliskammaren åberopar till stöd härför de aktuella strävandena

att skapa största möjliga enhetlighet i fråga om polisens arbetsuppgifter.

Departementschefen

Domstolskommitfténs förslag har godtagits av nästan alla remissinstanser.

Lottförsäljningen sker i stor utsträckning från allmän plats och jag har

förut föreslagit sådan ändring i allmänna ordningsstadgan att polismyndigheten,

i Stockholm överståthållarämbetet, skall ge tillstånd till att allmän

plats användes för försäljningsändamål. Det nuvarande sambandet

mellan sådan upplåtelse av allmän plats och ifrågavarande lotteritillstånd

bör bibehållas. Jag ansluter mig därför till kommitténs förslag.

Vidare föreslås, efter samråd med chefen för handelsdepartementet, vissa

ändringar i förordningen, vilka föranledes av brottsbalken. Ändringarna

överensstämmer med dem som genomförts i andra författningar (jfr prop.

1964:10).

Gåvoskattedeklarationer1

Gällande bestämmelser

Enligt förordningen den 6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt

är länsstyrelsen beskattningsmyndighet i fråga om gåvoskatt (44 §).

Sådan skatt fastställes på grundval av deklaration och det åligger magistrat

i annan stad än residensstad samt kommunalborgmästare och landsfiskal

att på begäran taga emot och till länsstyrelsen överlämna deklaration som

skall inges dit (46 § tredje stycket).

Departementschefen

Något praktiskt behov synes numera icke finnas att ålägga annan myndighet

än beskattningsmyndigheten att taga emot gåvoskattedeklarationer.

Jag föreslår därför, att 46 § tredje stycket utgår ur arvsskatteförordningen.

Bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter2

Gällande bestämmelser

Förordningen den 23 oktober 1908 (nr 128) angående bevillningsavgifter

för särskilda förmåner och rättigheter stadgar skyldighet för utlänning

och i utlandet bosatt svensk undersåte att utgiva särskild bevillningsavgift

för vissa offentliga föreställningar (4 § 1, 2 och 11 mom.). Ansökan om

1 Förslag 19) i propositionen.

2 Förslag 10) i propositionen.

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196b

tillstånd till sådan föreställning göres enligt föreskrifter som Kungl. Maj :t

utfärdar (4 § 4 mom.). Då ansökningen bifalles, skall tillståndsmyndigheten

i allmänhet fastställa bevillningsavgiftens belopp (4 § 5 mom.

första stycket) och uppbära avgiften (4 § 9 mom. andra stycket). I vissa

sällan förekommande fall, då bevillningsavgiftens storlek är beroende av

inkomsten från föreställningen, bestämmer tillståndsmyndigheten enligt

vilka grunder avgiften skall utgå (4 § 5 mom. första stycket) samt fastställes

och uppbäres avgiften inom viss kortare tid efter föreställningen

(4 § 9 mom. sista stycket). I sådant fall skall säkerhet för bevillningsavgiften

ställas hos tillståndsmyndigheten (4 § 9 mom. första och andra

styckena). Bevillningsavgift som ej erlägges i förskott skall inbetalas på

landet till landsfiskalen, i stad utan magistrat till landsfiskalen eller, om

i staden finns stadsfogde, till denne samt i annan stad till den myndighet

som utfärdat tillståndsbeviset (4 § 9 mom. tredje stycket). Influten bevillningsavgift

delas lika mellan staten och den kommun, där föreställningen

givits (4 § 12 mom.), och utgår i stället för den vanliga inkomstskatten.

Som ett led i kontrollen över bevillningsavgiftens erläggande skall efter

varje månads utgång i stad stadsfiskalen eller annan vederbörande tjänsteman

lämna länsstyrelsen skriftlig uppgift å de föreställningar, för vilka

bevillningsavgift skolat utgå, och å ställen där dessa givits (4 § 13 mom.).

Närmare föreskrifter om tillämpningen av förordningen finns i kungörelsen

den 31 december 1913 (nr 380) angående rätt för utlänning och

i utlandet bosatt svensk undersåte att här i riket giva offentlig föreställning

m. m. eller att därvid medverka. Ansökan om tillstånd att anordna

eller medverka vid offentlig föreställning prövas i stad med poliskammare

eller polismästare av denna myndighet, i annan stad med magistrat

av denna samt på landet och i stad utan magistrat av länsstyrelsen (1 §

mom. 1 och 2 §). Sådant tillstånd erfordras icke för i riket bosatt utlänning

som hos nämnda myndighet i den ort där han är bosatt ställt vederhäftig

borgen eller annan säkerhet för utskylder till staten och kommunen

under tre år (1 § mom. 1). Innan föreställning får givas, skall anmälan

göras i stad med poliskammare eller polismästare hos denna myndighet,

i annan stad hos magistraten eller kommunalborgmästaren samt på landet

hos polischefen (4 § första stycket).

Stadsdomstolsutredningen

Stadsdomstolsu t redningen föreslår, att tillståndsärenden i stad utan poliskammare

eller polismästare överflyttas från magistrat och länsstyrelse till

polischefen samt att anmälan om föreställningen sker hos polismyndigheten.

Under remissbehandlingen bär framhållits bl. a. bestämmelsernas betydelse

för utlänningskontrollen.

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196h

Domstoisk ommittén

Domstolskommittén anser, att vid val av myndighet, till vilken tillståndsärendena

kan överflyttas, de fiskaliska intressena träder i förgrunden. Till

förmån för länsstyrelsen som tillståndsmyndighet talar enligt kommitténs

mening det förhållandet, att länsstyrelserna redan handlägger ärenden av

denna beskaffenhet i vissa fall och har stor erfarenhet vad angår prövning

av säkerhet som skall ställas i olika sammanhang. Bestämmelserna, som är

av relativt invecklad natur, torde ej tillämpas särskilt ofta i större delar av

riket. Om länsstyrelsen övertager tillståndsprövningen, vinnes den fördelen

att tillstånd kan meddelas för mer än en ort på samma ansökan samt att

reglerna blir enhetliga för stad och land. Vid länsstyrelsens handläggning

kan kontrolleras, om vederbörande har behörigt vistelse- och arbetstillstånd.

Kommittén föreslår därför, att tillståndsgivningen skall omhänderhavas

av länsstyrelsen för både stad och land. Anmälan om föreställning

föreslås skola ske hos polismyndigheten.

Remissyttranden

Domstolskommitténs förslag tillstvrkes eller lämnas utan erinran av flertalet

remissinstanser.

Poliskammaren i Malmö avstyrker förslaget och finner, att tillståndsgivningen

bör omhänderhas av polismyndigheten. Poliskammaren åberopar, att

länen, sedan polisväsendet förstatligats, kommer att bestå av genomsnittligen

tre eller fyra polisdistrikt, vilket medför att tillfredsställande enhetlighet

i bedömningen av ärendena kan uppnås. Vidare anser länsstyrelsen

det ur kontroll- och övervakningssynpunkt mest praktiskt och tillförlitligt

att den myndighet som enligt allmänna ordningsstadgan beviljar tillstånd till

föreställningen som sådan även medger att utlänning får anordna föreställningen

eller medverka vid denna. Sistnämnda synpunkt anföres jämväl av

polisberedningen till stöd för att tillståndsgivningen bör omhänderliavas av

polismyndigheten.

Statens ntlänningskommission finner likaså skäl tala för att tillståndsgivningen

anförtros polismyndigheten, eftersom tillståndsmyndigheten— innan

tillstånd meddelas — skall konstatera att utlänningen har rätt att vistas

i riket och här utöva verksamhet. Därest emellertid de fiskaliska intressena

skall tillmätas avgörande betydelse, vill kommissionen icke motsätta

sig att prövningen av dessa ärenden lägges på länsstyrelsen.

Departementschefen

I betänkande angående internationella skattefrågor (SOU 1962:59) har

dubbelbeskattningssakkunniga framlagt förslag om införande av bl. a. en

ny form för beskattning av här i riket tillfälligt arbetande utlänningar,

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196i

varigenom bevillningsavgiftsförordningen skulle kunna upphävas. De

sakkunnigas förslag, som varit föremål för remissbehandling, torde i nu

berörda delar komma att kräva ytterligare överväganden inom finansdepartementet,

innan slutlig ställning kan tagas till förslaget.

