Sök i Ratio Lex

Angående handläggningen av frågor om lokala trafikföreskrifter m. m

1964-10-16 · 38 sidor, varav 38 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 38 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1964:176, Angående handläggningen av frågor om lokala trafikföreskrifter m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1964

1

Nr 176

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående handläggningen

av frågor om lokala trafikföreskrifter m. m.;

given Stockholms slott den 16 oktober 1964.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag,

dels föreslå riksdagen att antaga härvid fogat förslag till lag om trafiknämnder,

dels inhämta riksdagens yttrande över härvid fogade förslag till

1) förordning om ändring i vägtrafikförordningen den 28 september 1951

(nr 648);

2) förordning om ändring i förordningen den 25 oktober 1940 (nr 910)

angående yrkesmässig automobiltrafik m. m.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Gösta Skoglund

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges förslag om utskiftande på andra organ av

vissa uppgifter, som enligt vägtrafikförordningen och förordningen om yrkesmässig

trafik tillkommer poliskammare, magistrat och kommunalborgmästare.

Uppgifterna avser främst dessa institutioners befattning med lokala

trafikföreskrifter och med tillståndsgivningen rörande drosktrafiken i städerna.

Förslagen föranledes närmast av förslaget i den till höstsessionen

uppskjutna prop. 1964: 163 att magistrats- och kommunalborgmästarinstitutionerna

skall avvecklas den 1 januari 1965. Vidare föreslås att ärendena

i fråga skall handläggas i samma ordning på landsbygden som i städerna.

Den lokala trafikregleringen skall enligt förslaget såväl i stad som på

landsbygd ankomma på särskilt inrättade trafiknämnder — i princip en

1 Dihang till riksdagens protokoll 196i. 1 samt. Nr 176

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 196b

för varje kommun — bestående av polischefen i orten såsom ordförande

och två av kommunen valda ledamöter. Länsstyrelserna skall emellertid

även framgent bestämma om hastighetsbegränsningar och om vägs karaktär

av motorväg eller huvudled. Med hänsyn särskilt till betydelsen för den

tunga genomgående trafiken av så långt möjligt enhetliga bestämmelser

skall länsstyrelse även generellt utfärda vissa andra lokala föreskrifter,

bland annat angående fordons axeltryck och bruttovikt.

Tillståndsgivningen i fråga om beställningstrafik med personbil för personbefordran

föreslås också både i stad och på landsbygd överflyttad på trafiknämnderna.

Förslag tramlägges, förutom till vissa ändringar i vägtrafikförordningen

och i förordningen angående yrkesmässig automobiltrafik m. in., till en

särskild lag om trafiknämnder. Enligt förslaget skall ärende, vari ordföranden

å ena och kommunens representanter å andra sidan kommer till skilda

meningar, hänskjutas till länsstyrelsen för avgörande. Trafiknämnd skall

kunna delegera beslutanderätten i visst eller vissa ärenden till ordföranden.

De föreslagna författningarna skall enligt propositionen träda i kraft den

1 januari 1965.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år l!)6b

3

Förslag

till

Lag

om trafiknämnder

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

I varje kommun skall finnas en trafiknämnd för den befattning med

lokala trafikföreskrifter och ärenden angående yrkesmässig trafik varom

särskilda bestämmelser meddelas.

Ingå delar av samma kommun i olika polisdistrikt skall finnas en trafiknämnd

för varje sådan kommundel.

2 §.

Trafiknämnd utgöres av ordförande och ytterligare två ledamöter.

Ordförande är polischefen i det polisdistrikt vari kommunen eller, i fall

som avses i 1 § andra stycket, kommundelen ingår.

Övriga ledamöter väljas av kommunens fullmäktige. För varje sådan ledamot

utses minst en suppleant. Väljas för någon ledamot flera suppleanter,

skall tillika bestämmas den ordning i vilken suppleanterna skola inkallas

till tjänstgöring.

3 §•

Valbar till ledamot eller suppleant i trafiknämnd är envar svensk medborgare

som är bosatt inom polisdistriktet och har uppnått tjugotre års ålder

samt ej är omyndig eller i konkurstillstånd.

Till ledamot eller suppleant bör endast den väljas som är väl förtrogen

med de lokala förhållandena i fråga om samhällsplanering och trafikreglering.

Kommer ledamot eller suppleant efter valet i den ställning att han icke

längre är valbar enligt första stycket, frånträder han omedelbart sitt uppdrag.

Har kommun utsett ledamot eller suppleant som är bosatt inom kommunen

och flyttar denne till annan kommun inom polisdistriktet, må han

entledigas från uppdraget.

Den som uppnått sextio års ålder må avsäga sig uppdrag att vara ledamot

eller suppleant. Eljest må ej någon avsäga sig sådant uppdrag, med

mindre han uppger hinder som godkännes av den väljande myndigheten.

4 §•

Ledamöter och suppleanter i trafiknämnd väljas för fyra år, räknade

från och med den 1 januari året efter det, då valet skett. Valet skall förrättas

i december månad året näst efter det, då allmänna val av fullmäktige

ägt rum.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 196b

Avgår ledamot under den för honom bestämda tjänstgöringstiden, anställes

fyllnadsval för den återstående delen av denna tid.

Sker ändring i rikets kommunala indelning, äger länsstyrelsen förordna

om nytt val till trafiknämnd.

5 §•

Underrättelse om val till trafiknämnd skall ofördröj ligen sändas till länsstyrelsen

för att intagas i länskungörelserna.

6 §.

Trafiknämnd äger infordra de yttranden och upplysningar från statliga

och kommunala myndigheter och befattningshavare som fordras för nämndens

verksamhet.

7 §•

Trafiknämnd sammanträder på plats och tid som ordföranden bestämmer.

Kallelse till sammanträde utfärdas av ordföranden.

Suppleant som ej kallas till sammanträde skall erhålla underrättelse om

sammanträdet. Han äger närvara och deltaga i överläggningarna men ej i

besluten.

8 §•

Trafiknämnd äger uppdraga åt ordföranden att på nämndens vägnar

fatta beslut i visst ärende eller vissa grupper av ärenden, vilkas beskaffenhet

skall närmare anges i nämndens beslut. Beslut som fattas på grund av

sådant förordnande skall anmälas vid nämndens nästa sammanträde.

Ärende som ej enligt första stycket ankommer på ordföranden må icke

avgöras utan att nämnden är fulltalig. Såsom nämndens beslut gäller den

mening som biträdes av ordföranden och minst en av övriga ledamöter. Vinnes

ej sådan anslutning för någon mening, skall nämnden med eget yttrande,

vari de skilda meningarna anges, hänskjuta frågan till länsstyrelsen för

avgörande. För uppdrag enligt första stycket fordras enhällighet.

Ledamot må ej deltaga i behandling av ärende som personligen rör honom

eller någon honom närstående som sägs i 4 kap. 13 § 2 rättegångsbalken.

9 §•

Länsstyrelses beslut i ärende som hänskjutits från trafiknämnd skall

omedelbart delges nämnden. Handlingarna i ärendet skola tillställas nämnden,

sedan beslutet vunnit laga kraft.

10 §.

Polismyndigheten tillhandahåller lokal och kansli för trafiknämndens

verksamhet. Nämndens handlingar ingå i polismyndighetens arkiv.

Uppbörd och redovisning av avgifter för trafiknämnds expeditioner jämte

den befattning med stämplar som därmed har samband ombesörj es av

polismyndigheten.

11 §•

Beträffande ersättning till vald ledamot och suppleant i trafiknämnd äga

kommunallagens bestämmelser om ersättning till ledamot av kommuns

styrelse eller annan kommunal nämnd motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

Val av ledamöter och suppleanter i trafiknämnd skall första gången äga

rum år 1964 samt avse åren 1965—1967.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 196b

5

Förslag

till

förordning om ändring i vägtrafikförordningen den 28 september

1951 (nr 648)

Härigenom förordnas, dels att 61 § 6 mom. vägtrafikförordningen den 28

september 1951 skall upphöra att gälla, dels att till 1 § förordningen skall

fogas ett nytt moment, betecknat 10 mom., av nedan angiven lydelse, dels att

5 § 2 mom., 35 §, 61 § 1 och 3 mom., 62 §, 63 § 1 mom., 64 § 4 mom. och 76 §

samma förordning1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

1 5

5

2 m o m. Vid färd------

Då skäl därtill prövas föreligga,

äger, såvitt angår stads område,

stadsmyndighet, som nedan angives,

och eljest länsstyrelsen förordna,

att bestämmelserna i föregående

stycke skola vinna tillämpning även

beträffande viss enskild väg. Sådant

förordnande skall bekantgöras i den

ordning vederbörande myndighet

bestämmer.

Med stadsmyndighet avses i detta

moment poliskammare eller, där sådan

saknas, magistrat eller kommunalborgmästare.

35

Har förare vid färd med motordrivet

fordon ådagalagt grov vårdslöshet

eller visat uppenbar likgil
1

Senaste lydelse av 5 § 2 mom., 35 §, 61 §

61 § 1 mom. so 1961:299.

lf liihang till riksdagens protokoll 196b. i

(Föreslagen lydelse)

§•

10 mom. Att ärende, som enligt

denna förordning ankommer på

trafiknämnd, i vissa fall avgöres

av länsstyrelse framgår av lagen

om trafiknämnder. Sådant beslut

av länsstyrelsen skall vid förordningens

tillämpning anses meddelat

av trafiknämnden.

§•

tillkopplat fordon.

Då skäl därtill prövas föreligga,

äger trafiknämnden förordna, att bestämmelserna

i föregående stycke

skola vinna tillämpning även beträffande

viss enskild väg. Sådant

förordnande skall bekantgöras i den

ordning nämnden bestämmer.

§•

Har förare vid färd med motordrivet

fordon ådagalagt grov vårdslöshet

eller visat uppenbar likgil
3

mom. och 64 § 4 mom. se 1958: 222 samt av

samt. Nr 17(i

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 196b

(Nuvarande lydelse)

tighet för andra människors liv eller

egendom eller företett tydliga

tecken på påverkan av starka drycker

eller annat ämne, eller har förare

till följd av sjukdom, skada

eller dylikt förlorat förmågan att

föra körkortspliktigt fordon på ett

trafiksäkert sätt, skall i Stockholm

vederbörande poliskommissarie och

i övriga delar av riket polismyndighet

skyndsamt besluta om körkortets

omhändertagande. Samma skyldighet

åvilar åklagare, som vid beslut

om åtal finner att förhållande,

som nu sagts, är för handen.

(Föreslagen lydelse)

tighet för andra människors liv eller

egendom eller företett tydliga

tecken på påverkan av starka drycker

eller annat ämne, eller har förare

till följd av sjukdom, skada eller

dylikt förlorat förmågan att föra

körkortspliktigt fordon på ett

trafiksäkert sätt, skall polismyndigheten

skyndsamt besluta om körkortets

omhändertagande. Samma

skyldighet åvilar åklagare, som vid

beslut om åtal finner att förhållande,

som nu sagts, är för handen.

Misstänkes förare----------förstnämnda lagrum.

Beslut, som-----

Beslut om-------

Beslut om-------

--meddelat beslutet.

--föranlett åtgärden.

--körkortspliktigt fordon.

61 §.

1 mom. Det tillkommer länsstyrelsen

att beträffande viss allmän

väg, gata eller annan allmän plats

eller beträffande samtliga dylika vägar

inom visst område meddela erforderliga

föreskrifter, avseende

a) förbud mot trafik eller inskränkning

i trafiken beträffande

fordon av visst slag, fordons axeltryck,

bruttovikt eller bredd, last av

viss beskaffenhet, körriktning samt

provkörning eller övningskörning

med fordon;

b) parkering eller------av fordon;

c) färdhastighet;

d) medgivande till större axeltryck

eller bruttovikt å fordon eller

större bredd å fordon och last än

som tillätes i 54 §;

1 m o in. Beträffande viss allmän

väg, gata eller annan allmän plats

eller beträffande samtliga dylika vägar

inom visst område må erforderliga

föreskrifter meddelas, avseende

a) förbud mot trafik eller inskränkning

i trafiken beträffande

körriktning och provkörning eller

övningskörning med fordon;

e) att viss

Såvitt angår stads område tillkommer

det stadsmyndighet, som angives

i 6 mom., att meddela erforderliga

föreskrifter i de fall, som under

a), b), d) och g) sägs.

Länsstyrelsen äger — — — ''__

d) inskränkning i trafiken beträffande

fordon av visst slag eller fordon

med last av viss beskaffenhet

eller medgivande av större eller inskränkning

till mindre axeltryck eller

bruttovikt eller bredd å fordon

och last än som tillätes i 54 §;

av trafiken.

Föreskrifter, som avses under a),

b) och g), meddelas av trafiknämnden.

Övriga föreskrifter meddelas

av länsstyrelsen.

— lägre hastighet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1964

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Väg må-------väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

3 mom. Det åligger länsstyrelse 3 mom. Det åligger länsstyrelse

eller stadsmyndighet, vilken medde- eller trafiknämnd, vilken meddelat

lat föreskrift, som i denna paragraf föreskrift, som i denna paragraf

avses (lokal trafikföreskrift)

att införa föreskriften i en

för ändamålet avsedd liggare samt

att underrätta väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

om föreskriftens innehåll.

