Sök i Ratio Lex

Angående reformering av socionomutbildningen

1964-02-14 · 40 sidor, varav 40 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 40 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1964:48, Angående reformering av socionomutbildningen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1964

1

Nr 48

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående reformering av

socionomutbildningen; given Stockholms slott den 14 februari

1964-

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ragnar Edenman

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen behandlas frågor rörande reformering och utbyggnad av

socionomutbildningen.

På grundval av förslag av socionomutbildningskommittén förordas en förlängning

av socionomutbildningen från 2 V2 år till 3 V2 år. Kravet på en ettårig förpraktik

förutsätts samtidigt avskaffat. Utbildningen avses omfatta en ettårig

samhällsvetenskaplig grundkurs, tre terminers studier i yrkesinriktade examensämnen

samt en ettårig studiepraktik. Den nuvarande differentieringen på en

social linje, en förvaltningslinje och en teoretisk linje föreslås bibehållen. Vidare

förordas, att socialinstituten skall ombildas till socialhögskolor fr. o. m. den 1 juli

1964. Antalet utbildningsplatser vid socialhögskolorna föreslås öka från 480 till

540. Samtidigt förordas en betydande förstärkning av socialhögskolornas lärarorganisation.

Till driftkostnader för de fyra socialhögskolorna under budgetåret 1964/65

äskas sammanlagt 3 355 000 kr., vilket jämfört med innevarande budgetår innebär

en kostnadsökning för statsverket med 945 000 kr. Till fortbildning av socionomer

äskas för nästa budgetår 70 000 kr., en ökning i förhållande till medelsanvisningen

innevarande budgetår med 15 000 kr.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 196i. 1 samt. Nr 48

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 48 år 1964

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14

februari 1964-

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Johansson, Hermansson, Aspling, Palme.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, anmäler — efter

gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter — fråga angående reformering

av socionomutbildningen och anför därvid följande.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t på min hemställan (bil. 10 s.

458) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret

1964/65 beräkna

a) till Socialinstitutet i Stockholm: Avlöningar ett förslagsanslag av

1 013 000 kr.

b) till Socialinstitutet i Stockholm: Omkostnader ett förslagsanslag av

169 000 kr.

c) till Socialinstitutet i Göteborg: Avlöningar ett förslagsanslag av 618 000 kr.

d) till Socialinstitutet i Göteborg: Omkostnader ett förslagsanslag av

130 000 kr.

e) till Socialinstitutet i Lund: Avlöningar ett förslagsanslag av 623 000 kr.

f) till Socialinstitutet i Lund: Omkostnader ett förslagsanslag av 130 000 kr.

g) till Socialinstitutet i Umeå: Avlöningar ett förslagsanslag av 534 000 kr.

h) till Socialinstitutet i Umeå: Omkostnader ett förslagsanslag av 138 000 kr.

i) till Fortbildning av socionomer m. m. ett reservationsanslag av 70 000 kr.

Sedan detta ärende numera färdigberetts, får jag ånyo anmäla detsamma.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1964

3

I. Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 3 juni 1960 tillkallade chefen för

ecklesiastikdepartementet samma dag sex sakkunniga för att verkställa utredning

rörande socionomutbildningens uppgifter, innehåll och organisation. Utredningen,

som antog benämningen socionomutbildning skommittén, framlade

den 16 augusti 1962 sitt huvudbetänkande, »Socionomutbildningen» (SOU

1962:43). Över betänkandet avgavs, efter remiss, yttranden av en rad myndigheter

och organisationer. I samband med departementsberedningen av kommitténs

förslag upprättades en kompletterande promemoria rörande socialinstitutens

personalorganisation m. m. På grundval av föreliggande förslag förordades i propositionen

1963:79, att socialinstituten skulle förstatligas från och med den 1 juli

1963, att antalet utbildningsplatser vid instituten skulle ökas från och med läsåret

1963/64 från 380 till 480 samt att en betydande förstärkning av institutens

lärarorganisation skulle ske, bl. a. genom inrättande av tjänster som universitetslektor.

Riksdagen beslöt i enlighet med de sålunda framlagda förslagen (SU 110,

Rskr 237).

I nämnda proposition förutskickades, att efter ytterligare överväganden förslag

snarast möjligt skulle framläggas om bl. a. reformering av socionomutbildningens

utformning och innehåll. För att biträda vid beredningen av dessa frågor

har rektorn vid socialinstitutet i Stockholm, docenten H. Meijer tillkallats genom

beslut den 25 juli 1963. Vidare har genom beslut den 3 maj 1963 uppdragits åt

lektorn vid socialinstitutet i Stockholm I. Mundebo att biträda vid beredning

av frågan om ökad elevintagning vid socialinstituten. De båda experterna har

sedermera gemensamt utarbetat en promemoria med förslag i ämnet, vilken framlades

den 4 november 1963.

I sedvanlig ordning har styrelserna för socialinstituten framlagt förslag rörande

anslag för budgetåret 1964/65 till verksamheten vid instituten.

I nyssnämnda proposition lämnades en redogörelse för huvuddragen av socionomutbildningskommitténs

betänkande. I det följande redogöres därför endast

i korthet för kommitténs förslag rörande socionomutbildningens innehåll m. m.

samt för remissinstansernas synpunkter i ämnet. Vidare lämnas en mera ingående

redovisning av innehållet i den av experterna utarbetade promemorian,

vilken i fortsättningen benämnes departementspromemorian. På vissa punkter

behandlas frågor, vilka icke kräver riksdagens medverkan. Även på dessa punkter

lämnas emellertid för sammanhangets skull en viss redovisning av förslagen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1964

II. Föreliggande förslag m. m. rörande socionomutbildningen

A. Kommitténs förslag

Socialinstitutens uppgifter in. m.

Kommittén konstaterar, att socionomutbildningen i vissa avseenden inte helt

motsvarat arbetsmarknadens krav. Socionomernas arbetsuppgifter har blivit

alltmer kvalificerade, och kraven på kunskaper har ökat. Det föreligger därför

enligt kommittén behov av en omläggning av den nuvarande socionomutbildningen.

Kommitténs förslag syftar till att uppnå en kvalitativ förbättring av såväl

den teoretiska som den praktiska utbildningen.

Enligt kommitténs mening bör socialinstituten vara fackhögskolor med uppgift

att utbilda socionomer och att främja samhällsvetenskaplig forskning. Genom

en breddning och fördjupning av den teoretiska utbildningen skulle socionomutbildningen

kunna bli kvalitativt likvärdig med den utbildning som lämnas vid

andra fackhögskolor, hävdar kommittén. Med hänsyn till utbildningsuppgifterna

och utbildningens allmänna uppläggning bör enligt kommitténs uppfattning socialinstituten

i framtiden benämnas socialhögskolor. Liksom hittills bör

— framhåller kommittén — även personer utan studentexamen beredas möjlighet

att genomgå socionomutbildning.

Trots en betydande ökning av elevantalet vid instituten under senare år bedömer

kommittén det som sannolikt, att en ytterligare ökning av utbildningskapaciteten

kommer att bli erforderlig. En rad omständigheter talar enligt kommittén

för ökat behov av socionomer, bl. a. den inom socialvården pågående förskjutningen

mot förebyggande åtgärder samt utbyggnaden av rehabiliteringsverksamheten,

den pågående upprustningen inom vårdområdena samt primär- och landstingskommunernas

vidgade arbetsuppgifter och växande ekonomiska engagemang.

Kommittén är därför inte främmande för tanken att det i framtiden kan

bli aktuellt att inrätta en femte utbildningsanstalt för socionomutbildning men

anser, att de nuvarande läroanstalterna i första hand bör byggas ut.

Socionomutbildningens innehåll

Socionomexamen kan nu avläggas på social, socialkommunal (i Stockholm förvaltningslinje)

eller teoretisk linje. Under 1950-talet har två tredjedelar av de

studerande antagits på sociala linjen, en fjärdedel på socialkommunala linjen

(förvaltningslinjen) och övriga på teoretiska linjen eller till partiell utbildning.

Man kan således enligt kommittén tala om två huvudgrupper av studerande: de

som önskar en social inriktning av sin utbildning och de som önskar en kommunalekonomisk

och administrativ inriktning. Även inom dessa båda huvudgrup
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1964

per föreligger emellertid betydande variationer i fråga om studie- och yrkesinriktning.

Kommittén har kommit till (len uppfattningen, att skälen mot en linjedifferentiering

i nuvarande form är mycket starka. Kommittén anser principiellt, att

den fortgående specialiseringen ökar kraven pa allmän kunskap och utblick. De

studerande bör enligt kommittén erhålla en sådan utbildning, att de efter examen

kan arbeta också inom andra sociala och kamerala arbetsområden än sådana som

de ursprungligen syftat till. Vidare framhåller kommittén, att de gemensamma

grundelementen i utbildningen är så framträdande, att det är både möjligt och

lämpligt att hålla samman utbildningen i början av studiegången och uppskjuta

differentieringen till ett senare skede av studierna. Kommittén föreslår i enlighet

därmed, att samtliga studerande under det första studieåret skall genomgå en

samhällsvetenskaplig grundkurs, varefter studierna genom val

av lämplig kombination av examens ämnen och studiepraktik differentieras

efter intresseinriktning och framtidsplaner.

Normalstudietiden vid socialinstitutens båda yrkesutbildande linjer är nu 2V2

läsår, varav 17 månaders teoretiska studier och 8—10 manaders studiepraktik.

Härtill kommer ett års förpraktik. En förlängning av studietiden är enligt kommittén

nödvändig, om en kvalitativ förbättring av utbildningen skall kunna uppnås.

Kommittén föreslår en sammanlagd utbildningstid av 3Vfc läsår, varav 2l/2

läsårs teoretiska studier (fem terminer) och ett års studiepraktik. Den enligt

kommitténs mening alltför elementära förpraktiken förordas bli avskaffad; den

sammanlagda utbildningstiden skulle därigenom bli lika lång som för närvarande.

Grundkursen skulle enligt kommitténs förslag omfatta följande delkurser: rättskunskap,

statskunskap, statistik, sociologi, samhällsekonomi, socialpolitik och

praktisk förvaltningskunskap med yrkesorientering.

Nuvarande studieordning med ett stort antal ämnen och kurser under en relativt

kort utbildningstid har enligt kommittén inte givit utrymme för en fördjupning

av studierna. Mot bakgrunden härav och med tanke på utbildningens syfte

föreslår kommittén en begränsning av antalet examensämnen till fem, nämligen

statskunskap, rättsvetenskap, samhälls- och företagsekonomi, sociologi och psykologi.

Varje ämne föreslås omfatta en allmän kurs, som främst behandlar ämnets

metodfrågor, jämte minst två alternativkurser. Kommittén motiverar i betänkandet

valet av examensämnen och diskuterar ingående frågan om ämnenas innehåll

och omfattning.

Kunskapsfordringarna för en betygsenhet skall enligt kommittén omfatta dels

en allmän kurs, dels en av alternativkurserna i ämnet. Genom denna uppläggning

skall alla studerande få handledning i respektive ämnes vetenskapliga metodik

och kunna koncentrera studierna till den del av ämnet som är mest lämplig

med hänsyn till yrkesinriktningen.

Kommittén föreslår att den praktiska utbildningen i sin helhet inarbetas i

socionomutbildningen. Studiepraktiken föreslås omfatta ett ar, fördelat pa tva

fem-månadersperioder och en två-månadersperiod. Studiepraktiken bör enligt

kommittén betraktas som utbildning. Kommittén betonar att tillgång till lämp
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1964

liga praktikplatser och goda handledare är nödvändig för förverkligande av kommitténs

förslag.

Enligt kommittén är det angeläget, att försök med särskilda undervisningscentra

— dvs. institutioner som samtidigt tar emot ett större antal studerande

för praktisk utbildning — kommer till stånd. Kommittén framhåller att det bör

ankomma på socialhögskolorna att närmare undersöka förutsättningarna att anordna

undervisningscentra. Socialhögskolorna måste också enligt kommitténs

mening utvidga den kursverksamhet för handledare som bedrivits under senare år.

Socionomexamen skall enligt kommittén kunna avläggas av den som

dels genomgått godkänd grundkurs, dels förvärvat minst fyra betygsenheter i

examensämnena, varav minst två betyg i ett sådant ämne, dels ock fullgjort godkänd

studiepraktik. För studerande som inte fullgör studiepraktik, dvs. valt en

utbildningsväg motsvarande den nuvarande teoretiska linjen, skall krävas minst

sex betyg i examensämnena, varav minst två betyg i vart och ett av två sådana

ämnen.

Högre utbildning för socionomer

I fråga om akademiska studier på grundnivå anser kommittén det knappast

lämpligt att ha generella regler för överskrivning av betyg i socionomexamen.

Kommittén har i stället den uppfattningen, att socionomutbildningen bör ge en

tillräcklig grund för kvalificerade sociala, administrativa och kommunal-ekonomiska

tjänster.

Kommittén har inte räknat med att licentiatstudier skall kunna bedrivas vid

socialhögskolorna, varför den som önskar fortsätta sina studier mot licentiatexamen,

förutsätts få avlägga sådan examen vid universitet. Kommittén föreslår

att behörighet att avlägga filosofie licentiatexamen skall tillkomma den, som

jämte socionomexamen förvärvat tre betygsenheter i ett ämne vid filosofisk fakultet.

Då en socionom i allmänhet torde ha förvärvat två betyg i ifrågavarande

ämne vid socialhögskola, innebär förslaget, att socionomen efter sin examen får

bedriva normalt omkring en termins universitetsstudier, innan licentiatsstudierna

kan påbörjas.

B. Yttranden

Behovet av en utvidgning och fördjupning av socionomernas teoretiska utbildning

och en effektivisering av studiepraktiken vitsordas av samtliga remissinstanser

som yttrat sig i fragan. Salunda framhåller Svenska landskommunernas förbund

bl. a. följande.

Kommunerna befinner sig just nu i en omdaningsperiod. Den pågående indelningen

i kommunblock torde successivt resultera i omfattande kommunsammanläggningar.