Enligt min uppfattning talar övervägande skäl för att uttagandet av

bevillningsavgift och den därmed sammanhängande tillståndsgivningen i

samtliga fall skall ligga hos länsstyrelsen. Genom en sådan ordning kan

en såvitt möjligt enhetlig bedömning av dessa frågor påräknas. Med hänsyn

till den stora erfarenhet av beskattningsfrågor som är företrädd hos

länsstyrelserna är dessa också mest kvalificerade för uppgiften.

Jag ansluter mig därför till domstolskommitténs uttalanden och föreslår

sådan ändring i 4 § 9 mom. 1908 års bevillningsavgiftsförordning, att länsstyrelsen

kan vara tillståndsmyndighet i hela riket. Vidare förordar jag, att

<let skall åligga polismyndigheten att lämna länsstyrelsen uppgift om föreställning,

för vilken bevillningsavgift skolat utgå. Av förslaget föranledda

ändringar i 1913 års kungörelse avses skola anmälas i senare sammanhang

av chefen för inrikesdepartementet.

Ändring i uppbördsförordningen1

Gällande bestämmelser

I uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272) är begreppen stad

och land bestämda med hänsyn till bl. a. om staden har magistrat. Till

landet räknas sålunda jämväl stad utan magistrat och stad med magistrat

som enligt förordnande av Kungl. Maj:t tillhör fögderi, medan till stad

räknas stad med magistrat som ej tillhör fögderi.

Stadsdomstolsutredningen

Stadsdomstolsutredningen föreslår, att det avgörande kriteriet för stads

hänförande i uppbördsförordningens mening till land eller stad skall vara,

huruvida staden enligt Kungl. Maj :ts beslut tillhör fögderi.

Domstolskommittén

Domstolskommittén delar stadsdomstolsutredningens uppfattning och

framlägger i enlighet härmed förslag till ändring av 2 § 2 mom. uppbördsförordningen.

Departementschefen

Domstolskommitténs förslag har tillstyrkts eller lämnats utan erinran

av samtliga remissinstanser. I samband med vissa kommunsammanslagningar

kan det visa sig lämpligt att häradsskrivarcn alltjämt får vara lokal

1 Förslag 22) 1 propositionen.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196b

skattemyndighet i den del av kommunen som tidigare tillhört fögderi, medan

kronokamreraren är lokal skattemyndighet i den del av den nybildade

kommunen som tidigare ingått i stad med egen uppbördsförvaltning. Stadgandet

bör utformas i enlighet härmed.

Vidare föreslås, efter samråd med chefen för finansdepartementet, dels i

anslutning till 25 kap. 1 § brottsbalken att bötesmaximum i 80 § 2 mom.

uppbördsförordningen höjes till 500 kronor, dels att hänvisningen till strafflagen

i 82 § samma förordning ändras att avse brottsbalken.

Tillsyn över hotell- och pensionatrörelse1

Gällande bestämmelser

Enligt stadgan den 8 juni 1917 (nr 474) angående hotell- och pensionatrörelse

får sådan rörelse i annat än mindre omfattning drivas endast

efter särskilt tillstånd (§ 2). Sådant tillstånd meddelas av tillsynsmyndigheten,

som i Stockholm är poliskammaren, i övriga städer med

minst 20 000 invånare magistraten eller kommunalborgmästaren samt i

de mindre städerna och på landet länsstyrelsen (§ 47). Drives rörelsen av

juridisk person, skall tillståndet sökas av och meddelas för föreståndaren

för rörelsen (§3). Tillståndsprövningen omfattar beskaffenheten från sanitär

synpunkt och brandskyddssynpunkt av de lokaler i vilka rörelsen

skall bedrivas samt sökandens lämplighet att inneha eller förestå rörelsen

(§ 2 mom. 1 c) och d) samt §§ 6—33). Tillsynsmyndigheten äger skilja

olämplig innehavare eller föreståndare från rörelsen och kan vid vite förbjuda

utövande av sådan mindre rörelse för vilken ej kräves särskilt tillstånd

(§ 46). Med avseende å kontrollen över brandskyddsanordningar har

tillsynsmyndigheten att meddela föreskrifter i olika hänseenden om byggnadskonstruktion,

inredning, alarmanordningar och säkerhetsåtgärder i

övrigt. I fråga om resandekontrollen har tillsynsmyndigheten att utfärda

föreskrifter angående den omfattning i vilken innehavare eller föreståndare

för hotell eller pensionat skall anmäla resande från de nordiska länderna

(§ 35). Inom hotell och pensionat skall föras särskild liggare över sotningar

och besiktningar, vilken liggare en gång årligen skall uppvisas för tillsynsmyndigheten

(§ 31).

Stadsdomstolsutredningen

Stadsdomstolsutredningen föreslår, att § 47 stadgan ändras så att vad där

sägs om magistraten i stad med minst 20 000 invånare i stället avser polismyndigheten.

Även i dessa städer bör det emellertid ankomma på länsstyrelsen

att pröva ärenden om återkallelse av tillstånd och om förbud att driva

hotell- eller pensionatrörelse av sådan mindre omfattning att tillstånd ej erfordras.

1 Förslag 25) 1 propositionen.

s. 125 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1964

125

Domstolskommittén

Domstolskommittén erinrar om att länsstyrelsen tidigare prövat dessa

tillståndsärenden för såväl stad som land och anser att valet nu bör ske

mellan att låta polischefen handlägga ärendena såväl i stad — oberoende

av storlek — som på landsbygden och att överföra magistratens och kommunalborgmästarens

nuvarande befattning med ärendena till länsstyrelsen.

Kommittén finner fördelarna med en decentraliserad handläggning hos polischefen

vara stora och anser, att tillräckliga skäl icke föreligger att undantaga

återkallelse av meddelade tillstånd från polischefens beslutsområde.

Kommittén föreslår, att § 2 mom. 1 andra stycket stadgan ändras så att

tillstånd skall sökas hos lokal polismyndighet i den ort där rörelsen är

avsedd att utövas. Kommittén föreslår vidare åtskilliga följdändringar i

andra paragrafer i stadgan.

Remissyttranden

Domstolskommitténs förslag tillstyrkes eller lämnas utan erinran av de

flesta remissinstanser.

Tveksamhet om lämpligheten av förslaget att polismyndigheten skall

övertaga tillståndsgivningen enligt stadgan uttalas av Föreningen Sveriges

polismästare. Förslaget avstyrkes av länsstyrelserna i Västernorrlands län

och Jämtlands län samt landsfiskalen i Alvesta distrikt, vilka anser ärendena

böra ankomma på länsstyrelsen, ävensom av landsfiskalen i Olofströms

distrikt, som föreslår, att tillståndsgivningen skall anförtros byggnadsnämnden.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län uttalar vidare, att i vart fall ärenden

om återkallelse av tillstånd bör ankomma på länsstyrelsen. Av samma

uppfattning är länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län.

Poliskammaren i Malmö och polisberedningen finner det vara naturligt

att polismyndigheten vid tillståndsgivningen beaktar även brandskyddssynpunkter

och att vederbörande lokala brandmyndighet därför efter besiktning

av lokalerna bör avge yttrande i tillståndsärendet. De anser emellertid

vidare — liksom även Föreningen Sveriges landsfiskaler -— att tillsynen över

efterlevnaden av bestämmelserna om skydd mot brandtara i första hand

bör ankomma på brandmyndigheten.

Polisberedningen anmärker, alt det talas i § 34 andra stycket i stadgan om

vederbörande polismyndighet och närmaste polismyndighet samt i § 36 om

närmaste polismyndighet. Dessa uttryck bör med hänsyn till omorganisationen

av polisväsendet ersättas med polismyndigheten. Vidare föreslås, att

stadgans bestämmelse om åklagarandel i böter upphäves, och påpekas, att

bestämmelsen om angivarandel i böter icke numera synes erforderlig.