Om föreskriften icke skall tillkännagivas

genom vägmärke, skall

densamma skyndsamt införas i länskungörelserna

eller, om den utfärdats

av stadsmyndighet, i den eller

de tidningar, vari kommunala meddelanden

för staden införas.

avses (lokal trafikföreskrift)

att införa föreskriften i en

för ändamålet avsedd liggare samt

att underrätta väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

om föreskriftens innehåll.

Om föreskrift av trafiknämnd

skall länsstyrelsen omgående underrättas.

Föreskrift, som icke skall tillkännagivas

genom vägmärke, skall

skyndsamt införas i länskuiigöreiserna

eller, om den utfärdats av trafiknämnd,

i den eller de tidningar,

vari kommunala meddelanden för

orten införas.

62 §.

1 mom. Det åligger länsstyrelse

ävensom stadsmyndighet, som angives

i 61 § 6 mom., att före mars månads

utgång varje år utfärda kungörelse

om vägar och gällande lokala

trafikföreskrifter enligt de närmare

grunder väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

bestämmer. Vad nu sagts om

länsstyrelse skall dock icke gälla

över ståthållar ämbetet.

Kungörelsen, vilken skall mot ersättning

tillhandahållas allmänheten,

skall översändas till väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen samt chefen

för försvarsstaben. Av stadsmyndighet

utfärdad kungörelse skall

därjämte insändas till länsstyrelsen.

2 in o in. För allmänheten skall i

Stockholm hos poliskammaren och

eljest hos länsstyrelsen hållas tillgänglig

en i lämplig skala upprättad

karta, varå, enligt de närmare grunder

väg- och vallenbyggnadsstyrelsen

bestämmer, upptagits de allmänna

vägar inom länet, vilka äro tilllåtna

för trafik med motordrivna

fordon.

Kopia av---------vara

1 in o in. Det åligger länsstyrelse

att före mars månads utgång varje

år utfärda kungörelse om vägar och

gällande lokala trafikföreskrifter

inom länet enligt de närmare grunder

väg och vattenbyggnadsstyrelsen

bestämmer. Vad nu sagts om länsstyrelse

skall i Stockholm gälla trafiknämnden.

Kungörelsen, vilken skall mot ersättning

tillhandahållas allmänheten,

skall översändas till väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen samt chefen

för försvarsstaben. Av trafiknämnden

i Stockholm utfärdad kungörelse

skall därjämte insändas till

överståthållarämbetet.

2 in om. För allmänheten skall i

Stockholm hos polismyndigheten

och eljest hos länsstyrelsen hållas

tillgänglig en i lämplig skala upprättad

karta, varå, enligt de närmare

grunder väg- och vattenbyggnadsstyrelseu

bestämmer, upptagits de

allmänna vägar inom länet, vilka äro

tillåtna för trafik med motordrivna

fordon.

tillfyllest.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år It)61

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

63 §.

mom. Om särskilda skal därtill

äro, äger, såvitt angår stads område,

stadsmyndighet, som angives i

61 § 6 mom., och eljest länsstyrelsen

att för visst ändamål medgiva

undantag från bestämmelserna i

54 § 1 och 2 mom., 55 § 1 mom. och

56 § 1—3 mom. ävensom från lokal

trafikföreskrift, som meddelats

av myndigheten.

Undantag, som ovan sägs, må ock

meddelas, om trafiken berör såväl

stad som landsbygd inom visst län,

av länsstyrelsen samt, om trafiken

berör mer än ett län, av väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen.

64

4 in o m. Anbringande och---

I den mån så erfordras må föreskrifter

om uppsättandet av vägmärken

meddelas, såvitt angår stads

område, av stadsmyndighet, som

angives i 61 § 6 mom., och eljest av

länsstyrelsen.

Det ankommer------va

1 m o m. Om särskilda skäl därtill

äro, må för visst ändamål undantag

medgivas från bestämmelserna i 54 §

1 och 2 inom., 55 § 1 mom. samt

56 § 1—3 mom. ävensom från lokal

trafikföreskrift. Undantag meddelas

i fråga om lokal trafikföreskrift av

den myndighet, som utfärdat föreskriften,

och eljest av trafiknämnden.

Undantag, som ovan sägs, må ock

meddelas, om trafiken berör mer än

en trafiknämnds verksamhetsområde

inom visst län, av länsstyrelsen

samt, om trafiken berör mer än ett

län, av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

§■

------finnas uppsatta.

I den mån så erfordras må föreskrifter

om uppsättandet av vägmärken

meddelas av trafiknämnden.

uppsättande.

76

Emot beslut, som på grund av denna

förordning meddelas av länsstyrelse

eller polismyndighet, må besvär

anföras inom tid, som är bestämd

för överklagande av förvaltande

myndigheters och ämbetsverks

beslut. Sådant beslut skall utan hinder

av besvär lända till efterrättelse,

intill dess annorlunda kan bliva förordnat.

Beslut om återkallelse eller

omhändertagande av körkort eller

om återkallelse av tillstånd, varom

i denna förordning förmäles, är dock

icke gällande, förrän den, som avses

med beslutet, erhållit del av

detta.

§•

Talan mot beslut av polismyndighet

eller trafiknämnd enligt denna

förordning föres hos länsstyrelsen

genom besvär. Mot beslut av länsstyrelse

med stöd av förordningen

eller i ärende angående lokal trafikföreskrift,

vilket från trafiknämnd

hänskjutits till länsstyrelse, föres

talan hos Konungen genom besvär.

Beslut, som nu sagts, skall utan hinder

av besvär lända till efterrättelse,

intill dess annorlunda kan bliva förordnat.

Beslut om återkallelse eller

omhändertagande av körkort eller

om återkallelse av tillstånd, varom i

denna förordning förmäles, är dock

icke gällande, förrän den, som avses

med beslutet, erhållit del av detta.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj. ts proposition nr 176 år 1964

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1965.

Lokal trafikföreskrift, som gäller vid förordningens ikraftträdande, skall

alltjämt äga giltighet. Detsamma gäller förordnande, som meddelats enligt

5 § 2 mom. andra stycket eller 6 § 4 mom. tredje stycket vägtrafikförordningen,

undantag, som medgivits enligt 63 § 1 mom. första stycket samma

förordning och föreskrift som utfärdats enligt 64 § 4 mom. andra stycket

vägtrafikförordningen.

Behörighet att medgiva undantag enligt 63 § 1 mom. första stycket vägtrafikförordningen

skall i fråga om lokal trafikföreskrift, som gäller vid

de nya bestämmelsernas ikraftträdande, tillkomma myndighet, som därefter

äger utfärda motsvarande föreskrift.

Ärende, som ej är avgjort vid denna förordnings ikraftträdande, skall i

förekommande fall överlämnas till myndighet, som enligt de nya bestämmelserna

har att handlägga sådant ärende.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1964

Förslag

till

förordning om ändring i förordningen den 25 oktober 1940 (nr 910)

angående yrkesmässig automobiltrafik m. m.

Härigenom förordnas, att 5 §, 9 § 3 mom., 15 §, 25 § 1 och 5 mom., 29 §

1 mom. samt 39, 41 och 44 §§ förordningen den 25 oktober 1940 angående

yrkesmässig automobiltrafik m. m.3 1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

5 §•

Yrkesmässig trafik--— tillstånd (trafiktillstånd).

Trafiktillstånd skall,--- — släpfordon befordras.

Släpfordon, som-------- yrkesmässig trafik.

Tillstånd att--------av biltrafiknämnden.

Tillstånd att med personautomobil

stationerad i stad bedriva beställningstrafik

för personbefordran

meddelas av polismyndigheten i staden.

I övriga

Tillstånd att med personautomobil

bedriva beställningstrafik för personbefordran

meddelas av den trafiknämnd,

inom vars verksamhetsområde

stationsorten skall förläggas.

skall förläggas.

9 §•

3 m o in. Vad i 1 mom. är stadgat

skall ock i tillämpliga delar iakttagas

beträffande behandling av ansökan

om sådant trafiktillstånd, vars

meddelande ankommer på polismyndighet

i stad.

3 mom. Vad i 1 mom. är stadgat

skall ock i tillämpliga delar iakttagas

beträffande behandling av ansökan

om sådant trafiktillstånd, vars

meddelande ankommer på trafiknämnd.

15 §.

Har biltrafiknämnden----- —---är beläget.

Har biltrafiknämnden------beslutet angår.

Har länsstyrelse-------å stationsorten.

Av polismyndighet i stad meddelat

beslut om trafiktillstånd skall

delgivas biltrafiknämnden och länsstyrelsen.

I Stockholm skall dock sådant

meddelande icke tillställas

överståthållarämbetet.

Vad sålunda------i trafiktillstånd.

Om anslag — —-----i 44 §.

Av trafiknämnd meddelat beslut

om trafiktillstånd skall delgivas biltrafiknämnden

och länsstyrelsen. I

Stockholm skall dock sådant meddelande

icke tillställas överståthållarämbetet.

1 Senaste lydelse av 5 §, 29 § 1 mom. och 41 § se 1964:103, av 15 § se 1948: 755 samt

av 25 § 1 och 5 mom. se 1957: 474.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj. ts proposition nr 176 år 1964

(Nuvarande lydelse)

1 m o m. Automobil må —

För befordran av personer i

(Föreslagen lydelse)

25 §.

----eller släpfordonet.

yr- För befordran av personer i yrkesmässig

trafik må lastautomobil

godkännas allenast, då särskilda

förhållanden därtill föranleda. Därvid

skola för trafiken påkallade anordningar

å lastautomobilen godkännas

av länsstyrelsen eller i fråga

om trafik, vartill tillstånd meddelats

av trafiknämnd, av denna. Tilllika

skall bestämmas det högsta antal

passagerare, som må befordras

med fordonet.

kesmässig trafik må lastautomobil

godkännas allenast, då särskilda förhållanden

därtill föranleda. Därvid

skola för trafiken påkallade anordningar

å lastautomobilen godkännas

av länsstyrelsen eller i fråga om trafik,

vartill tillstånd meddelats av

polismyndighet, av denna. Tillika

skall bestämmas det högsta antal

passagerare, som må befordras med

fordonet.

Ej må--------försäkringsplikten fullgjorts.

Godkännande, varom — —------— myndighet återkallas.

ö mom. Om beslut, varigenom

länsstyrelse godkänt automobil eller

släpfordon för användning i sådan

yrkesmässig trafik för personbefordran,

vartill tillstånd meddelats av

biltrafiknämnden, så ock om härutinnan

beslutade ändringar skall

länsstyrelsen underrätta nämnden.

Motsvarande underrättelse skall av

polismyndighet, som godkänt fordon

för användning i sådan trafik,

lämnas länsstyrelsen i det län, där

fordonet skall anses hava sin hemort.

Om beslut,

5 m o m. Om beslut, varigenom

länsstyrelse godkänt automobil eller

släpfordon för användning i sådan

yrkesmässig trafik för personbefordran,

vartill tillstånd meddelats av

biltrafiknämnden, så ock om härutinnan

beslutade ändringar skall länsstyrelsen

underrätta nämnden. Motsvarande

underrättelse skall av trafiknämnd,

som godkänt fordon för

användning i sådan trafik, lämnas

länsstyrelsen i det län, där fordonet

skall anses hava sin hemort.

---meddelat trafiktillståndet.

29

1 m o m. Utövare av yrkesmässig

trafik skall vara underkastad de bestämmelser

rörande taxa, som fastställas
i

fråga om trafik, vartill poliskammaren

i Stockholm meddelat

tillstånd, av överståthållarämbetet, i

i fråga om beställningstrafik för

personbefordran med personautomobil

stationerad i annan stad på

sätt § 23 i ordningsstadgan för rikets

städer den 24 mars 1863 angiver
samt

i övriga fall av myndighet,

som meddelat trafiktillståndet.

1 mom. Utövare av yrkesmässig

trafik skall vara underkastad de bestämmelser

rörande taxa, som fastställas
i

fråga om beställningstrafik för

personbefordran med personautomobil

på sätt 25 § allmänna ordningsstadgan

angiver,

i fråga om annan trafik, vartill

trafiknämnden i Stockholm meddelat

tillstånd, av överståthållarämbetet
-

samt i övriga fall av myndighet,

som meddelat trafiktillståndet.

Vad nu

- stycket 1).

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 196b

(Nuvarande lydelse)

39 §.

Finner biltrafiknämnden,----

Biltrafiknämnden äger med iakttagande

av stadgad besvärstid under

vederbörande besvärsinstans’ prövning

draga beslut, som av länsstyrelse

eller polismyndighet enligt denna

förordning meddelats.

(Föreslagen lydelse>

--i ärendet.

Biltrafiknämnden äger med iakttagande

av stadgad besvärstid under

vederbörande besvärsinstans’ prövning

draga beslut, som av länsstyrelse

eller trafiknämnd enligt denna

förordning meddelats.

41 §.

i vägtrafikförordningen.

