Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändring i lagen den 27 juli 1954 (nr 579) om ngkterhetsvård

27 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 25 av 27 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1964:202, Med förslag till lag angående ändring i lagen den 27 juli 1954 (nr 579) om ngkterhetsvård

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 202 år 1964

1

Nr 202

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändring i lagen den 27 juli 1954 (nr 579) om

ngkterhetsvård; given Stockholms slott den 13 november

1964.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll

vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag

till lag angående ändring i lagen den 27 juli 1954 (nr 579) om nykterhetsvård.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Sven Aspling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att i nykterhetsvårdslagen införes en regel av

innebörd att, om organisationen av nykterhetsvården i viss kommun inte

lämpligen kan anordnas enligt lagens bestämmelser, Kungl. Maj :t skall

kunna medge erforderliga undantag på framställning av kommunens fullmäktige.

Eu motsvarande dispensmöjlighet finns redan enligt socialhjälpsoch

barnavårdslagarna. 1

1 — Iiihang till riksdagens protokoll 1964. 1 samt. Nr 202

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 202 år 1964

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 27 juli 1954 (nr 579) om nykterhetsvård

Härigenom förordnas, att 5, 8 och 64 §§ lagen den 27 juli 1954 om nykterhetsvård1

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

5 §•

Kommunal nykterhetsnämnd------kommunens socialnämnd.

Konungen äger------av länsnykterhetsnämnden.

Ledamöter i------av nämnden.

Vid val------till tjänstgöring.

I fråga------skälen därför.

I fråga om nykterhetsnämnd i

Stockholm gälla de bestämmelser,

som Konungen på förslag av stadsfullmäktige

meddelar.

8 .§•

1 mom. I kommun,-------nykterhetsnämnds prövning.

2 mom. Kommunal nykterhetsnämnd------kan ske.

Konungen äger för viss kommun

förordna, att befattningen med ärenden

i övrigt, vilka kommunal nykterhetsnämnd

har att handlägga, må

i den utsträckning Konungen bestämmer

tillkomma ett eller flera arbetsutskott,

som utsetts inom nämnden.

Närmare föreskrifter om arbetsutskotts

sammansättning och verksamhet

meddelas av Konungen.

3 mom. I fråga om organisationen

av nykterhetsvården i Stockholm

skola gälla de särskilda bestämmelser

som efter förslag av stadsfullmäktige

fastställas av Konungen. 1

1 Senaste lydelse av 5 § och 8 § 1 inom. se 1956:225.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj ds proposition nr 202 ar t!)6i

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Kan i annan kommun organisationen

icke lämpligen anordnas efter

64

Då undersökning — —----

Vad hos nykterhetsnämnd förekommit

rörande personer, som öro

föremål för nämndens, behandling,

må ej yppas för obehöriga.

Alla handlingar i förekommande

ärenden skola så förvaras, att de

icke åtkommas av obehöriga.

vad i lagen sägs, äger Konungen pa

framställning av kommunens fullmäktige

medgiva undantag.

'' '' i'' ’ ''

§•

lovlig verksamhet.

Den som är eller varit verksam

inom samhällets nykterhetsvåfd må

ej obehörigen yppa vad han därvid

erfarit .rörande enskilds personliga

förhållanden. Bryter någon häremot,

dömes till dagsböter eller fängelse i

högst sex månader. Brott som nu

sagts må åtalas av allmän åklagare

endast efter angivelse av målsägande.

Allå handlingar i, förekommande

ärenden skola så förvaras, i att de

icke åro tillgängliga för obehöriga.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

! :■ .. ''• r. \-u j ■

1» — Bihang till riksdagens protokoll 1 !)(>). 1 sand. Nr 202

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 202 år 196 i

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet å

Stockholms slott den 16 oktober 196å.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Johansson, Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme, SvenEric

Nilsson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, fråga om viss ändring i

ngkterhetsvårdslagen samt anför.

Genom tilläggsdirektiv den 8 november 1963 har komnninalrättskommittén

fått i uppdrag att utreda frågan om möjligheterna till vidgad delegationsrätt

inom kommunalförvaltningen. I dessa tilläggsdirektiv uttalar chefen

för inrikesdepartementet, att en fristående lokal förvaltning för olika

kommundelar är mindre ändamålsenlig. Vidare anföres i direktiven bl. a.,

att det synes möjligt att vidga rätten till delegation t. ex. så att avgörandet

av vissa ärenden, som endast berör viss kommundel eller där bosatta medborgare,

får överlämnas till ledamot eller suppleant i den centrala nämnden

jämte en eller flera utanför nämnden stående personer från orten. Härigenom

skulle, heter det i fortsättningen, fördelarna av central förvaltning i

huvudsak bevaras samtidigt som olika kommundelar skulle kunna beredas

kontinuerlig representation vid avgörandet av förvaltningsangelägenheter

som har särskild anknytning till orten och dess befolkning. Med hänsyn

till dylika organs sammansättning synes rätten till delegation inte behöva

inskränkas enbart till rutinärenden. Ärenden av stor vikt eller principiell

betydelse bör dock förbehållas den centrala nämnden, som även bör kunna

meddela generella direktiv för handhavandet av uppgifter som sålunda delegeras.

önskemål har framställts om att kommuner, som så finner lämpligt, redan

innan det nämnda utredningsarbetet är avslutat skall få möjlighet att

söka sig fram till en organisation i enlighet med de riktlinjer, som angivits

i tilläggsdirektiven till kommunalrättskommittén. Med anledning därav har

inom socialdepartementet upprättats en den 1 juli 1964 dagtecknad promemoria

(stencilerad) angående handläggning av socialvårdsärenden inom

kommunerna, utmynnande i förslag om viss ändring i nykterhetsvårdslagen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Maj.ts proposition nr 202 år 10(it

Promemorian bär remissbehandlats i vanlig ordning och jag anhåller nu att

få upptaga ärendet till närmare prövning.

Gällande bestämmelser

Nämndernas sammansättning m. in.

Enligt lagen den t januari 1956 (nr 2) om socialhjälp skall i varje kommun

finnas en socialnämnd (2 §). Ledamöter och suppleanter i nämnden

väljs av fullmäktige till det antal fullmäktige bestämmer, dock minst fem.

Valet skall vara proportionellt, om det begäres av minst så många väljande,

som motsvarar det tal, som erhålles, om samtliga väljandes antal delas med

det antal personer valet avser, ökat med 1 (3 §). Beträffande bl. a. valbarhet,

mandattid och avgång, val av ordförande och vice ordförande, beslutförhet

och jäv, förfarandet vid fattande av beslut samt ledamots ansvar

och skadeståndsskyldighet äger kommunallagens bestämmelser om kommunens

styrelse motsvarande tillämpning (4 §). I fråga om valbarhet innebär

detta, att något annat territoriellt villkor inte gäller än bosättning inom

kommunen. Socialnämnden äger vid behov tillkalla särskilda sakkunniga att

deltaga i nämndens överläggningar (5 § första stycket).

Där så finnes påkallat för att åstadkomma en lämplig arbetsfördelning

mellan socialnämndens ledamöter, må kommunens fullmäktige eller, efter

bemyndigande av dem, socialnämnden indela kommunen i distrikt. Om så

skett, skall nämnden för varje distrikt utse en av sina ledamöter att utöva

den närmaste uppsikten över socialhjälpsverksamheten inom distriktet

(9 §)•

I barnavårdslagen den 29 april 1960 (nr 97) stadgas att i varje kommun

skall finnas eu barnavårdsnämnd (2 § andra stycket). Ledamöter och suppleanter

väljs av kommunens fullmäktige till det antal fullmäktige bestämmer,

dock minst fem. Där så lämpligen kan ske, bör juridisk sakkunskap

vara företrädd inom nämnden (7 § första stycket). Beträffande proportionellt

valsätt gäller samma bestämmelser som nyss redovisats i fråga om so^

cialnämnd (7 § andra stycket). Likaså skall kommunallagens bestämmelser

om kommunens styrelse ha motsvarande tillämpning beträffande hl. a. valbarhet,

mandattid och avgång, val av ordförande och vice ordförande, beslutförhet

och jäv, förfarandet vid fattande av beslut samt ledamots ansvar

och skadeståndsskyldighet, med det undantag dock att i kommunens tjänst

anställd befattningshavare inte på grund av denna sin tjänsteställning är

obehörig att vara ledamot eller suppleant i barnavårdsnämnd (8 §). Jämväl

barnavårdsnämnd äger vid behov tillkalla särskilda sakkunniga att deltaga

i nämndens överläggningar (It) § första stycket). Är behovet av juridisk

sakkunskap inte tillgodosett inom nämnden, bör den anlita biträde av lagfaren

]>erson (It) § andra stycket).