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kuiujl. Maj:ts proposition nr 163 år 196b

Departementschefen

Stadgan om hotell- och pensionatrörelse är i stora delar föråldrad och

enligt vad jag erfarit har förberedelser vidtagits inom inrikesdepartementet

för att senast under år 1965 framlägga förslag till en ny stadga. Med hänsyn

härtill bör nu minsta möjliga ingrepp göras i gällande bestämmelser. Jag

föreslår, att magistratens och kommunalborgmästarens uppgift såsom tillsynsmyndighet

enligt gällande stadga överflyttas till länsstyrelsen, som redan

nu är tillsynsmyndighet för de mindre städerna och för landsbygden.

Detta sker enklast genom en ändring i § 47 i stadgan; i Stockholm bör dock

polismyndigheten såsom hittills vara tillsynsmyndighet. Därjämte torde en

jämkning böra vidtagas i besvärsbestämmelserna i § 48.

Såsom jag förut nämnt kommer polismyndighetsbegreppet att få en enhetlig

innebörd enligt de lagbestämmelser, som senare denna dag kommer

att föreslås av chefen för inrikesdepartementet. Den i § 49 i stadgan upptagna

bestämmelsen om vad som avses med polismyndighet kan därför upphävas.

De i stadgan förekommande uttrycken vederbörande polismyndighet, närmaste

polismyndighet och polismyndigheten i orten kan knappast missförstås,

och då stadgan sannolikt kommer att gälla endast kort tid efter den

1 januari 1965, finner jag ej anledning att nu föreslå ändring beträffande

dessa uttryck.

Såsom polisberedningen föreslagit bör bestämmelsen i § 45 om åklagarandel

i böter upphävas. I samband härmed torde den i samma paragraf

intagna bestämmelsen om angivarandel i böter böra utgå. Med hänsyn till

stadgandet i 25 kap. 7 § andra stycket brottsbalken erfordras icke den särskilda

bestämmelsen om förvandling av böter i andra stycket av § 45 stadgan.

Hela paragrafen kan därför upphävas.

Ändringar i livsmedelsstadgan1

Gällande bestämmelser

Enligt livsmedelsstadgan den 21 december 1951 (nr 824) kan lokala

föreskriftei fastställas för varje kommun (102 §). Föreskrift antages av

fullmäktige i kommunen och fastställes av länsstyrelsen (103 §). Kungörelse

om föreskriften skall av länsstyrelsen införas i länskungörelserna

(106 § första stycket). Vidare åligger det i Stockholm överståthållarämbeteU

i annan stad med magistrat denna, i stad utan magistrat kommunalborgmästaren,

i municipalsamhälle municipalnämnden och i landskommun

kommunalnämnden att skyndsamt låta införa kungörelse om föreskriften

1 Förslag 26) i propositionen.

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1964

i den eller de tidningar, i vilka kommunala meddelanden för kommunen

intages, samt att tillse att exemplar av föreskriften finns att tillgå inom

kommunen för köpare (106 § andra stycket).

Departementschefen

Bestämmelser om kungörande av lokala föreskrifter finns i flera författningar.

Bestämmelserna i livsmedelsstadgan torde nu lämpligen böra

ändras efter förebild av allmänna ordningsstadgan, enligt vilken det åligger

kommunens styrelse att ombesörja bl. a. att beslut om lokal ordningsstadga

införes i ortstidningarna samt att tryckta exemplar av stadgan finns

att tillgå för allmänheten. Kommunens styrelse bör alltså övertaga överståthållarämbetets,

magistratens och kommunalborgmästarens ifrågavarande

uppgifter enligt livsmedelsstadgan.

Vidare föreslås i anslutning till 25 kap. 1 § brottsbalken, att det högsta

bötesbelopp som enligt 11 § livsmedelsstadgan får stadgas i lokal livsmedelsordning

höjes från nuvarande 300 kronor till 500 kronor.

Departementschefens hemställan

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom justitiedepartementet

upprättats förslag1 till

1) lag om överflyttande på länsstyrelse av vissa magistrat, kommunalborgmästare

m. fl. åvilande uppgifter-,

2) lag om upphävande av 29 § 2 mom. kommunallagen den 18 december

1953 (nr 753) m. m.;

3) lag om överflyttande av magistratens befattning med burskapsärenden,

m. m.;

4) lag om ändring i giftermålsbalken;

5) lag om upphävande av 29 kap. byggningabalken;

6) förordning om ändring i förordningen den 18 juni 1864 (nr 41 s. 1)

angående utvidgad näringsfrihet;

7) lag om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 13 april 1883 (nr 16

s.l) angående förlagsinteckning;

8) lag om ändring i lagen den 13 juli 18S7 (nr 42 s. 1) angående handelsregister,

firma och prokura;

9) lag om ändring i sjölagen;

10) lag angående ändrad lydelse av 6 § lagen den 1 juli 1898 (nr 64 s.

10) om boskillnad;

11) förordning om ändrad lydelse av 4 § 9 och 13 mom. förordningen

den 23 oktober 1908 (nr 128) angående bevillningsavgifter för särskilda

förmåner och rättigheter;

i Förslagen under 1)—8), 10)—12), 14)—22) samt 24)—27), som överensstämmer med de

vid propositionen fogade förslagen, har här uteslutits.

opaginerad Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196b

12) lag angående ändrad Igdelse av 6 kap. lb § lagen den 12 november

1915 (nr b26) om äktenskaps ingående och upplösning;

13) lag angående ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om fastighetsbildning

i stad;

14) kungörelse om ändring i stadgan den 8 juni 1917 (nr b7b) angående

hotell- och pensionatrörelse;

15) lag om ändring i vattenlagen;

16) lag om ändring i lagen den 9 april 1926 (nr 72) angående meddelande

av förbud för barn att idka viss försäljning;

17) lag angående ändring i lagen den 25 april 1930 (nr 99) om delning

av fastighet vid ändring i rikets indelning med mera;

18) lag om ändrad lydelse av 88 § växellagen den 13 maj 1932 (nr 130);

19) lag om ändrad lydelse av 66 § checklagen den 13 maj 1932 (nr 131);

20) förordning om ändring i lotteriförordningen den 19 maj 1939 (nr

207);

21) förordning angående ändrad lydelse av b6 § förordningen den 6

juni 19bl (nr bl6) om arvsskatt och gåvoskatt;

22) lag angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 20 december 19b6 (nr

807) om handläggning av domstolsärenden;

23) lag om ändring i butikstängning slag en den 21 juli 19b8 (nr 608);

24) kungörelse om ändrad lydelse av 106 och 111 §§ livsmedelsstadgan

den 21 december 1951 (nr 82b);

25) förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr

272);

26) kungörelse om ändring i allmänna ordningsstadgan den lb december

1956 (nr 617); samt

27) lag angående ändring i lagen den lb december 1956 (nr 618) om allmänna

sammankomster.

Av dessa förslag, vilka torde som bilaga få fogas vid detta protokoll, är de

under 1), 3)—5), 7)—10), 12), 13), 15—19), 22), 23) och 27) av den natur

att lagrådets utlåtande över dem bör inhämtas.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över sistnämnda förslag

måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas

genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av

statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans

Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Margit Hirén

s. 129 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196b

129

Bilaga

9 ) Förslag

till

Lag om ändring i sjölagen

Härigenom förordnas, att 3, 4, 41 och 332 §§ sjölagen1 skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

3

Har den, för vars räkning fartyg

bygges, för byggnadens verkställande

givit eller utfäst sig att giva varvsägaren

eller byggmästaren förskott

av penningar eller byggnadsämnen,

äge han, när avhandling därom upprättats,

att låta den intagas i protokollet

hos magistraten i den stad,

där byggnaden verkställes, eller, om

byggnadsorten är belägen d landet,

i närmaste stad; och njute sedan förmånsrätt,

som i 17 kap. handelsbalken

sägs. 4

4

Fartygs ägare åligge att bestämma

den ort inom riket, vilken skall

vara fartygets hemort, samt att därom

göra anmälan, om fartyget är sådant,

som jämlikt 2 § skall införas i

fartygsregister hos den myndighet,

vilken förer registret, men eljest hos

rriågis i''ratéii''i den ‘htad;, sbln heslämtfe

till hemort, eller, om Jiemdftén år

(Föreslagen lydelse)

§•

Har den, för vars räkning fartyg

bygges, för byggnadens verkställande

givit eller utfäst sig att giva varvsägaren

eller byggmästaren förskott

av penningar eller byggnadsämnen,

äge han, när avhandling därom upprättats,

att låta den intagas i protokollet

hos rådhusrätten i den stad,

där byggnaden verkställes, eller, om

byggnadsorten är belägen utom område

för stad med rådhusrätt, hos

närmaste rådhusrätt; och njute sedan

förmånsrätt, som i 17 kap. handelsbalken

sägs.

