Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändring i lagen den 17 maj 1963 (nr 114) om semester, m. in

1964-02-21 · 25 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 20 av 25 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1964:58, Med förslag till lag angående ändring i lagen den 17 maj 1963 (nr 114) om semester, m. in

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

\\nngl.

1

Np 58

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändring i lagen den 17 maj 1963 (nr 114) om

semester, m. in.; given Stockholms slott den 21 februari

tm
Under

åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll

vill Kung}. :t frgHPpd, jämlikt § 87 regeringsfprnipn, InFCSlå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 17 maj 1963 (nr }1A) om semester

pcb

2) lag angående åndrad lydelse av 1 § lagen den 17 maj J963 (nr 115) om

föflängd semester fqr vissa arbetstagare pipd radiojogjskt arbete.

GUSTAF ADOLF

Sven Aspling

Propositionen^ huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås sådana ändringar i semesterlagen att semester

inte skall behöva sammanfalla med sjukdomstid eller tid för annan s. k. semesterkvalificerandc

frånvaro såsom exempelvis repetitionsövning. En arbetstagare,

som är sjuk eller inkallad till repetitionsövning under semestern,

skall sålunda efter framställning hos arbetsgivaren äga rätt att få sjukdomsellef

inkallelseperioden räknad bort från semestern. Sjukdom skall, om

arbetsgivaren så påfordrar, av arbetstagaren styrkas med läkarintyg eller

uppgift från allmän försäkringskassa. Semester, som återstår efter frånräkning,

får förläggas till en särskild period. Denna skall vara sammanhängande,

om arhetstagaren inte medger annat.

Propositionen innehåller även förslag om sättet för beräkning av semesterlön

i vissa fall vid långtidssjukdom.

1—Bihang till riksdagens protokoll 1964. 1 saml. Nr 58

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 är 19(H

Förslan

till

Lag

angående ändring i lagen den 17 maj 1963 (nr 114) om semester

Härigenom förordnas, att 5, 7, 10 och 12 §§ lagen den 17 maj 1963 om

semester skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

5

Upphör anställning innan arbetstagaren

åtnjutit semester eller semesterlön,

vartill han förvärvat rätt

enligt denna lag, skall han erhålla

ersättning därför (semesterersättning).

Motsvarande skall------

(Föreslagen lydelse)

§•

Upphör anställning innan arbetstagaren

åtnjutit semesterlön, vartill

han förvärvat rätt enligt denna lag,

skall han erhålla ersättning därför

(semesterersättnin g).

- anställningsvillkoren ändrats.

7 §•

arbetstagaren

Semester utgår--

Med dag, —---

Uag, under vilken

varit frånvarande från arbetet av

anledning, som i andra stycket b)—

e) sägs, skall icke jämställas med

dag å vilken arbete utförts, därest arbete

eljest uppenbarligen icke kunnat

beredas arbetstagaren å sådan

dag. Har arbetstagaren varit frånvarande

från arbetet av anledning,

som i andra stycket b) sägs, och har

frånvaron fortgått oavbrutet under

två kvalifikationsår, skall därefter

infallande dag av frånvaroperioden

icke jämställas med dag, å vilken arbete

utförts.

godo.

arbetstagaren

--en dag.

----till

Dag, under vilken

varit frånvarande från arbetet av anledning,

som i andra stycket b)—e)

sägs, skall icke jämställas med dag

å vilken arbete utförts därest eljest,

av annan orsak än driftsuppehåll

för samtidig semester, arbete uppenbarligen

icke kunnat beredas arbetstagaren

å sådan dag. Har arbetstagaren

varit frånvarande från arbetet

av anledning, som i andra stycket

b) sägs, och har frånvaron fortgått

oavbrutet under två kvalifikationsår,

skall därefter infallande dag av från
-

varoperioden icke jämställas

dag, å vilken arbete utförts.

I fall------- — —- — till arbetet.

Om förlängd —----— särskild lag.

med

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 58 är ItHih •>

(Gällande lydelse) (Föreslagen Igdelse)

10 §.

Arbetsgivaren äger bestämma, när Arbetsgivaren äger bestämma, när

semestern skall utgå; dock bör se
-

semestern skall utgå; dock bör semestern,

om arbetstagaren icke annat

begär, såvitt möjligt förläggas

till sommartid. Utan arbetstagarens

medgivande må semestern icke förläggas

till tid, då arbetstagaren på

grund av sjukdom, som inträffat

innan semestern börjat, är oförmögen

till arbetet, eller till sådan tid

för lians bortovaro från arbetet,

som enligt 7 § andra stycket c)—e)

skall jämställas med tid å vilken arbete

utförts. Dylikt medgivande erfordras

dock icke, därest arbete

eljest uppenbarligen icke kunnat beredas

arbetstagaren å tid som nu

sagts.

Semestern skall utgå i ett sammanhang,

såframt icke överenskommelse

om annan ordning träffas med

arbetstagaren, överstiger semestertiden

tjugofyra dagar, må dock semestern

förläggas till två skilda perioder,

av vilka den ena utgör minst

tjugofyra dagar.

Semester för---

mestern, om arbetstagaren icke annat

begär, såvitt möjligt förläggas

till sommartid. Semestern skall, med

undantag som föranledes av andra

stycket, utgå i ett sammanhang, såframt

icke överenskommelse om annan

ordning träffas med arbetstagaren

eller semestertiden överstiger

tjugofyra dagar. I sistnämnda fall

må semestern även utan arbetstagarens

samtycke förläggas till två perioder,

av vilka den ena utgör minst

tjugofyra dagar.

Infaller under den för semestern

bestämda tiden dag, då arbetstagaren

på grund av sjukdom är oförmögen

till arbete, eller dag, som enligt

7 § andra stycket c)—e) jämställes

med dag å vilken arbete utförts,

skall den dagen frånräknas,

såframt arbetstagaren utan dröjsmål

gör framställning därom hos arbetsgivaren.

Arbetstagaren är skyldig

att, om arbetsgivaren så påfordrar,

genom intyg av läkare eller uppgift

från allmän försäkringskassa styrka

att han på grund av sjukdom varit

oförmögen till arbete. Semester, som

återstår på grund av att tid sålunda

frånräknats, skall förläggas till en

sammanhängande period, om arbetstagaren

icke medgiver annat.

—- — svensk hamn.

12 §.

Arbetstagare, som-------belöpande lönen.

För annan------av inkomsten.

Vid tillämpning av andra stycket Vid tillämpning av andra stycket

skall i arbetsinkomsten icke inräk- skall i arbetsinkomsten icke mrak1

— Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 58

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1964

(Gällande lydelse)

nas semesterlön, sjuklön eller sådant

tillägg till lönen, som utgått för tid

utöver den för arbetstagaren normala

arbetstiden (övertidstillägg).

För varje dag som arbetstagaren varit

frånvarande från arbetet och som

enligt 7 § andra stycket b)—e) jämställes

med dag, å vilken arbete utförts,

skall arbetsinkomsten ökas

med ett belopp, motsvarande arbetstagarens

genomsnittliga dagsinkomst

i anställningen under kvalifikationsåret.

Vid beräkning —

För arbetstagare,

(Föreslagen lydelse)

nas semesterlön, sjuklön eller sådant

tillägg till lönen, som utgått för tid

utöver den för arbetstagaren normala

arbetstiden (övertidstillägg). För

varje dag som arbetstagaren varit

frånvarande från arbetet och som

enligt 7 § andra stycket b)—e) jämställes

med dag, å vilken arbete utförts,

skall arbetsinkomsten ökas

med ett belopp, motsvarande arbetstagarens

genomsnittliga dagsinkomst

i anställningen under kvalifikationsåret.

Har arbetstagaren icke åtnjutit

någon inkomst i anställningen under

kvalifikationsåret, skall semesterlönen

beräknas med hänsyn till

hans genomsnittliga dagsinkomst i

anställningen under det kvalifikationsår,

då han sist utförde arbete

för arbetsgivarens räkning.

särskilda kostnader.

— tillämpligt kollektivavtal.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1964.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 dr 1964

5

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 17 maj 1963 (nr 115) om förlängd

semester för vissa arbetstagare med radiologiskt arbete

Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 17 maj 1963 om förlängd semester

för vissa arbetstagare med radiologiskt arbete skall erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 §•

Semester, vartill---—--kan befaras.