Enligt lagen den 27 juli 195t (nr 579) om nykterhctsvård (ändrad i förevarande

avseenden 15156: 225 och 15)63: 339) skall i varje kommun finnas en

kommunal nykterhetsnämnd (3 § första stycket). Denna nämnd skall ul
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

(>

Kungl. Maj.ts proposition nr 202 år 100i

göras av särskilt tillsatt nämnd eller, om kommunens ringa folkmängd eller

liknande förhållanden gör sådan obehövlig, av kommunens socialnämnd

(5 § första stycket). Ledamöter i särskild kommunal nykterhetsnänmd utses

av kommunen till det antal, som med hänsyn till folkmängden och andra

förhållanden erfordras, dock minst fem. Suppleanter utses av kommunen

till minst ledamöternas halva antal. Både män och kvinnor skall vara representerade

i nämnden och om möjligt bör en läkare vara ledamot (5 § tredje

stycket). Liksom i fråga om socialnämnd gäller, att kommunallagens bestämmelser

rörande kommunens styrelse äger motsvarande tillämpning i

fråga om bl. a. valbarhet, mandattid och avgång, val av ordförande och vice

ordförande,. beslutförhet och jäv, förfarandet vid fattande av beslut samt

ledamots ansvarighet och skadeståndsskyldighet (5 § femte stycket).

Om i kommunal nykterhetsnämnd inte finns ledamot, som är läkare, skall

vederbörande tjänsteläkare eller, i kommun med stadsläkare eller motsvarande

läkare, denne närvara vid nämndens sammanträden, i den mån han

inte hindras av andra tjänsteåligganden (6 §). I den mån det befinnes erforderligt,

må nykterhetsnämnden till sitt biträde kalla därtill skickade män

och kvinnor (7 §).

Delegation av beslutanderätten

Enligt 8 § andra stycket socialhjälpslagen äger, om kommunens fullmäktige

så beslutar, socialnämnden uppdraga åt särskild inom nämnden bildad

avdelning eller åt ledamot av nämnden eller åt i kommunens tjänst anställd

befattningshavare att på nämndens vägnar fatta beslut i vissa grupper av

ärenden, vilkas beskaffenhet skall angivas i fullmäktiges beslut. Framställning

eller yttrande till fullmäktige må dock inte beslutas annorledes än av

nämnden samfällt. Beslut som fattats med stöd av uppdrag som nu nämnts

skall anmälas vid nämndens nästa sammanträde.

Enligt 12 § första stycket barnavårdslagen äger likaledes, om kommunens

fullmäktige så bestämmer, barnavårdsnämnden uppdraga åt särskild inom

nämnden bildad avdelning eller åt ledamot i nämnden eller åt befattningshavare

i kommunens tjänst att på nämndens vägnar avgöra vissa grupper

av ärenden, vilkas beskaffenhet skall angivas i fullmäktiges beslut. Beslut

som fattats med stöd av delegation skall anmälas vid nämndens nästa sammanträde.

I vissa ärenden är delegation inte tillåten (12 § första stycket). Sålunda

får nämnden endast samfällt besluta om omhändertagande för samhällsvård

enligt 29 § — motsvarande vad som tidigare benämndes skyddsuppfostran —

eller för utredning eller göra framställning om intagning i ungdomsvårdsskola.

Inte heller får förmaning eller varning eller föreskrifter rörande underårigs

levnadsförhållanden meddelas annat än genom samfällt beslut.

Samma sak gäller förordnande om övervakning. Vidare måste vissa beslut

i fråga om fosterbarn fattas av nämnden i dess helhet, däribland tillstånd

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj ds proposition nr 202 år 196 i

att mottaga fosterbarn och förbud att skilja fosterbarn från fosterhemmet.

De uppgifter som åvilar barnavårdsnämnd enligt föräldrabalken får inte

heller delegeras, varjämte vissa beslut enligt lagarna om allmänna barnbidrag

och bidragsförskott är förbehållna nämnden i dess helhet, liksom rätten

att utdöma förelagt vite. Slutligen må nämnden endast genom samfällt

beslut göra framställning eller avge yttrande till kommunens fullmäktige.

Enligt 8 § 2 mom. första stycket nykterhetsvårdslagen äger nykterhetsnämnden

uppdraga åt ordföranden, en eller flera ledamöter eller viss befattningshavare

hos nämnden att avge yttrande till polismyndighet i körkortsärenden.

Åtgärd, som vidtagits i anledning av sådant uppdrag, skall anmälas

för nämnden så snart det kan ske.

Särskilda bestämmelser för Stockholm

För Stockholms stad skall enligt respektive lagar gälla särskilda, av

Kungl. Maj :t fastställda bestämmelser för organisationen av socialhjälpsverksamheten

och barnavården liksom för nykterhetsnämnden.

I Kungl. brev den 14 december 1956 (SFS nr 631) har fastställts bestämmelser

om organisationen av socialhjälpsverksamheten i Stockholm. I 6 §

föreskrivs om delegationsförfarandet bl. a., att socialnämnden, om stadsfullmäktige

så beslutar, äger uppdraga åt särskild inom nämnden bildad avdelning

(delegation) eller åt särskild av nämnden utsedd distriktsstyrelse

(socialhjälpsstyrelse) eller åt ledamot av nämnden eller åt hos staden anställd

befattningshavare att på nämndens vägnar fatta beslut i vissa grupper

av ärenden, vilkas beskaffenhet skall anges i fullmäktiges beslut. Framställning

eller yttrande till fullmäktige får dock inte beslutas annorledes än av

nämnden samfällt. I 7 och 8 §§ stadgas i vilken ordning indelning i socialdistrikt

och uppdelning av sådant distrikt på två eller flera socialhjälpsstyrelser

in. m. må äga rum. Distriktsstyrelse behöver inte utses inom nämnden.

För barnavårdens del gäller kungörelsen den 9 december 1960 (nr 721)

om organisationen av barnavårdsverksamheten i Stockholm. Bestämmelserna

är i vad avser delegationsmöjligheterna desamma som i barnavårdslagen.

Genom Kungl. brev den 9 mars 1962 har särskilda bestämmelser fastställts

om organisationen av nykterhetsnämnden i Stockholm. Enligt 6 § må

nämnden — utöver vad i 8 § 2 mom. nykterhetsvårdslagen stadgas — om

stadsfullmäktige så beslutar uppdraga åt särskilda inom nämnden bildade

avdelningar, envar bestående av minst tre personer jämte två suppleanter

för dem, att på nämndens vägnar fatta beslut i vissa grupper av ärenden,

vilkas beskaffenhet skall angivas i stadsfullmäktiges beslut. Framställning

eller yttrande till stadsfullmäktige må dock icke beslutas annorledes än av

nämnden samfällt. Vidare gäller att ärenden rörande tillämpning av lagen

om nykterhetsvård eller annan allmän författning och som avser vård och

behandling av eller eljest åtgärder beträffande enskilda personer må företa2-

— Bihang till riksdagens protokoll 196b. 1 sand. Nr 202

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 202 år 196b

gas till avgörande av avdelning endast under villkor, att samtliga ledamöter

eller suppleanter för dem är tillstädes och om beslutet ense.

Dispens från gällande bestämmelser m. m.

Enligt It § andra stycket socialhjälpslagen äger Kungl. Maj:t, därest organisationen

av socialhjälpsverksamheten i annan kommun än Stockholm

inte lämpligen kan anordnas efter vad i lagen stadgas, på framställning av

kommunens fullmäktige medge de undantag som finnes påkallade.

Även enligt barnavårdslagen, 13 § andra stycket, äger Kungl. Maj :t, därest

organisationen av barnavården i annan kommun än Stockholm inte lämpligen

kan anordnas enligt lagens stadganden, på framställning av kommunens

fullmäktige medge undantag. Dispensen får dock inte avse stadgandena

i 2 och 3 §§ barnavårdslagen. I 2 § utsäges bl. a. att i varje kommun skall

finnas en barnavårdsnämnd och i 3 § anges vissa allmänna åligganden för

nämnden, vilka syftar till en samordning och planering av den barnavårdande

verksamheten och till en intensifiering av den allmänt förebyggande vården.

Enligt 8 § 2 mom. andra stycket ngkterhetsvårdslagen äger Kungl. Maj :t

för viss kommun förordna, att befattningen med andra ärenden än körkortsärenden,

i vilka delegationsrätt föreligger redan enligt 8 § 2 mom. första

stycket, må i den utsträckning Kungl. Maj :t bestämmer tillkomma ett eller

flera arbetsutskott, som utsetts inom nykterhetsnämnden. Närmare föreskrifter

om arbetsutskotts sammansättning och verksamhet meddelas av

Kungl. Maj :t.