§•

Fartygs ägare åligge att bestämma

den ort inom riket, vilken skall

vara fartygets hemort, samt att därom

göra anmälan, om fartyget är sådant,

som jämlikt 2 § skall införas i

fartygsregister hos den myndighet,

vilken förer registret, men eljest hos

polishiijndigheten i dun’Ort., -som bestämts

till heniort. Angående hem
-

belägen å landet, hos kronofogden i

orten. Angående hemorten skall föras i fartjygsregistrei, inteckning

fartyg, vilket bör införas i fartygs- ske å det i 2 § omföriuälda bevis,

registret, anteckning ske å det i 2 Si; me» eljest utfärdas särskilt bevis av

omförmälda bevis, men eljest utfär- den myndighet, hos vilken anmälan

das särskilt bevis av den myndig- skett,

het, hos vilken anmälan skett.

Har fartygs----------fartygets hemort.

'' Senaste lydelse av 3 §, se SFS 1901:26 s. 27.

5 Bihang till riksdagens protokoll 196b. 1 samt. Nr 103

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196A

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

41

Har fartyget -— ---------

Har lasten---------

Besiktningsmän förordnas av magistrat

eller, där fartyget finnes utom

stads område, av magistraten i närmaste

stad eller av kronofogden i orten.

Utom riket skall befälhavaren

begära förordnande för besiktningsmän

hos den myndighet, som enligt

lag eller sed å den ort, där besiktningen

skall äga rum, är behörig, eller

ock hos svensk konsul; finnes

fartyget å ort, där enligt gällande

sed besiktningsmän icke av offentlig

myndighet förordnas, inhämte befälhavaren

yttrande av sakkunnige

män.

332

De besiktningsmän, som enligt

denna lag böra av magistrat eller

kronofogde förordnas, skola vara tre.

I de städer, där handels- och sjöfartsnämnd

finnes, åligge magistraten

att för varje år från nämnden

infordra uppgift å personer, som till

sådant uppdrags fullgörande anses

skickliga.

Erfordras eljest besiktning, äge

part därom anmoda den eller dem,

för vilka han har förtroende; åliggande

det magistraten i de städer,

där handels- och sjöfartsnämnd finnes,

att, efter förslag av nämnden,

för varje år utse lämpligt antal personer,

vilka hava att med dylik besiktnings

verkställande gå parter

till handa, ävensom att kungöra förteckning

å de sålunda utsedde.

§•

— kan företagas.

---böra vidtagas.

Besiktningsmän förordnas av rådhusrätten

i staden eller, om fartyget

finnes utom området för stad med

rådhusrätt, av närmaste rådhusrätt.

Utom riket skall befälhavaren begära

förordnande för besiktningsmän

hos den myndighet, som enligt lag

eller sed å den ort, där besiktningen

skall äga rum, är behörig, eller

ock hos svensk konsul; finnes fartyget

å ort, där enligt gällande sed

besiktningsmän icke av offentlig

myndighet förordnas, inhämte befälhavaren

yttrande av sakkunnige

män.

§.

De besiktningsmän, som enligt

denna lag böra av rådhusrätt förordnas,

skola vara tre. I de städer, där

handels- och sjöfartsnämnd finnes,

åligge rådhusrätten att för varje år

från nämnden infordra uppgift å

personer, som till sådant uppdrags

fullgörande anses skickliga.

Erfordras eljest besiktning, äge

part därom anmoda den eller dem,

för vilka han har förtroende; åliggande

det rådhusrätten i de städer,

där handels- och sjöfartsnämnd finnes,

att efter förslag av nämnden, för

varje år utse lämpligt antal personer,

vilka hava att med dylik besiktnings

verkställande gå parter till

handa, ävensom att kungöra förteckning

å de sålunda utsedde.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

Av magistrat eller landsfiskal med stöd av äldre lag meddelat förordnande

för besiktningsman skall alltjämt gälla.

s. 131 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 dr 1964

131

13) Förslag

till

Lag angående ändring i lagen den 12 maj 1917 (ur 269) om

fastighetsbildning i stad

Härigenom förordnas, att 5 kap. 8 § 3 mom., 13, 14, 15, 21 och 22§§, 6

kap. 4 § samt 7 kap. 1, 4, 9, 12, 14, 15 och 18 §§ lagen den 12 maj 1917 om

fastighetsbildning i stad* skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

5 KAP.

8

3 mom. Erfordras enligt vad i 1

eller 2 mom. stadgas Konungens befallningshavandes

medgivande till

avstyckning, må förrättningsmannen

utan hinder av att sådant medgivande

ej erhållits meddela tillstånd till

avstyckningen under villkor att medgivande

lämnas och slutföra förrättningen.

Om sakägare yrkar det eller

förrättningsmannen finner olämpligt

att fortsätta förrättningen, skall han

förklara denna vilande och insända

handlingarna i ärendet till magistraten,

som har att med eget yttrande

anmäla det hos Konungens befallningshavande.

Finner förrättningsmannen anledning

till antagande att för område

som beröres av förrättningen

erfordras stadsplan eller byggnadsplan,

eller, där dylik plan är gällande,

att ändring därav bör ske, åligger

honom att underrätta magistraten,

som har att med eget yttrande

anmäla förhållandet hos Konungens

befallningshavande.

3 mom. Erfordras enligt vad i 1

eller 2 mom. stadgas Konungens befallningshavandes

medgivande till

avstyckning, må förrättningsmannen

utan hinder av att sådant medgivande

ej erhållits meddela tillstånd till

avstyckningen under villkor att medgivande

lämnas och slutföra förrättningen.

Om sakägare yrkar det eller

förrättningsmannen finner olämpligt

att fortsätta förrättningen, skall han

förklara denna vilande och insända

handlingarna i ärendet till Konungens

befallningshavande.

Finner förrättningsmannen anledning

till antagande att för område

som beröres av förrättningen

erfordras stadsplan eller byggnadsplan,

eller, där dylik plan är gällande,

att ändring därav bör ske, åligger

honom att anmäla förhållandet

hos Konungens befallningshavande.

Har för staden meddelats förordnande,

som avses i 21 §, skola handlingarna

rörande förrättning, som

förklarats vilande jämlikt bestämmelserna

i detta moment, samt underrättelse

om behov av stadsplan

eller byggnadsplan eller av ändring i

S 1954:82, av 7 kap. 4 §, se ses av , v y, av ^

|, se SFS 1936:316. av 7 kap. 15 §, se SFS 1932:265 och av 7 kap. 18 §,

kap. 12 och 14

se SFS 1954: 82

5+ Dihang till riksdagens protokoll I96i. 1 samt. \r 163

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

hungl. Maj. ts proposition nr 163 år 196b

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

dylik plan tillställas den sålunda förordnade,

som har att med eget yttrande

anmäla förhållandet hos

Konungens befällningshavande.

13 8.

Sedan skillnadslinjerna----

Vid avslutandet-------

Sakägare, som vill fullfölja talan

emot förrättningen, har att inom tjugu

dagar från dess avslutande till

magistraten ingiva sina besvär eller

ock på eget äventyr insända dem dit

med posten så tidigt, att de före sagda

tids utgång komma magistraten

tillhanda; och skall underrättelse

härom av förrättningsmannen meddelas

sakägarna.

Inom samma tid har förrättningsmannen,

evad besvär anförts eller

icke, att överlämna konceptakten till

magistraten.

Vad sålunda stadgats i fråga om

klagan över verkställd avstyckning

gälle ock i fall, då, på sätt i 9 eller

10 § sägs, beslut meddelats att avstyckning

icke kan äga rum; dock

att i sådant fall det skall åligga magistraten,

där besvär anförts, att infordra

förrättningshandlingarna från

förrättningsmannen.

