Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om bidragsförskott, m. m

1964-03-13 · 159 sidor, varav 142 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 142 av 159 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1964:70, Med förslag till lag om bidragsförskott, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t.t proposition nr 70 år 1964

1

Nr 70

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

bidragsförskott, m. m.; given Stockholms slott den

13 mars 1964.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll

vill Kungl. Maj :t föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) lag om bidragsförskott,

2) lag angående ändrad lydelse av 8 kap. 6 § och 9 kap. 1 § lagen den

25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring och

3) lag angående ändrad lydelse av 12 § lagen den 26 juli 1947 (nr 529)

om allmänna barnbidrag,

dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

statsrådet hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Ulla Lindström

Propositionens huvudsakliga innehål]

I propositionen föreslås en ny lag om bidragsförskott, som fr. o. m. den

1 juli 1964 skall ersätta den nu gällande bidragsförskottslagen och lagen

om utfyllnad av vissa underhållsbidrag. Förslaget innebär ett väsentligt förbättrat

skydd till frånskilda makars och ogifta mödrars barn. Dessa barn

garanteras oberoende av om underhållsbidrag fastställts och utan begränsning

till det fastställda bidragets storlek ett generellt underhåll, som i princip

motsvarar 25 procent av basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring

eller med nuvarande basbelopp 1 200 kr. om året.

Stödet skall utgå som bidragsförskott, om den underhållsskyldige inte

betalar det garanterade beloppet. Betalar den underhållsskyldige fastställt

underhållsbidrag, som uppgår till lägre belopp än bidragsförskottet, tillförsäkras

barnet skillnaden mellan förskottets belopp och underhållsbidraget.

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1964. 1 samt. Nr 70

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 106i

För utomäktenskapliga barn utan känd fader slopas den nuvarande begränsningen,

att bidragsförskott i sådant fall utgår först sedan barnet fyllt

tre år.

Administrationen av bidragsförskotten skall liksom hittills handhavas av

barnavårdsnämnderna, men administrationen underlättas på olika sätt.

Bl. a. slopas det s. k. omsökningförfarandet.

Liksom f. n. skall det åligga den underhållsskyldige att till den barnavårdsnämnd

som utger förskottet betala så stor del av fastställt underhållsbidrag

som svarar mot det utgivna förskottet.

De nya bidragsförskottsreglerna beräknas bli tillämpliga på omkring

117 000 barn, en ökning med omkring 37 000 barn.

I likhet med vad nu gäller skall kostnaderna för bidragsförskotten, efter

avdrag av vad som inbetalas av de underhållsskyldiga, bestridas till tre

fjärdedelar av staten och en fjärdedel av kommunerna.

Det allmännas kostnader för bidragsförskotten uppskattas för budgetåret

1964/65 till omkring 85 milj. kr., vilket innebär en ökning med omkring

45 milj. kr. Statens andel i kostnaderna uppskattas till omkring 64 milj. kr.

och kommunernas andel till omkring 21 milj. kr.

På grund av att statens andel i kostnaderna betalas till kommunerna i

efterskott, beräknas de ökade kostnaderna för bidragsförskotten inte eller

endast i ringa mån komma att påverka statens utgifter för budgetåret

1964/65.

I propositionen föreslås, att riksdagen för budgetåret 1964/65 till Ersättning

till barnavårdsnämnderna för bidragsförskott och utfyllnadsbidrag

beviljar ett förslagsanslag å 31 milj. kr.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mnj:tx proposition nr 70 år 1904

3

Förslag

till

Lag

om bidragsförskott

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Tillkommer vårdnaden om barn, som är svensk medborgare och bosatt i

riket, endast en av föräldrarna eller står barnet icke under föräldrarnas vårdnad,

utgår enligt vad nedan stadgas av allmänna medel bidragsförskott till

barnet i förhållande till fader eller moder, som ej har vårdnaden om barnet.

Utan hinder av att barnet saknar svenskt medborgarskap, må bidragsförskott

utgå, därest vårdnadshavaren är svensk medborgare och bosatt i riket.

Fader eller moder, som ej har vårdnaden om barnet, benämnes i denna lag

underhållsskyldig.

I fråga om adoptivbarn avses i denna lag med barnets föräldrar adoptanten.

Är barn adopterat av makar eller har ena maken adopterat den andres

barn, anses barnet såsom deras gemensamma.

2§.

Bidragsförskott utgår icke därest

a) barnet bor tillsammans med den underhållsskyldige;

b) det föreligger grundad anledning antaga att den underhållsskyldige

i vederbörlig ordning betalar fastställt underhållsbidrag icke understigande

vad som skulle utgå i bidragsförskott enligt 4 § första och andra styckena;

c) det finnes uppenbart att den underhållsskyldige annorledes sörjt eller

sörjer för att barnet erhåller motsvarande underhåll;

d) den underhållsskyldige gentemot barn utom äktenskap enligt avtal,

som är bindande för barnet, åtagit sig att till dess underhåll utgiva visst

belopp en gång för alla; eller

e) vårdnadshavaren utan giltigt skäl underlåter att vidtaga eller medverka

till åtgärder för att få underhållsbidrag eller faderskap till barnet fastställt.

3§-

Bidragsförskott utgår från och med den månad, varunder rätt därtill inträtt,

dock ej för längre tid tillbaka än tre månader före ansökningsmånaden.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1964

Bidragsförskott utgår till och med den månad, varunder barnet fyllt

sexton år eller rätten till förskott eljest upphört.

4§.

Bidragsförskott utgör för år räknat tjugofem procent av det i 1 kap. 6 §

lagen om allmän försäkring omförmälda basbeloppet.

Skall bidragsförskott utgå i förhållande till såväl fader som moder eller

är barnet berättigat till barnpension enligt 8 kap. 5 § lagen om allmän försäkring,

utgör dock bidragsförskottet i förra fallet, i förhållande till varje

underhållsskyldig, sjutton och en halv och i senare fallet tio procent av

basbeloppet.

Föreligger grundad anledning antaga att fastställt underhållsbidrag betalas

i vederbörlig ordning, utgör bidragsförskottet skillnaden mellan förskottsbelopp

enligt första eller andra stycket samt underhållsbidragets

belopp.

Bidragsförskott utgår ej med högre belopp än underhållsbidraget, därest

vårdnadshavaren utan giltigt skäl underlåter att vidtaga eller medverka till

åtgärder för att få underhållsbidraget höjt.

5§.

Fråga om bidragsförskott prövas av barnavårdsnämnden i den kommun

där vårdnadshavaren är mantalsskriven eller, om sådan mantalsskrivningsort

ej finnes, av barnavårdsnämnden i den kommun där barnet är bosatt.

6§.

Den som önskar erhålla bidragsförskott eller vill komma i åtnjutande av

högre förskott skall göra ansökan därom. Ansökan göres av vårdnadshavaren,

särskilt förordnad förmyndare eller barnavårdsman för barnet.

Ansökan skall innehålla nödiga upplysningar för bedömande av barnets

rätt till bidragsförskott ävensom en av sökanden på heder och samvete avgiven

förklaring, att de lämnade upplysningarna äro med sanningen överensstämmande.

Är sökanden ur stånd att själv avgiva sådan förklaring, skall

riktigheten av upplysningarna intygas av två trovärdiga, med förhållandena

förtrogna personer. Därest underhållsbidrag fastställts för barnet, skall domstols

beslut eller annan handling, som kan ligga till grund för indrivning av

bidraget, i huvudskrift eller bestyrkt avskrift fogas vid ansökningen, såframt

dessa handlingar ej eljest äro tillgängliga för barnavårdsnämnden.

7§.

Sedan bidragsförskott sökts skall, under förutsättning att den underhållsskyldiges

vistelseort är känd eller kan utrönas, omedelbart till honom av
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kmujl. Maj.ts proposition nr 70 är 1064 •>

sändas meddelande om ansökningen med föreläggande att, därest han har

något att anföra i anledning av ansökningen, inom viss kort tid muntligen

eller skriftligen yttra sig. I meddelandet skall tillika lämnas underrättelse

om stadgandena i 2 § b) och c) samt 4 § tredje stycket.

När barnavårdsnämnden meddelat beslut i ärendet, skall beslutet skriftligen

delgivas dels sökanden och, om denne är annan än vårdnadshavare!!,

jämväl vårdnadshavaren, dels den underhållsskyldige. Har förskott beviljats,

skall därvid underrättelse lämnas sökanden och vårdnadshavaren om stadgandena

i 12 och 13 §§ samt, i annat fall än som avses i 4 § tredje stycket,

den underhållsskyldige om stadgandet i 16 § första stycket.

8§.

Bidragsförskott utgives förskottsvis för månad.

Vid beräkningen av bidragsförskott för månad skall det årliga belopp,

från vilket beräkningen utgår, avrundas till närmast lägre hela krontal, som

är jämnt delbart med tolv. Är årsbeloppet lägre än sextio kronor, bortfaller

bidragsförskottet för den månad beräkningen avser.

I den mån bidragsförskott svarar mot fastställt underhållsbidrag skall

från förskott för viss månad avdragas på samma tid belöpande bidragsbelopp,

som den underhållsskyldige må hava erlagt innan han erhållit underrättelse

enligt 7 § andra stycket.

Åtnjuter barn under hel månad på statens bekostnad vård på anstalt eller

eljest kost och bostad, må bidragsförskott ej utgå för den månaden; dock

må förskott utgå för tid då barnet är inackorderat vid nomadskola.

Har bidragsförskott ej lyfts före utgången av året näst efter det, under

vilket förskottet förfallit till betalning, skall förskottet vara förverkat.

9§-

Bidragsförskott utbetalas till vårdnadshavaren. I fråga om fosterbarn eller

barn, som eljest fostras i annat enskilt hem än vårdnadshavare^, skall dock

bidragsförskottet utbetalas till den, hos vilken barnet fostras, såframt ej barnavårdsnämnden

annorlunda förordnar.

Finnes någon, till vilken bidragsförskott enligt första stycket skall utbetalas,

icke vara skickad att handhava förskottet, må barnavårdsnämnden förordna,

att förskottet i stället skall utbetalas till barnavårdsman för barnet

eller annan lämplig person. Nämnden må ock, då synnerliga skäl äro därtill,

själv omhändertaga bidragsförskottet för att användas för barnets bästa.

Åtnjuter barn, till vilket bidragsförskott utgår, i annat fall än som avses i

8 § fjärde stycket, under hel månad vård på anstalt eller eljest vård på allmän

bekostnad, äger den som driver anstalten eller det kommunala organ som

svarar för vårdkostnaden att, i den mån Konungen så förordnar, uppbära så

stor del av bidragsförskott för månaden som svarar mot vårdkostnaden.

Det bidragsförskottsbelopp som först förfaller till betalning efter beslut

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 196b

om förskott må, där barnet under den tid å vilken förskottsbeloppet belöper

i väsentlig mån erhållit sin försörjning av allmänna medel, till den del beloppet

motsvarar vad den myndighet som tillhandahållit försörjningen visar

sig hava för nämnda tid utgivit för barnets försörjning uppbäras av myndigheten.

10 §.

Bidragsförskott skall, med iakttagande av vad nedan stadgas, utgivas av

den barnavårdsnämnd, som enligt 5 § har att pröva fråga om bidragsförskott

för barnet.

Erhåller barnavårdsnämnd, som utgiver bidragsförskott, kännedom om

att sådan förändring inträffat, att fråga om bidragsförskott för barnet skall

prövas av annan barnavårdsnämnd, åligger det den förra barnavårdsnämnden

att underrätta den senare och i samband därmed översända till ärendet

hörande handlingar. Den förra nämndens skyldighet att utgiva förskott

upphör icke förrän från och med andra månaden efter den, under vilken

handlingarna översänts.

11 §•

Det åligger barnavårdsnämnd, som utgiver bidragsförskott, att besluta

om indragning av förskottet, därest förutsättningarna för utgivande av förskott

icke längre föreligga; dock erfordras ej sådant beslut såframt bidragsförskott

skall upphöra att utgå på den grund att barnet fyllt sexton år eller

avlidit. Nämnden skall jämväl besluta om nedsättning av bidragsförskott,

när bestämmelserna i denna lag föranleda därtill.

Om barnet upphört att vara svensk medborgare eller bosatt i riket, må

nämnden utan hinder därav besluta, att barnet i fortsättningen skall åtnjuta

bidragsförskott, därest det med hänsyn till omständigheterna skulle framstå

såsom oskäligt att indraga förskottet.

Beslut om indragning eller nedsättning av bidragsförskott skall skriftligen

delgivas vårdnadshavare^ särskilt förordnad förmyndare och barnavårdsman

för barnet samt den underhållsskyldige.

12 §.

Vårdnadshavare^ särskilt förordnad förmyndare och barnavårdsman för

barnet äro skyldiga att ofördröjligen till den barnavårdsnämnd, som utgiver

bidragsförskottet, anmäla

a) om barnet avlidit;

b) om barnet eller, i fall som avses i 1 § andra stycket, vårdnadshavare!!

upphört att vara svensk medborgare eller bosatt i riket;

c) om barnet adopterats;

d) om barnet flyttat samman med den underhållsskyldige;

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 är 1961 7

e) om barnet erhållit barnpension enligt 8 kap. 5 § lagen om allmän för*

säkring;

f) om vårdnadshavare^ mantalsskrivningsort ändrats eller barnet blivit

bosatt i annan kommun;

g) om barnet intagits på anstalt;

h) om underhållsbidrag fastställts för barnet eller fastställt underhållsbidrag

ändrats; samt

i) om den underhållsskyldige betalat på förskottet belöpande underhållsbidrag

till vårdnadshavaren eller med dennes vetskap till annan än barnavårdsnämnden.

13 §.

Har någon genom oriktiga uppgifter eller genom underlåtenhet att fullgöra

honom åliggande anmälningsskyldighet eller annorledes förorsakat att

bidragsförskott utgått obehörigen eller med för högt belopp, eller har någon

eljest obehörigen eller med för högt belopp uppburit bidragsförskott och

har han skäligen bort inse detta, skall återbetalning ske av vad för mycket

utbetalats, där ej länsstyrelsen finner anledning att helt eller delvis eftergiva

återbetalningsskyldighet.

Har återbetalningsskyldighet ålagts någon enligt första stycket, må vid

senare utbetalning till honom i avräkning å vad för mycket utgått innehållas

skäligt belopp.

14 §.

Fordran å bidragsförskott, som innestår hos barnavårdsnämnd, må ej

tagas i mät för gäld. Rätt till bidragsförskott må ej överlåtas, innan förskottet

är tillgängligt för lyftning.

15 §.

I den mån bidragsförskott svarar mot fastställt underhållsbidrag inträder

den barnavårdsnämnd, som utgivit förskottet, på vederbörande kommuns

vägnar i barnets rätt till underhållsbidrag gentemot den underhållsskyldige.

16 §.

Sedan den underhållsskyldige erhållit underrättelse enligt 7 § andra stycket,

skall han, så länge bidragsförskott utgår, till den barnavårdsnämnd,

som utgiver förskottet, erlägga fastställt underhållsbidrag, som belöper å

förskottet, allteftersom underhållsbidraget förfaller till betalning. Gentemot

barnavårdsnämnden må icke åberopas betalning av underhållsbidrag, som

erlagts annorledes än nu sagts.

överstiger belopp, som under viss månad inbetalas till barnavårdsnämnd,

det bidragsförskott eller, om fastställt underhållsbidrag är lägre än förskot
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 70 år 196b

tet, det underhållsbidrag, som belöper på månaden, skall det överskjutande

beloppet fördelas så, att barnets fordran för oguldna underhållsbidrag har

företräde framför det allmännas fordran för utgivna bidragsförskott.

17 §.

Det ankommer på barnavårdsnämnden att, där ej den underhållsskyldige

efter förmåga fullgör den honom enligt 16 § första stycket åvilande betalningsskyldigheten,

utan dröjsmål vidtaga erforderliga åtgärder för fordringens

indrivande.

Barnavårdsnämnden bör bereda den, som äger föra talan för barnet, tillfälle

att i samband med återkrävande av bidragsförskott utkräva den del av

oguldna underhållsbidrag, som må överskjuta bidragsförskottets belopp.

18 §.

Länsstyrelsen äger på framställning av barnavårdsnämnden eller den underhållsskyldige,

om särskilda skäl äro därtill, besluta att återkrav gentemot

den underhållsskyldige för det allmännas räkning skall eftergivas.

19 g.

Barnavårdsnämnden äger erhålla polismyndighetens biträde för efterforskande

av underhållsskyldig, hos vilken nämnden har fordran på grund

av utgivet bidragsförskott, ävensom för verkställande av utredning rörande

den underhållsskyldiges förmåga att återgälda förskottet.

Vad i 95 och 96 §§ barnavårdslagen är stadgat skall äga motsvarande

tillämpning beträffande ärenden om bidragsförskott.

20 §.

Utgift för bidragsförskott bestrides, i den män ersättning ej kunnat uttagas

av den underhållsskyldige, till tre fjärdedelar av statsverket och till en

fjärdedel av den kommun, vars barnavårdsnämnd utgivit förskottet.

Gottgörelse av statsverket för utgivna bidragsförskott beviljas och utbetalas

av länsstyrelsen på ansökan av barnavårdsnämnden. Sådan ansökan,

avseende bidragsförskott för visst kalenderår, skall göras före utgången av

juni månad påföljande år. När skäl äro därtill, må dock ansökan upptagas till

prövning, ändå att den göres senare. Finner länsstyrelsen så ej böra ske, skall

frågan härom underställas Konungen.

Har barnavårdsnämnd utgivit bidragsförskott i strid mot bestämmelserna

i denna lag eller icke fullgjort vad skäligen får anses hava ålegat nämnden

för indrivning av underhållsbidraget, äger länsstyrelsen besluta, att gottgörelse

från statsverket ej skall utgå eller att redan uppburet belopp skall

återbetalas.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:Is proposition nr 70 år 1964 9

21 §.

Har barnavårdsnämnden, efter det nämnden sökt gottgörelse av statsverket

för visst bidragsförskott, av underhållsskyldig uppburit ersättning

för förskottet, åligger det nämnden att i samband med den ansökan om gottgörelse

för utgivna bidragsförskott, som näst därefter göres, till statsverket

redovisa tre fjärdedelar av den uppburna ersättningen, dock högst vad nämnden

uppburit i gottgörelse av statsverket för bidragsförskottet.

22 §.

Talan mot beslut av barnavårdsnämnd i ärende enligt denna lag föres

genom besvär hos länsstyrelsen.

Mot länsstyrelsens beslut föres talan genom besvär hos Konungen.

23 g.

Varje länsstyrelse skall inom sitt län noga följa barnavårdsnämndernas

verksamhet enligt denna lag samt tillse, att verksamheten ordnas och handhaves

ändamålsenligt.

Socialstyrelsen har att följa barnavårdsnämndernas verksamhet enligt

denna lag samt att genom råd och anvisningar verka för att den ordnas

och utvecklas ändamålsenligt.

24 §.

Konungen äger träffa överenskommelse med främmande makt angående

utsträckt tillämpning av denna lag ävensom förordna, att barn, som icke

någonstädes äger medborgarskap eller, ehuru det äger medborgarskap, är

politisk flykting, skall äga samma rätt till bidragsförskott som svenskt barn.

25 §.

Närmare föreskrifter rörande tillämpningen av denna lag meddelas av

Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, av socialstyrelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1964, då bidragsförskottslagen den 11

juni 1943 (nr 382) och lagen den 31 maj 1957 (nr 284) om utfyllnad av vissa

underhållsbidrag upphöra att gälla.

Förekommer i lag eller författning hänvisning till eller avses eljest däri

stadgande, som ersatts genom bestämmelse i denna lag, skall den bestämmelsen

i stället tillämpas.

Äldre bestämmelser skola alltjämt gälla beträffande bidragsförskott och

utfyllnadsbidrag för tid före den 1 juli 1964.

De ytterligare föreskrifter, som må vara erforderliga i samband med införandet

av denna lag, meddelas av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande,

av socialstyrelsen.

j*—Bihang till riksdagens protokoll 1964. 1 sand. Nr 70

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 196t

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 8 kap. 6 § och 9 kap. 1 § lagen den 25 maj 1962

(nr 381) om allmän försäkring

Härigenom förordnas, att 8 kap. 6 § och 9 kap. 1 § lagen den 25 maj 1962

om allmän försäkring skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

8 kap.

6§.

Barnpension utgör för år räknat

tjugufem procent av basbeloppet.

För barn, vars båda föräldrar avlidit,

samt för barn utom äktenskap,

som fyllt tre år och beträffande vilket

faderskapet ej fastställts, utgör

dock barnpensionen trettiofem procent

av basbeloppet.

Barnpension utgör för år räknat

tj ugufem procent av basbeloppet.

För barn, vars båda föräldrar avlidit,

utgör dock barnpensionen trettiofem

procent av basbeloppet.

9 kap.

Till ålderspension eller förtidspension

utgår barntillägg för

varje barn under sexton år till försäkrad

eller försäkrads hustru, därest

den försäkrade har vårdnaden

om eller stadigvarande sammanbor

med barnet. Barntillägg enligt vad

nu sagts utgives ej till ålderspension,

som den försäkrade åtnjuter för tid

före den månad varunder han fyller

sextiosju år, eller till pension, som

tillkommer gift kvinna. Ej heller utgår

barntillägg för barn, som är berättigat

till pension enligt denna lag.

Till ålderspension eller förtidspension

utgår barntillägg för

varje barn under sexton år till försäkrad

eller försäkrads hustru, därest

den försäkrade har vårdnaden''

om eller stadigvarande sammanbor

med barnet. Barntillägg enligt vad

nu sagts utgives ej till ålderspension,

som den försäkrade åtnjuter för tid

före den månad varunder han fyller

sextiosju år, eller till pension, som

tillkommer gift kvinna.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungi. Maj.ts proposition nr 70 år 196i

(Nuvarande lydelse)

Barntillägg till ålderspension eller

hel förtidspension utgör för år räknat

tjugufem procent av basbeloppet.

Utgår enligt 7 kap. 2 § andra

eller tredje stycket två tredjedelar

eller en tredjedel av hel förtidspension,

utgör barntillägget motsvarande

andel av barntillägg till hel förtidspension.

Åtnjuter den--------

(Föreslagen lydelse)

Barntillägg till ålderspension eller

hel förtidspension utgör för år räknat

tjugufem procent eller, om barnet

är berättigat till barnpension enligt

8 kap. 5 §, tio procent av basbeloppet.

Utgår enligt 7 kap. 2 § andra

eller tredje stycket två tredjedelar

eller en tredjedel av hel förtidspension,

utgör barntillägget motsvarande

andel av barntillägg till hel förtidspension.

— halva basbeloppet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1964.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 12 § lagen den 26 juli 1947 (nr 529) om allmänna

barnbidrag

Härigenom förordnas, att 12 § lagen den 26 juli 1947 om allmänna barnbidrag

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

12 §.

Har någon-------sådan återbetalningsskyldighet.

Har återbetalningsskyldighet ålagts

någon enligt första stycket, må vid

senare utbetalning till honom i avräkning

å vad för mycket utgått

innehållas skäligt belopp.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1964.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 196i

Utdrog av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 2/ februari

196L

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Skoglund, Edenman,

Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme.

Statsrådet Lindström anmäler efter gemensam beredning med statsrådets

övriga ledamöter fråga angående ny lagstiftning om bidragsförskott samt

anför.

I årets statsverksproposition bär Kungl. Maj:t på min hemställan (bil.

7 p. 45) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,

till Ersättning till barnavårdsnämnderna för bidragsförskott och utfyllnadsbidrag

för budgetåret 1964/65 beräkna ett förslagsanslag av 31 000 000 kr.

Samtidigt erinrade jag om att socialpolitiska kommittén1 i ett i november

1963 avlämnat betänkande Trygghet för barns underhåll (stencil, socialdepartementet

1963: 12) framlagt förslag till en ny bidragsförskottslag. Vid

betänkandet har fogats två bilagor, dels bilaga 1, som innehåller en inom

statistiska centralbyrån slutförd undersökning beträffande underhållsbidrag

och bidragsförskott, och dels bilaga 2. vilken utgör en inom kommittén utarbetad

sammanfattning av ett av socialstyrelsen på Kungl. Maj :ts uppdrag

utarbetat förslag till ny bidragsförskottslag och av remissyttranden över förslaget.

Kommitténs betänkande torde med uteslutande av bilaga 1 få såsom

Bilaga A fogas till protokollet i detta ärende.

över kommittéförslaget har, efter remiss, yttranden avgivits av hovrätten

för Västra Sverige, lagberedningen, familjerättskommittén, socialstyrelsen,

riksförsäkringsverket, arbetsmarknadsstyrelsen, överståthållarämbetet, länsstyrelserna

i Östergötlands, Kristianstads, Värmlands och Jämtlands län,

Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet och Svenska socialvårdsförbundet.

Vid överståthållarämbetets och länsstyrelsernas yttranden

har fogats yttranden från vissa kommunala och andra organ.

Jag anhåller nu att få ta upp denna fråga till närmare behandling.

1 Statssekreteraren E. Michanek ordförande, ledamoten av riksdagens andra kammare I.

Bengtsson, sekreteraren Britt-Marie Bystcdt, förbundsordföranden G. Hallström, direktören S.

Hydén, folkskolläraren H. Nyhage, ledamöterna av riksdagens andra kammare E. Rimmerfors

och Elisabet Sjövall samt byråchefen R. Tilert. Ledamoten av riksdagens första kammare T.

Bengtson har varit förhindrad deltaga i kommitténs slutliga behandling av detta ärende.

s. 13 Kontrollera mot PDF

K un f/l. Maj .Is proposition nr 70 är 1964

13

Huvuddragen av gällande bestämmelser

Föräldrars underhållsskyldighet mot barn

Regler om föräldrars underhållsskyldighet gentemot barn ges i 7 kap.

föräldrabalkcn. Föräldrarna är skyldiga att vidkännas kostnaden för barnets

uppehälle och utbildning, om barnet ej har egna tillgångar. Underhållsskyldigheten

upphör ej innan barnet erhållit den utbildning som med hänsyn till

föräldrarnas villkor och barnets anlag må finnas tillbörlig och ej i något

fall förrän barnet fyllt 16 år. I kostnaden för barnets underhåll skall envar

av föräldrarna ta del efter sin förmåga. Fader eller moder, som ej har vårdnaden

om barnet, skall betala underhållsbidrag. Beträffande adoptivföräldrar

och adoptivbarn gäller detsamma som beträffande föräldrar och barn.

Betalning av underhållsbidrag skall i regel erläggas i förskott för kalendermånad.

Underhållsbidrag kan fastställas genom avtal eller genom domstols avgörande.

Avtal om underhållsbidrag är bindande för den underhållsskyldige

och, när det gäller barn utom äktenskap, under vissa förutsättningar också

för barnet. Utan hinder av vad som blivit bestämt i dom eller avtal, som är

bindande för barnet, kan dock rätten bestämma annorlunda när väsentligen

ändrade förhållanden påkallar det.

Underhållsskyldighet mot barn utom äktenskap kan avlösas genom åtagande

att till barnets underhåll utge visst belopp en gång för alla. Avta!

härom skall alltid godkännas av barnavårdsnämnden. Beloppet skall inbetalas

till nämnden.

Enligt lagen den 6 juni 1952 (nr 334) om höjning av vissa underhållsbidrag

(ändr. 1957: 176 och 1962: 136) skall periodiska underhållsbidrag av

familjerättslig karaktär, vilkas belopp fastställts före den 1 januari 1960,

med visst undantag, förhöjas med hänsyn till penningvärdets fall. Höjningen

varierar från 110 till 10 procent, beroende på vilket år bidraget fastställts.

Vårdnaden om barn m. in.

Reglerna rörande vårdnaden om barn, vilka återfinnes i 6 kap. föräldrabalken,

innebär i huvudsak följande. Barn i äktenskap står under föräldrarnas

gemensamma vårdnad till dess barnet fyllt 21 år eller ingått äktenskap.

Om den ene av föräldrarna dör, tillkommer vårdnaden den andre. Är bägge

föräldrarna döda, utövas vårdnaden av förmyndaren. Om det dömes till hemskillnad

eller äktenskapsskillnad mellan föräldrarna, skall domstolen förordna,

att endera skall ha vårdnaden. Så kan även — efter särskild ansökan

— ske om föräldrarna eljest lever åtskilda på grund av söndring eller om

den ene av föräldrarna av någon i lagen särskilt angiven orsak är olämplig

eller förhindrad att handha vårdnaden. Om båda föräldrarna är olämpliga

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 dr 196b

eller förhindrade att handha vårdnaden, skall vårdnaden överflyttas på eu

särskilt förordnad förmyndare.

Vårdnaden om adoptivbarn tillkommer adoptanten eller, om barnet är

adopterat av makar, adoptivföräldrarna gemensamt. I övrigt gäller motsvarande

regler som för barn i äktenskap.

Om barn utom äktenskap har modem vårdnaden. Därest modern dör

eller befinnes olämplig att ha vårdnaden om barnet, skall domstolen överflytta

vårdnaden på fadern eller särskilt förordnad förmyndare.

Föräldrabalken innehåller i 8 kap. bestämmelser om barnavårdsman. För

barn i äktenskap kan barnavårdsman förordnas endast under särskilda

förutsättningar. För barn utom äktenskap skall barnavårdsman alltid förordnas.

Barnavårdsman har bl. a. att bistå den som har vårdnaden om barnet

med råd och upplysningar samt att tillse, att barnets rätt och bästa

behörigen tillvaratages. Som särskilt betydelsefulla framhålles uppgifterna

att sörja för att barnets börd fastställes, när det är fött utom äktenskap,

och tillse att underhåll tillförsäkras barnet samt att biträda med indrivning

och tillhandahållande av underhållsbidrag. I fråga om faderskapet till utomäktenskapligt

barn samt då fråga är om underhåll till barn såväl i som utom

äktenskap har barnavårdsmannen självständig befogenhet att föra talan vid

domstol för barnet.

Bidragsförskott och utfgllnadsbidrag

Bidragsförskotten regleras i lagen den 11 juni 19b3 (nr 382) om förskottering

av underhållsbidrag till barn (bidragsförskottslag) (ändr.

1946:242, 1947:532, 1948:721, 1952:327, 1953:106, 1954: 70, 1954:359,

1956:48, 1957:283 och 1960: 104). I anslutning till lagen har den 31 maj

1957 utfärdats en kungörelse (nr 285) med vissa bestämmelser angående

tillämpningen av bidragsförskottslagen m. m.

Enligt bidragsförskottslagen äger barn, vars fader eller moder enligt

rättens beslut eller skriftligt av två personer bevittnat avtal är pliktig att

till fullgörande av lagstadgad underhållsskyldighet utge underhållsbidrag

till barnet, rätt att, om förfallet bidragsbelopp inte betalas, av allmänna medel

erhålla förskott på bidraget. Har faderskapet ej fastställts beträffande

barn utom äktenskap skall vid tillämpning av lagen anses, att fadern genom

beslut eller avtal blivit ålagd att utge underhållsbidrag till barnet fr. o. m.

den månad, under vilken barnet fyllt tre år.

Bidragsförskott utgår ej till barn, vars föräldrar sammanbor, eller till

barn, som bor tillsammans med den underhållsskyldige, samt ej heller till

barn, som är berättigat till barnpension enligt lagen om allmän försäkring.

Rätt till förskott tillkommer endast barn, som är svensk medborgare och

stadigvarande vistas i riket. Kungl. Maj :t äger dock träffa överenskommelse

med främmande stat i fråga om tillämpning av lagstiftningen på dess

undersåtar ävensom förordna, att barn, som icke någonstädes äger med
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 or 106i IT)

borgarskap eller, cliuru det äger medborgarskap, är politisk flykting, skall

äga samma rätt till bidragsförskott som svenskt barn.

Bidragsförskott utges längst till och med dagen före den, dä barnet fyller

16 år, och utgår med det belopp, som den bidragsskyldige enligt rättens beslut

eller avtalet är skyldig att utge, dock högst med 996 kr. om aret. Bidragsförskott

till barn utom äktenskap, beträffande vilket faderskapet ej

fastställts, utgår med 996 kr. om året fr. o. m. den månad, under vilken barpet

fyllt tre år.

Ansökan om bidragsförskott skall göras av den av barnets föräldrar, som

har vårdnaden om barnet, eller, där särskilt förordnad förmyndare finns,

av denne. Ansökan kan också göras av barnavårdsman.

Ansökan om bidragsförskott prövas i regel av barnavårdsnämnden i den

kommun, där barnets vårdnadshavare är mantalsskriven.

Bidragsförskott skall beviljas för tiden fr. o. in. ansökningsmånaden eller,

i vissa fall, den andra månaden före ansökningsmånaden t. o. m. utgången

av det statliga budgetår, som löper vid förskottets beviljande, allt under förutsättning

att rätten till bidragsförskott ej skall upphöra tidigare. Redan

under juni månad prövas dock ansökningar om förskott för påföljande budgetår.

Förskott beviljas sålunda endast för ett år i taget. Härefter måste ny

ansökan göras.

Bidragsförskott utbetalas i allmänhet månadsvis i förskott till den av barnets

föräldrar, som har vårdnaden om barnet, eller, där särskilt förordnad

förmyndare finns, till denne.

Bidragsförskott utgår inte för barn som är omhändertaget på statens bekostnad.

Förskott utgår dock för tid, då barnet är inackorderat vid nomadskola.

För lämnat bidragsförskott inträder den barnavårdsnämnd, som utgivit

förskottet, å vederbörande kommuns vägnar i barnets rätt till underhållsbidrag

gentemot den underhållsskyldige. Denne har att till barnavårdsnämnden

erlägga på bidragsförskottet belöpande andel av underhållsbidraget allt

eftersom detta förfaller till betalning. I de fall, då den underhållsskyldige

ej efter förmåga fullgör sin underhållsskyldighet, skall nämnden utan dröjsmål

vidta erforderliga åtgärder för fordringens indrivande.

När särskilda skäl föranleder därtill, äger länsstyrelsen på framställning

av barnavårdsnämnden eller den underhållsskyldige besluta, att återkravsrätten

skall eftergivas.

Kostnaderna för bidragsförskotten skall, i den mån ersättning ej kunnat

uttagas av den underhållsskyldige, till tre fjärdedelar bestridas av statsverket

och till en fjärdedel av den kommun, vars barnavårdsnämnd beviljat

förskottet. För att kommunen skall utfå gottgörelse av statsmedel för utgivna

bidragsförskott erfordras bl. a. att barnavårdsnämnden skäligen kan

anses ha gjort vad på den ankommer för att återkräva förskotten.

Besvär över barnavårdsnämnds beslut rörande bidragsförskott anföres

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1964

hos länsstyrelsen. Klagan över länsstyrelsens beslut föres hos Kungl. Maj :t

och upptages till avgörande i regeringsrätten.

Enligt lagen den 31 maj 1957 (nr 284) om utfyllnad av vissa underhållsbidrag

(ändr. 1960: 105) äger barn, vars fader eller moder är förpliktad alt utge

underhållsbidrag, som inte uppgår till 720 kr. om året, av allmänna medel

erhålla vad som fattas i nämnda belopp (utfyllnadsbidrag). En förutsättning

är dock att rättens beslut eller avtal om underhållsbidrag tillkommit

före den 1 april 1957. Utfyllnadsbidrag kan inte återkrävas av den underhållsskyldige,

men i övrigt gäller i huvudsak samma regler som beträffande

bidragsförskott.

Barnpension och barntillägg

Enligt lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring utgår folkpension

i form av barnpension till barn under 16 år, som mist sin fader eller

moder eller båda föräldrarna. Rätt till barnpension föreligger inte, om barnet

är adopterat av annan än den avlidne eller dennes make, och ej heller för

barn utom äktenskap, om den avlidne enligt avtal, som är bindande för barnet,

åtagit sig att till dess underhåll utge visst belopp en gång för alla.

Barnpension utgör för år räknat 25 procent av basbeloppet. För barn,

vars båda föräldrar avlidit, samt för barn utom äktenskap, som fyllt tre år

och beträffande vilket faderskapet ej fastställts, utgör barnpensionen dock

35 procent av basbeloppet. Enligt lagen angående införande av lagen om allmän

försäkring utgår barnpensionen f. n. med 1 000 resp. 1 400 kr. om året.

I årets statsverksproposition (bil. 7 p. It) har emellertid föreslagits att barnpension

liksom barntillägg skall från och med den 1 juli 1964 utgå med de i

lagen om allmän försäkring angivna andelarna av basbeloppet. Vid nuvarande

basbelopp, 4 800 kr., höjes härigenom barnpensionsbeloppen till respektive

1 200 och 1 680 kr.

Rätt till barnpension från tilläggspensioneringen tillkommer, med samma

inskränkningar som nyss angivits beträffande barnpension från folkpensioneringen,

försäkrads barn under 19 år. Storleken av barnpensionen är

beroende av huruvida pensionsberättigad änka finns samt av familjemedlemmarnas

antal. Efterlämnar en man änka och ett pensionsberättigat barn,

blir barnets pension 15 procent av faderns (beräknade) egenpension. Är ett

barn ensamt pensionsberättigat, blir barnets pension 40 procent av den avlidnes

egenpension, hinns flera barn än ett, ökas de nu angivna procenttalen

med 10 för varje barn utöver det första och det sammanlagda barnpensionsbeloppet

fördelas lika mellan barnen.

Folkpension i form av ålders- eller förtidspension förhöjes med barntillägg

för varje barn under 16 år till den försäkrade eller hans hustru, om den

försäkrade har vårdnaden om eller stadigvarande sammanbor med barnet.

Ålderspension, som den försäkrade åtnjuter för tid före 67 år, eller pension,

som tillkommer gift kvinna, förhöjes ej med barntillägg. Gift kvinna, som

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 nr 1964

stadigvarande lever åtskild från sin make, kan dock erhålla barntillägg för

barn, som hon stadigvarande sammanbor med eller har vårdnaden om. barntillägg

utgår ej för barn som är berättigat till barnpension.

Barntillägg utgör 2ö procent av basbeloppet. Det utgår tills vidare med

1 000 kr. om året men kommer, om det nyssnämnda förslaget i statsverkspropositionen

bifalles, att fr. o. m. den 1 juli 1904 uppgå till 1 200 kr. vid nu

gälhinde basbelopp. Utgår förtidspension med två tredjedelar eller en tredjedel

av hel förtidspension, utgör barntillägget motsvarande andel av barntillägg

till hel förtidspension. Åtnjuter den försäkrade tilläggspension, minskas

honom tillkommande barntillägg med hälften av tilläggspensionen i den

mån denna för år räknat överstiger halva basbeloppet.

Socialpolitiska kommittén

Efter att ha lämnat en sammanfattande redogörelse för bidragsförskoltsverksamhetens

tillkomst och hittillsvarande utveckling behandlar socialpolitiska

kommittén frågan om behovet av en reform av b idragsförskottslagstiftningen.

Kommittén erinrar därvid om

att socialpolitiken under de senare åren kännetecknats av strävandena att

göra socialförsäkringarna effektiva, vilket gjort att behovet av generella

stödformer utanför dessa blivit mindre. I gränsområdet mellan socialförsäkringarna

och den allmänt behovsprövade socialhjälpen finns dock grupper,

för vilka det alltjämt föreligger behov av kompletterande hjälpformer.

En sådan grupp är barn, i huvudsak skilsmässobarn och utomäktenskapliga

barn, vilkas fader eller moder — stundom båda föräldrarna

— försummar eller inte förmår fullgöra sin underhållsskyldighet mot barnen.

1 viss omfattning tillgodoses dessa barns behov av ekonomiskt stöd från

det allmänna inom ramen för bidragsförskottslagstiftningen. Detta stöd är

emellertid i sin nuvarande utformning mycket varierande och ofullständigt.

Den främsta anledningen härtill finner kommittén vara bidragsförskottets

starka anknytning till det i det enskilda fallet fastställda underhållsbidragets

storlek. Samhället garanterar intill en viss nivå att barnet erhåller det underhållsbidrag,

som genom dom eller avtal tillförsäkrats barnet. År den

underhållsskyldiges betalningsförmåga ringa, kan bidraget naturligen inte

anpassas efter barnets behov. För att i någon mån minska denna olägenhet

tvangs man på sin tid, anför kommittén, att som ett komplement till den

civil rättsliga underhållsskyldigheten införa utfyllnadsbidragen. Härigenom

skapades garanti för ett visst minimistöd. Dessa bidrag har emellertid endast

till en del avhjälpt bristerna i bidragsförskottslagen. Sålunda gäller utfyllnadsbidragen

inte de fall, där domstolsbeslut eller avtal om skyldighet att

utge underhållsbidrag tillkommit efter den 31 mars 1957 eller där sådant

beslut eller avtal över huvud taget inte föreligger. Anordningen med utfyll
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 196b

nadsbidrag har också uttryckligen angivits vara provisorisk i avvaktan på

en annan lösning.

Kommittén erinrar vidare om att den nuvarande administrationen av bidragsförskotten

är tungrodd och i behov av förenklingar. Därjämte bör beaktas

önskemålen om en närmare samordning av bidragsförskottslagstiftningen

i de nordiska länderna. Det är främst av dessa senare skäl som socialstyrelsen

på Kungl. Maj :ts uppdrag verkställt en översyn av de svenska lagreglerna

om bidragsförskott.

Med hänsyn till det anförda finner kommittén att det nuvarande systemet

med bidragsförskott och utfyllnadsbidrag inte är tillfredsställande. En reform

bör sålunda komma till stånd. Denna bör främst ta sikte på en utvidgning

av den bidragsberättigade kretsen och en sådan utformning av stödet

att alla bidragsberättigade barn garanteras underhåll av en viss storlek.

Kommittén diskuterar olika lösningar för utformningen av det

allmännas ekonomiska stöd. Eu utväg som skulle kunna ligga

nära till hands vore att föreskriva, att underhållsbidrag alltid skall utgå med

visst minsta belopp. Genom bidragsförskott skulle sedan det allmänna trygga

barnets tillgång till bidraget. Kommittén omnämner, att en sådan lösning

diskuterades av den år 1956 tillsatta familjeberedningen men avvisades av

denna, eftersom det med hänsyn till de principer på vilka föräldrabalkens

bestämmelser om underhållsbidrag vilar inte rimligen kunde komma i fråga

att tillskapa eu tvingande regel, som skulle generellt fastslå bidragen till visst

minimum. Kommittén finner skälen för beredningens ståndpunkt övertygande

och tillägger att, om en bestämmelse om minimibelopp skulle fylla någon

verklig funktion, beloppet uppenbarligen måste sättas relativt högt. Det

måste då uppkomma åtskilliga fall, där man finner att den underhållsskyldige

inte är i stånd att utge bidraget beroende på inkomstförhållanden, övrig

försörjningsplikt in. m. Vidare bör märkas att en sådan bestämmelse måste

gälla lika, vare sig det är fadern eller modern som skall betala underhåll.

Kommittén tinner sålunda att tanken på ett garanterat minimiunderhåll

inte bör förverkligas i form av ett i civilrättslig ordning bestämt minsta

belopp.

Kommittén löreslår i stället att frågan löses inom ramen för en i grunden

omdanad bidragsförskoltslagstiftning, som ersätter de nuvarande lagarna om

bidragsförskott och utfyllnadsbidrag. I det nya systemet bör bidragsförskottet

utformas som ett enhetligt bidrag, vilket i princip utgår till alla bidragsberättigade

barn, vare sig barnet tillförsäkrats underhållsbidrag eller icke.

Barnets rätt till bidragsförskott göres sålunda oberoende av den underhållsskvldiges

förmåga att fullgöra sin försörjningsskyldighet och av underhållsbidragets

storlek. Bidragsförskottet blir därigenom ett grundskydd för

barnens försörjning i stort likartat med det som fader- och moderlösa barn

erhåller i form av barnpension från folkpensioneringen.

Ett så konstruerat bidragssystem går, framhåller kommittén, inte fritt

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kanyl. Maj.ls proposition nr 70 ur 100''t

från invändningar. Den allvarligaste torde vara, att risk finns för missbruk

genom att barnets vårdnadshavare underlåter att få underhållsbidrag tastsfällt

eller höjt, när det allmänna ändock garanterar att underhåll utgår till

barnet. Härigenom skulle det allmänna kunna åsamkas kostnader, som

egentligen borde bäras av de underhållsskyldiga. Dessa betänkligheter kan

ej helt avvisas men får ej heller överdrivas. Kommittén yttrar, att man torde

få förutsätta att domstolarnas avgöranden av frågor om underhållsbidrag

sker på grundval av föräldrabalkcns bestämmelser om underhållsbidrag

utan hänsyn till de bidrag som utgår från samhällets sida. Några risker a\

ovan angivet slag torde därför inte föreligga i de fall där betalningsfrågor

prövas av domstol. Ej heller torde man behöva hysa farhågor för de fall, där

underhållsskyldighet till barn utom äktenskap fastställs i avtal. Här krävs

ju godkännande av barnavårdsman eller barnavårdsnämnd och möjlighet

finns att centralt ge råd och anvisningar. Såsom framgår av det följande förordar

kommittén vidare vissa åtgärder i syfte att tillse att vårdnadshavaren

bevakar sin rätt till underhållsbidrag för barnet.

Kommittén framhåller att, med den nu förordade lösningen, förmånens

karaktär av ett förskott i egentlig mening på ett individuellt avpassat underhållsbidrag

i viss mån försvinner. Förmånen får mera funktionen av ett normerat

underhåll. Liksom hittills skall dock gälla att barnavårdsnämnd, som

utgivit bidragsförskott, inträder på vederbörande kommuns vägnar i barnets

rätt till underhållsbidrag gentemot den underhållssliyldige för belopp motsvarande

vad som utgivits i förskott. I förhållandet mellan samhället och

den underhållsskyldige bibehåller den nya förmånen sålunda alltjämt sin

karaktär av förskott. Den bör också på hävdvunnet sätt benämnas bidragsförskott.

En grundläggande fråga, som kommittén haft att ta ställning till, gäller

den personkrets som skall kunna komma i åtnjutande av bidragsförskott.

F. n. har två grupper barn rätt till förskott. Den första och den

ojämförligt största omfattar barn — i och utom äktenskap vars fader

eller moder enligt rättens beslut eller på grund av avtal är pliktig att till

fullgörande av lagstadgad underhållsskyldighet utge underhållsbidrag till

barnet, såframt den underhållsskyldige underlåter att betala förfallet belopp.

Den andra gruppen avser barn utom äktenskap, för vilka faderskapet ej

fastställts och som fyllt tre år.

Enligt kommitténs mening bör bidragsförskott i första hand utgå till barn

i de fall, där underhållsskyldighet, som åvilar barnets fader eller moder,

skall fullgöras genom utgivande av underhållsbidrag till barnet. Man saknar,

framhåller kommittén, anledning att vid bestämmandet av den bidragsberättigade

kretsen skilja mellan fall då underhållsbidrag fastställts och fall

då detta icke skett. Avgörande är att barnets fader eller moder är principiellt

skyldig att utge underhållsbidrag enligt de familjerättsliga reglerna. Den

omständigheten att föräldrarnas ifrågavarande skyldighet stundom inte

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kunyl. Maj:ts proposition nr 70 ur 100 i

kan medföra åläggande att utge underhållsbidrag, därför att betalningsförmåga

saknas, bör inte utestänga barnet från dess rätt till bidragsförskott.

Rätten till förskott knytes sålunda inte som f. n. är fallet till visst bidragsdokument

såsom rättens dom eller avtal. En annan sak är, framhåller kommittén,

att det allmännas krav på ersättning från underhållsskyldig för utgivna

bidragsförskott måste grundas på en handling som kan läggas till

grund för införsel.

Med kommitténs utgångspunkt att bidragsförskott skail kunna utga även

när underhållsbidrag inte blivit fastställt ävensom när bidraget bestämts till

lägre belopp än bidragsförskottet, kan man icke bibehålla det nuvarande kravet

för rätt till förskott att den underhållsskyldigc underlåter att betala förfallet

belopp. Kommitténs avsikt är emellertid inte att förskott skall utgå i

sådana fall, där det uppenbarligen inte föreligger något behov av förskott.

Från huvudprincipen att bidragsförskott utgår till alla bidragsberättigade

barn, vare sig barnet tillförsäkrats underhållsbidrag eller icke, bör därför

enligt kommitténs mening göras det undantaget, att bidragsförskott inte utgår,

om det finns grundad anledning anta att den underhållsskyldige punktligt

betalar underhållsbidrag som inte understiger vad som eljest skulle utgå

i förskott.

I syfte att förebygga missbruk av den nya lagstiftningen förordar kommittén

att vissa garantier skapas för att underhållsbidrag blir fastställda

respektive att låga underhållsbidrag höjs, när den underhållsskyldiges förhållanden

ger möjlighet därtill. Kommittén föreslår sålunda dels viss ändring

i 20 kap. 11 § föräldrabalken av innebörd att barnavårdsnämnd, som

utger bidragsförskott, under vissa förutsättningar skall äga föra talan om

utgivande av underhållsbidrag eller om höjning av sådant bidrag och dels

att i lagen om bidragsförskott intages ett stadgande att bidragsförskott ej

må utgå, om den som har vårdnaden om barnet underlåter att vidta eller

medverka till åtgärder för att få underhållsbidrag fastställt.

Kommittén föreslår vidare, att bidragsförskott skall utgå till barn utom

äktenskap beträffande vilket faderskapet ej fastställts. Nuvarande regel att

förskott i sådana fall får utgå först sedan barnet fyllt tre år bör enligt kommitténs

mening slopas. Som skäl för denna ändring åberopar kommittén barnets

behov av och rätt till ett tillfredsställande skydd från en så tidig tidpunkt

som möjligt.

Enligt kommitténs åsikt bör emellertid möjligheter finnas att hindra att

bidragsförskott i förevarande fall utgår under omständigheter, som kan verka

stötande. Därför förordas en regel, enligt vilken bidragsförskott ej skall

utgå om modern mottager bidrag till barnets underhåll från någon, som kan

vara barnets fader, eller om hon underlåter att vidta eller medverka till åtgärder

för fastställande av faderskapet. Enligt kommitténs mening bör

barnavårdsnämndens verksamhet i första hand inriktas på att få fram sådan

utredning att faderskapet kan klarläggas. Kommittén utgår från att social
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kanyl. Maj.ts proposition ar it) dr Mtib

styrelsen som tillsynsmyndighet ägnar denna fråga särskild uppmärksamhet

och följer lagtillämpningen sä att den blir i görlig man enhetlig.

Kommittén behandlar vissa a I I in ä n n a 1 ö r n t s ä t t n i n gar i övrigt

för rätt till bidragsförskott.

Bidragsförskott utgär nu ej till barn, vars föräldrar sammanbor, eller till

barn, som bor tillsammans med den underhallsskyldige. Kommittén föreslär

att detta stadgande ersättes med eu föreskrift att bidragsförskott ej utgår

till barn, som bor tillsammans med den underhallsskyldige. Kommittén

erinrar vidare bl. a. om att enligt lagen om allmän försäkring barn utom

äktenskap är uteslutna från rätt till barnpension från såväl folkpensioneringen

som tilläggspensioneringen, om den avlidne (den försäkrade) enligt

avtal, som är bindande för barnet, åtagit sig att till dess underhåll utge visst

belopp eu gång för alla. Kommittén föreslår att en motsvarande undantagsregel

införes i bidragsförskottslagen. I det sammanhanget ifrågasätter kommittén,

om nuvarande möjlighet att fullgöra underhållsskyldighet mot barn

utom äktenskap genom utgivande av engångsbelopp bör bibehållas. Kommittén

förordar att frågan härom snarast upptages till prövning.

Enligt kommitténs mening bör vidare i analogi med vad som gäller för

rätt till de nyss nämnda barnpensionerna svenskt medborgarskap liksom

f. n. krävas för rätt till bidragsförskott. Kommittén erinrar samtidigt om att

barn från de nordiska länderna genom konvention tillförsäkrats rätt till

bidragsförskott på samma villkor som svenska medborgare. Någon ändring

ifrågasättes inte i den nuvarande ordningen att Kungl. Maj:t skall ha befogenhet

att träffa överenskommelse med främmande stat om utsträckt tilllämpning

av bidragsförskottslagen. Det gällande kravet att barnet skall stadigvarande

vistas här i riket bör enligt kommitté förslaget utbytas mot en

fordran på att barnet skall vara bosatt i riket.