Departementspromemorian

I promemorian uttalas inledningsvis, att för socialvården, liksom för

kommunens styrelse, såsom huvudprincip gäller att kommunen är en odelad

förvaltningsenhet. Det skall således i varje kommun finnas en socialnämnd,

en barnavårdsnämnd och en nykterhetsnämnd. Denna centrala förvaltning

medför enhetlighet och i allmänhet större effektivitet.

I stora kommuner kan dock vissa arbetsorganisatoriska svårigheter uppstå.

Den i och för sig nödvändiga utvecklingen mot större kommuner kräver

beaktande även från andra synpunkter. Sannolikheten för att kommunens

olika delar blir representerade i de olika nämnderna minskas ju större kommunen

är. Det ligger nära till hands att anta att en minskad lokal representation

kan leda till bristande orts- och personkännedom hos nämndledamöterna

och till sämre kontakt med lokala problem och synpunkter, önskemål

har därför — särskilt i kommuner, som avser att ansöka om sammanläggning

— framkommit angående åtgärder som tillgodoser de lokala intressena

bl. a. inom socialvårdens område.

Samtidigt med nu antydda önskemål gör sig gällande en strävan att inom

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 202 år 1961

socialvården tillämpa den s. k. familjevårds- eller familjeprincipen, vilken

innebär att olika slag av ärenden rörande en och samma familj handläggs

av samma sociala organ.

När det gäller möjligheterna att inom ramen för nuvarande bestämmelser

åstadkomma en samordning av de kommunala nämnderna på socialvårdsområdet

påpekas i promemorian, att varken socialhjälpslagen, barnavårdslagen

eller nykterhetsvårdslagen innehåller tvingande bestämmelser om

särskilda kvalifikationer för ledamöterna i vederbörande nämnd, med undantag

av att sistnämnda lag föreskriver att såväl män som kvinnor skall vara

representerade i nämnden. Ingenting hindrar alltså att samma ledamöter

inväljs i de olika sociala nämnderna. En sådan nämndorganisation innebär

självfallet en kraftig minskning av antalet förtroendemän, varigenom möjligheterna

att åstadkomma en tillräcklig lokal representation och personkännedom

ytterligare försvagas. Vidare skulle en sådan koncentrerad

nämndorganisation, åtminstone i större kommuner, göra det omöjligt eller

mycket svårt för nämnden att hinna behandla alla ärenden, och det även

om förefintliga delegationsmöjligheter tillvaratages. Därför har, anföres

det i promemorian, även med utgångspunkt i familjeprincipen framkommit

önskemål om möjligheter att fördela viss del av arbetet på organ med lokal

förankring.

I promemorian erinras om att kommunalrättskommittén har att utreda

frågan om vidgade delegationsmöjligheter inom kommunalförvaltningen

och att till socialpolitiska kommittén för beaktande överlämnats riksdagens

skrivelse den 22 november 1963 (nr 353), i anledning av väckta motioner om

en enhetlig socialvårdslagstiftning, in. m.

I fråga om utvägar att i avbidan på resultatet av utredningsarbetet tillgodose

önskemålen om möjlighet till lokal fördelning av beslutanderätten i

socialvårdsärenden uttalas i promemorian, att delegation inom vederbörande

nämnd är medgiven såväl enligt socialhjälps- och barnavårdslagarna som

enligt nykterhetsvårdslagen. I de två förstnämnda lagarna är denna delcgationsmöjlighet

konstruerad på likartat sätt. Om kommunens fullmäktige

så beslutar, äger respektive nämnd uppdraga åt en särskild, inom nämnden

bildad avdelning eller ledamot av nämnden eller befattningshavare i kommunens

tjänst att på nämndens vägnar fatta beslut i vissa grupper av ärenden,

som skall anges i fullmäktiges beslut.

De enda ärenden, som i socialhjälpslagen är undantagna från delegationsrätt,

är framställningar och yttranden till kommunens fullmäktige. I förarbetena

till lagen (prop. 1955: 177 s. 277) förklarade emellertid föredragande

departementschefen, att han förutsatte att kommunerna koinme att

iakttaga en viss försiktighet och inte medge delegation av beslutanderätten i

ärenden av större vikt.

I barnavårdslagen är undantagen från delegationsrätten betydligt fler,

beroende på alt denna lag innehåller ett flertal bestämmelser om tvångs
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 202 år 1964

ingripanden mot enskild person. I bl. a. dessa fall är delegation inte tillåten.

Sålunda får nämnden endast samfällt besluta om omhändertagande för samhällsvård

enligt 29 § — motsvarande vad som tidigare benämndes skyddsuppfostran

— eller för utredning eller göra framställning om intagning i

ungdomsvårdsskola. Inte heller får förmaning eller varning eller föreskrifter

rörande underårigs levnadsförhållanden meddelas annat än genom samfällt

beslut. Samma sak gäller förordnande om övervakning. Vidare måste

vissa beslut i fråga om fosterbarn fattas av nämnden i dess helhet, däribland

tillstånd att mottaga fosterbarn och förbud enligt 50 § att skilja fosterbarn

från fosterhemmet. De uppgifter som åvilar barnavårdsnämnd enligt föräldrabalken

får inte heller delegeras, varjämte vissa beslut enligt lagarna om

allmänna barnbidrag och bidragsförskott är förbehållna nämnden i dess helhet,

liksom rätten att utdöma förelagt vite. Slutligen må nämnden endast

genom samfällt beslut göra framställning eller avge yttrande till kommunens

fullmäktige.

I förarbetena till barnavårdslagen (prop. 1960: 10 s. 222) uttalade föredragande

statsrådet bl. a., att det med hänsyn till arten av barnavårdsnämndens

uppgifter befunnits nödvändigt att genom ett flertal undantagsbestämmelser

begränsa delegationsrätten inom tämligen snäva gränser. Trots

dessa begränsningar bedömdes delegationsrätten vara tillräckligt långtgående

även i medelstora och större kommuner; vid behov borde emellertid

dispens kunna ifrågakomma.

I nykterhetsvårdslagen, som tillkom före socialhjälps- och barnavårdslagarna,

saknas bestämmelser om möjlighet för fullmäktige att delegera

beslutanderätten. Däremot kan nykterhetsnämnden själv uppdraga åt ordföranden,

en eller flera ledamöter eller viss befattningshavare hos nämnden

att avge yttrande till polismyndighet i körkortsärenden.

Gemensamt för de nu redovisade bestämmelserna är, framhålles det i

promemorian, att de endast möjliggör delegation inom respektive nämnd.

Härutinnan överensstämmer socialvårdslagstiftningen med vad som enligt

kommunallagen gäller för nämnder för oreglerad förvaltning.

Vad gäller möjligheten till delegation av beslutanderätten till lokala organ

utanför nämnden framhålles i promemorian, att socialhjälpslagen innehåller

en generell dispensregel, som ger Kungl. Maj :t möjlighet att medge

viss kommun att genomföra en organisation av socialhjälpen som avviker

från den i lagen angivna. Något formellt hinder föreligger således inte

för Kungl. Maj:t att ge en kommun möjlighet att överföra socialnämndens

beslutanderätt till organ för olika delar av kommunen. Varje sådant organ

bör — såsom understrukits i tilläggsdirektiven till kommunalrättskommittén

— ha att besluta endast i ärenden, som rör den ifrågavarande kommundelen

eller där bosatta medborgare. Ledningen av verksamheten i stort bör

alltfort förbehållas den centrala nämnden.

I barnavårdslagen finns, fortsätter promemorian, i huvudsak samma ge
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj. ts proposition nr 202 år 1961

nerella dispensmöjlighet som i socialhjälpslagen. Dispensen får dock inte

avse stadgandena i 2 och 3 §§ barnavårdslagen. I 2 § ntsäges bl. a. att i varje

kommun skall finnas en barnavårdsnämnd och i 3 § anges vissa allmänna

åligganden för nämnden, vilka syftar till en samordning och planering

av den barnavårdande verksamheten och till en intensifiering av den allmänt

förebyggande vården.

I promemorian erinras om att enligt förarbetena till barnavårdslagen

(prop. 1960: 10 s. 224) lagens huvudprinciper inte får frångås vid en eventuell

dispens. För den delegation av beslutanderätten inom barnavårdsnämnden

varom kommunens fullmäktige kan besluta gäller vissa begränsningar.