14

Då tid för klagan över verkställd

avstyckning gått till ända utan att

förrättningen klandrats eller ock anförda

besvär blivit ogillade genom

beslut, som äger laga kraft, har magistraten

att, ifall hinder enligt detta

kapitel ej möter, meddela fastställelse

å avstyckningen ävensom, såvida

framställning därom gjorts, åsätta

det avstyckade området särskilt

namn.

Innan ärendet av magistraten avgöres,

skall, där vid förrättningen sådant

påyrkats eller magistraten el
-

-----förrättningen avslutas.

- ---skall utlämnas.

Sakägare, som vill fullfölja talan

emot förrättningen, har att inom tjugu

dagar från dess avslutande till

Konungens befallningshavande ingiva

sina besvär eller ock på eget äventyr

insända dem dit med posten så

tidigt, att de före sagda tids utgång

komma Konungens befallningshavande

tillhanda; och skall underrättelse

härom av förrättningsmannen

meddelas sakägarna.

Inom samma tid har förrättningsmannen,

evad besvär anförts eller

icke, att överlämna konceptakten till

Konungens befallningshavande.

Vad sålunda stadgats i fråga om

klagan över verkställd avstyckning

gälle ock i fall, då, på sätt i 9 eller

10 § sägs, beslut meddelats att avstyckning

icke kan äga rum; dock

att i sådant fall det skall åligga

Konungens befallningshavande, där

besvär anförts, att infordra förrättningshandlingarna

från förrättningsmannen.

§•

Då tid för klagan över verkställd

avstyckning gått till ända utan att

förrättningen klandrats eller ock anförda

besvär blivit ogillade genom

beslut, som äger laga kraft, har

Konungens befallningshavande att,

ifall hinder enligt detta kapitel ej

möter, meddela fastställelse å avstyckningen

ävensom, såvida framställning

därom gjorts, åsätta det avstyckade

området särskilt namn.

Innan ärendet av Konungens befallningshavande

avgöres, skall, där

vid förrättningen sådant påyrkats

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196i

(Nuvarande lydelse)

jest så prövar nödigt, yttrande inhämtas

från byggnadsnämnden.

Angående meddelad

Förrättningsmannen vare

Genom fastställelse — —

(Föreslagen lydelse)

eller Konungens befallningshavande

eljest så prövar nödigt, yttrande inhämtas

från byggnadsnämnden,

å konceptkartan.

om fastställelsen.

eljest medgiva.

15 §.

Har avstyckningen vid förrätt- Har avstyckningen vid förrättningens

avslutande blivit av samtliga ningens avslutande blivit av samtliga

sakägare medelst påskrift å proto- sakägare medelst påskrift å protokollet

godkänd, överlämne förrätt- kollet godkänd, överlämne förrättningsmannen

konceptakten snarast ningsmannen konceptakten snarast

möjligt till magistraten, som äger möjligt till Konungens befallningsatt,

utan att avvakta besvärstidens havande, som äger att, utan att avutgång

men med iakttagande av vad vakta besvärstidens utgång men

14 § innehåller angående byggnads- med iakttagande av vad 14 § innenämndens

hörande, företaga förrätt- håller angående byggnadsnämndens

ningen till fastställelse. hörande, företaga förrättningen till

fastställelse.

21 §.

Vad om magistrat i detta kapitel Konungen äger för viss stad föresägs

gälle i Stockholm för överståt- skriva, att vad i 13, lb och 15 §§

hållarämbetet, i stad, som lyder un- sägs om Konungens befallning shader

landsrätt, för Konungens befall- vande i stället skall gälla den

ningshavande eller den Konungen Konungen förordnar,

därtill förordnar, samt i samhälle eller

annan ort å landet, där bestämmelserna

i kapitlet äga tillämpning,

för Konungens befallningshavande.

22 §.

över beslut, som jämlikt detta ka- Talan mot beslut av den, som förpitel

meddelats av magistrat eller ordnats enligt 21 §, föres genom beKonungens

befallningshavande, må svär hos Konungens befallmngshabesvär

anföras i den ordning, som vande. Mot beslut av Konungens befor

överklagande av förvaltande fallningshavande enligt detta kapimyndigheters

och ämbetsverks be- tel föres talan genom besvär hos

slut är bestämd. Konungen.

Rätt att---------erhålla del.

6 KAP.

4 §•

Inom varje--------stadsfullmäktige.

Maqistraten eller, i stad där ma- Byggnadsnämnden åligger att, då

qistrat ej finnes, stadsstyrelsen ålig- tid, för vilken god man utsetts, går

ger att, då tid, för vilken god man till ända eller god man eljest avgår

utsetts, går till ända eller god man eller behov av ökat antal gode män

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196 i

(XSvarande lydelse)

eljest avgår eller behov av ökat antal

gode män yppar sig, föranstalta om

val ävensom att lämna uppgift å de

valda gode männen till vederbörande

lantmätare och mätningsman samt,

i fråga om stad, som lyder under

landsrätt, till ägodelningsdomaren.

(Föreslagen lydelse)

yppar sig, göra anmälan hos stadsfullmäktige

för anordnande av val.

Stadsfullmäktige skola lämna uppgift

å de valda gode männen till ägodelningsdomaren,

byggnadsnämnden

samt vederbörande lantmätare och

mätningsman.

7 KAP.

1 §■

För varje-------------å landet.

Till fastighetsregistret-----

Tomtboken skall hava sådan uppställning,

att den jämväl innehåller

uppgrfter om beslut, innefattande

fastställelse å eller ändring i stadsplan

eller tomtindelning, om särskilda

bestämmelser, som Konungen

jämlikt äldre lag meddelat med avseende

å sättet för bvggnadskvarters

användande, ävensom om andra

byggnadsbestämmelser, så vitt de

icke äro föremål för inteckning efter

vad om servitut är stadgat samt magistraten

meddelat föreskrift om deras

anmärkande, så ock om huruvida

område är att hänföra till gammal

eller ny stadsdel. Skola enligt

fastställd generalplan, byggnadsplan

eller utomplansbestämmelser särskilda

föreskrifter tillämpas med avseende

å byggnadsverksamhetens

ordnande inom område utom stadsplan

eller har Konungen eljest meddelat

sådana föreskrifter, skall det

anmärkas i stadsägoboken eller bihang

B vid de fastigheter eller områden

beslutet angår. Vad nyss är

sagt gälle ock, om i stadsplan finnas

bestämmelser angående användandet

för visst ändamål av fastighet

eller område, som är upptaget i

stadsägoboken eller nämnda bihang.

Föreskrift, som, efter vad ovan

sägs, meddelas av magistrat, må lämnas

antingen med avseende å visst

slag av beslut eller för särskilt fall.

- fastigheter enskilt.

Tomtboken skall hava sådan uppställning,

att den jämväl innehåller

uppgifter om beslut, innefattande

fastställelse å eller ändring i stadsplan

eller tomtindelning, om särskilda

bestämmelser, som Konungen

jämlikt äldre lag meddelat med avseende

å sättet för byggnadskvarters

användande, ävensom om andra

byggnadsbestämmelser, så vitt de

icke äro föremål för inteckning efter

vad om servitut är stadgat samt

Konungens befallningshavande meddelat

föreskrift om deras anmärkande,

så ock om huruvida område är

att hänföra till gammal eller ny

stadsdel. Skola enligt fastställd generalplan,

byggnadsplan eller utomplansbestämmelser

särskilda föreskrifter

tillämpas med avseende å

byggnadsverksamhetens ordnande

inom område utom stadsplan eller

har Konungen eljest meddelat sådana

föreskrifter, skall det anmärkas i

stadsägoboken eller bihang B vid de

fastigheter eller områden beslutet angår.

Vad nyss är sagt gälle ock, om

i stadsplan finnas bestämmelser angående

användandet för visst ändamål

av fastighet eller område, som är

upptaget i stadsägoboken eller

nämnda bihang.

Föreskrift, som, efter vad ovan

sägs, meddelas av Konungens befallningshavande,

må lämnas antingen

med avseende å visst slag av beslut

eller för särskilt fall.

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 196i

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

4 §.