I de större kommuner som sålunda efter hand väntas komma till

stånd får man räkna med ökade krav på befattningshavarnas kunnighet och förmåga

att handha alltmer kvalificerade uppgifter. Styrelsen hälsar därför med

tillfredsställelse kommitténs förslag om en förbättrad socionomutbildning.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. May.ts proposition nr 48 år 1964

Svenska stadsförbundet understryker särskilt kommitténs helhetssyn på socionomutbildningen

såsom en klart yrkesinriktad fackhögskoleutbildning med en

genomförd integration mellan teori och praktik.

Remissinstanserna betonar genomgående, att den av kommittén föreslagna

kvalitetsförstärkningen av utbildningen skulle ge läroanstalterna högskolekaraktär,

och med ett undantag biträdes förslaget att institutens benämning ändras

till socialhögskolor. Universitetsmyndigheterna tillstyrker sålunda att

socialinstituten får karaktär av fackhögskolor, att de med hänsyn härtill benämnes

socialhögskolor samt att forskningsresurserna förstärkes inom de områden

socionomutbildningen omfattar. Statskontoret har avvikande mening i fråga om

läroanstalternas benämning och finner att socialinstituten på grund av bl. a. det

starka inslaget av praktisk utbildning intar en särställning gentemot övriga fackhögskolor

och därför bör bibehållas vid sin nuvarande benämning.

Behovet av ökade resurser för social och kommunalt administrativ

forskning understrykes av bl. a. Svenska stadsförbundet, Svenska

landskommunernas förbund, Svenska socialvardsförbundet, SACO, TCO, LO

och socialstyrelsen. Statskontoret anser, att man inte nu bör fatta beslut som

binder den sociala forskningens framtida organisation. Socialpolitiska kommittén

uttalar i huvudsak följande.

Forskningen vid de framtida socialhögskolorna bör bedrivas främst som ett

led i undervisningen och utbildningen. Genom att i högre grad än som betingas

härav engagera sig i forskningsuppgifter kan dessa högskolor riskera att förlora

karaktären av högre fackskolor för utbildning av socionomer med arbetsuppgifter

inom socialvården. Socialhögskolorna synes endast i mindre utsträckning kunna

utnyttjas för undersökningar av den typ, som avser ämbetsverks och kommittéers

behov. Det torde nämligen inte vara möjligt att utrusta så små forskningsenheter,

som socialhögskolorna kommer att bli, med den personal och maskinutrustning,

som skulle behövas för att göra större undersökningar.

Frågan om en utökning av socialinstitutens utbildningskapacitet

utöver den av kommittén föreslagna och redan genomförda har berörts i flera

yttranden. Sålunda betraktar socialstyrelsen kommitténs förslag som endast ett

första steg i en utveckling mot ytterligare utbildning av socionomer. I några yttranden

diskuteras spörsmålet om en femte utbildningsanstalt.

Frågan om socionomutbildningens utformning och innehåll

kommenteras av flertalet remissinstanser. Kommitténs förslag att samtidigt

med avskaffande av kravet om ett års förpraktik förlänga utbildningen till

tre och ett halvt år har tillstyrkts av flertalet remissinstanser. Förslaget att uppdela

studietiden i dels en ettårig samhällsvetenskaplig grundkurs, dels tre terminers

mer djupgående studier och dels ett ars studiepraktik har likaledes godtagits

av de remissinstanser som yttrat sig däröver. Däremot har meningarna varit

delade om kommitténs förslag att avskaffa utbildningens linjeindelning och er
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1964

sätta denna med ett friare val av examensämnen. Kommitténs förslag i detta avseende

har i princip tillstyrkts av ett stort antal remissinstanser, men åtskilliga

har uttalat viss tvekan och i flera fall förutsatt att någon form av standardisering

av examina borde ske, exempelvis genom angivande av möjliga ämneskombinationer.

Kritiska synpunkter mot det av kommittén föreslagna fria ämnesvalet har anförts

av bl .a. fångvårdsstyrelsen, Svenska socialvårdsförbundet samt Stockholms

stads social- och nykter hetsnämnder. Personalutbildningsberedningen (PUB) avstyrker

forslaget om fritt val av examensämnen och anser det nödvändigt med

en begränsad form av standardisering, som tillgodoser arbetsmarknadens minimibehov

av allmän yrkesinriktning hos socionomerna. Enligt PUB:s mening bör

för respektive yrkesinriktning inom socionomernas arbetsmarknad åtminstone

två betygsämnen vara obligatoriska; begränsas standardkravet till en betygsenhet

i vartdera av två obligatoriska ämnen, kan halva betygssumman i examen

ägnas åt valfri specialisering.

I åtskilliga remissyttranden har framförts förslag om olika jämkningar och

andrmgar i kommitténs förslag till ämnesindelning såväl för den samhällsvetenskapliga

grundkursen som för examensämnena. Sålunda har ett stort antal remissinstanser,

bl. a. styrelserna för socialinstituten i Göteborg, Lund och Umeå,

uttalat att amnet psykologi bör ingå i grundkursen. Svenska landskommunernas

förbund hävdar, att kommunal ekonomi som ett av socialhögskolornas huvudämnen

bör 1m karaktären av självständigt examensämne. LO framhåller, att planeringsfrågornas

ökade betydelse motiverar att samhällsplanering blir självständigt

examensämne. Medicinalstyrelsen, fångvårdsstyrelsen och Stockholms stadskollegium

föreslår motsvarande ställning för ämnet socialvårdsmetodik.

De av kommittén förordade riktlinjerna för den praktiska utbildningens omfattning

och uppläggning har godtagits eller lämnats utan erinran av flertalet

remissinstanser. Från flera håll framhålles nödvändigheten av en kvalitativ förstärkning

av den praktiska utbildningen. Svenska socialvårdsförbundet understryker

vikten av att studiepraktiken planeras i intim samverkan mellan socialhögskolor

och praktikinstitutioner. Utbildningen av praktikhandledare bedöms av

flera remissinstanser som betydelsefull. Medicinalstyrelsen ifrågasätter, om inte

handledarutbildnmgen bör få en större omfattning än vad kommittén föreslagit.

Den av kommittén aktualiserade frågan om högre utbildning för socionomer

har berörts av ett flertal instanser. Utredningsförslaget — att den

som avlagt socionomexamen enligt den nya studieordningen efter viss komplettering

skall äga behörighet att avlägga filosofie licentiatexamen — har i princip

godtagits av bl. a. statens råd för samhällsforskning och humanistiska fakulteterna

i Lund och Göteborg. Universitetskanslern och humanistiska fakulteten i

Stockholm finner däremot, att nuvarande ordning med individuell dispensgivning

bör bibehållas i avvaktan på närmare erfarenheter. Andra remissinstanser anser,

att möjligheter till licentiatstudier snarast bör skapas vid socialhögskolorna''

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1964

9

Denna mening företräds av bl. a. LO, TCO, Sveriges socialdemokratiska studentförbund,

Svenska landskommunernas förbund och Sveriges socionomförbund.

C. Departementspromemorian

Vid utarbetandet av departementspromemorian har departementschefens uttalanden

i propositionen 1963:79 samt statsutskottets utlåtande i anledning av

denna proposition (SU 110) tjänat som utgångspunkt. I promemorian behandlas

främst frågorna rörande socionomutbildningcns innehåll samt socialinstitutens

utbildningskapacitet.

Socialinstitutens uppgifter

Följande allmänna riktlinjer bör enligt experterna gälla för socialinstitutens verksamhet.

Socialinstituten har till uppgift att meddela vetenskaplig undervisning och

praktisk utbildning åt blivande tjänstemän med sociala, administrativa och ekonomiska

uppgifter i statlig, kommunal och enskild tjänst. Utbildningens karaktär

av direkt yrkesutbildning understryker nödvändigheten av att anpassa institutens

verksamhet till den förändring i yrkesuppgifter som ägt rum och kommer

att äga rum inom socionomyrkena. Det har från alla håll poängterats att

uppgifterna för socionomerna på arbetsmarknaden blivit alltmer kvalificerade

och därför ställer krav på kunskaper utöver dem som den nuvarande utbildningen

ger. För att instituten skall kunna fullgöra uppgiften att på adekvat sätt

svara för den avsedda yrkesutbildningen erfordras därför en kvalitativ förstärkning

av socionomutbildningen. Socionomutbildningskommitténs förslag att förlänga

utbildningen vid instituten från nuvarande 2x/2 till 3y2 år bör därvid vara

vägledande. Ett års längre studier vid instituten bör kunna ge den kvalitetsförbättring,

som erfordras under förutsättning att även effektiviteten i den teoretiska

och praktiska utbildningen höjes.

Utbildningens kvalitativa förstärkning har varit motiv för kommitténs förslag

att ändra institutens namn till socialhögskolor. Yttrandena över kommitténs förslag

har vitsordat utbildningens högskolekaraktär. Oberoende av ställningstaganden

till den sociala forskningens framtida organisation synes den kvalitativa

förstärkningen av socionomutbildningen i och för sig vara tillräckligt skäl för

det erkännande av utbildningens nivå som ligger i beteckningen högskola. En sådan

namnförändring har säkerligen också en väsentlig betydelse för att i den

snabba utbyggnaden av socionomutbildningen locka kvalificerade studerande och

till nya lärartjänster rekrytera innehavare, som har samma vetenskapliga och

pedagogiska kompetens som gäller vid universiteten.

Utbildningskapaciteten

Frågan om behov och tillgång av socionomer diskuteras i promemorian,

varvid framhålles bl. a. följande.

Utbyggnaden av den kommunala socialvården och av hälso- och sjukvården

samt upprustningen inom vårdområdena har inneburit ökad efterfrågan på personer

med social utbildning och primär- och landstingskommunernas vidgade ar
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1964

betsuppgifter och växande ekonomiska engagemang har lett till ökad efterfrågan

på personer med administrativ och kommunalekonomisk utbildning. Härtill kommer

att många socionomer under senare år har sökt sig till yrkesområden som

tidigare endast i mindre grad lockat socionomer, exempelvis näringslivets personaltjänst,

statlig förvaltning och sjukvårdsadministration.

Samtidigt har en betydande förstärkning av socialinstitutens utbildningskapacitet

ägt rum. Antalet utbildningsplatser har, som framgår av följande tabell,

ökat med cirka 80 procent under de tre senaste åren. Den ökade elevintagningen

har emellertid ännu inte påverkat arbetsmarknadens tillgångssida; med nuvarande

uppläggning av utbildningen dröjer det närmare tre år innan någon sådan

effekt uppnås.

Lärosäte

Läsår

1960/61

1961/62

1962/63

1963/64

Stockholm ........................

130

130

130

150

Göteborg .........................

65

80

80

120

Lund ............................

70

85

100

120

Umeå ............................

—

—

70

90

Summa

265

295

380

480

Socionomutbildningskommittén bedömde det som sannolikt, att en ytterligare

kapacitetsökning kommer att bli erforderlig. Av departementspromemorian inhämtas

i detta sammanhang i huvudsak följande.

Många remissinstanser framhöll, att kommittéförslaget borde betraktas som

ett första steg i en utveckling mot ytterligare vidgad utbildning av socionomer.

En mera aktiv vårdpolitik kommer att kräva ökade samhällsinsatser, inte minst

i fråga om välutbildad arbetskraft för kurativa, organisatoriska och direkt vårdande

uppgifter. Kommunerna har i icke ringa utsträckning tvingats besätta socionomtjänster

med personer som saknat denna utbildning och i vissa fall avstått

från att genomföra erforderliga personalförstärkningar i vetskap om att kompetenta

sökande knappast skulle kunna erhållas. I sin promemoria »Det högre utbildningsväsendets

fortsatta utbyggnad» (december 1962) och i statistiska sammanställningar

rörande tendenserna på akademikernas arbetsmarknad fram till

mitten av 1970-talet (SOU 1962:55) uttalar prognos- och planeringsgruppen inom

ecklesiastikdepartementet att man år 1970 torde kunna räkna med ett erforderligt

intag av elever uppgående till cirka 700.

Experterna framhåller, att det är nödvändigt att ytterligare öka utbildningskapaciteten

vid socialinstituten. Med hänsyn till arbetsmarknadens behov förordas

denna ubyggnad ske snarast. Det synes också enligt experterna finnas förutsättningar

för att — samtidigt som utbildningens kvalitet förstärks — genomföra

en successiv utbyggnad av socialinstitutens utbildningskapacitet. Avgörande

faktorer i detta sammanhang är elevtillströmningen samt tillgången till lokaler,

lärare och praktikplatser.

I fråga om elevtillströmningen inhämtas av promemorian, att antalet

sökande under hela 1950-talet och fram till 1962 endast undergått mindre

förskjutningar, bortsett från en nedgång några år vid mitten av 1950-talet. År

1963 skedde emellertid en betydande ökning av antalet sökande, från 611 år 1962

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr Jf8 år 10G4

till 1 128 år 1903, något som enligt experterna synes sammanhänga med två omständigheter,

dels de förändrade inträdesvillkoren, dels den planerade utbildningsreformen.

Åtskilliga av dem som sökte inträde 1963 hade ingen eller mycket

kort förpraktik. Det är uppenbart, framhåller experterna, att många personer

som varit intresserade av socionomutbildning tvekat inför kravet på ett års förpraktik

och att redan den uppmjukning som nu skett påverkat elevtillströmningen.

Lokalsituationen på de olika institutsorterna belyses i promemorian.

Sålunda erinras om att stockholmsinstitutct under höstterminen 1963 erhöll nya

lokaler. Under hösten 1964 beräknas enligt promemorian vissa mindre utrymmen

tillkomma. Större lokalresurser torde — enligt vad som framhålles — bli tillgängliga

först i samband med att institutet flyttar ut till Frescatiområdet, vilket enligt

uppgift avses ske hösten 1967. Göteborgsinstitutet har enligt experterna redan

med nuvarande utbildningskapacitet svårt att klara lokalsituationen, och

ett gynnsammare läge beräknas uppstå först hösten 1965. För lundainstitutet

anges, att ytterligare förhyrning blir erforderlig redan hösten 1964. Umeåinstitutet

kan enligt promemorian först under hösten 1967 få en mera permanent lösning

av lokalfrågan.