Med avseende å semester, som utgår

enligt första stycket, skola bestämmelserna

i 7 § andra och tredje

styckena lagen om semester äga

motsvarande tillämpning. Därvid

skall iakttagas,

1) att dag, varunder arbetstagaren

åtnjutit semester, må räknas honom

till godo för erhållande av förhöjt

antal semesterdagar endast därest

han omedelbart före och efter semestern

utfört arbete, som avses i

denna lag, samt

2) att dag, varunder arbetstagaren

varit frånvarande från arbetet av

anledning, varom förmäles i 7 §

andra stycket b)—e) lagen om semester,

icke må räknas arbetstagaren

till godo för erhållande av förhöjt

antal semesterdagar, därest arbete,

som avses i denna lag, uppenbarligen

icke kunnat beredas honom

å sådan dag.

Med avseende å semester, som utgår

enligt första stycket, skola bestämmelserna

i 7 § andra och tredje

styckena lagen om semester äga motsvarande

tillämpning. Därvid skall

iakttagas,

1) att dag, varunder arbetstagaren

åtnjutit semester, må räknas honom

till godo för erhållande av förhöjt

antal semesterdagar endast därest

han omedelbart före och efter semestern

utfört arbete, som avses i

denna lag, samt

2) att dag, varunder arbetstagaren

varit frånvarande från arbetet av anledning,

varom förmäles i 7 § andra

stycket b)—e) lagen om semester,

icke må räknas arbetstagaren till

godo för erhållande av förhöjt antal

semesterdagar därest, av annan orsak

än drifIsuppehåll för samtidig

semester, arbete, som avses i denna

lag, uppenbarligen icke kunnat beredas

honom å sådan dag.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1964.

opaginerad Kontrollera mot PDF

(5

Kungl. Maj.ts proposition nr 58 år 1964

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31 januari

1964.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Andersson, Lindström, Lange,

Lindholm, Skoglund, Edenman, Hermansson, Holmqvist,Aspling,Palme.

Efter gemensam lieredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, fråga om ändring i semesterlagen

in. in. samt anför.

Omfattningen av en arbetstagares semesterrätt är enligt 7 § första stycket

lagen den 17 maj 1963 (nr 114) om semester i princip beroende av antalet

dagar, på vilka arbetstagaren under kvalifikationsåret utfört arbete för arbetsgivarens

räkning. Som semesterkvalificerande dagar räknas utom arbetsoch

semesterdagar även dagar då arbetstagaren är frånvarande från arbetet

av vissa särskilt angivna anledningar, nämligen sjukdom, havandeskap och

barnsbörd samt militär- och civilförsvarstjänstgöring, allt med vissa tidsbegränsningar.

Frånvaro som nu nämnts får dock inte tillgodoräknas, om

arbete under samma tid likväl uppenbarligen inte kunnat beredas arbetstagaren.

Semesterlagen innehåller i 10 § första stycket principiellt förbud för arbetsgivaren

att utan arbetstagarens samtycke förlägga semester till tid då

arbetstagaren är oförmögen till arbetet på grund av sjukdom, som inträffat

innan semestern börjat, eller till annan period av semesterkvalificerande

frånvaro, exempelvis tid för fullgörande av repetitionsövning. Om arbete

uppenbarligen ändå inte kunnat beredas arbetstagaren på tid som nu sagts,

kan arbetsgivaren dock utan att arbetstagaren medger det förlägga semestern

till sådan tid. Detta undantag får särskild betydelse om arbetsgivaren ger

sina anställda samtidig semester och därunder stänger företaget eller viss

avdelning. I sådant fall står det nämligen arbetsgivaren fritt att till samma

tid förlägga exempelvis en sjuk arbetstagares semester eller semestern för

en arbetstagare som är inkallad till repetitionsövning.

I samband med antagandet av den nuvarande semesterlagen hemställde

riksdagen i skrivelse den 7 maj 1963 (nr 181) om förslag till sådan lagändring,

att repetitionsövning under semestertid inte må inräknas i semestern

i fall då ett företag tillämpar semesterstängning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t s proposition nr 48 är 1964 i

[ eu inom socialdepartementet utarbetad, den 12 november 1963 dagtecknad

promemoria angående sammanträffande av semester och sjukdomstid in. m.

(Socialdepartementet, stencil 1963:10) har framlagts förslag till sådana

lagändringar att semestern inte mot arbetstagarens vilja skall behöva sammanfalla

med sjukdomstid eller med tid för annan semesterkvalificerande

frånvaro.

över promemorian har, efter remiss, yttranden avgivits av arbetsdomstolens

ordförande, sjöfartsstyrelsen, statens avtalsnämnd, Svenska landstingsförbundet,

Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet, Svenska

arbetsgivareföreningen, Riksförbundet Landsbygdens folk, Handelns

arbetsgivareorganisation, Sveriges hantverks- och industriorganisation,

Sveriges redareförening, Landsorganisationen i Sverige och Tjänstemännens

centralorganisation.

Jag anhåller nu att få närmare behandla hithörande spörsmål.

Frågans tidigare behandling

Semesterlagen av år 1938 stadgade att semestern inte utan arbetstagarens

medgivande fick förläggas till tid, då arbetstagaren i samband med havandeskap

avhöll sig från arbete, då arbetstagaren var oförmögen till arbete på

grund av olycksfall i arbetet eller sådan sjukdom, som avsågs i lagen om

försäkring för vissa yrkessjukdomar, eller då han fullgjorde sådan militärtjänstgöring,

under vilken han kvalificerade sig för semester. I förarbetena

till lagen uttalades, att det måste betecknas såsom uppenbart olämpligt för

en arbetstagare, om semestern för honom förlädes till sådan tid, då han av

någon omständighet var oförmögen att använda densamma till vila.

I huvudsak samma regler återkom i 1945 års semesterlag. Vid 1948 års

riksdag hemställdes motionsvägen om sådan lagändring att semester ej

heller skulle få förläggas till »vanlig sjukdomstid». I utlåtande (1948:27)

med anledning av motionerna framhöll andra lagutskottet, att det inte var

tillfredsställande att en arbetsgivare kunde förlägga arbetstagarens semester

till tid, då arbetstagaren var sjuk, och därigenom hindra denne från att få

semester efter tillfrisknandet. En arbetstagare, som varit sjuk, hade i allmänhet

större behov av vila och rekreation än en som inte varit sjuk. Förbud

för arbetsgivare att förlägga en arbetstagares semester till tid, då arbetstagaren

var sjuk, kunde dock i vissa fall medföra olägenheter för arbetsgivaren.

Detta gällde framför allt i företag, som redan tidigt på året fastställde

semesterplan, och företag, som gjorde uppehåll i driften för semester.

Olägenheterna av ett dylikt förbud bedömdes dock av utskottet vara av relativt

begränsad omfattning. Utskottet förordade en närmare utredning avfrågan,

vilken hemställan riksdagen biföll.

I samband med utredning om utsträckande av privilegieringen, så att även

frånvaro på grund av annan sjukdom än yrkesskada skulle kunna jäm2*

— Bihang till riksdagens protokoll 1964. 1 samt. Nr 58

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj.ts proposition nr 58 år 1964

ställas med arbetad tid i semesterkvalificerande hänseende, upptogs spörsmålet

om semesterns förläggning till sjukdomstid. I eu inom socialdepartementet

år 1953 upprättad promemoria framhölls, att flera skäl talade för

att semestern inte mot arbetstagarens vilja skulle få förläggas till tid då

arbetstagaren var frånvarande på grund av sjukdom, främst naturligtvis

den omständigheten att sådan frånvaro i betydande utsträckning avsågs bli

privilegierad i semesterhänseende. Från förläggningsförbudet borde dock

undantag göras för det fallet, att sjukdom inträffade först sedan semestern

inletts, samt för det fallet, att driften vid ett företag helt inställdes under

viss tid för att de vid företaget anställda därunder skulle beredas semester.

Genom lagstiftning år 1954 infördes i semesterlagen de i promemorian

föreslagna ändringarna. Lagen kom därigenom att innehålla ett generellt

förbud mot förläggning av semester till sjukdomstid — förutsatt att sjukdomen

inträffat innan semestern började — och till tid för annan kvalificeiande

frånvaro. Härifrån gällde det undantaget, att semester även utan

arbetstagarens medgivande kunde förläggas till tid som nu sagts, därest

arbete eljest uppenbarligen ej kunnat beredas arbetstagaren under ifrågavarande

tid.