Uttrycken väg-----

Med traktortåg---

Med polismyndighet förstås

i denna förordning: för stad,

där poliskammare finnes, denna, för

övriga städer magistrat eller kommunalborgmästare

och för landet

polischefen i orten.

Den befattning med ärenden angående

beställningstrafik för godsbefordran

och uthyrningsrörelse,

som enligt denna förordning tillkommer

länsstyrelse, skall i Stockholm

i stället tillkomma poliskammaren.

— tillkopplat släpfordon.

Att ärende, som enligt denna förordning

ankommer på t r af i knämnd,

i vissa fall avgöres av

länsstyrelse framgår av lagen om

trafiknämnder. Sådant beslut av

länsstyrelse skall vid förordningens

tillämpning anses meddelat av trafiknämnd.

Den befattning med ärenden angående

beställningstrafik för godsbefordran

och uthyrningsrörelse,

som enligt denna förordning tillkommer

länsstyrelse, skall i Stockholm

i stället tillkomma trafi''^nämnden.

av

Emot beslut, som på grund

denna förordning meddelas av biltrafiknämnden,

länsstyrelse eller polismyndighet,

må besvär anföras

inom tid, som för överklagande av

förvaltande myndigheters och ämbetsverks

beslut är bestämd; dock

gälle beslutet med nedan angivna

undantag utan hinder av besvär, intill

dess annorlunda kan bliva vederbörligen

förordnat.

44 §.

Talan mot beslut av trafiknämnd

enligt denna förordning föres hos

länsstyrelsen genom besvär. Mot beslut

av biltrafiknämnden eller länsstyrelse

med stöd av förordningen

och mot länsstyrelses beslut i ärende

angående yrkesmässig trafik, vilket

från trafiknämnd hänskjutits till

länsstyrelse, föres talan hos Konungen

genom besvär. Beslut, som nu

sagts, skall, med nedan angivna undantag,

gälla utan hinder av besvär,

intill dess annorlunda förordnas.

Beslut, som------beslutets dag.

Beslut om------erhållit del.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1965.

Trafiktillstånd, som gäller vid förordningens ikraftträdande, skall alltjämt

äga giltighet.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj. ts proposition nr 176 år 1964

Anmälan eller ansökan till eller delgivning med tillståndsmyndigheten

i tillståndsärende skall efter förordningens ikraftträdande ske med den

myndighet som enligt de nya bestämmelserna har att meddela tillstånd av

motsvarande slag, även om tillståndet meddelats av annan myndighet.

Ärende, som ej är avgjort vid förordningens ikraftträdande, skall i förekommande

fall överlämnas till myndighet, som enligt de nya bestämmelserna

har att handlägga sådant ärende.

2f Ilihang till riksdagens protokoll 196i. 1 samt. ;Vr 176

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1964

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland,

i statsrådet å Stockholms slott den 16 oktober 1964.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Lindström, Lange, Lindholm, Skoglund, Edenman, Johansson,

Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Skoglund, anmäler

— efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter — fråga om

handläggningen av frågor om lokala trafikföreskrifter m. m. och anför följande.

Inledning

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande tillkallades den 18 april 1961

hovrättspresidenten Knut Elliot, ordförande, rådmannen Birger Brandt, lagmannen

Olof Engqvist, häradshövdingen Eric Stangenberg, numera t. f. expeditionschefen

Harriet Stangenberg och överdirektören Paul Tammelin såsom

sakkunniga för att överse domkretsindelningen för underrätterna i riket.

Den 29 december 1961 utvidgades de sakkunnigas uppdrag till att avse

en allmän översyn av domstolsväsendet.

Såsom experter åt de sakkunniga förordnades hovrättsassessorn Leif

Brundin, hovrättsrådet Ingvar Henkow, byråchefen Folke Lyberg, numera

lagmannen Bengt Sandström och numera byrådirektören Ivar Tiby. Till ledamöter

av en rådgivande nämnd åt de sakkunniga utsågs ledamöterna av

riksdagens första kammare redaktören Birger Andersson och hemmansägaren

Erik Svedberg, ledamöterna av riksdagens andra kammare förbundsjuristen

Astrid Kristensson, hemmansägaren Erik Larsson, expeditionsföreståndaren

Eric Nelander, redaktören Olaus Nyberg och hemmansägaren

Gustaf Svensson, dåvarande ledamoten av första kammaren f. d. folkskoleinspektören

Ragnar Bergh ävensom professorn Per Olof Ekelöf, direktören

Styrbjörn von Feilitzen, stadsfiskalen Erik Gamstedt och advokaten Holger

Wiklund.

De sakkunniga, som antagit benämningen domstolskommittén, har avgivit

ett den 1 oktober 1963 dagtecknat delbetänkande, benämnt »Rådhusrätternas

förstatligande». Betänkandet består av tre delar, av vilka en förelig
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1964

ger i tryck (.SOU 1963: 56) och de båda övriga är stencilerade. I betänkandet

framlägges förslag om förstatligande av de kommunala domstolarna, rådhusrätterna.

I samband härmed föreslås, att magistrats- och kommunalborgmästarinstitutionerna

skall avvecklas och att de uppgifter som för närvarande

åvilar dem — bland annat i fråga om lokala trafikföreskrifter och vissa

ärenden rörande yrkesmässig trafik — skall utskiftas på andra myndigheter.

Domstolskommitténs betänkande har efter en omfattande remissbehandling

lagts till grund för två propositioner till innevarande års riksdag. Behandlingen

av dessa har jämlikt beslut av riksdagen uppskjutits till höstsessionen.

I prop. 1964: 156 föreslår Kungl. Maj :t, att rådhusrätterna skall

förstatligas den 1 januari 1965 och framlägger vissa förslag angående rådhusrätternas

personal m. m. Prop. 1964: 163 rör avveckling av magistratsoch

kommunalborgmästarinstitutionerna och innehåller förslag till utskiftande

på andra organ av dessa institutioners nuvarande statliga förvaltningsuppgifter.

Frågan om överförande på annan myndighet av magistraternas

och kommunalborgmästarnas befattning med lokala trafikföreskrifter

och med vissa ärenden rörande yrkesmässig trafik har emellertid ej

upptagits till behandling i sammanhanget.

Över domstolskommitténs betänkande såvitt rör sistnämnda fråga har remissyttranden

avgivits av justitiekansler sämbetet, statspolisintendenten,

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statens biltrafiknämnd, statens tratiksäkerhetsråd,

kommerskollegium, överståthållarämbetet, samtliga länsstyrelser,

magistraterna i Södertälje, Nyköping, Motala, Kalmar, Kristianstad,

Landskrona, Varberg, Uddevalla, Vänersborg, Östersund, Umeå och Skellefteå,

samtliga poliskamrar, länsförvaltningsutredningen, parkeringskommittén,

polisberedningen, Föreningen Sveriges häradshövdingar, Föreningen

Sveriges kommunalborgmästare, Föreningen Sveriges kommunala förvaltnings

jurister, Föreningen Sveriges landsfiskaler, Föreningen Sveriges polismästare,

Föreningen Sveriges stadsdomare, Föreningen Sveriges stadsfiskaler,

Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande, Svenska kommunförbundet,

Svenska stadsförbundet, Sveriges advokatsamfund, Sveriges juristförbund

och Sveriges kommunaltjänstemannaförbund.

Kommerskollegium har överlämnat yttranden från samtliga handelskamrar

i riket. Överståthållarämbetet och länsstyrelserna har ingivit yttranden

från ett stort antal lokala myndigheter och sammanslutningar.

Sedan berörda fråga ytterligare beretts inom kommunikationsdepartementet,

anhåller jag att nu få taga upp den till behandling. Jag vill därvid

erinra om den förestående reform av polisväsendet om vars närmare utformning

statsmakterna nyligen beslutat (prop. 1964: 100; SU 114; rskr

259; prop. 1964: 101; IJU 28; rskr 291; SFS 317^335) och som innebär förstatligande

och omorganisation från den 1 januari 1965. Genomförandet av

denna reform är förutsatt i domstolskommitténs betänkande.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj. ts proposition nr 176 år 196b

Lokala trafikföreskrifter

Gällande bestämmelser

Enligt 61 § vägtrafikförordningen den 26 september 1951 (nr 6b8) ar befogenheten

att meddela lokala trafikföreskrifter uppdelad på länsstyrelse

och stadsmyndighet. Länsstyrelserna ombesörjer helt den lokala trafikregleringen

på landsbygden. I städerna beslutar länsstyrelserna angående färdhastighet

samt huruvida viss väg skall anses som huvudled eller motorväg.

Övriga trafikföreskrifter i stad utfärdas av stadsmyndighet och kan avse

förbud mot trafik eller inskränkning i trafiken beträffande fordon av visst

slag, fordons axeltryck, bruttovikt eller bredd, last av viss beskaffenhet, körriktning,

provkörning eller övningskörning med fordon, vidare parkering eller

annan uppställning eller stannande av fordon, medgivande till större

axeltryck eller bruttovikt å fordon eller större bredd å fordon och last än

som tillätes i 54 § vägtrafikförordningen samt slutligen andra särskilda åtgärder

för reglering av trafiken.

Lokala trafikföreskrifter, som inte tillkännages genom vägmärken, bringas

till allmän kännedom genom att införas i länskungörelserna eller, om de

meddelats av stadsmyndighet, i den eller de tidningar, vari kommunala meddelanden

för staden införes. Samtliga föreskrifter anges dessutom i liggare

hos vederbörande länsstyrelse eller stadsmyndighet (61 § 3 och 4 mom.).

Vidare upptas de i årliga kungörelser som det åligger länsstyrelserna och

stadsmyndigheterna att utfärda (62 § 1 mom.).

Stadsmyndighet i stad och eljest länsstyrelse kan medge dispens för särskilt

ändamål från lokal trafikföreskrift som meddelats av myndigheten

och från vissa bestämmelser i vägtrafikförordningen om axeltryck och

bruttovikt, om fordonståg och om fordons hastighet. Berör undantaget

såväl stad som landsbygd kan länsstyrelsen eller, om trafiken berör flera

län, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen besluta i ärendet (63 § 1 mom.).

Erforderliga föreskrifter om uppsättandet av vägmärken meddelas i stad

av stadsmyndighet och eljest av länsstyrelse (64 § 4 mom.).

Stadsmyndighet, som avses i nu nämnda stadganden, är för stad med poliskammare

denna och för övriga städer magistrat eller kommunalborgmästare

(61 § 6 mom.).

Stadsdomstolsutredningen m. m.

Förslag om avveckling av magistrats- och kommunalborgmästarinstitutionerna

och om utskiftande av dessa institutioners uppgifter på andra organ

har tidigare framlagts av stadsdomstolsutredningen i samband med att

denna i sitt betänkande »Underrätterna» (SOU 1961: 6) förordade, att staten

skulle övertaga kostnaderna för stadsdomstolarna.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1964

Stadsdomstolsutredningens förslag innebar i fråga om den lokala trafikregleringen,

att beslutanderätten i alla städer skulle förläggas fill stadens

styrelse (drätselkammare eller stadskollegium) med skyldighet för styrelsen

att inhämta yttrande från den lokala polismyndigheten samt att polismyndighet

skulle tillerkännas rätt att anföra besvär över besluten.

Utredningen anförde, att de lokala trafikföreskrifterna måste samordnas

med den planering av byggnadskvarter, gator och andra allmänna platser

som ankommer på städerna själva. Förutsättningarna för en sådan samordning

ökas, om ett och samma organ blir i tillfälle att leda och övervaka både

stadsplaneringen och den lokala trafikregleringen. Vidare borde enligt

utredningen beaktas, att de anordningar städerna måste vidtaga för att tillgodose

den växande trafikens behov medför avsevärda kostnader för flertalet

städer. Utredningen ansåg det därför önskvärt, att städerna får ökat inflytande

över utformningen av de lokala trafikföreskrifterna, men fann det

å andra sidan uppenbart, att polisen i egenskap av trafikövervakare och närmast

ansvarig för ordning och säkerhet i trafiken måste deltaga i den lokala

trafikregleringen. Utredningen ansåg, att genom dess förslag eu lämplig

avvägning mellan städernas och polisens inflytande skulle vinnas.

Förslaget har föranlett Svenska stadsförbundet att i skrivelse den 2 juni

1961 till Kungl. Maj:t hemställa, att frågan om kommunal bestämmanderätt

i trafikregleringsfrågor måtte upptagas till särskild behandling vid sidan av

stadsdomstolsutredningens övriga förslag och i huvudsaklig överensstämmelse

med stadsdomstolsutredningens förslag lösas så, att den beslutanderätt

i fråga om lokala trafikföreskrifter m. in. i stad som för närvarande enligt

vägtrafikförordningens 61—64 §§ tillkommer där angiven stadsmyndighet

överflyttas på stadens styrelse med yttranderätt — dock ej besvärsrätt —

för polismyndigheten. Förbundet har vidare ifrågasatt, om inte befogenheten

att utfärda lokala trafikföreskrifter in. in. i köpingar och landskommuner

borde överflyttas från länsstyrelse till kommunstyrelse i den omfattning

befogenheten i stad tillkommer stadsmyndighet. Till stöd för sin hemställan

har förbundet andragit bl. a. följande synpunkter.