En ytterligare förstärkning av socialinstitutens utbildningskapacitet medför

enligt experterna behov av nya lärartjänster. Med hänsyn dels till

den allmänna knappheten på samhällsvetare med erforderlig akademisk meritering,

dels till att vissa av institutens läroämnen inte har någon direkt motsvarighet

vid andra lärosäten, kan det — enligt vad som framhålles i promemorian —

komma att bli svårt att i erforderlig omfattning rekrytera kompetenta lärare.

Experterna förutsätter emellertid, att en reformering av socionomutbildningen

innebärande en kvalitativ förstärkning och institutens omvandling till högskolor

kommer att kunna öka rekryteringsmöjligheterna. Man anser det därför vara

möjligt att genomföra en fortsatt successiv utbyggnad av socionomutbildningen.

Även spörsmålet om tillgången på praktikplatser diskuteras i promemorian.

En nödvändig förutsättning för ett genomförande av en kapacitetsökning

är, framhåller experterna, att ett erforderligt antal lämpliga praktikplatser kan

anskaffas. Den praktiska utbildningen utgör en betydande del av socionomutbildningen

och bör därför enligt experterna tillmätas en central betydelse. Ett

ökat intresse hos enskilda kommuner och andra arbetsgivare för att ge de studerande

kvalificerad praktisk utbildning har enligt promemorian kunnat noteras.

Om socialinstituten får tillräckliga personella och materiella resurser för att bygga

ut kontakten med praktikinstitutionema, ordna handledarutbildning m. m., bör

det, anser experterna, vara möjligt att — utan att göra avkall på den praktiska

utbildningens kvalitet — ytterligare öka utbildningskapaciteten.

I promemorian konstateras sammanfattningsvis beträffande utbildningskapaciteten,

att förutsättningar torde finnas för en ökning av antalet utbildningsplatser

med ytterligare 60 från och med läsåret 1964/65, varav 30 i Stockholm och

30 i Umeå. Vid de övriga instituten anses lokalsituationen för närvarande hindra

en ökad elevintagning. Intagningskapaciteten kommer — om ett högre intag ge
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:t$ ''proposition nr 48 år 1964

nomföres — att uppgå till 540 elever per år. Vad gäller antalet nyintagna elever

för tiden efter läsåret 1964/65 torde det — framhåller experterna — finnas skäl

för en ytterligare ökning. De anser det dock inte vara möjligt att inom överskådlig

tid genomföra ett i huvudsak fritt tillträde till socionomutbildningen. Knappheten

på lokaler och lärare och framför allt den begränsade tillgången till praktikplatser

sägs nödvändiggöra ett fixerat platsantal vid socialinstituten. Experterna,

som anser att en fortsatt utbyggnad av utbildningskapaciteten bör ske successivt,

finner den i det föregående redovisade lokalsituationen ge anledning till

följande slutsatser:

a. Socialinstitutet i Stockholm: ytterligare kapacitetsökning kan vara möjlig

från och med läsåret 1967/68;

b. Socialinstitutet i Göteborg: ytterligare kapacitetsökning kan vara möjlig

tidigast från och med läsåret 1965/66;

c. Socialinstitutet i Lund: ytterligare kapacitetsökning kan eventuellt vara

möjlig från och med läsåret 1965/66;

d. Socialinstitutet i Umeå: ytterligare kapacitetsökning kan vara möjlig från

och med läsåret 1967/68.

Under förutsättning att lokalfrågorna kan lösas, synes det enligt experterna

vara möjligt att mot slutet av 1960-talet, möjligen redan från och med läsåret

1967/68, uppnå den intagningskapacitet — 700 elever per år — som angivits i

nämnda promemoria av prognos- och planeringsgruppen inom ecklesiastikdepartementet.

I detta sammanhang aktualiserar experterna frågan om elevintagning

två gånger per år. För närvarande sker antagning av elever endast en

gång om året, nämligen vid höstterminens början. Med gällande studiegång innebär

detta att lärare och lokaler utnyttjas i något större omfattning under höstterminen

än under vårterminen. Så förväntas också bli fallet efter en reformering

av utbildningen.

Experterna finner flera skäl tala för att elevantagning bör äga rum även vid

vårterminens början. Man kan härigenom — framhålles det — få ett jämnare

utnyttjande av lärare och lokaler, effektivare utnyttja tillgängliga praktikplatser

och ge eleverna en ökad valfrihet. Samarbetsnämnden bör därför, föreslår experterna,

från och med läsåret 1965/66 få rätt att anta elever två gånger om året.

Med hänsyn till den planerade reformeringen av utbildningen och de praktiska

problem som därvid kan uppkomma under första läsåret anses elevantagning för

lärsåret 1964/65 böra ske endast vid höstterminens början.

En omläggning av elevantagningen bör enligt experterna också ge möjligheter

att öka den årliga antagningen med cirka 30 elever vid vart och ett av instituten,

utan att behovet av lektionssalar i motsvarande grad ökar.

Även spörsmålet om ett femte socialinstitut behandlas i promemorian.

Enligt experterna synes det vara möjligt att ytterligare öka kapaciteten vid

de befintliga instituten. Denna lösning förordas bli prövad i första hand. Behovet

av ett nytt socialinstitut bör — enligt vad som framhålles — bedömas i samband

med prövningen av frågan om ett sjätte universitet.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 1*8 är 1961*

Sociononuilbildningens innehåll

Socialinstitutens nuvarande utbildning är — såsom förut framhållits — differentierad

på tre linjer. Eleverna fördelar sig för närvarande med omkring 80 procent

på sociala linjen, 15 procent på förvaltningslinjen (socialkommunala linjen) och

5 procent på teoretiska linjen. Utbildningen för de båda yrkesutbildande linjerna

består av cirka 17 månaders teoretiska studier och 8—10 månaders studiepraktik.

För teoretiska linjen fordras ej studiepraktik. De teoretiska studierna består för

samtliga linjer av omkring 1/3 gemensamma ämnen av mer allmänorienterande

karaktär: stats- och kommunalkunskap, nationalekonomi och socialpolitik. Kritiken

mot den nuvarande utbildningen har framför allt gällt att det inom den normala

studietiden ej varit möjligt att fördjupa och specialisera studierna i de för

socionomyrkena särskilt viktiga ämnena.

Huvudlinjerna i socionomutbildningskommitténs förslag — förlängning av den

egentliga studietiden från 17 till 23 månader och samtidigt avskaffande av förpraktiken

samt uppdelning av utbildningen pa en ettårig grundkurs och IV2 ars

fördjupade studier i yrkesinriktade examensämnen jämte en ettårig studiepraktik

— har i huvudsak tillstyrkts av remissinstanserna och utgör grunden för de

i promemorian framförda förslagen. I en rad enskildheter föreslås emellertid ändringar

jämfört med kommittéförslaget. Den samhällsvetenskapliga grundkursen

föreslås omfatta ämnena rättskunskap, statskunskap, statistik, sociologi,

samhällsekonomi med socialpolitik, socialrätt, psykologi samt praktisk förvaltningskunskap

med yrkesorientering. Av promemorian inhämtas i fråga om det

första årets studier bl. a. följande.

Den för alla examina gemensamma samhällsvetenskapliga grundkursen bör i

sig rymma en allmän orientering om människorna i dagens samhälle sett ur olika

vetenskapliga aspekter. Samtidigt skall den vara underlag för de fördjupade studier

i ett mindre antal ämnen som följer efter grundkursen. Psykologier ett av

de centrala ämnena för social yrkesutbildning. Utrymme bör därför också i grundkursen

beredas för ämnet psykologi. Detta är möjligt inom samma totalantal

undervisningstimmar/elev som kommittén föreslagit, om utbildningen vid instituten

i enlighet med vad som föreslås i det följande behåller den nu gällande principen

om viss standardisering av examina för respektive sociala och ekonomiskt

administrativa yrkesområden. Under dessa förutsättningar synes det nämligen

möjligt att minska omfattningen av undervisningen i praktisk förvaltningskunskap

och yrkesorientering till för varje större yrkesområde direkt relevanta moment.

En del av utrymmet för ämnet psykologi i grundkursen har emellertid fått

beredas på andra ämnens bekostnad. Sålunda sker viss minskning av statistikoch

sociologiundervisningen. För sociologins del innebär detta att en del av socialpsykologin

överförs till ämnet psykologi. I övrigt har i kommitténs förslag

till grundkurs vidtagits den förändringen att socialpolitiken, fattad som de samhällsekonomiska

aspekterna på den sociala utvecklingen, skilts från de rättsliga

aspekterna och sammanförts med ekonomiundervisningen. Samhällsekonomi respektive

socialrätt avser alltså att från två skilda utgångspunkter belysa samhällets

sociala politik.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1964

I promemorian behandlas härefter frågan om linjedifferentiering av

utbildningen. Det hävdas bl. a. att de vid remissbehandlingen uttalade farhågorna

att ett fritt val av examensämnen från yrkesutbildningssynpunkt skulle

vara mindre tillfredsställande bör undanröjas genom en examensstandardisering,

som direkt anknyter till socialinstitutens utbildningsuppgifter för olika yrkesområden.

Utgångspunkten bör enligt experterna vara en fixering av de olika krav på

fördjupade studier, som gör sig gällande inom de egentliga socionomyrkena. Med

hänsyn härtill föreslås i promemorian, att instituten även framgent bör ha utbildningen

organiserad inom en social linje, en förvaltningslinje samt en teoretisk

linje.

Beträffande socionomutbildningskommitténs förslag till examensämnen

framhålles i promemorian, att vissa justeringar kan vara motiverade mot bakgrunden

av dels vad som anförts vid remissbehandlingen, dels den föreslagna linjedifferentieringen,

dels ock de förändringar som föreslagits i fråga om grundkursen

under det första studieåret. För att åstadkomma större möjligheter att inom

ett linjedifferentierat system tillfredsställa olika krav på fördjupade kunskaper

bör enligt experterna fordringarna på betygsenheter för examen på social linje

och förvaltningslinje höjas från 4 till 5. Detta är möjligt — framhålles det —

inom samma totala studietid, om studierna för ett betyg i ett ämne efter grundkursen

inskränkes till V2 termin i stället för av kommittén föreslagna % termin.

En sådan inskränkning av ettbetygsstudierna anses dessutom ge avsevärt bättre

förutsättningar för en effektiv studieplanering när studieterminer skall avlösas

av praktikterminer. Två betygsenheter i ett ämne skulle liksom i kommitténs förslag

fortfarande fordra en hel termins studier efter ettbetygsstadiet.

I promemorian föreslås följande konstruktion av examensämnena.

Examensämnen

Gemensam kurs

Statskunskap

Allmän kurs

Altemativkurs eller speciell

inriktning

Allmän förvaltning

Rättsvetenskap

Samhällsekonomi ..

Kommunal ekonomi

Sociologi .........

Social metodik

Psykologi ....

Allmän kurs

( Kommunalrätt med civilrätt

| Socialrätt

Allmän kurs

j Socialpolitik

| Företagsekonomi

Allmän kurs

f Kommunal redovisning

| Samhällsplanering

Allmän kurs

( Arbetssociologi

| Social desorganisation

1 Gruppsociologi

Allmän kurs

( Social förvaltning

j Socialvårdsmetodik

Allmän kurs

Differential- och individual-

psykologi med psykiatri

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 48 år 1964

I anslutning till denna sammanställning anföres i promemorian i huvudsak

följande beträffande de enskilda examensämnena.

Samhällsekonomi. Ämnesnamnet bör inte inbegripa företagsekonomi eftersom

studiet av denna alternativkurs ej är obligatorisk. Gentemot kommitténs förslag

att låta det tidigare examensämnet socialpolitik bli en alternativkurs av ämnet

samhällsekonomi har inga invändningar gjorts vid remissbehandlingen. Den sociala

politiken kan naturligtvis också belysas från rättsliga eller sociologiska utgångspunkter.

Det synes emellertid mest ändamålsenligt att som kommittén föreslagit

använda beteckningen socialpolitik för de ekonomiska aspekterna på den

sociala politiken.

Kommunal ekonomi. Vid remissbehandlingen har framhållits som brister i kommittéförslaget

dels att ämnet kommunal ekonomi ej förekommer som självständigt

ämne dels att ämnet samhällsplanering ej förekommer. Lämpligast torde

vara att se samhällsplaneringens kunskapsstoff som en specialisering av ett självständigt

ämne kommunal ekonomi. Samhällsplanering blir den naturliga specialiseringen

för kommunala sekreterareuppgifter. Som en andra specialisering inom

samma ämne för uppgifter inom drätselförvaltning bör kommunal redovisning

upptagas.

Social metodik. En integration av praktiska erfarenheter på socialvårdens område

med olika moment av samhällsvetenskaplig teori är avgörande för socionomexamens

användbarhet framför allt för kurativa arbetsuppgifter. Med inplaceringen

av ämnet psykologi i grundkursen finns förutsättningar för ett utskiljande

av social vårdsmetodik från psykologiämnet. Tillsammans med studiet

av den sociala förvaltningens funktioner bör socialvårdsmetodik studeras i ett

särskilt examensämne social metodik. Visserligen kan det vara tveksamt om ämnet

ännu har den egenart som är en förutsättning för studier över ettbetygsnivån,

men ett direkt inlemmande i akademiska ämnen kan medföra nackdelar när det

gäller att integrera teorien från flera ämnen (sociologi, psykologi, socialrätt och

statskunskap) med praktiska erfarenheter.

I enlighet med vad socionomutbildningskommittén föreslagit bör, anser experterna,

vid instituten ges en särskild kurs i sjukdomslära för sociala linjen. Vidare

föreslås för blivande sjukvårdsadministratörer en särskild kurs i sjukvårdsförvaltning

vid institut, där antalet elever med sådan yrkesinriktning så motiverar.

Kommitténs riktlinjer för studiepraktikens omfattning och uppläggning

har allmänt tillstyrkts vid remissbehandlingen. I flera yttranden har poängterats,

att en kvalitativ förstärkning av den praktiska utbildningen är angelägen.