Konungens befallningshavande —

Med Konungens-------

Där stad till registerförare föreslagit

i dess tjänst anställd mätningsman

med styrkt erfarenhet i

fastighetsregistrering eller ock lagfaren

ledamot av magistraten, varde

han därtill förordnad. Har annan

person föreslagits, pröve Konungens

befallningshavande efter lantmäteristyrelsens

hörande, om registerföringen

kan anförtros åt honom.

Föres fastighetsregistret----

----staden registerförare.

--om registerförare.

Där stad till registerförare föreslagit

i dess tjänst anställd mätningsman

med styrkt erfarenhet i

fastighetsregistrering, varde han därtill

förordnad. Har annan person föreslagits,

pröve Konungens befallningshavande

efter lantmäteristyrelsens

hörande, om registerföringen

kan anförtros åt honom.

--sådant erfordras.

9 §•

I samband med registerkartans I samband med registerkartans

upprättande skall förrättningsman- upprättande skall förrättningsmannen

uppgöra förslag till stadsägo- nen uppgöra förslag till stadsägoomområdets

indelning i särskilda stads- rådets indelning i särskilda stadsägor,

vilket förslag underställes ma- ägor, vilket förslag underställes

gistratens prövning. Konungens befallningshavandes

prövning.

Vid fastighetsindelningens----såsom en stadsäga.

Där flera---------— annan rättighet.

Områden hörande---------å marken.

Områden, som--------utgöra en stadsäga.

Har förordnande —-------—--dess helhet.

12

Sedan fastighetsregistret blivit

upplagt, har registerföraren att

skyndsamt hos lantmäteristyrelsen,

byggnadsstyrelsen, Konungens befallningshavande

och magistraten

därom göra anmälan.

Magistraten kungöre ofördröj ligen

anmälan i allmänna tidningarna

samt i den eller de ortstidningar,

vari kommunala meddelanden för

staden intagas.

14

Arbetet med----------

Den närmare tillsynen å arbetet

åligger för varje stad dess magistrat.

§•

Sedan fastighetsregistret blivit

upplagt, har registerföraren att

skyndsamt hos lantmäteristyrelsen,

byggnadsstyrelsen och Konungens

befallningshavande samt, om förordnande

meddelats enligt 15 §, hos den

sålunda förordnade därom göra anmälan.

Konungens befallningshavande

kungöre ofördröjligen anmälan i allmänna

tidningarna samt i den eller

de ortstidningar, vari kommunala

meddelanden för staden intagas.

§■

--av lantmäteristyrelsen.

Den närmare tillsynen å arbetet

åligger Konungens befallningshavande.

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

(Nuvarande lydelse)

15

Vad om magistrat i detta kapitel

sägs gälle i Stockholm för överståthållaråmbetet

och i stad, som lyder

under landsrätt, för Konungens befallning

shavande eller den Konungen

därtill förordnar. Konungens befallningshavande

äger att erhålla nödigt

bistånd av stadsstyrelsen.

18

Anser kommun, samhälle eller enskild

sakägare sin rätt vara förnärmad

genom beslut, som jämlikt detta

kapitel meddelats av magistraten,

Konungens befallningshavande eller

lantmäteristyrelsen, äge däröver anföra

besvär i den ordning som för

överklagande av förvaltande myndigheters

och ämbetsverks beslut är

bestämd. Vad nu sagts skall ock

gälla beträffande beslut i fråga, som

avses i 1 § första stycket, då beslutet

meddelats av annan än Konungen.

Finner någon

(Föreslagen lydelse)

§•

Konungen äger för viss stad föreskriva,

att vad it §, 9 §, 12 § andra

stycket och 14 § sägs om Konungens

befallningshavande i stället skall gälla

den Konungen förordnar. Vid fullgörande

av åligganden enligt detta

kapitel äger Konungens befallningshavande

erhålla nödigt bistånd av

stadens styrelse.

§•

Anser kommun, samhälle eller enskild

sakägare sin rätt vara förnärmad

genom beslut, som jämlikt detta

kapitel meddelats av den, som förordnats

enligt 15 §, eller Konungens

befallningshavande eller lantmäteristyrelsen,

äge däröver anföra besvär.

Vad nu sagts skall ock gälla beträffande

beslut i fråga, som avses i

1 § första stycket, då beslutet meddelats

av annan än Konungen. Talan

mot beslut av den, som förordnats

enligt 15 §, föres hos Konungens

befallningshavande. Mot beslut

av Konungens befallningshavande

eller lantmäteristyrelsen föres talan

hos Konungen.

— å registret.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

Är vid lagens ikraftträdande ärende enligt lagen om fastighetsbildning i

stad anhängigt hos magistrat, skall ärendet överlämnas till den som därefter

har att handlägga ärendet.

Av magistrat med stöd av 7 kap. 1 § före den 1 januari 1965 meddelad

föreskrift om vad som skall anmärkas i tomtboken skall äga samma giltighet

som om föreskriften efter sagda dag meddelats av länsstyrelsen.

s. 137 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196i

137

23) Förslag

till

Lag om ändring i butikstängningslagen den 21 juli 1948 (nr 608)

Härigenom förordnas, att 8 §, 11 § 1

den 21 juli 1948 skola erhålla ändrad

(Nuvarande lydelse)

8

Beslut om bestämmelse enligt 6 §

skall underställas länsstyrelsen och

för sådant ändamål överlämnas, där

det avser annan stad än Stockholm,

till magistraten eller kommunalborgmästaren

och beträffande kommun å

landet till landsfiskalen i orten. Magistraten,

kommunalborgmästaren

eller landsfiskalen skall insända beslutet

till länsstyrelsen med eget utlåtande.

11

1 mom. Under de förutsättningar

som angivas i denna paragraf må

tillstånd meddelas näringsidkare att

hålla butik öppen för allmänheten

eller att annorstädes idka försäljning

till allmänheten å tid, då sådant

eljest icke är förenligt med bestämmelserna

i denna lag. Tillstånd

till försäljning som avses i 3 mom.

3) meddelas i Stockholm av överståthållarämbetet,

i annan stad av

magistraten eller kommunalborgmästaren

samt å landet av polismyndigheten.

I övriga fall meddelas

tillstånd av länsstyrelsen.

Ansökning om---- -—---

Tillfälle att-----— —--

mom. och 18 § butikstängningslagen1

lydelse på sätt nedan angives.

(Föreslagen lydelse)

§•

Beslut om bestämmelse enligt 6 §

skall underställas länsstyrelsens

prövning.

§•

1 mom. Under de förutsättningar

som angivas i denna paragraf må

tillstånd meddelas näringsidkare att

hålla butik öppen för allmänheten

eller att annorstädes idka försäljning

till allmänheten å tid, då sådant eljest

icke är förenligt med bestämmelserna

i denna lag. Tillstånd till

försäljning som avses i 3 mom. 3)

meddelas i Stockholm av överståthållarämbetet

och eljest av polismyndigheten.

I övriga fall meddelas tillstånd

av länsstyrelsen.

— äga ruin.

sådant yttrande.

18 §.

Klagan över beslut, som enligt 11 § Klagan över beslut, som enligt 11 §

meddelas av magistrat, kommunal- meddelas av polismyndighet, må föborgmästare

eller polismyndighet, ras hos länsstyrelsen,

må föras hos länsstyrelsen inom tid,

1 Senaste lydelse av It § 1 mom. och 18 §, se SFS 1957:104.

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196i

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

som är bestämd för överklagande av

förvaltande myndigheters och ämbetsverks

beslut.

Över beslut-----av länsstyrelse.

Beslut, varigenom----vara förordnat.

Över arbetarskydd sstyrelsens---icke föras.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

Vid lagens ikraftträdande gällande, av magistrat eller kommunalborgmästare

meddelat tillstånd skall även därefter äga giltighet.

Är vid lagens ikraftträdande ärende angående tillstånd anhängigt hos magistrat

eller kommunalborgmästare, skall ärendet överlämnas till vederbörande

polismyndighet.

s. 139 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1964

139

Utdrag av protokoll, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 19 maj

1964.

Närvarande:

justitieråden Romanus,

Digman,

Nordström,

regeringsrådet Hegrelius.