Bidragsförskott utgår nu inte för längre tid än till och med dagen före

den, då barnet fyller 16 år. Mot bakgrunden av åldersreglerna i de övriga

nordiska länderna och vad som framkommit vid remissbehandlingen av

socialstyrelsens förslag anför kommittén, att frågan om en höjning av den

övre åldersgränsen för rätt till bidragsförskott — från 16 till 18 år är ett

problem som ej bör bedömas isolerat utan ses i samband med åldersgränserna

för rätt till andra sociala förmåner, såsom allmänt barnbidrag, studiebidrag

samt barnpension och barntillägg från folkpensioneringen. Under

erinran om den promemoria rörande åldersregler inom skatte- och socialpolitiken,

som tillkommit efter samråd mellan studiehjälpsutredningen och

socialpolitiska kommittén och publicerats i betänkandet om bättre studiehjälp

(SOU 1963: 48), anser kommittén det inte möjligt att i detta sammanhang

företa en allmän omprövning av dessa åldersregler. Kommittén förordar

emellertid den modifieringen i regeln om åldersgränsen, att bidragsförskott

skall utgå till och med den månad då barnet fyller 16 år, varigenom

överensstämmelse nås med folkpensioneringens motsvarande regler för ratt

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 196b

till barnförmåner. Reglerna om begynnelsetiden för rätt till bidragsförskott

bör likaledes anknytas till reglerna inom folkpensioneringen.

Socialpolitiska kommittén anser det naturligt att bidragsförskottets

storlek avpassas efter det stöd, som folkpensioneringen lämnar i

form av barnpension. I enlighet härmed bör bidragsförskottet utgå med ett

enhetligt belopp motsvarande 25 procent av basbeloppet enligt lagen om

allmän försäkring. Har både fadern och modern att fullgöra sin underhållsskyldighet

genom utgivande av underhållsbidrag, bör bidragsförskottet utgå

med 17,5 procent av basbeloppet för varje underhållsskyldig eller tillhopa

35 procent, motsvarande barnpensionen till föräldralösa barn. Uppbär barnet

barnpension från folkpensioneringen, bör förskottet utgå med 10 procent

av basbeloppet. Anknytningen till basbeloppet innebär att bidragsförskotten

blir automatiskt värdesäkrade.

Under förutsättning att basbeloppet utgör 4 800 kr., kommer bidragsförskott

sålunda enligt kommitténs förslag att utgå med 1 200 kr. eller, om

förskott utgår i förhållande till båda föräldrarna, tillhopa 1 680 kr. per barn

och år. För barn, som åtnjuter barnpension, blir bidragsförskottet 480 kr.

per år.

Från huvudregeln att bidragsförskott alltid utgår med något av angivna

normalbelopp, bör enligt kommitténs förslag undantag göras i följande två

fall. Det ena avser den situationen att den underhållsskyldige i föreskriven

ordning till fullo utger underhållsbidrag, som icke uppgår till normalbeloppet.

Han betalar exempelvis 75 kr. i månaden. I sådant fall bör barnet tillförsäkras

bidragsförskott med ett belopp motsvarande skillnaden mellan förskottets

normalbelopp och underhållsbidraget. Även i ett annat fall bör bidragsförskottets

storlek kunna begränsas efter eu individuell prövning. Så

bör ske, om den som har vårdnaden om barnet underlåter att vidta eller medverka

till åtgärder för att få underhållsbidraget höjt, trots att förutsättningar

för höjning föreligger.

Samspelet mellan bidragsförskott och folkpensioneringens båda barnförmåner,

barnpension och barntillägg, aktualiserar vissa ändringar i lagen

om allmän försäkring. Kommittén behandlar först kombinationen

bidragsförskott och barnpension och erinrar därvid om att bidragsförskott

nu ej kan utgå till barn, som är berättigat till barnpension. Kommittén

föreslår att denna undantagsregel slopas. Vid bifall till detta förslag och

förslaget att slopa den för vissa utomäktenskapliga barn gällande treårsregeln

bör enligt kommitténs mening den nuvarande specialregeln rörande

barnpensionens storlek för ifrågavarande barn utgå. Är barnets moder död

och faderskapet ej fastställt, bör enligt kommitténs förslag barnpensionen

utgå enligt samma regler som för övriga moderlösa barn eller med 25 procent

av basbeloppet, vartill kommer bidragsförskott med 10 procent. Ett

annat samordningsproblem uppkommer i den situationen att rätt samtidigt

föreligger till bidragsförskott och barntillägg. Barnets moder kan exempel
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 är 1964

vis uppbära förtidspension för egen del och barntillägg för barnet, varjämte

barnet är berättigat till bidragsförskott motsvarande 25 procent av basbeloppet.

Enligt kommitténs åsikt bör i sådant fall barntillägget utgöra It) procent

av basbeloppet. Summan av bidragsförskott och barntillägg kommer sålunda

att utgöra 35 procent av basbeloppet. Kommittén har slutligen behandlat

kombinationen barnpension och barntillägg. Enligt gällande regler utgår ej

barntillägg för barn som är berättigat till barnpension. Kommittén föreslår

att denna undantagsregel slopas, varvid bör stadgas att barntillägg utgör

10 procent av basbeloppet, om barnet är berättigat till barnpension.

Bidragsförskottsverksamhetens administration skall enligt kommittéförslaget

liksom f. n. handhas av kommunernas barnavårdsnämnder.

Bidragsförskott beviljas i regel längst t. o. m. det statliga budgetår som

löper vid förskottets beviljande. Ett beslut om förskott har alltså tidsbegränsad

verkan och för fortsatt förskott krävs ny ansökan. Detta s. k. omsökningsförfarande

förorsakar barnavårdsnämnderna ett betydande administrativt

arbete, varigenom de hindras från att ägna sin tid åt mera konstruktivt

barnavårdsarbete för att tillgodose såväl barnets som samhällets intressen.

Kommittén föreslår att omsökningsförfarandet slopas. Bidragsförskott bör

enligt den nya lagen beviljas att utgå tills vidare, så länge förutsättningar för

rätt till förskott alltjämt föreligger. För att ge möjlighet att vid ändrade förhållanden

ompröva bidragsrätten föreslås vissa föreskrifter om anmälningsskyldighet

och om skyldighet att återbetala utgivet förskott vid underlåten

anmälan.

Bidragsförskott utbetalas f. n. i allmänhet månadsvis i förskott. Kommittén

har övervägt huruvida man bör bibehålla detta system eller om man med

den norska lagstiftningen som förebild bör övergå till ett system med utbetalningar

i efterskott. Kommittén har inte funnit skäl förorda någon ändring i

den nuvarande ordningen.

När det gäller åter kravsverksamheten, dvs. reglerna om den

bidragspliktiges ersättningsskyldighet till barnavårdsnämnderna för utgivna

bidragsförskott, understryker kommittén vikten av att alla åtgärder

vidtas för att effektivisera inbetalningen. I det sammanhanget diskuterar

kommittén vissa frågor rörande fördelningen mellan barnavårdsnämnd och

bidragsberättigad av medel som influtit till nämnden från den bidragsskyldige.

Gällande bidragsförskottslag saknar bestämmelser om hur fördelningen

skall ske, men enligt praxis torde, om både barnavårdsnämnd och

bidragsberättigad bär fordran på oguldna belopp, vad som influtit fördelas

mellan dem i proportion till respektive fordringars belopp. Kommittén anmärker

mot detta system att det inte på ett tillfredsställande sätt tillgodoser

barnets intressen och att det är administrativt betungande. Kommittén föreslår

därför en ändring av innebörd att, om underhållsbidrag, som under viss

månad inbetalas till barnavårdsnämnd, överstiger det på månaden belöpande

bidragsförskottet, det överskjutande beloppet skall fördelas så, att bar
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj. ts proposition nr 70 år 1964

nets fordran för oguldna underhållsbidrag har företräde framför det allmännas

fordran för utgivna bidragsförskott.

Vad gäller den närmare fördelningen (avräkningen) av det överskjutande

beloppet på i första hand barnets äldre fordringar och i andra hand samhällets

motsvarande fordringar, ifrågasätter kommittén om det är erforderligt

eller lämpligt att ha föreskrifter därom i bidragsförskottslagen. Kommittén

stannar för att man inte nu bör ta definitiv ställning till frågan om

avräkningsreglerna och rekommenderar, att barnavårdsnämnderna i sin

verksamhet på området tills vidare följer hittillsvarande praxis.

Kommittén understryker att ansvaret för indrivningsverksamheten åvilar

barnavårdsnämnden och att det ur barnavårdsmannainstitutionens synpunkt

skulle vara värdefullt, om barnavårdsmännen i allt större utsträckning

kunde befrias från att delta i denna verksamhet. De skulle då kunna i högre

grad ägna sig åt de kurativa arbetsuppgifterna.

Nuvarande bestämmelse om eftergift i vissa fall av samhällets återkravsrätt

mot underhållsskyldig bör enligt kommitténs mening överföras till den

nya lagen, men kommittén förordar en mindre restriktiv tillämpning av bestämmelsen.

Eventuellt erforderliga föreskrifter i sådant syfte föreslås skola

utfärdas i administrativ ordning.

Beträffande bidragsförskottens finansiering förordar kommittén

att nu gällande regler bibehålies tills vidare. Nettoutgifterna för förskotten

— dvs. totalkostnaderna efter avdrag av vad som kunnat återkrävas av de

underhållsskyldiga skall sålunda bestridas till tre fjärdedelar av statsverket

och till en fjärdedel av den kommun, vars barnavårdsnämnd utgivit

förskottet.

Bestämmelserna om g o 11 g ö r e 1 s e av statsverket för utgivna

bidragsförskott medför enligt kommitténs mening en oproportionerligt

stor arbetsbelastning för både barnavårdsnämnder och länsstyrelser.

Kommittén anser att det är en angelägenhet av största vikt att förenkla

systemet med redovisning och kontroll vid barnavårdsnämndernas ansökan

om statsbidrag. Därigenom skulle arbetsbördan minska hos såväl nämnderna

som länsstyrelserna, vilket skulle få till följd att länsstyrelserna snabbare

än vad nu är fallet skulle kunna bevilja gottgörelse och utanordna beviljat

belopp.

Kommittén anför vissa synpunkter på hur förenklingarna bör kunna

åstadkommas och förordar att den närmare utformningen av förfarandet

vid barnavårdsnämndernas ansökan om statsbidrag samt länsstyrelsernas

kontrollverksamhet regleras i administrativ ordning. Förslag till bestämmelser

härom bör enligt kommittéförslaget utarbetas av socialstyrelsen i

samråd med riksrevisionsverket.

Barnavårdsnämnds ansökan om gottgörelse av statsverket för utgivna

bidragsförskott skall f. n. avse nämndens kostnader för förskott som belöper

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kuiujl. Maj:ts proposition nr 70 är I Öl ii 25

pa vissl statligt budgetår. Ansökan skall göras före utgången av därnäst

följande budgetår. Kommittén föreslår sådan ändring att ansökan skall avse

kalenderår och göras före utgången av juni månad påföljande är. Ändringen

motiveras med att skyldigheten att ntge förskott till följd av ändrad

mantalsskrivningsort för den bidragspliktige inte sällan övergår på annan

kommun vid kalenderårsskiften. Härjämte har beaktats att det nuvarande

omsökningsförfarandet vid budgetårsskiften slopas enligt förslaget.

Enligt kommitténs förslag skall den nya lagstiftningen träda i kraft

den 1 juli 1964.

Kostnaderna för bidragsförskotten är beroende av antalet bidragsberättigade

barn och förskottens storlek. Kommittén framhåller, att det inte

är möjligt att på grundval av tillgängligt material mera exakt beräkna antalet

bidragsberättigade barn. Med utgångspunkt från vissa antaganden

kommer kommittén till att antalet sådana barn bör kunna uppskattas till

omkring 117 000. Som jämförelse kan nämnas att antalet bidragsförskott

år 1962 utgjorde drygt 78 000. Ökningen uppgår sålunda till 50 procent. På

grundval härav och under förutsättning att förskottets normalbelopp utgör

1 200 kr. per barn och år uppskattar kommittén de totala kostnaderna för

bidragsförskotten för budgetåret 1964/65 till i runt tal 115 milj. kr.

Vid beräkningen av kostnaderna för det allmänna skall härifrån avdragas

vad som kan antagas inflyta från de bidragspliktiga. Detta belopp utgjorde år

1961 omkring 25 milj. kr. Kommittén anser att summan av återbetalda belopp

bör uppräknas något, förslagsvis till 30 milj. kr. Nettokostnaderna för

det allmänna skulle sålunda vid bifall till kommitténs förslag stanna vid

85 milj. kr. Av dessa skall enligt förslaget staten svara för 64 milj. kr. och

kommunerna för 21 milj. kr. Jämfört med innevarande budgetår, då statsverkets

kostnad för bidragsförskott och utfyllnadsbidrag beräknats till 31

milj. kr., skulle kostnadsökningen för staten bli 33 milj. kr. Motsvarande

kostnadsökning för kommunerna uppskattas till 11 milj. kr.

Eftersom statens andel utbetalas till kommunerna i efterskott, torde enligt

kommitténs åsikt de ökade kostnaderna för bidragsförskotten inte eller

endast i ringa mån komma att påverka statens utgifter för budgetåret

1964/65.

Remissyttrandena

Socialpolitiska kommitténs förslag tillstyrkes i sina huvuddrag av samtliga

remissorgan. Från intet håll har behovet av en reform av

bidragsförskottslagstiftningen satts i fråga. Tvärtom understrykes

vikten av att en ändring snarast kommer till stånd.

De av kommittén föreslagna principerna för utformningen av det

allmännas ekonomiska stöd vinner allmän anslutning. Ett realiserande

av förslaget anses innebära väsentliga förbättringar för barn till

frånskilda makar och ogifta mödrar. Med särskild tillfredsställelse hälsar

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 är 1964

remissorganen att bidragsförskottet frigjorts från sin nuvarande anknytning

till underhållsbidraget och dess storlek. Det blir därigenom möjligt att bereda

de ifrågavarande barnen ett grundskydd i allt väsentligt motsvarande barnpensionen

till barn, som mist fader eller moder eller båda sina föräldrar.

Arbetsmarknadsstyrelsen anser det vara av vikt såväl att kontantförmånerna

till barnen ökas som att familjeförsörjarens möjligheter till bättre förvärvsinkomster

vidgas. Att inkomsterna nu är låga beror mången gång på

att ensamma familjeförsörjare saknar eller har bristfällig yrkesutbildning,

vilket inte sällan sammanhänger med att särskilt unga ogifta mödrar drar

sig för att flytta från sin hemmiljö för att erhålla utbildning och arbetsanställning

på annan ort. Bidragande orsaker till detta kan vara att mödrarna

kanske bor hos föräldrarna och har sin och barnets försörjning någorlunda

tryggad, medan en utflyttning i varje fall i början medför ekonomiska

och andra svåxigheter.

Frågan om den personkrets, för vilken bidragsförskotten är avsedda,

behandlas av lagberedningen, till vars yttrande familjerättskommittén

ansluter sig. Beredningen berör utformningen av 1 § i förslaget och anser att

detta stadgande inte med önskvärd tydlighet klargör, vilka förutsättningar

som skall vara uppfyllda för att bidragsförskott skall kunna utgå. Mot bakgrunden

av kommitténs uttalande, att det för rätt till bidragsförskott räcker

med att vederbörande i princip är underliållsskyldig, anser beredningen att

förslaget skulle medföra en mycket egendomlig tillämpning i en situation,

då makar helt lojalt fördelat vårdnad och underhållsbörda så, att vardera

tar hand om barn i äktenskap utan bidragsskyldighet för den andre, eller

domstol dömt på samma sätt. Förslaget anses också ge utrymme för illojala

avtal i syfte att tillförsäkra barnet bidragsförskott utan motsvarande bidragsplikt

för den underliållsskyldige. Å andra sidan är förslaget enligt beredningens

mening snävt när ensamstående adopterat barn, t. ex. en moder

sitt eget barn utom äktenskap. Hovrätten för Västra Sverige erinrar ur formell

synpunkt mot utformningen av 1 § och anser att avfattningen ger den

föreställningen att bidragsförskott skall utgå endast då underhållsskyldigheten

i verkligheten skall fullgöras genom utgivande av underhållsbidrag,

medan avsikten är att förskott skall utgå dä underhållsskyldighet i princip

skall fullgöras genom sådant bidrag.

Svenska socialvårdsförbundet anser det angeläget att i föräidrabalken införes

en bestämmelse, som tillerkänner barnavårdsnämnd befogenhet att

föra talan om underhållsbidrag. Hovrätten för Västra Sverige finner att den

föreslagna ändringen i föräidrabalken och de förordade villkoren för bidragsförskott

motverkar risken för att bidragsförskott skall medföra en inte

önskvärd avlösning av föräldrars underhållsskyldighet. Lagberedningen uttalar

att ändringen i föräidrabalken inte fyller den avsedda funktionen. Det

föreslagna stadgandet medför sålunda inte ökade möjligheter att vinna ändring

i vad som blivit bestämt genom dom eller avtal. Beredningen framhåller

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts proposition nr 70 ur 1004 27

vidare, att — utom vårdnadshavare och förmyndare — barnavärdsman är

behörig att föra talan för barnet i mål om underhåll. Saknas barnavärdsman,

bör sådan kunna förordnas. På anförda skäl avstyrker beredningen att ändringen

genomföres. Skulle det likväl anses att barnavårdsnämnd bör få behörighet

att föra talan för barnet, bör enligt beredningens mening behörigheten

vara obegränsad och inte inskränkt till att avse bidrag upp till ett belopp

som motsvarar bidragsförskottets, överstålhållarämbetet yttrar att de

garantier kommittén sökt skapa för att hindra att törslaget leder till en

minskning i benägenheten att utverka underhållsbidrag till barn eller största

möjliga bidrag av den andre av föräldrarna inte är tillfyllest. Vad först

angår kommitténs uttalande att några risker i nu angivet hänseende ej

föreligger i de fall, där betalningsfrågan prövas av domstol, påpekar ämbetet

att domstolarna inte kan utdöma högre underhållsbidrag än som yrkats i

rättegången även om den underliållsskyldige i och för sig skulle äga förmåga

att erlägga högre bidrag än det yrkade. Beträffande den föreslagna ändringen

i föräldrabalken framhålles, att såsom förutsättning för att de befarade

nackdelarna ej skall uppkomma bör gälla att barnavårdsnämnden har såväl

skyldighet som möjlighet att åvägabringa riktigt avpassade avgöranden i

underhållsfrägor. Därjämte bör granskningsinstansen, länsstyrelsen, ha eu

praktiskt genomförbar möjlighet att tillse att barnavårdsnämnderna fullgör

sina åligganden. Varken den föreslagna bestämmelsen i föräldrabalken eller

förslaget till bidragsförskottslag innehåller något stadgande om sådan skyldighet

för barnavårdsnämnden utan ger endast nämnden rätt att ingripa.

Även om dylik skyldighet stadgas, återstår frågan huruvida barnavårdsnämnden

har möjlighet att genom talan vid domstol nå åsyftat resultat. Enligt

ämbetets mening är det föreslagna stadgandet i detta avseende icke

tillräckligt. I regel är det nämligen inte möjligt att få till stånd en ändring

såvida icke väsentligen ändrade förhållanden påkallar det. Ämbetet ifrågasätter

därför om det ej i detta sammanhang vore lämpligt att närmare reglera

barnavårdsnämndens processrättsliga ställning.

I anledning av förslaget att bidragsförskott ej utgår till utomäktenskapligt

barn, beträffande vilket faderskapet ej fastställts, om modern mottar bidrag

till barnets underhåll från någon, som kan vara barnets fader, framhåller

lagberedningen att stadgandet ej passar för de fall, då faderskapet ännu inte

blivit fastställt men det föreligger ett interimistiskt beslut eller en provisorisk

förbindelse, varigenom den uppgivne barnafadern förpliktats att utge

underhållsbidrag tills vidare. Att modern mottar ett i sådan ordning bestämt

bidrag bör inte hindra att bidragsförskott utgår, om underhållsbidraget är

lågt eller ej betalas regelbundet. Enligt socialstyrelsens mening skulle det te

sig stötande att utge bidragsförskott, om fadern köpt sig fri från faderskapet

och skyldigheten att utge underhållsbidrag genom en större penningsumma,

avsedd att helt eller delvis täcka barnets framtida underhåll. Förskott

bör därför, yttrar styrelsen, inte utgå vare sig i fall där modern mottar

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 är 1964

bidrag till barnets underhåll från någon, som kan vara barnets fader, eller i

fall där modern tidigare mottagit sådant bidrag, såvida bidraget skäligen får

anses belöpa på tid, för vilken fråga om bidragsförskott är aktuell.

I flera remissyttranden framhålles att de föreslagna påföljderna för den

som underlåter att vidta eller medverka till åtgärder för att få underhållsbidrag

fastställt eller för fastställande av faderskapet till barn utom äktenskap

är ändamålsenliga och nödvändiga. Lagberedningen understryker, att

det för att bidragsförskott skall kunna vägras måste fordras, att underlåtenheten

på något sätt kan läggas vårdnadshavaren till last. Påföljd bör alltså

inte inträda, om denne varit ur stånd att vidta eller medverka till åtgärderna.

Beredningen erinrar också om att avtal mellan föräldrar om hur underhållsbördan

skall fördelas torde vara bindande dem emellan, vilket gör att om den

ene åtagit sig hela underhållsbördan, han inte utan vidare torde kunna utverka

någon ändring häri. Enligt överståthållarämbetets mening torde del

bil svårt att konstatera sådan underlåtenhet som skulle kunna motivera

vägrat bidragsförskott. De föreslagna stadgandena i syfte att säkerställa

medverkan från barnets vårdnadshavare torde därför få endast begränsad

betydelse.

Förslaget att bidragsförskott inte utgår till barn utom äktenskap om dess

fader, enligt avtal som är bindande för barnet, åtagit sig att till dess underhåll

utge visst belopp en gång för alla tillstyrkes eller lämnas utan erinran

av flertalet remissorgan. Lagberedningen anser det dock skäligt att förskott

utgår, om engångsbeloppet till följd av penningvärdets fall eller andra omständigheter

kommit att framstå som helt otillräckligt för sitt ändamål. Beredningen

vill för sin del förorda att förskott i en sådan situation bör kunna

lämnas åtminstone efter prövning från fall till fall. Detsamma borde gälla

beträffande barnpension och livränta från yrkesskadeförsäkringen. Om bidragsformen

engångsbelopp skall bibehållas i framtiden, synes enligt

Svenska socialvårdsförbundets mening några invändningar inte kunna resas

mot förslaget. Upphör denna bidragsform kommer frågan emellertid i ett

annat läge. Under en övergångstid synes det då tänkbart att tillförsäkra

också dessa barn ett samhälleligt grundskydd.

I fragan om de allmänna förutsättningar i övrigt, som

bör gälla för rätt till bidragsförskott, framhåller familjerättskommittén

önskvärdheten av att åldersgränsen bestäms till 18 år. Samma mening kommer

till uttryck i yttranden från länsstyrelsen i Jämtlands län och från ett

stort antal barnavårdsnämnder. Länsstyrelserna i Östergötlands och

Kristianstads län uttalar sin anslutning till kommitténs uppfattning att frågan

om eventuell höjning av åldersgränsen bör anstå tills vidare och tagas

upp på nytt i samband med en allmän översyn av åldersreglerna för rätt till

sociala förmåner.

De föreslagna grunderna för fastställande av bidragsförskottets

storlek accepteras allmänt av remissorganen. Det framhålles såsom särskilt

värdefullt att bidragsförskottet på sätt som skett anknytes till bas
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

liumjl. i\Iaj:ts proposition nr it) ur It»ii

29

beloppet i lagen om allmän försäkring, vilket gör att förmanen blir automatiskt

värdebeständig oeli i övrigt likvärdig med barnpensionen.

Vad angår kommitténs förslag till ändringar i lagen o in a 11- m ä n f ö rsäkring framhåller riksförsäkringsverket, alt principen för

samordning av barnpension och barntillägg med samtidigt utgående bidragsförskott

bör vara att pensionsförmånen utgår utan hänsyn till bidragsförskottet

och att eventuell beloppsreducering sker på sistnämnda förmån. Den

allmänna försäkringens förmåner bör sålunda utgöra bottenskyddet i de

hjälpfall som omfattas av försäkringen. Den av kommittén föreslagna bestämmelsen

i 9 kap. 1 § andra stycket lagen om allmän försäkring, enligt

vilken barntilläggets belopp är lägre om bidragsförskott utgår, bör i enlighet

härmed ersättas av eu regel i bidragsförskottslagen om reduktion av bidragsförskott

när barntillägg utgår.

Vad kommittén föreslagit i fråga om förenklingar i bidragsförskottsverksamhetens

administration vinner remissorganens odelade stöd. Särskilt

framhålles betydelsen av att slopa omsökningsförfarandet, vilket kommer

att i betydande mån underlätta kommunernas arbete med bidragsförskotten.

Frågan om åter kr avs verksam heten behandlas relativt utförligt

av lagberedningen. Beredningen förutsätter, att den föreslagna skyldigheten

för den bidragsskyldige att inbetala underhållsbidrag till barnavårdsnämnden

— respektive den häremot svarande skyldigheten för nämnden att vid behov

vidta åtgärder för indrivning av underhållsbidraget — endast omfattar bidrag

som belöper på tid för vilken bidragsförskott utgår och alltså inte bidrag

som eventuellt resterar från tiden dessförinnan. Beredningen utgår

från att barnavårdsnämnden skall äga att av inflytande belopp med företrädesrätt

behålla så mycket som motsvarar det på månaden belöpande

bidragsförskottet. Detta bör, säger beredningen, måhända komma till direkt

uttryck i själva lagtexten, eftersom f. n. proportionell fördelning tilllämpas.

Den föreslagna regeln att överskjutande belopp skall fördelas så

att barnets fordran på oguldna underhållsbidrag får företräde framför det

allmännas fordran för utgivna bidragsförskott medför enligt beredningens

mening vissa svårigheter. Då det emellertid är svårt att finna en tillfredsställande

lösning av de föreliggande problemen, särskilt i nuvarande läge

när införsellagen är föremål för omarbetning, bör förslaget kunna godtagas

såsom ett provisorium under förutsättning att fördelningsreglerna inte

blir tillämpliga på restantier från tiden innan bidragsförskottet började

utgå. Utmätningsmannen får därvid, yttrar beredningen, bokföra inflytande

belopp enligt de regler som gäller för införsel och den avräkning som

därvid sker får gälla utåt, i förhållandet till den underhållsskyldige. De

poster som utmätningsmannen bokfört såsom betalda skall sålunda inte

vidare kunna uttagas. Barnavårdsnämndens fördelning av influtet belopp

mellan barnet och det allmänna blir en intern sak som inte inverkar på för
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungi. Maj.ts proposition nr 70 år 1961

hållandet till den underhållsskyldige. I den mån det allmänna utger medel

till barnet, ehuru medlen av utmätningsmannen bokförts såsom betalning av

bidragspost som tillkommer det allmänna, får det allmänna anses överta

barnets fordran.

Socialstyrelsen framhåller, att fördelningen av inbetalda underhållsbidrag

mellan det allmänna och barnet utgör en av svårigheterna inom den nuvarande

bidragsförskottsverksamheten. Enligt det framlagda förslaget löses

fördelningsproblemet på sådant sätt att — av ett under viss månad erlagt

underhållsbidrag — ett belopp på upp till bidragsförskottets storlek tillfaller

det allmänna, medan eventuellt överskott delas mellan barnet och det

allmänna så, att barnets fordran får företräde framför det allmännas fordran.

Frågan bur det allmännas och barnets andelar av det erlagda bidraget

skall avräknas på vars och ens sammanlagda fordringar kvarstår dock olöst.

Styrelsen anför att den inte har anledning yrka på att avräkningsfrågan

skall regleras i själva bidragsförskottslagen, men det är angeläget att barnavårdsnämnderna

får enhetliga och bestämda regler att följa så att de inte

som hittills blir hänvisade till en som det synes oklar praxis.

Kommitténs rekommendation att kravverksamheten i allt större utsträckning

bör koncentreras till barnavårdsnämnderna samtidigt som barnavårdsmännen

befrias från dessa uppgifter vinner gillande hos samtliga remissorgan,

som behandlat denna fråga.

I fråga om bidragstörskottets finansiering anför länsstyrelsen i

Östergötlands län att, eftersom staten bekostar barnpensionerna, staten i

princip bör bestrida även kostnaderna för bidragsförskotten. Om detta inte

anses genomförbart, förordar länsstyrelsen att kommunernas andel i kostnaderna

begränsas till utgifter för bidragsförskott, som är av den natur att

förutsättningar för återkrav gentemot underhållsskyldig finns. Enligt

Svenska stadsförbundets mening är det oegentligt att det kommunala betalningsansvaret

oförändrat överföres till den nya lagen. Den förordade parallelliteten

mellan bidragsförskott och barnpension bör sålunda gälla även på

finansieringssidan. Förbundet betvivlar inte att kommunerna även utan ett

ekonomiskt engagemang skall fullgöra sina återkravsåligganden och förordar

att finansieringsproblemet ånyo överväges. Stockholms stöd anför liknande

synpunkter. Svenska kommunförbundet är i princip av samma mening. Då

emellertid kommittén uttryckligen förklarat att den med sitt förslag inte

tagit ställning till finansieringsproblemet på längre sikt, vill förbundet inte

motsätta sig att finansieringsfrågan tills vidare löses i enlighet med kommittéförslaget.

Förbundet har övervägt, om ej kommunerna borde befrias

från att delta i finansieringen i de fall återkravsrält ej kan göras gällande

mot den underhållsskyldige. Förbundet vill dock ej rekommendera en sådan

lösning, då den skulle bli administrativt betungande. Förbundet ifrågasätter

slutligen, om inte bestämmelserna om bidragsförskott borde inflyta i lagen

om allmän försäkring och hela verksamheten övertagas av staten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Mnj:ts proposition nr 10 dr Wtii Öl

Enligt överståthållurämbetets mening kan den föreslagna omgestaltningen

av bidragsförskottet i och för sig motivera ett ökat statligt engagemang i

kostnaderna, men skäl talar också emot att kommunerna befrias från sin

andel. Sålunda synes det fortfarande vara av värde att barnavårdsnämnderna

finner det med sitt kommunala intresse förenligt att etiektivt bedriva

den återkravsverksamhet, som även fortsättningsvis torde vara aktuell i

flertalet fall. Om barnavårdsnämnderna ålägges nya uppgifter, ökas snarast

behovet av att göra kommunerna direkt intresserade av indrivningsinstitutet.

övervägande skäl talar därför enligt ämbetets mening för alt i avbidan

på fortsatta erfarenheter av utvecklingen någon ändring i kostnadsfördelningen

icke sker.

De förordade förenklingarna när det gäller handläggningen av frågor om

gottgörelse av statsverket för utgivna bidragsförskott

tillstyrkes så gott som undantagslöst. I några yttranden belyses disproportionen

mellan utbytet av den nuvarande granskningen och vad den

kostar staten i form av arbete. Härtill kommer barnavårdsnämndernas icke

obetydliga kostnader i samband med ansökningsförfarandet. Radikala åtgärder

är därför påkallade för att förenkla den nuvarande ordningen.

Svenska stadsförbundet anser, att kommittén på ett förtjänstfullt sätt sökt

tillmötesgå de från kommunalt håll upprepade gånger framförda önskemålen

om en förenkling av det med bidragsförskotten förenade arbetet.

Länsstyrelsen i Östergötlands lön ifrågasätter, huruvida inte en ändring

av bestämmelserna för beräkning av statsbidragsunderlaget i fråga om de

återkrävbara bidragsförskotten vore en framkomlig väg för att nå den eftersträvade

förenklingen. Det mest arbetskrävande momentet i ansökningsförfarandet

och i länsstyrelsernas kontroll är, anför länsstyrelsen, redogörelserna

för de vidtagna kravåtgärderna och granskningen av dessa redogörelser.

Under framhållande av att underlaget för statsbidragets beräknande utgör

totalkostnaderna för utgivna bidragsförskott efter avdrag för återbetalda

förskott förordar länsstyrelsen, att detta avdrag ersättes med ett schablonavdrag,

motsvarande förslagsvis 50 procent av utgivna bidragsförskott, dvs.

det belopp som under senare år i allmänhet influtit från de bidragspliktiga.

Barnavårdsnämnderna skulle då i ansökan om statsbidrag inte behöva redovisa

för vidtagna kravåtgärder, och länsstyrelserna skulle befrias från den

tidsödande granskningen i detta avseende. I den mån summan av återbetalda

belopp komme att överstiga 50 procent, skulle detta belopp komma

kommunen tillgodo. I motsatt fall skulle kommunen själv få vidkännas

utgiften i fråga. Länsstyrelsen anför, att ett sådant sätt för beräkning av

statsbidragsunderlaget skulle främja kommunernas intresse av att effektivisera

återkravsverksamheten.

Överståthållarämbetet framhåller att betydelsen av länsstyrelsernas

granskningsverksamhet blir större ju större anledning man har att förmoda

att de av statsmakterna åsyftade åtgärderna inte blir vidtagna. För att be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kuiujl. Maj.ts proposition nr 70 år 1961

vaka att betalningsansvaret inte övervältras på det allmänna torde därför en

noggrann kontroll av nämndernas verksamhet vara erforderlig, vilket i sin

tur förutsätter att barnavårdsnämnderna redovisar inte blott såsom nu vilka

åtgärder som vidtagits för indrivning av redan förefintliga betalningsålägganden

utan även omständigheter, som gör det möjligt att bedöma om domar

eller avtal är uttryck för en riktig avvägning beträffande den underhållspliktiges

betalningsförmåga. Ämbetet ställer sig på anförda skäl tveksamt

till kommitténs törslag om ett förenklat förfarande vid ansökan om

gottgörelse av statsverket eller en förenklad granskningsverksamhet.

Föredraganden

Samhällets stöd till de ofullständiga familjerna -—- barnfamiljer i vilka

endast den ene av föräldrarna ingår — har utbyggts genom en råd sociala

reformer, som tagit sikte på såväl ekonomiska som andra stödåtgärder.

Innan jag går in på de aktuella förslagen vill jag i korthet erinra om vad

som under senare åren gjorts och vad som f. n. planeras för att direkt eller

indirekt tillgodose de ofullständiga familjernas behov av stöd. I första hand

bör nämnas omdaningen av socialförsäkringarna, vilken medfört väsentligt

förbättrade änke- och barnpensioner och ett förstärkt skydd till blivande

och nyblivna mödrar. Vidare har vid olika tillfällen en generell uppräkning

gjorts av underhållsbidragen med hänsyn till penningvärdeförändringen.

I syfte att underlätta de ofullständiga familjernas situation har i skattelagstiftningen

medgivits vissa lättnader för ensamstående skattskyldiga med

barn. Förbättringar har genomförts beträffande familj ebostadsbidragen

med verkan fr. o. m. detta år. För ensamstående försörjares möjligheter till

förvärvsarbete har de senare årens utveckling på arbetsmarknaden och de

arbetsmarknadspolitiska stödåtgärderna varit av betydelse. Slutligen kan

nämnas att statsmakterna på förslag av familjeberedningen beslutat om

väsentligt höjda statsbidrag till barnstugorna.

Utöver det stöd till de ofullständiga familjerna som sålunda genomförts

planeras ytterligare åtgärder. Flera utredningsorgan är sysselsatta med att

behandla frågor som mer eller mindre har betydelse för dessa familjer.

i1 amiljerättskommittén behandlar frågan om utomäktenskapliga barns

arvsrätt. Pensionsförsäkringskommittén prövar bl. a. frågan om frånskild

kvinnas rätt till pension efter den förutvarande makens död. På bostadsområdet

pågår utredningar bl. a. om barnfamiljernas bostadsbehov. Familjeberedningen,

som nyligen avlämnat förslag rörande den sociala hemhjälpen,

utreder frågor rörande barntillsynen och andra serviceåtgärder för

barnfamiljer. Nämnas kan vidare familjestödets samband med beskattningen

och de utredningar därom, som pågår inom allmänna skatteberedningen.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 ur 106b 33

Av stor betydelse ur familjepolitisk synpunkt är också en förbättrad

studiehjälp. Förslag härom är ämnat att föreläggas vårriksdagen. Bland

andra frågor av familjepolitisk betydelse som kommer alt behandlas vid

årets riksdag kan framhållas förslag om höjning av de allmänna barnbidragen,

förslag om höjning och indexreglering av barnpensioner och barntilllägg

från folkpensioneringen — dessa förmåner anknytes till basbeloppet

enligt lagen om allmän försäkring —- och förslag om ett särskilt vårdbidrag

för vård i enskilda hem av svårt handikappade barn. Dessa reformer avses

skola träda i kraft den 1 juli 1964.

Av den lämnade översikten torde framgå att de socialpolitiska stödåtgärderna

till förmån för ofullständiga familjer spänner över många områden

såsom kontantförmåner till försörj are och barn, bostaden, barntillsyn och

service, åtgärder för att stimulera och underlätta försörj arens deltagande

i förvärvsarbete, beskattning m. m.

Det är mot denna bakgrund man bör se socialpolitiska kommitténs betänkande

Trygghet för barns underhåll. Kommittén har sett som sin uppgift

att inom ramen för en mera allmän bedömning av de ofullständiga

familjernas läge ta upp vissa avgränsade frågor, som inte behandlas i

andra sammanhang, huvudsakligen rörande underhåll till barn. Kommittén

föreslår ett väsentligt utökat ekonomiskt stöd för de barn som växer upp i

ofullständiga familjer. Frånskilda makars och ogifta mödrars barn garanteras

generellt ett underhåll motsvarande i dagens penningvärde 1 200 kr.

om året. Bidraget skall utgå som bidragsförskott i den mån den underhållsskyldige

— vanligen fadern — inte betalar det garanterade beloppet till den

som vårdar barnet. För utomäktenskapliga barn utan känd fader slopas den

nuvarande begränsningen, att förskott i sådant fall utgår först sedan barnet

fyllt tre år.

Förslaget beräknas omfatta omkring 117 000 barn. Som jämförelse kan

nämnas att omkring 80 000 av dessa barn nu har bidragsförskott. Ett genomförande

av förslaget beräknas öka det allmännas kostnader med omkring

45 milj. kr.

Nettokostnaderna för bidragsförskotten skall enligt förslaget liksom hittills

bestridas till tre fjärdedelar av staten och till en fjärdedel av kommunerna.

Kommittén föreslår att den nya lagstiftningen genomföres den 1 juli 1964.

Tanken på ett särskilt ekonomiskt stöd från det allmänna till barn, vilka

bär en försörjare som försummar eller inte förmår att fullgöra sina förpliktelser,

är gammal men det dröjde till 1937 innan åtgärder vidtogs av

statsmakterna. Det skedde i lagen samma år om förskottering av underhållsbidrag

till barn. Lagen ersattes 1943 av en ny lag, som ännu gäller

men som ändrats flera gånger. Lagstiftningens ursprungliga innebörd var att

2 — Biliang till riksdagens protokoll 196b. 1 samt. Xr 70

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 196b

det allmänna ställde sig som garant intill en viss nivå för det underhållsbidrag,

som barnet tillförsäkrats genom dom eller avtal. Samtidigt inträdde

samhället i barnets rätt till underhållsbidrag gentemot den underhållsskyldige.

Bidragsförskottets maximibelopp har höjts i olika etapper och är

nu 996 kr. om året. Lagstiftningens ursprungliga karaktär dominerar alltjämt

även om vissa modifieringar skett. Sålunda infördes 1957 genom en

särskild lag de s. k. utfyllnadsbidragen. Bestämmelserna härom innebär att

vissa kategorier barn, beträffande vilka underhållsbidrag å belopp understigande

720 kr. om året fastställts före den 1 april 1957, äger att av allmänna

medel erhålla vad som brister i nämnda belopp. Utfyllnadsbidragen tillkom

i syfte att till en skälig miniminivå höja vissa äldre, till mycket låga

belopp fastställda underhållsbidrag. Vidare har genom lagändring 1960

utomäktenskapliga barn utan känd fader, för vilka dom eller avtal om underhållsbidrag

alltså inte föreligger, fått möjlighet att efter fyllda tre år erhålla

bidragsförskott med 996 kr. per år.

Vid sin bedömning av behovet av en reform av bidragsförskottslagstiftningen

har socialpolitiska kommittén funnit att

den nuvarande utformningen av systemet med bidragsförskott, kompletterade

med utfyllnadsbidrag, inte är tillfredsställande. Kommittén pekar på

en råd svagheter och brister och anser att man inte kan försvara den nuvarande

åtskillnaden i det allmännas stöd till å ena sidan barn, vilkas fader

eller moder avlidit, och å andra sidan barn, som har båda föräldrarna i livet

ehuru den ene inte vill eller inte förmår bidraga till försörjningen. Jag är

ense med kommittén om att det med nutida betraktelsesätt framstår som

i hög grad otillfredsställande att det allmännas skydd skall variera såsom nu

är fallet och stundom helt utebli, och jag anser det angeläget att en ändring

kommer till stånd.

Reformkraven hänför sig inte blott till de materiella reglernas innehåll

utan omfattar också bidragsförskottsverksamhetens administration, vilken

nu enligt vad allmänt omvittnas är tungrodd och arbetskrävande. I görlig

mån bör också beaktas önskemålen om en harmonisering av bidragsförskottslagstiftningen

i de nordiska länderna.

När det gäller utformningen av det allmännas ekonomiska

stöd diskuterar kommittén två alternativ. Det ena innebär i

korthet att man i civilrättslig ordning föreskriver att underhållsbidrag alltid

skall utgå med visst minsta belopp. Det skulle sedan tillkomma det allmänna

att genom bidragsförskott trygga barnets tillgång till bidraget. Kommittén

har på anförda skäl funnit att tanken på ett garanterat minimiunderhåll

inte bör förverkligas i denna form.

Det andra alternativet, vilket kommittén förordar, innebär att frågan

löses inom ramen för en i grunden omdanad bidragsförskottslagstiftning.

Det allmännas stöd utformas därvid som ett enhetligt bidrag, vilket i princip

utgår med samma belopp till samtliga bidragsberättigade barn. I detta

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kanyl. Maj.ts proposition nr 70 är 100 b

system frigöres rätten till bidragsförskott från anknytningen till det i det

individuella fallet fastställda underhållsbidraget och göres i princip oberoende

såväl av den underhållsskyldiges betalningsförmåga som av underhållsbidragets

storlek. Bidragsförskottet blir därigenom såsom kommittén framhåller

ett grundskydd för barnets försörjning av liknande karaktär som

barnpensionen från folkpensioneringen. Avlider den underhållsskyldige, crsättes

bidragsförskottet av barnpension, och för båda förmånerna gäller i

tillämpliga delar likartade regler. Resultatet blir ett generellt och samordnat

skydd till samtliga barn i ofullständiga familjer, oberoende av vad som är

anledningen till att barnets underhåll från den ene av föräldrarna uteblir.

För barnets vårdnadshavare liksom för barnet självt måste det te sig rimligt

att den kompensation som det allmänna ger för den uteblivna prestationen

från den ene av föräldrarna är densamma, vare sig fadern eller modern

avlidit eller inte kan eller inte vill fullgöra sin försörjningsskyldighet. Med

denna utgångspunkt är det naturligt att utformningen av bidragsförskottet

i den nya lagen bör i stort anknyta till barnpensionen. I likhet med remissorganen

ansluter jag mig till kommitténs principiella utformning av det

allmännas ekonomiska stöd.

Såsom kommittén framhåller kan det förordade systemet vara förenat

med risk för missbruk i det att vårdnadshavaren — kanske i samförstånd

med den underhållsskyldige -— underlåter att vidta eller medverka till åtgärder

för att få underhållsbidrag fastställt eller att få bidraget höjt, när det

allmänna ändock garanterar att underhåll av viss storlek utgår. Betänkligheter

av denna art har rests mot de nuvarande utfyllnadsbidragen. Erinringarna

kan inte helt avvisas men de får ej heller tillmätas alltför stor betydelse.

Jag återkommer till dessa problem i det följande i samband med att

jag tar ställning till den närmare preciseringen av den bidragsförskottsberättigade

personkretsen.

Vid en lösning enligt de nu angivna riktlinjerna försvinner i viss mån

förmånens karaktär av förskott på ett individuellt avpassat underhållsbidrag,

och det allmännas stöd får mera formen av ett normerat underhåll.

Den som är bidragsskyldig befrias emellertid inte därigenom från sina förpliktelser.

Liksom hittills skall nämligen gälla, att en barnavårdsnämnd,

som utgivit bidragsförskott, inträder på vederbörande kommuns vägnar i

barnets rätt till underhållsbidrag gentemot den bidragsskyldige. 1 förhållandet

mellan samhället och den bidragsskyldige får förmånen därför alltjämt

karaktär av ett förskott. Jag biträder alltså förslaget, att benämningen bidragsförskott

bör bibehållas och att den nya lagen kallas lag om bidragsförskott.

Klart är dock att förutsättningar för återkrav gentemot underhållsskyldig

kommer att saknas i många fall, eftersom förskott för ett betydande antal

barn kommer att utgå utan att det föreligger dom eller avtal om utgivande

av motsvarande underhållsbidrag. Situationen blir i denna del i princip

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1961

densamma som nu föreligger beträffande utfyllnadsbidragen och förskotten

till utomäktenskapliga barn utan känd fader, där kostnaden helt stannar

på det allmänna. Detta kommer i fortsättningen att inträffa i ett avsevärt

större antal fall samtidigt som kostnaderna per barn blir större. Det allmännas

ekonomiska engagemang i bidragsförskottsverksamheten blir sålunda

mera omfattande men det bör påpekas att samhällets ökade insatser i

särskild grad kommer de i ekonomiskt avseende sämst ställda barnen till

godo.

En grundläggande fråga gäller bestämmandet av personkretsen,

dvs. vilka barn som bör vara berättigade till bidragsförskott. De av socialpolitiska

kommittén föreslagna reglerna i den nya bidragsförskottslagen

skiljer sig i flera avseenden från motsvarande regler i den gällande lagen.

Den främsta anledningen till detta är, som torde ha framgått av det föregående,

att i det nya systemet rätten till bidragsförskott frigöres från anknytningen

till det i det enskilda fallet fastställda underhållsbidraget. Det

är därför inte möjligt att såsom nu regelmässigt är fallet låta rätten till

bidragsförskott bero av sådana taktiska förhållanden som att barnets fader

eller moder enligt rättens beslut eller på grund av avtal är pliktig att till

fullgörande av lagstadgad underhållsskyldighet utge underhållsbidrag till

barnet. Med den nämnda utgångspunkten att bidragsförskott skall kunna

utgå även när underhållsbidrag inte blivit fastställt eller bidraget bestämts

till lägre belopp än bidragsförskottets normalbelopp — i den senare delen

kommer det nya förskottet att överta det nuvarande utfyllnadsbidragets

funktion — kan man vidare inte såsom villkor för rätt till förskott upprätthålla

det nuvarande kravet, att den underhållsskyldige underlåter att betala

förfallet belopp. Det sagda innebär att den bidragsberättigade kretsen

kommer att avsevärt vidgas. Kommittén har utformat sitt förslag så, att bidragsförskott

skall utgå dels till barn i fall då underhållsskyldighet, som

åvilar barnets fader eller moder, skall fullgöras genom utgivande av underhållsbidrag,

dels till barn utom äktenskap, då faderskapet ej fastställts. Avgörande

för rätt till förskott är enligt kommitténs tankegång att barnets

fader eller moder är principiellt skyldig att utge underhållsbidrag enligt de

familjerättsliga reglerna och inte att ett bidrag blivit fastställt i det enskilda

fallet. Rätten knytes sålunda som nämnts inte till visst bidragsdolcument

såsom rättens beslut eller avtal. En annan sak är, att det allmännas krav på

ersättning från underhållsskyldig för utgivna bidragsförskott måste grundas

på eu exekutionstitel, som kan användas för införsel eller utmätning.

Från angivna huvudprincip göres enligt kommittéförslaget — utöver

vissa specialfall till vilka jag strax återkommer — det undantaget att bidragsförskott

inte utgår, om det finns grundad anledning antaga att den underhållsskyldige

i rätt tid betalar underhållsbidrag som inte understiger vad

som eljest skulle utgå i bidragsförskott. I sådant fall föreligger uppenbarligen

inte något behov av stöd från det allmännas sida.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 ur /,%''! ;(7

Att samhället på nyss angivet salt garanterar barnen ett underhäll av viss

storlek skulle kunna leda till eu minskning i vårdnadshavare!^ benägenhet

att utverka underhållsbidrag eller största möjliga bidrag av den andre av

föräldrarna. Verkan härav skulle kunna bli att det allmänna åsamkades kostnader

utan en häremot svarande åtcrbetalningsskyldighet för den underhålisskyldige.

Sådana konsekvenser av den nya lagstiftningen bör undvikas.

Kommittén anför i denna fråga att man torde få förutsätta att domstolarnas

avgöranden av frågor om underhållsbidrag sker på grundval av föräldrabalkens

bestämmelser utan hänsyn till de bidrag som utgår från samhällets

sida. Några risker av nyss angivet slag torde därför enligt kommitténs mening

inte föreligga i de fall där betalningsförmågan prövas av domstol. Ej

heller anser kommittén, att man behöver hysa farhågor för de fall, då underhållsskyldighet

till barn utom äktenskap fastställs i avtal, eftersom här

krävs godkännande av barnavårdsman eller av barnavårdsnämnden och det

finns möjligheter att centralt ge råd och anvisningar för nämndernas och

barnavårdsmännens handlande i dessa angelägenheter.

Kommittén anser dock att i lag bör skapas garantier för att underhållsbidrag

blir fastställt respektive att låga underhållsbidrag höjs, när den underhållsskyldiges

förhållanden ger möjlighet härtill. Från regeln om barnets

rätt till bidragsförskott göres därför det undantaget att bidragsförskott

ej skall utgå, om den som har vårdnaden om barnet underlåter att vidta eller

medverka till åtgärder för att få underhållsbidrag fastställt. Dessutom föreslås,

att bidragsförskott ej utgår med högre belopp än underhållsbidraget,

om den som har vårdnaden om barnet underlåter att vidta eller medverka

till åtgärder för att få skäligt underhållsbidrag fastställt. Kommittén har

också föreslagit sådan ändring i föräldrabalken att barnavårdsnämnd, som

utger bidragsförskott, beredes möjlighet att föra talan vid domstol om utgivande

av underhållsbidrag eller om höjning av sådant bidrag. Kommittén

utgår från att detta stadgande blir av särskild betydelse i de fall barnavårdsman

inte är förordnad.

Vad socialpolitiska kommittén föreslagit har tillstyrkts eller lämnats utan

erinran av flertalet remissorgan. På några håll har dock kritiska synpunkter

framförts. Sålunda har mot lagförslagets huvudstadgande rörande rätt till bidragsförskott

erinrats att det inte med önskvärd tydlighet klargör, vilka

förutsättningar som skall vara uppfyllda för att förskott skall kunna utgå.

Det påpekas också att tillämpningen av de föreslagna bestämmelserna

kan leda till egendomliga konsekvenser i vissa situationer, varjämte de kan

ge upphov till avtal som sätter den underhållsskyldiges återbetalningsskyldighet

ur spel.

För egen del är jag överens med kommittén i dess grundläggande uppfattning

rörande kretsen av de bidragsförskotlsberättigade och ansluter mig

därför till den tankegång som ligger bakom förslaget. I den av kommittén

utarbetade lagtexten har bestämmelsen om de förskottsberättigade utformats

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj. ts proposition nr 70 år 1964

så ■— jag bortser här från utoraäktenskapliga barn utan känd fader — att

bidragsförskott utgår, om underhållsskyldighet, som åvilar barnets fader

eller moder, skall fullgöras genom utgivande av underhållsbidrag till barnet.

I syfte att vinna större klarhet rörande regelns innebörd förordar jag att

den utformas så att bidragsförskott utgår i fall då vårdnaden om barnet tillkommer

endast en av föräldrarna eller barnet icke står under föräldrarnas

vårdnad. En så formulerad regel täcker även det fall att fadern till barn

utom äktenskap är okänd.

I likhet med kommittén är jag medveten om att en generell regel om bidragsförskott

till skilsmässobarn och barn utom äktenskap måste kombineras

med bestämmelser för att hindra att bidragsförskott utgår i vissa situationer

eller för att möjliggöra för samhället att göra sin återkravsrätt gällande.