I vilken utsträckning dessa begränsningar inverkar på dispensmöjligheten

synes enligt promemorian bli beroende på hur det organ är sammansatt,

till vilket beslutanderätten ifrågasätts bli överförd. I barnavårdsnämnd

skall antalet ledamöter vara minst fem och minst hälften av ledamöterna

måste vara närvarande för att nämnden skall vara beslutför. Med

hänsyn härtill bör, uttalas det i promemorian, det nu ifrågavarande organet

bestå av minst tre förtroendevalda ledamöter, därav lämpligen en från den

centrala nämnden, varjämte det bör krävas att minst tre ledamöter eller

suppleanter skall vara närvarande för att beslut skall kunna fattas. Under

sådana omständigheter torde beslutanderätten kunna överföras i vad gäller

meddelande av förmaning, varning och föreskrifter om underårigs levnadsförhållanden

ävensom förordnande om övervakning. Detsamma gäller tillstånd

att mottaga fosterbarn samt vidtagande av åtgärder enligt föräldrabalken.

överförande av beslutanderätt från den samfällda nämnden till lokala

organ torde också dispensvägen kunna medges beträffande samtliga beslut

enligt lagarna om allmänna barnbidrag och bidragsförskott, liksom i fråga

om utdömande av vite.

Mer tveksamt är, heter det vidare i promemorian, om omhändertagande

för sainhällsvård enligt 29 § eller för utredning enligt 30 § eller framställning

om intagning i ungdomsvårdsskola bör kunna beslutas annorledes än

av den samfällda nämnden. Detsamma gäller förbud enligt 50 § att skilja

fosterbarn från fosterhemmet. Ur en synpunkt sett är just frågor av denna

art särskilt väl lämpade att handläggas av organ med lokal anknytning och

den person- och miljökännedom som därmed följer. Det kan vidare synas

lämpligt att det organ, som vidtagit en eller flera förebyggande åtgärder i det

enskilda fallet, också får bedöma om omhändertagande för sainhällsvård är

erforderligt och vilken vård som är lämpligast. Å andra sidan är här fråga

om ingripanden av så allvarlig natur att de ställer stora krav ur rättssäkerhetssynpunkt.

Om man emellertid i dessa ärenden uppställer det villkoret

alt beslutet i fall av oenighet mellan ledamöterna skall underställas den

centrala nämnden, torde enligt promemorian några farhågor knappast behöva

hysas i fråga om rättssäkerheten.

Utöver vad nu sagts framhålles, att bestämmelserna i 3 kap. barnavårds
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 202 år 1964

lagen om förfarandet i ärenden hos barnavårdsnämnd givetvis bör äga tilllämpning

på lokalt organ som här avses. Vidare bör för det lokala organet

gälla att, om behovet av juridisk sakkunskap inte är tillgodosett inom organet,

detta bör anlita biträde av lagfaren person.

Även såvitt gäller barnavården bör ledningen av verksamheten i stort —

däri inbegripet framställningar och yttranden till kommunens fullmäktige

— vara förbehållen den centrala barnavårdsnämnden.

I promemorian erinras om att enligt mjkterhetsvårdslagen Kungl. Maj :t

för viss kommun äger förordna, att befattningen med andra ärenden än körkortsärenden

(vilka nämnden själv äger delegera) må i den utsträckning

Kungl. Maj :t bestämmer tillkomma ett eller flera arbetsutskott, som utsetts

inom nämnden. Närmare föreskrifter om arbetsutskotts sammansättning

och verksamhet meddelas av Kungl. Maj :t. I fråga om nykterhetsvården är

således även dispensmöjligheten begränsad till att avse överflyttande av

handläggning från den samfällda nämnden till grupper av'' ledamöter i nämnden.

Någon motsvarighet till de två andra lagarnas generella dispensregel

finns inte.

För nykterhetsvårdens del är, konstateras i promemorian, lagstiftning erforderlig,

om den önskade organisationen skall kunna genomföras. Enklast

torde detta enligt promemorian kunna ske så att i nykterhetsvårdslagen

införes samma generella dispensregel som i de båda övriga lagarna. Då

nykterhetsvårdslagen har större likheter med barnavårdslagen än med socialhjälpslagen,

både såvitt avser stadgandena om allmänt förebyggande

verksamhet och möjligheterna till tvångsingripanden mot enskild person,

torde bestämmelserna böra utformas i anslutning till motsvarande regler i

barnavårdslagen. Sålunda bör vad i 3 och 4 §§ stadgas om nykterhetsvårdsnämnd

och dess allmänna åligganden inte kunna bli föremål för dispensgivning.

Vidare bör gälla att Kungl. Maj :t vid meddelande av'' dispens bör

tillse att lagens huvudprinciper inte frångås. Vad som nyss anförts angående

det lokala organets sammansättning såsom villkor för dispens enligt

barnavårdslagen bör gälla även vid dispens från nykterlietsvårdslagens bestämmelser.

Framställning om tvångsintagning på allmän vårdanstalt för

alkoholmissbrukare bör kunna anförtros det lokala organet under samma

förutsättningar som enligt vad i promemorian utvecklats bör gälla i fråga

om omhändertagande för samliällsvård enligt 29 § barnavårdslagen in. m.

Därest i sådant ärende samtliga ledamöter i det lokala organet inte är ense

om beslutet, bör ärendet underställas den centrala nämnden. Vidare bör bestämmelserna

i 12 och 13 §§ angående förfarandet i nylderhetsvårdsärenden

gälla även för det lokala organet, liksom föreskriften i 5 § tredje stycket

att läkare om möjligt bör vara ledamot av nämnden och den däremot svarande

bestämmelsen i 6 § att, om läkare inte är ledamot av nämnden, vederbörande

tjänsteläkare eller stadsläkare skall närvara vid nämndens

sammanträden i den mån han inte hindras av andra tjänsteåligganden.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 202 år 196b

En lagstiftningsåtgärd i enlighet med vad nu föreslagits torde enligt promemorian

vara den som minst är ägnad att föregripa kommunalrättskommitténs

och socialpolitiska kommitténs arbete. Den bör kunna ses fristående

såsom en modernisering av nykterhetsvårdslagen, så att den bättre kommer

att överensstämma med den senare tillkomna lagstiftningen på socialvårdsområdet.

Yttranden

över promemorian har, efter remiss, yttranden avgivits av socialstyrelsen,

överståthållarämbetet, samtliga länsstyrelser, kommunalrättskommittén, socialpolitiska

kommittén, Svenska kommunförbundet, Svenska stadsförbundet,

Svenska socialvårdsförbundet, Svenska nykterhetsvårdsförbundet och

Sveriges socialtjänstemannaförbund. Vid socialstyrelsens yttrande har fogats

utlåtanden från samtliga socialvårdskonsulenter samt från nykterhetsvårds-

och barnavårdskonsulenterna i Gotlands län. överståthållarämbetet

och länsstyrelserna har vid sina remissvar fogat yttranden från kommunala

myndigheter och i vissa fall från länsnykterhetsnämnder och andra regionala

organ.

Så gott som samtliga remissorgan tillstyrker eller förklarar sig inte ha

något att erinra mot den föreslagna dispensregeln i nykterhetsvårdslagen

— motsvarande den som redan gäller enligt socialhjälps-

och barnavårdslagarna — om rätt för Kungl. Maj :t att på framställning

av kommunens fullmäktige besluta om avvikelser från den i lagen

angivna organisationen av nykterhetsvården. Sålunda anser socialstyrelsen,

att den föreslagna lagstiftningsåtgärden är i princip önskvärd, emedan den

skapar förutsättningar för en likartad organisation av de tre viktigaste sociala

nämnderna och sannolikt kommer att underlätta och påskynda kommunsammanläggningar.

Enligt länsstyrelsen i Värmlands län är de föreslagna

lagändringarna väl befogade och bör genomföras så snart ske kan. Länsstyrelsen

i Kopparbergs län framhåller, att önskemålet om en vidgad lokal

representation för social- och barnavårdsnämnderna för närvarande kan

tillgodoses genom Kungl. Maj :ts dispensrätt. Motsvarande möjlighet saknas

i vad avser nykterhetsnämnderna. Denna skillnad synes icke sakligt motiverad

och länsstyrelsen tillstyrker därför förslaget att i nykterhetsvårdslagen

införes samma dispensregel. Enligt länsstyrelsen i Gävleborgs län är

förslaget en ändamålsenlig lösning i avvaktan på ett mera slutgiltigt ställningstagande

till ändrad kommunal organisation inom socialvården i vidsträckt

mening.

Vid sina överväganden har kommunalrättskommittén funnit eu författningsändring

som den föreslagna vara motiverad, varför kommittén finner

sig kunna tillstyrka bifall till förslaget. Även Svenska kommunförbundet

tillstyrker förslaget. Svenska stadsförbundet anser det ytterst angeläget att

kommunerna snabbt beredes största möjliga frihet vid valet av de fördelokala

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 202 år 1964

förhållandena mest lämpade organisationsformerna och tillstyrker den föreslagna

ändringen av nykterhetsvårdslagens dispensbestämmelser. Enligt

förbundet är en samordning av socialhjälps-, barnavårds- och nykterhetsvårdslagarna

ändamålsenlig oavsett vad kommunalrättskommittén och socialpolitiska

kommittén kan komma att föreslå på detta område.