Enligt lagrådet den 12 maj 1964 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet

den 6 mars 1964, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över

upprättade förslag till

1) lag om överflyttande på länsstyrelse av vissa magistrat, kommunalborgmästare

m. fl. åvilande uppgifter;

2) lag om överflyttande av magistratens befattning med burskapsärenden,

m. m.;

3) lag om ändring i giftermålsbalken;

4) lag om upphävande av 29 kap. byggningabalken;

5) lag om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 13 april 1883 (nr 16 s.

1) angående förlag sinte ckning;

6) lag om ändring i lagen den 13 juli 1887 (nr 12 s. 1) angående handelsregister.

firma och prokura;

7) lag om ändring i sjölagen;

8) lag angående ändrad lydelse av 6 § lagen den 1 juli 1898 (nr 64 s. 10)

om boskillnad;

9) lag angående ändrad lydelse av 6 kap. 14 § lagen den 12 november 1915

(nr 426) om äktenskaps ingående och upplösning;

10) lag angående ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om fastighetsbildning

i stad;

11) lag om ändring i vattenlagen;

12) lag om ändring i lagen den 9 april 1926 (nr 72) angående meddelande

av förbud för barn att idka viss försäljning;

13) lag angående ändring i lagen den 25 april 1930 (nr 99) om delning av

fastighet vid ändring i rikets indelning med mera;

14) lag om ändrad lydelse av 88 § växellagen den 13 maj 1932 (nr 130);

15) lag om ändrad lydelse av 66 § checklagen den 13 maj 1932 (nr 131);

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungi. Maj.ts proposition nr 163 år 196b

16) lag angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 20 december 19b6 (nr

807) om handläggning av domstolsärenden;

17) lag om ändring i butikstängningslagen den 21 juli 19b8 (nr 608);

samt

18) lag angående ändring i lagen den lb december 1956 (nr 618) om allmänna

sammankomster.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av assessorn Ulf Ankarloo.

Förslagen föranledde följande uttalanden av lagrådet.

Förslaget till ändring i sjölagen

Den föreslagna nya lydelsen av 3 § synes erhålla en lämpligare redaktionell

utformning om däri utsäges, att avhandlingen skall intagas, om byggnaden

verkställes i stad med rådhusrätt, i rådhusrättens protokoll och eljest i

protokollet hos närmaste rådhusrätt.

I anslutning härtill föreslår lagrådet att i 41 § tredje stycket första punkten

utsäges, att besiktningsmän förordnas, om fartyget finnes i stad med

rådhusrätt, av den rådhusrätten och eljest av närmaste rådhusrätt.

Förslaget till ändring i lagen om fastighetsbildning i stad

Det i förslaget upptagna nya tredje stycket i 5 kap. 8 § 3 mom. synes lagtekniskt

få en lämpligare placering, om det flyttas till 21 § samma kapitel

såsom andra stycke.

På motsvarande sätt synes den föreslagna bestämmelsen i 7 kap. 12 § första

stycket om anmälan till den, som förordnats enligt 15 § samma kapitel,

böra flyttas till 15 § och där upptagas såsom andra punkt. Sista punkten i

15 § torde därvid få bilda ett särskilt stycke.

Med hänsyn till den nya lydelse, som 7 kap. 15 § enligt remissförslaget

skall erhålla, torde den nu i 17 § samma kapitel upptagna hänvisningen till

vad i kapitlet stadgas angående stad, som lyder under landsrätt, böra jämkas

till att avse vad i kapitlet stadgas angående stad. Detta föranleder även

jämkning av lagförslaget ingress.

Förslaget till ändring i butikstängningslagen

Andra stycket av 18 § innehåller i första punkten stadgande att över beslut

av länsstyrelse enligt denna lag må klagan föras hos Konungen i vederbörande

statsdepartement inom tid som i första stycket sägs. Enligt den föreslagna

nya lydelsen av första stycket upptas där icke någon besvärstid. På

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196b

grund härav bör ur andra stycket första punkten uteslutas orden »inom tid

som i första stycket sägs»; i samband därmed torde även orden »i vederbörande

statsdepartement» kunna utgå.

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Ur protokollet:

Thomas Krook

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1964

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 21 maj 1964.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson,

Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Johansson,

Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Erik Nilsson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för justitiedepartementet, statsrådet Kling, lagrådets den 19 maj 1964

avgivna utlåtande över de till lagrådet den 6 mars 1964 remitterade förslagen

till

1) lag om överflyttande på länsstyrelse av vissa magistrat, kommunalborgmästare

m. fl. åvilande uppgifter;

2) lag om överflyttande av magistratens befattning med burskapsärenden,

m. m.;

3) lag om ändring i giftermålsbalken;

4) lag om upphävande av 29 kap. byggningabalken;

5) lag om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 13 april 1883 (nr 16

s. 1) angående förlag sinteckning;

6) lag om ändring i lagen den 13 juli 1887 (nr 42 s. 1) angående handelsregister,

firma och prokura;

7) lag om ändring i sjölagen;

8) lag angående ändrad lydelse av 6 § lagen den 1 juli 1898 (nr 64 s. 10)

om boskillnad;

9) lag angående ändrad lydelse av 6 kap. 14 § lagen den 12 november 1915

(nr 426) om äktenskaps ingående och upplösning;

10) lag angående ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om fastighetsbildning

i stad;

11) lag om ändring i vattenlagen;

12) lag om ändring i lagen den 9 april 1926 (nr 72) angående meddelande

av förbud för barn att idka viss försäljning;

13) lag angående ändring i lagen den 25 april 1930 (nr 99) om delning av

fastighet vid ändring i rikets indelning med mera;

14) lag om ändrad lydelse av 88 § växellagen den 13 maj 1932 (nr 130);

15) lag om ändrad lydelse av 66 § checklagen den 13 maj 1932 (nr 131);

16) lag angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 20 december 1946 (nr

807) om handläggning av domstolsärenden;

s. 143 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1961 143

17) lag om ändring i butikstängningslagen den 21 juli 1948 (nr 608);

samt

18) lag angående ändring i lagen den 14 december 1956 (nr 618) om allmänna

sammankomster.

Efter redogörelse för lagrådets utlåtande anför föredraganden, att förslagen

till lag om ändring i sjölagen, lag angående ändring i lagen den 12 maj

1917 (nr 269) om fastighetsbildning i stad och lag om ändring i butikstängningslagen

den 21 juli 1948 (nr 608) torde böra ändras i enlighet med vad

lagrådet hemställt.

Under förmälan, att intet torde vara att erinra mot att propositionen av

riksdagen behandlas först under höstsessionen, hemställer föredraganden,

att Kungl. Maj:t måtte

dels föreslå riksdagen att, jämlikt § 87 regeringsformen, antaga förenämnda,

i enlighet med det anförda ändrade förslag till

1) lag om överflyttande på länsstyrelse av vissa magistrat, kommunalborgmästare

m. fl. åvilande uppgifter,

2) lag om överflyttande av magistratens befattning med burskapsärenden,

m. m.,

3) lag om ändring i giftermålsbalken,

4) lag om upphävande av 29 kap. byggningabalken,

5) lag om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 13 april 1883 (nr 16 s.

1) angående förlagsinteckning.

6) lag om ändring i lagen den 13 juli 1887 (nr 42 s. 1) angående handelsregister,

firma och prokura,

7) lag om ändring i sjölagen.

8) lag angående ändrad lydelse av 6 § lagen den 1 juli 1898 (nr 64 s. 10)

om boskillnad,

9) lag angående ändrad lydelse av 6 kap. 14 § lagen den 12 november 1915

(nr 426) om äktenskaps ingående och upplösning,

10) lag angående ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om fastighetsbildning

i stad,

11) lag om ändring i vattenlagen,

12) lag om ändring i lagen den 9 april 1926 (nr 72) angående meddelande

av förbud för barn att idka viss försäljning.

13) lag angående ändring i lagen den 25 april 1930 (nr 99) om delning av

fastighet vid ändring i rikets indelning med mera.

14) lag om ändrad lydelse av 88 § växellagen den 13 maj 1932 (nr 130),

15) lag om ändrad lydelse av 66 § checklagen den 13 maj 1932 (nr 131),

16) lag angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 20 december 1946 (nr

807) om handläggning av domstolsärenden.