Den underhållsskyldighet gentemot barn, vilken enligt lag åvilar fader

eller moder som ej har vårdnaden om barnet, skulle eljest kunna övervältras

på det allmänna även om den underhållsskyldige har förmåga att fullgöra

sin underhållsplikt. Kommittén har ansett att några risker för sådan övervältring

inte föreligger i fall, då underhållsskyldigheten prövas av domstol

eller, beträffande barn utom äktenskap, fastställes i avtal, som godkännes av

barnavårdsnämnd eller barnavårdsman.

Emellertid är att märka att domstolen i mål om underhåll till barn ej kan

gå utöver den ram som uppdragits genom yrkandena i målet. Vidare må

framhållas att underhållsskyldigheten mot barn särskilt i skilsmässofallen

kan regleras avtalsvägen på annat sätt än genom penningbidrag. I samband

med bodelning kan exempelvis den make som erhåller vårdnaden om barnen

tillskiftas egendom, som tillgodoser även barnens behov av ett tillfredsställande

underhåll, ehuru löpande penningbidrag inte utgår. Det förekommer

också att frågan om underhåll till barn och den make som har

vårdnaden om dem löses så, att maken erhåller ett relativt stort underhållsbidrag

medan bidrag till barnen bestämmes till ett lågt belopp eller inte alls

utgår, utan att barnets behov av en tillbörlig försörjning därigenom äventyras.

Makar kan dessutom som lagberedningen framhåller fördela vårdnad

och underhållsbörda så att vardera får vårdnaden om ett eller flera barn och

svarar för underhåll åt det eller de barn som står under hans vårdnad utan

bidragsskyldighet för den andre maken.

Mot bakgrunden av det sagda är det uppenbart att frågan om bidragsförskottens

förhållande till den familjerättsliga underhållsskyldigheten innefattar

en rad problem. Å ena sidan måste beaktas bidragsförskottslagstiftningens

sociala syfte och å andra sidan hänsyn tagas till samhällets intresse

att den enskildes underhållsskyldighet så långt möjligt fullgöres. Kommittén

har såsom nämnts föreslagit en föreskrift i bidragsförskottslagen av innebörd

att förskott ej må utgå, om den som har vårdnaden om barnet underlåter

att vidtaga eller medverka till åtgärder för att få underhållsbidrag fastställt.

Häremot har jag intet att erinra. Jag återkommer strax till frågan,

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 ur 1064

huruvida regeln hör kompletteras. Här vill jag endast anmärka, att det givetvis

inte bör komma i fråga att vägra bidragsförskott, om inte underlåtenheten

kan läggas vårdnadshavare!! till last och inte heller om vederbörliga

åtgärder i angivet hänseende blir vidtagna utan vårdnadshavare^ medverkan.

Mot kommitténs förslag om en ändring i föräldrabalken i syfte att bereda

barnavårdsnämnd möjlighet att föra talan om underhållsbidrag i de fall

nämnden utger bidragsförskott har lagberedningen och överståthållarämbetet

invänt att förslaget inte skapar ökade möjligheter att åstadkomma ändring

i vad som med bindande verkan för barnet blivit bestämt om underhållsbidrag.

Lagberedningen framhåller även, att — utom vårdnadshavare

och förmyndare — barnavårdsman är behörig att föra talan i mål om underhåll

och att det synes varken behövligt eller lämpligt att införa ytterligare en

legal företrädare.

Även om skäl talar för kommittéförslaget, är jag tveksam om det bör

genomföras i detta sammanhang. Det är nämligen svårt att överblicka vilka

konsekvenser den föreslagna regeln i olika avseenden skulle föra med sig

och det är troligt att den skulle få en begränsad verkan, såvida man

inte samtidigt ingriper i föräldrabalkens materiella stadganden om föräldrars

underhållsskyldighet mot barn. Att i förevarande sammanhang

ompröva dessa regler torde inte vara möjligt. Problemet aktualiserar hela

frågan om samspelet mellan de familjerättsliga reglerna rörande underhåll

och det allmännas garanti för barnens försörjning i form av bidragsförskott.

Här uppställer sig åtskilliga spörsmål av bl. a. civilrättslig och processrättslig

natur. Frågan bör övervägas i ett större sammanhang. Jag anser därför att

den av kommittén föreslagna ändringen i föräldrabalken inte nu bör genomföras.

Med detta ställningstagande återstår att se om inte tills vidare andra åtgärder

bör övervägas för att hindra att bidragsförskottsinstitutet utnyttjas

på ett sätt som inte är avsett och som kan verka stötande. Eftersätter en

underhållspliktig make icke i någon mån sin underhållsskyldighet, ehuru

han inte enligt dom eller avtal utger löpande penningbidrag till barnet utan

sörjer för dess underhåll på annat sätt, som för barnet kan vara lika förmånligt

eller förmånligare än det penningbidrag som kunnat avtalas eller

utdömas, synes anledning inte finnas att utge bidragsförskott. Jag förordar

att i bidragsförskottslagen intages en regel av innebörd att bidragsförskott

inte utgår, om den underhållsskyldige uppenbarligen sörjt eller sörjer för

att barnet erhåller ett underhåll, motsvarande vad som skolat utgå i bidragsförskott,

i annan form än genom utgivande av fastställt underhållsbidrag

till barnet. Med stöd av denna bestämmelse bör barnavårdsnämnderna

kunna vägra bidragsförskott bl. a. i fall då underhållsskyldighet avtalsvägen

reglerats på sätt jag i det föregående givit exempel på. Den nu föreslagna

inskränkningen i rätten till bidragsförskott kan komma att vålla

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj. ts proposition nr JO år W64

vissa svårigheter vid den praktiska tillämpningen. Sådana olägenheter torde

man dock inte kunna undgå, om man skall hindra missbruk av lagstiftningen.

För att bidragsförskott skall kunna utgå till barn utom äktenskap, beträffande

vilket faderskapet ej fastställts, krävs nu, att barnet fyllt tre år.

Detta villkor bör, såsom kommittén föreslagit, slopas och ifrågavarande barn

helt likställas med andra barn beträffande rätten till förskott.

I likhet med kommittén anser jag att bidragsförskott bör kunna vägras,

om barnets vårdnadshavare underlåter att vidtaga eller medverka till åtgärder

för att få faderskap och underhållsbidrag fastställt. Liksom tidigare vill

jag här framhålla att det bör krävas att underlåtenheten kan läggas vederbörande

till last. Jag vill vidare understryka kommitténs uttalande att barnavårdsnämndernas

verksamhet i första hand bör inriktas på alt få fram sådan

utredning att faderskapet kan fastställas.

När det gäller barn utom äktenskap, för vilka faderskapet ej fastställts,

bar kommittén föreslagit ytterligare en regel i syfte att förhindra att rätten

till bidragsförskott missbrukas. Sålunda skall enligt kommitténs förslag

bidragsförskott inte utgå om modern mottager bidrag till barnets underhåll

av någon som kan vara barnets fader. Bestämmelsen synes kunna undvaras

med hänsyn till att situationen i sådana fall torde vara den att vårdnadshavaren

underlåter att medverka till att faderskapet fastställes och den

regel jag nyss redogjort för alltså är tillämplig.

Vad härefter angår de allmänna förutsättningar i övrigt,

som bör gälla för rätt till bidragsförskott, ansluter jag mig till kommitténs

av remissorganen tillstyrkta förslag att det nuvarande kravet att barnet skall

vara svensk medborgare bibehålies med en viss jämkning.

Barn födda inom äktenskap mellan svensk kvinna och utländsk man erhåller

enligt vår medborgarskapslagstiftning svenskt medborgarskap, endast

om fadern är statslös eller om barnet inte förvärvar faderns medborgarskap

vid födseln. En ytterligare förutsättning är att barnet är fött i Sverige.

Om modern efter skilsmässa fått vårdnaden om ett barn som enligt dessa

regler saknar svenskt medborgarskap och önskar att barnet skall bli svensk

medborgare, har hon att göra särskild ansökan därom. Det kan ibland ta

relativt lång tid innan en sådan ansökan kan slutligen behandlas. Jag vill

främst med tanke på dessa fall föreslå att bidragsförskott skall kunna utgå

även om barnet inte är svensk medborgare, under förutsättning att vårdnadshavaren

har svenskt medborgarskap och är bosatt i riket.

Enligt den gällande bidragsförskottslagen äger Knngl. Maj :t träffa överenskommelse

med främmande stat i fråga om tillämpning av lagen å dess

undersåtar ävensom förordna att barn, som inte någonstädes äger medborgarskap

eller, ehuru det äger medborgarskap, är politisk flykting, skall äga

samma rätt till bidragsförskott som svenskt barn. Jag förordar att ett motsvarande

bemyndigande upptages i den nya lagen.

I detta sammanhang vill jag framhålla att konventionen den 15 september

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj ds proposition nr 70 ur 196i

1955 mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om social trygghet

innebär att barn, som är medborgare i annat nordiskt land, är berättigade

till bidragsförskott enligt samma villkor som gäller för svenska medborgare.

En förutsättning för rätt till bidragsförskott bör vidare vara, att barnet är

bosatt i riket. Nu gäller att barnet skall stadigvarande vistas i Sverige. Den

föreslagna bestämmelsen anknyter bättre än den nuvarande till folkbokföringens

regler och överensstämmer också med vad som gäller enligt lagen

om allmänna barnbidrag. Beträffande tolkningen av bosättningsbegreppet

uttalade föredragande departementschefen vid tillkomsten av sistnämnda

lag, att man borde följa samma praxis som vid tillämpningen av folkbokföringsförordningen.

I princip torde härigenom, fortsatte han, barnbidrag

komma att utgå endast för här kyrkobokförda barn. Han uttalade vidare, att

personer som på grund av utlandsvistelse i rikets tjänst var kyrkobokförda

i Storkyrkoförsamlingen borde anses såsom bosatta i Sverige.

Svårigheter vid tolkningen av bosättningsbegreppet uppkommer, då barnet

under viss kortare eller längre tid vistas utomlands. Socialpolitiska kommittén

har här föreslagit att bosättningsbegreppet tolkas så att — om ej särskilda

skäl föranleder till annat — bosättningen skall anses ha upphört om

utlandsvistelsen sträcker sig över längre tid än fyra månader. De fall som

föreligger i rättspraxis rörande tillämpningen av folkbokföringsförordningens

bosättningsbegrepp i detta avseende är få och inte av den art att de

ger något entydigt besked om den betydelse som tillmätts längden av en

utlandsvistelse. Att endast lita till tolkningen av folkbokföringsförordningen

torde inte vara tänkbart för barnavårdsnämnderna i deras praktiska arbete.

Någon form av schablonisering måste tillgripas. När det gäller de allmänna

barnbidragen tillämpas, liksom inom sjukförsäkringen, en huvudregel om

att en utlandsvistelse, som understiger ett år, inte medför att bosättningen

anses ha upphört. Jag vill för enhetlighetens skull förorda, att samma huvudregel

får gälla även i fråga om bidragsförskotten. Utrymme för undantag

från denna huvudregel bör givetvis finnas. Det synes lämpligt att socialstyrelsen

utfärdar närmare anvisningar till barnavårdsnämnderna i denna

fråga.

Det torde vara naturligt att bidragsförskott i förhållande till viss underhållsskyldig

ej utgår till barn, som bor tillsammans med denne. I sådana fall

torde man få förutsätta, att vederbörande fullgör sin underhållsskyldighet

genom att försörja barnet i hemmet. Nu kräves för rätt till förskott dessutom

att barnets föräldrar ej sammanbor. Denna omständighet bör i enlighet med

kommitténs åsikt inte i och för sig utgöra hinder för att förskott utgår. Är

barn till sammanboende föräldrar exempelvis fosterbarn enligt 46 § barnavårdslagen

eller vårdas det eljest — annat än tillfälligt annorstädes än

hos föräldrarna, bör det ha rätt till bidragsförskott, om villkoren härför i

övrigt är uppfyllda. Jag ansluter mig till kommittéförslaget.

2* — Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 sand. Xr 70

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1964

Barnpension enligt lagen om allmän försäkring och livränta från yrkesskadeförsäkringen

utgår ej för barn utom äktenskap, om den avlidne enligt

avtal, som är bindande för barnet, åtagit sig att till dess underhåll utge visst

belopp en gång för alla. Kommittén framhåller önskvärdheten av att likformiga

regler gäller i detta avseende och föreslår att det angivna undantagsstadgandet

införes även i den nya lagen om bidragsförskott. Samtidigt

förordar kommittén, att nuvarande möjlighet att fullgöra underhållsskyldighet

mot barn utom äktenskap genom engångsbelopp snarast upptages till

prövning.

Remissorganen har i allmänhet anslutit sig till kommittéförslaget, men i

några remissyttranden ifrågasättes om inte bidragsförskott efter en skälighetsprövning

skulle kunna utgå i fall då underhållsskyldigheten avlösts

genom engångsbelopp. Tidigare (prop. 1957:139) har jag uttalat, att det

vore tacknämligt, om man kunde uppnå, att underhållsbidrag av typen engångsbidrag

nedbringades eller avskaffades. Utvecklingen torde gå i den

riktningen att underhållsskyldigheten i allt mindre utsträckning avlöses genom

engångsbelopp. Det bör undvikas att genom ett införande av rätt till

bidragsförskott eventuellt stimulera till ett ökat bruk av systemet med engångsbelopp.

Jag ansluter mig till kommittéförslaget.

Kommittén förordar att bidragsförskott skall utgå längst t. o. in. den månad

under vilken barnet fyller 16 år. Detta innebär en justering, jämfört med

nu gällande bestämmelser, enligt vilka förskott icke utgår för längre tid än

t. o. m. dagen före den då 16 års ålder uppnås. Härigenom nås överensstämmelse

med motsvarande regler för rätt till barnförmåner från folkpensioneringen.

Kommittén har diskuterat frågan om höjning av åldersgränsen för

rätt till bidragsförskott från 16 till 18 år men funnit att denna fråga ej bör

bedömas isolerad utan ses i samband med åldersgränserna för övriga sociala

förmåner, såsom allmänt barnbidrag samt barnpension och barntillägg från

folkpensioneringen. Kommittén erinrar i detta sammanhang om den promemoria

rörande åldersregler inom skatte- och socialpolitiken som publicerats

i studiehjälpsutredningens betänkande om studiehjälp. Under remissbehandlingen

har röster höjts för en åldersgräns vid 18 år.

Enligt min mening är det angeläget att man i görlig mån samordnar bidragsförskottet

med andra sociala förmåner. Såsom framgått av det föregående

har det varit en riktpunkt vid utformandet av den nya lagen om bidragsförskott

att man inte fjärmar folkpensioneringens barnpension och bidragsförskott

från varandra genom olikheter i reglerna som inte är betingade av

skillnader i förmånernas natur. Det är ingalunda givet, att bidragsförskott

bör utgå för ett barn, som efter grundskolan går ut i förvärvsarbete. Fortsätter

barnet sin utbildning, träder reglerna om studiehjälp i tillämpning.

Jag ansluter mig till kommitténs förslag att inte isolerat för bidragsförskotten

vidta någon ändring av den hittillsvarande 16-årsgränsen.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ls proposition nr 70 är 1004

43

Såsom kommittén förordat bör bidragsförskott kunna utgå retroaktivt för

lika lång tid som pension, dvs. högst tre månader före ansökningsmånaden.

Jag finner det naturligt och riktigt att bidragsförskottets stor1

e k avpassas efter barnpensionens. Bidragsförskottets belopp bör alltså anknyta

till basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring och i princip utgöra

25 procent av basbeloppet. Föreligger rätt till bidragsförskott i förhållande

till både fadern och modern, bör förskottet utgöra 17,5 procent av basbeloppet

för vardera eller tillhopa 35 procent. Åtnjuter barnet barnpension från

folkpensioneringen —• 25 procent av basbeloppet — bör bidragsförskottet

utgöra 10 procent.

Med nuvarande basbelopp 4 800 kr. kommer bidragsförskott alltså att utgå

med 1 200 kr. för barn och år. Om förskott utgår i förhållande till båda föräldrarna

blir beloppet tillhopa 1 680 kr., och om barnet åtnjuter barnpension

blir bidragsförskottet 480 kr. Den nu förordade förmånsnivån överstiger

avsevärt vad som utgår enligt gällande lag -— beloppet torde f. n. uppgå

till i genomsnitt knappt 850 kr. och är i åtskilliga fall avsevärt lägre —

och dessutom vinnes den fördelen att förskottet automatiskt följer ändringarna

i penningvärdet.

Kommittén föreslår att bidragsförskottsbeloppen enligt de angivna reglerna

modifieras i två fall. Om den underhållsskyldige i vederbörlig ordning

utger fastställt underhållsbidrag, som är lägre än normalbeloppet, exempelvis

75 kr. i månaden, bör förskott utgå med ett belopp motsvarande skillnaden

mellan förskottets normalbelopp och underhållsbidraget. I princip kommer

bidragsförskottet i förevarande fall att fullgöra samma funktion som

de nuvarande utfyllnadsbidragen. Jag har ingen erinran mot kommitténs

förslag. Vidare bör gälla att bidragsförskott ej utgår med högre belopp än

underhållsbidraget, om den som har vårdnaden om barnet underlåter att

vidtaga eller medverka till åtgärder för att få underhållsbidraget höjt.

Samspelet mellan bidragsförskottet å ena sidan samt barnpensionen och

barntillägget å andra sidan aktualiserar vissa ändringar i lagen om

allmän försäkring. Socialpolitiska kommittén behandlar tre olika

situationer. Den ena avser kombinationen bidragsförskott och barnpension.

Enligt nu gällande bestämmelser kan bidragsförskott inte utgå till barn som

är berättigat till barnpension. Detta undantagsstadgande har ej medtagits i

förslaget till ny lag om bidragsförskott. Med hänsyn härtill föreslår kommittén

ett slopande av den nu gällande särregeln i 8 kap. 6 § lagen om allmän

försäkring rörande storleken av barnpension efter modern till utornäktenskapligt

barn beträffande vilket faderskapet ej fastställts. Detta innebär

att barnpension i sådant fall kommer att utgå enligt samma regler som

gäller för övriga moderlösa barn eller med 25 procent av basbeloppet. Därtill

kommer bidragsförskott med 10 procent, varigenom de sammanlagda förmånerna

liksom hittills blir 35 procent av basbeloppet.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 196i

En annan av kommittén behandlad situation avser det fall att rätt samtidigt

föreligger till barnpension och barntillägg. Kommittén föreslår att det

gällande stadgandet i 9 kap. 1 § första stycket lagen om allmän försäkring

att barntillägg ej utgår för barn som är berättigat till barnpension slopas,

varjämte föreslås att barntillägg i dylikt fall skall utgöra 10 procent av basbeloppet.

Då barnpensionen utgör 25 procent, blir de sammanlagda förmånerna

35 procent av basbeloppet.

Kommitténs ifrågavarande förslag har inte mött någon erinran hos remissorganen

och jag tillstyrker att de genomföres.

Ett ytterligare samordningsproblem uppkommer, om rätt samtidigt föreligger

till bidragsförskott och barntillägg. Barnets moder kan exempelvis

åtnjuta förtidspension för egen del och barntillägg för barnet med 25 procent

av basbeloppet, varjämte barnet kan vara berättigat till bidragsförskott.

Enligt kommitténs mening synes det i sådant fall lämpligast, att bidragsförskott

utgår med 25 procent och barntillägg med 10 procent av basbeloppet.

Tillhopa skulle således förmånerna också i denna situation bli 35 procent av

basbeloppet. Mot denna princip för samordningen har riksförsäkringsverket

anmärkt, att pensionsförmånen barntillägg bör utgå utan hänsyn till bidragsförskottet.

Reduktionen bör enligt verkets mening i stället göras på

bidragsförskottssidan.

Bidragsförskott och barntillägg kan enligt nuvarande regler utgå vid sidan

av varandra utan reduktion av någondera förmånen. Jag har inte blivit övertygad

om behovet att nu införa en särskild samordningsbestämmelse. Hittillsvarande

ordning bör alltså bibehållas.

Bidragsförskottsverksamhetens administration har alltsedan

verksamhetens tillkomst handhafts av kommunernas barnavårdsnämnder.

1 likhet med socialpolitiska kommittén hyser jag den uppfattningen att

någon ändring härvidlag inte bör vidtagas.

Som framgår av kommitténs betänkande är administrationen f. n. tungrodd

och arbetskrävande. Det är därför angeläget att i görlig mån söka

åstadkomma förenklingar till gagn såväl för barnavårdsorganen som för

allmänheten. Den viktigaste orsaken till arbetsbelastningen torde vara det

s. k. omsökningsförfarandet. Förskott beviljas regelmässigt längst till utgången

av det statliga budgetår som löper vid tiden för förskottets beviljande.

Under juni månad prövas dock ansökningar om förskott för påföljande

budgetår. För fortsatt bidragsförskott fordras alltså ny ansökan

och nytt nämndbeslut. Arbetsanliopningen är särskilt stor vissa månader

under första halvåret. Jag vill erinra om att antalet ansökningar om förskott

under vart och ett av de senaste åren uppgått till omkring 75 000. Av dessa

har den ojämförligt största delen avsett ansökan om fortsatt bidragsförskott.

Som motiv för omsökningsproceduren har stundom framhållits att den är av

värde som kontroll över att bidragsförskott inte utgår till barn, som inte är

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kuiujl. Maj:ts proposition nr 70 är 1904

45

berättigade till lörskott. Som ett led i eflerkontrollverksamheten är dock,

såsom kommittén framhåller, omsökningsförfarandet otillräckligt och alltför

arbetskrävande. Jag ansluter mig därför till kommitténs av samtliga

remissorgan tillstyrkta förslag att omsökningsförfarandet slopas. Enligt den

nya lagen bör bidragsförskott utgå tills vidare så länge förutsättningar för

bidragsförskott alltjämt föreligger. Förskotten blir härigenom en fortlöpande

stödform, som även i fråga om ansöknings- och beslutsförfarandet får

stora likheter med barnpensionen.

I syfte att tillgodose möjligheterna att vid ändrade förhållanden ompröva

rätten till förskott upptages i lagförslaget föreskrifter om anmälningsskyldighet

och om skyldighet att återbetala utgivet förskott vid underlåten anmälan.

Vidare föreslås att barnavårdsnämnderna skall ha rätt och skyldighet

att ompröva rätten till förskott. Kommittén har anfört vissa synpunkter

beträffande barnavårdsnämndernas efterkontrollverksamhet och dessa föranleder

ingen erinran från min sida. Det torde få ankomma på socialstyrelsen

att som tillsynsmyndighet utfärda anvisningar till nämndernas ledning.

Bidragsförskott utbetalas f. n. i allmänhet månadsvis i förskott. Kommittén

har diskuterat huruvida man med den norska lagstiftningen som

förebild bör övergå till ett system med utbetalningar i efterskott men inte

funnit skäl förorda någon ändring i den nuvarande ordningen. Jag är av

samma uppfattning.

Enligt gällande lag är den bidragspliktige, för vars underhållsbidrag bidragsförskott

utgives, skyldig att till barnavårdsnämnden betala så stor del

av underhållsbidraget som svarar mot förskottet. Denna regel skall enligt

kommittéförslaget, vilket jag biträder, alltjämt gälla. Den bidragsskyldige

blir sålunda, sedan bidragsförskott beviljats, skyldig att till barnavårdsnämnd,

som utger förskott, erlägga underhållsbidraget allt eftersom detta

förfaller till betalning. Fullgöres ej betalningsskyldigheten frivilligt, åligger

det barnavårdsnämnden att utan dröjsmål vidtaga erforderliga åtgärder för

bidragets indrivande. Ur det allmännas synpunkt är det av stor vikt att

återkravsverksam heten bedrives effektivt. I likhet med kommittén

anser jag det riktigt, att denna verksamhet koncentreras till barnavårdsnämnderna

och att barnavårdsmännen så långt möjligt befrias från

detta arbete.

I detta sammanhang vill jag behandla fördelningen mellan barnavårdsnämnd

och bidragsberättigad av medel som inflyter till nämnden från den

bidragsskyldige. Gällande bidragsförskottslag saknar bestämmelser om hur

fördelningen skall ske.

I praxis torde förfaras så att, om både barnavårdsnämnd och bidragsberättigad

har fordran på oguldna belopp, vad som influtit fördelas mellan

dem båda i proportion till respektive fordringars storlek. Belopp, som uttages

genom införsel, hänföres alltid i första hand till den löpande månadens

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj. ts proposition nr 70 år 1964

underhållsbidrag. Samma regel torde tillämpas vid frivillig inbetalning från

den underhållsskyldige, såframt inte denne uttryckligen angivit, att erlagt

belopp avser annan tid.

Mot det nuvarande systemet anmärker kommittén, att det inte på ett tillfredsställande

sätt tillgodoser barnets rätt vid fördelningen av de influtna

beloppen. Systemet förorsakar vidare barnavårdsnämnderna invecklade och

tidsödande räkneoperationer, i synnerhet när det gäller att fördela influtna

medel mellan äldre fordringar.

I enlighet med vad kommittén föreslagit bör barnavårdsnämnden äga att

av belopp som inflyter under en månad med företrädesrätt behålla så mycket

som motsvarar det på månaden belöpande bidragsförskottet, dock inte mera

än det fastställda underhållsbidraget för månaden. Överskjutande belopp

bör fördelas så att barnets fordran på oguldna underhållsbidrag får företräde

framför det allmännas fordran för utgivna bidragsförskott. Sistnämnda

bestämmelse avses skola tillämpas även i fråga om fordringar avseende

tid före lagens ikraftträdande.

Till frågan hur det överskjutande beloppet skall avräknas på olika äldre

fordringar i barnets respektive samhällets hand anser kommittén, att man

inte i detta sammanhang bör ta ställning. Kommittén rekommenderar att

barnavårdsnämnderna följer hittillsvarande praxis. Jag ansluter mig till

kommitténs uppfattning.

Enligt gällande bidragsförskottslag äger länsstyrelsen, när särskilda skäl

föranleder därtill, pa framställning av barnavårdsnämnden eller av den underhållsskyldige

besluta, att återkravsrätten skall eftergivas. Kommittén

föreslår att stadgandet överföres till den nya lagen men förordar samtidigt

en mindre restriktiv tillämpning av stadgandet. Jag finner detta välbetänkt

och ansluter mig till uppfattningen att möjligheterna till eftergift bör komma

till praktisk användning i större utsträckning än som hittills varit fallet.

Kommittén nämner som exempel fall då en underhållsskyldig varit förhindrad

att fullgöra sin skyldighet att utge underhållsbidrag på grund av

långvarig sjukdom, vistelse på vårdanstalt för alkoholmissbrukare, fångvårdsanstalt

eller liknande. Har bidragsförskott utgått, kan krav på återbetalning

uppkomma så snart den underhållsskyldige börjar erhålla förvärvsinkomst,

oavsett om han såsom ej sällan är händelsen befinner sig i en

rehabiliteringsperiod. För att undvika att hans möjligheter till anpassning

till förvärvslivet och samhället försvåras eller förhindras genom indrivningsåtgärder,

bör eftergift av återkrav kunna komma i fråga. I de fall bidragsförskott

beviljats utomäktenskapligt barn utan känd fader förordar

kommittén en modifiering av nuvarande praxis, så att förskottet återkräves

i större omfattning, därest faderskapet sedermera blir fastställt. Jag har

ingenting att invända mot kommitténs uttalanden.

När det gäller bidragsförskottens finansiering vill jag först erinra

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år l!)ti,i

om att nettoutgifterna för bidragsförskotten, dvs. totalkostnaderna efter

avdrag av vad soin betalats av de underhållsskyldiga, bestrides till tre

fjärdedelar av statsverket och till en fjärdedel av den kommun, vars barnavårdsnämnd

utgivit förskottet. Kostnadsfördelningsreglerna har varit desamma

alltsedan bidragsförskottslagstiftningens tillkomst 1937.

Socialpolitiska kommittén anser att frågan om bidragsförskottens finansiering

inte bör bedömas isolerad från övriga frågor om fördelningen av

kostnader mellan stat och kommun och förordar att det nuvarande finansieringssystemet

inte nu rubbas. Kommittéförslaget har i allmänhet tillstyrkts

eller lämnats utan erinran. I några remissyttranden uttalas dock att

staten i princip bör svara för bidragsförskottskostnaderna.

Jag är ense med kommittén om att man inte i nuvarande läge bör ta definitiv

ställning till kostnadsfördelningsproblemet och förordar att nuvarande

regler bibehålies tills vidare. I detta sammanhang vill jag framhålla, att

bidragsförskottsreformen medför ökade kostnader för det allmänna, vilka

till större delen drabbar staten. Nämnas bör också att reformen torde innebära

att kommunernas kostnader för socialhjälp begränsas med hänsyn till

de ökade möjligheterna att erhålla bidragsförskott.

Ansökan om gottgörelse av statsverket för utgivna bidragsförskott

göres av barnavårdsnämnderna hos länsstyrelsen. Ansökan

avseende nämndens kostnader för förskott, som belöper på visst budgetår,

skall enligt nuvarande bestämmelser göras före utgången av därnäst

följande budgetår. I vissa fall kan dock ansökan upptagas till prövning, även

om den göres senare. Kommittén konstaterar, att det vid sidan av omsökningsförfarandet

är statsbidragsansökningarna och kontrollen därav, som

gör bidragsförskottsverksamheten till den tungrodda och arbetskrävande

apparat den nu är. En reform av systemet för redovisning och kontroll är

enligt kommitténs uppfattning påkallad så att arbetsbelastningen minskar

hos såväl barnavårdsnämnderna som länsstyrelserna. Därigenom skulle möjliggöras

att länsstyrelserna snabbare än vad nu är fallet skulle kunna bevilja

gottgörelse och utanordna beviljat belopp.

Enligt kommitténs mening bör kontrollverksamheten kunna inskränkas i

betydande mån och den erforderliga tillsynen med fördel kunna inriktas på

sådan verksamhet som är av rådgivande och vägledande karaktär. Den närmare

utformningen av förfarandet vid barnavårdsnämndernas ansökan om

statsbidrag samt länsstyrelsernas kontrollverksamhet bör regleras i administrativ

ordning. Enligt kommitténs åsikt bör bestämmelserna i lagen ändras

i så måtto att ansökan skall avse kalenderår och göras före utgången avjuni

månad påföljande år. Vad kommittén förordat har mött instämmanden

i remissyttrandena. Jag ansluter mig till kommitténs förslag.

Det torde inte vara möjligt att på grundval av tillgängligt material göra

mera exakta beräkningar av kostnaderna för reformen. Med utgångs
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 196i

punkt från de antaganden kommittén gjort bör bruttokostnaden för bidragsförskott

under ett år kunna uppskattas till i runt tal 115 milj. kr. När det

gäller att bedöma storleken av det allmännas nettokostnad har man att härifrån

dra av det belopp som kan antagas inflyta från de bidragspliktiga. Detta

belopp utgjorde under år 1961 omkring 25 milj. kr. Hur stor återbetalningen

kommer att bli de närmaste åren kan inte närmare beräknas. Såsom kommittén

antagit bör summan av återbetalda belopp kunna beräknas till något

högre belopp, förslagsvis 30 milj. kr. Nettokostnaden skulle sålunda stanna

vid omkring 85 milj. kr., vilket innebär en ökning med omkring 45 milj. kr.

jämfört med innevarande budgetår. Av nettokostnaderna skall enligt de tidigare

förordade fördelningsreglerna staten svara för 64 milj. kr. och kommunerna

för 21 milj. kr. Statens kostnader har för innevarande budgetår

beräknats till 31 milj. kr. ökningen av statens andel i kostnaderna utgör

alltså 33 milj. kr. Motsvarande kostnadsökning för kommunerna beräknas

till omkring 11 milj. kr.

Med hänvisning till att statens andel utbetalas till kommunerna i efterskott

uttalar kommittén att de ökade kostnaderna för bidragsförskotten inte

eller endast i ringa mån kommer att påverka statens utgifter för budgetåret

1964/65. Kommittén torde därvid ha utgått från att ansökningar om gottgörelse

för bidragsförskott som utgivits under andra halvåret 1964 inte annat

än i undantagsfall kommer att föranleda utbetalning av gottgörelse före den

1 juli 1965. Jag ansluter mig till denna bedömning.

S pecialmoti vering

I enlighet med de riktlinjer, som uppdragits i det föregående, har inom

socialdepartementet uppgjorts förslag till lag om bidragsförskott samt till

lag angående ändrad lydelse av 8 kap. 6 § och 9 kap. 1 § lagen den 25 maj

1962 (nr 381) om allmän försäkring. Vidare har uppgjorts ett förslag till lag

angående ändrad lydelse av 12 § lagen den 26 juli 1947 (nr 529) om allmänna

barnbidrag.

Utöver vad som tidigare anförts torde vissa kommentarer böra göras till

förslaget till lag om bidragsförskott. Vid 13 § i nämnda förslag redogöres

för den föreslagna ändringen i 12 § lagen om allmänna barnbidrag. 1

1 §•

I denna paragraf anges de allmänna grunderna för rätt till bidragsförskott.

Dessa har behandlats i den allmänna motiveringen.

Genom bestämmelserna att bidragsförskott utgår i förhållande till fader

eller moder, som ej har vårdnaden om barnet, och att sådan fader eller

moder i lagen benämnes underhållsskyldig klargöres att bidragsförskott ej

kan utgå i förhållande till vårdnadshavaren och ej heller i förhållande till

fader eller moder, som avlidit.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 190i

Stadgandet i sista stycket ersätter 23 § gällande bidragsförskottslag. Bidragsförskott

till adoptivbarn kan utgå endast i förhållande till adoptant

samt, i fall då ene maken adopterat andre makens barn, i förhållande till den

sistnämnde.

2 8.

Denna paragraf innehåller vissa undantag från de generella reglerna om

rätt till bidragsförskott. Bestämmelserna har behandlats i den allmänna motiveringen.

Punkterna a) och d) överensstämmer med 2 § fjärde stycket och punkten

b) med 2 § första stycket i kommittéförslaget.

Punkten c) har såsom framgått av den allmänna motiveringen ingen motsvarighet

i kommittéförslaget.

Punkten e) har motsvarighet i 2 § tredje stycket i nämnda förslag.

Med fastställt underhållsbidrag avses här liksom i fortsättningen bidrag,

som fastställts genom rättens beslut eller skriftlig av två personer bevittnad

förbindelse. Med underhållsbidragets belopp avses beloppet enligt beslutet

eller förbindelsen, i förekommande fall uppräknat enligt lagen den 6 juni

1952 (nr 334) om höjning av vissa underhållsbidrag.

3§.

Denna paragraf överensstämmer med 3 § i kommittéförslaget. Bestämmelserna,

vilka har viss motsvarighet i 7 § första stycket och 2 § andra stycket

gällande bidragsförskottslag, har behandlats i den allmänna motiveringen.

4§.

Innehållet i denna paragraf, som har motsvarighet i 4 § första t. o. m. fj äx*- de styckena i kommittéförslaget, har behandlats i den allmänna motiveringen.

Det torde få ankomma på socialstyrelsen att lämna barnavårdsnämnderna

uppgift om förändringar i basbeloppets storlek i god tid före

utbetalningstillfället.

5§-

Paragrafen ersätter 3 § gällande lag och motsvarar 5 § andra stycket i

kommittéförslaget. Den förenkling av bestämmelserna, som vidtagits, innebär

ingen ändring i sak utom såtillvida, att vårdnadshavare^ mantalsskrivningsort

blir avgörande för vilken barnavårdsnämnd som skall pröva ansökan,

även när vårdnaden tillkommer särskilt förordnad förmyndare.

6§.

Innehållet i denna paragraf motsvarar 4 § gällande lag och 5 § första och

tredje styckena i kommittéförslaget. Eftersom bidragsförskott enligt gällan
-

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1964

de lag i regel beviljas t. o. m. utgången av löpande statliga budgetår, måste

ny ansökan göras om förskott enligt nya lagen även i fall då förskott redan

utgår enligt gällande lag. Sådan ansökan kan behandlas redan före ikraftträdandet

av den nya lagen. Beviljat förskott gäller därefter enligt de nya

reglerna tills vidare.

Bestämmelserna i andra stycket, första och andra punkterna, som inte

medtagits i kommittéförslaget, är hämtade från 4 § andra stycket av nu

gällande bidragsförskottslag.

Vad angår sista punkten i andra stycket må anmärkas, att med domstols

beslut eller annan handling, som kan ligga till grund för indrivning av fordran,

avses inte bara handlingar upprättade i Sverige och handlingar, som

enligt den nordiska konventionen om social trygghet hittills kunnat ligga

till grund för utgivande av bidragsförskott, utan även sådana handlingar som

omfattas av konventionen den 20 juni 1956 om indrivning av underhållsbidrag

i utlandet. Denna konvention har trätt i kraft för Sveriges del (SFS

1958: 522) och för ett antal andra stater, däribland Frankrike, Italien, Polen,

Västtyskland och Ungern.

7§.

Stadgandet i första stycket av förevarande paragraf motsvarar 5 § gällande

bidragsförskottslag men saknar motsvarighet i kommittéförslaget. Med

hänsyn bland annat till vad som stadgas i 2 § b) och c) och 4 § tredje stycket

i departementsförslaget bör bestämmelserna överföras till den nya lagen.

Barnavårdslagens bestämmelser om förfarandet vid utredning i barnavårdsärenden

gäller i tillämpliga delar även ärenden som barnavårdsnämnd har

att behandla enligt andra författningar än barnavårdslagen. Tillämpningen

av barnavårdslagen i ärenden rörande bidragsförskott torde bland annat

innebära att yttrande av den underhållsskyldige inte behöver avvaktas, om

denne exempelvis befinner sig på avlägsen utrikes ort.

Bestämmelserna i andra stycket har vad avser den underhållsskyldige

till en del sin motsvarighet i 10 § gällande bidragsförskottslag. Reglerna har

betydelse bl. a. med hänsyn till den övergång av barnets fordran på barnavårdsnämnden,

varom stadgas såväl i förslaget som i nuvarande bidragsförskottslag.

Bestämmelserna är avfattade med iakttagande av vad som stadgas

i 23 § barnavårdslagen. I samband med att beslut om beviljande av bidragsförskott

delgives vårdnadshavaren synes denne böra erinras om den uppgiftsskylöighet

som påbjudits i 12 § i förslaget.

8§.

Första stycket motsvarar 6 § första stycket i kommittéförslaget.

I andra stycket första punkten har intagits en avrundningsregel motsvarande

den som återfinnes i 16 kap. 4 § lagen om allmän försäkring. Andra

punkten överensstämmer med 4 § sista stycket kommittéförslaget.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kuntjl. Maj:ts proposition nr 70 är 1964

Tredje stycket motsvarar It § 4 inom. gällande lag.

Fjärde stycket stadgar, i huvudsaklig överensstämmelse med 11 § 2 mom.

nuvarande lag och 6 § andra stycket törsta punkten kommittéförslaget, att

bidragsförskott inte skall utgå för månad, då barnet på statens bekostnad

åtnjuter vård på anstalt eller eljest kost och bostad.

Innehållet i sista stycket motsvarar 11 § 1 mom. andra stycket gällande

lag. Den tid inom vilken förskottet senast får lyftas har i enlighet med

kommitténs förslag i 6 § sista stycket förlängts så att den överensstämmer

med vad som gäller enligt lagen om allmänna barnbidrag.

9§.

Denna paragraf innehåller bestämmelser om vem bidragsförskottet skall

utbetalas till. Första och andra styckena motsvarar 11 § 1 mom. första stycket

gällande lag och 7 § första stycket i kommittéförslaget. På grund bl. a. av

önskemål som framförts under remissbehandlingen har emellertid bestämmelserna

ändrats så att de ansluter till motsvarande bestämmelser i lagen

om allmänna barnbidrag. Härigenom får barnavårdsnämnderna vidgade

möjligheter att besluta om utbetalning av bidragsförskott till annan än

vårdnadshavare^

Bestämmelserna i tredje stycket motsvarar 11 § 3 mom. gällande bidragsförskottslag.

Enligt kommitténs förslag skall bidragsförskott inte utgå för

månad, då barnet åtnjuter undervisning och vård på särskola eller vårdanstalt

för psykiskt efterblivna eller på epileptikeranstalt. Med hänsyn till den

samordning som föreslås mellan bidragsförskott å ena samt barnpension å

andra sidan synes bestämmelserna angående förmånernas utgivande under

tid för anstaltsvistelse som nu sagts böra ha likartat innehåll. Tredje stycket

har därför utformats i viss överensstämmelse med 10 kap. 3 § lagen

om allmän försäkring. Kungl. Maj :t får alltså förordna om utbetalning av

bidragsförskott till anstaltens huvudman för kalendermånad då barnet

hela månaden åtnjuter vård på anstalten. På grund av sådant förordnande

erhåller bl. a. huvudman för särskola eller vårdanstalt, som avses i lagen

den 4 juni 1954 (nr 483) om undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna,

rätt att uppbära bidragsförskott. Det har inte ansetts erforderligt

att i detta sammanhang göra någon ändring i 22 § sistnämnda lag.

I fjärde stycket har i enlighet med kommitténs förslag upptagits ett nytt

stadgande, som ger kommun möjlighet att ur det första till betalning förfallande

bidragsförskottsbeloppet tillgodogöra sig ersättning för socialhjälp,

som lämnats i avvaktan på bidragsförskott. Ett motsvarande stadgande

finnes i 17 kap. 4 § lagen om allmän försäkring.

10 §.

Denna paragraf, som motsvarar 8 § i kommittéförslaget, reglerar frågan

om vilken barnavårdsnämnd, som har att utge bidragsförskott. Enligt huvud*

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj. ts proposition nr 70 år 196b

regeln i första stycket skall bidragsförskott utges av den barnavårdsnämnd

som enligt 5 § har att pröva fråga om bidragsförskott för barnet. Om, sedan

bidragsförskott beviljats, förhållandena ändrats så att fråga om förskott skall

prövas av barnavårdsnämnden i en annan kommun — vårdnadshavaren

har t. ex. mantalsskrivits eller barnet bär erhållit bostad där — åligger det

inflyttningskommunens barnavårdsnämnd att utge bidragsförskott i fortsättningen.

Skyldigheten för utflyttningskommunens barnavårdsnämnd att

utge bidragsförskott upphör dock ej förrän från och med andra månaden

efter den under vilken handlingarna översänts till inflyttningskommunen.

Det förutsättes att barnavårdsnämnderna i samverkan skall handlägga

överflyttningsärendena på sådant sätt, att avbrott i utbetalningen av förskott

icke uppkommer. Närmare föreskrifter får utfärdas i administrativ väg.

11 §■

Det förhållandet att det s. k. omsökningstörfarandet slopas i den nya lagen

gör att barnavårdsnämndernas efterkontrollverksamhet blir av särskild

vikt. Om därvid eller på grund av anmälan enligt 12 § sådana omständigheter

framkommer, att rätten till fortsatt bidragsförskott bör omprövas,

åligger det enligt första stycket barnavårdsnämnden att ta upp frågan härom.

Omprövning kan resultera i att förskottet skall indragas, om förutsättningar

för förskott ej längre föreligger, eller att förskottet skall nedsättas. Bestämmelserna

om indragning har motsvarighet i 12 § 2 mom. gällande bidragsförskottslag

och i 13 § första punkten i kommitténs förslag.

Andra stycket har motsvarighet i 12 § 2 mom. andra stycket gällande lag

och i 13 § andra punkten kommittéförslaget.

Av 12 § 2 mom. tredje stycket gällande bidragsförskottslag framgår att

beslut om indragning avser tiden irån dagen för beslutet. Den nya lagen

upptager icke något motsvarande stadgande. Beviljat förskott utgår enligt

stadgandet i 3 § andra stycket i förslaget t. o. m. den månad, under vilken

rätten upphör.

I tredje stycket har upptagits en motsvarighet till bestämmelsen i 7 § om

delgivning av beslut.

12 §.

Bestämmelserna i denna paragraf är i huvudsak desamma som i 14 § i

kommittéförslaget.

13 §.

Paragrafen, som motsvarar 15 § i kommittéförslaget, har utformats med

20 kap. 4 g lagen om allmän försäkring som förebild.

Av andra stycket följer att belopp, som obehörigen utgått, kan kvittningsvis

avdragas på senare utfallande törskottsbelopp. En motsvarande ordning

tillämpas i praxis beträffande allmänna barnbidrag. Denna praxis bör lagfästas

genom ett tillägg till 12 § lagen om allmänna barnbidrag.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år J96i

14 §.

Paragrafen, soni är likalydande med 16 § i kommittéförslaget och har

viss motsvarighet i 14 § gällande lag, har utformats med 20 kap. 6 § lagen

om allmän försäkring som förebild.

15 §.

Denna paragraf motsvarar 15 § gällande bidragsförskottslag och 9 § i

kommittéförslaget. Texten har jämkats för att utmärka, att bidragsförskott

inte kan återkrävas av den nnderhållsskyldige då bidragsskyldighet överhuvud

inte fastställts eller i fall som avses i 4 § tredje stycket eller till den

del bidragsförskottet överstiger det fastställda underhållsbidragets belopp.

16 §.

Första stycket motsvarar 10 § första stycket i kommitténs förslag och 16 §

i gällande bidragsförskottslag.

Andra stycket motsvarar 10 § andra stycket i kommittéförslaget.

17 §.

Första stycket har motsvarighet i 17 § första stycket gällande lag och 11 §

första stycket i kommittéförslaget.

Andra stycket överensstämmer med 19 § gällande lag.

18 §.

Denna paragraf motsvarar 17 § andra stycket gällande lag och 12 § i kommittéförslaget.

Tillämpningen av stadgandet har behandlats i den allmänna

motiveringen.

19 §.

Första stycket motsvarar 18 § gällande lag och 11 § andra stycket i kommittéförslaget.

I andra stycket har en hänvisning gjorts till barnavårdslagens

regler om postdelgivning och delgivning genom polismyndighets försorg

ävensom till dess bestämmelse om att delgivning och annan handräckning

från polismyndighetens sida lämnas kostnadsfritt.

20 §.

Första stycket motsvaras av 20 § gällande lag och 17 § första stycket i

kommittéförslaget.

Lagrummet i övrigt, som har motsvarighet i 21 § gällande bidragsförskottslag

och 17 § andra och tredje styckena i kommittéförslaget, har behandlats

i den allmänna motiveringen.

21 §.

Paragrafen motsvaras av 22 § gällande lag och 18 § i kommittéförslaget.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1964

22 §.

Denna paragraf ersätter 24 och 25 §§ gällande lag och 20 § i kommittéförslaget.

23 §.

Denna paragraf innehåller bestämmelser om tillsyn över bidragsförskottsverksamheten.

Motsvarande bestämmelser återfinns i 21 § kommittéförslaget.

24 §.

Paragrafen ersätter 2 § första stycket andra punkten gällande lag och har

motsvarighet i 22 § i kommitténs förslag.

25 §.

Motsvarighet till denna paragraf finns i 26 § gällande lag och i 23 § i

kommittéförslaget.

Föredragandens hemställan

Av de inom socialdepartementet upprättade förslagen till

1) lag om bidragsförskott,

2) lag angående ändrad lydelse av 8 kap. 6 § och 9 kap. 1 § lagen den 25

maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring, och

3) lag angående ändrad lydelse av 12 § lagen den 26 juli 1947 (nr 529) om

allmänna barnbidrag,

vilka torde få fogas till protokollet i detta ärende såsom bilaga B1, är det

med nr 2) betecknade förslaget av den natur att lagrådets yttrande bör inhämtas

däröver. Jag hemställer, att lagrådets yttrande måtte för det i § 87

regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets

övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Anders Leion

1 Bilagan, som är likalydande med de vid propositionen fogade lagförslagen, har här utelämnats.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1964

Bilaga A

TRYGGHET FÖR BARNS UNDERHÅLL

Utredning och förslag

av

Socialpolitiska kommittén

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1961

Till

Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Socialdepartementet

Bland de särskilda frågor, som hänskjutits till socialpolitiska kommittén

för att tagas i beaktande vid fullgörandet av dess uppdrag, märks frågor

rörande ofullständiga familjer. Dessa familjer kan ha speciella problem i

olika avseenden, när det gäller ekonomi, förvärvsarbete, arbetsanskaffning,

bostadsanskaffning, barntillsyn m. m. Samhällets stöd direkt eller indirekt

till dessa familjer lämnas i olika former såsom änke- och barnpensioner,

bidragsförskott, skattelindring, förmåner vid yrkesutbildning och omskolning

samt barnstugor och andra serviceanordningar.

Utredningar pågår på olika håll i frågor, som direkt eller indirekt berör

de ofullständiga familjerna. Som exempel kan nämnas familjeberedningen

och allmänna skatteberedningen. Socialpolitiska kommittén har därför sett

som sin uppgift att inom ramen för en mera allmän bedömning av dessa

familjers läge ta upp vissa begränsade frågor, som inte kommer upp i annat

sammanhang, huvudsakligen rörande underhållsbidrag till barn. I det

betänkande, som härmed överlämnas, framlägges förslag till ny bidragsförskottslag.

Betänkandet har utarbetats under medverkan av byråchefen

i riksförsäkringsverket Carl Björhammar, vilken såsom sakkunnig biträder

inom socialdepartementet, samt statens socialvårdskonsulent i elfte distriktet

Greta Grenander-Pehrling.

I den slutliga behandlingen av detta ärende har deltagit undertecknad

Michanek, ordförande, samt samtliga ledamöter utom ledamoten Torsten

Bengtson, som varit förhindrad på grund av uppdrag som FN-delegat.

Stockholm i november 1963

ERNST MICHANEK

Ingemund Bengtsson

Sven Hydén

Elisabet Sjövall

Britt-Marie Bystedt Gunnar Hallström

Hans Nyhage Einar Rimmerfors

Reidar Tilert

i Birger Forslund

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Moj.ts proposition nr 70 år 1004

57

Förslag

till

Lag

om bidragsförskott

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Till barn, som är svensk medborgare och bosatt i riket, utgår av allmänna

medel bidragsförskott, såframt

a) underhållsskyldighet, som åvilar barnets fader eller moder, skall fullgöras

genom utgivande av underhållsbidrag till barnet, eller

b) beträffande barn utom äktenskap, faderskapet ej fastställts.

2 §.

Bidragsförskott utgår icke, därest det finnes grundad anledning antaga att

den underhållsskyldige i förskott för månad betalar underhållsbidrag icke

understigande vad som skulle utgå enligt 4 § första och andra styckena.

Bidragsförskott till barn utom äktenskap, beträffande vilket faderskapet

ej fastställts, utgår icke, såframt modern mottager bidrag till barnets underhåll

från någon, som kan vara barnets fader.

Underlåter den som har vårdnaden om barnet att vidtaga eller medverka

till åtgärder för att få underhållsbidrag fastställt, må bidragsförskott ej

utgå. Detsamma skall ock gälla för det fall att modern ej vidtager eller medverkar

till åtgärder för fastställande av faderskapet till barn utom äktenskap.

Bidragsförskott utgår icke till barn, som bor tillsammans med den underhållsskyldige,

och ej heller till barn utom äktenskap, därest den underhållsskyldige

enligt avtal, som är bindande för barnet, åtagit sig att till

dess underhåll utgiva visst belopp en gång för alla.

3 §•

Bidragsförskott utgår från och med den månad, varunder rätt därtill inträtt,

dock ej för längre tid tillbaka än tre månader före ansökningsmånaden.

Bidragsförskott utgår till och med den månad, varunder barnet fyller sexton

år eller rätten till förskott eljest upphört.

4 §•

Bidragsförskott utgör, där ej annat följer av vad nedan stadgas, för år räknat

tjugofem procent av det i 1 kap. 6 § lagen den 25 maj 1962 (nr 381)

om allmän försäkring omförmälda basbeloppet.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj. ts proposition nr 70 år 196b

Föreligga förutsättningar för utgivande av bidragsförskott i förhållande

till såväl fader som moder eller är barnet berättigat till barnpension enligt

8 kap. 5 § lagen om allmän försäkring, utgör dock bidragsförskottet i förra

fallet, beträffande varje underhållsskyldig, sjutton och en halv och i senare

fallet tio procent av basbeloppet.

Bidragsförskott skall minskas med beloppet av fastställt underhållsbidrag,

därest det finnes grundad anledning antaga att den underhållsskyldige

i förskott för månad till fullo betalar det fastställda bidraget.