Även trafikregleringsåtgärder, som kan sägas vara av kortsiktig natur, har

ofta långsiktiga konsekvenser, som polisorganen saknar möjlighet att överblicka.

Genom trafikreglerande åtgärder kan exempelvis i centrala stadspartier

kollektivtrafiken böra främjas och det kan vara utomordentligt viktigt

att i tid understödja den stadsbyggnadspolitiskt riktiga utvecklingen av trafikvanorna.

Signalregleringar, enkelriktningar, förbud mot svängande trafik,

parkeringsförbud, stoppförbud, placeringen av kollektivtrafikens hållplatser

och av droskstationer bör ske i sitt trafikpolitiska sammanhang för

att befrämja en ändamålsenlig trafikfördelning och eu god lokalisering av

arbetsplatser och bostäder. Åtgärderna har ofta direkta återverkningar för

affärslivet och annan verksamhet. Ibland kan ett butiksstråk behöva avstängas

för biltrafik, vilket kan få långtgående konsekvenser för ett helt

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kangl. Maj.ts proposition nr 176 år 196k

stadsparti. Hur parkeringsfrågan tillgodoses och styrs genom avgiftsbeläggning

kan få vittgående betydelse från stadsbyggnads- och investeringssynpunkt.

Polisorganen har inte tillräckliga möjligheter att göra en allsidig bedömning

av sådana problem. Inte heller är de utrustade med sådan teknisk

expertis att de kan bedöma sådana rent tekniska frågor som exempelvis angår

högsta tillåtna hjultryck.

Å andra sidan måste, menar förbundet, stadsplaneringen ofta ske under

förutsättning att trafikapparaten utnyttjas på visst sätt. Överhuvudtaget

träffar städerna i olika sammanhang avgöranden, som långsiktigt bestämmer

trafiken. Förbundet anser det därför successivt ha blivit alltmer angeläget,

att samma instanser också har det avgörande inflytandet över löpande omregleringar

av trafiken, så att dessa koordineras med den på längre sikt eftersträvade

utvecklingen.

Föi bundet framhåller, att dess inställning inte skall tolkas så att erfarenheterna

av nuvarande ordning generellt sett skulle vara dåliga. Tvärtom

torde det vara regel att polismyndigheternas avgöranden träffas i gott samförstånd

med de ansvariga kommunala myndigheterna. Å andra sidan saknas

det enligt förbundet inte exempel på att regeringsingripanden företagits,

som ej överensstämt med vad man från kommunal synpunkt ansett vara

god trafikpolitik, eller att vederbörande myndighet avböjt att vidtaga åtgärder,

som man från kommunalt håll ansett motiverade. Man har också från

allmänt trafikpolitiska och stadsbyggnadspolitiska synpunkter tyckt sig

sakna konsekventa linjer i regleringsåtgärderna och en sådan samordning

av olika åtgärder som kan vara avgörande för helhetsresultatet.

De yttranden som efter remiss avgivits över här nämnda förslag återspeglar

mycket delade meningar. För ett överförande av bestämmanderätten till

städernas styrelser i linje med stadsdomstolsutredningens och stadsförbundets

förslag yttrar sig den övervägande delen av hörda myndigheter i och

representanter för städerna, medan de flesta länsstyrelser och samtliga

representanter för polisen och åklagarna uttalar sig till förmån för att befogenheten

i fråga bör ligga hos lokal polismyndighet eller länsstyrelse eller

delas mellan dessa myndigheter.

Domstolskommittén

Med hänvisning till vissa bestämmelser rörande den lokala förordningsmakten,

bl. a. i allmänna ordningsstadgan och hälsovårdsstadgan, framhåller

kommittén, att beslut om lokal föreskrift av allmän karaktär enligt gällande

lagstiftning skall utfärdas av kommunens fullmäktige — med undantag

att byggnadsnämnd äger antaga tomtindelning och, på uppdrag av fullmäktige,

stadsplan samt att sadana beslut skall underställas länsstyrelsen

för godkännande. Skulle beslutanderätten i trafikärendena i enlighet med

stadsdomstolsutredningens förslag förläggas till stadens styrelse, kommer

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 196b

man att i två hänseenden bryta mot nu gällande principer för den lokala

förordningsmaktens utövande. Dels skulle beslutet fattas av kommunens

styrelse och ej av dess fullmäktige och dels skulle föreskrifterna gälla utan

att först underställas länsstyrelsens prövning. Kommittén ifrågasätter, om

ett sådant frångående av de regler som gäller på andra områden av den kommunala

förvaltningen är motiverat.

Domstolskommittén finner för sin del, att stadsdomstolsutredningen och

Svenska stadsförbundet överdrivit den betydelse de lokala trafikföreskrifterna

har för stadsplanering, bebyggelseutveckling, lokalisering av arbetsplatser

och bostäder m. m. Trafikföreskrifternas uppgift är, anför kommittén,

alt möjliggöra, att redan befintliga gator och allmänna platser utnyttjas

på bästa sätt. Trafikföreskrifterna följer stadsplaneringen; inte tvärt

om. Trafikreglerande åtgärder av beskaffenhet att för staden medföra kostnader

kan komma under diskussion i samband med stadsplanering och

projektering av gator och vägar. Genom de trafikföreskrifter, som avses i

vägtrafikförordningen, kan staden inte åläggas andra utgifter än kostnader

för vägmärken.

Ett vägande skäl mot att överlämna beslutanderätten i ärenden av dessa

slag till stadens styrelse finner kommittén vara, att den prövning som

ifrågakommer väsentligen gäller ordnings- och trafiksäkerhetssynpunkter,

där de polisiära hänsynen måste beaktas i sådan grad att polismyndigheten

nödvändigtvis måste få ett avgörande inflytande på frågornas lösning. En

särskild besvärsrätt för polismyndigheten kan enligt kommittén ej anses

innefatta en tillfredsställande lösning och skulle under alla förhållanden

medföra, att det slutliga avgörandet efter besvär förlädes till statlig myndighet,

i första hand till länsstyrelsen.

Kommittén utgår från att polischeferna i den nya polisorganisationen

kommer att ha samma förutsättningar att bedöma trafikfrågor som polismästarna

i de nuvarande poliskammarstäderna och framhåller, att anmärkning

inte riktats mot det sätt på vilket ärendena där handlagts. Inom polismyndigheten

förväntas tillräcklig sakkunskap komma att föreligga för

bedömningen av de tekniska frågor som i vissa fall kan uppkomma.

Domstolskommittén förordar på anförda skäl, att den befattning med de

lokala trafikbestämmelserna som enligt nuvarande regler ankommer på

magistrat eller kommunalborgmästare överlämnas till polismyndigheten i

orten, varigenom vinnes överensstämmelse med vad som för närvarande

gäller beträffande städer med poliskammare, I samband härmed föreslås

sådan ändring i nu gällande bestämmelser att polismyndigheten, vars

distrikt ofta omfattar såväl stad som landsbygd, inte får olika förvaltningsuppgifter

inom olika delar av distriktet utan iår överta beslutanderätten

också såvitt angår landsbygden. Beslutanderätten decentraliseras härmed,

anför kommittén, till den myndighet som under alla förhållanden måste

yttra sig, innan beslut fattas i huvuddelen av trafikregleringsfrågorna.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1964

Länsstyrelsen kommer emellertid likväl att ha det avgörande inflytandet på

de för landsbygden viktigaste trafikföreskrifterna, eftersom länsstyrelsen

avses skola bibehållas vid sina nuvarande uppgifter beträffande hastighetsbestämmelser

samt huvudleds- och motorvägsförklaringar. Kravet på samordning

och enhetlig planering av övriga trafikföreskrifter inom länet kan,

säger kommittén, tillgodoses genom länspolischefens försorg.

Det är enligt kommittén uppenbart, att vederbörande kommunala myndighet

bör höras före meddelande av lokal trafikföreskrift, när denna är

av större allmänt intresse eller eljest särskilda skäl föreligger. Ett intimt

samarbete i dessa frågor har etablerats mellan den beslutande myndigheten,

å ena, samt kommunala organ och företrädare för köpmanna- och

tratikantintressen, å andra sidan. Då samarbetsformerna utvecklats olika

på skilda håll, tinner kommittén ingen anledning att nu Jämna särskilda

föreskrifter härom.

Domstolskommittén lägger i anslutning till det anförda fram förslag till

vissa ändringar i 61 § 1 mom. första och andra styckena samt 3 mom., 62 §

1 mom., 63 § 1 mom. ävensom 64 § 4 mom. andra stycket vägtrafikförordningen.

Författndngsförslagen innebär bl. a. vissa ändringar också beträffande

sättet för kungörande av lokala trafikföreskrifter. Således skall föreskrifter

som ej tillkännages genom vägmärke införas, i den mån de utfärdas av polismyndighet

och avser stads område, i den eller de tidningar, i vilka kommunala

meddelanden för orten införes, och eljest i länskungörelserna. Vidare

skall skyldigheten att utfärda sådan årlig kungörelse, varom stadgas i

62 § 1 mom. vägtrafikförordningen, i Stockholms stad ankomma på polismyndigheten

men i övrigt helt åvila länsstyrelserna. Erforderliga föreskrifter

om uppsättande av vägmärke skall alltid meddelas av polismyndighet.

Remissyttrandena

Domstolskommitténs förslag, att framdeles polismyndighet både i stad

och på landsbygden skall utfärda lokala trafikföreskrifter i den mån de ej

avser hastighetsbestämmelser eller förklaring att viss väg skall vara motorväg

eller huvudled, tillstyrkes eller lämnas utan erinran av majoriteten

bland remissinstanserna, nämligen justitiekanslersämbetet, statspolisintendenten,

statens biltrafiknämnd, statens trafiksäkerhetsråd, kommerskollegium,

överståthållarämbetet och tretton länsstyrelser, tio av de tolv

hörda magistraterna samt ytterligare sju, som inkommit med yttranden, eller

alltså sjutton magistrater, rikets samtliga poliskamrar, länsförvaltningsutredningen,

polisberedningen, Föreningen Sveriges häradshövdingar, Föreningen

Sveriges landsfiskaler, Föreningen Sveriges polismästare, Föreningen

Sveriges stadsdomare, Föreningen Sveriges stadsfiskaler _ med

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Knngl. Maj:ts proposition nr 176 år 1964

viss tvekan — Sveriges advokatsamfund, Sveriges juristförbund samt Sveriges

kommunaltjänstemannaförbund. I de yttranden som remissmyndigheterna

fogat vid sina yttranden har kommitténs förslag vunnit anslutning

hos åtta handelskammare (av tio), stadsfullmäktige i fjorton städer (av

trettioen), drätselkamrarna i elva städer (av tjugonio), kommunalborgmästarna

i tre städer (av elva), kommunalfullmäktige i tre kommuner (av

fyra), sex landsfogdar (alla som yttrat sig) samt vägförvaltningen i ett län

(av tre). I princip — ehuru med anspråk på ökad bestämmanderätt för

länsstyrelse eller vägmyndighet — kan kommitténs förslag också sägas vara

biträtt av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, ytterligare nio länsstyrelser

samt vägförvaltningen i ytterligare ett län.

Till förmån för att den ifrågavarande befogenheten skall tillkomma kommuns

styrelse eller fullmäktige — i vissa yttranden med undantag för

landsbygden — uttalar sig å andra sidan länsstyrelsen i Västerbottens län,

Föreningen Sveriges kommunalborgmästare, Föreningen Sveriges kommunala

förvaltnings jurister, Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet,

Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande samt — i de

yttranden som bilagts remissyttrandena — en handelskammare, stadskollegiet

i Stockholm, stadsfullmäktige i femton städer, drätselkamrarna i

arton städer och kommunalborgmästarna i åtta städer.

Länsstyrelsen i Jönköpings län anser beslutanderätten böra tillkomma

länsstyrelse med rätt att delegera den till polismyndighet eller kommunstyrelse.

Parkeringskommittén förordar inrättande av ett särskilt organ

för uppgiften. Stadsfullmäktige i Falköping anser möjlighet böra öppnas

att även i fortsättningen anknyta beslutanderätten i trafikregleringsfrågor

till kommunalborgmästar- eller stadsjuristtjänst, önskemål att kommunalborgmästarna

t. v. till dess de avgår med pension bör bibehållas vid sin rätt

att besluta i dessa frågor framföres av stadsfullmäktige i Boden, kommunalborgmästaren

i Arvika, Sveriges juristförbund och Föreningen Sveriges

kommunalborgmästare.

De remissinstanser som tillstyrker domstolskommitténs förslag ansluter

sig i allmänhet till kommitténs argumentering. Såsom representativt för

dessa yttranden kan här återges följande uttalande av poliskammaren i

Stockholm.

Polisväsendets förstatligande och den i anslutning därtill kommande

nyorganisationen av polisväsendet gör, att det än starkare kan hävdas, att

den bästa lösningen är polismyndighetens bibehållande vid eller övertagande

av rätten att besluta om lokala trafikföreskrifter i de fall, detta icke

alltjämt skall ankomma på länsstyrelse. Kravet på goda möjligheter att tillgodose

samordnings- och enhetlighetsintresset ävensom kravet på snabb

och i många fall omedelbar handläggning av berörda ärenden kommer att

kunna tillgodoses.