I Svenska socialvårdsförbnndets yttrande framhålles, att en fullständig

samordning även på förtroendemannasidan förutsätter att nykterhetsvården

kan inlemmas i en gemensam socialvårdsorganisation. Förbundet tillstyrker,

att den i promemorian föreslagna generella regeln om dispens från den

lagbundna organisationen införes i nykterhetsvårdslagen. Även Svenska nykterhetsvår

ds förbundet tillstyrker förslaget, enär förbundet finner det angeläget

att likartade organisationsformer kan tillämpas för de olika socialvårdsområdena.

Enligt Sveriges socialtjänstemannaförbund är de problem,

som sammanhänger med friare val av former för den kommunala socialvården,

många och ofta svårlösta. En förändring av organisationen i ena

eller andra riktningen kan inte alltid beräknas medföra enbart fördelar för

verksamheten utan också vissa nackdelar. För ett bedömande härav vore

det enligt föreningen av största värde om praktiska försök, helst med användande

av olika organisationsformer, kunde komma till stånd. Den i

promemorian föreslagna ändringen av nykterhetsvårdslagen öppnar möjlighet

härför och den tillstyrkes av förbundet.

De tillfrågade kommunala myndigheterna — sammanlagt ett drygt hundratal

— har med något enstaka undantag tillstyrkt dispensregeln.

Några remissorgan ställer sig avvisande till tanken att för närvarande

införa en generell dispensregel i nykterhetsvårdslagen. Sålunda ifrågasätter

länsstyrelsen i Västernorrlands län, huruvida det kan anses lämpligt att

föregripa kommunalrättskommitténs arbete genom den föreslagna lagändringen.

Med den tillämpning som denna dispensregel föreslås få är det fråga

om ganska vittgående befogenheter för det lokala organet. Även om motsvarande

befogenheter redan med nuvarande lagstiftning kan tilläggas särskilda

organ enligt barnavårdslagen och socialhjälpslagen, kan enligt länsstyrelsens

uppfattning inte utan en fullständig utredning i ämnet bedömas huruvida

dispensrätten enligt nykterhetsvårdslagen bör få motsvarande innehåll.

Länsstyrelsen anser sig därför inte kunna tillstyrka, att förslaget genomföres.

Liknande synpunkter framföres av länsstyrelsen i Gotlands län,

som vidare framhåller, att åtskillig tid torde förflyta innan kommunsammanslagning

i överensstämmelse med blockindelningen mera allmänt kommer

till stånd.

Länsstyrelsen i Kronobergs län anser, att i och för sig intet finns att erinra

mot att i nykterhetsvårdslagen införes samma generella dispensregel som

i socialhjälps- och barnavårdslagarna. Enligt vad länsstyrelsen inhämtat

kommer emellertid kommunalrättskommittén inom den allra närmaste

framtiden att framlägga förslag i ämnet och länsstyrelsen ifrågasätter där
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 202 år 1964

för, om det inte vore lämpligt att låta frågan anstå i avvaktan på kommunalrättskommittcns

förslag.

När det gäller de i promemorian antydda principerna för t i 11- lämpningen av den föreslagna dispensregeln i nykterhetsvårdslagen

och av motsvarande regel i barnavårdslagen råder delade

meningar bland remissorganen. Diskussionen har i huvudsak rört frågan

huruvida beslut i frågor angående administrativa frihetsberövanden bör

förbehållas den centrala nämnden eller överlåtas på det lokala organet.

Den i promemorian hävdade uppfattningen att Kungl. Maj :t — under

vissa angivna förutsättningar rörande det lokala organets sammansättning,

underställningstvång i vissa fall m. m. — skulle kunna medge delegation

även av beslut i frågor rörande administrativa frihetsberövanden har

vunnit anslutning eller lämnats utan erinran av överståthållarämbetet, länsstyrelserna

i Stockholms, Södermanlands, Jönköpings, Blekinge, Skaraborgs,

Värmlands, Örebro, Gävleborgs, Jämtlands och Västerbottens län, socialpolitiska

kommittén, Svenska kommunförbundet, Svenska stadsförbundet,

Svenska nykterhetsvårdsförbundet, Sveriges socialt jänstemannaförbund

samt det stora flertalet av tillfrågade länsnykterhetsnämnder och kommunala

myndigheter.

Enligt länsstyrelsen i Gävleborgs län är de i promemorian upptagna grunderna

för tillämpning av den generella dispensregeln väl avvägda. En förutsättning

för delegering av här ifrågavarande relativt stora befogenheter synes

emellertid, säger länsstyrelsen, böra vara att delegation inte sker till

organ för alltför små kommundelar utan exempelvis till före detta kommuner,

som inlemmats i enheter motsvarande nuvarande kommunblock. Svenska

nykterhetsvårdsförbundet anför, att då det gäller frågor om frihetsberövande

för enskilda personer betänkligheter kan anföras mot att dessa beslut

skulle få delegeras. Å andra sidan är det enligt förbundet i sådana ärenden

av största vikt att vid bedömningen få del av den personkännedom, som delegationsledamöterna

kan besitta. Då det också ofta i dessa ärenden är angeläget

att kunna vidtaga åtgärderna utan alltför stor tidsspillan, vore det

för tungrott med en organisation där delegationen avgav yttrande och

centralnämnden fattade beslut. Eftersom det förutsätts, att beslut kan fattas

endast om enighet råder inom delegationen, synes risker ur rättssäkerhetssynpunkt

inte finnas och förbundet anser sig därför kunna tillstyrka

förslaget i vad avser delegationernas kompetens.

Däremot har socialstyrelsen samt länsstyrelserna i Uppsala, Östergötlands,

Kalmar, Kristianstads, Hallands, Göteborgs och Bohus, Västmanlands, Kopparbergs

och Norrbottens län ställt sig kritiska till en delegationsrätt, som

omfattar även frågor om administrativa frihetsberövanden.

Socialstyrelsen anser, att hl. a. beslut enligt barnavårdslagen om omhändertagande

för samhällsvård eller utredning, framställning om intagning i

ungdomsvårdsskola och om förbud alt skilja fosterbarn från fosterhemmet

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 202 år 196t

bör fattas av den centrala nämnden. Styrelsen grundar sin uppfattning

bl. a. på det faktum, att det visat sig mycket svårt för de nuvarande nämnderna

att erhålla expertis, särskilt att få tillgång till juridisk sakkunskap.

Tillämpningen av barnavårdslagens formföreskrifter bereder fortfarande

många barnavårdsnämnder stora svårigheter. Erinras kan för övrigt om

den allmänna debatten rörande rättssäkerheten inom socialvården, kraven

på införandet av socialdomstolar etc. Socialstyrelsen anser i princip att

ärenden av angiven typ inte bör avgöras av en kommundels- eller stadsdelsnämnd,

där lokala intressen och hänsyn kan komma till alltför starkt uttryck

i den ena eller andra riktningen. Ärenden av ifrågavarande typ kräver

vidare för enhetlig bedömning erfarenhet och överblick. Antalet ärenden

av här ifrågavarande slag torde i de flesta kommuner inte vara så stort, att

de lokala nämndorganen kan väntas erhålla dylik erfarenhet. Ansvaret för

dessa beslut bör vila på den centrala samfällda nämnden. Beträffande Stockholm

råder emellertid särskilda förhållanden, eftersom antalet omhändertagandeärenden

och därmed jämförbara ärenden är mycket stort. Det är

möjligt att förhållandena i Göteborg och Malmö även kan ge anledning till

att omhändertagandeärenden m. fl. ärenden bör avgöras inte av central

nämnd utan av stadsdelsnämnd och att för dessa städer undantag bör göras

från den angivna principen.

Länsstyrelsen i Uppsala län anser, att en eventuell dispens inte bör omfatta

ärenden rörande omhändertagande enligt barnavårdslagen, framställning

om intagning i ungdomsvårdsskola, förbud att skilja fosterbarn från

fosterhemmet eller framställning om tvångsintagning på vårdanstalt för

alkoholmissbrukare. På grund av de ingripande konsekvenser, som ett beslut

kan medföra för den enskilde, bör ärendena i fråga handläggas av den

centrala nämnden. Härför talar enligt länsstyrelsens mening bl. a. att antalet

ledamöter i denna som regel torde bli större än i de lokala organen, vilket

är ägnat att medföra en mera allsidig prövning. Genom ärendenas hänförande

till ett enda beslutande organ får vidare detta större erfarenhet rörande

handläggningen av de ofta svårbedömbara spörsmål, som kan uppstå.