Bidragsförskott utgår ej med högre belopp än underhållsbidraget, därest

den som har vårdnaden om barnet underlåter att vidtaga eller medverka

till åtgärder för att få skäligt underhållsbidrag fastställt.

Bidragsförskott, som ej skulle uppgå till sextio kronor för år, skall ej utgå.

5 §■

Den som önskar komma i åtnjutande av bidragsförskott skall göra ansökan

hos barnavårdsnämnd. Därest underhållsbidrag fastställts för barnet,

skall domstols beslut eller annan handling, som kan ligga till grund för

indrivning av bidraget, i huvudskrift eller bestyrkt avskrift fogas vid ansökningen.

Ansökan göres, om den avser bidragsförskott i anledning av moders underhållsskyldighet,

hos barnavårdsnämnden i den kommun, där fadern är

mantalsskriven, och eljest hos barnavårdsnämnden i den kommun, där

modern är mantalsskriven. Finnes ej mantalsskrivningsort som nu sagts

skall ansökan göras hos barnavårdnämnden i den kommun, där barnet är

bosatt.

Ansökan om bidragsförskott göres av den av barnets föräldrar, som har

vårdnaden om barnet, eller, där särskilt förordnad förmyndare finnes, av

denne. Ansökan må jämväl göras av barnavårdsman för barnet.

6 §•

Bidragsförskott utgives månadsvis.

Åtnjuter barn under hel månad på statens bekostnad vård på anstalt

eller eljest kost och bostad, må bidragsförskott för barnet ej utgå för den

månaden. Bidragsförskott utgår ej heller, därest barnet under hel månad åtnjuter

kostnadsfri undervisning och vård genom särskola eller vårdanstalt

som avses i lagen den 4 juni 1954 (nr 483) om undervisning och vård av

vissa psykiskt efterblivna eller på epileptikeranstalt utan att vården bekostas

av staten.

Utan hinder av vad i andra stycket stadgas utgår bidragsförskott för tid

då barn är inackorderat vid nomadskola.

Har bidragsförskott ej lyfts före utgången av året näst efter det, under

vilket förskottet förfallit till betalning, skall förskottet vara förverkat.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1904

7 §•

Bidragsförskott utbetalas, där ej nedan annorlunda stadgas, till den av

barnets föräldrar, som har vårdnaden om barnet, eller, där särskilt förordnad

förmyndare finnes, till denne; dock äger barnavårdsnämnden,

därest barnet vistas hos annan, att, då särskilda skäl finnas därtill, förordna,

att bidragsförskott skall utbetalas till den, hos vilken barnet vistas,

eller till annan lämplig person.

Det bidragsförskottsbelopp som först förfaller till betalning efter beslut

om förskott må, där barnet under den tid å vilken förskottsbeloppet belöper

i väsentlig mån erhållit sin försörjning av allmänna medel, till den del

beloppet motsvarar vad den myndighet som tillhandahållit försörjningen

visar sig hava för nämnda tid utgivit för barnets försörjning uppbäras av

myndigheten.

Angående rätt för kommun att uppbära bidragsförskott för barn, som är

omhändertaget för samhällsvård, stadgas i barnavårdslagen.

8 §•

Bidragsförskott skall, med iakttagande av vad nedan stadgas, utgivas av

den barnavårdsnämnd, hos vilken enligt 5 § ansökan om förskott skall

göras.

Erhåller barnavårdsnämnd, som utgiver bidragsförskott, kännedom om

att sådana förändringar inträffat, att ansökan om bidragsförskott skulle

göras hos annan barnavårdsnämnd, åligger det den förra barnavårdsnämnden

att, då dess skyldighet att utgiva förskottet fullgjorts, underrätta den

senare nämnden och i samband därmed översända till ärendet hörande

handlingar. Den förra nämndens skyldighet att utgiva förskott upphör icke

förrän från och med månaden näst efter den, under vilken handlingarna

översänts.

9 §•

För lämnat bidragsförskott inträder den barnavårdsnämnd, som utgivit

förskottet, på vederbörande kommuns vägnar i barnets rätt till underhållsbidrag

gentemot den underhållsskyldige.

10 §.

Sedan bidragsförskott beviljats, skall, där ej fall som i 4 § tredje stycket

sägs är för handen, bidragspliktig, så länge bidragsförskott utgår, till den

barnavårdsnämnd, som utgiver förskottet, erlägga underhållsbidraget, allt

eftersom detta förfaller till betalning.

överstiger underhållsbidrag, som under viss månad inbetalas till barnavårdsnämnd,

det på månaden belöpande bidragsförskottet, skall det överskjutande

beloppet fördelas så, att barnets fordran för oguldna underhållsbidrag

har företräde framför det allmännas fordran för utgivna bidragsförskott.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj. ts proposition nr 70 år 196b

11 §•

Det ankommer på barnavårdsnämnden att vidtaga erforderliga åtgärder

för indrivning av underhållsbidraget.

Barnavårdsnämnd äger rätt att utan kostnad för nämnden erhålla polismyndighetens

biträde för att efterforska underhållsskyldig ävensom för

att verkställa utredning rörande dennes betalningsförmåga.

12 §.

Länsstyrelsen äger på framställning av barnavårdsnämnden eller den underhållsskyldige,

om särskilda skäl äro därtill, besluta att återkravsrätten

för det allmännas räkning skall eftergivas.

13 §.

Det åligger barnavårdsnämnd, som utgiver bidragsförskott, att besluta

om indragning av förskottet, därest förutsättningarna för rätt till bidrag icke

längre föreligga. Om barnet icke längre är svensk medborgare eller bosatt

här i riket, må barnet dock i fortsättningen åtnjuta bidragsförskott, därest

det med hänsyn till omständigheterna skulle framstå såsom oskäligt att indraga

förskottet.

14 §.

Den som har vårdnaden om barnet så ock förmyndare och barnavårdsman

för barnet är skyldig att ofördröjligen till den barnavårdsnämnd, som

utgiver bidragsförskottet, anmäla

a) att barnet avlidit,

b) att barnet flyttat ur riket,

c) att barnet bor tillsammans med den underhållsskyldige,

d) att sådant fall som avses i 6 § andra stycket är för handen,

e) att faderns eller moderns mantalsskrivningsort ändrats eller att barnet

blivit bosatt i annan kommun, samt

f) att barnet blivit berättigat till barnpension enligt 8 kap. 5 § lagen om

allmän försäkring eller att barntillägg enligt 9 kap. 1 § samma lag beviljats

för barnet.

Anmälningsskyldighet som ovan sägs föreligger även, om underhållsbidragets

belopp ändras eller underhållsskyldigheten upphör samt om bidragspliktig

erlagt underhållsbidrag direkt till vårdnadshavaren eller med dennes

vetskap till annan, som har barnet i sin vård.

15 §.

Har någon genom oriktiga uppgifter eller genom underlåtenhet att fullgöra

honom åliggande anmälningsskyldighet eller annorledes förorsakat att

bidragsförskott utgått obehörigen eller med för högt belopp eller har någon

eljest obehörigen eller med för högt belopp uppburit bidragsförskott och

har han skäligen bort inse detta, skall återbetalning ske av vad för mycket

opaginerad Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj:ts proposition nr 70 år 196b fil

utbetalats, där ej länsstyrelsen finner anledning att helt eller delvis eftergiva

återbetalningsskyldigheten.

16 §•

Fordran å bidragsförskott, som innestår hos barnavårdsnämnd, må ej tagas

i mät för gäld. Rätt till bidragsförskott må ej överlåtas, innan förskottet

är tillgängligt för lyftning.

17 §.

Utgift för bidragsförskott bestrides, i den mån ersättning ej kunnat uttagas

av den underhållsskyldige, till tre fjärdedelar av statsverket och till

en fjärdedel av den kommun, vars barnavårdsnämnd utgivit förskottet.

Gottgörelse av statsverket för utgivna bidragsförskott beviljas och utbetalas

av länsstyrelsen på ansökan av barnavårdsnämnden. Sådan ansökan

avseende bidragsförskott för visst kalenderår skall göras före utgången av

juni månad påföljande år. När skäl äro därtill, må dock ansökan upptagas

till prövning, ändå att den göres senare. Finner länsstyrelsen så ej böra ske,

skall frågan härom underställas Konungen.

Har barnavårdsnämnd i visst fall ej iakttagit bestämmelserna i denna lag

eller ej fullgjort vad skäligen får anses hava ålegat nämnden för indrivning

av underhållsbidraget, äger länsstyrelsen besluta, att ersättning från statsverket

ej skall utgå eller att redan uppburen ersättning skall återbetalas.

18 §.

Har barnavårdsnämnden, efter det nämnden sökt gottgörelse av statsverket

för visst bidragsförskott, av bidragspliktig uppburit ersättning för förskottet,

åligger det nämnden att i samband med den ansökan om gottgörelse

för utgivna bidragsförskott, som näst därefter göres, till statsverket redovisa

tre fjärdedelar av den uppburna ersättningen, dock högst vad nämnden

uppburit i gottgörelse av statsverket för bidragsförskottet.

19 §.

Adoptivbarn likställes i denna lag med eget barn. Hava makar eller någon

av dem adoptivbarn, skall med barnets fader avses mannen och med

barnets moder hustrun.

20 §.

Talan mot beslut av barnavårdsnämnd i ärende enligt denna lag föres

genom besvär hos länsstyrelsen.

Mot länsstyrelsens beslut föres talan genom besvär hos Konungen i socialdepartementet.

21 §.

Varje länsstyrelse skall inom sitt län noga följa barnavårdsnämndernas

verksamhet enligt denna lag samt tillse, att verksamheten ordnas och handhaves

ändamålsenligt.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 196b

Socialstyrelsen har att följa barnavårdsnämndernas verksamhet enligt

denna lag samt att genom råd och anvisningar verka för att den ordnas och

utvecklas ändamålsenligt.

22 §.

Konungen äger träffa överenskommelse med främmande makt angående

utsträckt tillämpning av denna lag.

23 §.

Närmare föreskrifter rörande tillämpningen av denna lag meddelas av

Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, av socialstyTelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1964, då lagen den 11 juni 1943 (nr

382) om förskottering av underhållsbidrag till barn (bidragsförskottslag)

och lagen den 31 maj 1957 (nr 284) om utfyllnad av vissa underhållsbidrag

upphöra att gälla.

Beträffande gottgörelse av statsverket för barnavårdsnämnds kostnader

för bidragsförskott, som utgivits för eller belöper å tid före den nya lagens

ikraftträdande, skola bestämmelserna i 21 § lagen om förskottering av underhållsbidrag

till barn fortfarande äga tillämpning.

De ytterligare föreskrifter, som må vara erforderliga i samband med

införandet av lagen om bidragsförskott, meddelas av Konungen eller, efter

Konungens bemyndigande, av socialstyrelsen.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 196t

63

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 8 kap. 6 § och 9 kap. 1 § lagen den 25 maj 1962

(nr 381) om allmän försäkring

Härigenom förordnas, att 8 kap. 6 § och 9 kap. 1 § lagen den 25 maj 1962

om allmän försäkring skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

( Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

8 kap.

6 §•

Barnpension utgör för år räknat

tjugufem procent av basbeloppet.

För barn, vars båda föräldrar avlidit,

samt för barn utom äktenskap,

som fyllt tre år och beträffande vilket

faderskapet ej fastställts, utgör

dock barnpensionen trettiofem procent

av basbeloppet.

Barnpension utgör för år räknat

tjugufem procent av basbeloppet.

För barn, vars båda föräldrar avlidit,

utgör dock barnpensionen trettiofem

procent av basbeloppet.

9 kap.

1 §•

Till ålderspension eller förtidspension

utgår barntillägg för

varje barn under sexton år till försäkrad

eller försäkrads hustru, därest

den försäkrade har vårdnaden

om eller stadigvarande sammanbor

med barnet. Barntillägg enligt vad

nu sagts utgives ej till ålderspension,

som den försäkrade åtnjuter för tid

före den månad varunder han fyller

sextiosju år, eller till pension, som

tillkommer gift kvinna. Ej heller utgår

barntillägg för barn, som är berättigat

till pension enligt denna lag.

Till ålderspension eller förtidspension

utgår barntillägg för

varje barn under sexton år till försäkrad

eller försäkrads hustru, därest

den försäkrade har vårdnaden

om eller stadigvarande sammanbor

med barnet. Barntillägg enligt vad

nu sagts utgives ej till ålderspension,

som den försäkrade åtnjuter för tid

före den månad varunder han fyller

sextiosju år, eller till pension, som

tillkommer gift kvinna.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj. ts proposition nr 70 år 196b

(Gällande lydelse)

Barntillägg till ålderspension eller

hel förtidspension utgör för år räknat

tjugufem procent av basbeloppet.

Utgår enligt 7 kap. 2 § andra

eller tredje stycket två tredjedelar

eller en tredjedel av hel förtidspension,

utgör barntillägget motsvarande

andel av barntillägg till hel förtidspension.

Åtnjuter den

(Föreslagen lydelse)

Barntillägg till ålderspension eller

hel förtidspension utgör för år räknat

tjugufem procent eller, om barnet

är berättigat till barnpension enligt

8 kap. 5 § denna lag eller till

bidragsförskott enligt lagen om bidragsförskott,

tio procent av basbeloppet.

Utgår enligt 7 kap. 2 § andra

eller tredje stycket två tredjedelar

eller en tredjedel av hel förtidspension,

utgör barntillägget motsvarande

andel av barntillägg till hel förtidspension.

-— halva basbeloppet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1964.

Utgick för juni 1964 barntillägg för barn, som vid utgången av samma

månad åtnjöt bidragsförskott, må de nya bestämmelserna ej föranleda

sänkning av barntillägget i vidare mån än att summan av barntillägg och

bidragsförskott uppgår till det belopp som skulle utgått i sådana förmåner

jämte, i förekommande fall, utfyllnadsbidrag, om äldre bestämmelser alltjämt

varit gällande.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 196A

65

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 20 kap. 11 § föräldrabalken

Härigenom förordnas, att 20 kap. 11 § föräldrabalken skall erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

20 kap.

11

I mål om underhåll till barn skall

vad i 4 § stadgas äga motsvarande

tillämpning.

Underhållsbidrag må

Underhåll till---

§•

I mål om underhåll till barn skall

vad i 4 § stadgas äga motsvarande

tillämpning. Har underhållsbidrag

icke fastställts eller bestämts till

lägre belopp än det högsta belopp

som må utgå i bidragsförskott enligt

lagen om bidragsförskott, äger ock

barnavårdsnämnd, som utgiver bidragsförskott

till barnet, föra talan

rörande sådant bidrag.

----av underhållstiden.

- •— föreligger därefter.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1964.

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 70

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1964

Sammanfattning

Socialpolitiska kommittén föreslår ett väsentligt förbättrat skydd till

barn, vilkas fader eller moder inte fullgör sin underhållsskyldighet gentemot

barnet. De nuvarande lagarna om förskottering av underhållsbidrag

till barn och om utfyllnad av vissa underhållsbidrag skall enligt förslaget

ersättas av en ny lag om bidragsförskott. Den nya lagen avses skola träda

i kraft den 1 juli 1964. Förslagen innebär i huvudsak följande.

Barn, vilkas fader eller moder skall fullgöra sin underhållsskyldighet

genom utgivande av underhållsbidrag till barnet, får rätt till bidragsförskott.

Rätten till förskott göres oberoende av om den underhållsskyldige

förpliktats utge underhållsbidrag eller ej. Förskott utgår dock inte, om den

underhållsskyldige i förskott för månad betalar underhållsbidrag, som uppgår

till bidragsförskottets belopp.

Bidragsförskott skall vidare utgå till utomäktenskapliga barn utan känd

fader. Den nuvarande begränsningen, att förskott i sådant fall utgår först

sedan barnet fyllt tre år, slopas.

Bidragsförskott skall i princip utgå med ett och samma belopp till alla

barn. Förskottets normalbelopp blir i gällande penningvärde 1 200 kr.

om året. Betalar den underhållsskyldige punktligt fastställt underhållsbidrag,

som uppgår till lägre belopp, tillförsäkras barnet bidragsförskott

med belopp som motsvarar skillnaden mellan förskottets normalbelopp och

underhållsbidraget. Förskottet skall enligt förslaget anknytas till basbeloppet

enligt lagen om allmän försäkring och utgöra 25 procent av detta belopp.

Förskottet skall följa ändringarna i penningvärdet på samma sätt som

barnpensionen.

Liksom f. n. åligger det den underhållsskyldige att ersätta det allmänna

för utgivna bidragsförskott.

Administrationen av bidragsförskotten skall liksom nu handhas av kommunernas

barnavårdsnämnder. Administrationen skall på olika sätt underlättas.

Antalet bidragsberättigade barn beräknas öka från ca 80 000 till ca

117 000 barn, dvs. med närmare 50 procent.

Det allmännas nettokostnader, dvs. totalkostnaderna för utgivna bidragsförskott

efter avdrag för den ersättning som beräknas kunna uttagas av de

underhållsskyldiga, beräknas för budgetåret 1964/65 till ca 85 miljoner kr.,

vilket innebär en ökning med ca 45 miljoner kr.

Beträffande kostnadsfördelningen mellan stat och kommun förordar

kommittén att nu gällande regler bibehålies tills vidare. Kostnaderna skall

alltså delas så att tre fjärdedelar faller på staten och en fjärdedel på kommunerna.

Statens kostnader per år uppskattas enligt förslaget till ca 64

miljoner kr. och kommunernas till ca 21 miljoner kr. Statens andel i kostnaderna

har för innevarande budgetår beräknats till ca 31 miljoner kr. och

kommunernas till ca 10 miljoner kr. Kostnadsökningen uppgår alltså till

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 196t 67

ca 33 miljoner kr. om året för staten och till ca 11 miljoner kr. för kommunerna.

Kommittén lämnar vidare i betänkandet en översikt av de samhälleliga

stödformer, som är av betydelse för de ofullständiga familjerna och försöker

att med tillgängligt material belysa dessa familjers situation. Kommittén

anser det vara en viktig uppgift för de socialvårdande organen i

kommunerna att när så påkallas hjälpa de ofullständiga familjerna med

hänsyn till behovet i det individuella fallet. Det kan vara fråga om beredande

av lämplig bostad, plats på daghem, hemhjälp eller ekonomisk hjälp.

Det är enligt kommitténs mening av vikt, att samhället på allt sätt underlättar

för ensamstående mödrar att få ett lämpligt förvärvsarbete och den

utbildning som kan fordras i detta syfte. Under vissa förhållanden, t. ex.

om modern är sjuklig och klen eller har flera barn, kan det vara angeläget

att modern beredes möjlighet att som heltidsarbete sköta hem och barn. I

dessa fall är det rimligt att kommunen lämnar ett vårdbidrag till modern.

Att införa ett generellt vårdbidrag till ensamstående mödrar utan att tillgodose

andra grupper i samma situation finner kommittén inte lämpligt.

Kommittén anser att frågan får tas upp i ett större sammanhang.

Bostadsfrågor bör behandlas av de kommittéer och utredningar, som har

i uppdrag att behandla frågor rörande bostadsmarknaden. Frågor rörande

bl. a. barntillsyn och andra serviceåtgärder behandlas av familjeberedningem

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1964

kapitel 1

Samhällets stöd till ofullständiga familjer

Begreppet ofullständiga familjer m. m.

Samhällets stöd till s. k. ofullständiga familjer är en av de särskilda frågor,

som överlämnats till socialpolitiska kommittén. Till grund för kommitténs

uppdrag ligger tre riksdagsskrivelser nämligen den 5 april 1960 (nr

147) i anledning av motioner rörande stöd åt ofullständiga familjer, den 9

mars 1962 (nr 95) i anledning av motion om översyn av reglerna för samhällets

stöd åt ensamstående barnförsörjare samt den 29 mars 1963 (nr

118) i anledning av motioner angående bidragsförskott och utfyllnad av

vissa underhållsbidrag. Vidare har till kommittén den 26 juni 1962 överlämnats

en framställning från Stockholms stadsfullmäktige rörande de

ensamstående föräldrarnas problem med avseende på dels behovet av ekonomiskt

stöd inom ramen för socialförsäkringen, dels ettbarnsfamiljernas

behov av statliga bostadssubventioner. Slutligen har till kommittén överlämnats

ett av socialstyrelsen utarbetat förslag till bidragsförskottslag.

Bland de frågor, som tas upp i de överlämnade handlingarna kan nämnas

skattelättnader, utbildningsverksamhet, yrkesval, bostadsanskaffning, barnpassning

och andra serviceåtgärder. Vidare kan nämnas frågor rörande

barnafaderns ansvar mot den ogifta modern, underhållsbidrag m. m.

Ofullständig familj — en av föräldrarna saknas

Till ofullständiga familjer räknade 1956 års familjeberedning familjer,

bestående av endast en vuxen försörjare samt ett eller flera barn (SOU

1956: 47). Även en familj, i vilken någon av försörjarna är invalid eller av

andra skäl arbetsoförmögen, vore enligt beredningen i försörjningshänseende

att betrakta som ofullständig. I första hand gäller detta familjer, där

fadern eller modern uppbär folkpensionsförmån.

Sedermera har begreppet ofullständiga familjer i allmänhet givits en snävare

tolkning än familjeberedningens. När stöd till ofullständiga familjer

nu diskuteras, avser man vanligen barnfamiljer, där familjeföreståndaren

är antingen ogift, hemskild, frånskild och inte bor tillsammans med den

andra av barnets (barnens) föräldrar eller änka/änkling. Barnfamiljer, där

föräldrarna sammanbor utan att vara gifta med varandra, räknas i allmänhet

inte in bland ofullständiga familjer och inte heller familjer, där föräldrarna

efter hemskillnad eller äktenskapsskillnad flyttar samman med

varandra.

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 196‘4

Under vissa förhållanden kan även andra familjers situation vara likartad

den, i vilken den ofullständiga familjen befinner sig. Närmast tänker man

på de sannolikt fåtaliga fall, där föräldrarna utan hemskillnad separerat

och underhållsbidrag till barnen har utdömts på grund av ena makens försummelse

av underhållsplikten. Vidare kan i detta sammanhang erinras om

de familjer, där den ena av föräldrarna genom tvångsingripande från samhällets

sida, t. ex. intagning på vårdanstalt för alkoholmissbrukare eller

fångvårdsanstalt blir berövad sin frihet.

Det finns i detta sammanhang inte skäl att till de ofullständiga familjerna

räkna sådana invalidfamiljer, där båda föräldrarna lever och sammanbor.

Dessa familjers behov av stöd bör lämpligen diskuteras inom ramen för dels

den allmänna försäkringens regler om förtids- och barnpension, dels andra

stödåtgärder syftande till att undanröja eller kompensera handikapp.

Ingen fortlöpande statistik

Uppgifter som belyser de ofullständiga familjernas situation finns inte i

den fortlöpande officiella statistiken. Specialundersökningar har emellertid

gjorts. Det första försöket att utreda under vilka betingelser ofullständiga

familjer lever gjordes genom en av socialstyrelsen på initiativ av 1954 års

familjeutredning år 1955 verkställd undersökning av ensamstående mödrars

sociala och ekonomiska förhållanden. Undersökningen inriktades på att

kartlägga ensamma mödrars yttre levnadsförhållanden, ekonomi, bostadsoch

yrkesförhållanden, barntillsyn, arbetsbörda och rekreationsmöjligheter.

En liknande undersökning gjordes samtidigt i Stockholm.

Undersökningar som gjorts i annat syfte kan belysa vissa frågor som rör

de ofullständiga familjernas förhållanden. Här kan nämnas den av socialstyrelsen

för socialpolitiska kommitténs räkning gjorda socialhjälpsundersökningen

1959 samt en liknande undersökning i Stockholm 1957.

Socialstyrelsen har i samråd med socialpolitiska kommittén nyligen gjort

en undersökning beträffande underhållsbidrag och bidragsförskott. Undersökningen

som redovisas i Bilaga l1, har slutförts inom statistiska centralbyrån.

Till grund för undersökningen ligger uppgifter, som inhämtades

från barnavårdsnämnderna under februari och mars 1963. Undersökningen

har omfattat ett urval av alla de inom- och utomäktenskapliga barn, som

stod under tillsyn av förordnad barnavårdsman den 31 december 1962. Uppgifter

har erhållits beträffande 1 243 skilsmässobarn och 2 713 utomäktenskapliga

barn. Totala antalet mödrar uppgick till 1 170 resp. 2 627.

Mer än 90 000 ofullständiga familjer

Några exakta uppgifter beträffande antalet ofullständiga familjer så som

de definierats här ovan finns inte tillgängliga. Vissa preliminära uppgifter

1 Här utelämnad.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1964

från 1960 års folkräkning, urvalsundersökningen, finns dock att tillgå. Enligt

dessa kan totala antalet ofullständiga familjer, till vilka räknas även

familjer där föräldrarna är gifta men ej sammanbor, uppskattas till 103 000.

Totala antalet hemmavarande barn under 16 år i dessa familjer har beräknats

till 144 000. Efter familj ef öreståndarens kön och civilstånd fördelar sig

antalet familjer och barn på sätt framgår av tab. 1.

Tab. 1. Antalet ofullständiga familjer och barn i sådana

familjer, beräknat efter 1960 års folkräkning, urvalsundersökningen

I

Familjeföreståndaren

Antal

Familj er

Barn

Man

Ogift....................

1 300

1 400

Gift ej samboende........

1 600

2 500

Änkling..................

5 100

7 000

Frånskild................

2 900

3 900

Summa

10 900

14 800

Kvinna

Ogift....................

30 900

36 600

Gift ej samboende........

14 800

22 300

Änka....................

17 900

26 000

Frånskild................

28 400

44 600

Summa

92 000

129 500

Totalt

102 900

144 300

I gruppen gifta ej samboende ingår huvudsakligen tre olika kategorier,

nämligen nygifta, vilka ännu ej sammanflyttat, gifta, vilka av bostads- eller

arbetsskäl bor på var sitt hall, samt hemskilda och andra som på grund av

söndring i äktenskapet lever åtskilda. De två första kategorierna kan inte

betecknas som ofullständiga familjer. Hur många som tillhör den tredje

kategorin, vilka är att anse som ofullständiga familjer i den mening som

avses här, framgår inte av tillgängliga uppgifter. De angivna talen, 103 000

familjer och 144 000 barn, är maximisiffror. De i detta sammanhang aktuella

talen är sannolikt lägre. Det kan nämnas, att antalet hemskillnadsdomar

per år uppgår till närmare 10 000. Uppgift saknas dock om hur många hemskillnadsdomar

som avser äktenskap med barn. Antalet ofullständiga familjer

kan beräknas vara mellan 90 000 och 100 000.

I vilken utsträckning det rör sig om flerbarnsfamiljer kan inte anges. Det

kan emellertid nämnas, att 1960 års folkräkning redovisar bostadshushållen

bl. a. efter bostadsföreståndarens civilstånd och antal barn i hushållet. Utgångspunkt

för redovisningen är hushållet och hushållsmedlemmarna. Huruvida

de barn, som redovisas i hushållet är bostadsföreståndarens, framgår

inte. När det gäller kvinnliga familjeföreståndare torde man emellertid i

allmänhet kunna utgå ifrån att så är fallet.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ta proposition nr 70 år 196b

Det fanns den 1 november 1960 ca 92 000 bostadshushåll, där föreståndaren

var ogift, gift ej samboende, änkling, änka eller frånskild och där det

ingick barn under 16 år. I ungefär två tredjedelar av fallen är det fråga om

hushåll med endast ett barn under 16 år. I mindre än 1 procent av fallen rör

det sig om hushåll med 5 eller flera barn. Bostadshushåll med ogift eller

frånskild kvinna eller änka som föreståndare fördelar sig efter barnantal

procentuellt på sätt framgår av tab. 2.

Tab. 2. Bostadshushåll med ogift eller frånskild kvinna eller änka som föreståndare,

procentuellt fördelade efter barnantal (1960 års folkräkning)

Antal barn (0—15 år)

Bostadsföreståndaren

Ogift

Frånskild

Änka

1.........................

84

60

66

2.........................

13

28

23

3.........................

2

9

7

4.........................

2

2

5 el. flera.................

1

1

Summa

100

100

100

I socialstyrelsens undersökning 1955 rörande ensamstående mödrar kom

man till liknande resultat. Av de ogifta hade 84 procent 1 barn, 13 procent

2 barn samt 4 procent 3 eller flera barn. Procenttalen för frånskilda var 54,

34 resp. 12 samt för änkor 57, 30 resp. 13.

Familjer med mer än ett barn förekommer således i större utsträckning

med frånskild kvinna som föreståndare än med ogift kvinna eller änka som

föreståndare.

Ekonomi

Stödformer

Möjligheterna att erhålla ekonomiskt stöd är olika för olika typer av ofullständiga

familjer. Samhället garanterar en viss minimitrygghet för familjer,

där den ena av föräldrarna avlidit. För varje barn under 16 år, vars far eller

mor avlidit, utgår 1 000 kr. per år i barnpension (1 400 kr. om båda föräldrarna

är döda) från allmänna försäkringen. Änkor, vilkas män avlidit efter

den 30 juni 1960, får änkepension oavsett ålder och äktenskapets längd, om

de vid tidpunkten för dödsfallet sammanbor med minderåriga barn. Änkepensionen

är inte inkomstprövad och uppgår f. n. till 3 400 kr. per år, vartill

kan komma inkomstprövat bostadstillägg. Änkepensionen kommer liksom

barnpensionen att anknytas till allmänna försäkringens basbelopp.

Pension till änkor, vilkas män avled tidigare än den 1 juli 1960, utgår efter

inkomstprövning.

I fråga om ofullständiga familjer, där äktenskapet upplöses (hemskillnad,

äktenskapsskillnad) eller där äktenskap aldrig kommit till stånd, garan
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 196i
terar

samhället till viss del underhållsbidrag till barn genom att lämna

bidragsförskott. Till underhållsbidrag, som fastställts före den 1 april 1957,

kan utgå utfyllnadsbidrag. En närmare redogörelse härför lämnas i kap. 2.

Vid skilsmässa kan dessutom make ställa anspråk på familjerättsligt underhållsbidrag

för egen del. Detta underhållsbidrag förskotteras inte av det

allmänna.

Bland de generella stödformer, allmänna barnbidrag, sjukförsäkring

m. in., vilka inte tar direkt sikte på ofullständiga familjer, skall här blott

nämnas moderskapsförsäkringen, som är av särskild betydelse för den

ogifta modern. Moderskapsförsäkringen tillgodoser moderns försörjningsbehov

under tiden närmast före och efter barnets födelse. Moderskapspenning

utgår till alla med 900 kr., vid flerbörd högre belopp. Om modern haft

förvärvsarbete och varit sjukpenningklassplacerad vid en tidpunkt som

ligger 270 dagar före nedkomsten, erhåller hon tilläggssjukpenning, om hon

är placerad i lägst sjukpenningklass 3, dvs. har en årsinkomst om minst

2 500 kr. Tilläggssjukpenning på grund av nedkomst utgår under 180 dagar,

om modern avhåller sig från förvärvsarbete, men fr. o. in. trettionde dagen

efter nedkomsten endast om modern har barnet i sin vård. Tilläggssjukpenning

vid nedkomst utgår, även om den försäkrade inte fyllt 16 år, om

hon uppfyller övriga villkor.

I detta sammanhang kan vidare nämnas socialhjälpen. Enligt socialhjälpslagen

är förutsättning för rätt till socialhjälp till uppehälle att den

sökande på grund av minderårighet, ålderdom, sjukdom, lyte eller eljest

bristande kropps- eller själskrafter inte kan försörja sig genom arbete.

Praxis i fråga om avvägningen av socialhjälp till uppehälle växlar. Någon

särskild undersökning rörande standarden inom socialhjälpen i olika kommuner

har inte gjorts. Socialnämnderna torde dock på sina håll ha börjat

att i skälig socialhjälpsnivå för minderårigt barn räkna in uppehälle_helt

eller delvis för barnets mor såsom vårdarinna. Enligt Svenska socialvård

sförbundets s. k. ersättningstaxa för socialhjälp bör mor till minderårigt

barn, vilken hindras att ta förvärvsarbete på grund av barnets vård

och fostran, få socialhjälp för egen del, om hon har ett barn och det är under

4 år eller om hon har två barn och ett av dem är under 7 år eller om hon

har tre eller flera barn.

I direkt syfte att lätta bördan för de ofullständiga familjerna har i skattelagstiftningen

medgivits vissa lättnader för ogift skattskyldig med barn.

Ogift person samt änka, änkling och frånskild med hemmavarande barn

under 18 år, åtnjuter numera samma ortsavdrag som gäller för två makar,

nämligen 4 500 kr. Dessutom beräknas den statliga inkomstskatten efter

den med hänsyn till progressionen fördelaktigare skala som tillämpas för

gifta. Samma bestämmelser om förvärvsavdrag som gäller för gift kvinna

med barn under 16 år, vilken har inkomst av rörelse eller eget förvärvsarbete,

är nu tillämpliga även på ensamstående förvärvsarbetande som har

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år i Uti i

hemmavarande barn under 16 år. Förvärvsavdraget är 300 kr. jämte 20

procent av förvärvsinkomsten, dock med begränsning till ett högsta avdrag

av 2 000 kr. Skattelättnaderna är oberoende av antalet barn i familjen.

Förvärvsarbete

Den fortlöpande statistiken innehåller inga närmare uppgifter om förekomsten

av förvärvsarbete, dess omfattning m. m. bland familj ef öreståndare

i ofullständiga familjer. Vissa uppgifter kommer att erhållas genom

1960 års folkräkning.

Vid den av socialstyrelsen i samråd med socialpolitiska kommittén verkställda

undersökningen angående underhållsbidrag och bidragsförskott inhämtades

bl. a. uppgifter om mödrarnas arbetsförhållanden. Av 542 frånskilda

mödrar med eget hushåll hade 150 (28 %) inte något förvärvsarbete.

Av 477 ogifta mödrar med eget hushåll var 125 (26 %) utan förvärvsarbete.

Av samtliga mödrar (alltså mödrar utan eget hushåll inräknade) hade i

fråga om de frånskilda 47 procent heltidsarbete och 17 procent deltidsarbete,

medan 35 procent saknade arbete. Av de ogifta mödrarna var 44 procent

heltidsarbetande och 9 procent deltidsarbetande; 45 procent hade inte förvärvsarbete.

Enligt socialstyrelsens undersökning 1955 var 70 procent av de frånskilda

och 60 procent av de ogifta förvärvsarbetande. Att så många ogifta mödrar

var utan förvärvsarbete förklarades med att åtskilliga bodde hos föräldrar

eller var sammanboende. 63 procent av änkorna hade förvärvsarbete, många

deltidsarbete.

Många har låga inkomster

Ej heller beträffande de ofullständiga familjernas inkomstförhållanden

finns uppgifter i den fortlöpande officiella statistiken. Vissa uppgifter kommer

att erhållas i detta avseende genom 1960 års folkräkning.

Vid undersökningen av underhållsbidragen och bidragsförskotten inhämtades

uppgifter om mödrarnas arbetsinkomst under november 1962. Uppgifter

beträffande de frånskilda och ogifta mödrarna redovisas i tab. 3.

Tab. 3. Frånskilda och ogifta mödrar fördelade efter arbetsinkomst under nov. 1962

Arbetsinkomst kronor

Frånskilda

Ogilta

Antal

0/

/o

Antal

%

371

47

997

58

1 283......................

27

3

45

3

284 416......................

33

4

48

3

417 566......................

40

5

56

3

567 849......................

126

16

220

12

850 999......................

79

10

184

11

1 000 .........................

116

15

179

10

Summa

792

100

1 729

100

3* — Bihang till riksdagens protokoll 196b. 1 sand. Nr 70

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1964

Det kan i detta sammanhang vidare nämnas, att enligt den av statistiska

centralbyrån i samråd med bl. a. socialpolitiska kommittén gjorda undersökningen

angående personer med låga inkomster år 1959 fanns 96 000 ej

gifta som hade barn som ingick i inkomstenheten. Av dessa ensamstående

med barn hade 35 000 (36,5 %) en deklarerad inkomst understigande

6 000 kr.

Underhållsbidraget en viktig post

Barn utom äktenskap samt barn till frånskilda och hemskilda har rätt till

underhållsbidrag. Detta garanteras som tidigare nämnts i viss utsträckning

av bidragsförskott och kompletteras i vissa fall med utfyllnadsbidrag. Underhållsbidrag

kan fastställas genom avtal eller dom. Några fullständiga uppgifter

beträffande underhållsbidragens storlek, domstolspraxis etc. finns

inte tillgängliga. I undersökningen om underhållsbidrag och bidragsförskott

redovisas uppgifter beträffande bidragens storlek m. m. för ett urval bland

de fall, där barnet stod under tillsyn av förordnad barnavårdsman den 31

december 1962. En liknande undersökning avseende förhållandena 1956

gjordes av socialstyrelsen 1957. Vissa jämförelser kan göras.

I tab. 4 redovisas underhållsbidragen vid slutet av 1962 efter sätt och år

för fastställande. Underhållsbidragen för barn födda i äktenskap, här betecknade

skilsmässobarn, är i så gott som samtliga fall fastställda genom

dom, medan underhållsbidragen till barn utom äktenskap i övervägande

antalet fall är fastställda genom avtal.

Tab. 4. Underhållsbidrag efter sätt och år för fastställande

Sätt för fastställande

År för fast- ställande

Skilsmässobarn

Barn utom

äktenskap

Totalt

Antal

%

Antal

%

Antal

0/

/o

Slutligt genom avtal

före 1951

362

19,8)

1951—1953

233

12,7

1954—1956

25

1,4

276

15,1

1 830

100

1957—1959

335

18,3

1960—1962

599

32,7

Slutligt genom dom

före 1951

50

56,2

39

43,8

89

100

1951—1953

106

67,1

52

32,9

158

100

1954—1956

183

77,5

53

22,5

236

100

1957—1959

250

83,6

49

16,4

299

100

1960—1962

370

82,0

81

18,0

451

100

Interimistiskt genom av-

4

3,1

126

96,9

130

100

tal

Interimistiskt genom

78

59,1

54

40,9

132

100

dom

Samtliga fastställda

1 066

32,1

2 259

67,9

3 325

100

Ej

fastställda

5

6,6

71

93,4

76

100

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1961

Bidragsbeloppen har ökat sedan 1956. Mellan de båda undersökningarna

har två generella höjningar av löpande underhållsbidrag ägt rum — den 1

juli 1957 och den 1 juli 1962. 1956 översteg endast 2 procent av bidragen

till barn utom äktenskapet 100 kr. per månad, år 1962 29 procent. För skilsmässobarnen

var bidraget 1956 över 100 kr. per månad i 7 procent av fallen,

1962 i 46 procent. Medianbeloppet för underhållsbidraget var 1956 i

fråga om skilsmässobarnen 60 kr. per månad och 1962 97 kr. samt för utomäktenskapliga

barn 48 resp. 83 kr. per månad.

Utvecklingen när det gäller underhållsbidragens storlek belyses i tab. 5

med uppgifter om bidragens ursprungliga belopp, uttryckt i medianbelopp.

Underhållsbidragen till skilsmässobarn är högre än bidragen till utomäktenskapliga

barn.

Tab. 5. Underhållsbidrag vid slutet av dr 1962 efter bidragens ursprungliga belopp,

uttryckt i medianbelopp

Medianbelopp kr.

Sätt för fastställande

År för fastställande

Skilsmässo-

Barn utom

barn

äktenskap

Slutligt genom avtal

före 19511

35

1951—1953

53

1954—1956

74

66

1957—1959

79

1960—1962)

104

Slutligt genom dom

före 1951

50

41

1951—1953

62

52

1954—1956

72

61

1957—1959

85

72

1960—1962

108

93

Interimistiskt genom avtal............

50

72

Interimistiskt genom dom............

96

98

Samtliga fastställda

86

71

Jämkning av beloppen förekommer. I fråga om bidragen till skilsmässobarn

har jämkning skett i 68 fall av 1 066 eller i något mer än 6 procent av

fallen (i 41 fall enbart uppåt, i 8 fall nedåt samt i 19 fall både uppåt och

nedåt). När det gäller utomäktenskapliga barn har jämkning förekommit i

219 fall av 2 259 eller i nära 10 procent av fallen (i 191 fall enbart uppåt, i

24 fall enbart nedåt samt i 4 fall både uppåt och nedåt).

I tab. 6 redovisas underhållsbidragen procentuellt fördelade efter den tid

de utgår.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1964

Tab. 6. Underhållsbidragen procentuellt fördelade efter den tid

de utgår

Underhållsbidraget utgår

tills barnet uppnår

Skilsmässobarn

Barn utom

äktenskap

16 års ålder................

15

17

17 » » ................

35

16

18 » * ................

45

60

ej uppgift...............

6

8

Summa

100

100

Underhållsbidragen har omprövats med hänsyn till barnets ålder i 23 fall,

när det gäller skilsmässobarn, och i 12 fall i fråga om utomäktenskapliga

barn.

De underhållspliktiga hade under 1962 helt eller delvis underlåtit att betala

underhållsbidragen i drygt 60 procent av fallen i fråga om skilsmässobarn

samt i drygt 40 procent i fråga om utomäktenskapliga barn. Bidragsförskott

utgår för en stor del av dessa barn, men ej för alla. Däremot har

bidragsförskott utgått i vissa fall, trots att den underhållspliktige synes ha

fullgjort sin underhållsskyldighet. Som orsak till att underhållsplikten ej

fullgjorts har förutom otillräcklig inkomst angetts t. ex. sjukdom, arbetslöshet,

vistelse på fångvårdsanstalt, oanträffbarhet. Införsel har varit beviljad

i fråga om 56 procent av underhållsbidragen till skilsmässobarn och i

fråga om 47 procent av bidragen till barn födda utom äktenskap.

Av 1 243 skilsmässobarn erhöll 694 (56 %) bidragsförskott under 1962

och av 2 713 utomäktenskapliga 958 (35 %). Enligt socialhjälpsundersökningen

1959 utgick bidragsförskott till drygt hälften av de ensamstående

kvinnorna med barn.

I tab. 7 redovisas barnen procentuellt fördelade efter ålder. Skilsmässobarnen

är i genomsnitt betydligt äldre än de utomäktenskapliga. Hälften av

de senare var sålunda under skolåldern mot 19 procent av skilsmässobarnen.

Tab. 7. Barn med underhållsbidrag procentuellt fördelade

efter ålder

Ålder

Skilsmässobarn

Barn utom

äktenskap

— 1 år..................

11

1—2 *..................

2

17

3—6 »..................

17

22

7—9 »..................

16

14

10—15 »..................

47

28

16—18 *..................

18

8

Samtliga

100

100

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 är 19(>b

7 procent av skilsmässobarnen och 13 procent av de utomäktenslcapliga

barnen var registrerade som fosterbarn.

Moder till barn utom äktenskap är berättigad till bidrag till sitt underhåll

av barnets fader i samband med nedkomsten. Vid skilsmässa kan den av

barnets föräldrar som är vårdnadshavare ställa anspråk på familjerättsligt

underhållsbidrag för egen del. Sådant utdöms inte sällan för hemskillnadstiden.

Uppgifter om i vilken omfattning underhållsbidrag utgår i nämnda

fall finns inte tillgängliga.

I 1959 års socialhjälpsundersökning redovisas vissa uppgifter om underhållsbidrag

m. m. i fall, där socialhjälp utgått. Ungefär en tredjedel av de

ensamma kvinnor med barn, som fått socialhjälp vid undersökningstillfället,

hade erhållit underhållsbidrag för barnen, och 6 procent underhållsbidrag

också för egen del. Drygt 5 000 kvinnor som ingick i undersökningen ägde

rätt till underhållsbidrag för barnen, men endast omkring hälften av dessa

hade i verkligheten fått bidrag från mannen, vilket närmare framgår av följande

tablå.

Det uppburna underhållsbidraget uppgick till 156 kr. i genomsnitt per fall

under undersökningsmånaden, april 1959, för dem som erhållit bidrag. Per

barn var genomsnittsbidraget som tidigare nämnts 80 kr.

Det kan nämnas, att enligt socialstyrelsens undersökning 1955 10 procent

av de frånskilda fått underhållsbidrag för egen del. 10 procent av de ogifta

och 6 procent av de frånskilda mödrarna hade inte fått underhållsbidrag för

barnen.

Socialhjälpen — ett stöd för många

Enligt socialstyrelsens undersökning 1955 sökte flertalet ensamstående

mödrar att klara sin försörjning utan att anlita fattigvården. Inte desto

mindre utgör de ensamstående mödrarna en stor grupp av dem som får

socialhjälp. Enligt socialhjälpsundersökningen 1959 var 18 procent av

socialhjälpstagarna ensamma kvinnor med barn. Omkring 40 procent av

dem hade endast ett barn, 33 procent hade två barn och de övriga tre barn

eller flera. De ensamma kvinnorna hade mycket ofta långvarig socialhjälp.

För de i undersökningen ingående ensamstående kvinnorna med barn har

som en anledning till hjälpbehovet i 19 procent av fallen angetts att den

normala inkomsten (arbetsförtjänsten jämte underhållsbidrag och övriga

inkomster) var otillräcklig i förhållande till familjens storlek. I 56 procent

av fallen angavs vård av minderåriga barn som en av orsakerna till hjälpbehovet.

Vidare har i många fall uppgivits ohälsa.

Antal

Rätt till underhållsbidrag för barnen.

Erhållit underhållsbidrag..........

Fall

5 110

2 330

Barn

10 140

3 950

s. 1964 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 70 år 1964

Socialhjälpen utgjordes för de flesta (nära 85 %) av hjälp till uppehälle.

Dessutom hade många (44 %) hjälp till bostadshyra.

Antalet frånskilda kvinnor med socialhjälp var 5 810 motsvarande 14,5

procent av hjälpfallen. Av dessa kvinnor hade 3 370 eller 58 procent minderåriga

barn. Antalet ogifta kvinnor med barn uppgick till 990, motsvarande

2,5 procent av samtliga i undersökningen ingående fall. I förhållande till sin

andel av befolkningen är de frånskilda kvinnorna starkare representerade

bland socialhjälpstagarna än andra kategorier. Vid en jämförelse mellan

olika civilståndsgrupper i fråga om antalet hjälpta personer (hustrur och

minderåriga barn inräknade) framgår att frekvensantalet för frånskilda

kvinnor är mer än 10 gånger större än för ogifta och gifta kvinnor.

Även den utredning som gjorts beträffande socialhjälpen i Stockholm

1957 (stadskollegiets utlåtande och memorial, bihang nr 86/1960) visar, att

ensamstående kvinnor i olika civilstånd med minderåriga barn har en betydande

socialhjälpsfrekvens. Var fjärde sådan kvinna i Stockholm uppbar

under längre eller kortare tid 1957 socialhjälp.

I undersökningen beträffande underhållsbidragen och bidragsförskotten

efterfrågades om socialhjälp utgick till modern under november månad

1962. Socialhjälp redovisades i 339 fall, om man bortser från mödrar som

anga,\ s vara gifta. Socialhjälpsfallen bland frånskilda och ogifta mödrar

framgår av tab. 8.

Tab. 8. Socialhjälp till frånskilda och ogifta mödrar (nov. 1962)

Frånskilda

Ogifta

Antal

%

Antal

%

Erhöll socialhjälp................

175

22

164

9

» ej socialhjälp.............

597

75

1 499

87

Okänt..........................

20

3

66

4

Summa

792

100

1 729

100

Efter uppgiven arbetsinkomst fördelade sig mödrarna med socialhjälp

enligt nämnda undersökning på sätt som framgår av tab. 9.

Tab. 9. Frånskilda och ogifta mödrar med socialhjälp fördelade

efter inkomst (nov. 1962)

Månadslön

kronor

Antal

Frånskilda

Ogifta

Okänd eller ingen inkomst. ..

143

139

1—283.................

9

5

284—416.................

5

4

417—566.................

7

3

567—849.................

10

10

850—999.................

1

2

1 000—....................

—

1

Summa

175

164

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj.ta proposition nr 70 dr 1004

Av 542 frånskilda mödrar med eget hushåll uppbar 142 (26 %) socialhjälp.

Av 477 mödrar med barn utom äktenskap och med eget hushåll utgick

socialhjälp till 84 (18 %).

Bostad

Familjebostadsbidrag

Ett viktigt bostadspolitiskt stöd till barnfamiljerna är familjebostadsbidraget,

som utgår till barnfamiljer vilkas inkomst ligger under vissa gränser

och som har bostad av viss standard. Familjebostadsbidrag utgår i form

av helt, förhöjt eller reducerat bidrag beroende på inkomstens storlek.

Enligt de nya bestämmelser, som träder i kraft den 1 januari 1964, kan

helt bidrag beviljas om familjeförsörjaren eller i förekommande fall mannens

och hustruns sammanlagda till statlig inkomstskatt beskattningsbara

inkomst inte överstiger för familj med två barn 12 000 kr. och för familj

med flera barn nämnda belopp ökat med 1 500 kr. för varje barn från och

med det tredje till och med det sjätte. Förhöjt bidrag beviljas om inkomsten

med 4 000 kr. eller mer understiger inkomstgränsen för helt bidrag. Reducerat

bidrag utgår om inkomsten överstiger gränsen för helt bidrag med

högst 2 000 kr. Till ettbarnsfamilj utgår endast helt bidrag, och den beskattningsbara

inkomsten får då inte överstiga 7 000 kr.

Helt familjebostadsbidrag utgår med 180 kr. för varje bidragsberättigat

barn samt därutöver för familjen med ett fast belopp av 390 kr. om bostaden

är belägen i Norrbottens, Västerbottens eller Jämtlands län (zon III),

360 kr. om den är belägen i Västernorrlands, Gävleborgs, Kopparbergs eller

Värmlands län (zon II) och 330 kr. om den är belägen i annan del av landet

(zon I). Förhöjt bidrag utgår med samma belopp per barn som helt bidrag

men med dubbelt så stort fast belopp. Reducerat bidrag utgör hälften av

helt bidrag. För ettbarnsfamiljer utgör familjebostadsbidraget 375 kr. i zon

III, 360 kr. i zon II och 345 kr. i zon I. Bidragen är fria från beskattning.

De fastställda inkomststrecken torde uppskattningsvis motsvara ungefär

följande belopp i faktiska årsinkomster. I

Antal barn

Förhöjt bidrag

Helt bidrag

Reducerat bidrag

13 600

_

14 900

19 700

22 000

16 700

21 400

23 800

18 500

23 200

25 500

20 300

25 000

27 300

6 eller flera................

22 000

26 700

29 100

I detta sammanhang kan även erinras om det kommunala bostadstillägget,

som kan utgå till bl. a. änkepensionärer.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj. ts proposition nr 70 år 1964

Bostadsförhållanden

Fullständiga uppgifter beträffande ofullständiga familjers bostadsförhållanden

finns inte tillgängliga. I 1960 års bostadsräkning redovisas vissa uppgifter

angående bostäderna fördelade efter bostadsföreståndarens civilstånd.

Uppgifterna avser hushåll och hushållsmedlemmar. I hushållet redovisade

barn behöver som tidigare framhållits inte vara barn till bostadsföreståndaren.

I hela landet fanns totalt 92 000 hushåll med bostadsföreståndare som var

ogift, gift ej samboende, änkling, änka eller frånskild, och som hade barn

under 16 år i hushållet. Av de 92 000 hushållen fanns 51 000 (55 %) i hus

byggda 1940 eller tidigare, därav 30 000 (60 %) i kvalitetsgrupperna 4—7* *.

De övriga hushållen fanns i hus byggda åren 1941—1960, som kan förutsättas

vara av god kvalitet. Som jämförelse kan nämnas, att av samtliga

barnfamiljer boende i hus byggda 1940 eller tidigare ca hälften hade bostäder

i kvalitetsgrupperna 4—7. Den hushållsgrupp, i vilken de ofullständiga

familjerna ingår, synes alltså i viss utsträckning ha bostäder med lägre kvalitet

än barnfamiljerna i allmänhet. Gruppen är också mera trångbodd.

I 1962 års undersökning angående underhållsbidrag och bidragsförskott

redovisas vissa uppgifter angående boendeförhållanden. Barnen var placerade

på sätt som framgår av tab. 10.

Tab. 10. Barnen procentuellt fördelade efter placering

Placering

Skilsmässobarn

Barn utom

äktenskap

Hos fadern och modern.....

18

» modern som är gift1.....