För att studiepraktiken skall få den kvalitet som gör den till en del av en mer

kvalificerad utbildning erfordras, framhåller experterna, en effektiv handledning

av praktikanterna. Fn förutsättning för en fullvärdig utbildningsreform anses

därför vara tillgång till praktikplatser, där instituten har garantier för att eleverna

får kvalificerad handledning. Tillgängen på lämpliga praktikplatser sägs

vidare vara avgörande för institutens möjligheter att öka utbildningskapaciteten.

Redan för budgetåret 1964/65 bör enligt experternas förslag medel beräknas för

särskilda handledarkurser i socialinstitutens regi. Kurserna föreslås omfatta en

vecka av föreläsningar och diskussioner. Respektive institut svarar enligt för
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 48 år 1964

slaget för rese- och traktamentsersättning i samband med kurserna och svarar

också för ersättningen åt lärare eller utomstående experter som deltar från utbildningsanstalten.

Omkring 300 deltagare vid 13 olika kurser bör, framhålles i

promemorian, vara en riktpunkt för handledarutbildningen under första året efter

utbildningsreformens genomförande. Ledningen och planeringen av denna verksamhet

liksom ledningen av den praktiska utbildningen vid instituten ställer enligt

experterna krav på en personalförstärkning vid instituten.

På längre sikt kan enligt experternas mening en omfattande handledarutbildning

inte ensam vara tillräcklig för att ge ett ökat antal studerande vid socialinstituten

en kvalitativt tillräcklig studiepraktik. Tillkomsten av ett antal undervisningscentra

i större kommuner eller vid anstalter av olika slag skulle, framhålles

det, skapa bättre förutsättningar att ge studiepraktiken karaktär av direkt

utbildning. Från såväl kommunalt som statligt håll har intresse visats för tanken.

Fångvårdsstyrelsen har sålunda i sitt yttrande över kommittéförslaget antytt

lämpligheten av undervisningscentra inom kriminalvården. Experterna anser det

böra ankomma på styrelserna för socialinstituten att i samverkan med vederbörande

myndigheter inkomma med förslag till upprättande av särskilda undervisningscentra.

Examenskraven för socionomexamen bör enligt promemorian fixeras så,

att garantier erhålles för att utbildningen direkt svarar mot de yrkeskrav som

gäller för socionomernas arbetsmarknad. Följande regler föreslås.

Sociala linjen: Socionomexamen vid social linje avlägges av den, som dels genomgått

godkänd grundkurs, dels förvärvat minst fem betygsenheter i examensämnen,

dels ock fullgjort tolv månaders godkänd studiepraktik. I examen skall

ingå minst tre betygsenheter förvärvade inom två eller tre av ämnena rättsvetenskap

(alternativkurs: socialrätt), psykologi och social metodik. Två betygsenheter

erfordras i minst ett av i examen ingående ämnen. Halva betygsenheter och

betygsenheter över två betyg inräknas ej i examens betygssumma. Betyg i ämnet

kommunal ekonomi eller dess alternativkurser får ej inräknas i examen.

Förvaltningslinjen: Socionomexamen vid förvaltningslinje avlägges av den, som

dels genomgått godkänd grundkurs, dels förvärvat minst fem betygsenheter i

examensämnen, dels ock fullgjort tolv månaders godkänd studiepraktik. I examen

skall ingå minst tre betygsenheter förvärvade inom två eller tre av ämnena

statskunskap, rättsvetenskap (alternativkurs: kommunalrätt med civilrätt) och

kommunal ekonomi. Två betygsenheter erfordras i minst ett av i examen ingående

ämnen. Halva betygsenheter och betygsenheter över två betyg inräknas ej

i examens betygssumma. Betyg i ämnet social metodik eller dess alternativkurser

får ej inräknas i examen.

Teoretiska linjen: Socionomexamen vid teoretisk linje avlägges av den, som

dels genomgått godkänd grundkurs, dels ock förvärvat minst åtta betygsenheter

i examensämnen. Två betygsenheter erfordras i minst två ämnen. Halva betygsenheter

får ej inräknas i examens slutsumma. Betyg i ämnena kommunal ekonomi

och social metodik eller deras alternativkurser får ej inräknas i examen.

En ettbetygsenhet kan för varje examen bestå av en kurskombination bestående

av alternativkurser från två olika examensämnen. För ettdera av dessa ämnen

skall den allmänna kursen vara inhämtad.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:tu proposition nr 48 år 1964

Genom de föreslagna examenskraven för sociala linjen och förvaltningslinjen

vinnes garantier för att jnst de ämnen som anses nödvändiga för olika arbetsuppgifter

inom socionomyrkena alltid ingår med minst tre av fem betygsenheter.

Genom höjningen av kraven på antalet betygsenheter har emellertid samtidigt

skapats utrymme för de ytterligare kunskaper som anses önskvärda inom olika

yrkesområden.

Tills vidare bör ämnet social metodik med hänsyn till den relativt ringa omfattningen

av direkt vetenskaplig litteratur inom ämnesområdet endast avse studier

för ettbetygsstadiet.

Från teoretiska linjens examina har uteslutits ämnena kommunal ekonomi och

socialvårdsmctodik. Motivet härför är att teoretisk utbildning ej ställer krav på

studiepraktik vilket för dessa ämnens del är oumbärligt.

I fråga om undervisningen konstateras i promemorian, att antalet

schematimmar per elev är lägre vid socialinstituten ån vad som numera i allmänhet

gäller vid universiteten. Enligt experterna bör undervisningen vid instituten

nu effektiviseras efter samma linjer som skett vid universiteten genom beslut

åren 1958 och 1959. Med hänsyn härtill föreslås i promemorian dels att grundkursen

skall meddelas i form av lektionsundervisning, dels att undervisningen

för en betygsenhet i examensämnena skall organiseras huvudsakligen som lektionsundervisning.

Omfattningen av undervisningen inom grundkursen beräknas

till omkring 14 timmar samt på betygsstadiet till cirka 10 timmar per elev

och vecka. För överbetygsstadiet anses uppsatsseminarier och lektionsundervisning

vara de lämpligaste undervisningsformerna; antalet undervisningstimmar

föreslås bli 7—8 per elev och vecka.

Vissa särskilda utbildningsfrågor

1 promemorian framhålles angående partiell utbildning vid socialinstituten,

att denna bör bevaras och att det bör ankomma pa institutens samarbetsnämnd

att utforma antagningsbestämmelser till sådan utbildning. Vidare behandlas

frågan om socionomernas möjligheter att bedriva högre studier. Experterna,

som i likhet med kommittén förordar att socionomer skall beredas tillträde

till licentiatstudier, anför bl. a. följande.

Genom den föreslagna utbildningsreformen och genom den redan genomförda

kvalitetsförstärkningen av lärarorganisationen vid socialinstituten (inrättandet

av universitetslektorstjänster) bör tillräckliga garantier finnas för att socionomer

efter komplettering vid filosofisk fakultet till tre betyg i ett ämne kan genomföra

licentiatstudier i samma ämne. Det bör därvid betraktas som en fördel, om också

socionomer utan studentexamen ges tillfälle till högre utbildning.

För socionomer som avlagt examen enligt äldre studieordning måste trebetygsstudier

vid universitet föregås av kompletterande studier enligt den nya studieordningen

vid socialinstituten.

Behovet av fortbildning inom socionomernas verksamhetsområden är

stort, framhåller experterna. Flera skäl anses tala för att fortbildningsverksamhe
2

— Bihang till riksdagens protokoll 196i. 1 samt. Nr iS

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1964

ten under de närmaste aren bör ha betydande omfattning. En ny kommunindelning,

nya riktlinjer för budget och redovisning, nya vårdmetoder och större insatser

för förebyggande åtgärder och rehabilitering ökar behovet av kompletterande

utbildning.

Med hänsyn till de kostnader den s. k. mentalhygieniska kursen medför finns

det — enligt experterna — för närvarande ringa möjligheter att tillgodose andra

angelägna fortbildningsbehov. Till fortbildning av socionomer bör därför, anser

experterna, från och med nästa budgetår anvisas ett högre belopp än det nu utgående.

Inträdesvillkoren

Bestämmelserna för tillträde till socionomutbildning bör enligt experterna utformas

i huvudsaklig överensstämmelse med socionomutbildningskommitténs förslag,

dvs. studentexamen eller vid särskilt inträdesprov styrkta kunskaper motsvarande

fordringarna enligt studentexamen i svensk skrivning, modern historia,

samhällskunskap, ekonomisk geografi och engelska. Experterna anser dock, att

vissa justeringar av förslaget är motiverade med hänsyn till remissinstansernas

synpunkter; sålunda bör provet i ekonomisk geografi utbytas mot kunskapsprov

i matematik med krav motsvarande lärokursen för första årskursen på allmänna

gymnasiets allmänna linje.

Kravet pa förpraktik förordas bortfalla. Flerårigt och väl vitsordat arbete inom

ett område för vilket instituten utbildar liksom kvalificerade statliga, kommunala

eller andra förtroendeuppdrag bör enligt experterna dock kunna tillgodoräknas

efter beslut i varje särskilt fall av samarbetsnämnden. Av promemorian

framgår, att de föreslagna nya intagningsbestämmelserna inte kan tillämpas redan

vid 1964 års elevantagning. Samarbetsnämnden förutsätts utfärda de övergångsbestämmelser

som kan visa sig påkallade. Nämnden bör även — understryks

det — beakta de omläggningar som sker och kommer att ske på skolans

område samt föreslå erforderliga ändringar av inträdesvillkoren.

Personalorganisationen

Socionomutbildningskommittén föreslog, att det vid socialinstituten skulle finnas

följande lärartjänster: universitetslektor och lektor samt i vissa ämnen professor

jämte assistent. För den praktiska utbildningen skulle finnas konsulenttjänster.

Kommitténs förslag har i vad det avsåg universitetslektorer, lektorer och konsulenter

redan genom beslut vid 1963 års riksdag blivit genomfört. Universitetslektorerna

har att bestrida huvuddelen av den teoretiska undervisningen, medan

lektorerna i första hand bestrider undervisning i de mera praktiskt inriktade undervisningsmomenten.

I fråga om behovet av nya lärartjänster anför experterna, att följande

faktorer har avgörande betydelse i sammanhanget.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 är 1964

1. I)en under åren 1902 och 1963 vidtagna ökningen av antalet elevplatser vid

instituten medför automatiskt och successivt ett ökat antal närvarande elever

vid instituten.

2. Den i det föregående föreslagna kapacitetsökningen vid instituten i Stockholm

och Umeå medför en ytterligare ökning av det totala antalet närvarande

elever.

3. Utbildningsreformen medför ett avsevärt ökat antal undervisningstimmar

per elev för det första studieåret 1904/65. Däremot får inte utbildningens förlängning

från 2Y3 till 3Va år effekt på undervisningsvolymen förrän under budgetåret

1966/67.

Omkring en tredjedel av den totala undervisningen vid socialinstituten meddelas

nu av timarvoderade lärarkrafter. Den utökning av undervisningsvolymen,

som förutsätts för kommande budgetår, måste enligt experterna i första hand

leda till inrättande av nya fasta lärartjänster. Relationen inom ramen för den

totala undervisningsvolymen mellan fasta och timarvoderade lärare bör förskjutas

till förmån för fast anställda lärare, hävdas det vidare. Med den intensivare

undervisning, som utbildningsreformen syftar till, är det enligt vad experterna

framhåller knappast möjligt att i större utsträckning lita till timarvoderade

krafter. Lokaltillgången på längre sikt anses framtvinga en successiv ökning av

undervisningsandelen för fasta lärare. Det är enligt promemorian knappast möjligt

att i någon väsentlig utsträckning engagera utomstående lärarkrafter, om

tillgången till undervisningslokaler ej ger utrymme för en nödvändig elasticitet.

Följande lärartjänster föreslås av experterna inrättade från och med den 1 juli

1964.

Socialinstitutet i Stockholm: Tre universitetslektorstjänster avseende en rättsvetenskap,

särskilt socialrätt, en sociologi samt en statskunskap; en lektorstjänst

(A 25) avseende praktisk förvaltningskunskap.

Socialinstitutet i Göteborg: Tre universitetslektorstjänster avseende en rättsvetenskap,

en psykologi samt en sociologi; en lektorstjänst (A 2o) avseende praktisk

förvaltningskunskap.

Socialinstitutet i Lund: Två universitetslektorstjänster avseende en statskunskap

och en rättsvetenskap; en lektorstjänst (A 25) avseende praktisk förvaltningskunskap.

Socialinstitutet i Umeå: Två universitetslektorstjänster avseende en psykologi

och en rättsvetenskap, särskilt socialrätt; en lektorstjänst (A 25) avseende praktisk

förvaltningskunskap.

Antalet för läsåret 1964/65 nytillkommande undervisningstimmar har av experterna

beräknats uppgå till i Stockholm 1 800, i Göteborg 1 000, i Lund 1 050

och i Umeå 1 200. Större delen av detta undervisningsbehov avses bli täckt genom

de i promemorian föreslagna tjänsterna som universitetslektor och lektor.

I promemorian föreslås vidare, att i samband med den föreslagna rubriceringen

av ämnen i grundkurs och av examensämnen bör vid socialinstitutct i Stockholm

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1984

en av de befintliga lektorstjänsterna i social metodik och administration i stället

avse social metodik samt tva lektorstjänster avse praktisk förvaltningskunskap.

Vid vart och ett av socialinstituten i Göteborg, Lund och Umeå bör en av de

befintliga lektorstjänsterna i social metodik och administration avse social metodik

och i Göteborg och Lund en praktisk förvaltningskunskap.

Beträffande behovet av nya tjänster i övrigt anför experterna bl. a.

följande.

För den praktiska utbildningen inrättades från och med den 1 juli 1963 konsulenttjänster

(A 21). Uppgifterna för konsulenterna avser kontakten med praktikinstitutioner,

anskaffande av praktikplatser och praktikförmedling. Genom

den i det föregående föreslagna omläggningen av studiepraktiken till en längre

och mer kvalificerad praktisk utbildning ställes ökade krav på konsulenterna. X

enlighet med vad som föreslagits från socialinstitutens styrelser bör inrättas en

förste konsulenttjänst (A 25) vid vart och ett av de fyra instituten.