Av största betydelse för frågan är det förhållandet, att det för polismyn
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1964

dighetens vidkommande icke behöver befaras några intressekollisioner och

anordningen ligger helt i linje med allmänt gällande system för lokala

normgivningsbeslut.

Frågan har ställts om det hos polismyndigheten finnes tillräcklig trafikexpertis

för att beslutanderätten lämpligen skall kunna anförtros denna

myndighet i fråga om trafikregleringen. Härom må råda delade meningar,

men poliskammaren vill deklarera, att det i varje fall icke förts fram något

förslag, som skulle medföra större garanti för ett rätt bedömande och

lämplig avvägning av berörda frågor. Självfallet föreligger ett samband

mellan dem och andra åtgärder på trafikområdet, men betydelsen av sambandet

mellan stadsplanering och trafikregleringen i fråga har betydligt

överdrivits. Sambandet mellan de lokala trafikföreskrifterna och polisens

yttersta ansvar för ordning och säkerhet i trafiken finner poliskammaren

vara av utslagsgivande betydelse i förevarande sammanhang.

Poliskammaren i Hälsingborg vänder sig särskilt mot stadsdomstolsutredningens

förslag, att polismyndigheternas inflytande i de aktuella frågorna

skulle säkras genom en besvärsrätt. Denna utväg betecknas som något helt

främmande för vår lagstiftning. Skulle detta förslag vinna beaktande, anför

poliskammaren, så skulle en grund ha lagts till möjligheten av ett motsatsförhållande

mellan polisen som sådan och den förtroendevalda representationen

i staden eller kommunen. Det bör inte få ske att polisen som statligt

organ får eller behöver söka rätta kommunala beslut. Att kommunala styrelser

och enskilda söker rättelse i polisiära beslut är däremot, framhålles

det, helt i överensstämmelse med vår rättsordning.

Justitiekansler sämbetet, som i likhet med domstolskommittén finner det

formella avgörandet böra ligga hos polismyndigheten, föreslår viss vetorätt

för kommunen. Ämbetet finner det angeläget, att åtminstone såvitt avser

områden med stadsplan visst medinflytande tillerkännes kommunen, när

det gäller att utfärda trafikföreskrifter i sådana fall där inte beslutanderätten

är förbehållen länsstyrelsen. Eftersom ordnings- och säkerhetsfrågor alltid

beröres, bör det formella avgörandet förläggas till polismyndigheten, men

dess möjligheter att meddela föreskrifter kan lämpligen göras beroende av

att kommunal nämnd eller styrelse, som kommunen bestämt, haft tillfälle

att yttra sig i ärendet och ej avstyrkt. Detta förutsätter, att polismyndigheten,

innan ärendet underställes den kommunala myndigheten, utarbetar förslag

till föreskrifter. I de säkerligen mindre vanliga situationer, då det kommunala

organet utövar sin vetorätt, synes frågan böra hänskjutas till länsstyrelsen,

som i egenskap av högsta planmyndighet i länet och tillika ansvarig

för polisverksamheten inom länet bör vara väl skickad att träffa ett avgörande.

På begäran av kommunen bör länsstyrelsen också upptaga frågan

om att meddela föreskrifter, som den lokala polismyndigheten funnit sig icke

böra utfärda. Den antydda lösningen utesluter ej, anför ämbetet slutligen,

att polismyndigheten på sätt domstolskommittén föreslagit erhåller befogenhet

att självständigt medgiva undantag för visst ändamål från gällande

trafikföreskrifter. Beslut i sådana dispensärenden, vilka vanligen kräver en

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 196A

snabb handläggning, har en begränsad räckvidd och bör kunna meddelas

utan kommunal medverkan.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län uttalar, att polismyndighetens beslut alltid

bör underställas länsstyrelsen, medan länsstyrelsen i Gotlands län finner underställning

böra ske vid oenighet mellan kommunen och polismyndigheten.

Åtskilliga myndigheter som eljest tillstyrker kommittéförslaget anmäler

avvikande uppfattning såvitt avser bestämmelser om axeltryck, bruttovikt

och fordons bredd. Man menar här behovet av regional samordning och

samråd med vägförvaltningarna nödvändiggöra, att beslutanderätten i dessa

frågor tillkommer länsstyrelse. Till denna grupp hör länsstyrelserna i Kalmar,

Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Kopparbergs, Gävleborgs

och Jämtlands län. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt länsstyrelsen i

Kristianstads län förordar, att beslut i sådana ärenden i den mån de berör

landsbygden meddelas av vederbörande vägförvaltning. I de fall vägförvaltning

och polismyndighet är av olika uppfattning bör enligt länsstyrelsen

ärendena underställas länsstyrelse. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser —

med hänsyftning särskilt på nyss nämnda föreskrifter ävensom länsstyrelsernas

möjligheter att verka för ökad trafiksäkerhet på vägarna — att länsstyrelserna

bör helt bibehållas vid sin befogenhet att meddela lokala trafikföreskrifter

på landsbygden.

Av de remissinstanser som uttalar sig för att beslutanderätten i tråga om

den lokala trafikregleringen skall ligga hos kommunal myndighet åberopar

sig Svenska stadsförbundet huvudsakligen på de synpunkter som anförts i

den förut (under rubriken »Stadsdomstolsutredningen m. in.») refererade

skrivelsen den 2 juni 1961. Stadskollegiet i Stockholm anför liknande synpunkter.

Beträffande föreskrifternas trafikpolitiska betydelse framhålles

först, att det synes rimligt, att städerna har anspråk på att bli trodda, när de

gör gällande, att det är av betydelse för trafikpolitiken att ha befogenhet att

reglera trafiken genom stoppförbud, parkeringsförbud osv. Det understrykes

således, att de lokala trafikföreskrifterna måste betraktas som en integrerande

del av kommunens trafikpolitik, vari ingår långsiktig trafikplanering

samt bestämmandet och dimensioneringen av den kollektiva trafiken, allt

åtgärder som vilar på kommunen och för denna innebär stora ekonomiska

åtaganden. Kommitténs uttalande, att kommunen inte genom lokala trafikföreskrifter

kan åläggas andra utgifter än kostnader för vägmärken, anses

vara uppenbart felaktigt och det erinras om att åtminstone i de större städerna

för efterlevnaden av sådana föreskrifter kräves särskilda trafikövervakare,

vilka för närvarande avlönas och enligt polisberedningens förslag

alltjämt skall avlönas av kommunen.

Såväl stadsförbundet som stadskollegiet vänder sig vidare emot kommitténs

uppfattning om principerna för den lokala förordningsmakten och förmenar,

att några hinder från denna synpunkt inte förefinnes vare sig för att

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 7,964

kommunernas styrelser skulle erhålla beslutanderätten i dessa frågor eller

för att besluten skulle gälla utan att underställas länsstyrelse.

De av stadsförbundet och stadskollegiet i Stockholm anförda synpunkterna

åberopas i allmänhet av de remissinstanser som föreslår, att beslutanderätten

skall tillkomma kommunalt organ.

Flera av de nu berörda remissorganen uttalar emellertid, att polismyndighet

bör äga beslutanderätt då fråga är om tillfälliga regleringar av trafiken

och om dispenser från gällande föreskrifter.

I ett av stadskollegiet i Stockholm åberopat uttalande av stadens juridiska

avdelning framhålles såsom en tänkbar lösning, att polismyndigheten får en

vetorätt gentemot kommunens beslut, motsvarande den som med justitiekanslersämbetets

förut redovisade förslag kommunen skulle erhålla, om avgörandet

skulle läggas hos polismyndigheten. Också poliskammaren i Hälsingborg

anför liknande synpunkter för det fall beslutanderätten lägges hos

kommunal myndighet.

Även bland yttrandena till förmån för kommunerna förekommer sådana i

vilka hävdas, att lokala trafikföreskrifter på landsbygden alltjämt bör meddelas

av länsstyrelserna. Härvid betonar man nödvändigheten av enhetlig

och väl avvägd bedömning med hänsyn särskilt till den långväga, tunga trafiken.

Som framgår av det tidigare intar parkering skommittén såtillvida eu särställning

bland remissorganen som den vill förlägga beslutanderätten i de

aktuella ärendena till ett särskilt för ändamålet tillskapat organ. I likhet

med stadsdoinstolsutredningen och Svenska stadsförbundet anser parkeringskommittén,

att den lokala trafikföreskriftsgivningen äger sådant samband

med den på kommunen ankommande trafik- och parkeringsplaneringen

och därmed sammanhängande skyldigheter att svara för ett funktionsdugligt

trafiksystem att kommunen bör tillförsäkras ett inflytande vid

utfärdandet av lokala trafikföreskrifter. För en utvidgad kommunal medverkan

vid utfärdande av angivna föreskrifter utöver det i praxis utbildade

förfarande! att i vissa fall höra kommunal myndighet i dylika ärenden åberopas

också, att en sådan medverkan skulle kunna ge besluten den lokala

förankring, som f. n. många gånger saknas och som mot bakgrunden avpolisens

förstatligande och den förutsatta utvidgningen av polisdistrikten

framstår som särskilt påkallad. Å andra sidan är parkeringskommittén i

likhet med domstolskommittén av den uppfattningen, att de lokala trafikföreskrifterna

till sin natur är sådana att polismyndigheten måste givas

större inflytande på föreskrifternas tiilkomst än vad den av stadsdomstolsutredningen

föreslagna besvärsrätlen kan anses innefatta.

Parkeringskommittén är med hänsyn till det sagda närmast benägen att

ansluta sig till den mening som kommit till uttryck i ett av justitiekanslersämbetet

avgivet remissyttrande över stadsdomstolsutredningens förslag i

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 196i

ämnet, nämligen att utfärdandet av lokala trafikföreskrifter vid avvecklingen

av magistrats- och kommunalborgmästarinstitutionerna bör överlämnas

till ett särskilt organ, bestående av polischefen och två lekmän utsedda

av fullmäktige eller någon kommunens myndighet. I händelse av oenighet

vid beslutsfattningen bör enligt parkeringskommitténs mening avgörandet i

frågan ankomma på länsstyrelsen efter underställning. Ett organ som det

nu föreslagna bör, anmärker parkeringskommittén, självklart vara oförhindrat

att till sig såsom föredragande eller rådgivande knyta personer med

särskild insikt och erfarenhet i trafiktekniska och trafikekonomiska frågor.

1 så gott som alla remissyttranden framhålles, att den beslutande myndigheten,

vare sig denna är statlig eller kommunal, måste samråda med

andra myndigheter och enskilda intresseorganisationer. Därvid nämnes, att

yttrande bör inhämtas — förutom från kommunens styrelse respektive polismyndigheten

— från vederbörande gatu- eller vägförvaltning, byggnadschefen

samt trafikantkommitté eller andra representanter för näringslivet.

En del av de remissmyndigheter som tillstyrker domstolskommitténs förslag

i övrigt föreslår, att en särskild bestämmelse om skyldighet för polismyndigheten

att samråda med vederbörande kommunala organ skall införas

i vägtrafikförordningen, åtminstone för de fall då det gäller föreskrift

av större betydelse eller skäl eljest föreligger för sådant samråd. I många

av de avstyrkande yttrandena framhålles, att kommunens styrelse givetvis

skall samråda med polismyndigheten, samt att, om beslutanderätten skulle

läggas hos polismyndigheten, det är ett oavvisligt krav att föreskrift om

samråd med kommunal myndighet införes i författningstexten.

1 fråga om sättet för föreskrifternas kungörande anser polisberedningen,

att alla föreskrifter som utfärdas av polismyndighet bör införas i den eller

de tidningar, i vilka kommunala meddelanden för orten införes. Beträffande

den årliga kungörelse, varom stadgas i 62 § 1 mom. vägtrafikförordningen,

finner magistraten i Umeå inte klart framgå av det föreliggande författningsförslaget,

huruvida den av länsstyrelsen utfärdade kungörelsen skall

omfatta endast av länsstyrelsen meddelade lokala trafikföreskrifter eller

om den också skall innehålla de av polismyndighet i länet utfärdade föreskrifterna.

I sistnämnda fall bör väl, anför magistraten, polismyndighetens

trafikföreskrifter översändas till länsstyrelsen för senare intagande i den

samlade ärliga kungörelsen. En sådan ordning skulle främja överskådligheten

av lokala trafikbestämmelser. Skall däremot länsstyrelsens årskungörelse

innehålla endast de föreskrifter länsstyrelsen utfärdat, bör även polismyndigheten

årligen utfärda eu sammanfattande kungörelse, eftersom det

enligt magistratens mening inte kan anses tillfredsställande -- särskilt i

fråga om den genomgående trafiken — alt eu översikt av gällande föreskrifter

endast finns att tillgå lokalt i den därför avsedda liggaren. Länsstyrelsen

i Södermanlands län förklarar sig inte ha någon erinran mot atl

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år IS)(ii

länsstyrelse generellt skall utfärda sådana kungörelser. Länsstyrelsen förutsätter

därvid, att de årliga kungörelserna skall ha »i stort sett endast den

begränsade omfattning som kungörelsen numera har». Det bör enligt länsstyrelsen

åvila polismyndighet att föra register över samtliga gällande lokala

trafikföreskrifter inom polisdistriktet.

h rågan vem som bör besluta om uppsättande av vägmärken beröres dels

av nyssnämnda länsstyrelse, som anser att någon ändring inte bör vidtagas,

dels av vägförvattningen i Kristianstads län, som finner beslutanderätten i

denna fråga böra tilläggas länsstyrelsen även vad avser stads område.