I en motion vid 1955 års riksdag påyrkades sådan lagändring, att förbudet

att utan arbetstagarens medgivande förlägga semester till tid då den anställde

var sjuk skulle gälla jämväl i fall då gemensam semester anordnats vid

föietaget. Såsom skäl för yrkandet anfördes, att ett slopande av undantagsbestämmelsen

lör fall av gemensam semester inte borde innebära någon

nämnvärd belastning för arbetsgivaren men kunde vara av mycket stor betydelse

för den enskilde, som drabbats av sjukdom. I utlåtande (1955: 24)

med anledning av motionen uttalade andra lagutskottet, att ett bifall till

motionen endast delvis skulle lösa frågan om förbud mot förläggning av

semester till sjukdomstid, i vad denna ännu var olöst. Arbetstagare som

sjuknat efter semesterns början skulle inte heller vid bifall till motionen äga

ratt att få återstående semester förlagd till annan tid. Utskottet framhöll

vidare, alt hänsyn måste tagas till de olägenheter det innebar för arbetsgivaren

att nödgas utge semester för vissa arbetstagare på annan tid än tiden

för den gemensamma semestern. Utskottet ville därför inte tillstyrka

någon ändring i lagen. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan.

I sitt betänkande SOU 1962:44 behandlade 1960 års semesterkommitté

frågorna om ett utsträckande av förläggningsförbudet även med avseende på

det fall att aibetsgivaren tillämpar semesterstängning och om avbrytande av

semestei i det fall att arbetstagaren insjuknar sedan semestern redan tagit

sin början. Kommittén konstaterade bl. a., att man till stöd för undantaget

trän förläggningsförbudet i semesterstängningsfallet huvudsakligen åberopat,

att produktionstekniska svårigheter kunde uppstå om undantaget saknades.

Till allvaret hos dessa svårigheter ställde sig kommittén tveksam. Att

bereda någon enstaka arbetstagare semester vid annan tid än under den

samtidiga semestern föreföll enligt kommitténs uppfattning knappast be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kiingl. Maj:ts proposition nr 58 är 1904 i)

höva vålla arbetsgivaren större bekymmer. Däremot kunde eu utsträckning

av förläggningsförbudet i antydd riktning eller med avseende på sjukdom,

som inträffar under semestertiden, medföra vissa praktiska och lagtekniska

komplikationer. Kommittén, som sade sig vilja undvika detaljreglering i

lagen, stannade med hänsyn härtill för att föreslå ett bibehållande av gällande

regler med avseende på semesterns förläggning till lid av privilegierad

frånvaro. I samband härmed uttalade kommittén förhoppningen, att hithörande

frågor i allt större utsträckning skulle kunna lösas avtalsvägen på

ett sådant sätt, att syftet med semestern blev allt bättre tillgodosett.

1 en reservation till semesterkommitténs betänkande föreslog två ledamöter

ett ovillkorligt förbud för arbetsgivaren att förlägga semester till sjukdomstid

eller eljest till semesterkvalificerande frånvarotid. Som skäl härför

framhöll reservanterna i korthet följande.

En arbetstagare bör äga rätt att under semesterledigheten fritt förfoga

över sin tid. Arbetstagarens rörelsefrihet är emellertid begränsad under sjukdom,

havandeskap och militärtjänst. Arbetstagaren bör därför inte vara

skyldig att under några förhållanden uttaga semester på sådan tid. Det

framstår som en orättvisa att möjligheten att få ny semester skall vara

beroende av om ett företag ger alla anställda semester på en gång eller föredrar

att sprida semestern över eu längre period. Några praktiska eller lagtekniska

komplikationer av en utsträckning av förläggningsförbudet skulle

inte möta, därest bestämmelsen härom helt frikopplades från gällande regler

om privilegierad frånvarotid för intjänande av semester.

I propositionen 1963: 68 med förslag till ny semesterlag framhöll departementschefen,

att kommittémajoritetens ståndpunkt under remissbehandlingen

av betänkandet fått stöd av bl. a. Landsorganisationen, men att andra

remissorgan, exempelvis arbetsdomstolens ordförande, Tjänstemännens centralorganisation

ocli Statstjänstemännens riksförbund, föredragit en lösning

genom lagstiftning. Departementschefen påpekade, att det i och för sig

rådde enighet om det önskvärda i att semestern endast förlädes till tid då

arbetstagaren hade möjlighet att rekreera sig. Av olika skäl ansåg departementschefen

emellertid, i likhet med koinmittémajoriteten och flertalet

remissorgan, lämpligast att låta gällande lagregler stå kvar i huvudsak

oförändrade och lita till arbetsmarknadsparternas vilja och förmåga att i

sina avtal finna lösningar, som är anpassade efter förhållandena inom olika

branscher, vid olika företag och för olika grupper av arbetstagare.

Det i propositionen framlagda lagförslaget innehöll sålunda, såvitt nu är

i fråga, samma bestämmelser som 1945 års semesterlag.

Med anledning av propositionen med förslag till ny semesterlag väcktes

vid 1963 års riksdag motioner med yrkande om ett utsträckande av förbudet

att förlägga semester till semesterkvalificerande frånvarotid. I stort sett

överensstämde motionärernas yrkanden i sak med den av reservanterna i

semesterkommittén intagna ståndpunkten.

I utlåtande (1963:40) med anledning av propositionen och motionerna

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungi. Maj.ts proposition nr 58 år 1964

uttalade andra lagutskottet, efter att ha redogjort för de skäl som departementschefen

åberopat till stöd för sin ståndpunkt, följande.

Trots det i och för sig önskvärda i att förstärka arbetstagarnas ställning

i nu ifrågavarande hänseende vill utskottet i likhet med departementschefen

uttala att det på grund av de anförda skälen synes lämpligast att, som

kommittémajoriteten förordat, låta gällande lagregler stå kvar i huvudsak

oförändrade. Utskottet utgår därvid ifrån att arbetsmarknadsparterna

kommer att söka finna lämpliga lösningar i avtal och att, på områden där

avtal ej kommit till stånd, arbetsgivaren skall tillämpa sin rätt att räkna

sjukdomstid och havandeskapstid som semestertid med moderation. Av

det sagda följer att utskottet icke anser sig kunna biträda motionsyrkandena

såvitt de tar sikte på sjukdom och havandeskap. Vad däremot beträffar

frågan om repetitionsövningarnas inräknande i semester i de fall då företaget

tillämpar semesterstängning anser utskottet att i viss mån andra

synpunkter träder i förgrunden. Det är här fråga om en tjänstgöringsskyldighet

som samhället ålägger den enskilde. Därför kan det synas mindre

tillfredsställande att han helt eller delvis skall gå miste om sin semester

av sådan anledning. Till detta kommer att svårigheterna för företagen att

vid sin planering av semestrarna ta hänsyn till repetitionsövningarna säkerligen

kan anses överkomliga med hänsyn till att inkallelse till repetitionsövning

regelmässigt sker i mycket god tid. Även om ett utbrytande av frågan

om repetitionsövningarnas avräkning från semestern från de övriga i

motionerna behandlade spörsmålen kan vara förenat med vissa lagtekniska

problem vill utskottet förorda att frågan utredes så att förslag till lösning

därav snarast kan föreläggas riksdagen.

Andra lagutskottets utlåtande godkändes av riksdagen, som i skrivelse

till Kungl. Maj :t den 7 maj 1963 (nr 181), med förmälan att propositionen

bifallits, hemställde om förslag till sådan lagändring, att repetitionsövning

under semestertid icke må inräknas i semestern i fall då företaget tillämpar

semesterstängning.

Departementspromemorian

Efter en översikt av frågans tidigare behandling upptar den inom socialdepartementet

upprättade promemorian en kortfattad redogörelse för vissa

bestämmelser om förhållandet mellan semester och sjukdomstid för anställda

hos stat och kommun. Här framhålles, att en statstjänsteman, som

behörigen styrker att han insjuknat under semestern, äger rätt att för den

tid sjukdomen varar erhålla sjukledighet i stället för semester, under förutsättning

att han snarast möjligt efter sjukdomsfallets inträffande anmäler

önskemål därom hos vederbörande myndighet. För statens kollektivavtalsanställda

personal gäller liknande regler som för tjänstemännen. Dock tilllämpas

för de kollektivavtalsanställda en viss karenstid. Jämlikt huvudavtalet

angående allmänna bestämmelser vid de statliga kommunikationsverken

är sålunda en arbetstagare, som insjuknar under pågående semester,

om antalet sjukdagar överstiger tre i en följd och vederbörligt läkarintyg

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kitngl. Maj. ts proposition nr ÖS år 196 i ! I

om arbetsoförmåga föreligger, berättigad att i stället för semester erhålla

sjukledighet för den del av semestern som sjukdomen varat.