» modern som är sam-

25

25

boende1...............

» modern som har eget hus-

8

4

håll...................

» modern som bor med nära

44

18

anhörig...............

5

16

» fadern.................

3

1

» annan nära anhörig.....

5

9

I annat enskilt hem........

4

7

Annan placering............

6

2

Summa

100

100

1 Med annan än barnets far.

De frånskilda har i stor utsträckning eget hushåll, medan de ogifta oftare

bor tillsammans med nära anhörig eller tillsammans med barnets far.

1 Bostad i kvalitetsgrupp 4 har vatten, avlopp och wc.

* * » 5 har vatten, avlopp och centralvärme.

> » » 6 har vatten och avlopp.

» » » 7 saknar även vatten och/eller avlopp.

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1961

Enligt socialstyrelsens undersökning 1955 bodde mer än häliten av de

ogifta mödrarna tillsammans med sina föräldrar eller med andra släktingar.

Ytterligare en femtedel bodde tillsammans med antingen barnets far eller

annan man. Endast 20 % hade egen bostad. Av frånskilda och änkor hade

det stora flertalet (70 resp. 80 %) egen bostad.

Service m. m.

Barnavårdsman — ett viktigt samhällsstöd

Barnavårdsman förordnas för varje barn som födes utom äktenskap.

Kvinna som väntar barn utom äktenskap bör enligt föräldrabalken i god tid

före nedkomsten anmäla förhållandet till barnavårdsnämnden. Så snart

anmälan inkommit eller barnavårdsnämnden fått kännedom om att barn

utom äktenskap blivit fött, skall förordnande för barnavårdsman utfärdas.

För barn inom äktenskap skall barnavårdsman förordnas, om vårdnaden

av barnet enligt rättens förordnande tillkommer endast den ene av föräldrarna,

vid separation och hemskillnad samt då föräldrarnas äktenskap blivit

upplöst, under förutsättning att den av föräldrarna som är vårdnadshavare

gör framställning om sådant förordnande eller barnavårdsnämnden av särskild

anledning finner det erforderligt. Barnavårdsman kan också förordnas

i avvaktan på slutligt avgörande av vårdnadsfråga.

Barnavårdsmannen har att bistå den som har vårdnaden om barnet med

råd och upplysningar. Han skall tillse att barnets rätt och bästa tillvaratas.

Särskilt skall barnavårdsmannen sörja för att barnets börd blir fastställd,

när det är fött utom äktenskap, samt för att underhåll tillförsäkras barnet.

Uppdraget att vara barnavårdsman upphör, när barnet fyller 18 år, men

kan av särskild anledning förlängas, dock ej längre än till dess barnet fyllt

21 år. Om behov av barnavårdsman inte längre föreligger, kan barnavårdsnämnden

— oberoende av barnets ålder — förordna att uppdraget skall

upphöra.

Antalet barnavårdsmannaförordnanden uppgick vid slutet av år 1961 till

137 000, motsvarande 68 promille av befolkningen under 18 år. År 1962, för

vilket år preliminära uppgifter finns, uppgick antalet barnavårdsmannaförordnanden

till 139 000. Antalet barnavårdsmän år 1962 var 1 473, vilka

hade i genomsnitt 94 förordnanden. 96 500 avsåg barn födda utom äktenskap

och 42 500 barn födda inom äktenskap. Under år 1962 tillkom nära 5 100

nya förordnanden för inomäktenskapliga barn. Anledningen till barnavårdsmannaförordnandet

i dessa fall var följande.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1961

Antal barn

%

Söndring...................

272

5,3

Hemskillnad................

3 053

60,0

Äktenskapsskillnad..........

Vårdnaden fråntagen den ene

1 721

33,8

av samboende makar......

9

0,2

Ene maken död............

37

0,7

Summa

5 092

100,0

Antalet barnavårdsmannaförordnanden har ökat för varje år, medan antalet

barnavårdsmän minskat. Följden har blivit, att varje barnavårdsman

fått allt flera barn att ägna uppmärksamhet. Utvecklingen belyses i tab. 11.

Tab. 11. Antalet barnavårdsmannaförordnanden m. m. vissa dr under perioden

1940—1961

År

Antal

Barnavårdsmannaförordnanden

Per 1 000 av

befolkningen

under 18 år

Uä-barn i %

av samtliga

Antal barna- vårdsmän

Antal förord- nanden per

barnavårds- man

1940................

98 903

62

96,4

6 321

16

1950................

102 833

54

82,1

3 782

27

1955................

119 984

60

73,2

1 826

66

1957................

126 427

62

70,8

1 669

76

1958................

128 766

63

70,1

1 619

80

1959................

131 340

64

69,4

1 564

84

1960................

133 923

67

69,3

1 529

88

1961................

137 019

68

69,1

1 485

92

1962................

138 794

69,5

1 473

94

Andelen utomäktenskapliga barn har gradvis minskat. Ett allt större antal

barn födda inom äktenskap har alltså fått barnavårdsman.

Barntillsyn

Staten bidrar till anordnandet och driften av barnstugor (daghem, lekskolor,

fritidshem). Statsmakterna har på förslag av familjeberedningen

1963 beslutat om väsentligt höjda statsbidrag till barnstugorna. Det nya

statsbidraget till investeringar beräknas komma att motsvara en tredjedel

av byggnadskostnaderna. Investeringsbidraget är 2 500 kr. per plats i daghem

och fritidshem, dock högst halva anläggningskostnaden. Driftbidrag till

daghem och fritidshem är så avvägt, att det täcker en fjärdedel av kostnaderna.

Hälften av dessa skulle täckas av kommunerna och en fjärdedel bestridas

av föräldraavgifter. Statsbidraget per plats till daghem är 1 200 kr.

per år och till fritidshem 500 kr. årligen.

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kunyl. Maj.ts proposition nr 70 år 1964

Familjeberedningen framhöll i sitt förslag till ökat statligt stöd till barnstugorna,

att totalantalet daghemsplatser — 9 900 — är i stort sett oförändrat

sedan år 1954 och att detsamma är fallet med antalet platser i fritidshem.

Familjedaghem, godtagna av barnavårdsnämnden, har däremot

ökat från 1 800 år 1954 till 5 000 år 1902. Lekskoleverksamheten har utbyggts

snabbare än andra former av barntillsyn och har under de senaste

fem åren ökat med i genomsnitt 800 platser per år.

Det fanns omkring 5 000 sökande till daghemsplatser i början av 1962.

Mer än 40 procent av de registrerade men inte tillgodosedda anmälningarna

hänförde sig till Stockholm och omkring 20 procent till Göteborg.

Familjeberedningen har funnit, att 40 procent av de omkring 10 000 daghemsplatserna

i oktober 1962 disponerades av barn till ensamstående föräldrar.

Ca 4 000 daghemsplatser har således upplåtits för barn tillhörande

ofullständiga familjer.

Av de omkring 5 000 sökande som inte fått plats på daghem var 75 procent

samboende med make eller annan man medan 25 procent var ensamstående

mödrar. Trots eventuell förtur för ensamståendes barn till daghemsplats,

synes alltså åtminstone 1 250 barn till ensamstående mödrar vid den

angivna tidpunkten ha varit anmälda till daghem men inte kunnat tas emot.

Familjeberedningens intervjuer med personer, som önskade plats för

barn på daghem, visade att den vanligaste formen av barntillsyn för den som

redan hade förvärvsarbete var familjedaghem för 38 procent, därefter kom

tillsyn genom andra maken med 23 procent. Barnets syskon utövade tillsyn

i 3 procent av fallen och 2 procent uppgavs inte få någon tillsyn.

Enligt socialstyrelsens undersökning 1955 var av de ogifta mödrarnas

barn 58 procent under skolåldern och hälften av dessa mödrar saknade

arbete utanför hemmet. De förvärvsarbetande ogifta mödrarna med småbarn

hade vanligen (67 %) barntillsynen ordnad genom barnets mormor eller

annan släkting. 29 procent av de förvärvsarbetande ogifta mödrarna med

småbarn hade barnen placerade i daghem och i familjedaghem. Av barnen

till frånskilda var 21 procent under skolåldern. De frånskilda förvärvsarbetande

mödrarna med småbarn hade sina barn i större utsträckning (47 %)

placerade i daghem och familjedaghem — de frånskilda bodde i större utsträckning

än de andra kategorierna i storstäderna —- men också för dem

betydde mormoderns insatser mycket i fråga om tillsynen (26 %). Av änkornas

barn var 12 procent under skolåldern. Mödrarna var i många fall

inte förvärvsarbetande och kunde därför se till sina barn i hemmet.

Yrkesutbildning, omskolning m. m.

Ensamstående mödrars yrkesutbildning underlättas

Genom arbetsmarknadsstyrelsens försorg erbjudes numera på samma villkor,

som gäller för arbetslösa och partiellt arbetsföra, vissa andra grupper

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 196/i

av s\årplacerade pa arbetsmarknaden yrkesutbildning eller omskolning.

Därtill kommer att ensamstående mödrar kan få yrkesutbildning, även om

de inte är arbetslösa eller väntas bli det inom en snar framtid. Avgörande

för om utbildning beviljas är, att utbildningen är ägnad att underlätta en

stadigvarande och lämplig anställning som vederbörande annars inte kan

erhålla eller behålla. Bedömes en ensamstående mor komma att få svårigheter

i sin anställning pa grund av vården och tillsynen av minderåriga barn

kan alltså yrkesutbildning eller omskolning övervägas.

Bidrag under utbildningstiden

Utbildningsbidrag utgörs av grundbidrag på högst 410 kr. per månad

och hyresbidrag, vilket för familjeförsörjare utgår med belopp motsvarande

faktiska bostadskostnaden. Familjetillägg utgår för barn under 16 år med

45 kr. eller, vid särskilda skäl, högst 87 kr. i månaden samt för make eller

för husföreståndarinna med 55 kr. om utbildningen sker i hemorten och

140 kr. om utbildningen äger rum utanför hemorten. Tillägg för husföreståndarinna

beviljas endast om maketillägg inte utgår samt om bidragsmottagaren

sammanbor med barn under 16 år. Såsom särskilt skäl för att medge

det förhöjda barntillägget av 87 kr. räknas att ensamstående person har

kostnader för tillsyn eller inackordering av barn. Det förhöjda barntilllägget

kan inte utgå samtidigt med familj etillägg för make eller husföreståndarinna.

Rörlighetsstimulerande åtgärder

I detta sammanhang kan även erinras om de rörlighetsstimulerande åtgärderna

av olika slag. Familjebidrag kan utgå till den som av arbetsmarknadsskäl

utflyttar från hemorten för att tillträda anställning i öppna marknaden

på annan ort. Trots att familjeförsörjaren i sådana fall har avlönat

arbete, kan familjen som bor kvar i hemorten under en omställningsperiod

av högst 9 månader ha vissa bidrag, såsom familj etillägg och hyresbidrag.

Vid flyttningen från område med exceptionellt hög och mera varaktig arbetslöshet

kan utgå särskilt utrustningsbidrag med högst 2 000 kr. Den som

skall tillträda anställning på annan ort, kan erhålla starthjälp. Denna utgår

med hänsyn till anställningens beräknade varaktighet och uppgår vid minst

6 manaders anställning till 500 kr. Även den som genomgått omskolning

och får anställning på utbildningsorten kan under vissa förutsättningar erhålla

starthjälp. Slutligen kan nämnas, att respenning med eller utan återbetalningsskyldighet

och innefattande traktamentskostnader samt kostnader för

resa och flyttning kan utgå vid anställning på annan ort. Arbetstagare kan

vidare under vissa förutsättningar erhålla högst en fri hemresa per månad

under tid då familjebidrag utgår.

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Knngl. Maj.ts proposition nr 70 är 190b

Kommittén

Riksdagsmotioner m. m.

I de riksdagsmotioner och den framställning från Stockholms stad, som

överlämnats till socialpolitiska kommittén, har beträffande de s. k. olullständiga

familjerna tagits upp en rad problem rörande ekonomi, bostäder,

barntillsyn och annan service samt yrkesutbildning m. m.

När det gäller ekonomin ifrågasättes i 1960 års motioner bl. a., om inte

barnafaderns ekonomiska ansvar mot den ogifta modern borde utvidgas

till att omfatta en utsträckt underhållsplikt i vilket fall samhället skulle kunna

stå som garant på samma sätt som beträffande underhållsbidrag till barn.

Vidare ifrågasättes ev. någon form av ekonomiskt stöd till ensamstående

mödrar, där barnavårdsmyndigheterna så finner skäligt. Stockholms stad

framför tanken på ett särskilt modersbidrag till ogifta mödrar. I 1962 och

1963 års motioner ifrågasättes ändringar i flera avseenden beträffande bidragsförskott

och utfyllnadsbidrag. Stockholms stad föreslår även rätt för

mödrar i ofullständiga familjer till förvärvsavdrag vid beskattningen.

I fråga om bostäder påkallas i 1960 års motioner åtgärder för att lösa

bostadsproblemet. Stockholms stad tar också upp bostadsfrågan och framför

bl. a. tanken på insprängda lägenheter för ensamstående mödrar. Frågor

rörande barnpassning och annan service beröres likaledes i nämnda motioner

och av Stockholms stad. Vidare framhålles behovet av effektivare utbildningsverksamhet,

omskolning m. in. samt effektivare yrkesvägledning.

Förbättringar under de senaste åren

Åtskilliga av de sociala reformer som genomförts de senaste åren har varit

av betydelse för olika grupper av ofullständiga familjer. För många av

dessa familjer har de nya änke- och barnpensionerna inneburit förbättringar.

I samband med 1959 års socialhjälpsundersökning gjordes 1961 en särskild

undersökning rörande betydelsen av de förbättringar av pensionerna

som inträdde den 1 juli 1960. Av undersökningen framgick, att för omkring

en tredjedel av de änkepensionärer, som hade socialhjälp före pensionshöjningen,

denna kompletterande hjälp inte ansågs erforderlig sedan änkeoch

barnpensionerna blivit höjda.

Vidare kan nämnas de förbättringar, som efter förslag av socialpolitiska

kommittén genomfördes i fråga om moderskapsförsäkringen den 1 januari

1963 i samband med ikraftträdandet av lagen om allmän försäkring. Grundpenningen

höjdes från 270 till 900 kr. Tilläggspenning kan numera utgå i

180 dagar mot tidigare 90 dagar. Tandvårdsförsäkringen infördes. Reformen

ansågs motivera att den tidigare mödrahjälpen, som utgick efter behovsprövning,

slopades.

Fn generell uppräkning av underhållsbidrag har gjorts med hänsyn till

penningvärdeförsämringen. Bestämmelser härom trädde i kraft den 1 juli

1962.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungi. Maj. ts proposition nr 70 år 196i

De ofullständiga familjerna har fått vissa skattelättnader. Nya bestämmelser

gäller från inkomståret 1962 och har börjät tillämpas vid uttagandet

av preliminär skatt under 1963.

När det gäller bostaden har nya bestämmelser beträffande familjebostadsbidrag

beslutats, som även medför förbättringar för de ofullständiga familjerna.

Nya bestämmelser träder i kraft den 1 januari 1964.

För ensamstående försörjares möjligheter till förvärvsarbete har de senaste

årens utveckling och de arbetsmarknadspolitiska stödåtgärderna varit

av betydelse. Tillfällen till omskolning eller annan utbildning, ekonomiskt

stöd under utbildningstiden samt arbetserbjudanden har stått till förfogande

i ökad utsträckning.

När det gäller service och barntillsyn kan erinras om familjeberedningens

arbete. De fr. o. m. den 1 juli 1963 ökade statsbidragen är avsedda att medföra

en ökad tillgång på platser vid barnstugor.

Många utredningar på gång

En del av de synpunkter och förslag som sålunda framförts, har blivit

helt eller delvis tillgodosedda genom de senaste årens reformer på olika

områden.

Det reformarbete, som lett till förbättringar i olika avseenden för de

ofullständiga familjerna, fortsätter. Flera kommittéer och utredningar har

att behandla frågor, som rör dessa familjer.

I"amiljerättskommittén har att pröva frågan om indexreglering av underhållsbidragen.

Frågan om utomäktenskapligt födda barns arvsrätt behandlas

av samma kommitté. Enligt uttalande av chefen för justitiedepartementet

i ett svar i oktober 1963 på en enkel fråga synes det inte uteslutet att förslag

skall kunna föreläggas 1965 års riksdag.

Pensionsförsäkringskommittén har enligt direktiven att ta upp bl. a.

frågan om frånskild kvinnas rätt till pension efter den f. d. makens död.

Kommittén skall även behandla frågan om änklingspensioner.

På bostadsområdet kan nämnas två utredningar, bostadsbyggnadsutredningen,

som har att bl. a. särskilt beakta de mindre hushållens bostadsbehov,

samt utredningen rörande bostadsförmedlingens organisation och

principer som behandlar bostadsförmedlingens verksamhet.

Familjeberedningen tar upp ytterligare frågor rörande barntillsyn och

service. Beredningen har nyligen i en promemoria avgivit vissa förslag beträffande

den sociala hemhjälpen.

Studiehjälpsutredningen har föreslagit (SOU 1963:48), att elever i gymnasier,

yrkesskolor, fackskolor, folkhögskolor m. fl. utbildningsanstalter

skall erhålla ett generellt studiebidrag uppgående till 75 kr. per månad. Till

detta generella bidrag knytes olika tillägg, bl. a. ett inkomstprövat tillägg,

som föreslås utgå med hänsyn till den studerandes och föräldrarnas beskattningsbara

inkomst jämte förmögenhet, med 25, 50 eller 75 kr. per må
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1 96A

nåd. Vidare föreslås ett behovsprövat tillägg om högst 75 kr. per månad

därutöver att utgå främst till barn till ensamstående vårdnadshavare med

särskilt låg inkomst.

I detta sammanhang kan även erinras om de utredningar, som pågår

rörande beskattningens utformning. Av särskild betydelse är allmänna skattebercdningens

arbete.

Då utredningar pågår på olika håll i frågor, som direkt eller indirekt berör

de ofullständiga familjerna, bör socialpolitiska kommitténs uppgift vara

att inom ramen för en mera allmän bedömning av dessa familjers läge ta

upp vissa begränsade frågor, som inte kommer upp i annat sammanhang.

De ofullständiga familjernas handikapp — en av föräldrarna borta

Vid övervägandena av vilka kvarstående behov hos de ofullständiga familjerna,

som bör föranleda särskilda stödåtgärder, har den principen varit

vägledande för kommittén, att barnen i dessa familjer i möjligaste mån skall

kompenseras för förlusten av den ena av föräldrarna. Deras uppväxtmiljö

och ekonomiska standard bör inte alltför mycket avvika från vad som i dag

uppfattas som skäligt för barn i fullständiga familjer.

1 en fullständig familj är båda föräldrarna försörj are, vårdare och fostrare.

Båda bidrar genom sitt arbete till den ekonomiska standarden och delar

ansvaret för vårduppgifterna. Mellan makarna växlar fördelningen av förvärvsbördan,

arbetet i hemmet och uppgiften att vårda och fostra barnen.

Fördelningen behöver inte vara densamma ständigt. Individuell utbildning

och intresseinriktning inverkar, men också familjens sammansättning, familjemedlemmarnas

ålder och antal samt inte minst samhällsstrukturen och

dess förändringar, t. ex. arbetsmarknaden på bosättningsorten, tillgången

till allmänna serviceanordningar och dylikt.

Familjeberedningen har konstaterat att förvärvsintensiteten inom hela

gruppen kvinnor med hemmavarande barn har ökat påtagligt på senaste

tid. Den största relativa ökningen kommer enligt arbetskraftsundersökningarna

på gruppen gifta kvinnor med hemmavarande barn under 7 år, nämligen

en uppgång av andelen yrkesverksamma från 31 procent i augusti

1961 till 36,7 procent i augusti 1962.

Att söka uppskatta vad förlusten av den ena eller den andra föräldraparten

i allmänhet betyder för barnens miljö och standard låter sig knappast

göra. Den av föräldrarna som ensam skall överta vården om barnet eller

barnen föranledes emellertid ofta att lägga om sitt levnadssätt. Detta gäller

framförallt de mödrar vilka tidigare huvudsakligen varit sysselsatta med

arbete i hemmet. De får ofta övergå till att klara försörjningen genom eget

förvärvsarbete. Den som redan tidigare haft förvärvsarbete på full tid får

lägga ned en större del av inkomsten på att tillgodose barnens vård. Fn sänkning

av familjens ekonomiska standard blir i sådana fall som regel resul
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1964

tatet, och för det mesta minskar även den tid som den kvarvarande av föräldrarna

kan ägna åt personlig samvaro med barnen.

Det stöd från samhällets sida som kan bjudas de ofullständiga familjerna

utöver vad som genomförts de senaste åren eller planeras, synes i första

hand böra inriktas på barnet.

Eftersom båda föräldrarna skall bidra till barnets försörjning är det realistiskt

att räkna med att insatsen av den föräldrapart som saknas i den

ofullständiga familjen skall ersättas genom kontantbidrag i någon form

(underhållsbidrag, bidragsförskott, pension eller liknande), under det att

den av föräldrarna som har hand om barnet måste göra en insats för dess

försörjning av motsvarande ekonomiskt värde. På vårdnadshavaren kommer

dessutom att vila hela ansvaret för barnets fostran och vård samt för hemarbetet

i den mån inte särskilda serviceanordningar finns att tillgå.

I ekonomiskt avseende är det skillnad mellan olika typer av ofullständiga

familjer. Barn till änkor och änklingar har genom familjepensionsbestämmelscrna

garanterats ett visst minimiskydd. De frågor, som är mest aktuella

rörande barnets försörjning, avser underhållsbidrag in. m. till barn, vilkas

föräldrar inte har gift sig med varandra, och barn till frånskilda (hemskilda)

föräldrar.

Minimiskydd för alla barn i ofullständiga familjer

I syfte att skapa ett av samhället garanterat minimiskydd, som i viss grad

kan jämställas med barnpensionen, för barn till frånskilda (hemskilda) och

för barn födda utom äktenskap lägger kommittén i det följande fram förslag

till en ny bidragsförskottslag. Ett genomförande av förslaget innebär,

att samhället genom bidragsförskottet garanterar ett ekonomiskt skydd till

dessa barn med samma belopp som barnpensionen till de barn som förlorat

en av föräldrarna genom dödsfall.

Då man i praktiken i stort sett härigenom får likställighet för alla barn

i ofullständiga familjer, torde ytterligare särskilda åtgärder för dessa barns

försörjning från samhällets sida inte vara påkallade. De föreslagna förbättringarna

synes bli av särskilt stor betydelse för barnen till frånskilda. Övriga

åtgärder för familjens försörjning bör i första hand avse att bereda

möjligheter till förvärvsarbete för vårdnadshavaren.

Den ensamstående moderns försörjning ofta ett problem

I alla typer av ofullständiga familjer är det i allmänhet familjeföreståndarens

uppgift att söka genom förvärvsarbete utanför hemmet försörja sig

själv samt att genom sådant arbete och hemarbete åstadkomma sitt tillskott

till barnets försörjning. Hindras familj ef öreståndaren från att ha förvärvsarbete

t. ex. på grund av klen hälsa eller på grund av omsorgen om många

barn eller smabarn, kan försörjningsproblemet som framgår av den tidigare

redogörelsen, ofta inte lösas på annat sätt än genom socialhjälp.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungi. Alaj.ts proposition nr 70 dr 1964

89

Undantag finns. Många ensamstående kvinnor — mest ogifta — lever

tillsammans med släktingar och får sin försörjning av dem, kanske med

hemarbete som motprestation. Ett fåtal frånskilda eller hemskilda kvinnor

torde få underhållsbidrag från mannen, vilket räcker för deras uppehälle

och tillåter dem att vara barnens vårdare i hemmet. Några änkor har också

pensioner av betydande storlek och alla änkor med barn under 16 år kan

inom folkpensioneringens ram räkna med miniinitrygghet för sin egen person.

Tilläggspensioneringen verkar ytterligare förbättrande på villkoren

för dem som numera blir änkor.

De i ekonomiskt hänseende mest pressade ofullständiga familjerna torde

numera vara de, där familjeföreståndaren är frånskild kvinna eller ogift

kvinna utan underhållsbidrag. Manliga familjeföreståndare i ofullständiga

familjer har visserligen i allmänhet inkomst av förvärvsarbete som är större

än kvinnornas, men deras utgifter för hemhjälp och tillsyn av barnet kan

i stället vara betungande.

De yngre mödrarna i en bättre situation än de äldre

När det gäller framförallt mödrarnas försörjning, föreligger varierande

möjligheter i olika typer av ofullständiga familjer. Änkorna får änkepension.

Den unga ensamstående modern har i de flesta fall inte mer än ett

barn och har relativt ofta förvärvsarbete före nedkomsten. Hon kan då

lättare än andra ensamstående kvinnor genom förvärvsarbete snart bidra

till sin egen och barnets försörjning. Socialstyrelsens undersökning 1955

visade, att de ensamma mödrarna genomsnittligt var ganska unga vid den

tid då de blev ensamstående mödrar. För framförallt de äldre frånskilda

mödrarna, som kanske under många år inte haft kontakt med förvärvslivet,

uppkommer speciella problem beträffande arbetsanskaffning, ev. yrkesutbildning

och omskolning.

Förstärkt moderskapsförsäkring knappast aktuell

En ensam ung mor kan ha svårt ätt ordna sina förhållanden så att hon

kan ta förvärvsarbete vid den tidpunkt, då moderskapsförsäkringen upphör

att ge försörjning, även om hon är berättigad till bidrag under den maximala

försäkringstiden, dvs. under 6 månader. Vid en diskussion om en utsträckt

försäkringstid, bör det beaktas, att en sådan ändring rimligen måste gälla

alla mödrar. Inom en allmän försäkring, som är avsedd att täcka kostnader

i samband med barnsbörd, synes en viss grupp av mödrar inte böra privilegieras.

Då man överväger de särskilda problem, som reser sig för en ung ogift

mor — och därvid bortser från att mången sådan mor snart gifter sig med

barnets far —- bör man beakta att hennes omställning från hemarbete till

förvärvsarbete troligen inte blir lättare vid en något senare tidpunkt än om
-

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj. ts proposition nr 70 år 1964

kring ett halvt år efter barnets födelse. Hennes yrkeskunskaper kanske

snarare har försämrats. Det är rimligt, att den ensamstående modern bereds

en tid för planering och omställning, men det är också viktigt att övergångstiden

inte görs onödigt lång utan att hon förhjälps till att snarast

ordna mera varäktigt för sig och barnet.

För frånskilda kvinnor torde moderskapsförsäkringen endast sällan ha

aktualitet. Från de utgångspunkter kommittén har att beakta synes någon

förändring av moderskapsförsäkringen inte nu böra övervägas. Då en reform

av denna försäkring trätt i kraft så sent som i år torde även med hänsyn

härtill någon ny reform av moderskapsförsäkringen inte kunna anses

realistisk.

Vårdbidrag har ifrågasatts

Om de höjda statsbidragen till anläggning och drift av daghem och fritidshem

får avsedd stimulanseffekt, ökas möjligheterna för många av de

ensamma familj ef öreståndarna att behålla och fostra sitt barn men ändå

ha ett förvärvsarbete. Ur de ofullständiga familjernas synpunkt är det angeläget,

att fler institutioner för barntillsyn och en ökad familjedaghemsverksamhet

kommer till stånd. Om daghemsplatser finns att tillgå och man

vid avgiftssättningen tar hänsyn till försörj arens ekonomiska läge, kommer

andra stödåtgärder i många fall inte längre att vara aktuella.

I ett särskilt svårt läge befinner sig emellertid de ensamma flerbarnsmödrarna.

Arbetsbördan i hemmet är för dem så stor, att det i allmänhet

inte är möjligt för dem att förvärvsarbeta annat än tillfälligt eller under

några timmar om dagen. Dessa mödrar, och ettbarnsmödrar som inte har

någon daghemsplats att tillgå, blir inte sällan hänvisade till att söka socialhjälp

för att klara ekonomin.

Frågan om vårdbidrag har tagits upp med tanke på flera olika grupper.

Här må erinras om de vårdbidrag som införts eller diskuterats för vård av

åldringar och sjuka i hemmen och som redovisas i socialpolitiska kommitténs

redogörelse för Åldringsvårdens läge (SOU 1963:47). Kommittén har

nyligen lagt fram förslag om bidrag till föräldrar för vård av handikappade

barn i hemmet (Socialdepartementet stencil 1963:3). I motioner till årets

riksdag har ifrågasatts ett allmänt vårdnadsbidrag för vård av barn under

3 år. Detta bidrag skulle gälla alla barn, alltså inte endast barn i ofullständiga

familjer.

Att införa ett generellt vårdbidrag till ensamstående mödrar utan att tillgodose

andra grupper i samma situation finner kommittén inte lämpligt.

Kommittén, som avser att ta upp denna fråga i annat sammanhang, vill

dock här anföra vissa synpunkter beträffande behovet av stöd i individuella

fall.

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 196i

Individuellt anpassat stöd

Såväl ekonomiska möjligheter som förutsättningar i övrigt för de ofullständiga

familjerna varierar från fall till fall. Även barnens behov av vård

varierar. En viktig uppgift för de socialvårdande organen är att när så påkallas

hjälpa de ofullständiga familjerna med hänsyn till behovet i det individuella

fallet. Det kan vara fråga om bostad, plats på daghem, hemhjälp

eller ekonomisk hjälp.

Modern kan vara sjuklig eller klen och det kan med hänsyn härtill vara

rimligt, att hon får möjlighet att stanna i hemmet och sköta barnet eller

barnen. Det kan röra sig om en mor, som visserligen är frisk men som på

grund av att hon har flera barn att ta vård om har en heltidsuppgift i sitt

hem. Av hänsyn till barnen och henne själv kan det vara angeläget att man

ger henne möjlighet till detta. Även ur kommunens synpunkt kan det vara

av intresse att modern stannar i hemmet och sköter barnen i stället för att

barnen tas in på daghem och modern förvärvsarbetar. I dessa och liknande

fall är det skäligt, att kommunen lämnar ett vårdbidrag till modern.

När det gäller det individuella stödet, har barnavårdsmannen en viktig

uppgift. Som framgår av den tidigare redogörelsen ökar antalet förordnanden

per barnavårdsman för varje år. Utvecklingen är oroande. En barnavårdsman

med alltför många förordnanden kan inte på ett tillfredsställande

sätt vara det stöd för modern, som avsetts. De förslag, som lämnas i det

följande beträffande bidragsförskotten, syftar bl. a. till att avlyfta en hel

del administrativa uppgifter från barnavårdsmännen så att dessa får mera

tid för kurativa uppgifter. Socialstyrelsen bör följa utvecklingen med uppmärksamhet.

Det kan även övervägas att i särskild ordning ta upp frågan

om barnavårdsmannainstitutionen, dess innehåll m. m.

Prioritet för ensamstående försörjare vid yrkesutbildning

I många fall är yrkesutbildning, omskolning etc. en lösning av moderns

problem, som måste eftersträvas. Därmed kan man lösa problemen på ett

tillfredsställande sätt för både henne själv och samhället.

De ensamstående mödrarnas möjligheter att bli yrkesverksamma eller

att förbättra sin förvärvsförmåga genom utbildning har de senaste åren

ökat. Ensamstående försörjare som har anställning, som är olämplig t. ex.

med hänsyn till vården och tillsynen över barnen, likställes numera med

personer vilka inte har försörjningsmöjligheter inom sitt yrke eller som är

svårplacerade på arbetsmarknaden. De kan dessutom beviljas bidrag till

yrkesutbildning även om de inte skulle vara arbetslösa eller förväntas bli

det inom en snar framtid.

Utbildningstiden varierar från ett par veckor upp till ca två år eller ev.

längre tid. Utbildning kan beviljas i särskilda av överstyrelsen för yrkesutbildning

och arbetsmarknadsstyrelsen anordnade nybörjar-, omskolnings
-

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 196b

eller fortbildningskurser eller i kurser i det ordinarie yrkesskoleväsendet.

Yrkesutbildning hos enskild arbetsgivare, liksom provanställning hos enskild

arbetsgivare kan ävenledes förekomma.

De vägar som öppnats har ännu föga utnyttjats av de ensamstående.

Detta beror sannolikt dels på bristande kunskap om de möjligheter som nu

finns, dels på praktiska svårigheter för dem att ordna för sina barn så att

de kan ägna sig åt utbildning eller omskolning.

I den mån kurserna för nybörjare är förlagda till hemorten underlättas

deltagandet för ensamstående med barn. Deltagare som bor på kursorterna

får i allmänhet inte längre daglig resväg till utbildningsplatsen än vad de

måste räkna med till en arbetsplats. Barntillsyn under utbildningen torde

i en eller annan form i allmänhet kunna ordnas, om vårdnadshavaren kan

tillbringa kvällen och natten i hemmet och då själv ha ansvaret för barnens

tillsyn. Betydligt svårare ställer det sig att ordna tillsynen, när familj eföreståndarens

utbildning är förlagd utom hemorten och det blir fråga om tillsyn

för barnet hela dygn, kanske månader i följd. Svårigheterna torde i

själva verket vara så stora, att många ensamstående måste avstå från planer

på utbildning och nöja sig med att söka bidra till sin och barnens försörjning

genom det arbete, som kan stå till buds, oavsett dess lönsamhet

och lämplighet med hänsyn till barnen.

Fortlöpande barntillsyn kan åstadkommas genom att barnen under familj

eföreståndarens utbildning utom hemorten placeras på barnhem. En

annan och ofta enklare utväg är att söka få en fosterhemsplacering under

utbildningstiden. Man torde få räkna med att kostnaderna ibland inte kan

täckas av schematiska bidrag utan behovet måste tillgodoses på annat sätt,

t. ex. av medel, som står till förfogande för socialnämnd och barnavårdsnämnd.

Vissa planer synes föreligga inom arbetsmarknadsverket att försöksvis

organisera särskild daghemsverksamhet i anslutning till utbildningskurser.

Vederbörande myndigheter, främst socialstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen,

bör vidta åtgärder för att påverka barnavårdsmän och arbetsförmedlare

så att de förenar sina ansträngningar att utnyttja möjligheter som

redan finns till arbete och utbildning för ensamstående vårdnadshavare.

Det bör ankomma på arbetsmarknadsverket att inom ramen för sin verksamhet

vidta de ytterligare åtgärder och framlägga de förslag som kan vara

erforderliga för att möjliggöra förvärvsarbete.

Bostaden

I de ofullständiga familjer där familjeföreståndaren är frånskild eller

änka/änkling har familjen i regel familjebostad. Somliga frånskilda och

änkor/änklingar kan emellertid inte bo kvar i den bostad, som den fullständiga

familjen disponerade. T. ex. kan lägenhetens anknytning till mannens

arbete (tjänstebostad) göra att familjen måste flytta efter äktenska
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj.ta proposition nr 70 år tOOk

pets upplösning. Ogifta mödrar som bor i föräldrahemmet kan önska egen

bostad, även om de inte avser att gifta sig med barnafadern.

De 1963 fastställda nya reglerna för familjebostadsbidrag, som träder i

kraft den 1 januari 1964, kommer att underlätta för barnfamiljer att bära

kostnaden för en fullgod bostad. För ettbarnsfamiljer gäller, att bidrag kan

utgå, om försörjarens inkomst ligger under ca 13 600 kr. om året. Detta bidrag

har tillkommit särskilt med hänsyn till ensamstående försörj are. De

nya reglerna bör underlätta även för ofullständiga familjer alt ha goda bostäder.

I den mån dessa bidrag inte räcker bör kommunerna kunna hjälpa

till så att bostadsfrågans ekonomiska sida kan ordnas.

I fråga om anskaffandet av bostäder anser sig socialpolitiska kommittén

inte böra framlägga förslag rörande anordnande av särskilda bostäder för

ofullständiga familjer. Denna fråga bör behandlas i ett större sammanhang

närmast av de kommittéer och utredningar, som har i uppdrag att behandla

frågor rörande bostadsbyggandet och bostadsmarknaden.

Service och barntillsyn

Som framgår av det tidigare anförda utreder familjeberedningen frågor

rörande bl. a. barntillsyn och andra serviceåtgärder för barnfamiljer. De

speciella frågor, som i detta avseende kan vara aktuella för de ofullständiga

familjerna, torde uppmärksammas av familjeberedningen.

Fortlöpande undersökningar

Som framgått av det föregående har reglerna för olika stödåtgärder av

betydelse för ofullständiga familjer nyligen ändrats. På andra punkter

förestår ändringar och i denna framställning föreslås en förbättring av bidragsförskotten.

Det är angeläget att de ofullständiga familjernas ekonomiska och sociala

läge fortlöpande studeras och att verkningarna av olika reformåtgärder

snarast kartlägges. Kommittén föreslår, att Kungl. Maj :t föranstaltar om

en sådan undersökningsverksamhet. Den bör gå ut på att undersöka hur

ett urvak av ofullständiga familjer från tid till annan lyckas lösa sina ekonomiska

problem — moderns eller faderns såväl som barnens — samt om

och hur arbetsanskaffning och utbildning ordnas, hur bostadsfrågan löses

och om barntillsyn efterfrågas och kommer till stånd.

Olika undersökningar har omnämnts i det föregående. Ingen av dem har

haft till uppgift att kartlägga hela den sociala situationen för de ensamstående

försörjarna. Även socialpolitiska kommitténs egna undersökningar

har svagheten, att de inte varit tillräckligt omfattande. Liksom kommittén

i en efterundersökning till socialhjälpsundersökningen kunde avläsa de

omedelbara verkningarna av änkepensionsreformen 1960 bör ett genomförande

av de nu föreslagna reformerna föranleda nya undersökningar, så

att kvarstående problem kan få en allsidig belysning.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1961

kapitel 2

översikt av gällande bestämmelser angående underhållsskyldighet

m.m.

1. Föräldrars underhållsskyldighet mot barn

Regler om föräldrars underhållsskyldighet gentemot barn ges i 7 kap.

föräldrabalken. Föräldrarna är skyldiga att vidkännas kostnaden för barnets

uppehälle och utbildning, om ej barnet har egna tillgångar. Underhållsskyldigheten

upphör ej innan barnet erhållit den utbildning som med hänsyn

till föräldrarnas villkor och barnets anlag må finnas tillbörlig och ej

i något fall förrän barnet fyllt sexton år. Är barnet, sedan dess rätt till underhåll

enligt vad nu sagts upphört, i följd av sjukdom eller annan dylik

orsak ur stånd att självt försörja sig, är föräldrarna i mån av förmåga skyldiga

att ge barnet skäligt underhåll. I kostnaden för barnets underhåll skall

envar av föräldrarna ta del efter sin förmåga. Fäder eller moder, som ej

har vårdnaden om barnet, skall betala underhållsbidrag. Adoptant och adoptivbarn

har samma plikt att underhålla varandra som föräldrar och barn.

Betalning av underhållsbidrag skall i regel erläggas i förskott för kalendermånad.

I vissa fall kan dock engångsbidrag förekomma.

Underhållsbidrag kan fastställas genom avtal eller genom domstols avgörande.

Avtal om underhållsbidrag eller dom därå är i princip bindande.

Underhållsbidrag kan dock av rätten jämkas i vissa fall.

Åtagande att till barnets underhåll utge visst belopp en gång för alla skall

alltid godkännas av barnavårdsnämnden. Beloppet skall betalas till nämnden.

Genom dess försorg skall för beloppet hos riksförsäkringsverket eller

svenskt försäkringsbolag inköpas en efter underhållsskyldigheten lämpad

livränta åt barnet, där ej enligt avtal hinder möter eller nämnden finner

att beloppet kan på annat lämpligt sätt användas för barnets underhåll.

2. Höjning av vissa underhållsbidrag

Enligt lagen den 6 juni 1952 (nr 334) om höjning av vissa underhållsbidrag

(ändr. 1957/176 och 1962/136) skall periodiska underhållsbidrag av

familjerättslig karaktär, vilkas belopp fastställts före den 1 januari 1960,

förhöjas med hänsyn till penningvärdets fall. Stadgandet härom äger dock

ej tillämpning, om den dom eller det avtal, varigenom bidraget fastställts,

innehåller föreskrift, att bidraget skall vid nedgång i penningvärdet eller

ökning av den bidragspliktiges inkomster utgå med förhöjning enligt angivna

grunder.

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kanyl. Maj.ts proposition nr 70 år 196b

Höjning utgör om bidraget fastställts under år 1940 eller tidigare 110 %,

under något av åren 1941—1946 85 %, under något av åren 1947—1950

70 %, under år 1951 45 %, under något av åren 1952—1955 30 %, under

något av åren 1956 och 1957 20 % samt under något av åren 1958 och 1959

10 %.

3. Bidragsförskott och utfyllnadsbidrag

Bidragsförskotten regleras i lagen den 11 juni 19b3 (nr 382) om förskottering

av underhållsbidrag till barn (bidragsförskottslag) (ändr. 1946/242,

1947/532, 1948/721, 1953/106, 1954/70, 1954/359, 1956/48, 1957/283 och

1960/104). I anslutning till lagen har den 31 maj 1957 utfärdats en kungörelse

med vissa bestämmelser angående tillämpningen av bidragsförskottslagen

m. m.

Enligt bidragsförskottslagen äger barn, vars fader eller moder enligt rättens

beslut eller skriftligt av två personer bevittnat avtal är pliktig att till

fullgörande av lagstadgad underhållsskyldighet utge underhållsbidrag till

barnet, rätt att, om förfallet bidragsbelopp inte betalas, av allmänna medel

erhålla förskott å bidraget. Har faderskapet ej fastställts beträffande barn

utom äktenskap skall vid tillämpning av lagen anses, att fadern genom beslut

eller avtal blivit ålagd att utge underhållsbidrag till barnet fr. o. m.

den månad, under vilken barnet fyllt tre år.

Bidragsförskott utgår ej till barn, vars föräldrar sammanbor, eller till

barn, som bor tillsammans med den underhållsskyldige, samt ej heller till

barn, som är berättigat till barnpension enligt lagen om allmän försäkring.

Rätt till bidragsförskott tillkommer endast barn, som är svensk medborgare

och stadigvarande vistas i riket. Kungl. Maj :t äger dock, under förutsättning

av ömsesidighet, träffa överenskommelse med främmande stat i fråga om

tillämpning av lagstiftningen å dess undersåtar.

Bidragsförskott utges längst till och med dagen före den, då barnet fyller

16 år och utgår med det belopp, som den bidragsskyldige enligt rättens beslut

eller avtalet är skyldig att utge, dock högst med 996 kr. om året. Bidragsförskott

till barn utom äktenskap, beträffande vilket faderskapet inte är fastställt,

utgår med 996 kr. om året fr. o. m. den månad, under vilket barnet

fyllt tre år.

Ansökan om bidragsförskott skall göras av den av barnets föräldrar, som

har vårdnaden om barnet, eller, där särskilt förordnad förmyndare finns,

av denne. Ansökan kan också göras av barnavårdsman, om sådan förordnats

för barnet.

Ansökan om bidragsförskott prövas, om förskottet avser underhållsbidrag

från barnets fader, av barnavårdsnämnden i den kommun, där barnets

moder är mantalsskriven, då förskottet sökes, och, om förskottet avser

underhållsbidrag från barnets moder, av barnavårdsnämnden i den kommun,

där fadern är mantalsskriven. Är den av föräldrarna, vilkens mantals
-

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 196b

skrivningsort skall vara avgörande, död eller icke mantalsskriven för året

i fråga, prövas ansökningen av barnavårdsnämnden i den kommun, där

han eller hon senast varit mantalsskriven. Finns inte mantälsskrivningsort

enligt vad nu sagts, prövas ansökningen av barnavårdsnämnden i den

kommun, där barnet stadigvarande vistas.

Bidragsförskott skall beviljas för tiden fr. o. m. den månad, under vilken

förskottet sökts, t. o. m. utgången av det statliga budgetår, som löper vid

förskottets beviljande, allt under förutsättning att rätten till bidragsförskott

ej skall upphöra tidigare. Redan under juni månad prövas dock ansökningar

om bidragsförskott för påföljande budgetår. Bidragsförskott beviljas

sålunda endast för ett år i taget. Härefter måste ny ansökan göras. Om den

underhållsskyldige häftar i skuld för tidigare förfallet bidragsförskott, utgår

förskott även för tid, varå sådant bidrag löper, dock längst fr. o. m.

andra månaden före den under vilken förskottet sökts.

Bidragsförskott utbetalas i allmänhet månadsvis till den av barnets föräldrar,

som har vårdnaden om barnet, eller, där särskilt förordnad förmyndare

finns, till denne. För barn, som är omhändertaget av kommun, t. ex. för

samhällsvård, utbetalas förskottet till vederbörande kommunala organ.

Bidragsförskott utgår inte för barn som är omhändertaget på statens bekostnad.

Bidragsförskott utgår dock för tid, då barnet är inackorderat vid

nomadskola.

Kostnaderna för bidragsförskotten skall, i den mån ersättning ej kunnat

uttagas av den underhållsskyldige, till tre fjärdedelar bestridas av statsverket

och till en fjärdedel av den kommun, vars barnavårdsnämnd beviljat

förskottet. För att kommunen skall utfå gottgörelse av statsmedel för utgivna

bidragsförskott erfordras bl. a. att barnavårdsnämnden i de fall, då

den underhållsskyldige ej efter förmåga fullgör sin underhållsskyldighet,

utan dröjsmål vidtager erforderliga åtgärder för fordringens indrivande.

För lämnat bidragsförskott inträder nämligen den barnavårdsnämnd, som

utgivit förskottet, å vederbörande kommuns vägnar i barnets rätt till underhållsbidrag

gentemot den underhållsskyldige.

När särskilda skäl föranleder därtill, äger länsstyrelsen på framställning

av barnavårdsnämnden eller av den underhållsskyldige besluta, att återkravsrätten

skall eftergivas.

Besvär över barnavårdsnämnds beslut rörande bidragsförskott anföres

hos länsstyrelsen. Klagan över länsstyrelsens beslut föres hos Kungl. Maj :t

och upptages till avgörande i regeringsrätten.

Enligt lagen den 31 maj 1957 (nr 28b) om utfyllnad av vissa underhållsbidrag

(ändr. 1960/105) äger barn, vars fader eller moder är förpliktad att

utge underhållsbidrag, som inte uppgår till 720 kr. om året, av allmänna

medel erhålla vad som fattas i nämnda belopp (utfyllnadsbidrag). En förutsättning

är dock att rättens beslut eller avtal om underhållsbidrag till
-

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 70 år 19(14

97

kommit före den 1 april 1957. Utfyllnadsbidragen är avsedda som en övergångsanordning,

tillkommen i syfte att till skälig miniminivå höja vissa

äldre, till mycket låga belopp fastställda underhållsbidrag. Utfyllnadsbidrag

kan givetvis inte utkrävas av den underhållsskyldige men i övrigt gäller

i tillämpliga delar samma regler som beträffande bidragsförskott.

Rörande omfattningen av verksamheten för utgivande av bidragsförskott

och utfyllnadsbidrag kan lämnas följande uppgifter.

Omfattningen av bidragsförskotten framgår av följande sammanställning.

Uppgifterna för 1962 är preliminära.

År

Antal barn

Per

1 000 barn

under 16 år

Högsta

utbetalda

belopp kr.

Genomsnitts- belopp kr.

Totalt

1 000 kr.

1940................

29 705

21,2

250

193

5 700

1943................

26 681

18,5

250

182

4 800

1946................

24 610

15,6

250

198

4 900

1949................

36 914

21,7

250

194

7 100

1952................

40 192

22,6

324 (250)

233

9 400

1955................

51 972

28,5

600

431

22 400

1957................

61 718

33,4

720

484

29 892

1958................

65 805

35,7

720

549

36 153

1959................

69 022

37,9

720

559

38 576

1960................

74 262

42,0

996 (720)

605

44 897

1961................

77 541

43,9

996

682

52 876

1962................

78 356

45,0

996

836

65 533

Antalet bidragsmottagare ökade från 47 571 år 1957 till 56 635 år 1960,

till 58 900 år 1961 samt till 59 224 år 1962.

Antalet föräldrar, som under året återbetalat bidragsförskott, helt eller

delvis, uppgick år 1957 till 34 504. Antalet hade år 1960 stigit till 41 125.

Det återbetalade beloppet utgjorde år 1957 ca 15 milj. kr., år 1958 ca 18 milj.

kr., år 1960 ca 22 milj. kr., år 1961 ca 25 milj. kr. och år 1962 över 31 milj. kr.

Återbetalt bidragsförskott i procent av utbetalt bidragsförskott uppgick vart

och ett av åren 1958—1961 till 49 procent och 1962 till 48 procent.

Av de barn som erhöll bidragsförskott år 1958 var 53 procent födda inom

äktenskapet, år 1959 53 procent, år 1960 52 procent samt år 1961 51 procent

och år 1962 50 procent.

Under åren 1958—1962 utbetalt utfyllnadsbidrag redovisas i nedanstående

tablå (1962 års uppgifter preliminära).

Antalet bidragsmottagare uppgick till 32 400 år 1958. Antalet har därefter

successivt sjunkit och utgjorde 21 700 år 1961 och 14 356 år 1962.

Sammanfattningsvis framgår av det föregående att antalet bidragsförskott

ökat påtagligt under årens lopp. Detsamma gäller såväl förskottens

maximibelopp och genomsnittliga belopp som totalkostnaderna. Det bör

anmärkas att rätten till bidragsförskott fr. o. m. den 1 juli 1960 utvidgats

till att gälla utom äktenskap födda barn som uppnått tre års ålder men för

4—Bilmng till riksdagens protokoll 1964. 1 samt. Nr 70

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1964

År

Antal barn

Per 1 000 av

befolkningen

under 16 år

Genomsnitts- belopp kr.

Totalt

1 000 kr.

1958................

39 639

21,5

134

5 300

1959................

34 559

19,0

134

4 600

1960................

30 458

17,2

126

3 800

1961................

25 692

14,6

120

3 100

1962................

16 214

9,3

113

1 800

vilka faderskapet ej fastställts (tidigare utgick i sådana fall särskilda barnbidrag

efter inkomstprövning). Å andra sidan har antalet barn för vilka

utgivits utfyllnadsbidrag successivt nedgått och likaså de genomsnittliga

beloppen per barn och år ävensom totalkostnaderna.

Statens kostnader för bidragsförskott och utfyllnadsbidrag har för budgetåret

1963/64 beräknats till 31 milj. kr.

4. Barnpension och barntillägg från den allmänna pensioneringen

Enligt lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring utgår folkpension

i form av barnpension och barntillägg och tilläggspension i form av

barnpension.

Barnpension från folkpensioneringen utgår till barn under 16 år, som mist

sin fader eller moder eller båda föräldrarna. Rätt till barnpension föreligger

inte, om barnet är adopterat av annan än den avlidne eller dennes make,

och ej heller för barn utom äktenskap, om den avlidna enligt avtal, som är

bindande för barnet, åtagit sig att till dess underhåll utge visst belopp en

gång för alla.

Barnpension utgör för år räknat 25 % av basbeloppet. För barn, vars

båda föräldrar avlidit, samt för barn utom äktenskap, som fyllt tre år och

beträffande vilket faderskapet ej fastställts, utgör barnpensionen dock 35 %

av basbeloppet. Basbeloppet motsvarar 4 000 kr. i 1957 års penningvärde och

utgör f. n. (november 1963) 4 700 kr. Enligt övergångsbestämmelser till lagen

om allmän försäkring skall tills vidare intill utgången av juni 1968, såframt

statsmakterna ej annorlunda förordnar, barnpension dock utgå med

1 000 resp. 1 400 kr. om året.

Rätt till barnpension från tilläggspensioneringen tillkommer med ovan

nämnda inskränkningar försäkrads barn under 19 år. Storleken av barnpensionen

är beroende av huruvida pensionsberättigad änka finns samt av

familjemedlemmarnas antal. Efterlämnar en man änka och ett pensionsberättigat

barn, blir barnets pension 15 % av faderns (beräknade) egenpension.

Är ett barn ensamt pensionsberättigat, blir barnets pension 40 %

av den avlidnes egenpension. Finns flera barn än ett, ökas de nu angivna

procenttalen med 10 för varje barn utöver det första och det sammanlagda

barnpensionsbeloppet fördelas lika mellan barnen.