Härigenom vinnes i sin tur garantier för en enhetlig praxis. Under åberopande

av det anförda avstyrker länsstyrelsen bestämt promemorians

förslag i denna del. Under alla förhållanden anser länsstyrelsen att slutlig

ställning inte bör tagas till förevarande spörsmål förrän kommunalrättskommitténs

förslag kommer under bedömande. Liknande synpunkter framföres

av länsstyrelsen i Östergötlands län.

Enligt länsstyrelsen i Älvsborgs län kan en lokal anknytning av alltför

snäv karaktär med hänsyn till ledamöternas personliga relationer i begränsad

miljö innebära en fara, att avgörandena i alltför hög grad påverkas av

personliga hänsynstaganden åt olika håll. Framför allt pekar erfarenheterna

från mindre kommuner på risken, att vederbörande, med hänsyn till de ofta

djupgående verkningar ett ingripande i dylika frågor kan ge upphov till,

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 202 år 196''t

underlåter att effektivt ingripa mot uppkomna missförhållanden. Denna

risk framträder enligt länsstyrelsen så mycket starkare, därest beslutanderätten

anförtros endast ett fåtal ledamöter.

Kommunalrättskommittén anser sig inte ha möjlighet att redovisa något

slutligt ställningstagande till frågorna om dispensreglernas användningsområde

och användningsförutsättningar. Då kommitténs utredningsarbete

kommer att redovisas inom den närmaste tiden, bör enligt kommitténs mening

avgörandet av dessa frågor anstå i avvaktan på kommitténs fullständiga

synpunkter och förslag. Även Svenska socialvårdsförbundet hänvisar

till kommunalrättskommitténs väntade betänkande och förklarar sig med

hänsyn härtill inte vilja gå in på kompetensfrågorna och därmed sammanhängande

problem.

Departementschefen

Utvecklingen har under de senaste årtiondena gått mot bildandet av

större och mer bärkraftiga kommunala enheter. Således nedgick genom den

år 1946 beslutade kommunindelningsreformen antalet borgerliga primärkommuner

från 2 498 till 1 037. Genom beslut vid 1962 års riksdag rörande

kommunernas samgående i kommunblock lades vidare en grund för fortsatt

kommunsammanslagning på frivillighetens väg. Ett av skälen till en

sådan anpassning av den kommunala indelningen till samhällsutvecklingens

krav har varit önskemålet att erhålla effektiva lokala förvaltningsorgan

och därmed bevara och stärka den kommunala självstyrelsen.

Vissa nackdelar har emellertid ansetts kunna vara förenade med denna

utveckling. Sålunda har i skilda sammanhang framhållits att den leder till

minskad lokal representation inom det kommunala nämndväsendet, vilket i

sin tur medför bristande orts- och personkännedom hos nämndledamöterna,

och till sämre kontakt med lokala problem och synpunkter. Önskemål har

därför — särskilt i kommuner, som avser att ansöka om sammanläggning —

framkommit om åtgärder som tillgodoser de lokala intressena bl. a. på socialvårdens

område.

Samtidigt härmed har under senare år gjort sig gällande en strävan att

tillämpa den s. k. familjevårds- eller familjeprincipen inom socialvården.

Denna princip innebär att ärenden rörande en och samma familj handlägges

av ett och samma organ. På tjänstemannaplanet är en sådan samordning

möjlig redan med gällande lagstiftning och den tillämpas också på flera

håll i landet. Vad gäller de beslutande organen är en samordning såtillvida

möjlig, som de tre viktigaste sociala nämnderna, nämligen socialnämnden,

barnavårdsnämnden och nykterhetsnämnden, kan ges en identisk sammansättning.

En sådan nämndorganisation innebär emellertid en kraftig minskning

av antalet förtroendemän, varigenom möjligheterna att åstadkomma

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 202 år t96k

en tillräcklig lokal representation ytterligare försvagas. Härtill kommer att

arbetsbördan för en sådan nämnd många gånger måste bli orimligt stor.

Ett sätt att komma till rätta med nu antydda problem ligger däri, att man

vidgar möjligheterna till delegation av beslutanderätten inom kommunalförvaltningen.

Kommunalrättskommittén har i uppdrag att utreda frågan om

sådan vidgad delegationsrätt. I direktiv till kommittén uttalas bl. a., att eu

fristående lokal förvaltning för olika kommundelar visserligen är mindre

ändamålsenlig, men att det synes möjligt att vidga rätten till degelation

t. ex. så att avgörandet av ärenden, som endast berör viss kommundel eller

där bosatta medborgare, får överlämnas till ledamot eller suppleant i nämnden

jämte en eller flera utanför nämnden stående personer från orten. Härigenom

skulle, heter det vidare i direktiven, fördelarna av en central kommunalförvaltning

kunna bevaras samtidigt som olika kommundelar skulle

kunna beredas kontinuerlig representation vid avgörandet av förvaltningsangelägenheter

som har särskild anknytning till orten och dess befolkning.

Med hänsyn till dylika organs sammansättning synes enligt direktiven rätten

till delegation inte behöva inskränkas enbart till rutinärenden. Ärenden av

stor vikt eller principiell betydelse bör dock, heter det, förbehållas den

centrala nämnden, som även bör kunna meddela generella direktiv för

handhavandet av uppgifter som sålunda delegeras.

Önskemål har framkommit om att kommuner, som så finner lämpligt,

redan nu borde få möjlighet att söka sig fram till en organisation i enlighet

med de riktlinjer som angivits i direktiven till kommunalrättskommittén.

I departementspromemorian framlägges förslag till en lagändring som,

utan att föregripa det pågående utredningsarbetet, skulle göra det möjligt

för Kungl. Maj :t att medge en ordning med lokal fördelning av beslutanderätten

i vissa kommuner.

Enligt socialhjälpslagen äger socialnämnden, om kommunens fullmäktige

så beslutar, uppdraga åt särskild inom nämnden bildad avdelning eller åt

ledamot av nämnden eller åt i kommunens tjänst anställd befattningshavare

att på nämndens vägnar fatta beslut i vissa grupper av ärenden, vilkas beskaffenhet

skall angivas i fullmäktiges beslut. Samma regel finns i barnavårdslagen.

Framställningar och yttranden till fullmäktige är i båda lagarna

undantagna från delegation.

I barnavårdslagen finns därutöver åtskilliga andra inskränkningar i delegationsmöjligheten.

Förbehållna beslut av den samfällda barnavårdsnämnden

är sålunda bl. a. omhändertagande för samhällsvård enligt 29 § — motsvarande

vad som tidigare benämndes skyddsuppfostran — eller för utredning,

framställning om intagning i ungdomsvårdsskola, flertalet förebyggande

åtgärder i enskilda fall, såsom övervakning och föreskrifter rörande

underårigs levnadsförhållanden, ävensom tillstånd att mottaga fosterbarn

samt förbud enligt 50 § att skilja fosterbarn från fosterhemmet. Dess
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj. ts proposition nr 202 år 196b

utom får nämnden endast samfällt avge yttranden till domstol i vårdnadsoch

adoptionsärenden.

I nykterhetsvårdslagen, som tillkom före socialhjälps- och barnavårdslagarna,

är delegationsrätten utformad på annat sätt. Nykterhetsnämnden

äger, utan att tillfråga fullmäktige, själv uppdraga åt ordföranden, en eller

flera ledamöter eller viss befattningshavare hos nämnden att avge yttrande

till polismyndighet i körkortsärenden. Vidare äger Kungl. Maj :t för viss

kommun förordna, att befattningen med ärenden i övrigt, vilka kommunal

nykterhetsnämnd har att handlägga, må i den utsträckning Kungl. Maj :t

bestämmer tillkomma ett eller flera arbetsutskott som utsetts inom nämnden.

Gemensamt för de nu återgivna bestämmelserna är, att de på förtroendemannaplanet

endast medger delegation inom nämnden. Bestämmelserna,

som i och för sig är ägnade att medföra lättnader i nämndernas arbetsbörda,

ger således ingen möjlighet till utläggande av beslutanderätten på organ med

lokal förankring.

Enligt samtliga tre lagar skall särskilda bestämmelser gälla för Stockholms

stad. Sådana bestämmelser har fastställts av Kungl. Maj:t.