Slutligen påpekar polisberedningen, att ändring påkallas även i 62 § 2

mom. vägtratiklörordningen såtillvida som ordet »poliskammaren» bör ersättas

med ordet »polismyndigheten».

Departementschefen

Regleringen av den lokala trafiken har, särskilt inom städer och andra

större samhällen, blivit en allt mer grannlaga och betydelsefull uppgift. Intresset

av goda framkomst- och uppställningsmöjligheter för fordonen begränsar

sig inte till den enskilde bilägaren. Motorfordonstrafiken har blivit

en integrerande del i samhällets ekonomiska liv. Utformningen av de

lokala trafikföreskrifterna är också i hög grad en trafiksäkerhetsfråga som

rör alla slag av trafikanter. Under det intensifierade arbetet på ökad trafiksäkerhet

har det klart visat sig, att trafikolyckornas antal kan påtagligt

nedbringas genom lokalt genomförda särskilda åtgärder i fråga om trafikmiljö

och trafikreglering.

Grundläggande för trafikregleringen är givetvis stads- och byggnadsplaneringen,

som måste inrymma trafiktekniska synpunkter på utformning av

gator och broar samt överväganden rörande den kollektiva trafiken, parkeringsfrågor

och frågor om möjlighet till en ändamålsenlig trafikdirigering

och trafikövervakning. De lokala trafikföreskrifterna — huvudsakligen bestämmelser

om hastighet, vägs egenskap av motorväg eller huvudled, inskränkningar

i trafiken för vissa fordon eller i fråga om körriktning samt

parkering och annan uppställning av fordon — måste ansluta sig till denna

planering. I sig själva har de närmast ordnings- och säkerhetskaraktär.

Otvivelaktigt kan de emellertid också, som bl. a. Svenska stadsförbundet hävdar,

i viss mån utformas så att de tillgodoser trafikpolitiska syften, såsom

främjande av visst slag av trafik framför annan, och så att de får återverkningar

för bebyggelseregleringen exempelvis då det gäller lokalisering av

affärs- och bostadskvarter.

Utfärdandet av lokala trafikföreskrifter ankommer med nuvarande realer

på länsstyrelser, poliskammare, magistrater och kommunalborgmästare.

Denna ordning gällde redan före tillkomsten av 1951 års vägtrafikförordning.

Länsstyrelserna handhar helt den lokala trafikregleringen på lan
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 196b

det. I städerna bestämmer länsstyrelsen om hastighet och om vägs egenskap

av motorväg eller huvudled.

Frågan om avveckling av magistrats- och kommunalborgmästarinstitutionerna

och därmed frågan om en ny ordning för hl. a. meddelande av lokala

trafikföreskrifter har varit aktuell sedan lång tid tillbaka. Som framgår

av den tidigare redogörelsen har i den allmänna diskussionen åsikterna

starkt brutits. Särskilt från kommunalt håll har hävdats, att föreskrifternas

trafikpolitiska och stadsbyggnadspolitiska funktion är så dominerande

att bestämmanderätten helt bör tillkomma kommunerna. Från andra håll

har betonats reglernas ordnings- och säkerhetskaraktär, som naturligen

gör dem till en polisiär angelägenhet. Domstolskommitténs nu framlagda

förslag ansluter till den senare uppfattningen. Enligt kommitténs mening

bör polismyndigheten, sådan den organiseras fr. o. m. den 1 januari 1965,

överta beslutanderätten i såväl stad som landsbygd i fråga om alla andra

lokala föreskrifter än dem som angår hastighetsbegränsningar samt huvudleds-

och motorvägsförklaringar, där länsstyrelserna fortfarande bör vara

beslutande.

Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker kommittéförslaget. Även

bland representanterna för kommunerna förekommer nu — i motsats till

de gånger frågan senast remissbehandlats — åtskilliga som menar att polismyndigheterna

är närmast till att handha den lokala trafikregleringen.

Fortfarande ger sig emellertid kommunernas intresse av att själva få beslutanderätten

starkt tillkänna i flera yttranden.

De kommunala och polisiära önskemålen om inflytande över utformningen

av de lokala trafikföreskrifterna har hittills på ett i stort sett tillfredsställande

sätt kunnat tillgodoses genom ett formlöst samrådsförfarande.

Med hänsyn till utvecklingen på stadsplaneringens område och till bilismens

expansion växer emellertid uppgiften i betydelse och omfattning. Enligt

min mening kan man inte nu gå förbi någondera partens krav på ett

större inflytande i dessa frågor än vad ett fritt samrådsförfarande kan ge.

Många remissorgan har varit inne på denna linje. Några föreslår en lagfäst

skyldighet till samråd, andra anser att besvärsrätt eller vetorätt bör tillerkännas

den part som inte ges beslutanderätten. För min del finner jag övervägande

skäl tala för att, såsom parkeringskommittén föreslagit, ett särskilt

organ med representanter för såväl kommun som polis bör tillskapas för

ändamålet. En sådan lösning innefattar enligt min uppfattning den bästa

förutsättningen för sammanjämkning, i den mån intressemotsättningar uppstår

mellan de två parterna. En vetorätt för den icke beslutande parlen är

också ett alternativ, som ligger nära till hands, men skulle, som justitiekanslern

påpekat, förutsätta ett skriftligen färdigställt förslag från den beslutande

myndigheten. Utsikterna till en smidig samförståndslösning måste

därigenom antas bli mindre än om förslag framlägges vid en muntlig förhandling.

Kan trots förhandlingar enighet inte uppnås mellan de olika in
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kiingl. Maj. ts proposition nr 176 år 196 b

tressena förefaller det skäligt, att avgörandet inte lägges i endera partens

hand utan direkt ankommer på högre myndighet. Sådana frågor bör därför

enligt min mening utan något beslut av den första instansen hänskjutas till

länsstyrelsen.

Mot bakgrund av det anförda föreslår jag, att i princip för varje kommun

skall inrättas en särskild nämnd, lämpligen kallad trafiknämnd. Ordförande

i traliknämnd bör vara polischefen i orten och för vederbörande kommun

bör lämpligen väljas två representanter, som är väl förtrogna med de

lokala förhållandena i fråga om samhällsplanering och trafikreglering. Domstolskommitténs

tanke, att ordningen för den lokala trafikregleringen bör

vara enhetlig för stad och landsbygd finner jag riktig. En riktlinje för den

nya indelningen av riket i polisdistrikt har varit att så långt möjligt till ett

distrikt sammanföra områden — oberoende av om de ingår i stad eller

landsbygd — vilka av ekonomiska, kommunikationstekniska och andra

skäl naturligen hör samman. Polischefens befattning med trafikregleringen

inom hela distriktet ger goda förutsättningar för en önskvärd enhetlighet

samtidigt som genom kommunrepresentanterna den ofta nödvändiga mer

utpräglat lokala anknytningen erhålles.

För de fall olika församlingar inom en kommun ingår i skilda polisdistrikt

måste gälla endera att en särskild trafiknämnd skall finnas för varje sådan

del eller också att ordförandeskapet skall tillkomma den ene av polischeferna

i fråga. Med hänsyn bland annat till vad jag nyss anfört om grunderna

för distriktsindelningen har jag stannat för den förra lösningen.

Liksom domstolskommittén finner jag, att länsstyrelserna bör bibehållas

vid befogenheten att generellt besluta om hastighetsbegränsningar och vägs

karaktär av motorväg eller huvudled. Från flera håll har vid remissbehandlingen

påpekats nödvändigheten av största möjliga samordning och

enhetlighet också i fråga om sådana för den genomgående tunga trafiken

betydelsefulla bestämmelser som föreskrifter om axeltryck och bruttovikt.

Också genom motioner i riksdagen vid flera tillfällen och i olika framställningar

till Kungi. Maj :t eller kommunikationsdepartementet har otillfredsställande

förhållanden i denna fråga påtalats och önskemål uttryckts

om en ändrad ordning. Berörda myndigheter har sedan länge uppmärksammat

problemet och arbetat på att så långt möjligt tillmötesgå den

tunga trafiken i detta hänseende. Jag anser det betydelsefullt, att den större

överblicken i denna fråga garanteras genom att beslutanderätten — såsom

hittills varit fallet på landsbygden — tillkommer länsstyrelserna. Förutom

angående fordons axeltryck och bruttovikt bör länsstyrelserna _ givetvis

etter hörande av vederbörande intressenter — av samma skäl generellt besluta

om inskränkning i trafiken beträffande särskilda slag av fordon samt

om vad som lokalt skall tillåtas i fråga om fordons bredd eller last.

61 § 1 mom. vägtrafikförordningen bör ändras i överensstämmelse med

vad jag nu sagt.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 196A

Trafiknämnderna bör, var inom sitt område, besluta om tillämpning beträffande

viss enskild väg av bestämmelserna om traktor i 5 § 2 mom. första

stycket och om släpfordon eller efterfordon i 6 § 4 inom. andra stycket

vägtrafikförordningen. Vidare bör det tillkomma trafiknämnd att medge

dispens för särskilt ändamål från de bestämmelser i vägtrafikförordningen

som uppräknas i 63 § 1 mom. första stycket samma förordning. Dispens

från lokal trafikföreskrift bör som hittills i princip meddelas av den myndighet

som utfärdat föreskriften. Därvid bör länsstyrelses föreskrift i ärende

som enligt det förut sagda hänskjutits från trafiknämnd anses utfärdad

av nämnden. Erforderliga föreskrifter om uppsättande av vägmärken torde

alltid böra ankomma på trafiknämnderna att utfärda. Det nu anförda föranleder

vissa ändringar i 5 § 2 inom., 63 § 1 mom. och 64 § 4 mom. vägtrafikförordningen.

Kungörande av de lokala trafikföreskrifter som ej tillkännages genom

vägmärken bör ske på ett för allmänheten lätt tillgängligt och överskådligt

sätt. Tillkännagivandet bör ske fortlöpande, i fråga om trafiknämndernas

föreskrifter — däri jag innefattar föreskrifter som meddelats av länsstyrelse

i hänskjutet ärende — genom att dessa införes i den eller de tidningar,

vari kommunala meddelanden för orten intages, samt beträt t ande

bestämmelser, meddelade av länsstyrelse, i andra fall än nyss sagts, i länskungörelserna.

En samlad överblick över gällande lokala trafikföreskrifter

i ett län bör underlättas genom årliga länskungörelser. Detta förutsätter, att

länsstyrelserna erhåller vederbörliga underrättelser från trafiknämnderna,

i Stockholm bör motsvarande sammanfattande kungörelse utfärdas av trafiknämnden.

De författningsändringar som angår tillkännagivandet av lokala

trafikföreskrifter berör 61 § 3 mom. och 62 § 1 mom. vägtrafikförordningen.

I 35 § vägtrafikförordningen bör genomföras den ändring som föranledes

av att rätten för annat polisbefäl än polischef att besluta på polismyndighets

vägnar regleras i annan ordning i anslutning till bestämmelserna i 2 §

lagen den 29 maj 1964 (nr 320) om vad som avses med polismyndighet.

1 76 § vägtrafikförordningen erfordras med mitt förslag dels en ny föreskrift

om fullföljd av talan mot trafiknämnds beslut, dels en besvärsregel

i fråga om beslut, som länsstyrelsen meddelat i ärende som hänskjutits dit

från trafiknämnd. Jag föreslår vidare, att i sammanhanget bestämmelsen

angående lid för anförande av besvär får utgå. Besvärstiden kommer då alt

regleras av bestämmelserna i lagen den 4 juni 1954 (nr 355) om besvärstid

vid talan mot förvaltande myndighets beslut. I övrigt bör 76 § utformas

enligt numera gängse mönster.

Jag har tidigare berört, att ärenden som i första hand skall prövas av

trafiknämnd i vissa fall bör hänskjutas till länsstyrelsen lör avgörande. Det

synes inte nödvändigt att nämna detta i varje enskilt stadgande om nämndens

åligganden. Jag föreslår, att i stället ett allmänt uttalande härom in
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 196i

tages i ett nytt moment av 1 §. I detta bör också anges, att beslut av länsstyrelse

i sådant ärende vid förordningens tillämpning skall anses meddelat

av trafiknämnden. Härigenom förenklas avfattningen av stadgandena i 61 §

3 mom. och 63 § 1 mom.

Medan tratiknämndens uppgifter i fråga om den lokala trafikregleringen

och besvärsförfarandet således skall framgå av vägtrafikförordningen, föreslår

jag, med hänsyn till de förpliktelser som ålägges kommunerna, att erforderliga

bestämmelser om nämnderna och deras verksamhet upptages i eu

särskild lag om trafiknämnder.

I enlighet med det anförda har inom kommunikationsdepartementet upprättats

förslag till lag om trafiknämnder och till förordning om ändring i

vägtrafikförordningen. Förslagen torde få fogas till statsrådsprotokollet i

detta ärende. Om det närmare innehållet i lagförslaget vill jag anföra följande.