Genomförandet av utbildningsreformen och den snabba ökningen av antalet

elever förutsätter — såsom socionomutbildningskommittén föreslagit_ en för
stärkning

av den administrativa personalen. I enlighet med kommittéförslaget

bor vid vart och ett av instituten inrättas en sekreterartjänst (A 21). De kamerala

arbetsuppgifterna kan lämpligen åvila den assistenttjänst (A 15), som inrättats

från och med den 1 juli 1963 vid instituten i Göteborg, Lund och Umeå. En

sådan tjänst bör nu ersätta kansliskrivartjänsten i Stockholm. Assistenttjänsten

(A 17) vid institutet i Stockholm ersättes med sekreterartjänsten (A 21).

För biträdesuppgifter erfordras främst på grund av det ökade elevantalet en

förstärkning av personalen vid instituten i Stockholm och Umeå. Vid institutet

i Stockholm bör inrättas en tjänst som kontorist, en tjänst som kanslibiträde och

en tjänst som kontorsbiträde. Vid iinstitutet i Umeå bör tillkomma en tjänst som

kanslibiträde och en tjänst som kontorsbiträde. Vid vart och ett av instituten i

Goteborg och Lund bör inrättas en tjänst som expeditionsvakt.

En utbyggnad av socialinstitutens verksamhet kommer att medföra ökade

uppgifter för institutens bibliotek. Socialvetenskapliga biblioteket vid socialinstitutet

i Stockholm intar därvid en särställning. Biblioteket fungerar på en gång

som fakultetsbibliotek för de samhällsvetenskapliga ämnena vid Stockholms universitet

och som bibliotek för socialinstitutets lärare och elever. Med den stora

elevtillströmningen till samhällsvetenskaperna vid universitetet som ägt rum under

senaste år och den nu föreslagna utbyggnaden vid socialinstitutet är bibliotekets

personal helt otillräcklig. I enlighet med socionomutbildningskommitténs

förslag bor därför vid socialinstitutet i Stockholm inrättas en tjänst som biblioteksamanuens

i reglerad befordringsgång. Vid instituten i Göteborg och Lund bör

tillkomma halvtidstjänster som förste biblioteksbiträde.

Experternas förslag till personalorganisation för budgetåret 1964/65 _ jäm
fört

med innevarande budgetår — sammanfattas i följande tabell. De universitetslektorat

som innehas av rektorerna har ej medtagits i översikten.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts •proposition nr 48 år 1964

21

Tjänst

Stockholm

Göteborg

Lund

Umeå

63/64

64/65

63/64

64/65

63/64

64/65

63/64

64/65

Rektor Bl .....................

1

1

1

1

1

1

1

1

Universitetslektor ...............

4

7

2

5

3

5

3

5

Lektor A 25.....................

3

4

2

3

2

3

1

2

Förste konsulent A 25 ...........

1

—

1

—

1

—

1

1 Konsulent A 21 .................

2

2

1

1

1

1

1

1

Sekreterare A 21 ................

—

i

—

1

—

1

—

1

Assistent A 17...................

1

—

—

—

—

—

—

—

Assistent A15...................

—

i

1

1

1

1

1

1

Kansliskrivare All ..............

1

—

—

—

—

—

—

—

Kontorist A 9 ...................

1

2

1

1

1

1

1

1

Kanslibiträde A 7 ...............

2

3

1

1

1

1

1

2

Kontorsbiträde A 2—5 ...........

1

2

2

2

2

2

—

1

Expeditionsvakt A 7 .............

1

i

—

1

—

i

—

—

Förste bibliotekarie A 27 .........

1

i

—

—

—

—

—

—

Förste biblioteksamanuens A 17—19

—

i

—

—

—

—

—

—

Förste biblioteksassistent A 13 ....

1

i

—

—

—

—

—

—

Biblioteksbiträde A 9 ............

1

i

—

Va

—

Va

—

—

Summa

20

29

11

18%

12

18%

9

16

Utbildningsreformen och nu förutsebara kapacitetsökningar vid instituten kommer

att innebära en starkt ökad undervisningsvolym vid instituten under de år,

som följer närmast efter reformens genomförande, framhåller experterna. Beräkningar

av undervisningsvolymen för åren 1965/66—1967/68 måste med nödvändighet

vara tämligen osäkra. Det understryks att man inte med större noggrannhet

kan förutsäga hur eleverna kommer att fördela sig på olika ämnen och vilken

gruppindelning, som av den anledningen blir aktuell. Man kan heller inte mer

exakt beräkna hur många studerande enligt äldre studieordning, som kommer

att komplettera sina studier till den nya utbildningsformen.

De framlagda förslagen rörande utbildningskapaciteten kan enligt promemorian

väntas medföra, att antalet närvarande studerande ökas från cirka 1 410

läsåret 1963/64, 1 660 läsåret 1964/65, 1 975 läsåret 1965/66 och 2 225 läsåret

1966/67 till 3 000 läsåret 1967/68. Med hänsyn till den expansion som väntas

beräknar experterna behovet av nya lärartjänster till 13 läsåret 1965/66, 6 läsåret

1966/67 och 19 läsåret 1967/68. Det ökade elevantalet ställer enligt experterna

samtidigt krav på en successiv utökning av antalet tjänster som konsulent. I promemorian

beräknas behovet till tre nya konsulenttjänster vid vart och ett av

instituten fram till läsåret 1967/68.

Vissa kostnadsberäkningar

För innevarande budgetår är på riksstaten uppförda förslagsanslag till socialinstitutet

i Stockholm: Avlöningar 739 000 kr., socialinstitutet i Stockholm: Omkost
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr Jj.8 år 1964

nader 108 000 kr., socialinstitutet i Göteborg: Avlöningar 455 000 kr., socialinstitutet

i Göteborg: Omkostnader 81 000 kr., socialinstitutet i Lund: Avlöningar

469 000 kr., socialinstitutet i Lund: Omkostnader 91 000 kr., socialinstitutet i

Umeå: Avlöningar 359 000 kr. samt socialinstitutet i Umeå: Omkostnader 108 000

kr. Vidare är uppfört ett reservationsanslag till fortbildning av socionomer m. m.

55 000 kr.

Medelsbehovet för avlöningar vid instituten budgetåret 1964/65 har av

experterna framräknats — med hänsyn till de förslag som presenterats i promemorian

— till belopp som framgår av följande sammanställning.

Anslags- och delposter i

avlöningsstaten

Stockholm

Göteborg

Lund

Umeå

1. Avlöningar till ordinarie tjänste- män, förslagsvis................

264 000

199 000

196 000

196 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar

bestämda av Kungl. Maj:t, för- slagsvis ..................

10 000

5 000

5 000

5 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordina- rie personal:

a) Avlöningar till vissa lärare

m. m., förslagsvis............

317 000

223 000

234 000

175 000

b) Avlöningar till annan icke-ordi- narie personal...............

200 000

87 000

88 000

79 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis .......

260 000

167 000

164 000

147 000

Summa kr.

1 051 000

681 000

687 000

602 000

Beträffande anslagsberäkningarna inhämtas i övrigt av promemorian bl. a. följande.

Socionomutbildningskommittén föreslog, att den avlöningsförstärkning (nu

2 760 kr. för år) som — utöver lönen (B 1) — utgår till rektorerna vid instituten

i samband med utbildningens reformering borde höjas till 4 140 kr. per år. Denna

höjning har medräknats under anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän.

Under anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj:t har i enlighet med socionomutbildningskommitténs förslag medel

beräknats till representationsbidrag till rektor med 1 800 kr. vid socialinstitutet

i Stockholm och med 1 200 kr. till var och en av rektorerna vid instituten i Göteborg,

Lund och Umeå.

Under delposten till avlöningar till vissa lärare m. m. beräknas ökad medelsåtgång

för dels undervisnings- och examinationsarvoden till timlärare, dels undervisningsarvoden

till lärare vid handledarkurser, dels arvoden i samband med inträdesprov,

dels ock arvode till assistent för allmänt institutionsarbete.

Kostnaderna för ytterligare undervisnings- och examinationsarvoden har för

socialinstitutet i Stockholm beräknats till 36 000 kr.; för socialinstitutet i Göteborg

har beräknats en minskning med 24 000 kr., för socialinstitutet i Lund en

ökning med 11 000 kr. och för socialinstitutet i Umeå en ökning med 21 000 kr.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr Ifi år 1964

Kostnaderna för handledarutbildningen består dels i undervisningsarvoden

dels i rese- och traktamentsersättningar. Undervisningsarvoden upptages under

denna delpost, rese- och traktamentsersättningar upptages på omkostnadsstaten.

Beräkningarna har utgått från att samtliga institut anordnar ett antal handledarkurser

om vardera en vecka i internatförläggning eller vid vederbörande institut.

För Stockholmsinstitutets del har beräknats fyra kurser och för vart och ett av

instituten i Göteborg, Lund och Umeå tre kurser. Under ifrågavarande delpost

har för undervisningsarvoden vid handledarutbildning upptagits för institutet

i Stockholm 10 000 kr., för institutet i Göteborg G 500 kr., för institutet i Lund

8 000 kr. samt för institutet i Umeå 6 000 kr.

Med hänsyn till lämpligheten att förlägga inträdesproven till juni i stället för

augusti månad bör för nästa budgetår som en engångsutgift upptagas kostnader

för såväl inträdesprov i augusti 1964 som i juni 19G5. Här har beräknats en fördubbling

av nu anvisade medel för inträdesprov.

Medel för arvoden till assistenter för allmänt institutionsarbete bör med hänsyn

till utbildningens omläggning och ökat elevantal uppräknas. Assistenterna

har som uppgifter bl. a. studierådgivning och planering av seminariearbete. Dessa

uppgifter blir avsevärt mer omfattande i samband med den omläggning av utbildningen

som föreslagits i det föregående. För socialinstitutet i Stockholm har

för detta ändamål beräknats ytterligare 10 000 kr., för institutet i Göteborg

5 000 kr., för institutet i Lund 5 000 kr. samt för institutet i Umeå 6 000 kr.

Under delposten avlöningar till annan icke-ordinarie personal har en minskning

av 3 000 kr. av medel till extra vaktmästar- och biträdeshjälp beräknats för

socialinstitutet i Göteborg medan en ökning av 2 000 kr. för samma ändamål beräknas

för socialinstitutet i Umeå.

Av följande sammanställning framgår — med fördelning på poster — dels anslagen

till omkostnader för innevarande budgetår, dels de belopp för

nämnda ändamål, som experterna funnit erforderliga för budgetåret 1964/65.

Anslags- och delposter

Stockholm

Göteborg

Lund

Umeå

i omkostnadsstaten

1963/64

1964/65

1963/64

1964/65

1963/64

1964/65

1963/64

1964/65

1. Sjukvård m. m-,

förslagsvis ......

2 000

2 000

1 500

2 000

1 500

2 000

1 500

2 000

i 2. Reseersättningar,

jörslagsvis ......

10 000

58 000

7 000

43 000

7 000

43 000

12 000

48 000

| 3. Expenser:

a) Bränsle, lyse

och vatten, för- slagsvis ......

9 000

11 000

15 000

17 000

9 000

11 000

b) Biblioteket .. .

40 000

43 000

9 000

11 000

9 000

11 000

9 000

13 000

c) Institutet i öv- rigt .........

56 000

67 000

49 500

53 000

43 500

53 000

36 500

45 000

4. Inredning och ut- rustning av nya

lokaler .........

18 000

5 000

17 000

15 000

15 000

40 000

29 000

Summa kr.

108 000

188 000

81 000

137 000

91 000

141 000

108 000

148 000

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1964

I fråga om anslagsberäkningarna inhämtas av promemorian bl. a. följande.

Under anslagsposten reseersättningar har medel beräknats för reseersättningar

och traktamenten åt praktikhandledare och lärare i samband med av instituten

anordnade handledarkurser. För detta ändamål har beräknats för socialinstitutet

i Stockholm 48 000 kr., för socialinstitutet i Göteborg 36 000 kr., för socialinstitutet

i Lund 36 000 kr. samt för socialinstitutet i Umeå 36 000 kr.

Under delposten till biblioteket har för bokinköp beräknats ökade kostnader

för instituten i Stockholm, Göteborg och Lund, i första hand betingade av viss

förnyelse av kursboksbeståndet i samband med undervisningens omläggning. För

institutet i Umeå erfordras jämväl en successiv ackvisition, för att biblioteket

skall kunna fungera som referens- och kursbibliotek. För socialinstitutet i Stockholm

har beräknats ökade kostnader för bokinköp med 3 000 kr., för socialinstitutet

i Göteborg med 2 000 kr., för socialinstitutet i Lund med 2 000 kr. samt för

socialinstitutet i Umeå med 4 000 kr.

Under anslagsposten till inredning och utrustning av nya lokaler har för respektive

institut beräknats medel för inredning och utrustning av tjänsterum åt nya

befattningshavare och i mån av behov inredning av nya lärosalar.

Mot bakgrunden av vad som anförts om angelägenheten av att socionomer bereds

tillfälle till fortbildning föreslår experterna en höjning av reservationsanslaget

till fortbildning av socionomer m. m. för budgetåret 1964/65

med 20 000 kr. till 75 000 kr.

D. Departementschefen

Under de senaste åren har genomförts en successiv utbyggnad av socialinstitutens

utbildningskapacitet. Antalet antagna elever per år har i det närmaste fördubblats

sedan läsåret 1960/61. Denna expansion har möjliggjorts genom att

dels de äldre instituten i Stockholm, Göteborg och Lund erhållit ökade resurser,

dels ett nytt socialinstitut upprättats i Umeå fr. o. m. budgetåret 1962/63.

Utbyggnaden av instituten har skett på grundval av främst de förslag som

socionomutbildningskommittén framlagt. I kommitténs slutbetänkande (SOU

1962:43) förordades fortsatt ökning av utbildningskapaciteten, kvalitativ förbättring

av såväl den teoretiska som den praktiska utbildningen, omvandling av

socialinstituten till socialhögskolor samt statligt huvudmannaskap för dessa läroanstalter.