I promemorian framhålles vidare att även för ordinarie och extra tjänstemän

hos kommuner anslutna till Svenska stadsförbundet förmånligare

regler gäller än enligt semesterlagen. Norinaltjänstereglementet stadgar

sålunda, att en tjänsteman som insjuknat under sin semester må beviljas

sjukledighet i stället för semester, såvida sjukdomen varat minst hälften

av årssemestern och enligt läkarintyg medfört oförmåga till tjänstgöring.

Liknande bestämmelser återfinnes i andra kommunala tjänstereglementen

liksom i kollektivavtal för kommunalanställd personal.

Till utgångspunkt för de överväganden, som utmynnar i reformförslaget,

anföres i promemorian, att semesterns syfte är att bereda arbetstagaren ett

visst mått av vila och avkoppling från arbetet. Vidare framhålles, att det

knappast torde råda delade meningar om att detta syfte tillgodoses bättre

om arbetstagaren fritt förfogar över sin tid under semestern än om semester

utgår under tid, då arbetstagaren exempelvis är sjuk eller inkallad

till repetitionsövning.

Det förbud mot förläggning av semester till tid för repetitionsövning, som

riksdagen begärt i samband med antagandet av 1963 års semesterlag, aktualiserar

enligt den uppfattning som kommer till uttryck i promemorian

ungefär samma problem som ett vidsträcktare förläggningsförbud. Under

sådana omständigheter ifrågasättes, om det finns anledning att göra skillnad

mellan det fall då frånvaron beror på repetitionsövning samt de fall

då frånvarogrunden är sjukdom eller annan som semesterkvalificerande

godtagen orsak. En reform bör, framhålles det, i princip syfta till att arbetstagaren

inte skall behöva finna sig i att semestern sammanfaller med sjukdomstid

eller annan frånvarotid som är semesterkvalificerande. En sådan

reform skulle innebära avsteg från gällande regler dels i de fall då sjukdom

inträffar efter det att semestern börjat, dels ock i de fall då sjukdom eller

annan kvalificerande frånvaro helt eller delvis sammanfaller med tid, då

arbete inte kan beredas arbetstagaren, de s. k. semesterstängningsfallen.

Vad först beträffar det fall att sjukdom inträffar efter det

att semestern börjat skulle enligt promemorian en reform i angivet

syfte innebära en rätt för cn arbetstagare, som drabbats av sjukdom

under semestern, att få sjukdagarna frånräknade den bestämda semestern

och i stället få tillgodonjuta motsvarande antal semesterdagar vid senare

tillfälle. En sådan reform skulle knappast behöva medföra några påtagliga

organisatoriska nackdelar för arbetsgivaren, bl. a. med hänsyn till att det

borde åligga arbetstagaren att efter semesterns slut utan dröjsmål anmäla

sjukdomsfallet och styrka detta genom läkarintyg eller uppgift från allmän

försäkringskassa. Vad angår utbytesrättens innehåll påpekas att en arbetstagare,

som i samband med den första semestern erhållit hela den därpå

belöpande semesterlönen, inte har rätt till ytterligare semesterlön för den

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kiuigl. Maj.ts proposition nr 58 år 196 i

semesterledighet som uttages i stället för sjukdomstiden. Den på sjukdomstiden

belöpande semesterlönen bör dock kunna sparas till den senare ledigheten

med hänsyn till att sjukpenning utgår för tiden efter den tredje

sjukdagen.

Problemställningen i semesterstängningsfallen har sin grund

i att arbetsgivaren enligt en undantagsregel i 10 § första stycket semesterlagen

äger rätt att utan arbetstagarens medgivande förlägga semester till

tid då arbete inte finns att tillgå — hit hänföres bl. a. tid då företaget är

stängt för samtidig semester — även om arbetstagaren exempelvis är sjuk

eller skall fullgöra repetitionsövning. I promemorian framhålles, att nackdelarna

för arbetsgivarna av att mista denna rätt knappast ter sig så allvarliga

att de motiverar ett bibehållande av undantagsregeln. En reform i

denna del skulle innebära, att en arbetstagare, som under någon del av semesterstängningsperioden

är hindrad att åtnjuta semester på grund av

sjukdom eller annan seinesterkvalificerande orsak, skall ha semester under

den del av driftsuppehållet då sådant hinder inte föreligger och senare under

en period motsvarande den tid hindret förelegat.

I promemorian föreslås med hänsyn till det anförda sådan ändring i semesterlagen,

att i semestern inte mot arbetstagarens vilja får ingå dag, då

arbetstagaren på grund av sjukdom är oförmögen till arbetet, eller dag, som

enligt 7 § andra stycket c)—e ) skall jämställas med dag på vilken arbete

utförts.

En förutsättning för att en arbetstagare skall kunna få en sjukperiod,

som infallit under semestern, kompenserad genom ny semesterledighet,

bör som nämnts vara, att han hos arbetsgivaren framställer anspråk på

den ledighet som kan föranledas av franräkningsrätten och styrker sjukdomen.

Detta bör gälla oavsett om sjukdomen inträffat under semestern

eller om arbetstagaren varit sjuk redan innan en semesterperiod börjat.

Någon rätt att i omedelbart sammanhang med den erhållna semestern

även åtnjuta den ytterligare ledigheten bör inte föreligga. Ettundanta g

från rätten till sammanhängande semester är därför

påkallat. Arbetsgivaren bör sålunda enligt promemorieförslaget utan arbetstagarens

samtycke få till en särskild period förlägga semesterdagar,

som utgår i ersättning för tid, vilken frånräknats den ursprungliga för arbetstagaren

bestämda semestertiden.

I promemorian behandlas vidare vissa spörsmål, som föranleder förslag

till justeringar i semesterlagen och i lagen om förlängd semester för vissa

arbetstagare med radiologiskt arbete.

Remissyttrandena

Promemorieförslaget tår ett gynnsamt mottagande av arbetsdomstolens

ordförande, sjöfartsstvrelsen och remissorganen på arbetstagarsidan medan

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts pro position nr 58 år 19tii 13

företrädarna för arbetsgivarintressena ställer sig mer eller mindre avvisande.

De remissorgan, som tillstyrker förslaget, uttalar genomgående sin tillfredsställelse

med att frågan om förhållandet mellan semester och kvalificerande

frånvarotid nu förts fram till eu tillfredsställande lösning. Arbetsdomstolens

ordförande erinrar om att förslaget ger uttryck åt i huvudsak

samma tankegångar som domstolens förutvarande ordförande framförde

i sitt remissyttrande över 1960 års semesterkommittés betänkande med

förslag till ny semesterlag. Landsorganisationen finner reformen välmotiverad

mot bakgrund av den principiella inställningen, att semesterns syfte

är att bereda arbetstagaren vila och avkoppling. Tjänstemännens centralorganisation

betonar, att förslaget helt täcker de önskemål, som organisationen

i skilda sammanhang uttalat med avseende på frågan om semester

och kvalificerande frånvarotid. Organisationen erinrar samtidigt om att

andra lagutskottet vid behandling av propositionen med förslag till ny semesterlag

begränsade sin framställning om lagändring till repetitionsövningsfallet

med motiveringen att arbetsmarknadsparterna torde söka finna

lämpliga lösningar i avtal och att arbetsgivaren skulle tillämpa sin rätt

att räkna sjukdomstid och havandeskapstid som semestertid med moderation.

Enligt organisationens uppfattning har svårigheter uppstått att vinna

lösningar förhandlingsvägen.

Även de remissorgan, som ställer sig avvisande till promemorieförslaget,

uppehåller sig vid att frågan om semester och sjukdomstid i förarbetena

till 1963 års semesterlag ansågs böra anförtros arbetsmarknadens parter

för lösning avtalsvägen. Arbetsgivarorganisationerna finner inte de skäl

övertygande som anförts i departementsförslaget för att mot den så nyligen

gjorda bedömningen föreslå en långtgående ändring av reglerna om förläggningsförbud.