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 196b

Ålders- eller förtidspension från folkpensioneringen förhöjes med barntillägg

för varje barn under 16 år till försäkrad eller försäkrads hustru, om

den försäkrade har vårdnaden om eller stadigvarande sammanbor med

barnet. Ålderspension, som den försäkrade uppbär före fyllda 67 år, eller

pension, som tillkommer gift kvinna, förhöj es dock ej med barntillägg. Gift

kvinna, som stadigvarande lever åtskild från sin make, kan dock erhålla

barntillägg för barn, som hon stadigvarande sammanbor med eller har

vårdnaden om. Barntillägg utgår ej för barn som är berättigat till barnpension.

Barntillägg utgör 25 % av basbeloppet men utgår tills vidare med 1 000

kr. om året. Utgår förtidspension med två tredjedelar eller en tredjedel av

hel förtidspension, utgör barntillägget motsvarande andel av barntillägg

till hel förtidspension. Åtnjuter den försäkrade tilläggspension, minskas honom

tillkommande barntillägg med hälften av tilläggspensionen i den mån

denna för år räknat överstiger halva basbeloppet.

Ärenden om förmåner från den allmänna försäkringen handlägges av de

allmänna försäkringskassorna. En allmän försäkringskassa finns i regel

för varje landstingskommun samt varje stad, som ej tillhör sådan kommun.

Antalet allmänna försäkringskassor utgör f. n. 28. Allmän försäkringskassa

skall inrätta lokalkontor i den mån så prövas erforderligt. Antalet lokalkontor

utgör drygt 600.

Tillsynen över de allmänna försäkringskassorna utövas av riksförsäkringsverket,

som tillika är besvärsinstans över försäkringskassorna.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 196i

kapitel 3

Bidragsförskottslagstiftningen i de andra nordiska länderna

Bidragsförskottslagstiftning finns i alla de nordiska länderna. I Finland

har sådan lagstiftning genomförts först i år och den träder i kraft den 1 januari

1964. Den norska lagstiftningen har ändrats i år med verkan från

den 1 januari 1964. I det följande lämnas en kort jämförande översikt över

lagstiftningen i Danmark, Finland, Island och Norge.

Vilka underhållsbidrag förskotteras?

Bidragsförskott omfattar i Danmark, Finland och Norge familj erättsliga

underhållsbidrag, som barnets fader eller moder är skyldig att utge. I Island

kan förskott utgå endast på bidrag från fader.

Bidragsförskott utgår i Danmark, Finland och Norge för underhållsbidrag

intill dess barnet fyller 18 år, under förutsättning att underhållsskyldigheten

inte upphört dessförinnan. I Island är åldersgränsen 16 år.

Villkor för rätt till bidragsförskott

Beträffande kravet på medborgarskap och bosättning gäller i Danmark

i huvudsak följande. Om bidragsförskott sökes av någon av barnets föräldrar,

skall denne eller barnet ha danskt medborgarskap, av socialministeriet

likställas med dansk medborgare eller omfattas av en konvention angående

utbetalning av bidragsförskott. Dessutom skall sökanden ha fast

»bopael» i Danmark och barnet skall ha sitt »hjemsted» där.

Enligt den finländska lagen skall barnet eller åtminstone den ena av

föräldrarna vara finsk medborgare. Dessutom skall barnet bo eller stadigvarande

vistas i Finland.

I Norge gäller f. n. att bidragsförskott kan utgå till barn, vars fader eller

moder är norsk medborgare. Från den 1 januari 1964 slopas kravet att någon

av föräldrarna skall ha norskt medborgarskap. Kvar står endast kravet,

att barnet skall vara bosatt i Norge.

I Island fordras att barnet skall ha »forsorgsret» i landet.

Enligt lagstiftningen i Danmark är rätten till bidragsförskott f. n. förbunden

med vissa ekonomiska villkor. Fullt bidragsförskott förutsätter, att

moderns (faderns) och barnets inkomster inte överstiger vissa belopp. Om

inkomsterna överstiger dessa belopp, reduceras förskottet enligt vissa

regler.

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Mnj. ts proposition nr 70 år 1964

Bidragsförskottets konstruktion och storlek

1 Danmark gäller att bidragsförskott inte utgår med högre belopp än som

fastställts i bidragsdokumentet och ej heller med högre belopp än de s. k.

normalbidragen enligt forsorgslagen. Normalbidragen är f. n. både dyrortsgraderade

och indexreglerade. Antalet dyrortsgrupper är två; från och med

den 1 april 1964 skall dyrortsgraderingen upphöra. Normalbidragets anpassning

till prisnivån sker två gånger per år.

Normalbidrag för underhållsbidrag från fader motsvarar tre femtedelar

av de beräknade kostnaderna för eif barns försörjning och normalbidrag

från moder två femtedelar av dessa kostnader. Normalbidrag, som ersätter

underhållsbidrag från fader, uppgick i mars 1963 till 1 188 resp. 1 068 danska

kr. om året, beroende på ortsgrupp, och bidrag, som ersätter underhållsbidrag

från moder, till 780 resp. 720 kr.

Föreligger samtidigt rätt till bidragsförskott för båda föräldrarnas underhållsbidrag,

utgöres maximibeloppet per barn summan av normalbidragen

för underhållsbidrag från fader och moder.

I Finland är förskottets storlek högst 40 nymark i månaden (f. n. omkring

65 kr.) per underhållspliktig och barn. Förskott utges inte med högre

belopp än vad den underhållsskyldige enligt dom eller avtal har att erlägga

i underhållsbidrag för barnet.

I Island motsvarar bidragsförskottet »börnerenten» enligt folkförsäkringslagen.

Enligt den norska lagen utgår bidragsförskott med samma belopp som

underhållsbidraget, dock högst med 75 norska kr. i månaden. Från och med

den 1 januari 1964 skall vidare gälla att bidragsförskott — på särskild ansökan

och under viss förutsättning — kan beviljas med 75 kr. i månaden

även om underhållsbidraget är lägre eller om underhållsbidrag över huvud

ej är fastställt. Förutsättningen är, att den bidragsberättigade förbinder

sig att försöka få underhållsbidraget höjt, resp. att få underhållsbidrag

fastställt, om bidragsfogden eller kommunal myndighet så begär.

Har underhållsbidrag ålagts båda föräldrarna, utgår bidragsförskott för

vartdera bidraget.

Ansökan om bidragsförskott m. m.

I Danmark, Finland, Island och Norge gäller i princip att befogenhet att

ansöka om bidragsförskott tillkommer den som har den rättsliga vårdnaden

(foraeldremyndigheden) om barnet ävensom vårdaren, ifall den faktiska

vården handhas av någon annan än den rättsliga vårdnadshavaren. I Finland

har dessutom barnatillsyningsmannen sådan rätt.

Bestämmelserna om vilken myndighet som skall ta emot ansökan om bidragsförskott

och sedan besluta i ärendet varierar i de olika länderna. I

Danmark åvilar dessa uppgifter det sociale udvalg i vistelsekommunen (van
-

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1964

ligen sökandens). I Finland sökes bidragsförskottet hos samt beviljas och

utbetalas av socialnämnden, i regel socialnämnden i barnets vistelsekommun

(som vanligen torde sammanfalla med sökandens). Beträffande barn

utom äktenskap har regeln utformats så, att bidragsförskott alltid skall beviljas

och utbetalas av socialnämnden i den kommun, »i vars barnatillsyningsmans

förteckning barnet upptagits». I Island mottages ansökan hos

och fattas beslut av statens försäkringsanstalt och dess agenturer. I Norge

åvilar dessa uppgifter bidragsfogden i sökandens vistelsekommun.

Beviljande och utbetalning av bidragsförskott

Bestämmelserna angående beviljånde och utbetalning av bidragsförskott

varierar starkt i de olika nordiska länderna. Olikheterna är delvis beroende

på skiljaktiga bestämmelser angående familjerättsliga underhållsbidrag.

Med hänsyn härtill kan bidragsförskottsbestämmelserna uppdelas i tre grupper,

nämligen 1) de danska, 2) de isländska samt 3) de finländska och

norska bestämmelserna.

1) Familj erättsliga underhållsbidrag till barn erlägges i Danmark regelmässigt

halvårsvis i förskott och förfaller på hel- och halvårsdagarna av

bidragsskyldighetens inträde. Underhållsbidragen är i de flesta fall fastställda

till »det for barnets opholdssted til enhver tid gseldcnde normalbidrag».

Reglerna för beviljande och utbetalande av bidragsförskott ansluter sig till

ovannämnda bestämmelser angående familj erättsliga underhållsbidrag. Bidragsförskott

beviljas och utbetalas regelmässigt halvårsvis. Maximibeloppet

utgöres av det på underhållsbidragets förfallodag gällande normalbidraget

för barnets vistelseort — i förekommande fall reducerat med hänsyn

till moderns (faderns) och barnets inkomster.

2) Även i Island har man ett system med dyrortsgraderade normalbidrag.

De utgöres av »börnerenten» enligt folkförsäkringslagen. Familjerättsliga

underhållsbidrag till barn fastställes i allmänhet att utgå med den

för barnets vistelseort gällande börnerenten. Såväl underhållsbidrag som

bidragsförskott utgår per kalendermånad eller kalenderkvartal. Bidragsförskott

kan dock utbetalas för upp till sex månader i förskott.

3) I Finland och Norge erlägges de familj erättsliga underhållsbidragen

för barn regelmässigt i förskott för kalendermånad. Beloppen är fixerade,

och de är inte underkastade några automatiska förändringar vare sig i anledning

av barnets flyttningar eller i anledning av förändringar i prisnivån.

Bidragsförskottsbestämmelserna följer samma principer. Förskotten utgår

alltså per kalendermånad, och det stadgade beloppet gäller över hela landet.

Ett beslut angående bidragsförskott gäller i Norge tills vidare, så länge

de i lagen stadgade villkoren för bidragsförskott är uppfyllda. Besluten har

avseende även på redan förfallna underhållsbidrag, dock icke på bidrag,

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1964

som förfallit tidigare än tre månader före ansökningsmånaden. Utbetalning

av bidragsförskott sker vid slutet av varje månad. Har underhållsbidrag erlagts

under månaden, minskas bidragsförskottet med det sålunda erlagda

underhållsbidraget.

Även enligt den finländska lagen beviljas bidragsförskott tills vidare varjämte

utbetalningen sker vid utgången av varje kalendermånad. Lagen skiljer

sig däremot från det norska systemet såtillvida att bidragsförskott inte

beviljas för längre tid tillbaka än från och med ingången av den kalendermånad,

under vilken ansökan gjorts. Då särskilda skäl påkallar det, kan

bidragsförskott beviljas retroaktivt, dock högst i fråga om för de tre närmast

föregående månaderna oguldet underhållsbidrag.

Betalningsmottagare

I princip gäller att beviljat bidragsförskott utbetalas till sökanden med

rätt för det beviljande organet att på särskilda skäl besluta, att förskottet

skall uppbäras av annan. För Finlands del gäller dock en särbestämmelse

beträffande barn utom äktenskap. Bidragsförskott för sådant barn skall

utbetalas till vederbörande barnatillsyningsman.

Finansiering

Kostnaderna för bidragsförskotten bestrides i Danmark av staten, i Finland

och Island av staten och kommunerna samt i Norge av kommunerna.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

K ung t. Maj:ts proposition nr 70 år 1964

KAPITEL 4

Socialpolitiska kommitténs överväganden och förslag beträffande

bidragsförskotten

Allmänna synpunkter

Utvecklingen

När det gäller att allmänt bedöma bidragsförskottsverksamheten synes

det vara lämpligt att i stora drag följa verksamhetens hittillsvarande utveckling.

Tanken på ett särskilt ekonomiskt stöd från det allmänna till barn, vilka

har en försörjare i livet som försummar eller är oförmögen att fullgöra sina

förpliktelser, är gammal. Det skulle dock komma att dröja till år 1937 innan

frågan löstes av statsmakterna. Det skedde genom lagen samma år om förskottering

av underhållsbidrag till barn. Lagstiftningen kom till främst för

att undvika att ensamstående mödrar skulle behöva vända sig till fattigvården

för att få bidrag till barnens försörjning.

Lagen innebar i princip att samhället ställde sig som garant för det underhållsbidrag,

som genom dom eller avtal tillförsäkrats barn. Samtidigt

inträdde det allmänna i barnets rätt till underhållsbidrag gentemot den underhållsskyldige.

Verksamheten omhänderhades av barnavårdsnämnderna.

Bidragsförskottsverksamheten omfattäde endast barn, som genom dom

eller avtal tillförsäkrats underhållsbidrag. Härigenom uteslöts från bidragsförskott

dels barn som inte på angivet sätt tillförsäkrats underhållsbidrag

och dels de utomäktenskapliga barn, vilkas fader var okänd. Vidare gjordes

det undantaget att moders underhållsbidrag inte förskotterades.

En följd av verksamhetens konstruktion var att bidragsförskott inte fick

överstiga det fastställda underhållsbidragets storlek även om bidraget var

lägre än det medgivna generella högsta förskottet. Ä andra sidan gjordes den

avvikelsen från huvudprincipen, att det allmännas bidrag endast skulle avhjälpa

ett ekonomiskt nödläge även om det fastställda underhållsbidraget

var högt. Förskottet var sålunda begränsat till visst maximibelopp och dessutom

inkomstprövat med hänsyn till försörj arens inkomst.

1937 års lag ersattes 1943 av en ny lag om bidragsförskott, som ännu gäller

ehuru den ändrats flera gånger. Bland mera väsentliga ändringar kan

nämnas att inkomstprövningen borttogs år 1947, att moders underhållsbidrag

kan förskotteras från ar 1956 samt att bidragsförskottets maximibelopp

höjts i olika etapper. Det är nu 996 kr. om året. Slutligen har bidragsförskottslagen

år 1960 utvidgats att omfatta även utomäktenskapliga barn,

vilkas faderskap ej fastställts och som fyllt tre år. Tidigare — från år 1948

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 är 1064 105

— hade dessa barn åtnjutit samhälleligt stöd i form av inkomstprövat särskilt

barnbidrag.

Med 1960 års utvidgning av bidragsförskottsverksamheten bröt man mot

principen att det allmänna genom utgivande av förskott ställer sig som

garant intill en viss nivå för ett genom dom eller avtal tillförsäkrat underhållsbidrag.

I viss mån får man anses ha gjort det redan med utfyllnadsbidragen.

Dessa bidrag tillkom som en övergångsanordning med syfte att

till skälig miniminivå — 720 kr. — höja vissa äldre, till mycket låga belopp

fastställda underhållsbidrag. En förutsättning är dock att underhållsbidrag

fastställts före den 1 april 1957.

Trots de ändringar som sålunda och i övrigt vidtagits beträffande bidragsförskottslagstiftningen,

har den i stort sett bibehållit sina ursprungliga drag

såväl i materiellt som formellt hänseende. Att lagstiftningen haft många

goda verkningar torde knappast kunna bestridas. Ett stort antal ogifta och

frånskilda mödrar har sålunda beretts möjlighet att utan anlitande av socialhjälpen

försörja sina barn. I olika sammanhang har det också uppgivits att

bidragsförskottslagen haft den verkan att faderskap till barn fastställts i

större omfattning än tidigare varit fallet. Den torde också ha bidragit till

att underhållsbidragens nivå förskjutits uppåt.

Reformbehovet

Socialpolitiken i vårt land har under de senare åren kännetecknats av

strävandena att göra socialförsäkringarna effektiva. En milstolpe i denna

utveckling markeras genom tillkomsten år 1962 av lagen om allmän försäkring.

Inom ramen för denna försäkring erhåller medborgarna skydd i eu

rad situationer som de allra flesta människor riskerar att råka ut för. Ytterligare

åtgärder för att förbättra detta skydd överväges. Behovet av generella

stödformer utanför socialförsäkringarna blir därför allt mindre. På vissa

gränsområden mellan å ena sidan socialförsäkringarna och å andra sidan

den allmänt behovsprövade socialhjälpen finns dock grupper, för vilka det

föreligger behov av kompletterande hjälpformer.

Den förbättrade moderskapsförsäkringen samt folkpensioneringens barnpensioner

till barn, vars fader eller moder eller båda försörj are avlidit, har

i hög grad medverkat till att trygga barnens försörjning. För barn, som av

medicinska skäl är svårt handikappade, torde — på initiativ av socialpolitiska

kommittén —- inom kort framläggas förslag för riksdagen om ett

särskilt ekonomiskt stöd från folkpensioneringen. En annan grupp barn,

vilka också kan betecknas som handikappade ehuru på annan grund, förtjänar

nu särskild uppmärksamhet. Det är barn, vilka i regel har båda föräldrarna

i livet, av vilka dock den ene — stundom båda — försummar eller

inte förmår fullgöra sin underhållsskyldighet mot barnet. I denna kategori

inräknas här barn, vilkas faderskap ej fastställts. I viss omfattning tillgodoses

nu dessa barns behov av stöd inom ramen för bidragsförskottslagstift4*

— Bihnng till riksdagens protokoll 196b. 1 samt. Nr 70

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj. ts proposition nr 70 dr 196A

ningen. Detta skydd är dock i sin nuvarande utformning mycket varierande

och ofullständigt. Det är därför i behov av en allmän översyn.

På Kungl. Maj :ts uppdrag har socialstyrelsen — främst med utgångspunkt

i vissa internordiska önskemål om en samordning av lagstiftningen

på hithörande område — framlagt förslag till en ny bidragsförskottslag.

Sedan förslaget remissbehandlats, har detsamma jämte remissyttrandena

av Kungl. Maj :t överlämnats till socialpolitiska kommittén för att beaktas

vid fullgörande av kommitténs utredningsuppdrag. En sammanfattning av

förslaget och remissyttrandena fogas såsom Bilaga 2 till detta förslag.

För att tagas i övervägande vid utredningsuppdraget har Kungl. Maj :t

dessutom till kommittén överlämnat vissa framställningar från riksdagen.

Dessa redovisas i korthet i det följande.

Den 13 maj 1960 överlämnades de likalydande motionerna till 1960 års

riksdag — I: 497 och II: 613 — om utredning rörande stöd åt ofullständiga

familjer jämte allmänna beredningsutskottets över motionerna avgivna utlåtande

(nr 4). Enligt motionärernas mening borde en råd åtgärder övervägas

för att möjliggöra för ensamstående med barn — främst ogifta mödrar

— att behålla barnen hos sig.

Den 16 mars 1962 har vidare överlämnats andra lagutskottets av riksdagen

godkända utlåtande (nr 7) i anledning av motion 11:369 till 1962 års

riksdag om översyn av reglerna för samhällsstöd åt ensamstående barnaförsörjare.

Motionärerna ställde sig kritiska mot att i de fall då underhållsbidrag

fastställts till lägre belopp än 996 kr. om året, barnet icke kunde erhålla

bidragsförskott till högre belopp än det fastställda underhållsbidraget. För

att råda bot på dessa mindre tillfredsställande förhållanden ifrågasatte motionärerna

om icke ett minimibelopp borde bestämmas för fastställande av

underhållsbidragen. Motionärerna ifrågasatte också om bidragsförskott icke

borde utgå till och med den månad under vilken barnet fyllde 18 år. Vidare

kritiserade motionärerna bl. a. det s. k. omsökningsförfarandet.

Andra lagutskottet framhöll i anledning av motionen följande.

Till grund för motionen ligger syftet att bringa hjälp i sådana fall där

underhållsbidrag utgår med låga belopp. Riksdagen hade under fjolåret att

taga ställning till motioner med samma syfte vilka utmynnade i yrkande

om att utfyllnadsbidrag skulle utgå även på underhållsbidrag fastställda

senare än den 31 mars 1957. Motionsyrkandet avslogs med den motiveringen

att ett bifall till detsamma lätt skulle kunna tolkas som om utfyllnadsbidragen

— i motsats till vad som uttryckligen gavs till känna vid deras införande

-— var avsedda som en permanent bidragsform och att därigenom

med all sannolikhet intresset för att få till stånd en höjning av de underhållsskyldigas

bidragsskyldighet starkt skulle minska. Dessa principiella betänkligheter

mot att uppnå det angivna syftet genom att på sätt som då

föreslogs framflytta fastställelsetiden för rätten att erhålla utfyllnadsbidrag

gör sig tortfarande gällande. Enligt utskottets mening är det därför angeläget

att finna en sådan form för samhällets hjälpåtgärder, att möjligheten

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj. ts proposition nr 70 år 100i

till missbruk och spekulation på så sätt att vårdnadshavare med hänsyn till

hjälpåtgärder nöjer sig med lägre underhållsbidrag av den bidragsskyldige

uteslutes. Frågan om kompletterande samhällelig hjälp i enlighet med motionärernas

yrkande är av komplicerad natur och förutsätter noggrann utredning.

En sådan synes enligt utskottets mening lämpligen böra ske inom

socialpolitiska kommittén, som bland annat har sin uppmärksamhet riktad

på de ensamstående barnförsörjärnas problem.

Den 5 april 1963 har överlämnats andra lagutskottets av riksdagen godkända

utlåtande (nr 20) i anledning av motioner till 1963 års riksdag angående

bidragsförskott och utfyllnad av vissa underhållsbidrag.

I motion II: 205 hemställes om sådan ändring att bidragsförskott till

utomäktenskapliga barn, vilkas faderskap ej fastställts, kan utgå redan

från barnets födelse och ej som nu först sedan barnet fyllt tre år.

I motion II: 543 framhölls, att faderskapet i vissa fall kunde bli fastställt

först efter det barnet fyllt tre år. Det kunde då inträffa, ätt fadern inte kunde

åläggas att betala underhåll med så högt belopp som utgått i bidragsförskott

efter treårsdagen. Barnet kom därigenom i en ekonomiskt sämre ställning än

om faderskapet icke blivit fastställt. Bedömdes underhållsbidraget bli lägre

än bidragsförskottet, kunde detta enligt motionärernas mening medverka

till att modern motarbetade barnavårdsnämndens strävan att utreda faderskapet.

Andra lagutskottet erinrade om att de frågor, som aktualiserats i de nu

till bedömning föreliggande motionerna, vore besläktade med spörsmål som

redan är föremål för utredning inom socialpolitiska kommittén. Enligt utskottets

mening borde därför även förevarande motioner överlämnas till

kommittén.

Socialpolitiska kommittén får vidare erinra om det uttalande som kommittén

gjort i ett utlåtande den 16 november 1961 över en inom justitiedepartementet

utarbetad promemoria angående ytterligare generell uppräkning

av vissa familjerättsliga underhållsbidrag. Kommittén framhöll sammanfattningsvis

bl. a. följande.

De gjorda socialhjälpsundersökningarna visade otvetydigt, att de frånskilda

och ensamstående mödrarna ofta var i en svår situation. De måste

för sin försörjning i större utsträckning än andra lita till socialhjälpen,

många framför allt bland de yngre på grund av att vården av de minderåriga

barnen hindrade dem från att ha förvärvsarbete. En bidragande orsak

till ifrågavarande gruppers svåra ställning måste vara att underhållsbidragen

utgick med för låga belopp eller att bidragen inte betalades av den underhållspliktige.

De åtgärder, som från samhällets sida vidtoges i syfte att reglera

bidragen, måste därför ta sikte på att i första hand skapa drägliga förhållanden

för barnen under deras uppväxttid. Ur sociala synpunkter och

främst med hänsyn till barnen vore det angeläget, att underhållsbidragen

hölls på en tillräckligt hög nivå och att garantier fanns för att bidragen

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj. ts proposition nr 70 år 1964

verkligen utbetalades samt att man genom åtgärder från samhällets sida

värnade om ifrågavarande gruppers intressen.

Kommittén konstaterade, att den föreslagna generella uppräkningen avsåg

att återställa underhållsbidragen till deras realvärde. Därigenom skulle

dock ej den ekonomiska situationen komma att lösas för ifrågavarande

grupper. Kompensation kunde för övrigt inte beräknas för kommande prishöjningar.

Kommittén ansåg det angeläget att frågan om underhållsbidragen

snarast blev utredd och prövad.

En tanke som därvid närmare borde prövas -— framhöll kommittén —

vore om minimibelopp för bidragen borde lagstädgas. Vidare borde undersökas,

om man kunde finna andra regler än de nuvarande för en anpassning

av bidragen efter prisutvecklingen och former för en justering av bidragen

även efter den allmänna välståndsökningen. Visserligen kunde gentemot

bestämmelser om minimibelopp för underhållsbidrag och bidragens anpassning

efter standardhöj ningen riktas den invändningen, att bidragen måste

bestämmas med hänsyn till den underhållspliktiges ekonomiska förhållanden

och att en standardhöjning inte är generell. Häremot kunde enligt kommittén

i sin tur invändas, att reglerna borde vara så utformade, att den underhållsberättigade

inte skulle behöva öppna rättegång för en skälig bestämning

eller justering av underhållsbidraget. Underhållsbidraget borde

bestämmas och justeras automatiskt. Om detta i något fall skulle leda till

orimliga konsekvenser för den underhållspliktige, borde möjlighet finnas

för denne till jämkning av underhållsbidraget. Vid utredningen borde sambandet

mellan underhållsbidragen, bidragsförskotten och barnpensionerna

beaktas.

Slutligen kan nämnas att riksdagens revisorer vid flera tillfällen uppmärksammat

bidragsförskottsverksamheten. Senast har det skett i den berättelse,

som revisorerna avgivit den 15 december 1962. Revisorerna har där

uttalat, att lagen om bidragsförskott bör omarbetas i syfte att ernå förenklingar.

Exempel på åtgärder i sådan riktning lämnas. Oberoende härav anser

revisorerna, att det är synnerligen angeläget, att barnavårdsnämnderna utnyttjar

föreliggande möjligheter att indriva utestående fordringar på grund

av beviljade bidragsförskott och att barnavårdsmännen — som i regel torde

bevaka nämndernas fordran — även i detta hänseende på effektivaste sätt

fullgör sin betydelsefulla uppgift.

Principiella synpunkter

Bidragsförskottets starka anknytning till det för varje barn fastställda

underhållsbidragets storlek är en naturlig följd av förskottsverksamhetens

ursprungliga syfte och konstruktion. Samhället skulle intill en viss nivå garantera

att barnet erhåller det underhållsbidrag, som genom dom eller avtal

tillförsäkrats barnet. Underhållsbidragen fastställes med hänsyn till den

underhållsskvldiges ekonomiska förmåga och den underhållsberättigades

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Knngl. Maj. ts proposition nr 70 år 196b

behov. Är den underhållsskyldiges förmåga ringa, kan bidraget naturligen

inte anpassas efter behovet. För barnen är detta förhållande ej tillfredsställande

och det kan ej bestridas att underhållsbidragen till barn utom äktenskap

och till skilsmässobarn i åtskilliga fall utgår med belopp som inte på

långt när är tillräckliga.

För atL inom förskotteringens ram i någon mån minska denna olägenhet

tvangs man på sin tid att som ett komplement till den civilrättsliga underhållsskyldigheten

införa utfyllnadsbidragen, varigenom skapades garanti

för ett visst minimistöd. Utfyllnadsbidragen har otvivelaktigt fyllt eu angelägen

social uppgift men de har endast till en del avhjälpt bristerna i bidragsförskottslagen.

Sålunda har under utfyllnadsbidragen inte kunnat

inräknas de fall där domstolsbeslut eller avtal om skyldighet att utge underhållsbidrag

över huvud taget icke föreligger.

Det anförda ger vid handen att den nuvarande utformningen av bidragsförskotten

och utfyllnadsbidragen inte är tillfredsställande. Anordningen

med utfyllnadsbidrag har också uttryckligen angivits vara provisorisk i

avvaktan på en annan lösning. En fullt tillfredsställande ordning av skyddet

till barn utom äktenskap och skilsmässobarn torde inte vara möjlig utan

en genomgripande omgestaltning av förskotteringslagstiftningen. Denna

bör främst ta sikte på att garantera alla bidragsberättigade barn underhåll

av en viss storlek. Det ekonomiska stödet bör i princip vara detsamma som

i form av barnpension från folkpensioneringen tillkommer barn, vars försörj

are avlidit. Ur barnets och dess vårdnadshavares synpunkt kan den nuvarande

åtskillnaden icke försvaras. Samhället kan ej heller vara tillfredsställt

med den gällande ordningen. Den ger inte uttryck för rättvisa och

trygghet i nutida mening.

En lösning som skulle kunna ligga nära till hands vore att föreskriva att

underhållsbidrag alltid skall utgå med ett visst minsta belopp. Genom bidragsförskott

skulle sedan det allmänna trygga barnets tillgång till bidraget.

En sådan lösning diskuterades av den år 1956 tillkallade familjeberedningen

men avvisades. Beredningen anförde, att det med hänsyn till de principer

på vilka föräldrabalkens bestämmelser om underhållsskyldighet bygger inte

rimligen kunde komma i fråga att tillskapa en tvingande regel, som skulle

fastslå bidragen till ett visst minimum under alla omständigheter. Skälen

för beredningens ståndpunkt är starka. Skulle bestämmelsen om minimibelopp

fylla någon verklig funktion, måste uppenbarligen beloppet sättas

relativt högt. Då måste uppkomma åtskilliga fall, där man finner att den

underhållspliktige inte är i stånd att utge bidraget beroende på inkomstförhållanden,

övrig försörjningsplikt m. m. Att märka är att en sådan bestämmelse

måste gälla lika, vare sig det är fadern eller modern som skall betala

underhåll.

Väl kan sägas att betalningsförmågan får prövas i samband med att bidraget

utkräves. Detta förutsätter emellertid att en tillförlitlig och rättvis

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 196i

prövning kan ske i sådan ordning, vilket inte är lätt att garantera, över

huvud taget är det problematiskt att efterge en civilrättslig förpliktelse i

administrativ ordning. Man bör heller inte bortse från vikten av att den

underhållsskyldiges intressen skyddas i detta sammanhang. Den hävdvunna

principen i svensk rätt att ingen skall tvingas att över sin förmåga bidraga

till annans försörjning synes angeläget att värna. I den mån den underhållsskyldiges

förmåga inte förslår, är det samhällets plikt att träda till. Kommittén

har från dessa utgångspunkter funnit, att tanken på ett garanterat

minimiunderhåll inte bör förverkligas i form av ett i civilrättslig ordning

bestämt minsta belopp utan i den form som föreslås i det följande.

Det ter sig därvid naturligt att undersöka vad som kan göras genom en

omdaning av det nuvarande förskotteringssystemet. En tänkbar lösning är

att bygga vidare på systemet med utfyllnadsbidrag så, att begränsningen till

underhållsbidrag fastställda före den 1 juli 1957 slopas och nivån höjes

till samma belopp som bidragsförskottet.

Kommittén är medveten om att ett sådant arrangemang inte går fritt från

invändningar. Den allvarligaste torde vara, att risk finns för missbruk genom

att den underhållsberättigade underlåter att få underhållsbidrag fastställt

eller att få detta höjt, när det allmänna ändock garanterar att bidrag

utgår. Betänkligheter av denna art har — såsom framgår av det ovan anförda

— rests mot de nuvarande utfyllnadsbidragen. Kritiken kan inte helt

avvisas men den får å andra sidan inte överdrivas. Till att börja med torde

man böra bortse från de fall, där prövning av betalningsförmågan sker av

domstol. Vidare torde man inte heller behöva hysa farhågor för de fall då

underhållsskyldigheten till barn utom äktenskap fastställes i avtal. Här

krävs godkännande av barnavårdsman eller barnavårdsnämnd, och möjlighet

finns att centralt ge råd och anvisningar. Andra åtgärder i syfte att tillse

att den underhållsberättigade bevakar sin rätt till underhållsbidrag bör också

övervägas.

Med den nu skisserade lösningen skulle bidragsförskottet och utfyllnadsbidraget

kunna sammanföras till en enhetlig bidragsform, som på hävdvunnet

sätt kan benämnas bidragsförskott.

Barn, vars faderskap är klarlagt, men som inte åtnjuter underhållsbidrag

på grund av att den underhållsskyldige saknar betalningsförmåga, kan nu

inte erhålla vare sig bidragsförskott eller utfyllnadsbidrag. Även ifrågavarande

barns behov av ekonomiskt skydd bör enligt kommitténs mening tillgodoses

i en reformerad lagstiftning.

Har faderskapet ej fastställts beträffande barn utom äktenskap, utgår

bidragsförskott först från och med den månad, under vilken barnet fyllt tre

år. Kommittén är medveten om att denna regel i många fall varit av stor

betydelse som hjälp för barnavårdsnämnderna, när det gäller att få till stånd

fastställande av faderskap, vilket är av intresse ur såväl barnets som samhällets

synpunkt. Häremot bör dock vägas barnets rätt till ekonomiskt skydd

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Ktint/l. Maj:ts proposition nr 70 år liMii

redan irån födelsen. Denna synpunkt väger enligt kommitténs mening så

tungt att treårsregeln bör omprövas.

Vad sedan beträffar storleken av bidragsförskottet, torde denna böra vara

i princip densamma för samtliga bidragsberättigade barn. Bidragsnivån synes

böra anknyta till den som gäller för folkpensioneringens barnpension.

Bidragsförskottet bör vidare följa ändringarna i penningvärdet enligt samma

regler som gäller för barnpensionen.

Vid en lösning enligt de här angivna riktlinjerna försvinner i viss mån

bidragsförskottets karaktär av ett förskott på ett individuellt avpassat underhållsbidrag.

Det allmännas stöd får mera funktionen av ett normerat underhåll.

Liksom hittills skulle dock gälla, att barnavårdsnämnd, som utgivit

bidragsförskott, inträder på vederbörande kommuns vägnar i barnets

rätt till underhållsbidrag gentemot den underhållsskyldige för belopp, motsvarande

vad som utgivits. I förhållandet mellan samhället och den underhållsskyldige

har bidragsförskottet alltjämt karaktären av förskott.

Enligt kommitténs mening bör inte blott de materiella bestämmelserna

om bidragsförskotten omdanas utan även de administrativa reglerna överses.

Det nuvarande systemet är tungrott och vållar onödigt krångel för såväl

de bidragssökande som myndigheterna.

Frågan om harmonisering av de nordiska ländernas lagstiftning om bidragsförskott

har tagits upp inom nordiska socialpolitiska kommittén. En

koordination av de olika ländernas regler i vissa hänseenden har därvid befunnits

önskvärd. Bidragsförskottsreformen bör i görlig mån ansluta sig

till de riktlinjer för samordningen som uppdragits.

Bidragsförskottet torde rimligen inte kunna utformas annorlunda än som

ett minimiskydd. Underhållsbidrag därutöver kommer att utgå enbart med

tillämpning av civilrättsliga regler. Dessa bör vara så utformade, att de så

långt som möjligt fungerar smidigt och tillgodoser barnets berättigade krav.

Här påkallar frågan om värdesäkring uppmärksamhet. Då pensionerna är

värdesäkrade, vilket bidragsförskotten också förutsättes bli, synes det ofrånkomligt

att ta upp frågan om indexreglering av civilrättsliga underhållsbidrag

till barn. Problemet bör ses i samband med motsvarande problem för

andra familjerättsliga underhållsbidrag och hör närmast under familjerättskommittén.

Denna kommitté har — i anledning av en riksdagsskrivelse

år 1961 — i uppdrag att utreda frågan om standardfÖlj samhet för de familj

erättsliga underhållsbidragen.

Frågan om lika arvsrätt för barn i och utom äktenskap kan som tidigare

nämnts inom en snar framtid väntas få sin lösning såsom ett resultat av

familjerättskommitténs arbete. Socialpolitiska kommittén, som anser att

lika arvsrätt för barn i och utom äktenskap skulle främja intresset av att få

faderskapet fastställt, saknar därför anledning att närmare ta upp detta

spörsmål.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 196i

Kommitténs förslag

I det föregående har socialpolitiska kommittén i stora drag skildrat bidragsförskottsverksamhetens

utveckling och redovisat vissa synpunkter på

reformbehovet. Därvid har framkommit att den nuvarande lagstiftningen

på området är behäftad med åtskilliga svagheter och brister. Det skydd den

skall ge barnen — i huvudsak skilsmässobarn och utomäktenskapliga barn

— är otillräckligt och varierar på ett sätt som inte är motiverat ur barnens

och deras vårdnadshavares synpunkt. Kommittén har vidare allmänt diskuterat

olika åtgärder för att på ett mera tillfredsställande sätt tillgodose

barnens behov av skydd från det allmännas sida. Kommitténs överväganden

har utmynnat i den meningen att lösningen bör ske inom ramen för en i

grunden omdanad bidragsförskottslagstiftning, som ersätter de nuvarande

lagarna om bidragsförskott och om utfyllnadsbidrag. Rörande lagstiftningens

närmare utformning får kommittén anföra följande.

Bidragsförskottets konstruktion

Den gällande utformningen av bidragsförskottet får ses mot bakgrunden

av hjälpformens dominerande karaktär av en förskottering i egentlig mening

från det allmännas sida av ett i viss ordning fastställt underhållsbidrag,

som den underhållsskyldige inte erlägger. Denna bidragsförskottets

starka anknytning till underhållsbidraget och dess storlek i det enskilda

fallet gör att hjälpformen måste bli begränsad såväl beträffande den hjälpberättigade

kretsen som i fråga om hjälpens storlek. Det är enligt kommitténs

uppfattning framför allt denna omständighet, som gör att det nuvarande

systemet inte tillgodoser rimliga anspråk på trygghet och rättvisa.

Vill man undvika dessa brister måste bidragsförskottet utformas som ett

generellt bidrag, som i princip utgår till alla bidragsberättigade barn med

samma belopp, vare sig barnet tillförsäkrats underhållsbidrag eller icke. I

ett så utformat system blir barnets rätt till förskott oberoende av den underhållsskyldiges

försummelse eller oförmåga att fullgöra sin försörjningsskyldighet.

Bidragsförskottet blir därigenom ett grundskydd för barnens försörjning

i princip likartat med det som fader- och moderlösa barn erhåller i

form av barnpension från folkpensioneringen. Avlider den underhållsskyldige

övergår bidragsförskottet till barnpension och för båda förmånerna

gäller i tillämpliga delar samma regler. Man får alltså ett samordnat och enhetligt

grundskydd till samtliga barn i ofullständiga familjer.

Såsom framgår av vad tidigare anförts utgår bidragsförskott f. n. under

förutsättning att den underhållsskyldige underlåter att betala förfallet belopp.

Med kommitténs nu förordade utgångspunkt att bidragsförskott skall

kunna utgå även när underhållsbidrag inte blivit fastställt eller bidraget bestämts

till lägre belopp än bidragsförskottet kan det angivna kravet icke upprätthållas

i den nya lagen. Avsikten är emellertid inte att utge förskott i

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Maj.ts proposition nr it) år 196i

sådana fall, där det uppenbarligen inte föreligger något behov av törskott

från det allmännas sida. Sådant behov kan icke anses föreligga, om den underhållsskyldige

på ett tillfredsställande sätt utger underhållsbidrag, som

minst motsvarar bidragsförskottets belopp. Från huvudprincipen att bidragsförskott

utgår till alla bidragsberältigade barn, vare sig barnet tillförsäkrats

underhållsbidrag eller icke, bör därför enligt kommitténs åsikt

göras det undantaget, att bidragsförskott inte utgår, om det finns grundad

anledning antaga att den underhållsskyldige i förskott för kalendermånad

betalar underhållsbidrag som inte understiger vad som eljest skulle utgå i

förskott. Det förutsättes alltså att barnet i annan ordning beredes ett fullt

tillfredsställande skydd.

Vissa ytterligare begränsningar i den generella bidragsrätten är påkallade.

Kommittén återkommer till dem i nästa avsnitt.

Av det sagda torde ha framgått att det nya bidragsförskottets konstruktion

skiljer sig väsentligt från den nuvarande. Det allmänna garanterar alla som

har behov därav ett skydd upp till en viss nivå. Den underhållsskyldige befrias

emellertid inte därigenom från sina förpliktelser. Såsom redan berörts

skall alltjämt gälla, att barnavårdsnämnd, som utgivit bidragsförskott, inträder

på vederbörande kommuns vägnar i barnets rätt till underhållsbidrag

gentemot den underhållsskyldige för belopp, motsvarande vad som utgivits

i bidragsförskott. Att kommun med det nya systemet i många fall inte

kan aktualisera eller realisera krav på ersättningsskyldighet från den underhållsskyldiges

sida rubbar inte denna princip.

Allmänna förutsättningar för rätt till bidragsförskott

En grundläggande fråga gäller vilka kategorier barn som bör vara berättigade

till bidragsförskott. Enligt den gällande lagen har två grupper

barn rätt till förskott. Den första och den ojämförligt största omfattar

barn -— i och utom äktenskap — vars fader eller moder enligt rättens beslut

eller på grund av avtal är pliktig att till fullgörande av lagstadgad underhållsskyldighet

utge underhållsbidrag till barnet, såframt den underhållsskyldige

underlåter att betala förfallet belopp. Den andra gruppen avser

barn utom äktenskap, vilkas faderskap ej fastställts och som fyllt tre år.

Enligt kommitténs mening bör bidragsförskott i första hand utgå till

barn, i de fall, där underhållsskyldighet, som åvilar barnets fader eller moder,

skall fullgöras genom utgivande av underhållsbidrag till barnet. Kommittén

återkommer i det följande till frågan om bidragsförskott till utomäktenskapliga

barn med okänd fader.

Den nyss gjorda beskrivningen av de bidragsberättigade innebär, att

bidragsförskott skall utgå dels som förskott i egentlig mening på ett fastställt

underhållsbidrag upp till visst belopp, dels som utfyllnad av underhållsbidrag

som utgår med lägre belopp än bidragsförskottets och dels slutligen

i vissa situationer när något underhållsbidrag icke blivit fastställt. En
-

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 196b

ligt kommitténs mening saknar man emellertid anledning att vid bestämmandet

av den bidragsförskottsberättigade kretsen skilja mellan fall då underhållsbidrag

fastställts och sådana då detta icke skett. Avgörande är att

barnets fader eller moder är principiellt skyldig att utge underhållsbidrag

enligt de familjerättsliga reglerna. Den omständigheten att det finns fall,

då föräldrarnas ifrågavarande skyldighet inte kan föranleda åläggande att

utge underhållsbidrag till barnet, därför att betalningsförmåga saknas, bör

inte utestänga barnet från dess rätt till bidragsförskott. Den valda definitionen

av de bidragsförskottsberättigade barnen inrymmer sålunda såväl

de fall, där den underhållsskyldige förpliktats eller åtagit sig att utge bidrag,

som de fall där detta inte skett, såframt vederbörande i princip är underhållsskyldig.

Med underhållsskyldighet förstås den familj erättsliga underhållsskyldigheten,

vilken reglerar enskilda personers inbördes rättigheter och skyldigheter.

Däremot avses inte exempelvis åtagande enligt avtal, som ingåtts mellan

barnavårdsnämnd och underhållsskyldig (vårdnadshavare) om ersättning

till nämnden för samhällsvårdskostnader.

Av det anförda torde framgå att rätten till bidragsförskott inte knytes

till visst bidragsdokument såsom rättens dom eller avtal eller förbindelse i

viss form. Därför uppkommer ej heller beträffande rätten till förskott några

problem med hänsyn till interimistiska beslut eller provisoriska förbindelser

som innebär att underhållsbidrag skall tills vidare utgå till barnets underhåll.

En annan sak är att det allmännas krav på ersättning från underhållsskyldig

för utgivna bidragsförskott måste grundas på en handling

som kan läggas till grund för införsel. Förslaget upptar också ett stadgande

att sådan handling skall fogas vid ansökan om bidragsförskott.

Om samhället i enlighet med vad nu föreslagits generellt garanterar de

ifrågavarande barnen ett ekonomiskt stöd av viss storlek, kan det befaras

leda till en minskning i benägenheten att utverka underhållsbidrag till barn

eller största möjliga bidrag av den andre av föräldrarna. Härigenom skulle

det allmänna kunna åsamkas kostnader, som egentligen borde bäras av de

underhållsskyldiga. Sådana konsekvenser av den nya lagstiftningen bör

förhindras.

Man torde få förutsätta att domstolarnas avgöranden av frågor om underhållsbidrag

sker på grundval av föräldrabalkens bestämmelser om underhållsbidrag

utan hänsyn till de bidrag som utgår från samhällets sida.

Några risker av ovan angivet slag torde därför inte föreligga i de fall där

betalningsfrågor prövas av domstol. Ej heller torde man behöva hysa farhågor

för de fall, då underhållsskyldighet till barn utom äktenskap fastställes

i avtal. Här krävs ju godkännande av barnavårdsman eller barnavårdsnämnd,

och möjlighet finns att centralt ge råd och anvisningar.

Enligt kommitténs uppfattning bör dock i lag skapas garantier för att

underhållsbidrag blir fastställda respektive att låga underhållsbidrag höjs,

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 är 1901

när den underhållsskyldiges förhållanden ger möjlighet därtill. Kommittén

förordar i sådant syfte viss ändring i föräldrabalken.

Enligt 20 kap. 4 § föräldrabalken äger barnavårdsman, själv eller genom

ombud, föra talan rörande bl. a. faderskap till barn utom äktenskap. Av

11 § framgår att barnavårdsman bar befogenhet att jämväl föra talan i mål

om underhåll till barn. Kommittén föreslår, att det senare lagrummet kompletteras

med ett stadgande av innebörd, att om underhållsbidrag icke fastställts

eller om underhållsbidrag bestämts till lägre belopp än det högsta

belopp som må utgå i bidragsförskott, också barnavårdsnämnd, som utger

bidragsförskott, skall äga föra talan om utgivande av underhållsbidrag eller

om höjning av sådant bidrag. Stadgandet torde i praktiken bli av särskild

betydelse i de fall barnavårdsman icke är förordnad. Förslag till lagtext har

utarbetats av kommittén.

Kommittén föreslår dessutom, att i lagen om bidragsförskott skall intagas

ett stadgande att bidragsförskott ej må utgå, om den som har vårdnaden

om barnet underlåter att vidta eller medverka till åtgärder för att få underhållsbidrag

fastställt.

Kommittén behandlar i det följande frågan om bidragsförskott till barn

utom äktenskap beträffande vilket faderskapet ej fastställts. Nu utgår som

förut nämnts förskott till sådana barn först sedan barnet fyllt tre år.

Orsaken till att faderskapet till ett barn icke i laga ordning fastställts kan

vara den, att modern vägrat eller icke kunnat lämna tillräckliga upplysningar

för faderns efterforskande och faderskapets fastställande eller att fadern

icke är anträffbar. Att undantagslöst utesluta dessa barn från rätt till bidragsförskott

under deras tre första levnadsår är enligt kommitténs mening

inte tillfredsställande. En omprövning av den gällande begränsningen

bör därför ske.

Kommittén får till en början erinra om att barn inom denna grupp vilka

fyllt tre år åtnjöt särskilt barnbidrag under tiden från 1948 till den 1 juli

1960, då de i stället erhöll bidragsförskott. Redan i det betänkande, som låg

till grund för lagen om särskilda barnbidrag, framhölls att det mot lösningen

av försörj ningsfrågan för de utomäktenskapliga barnen utan känd fader

kunde invändas att den var en halvmesyr. Dessa barn skulle nämligen inte

få någon hjälp i normaliserad form under sina första levnadsår, då behovet

av hjälp kanske var störst. Denna nackdel ansåg man sig dock icke kunna

undgå med hänsyn till nödvändigheten att tillse att lagstiftningen inte fick

den effekten att de utomäktenskapliga fäderna underlät att fullgöra sina

skyldigheter mot barnen. Sedan barnet nått tre års ålder, bedömdes utsikterna

att få faderskapsfrågan uppklarad och underhållsbidrag utdömt

genomsnittligen vara så små, att man inte längre borde vidhålla kravet på

faderskapsfastställelse såsom villkor för rätt till barnbidrag.

Antalet barn som till följd av treårsvillkoret uteslutes från rätt till bi
-

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 196b

dragsförskott torde uppgå till drygt 4 000. Huruvida och i vilken omfattning

utformningen av reglerna för de sociala förmånerna påverkar vederbörandes

intresse av att vidta eller medverka till åtgärder för att få faderskapsfrågan

klarlagd torde åldrig kunna bedömas med full säkerhet. Man rör sig

nämligen här på ett område, där motiv och föreställningar mången gång är

outtalade eller så vaga, att slutsatserna endast kan bli antaganden eller gissningar.

Det sagda utesluter inte, att treårsvillkoret verkat som ett instrument,

som en press på vederbörande i syfte att påverka och påskynda lösningen

av faderskapsfrågan. Tvärtom får det antas att bestämmelsen varit

av betydande värde för barnavårdsorganen i deras strävanden att tillse att

barnets faderskap fastställes. Att så sker är av vikt av familjesociala skäl,

dvs. ur barnets och även samhällets synpunkt. Å andra sidan bör häremot

vägas barnets behov av och rätt till ett tillfredsställande skydd för sin försörjning

från en så tidig tidpunkt som möjligt och helst redan från födelsen.

Inom kommittén har två lösningar diskuterats. Den ena innebär att man

sänker åldersgränsen till ett eller två år och den andra att man slopar gränsen.

Med det förra alternativet undanröjer man givetvis i viss mån de nuvarande

bristerna i barnens skydd samtidigt som man till en del bevarar de

fördelar som kan vara förenade med det nuvarande systemet. Å andra sidan

ernår man blott en partiell lösning av ifrågavarande barns försörjningsproblem.

Detta har föranlett kommittén att stanna för det andra alternativet.

Kommittén förordar sålunda att barn utom äktenskap beträffande vilket

faderskapet ej fastställts skall äga rätt till bidragsförskott under samma villkor

i fråga om begynnelsetiden som gäller för andra barn.

Särskilt med hänsyn till den nyss förordade utvidgningen av möjligheterna

att erhålla bidragsförskott torde det bli nödvändigt att föreskriva vissa

begränsningar i bidragsrätten för utomäktenskapliga barn, vilkas faderskap

ej fastställts. Om ingen begränsning funnes, skulle detta kunna medföra

att bidragsförskott utginge även om modern uppbär bidrag till barnets underhåll

från någon som kan vara barnets fader. Modern skulle också —

kanske i samförstånd med barnets fader — kunna underlåta att vidta eller

medverka till åtgärder för att få faderskapet fastställt. Kommittén, som anser

att sådana missbruk bör förhindras, får i denna fråga anföra följande.

I några yttranden över det tidigare nämnda förslaget till lag om särskilda

barnbidrag hade — i syfte att förebygga missbruk av de föreslagna bestämmelserna

— hävdats att för rätt till barnbidrag borde uppställas särskilda

villkor med avseende på utredningen av faderskapet. I den proposition

(1947: 288), varigenom förslag till lag om bl. a. särskilda barnbidrag förelädes

riksdagen, framhöll föredragande departementschefen att det inte

var lämpligt att föreskriva sådana villkor, då prövningen huruvida villkoret

vore uppfyllt skulle komma att bli i hög grad formell och därför av ringa

värde. Däremot syntes böra krävas en försäkran av modern, att hon icke

uppbär eller uppburit något underhållsbidrag eller annan gottgörelse från

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 är 196b

någon som rätteligen är underhållsskyldig gentemot barnet. Bestämmelser

härom syntes enligt departementschefens mening kunna utfärdas i administrativ

ordning.

Pensionsstyrelsen utfärdade i december 1947 i sin egenskap av tillsynsmyndighet

föreskrifter av angiven innebörd och erinrade sedermera 19ol och

1955 om vikten av att dessa bestämmelser efterlevdes vid den praktiska tilllämpningen

av barnbidragslagen.

Sedan ifrågavarande barnbidrag från den 1 juli 1960 omvandlats till

bidragsförskott har socialstyrelsen i publikationen Råd och anvisningar i

socialvårdsfrågor (nr 126 juni 1960) uttalät, att rätten till bidragsförskott

i nu berörda fall vore oberoende av vilka åtgärder, som vidtagits för faderskapets

fastställande. Någon redovisning angående den faderskapsutredning

som förekommit behövde alltså inte ske. Detta innebar emellertid, anförde

socialstyrelsen vidare, icke något avkall på kravet att faderskapet för

utomäktenskapliga barn skall fastställas. Styrelsen erinrade tillika om att

bestämmelsen i 8 kap. 6 § föräldrabalken, att barnavårdsman skall sörja för

ätt barnets börd fastställes, är lika bindande i fortsättningen som den varit

före den 1 juli 1960.

Enligt praxis beviljas numera bidragsförskott till barn, beträffande vilket

faderskapet ej fastställts och som fyllt tre år, också om modern vägrat

lämna några uppgifter till ledning för faderskapets fastställande, ävensom

då det av utredningen i ärendet framkommer, att någon som kan antas vara

barnets fader alltsedan barnets födelse erlagt bidrag till barnets underhåll.