Genom beslut av förra årets riksdag i anledning av propositionen

1963: 79 förverkligades några av kommitténs förslag: antalet utbildningsplatser

ökades från 380 till 480, instituten förstatligades och en rad nya lärartjänster,

bl. a. universitetslektorat, inrättades. I nämnda proposition framhöll jag, att jag

inte var beredd att då taga ställning till kommitténs förslag i vad de avsåg

socialinstitutens omvandling till socialhögskolor samt en mer genomgripande

förändring av utbildningens innehåll och uppläggning. Jag förutskickade emellertid,

att jag efter ytterligare överväganden snarast möjligt skulle återkomma med

förslag bl. a. om reformering av socionomutbildningens utformning och innehåll.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr J/S ur 1964

I det följande avser jag att framlägga förslag rörande ändrad utformning av

socionomutbildningen m. m.

För den nuvarande soeionomutbildningen kan man beräkna en normal studietid

av två och ett halvt år, vartill kommer en ettårig förpraktik. Utbildningen

bedrives på tre linjer. Av dessa omfattar sociala linjen yrkesutbildning för befattningar

inom socialvård, kriminalvård, kuratorsverksamhet och personaltjänst,

förvaltningslinjen (socialkommunala linjen), yrkesutbildning för befattningar av

administrativ och kameral karaktär främst inom kommunal men också inom

statlig förvaltning, samt teoretiska linjen en allmän samhällsvetenskaplig utbildning.

Närmare fyra femtedelar av totalantalet elever studerar för närvarande på

den sociala linjen. Utbildningen vid de yrkesinriktade linjerna innefattar ca nio

månaders studiepraktik.

Socionomutbildningskommittén konstaterade i sitt slutbetänkande, att den nuvarande

utbildningen i stort sett visat sig motsvara sitt syfte; i vissa avseenden

ansågs den dock inte ha tillfredsställt arbetsmarknadens krav. Kommittén föreslog

därför en förlängning av utbildningstiden med ett år till tre och ett halvt år,

uppdelade på två och ett halvt års teoretiska studier och ett års studiepraktik.

Enligt kommitténs förslag borde emellertid den nuvarande ettariga förpraktiken

samtidigt avskaffas; den sammanlagda utbildningstiden fram till socionomexamen

skulle därigenom bli lika lång som för närvarande. Den nuvarande linjeindelningen

borde enligt förslaget slopas och ersättas med ett friare val av examensämnen.

Den teoretiska delen av utbildningen föreslogs omfatta en ettårig

samhällsvetenskaplig grundkurs samt tre terminers mera djupgående studier i

yrkesinriktade examensämnen. Kommittén ansåg vidare ett genomförande av

den föreslagna breddningen och fördjupningen av utbildningen motivera, att

socialinstituten i framtiden borde benämnas socialhögskolor. I detta sammanhang

framhöll kommittén, att förutsättningar måste skapas för en utveckling av

den samhällsvetenskapliga forskningen på de områden som särskilt aktualiseras

i samband med socionomutbildningen. Med hänsyn härtill föreslog kommittén,

att professorstjänster skulle inrättas vid socialhögskolorna.

Kommitténs förslag tillstyrktes i huvudsak av remissinstanserna. I samtliga

yttranden vitsordades behovet av en kvantitativ och kvalitativ förstärkning av

utbildningen. På vissa punkter restes emellertid invändningar mot förslaget.

I flera yttranden betonades, att utbildningens praktiska yrkesinriktning måste

bevaras. Flera remissinstanser befarade, att ett avskaffande av den hittillsvarande

linjeindelningen kunde innebära risk för att socionomerna icke skulle få

kvalificerade yrkeskunskaper. Vidare framfördes skiftande meningar rörande

den sociala forskningens organisation.

I propositionen 1963:79 anslöt jag mig till kommitténs allmänna synpunkter

rörande behovet av en förbättrad socionomutbildning. Jag framhöll emellertid,

att spörsmålet om socionomutbildningens utformning rymmer vanskliga avvägningsproblem.

I samband därmed underströk jag, att utbildningens karaktär av

en sammanhållen, mot vissa centrala fält inriktad yrkesutbildning borde bevaras.

3 — Bihang till riksdagens protokoll 19Gi. 1 samt. Nr i8

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1964

Såsom nyss nämnts fann jag det påkallat att före ett slutligt ställningstagande

ytterligare överväga kommitténs förslag.

Såsom framgår av den tidigare redovisningen har vid den fortsatta beredningen

inom departementet av kvarstående frågor rörande socionomutbildningen

särskilt tillkallade experter utarbetat en departementspromemoria. Experternas

förslag skiljer sig från kommitténs främst däri, att experterna förordar

ett bibehållande av den nuvarande linjeindelningen med en social linje, en förvaltningslinje

och en teoretisk linje. I anslutning till synpunkter framförda vid

remissbehandlingen av kommittéförslaget förordar experterna vidare vissa justeringar

i fråga om ämneskonstruktion och ämnesnamn.

De av experterna i departementspromemorian uppdragna riktlinjerna för socionomutbildningens

utformning synes mig i huvudsak ägnade att läggas till

grund för ett beslut. Genom de i promemorian föreslagna modifikationerna av

kommittéförslaget har vissa väsentliga invändningar som framförts mot detta

under remissbehandlingen beaktats. Endast beträffande några enskildheter vill

jag förorda ändringar av experternas förslag.

Socialinstituten har enligt gällande stadga till ändamål att meddela vetenskaplig

undervisning och praktisk utbildning för social och kommunaladministrativ

tjänst, att sprida kunskap i socialpolitiska och kommunala ämnen samt att

främja samhällsvetenskapernas utveckling. Utbildningen är sålunda inriktad på

en bestämd del av arbetsmarknaden, varför den måste avpassas till de krav som

där ställs.

Av drygt 3 000 yrkesverksamma socionomer har för närvarande omkring två

tredjedelar uppgifter inom kommunal socialvård, anstaltsvård och sjukvård samt

inom näringslivets personaltjänst, medan i runt tal en tredjedel tjänstgör inom

administrativa och kamerala sektorer av kommunal och statlig förvaltning.

Denna koncentration av socionomernas yrkesverksamhet till ett fåtal områden

har föranlett, att utbildningen uppdelats på — förutom en teoretisk linje — en

social linje och en förvaltningslinje (socialkommunal linje).

Även om socionomernas arbetsuppgifter kommer att alltmer vidgas, torde man

också för framtiden kunna särskilja ett par centrala verksamhetsfält, det ena

med social, det andra med administrativ och kameral inriktning. Med hänsyn

härtill finner jag starka skäl tala för en fortsatt differentiering av socionomutbildningen.

Jag förordar därför i likhet med experterna, att det vid vart och ett av

instituten skall finnas en social linje, en förvaltningslinje och en teoretisk linje.

Med hänsyn till den relativt begränsade tillströmningen till utbildning vid förvaltningslinje

finner jag dock, att en sådan linje tills vidare inte bör inrättas vid

umeåinstitutet.

I propositionen 1963:79 konstaterade jag bl. a., att det skulle bli ett centralt

spörsmål att pröva i vad mån ytterligare resurser för social forskning bör samordnas

med organisationen för samhällsvetenskaplig forskning vid universiteten.

Jag fann det vidare från skilda synpunkter naturligt att frågan om möjligheterna

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1964

att koncentrera nytillkommande resurser på detta område därvid övervägdes

ingående, varför närmare ställningstagande till de av socionomutbildningskommittén

väckta förslagen rörande anordningar pa forskningssidan tills vidare

borde anstå.

Inom den sociala forskningen — liksom inom annan forskning — skiljer man

vanligen mellan två typer av forskningsverksamhet med hänsyn till dess syfte.

Man kan å ena sidan tala om en mera allmän, grundforskningsbetonad social

forskning; denna utgör en del av den samhällsvetenskapliga forskningen, från

vilken den ej kan klart särskiljas. Å andra sidan finns en mera målinriktad

social forskning, som syftar till att belysa innebörden samt de praktiska resultaten

och verkningarna av konkreta socialpolitiska åtgärder eller utröna behovet

och den lämpliga utformningen av en ifrågasatt sådan åtgärd.

Då det gäller det sociala fältets krav på grundforskningsresurser vill jag till

att börja med slå fast, att de universitetsämnen inom vilka social grundforskning

främst bör bedrivas synes vara relativt väl tillgodosedda i fråga om resurser.

Sålunda finnes i ämnena statskunskap, statistik, nationalekonomi och sociologi

under budgetåret 1963/64 19 tjänster på lägst preceptorsnivå — av dessa är inte

mindre än 18 professurer — inrättade inom de humanistiska fakulteterna vid

universiteten i Uppsala, Lund, Göteborg och Stockholm. Förutom dessa högre

tjänster finnes vid de nyssnämnda läroanstalterna en betydande personalkader,

som i avsevärd utsträckning kan ägna sig åt forskning: innevarande budgetår

står 180 tjänster inom detta skikt — universitetslektorer, docenter, forskarassistenter,

biträdande lärare och assistenter — till sagda universitets förfogande,

vilket jämfört med budgetåret 1962/63 innebär en ökning med 21 tjänster. Jag

vill vidare erinra om den pågående utbyggnaden av den samhällsvetenskapliga

utbildnings- och forskningsorganisationen vid universitetet i Umeå. Fr. o. m.

innevarande budgetår har vid sistnämnda läroanstalt inrättats en professur i

statistik, varjämte inom kort förslag om inrättande av ytterligare högre tjänster

i Umeå på det samhällsvetenskapliga området torde vara att förvänta. I detta

sammanhang kan vidare noteras, att forskningsanslagen till samhällsvetenskapliga

forskningsrådet ungefär fördubblats sedan budgetåret 1960/61.

Enligt beslut av 1962 års riksdag (BU 13; Rskr 161) skall av riksbankens tillgångar

värdepapper till ett bokfört belopp av 250 000 000 kr. tillföras en riksbankens

jubileumsfond, vars avkastning i anslutning till riksbankens 1968 inträffande

trehundraårsjubileum skall användas till främjande och understödjande

av till Sverige knuten vetenskaplig forskning. Härmed skulle enligt en rekommendation

av fullmäktige i riksbanken (BU 1962:13, bil.) avses antingen i Sverige

av svenskar och utlänningar eller i utlandet av svenskar bedriven sådan

forskning. År 1968 torde fonden komma att uppgå till över 400 000 000 kr., med

en beräknad årlig avkastning av ca 18 000 000 kr.

Efter vad jag erfarit har inom den kommitté, som under statsministerns ledning

har till uppgift att framlägga förslag beträffande användningen av jubileumsfonden,

preliminär enighet nåtts om att fondmedlen i första hand bör till
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1964

godose sådan forskning som syftar till att öka kännedomen om samhällets funktioner

och om människomas reaktioner inför dess av tekniska, ekonomiska och

sociala förändringar betingade utveckling. Ett realiserande av ett förslag i denna

riktning innebär en ytterligare förstärkning av de samhällsvetenskapliga forskningsresurserna

och därmed resurserna för social grundforskning.

Även om den sociala grundforskningen erhåller en kraftig förstärkning, kvarstår

ett behov av att i lämplig form skapa förutsättningar också för den målinriktade

sociala forskningen. Inom socialpolitiska kommittén diskuteras för

närvarande ett förslag, som syftar till att inrätta ett socialpolitiskt utredningsinstitut

med uppgift att bl. a. fortlöpande studera och analysera socialpolitikens

innebörd och verkningar, att samordna på olika håll bedriven verksamhet av

detta slag samt att tjänstgöra som serviceorgan för departement, statliga utredningar

m. m. Socialpolitiska kommittén arbetar, enligt vad jag erfarit, med sikte

på att kunna avge förslag i ämnet i år.

För den sociala forskningen i vid mening existerar redan nu betydande resurser.

Såsom framgått planeras dessutom avsevärda förstärkningar. Ett förverkligande

av de förslag rörande socionomutbildningens innehåll och utformning,

som jag i det följande avser att framlägga, kommer därjämte att skapa

förbättrade möjligheter dels för de studerande vid socialinstituten att under

studietiden fram till socionomexamen tillgodogöra sig forskningsresultaten på det

sociala fältet, dels för dem som avslutat sin socionomutbildning att på egen hand

bedriva forskning på detta område.

Jag övergår härefter till att närmare behandla frågor rörande utbildningens

innehåll och utformning.

Socionomutbildningskommitténs förslag om en förlängning av utbildningstiden

från två och ett halvt till tre och ett halvt år tillstyrktes genomgående av remissinstanserna.

Även experterna finner en sådan utbyggnad nödvändig för att

instituten skall kunna fullgöra sina uppgifter på ett ändamålsenligt sätt. Arbetsmarknaden

ställer i dag krav på kunskaper som eleverna uppenbarligen inte kan

tillägna sig inom ramen för den nuvarande utbildningstiden. Med hänsyn härtill

synes det mig nödvändigt att utöka tiden för både de teoretiska studierna och

den praktiska utbildningen. Jag förordar därför, att utbildningstiden ges en

omfattning av tre och ett halvt år.

Det bör framhållas, att en sådan omläggning kan genomföras utan att den

sammanlagda utbildningstiden för de studerande förlänges, under förutsättning

att kommitténs förslag om avskaffande av gällande krav på en ettårig förpraktik

förverkligas. Redan i propositionen 1963: 79 uttalade jag, att flera vägande skäl

kunde anföras mot gällande förpraktikkrav. I avvaktan på en utbildningsreform

förordade jag då en viss uppmjukning av kraven, innebärande rätt för socialinstitutens

samarbetsnämnd att antaga elever, vilka inte fullgjort föreskriven förpraktik.

Enligt min uppfattning bör inträdeskraven vid socialinstituten nu ändras

så, att för antagning inte längre skall krävas förpraktik. Det bör uppdragas åt

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.ts proposition nr 48 år 1964

samarbetsnämnden att föreslå närmare bestämmelser i saväl denna som andra

närliggande frågor, exempelvis beträffande inträdesprovets omfattning.