Svenska arbetsgivareföreningen anser, att man i fråga om

nuvarande regler bort hänvisa till en existerande liberal och smidig praxis

på arbetsmarknaden. Arbetsgivarna har enligt föreningen i stor utsträckning

samtyckt till att vid kvalificerande frånvaro förskjuta arbetstagares

redan bestämda semester. Som denna liberala ordning kan väntas bestå

finner föreningen det inkonsekvent och stötande om statsmakterna nu ensidigt

till arbetsgivarnas nackdel skulle ändra lagens förläggningsregler

i enlighet med promemorieförslaget.

Flera av de mot förslaget övervägande negativa remissorganen accepterar

likväl tanken att utsträcka förläggningsförbudet till att avse det fall

då repetitionsövning sammanfaller med en semesterstängningsperiod. Statens

avtalsnämnd, Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet

och Svenska kommunförbundet anser att en lagändring bör begränsas till

denna av riksdagen särskilt behandlade situation. Först om det, sedan arbetsmarknadsparterna

beretts tillräcklig tid att genom förhandlingar lösa

frågorna, visar sig att semesterlagens syfte inte kan tillgodoses på denna

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 58 är 1961

väg, bör enligt statens avtalsnämnd eu vidsträcktare reglering genom lagstiftning

övervägas.

Förslaget har även i sina enskildheter givit anledning till vissa erinringar.

Vad angår det fall att sjukdom inträffar efter det att semestern

börjat har kritik främst riktats mot tanken att låta även

enstaka sjukdagar vara utbytesgilla. Statens avtalsnämnd gör gällande att

en så långtgående reform skulle kunna medföra avsevärda administrativa

olägenheter, särskilt vid större arbetsplatser, även bortsett från svårigheterna

att senare kunna utlägga de resterande semesterdagarna på ett för

arbetets behöriga gång lämpligt sätt. I förslaget har visserligen förutsatts

att rätten att avbryta semestern på grund av sjukdom skulle förknippas

med skyldighet att lämna läkarintyg eller uppgift från allmän försäkringskassa.

Nämnden menar att det i många fall måste vara svårt för en läkare

att vid kortvariga och enkla sjukdomsfall i efterhand avgöra, om patienten

verkligen varit oförmögen till arbete eller ej. Läkarintyget torde i sådana

fall ofta få grunda sig på patientens egna uppgifter om sjukdomsbilden.

Risk för missbruk kan enligt nämndens uppfattning inte uteslutas, särskilt

inte inom områden, där arbetstagarna äger rätt till sjuklön från arbetsgivaren

redan från och med första sjukdagen. Enligt nämndens mening bör

därför en eventuell rätt att avbryta semester på grund av sjukdom förknippas

med krav på att sjukdomen skall vara av viss varaktighet. Landsorganisationen

tillstyrker förslaget i promemorian att sjukdagar skall få

utbytas endast om arbetstagaren utan dröjsmål efter semesterns eller sjukdomens

slut anmäler sjukdomsfallet och på begäran av arbetsgivaren styrker

detta med läkarintyg eller uppgift från allmän försäkringskassa.

Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges redareförening framhåller

att inte gärna varje kortvarigt eller banalt sjukdomstillstånd inverkar på

vederbörandes möjligheter att utnyttja sin semester till rekreation. Särskilt

med avseende på sjukdomsfallet måste man enligt remissyttrandena vara

klar över att ett genomförande av förslaget skulle förutsätta en omfattande

administrativ procedur och medföra eu stor mängd tvister. Riksförbundet

Landsbygdens folk ger uttryck åt liknande tankegångar och framhåller

samtidigt att några fullständiga garantier aldrig kan skapas för att en semester

skall ge rekreation. Andra familjemedlemmars sjukdom eller bristande

samordning av semestrarna inom en familj kan sålunda medföra

komplikationer. Även Svenska kommunförbundet reagerar mot den föreslagna

frånräkningsrätten vid enstaka sjukdagar eller vid korta sjukperioder.

Förbundet erinrar härvid om att den fjärde semesterveckan inte av

statsmakterna ansetts behövlig av rekreationsskäl. Svenska stadsförbundet

ifrågasätter med samma utgångspunkt om frånräkningsrätten bör få avse

den fjärde semesterveckan.

Beträffande de spörsmål som särskilt sammanhänger med semesterstängningsfallen

framhåller Svenska stadsförbundet och Svenska

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 5S dr 1004

kommunförbundet, att tveksamhet kan föreligga huruvida, inom sådana

områden där arhetel ligger nere på grund av ferier, ferietiden äi att

betrakta som en semesterstängningstid. 1 dessa feriefall liksom vid annan

tillfällig stängning av ett företag kan det för övrigt enligt förbundens

uppfattning vara svårt att avgöra om företaget stänges för samtidig semester

eller helt eller delvis till följd av arbetsbrist.

Promemorieförslaget om ett undantag från rätten till sa mmanhängande

semester för arbetstagaren när det gäller semesterdagar,

som utgår i ersättning för sjukdom eller annan kvalificerande frånvarotid

under semester, föranleder ett påpekande av arbetsdomstolens ordförande.

Denne anför, att arbetsgivaren enligt förslaget fritt kan förlägga

semestern till sjukdomstid och tid för annan kvalificerande frånvaro. Sådan

tid skall visserligen ersättas av ny semester, men denna får av arbetsgivaren

förläggas till en särskild period, varigenom arbetstagaren förlorar rätten

till sammanhängande semester. Häremot finns intet att erinra då fråga är

om sjukdomsfall, som inträffat under semestern eller då semestern förlagts

till företagets semesterstängningsperiod. 1 andra fall synes däremot tillräckliga

skäl saknas för en sådan inskränkning i arbetstagarens rätt till

odelad semester. Eftersom nu berörda spörsmål sannolikt saknar större

praktisk betydelse och eu i sak mer tilllredsställande reglering skulle betunga

lagtexten avsevärt, anser sig arbetsdomstolens ordförande böra godtaga

förslaget även i delta avseende.

Statens avtalsnämnd hyser den uppfattningen att ersättningsdagarna av

arbetsgivaren bör få förläggas till minst två semesterperioder och inte till

blott en enda period.

Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet och Svenska kommunförbundet

framhåller att den föreslagna reformen ingriper i den vid

genomförandet av 1963 års semesterlag som principiellt betydelsefull ansedda

föreskriften att semesterlönen skall utbetalas i samband med

semestern. Av praktiska skäl har förslaget tvingats acceptera att frånräkningsgill

tid får utläggas som obetald ledighet i de fall då full semesterlön

utbetalats vid den först bestämda semestern. Förbunden hävdar att i samband

härmed även uppkommer praktiskt svårlösta frågor om frånräkningsrättens

utnyttjande vid långtidssjukdom samt om avräkning och samordning

av arbetslön, sjuklön och ersättning från allmän försäkringskassa.

Den sist berörda frågan behandlas även av Tjänstemännens centralorganisation,

som anför att, om arbetsgivaren redan utbetalat semesterlön och

arbetstagaren begär att senare få ut ny semester, de föreslagna bestämmelserna

bör föranleda en omräkning så att arbetsgivaren tillgodoräknas vad

han utbetalat för mycket, dvs. mellanskillnaden mellan full semesterlön

och vad som skall utgå i sjuklön eller lön under havandeskap eller under

militärtjänst. Det belopp som sålunda tillgodoräknas arbetsgivaren bör sedan

kunna avdragas när semester utgår eller semesterersättning utbetalas.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 58 år 1961

Departementschefen

Semesterlagstiftningen bygger på uppfattningen att semestern för arbetstagaren

skall vara en tid av vila och avkoppling från arbetet. Semestern intjänas

enligt huvudregeln genom det arbete, som utföres hos arbetsgivaren.

Tidigt insåg man emellertid att även tid för sådan frånvaro från arbetet, som

inte kan anses tjäna något egentligt rekreationssyfte, inom rimliga gränser

borde få kvalificera till semester. Lika naturligt tedde det sig att semestern

principiellt inte borde få förläggas till sådan tid som nu sagts. Sjukdomstid

och tid för frånvaro på grund av havandeskap och barnsbörd eller repetitionsövning

blev sålunda med vissa tidsbegränsningar kvalificerande för

semester, varjämte arbetsgivaren förbjöds att utan arbetstagarens samtycke

förlägga semester till sadan tid som nu nämnts. Med repetitionsövning har

i 1963 års semesterlag jämställts vissa civilförsvarsövningar.