1 syfte att förhindra detta har socialstyrelsen, som utgått från att treårsregeln

kvarstår, föreslagit ätt bidragsförskott får utgå endast under villkor,

att modern icke mottar eller mottagit bidrag till barnets underhåll från någon,

som kan vara barnets fader, och att hon icke undandrar sig att medverka

till åtgärder för att söka få faderskapet fastställt. Vid remissbehandlingen

har förslaget i allmänhet godtagits. Socialvårdsförbundet anser, att de föreslagna

bestämmelserna är ofrånkomliga, medan lagberedningen anför att

bidragsförskott icke rimligen bör vägras, när t. ex. en uppgiven barnafader

till en början lämnat men senare upphört att lämna bidrag, därför att han

kommit till insikt om att faderskapet är ovisst. Enligt lagberedningens mening

bör därför bestämningen »mottagit» bidrag till barnets underhåll utgå.

Enligt kommitténs åsikt bör möjligheter finnas att hindra, att bidragsförskott

utgår under omständigheter, som kan verka stötande. Kommittén

förordar därför en regel, enligt vilken bidragsförskott ej må utgå om modern

mottar bidrag till barnets underhåll från någon, som kan vara barnets fader,

eller om hon underlåter att vidta eller medverka till åtgärder för fastställande

av faderskapet till barn utom äktenskap. Kommittén utgår från

att socialstyrelsen som tillsynsmyndighet ägnar denna fråga särskild uppmärksamhet

och följer lagtillämpningen så att den blir i görlig mån enhetlig.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj. ts proposition nr 70 år 1964

Den förordade vidgade rätten till bidragsförskott för barn utom äktenskap

aktualiserar vissa frågor angående samhällets återkravsrätt för till

dessa barn utgivna bidragsförskott. Kommittén återkommer till detta problem

i ett senare avsnitt.

Bidragsförskott utgår nu ej till barn, vars föräldrar sammanbor, eller till

barn, som bor tillsammans med den underhållsskyldige. Kommittén föreslår,

att detta stadgande ersättes med en föreskrift att bidragsförskott ej utgår

till barn, som bor tillsammans med den underliållsskijldige. Jämfört

med nuvarande bestämmelser innebär det föreslagna stadgandet, att den omständigheten

att föräldrarna sammanbor inte i och för sig utgör hinder för

bidragsförskott till barnet. Är barn till sammanboende föräldrar exempelvis

fosterbarn enligt 46 § barnavårdslagen eller vårdas det eljest — annat

än tillfälligt — annorstädes än hos föräldrarna, bör det ha rätt till bidragsförskott,

om villkoren härför i övrigt är uppfyllda.

Enligt lagen om allmän försäkring utesluts barn utom äktenskap från

rätt till barnpension från såväl folkpensioneringen som tilläggspensioneringen,

om den avlidne (den försäkrade) enligt avtal, som är bindande för barnet,

åtagit sig att till dess underhåll utge visst belopp en gång för alla, dvs.

eif engångsbelopp. Ett motsvarande undantagsstadgande finns i yrkesskadelagstiftningen

men däremot ej i gällande lag om bidragsförskott och ej heller

i lagen om utfyllnad av vissa underhållsbidrag. Lagberedningen har i

sitt remissyttrande anfört, att det f. n. är ovisst, huruvida bidragsförskott

kan utgå i sådana fall, och uppger att det vid tillämpningen av lagen om

utfyllnad av vissa underhållsbidrag antagits, att den omständigheten att underhållsbidrag

erlagts i form av engångsbelopp icke utgör hinder för att

utfyllnadsbidrag utgår. Med hänsyn till den oklarhet som synes råda och

till önskvärdheten att erhålla likformiga regler i detta avseende bör enligt

kommitténs mening det angivna undantagsstadgandet införas även i den

nya lagen om bidragsförskott. Kommittén föreslår att så sker.

I detta sammanhang vill kommittén erinra om att föredragande departementschefen

i den proposition (1957: 139), varigenom förslag till bl. a. lag

om utfyllnadsbidrag förelädes riksdagen uttalade att det vore tacknämligt,

om man skulle kunna uppnå ätt underhållsbidrag av typen engångsbidrag

nedbiingades eller avskaffades. Kommittén vill också ifrågasätta, om nuvarande

möjlighet att fullgöra underhållsskyldighet mot barn utom äktenskap

genom engångsbelopp bör bibehållas. Engångsbeloppen torde normalt användas

till inköp av en livränta åt barnet. Det kan nämnas att bl. a. är riksförsäkringsverket

försäkringsgivare för sådana livräntor. Den stora olägenheten

är emellertid, att penningvärdeförsämring snabbt kan reducera värdet

av livräntan, och barnet har ingen rätt att påfordra, att den underhållsskyldige

skall ge ytterligare bidrag för den tid engångsbeloppet avser. I äldre tider

kunde — sett ur barnets synvinkel — anordningen med ett engångsbelopp

i många fall te sig som ett alternativ värt att föredra framför ett lö
-

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungl. Maj. ts proposition nr 70 år 19tii

pande underhåll, soin var beroende av barnafaderns framtida betalningsförmåga,

och av att fadern var i livet. Tillkomsten av bidragsförskott och

barnpensioner har här förändrat bilden samtidigt som de successiva koslnadsstegringarna

kräver särskild uppmärksamhet. Hänsyn till barnafadern

kan inte rimligen motivera bibehållandet av institutet med engångsbelopp i

den mån väsentliga intressen för barnet talar däremot. Kommittén förordar,

att frågan om engångsbeloppen snarast upptas till prövning.

Rätt till bidragsförskott tillkommer nu barn, som är svensk medborgare

och stadigvarande vistas i riket. Barn som är medborgare i annat nordiskt

land och som stadigvarande vistas i Sverige är dock med stöd av konventionen

den 15 september 1955 om social trygghet berättigade till bidragsförskott

enligt samma regler som gäller för svenska medborgare.

Nordiska socialpolitiska kommittén har rekommenderat att man bör som

gemensamt villkor för rätt till bidragsförskott i de nordiska länderna överväga,

att barnet skall vara bosatt i det land, där bidragsförskott söks, samt

att barnet eller minst en av föräldrarna skall vara medborgare i landet eller

omfattas av konvention angående bidragsförskott.

Socialpolitiska kommittén vill i detta sammanhang erinra om att barn,

som icke är svensk medborgare, har rätt till allmänt barnbidrag i Sverige,

om det är bosatt här i riket och om — dessutom —- barnet självt eller någon

av dess föräldrar vistats i Sverige minst sex månader eller barnet fostras

hos någon, som är bosatt och mantalsskriven i Sverige. För rätt till barnpension

från folkpensioneringen krävs, att barnet skall ha svenskt medborgarskap.

Barn, som är utländsk medborgare, är dock enligt vissa överenskommelser

mellan Sverige och främmande stater likställt med svenska medborgare

i fråga om rätt till barnpension.

Socialstyrelsen har i första hand föreslagit att kravet på svenskt medborgarskap

slopas och i andra hand förordat att kravet bibehålls för barn utom

äktenskap, vilkas faderskap ej fastställts. Remissorganen har varit av delade

meningar.

Enligt kommitténs mening bör i analogi med vad som gäller för rätt till

de nämnda barnpensionerna svenskt medborgarskap krävas för rätt till bidragsförskott

också i fortsättningen. Att skilja mellan olika kategorier

bidragsberättigade barn synes inte lämpligt. Som nämnts är barn från något

av de nordiska länderna genom konvention tillförsäkrade rätt till bidragsförskott

på samma villkor som svenska medborgare. Kommittén ifrågasätter

vidare ingen ändring i den nuvarande ordningen att Kungl. Maj :t skall ha

befogenhet att träffa överenskommelse med främmande stat om utsträckt

tillämpning av bidragsförskottslagen.

I den mån frågan om medborgarskapskraven inom den allmänna försäkringen

aktualiseras, vilket torde bli fallet med hänsyn till den nuvarande

utvecklingen på det internationella socialpolitiska samarbetets område, bör

s. 120 Kontrollera mot PDF

120 Kungl. Maj. ts proposition nr 70 år 1964

enligt kommitténs mening motsvarande regel i bidragsförskottslagstiftningen

omprövas.

Det nuvarande kravet att barnet skall stadigvarande vistas här i riket

bör lämpligen utbytas mot bosatt i riket. Detta krav bör inte anses uppfyllt,

såframt barnet inte är kyrkoskrivet i Sverige. Är barnet kyrkoskrivet

här bör det kunna anses bosatt här även under tillfälliga vistelser utom

landet. För att en vistelse utom landet skall kunna betraktas såsom tillfällig,

bör den i allmänhet inte omfatta mer än högst fyra månader. Undantag

från denna regel bör dock kunna göras, om det finns särskilda skäl därtill.

Beträffande den övre åldersgränsen för rätt till bidragsförskott får kommittén

anföra följande. Nu gäller att förskott icke utgår för längre tid än

till och med dagen före den, då barnet fyller 16 år. Bestämmelsen om slutdag

får ses mot bakgrunden av att bidragsförskott ej vidare skall utgå, sedan

underhållsskyldigheten upphört. Om det genom dom eller avtal fastställda

underhållsbidraget skall utgå till dess barnet fyller 16 år — ett i varje

fall tidigare mycket vanligt förhållande — skall bidragsförskott icke beviljas

för längre tid än till och med dagen före den barnet uppnår nämnda

ålder. Regeln är enhetlig för samtliga kategorier barn, dvs. de vilkas rätt

till underhållsbidrag upphör då de fyller 16 år, de som tillförsäkrats underhållsbidrag

även för tid därefter ävensom de som ej tillförsäkrats underhållsbidrag.

Socialstyrelsen, som haft i uppdrag att överse de svenska lagreglerna

om bidragsförskott till barn under 16 år, upptar i sitt förslag den nu gällande

bestämmelsen. Styrelsen anför samtidigt att nordiska socialpolitiska

kommittén förordat, att bidragsförskott skall kunna utgå till dess barnet

fyller 18 år, såvida inte underhållsskyldigheten upphört dessförinnan. Vid

remissbehandlingen av styrelsens förslag har framkommit önskemål om att

den övre åldersgränsen bestäms till den månad, under vilken barnet fyller

18 år. Därvid har i en del fall ifrågasatts att rätten till förskott för tiden

mellan 16 och 18 år skulle göras beroende av en skälighetsprövning, eftersom

ett stort antal ungdomar i åldern 16—18 år har egna inkomster av förvärvsarbete,

varför det inte torde finnas skäl att generellt utge bidragsförskott

i dessa åldrar. Som skäl för höjning av åldersgränsen har anförts, dels att

det nu är vanligt, att underhållsbidrag fastställs att utgå till dess barnet fyller

18 år, dels att skolplikten numera förlängts och dels lagstiftningen i de

övriga nordiska länderna.

Kommittén anser att frågan om höjning av den övre åldersgränsen för

rätt till bidragsförskott från 16 till 18 år är ett problem som ej bör bedömas

isolerat. Det bör naturligen ses i samband med åldersgränserna för rätt

till andra sociala förmåner, såsom allmänt barnbidrag, studiebidrag samt

barnpension och barntillägg från folkpensioneringen. Kommittén vill här

erinra om den promemoria rörande åldersregler inom skatte- och socialpoli
-

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Muj:ts proposition nr 70 är 1961

tiken, som tillkommit efter samråd mellan studiehjälpsutredningen och socialpolitiska

kommittén och publicerats i betänkandet om bättre studiehjälp

(SOU 1963:48 bil. 4, sid. 180 o. 1''.). Kommittén finner det inte möjligt

att i detta sammanhang företa en allmän omprövning av dessa åldersregler.

Kommittén ifrågasätter därför nu ingen ändring av 16-årsgränsen,

när det gäller rätt till bidragsförskott.

Det bör övervägas att vid lämplig tidpunkt i särskild ordning föranstalta

om en utredning rörande åldersreglerna för olika familjesociala förmåner

och förpliktelser. Eu utgångspunkt bör därvid vara de förändringar som

äger rum i fråga om frekvensen av utbildning och självförsörjning bland

ungdomar över 16 år.

Kommittén förordar emellertid den modifieringen i regeln om åldersgränsen,

att bidragsförskott skall utgå till och med den månad då barnet

fyller 16 år. Härigenom nås överensstämmelse med folkpensioneringens motsvarande

regler för rätt till barnförmåner. Den föreslagna ändringen innebär

givetvis inte, att samhällets rätt till återkrav för utgivna bidragsförskott utsträcks

på motsvarande sätt, där underhållsskyldigheten upphört viss dag

under 16-årsinånaden.

Reglerna om begynnelsetiden för rätt till bidragsförskott bör likaledes anknytas

till motsvarande regler inom folkpensioneringen.

Bidragsförskottets storlek

Socialpolitiska kommittén anser det naturligt att bidragsförskottets storlek

avpassas efter det stöd, som folkpensioneringens barnpension ger barn

som mist sin fader eller moder eller båda föräldrarna. Barnets behov av stöd

från det allmänna får nämligen anses vara i stort sett detsamma vare sig det

skall ersätta uteblivet underhåll därför att en försörj are är avliden eller därför

att försörj aren inte fullgör sin försörj ningsskyldighet.

Bidragsförskottet är nu utformat som ett maximibelopp, vilket belopp utgår

endast såframt den underhållsskyldige enligt rättens beslut eller på

grund av avtal är pliktig att utge motsvarande eller högre belopp till barnets

underhåll. Barn utom äktenskap, vilkas faderskap ej fastställts och

som fyllt tre år, är dock alltid berättigade till maximibeloppet. I enlighet

med vad kommittén anfört i det föregående bör bidragsförskottet enligt den

nya lagen utgå med ett enhetligt belopp — ett normalbelopp — för samtliga

bidragsberättigade barn. Denna regel bör modifieras i de fall barnet samtidigt

antingen är eller skulle ha varit berättigat till underhållsbidrag av både

fadern och modern eller är berättigat till barnpension från folkpensioneringen

— ena föräldern alltså död — och till underhållsbidrag från den

andra föräldern.

Enligt kommitténs åsikt bör bidragsförskottet liksom barnpensionen uttryckas

i vissa procent av det enligt lagen om allmän försäkring gällande

basbeloppet. Härigenom fastslås att bidragsförskottet skäll automatiskt

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1964

följa ändringarna i penningvärdet på exakt samma sätt som barnpensionen.

På anförda skäl föreslår kommittén att bidragsförskott skall utgöra 25

procent av basbeloppet. Vad sedan beträffar storleken av förskottet i de fall

både fadern och modern är underhållsskyldiga, bör denna utgöra 17,5 procent

av basbeloppet för varje underhållsskyldig eller tillhopa 35 procent,

motsvarande barnpensionen till föräldralösa barn. Uppbär barnet barnpension

från folkpensioneringen, bör bidragsförskott utgå med 10 procent av

basbeloppet.

Som tidigare framhållits utgör barnpensionen emellertid icke f. n. vissa

andelar av basbeloppet utan dess storlek är bestämd till visst antal kronor

—■ för år räknat 1 000 kr. för fader- eller moderlösa barn och 1 400 kr.

för föräldralösa barn — enligt övergångsbestämmelserna till lagen om allmän

försäkring. De angivna beloppen motsvarar 25 resp. 35 procent av basbeloppet

i 1957 års penningvärde, dvs. 4 000 kr. Kommittén anser, att bidragsförskott

enligt den nya lagen bör utgå med hänsyn till penningvärdet

i dagens situation.

Basbeloppet är nu 4 700 kr. men har för januari 1964 bestämts till 4 800

kr. Kommittén föreslår i det följande, att den nya lagen träder i kraft den

1 juli 1964. Under förutsättning att basbeloppet utgör 4 800 kr., kommer

bidragsförskott enligt huvudregeln att utgå med 1 200 kr. per barn och år.

Har både fadern och modern att fullgöra sin underhållsskyldighet genom

utgivande av underhållsbidrag, skall bidragsförskott utgå med 840 kr. om

året för varje underhållsskyldig eller tillhopa med 1 680 kr. Uppbär barnet

barnpension, utgör förskottet 480 kr.

Från den angivna principen att bidragsförskott alltid utgår med ett normalbelopp

som i princip är lika för alla barn, bör undantag göras i följande

två fall.

Det ena avser den situationen att den underhållsskyldige till fullo utger

honom åvilande underhållsbidrag och skäl finns till antagande att han

skall göra det också i fortsättningen. Han betalar exempelvis 75 kr. i månaden.

I sådant fall bör barnet tillförsäkras bidragsförskott med ett belopp

motsvarande skillnaden mellan förskottets normalbelopp och underhållsbidraget.

Bidragsförskottet får här karaktär av utfyllnad av underhållsbidraget

upp till förskottets normalbelopp.

Även i ett annat fall bör bidragsförskottets storlek kunna begränsas efter

en individuell prövning. Så bör ske, om den som har vårdnaden om barnet

underlåter att vidta eller medverka till åtgärder för att få underhållsbidraget

höjt, trots att förutsättningar för en höjning anses föreligga.

Samspelet mellan bidragsförskottet och folkpensioneringens båda barnförmåner,

barnpensionen och barntillägget, aktualiserar vissa ändringar i

lagen om allmän försäkring. Först må beröras kombinationen bidragsförskott

och barnpension. Bidragsförskott kan nu ej utgå till barn, som är berättigat

till barnpension. Å andra sidan utgör enligt en specialregel i 8 kap.

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Knngl. Maj.ts proposition nr 70 år 1004

(i § lagen om allmän försäkring barnpensionen till barn utom äktenskap, som

fyllt tre år och beträffande vilket faderskapet ej fastställts, efter moderns

frånfälle 35 procent av basbeloppet eller tills vidare 1 400 kr. Enligt kommitténs

förslag i det föregående utesluts emellertid ej barn, som är berättigat

till barnpension från rätt till bidragsförskott utan förskott utgår i sådant

fall med 10 procent av basbeloppet. Vid bifall till detta förslag och förslaget

att slopa treårsregeln bör nyss nämnda specialregel rörande barnpensionens

storlek för vissa utomäktenskapliga barn utgå. Är barnets moder död och

faderskapet ej fastställt bör nämligen barnpensionen utgå enligt samma regler

som för övriga moderlösa barn eller med 25 % av basbeloppet, vartill kommer

bidragsförskott med 10 procent av basbeloppet.

Ett samordningsproblem uppkommer också i den situationen att rätt

samtidigt föreligger till bidragsförskott och barntillägg. Barnets moder kan

exempelvis uppbära förtidspension för egen del och barntillägg för barnet,

varjämte barnet är berättigat till bidragsförskott, motsvarande 25 procent

av basbeloppet, på grund av faderns underhållsskyldighet gentemot barnet.

Det synes i sådant fall riktigast, att barntillägget utgör 10 procent av basbeloppet.

Summan av bidragsförskottet och barntillägget kommer sålunda

att utgöra 35 procent av basbeloppet.

En annan situation bör också uppmärksammas i detta sammanhang,

nämligen kombinationen barnpension och barntillägg. Enligt ett stadgande

i 9 kap. 1 § första stycket sista punkten lagen om allmän försäkring utgår

ej barntillägg för barn, som är berättigat till pension enligt nämnda lag.

Konsekvenserna av denna regel belyses i följande exempel. En ogift eller

frånskild kvinna uppbär förtidspension för egen del och barntillägg för sitt

barn. Samtidigt utgår bidragsförskott till barnet på grund av faderns underhållsskyldighet.

Enligt kommittéförslaget motsvarar båda barnförmånerna

35 procent av basbeloppet. Avlider fadern ersätts bidragsförskottet

med barnpension, varvid barntillägget ej längre kan utgå. Genom faderns

frånfälle reduceras sålunda barnförmånerna till 25 procent av basbeloppet.

Till undvikande av detta otillfredsställande resultat förordar kommittén, att

det ovannämnda stadgandet i 9 kap. 1 § första stycket sista punkten utgår.

Samtidigt bör i 9 kap. 1 § andra stycket första punkten införas ett tillägg,

som med beaktande jämväl av vad i föregående stycke anförts bör få den

innebörden, att barntillägg utgör för år räknat 10 procent av basbeloppet,

om barnet är berättigat till barnpension eller bidragsförskott. Förslag till

erforderliga ändringar i lagen om allmän försäkring har utarbetats av kommittén.

I detta sammanhang vill kommittén framhålla vikten av att utomäktenskapliga

barns faderskap verkligen blir fastställt och helst så tidigt som

möjligt och att underhållsbidragen — för såväl inom- som utomäktenskapliga

barn -—- fastställes till skäliga belopp.

Kommittén förutsätter att barnavårdsorganen energiskt och målmedve
-

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj. ts proposition nr 70 år 1964

tet verkar för att barnets börd fastställs, när det är fött utom äktenskap.

Möjligheten att erhålla bidragsförskott redan från barnets födelse får inte

minska detta intresse. Enligt den förordade nya lagstiftningen bereds barnavårdsnämnderna

möjlighet att vägra bidragsförskott, om barnets moder —

kanske i samförstånd med fadern — inte är villig att uppge vem som är barnets

fader eller om modem mottar underhåll till barnet från någon som

kan antas vara barnets fader. I första hand bör nämndernas verksamhet dock

inriktas på att få fram sådan utredning att faderskapet kan klarläggas.

Ansvaret för att så sker åvilar i första hand barnavårdsnämnderna. Vad

barnavårdsinännen angår vill kommittén erinra om att det enligt bestämmelser

i föräldrabalken åligger dem att tillse att barnets rätt och bästa behörigen

tillvaratas. Som särskilt betydelsefulla framhålls uppgifterna att sörja

för att barnets börd fastställs och att underhåll tillförsäkras barnet. I det

följande förordar kommittén att det s. k. omsökningsförfarandet slopas och

rekommenderar vidare att barnavårdsmännen i görlig mån befrias från uppgifter

rörande kravverksamheten. Mot denna bakgrund synes det uppenbart

att barnavårdsmännen i framtiden bör få mera tid att ägna sig åt den

personligt stödjande sidan av sin verksamhet.

Socialstyrelsen har i sin utredning anfört, att styrelsen för sin del — om

systemet med enhetligt bidragsförskott genomförs — kommer att i publikationen

Råd och anvisningar framhålla angelägenheten av att underhållsbidrag

icke fastställs med för låga belopp och betona, hur viktigt det är, alt

barnavårdsnämnder och barnavårdsmän söker förhindra, att så sker. Styrelsen

uppger att den nämnda publikationen utdelas regelbundet till bl. a.

samtliga barnavårdsnämnder, länsstyrelser och domstolar. Kommittén vill

understryka vikten av att sådan informationsverksamhet bedrives och att

resultatet av densamma noga följes.

Vissa administrativa frågor

Bidragsförskottsverksamheten handhas nu av kommunernas barnavårdsnämnder.

Socialpolitiska kommittén anser att denna ordning bör bibehållas

tills vidare.

Barnavårdsnämndernas ifrågavarande verksamhet regleras genom en rad

föreskrifter dels i bidragsförskottslagen och dels i en kungörelse angående

tillämpningen av nämnda lag m. in. Det synes inte erforderligt att här i detalj

redovisa de olika arbetsuppgifterna. Det bör dock nämnas att kritik vid

ett flertal tillfällen riktats mot de nuvarande reglerna angående bidragsförskottens

administration. Bl. a. har det hävdats att det gällande systemet

medför ett mycket tidsödande arbete, särskilt i de större kommunerna. Bidragande

orsaker till detta är främst det s. k. omsökningsförfarandet, återkravsverksamheten

gentemot de underhållsskyldiga för utgivna bidragsförskott

samt bestyret med ansökan om gottgörelse av statsverket för dess an
-

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1904

del i kostnaderna för de utgivna förskotten, i den mån ersättning ej kunnat

idtas av den underhållsskyldige.

De materiella reformer inom bidragsförskottsområdet som kommittén

förordat i det föregående torde inte innebära några mera väsentliga ändringar

av betydelse för administrationen i annan mån än att antalet förskottsberättigade

barn kommer att stiga. En ökning av antalet bidragsförskottsärenden

är därför att påräkna. Bl. a. på grund härav är det angeläget

att överväga, om inte förutsättningar finns för att underlätta administrationen.

En bidragande orsak till barnavårdsnämndernas arbetsbelastning är som

nämnts omsökningsförfarandet. Det innebär, att bidragsförskott regelmässigt

beviljas längst till och med utgången av det statliga budgetår som löper

vid förskottets beviljande. Redan under juni månad prövas dock ansökningar

om bidragsförskott för påföljande budgetår. Ett beslut om bidragsförskott

har alltså tidsbegränsad verkan. För fortsatt bidragsförskott erfordras

ny ansökan. För att ge en uppfattning i stort om vad detta betyder i

arbete för barnavårdsnämnderna och för barnavårdsmännen behöver blott

nämnas, att antalet ansökningar om förskott under vart och ett av de senaste

åren uppgått till omkring 75 000. Bidragsförskott omsökes i regel och

ansökningarna koncentreras i allmänhet till vissa månader under första

halvåret. Upprättandet av ansökningarna, vilket i regel sker med biträde

från barnavårdsnämnden, deras prövning i nämnden och de därmed sammanhängande

expeditionella göromålen åsamkar ntan tvekan nämnderna

ett betydande administrativt arbete. Därigenom hindras barnavårdsorganen

från att ägna sin tid åt mera konstruktivt barnavårdsarbete för att tillgodose

såväl barnets som samhällets sociala och ekonomiska intressen.

Några vägande skäl för bibehållande av omsökningsförfarandet kan knappast

anföras. Stundom har det ansetts vara av värde som kontroll över att

bidragsförskott inte utgår till barn, som inte är berättigade därtill. Såsom

ett led i efterkontrollen är dock omsökningsförfarandet otillräckligt och

alltför arbetskrävande. Barnavårdsnämnderna måste sålunda lita till även

andra möjligheter för att få kännedom om sådana ändrade förhållanden,

som påverkar barnets rätt till fortsatt bidragsförskott. Kommittén föreslår

därför att omsökningsförfarandet slopas.

I den nya lagen förutsätts bidragsförskott skola beviljas att utgå tills vidare,

så länge förutsättningar för rätt till förskott alltjämt föreligger. Bidragsförskotten

blir härigenom en mer eller mindre permanent stödform,

som även i fråga om ansökningsförfarandet får stora likheter med barnpensionen

från folkpensioneringen. För att tillgodose möjligheterna att vid

ändrade förhållanden ompröva bidragsrätten föreslås att i lagen upptas vissa

föreskrifter om anmälningsskyldighet och om skyldighet att återbetala utgivet

förskott vid underlåten anmälan. För barnavårdsnämnderna bör stad
-

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 196b

gas rätt och skyldighet att under vissa närmare angivna förutsättningar dra

in eller minska förskottet.

Kommittén återkommer i senare avsnitt till frågorna om kommunernas

återkravsverksamhet gentemot de underhållsskyldiga samt om arbetet med

att söka gottgörelse av statsverket.

Kommittén vill i det följande beröra vissa allmänna synpunkter på barnavårdsnämndernas

uppgifter rörande bidragsförskotten. Förut har framhållits

att den nya lagen innebär ökade möjligheter att erhålla förskott. Det

åligger barnavårdsnämnderna — och barnavårdsmännen — att ha sin uppmärksamhet

riktad på att barn, som är berättigade till bidragsförskott, erhåller

sådan förmån. Innan ansökan behandlas, bör nämnden så noggrant

som möjligt söka utreda de förhållanden som är av vikt för bedömande av

barnets rätt till bidragsförskott. Vikten av detta bör särskilt inskärpas, då

ansökan för varje barn ofta blir en engångsföreteelse.

Sedan bidragsförskott beviljats, ankommer det på den barnavårdsnämnd

som utger förskott att tillse att rätt till förskott alltjämt föreligger. Denna

uppgift tillkommer i första hand den nämnd, som beviljat förskottet, men

har förhållandena — på grund av ändrad mantalsskrivning för barnets fader

eller moder eller till följd av barnets bosättning — ändrats så att förskott

skall utges av annan barnavårdsnämnd, åvilar kontrollskyldigheten

den senare nämnden. Kontrollverksamheten torde få utformas med hänsyn

till vad som efter de särskilda förhållandena är mest prraktiskt inom varje

kommun. Kommittén finner det icke erforderligt eller lämpligt att föreskriva

en årlig genomgång av hela beståndet barn som uppbär förskott inom kommunen.

En sådan föreskrift skulle lätt kunna tolkas som en rutinåtgärd

och därigenom få mindre effekt. Andra metoder kan i stället övervägas,

exempelvis successiva stickprovsundersökningar. I vissa fall torde det vara

lämpligt att i samband med förskottets beviljande uppföra ärendet på en

observationslista, som genomgås med lämpliga mellanrum. I övrigt torde det

få ankomma på socialstyrelsen att som tillsynsmyndighet utfärda allmänna

rekommendationer till barnavårdsnämndernas ledning.

Enligt gällande lag skall bidragsförskott i allmänhet utbetalas månadsvis.

Utbetalningarna torde praktiskt taget alltid ske månadsvis i förskott.

Fråga har uppkommit, huruvida detta system bör bibehållas eller om man

med den norska lagstiftningen som förebild bör övergå till ett system med

utbetalningar i efterskott. Till förmån för det senare systemet har åberopats

att det ger större möjlighet till smidig anpassning av förskotteringen till

ändringar i barnets förhållanden än vad förskottsutbetalningen gör. Förskottsutbetalningen

har dock andra fördelar ur administrativ synpunkt. För

den enskilde torde det vara av mindre betydelse vilket system som kommer

till användning. För honom är det av vikt att han på en bestämd dag i månaden

kan uppbära förmånen.

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 100A

Socialstyrelsen liar diskuterat fördelar och nackdelar hos båda systemen

och stannat för att förorda att det nuvarande svenska systemet med utbetalning

i förskott bibehålls. Denna mening omfattas också av flertalet remissorgan.

Det bör framhållas, att de hörda barnavårdsnämnderna praktiskt taget

enhälligt är av denna uppfattning.

Kommittén finner inte skäl att förorda någon ändring i den nuvarande

ordningen.

Återkravsverksamheten

Förskottering av underhållsbidrag till barn innebär i princip, att det allmänna

helt eller delvis utbetalar det underhållsbidrag, som underhållsskyldig

fader eller moder underlåter att erlägga. Denna princip avses som redan

nämnts ej skola rubbas i den nya lagstiftningen. Den underhållsskyldige blir

sålunda, sedan bidragsförskott beviljats, skyldig att till barnavårdsnämnd,

som utger förskott, erlägga underhållsbidraget allt eftersom detta förfaller

till betalning. Fullgör den underhållsskyldige ej frivilligt honom åvilande

betalningsskyldighet, åligger det barnavårdsnämnden att utan dröjsmål vidta

erforderliga åtgärder för fordringens indrivande. Med hänsyn särskilt till

de ökade kostnader för det allmänna, som kommitténs förslag medför, får

kommittén understryka vikten av att alla åtgärder vidtas för att effektivisera

inbetalningen.

Ansvaret för indrivningsverksamheten åvilar barnavårdsnämnden. Det

åligger alltså inte en barnavårdsman att i denna sin egenskap ta ut ersättning

från den underhållsskyldige för det av barnavårdsnämnden förskotterade

underhållsbidraget. Barnavårdsman kan gentemot den underhållsskyldige

endast företräda fordran som barnet äger. En annan sak är, att barnavårdsnämnderna

av praktiska skäl ofta uppdrar åt barnavårdsman att utkräva

jämväl utgivna bidragsförskott. Åtar sig barnavårdsmannen detta, gör

han mera än vad som åvilar honom i hans egenskap av barnavårdsman.

Kommittén har funnit skäl understryka detta, eftersom det f. n. i icke ringa

utsträckning förekommer att barnavårdsman efter uppdrag av barnavårdsnämnd

utkräver jämte barnets fordran även den del av underhållsbidraget,

för vilken bidragsförskott utgivits. Detta kan medföra att barnavårdsmannen

ägnar en oproportionerligt stor del av sin arbetstid åt indrivningsverksamheten

till förfång för den kurativa verksamheten.

Kommitténs i det föregående framförda förslag att omsökningsförfarandet

skall slopas måste avsevärt bidra till att minska barnavårdsmannens arbetsuppgifter

beträffande bidragsförskotten. Kunde utvecklingen ledas därhän,

att han i allt större utsträckning befriades från arbetet med indrivningsverksamheten

och att detta i stället koncentrerades till barnavårdsnämnderna,

skulle enligt kommitténs mening vinnas väsentliga fördelar ur barnavårdsmannainstitutionens

synpunkt. Enligt vad kommittén erfarit tillämpas

i de större städerna redan den ordningen, att kravverksamheten överflyttas

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj. ts proposition nr 70 år 196i

från barnavårdsinännen till barnavårdsnämnderna. Kommittén vill förorda

en utveckling i den riktningen i allt fler kommuner.

Rörande fördelningen mellan barnavårdsnämnd och bidragsberättigade

av till nämnden från den bidragsskyldige influtna medel får kommittén anföra

följande. Närmare bestämmelser om hur fördelningen skall ske saknas

i bidragsförskottslagen. I praxis torde vid fördelningen förfaras på följande

sätt.

Har både barnavårdsnämnden och den bidragsberättigade fordran å oguldna

belopp, fördelas vad som influtit mellan dem båda. Ingendera har företrädesrätt

för sin fordran utan fördelningen sker i proportion till respektive

fordringars storlek. Belopp, som uttas genom införsel, gäller dock alltid i

första hand den löpande månadens underhållsbidrag. Samma regel torde

tillämpas även vid frivillig inbetalning från den underhållsskyldige, såframt

inte denne uttryckligen angett, att erlagt belopp avser annan tid.

Om det för viss månad uttagna beloppet är större än det belopp, som den

bidragsskyldige är skyldig att betala för månaden, fördelas (avräknas) det

överskjutande beloppet på fordringarna för tiden före denna månad. Fördelningen

sker proportionellt på dessa fordringar oavsett fordringarnas ålder.

Belopp, som uttagits genom införsel, utnyttjas dock ej för att täcka fordringar,

som med hänsyn till deras ålder inte kan tas ut genom införsel. Det

kan nämnas att enligt 6 § första stycket lagen den 14 juni 1917 om införsel

i avlöning, pension eller livränta i lagrummets lydelse enligt lagen den 17

maj 1963 införsel ej må äga rum till gäldande av bidragsbelopp, som förfallit

till betalning tidigare än två år före början av den kalendermånad under

vilken verkställigheten skall ske.

Mot det nuvarande systemet kan erinras att det inte på ett tillfredsställande

sätt tillgodoser barnets rätt vid fördelningen av de influtna beloppen.

Systemet förorsakar vidare barnavårdsnämnderna invecklade och tidsödande

räkneoperationer, i synnerhet när det gäller att fördela influtna medel

mellan äldre fordringar. I sådana fall kan flera barnavårdsnämnder vara

fordringsägare jämte det bidragsberättigade barnet.

Kommittén anser, att om den bidragsskyldige har skuld till både barnet

och samhället, barnets fordran bör gå före samhällets. En bestämmelse av

sadan innebörd bör enligt kommitténs mening inflvta i den nya lagen om

bidragsförskott. Begeln bör utformas så, att om underhållsbidrag, som under

viss månad inflyter till barnavårdsnämnd, överstiger det på månaden

belöpande bidragsförskottet, det överskjutande beloppet skall fördelas så,

att barnets fordran för oguldna underhållsbidrag har företräde framför det

allmännas fordran för utgivna bidragsförskott. Regeln bör enligt kommitténs

mening komma i tillämpning även i fråga om överskottsbelopp, som

avser förskott utgivna före lagens ikraftträdande.

Vad sedan gäller den närmare fördelningen (avräkningen) av det överskjutande

beloppet på i första hand barnets äldre fordringar och i andra

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Kungi. Maj.ts proposition nr It) är 1964

hand på samhällets motsvarande fordringar vill kommittén ifrågasätta,

om det är erforderligt eller lämpligt att uppta föreskrifter därom i lagen om

bidragsförskott. Hänsynstagande till gällande regler och praxis på utsökningsrättens

område — en ny lag om införsel är för övrigt under utarbetande

— gör, att det är förenat med tetydande svårigheter att skapa en helt

tillfredsställande regel. Att så är fallet framgår klart av vad socialstyrelsen

anfört i denna fråga, varjämte må åberopas vad lagberedningen yttrat i sitt

remissutlåtande över socialstyrelsens förslag. Kommittén får i denna del

hänvisa till den bifogade sammanfattningen av styrelsens förslag och av

remissyttrandena. Kommittén har kommit till den uppfattningen, att man

inte i detta sammanhang hör ta definitiv ställning till frågan om avräkningsreglerna.

Med denna lösning torde barnavårdsnämnderna i sin verksamhet

på området tills vidare få följa hittillsvarande praxis.

I det följande behandlar kommittén frågan om eftergift i vissa fall av

samhällets återkravsrätt mot underhållsskijldig.

Enligt 17 § andra stycket bidragsförskottslagen i lagrummets lydelse från

den 1 juli 1960 äger länsstyrelsen på framställning av barnavårdsnämnden

eller av den underhållsskyldige besluta, att det allmännas återkravsrätt

skall efterges, om särskilda skäl föranleder därtill. Tidigare fordrades att

det förelåg synnerliga skäl.

Lagändringen tillkom med tanke i första hand på fall, där den underhållsskyldige

vistas utomlands och där indrivning genom vistelselandets myndigheter

inte kan påräknas. Genom ändringen bereddes länsstyrelserna möjlighet

att efterge samhällets återkravsrätt, såvida det av i ärendet verkställd

utredning kan anses framgå, att återkrav inte har någon utsikt till framgång.

Uppmjukningen av möjligheterna till eftergift av återkravsrätten är avsedd

att tillämpas även i fall, där bidragsförskott beviljats barn utom äktenskap,

beträffande vilket faderskapet ej fastställts och som fyllt tre år. Ifrågavarande

barn hade tidigare haft rätt till särskilt barnbidrag, vilket från

den 1 juli 1960 ersattes av bidragsförskott. I sådana fall kan faderskapet

komma att fastställas längre eller kortare tid efter det bidragsförskottet

börjat utgå. I princip föreligger återkravsrätt gentemot fadern även beträffande

de förskott, som belöper på tiden före faderskapets fastställande med

den begränsning som följer av den allmänna tioårspreskriptionen. I den

proposition (1960: 75) som ligger till grund för ovannämnda lagändring har

dock uttalats, att återkravsrätten i förevarande fall torde böra efterges, om

inte speciella skäl talar däremot. I dessa fall torde det enligt uttalande i

propositionen för utfående av gottgörelse av staten inte fordras någon aktivitet

från barnavårdsnämndens sida utöver den verksamhet för att barnets

börd fastställs, som det åligger barnavårdsmannen att bedriva.

Bortsett från nu nämnda två grupper av ärenden avsågs inte någon uppmjukning

skola äga rum.

5 —Bihang till riksdagens protokoll 1964. Nr 70

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1064

Socialpolitiska kommittén ifrågasätter ej någon ändring i den inledningsvis

refererade bestämmelsen om eftergift av återkravsrätten utan förordar

att den överförs i sak oförändrad till den nya lagen. Kommittén vill dock

anföra vissa synpunkter rörande lagrummets tillämpning.

Enligt förarbetena till lagrummet i dess ursprungliga lydelse är en restriktiv

tillämpning avsedd. Eftergift av återkravsrätten bör beviljas i sådana

fall, där ett tillgripande av tvångsmedel kan visa sig ur social synpunkt

olyckligt eller ur mera personlig synpunkt uppenbart obilligt. Som exempel

har nämnts sådana fall, där fadern till ett utomäktenskapligt barn har egen

familj, vars sammanhållning uppenbarligen skulle äventyras om förskottet

uttogs av honom. Enbart den omständigheten att den underhållsskyldige

bildat egen familj, bör dock inte leda till eftergift. De särskilda skäl, som

ursprungligen gällde, skulle vara av personlig och social natur, alltså inte

av ekonomisk art. Det kan tilläggas, att ett av länsstyrelsen fattat beslut

om eftergift innebär, att den underhållsskyldige blir för all framtid befriad

från återbetalningsskyldighet med avseende på det utgivna förskott

som framställningen om eftergift avsett.

Bedömningen av frågan om eftergift av samhällets återkravsanspråk innebär

en avvägning mellan å ena sidan samhällets krav på ersättning av

den underhållsskyldige för utgivna bidragsförskott och å andra sidan skäliga

hänsyn till den underhållsskyldiges personliga och sociala förhållanden.

Med lagstiftningens ursprungliga syfte och konstruktion var det naturligt

att det allmännas rättsanspråk kom starkt i förgrunden. En liberalisering

av lagrummet har som framgått av det föregående skett relativt

nyligen. Verkningarna av lagändringen är dock begränsade till två grupper

av ärenden.

De möjligheter till eftergift som lagen med sin nuvarande utformning

ger, bör enligt kommitténs mening komma till praktisk användning även

i andra fall än de ovan berörda. En underhållsskvldig kan ha varit förhindrad

att fullgöra sin skyldighet exempelvis på grund av långvarig sjukdom,

vistelse på vårdanstalt för alkoholmissbrukare, fångvårdsanstalt eller

liknande. Har i sådant fall bidragsförskott utgått, kan krav på betalning av

förfallna bidrag uppkomma så snart han börjar erhålla förvärvsinkomst,

oavsett om han såsom ej sällan är fallet befinner sig i eu rehabiliteringsperiod.

Därigenom kan hans anpassning till förvärvslivet eller samhället

försvåras eller förhindras. Kommittén vill därför i nu nämnda och likartade

fall förorda eu mindre restriktiv tillämpning av bestämmelsen. Vid

behov torde eventuellt erforderliga föreskrifter i sådant syfte få intas i den

tillämpningskungörelse, som Kungl. Maj :t torde komma att utfärda i anslutning

till den nya lagstiftningen.

Därvid torde också böra beaktas den situation, som uppkommer om institutet

arbetsföreläggande avvecklas i enlighet med därom framlagt förslag

(SOU 1963: 38). Kommittén får erinra om att landskommunernas för
-

s. 131 Kontrollera mot PDF

Kangl. Maj:ls proposition nr 70 år Wtib 131

bil ml i remissyttrande över förslaget framhållit, att den försämrade indrivning

av bidragsförskott, som i viss utsträckning torde bli en följd av

att kommunerna avhändes detta verkningsfulla påtryckningsmedel, inte

får medföra att kommunerna går förlustiga rätten till statsbidrag för utgivna

bidragsförskott. Förbundet tillägger, att detta synes kräva en viss uppmjukning

av den ganska hårda och formbundna praxis som f. n. tillämpas vid

prövningen av kommunernas ersättningsanspråk.

Som ovan nämnts uppmärksammades särskilt i samband med 1960 års

uppmjukning av möjligheterna till eftergift de fall, där bidragsförskott beviljats

utonräktenskapliga barn utan känd fader. Hade faderskapet sedermera

fastställts, borde enligt statsmakternas uttalande samhällets rätt att

återkräva dessa efterskott efterges, om inte speciella skäl talade däremot.

Uttalandet får ses mot bakgrunden av att bidragsförskotten samtidigt överfördes

från barnbidragslagstiftningen, där sådant återkrav inte förekom.

Med det föreslagna slopandet av treårsgränsen kommer frågan i ett något

annat läge.

Enligt de föreslagna reglerna föreligger rätt till bidragsförskott från barnets

födelse. I de fall vederbörande i anslutning till barnets födelse erkänt

faderskapet och åtagit sig att utge underhållsbidrag, kan anspråk på återkrav

av utgivet förskott riktas mot fadern från barnets födelse. Det finns då

ingen anledning bedöma återkravssituationen annorlunda i de fall faderskapet

fastställts efter rättegång vid en senare tidpunkt. Barnets fader skulle

eljest kunna finna det förmånligt att underlåta att frivilligt gå med på faderskapet.

Har emellertid lång tid förflutit innan faderskapet fastställts

och beror dröjsmålet inte på förhalning från faderns sida, kan det däremot

finnas anledning att helt eller delvis efterge återkravet.

Finansieringsfrågor

Nettoutgifterna för bidragsförskotten — dvs. totalkostnaderna efter vad

som kunnat återkrävas av den underhållsskyldige —- bestrids till tre fjärdedelar

av statsverket och till en fjärdedel av den kommun, vars barnavårdsnämnd

utgivit förskottet. Kostnadsfördelningsreglerna bär varit desamma

alltsedan förskottsverksamhetens tillkomst 1937. Det kommunala bidraget

har motiverats särskilt med hänsyn till kommunernas ekonomiska intresse,

då det blir fråga om att göra återkravsrätten gentemot den underhållsskyldige

gällande.

Kostnadsfördelningsfrågan var för några år sedan föremål för statsmakternas

prövning. Allmänna statsbidragsulredningen hade i sitt betänkande

om förenklad statsbidragsgivning (SOU 1956:80) förordat att vissa driftbidrag

— bland dem statsbidraget till bidragsförskotten — borde avlösas

genom ökning av lärarlönebidraget. Flertalet av remissorganen hade inte

haft något att erinra häremot. På grundval av betänkandet framlade statsrådet

och chefen för finansdepartementet i proposition 1957: 112 ett prin
-

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 196i

cipförslag angående omläggning av statsbidragsgivningen till primärkommunernas

driftutgifter. Förslaget innebar, att 27 speciella driftbidrag skulle

ersättas av två, nämligen dels ett lärarlönebidrag och dels ett högre skolbidrag.

Departementschefen ansåg dock inte att statsbidraget för bidragsförskotten

borde avlösas för det dåvarande, men uttalade att frågan torde

få tas upp på nytt om några år samtidigt med att en avlösning av de övriga

bidrag, som föreslogs undantagna från en omläggning, bleve aktuell. Propositionen

godkändes av riksdagen.

På ett näraliggande område, nämligen folkpensioneringen, har problemet

om kostnadsfördelningen mellan stat och kommun också diskuterats under

de senare åren. Någon slutlig lösning av denna fråga har inte nåtts. De fördelningsregler,

som statsmakterna stannade för 1962, innebär sålunda

endast en provisorisk reglering i avbidan på en slutlig lösning. Provisoriet

innebär att de tidigare grunderna för kostnadsfördelningen rubbats blott

i ringa mån.

Kommittén får mot bakgrunden av det anförda framhålla att frågan om

bidragsförskottens finansiering inte bör bedömas isolerad utan ses i ett

större sammanhang. Kommittén finner det under sådana förhållanden inte

lämpligt att förorda en annan lösning än den nuvarande. Kommitténs förslag

innebär sålunda att de gällande grunderna för kostnadsfördelningen

inte rubbas. Härmed har kommittén inte tagit ställning till finansieringsproblemet

på längre sikt.

Gottgörelse av statsverket för utgivna bidragsförskott

Bestämmelserna om gottgörelse av statsverket för utgivna bidragsförskott

återfinns i 21 § bidragsförskottslagen och 2 § kungörelsen med vissa

bestämmelser angående tillämpningen av nämnda lag. Gottgörelse sökes

av vederbörande barnavårdsnämnd hos länsstyrelsen. Ansökan, avseende

nämndens kostnader för förskott som belöper å visst budgetår, skall göras

före utgången av därnäst följande budgetår. I vissa fall kan dock ansökan

upptas till prövning, även om den göres senare.

Riksdagens revisorer, som i sin berättelse den 15 december 1962, § 11, behandlat

tillämpningen av bidragsförskottslagen, har beskrivit ansökningsoch

prövningsförfarandet på följande sätt.

Detta s. k. statsverkskrav omfattar samtliga under ett budgetår förekommande

ärenden, där bidragsförskottet icke till fullo ersatts av den bidragsskyldige.

Till ansökningen skall fogas bilagor, en för varje barn ansökningen

avser, upptagande en detaljerad redovisning av barnets bidragsförskottsärende.

Även bilagan skall vara upprättad enligt fastställt formulär. Numera

har detta formulär samma utformning som formuläret för enskilds

ansökan hos barnavårdsnämnd om erhållande av bidragsförskott. Därmed

har vunnits att en del av bilagan kan skrivas som genomslagskopia av förskottsansökningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ktingl. Maj.ts proposition nr 70 ur 1004 1IW

I den man under det budgetår statsverkskravel avser underhållsbidrag

influtit, vilka belöper på tidigare budgetår och delvis tillkommer statsverket

såsom återbetalning av tidigare beviljat statsbidrag, redovisas dessa underhållsbidrag

på en särskild bilaga.

Sedan ansökningen inkommit till länsstyrelsen skall denna granska varje

särskilt ärende med hänsyn till dels om förskott beviljats och utbetalats

enligt bestämmelserna och dels om barnavårdsnämnden gjort vad på den

ankommer för att återkräva förskottet av den enskilde. Endast under förutsättning

att båda dessa villkor uppfyllts får statsbidrag beviljas. Där så

erfordras skall länsstyrelsen genom barnavårdsnämnden eller själv införskaffa

ytterligare utredning i ärendet. Den bidragspliktiges skyldighet att

ersätta utgivet bidragsförskott kvarstår i princip även efter det att statsverket

gottgjort barnavårdsnämnden för tre fjärdedelar av förskottet. Den

fortsatta indrivningsverksamheten är dock icke underkastad någon kontroll

från statens sida.

Enligt riksdagens revisorers mening påkallar bestämmelserna om statsverkskravet

i deras nuvarande utformning en detaljerad redovisning för och

granskning av varje särskilt ärende och medför därigenom stor arbetsbelastning

för både barnavårdsnämnderna och länsstyrelserna. Revisorerna

framhåller, att den redovisning som nu krävs bör kunna schabloniseras

utan att fördenskull statsverkets intresse behöver bli lidande. En förenkling

skulle tvärtom ge utrymme för en mera effektiv övervakning från barnavårdsnämndernas

sida att underhållsskyldigheten fullgörs.

De erinringar som riksdagens revisorer nu och även vid tidigare tillfällen

riktat mot det nuvarande systemet vid barnavårdsnämndernas ansökan om

gottgörelse av statsverket och ansökans behandling hos länsstyrelserna förtjänar

enligt kommitténs mening all uppmärksamhet. Barnavårdsnämnder

och länsstyrelser vitsordar, att det vid sidan om omsökningsförfarandet

just är statsbidragsansökningarna och deras kontroll, som gör bidragsförskottsverksamheten

till den tungrodda och arbetskrävande apparat som

den nu är. Kommittén har i det föregående föreslagit, att omsökningsförfarandet

slopas. Det är enligt kommitténs mening en angelägenhet av största

vikt att dessutom söka förenkla systemet med redovisningen och kontrollen

vid barnavårdsnämndernas ansökan om statsbidrag. Därigenom skulle

arbetsbelastningen minska hos såväl barnavårdsnämnderna som länsstyrelserna,

vilket i och för sig är önskvärt. En mindre omständlig handläggning

av framställningarna om gottgörelse av statsverket skulle också få

den ur kommunal synpunkt värdefulla effekten att länsstyrelserna skulle

snabbare än nu är fallet kunna bevilja gottgörelse och utanordna beviljat

belopp. I större och medelstora kommuner kan statsbidragskravet vara av

betydande storlek.

Den omständigheten att kommunala organ administrerar en verksamhet,

som till större delen bekostas av statsverket, motiverar en viss statlig

tillsyn. Men kontrollen synes kunna utföras på ett mindre arbetskrävande

sätt än vad nu är fallet. Enligt föreskrift i den gällande bidragsförskotts
-

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1907

lagen skall granskningen avse dels att förskotten beviljats och utbetalats

enligt bestämmelserna i lagen och dels att barnavårdsnämnderna gjort vad

på dem ankommer för att återkräva beviljat förskott av den enskilde. Länsstyrelsernas

granskning torde nu varje år omfatta samtliga barnavårdsnämnders

ärenden om utgivna bidragsförskott. Mot bakgrunden av de ökade

resurserna inom den kommunala förvaltningen torde en så omfattande och

i detalj gående kontroll av den kommunala verksamheten på ifrågavarande

område inte vara erforderlig. Enligt kommitténs mening torde det vara

tillfyllest, om kontrollen företrädesvis sker genom stickprov, varvid särskilt

torde böra uppmärksammas ärenden om gottgörelse från barnavårdsnämnder

i kommuner, där indrivningsresultatet synes mindre tillfredsställande.