Av kommittén framlagda förslag till fördelning av tiden mellan teoretisk och

praktisk utbildning samt till uppdelning av den teoretiska utbildningen på en

ettårig grundkurs och en därpå följande studiegång av ett och ett halvt år i

examensämnen har tillstyrkts av experterna. För egen del finner jag dessa förslag

väl avvägda. Grundkursen ger de studerande den breda samhällsvetenskapliga

orientering som krävs av all personal inom socialvardande och administrativt

arbete. Den påföljande studiegången möjliggör fördjupning och specialisering

inom sådana områden som är av omedelbar betydelse för de studerande i deras

kommande vrkesarbete. Socionomutbildnmgen bör därför enhgt nun mening

utformas i enlighet med nu angivna riktlinjer.

I fråga om ämneskonstruktionen — antal ämnen, ämnesinnehåll, ämnesnamn

m. m. _ har i anslutning till kommittéförslaget förts en omfattande diskussion.

I överensstämmelse med vad som framhållits vid remissbehandlingen finner jag

starka skäl tala för att psykologi skall ingå i grundkursen; en allmän psykologisk

orientering synes mig vara av värde också för dem som kommer att syssla

med rent administrativt arbete. Vidare anser jag, att social metodik — med

hänsyn till den betydelse som detta ämne har för eleverna på den sociala linjen

— bör få ställning som självständigt examensämne. I detta ämne bör ingå en

mindre kurs i socialmedicin. Med anledning av vad som anförts i diskussionen

rörande undervisningen i socialpolitik vill jag framhålla, att jag finner det naturligt,

att socialpolitiska aspekter belyses vid studiet av praktiskt taget alla ämnen

vid socialinstituten. Ämnesområdet socialpolitik hör emellertid närmast samman

med ämnet samhällsekonomi, varför det synes mig lämpligt, att dessa föres samman

till ett enda ämne, benämnt samhällsekonomi med socialpolitik. I fråga om

ämnesområdet samhällsplanering synes det vara naturligt, att vissa delar av

kunskapsmaterialet belyses vid studiet av en rad samhällsvetenskapliga ämnen.

Huvuddelen av detta material bör dock tillsammans med kunskapsstoffet i

kommunal ekonomi sammanföras under ämnesbenämningen kommunal ekonomi

och planering.

Den nya ämneskonstruktionen bör enligt min mening bli följande. Grundkursen

bör omfatta rättskunskap, särskilt förvaltningsrätt, statskunskap, samhällsekonomi

med socialpolitik, statistik, sociologi, psykologi och praktisk förvaltningskunskap.

Som examensämnen bör inga rättskunskap, särskilt förvaltningsrätt,

statskunskap, samhällsekonomi med socialpolitik, kommunal ekonomi och

planering, sociologi, psykologi samt social metodik. Varje examensämne bör

omfatta dels en allmän kurs, som främst behandlar ämnets metodfrågor, dels en

eller flera kurser med speciell inriktning, av vilka den studerande skall följa en.

I detta sammanhang vill jag betona angelägenheten av att studiekurserna vid

de olika instituten ges en likartad utformning. Det bör uppdragas åt samarbetsnämnden

att verka i detta syfte. Kommitténs och experternas förslag bör tjäna

som underlag för detta arbete.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 48 år 1964

Vid socialmstituten bör enligt experterna tillämpas i huvudsak samma undervisningsformer

som vid de filosofiska fakulteterna. Jag är för egen del beredd att

tillstyrka, att undervisningen vid instituten meddelas i form av föreläsningar,

seminarieövningar och lektionsundervisning.

Experterna föreslår vidare en avsevärd utvidgning av undervisningsvolymen

per studerande. Enligt min mening bör vid socialinstituten nu ske en successivt

genomförd ökning av antalet undervisningstimmar per elev. Jag beräknar, att

undervisningen i framtiden får följande omfattning, nämligen under grundkursen

ca fjorton veckotimmar per elev, för betygsenheten Godkänd ca tio veckotimmar

per elev och för högre betygsenheter ca sex veckotimmar per elev. För grundkursen

och den lägre betygsenheten räknar jag därvid med att undervisningen

meddelas i huvudsak som lektionsundervisning.

Behovet av en kvalitativ förstärkning av den praktiska utbildningen har

vitsordats från åtskilliga håll. Enligt experterna är tillgång till erforderligt antal

praktikplatser, där eleverna får kvalificerad handledning under sin studiepraktik,

en förutsättning för utbildningsreformen. Jag delar experternas uppfattning i

detta avseende och anser, att olika åtgärder bör vidtagas i syfte att höja kvaliteten

på denna del av utbildningen. En uppläggning med relativt långa till terminerna

förlagda praktikperioder ser jag som ett steg i denna riktning. Jag finner

det också angeläget, att i enlighet med kommitténs förslag försök göres med

särskilda undervisningscentra vid sociala institutioner, kommunala förvaltningar

m. m., där ett större antal studerande samtidigt kan beredas plats. Det bör uppdragas

åt samarbetsnämnden att undersöka de praktiska förutsättningarna för

anordnande av dylika försök. Av de åtgärder som föreslagits i fråga om studiepraktiken

anser jag den viktigaste vara, att man nu kraftigt bygger ut den

handledarutbildning som sedan flera år anordnats på socialinstitutens eget initiativ.

Endast om de studerande under sin praktiktid får kvalificerad handledning,

kan praktiken utformas som undervisning och betraktas som en del av socionomutbildningen.

En utbyggd handledarutbildning torde vidare kunna underlätta

anskaffandet av praktikplatser, nagot som i sin tur kan skapa förutsättningar

för en fortsatt kapacitetsökning. Med hänsyn till vad jag anfört förordar jag,

att de föreslagna handledarkurserna kommer till stånd fr. o. m. nästa budgetår

I det följande beräknar jag medel för arvoden till lärare samt för rese- och traktamentsersättning

till lärare och deltagare i dessa kurser. Jag räknar med att

vart och ett av instituten under nästa budgetår kommer att anordna tre kurser,

var och en omfattande en vecka och med 25 deltagare per kurs. Detta innebär,

att redan under budgetåret 1964/65 ca 300 personer får möjlighet att genomgå

handledarutbildning.

Studiegången vid socialinstituten måste enligt min mening utformas så, att

garantier skapas för att socionomutbildningens karaktär av en sammanhållen,

mot vissa centrala fält inriktad yrkesutbildning, kommer att bevaras. Samtidigt

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj.ts proposition nr JfS år 19GJf

hör eleverna ges avsevärd frihet att lägga upp utbildningen med hänsyn till

intresseinriktning och yrkesplaner. Utbildningen bör liksom hittills leda fiain

till socionomexamen. För examen på social linje respektive förvaltningslinje bör i

enlighet med expertförslaget fordras, att den studerande dels genomgått godkänd

grundkurs, dels förvärvat minst fem betygsenheter i examensämnena, dels ock

fullgjort ett års godkänd studiepraktik. Vidare bör för examen på social linje

krävas, att lägst tre av betygsenheterna förvärvats inom minst två av ämnena

rättskunskap, särskilt förvaltningsrätt, psykologi och social metodik; för examen

på förvaltningslinje bör kravet vara, att lägst tre av betygsenheterna förvärvats

inom minst två av ämnena rättskunskap, särskilt förvaltningsrätt, statskunskap

samt kommunal ekonomi och planering. För socionomexamen på teoretisk

linje bör fordras, att den studerande dels genomgått godkänd grundkurs,

dels förvärvat minst åtta betygsenheter i examensämnena. Det bör uppdragas

åt samarbetsnämnden att upprätta förslag till examensbestämmelser.

Vid socialinstituten förekommer viss partiell utbildning, i första hand avsedd

för personer med betydande erfarenhet av socialt och administrativt arbete.

Vid de humanistiska fakulteterna förekommer i viss omfattning att studerande

—• särskilt kvinnliga studerande — förvärvar något eller några betyg i samhällsvetenskapliga

ämnen och därefter lämnar studierna för annan verksamhet. I

syfte att ge dessa studerandekategorier tillfälle att pa lämpligaste sätt komplettera

sin utbildning för verksamhet på det sociala fältet bör möjlighet ges att

kombinera betyg från filosofisk fakultet i ämnen inom socialinstitutens ämnesområde

med partiell utbildning vid instituten till socionomexamen. Det bör

uppdragas åt samarbetsnämnden att utarbeta förslag till närmare bestämmelser

rörande den partiella utbildningen och därmed sammanhängande spörsmål.

Frågan om möjligheterna för de examinerade från socialinstituten (socionomer)

att bedriva högre studier har varit föremål för en ingående diskussion i samband

med remissbehandlingen av socionomutbildningskommitténs betänkande.

Kommittén utgick från att socionomer som önskade fortsätta sina studier till

licentiatexamen borde få avlägga sådan examen vid universitet. Behörighet att

avlägga filosofie licentiatexamen skulle enligt kommittén tillkomma den som

utöver socionomexamen förvärvat tre betygsenheter i ett ämne vid filosofisk

fakultet. Denna lösning tillstyrktes i flertalet yttranden. Några remissinstanser,

främst universitetsmvndigheter, föredrog emellertid ett system med individuell

dispensgivning. Enligt min mening talar starka skäl för den av kommittén - med instämmande av experterna — föreslagna lösningen. Det synes mig önskvärt,

att socionomer som är lämpade för och intresserade av vetenskapligt arbete

kan fortsätta sina studier utan omfattande komplettering. Den delvis redan

genomförda förstärkningen av socialinstitutens lärarorganisation samt den här

föreslagna breddningen och fördjupningen av socionomutbildningen torde bidraga

till att ge de studerade ett bättre utgångsläge än tidigare för högre studier.

Vidare bör den omständigheten, att vederbörande skall ha förvärvat tre betyg

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts ''proposition nr 48 år 1964

vid uni\ ersitet i det för licentiatstudier aktuella ämnet innan nämnda studier

påbörjas, ge fullt tillräckliga garantier beträffande förutsättningarna för att

dessa skall kunna fullföljas. Här anförda skäl föranleder mig att tillstyrka kommitténs

förslag.

Den vid socialinstituten bedrivna utbildningen har redan nu högskolemässig

karaktär. Genom de här föreslagna åtgärderna kommer en väsentlig kvalitativ

förstärkning av utbildningen att ske. Den teoretiska utbildningen får sålunda

ökad tid till sitt förfogande och ges därjämte en starkare ställning genom en

successiv ökning av antalet undervisningstimmar per elev. Utbildningens vetenskapliga

förankring avses bli förstärkt bl. a. genom inrättande av ett tiotal nya

universitetslektorat. Jag vill därför i likhet med kommittén och experterna

förorda, att socialinstituten erhåller benämningen socialhögskolor. De fyra socialinstituten

bör sålunda fr. o. m. den 1 juli 1964 benämnas socialhögskolan i

Stockholm, socialhögskolan i Göteborg, socialhögskolan i Lund och socialhögskolan

i Umeå. I fortsättningen kommer jag att använda dessa benämningar.

Medel för tjänster, arvoden m. m., som för innevarande budgetår beräknats

under avlonmgsanslaget till respektive socialinstitut bör fr. o. m. nästa budgetår

anvisas under avlöningsanslag till vederbörande högskola. Samtidigt bör de på

personalförteckningen för respektive institut uppförda tjänsterna överföras till

personalförteckning för vederbörande socialhögskola. För de nuvarande tjänstinnehavarna

kommer detta ej att medföra någon förändring i anställningshänseende.

Socialinstitutens utbildningskapacitet har — såsom tidigare framhållits — ökat

väsentligt under senare år. Antalet utbildningsplatser har stigit från 265 läsåret

1960/61 till 480 läsåret 1963/64. Den successivt genomförda ökningen kan sålunda

väntas påverka arbetsmarknaden fr. o. m. innevarande budgetår. Efterfrågan

på socialt utbildad arbetskraft är betydande och överstiger markant tillgången

på examinerade socionomer. Åtskilligt tyder på att behovet av personer

med socionomutbildning kommer att kraftigt stiga. De planerade större kommunenheterna

och den pågående utbyggnaden av vårdområdena kan beräknas

medföra anspråk på fler väl utbildade tjänstemän. Enligt de preliminära uppskattningar

rörande antalet antagna vid fackutbildningslinjerna, som redovisades

i propositionen 1963: 172, skulle det erforderliga antalet utbildningsplatser

vid socialhögskolorna läsåret 1970/71 komma att uppgå till 700.

Jag finner, att den pågående utbyggnaden av utbildningskapaciteten bör fortsätta.

I experternas promemoria redovisas vissa tänkbara möjligheter att under

de närmaste åren öka antalet utbildningsplatser. De omständigheter som i första

hand påverkar denna fråga är tillgången till lärare, undervisningslokaler och

praktikplatser. Experterna anser det vara möjligt att läsåret 1964/65 öka antalet

nyintagna med 60 studerande, varav 30 i Stockholm och 30 i Umeå. I Göteborg

och Lund är på grund av lokalbrist en ökning för närvarande icke möjlig. En

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 48 år 196.4

ytterligare intagningsökning torde kunna genomföras fr. o. m. läsåret 1965/66,

därest intagning då kan ske såväl höst- som vårtermin.

I enlighet med experternas förslag förordar jag en ökning av antalet utbildningsplatser

med 30 i Stockholm och 30 i Umeå fr. o. m. läsåret 1964/65. Den

sammanlagda intagningskapaciteten vid socialhögskolorna kommer härigenom

att uppgå till 540 platser, fördelade med 180 i Stockholm och 120 vid var och en

av högskolorna i Göteborg, Lund och Umeå. Önskvärdheten av att utbildningsresurserna

utnyttjas fullt effektivt motiverar enligt min mening, att samarbetsnämnden

snarast prövar möjligheterna att anordna elevintagning två gånger per

år. En av experterna angiven riktpunkt för socialhögskolornas intagningskapacitet

läsåret 1970/71, nämligen ca 750 platser, fördelade med 240 i Stockholm,

180 i Göteborg, 180 i Lund och 150 i Umeå, bör ligga till grund för planeringen

av nya lokaler för respektive socialhögskola.

Vad jag nu förordat innebär, att utbildningen vid socialhögskolorna kommer

att förstärkas såväl kvalitativt som kvantitativt. Jag vill i detta sammanhang

erinra om mitt uttalande i propositionen 1963:172 angående riktlinjer för fortsatt

utbyggnad av universitets- och högskoleväsendet m. m., där jag förordade

ökade statliga insatser på den postgymnasiala fackutbildningens område. Även

statsutskottet betonade i sitt utlåtande över propositionen, att konkurrenskraftiga

utbildningsalternativ till universitets- och högskoleutbildningen måste tillskapas

(SU 212). Föreliggande förslag kan och bör enligt min mening ses som

ett led i förstärkningen av statens insatser på det postgymnasiala fackutbildningsområdet.