I det nyssnämnda förläggningsförbudet har lagstiftaren emellertid gjort

den viktiga inskränkningen, att arbetsgivaren är oförhindrad att förlägga

en arbetstagares semester till tid, då arbetstagaren är sjuk eller frånvarande

av annan privilegierad anledning, om arbete uppenbarligen ändå inte

kunnat beredas arbetstagaren då. På grund av detta undantag kan en arbetsgivare,

som tillämpar semesterstängning vid sitt företag, ge även eu

sjuk arbetstagare eller en arbetstagare, som är inkallad till repetitionsövning,

semester samtidigt med sina övriga anställda.

Den nu berörda undantagsregeln har under senare år varit föremål för

mycken diskussion. Denna ledde vid riksdagsbehandlingen år 1963 av propositionen

med förslag till ny semesterlag fram till att riksdagen på hemställan

av andra lagutskottet begärde ett förslag till lagändring med avseende

på det fall då repetitionsövning och semesterstängning sammanfaller.

I sitt utlåtande över propositionen jämte i anledning därav väckta motioner

hade utskottet, med hänsyn till att det i det nu nämnda fallet var fråga om

en tjänstgöringsskyldighet, som samhället ålägger den enskilde, ansett det

mindre tillfredsställande att arbetstagaren helt eller delvis skulle gå miste

om sin semester.

En utvidgning av gällande förläggningsförbud till tid för repetitionsövning

i semesterstängningsfallet aktualiserar i huvudsak samma problem

som ett motsvarande förbud med sikte på annan frånvaro av privilegierad

anledning. Det kan da ifragasättas, om det finns någon anledning att göra

skillnad mellan det fall då frånvaron beror på repetitionsövning samt de fall

då frånvarogrunden är sjukdom eller annan som semesterkvalificerande

godtagen orsak. Med visst fog torde kunna hävdas att alla fall, då semesterstängning

sammanträffar med perioder av sjukdom eller annan semesterkvalificerande

frånvaro, i lagen bör behandlas på ett och samma sätt. Till

stöd för en lösning i en för arbetstagarna positiv riktning talar enligt min

mening främst det förhållandet att semesterstängning tillämpas i en mycket

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:tu proposition nr .''>ti år 1961

stor utsträckning ocli att arbetsgivarens val av denna form framför individuellt

bestämda semestrar inte bör få inverka på den enskilde arbetstagarens

möjligheter att utnyttja sin semester för vila och rekreation.

Vad gäller sjukdomstid skulle emellertid ett slopande av undantagsbestämmelsen

för de fall då arbete inte kan beredas arbetstagaren i fortsättningen

för enkelhetens skull kallade semesterstängningstallen - innebära

endast en partiell lösning av frågan om sammanträffande av sådan

tid och semester. Lagens förläggningsförbud innebär nämligen endast att

semestern enligt huvudregeln inte får utgå under sjukdomstid, om arbetstagaren

blir sjuk före den för honom bestämda semestern. Insjuknar arbetstagaren

efter det att semestern börjat, kan semestern inte avbrytas och den

utgår då under sjukdomstid, alldeles oavsett om semestern är utlagd samtidigt

för alla arbetstagare eller individuellt bestämd. För den enskilde arbetstagaren

kan sålunda möjligheterna att få en tillfredsställande avkoppling

bli beroende av huruvida han insjuknar dagen före en utlagd semester

eller samma dag som denna börjar. En sådan ordning ter sig mindre tillfredsställande.

Det nu anförda visar enligt min mening att en omprövning av'' hela frågan

om förhållandet mellan semester och kvalificerande frånvaro inte kan undvikas

vid övervägande av den lagändring, vartill riksdagen begärt förslag.

En så begränsad förändring som den av riksdagen förordade ter sig då

mindre lämplig. Den omständigheten att den nya semesterlagen varit i kraft

endast kort tid bör i och för sig inte lägga hinder i vägen för eu längre gående

reform, om denna måste bedömas som ändamålsenligare. Enligt min

uppfattning bör man, när frågan om en reform av'' hithörande regler nu

väckts, söka finna en såvitt möjligt slutgiltig lösning av problemet om sammanträffande

av semester och tid för kvalificerande frånvaro. Förslag till

en sådan lösning har framlagts i den inom socialdepartementet upprättade

promemorian.

Promemorieförslaget utgår från den principiella uppfattningen, att semesterns

ändamål att bereda arbetstagaren vila och avkoppling från arbetet

tillgodoses bäst om arbetstagaren fritt förfogar över sin tid under semestern.

Reformen syftar till att en arbetstagare inte skall behöva finna sig i

att semestern sammanfaller med sjukdomstid eller annan frånvaro som

är semesterkvalificerande. För statens anställda gäller sedan länge i detta

avseende regler, som väl tillgodoser nämnda syfte. Såvitt jag erfarit har

dessa regler inte föranlett missbruk eller tvister, och det bör därför inte

behöva vålla några större svårigheter, om för de kommunala och privata

sektorerna införes ett system liknande det som redan tillämpas för anställda

hos staten.

Den tekniskt lämpligaste lösningen för ett genomförande av den diskuterade

reformen synes, såsom i promemorian föreslagits, vara att i 10 § semesterlagen

införa eu bestämmelse, enligt vilken i semestern inte skall in
-

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 58 år 196b

räknas dag, då arbetstagaren på grund av sjukdom är oförmögen till arbete,

eller dag, som enligt punkterna c)—-e) i 7 § andra stycket — frånvaroanledningarna

havandeskap och barnsbörd, repetitionsövning och civilförsvarsövning

— skall jämställas med dag å vilken arbete utförts. Hur än

arbetsgivaren bestämt semestern skall tid som nu sagts kunna frånräknas

den utlagda semestern. En förutsättning härför bör dock vara, att arbetstagaren

utan dröjsmål hos arbetsgivaren gör framställning om frånräkning.

En reform i antydd riktning innebär det viktiga avsteget från nuvarande

regler, att semester avbrytes då sjukdom inträffar efter det

att semestern börjat. En arbetstagare, som drabbats av sjukdom

under semestern, skall sålunda enligt förslaget äga påfordra, att sjukdagarna

frånräknas den för honom bestämda semestern och att motsvarande antal

semesterdagar i stället får tillgodonjutas av honom vid ett senare tillfälle.

Vid övervägande av de eventuella nackdelar, som kan vara förenade med

den ifrågasatta nya regeln, kan till en början konstateras, att antalet sjuka

sommartid, då de flesta semestrarna uttages, är betydligt mindre än under

andra tider på året. Att bereda någon enstaka arbetstagare viss semesterledighet

i utbyte mot den som han gått miste om genom sjukdom förefaller

knappast behöva vålla arbetsgivaren någon större olägenhet. Förhållandet

bör inte te sig nämnvärt annorlunda än om sjukdomen inträffat efter det

att semestern avslutats i stället för under semestern.

Flera remissorgan på arbetsgivarsidan har uttalat farhågor för organisatoriska

komplikationer och för missbruk från arbetstagarnas sida, särskilt

med hänsyn till att även korta sjukperioder eller enstaka sjukdagar skulle

få frånräknas den utlagda semestern. Enligt min mening torde dock

nackdelarna för arbetsgivarna inte bli särskilt stora, även om frånräkningsrätten

får omfatta enstaka sjukdagar. Utgångspunkten bör här vara,

att förhållandena skall bedömas på i huvudsak samma sätt som när sjukdom

inträffar under arbetsåret. Beträffande arbetsgivarens möjligheter att

tillfredsställande kontrollera under semestrarna inträffande sjukdomsfall

vill jag — i likhet med vad Landsorganisationen gjort i sitt yttrande —

understryka, att utbyte av sjukdagar under semester mot nya semesterdagar

förutsätter att arbetstagaren för arbetsgivaren anmäler sjukdomsfallet

och yrkar att sjukdagarna skall frånräknas den utlagda semestern. Detta

bör ske utan dröjsmål, dvs. vid utgången av den för semestern bestämda

tiden eller — om sjukdomen varar längre — när arbetsoförmågan upphör.

I detta sammanhang skall arbetsgivaren kunna fordra att arbetstagaren

styrker sjukdomsfallet med läkarintyg eller uppgift från allmän försäkringskassa.