Enligt 2 § skall trafiknämnd bestå av polischefen i det distrikt, vari kommunen

— eller kommundelen — ingår, såsom ordförande, samt två andra

ledamöter, valda av kommunens fullmäktige. Ordförandeskapet ankommer

som ett tjänsteåliggande på polischefen personligen eller den som förrättar

hans tjänst. För envar av kommunens representanter skall väljas en eller

flera suppleanter. Därvid skall i förekommande fall bestämmas ordningen

för suppleanternas inkallande till tjänstgöring.

Om valbarhet och rätt till avsägelse ges bestämmelser i 3 §. Där anges

bl. a., att den som väljes skall vara bosatt inom polisdistriktet. Anknytes

bostadskravet på detta sätt till distriktet och ej till kommunen, öppnas möjligheter

för samma person att tjänstgöra i flera trafiknämnder inom distriktet.

För mindre kommuner eller kommuner med särskilda förutsättningar

för en samordnad trafikplanering torde en gemensam trafiknämnd i många

tall vara att rekommendera. Bestämmelserna om valbarhetsvillkoren i övrigt,

valbarhetens upphörande och rätten att avsäga sig givet uppdrag har

utformats i huvudsak efter mönster av kommunallagens regler om kommuns

styrelse, därvid jag emellertid ej anser det påkallat att upptaga föreskrifter

motsvarande dem som enligt nämnda lag gäller om hinder för val

av vissa särskilda ämbets- och tjänstemän. Kommun, som önskar upprätthålla

krav på bostad inom kommunen och som förrättat val i enlighet härmed,

bör ha rätt att entlediga den, som avflyttar till annan kommun inom

polisdistriktet. Också en regel härom återfinnes i 3 §.

Reglerna i 4 § om mandattid, tid för vals förrättande och fyllnadsval

motsvarar kommunallagens stadganden i samma hänseenden såvitt gäller

kommuns styrelse. Sker förändring i kommunindelningen, skall länsstyrelsen

äga förordna om nyval till trafiknämnd.

Underrättelse om val av ledamot eller suppleant i trafiknämnd skall enligt

5 § — i likhet med vad som vanligen gäller för kommunala nämnder —

översändas till länsstyrelse för intagande i länskungörelserna.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 196''r

Utlåtanden från sakkunniga statliga eller kommunala befattningshavare

eller instanser måste ofta vara en förutsättning för att nämnderna skall

kunna på ett riktigt sätt fullgöra sina uppgifter. En föreskrift om rätt för

trafiknämnd att infordra sådana utlåtanden har upptagits i 6 §. Polischefen

ä sin och de kommunalvalda ledamöterna å sin sida är givetvis oförhindrade

att med anlitande av för dem tillgängliga medel införskaffa den ytterligare

utredning de kan finna erforderlig.

Det bör ankomma på ordföranden att närmare bestämma om tid och

plats för sammanträde och att utfärda kallelser. Suppleanterna bör ges tillfälle

att följa förekommande ärenden. De bör därför alltid erhålla underrättelse

om utsatt sammanträde. Bestämmelser i angivna hänseenden upptages

i 7 §.

Det torde vara till fördel om nämndens överläggningar kan äga rum i

helt obundna former. Om beslutförhet erfordras emellertid särskilda regler.

Dessa ges i 8 §. För beslutförhet måste nämnden vara fulltalig. Jag anser

det dock nödvändigt öppna möjlighet för nämnden att överlämna åt ordföranden

att ensam besluta i särskilda frågor. Ordföranden handlar i sådant

uppdrag på nämndens vägnar och kan självfallet inte i sin tur överlämna

beslutanderätten. Som exempel på en grupp av ärenden, där delegation av

beslutanderätten lämpligen kan ske, vill jag anföra frågor om dispens jämlikt

63 § vägtrafikförordningen från lokal trafikföreskrift som nämnden

utfärdat. Ärende, i vilket ordföranden ensam fattat beslut, bör anmälas vid

nästkommande sammanträde. Som jag tidigare nämnt bör avgörandet i

ärenden, där kommunala och polisiära intressen inte kan förenas, d. v. s.

där ordföranden å ena och de två ledamöterna å andra sidan stannar i olika

mening, tillkomma länsstyrelsen.

En jävsregel, motsvarande den i 16 § första stycket kommunallagen, har

med tanke särskilt på ärenden om yrkesmässig trafik också upptagits i 8 §.

Länsstyrelses beslut i ärende som hänskjutits enligt 8 § bör omgående

tillställas trafiknämnden. I ärenden angående lokal trafikföreskrift är detta

bl. a. nödvändigt för att nämnden skall kunna fullgöra sin skyldighet att

kungöra beslutet. Det synes mig vidare lämpligt, att de ärenden vars prövning

i första hand ankommer på trafiknämnd arkiveras gemensamt. Länsstyrelse,

som avgjort sådant ärende, bör därför tillställa nämnden handlingarna

i detta. 9 § innehåller föreskrifter i enlighet med det nu sagda.

Någon egen kansliorganisation för trafiknämnderna finner jag inte erforderlig.

I 10 § föreslås en föreskrift att polismyndighetens lokaler och

kansli skall få utnyttjas av nämnden. Detta innebär bl. a., att kostnader för

skrivhjälp, kontorsmateriel, kungörelser och liknande stannar på statsverket.

Arkivering av nämndens handlingar skall enligt förslaget ombesörjas

av polismyndigheten. Därigenom blir allmänna arkivstadgans bestämmelser,

vilka avser arkiv hos statsmyndighet, utan särskilt stadgande gällande beträffande

trafiknämnds arkiv. Genom stadgandet i andra stycket blir de

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Kungl. Maj. ts proposition nr 176 år 196k

bestämmelser om stämplar och expeditioner som har avseende på statlig

myndighet direkt tillämpliga i fråga om tratiknämnds expeditioner.

Enligt 11 § skall bestämmelserna om ersättning till ledamöter i kommunens

styrelse och övriga nämnder äga motsvarande tillämpning ifråga

om vald ledamot av trafiknämnd och suppleant för sådan ledamot. Härmed

åsyttas stadgandena i 46 § kommunallagen och motsvarande föreskrifter

i kommunallagen för Stockholm. Någon ersättning av kommunala medel

till ordföranden skall ej utgå. Dennes uppdrag i nämnden ingår som nämnts

i tjänsten som polischef.

körtattningarna angående avveckling av magistrats- och kommunalborgmästarinstitutionerna,

varom förslag som tidigare är nämnt framlagts i

piop. 1964: 163, avses skola — liksom lagstiftningen med anledning av förstatligandet

och omorganisationen av polisväsendet — träda i kraft den 1

januaii 1965. Under förutsättning att så blir fallet bör de av mig föreslagna

författningsändringarna träda i kraft samma dag. Dessförinnan bör val ske

av ledamöter och suppleanter i trafiknämnd så att nämnderna omedelbart

kan övertaga på dem ankommande uppgifter. Ett uttryckligt stadgande i

sistnämnda hänseende föreslås som övergångsbestämmelse till lagen om

trafiknämnder. Med hänsyn till den i 4 § lagen om trafiknämnder föreslagna

mandattiden bör däri också upptagas en föreskrift om begränsning till

tre år av tjänstgöringstiden för de första gången valda ledamöterna och

suppleanterna.

Den föreslagna förordningen om ändring i vägtrafikförordningen nödvändiggör

särskilda övergångsbestämmelser. Mitt förslag härtill torde inte

kräva närmare motivering.

Vissa trafiktillstånd

Gällande bestämmelser

Enligt 5 § förordningen den 25 oktober 19A0 (nr 910) angående yrkesmässig

automobiltrafik in. m. må sådan trafik bedrivas endast efter vederbörligt

tillstånd (trafiktillstånd). Härvid gäller att tillstånd att med personbil

stationerad i stad bedriva beställningstrafik för personbefordran

meddelas av polismyndigheten i staden. I Övriga fall meddelas trafiktillstånd

dels av biltrafiknämnden, dels av länsstyrelsen. Med polismyndighet

avses enligt 41 § poliskammare, där sådan finnes, och i övriga städer magistrat

eller kommunalborgmästare.

Med tillståndsgivningen följer — förutom betogenheten att medge överlåtelse

av tillstånd (18 § 1 mom.), att återkalla eller indraga givet tillstånd

och meddela varning (19 §) samt att ge särskilda föreskrifter som direkt

sammanhänger med tillstånden (13 §, 18 § 2 mom., 20 §, 23 § 1 mom., 24 §

och 25 § 7 mom. ) — också åliggandet att godkänna fordon för yrkesmässig

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 196b

trafik (.25 § 1 inom.) och atl i förekommande fall meddela dispens jämlikt

2 § kungörelsen den 16 maj 1958 (nr 257) angående mellanvägg av splitterfritt

glas å vissa i yrkesmässig trafik använda personbilar.

1 egenskap av polismyndighet har poliskammare, magistrat och komnninalborgmästare

slutligen att avge yttrande i tillståndsärenden, som biltrafiknämnden

eller länsstyrelsen avgör (8 §, 9 § 1 och 2 inom. 32 § 2 mom. samt

33 § 3 mom.), samt att utfärda vissa intyg för erhållande av trafikkort (27 §

2 och 3 mom).

Stadsdomstolsutredningen m. m.

Enligt stadsdomstolsutredningens förslag i dess förutnämnda betänkande

av år 1961 skulle i stad med poliskammare denna bibehållas vid sina nuvarande

uppgifter i fråga om trafiktillstånden samt i övriga städer länsstyrelsen

övertaga den på magistrat och kommunalborgmästare ankommande

prövningen av vissa trafiktillstånd. Magistrats och kommunalborgmästares

åliggande att yttra sig i ärenden som biltrafiknämnden eller länsstyrelsen

avgör samt uppgiften att utfärda intyg, som erfordras för erhållande av

trafikkort, borde enligt utredningen ankomma på polismyndighet.

Det stora flertalet av de remissinstanser som yttrade sig över detta förslag

tillstyrkte detsamma. På sina håll betonades emellertid vikten av kännedom

om de lokala förhållandena, varjämte framställdes önskemål om att

kommunal myndighet skulle få tillfälle yttra sig i ärendena. I några remissyttranden

förordades, att länsstyrelsen skulle ges beslutanderätten i alla

städer. Därvid åberopades dels principiella skäl, dels att därigenom större

enhetlighet skulle ernås.

Domst olskommittén

Domstolskommittén lämnar till en början följande referat av föredragande

departementschefens uttalande vid tillkomsten av bestämmelserna om

tillståndsgivningen (prop. 1940: 115 s. 76 tf):

Frågan huruvida tillståndsgivning genom en central myndighet eller genom

en lokal myndighet är att föredraga, synes böra bedömas uteslutande

med hänsyn till de praktiska fördelar, som den ena eller andra organisationsformen

kan väntas medföra, och det synes icke vara till nytta, att till

en central myndighet överflytta handläggning av frågor om tillstånd till sådan

trafik, som huvudsakligen är avsedd att tillgodose ett lokalt begränsat

trafikbehov, eftersom eu dylik centralisering skulle medföra icke bara onödig

tidsutdräkt och ökat arbete vid tillståndsfrågornas behandling, utan

även att den centrala myndigheten i regel skulle komma att sakna den kännedom

om lokala förhållanden, som ofta nog finnes hos en lokal myndighet

eller som utan svårighet kan där inhämtas. Vidare är verkan av lokala myndigheters

beslut och åtgöranden inom persontrafiken endast i ringa grad

märkbar utom det lokala området, enär drosktrafik och annan beställnings
-

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj. ts proposition nr 176 år 1967

trafik för personbefordran har en utpräglat lokal karaktär och i regel icke

sträcker sig utom ett tämligen begränsat område omkring stationsorten.

Ett ändamålsenligt ordnande särskilt av sådan drosktrafik, som förekommer

i städer och större samhällen, kräver i regel en fortlöpande tillsyn och

icke sällan förekommande tillfälliga dispositioner, varför en centralisering

av tillståndsgivningen för denna trafik skulle komma att äventyra åtskilliga

väsentliga fördelar, som varit förenade med det tidigare systemet. Till nytta

för utvecklingen av detta slags trafik har även varit den kännedom, som den

tillståndsgivande myndigheten ägt om kvalifikationerna hos personer, som

sökt tillstånd, dessa myndigheters möjligheter att sörja för en rättvis befordran

av förare, som under en längre tid ägnat sig åt yrket, samt möjligheten

att vidtaga lokala åtgärder i fråga om ordnandet av uppställningsplatser,

vakthållningsturer, uniformering in. m. liksom att i övrigt sörja

för att trafiken på bästa sätt tillgodoser de lokala behoven.