Både socialhjälpslagen och barnavårdslagen innehåller därjämte en generell

dispensregel av innebörd att, därest organisationen av socialhjälpsverksamheten

respektive barnavårdsverksamheten i annan kommun än

Stockholm inte lämpligen kan ordnas efter vad lagen stadgar, Kungl. Maj :t

på framställning av kommunens fullmäktige äger medge de undantag som

är påkallade. Någon begäran om dispens har ännu icke gjorts enligt barnavårdslagen

och endast i ett fall har dispensmöjligheten enligt socialhjälpslagen

utnyttjats. Bestämmelserna innebär dock, att något hinder i lag inte

möter för en kommun att, under förutsättning av Kungl. Maj :ts godkännande,

redan nu söka sig fram till en organisation av socialhjälps- och barnavårdsverksamheten

i enlighet med de riktlinjer som angivits i direktiven

till kommunalrättskommittén.

Däremot innehåller nykterhetsvårdslagen inte någon sådan generell

dispensregel som nu sagts, och de överväganden som gjorts i departementspromemorian

har resulterat i ett förslag att motsvarande regel införes även

i nykterhetsvårdslagen. Förslaget har tillstyrkts eller lämnats utan erinran

av så gott som samtliga remissorgan, och jag förordar att det genomföres.

Såsom framhållits i departementspromemorian är förslaget, vilket tillstyrkts

av kommunalrättskommittén, inte ägnat att föregripa nämnda kommittés

arbete.

Om den föreslagna dispensregeln i nykterhetsvårdslagen genomföres, får

alltså Kungl. Maj :t möjlighet att för kommuner, vilkas fullmäktige gör

framställning därom, fastställa eu organisation av kommunens socialhjälpsverksamhet,

barnavård och nykterlietsvård, som förlägger beslutanderätt

lill lokala organ för olika delar av kommunen utan alt samtliga ledamöter

av de lokala organen är ledamöter av den centrala nämnden. Av förarbetena

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 202 år 1961

till motsvarande regel i barnavårdslagen framgår att Kungl. Maj :t vid beviljande

av dispens inte får frångå lagens huvudprinciper. Att en delegation

av beslutanderätten utöver de i barnavårdslagen stadgade gränserna för

delegation inom nämnden skall kunna ske med stöd av dispensregeln, har

dock förutsatts vid lagens tillkomst (prop. 1960: 10 s. 222).

I promemorian diskuteras i vad mån inskränkningar bör göras i ett lokalt

organs beslutanderätt. Är organet sammansatt av minst tre ledamöter,

därav lämpligen en från den centrala nämnden, och uppställes därjämte det

kravet att samtliga ledamöter eller suppleanter för dessa skall vara närvarande

vid beslutets fattande, d. v. s. lika många som erfordras för beslutförhet

i barnavårdsnämnd med fem ledamöter, bör enligt promemorian det

lokala organet kunna få besluta i samtliga ärenden, även i dem som nu är

undantagna från delegation inom nämnden. Beträffande omhändertagande

för samhällsvård enligt 29 §, omhändertagande för utredning, framställning

om intagning i ungdomsvårdsskola och förbud enligt 50 § att skilja fosterbarn

från fosterhemmet bör dock i rättssäkerhetens intresse det ytterligare

villkoret gälla att, i fall av skiljaktiga meningar inom det lokala organet,

beslutet skall underställas den centrala nämnden. Med det angivna resonemanget

som utgångspunkt anföres i promemorian, att dispens enligt den

föreslagna regeln i nykterhetsvårdslagen — under samma förutsättningar

beträffande det lokala organets sammansättning — bör kunna avse delegation

av samtliga beslut enligt nykterhetsvårdslagen. Vad som sagts om

underställning i fall av oenighet bör därvid gälla framställning om tvångsintagning

på allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare.

De i promemorian anförda synpunkterna har godtagits av flertalet remissorgan.

Från vissa håll har emellertid höjts kritiska röster mot en så

vidsträckt delegation och gjorts gällande att i vart fall frågor rörande administrativa

frihetsberövande!! bör förbehållas den centrala nämnden.

För egen del vill jag understryka vad socialstyrelsen och även andra remissorgan

anfört om att avgörandet i frågor, som gäller frihetsberövande

eller eljest är av djupt ingripande natur för den enskilde, kräver erfarenhet

och överblick och att man genom en alltför vidsträckt delegation till lokala

organ riskerar att förlora det värde som ligger i en enhetlig praxis. Att delegera

beslutanderätten i dessa ärenden till lokala organ för alltför små enheter

torde av angivna skäl inte vara lämpligt. Annorlunda förhåller det sig

beträffande storstadsdistrikt och andra större kommundelar. Hänsyn måste

givetvis också tagas till de förutsättningar som bedöms föreligga i fråga om

möjligheterna att tillföra det ifrågasatta organet erforderlig sakkunskap.

Det är enligt min uppfattning lämpligast att, på motsvarande sätt som skedde

vid tillkomsten av den generella dispensregeln i barnavårdslagen, uttala

att Kungl. Maj :t vid meddelande av dispens inte får frångå nykterhetsvårdslagens

huvudprinciper. Slutligen vill jag understryka, att ledningen av nykterhetsvården

i stort inom kommunen — däri inbegripet framställningar

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj. ts proposition nr 202 år 1964

och yttranden till kommunens fullmäktige — givetvis bör vara förbehållen

den centrala nämnden.

Under remissbehandlingen har i några fall framställts önskemål om

ytterligare ändringar i nykterhetsvårdslagen i syfte att bringa denna lag i

bättre överensstämmelse med de två andra lagarna på socialvårdsområdet.

Då emellertid de i promemorian föreslagna lagändringarna torde vara tillfyllest

för att ge kommunerna möjlighet att söka sig fram till en organisation

i enlighet med de riktlinjer som angivits i direktiven till kommunalrättskoinmittén,

finner jag mig för närvarande inte böra föreslå ytterligare

ändringar i nykterhetsvårdslagen.

I överensstämmelse med det anförda har inom socialdepartementet upprättats

förslag till lag angående ändring i lagen den 27 juli 1954 (nr 579)

om nykterhetsvård, vilket såsom Bilaga torde få fogas till detta protokoll.

Den föreslagna 8 a § har utformats med förebild i 11 § socialhjälpslagen

och 13 § barnavårdslagen. Samtidigt kan föreskrifterna om särbestämmelser

för Stockholm i sista stycket av 5 § utgå. Av hänvisningen i 8 a § till

5—8 §§ framgår att dispens inte skall kunna meddelas från bestämmelsen

att i varje kommun skall finnas en nykterhetsnämnd. Inte heller skall

nykterhetsnämnden genom dispens kunna befrias från sina skyldigheter

inom den allmänt förebyggande nykterhetsvården.

Bestämmelserna i 8 § 2 mom. andra stycket om rätt för Kungl. Maj :t att

medge delegation av beslutanderätten till arbetsutskott inom nämnden är

med hänsyn till det föreslagna stadgandet i 8 a § inte längre erforderliga.

Med stöd av sistnämnda stadgande kan Kungl. Maj :t medge även delegation

till arbetsutskott inom nämnden. I den mån förordnande enligt 8 § 2 mom.

andra stycket meddelats för viss kommun kommer det att gälla även i fortsättningen.

I enlighet med förslag i departementspromemorian har andra stycket i

64 § nykterhetsvårdslagen ändrats. Stadgandet kommer att överensstämma

med 64 § socialhjälpslagen samt 91 § och 92 § andra stycket barnavårdslagen.

Detta innebär hland annat att tystnadsplikten kommer att omfatta

även sådana ledamöter i lokala organ som inte är ledamöter av den centrala

nykterhetsnämnden. Även 64 § tredje stycket har ändrats till överensstämmelse

med socialhjälps- och barnavårdslagarna.

Det inom socialdepartementet upprättade förslaget till lag angående

ändring i lagen den 27 juli 1954 (nr 579) om nykterhetsvård är av den natur

att lagrådets yttrande bör inhämtas däröver. Jag hemställer, att lagrådets

yttrande måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet

inhämtas genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets

övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Kungl. Höghet

Regenten.

Ur protokollet:

Anders Leion

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 202 år 196i

Bilaga

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 27 juli 1954 (nr 579) om nykterhetsvård

Härigenom förordnas, dels att 5 §, 8 § 2 mom. och 64 § lagen den 27 juli

1954 om nykterhetsvård1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives,

dels att i samma lag skall införas en ny paragraf, betecknad 8 a §, av

nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

5 §•

Kommunal nykterhetsnämnd---—---kommunens socialnämnd.

Konungen äger-------------av länsnykterhetsnämnden.

Ledamöter i--------—-----— av nämnden.

Vid val----------till tjänstgöring.

I fråga----------— skälen därför.

1 fråga om nykterhetsnämnd i

Stockholm gälla de bestämmelser,

som Konungen på förslag av stadsfullmäktige

meddelar.

8 §•

2 mom. Kommunal nykterhetsnämnd------kan ske.