Sjukdom, som inte varar längre än tre dagar, kan inte styrkas

på annat sätt än genom läkarintyg, medan däremot vid långvariga sjukdomsfall

den i praktiken viktigaste kontrollen torde ankomma på försäkringskassorna.

Så snart sjukpenning börjar utgå ägnar nämligen försäkringskassan

sjukdomsfallet vederbörlig kontroll. Senast efter åtta dagar

s. 1964 Kontrollera mot PDF

1''.»

Kungl. Maj.ts proposition nr 58 är 1964

kräver kassan att sjukdomen styrkes med läkarintyg. Sjukdomsfall under

semester torde med hänsyn till del anförda i allmänhet inte behöva vålla

vanskligare kontrollproblem än sjukdom under annan del av året.

En arbetstagare, som utnyttjar sin rätt att från utlagd semester räkna

bort därunder infallande sjukdagar och får motsvarande ledighet vid ett

senare tillfälle, har i allmänhet i samband med den första semestern erhållit

hela den på den utlagda semestern belöpande semesterlönen. Han äger

då inte rått till ytterligare semesterlön för den semesterledighet som utlägges

i ersättning för den tid arbetstagaren varit sjuk. Att märka är emellertid

att under sjukdomstiden sjukpenning utgått för tiden efter den tredje

sj ukdagen.

1 fråga om sjukdom, som inträffat före semesterns början, gäller som

nämnts redan enligt semesterlagens nuvarande lydelse ett förbud mot

semesterns förläggning till sjukdomstid. Från detta förläggningsförbud

stadgas det undantaget att arbetsgivaren kan ge arbetstagaren semester

även under tid för sjukdom, som börjat före semestern, om arbete eljest

uppenbarligen icke kunnat beredas arbetstagaren. Motsvarande gäller beträffande

tid för annan semesterkvalificerande frånvaro. Denna undantagsregel

är tillämplig i semesterstängningsf allen. Med den diskuterade

reformens syfte synes bäst överensstämma att arbetstagaren även i

semesterstängningsfallen får rätt att från den för honom och hans arbetskamrater

bestämda semestertiden räkna bort den tid hans sjukdom varat

eller den tid han av annan semesterkvalificerande anledning — exempelvis

repetitionsövning —- varit hindrad att åtnjuta semester. Lämpligast synes

vara att den ifrågavarande undantagsregeln slopas och att samma ordning

införes som beträffande sjukdom, vilken inträffar under semestertiden.

En frånräkningsrätt i semesterstängningsfallen får betydelse både då en

sjukperiod eller tid för annan kvalificerande frånvaro helt sammanfaller

med tiden för semesterstängning och då sammanträffandet gäller bara eu

del av semesterstängningsperioden. Arbetsgivarens avsikt med semesterstängningen

är att alla anställda skall ha semester samtidigt. Han får

därför förutsättas räkna med att arbetstagaren för semester utnyttjar

driftsuppehållet i den mån kvalificerande frånvaroanledning inte föreligger.

Det naturliga synes sålunda vara att en arbetstagare, som under någon del

av semesterstängningsperioden är hindrad att åtnjuta semester på grund

av sjukdom eller annan semesterkvalificerande orsak, skall ha semester

under den del av driftsuppehållet då sådant hinder inte föreligger. Detta

torde inte medföra några svårigheter för arbetstagaren, som knappast kan

vara okunnig om vilken tidrymd semesterstängningen avser, även om han

insjuknat dessförinnan.

Det nuvarande undantaget från lagens förbud att förlägga semester till

sjukdomstid, som börjat före semestern, eller till annan semesterkvalificerande

frånvarotid gäller alla fall då arbete eljest uppenbarligen inte kunnat

beredas arbetstagaren under semestertiden. I det föregående har endast

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 58 år 196b

diskuterats semesterstängningsfallen. Det torde inte behöva vålla några olägenheter

att behandla permitteringsfailet på samma sätt. Något skäl för att

eu arbetsgivare på egen hand skall få förlägga en sjuk arbetstagares semester

till tid då denne är permitterad på grund av arbetsbrist synes inte föreligga.

En förutsättning för att en arbetstagare skall kunna få en sjukperiod,

som infallit under semestern, kompenserad genom ny semesterledighet,

bör som nämnts vara, att han hos arbetsgivaren framställer anspråk på

den ledighet som kan föranledas av frånräkningsrätten och styrker sjukdomen.

Detta bör gälla oavsett om sjukdomen inträffat under semestern

eller om arbetstagaren varit sjuk redan innan en semesterperiod börjat.

Någon rätt att i omedelbart sammanhang med den erhållna semestern

även åtnjuta den ytterligare ledigheten bör inte föreligga. Ett undantag

från rätten till sammanhängande semester är därför

påkallat. Semesterdagar, vilka utgår i ersättning för tid som frånräknats

den för arbetstagaren bestämda semestertiden, bör således av arbetsgivaren

kunna förläggas till en särskild period. Sistnämnda period bör dock vara

sammanhängande, om inte arbetstagaren medger annat. Den semesterperiod,

som salunda utlägges senare, blir kvalificerande för ny semester

enligt regeln i 7 § andra stycket a), och den sjukdomstid, som frånräknas

den tidigare utlagda semestern, blir semesterkvalificerande i den mån detta

följer av regeln i 7 § andra stycket b) semesterlagen.

Arbetstagarens rätt till ny semester i stället för dagar, som sammanträftat

med en sjukperiod eller tid för annan semesterkvalificerande från''

aro, kommer i allmänhet att innebära endast en rätt att vid senare

tillfälle erhålla viss semesterkvalificerande ledighet. Eftersom i normalfallet

hela den på den utlagda semestern belöpande semesterlönen

utbetalats i anslutning till den semester, varunder sjukdomen

uppkommit, föreligger inte någon rätt till ytterligare ekonomisk semestergottgörelse

av arbetsgivaren. Detta får speciell betydelse, därest arbetstagaren

slutar sin anställning innan han erhållit sådan ytterligare semesterledighet,

vartill han äger rätt på grund av att tidigare utlagd semester

inte kunnat utnyttjas annat än delvis. Enligt 5 § semesterlagen skall en

arbetstagare, som vid anställningens slut inte åtnjutit semester eller semesterlön

vartill han förvärvat rätt enligt lagen, erhålla semesterersättning.

Om full semesterlön utbetalats i anslutning till den från början utlagda

semestern, bör nagot krav på semesterersättning inte kunna grundas

på det föihallandet, att arbetstagaren ännu inte åtnjutit de semesterdagar,

som på grund av de föreslagna nya reglerna skall utgå i ersättning för dem

som räknats bort från den utlagda semestern. En rätt till semesterersättning

i ett sådant fall skulle nämligen innebära rätt till dubbel ekonomisk

semestergottgörelse, något som inte är avsikten med reformen. För att

det klart skall framgå att semesterersättning inte skall utgå i nu avsett

fall, bör eu jämkning vidtagas i 5 §.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 58 år 190i

I detta sammanhang vill jag med anledning av en uppfattning som kommit

till uttryck i vissa remissyttranden framhålla, att de föreslagna ändringarna

i 10 § inte medför någon ändring i nuvarande regler om semesterns

förläggning till året efter kvalifikationsåret eller — om löpande kvalifikalionsår

tillämpas — till detta år. Om det år, under vilket semestern skolat

utläggas, gått till ända utan att semesterledighet beretts arbetstagaren, förvandlas

arbetstagarens rätt till ett anspråk på ogulden semesterlön, men därjämte

kan arbetsgivaren bli skyldig att utge ersättning för den ekonomiska

eller ideella skada som arbetstagaren lidit till följd av att arbetsgivaren inte

berett honom semesterledighet. Är anledningen till att semester inte utlagts

att söka i eu omständighet, varöver arbetsgivaren inte råder, t. ex. arbetstagarens

sjukdom, torde emellertid något skadestånd inte kunna utkrävas

för att semestern uteblivit.

Tillfogas må med tanke på semesterstängningsfallen, att lagens regel i

14 § att semesterlön därest ej annat i särskild ordning överenskommits skall

utbetalas till arbetstagaren i samband med semestern torde böra ge arbetsgivaren

rätt att vid stundande semesterstängning utbetala semesterlön även

till en arbetstagare som är sjuk. Känner arbetsgivaren närmare till sjukdomsfallet

och vet att arbetstagaren inte kan tänkas tillfriskna under semesterstängningsperioden,

bör han doek vänta med utbetalningen till dess

arbetstagaren får sin semester. Om arbetsgivaren vet, att arbetstagaren under

semesterstängningsperioden kommer att börja en repetitionsövning, bör

arbetsgivaren inte utbetala mer av semesterlönen än som ankommer på tiden

före övningens början.