Jag övergår härefter till att behandla frågan om medelsbehovet för nästa budgetår.

Den föreslagna kvalitativa förstärkningen av utbildningen och den pågående

kapacitetsökningen vid socialhögskolorna — vilken även under nästa

läsår kommer att beröra alla de fyra läroanstalterna — fordrar en fortsatt förstärkning

av personalorganisationen.

Experternas beräkningar av medelsbehovet till avlöningar synes mig i huvudsak

väl avpassade till den föreslagna utbyggnaden. Jag tillstyrker därför i överensstämmelse

med experternas förslag inrättande av tio nya universitetslektorat

samt fyra nya lektorstjänster i lönegraden A 25. Sålunda bör fr. o. m. den 1 juli

1964 inrättas tre tjänster som universitetslektor i Ao 27 i såväl Stockholm som

Göteborg samt två dylika tjänster i såväl Lund som Umeå. Fr. o. in. samma tidpunkt

bör vid var och en av högskolorna inrättas en tjänst som lektor i Ae 25 för

den praktiskt inriktade undervisningen. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t

att efter förslag av styrelsen för vederbörande högskola fastställa ämnesområden

för tjänsterna som universitetslektor och lektor. De av experterna framlagda

förslagen om inrättande av tjänster som förste konsulent i Ae 25 för den praktiska

utbildningen anser jag mig inte kunna biträda. Jag förutsätter, att samarbetsnämnden

närmare överväger fördelningen av arbetsuppgifter mellan lektorerna

och de nuvarande konsulenterna i Ae21. Genom tillkomsten av de här

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1964

föreslagna lärartjänsterna nedbringas den timarvoderade undervisningens andel

av den totala undervisningsvolymen från en tredjedel till en fjärdedel. Vad avser

medel till undervisnings- och examinationsarvoden beräknar jag en ökning med

36 000 kr. för stockholmshögskolan, en minskning med 24 000 kr. för göteborgshögskolan,

en ökning med 11 000 kr. för högskolan i Lund och en ökning med

15 000 kr. för umeåhögskolan. Vidare räknar jag med ett ökat medelsbehov för

assistenttimmar för allmänt institutionsarbete av 10 000 kr. vid högskolan i

Stockholm, av 5 000 kr. vid var och en av högskolorna i Göteborg och Lund samt

av 6 000 kr. vid högskolan i Umeå. I experternas promemoria föreslås vidare att

medel beräknas för anordnande av handledarkurser. Med anledning härav beräknar

jag medel för arvoden till lärare vid handledarkurser med 8 000 kr. för var

och en av högskolorna i Stockholm, Göteborg och Lund samt med 6 000 kr. för

umeåhögskolan. I huvudsaklig överensstämmelse med vad som föreslås i expertpromemorian

beräknar jag en ökad medelsåtgång för arvoden i samband med

inträdesprov med 4 000 kr. för högskolan i Stockholm, med 3 000 kr. för var och

en av högskolorna i Göteborg och Lund samt med 2 000 kr. för högskolan i

Umeå.

För verksamheten vid socialvetenskapliga biblioteket i Stockholm beräknar

jag medel för en tjänst som biblioteksassistent i Ae 13. Dessutom beräknar jag

vid var och en av högskolorna i Göteborg och Lund medel för en tjänst som

förste biblioteksbiträde i Ae 9 med halvtidstjänstgöring.

Vidare förordar jag en viss förstärkning av högskolornas biträdesorganisation.

Jag beräknar medel för följande tjänster, nämligen vid stockholmshögskolan en

tjänst som kanslibiträde i Ae 7, vid var och en av högskolorna i Göteborg och

Lund en tjänst som expeditionsvakt i Ae 7 samt vid umeåhögskolan en tjänst

som kanslibiträde i Ae 7 och en tjänst som kontorsbiträde i reglerad befordringsgång.

I fråga om medelsbehovet för extra vaktmästar- och biträdeshjälp

in. m. räknar jag med en ökning av 2 000 kr. för umeåhögskolan samt en minskning

av 3 000 kr. för var och en av högskolorna i Göteborg och Lund.

I samband med de nuvarande institutens förstatligande tillkom fr. o. m. den

1 juli 1963 en samarbetsnämnd för socialinstituten. Nämnden, som består av en

ordförande och ytterligare en ledamot, tillika sekreterare, samt de fyra rektorerna

vid instituten, har till uppgift att främja en samordning av institutens

verksamhet. I samband med omläggningen av utbildningen torde nämnden få

väsentligt ökade uppgifter. Med hänsyn härtill förordar jag inrättande av en

tjänst som förste byråsekreterare i Ae 23 vid nämnden. Medel för tjänsten bör

beräknas under stockholmshögskolans avlöningsanslag; tjänstinnehavaren bör

tillsättas av samarbetsnämnden. Genom att denna tjänst inrättas bör en avlastning

av det kvalificerade administrativa arbetet vid högskolorna kunna uppnås.

Jag anser mig därför inte kunna biträda experternas förslag om inrättande av en

tjänst som sekreterare i Ae 21 vid var och en av högskolorna.

På grund av att den för innevarande budgetår i avlöningsstaten för respektive

institut upptagna anslagsposten Huvudmansavgifter bortfaller fr. o. m. nästa

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr i8 år 1961^

budgetår, räknar jag med en minskning under avlöningsanslagen till respektive

högskolor med i Stockholm 22 000 kr., i Göteborg 12 000 kr., i Lund 12 000 kr.

och i Umeå 7 000 kr.

I övrigt räknar jag inte med andra förändringar under förevarande anslag än

sådana av automatisk natur.

Vid bifall till vad jag nu föreslagit bör på personalförteckningarna uppföras

följande nya tjänster, nämligen för socialhögskolan i Stockholm tre universitetslektorer

i Ao 27, en lektor i Ae 25 och en förste byråsekreterare i Ae 23, för socialhögskolan

i Göteborg tre universitetslektorer i Ao 27 och en lektor i Ae 25, för

socialhögskolan i Lund två universitetslektorer i Ao 27 och en lektor i Ae 25 samt

för socialhögskolan i Umeå två universitetslektorer i Ao 27 och cn lektor i Ae 25.

I fråga om omkostnadsanslagen förordar jag vissa höjningar i förhållande till

de för innevarande budgetår till instituten anvisade medlen. Anslagsposten till

sjukvård m. in. bör uppräknas med 500 kr. vid var och en av högskolorna i

Göteborg, Lund och Umeå. Under posten till reseersättningar beräknar jag medel

för rese- och traktamentsersättningar till lärare och deltagare i handledarkurser

med 36 000 kr. för envar av de fyra högskolorna. Delposten till bränsle, lyse och

vatten bör uppräknas med 2 000 kr. för var och en av högskolorna i Göteborg och

Lund samt med 1 000 kr. för umeåhögskolan. Delposten till biblioteket bör uppräknas

med 3 000 kr. för högskolan i Stockholm och med 2 000 kr. för var och en

av högskolorna i Göteborg, Lund och Umeå. Delposten till institutet i övrigt bör

— under benämningen högskolan i övrigt — uppräknas med 7 000 kr. för stockholmshögskolan,

1 500 kr. för göteborgshögskolan, 4 500 kr. för högskolan i Lund

och 7 500 kr. för umeåhögskolan. Slutligen beräknar jag såsom engångsanslag

under en anslagspost till inredning och utrustning av lokaler för högskolan i

Stockholm 15 000 kr., för högskolan i Göteborg 12 000 kr., för högskolan i Lund

9 000 kr. och för högskolan i Umeå 23 000 kr.

Socialinstituten disponerar för innevarande budgetår över sammanlagt

2 410 000 kr. Den reformering av socionomutbildningen, som jag här föreslagit,

medför en total kostnadsökning för statsverket med 945 000 kr. Kostnadsökningen

fördelar sig med 335 000 kr. för socialhögskolan i Stockholm, 212 000 kr.

för göteborgshögskolan, 193 000 kr. för högskolan i Lund och 205 000 kr. för

umeåhögskolan.

Jag förordar vidare en uppräkning av anslagsmedlen för fortbildningsverksamhet

med 15 000 kr. Under reservationsanslaget Fortbildning av socionomer m. m.

bör sålunda uppföras ett sammanlagt belopp av 70 000 kr.

Slutligen vill jag erinra om att vederbörande lokalprogramkommittéer, dvs.

Frescatikommittén, programkommittén för Göteborgs humanistiska fakultet,

programkommittén för Lunds universitet samt 1962 års Umeåkommitté, har till

uppgift att göra upp förslag till lokalprogram för nybyggnader åt bl. a. respektive

socialhögskolor. I avvaktan på att nybyggnader kommer till stånd, kan det bli

erforderligt att anskaffa vissa provisoriska lokaler för högskolorna med hänsyn

till den ökade utbildningskapacitet som jag föreslagit i det föregående. Det

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 48 år 1964

torde böra uppdragas åt byggnadsstyrelsen att i samråd med lokalprogramkommittéerna

vidtaga erforderliga åtgärder i detta avseende.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1964

37

III. Hemställan

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört och förordat hemställer

jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

I. godkänna av mig förordade riktlinjer för reformering av

socionomutbildningen;

II. a) bemyndiga Kungl. Maj:t att i enlighet med vad jag

förordat i det föregående fastställa personalförteckning för socialhögskolan

i Stockholm, att tillämpas tills vidare fr. o. m.

budgetåret 1964/65;

b) godkänna följande avlöningsstat för socialhögskolan i

Stockholm, att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret

1964/65:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 261 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj:t, förslagsvis.................... 8 200

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal

a. Avlöningar till vissa lärare m. m., förslagsvis 293 000

b. Avlöningar till annan icke-ordinarie personal 201 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis.................... 249 800

Summa kr. 1 013 000

c) till Socialhögskolan i Stockholm: Avlöningar för budgetåret

1964/65 anvisa ett förslagsanslag av 1 013 000 kr;

d) till Socialhögskolan i Stockholm: Omkostnader för budgetåret

1964/65 anvisa ett förslagsanslag av 169 000 kr.;

III. a) bemyndiga Kungl. Maj:t att i enlighet med vad jag

förordat i det föregående fastställa personalförteckning för socialhögskolan

i Göteborg, att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret

1964/65;

b) godkänna följande avlöningsstat för socialhögskolan i

Göteborg, att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1964/65:

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1964.

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis .. 195 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj:t, förslagsvis...................... 3 400

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a. Avlöningar till vissa lärare m. m., förslagsvis 203 000

b. Avlöningar till annan icke-ordinarie personal 69 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ..................... 147 600

Summa kr. 618 000

c) till Socialhögskolan i Göteborg: Avlöningar för budgetåret

1964/65 anvisa ett förslagsanslag av 618 000 kr.;

d) till Socialhögskolan i Göteborg: Omkostnader för budgetåret

1964/65 anvisa ett förslagsanslag av 130 000 kr.;

IV. a) bemyndiga Kungl. Maj:t att i enlighet med vad jag

förordat i det föregående fastställa personalförteckning för

socialhögskolan i Lund, att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret

1964/65;

b) godkänna följande avlöningsstat för socialhögskolan i

Lund, att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1964/65:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 193 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj :t, förslagsvis...................... 3 400

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a. Avlöningar till vissa lärare m. m., förslagsvis .. 211 000

b. Avlöningar till annan icke-ordinarie personal 70 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis...................... 145 600

Summa kr. 623 000

c) till Socialhögskolan i Lund: Avlöningar för budgetåret

1964/65 anvisa ett förslagsanslag av 623 000 kr.;

d) till Socialhögskolan i Lund: Omkostnader för budgetåret

1964/65 anvisa ett förslagsanslag av 130 000 kr.;

V. a) bemyndiga Kungl. Maj:t att i enlighet med vad jag

förordat i det föregående fastställa personalförteckning för socialhögskolan

i Umeå, att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret

1964/65;

b) godkänna följande avlöningsstat för socialhögskolan i

Umeå, att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1964/65:

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr A8 år 196b

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis .. 193 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj:t, förslagsvis...................... 3 400

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a. Avlöningar till vissa lärare m. m., förslagsvis 147 000

b. Avlöningar till annan icke-ordinarie personal 63 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis...................... 127 600

Summa kr. 534 000

c) till Socialhögskolan i TJmeå: Avlöningar för budgetåret

1964/65 anvisa ett förslagsanslag av 534 000 kr.;

d) till Socialhögskolan i Umeå: Omkostnader för budgetåret

1964/65 anvisa ett förslagsanslag av 138 000 kr.;

VI. till Fortbildning av socionomer m.m. för budgetåret

1964/65 anvisa ett reservationsanslag av 70 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Ingvar Carlsson

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 48 år 1964

INNEHÅLL

Sid.

I. Inledning ........................ 3

II. Föreliggande förslag m.m. rörande socionomutbildningen............ 4

A. Kommitténs förslag........................................... 4

Socialinstitutens uppgifter m. m................................. 4

Socionomutbildningens innehåll .... 4

Högre utbildning för socionomer........... 6

B. Yttranden ............. 6

C. Departementspromemorian .................................... 9

Socialinstitutens uppgifter..................................... 9

Utbildningskapaciteten........................................ 9

Socionomutbildningens innehåll ................................ 13

Vissa särskilda utbildningsfrågor ........ 17

Inträdesvillkoren ............................................. 18

Personalorganisationen ........................................ 18

Vissa kostnadsberäkningar..................................... 21

D. Departementschefen .......................................... 24

III. Hemställan ........................ 37

Ivar Haeggströms Tryckeri AB • Stockholm 1964

640181

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1964:190 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reformering av socionomutbildningen. a1 i texten
  2. SU 1964:71 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående reformering av socionomutbildningen jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
  3. ABU 1964:12 Utlåtande i anledning av väckta motioner angående anpassningsproblemen i arbetslivet I de likalydande till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna 1:4 s. 2 i texten