Kommittén finner de av departementschefen sålunda gjorda uttalandena

alltjämt ha aktualitet och tala mot att beslutanderätten centraliseras till

länsstyrelsen. I stället talar enligt kommittén flera skäl för att besluten skall

meddelas av lokal polismyndighet. I städer med poliskammare har dessa

ärenden hittills utan anmärkning handlagts av poliskammaren. I den framtida

polisorganisationen torde polismyndigheten regelmässigt bli lika väl

kvalificerad för sina uppgifter som de nuvarande polismästarna. Även för

landsbygdens del är beställningstrafik för personbefordran huvudsakligen

en lokal angelägenhet. De praktiska fördelarna med lokal prövning av dessa

ärenden är så stora att tillståndsprövningen även på landsbygden bör överflyttas

till den lokala polismyndigheten. Kommunerna torde i denna angelägenhet

huvudsakligen vara intresserade av att tillgången på droskbilar blir

tillräcklig. Därest kommunal myndighet eller invånare i kommunen anser,

att antalet droskrättigheter inom kommunen bör ökas, lär framställning härom

kunna göras till polismyndigheten, och det kan antagas, att en saklig sådan

framställning icke kommer att lämnas obeaktad. Särskilda regler i detta

hänseende torde därför ej erfordras.

Förutom den ändring i 5 § femte stycket förordningen angående yrkesmässig

automobiltrafik m. m. som föranledes av det nyss sagda föreslår

kommittén, att 41 § tredje stycket samma förordning upphäves, varigenom

begreppet polismyndighet blir att bestämma enligt polismyndighetslagen.

Kommitténs förslag till författningstext innefattar också viss ändring i förordningens

9, 15 och 29 §§.

Remissyttrandena

De flesta remissinstanser tillstyrker domstolskommitténs förslag eller

lämnar detta utan erinran.

Till stöd för sitt tillstyrkande uttalande anför polisberedningen, att tillståndsgivning,

som rör rätt att driva näring, visserligen i möjligaste mån bör

läggas på andra organ än de polisiära, men de skäl som i förevarande fall

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 196b

anförs till stöd för att tillstånden bör meddelas av polismyndigheten synes

beredningen godtagbara.

Föreningen Sveriges polismästare förklarar sig tveksam, eftersom ärendenas

överförande till polismyndigheten kan innebära ett avkall på kravet på

juridisk kompetens för uppgifterna.

Förslag att tillståndsfrågorna skall prövas av länsstyrelse framföres av

stadsfullmäktige i Östersund och drätselkammaren i Kiruna. Därvid framhålles

värdet av enhetlig bedömning.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län tillstyrker förslaget såvitt angår tillståndsgivningen

i städerna men anser länsstyrelserna böra bibehållas vid beslutanderätten

såvitt angår landsbygden. Till stöd för sin mening anför länsstyrelsen.

Beställningstrafiken med personbil på landsbygden skiljer sig från samma

trafik i städerna bland annat därigenom att den i avsevärd utsträckning

är inriktad på skolbarnstransporter. Härigenom uppstår ofta komplicerade

konkurrensproblem mellan personbilstrafiken och busstrafiken i såväl linjesom

beställningstrafik. Här tarvas samordning mellan bussföretag och

drosktrafikföretagare, som i vissa fall kan resultera i kompromisslösningar

mellan trafikutövarna.

Härtill kommer förekomsten av kombinationen droskbil/buss. Därmed

menas en bil, som brukas dels som vanlig personbil, dels som buss, då bilen

försetts med särskild inredning för skolbarnstransporter. Kommitténs förslag

innebär, att polismyndigheten har att besluta om tillstånd när bilen

skall användas som personbil och länsstyrelsen när den skall användas som

buss.

Det synes på grund av dessa omständigheter vara av värde, att en och

samma myndighet beslutar i frågor, som berör tillstånd till yrkesmässig automobiltrafik

för personbefordran å länets landsbygd. Även andra synpunkter,

såsom tillämpningen av bestämmelserna angående mellanvägg av splitterfritt

glas i droskbilar, den nära kontakt mellan trafikregister och bilregister,

som upprätthålles hos länsstyrelsen, kontakterna med trafikutövarnas

länsorganisationer m. m. talar för en sådan ordning.

1953 års trafikutredning har förutskickat, att drosktrafiken kommer att

behandlas i en senare reformetapp.

Det synes därför lämpligt, att — i avbidan på utredningens ställningstagande

i denna fråga — nuvarande bestämmelser i ämnet förblir oförändrade.

Föreningen Sveriges kommunalborgmästare, som avstyrker förslaget, och

stadsfullmäktige i Boden uttalar, att kommunalborgmästarna bör ha kvar

tillståndsgivningen till dess de avgår med pension.

Länsstyrelsen i Jämtlands län påpekar, att polismyndigheten med den föreslagna

utformningen av stadgandena kommer att få handlägga även vissa

av kommittén ej omnämnda ärenden, nämligen godkännande av bil för yrkesmässig

trafik, medgivande av dispens från kravet på s. k. mellanruta

samt beslut om skyldighet för tillståndsinnehavare alt ansluta sig till viss

förening av utövare av yrkesmässig trafik. Länsstyrelsen har intet alt erinra

mot att polismyndigheten får pröva de två förstnämnda ärendena men ifrå
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 196b

gasätter, om det inte bör ankomma på länsstyrelse att avgöra frågor om föreningsanslutning.

Vidare anmärker länsstyrelsen i Västernorrlands län, att

16 § i förordningen bör ändras så att polismyndigheten får skyldighet att föra

register över tillståndsinnehavare och över godkända bilar och släpfordon.

Slutligen påpekar polisberedningen, att, enligt 21 § 1 mom. första stycket

förordningen, för personbefordran uteslutande inom viss stad icke får användas

bil med stationsort utom staden, om inte länsstyrelsen medgivit det.

Enligt beredningens uppfattning bör här avsett medgivande meddelas av

polismyndigheten eller, om stationsorten ligger i annat polisdistrikt, av länsstyrelse.

Departementschefen

Av den föregående redogörelsen framgår, att poliskammare, magistrat

och kommunalborgmästare har viss befattning med ärenden som anges i

förordningen angående yrkesmässig automobiltrafik m. m. Tillståndsgivningen

i fråga om drosktrafik i stad och vad därmed sammanhänger ankommer

på endera av dessa myndigheter. 1 egenskap av polismyndighet i

förordningens mening skall myndigheterna också yttra sig i vissa tillståndsärenden

och utfärda intyg för erhållande av trafikkort.

Domstolskommittén intar här samma principiella inställning som i sitt

förslag angående lokala trafikföreskrifter och anser således, att tillståndsärendena

i fråga om drosktrafiken generellt — alltså även på landsbygden

— skall övertagas av polismyndigheterna. Som framgår av vad jag anfört under

avsnittet om lokala trafikföreskrifter är den nya indelningen av riket

i polisdistrikt genomförd så att dessa omfattar områden, vilka får

anses väl lämpade för en samordnad reglering av frågor om tillstånd till

beställningstrafik. Poliskamrarna i städer, där sådana finnes, har hittills

såvitt känt utan anmärkning handhaft ifrågavarande ärenden. Polismyndigheterna

i den nya polisorganisationen kan, som domstolskommittén

framhåller, förväntas bli lika väl kvalificerade för uppgiften. Tillskapas

emellertid, på sätt jag för annat ändamål förordat i det föregående, särskilda

trafiknämnder med polischefen i orten som ordförande och med två

av kommunen valda ledamöter, anser jag att ärendena med fördel kan anförtros

dem. Jag beaktar härvid, att prövningen i viss utsträckning omfattar

frågor av intresse från kommunalpolitiska synpunkter.

Jag föreslår därför, att 5 § yrkestrafikförordningen ändras så att tillståndsgivningen

i fråga om rätt att med personbil bedriva beställningstrafik för

personbefordran skall ankomma på trafiknämnden i den kommun eller

kommundel där stationsorten skall förläggas. Detta förslag föranleder ändringar

också i 9, 15, 25, 29, 39, 41 och 44 §.§ samma förordning. På samma

sätt som jag förordat beträffande vägtrafikförordningen torde vid utformningen

av de särskilda stadgandena i förenklande syfte böra bortses från

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj. ts proposition nr 176 år 1964

länsstyrelsernas befattning med de ärenden som i första hand ankommer

på trafiknämnderna. En hänvisning motsvarande den i 1 § 10 mom. vägtrafikförordningen

kan lämpligen intagas i 41 § tredje stycket. Regeln att

länsstyrelses beslut i hänskjutet ärende vid förordningens tillämpning skall

anses meddelad av trafiknämnd får betydelse för tolkningen av 15 §, 25 §

1 mom. och 29 § 1 mom.

Som framgår av redogörelsen för gällande bestämmelser följer med tillståndsgivningen

en råd uppgifter som inte återspeglas i törfattningsförslaget.

De stadganden som här är aktuella syftar enligt sin lydelse på tillståndsgivande

myndighet och blir därmed i förekommande fall alltså

även då länsstyrelse beslutat i hänskjutet ärende -— tillämpliga på trafiknämnd.

Mitt förslag om ändrad lydelse av 29 § yrkestrafikförordningen innebär

en ändring också så tillvida som överståthållarämbetet vid bestämmande av

taxa för drosktrafik i Stockholm — i likhet med länsstyrelserna i fråga om

sådan taxa i övriga kommuner — skall höra fullmäktige på sätt stadgas i 25

§ allmänna ordningsstadgan. Särbestämmelsen i nu gällande regler har

uppenbarligen sin grund i 23 § förut gällande ordningsstadga av år 1868.

Där föreskrevs att taxa skulle upprättas av vederbörande magistrat och

underställas länsstyrelsen, medan i Stockholm överståthållarämbetet

som i sin ämbetsbefattning hade att fullgöra sådana på magistrat eljest

ankommande åligganden — ägde omedelbart utlärda dessa taxor. Då den

motsvarande bestämmelsen i nu gällande ordningsstadga i stället för magistratens

befattning med taxorna föreskriver hörande av kommunens fullmäktige,

synes alltså någon särskild regel för överståthållarämbetet i fråga

om drosktaxorna ej längre vara motiverad.

Besvärsregeln i 44 § yrkestrafikförordningen bör omarbetas efter grunder

motsvarande dem som föranlett mitt förslag till ändrad lydelse av 76 §

vägtrafikförordningen. Jag hänvisar till vad jag tidigare anfört därom.

Den skyldighet poliskammare, magistrat och kommunalborgmästare har

att avge yttranden i tillståndsärenden, som avgöres av biltrafiknämnden

eller länsstyrelserna, bör, liksom åliggandet att utlärda vissa intyg för erhållande

av trafikkort, enligt min mening överflyttas på polismyndigheten.

Då den särskilda definitionen på polismyndighet i 41 § yrkestrafikförordningen

med mitt förslag utgår, föranleder det nu sagda ingen ytterligare

författningsändring. Termen polismyndighet i förordningen kommer, då

ändringarna träder i kraft, att anknyta till lagen den 29 maj 1964 om vad

som avses med polismyndighet.

Ikraftträdandet av de föreslagna ändringarna bör uppenbarligen ske samtidigt

med övriga av mig föreslagna författningsändringar, d. v. s. den 1

januari 1965. Författningsförslaget innehåller vidare vissa bestämmelser

som synes erforderliga i samband med övergången till den nya ordningen.

Beträffande trafiknämndernas handläggning av de uppgifter jag här be
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1964

rört torde till alla delar böra gälla samma regler som jag tidigare förordat

beträffande nämndernas befattning med lokala trafikföreskrifter. Ärenden,

i vilka polischefen såsom ordförande i nämnden å ena och de båda kommunalvaida

ledamöterna å andra sidan stannar i olika uppfattning, skall med

dessa regler hänskjutas till länsstyrelsen för avgörande. Vidare vill jag erinra

om, att enligt mitt förslag till lag om trafiknämnder nämnden skall äga

delegera beslutanderätt till ordföranden. Även i fråga om ärenden angående

yrkesmässig trafik torde en sådan möjlighet inte minst av praktiska skäl

böra utnyttjas. Sålunda synes bl. a. befogenheten att godkänna fordon jämlikt

25 § 1 mom. yrkestrafikförordningen och att meddela dispenser enligt

kungörelsen den 16 maj 1958 (nr 257) angående mellanvägg av splitterfritt

glas å vissa i yrkesmässig trafik använda personbilar i allmänhet med fördel

kunna anförtros nämndens ordförande.

1 enlighet med det anförda har inom kommunikationsdepartementet upprättats

förslag till förordning om ändring i förordningen angående vrkesmässig

automobiltrafik, vilket torde få fogas till protokollet.

Hemställan

Under åberopande av vad jag tidigare anfört hemställer jag, att Kungl.

Maj :t måtte

dels föreslå riksdagen att antaga det förslag till lag om

trafiknämnder som upprättats inom kommunikationsdepartementet,

dels inhämta riksdagens yttrande över de föreliggande

förslagen till

1) förordning om ändring i vägtrafikförordningen den 28

september 1951 (nr 648); och

2) förordning om ändring i förordningen den 25 oktober

1940 (nr 910) angående yrkesmässig automobiltrafik m. m.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Kunglig Höghet Regenten, att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Fredrik Björkman

Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 640571

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1964:348 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående handläggningen av frågor om lokala trafikföreskrifter m. m. jämte i ämnet väckta motio a1 i texten
  2. 3LU 1964:44 Tredje lagutskottets utlåtande nr 44 år 196b s. 1 i texten