I några remissyttranden påpekas, att den nu diskuterade ordningen föranleder

ingrepp i den nyligen i lagen uttryckligen knäsatta principen, att

semesterlön skall utbetalas i samband med semesterledigheten. Jag medger

att detta blir en konsekvens av den föreslagna reformen. Såvitt avser tjänstemän,

vilka uppbär månadslön och har rätt till sjuklön från arbetsgivaren,

synes det naturliga vara, att vid sjukdom under semester en avräkning

kommer till stånd. Om exempelvis en arbetstagare varit sjuk 10 dagar

under sin semester, avräknas från påföljande månadslön ett belopp motsvarande

skillnaden mellan den på de 10 dagarna belöpande månadslönen

och den på samma tid belöpande sjuklönen. Under den månad, då de

10 resterande semesterdagarna skall utgå, erhåller arbetstagaren sin fulla

månadslön. Gentemot de remissorgan, som uttryckt farhågor för tvister med

arbetstagarna i fråga om ett sådant avräkningsförfarande, vill jag framhålla,

att arbetstagarna inte gärna bör kunna göra några invändningar, när förfarandet

grundar sig på ett i lagen antaget system.

De nu förordade lagändringarna aktualiserar ett spörsmål rörande k v aI

i f i k a t i o n s t i d. Med det nuvarande undantaget från förläggningsförbudet

för det fall att arbete inte finns att tillgå sammanhänger ett stadgande

i tredje stycket av semesterlagens 7 §. Detta stadgande innebär att en arbetstagare,

som är frånvarande från arbetet av semesterkvalificerande anledning

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj.ts proposition nr 58 år 196i

såsom sjukdom, havandeskap, militär- eller civilförsvarsövning, inte får

tillgodoräkna sig frånvarotiden som arbetad tid, om arbetstagaren uppenbarligen

ändå inte kunnat beredas arbete under denna tid; däremot räknas

frånvaro på grund av semester även under sådan tid som semesterkvalificerande.

Bestämmelsen har sin grund i uppfattningen, att en arbetstagare,

som råkar vara sjuk eller ha annan semesterkvalificerande anledning till

frånvaro under tid, då arbetsbrist råder vid ett företag, inte skall få en förmånligare

position med avseende på semesterkvalifikation än sina under

samma tid permitterade arbetskamrater. Bestämmelsen är — liksom förläggningsregeln

i 10 § första stycket sista punkten — tillämplig i alla situationer

då arbete inte finns att tillgå, dvs. även för det fall att driftsuppehållet

beror på semesterstängning. Med hittillsvarande regler har arbetsgivaren

i sådant fall ägt förlägga en sjuk arbetstagares semester till samma

tid som de övrigas semester. Eftersom semester anses såsom arbetad tid

i kvalifikationshänseende, har alltså arbetstagaren i fråga kvalificerat sig

för semester under driftsuppehållet. Frågan om semesterkvalifikation vid

exempelvis sjukdom under tid för semesterstängning har därför hittills inte

vållat några problem.

Läget blir ett annat, om sjukdomstid eller tid för annan privilegierad

frånvaro skall kunna frånräknas utlagd semester. Bibehålies bestämmelsen

i 7 § tredje stycket oförändrad, synes följden bli att en arbetstagare, som

utnyttjar sin rätt att få tid som nyss nämnts frånräknad, inte som semesterkvalificerande

kan tillgodoräkna sjukdomstid och jämställd lid, vilken infallit

under semesterstängning. Härigenom skulle otvivelaktigt värdet av

den föreslagna reformen minskas för den enskilde arbetstagaren. Ett fyra

veckors driftsuppehåll under sjukdomstid, som inte samtidigt utgör semester,

kan sålunda innebära förlust av två semesterdagar påföljande år, i

vissa fall till och med mer.

Ett undantag från stadgandets tillämplighet i semesterstängningsfallen

torde därför vara påkallat. Bestämmelsens syfte — att förhindra att exempelvis

sjuka arbetstagare gynnas framför arbetstagare som är frånvarande

på grund av arbetsbrist — motverkas inte av ett dylikt undantag, övriga

arbetstagare, som ju har semester, får räkna denna som semesterkvalificerande

på grund av regeln i 7 § andra stycket a). Såväl principiella som

praktiska skäl synes med hänsyn till det anförda tala för en sådan modifikation

av stadgandet i 7 § tredje stycket, att detta blir tillämpligt endast

om anledningen till att arbete inte finns att tillgå är en annan än driftsuppehåll

för samtidig semester.

En motsvarande ändring bör göras i 1 § andra stycket 2) lagen om förlängd

semester för vissa arbetstagare med radiologiskt arbete.

Avslutningsvis vill jag beröra ett förhållande, som ligger vid sidan av den

i det föregående behandlade reformen.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 38 år 1 96 1

Enligt 12 § andra stycket semesterlagen utgör semesterlönen för en arbetstagare,

som är tim- eller ackordsavlönad, nio procent av den sammanlagda

arbetsinkomsten i anställningen under kvalitikationsåret. Vid tillämpning

av denna regel skall enligt 12 § tredje stycket till arbetsinkomsten föi

varje dag av semesterkvalificerande frånvaro — utom semesterdagar

läggas ett belopp, motsvarande arbetstagarens genomsnittliga dagsinkomst

i anställningen under kvalifikationsåret. Den situationen kan emellertid inträffa

vid långvariga sjukdomsfall, att en arbetstagare är berättigad till

semesterförmån för ett kvalifikationsår, varunder han inte utfört något

arbete åt arbetsgivaren. Genomsnittsregeln i 12 § tredje stycket kan då inte

tillämpas. För denna situation vill jag föreslå en bestämmelse, att till grund

för beräkningen av semesterlönen skall läggas den genomsnittliga dagsinkomsten

under det kvalifikationsår, då arbete sist utfördes för arbetsgivarens

räkning. Av en bestämmelse i 7 § tredje stycket sista punkten följer

att den nu förordade beräkningsregeln i fall av långtidssjukdom inte kan

komma att avse mer än två år.

De nu föreslagna lagändringarna bör träda i kraft den 1 juni 1964, så att

de nya förläggningsreglerna kan vinna tillämpning på sommarsemestrarna

under innevarande år.

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom socialdepartementet

upprättats förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 17 maj 1963 (nr 114) om semester

och

2) lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 17 maj 1963 (nr 115)

om förlängd semester för vissa arbetstagare med radiologiskt arbete,

vilka torde få fogas såsom bilaga1 till detta protokoll.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande

över lagförslagen måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda

ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets

övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Anders Leion

1 Bilagan, som är likalydande med de vid propositionen fogade lagförslagen, har här utelämnats.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 58 år 1964

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 19

februari 1964.

Närvarande:

justitieråden Romanus,

Digman,

Nordström,

regeringsrådet Holmgren.

Enligt lagrådet den 14 februari 1964 tillhandakommet utdrag av protokoll

över socialärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den

31 januari 1964, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättade

förslag till 1) lag angående ändring i lagen den 17 maj 1963 (nr 114)

om semester och 2) lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 17 maj

1963 (nr 115) om förlängd semester för vissa arbetstagare med radiologiskt

arbete.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet

av hovrättsassessorn Axel Wallén.

Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet:

Stig Granqvist

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:Is proposition nr 58 år 196b

25

Utdrag un protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:i

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21 februari

1964.

Närvarande:

Statsministern Erlandek, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Skoglund, Edenman,

Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, lagrådets den 19 februari

1964 avgivna utlåtande över de till lagrådet den 31 januari 1964 remitterade

förslagen till

1) lag angående ändring i lagen den 17 maj 1963 (nr 11 i) om semester och

2) lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 17 maj 1963 (nr 115) om

förlängd semester för vissa arbetstagare med radiologiskt arbete.

Efter anmälan att lagrådet lämnat förslagen utan erinran hemställer föredraganden,

att lagförslagen måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Anders Leion

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1964:136 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 17 maj 1963 a1 i texten
  2. 2LU 1964:36 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 17 maj 1963 s. 1 i texten