17) lag om ändring i butikstängningslagen den 21 juli 1948 (nr 608)

samt

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196i

18) lag angående ändring i lagen den ii december 1956 (nr 618) om allmänna

sammankomster,

dels föreslå riksdagen att antaga de inom justitiedepartementet upprättade,

i statsrådsprotokollet den 6 mars 1964 omnämnda förslagen till

1) lag om upphävande av 29 § 2 mom. kommunallagen den 18 december

1953 (nr 753) m. m.,

2) förordning om ändrad lydelse av i § 9 och 13 mom. förordningen den

23 oktober 1908 (nr 128) angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner

och rättigheter,

3) förordning om ändring i lotteriförordningen den 19 maj 1939 (nr 207),

4) förordning angående ändrad lydelse av i6 § förordningen den 6 juni

19il (nr il6) om arvsskatt och gåvoskatt samt

5) förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr

272),

dels ock inhämta riksdagens yttrande över de inom justitiedepartementet

upprättade, i statsrådsprotokollet den 6 mars 1964 omnämnda förslagen till

1) förordning om ändring i förordningen den 18 juni 186i (nr il s. 1)

angående utvidgad näringsfrihet,

2) kungörelse om ändring i stadgan den 8 juni 1917 (nr i7i) angående

hotell- och pensionatrörelse,

3) kungörelse om ändrad lydelse av 106 och 111 §§ livsmedels stadgan den

21 december 1951 (nr 82i) samt

4) kungörelse om ändring i allmänna ordningsstadgan den li december

1956 (nr 617).

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Mats Larsson

s. 145 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1964 145

Innehållsförteckning

Propositionen .................................................. 1

Propositionens huvudsakliga innehåll............................. 3

Lagförslag ..................................................... 4

Förslag till

lag om överflyttande på länsstyrelse av vissa magistrat, kommunalborgmästare

m. fl. åvilande uppgifter ........................ 4

lag om upphävande av 29 § 2 mom. kommunallagen den 18 december

1953 (nr 753) m. m..................................... 4

lag om överflyttande av magistratens befattning med burskapsären
den,

m. m................................................. 5

lag om ändring i giftermålsbalken.............................. 5

lag om upphävande av 29 kap. byggningabalken.................. 7

lag om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 13 april 1883 (nr 16

s. 1) angående förlagsinteckning ............................ 8

lag om ändring i lagen den 13 juli 1887 (nr 42 s. 1) angående handelsregister,

firma och prokura.............................. 9

lag om ändring i sjölagen...................................... 11

lag angående ändrad lydelse av 6 § lagen den 1 juli 1898 (nr 64

s. 10) om boskillnad ....................................... 13

förordning om ändrad lydelse av 4 § 9 och 13 mom. förordningen den

23 oktober 1908 (nr 128) angående bevillningsavgifter för särskilda

förmåner och rättigheter .............................. 14

lag angående ändrad lydelse av 6 kap. 14 § lagen den 12 november

1915 (nr 426) om äktenskaps ingående och upplösning........ 16

lag angående ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om fastighetsbildning

i stad.......................................... 17

lag om ändring i vattenlagen .................................. 23

lag om ändring i lagen den 9 april 1926 (nr 72) angående meddelande

av förbud för barn att idka viss försäljning.............. 24

lag angående ändring i lagen den 25 april 1930 (nr 99) om delning av

fastighet vid ändring i rikets indelning med mera.............. 27

lag om ändrad lydelse av 88 § växellagen den 13 maj 1932 (nr 130) 27

lag om ändrad lydelse av 66 § checklagen den 13 maj 1932 (nr 131) 28

förordning om ändring i lotteriförordningen den 19 maj 1939 (nr

207) ...................................................... 29

förordning angående ändrad lydelse av 46 § förordningen den 6 juni

1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt.................... 31

lag angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 20 december 1946 (nr

807) om handläggning av domstolsärenden.................... 32

lag om ändring i butikstängningslagen den 21 juli 1948 (nr 608). . 33

förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr

272) ...................................................... 34

s. 146 Kontrollera mot PDF

146 Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1961

lag angående ändring i lagen den 14 december 1956 (nr 618) om all-''

männa sammankomster .................................. 35

förordning om ändring i förordningen den 18 juni 1864 (nr 41 s. 1)

angående utvidgad näringsfrihet............................. 37

kungörelse om ändring i stadgan den 8 juni 1917 (nr 474) angående

hotell- och pensionatrörelse ............................ 41

kungörelse om ändrad lydelse av 106 och 111 §§ livsmedelsstadgan

den 21 december 1951 (nr 824) .............................. 43

kungörelse om ändring i allmänna ordningsstadgan den 14 december

1956 (nr 617) .......................................... 44

Utdrag av statsrådsprotokollet den 6 mars 1964 .................... 48

Inledning ...................................................... 48

Avveckling av magistrats- och kommiinalborginästarinstitntionerna . . 50

Magistrat och kommunalborgmästare före 1955 .................. 50

Magistrats och kommunalborgmästares nuvarande ställning och funktioner

..................................................... 51

Utredningar och reformförslag ................................ 54

Domstolskommittén........................................... 58

Remissyttranden ............................................. 60

Departementschefen........................................... 62

Allmänna principer för utskiftningen av magistratsuppgifterna...... 66

Stadsdomstolsutredningen ..................................... 66

Domstolskommittén........................................... 67

Remissyttranden ............................................. 68

Departementschefen........................................... 69

Utskiftningen av magistratsuppgifter............................. 72

Tillsynen över ianspråktagande av allmän plats samt över offentliga

tillställningar och allmänna sammankomster.................. 72

Handelsregister och näringsregister ............................ 78

Tillstånd till försäljning i vissa fall ............................ 86

Försäljningsverksamliet som bedrives av barn .................. 89

Burskap..................................................... 90

Driftsbevis för förlagsinteckning............................... 93

Ändringar i sjölagen.......................................... 94

Fastighetsbildning och fastighetsregistrering .................... 100

Fastighetsbildning föranledd av ändrad administrativ indelning . .. 106

Växel- och checkprotester...................................... 107

Ändringar i giftermålsbalken .................................. 110

Ändringar i vattenlagen....................................... 117

Ändringar i lotteriförordningen ................................ 118

Gåvoskattedeklarationer ....................................... 120

Bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter ........ 120

Ändring i uppbördsförordningen.................;. ............. 123

Tillsyn över hotell- och pensionatrörelse............ 124

Ändringar i livsmedelsstadgan................................. 126

Departementschefens hemställan............ 127

Bilaga (transumt)

Förslag till

lag om ändring i sjölagen..................................... 129

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 196k

lag angående ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om fastighetsbildning

i stad......................................... 131

lag om ändring i butikstängningslagen den 21 juli 1948 (nr 698) .. 137

Utdrag av protokoll, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd.................. 139

Utdrag av statsrådsprotokollet den 21 maj 1964 .................... 142

Stockholm 1904. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

640295

Doktrin (2)

  1. Oskar Z Augustsson, Burskap: ett obsolet rättsinstitut eller en mänsklig rättighet?, FT 2008 nr 4 s. 425, på s. 434 · Fritt tillgänglig
  2. Curt Riberdahl, Tradition och förnyelse i kommunallagstiftningen, FT 1992 nr 1–3 s. 185, på s. 200 · Hos förlaget (inloggning eller köp)

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

6 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. 3LU 1964:44 Tredje lagutskottets utlåtande nr 44 år 196b s. 1 i texten
  2. KU 1964:31 Konstitutionsutskottets utlåtande nr 31 år 196b s. 1 i texten
  3. Rskr. 1964:325 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avveckling av magistratsoch kommunalborgmästarinstitutionema, m. m. s. 3 i texten
  4. 1LU 1964:36 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj. ts proposition angående avveckling av magistratsoch kommunalborgmästarinstitutionerna, m. m. s. 1 i texten

Doktrin (2)

2 kopplingar.

  1. FT 2008 s. 425 Oskar Z Augustsson, Burskap: ett obsolet rättsinstitut eller en mänsklig rättighet? s. 434 i texten
  2. FT 1992 s. 185 Curt Riberdahl, Tradition och förnyelse i kommunallagstiftningen s. 200 i texten