Konungen äger för viss kommun

förordna, att befattningen med ärenden

i övrigt, vilka kommunal nykterhetsnämnd

har att handlägga, må i

den utsträckning Konungen bestämmer

tillkomma ett eller flera arbetsutskott,

som utsetts inom nämnden.

Närmare föreskrifter om arbetsutskotts

sammansättning och verksamhet

meddelas av Konungen.

8 a §.

Vad i 5—8 §§ stadgas avser icke

Stockholms stad. I fråga om organi
-

1 Senaste lydelse av 5 § se SFS 1956:225.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 202 år 196i

23

64

Då undersökning-----— -

Vad hos nykterhetsnämnd förekommit

rörande personer, som iiro

föremål för nämndens behandling,

må ej yppas för obehöriga.

Alla handlingar i förekommande

ärenden skola så förvaras, att de

icke åtkommas av obehöriga.

sationen av nykterhetsvården där

skola i stället gälla de särskilda bestämmelser

som efter förslag av

stadsfullmäktige fastställas av Konungen.

Kan i annan kommun organisationen

icke lämpligen anordnas efter

vad i 5^-8 §§ sägs, äger Konungen

på framställning av kommunens fullmäktige

medgiva undantag.

§•

---lovlig verksamhet.

Den som är eller varit verksam

vid behandlingen av frågor enligt denna

lag må ej obehörigen yppa vad

han därvid erfarit rörande enskilds

personliga förhållanden. Bryter någon

häremot, dömes till dagsböter

eller fängelse i högst sex månader.

Brott som nu sagts må åtalas av allmän

åklagare endast efter angivelse

av målsägande.

Alla handlingar i förekommande

ärenden skola så förvaras, att de

icke äro tillgängliga för obehöriga.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 202 år 1961

Utdrag av protokoll, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 12 november

196b.

Närvarande:

justitieråden Hagbergh,

Dennemark,

regeringsrådet Wilkens,

justitierådet Riben.

Enligt lagrådet den 29 oktober 1964 tillhandakommet utdrag av protokoll

över socialärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av

Halland, i statsrådet den 16 oktober 1964, hade Kungl. Maj :t förordnat,

att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda

ändamålet inhämtas över upprättat förslag till lag angående ändring i lagen

den 27 juli 195b (nr 579) om ngkterhetsvård.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av lagbyråchefen Ingrid Hilding.

Förslaget föranledde följande yttranden av lagrådet.

8 a §.

Området för den generella dispens som föreslås i paragrafens andra stycke

har angivits genom en hänvisning till 5—8 §§ i lagen. Uppenbarligen komma

dock åtskilliga av bestämmelserna i dessa paragrafer icke att beröras av

dispensgivningen. Sålunda lär dispens från stadgandena i 6, 7 och 8 §§

knappast bli aktuell. Lagrådet ifrågasätter om icke området för dispensgivningen

bör anges mera allmänt, såsom omfattande organisationen av nyklerhetsvården.

Att hänvisa till vissa paragrafer synes mindre lämpligt och

böra undvikas. Det framgår av motivuttalandena att metoden valts väsentligen

för att utmärka, att dispens icke skall kunna meddelas från bestämmelsen

i 3 § att i varje kommun skall finnas en nykterhetsnämnd, samt även

för att markera att de i 4 § angivna allmänna uppgifterna alltjämt skola ankomma

på den centrala nämnden. Emellertid torde dessa inskränkningar i

dispensmöjligheterna knappast behöva komma till uttryck i lagtexten. Begränsningen

härutinnan torde vara tillräckligt klarlagd genom motivuttalandet,

att lagens huvudprinciper icke få frångås. Det kan anmärkas att i den

såsom förebild använda 11 § socialhjälpslagen icke ansetts nödigt att från

dispens undantaga bestämmelserna i lagens 2 och 6 §§. Att i 13 § barnavårdslagen

dispensmöjligheten begränsats så, att den icke omfattar motsvarande

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 202 år 1961

inledande bestämmelser, sammanhänger med kapitelindelningen, som gjort

en sådan lösning lagtekniskt naturlig.

Dispensregeln beträffande Stockholms stad har i förslaget intagits såsom

första stycke i förevarande paragraf och i samband därmed utvidgats att

gälla icke blott bestämmelserna om nykterhetsnämnds sammansättning

in. in. i 5 § utan jämväl de regler för nämndens verksamhet som meddelats

i 6—8 §§. Av skäl som nyss anförts finner lagrådet, att även här hänvisningen

till 5—8 §§ bör kunna utgå.

Genom att de båda dispensreglerna sammanförts har överensstämmelse

vunnits med motsvarande bestämmelser i socialhjälpslagen och barnavårdslagen.

Det synes dock icke erforderligt att överensstämmelsen utsträckes därhän,

att de båda dispensreglerna upptagas i en särskild paragraf, i förevarande

fall en a-paragraf. Hinder bör ej föreligga mot att i anslutning till det nuvarande

stadgandet om delegation i 8 § 2 mom. första stycket intaga dispensbestämmelserna

såsom ett tredje moment av samma paragraf.

På grund av det anförda förordar lagrådet att 8 a § i det remitterade förslaget

får utgå samt att i stället i 8 § såsom ett tredje moment upptages, i

ett första stycke föreskrift av innehåll att i fråga om organisationen av nykterhetsvården

i Stockholm skola gälla de särskilda bestämmelser som efter

förslag av stadsfullmäktige fastställas av Konungen och i ett andra stycke

föreskrift att, om i annan kommun organisationen icke lämpligen kan anordnas

efter vad i lagen sägs, Konungen på framställning av kommunens

fullmäktige äger medgiva undantag.

64 §.

Det starkt framträdande behovet av diskretion inom nykterhetsvården bör

enligt lagrådets mening föranleda att den personkrets, för vilken tystnadsplikt

skall gälla, bestämmes något vidare än enligt förslaget. Tystnadsplikt

bör åvila icke allenast den som är eller varit verksam vid behandlingen av

frågor enligt lagen utan jämväl sådan personal hos nykterhetsnämnden som

visserligen icke kan sägas ha medverkat vid behandlingen av dylika frågor

men likväl har möjlighet att få inblick i förekommande ärenden; här åsyftas

närmast skrivbiträden och annan expeditionspersonal. Lagrådet vill förorda

ett stadgande av innehåll att vad inom samhällets nykterhetsvård förekommit

rörande enskilds personliga förhållanden ej må av någon, som på grund

av tjänst eller uppdrag erhållit kunskap därom, yppas för obehöriga.

I andra stycket andra punkten föreslås en straffbestämmelse för den

som bryter mot tystnadsplikten. Ändringarna i nämnda stycke ha förklarats

innebära, bland annat, att tystnadsplikten kommer att omfatta även

sådana ledamöter i lokala organ som icke äro ledamöter av den centrala nykterhetsnämnden.

Med hänsyn till att stadgandet i 20 kaj). 12 § första stycket

brottsbalken torde täcka dessa ledamöter får för deras del straffbestämmelsen

anses överflödig. Anmärkas må, att skrivbiträden och annan expo
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 202 år 1964

ditionspersonal ur nu angiven synpunkt falla under andra stycket andra

punkten i nämnda paragraf (jfr NJA II 1962 s. 301 ff). Straffbestämmelsen

torde därför kunna utgå. Åtalsregeln i sista punkten av det föreslagna andra

stycket bör då underkastas en redaktionell jämkning.

, . , • Ur protokollet:

si.: Stig Granqvist

’lf i!

i

t

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 202 är 1901

27

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet å

Stockholms slott den 13 november 1904.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman,

Johansson, Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, lagrådets den 12 november

1964 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 16 oktober 1964 remitterade

förslaget till lag angående ändring i lagen den 27 juli 1954 (nr 579)

om nykterhetsvård.

Efter en redogörelse för lagrådets utlåtande anför föredraganden.

Lagrådet har förordat en omredigering av den föreslagna dispensregeln.

Lagrådets förslag bör godtagas. Med hänsyn till att likartade regler bör

gälla i fråga om tystnadsplikt inom socialhjälpsverksainhet, barnavård och

nykterhetsvård bör vad lagrådet anfört beträffande 64 § andra stycket iakttagas

endast såtillvida att uttrycket »vid behandlingen av frågor enligt denna

lag» ersättes med uttrycket »inom samhällets nykterhetsvård».

Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Maj :t måtte genom proposition

föreslå riksdagen att, jämlikt § 87 regeringsformen, antaga föreliggande

förslag till lag angående ändring i lagen den 27 juli 1954 (nr 579)

om nykterhetsvård.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen skall avlålas

proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

./. P. Wieselgren

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1964:365 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 27 juli 195 a1 i texten
  2. 2LU 1964:72 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 27 juli 1954 s. 1 i texten