Den erforderliga tillsynen bör också med fördel kunna inriktas på sådan

verksamhet, som är av rådgivande och vägledande karaktär.

Den närmare utformningen av förfarandet vid barnavårdsnämndernas

ansökan om statsbidrag samt länsstyrelsernas kontrollverksamhet torde få

regleras i en särskild tillämpningskungörelse till den nya lagen. Förslag till

sådan kungörelse bör på Kungl. Maj:ts uppdrag utarbetas av socialstyrelsen

i samråd med riksrevisionsverket. I sammanhanget bör också uppmärksammas

den av riksdagens revisorer väckta frågan om utarbetande av sådant

statistiskt material, som ur olika synpunkter belyser bidragsförskottsverksamheten.

Bestämmelserna i förevarande avseende i bidragsförskottslagen bör inskränkas

till ett stadgande om att gottgörelse av statsverket för utgivna bidragsförskott

beviljas och utbetalas av länsstyrelsen på ansökan av barnavårdsnämnd.

Enligt gällande bestämmelser skall sådan ansökan avse nämndens

kostnader för förskott som belöper å visst budgetår. Ansökan skall

göras före utgången av därnäst följande budgetår. Kommittén föreslår sådan

ändiing att ansökan skall avse kalenderår och göras före utgången av

juni månad påföljande år. Ändringen motiveras med att skyldigheten att

utge förskott icke sällan övergår på annan kommun vid kalenderårsskiften.

Därjämte har beaktats att det nuvarande omsökningsförfarandet vid budgetårsskiften

slopats.

Dessutom bör i lagen liksom f. n. stadgas vissa påföljder för den händelse

barnavårdsnämnd ej iakttagit bestämmelserna i bidragsförskottslagen eller

ej fullgjort vad skäligen får anses ha ålegat nämnden för återkrävande av

förskottet.

Kostnader m. in.

Antal bidragsberättigade barn

Antalet barn som kan komma i fråga för bidragsförskott enligt de föreslagna

bestämmelserna är svårt att uppskatta mera exakt. Vissa beräkningar

kan dock göras på grundval av tillgängligt siffermaterial för år 1960.

s. 135 Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj:ts proposition nr 70 är 135

Enligt dessa beräkningar skulle antalet barn till frånskilda (liemskilda)

makar och ogifta mödrar uppgå till ca 135 000.

Kostnader för bidragsförskott och iitfylhuidsbidrag år 1061

Kalenderåret 1961 utbetalades 52 876 000 kr. i bidragsförskott till 77 541

barn. Av dem var 51 procent inomäktenskapliga barn, dvs. barn till frånskilda

eller hemskilda. Samma kalenderår utbetalades 3 100 000 kr. i utfyllnadsbidrag

till 25 700 barn.

Vid slutet av år 1961 var antalet utomäktenskapliga barn för vilka faderskapet

inte hade fastställts 8 600. Av dem var ungefär lika många under

3 år som över denna åldersgräns. Av de ca 4 300 som fyllt 3 år torde flertalet

ha utnyttjat sin rätt till bidragsförskott, för vilket ingen underhållspliktig

är återbetalningsskyldig. Kostnaden för dessa bidragsförskott kan

uppskattas till 4 300 000 kr. och ingår i det förut angivna totalbeloppet för

bidragsförskott. Utbetalade beloppet av bidragsförskott, för vilka återbetalningsskyldighet

förelåg, var alltså 48 576 000 (52 876 000—4 300 000) kr.

Under senare år har i allmänhet omkring hälften av utbetalade bidragsförskott

återbetalats av de underhållspliktiga. År 1961 betalades in 25 200 000

kr. Budgetåret 1961/62 var statsverkets nettoutgift för bidragsförskott och

utfyllnadsbidrag 23 190 000 kr. Statsverkets utgift för budgetåret 1963/64 för

ifrågavarande ändamål har beräknats till 31 miljoner kr.

Beräknade kostnader för det föreslagna bidragsförskottet

Rörande grunderna för kostnadsberäkningarna får socialpolitiska kommittén

anföra följande.

Kommittén föreslår inga ändrade regler för finansieringen av bidragsförskotten.

Kostnaderna skall sålunda liksom f. n. delas med en fjärdedel på

kommunerna och tre fjärdedelar på staten.

Kommittén förutsätter att den nya lagstiftningen träder i kraft den 1

juli 1964. Kostnadsberäkningarna avser utgifterna för det allmänna under

budgetåret 1964/65. Det förutsätts vidare, att bidragsförskottets normalbelopp

utgör 1 200 kr. per barn och år. Här bortses från att vissa barn kominer

att erhålla förskott med tillhopa 1 680 resp. 480 kr.

Det är inte möjligt alt på grundval av tillgängligt material göra mera

exakta kostnadsberäkningar. Med hänsyn till de många ovissa faktorer som

finns, t. ex. otillräckliga uppgifter beträffande antalet barn i ofullständiga

familjer, underhållsbidragens storlek i andra fall än där bidragsförskott

utgår, återbetalningsfrekvensen etc., kan det endast bli fråga om vissa grova

uppskattningar.

Som tidigare anförts kan det antas, att totala antalet barn till frånskilda

och hemskilda samt barn utom äktenskap utgör ungefär 135 000. Av dessa

barn uppbar 77 500 bidragsförskott år 1961. Antalet barn som uppbar utfyllnadsbidrag

samma år uppgick till 25 700. Praktiskt taget alla dessa barn tor
-

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 196i

de samtidigt ha uppburit bidragsförskott, varför de anses ingå i talet 77 500.

Mot bakgrunden av den successiva ökningen av antalet bidragsförskott,

som skett under en följd av år, synes det inte osannolikt, att antalet bidragsförskott

vid oförändrad lagstiftning skulle ha uppgått till åtminstone 80 000

vid utgången av juni 1964. Samtliga dessa barn beräknas erhålla bidragsförskott

enligt den nya lagstiftningen med 1 200 kr. om året.

Antalet barn, som inte enligt nuvarande lag är berättigade till bidragsförskott,

skulle alltså uppgå till ca 55 000 (- 135 000—80 000).

Den föreslagna lagen torde medföra en inte oväsentlig ökning av antalet

bidragsförskottsberättigade barn. ökningens storlek kan ej med säkerhet

bedömas.

En nytillkommande grupp är de utomäktenskapliga barn, vilkas faderskap

ej fastställts och som ej fyllt tre år. Dessa barns antal uppskattas till drygt

4 000. Varje barn erhåller i bidragsförskott 1 200 kr. om året.

En annan nytillkommande grupp är barn i fall där faderskapsfrågan är

klarlagd och där fader eller moder är principiellt skyldig att utge underhållsbidrag

enligt de familjerättsliga reglerna, ehuru något underhållsbidrag ej

fastställts. Detta kan bero på ätt den underhållsskyldige inte kunnat åläggas

utge underhållsbidrag, därför att han saknar betalningsförmåga, exempelvis

på grund av sjukdom eller invaliditet. Närmare hållpunkter för uppskattning

av antalet barn inom denna kategori saknas. Kommittén uppskattar

antalet till ca 3 000. Förskottets årliga belopp utgör också i detta fall 1 200 kr.

per barn.

Slutligen tillkommer en sannolikt relativt stor grupp barn, vilka icke

enligt gällande lagstiftning är berättigade till bidragsförskott eller utfyllnadsbidrag

men vilka blir berättigade enligt den nya lagen. Här avses fall,

där den underhållsskyldige betalar det fastställda underhållsbidraget, som

uppgår till det nuvarande förskottets maximibelopp 996 kr. men understiger

det nya normalbeloppet 1 200 kr. Vidare tillkommer sådana fall, där den

underhållsskyldige likaledes betalar det fastställda underhållsbidraget, vilket

kan vara lägre än förskottets maximibelopp 996 kr. men dock så stort

att utfyllnadsbidrag icke kan utgå. Samtliga nu nämnda barn kommer alt

bli berättigade till bidragsförskott motsvarande skillnaden mellan det nya

bidragsförskottets och underhållsbidragets belopp. Förskottet får i dessa

fall karaktär av utfyllnadsbidrag. Huru många barn, som blir berättigade

till sådan utfyllnad, kan inte anges annat än efter en mycket grov uppskattning.

Det antas här att antalet ligger i storleksordningen 30 000.

I den sistnämnda gruppen är det inte möjligt alt med säkerhet bedöma

den genomsnittliga storleken av bidragsförskottet. I samtliga föregående

grupper blir bidragsförskottet som nämnts 1 200 kr. I förevarande fall utgör

det däremot skillnaden mellan underhållsbidraget i det enskilda fallet

och beloppet 1 200 kr. Det genomsnittliga beloppet per barn uppskattas här

till 300 kr.

s. 137 Kontrollera mot PDF

Ktingl. Muj:ts proposition nr 70 ur 190 h
-

137

Sammanfattning au kostnadskalkylerna

Med utgångspunkt från i det föregående gjorda antaganden skulle kost

naderna kunna uppskattas sålunda.

Bidragslörskotts- belopp por barn kr.

Antal bidragsförskotts- berättigade barn

Kostnader kr.

1 200

80 000

96 000^000

1 200

4 000

4 800 000

1 200

3 000

3 600 000

300 (i genom- snitt)

30 000

9 000 000

Summa

117 000

113 400 000

Med hänsyn till den osäkerhet som vidlåder beräkningarna uppskattar

kommittén de totala kostnaderna för bidragsförskotten till i runt tal 115

miljoner kr.

Från detta belopp skall avräknas vad som kan antas inflyta från de bidragspliktiga.

Detta belopp utgjorde som förut nämnts ca 25 miljoner kr.

år 1961. Huru stor återbetalning som kommer att ske budgetåret 1964/65

kan inte närmare beräknas. Det bör dock nämnas, att den ökning som genom

den nya lagstiftningen uppkommer beträffande de bidragsberättigades

antal och i fråga om totalkostnaderna inte nämnvärt kan antas komma att

påverka totalbeloppet av återbetalade förskott. De nytillkommande bidragsförskotten

kommer nämligen i allt väsentligt att vara av den natur att kostnaderna

för dem stannar på det allmänna. Vissa skäl talar dock för att

summan av återbetalda belopp bör uppräknas något, förslagsvis till 30 miljoner

kr. Nettokostnaderna för det allmänna skulle sålunda vid bifall till

kommitténs förslag stanna vid 85 miljoner kr. (= 115—30). Av dessa skall

staten svara för 64 och kommunerna för 21 miljoner kr. Jämfört med budgetåret

1963/64, då statsverkets kostnader för bidragsförskott och utfyllnadsbidrag

beräknats till 31 miljoner kr., skulle kostnadsökningen för staten

bli omkring 33 miljoner kr. Motsvarande kostnadsökning för kommunerna

uppskattas till omkring 11 miljoner kr.

Eftersom statens andel utbetalas till kommunerna i efterskott torde de

ökade kostnaderna för bidragsförskotten inte eller endast i ringa mån komma

att påverka statens utgifter för budgetåret 1964/65.

Ikraftträdande

Kommittén föreslår, att den nya lagen om bidragsförskott träder i kraft

den 1 juli 1964. Samtidigt bör lagen om förskottering av underhållsbidrag

till barn (bidragsförskottslag) och lagen om utfyllnad av vissa underhållsbidrag

upphöra att gälla.

Kommittén har utarbetat lagtext till den nya lagen ävensom till vissa ändringar

i lagen om allmän försäkring och i föräldrabalken.

5* — Bihang till riksdagens protokoll 196''i. Nr 70

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1967

kapitel 5

Specialmotivering

I överensstämmelse med de riktlinjer som uppdragits i det föregående har

socialpolitiska kommittén utarbetat förslag till lag om bidragsförskott samt

förslag till ändringar i lagen om allmän försäkring och i föräldrabalken.

Utöver vad tidigare anförts torde följande böra nämnas angående förslagen.

Den nuvarande rubriken lag om förskottering av underhållsbidrag (bidragsförskottslag)

har ändrats till lag om bidragsförskott, vilken beteckning

redan allmänt begagnas i praktiken.

För att inte lagtexten skall tyngas med stadganden av mera detaljbetonad

karaktär har i lagförslaget inte medtagits vissa bestämmelser, som återfinns

i nu gällande lag. Avsikten är att motsvarande bestämmelser skall inflyta i

en särskild av Kungl. Maj :t utfärdad tillämpningsförfattning.

Motivering till förslaget till lag om bidragsförskott

1 §•

Denna paragraf innehåller de grundläggande förutsättningarna för rätt

till bidragsförskott. För dessa har redogjorts i den allmänna motiveringen.

2 §•

Paragrafen upptar vissa undantag från de generella reglerna om rätt till

bidragsförskott, vilka behandlats i den allmänna motiveringen.

3 §.

Innehållet i denna paragraf har kommenterats i den allmänna motiveringen.

4 §•

Bestämmelserna i de fyra första styckena har behandlats i den allmänna

motiveringen. Femte stycket har motsvarighet i 2 § andra stycket i lagen om

utfyllnad av vissa underhållsbidrag.

5 §.

I denna paragraf regleras ansökningsförfarandet. Av första stycket framgår

att rätten till bidragsförskott är beroende av ansökan. Ehuru rättens

beslut eller annan motsvarande handling rörande fastställt underhållsbidrag

inte i och för sig är nödvändig för bedömande av rätten till bidragsförskott,

skall sådan handling dock fogas vid ansökan. Den behövs nämligen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kmujl. Maj.ts proposition nr 70 år 11)04 1 .‘i!)

när barnavårdsnämnderna skall vidta åtgärder för att indriva det allmännas

fordran av den enskilde.

Andra stycket upptar bestämmelser om var ansökan skall göras. De nya bestämmelserna

motsvarar med någon förenkling vad som nu gäller enligt

3 § bidragsförskottslagen.

Tredje stycket, som innehåller regler om vem som må göra ansökan, motsvarar

4 § första stycket i gällande lag.

6 §•

Stadgandet i första stycket har behandlats i den allmänna motiveringen.

Av andra stycket framgår att bidragsförskott ej skall utgå i vissa fall,

då barnet erhåller sin försörjning på statens bekostnad eller då det erhåller

kostnadsfri undervisning och vård i fall som närmare anges i lagrummet.

Såvitt gäller barn som erhåller undervisning på särskola innebär bestämmelserna

att bidragsförskott skall kunna utgå, då barnet vid externatundervisning

vistas i sitt vanliga hem och alltså inte får sin försörjning genom

det allmänna. Däremot skall bidragsförskott inte utgå, om barnet genom

särskolas försorg och på det allmännas bekostnad är utackorderat i familjevård.

Med hel månad avses hel kalendermånad.

Stadgandet i tredje stycket har motsvarighet i 11 § 2 mom. första stycket

gällande bidragsförskottslag.

Fjärde stycket har motsvarighet i 11 § 1 mom. andra stycket gällande lag,

dock att tiden innan förverkande inträder förlängts så att den motsvarar vad

som gäller enligt 11 § andra stycket lagen om allmänna barnbidrag.

7 §•

Första stycket motsvarar 11 § 1 mom. första stycket gällande lag.

Andra stycket är en nyhet jämfört med nuvarande lag. Lagrummet, som

ansluter till förslag av socialvårdsförbundet i dess yttrande över socialstyrelsens

förslag, avser att möjliggöra för kommun alt ur det först till betalning

förfallande bidragsförskottsbeloppet tillgodogöra sig ersättning för socialhjälp,

som lämnats såsom förskott på bidragsförskott. Ett motsvarande

stadgande finns i 17 kap. 4 § lagen om allmän försäkring.

Rörande kommuns rätt att uppbära bidragsförskott för barn, som är omhändertaget

för samhällsvård, hänvisas i tredje stycket till barnavårdslagen.

Där finns i 72 § regler om kommuns rätt att uppbära ersättning av enskild.

Det föreslagna stadgandet har motsvarighet i 11 § 3 mom. gällande bidragsförskottslag.

8 §•

Denna paragraf reglerar barnavårdsnämndernas skyldighet att utge bidragsförskott.

Enligt huvudregeln i första stycket skall bidragsförskott utges

av den barnavårdsnämnd, hos vilken ansökan skall göras. Har sedan

bidragsförskott beviljats förhållandena så ändrats på grund av att modern

opaginerad Kontrollera mot PDF

14,0 Kungl. Maj. ts proposition nr 70 år 196b

— eller i förekommande fall fadern — mantalsskrivits i annan kommun

eller till följd av att barnet erhållit bostad i annan kommun, att ansökan om

förskott skulle göras hos barnavårdsnämnd i den andra kommunen, åligger

det enligt bestämmelserna i andra stycket inflyttningskommunens barnavårdsnämnd

att utge bidragsförskottet i fortsättningen. Skyldigheten för

utflyttningskommunens barnavårdsnämnd att utge bidragsförskott upphör

dock ej förrän från och med månaden näst efter den, under vilken handlingarna

i ärendet översänts. Det förutsättes, att barnavårdsnämnderna i

samverkan skall handlägga överflyttningsärendena på sådant sätt, att avbrott

i utbetalningen av förskott inte uppkommer.

Den barnavårdsnämnd, vilken övertager betalningsskyldigheten, övertager

också kravet mot den underhållsskyldige såväl för sin egen som för

barnets räkning liksom för de barnavårdsnämnders räkning, som kan ha

fordringar hos den underhållsskyldige för tidigare utgivna bidragsförskott.

Det är därför av vikt, att den mottagande barnavårdsnämnden får fullständiga

uppgifter angående inbetalningar, restantier etc. Med de översända

handlingarna bör följa avskrifter eller kopior av de avräkningskort, som

förts i ärendet. Inflyter medel efter det handlingarna översänts, skall den

mottagande nämnden underrättas därom utan dröjsmål.

9 §•

Denna paragraf motsvarar 15 § gällande lag.

10 §.

Första stycket har motsvarighet i 16 § gällande lag.

Andra stycket har behandlats i den allmänna motiveringen.

11 §•

Första stycket har motsvarighet i 17 § första stycket gällande lag.

Andra stycket motsvarar 18 § gällande lag.

12 §.

Denna paragraf motsvarar 17 § andra stycket gällande lag. Vissa synpunkter

på tillämpningen av stadgandet har anförts i den allmänna motiveringen.

13 och 14 §§.

I tillämpliga delar motsvaras de föreslagna stadgandena av föreskrifter

i 12 § 2 mom. gällande lag.

15 §.

Paragrafen har utformats med 20 kap. 4 § lagen om allmän försäkring som

förebild.

16 §.

Paragrafen, som har viss motsvarighet i 14 § gällande lag, har omredigerats

med 20 kap. 6 § lagen om allmän försäkring som förebild.

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 ur 196b

17 §.

Första stycket motsvaras av 20 § gällande bidragsförskottslag.

Bestämmelserna i paragrafen har behandlats i den allmänna motiveringen.

18 §.

Paragrafen motsvaras av 22 § gällande lag.

19 §•

Första punkten är ny. Andra punkten motsvaras av 23 § gällande lag.

20 §.

Denna paragraf motsvarar 24 och 25 §§ gällande lag.

21 §.

Denna paragraf innehåller allmänna bestämmelser om länsstyrelsernas

och socialstyrelsens tillsyn över bidragsförskottsverksamheten.

22 §.

Paragrafen motsvarar i sak 2 § andra punkten gällande lag.

23 §.

Motsvarighet till denna paragraf finns i 26 § gällande lag.

Förslagen till ändrad lydelse dels av 8 kap. 6 § och 9 kap. 1 § lagen om

allmän försäkring och dels av 20 kap. 11 § föräldrabalken.

Skälen för ifrågavarande författningsändringar har lämnats i den allmänna

motiveringen.

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj. ts proposition nr 70 år 1964

Bilaga 21

Sammanfattning av socialstyrelsens förslag till ny lag om bidragsförskott

och av remissyttrandena över förslaget

Socialstyrelsens förslag

förslagets bakgrund. Som ett led i strävandena att harmonisera

sociallagstiftningen har nordiska socialpolitiska kommittén tagit upp

frågan om en samordnad hidragsförskottslagstiftning i de nordiska länderna.

Den 10 december 1962 överlämnade kommittén till socialdepartementet

en av ett underutskott utarbetad rapport med förslag till vissa reformer

beträffande bidragsförskotten. I samband därmed anförde kommittén, att

den för sin del funnit principerna i rapporten väl ägnade att läggas till

grund för nationell lagstiftning, och hemställde, att de i rapporten upptagna

förslagen måtte vinna beaktande vid utformningen av lagreglerna på

området.

De riktlinjer för en likformig lagstiftning, som uppdragits i rapporten,

har i huvudsak den norska förskottslagstiftningen som förebild. Frågor sådana

som bidragsförskottens storlek och finansiering i de olika länderna

har ansetts böra lämnas åsido.

Den 21 december 1962 överlämnade Kungl. Maj:t rapporten till socialstyrelsen,

som samtidigt fick i uppdrag att verkställa översyn av de svenska

lagreglerna om bidragsförskott till barn under 16 år samt till Kungl. Maj:t

avge det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

\ idare kan nämnas att den svenska bidragsförskottsverksamheten under

år 1962

samheten behandlas under 11 § i den berättelse, som revisorerna avgivit

den 15 december 1962. Där framhålles, att den nuvarande författningen i

ämnet förorsakar ett mycket tidsödande administrativt arbete och att bestämmelserna

bör omarbetas i syfte att ernå förenklingar. Som exempel

namnes att det årliga omsökningsförfarandet bör kunna slopas. Vidare

framhålles, att den redovisning, som krävs i fråga om statsbidragen, bör

kunna schabloniseras utan att statens intressen därför behöver bli lidande.

Med hänvisning till förenämnda rapport av nordiska socialpolitiska kommitténs

underutskott uttalar revisorerna, att frågan om en ny svensk lag om

bidiagsförskott snarast bör upptas till slutlig prövning.

Med skrivelse den 19 juli 1963 har socialstyrelsen redovisat sitt utredningsuppdrag

och överlämnat förslag till ny lag om bidragsförskott.

Styrelsens förslag följer i stort de riktlinjer, som uppdragits av nordiska

socialpolitiska kommittén, men i vissa avseenden har dock avvikelser gjorts.

Med hänvisning till riksdagsrevisorernas ovannämnda uttalande beträffande

barnavårdsnämndernas statsbidragsansökningar framhåller socialstv
-

1 Bilaga 1 är här utelämnad.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Knngt. Maj:ts proposition nr 70 ur 1 !)0''i 1415

relsen i motiven, att ansökningsförfarandet bör förenklas, varjämte reglerna

för länsstyrelsernas kontroll över bidragsförskottsverksamheten bör

ändras så, att kontrollen blir mindre arbetskrävande än för närvarande.

Lagförslaget innehåller emellertid inga bestämmelser härom. Socialstyrelsen

föreslår i stället, att dessa frågor skall regleras i en tillämpningskungörclse

till bidragsförskottslagen.

I det följande lämnas eu kortfattad redogörelse för socialstyrelsens förslag.

Redogörelsen följer i huvudsak den indelning i olika avsnitt som skett

i förslaget.

Bidragsförskottets konstruktion. Under framhållande av

alt det nuvarande svenska systemet är behäftat med vissa olägenheter föreslår

socialstyrelsen att man helt överger principen, att bidragsförskottslagen

skall vara ren förskotteringslagstiftning, och inför ett enhetligt bidragsförskott.

Den nya lagen avser att ersätta såväl bidragsförskottslagen

som lagen om utfyllnadsbidrag, utvidgad till att avse alla bidragsberättigade

barn, vilkas underhållsbidrag är lägre än bidragsförskottet eller för vilka

bidrag ej fastställts inklusive barn utom äktenskap, beträffande vilket faderskapet

ej fastställts och som fyllt tre år.

I enlighet härmed föreslås att bidragsförskott skall utgå till

1) barn som enligt 7 kap. 2 § andra st. FB är berättigat till underhållsbidrag

från sin fader eller moder, där underhållsbidraget är fastställt i rättens

beslut eller i skriftlig, av två personer bevittnad förbindelse,

2) barn vars fader eller moder är bidragsskyldig gentemot barnet enligt

7 kap. 2 § andra st. FB, men för vilket underhållsbidrag ej är fastställt och

3) barn utom äktenskap, för vilket faderskapet ej fastställts, från och

med den månad, under vilken barnet fyller tre år.

Med det föreslagna systemet blir det ur det allmännas synpunkt av stor

vikt att låga underhållsbidrag höjs resp. att underhållsbidrag fastställs så

snart som möjligt. I sådant syfte föreslås — beträffande grupperna 1) och

2) — att bidragsförskott ej utgår med högre belopp än det fastställda underhållsbidraget,

om den som har vårdnaden om barnet undandrar sig att

vidta eller medverka till åtgärder för att få skäligt underhållsbidrag fastställt

samt — beträffande grupp 3) — att bidragsförskott utgår endast under

villkor, att modern inte mottager eller mottagit bidrag till barnets

underhåll från någon, som kan vara barnets fader, och att hon inte undandrar

sig att medverka till åtgärder för att söka få faderskapet fastställt.

I detta sammanhang uttalar socialstyrelsen, utan att förslag i sådan riktning

framlägges, att det skulle vara en fördel dels om barnavårdsnämnd,

som utger bidragsförskott, finge rätt att föra talan mot den bidragsskyldige

i mål angående underhållsbidrag till barnet och dels om underhållsbidrag,

fastställt i dom, liksom underhållsbidrag till barn utom äktenskap, fastställt

i skriftligt, av två personer bevittnat avtal och godkänt av barna
-

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 196 i

vårdsmannen, kunde jämkas redan på grund av ändrade förhållanden och

inte som f. n. först när »väsentligen ändrade förhållanden» inträtt.

I frågan om bidragsförskottets storlek framhåller socialstyrelsen önskvärdheten

av att jämställdheten mellan barnpension från folkpensioneringen

och bidragsförskott bibehålies även i fortsättningen. Bidragsförskotlsnivån

anses därför böra i princip anknyta till basbeloppet enligt 1 kap. (i §

lagen om allmän försäkring och de regler som i övrigt gäller för barnpensionen.

I avvaktan på alt barnpensionen anknvtes till basbeloppet föreslås att

bidragsförskott utgår enligt följande differentierade skala

a) med 83 kr./mån. (= 996 kr. per år) i fall där endast en av föräldrarna

är bidragsskyldig,

b) med 58 kr./mån. ( = 696 kr. per år) och hidragsskyhlig, i fall där båda

föräldrarna är bidragsskyldiga, samt

c) med 33 kr./mån. (— 396 kr. per år) i fall där barnet även är berättigat

till barnpension (ena föräldern alltså död).

Det kan anmärkas, att om båda föräldrarna är ålagda att betala underhållsbidrag,

bidragsförskott enligt gällande lag kan utgå på båda bidragen

samtidigt, men enligt praxis utgår förskottet i sådant fall inte med högre

sammanlagt belopp än maximibeloppet 996 kr. Vidare gäller nu att bidragsförskott

inte utgår till barn som är berättigat till barnpension.

Den nuvarande förutsättningen, att bidragsförskott erhålles, om den bidragsskyldige

»underlåter att betala förfallet belopp» har uteslutits i förslaget,

vilket sammanhänger med att bidragsförskott föreslagits skola utgå

med maximalt belopp oavsett underhållsbidragets storlek. I 18 § andra st.

föreslår socialstyrelsen dock en regel, enligt vilken beslut om bidragsförskott

enligt 1 § må upphävas, om det finns grundad anledning antaga, alt

bidragsskyldigheten för framtiden skall fullgöras på sådant sätt, att barnet

månatligen erhåller ett bidrag, som minst motsvarar bidragsförskottets belopp.

Bidragsdokumentet. Enligt gällande bestämmelser kan bidragsförskott

beviljas på grundval av ett sådant rättens beslut eller skriftligt, avtvå

personer bevittnat avtal, enligt vilket fader eller moder är pliktig att

till fullgörande av lagstadgad underhållsskyldighet utge underhållsbidrag

till barn. Då det förekommit, att barnavårdsnämnd av missförstånd beviljat

bidragsförskott på grundval av avtal, ingångna mellan barnavårdsnämnd

och underhållsskyldig, om ersättning för samhällsvårdskostnader, föreslår

socialstyrelsen, att begreppet »lagstadgad underhållsskyldighet» utbytes mot

»underhållsbidrag jämlikt 7 kap. 2 § andra stycket föräldrabalken». På

närmare anförda skäl förordar socialstyrelsen vidare alt termen »avtal»

utbytes mot »förbindelse».

Barnets ålder. Bidragsförskott utgår enligt gällande lag icke för

längre tid än till och med dagen före den, då barnet fyller 16 år. Under hän
-

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

Kungl. Mnj:ts proposition nr 70 år 106i

visning till Kungl. Maj:ts uppdrag till socialstyrelsen att överse lagreglerna

för bidragsförskott åt barn under lti år, föreslår socialstyrelsen ingen höjning

av denna åldersgräns men omnämner att nordiska socialpolitiska kommittén

förordat, att bidragsförskott skall kunna utgå till dess barnet tyller

18 år, såvida inte underhållsskyldigheten upphört dessförinnan.

Familjeförhållanden. Bidragsförskott får nu ej utgå till barn,

vars föräldrar sammanbor, och ej heller till barn, som bor tillsammans med

den bidragsskyldige. Enligt socialstyrelsens mening bör bidragsförskott ej

heller i fortsättningen utgå, om barnet bor tillsammans med föräldrarna

eller den av föräldrarna, som är pliktig att utge underhållsbidrag för barnet.

Det förutsättes i sådant fall, att vederbörande fullgör sin underhållsskyldighet

genom att helt eller delvis försörja barnet i hemmet. Det förhållandet

att föräldrarna sammanbor, synes däremot enligt socialstyrelsens

mening inte i och för sig böra utgöra hinder för bidragsförskott åt barnet.

Är barn till sammanboende föräldrar fosterbarn enligt 46 § BvL eller vårdas

det eljest — annat än tillfälligt — annorstädes än hos föräldrarna, höidet

enligt förslaget ha rätt till bidragsförskott, om villkoren härför i övrigt

är uppfyllda.

Medborgarskap m. in. Rätt till bidragsförskott tillkommer nu endast

barn, som är svensk medborgare och stadigvarande vistas här i riket

eller som är medborgare i annat nordiskt land men stadigvarande vistas i

Sverige.

Med hänsyn till bidragsförskottens speciella karaktär av — åtminstone i

princip — förskott på ett familjerättsligt underhållsbidrag ifrågasätter socialstyrelsen,

om inte rätten till bidragsförskott bör utsträckas att gälla lika

för svenska och utländska barn, oavsett de senares nationalitet. Styrelsen

tillägger att det möjligen kan vara berättigat att bibehålla kravet på svenskt

(nordiskt) medborgarskap i fall, där fråga är om bidragsförskott till barn

utom äktenskap, där faderskapet inte fastställts och som fyllt tre år, eftersom

bidragsförskott till dessa barn i praktiken fungerar som rent understöd

och därför står barnpensionen nära. I första hand föreslås dock att kravet

på svenskt medborgarskap slopas helt.

Om kravet på svenskt medborgarskap inte slopas, anser socialstyrelsen

det angeläget, att Kungl. Maj :t använder sig av sin befogenhet att förordna,

att de barn, varom här är fråga, skall ha samma rätt till bidragsförskott

som svenska barn.

För rätt till bidragsförskott bör vidare enligt förslaget fordras att barnet

är bosatt (kyrkoskrivet) här i riket. Nu gäller att barnet skall stadigvarande

vistas här.

Förskottsperiod in. in. Det nuvarande omsökningsförfarandet

varje budgetår föreslås slopat. Rörande giltighetstiden för ett beslut om

bidragsförskott sägs ingenting annat än att bidragsförskott inte må beviljas

för längre tid tillbaka än två månader före den månad, under vilken för
-

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungi. Maj:ts proposition nr 70 år 1964

skottet sökts. Är förutsättningarna ej längre uppfyllda, skall bidragsförskott

kunna indragas. För att barnavårdsnämnden skall kunna få kännedom

angående sådana ändrade förhållanden, som bör föranleda omprövning

av beslutet, föreslås viss anmälningsplikt. Underlåten anmälan kan

föranleda återbetalningsskyldighet.

Bidragsförskottets administration. Enligt socialstyrelsens

förslag skall bidragsförskottsverksamheten liksom hittills administreras av

barnavårdsnämnderna. Vissa smärre ändringar föreslås i bestämmelserna

om ansöknings- och prövningsförfarandet samt i bestämmelserna om betalningsmottagare.

Bl. a. förordas att reglerna om var ansökan skall göras förenklas

något.

Med hänvisning till dels att en av förslagets huvudprinciper är att varje

etablerat bidragsförskottsärende skall fortleva utan avbrott, så länge villkoren

för bidragsförskott är uppfyllda och dels att kostnaderna, i den mån

de ej får återsökas av staten, skall bäras av kommunerna, föreslår socialstyrelsen

vissa regler för överflyttning av ett bidragsförskottsärende från en

kommun till en annan. Dessa regler innebär en möjlighet för barnavårdsnämnden

att överlämna handlingarna i bidragsförskottsärende till annan

barnavårdsnämnd för fortsatt handläggning men däremot icke någon ovillkorlig

skyldighet.

Sättet för utbetalning av bidragsförskott. Socialstyrelsen

erinrar om att enligt gällande bidragsförskottslag skall bidragsförskott

i allmänhet utbetalas »månadsvis» och praktiskt taget alltid torde utbetalningarna

ske månadsvis i förskott. Enligt det norska systemet sker utbetalningarna

månadsvis i efterskott.

Efterskottsutbetalningen ger enligt styrelsens mening större möjlighet

till smidig anpassning av förskotteringen till ändringar i barnets förhållanden

än vad förskottsutbetalningen gör. Förskottsutbetalningen synes emellertid,

fortsätter styrelsen, ha andra fördelar som uppväger detta. För de

bidragsberättigade betyder den, att de får hela det garanterade beloppet på

en gång, och för barnavårdsnämnderna, att de slipper laborera med en mängd

olika förskottsbelopp, och dessutom, att de inte behöver göra så många

extra utbetalningar under månaden i anledning av influtna underhållsbidrag.

Man kan visserligen tänka sig ett på sådant sätt rationaliserat efterskottssystem,

att ett under månaden erlagt underhållsbidrag — i vart fall

så stor del därav, som motsvarar beviljat bidragsförskott — »sparas» av

barnavårdsnämnden till månadens slut och då utbetalas tillsammans med

bidragsförskotten, men ett dylikt förfarande synes enligt socialstyrelsens

mening knappast förenligt med bestämmelsen i 7 kap. 6 § föräldraballcen,

att underhållsbidrag regelmässigt skall utges i förskott för kalendermånad.

Med hänsyn till det anförda föreslår socialstyrelsen, att utbetalning av bidragsförskott

även i fortsättningen skall ske månadsvis i förskott.

Socialstyrelsen framhåller att det otvivelaktigt innebär eu viss nackdel

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

Knngl. Maj:ls proposition nr JO år lf)6i

ur allmänhetens synpunkt att man ej i denna del får gemensamma regler

för de nordiska länderna men tillägger att denna olägenhet inte synes böra

tillmätas någon större betydelse.

Kravverksamheten. Så snart bidragsförskott beviljats, bör enligt

socialstyrelsens mening hela befattningen med underhållsbidragets utkrävande

övertas av barnavårdsnämnden. I viss utsträckning sker detta även

nu. Med fullmakt från barnets vårdnadshavare utkräver barnavårdsnämnden

både sin och barnets andel av oguldna underhållsbidrag och fördelar inflytande

medel mellan sig och barnets representant. I ärenden, där det finns

barnavårdsman, är det dock vanligen denne, som sköter kravet mot den

bidragsskyldige — även om hela kravet är barnavårdsnämndens. I fall, där

barnavårdsmannen är anställd hos den barnavårdsnämnd, som utgivit bidragsförskottet,

kan kravverksamheten för nämndens räkning tänkas ingå

i barnavårdsmannens övriga uppgifter som befattningshavare hos nämnden.

Ofta är emellertid barnavårdsmannen anställd hos någon annan barnavårdsnämnd

än den som beviljat bidragsförskottet. I sådant fall kan det

inte anses föreligga någon skyldighet för barnavårdsmannen att bevaka

barnavårdsnämndens fordringar hos den bidragsskyldige och det händer,

anför socialstyrelsen, att barnavårdsmannen vägrar att ta befattning med

kravet.

Socialstyrelsen anför, att det i och för sig är önskvärt, att barnavårdsmännen

befrias från arbetet med indrivning av underhållsbidrag i bidragsförskottsärenden,

då detta arbete tar allt för mycket tid från deras egentliga

arbetsuppgifter. Styrelsen erinrar om att styrelsen givit uttryck för

denna uppfattning i yttrande den 21 februari 1963 över motionerna I: 302

och II: 356 till 1963 års riksdag om kurativ verksamhet till stöd åt ensamma

mödrar m. fl. samt i yttrande den 12 mars 1963 över motionen II: 542

till samma riksdag angående barnavårdsmannainstitutionen.

Enligt gällande lag inträder barnavårdsnämnden i barnets rätt till underhållsbidrag

gentemot den bidragsskyldige för belopp, motsvarande vad som

utgivits i bidragsförskott. I samband med alt barnavårdsnämnden utkräver

sin fordran hos den bidragsskyldige för utgivet bidragsförskott, bör nämnden

i förekommande fall bereda barnets representant tillfälle att utkräva

barnets fordran för sådant underhållsbidrag, som icke täckts av bidragsförskottet.

Ingen av fordringarna har företräde framför den andra. Enligt praxis

skall vad som kan utkrävas av den bidragsskyldige fördelas mellan barnavårdsnämnden

och barnet i förhållande till fordringarnas storlek. Först tillgodoses

på detta sätt fordringarna för löpande månad och därefter äldre

fordringar.

Socialstyrelsen föreslår nu följande ändringar i fördelningsreglerna.

Med belopp, som under eu månad erläggs av den bidragsskyldige, skall

det för månaden utbetalda bidragsförskottet täckas i första hand. I andra

hand skall beloppet användas för täckande av sådant löpande eller tidigare

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Knngl. Maj.ts proposition nr 70 år 1961

förfallet underhållsbidrag, som ej omfattas av förskotteringen. I tredje och

sista hand skall beloppet användas för tillgodoseende av det allmännas krav

på ersättning för tidigare utgivna bidragsförskott.

Den del av det inbetalda beloppet, som motsvarar sådant löpande eller

tidigare förfallet underhållsbidrag, som ej omfattats av förskotteringen, betraktas

i sin helhet som betalning av den bidragsskyldiges äldsta icke preskriberade

skuld till barnet.

Den del av det inbetalda beloppet, som enligt vad ovan sagts tillkommer

det allmänna, skall i sin helhet — både i vad den motsvarar löpande bidragsförskott

och i vad den motsvarar tidigare utgivna bidragsförskott —

räknas som betalning av den bidragsskyldiges äldsta icke preskriberade

skuld till det allmänna. Barnavårdsnämnden behåller denna del av det inbetalda

beloppet för att så småningom redovisa 3/4 av densamma till staten.

Finns det någon annan barnavårdsnämnd, som har en äldre fordran för

utgivet bidragsförskott, utbetalas andelen dock till denna nämnd.

De föreslagna bestämmelserna belyses av socialstyrelsen i följande exempel.

Underhållsbidraget är 100 kr i mån. Bf har utgått från A bvn med 83 kr i

mån för tiden 1/10—31/12 1962. Vid 1962 års slut är faderns skuld till A

bvn (3 X 83 =) 249 kr och till barnet (3 X 17 = ) 51 kr.

Fr. o. m. 1/1 1963 utgår bf från B bvn med 83 kr i mån.

Under jan 1963 inbetalar fadern till B bvn 25 kr, som utbetalas till A bvn.

Vid jan månads slut är faderns skuld till A bvn (249 — 25 =j 224 kr, till

B bvn 83 kr och till barnet (51 + 17 =) 68 kr.

Under febr 1963 inbetalar fadern 100 kr, varav 83 kr utbetalas till A bvn

och 17 kr till den bidragsberättigade. Vid febr månads slut är faderns skuld

till A bvn (224 — 83 =) 141 kr, till B bvn (83 + 83 = ) 166 kr och till barnet

(68 + 17 — 17 =) 68 kr.

Under mars 1963 inbetalar fadern 200 kr. Därav får A bvn först 83 kr och

barnet 17 kr. Av återstående 100 kr får barnet 68 kr och A bvn 32 kr. Vid

mars månads slut är faderns skuld till A bvn (141 — 83 — 32 =) 26 kr, till

B bvn (166 + 83 =) 249 och till barnet (68 + 17 — 17 — 68 =) 0 kr.

Under april 1963 inbetalar fadern 200 kr. Därav får först A bvn 26 kr,

B bvn 57 kr och barnet 17 kr (summa 100 kr). Återstående 100 kr tillfaller

B bvn. Vid april månads slut är faderns skuld till A bvn (26 — 26 =) 0 kr,

till B bvn (249 + 83 — 57 — 100 =) 175 kr och till barnet 0 kr.

I fortsättningen erinrar socialstyrelsen om att vid uttagande av underhållsbidrag

genom införsel den regeln tillämpas, att ett under viss tid uttaget

belopp i första hand skall gälla som betalning för samma tid. Denna

regel följes i allmänhet även vid frivillig inbetalning, som sker till barnavårdsman

eller barnavårdsnämnd. Styrelsens förslag ansluter sig sålunda

inte till gällande praxis. Som förebild har i stället tagits den norska avräkningsmetoden.

Frågan om införande av ett liknande avräkningssystem inom

den svenska indrivningsverksamheten synes emellertid enligt vad socialstyrelsen

erfarit vara aktuell. Lagberedningen överväger nämligen att i för
-

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

Ktuujl. Maj:ta proposition nr 70 ur 1001

slaget till ny införsellag intaga eu bestämmelse av innebörd, att ett genom

införsel uttaget underhållsbidrag i första hand skall avräknas på det äldsta

utestående, införselbara bidragsbeloppet.

Styrelsen yttrar vidare att enligt (1 införsellagen i lagrummets lydelse

enligt lagen den 17 maj 1963 införsel kan äga rum till gäldande av bidragsbelopp,

som förfallit till betalning tidigast två år före början av den kalendermånad,

under vilken verkställigheten skall ske. Styrelsen förmodar, att

denna bestämmelse skall ingå även i den nya införsellag, som är under utarbetande.

I övrigt gäller beträffande underhållsbidrag den allmänna regeln

om tioårig preskription.

Styrelsen anför slutligen följande.

I ett och samma bidragsförskottsärende kan underhållsbidraget ibland

erläggas genom frivilliga inbetalningar och ibland genom införsel. Däremellan

kan även utmätning tänkas förekomma. Fråga uppstår då, om barnavårdsnämnden

skall avräkna de frivilliga inbetalningarna och de genom utmätning

erhållna beloppen med hänsynstagande till den allmänna preskriptionsregeln

och införselmedlen med hänsynstagande till införsellagens preskriptionsregel

eller om en och samma preskriptionsregel skall tillämpas

och i så fall vilken.

Avräkningarna synes böra ske med hänsynstagande till en enda preskriptionsregel.

Med två regler skulle fördelarna med det föreslagna avräkningssystemet

avsevärt reduceras. Den omständigheten att införsel inte kan er_

hållas för underhållsbidrag, som förfallit till betalning tidigare än två år

före början av den månad, under vilken verkställigheten skall ske, befiiai

inte den bidragspliktige från skyldighet att erlägga även tidigare förfallna,

oguldna underhållsbidrag, i den mån skulden ej är preskriberad enligt den

allmänna preskriptionsregeln. Ej heller befriar den barnavårdsnämnden

från skyldighet att kräva honom även på dylika bidrag. Detta synes tala för

att de till barnavårdsnämnden inflytande bidragsbeloppen i samtliga fall bör

avräknas med hänsyn till den allmänna preskriptionsregeln. Ett sådant

system förefaller att vara godtagbart även ur den bidragspliktiges synpunkt.

Några rättsförluster för denne synes icke behöva uppstå, såframt han inte

blir föremål för felaktiga införselåtgärder. Risk härför kan tänkas uppkomma

i vissa fall, nämligen sådana, där barnavårdsnämnden nagon tid

efter det införsel upphört, gör ny införselansökan, ställd till annan utmätningsman

än den, som tidigare haft ärendet om hand. Denna risk elimineras

dock lätt genom föreskrifter, enligt vilka barnavårdsnämnd vid ansökan om

införsel skall ange, inte endast sedan vilken tid underhållsbidraget är oguldet

utan även huruvida införsel tidigare ägt rum och i så fall hur stort belopp

som uttagits och vilken tid detta belopp avser enligt införsellagens

bestämmelser. För att barnavårdsnämnden skall kunna lämna dessa uppgifter,

bör utmätningsmannen vara skyldig att, när han avslutar ett införselärende

och återsänder exekutionstiteln till barnavårdsnämnden, på denna

anteckna uttaget belopp och vilken tid beloppet avser.

Finansieringen. Efter att ha redogjort för de ursprungliga motiven

för stadgandet att bidragsförskotten, i den mån de ej ersättes av den

bidragsskyldige, skall bekostas till tre fjärdedelar av staten och till en fjärde
-

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 196i

del av vederbörande primärkommun, anför socialstyrelsen att ett av de

argument som anfördes mot bidragsförskott, helt finansierade med statsmedel,

alltjämt synes äga giltighet, nämligen det som talar om svårigheten

alt undvara det kommunala ekonomiska intresset, då det blir fråga om att

göia återkravsrätten mot barnets fader gällande. Däremot, säger socialstyrelsen,

synes det knappast längre kunna anföras några vägande skäl mot

en alltigenom kommunal bidragsförskottsverksamhet. Socialstyrelsen erinrar

därefter om att allmänna statsbidragsutredningen bland de driftbidrag

som borde avlösas genom ökning av lärarlönebidraget även upptagit statsbidraget

till förskottering av underhållsbidrag. Flertalet av remissinstanserna

hade inte haft något att erinra häremot. Chefen för finansdepartementet

ansåg emellertid av olika skäl, anför socialstyrelsen, att statsbidraget

för bidragsförskotten inte borde avlösas för det dåvarande. Frågan finge tas

upp på nytt senare samtidigt med att en avlösning av de övriga bidrag, som

toreslogs undantagna från en omläggning, blev aktuell (prop. 1957: 112).

Socialstyrelsen föreslår nu ingen ändring i kostnadsfördelningsreglerna

men finner det angeläget att frågan om statsbidragets avlösning åter upptages

snarast möjligt. Tills vidare förordas att förfarandet vid ansökan om

statsbidrag förenklas i möjligaste män. Socialstyrelsen uttalar slutligen att

detta förfarande samt länsstyrelsernas kontrollverksamhet synes böra regleras

i en särskild tillämpningskungörelse till bidragsförskottslagen.

Kostnaderna. Socialstyrelsen framhåller att samhällets kostnader

tor bidragsförskotten är beroende av många olika faktorer och att anslagsbehoven

därför är ytterst svåra att beräkna. Under framhållande av att kostnaderna

successivt stigit under de senare åren yttrar styrelsen vidare hl. a.

följande.

b lera av de föreslagna nya bestämmelserna innebär ökade förmåner för

de bidragsberättigade och är ägnade att inverka stegrande på samhällets

kostnader. I första hand må nämnas bestämmelsen, att bidragsförskott skall

utga med visst belopp, oavsett underhållsbidragets storlek eller vare si«

sadant bidrag ar fastställt eller ej. Preliminära beräkningar på grundval av

ett statistiskt material rörande ensamma föräldrar och deras barn m. in., som

insamlats av socialstyrelsen under våren och försommaren 1963, ger vid

att de underhållsbidrag till barn, vilka existerade vid slutet av år

1J6- till något över 50 % låg under 83 kronor i månaden. Beträffande de

utomaktenskapliga barnen var procenttalet omkring 58. En utfyllnad upp

™L8Lkr0n,°r 1 månaden av alla de underhållsbidrag, som vid årsskiftet

962/63 understeg detta belopp, skulle enligt preliminära beräkningar ha

kostat stat och kommuner omkring 13,6 miljoner kronor. (Samhällets kostnader

för år 1962 enligt lagen om utfvllnadsbidrag torde ha uppgått till

omkring 3 miljoner kronor. ) Flertalet av de låga underhållsbidragen torde

vara eftersläpningar från tidigare år. Av de underhållsbidrag till utomäktenskaphga

barn, som tillkom under åren 1960—1962, synes endast mellan 15

och 20 % ha fastställts till lägre belopp än 83 kronor i månaden. Under alla

forhållanden blir det bär fråga om relativt stora kostnader för samhället.

Lr de många ensamma föräldrarnas synpunkt framstår emellertid reformen

s. 151 Kontrollera mot PDF

151

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 106b

som ytterst angelägen. Det må erinras om alt stödet åt ensamma kvinnor

med barn — frånsett änkor — är en av de svagaste punkterna inom svensk

socialvård. Här ifrågavarande bestämmelse må kunna betraktas som ett

första steg mot den förbättring av deras villkor, som synes nödvändig.

Andra faktorer, som är ägnade att öka kostnaderna för staten och kommunerna

är t. ex. regeln, att, vid fördelning av inbetalt underhallsbidiag,

barnets fordran skall ha företräde framför sådan samhällets fordran, som

avser annan tid än löpande månad, samt slopandet av kravet, att barnet

eller någon av dess föräldrar skall vara svensk medborgare. I förslaget ingår

emellertid även faktorer, ägnade att påverka kostnadsutvecklingen i motsatt

riktning. Den viktigaste av dessa är bidragsförskottets konstruktion som ett

månatligt tillskott till det erlagda underhållsbidraget, vilket endast utgår i

den mån det erlagda bidraget understiger ett visst belopp. I vilken grad sistnämnda

faktorer kan komma att uppväga de kostnadsstegrande faktorerna

är omöjligt att förutsäga. Det beror på sådana förut nämnda oberäkneliga

förhållanden som underhållsbidragens utveckling och de bidragsskyldigas

vilja och förmåga att fullgöra sin hidragsplikt.

Socialstyrelsen anför slutligen att de administrativa kostnaderna för bidragsförskottsverksamheten

torde komma att nedbringas avsevärt, om förslaget

antages.

Remissyttrandena

över socialstyrelsens förslag har, efter remiss, yttranden avgivits av lagberedningen,

familjerättskommittén, länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings,

Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Kopparbergs, Gävleborgs och

Norrbottens län samt Svenska socialvårdsförbundet. Vid länsstyrelsernas

yttranden har fogats yttranden från socialvårdskonsulenter och barnavårdsnämnder.

Remissorganen vitsordar allmänt att bidragsförskottslagstiftningen är i

behov av översyn. Förslagets grundprinciper tillstyrkes i allt väsentligt eller

lämnas utan erinran. Förslaget att omdana bidragsförskottet så att det utgåi

dels som förskott i egentlig mening på ett fastställt underhållsbidrag upp

till visst belopp, dels som utfyllnad av underhållsbidrag som utgår med

lägre belopp än bidragsförskottets och dels slutligen i vissa situationer, när

något underhållsbidrag inte fastställts, hälsas med tillfredsställelse. Därjämte

framhålles att ett realiserande av förslaget bör väsentligt underlätta

barnavårdsnämndernas och länsstyrelsernas arbete. Vidare understrykes

betydelsen av den nordiska samordningstanken.

I övrigt må följande synpunkter redovisas.

Bidragsförskottets konstruktion. Lagberedningen erinrar

om att 1 § i nu gällande bidragsförskottslag upptar som en förutsättning för

att bidragsförskott skall utgå, att den underhållsskyldige underlåter att

betala förfallet belopp. Förslaget saknar motsvarighet till denna bestämmelse,

vilket sammanhänger med att förskott skall kunna utgå även när

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Kanyl. Maj.ts proposition nr 70 år 196i

underhållsbidrag inte blivit fastställt eller bidraget utgår med lägre belopp

än bidragsförskottets. Enligt 18 § andra stycket i förslaget må beslut om

bidragsförskott upphävas, om det finns grundad anledning antaga att barnet

varje månad kommer att erhålla minst så mycket av den bidragspliktige

som beloppet av förskottet. Det ligger, tillägger lagberedningen, måhända i

sakens natur, att bidragsförskott inte skall beviljas, om situationen redan

är sådan som anges i 18 § andra stycket. En uttrycklig erinran härom bör

dock medtagas i 1 §. Länsstyrelsen i Gävleborgs län är av samma mening.

Lagberedningen ifrågasätter, om det icke även i övrigt blir nödvändigt att

lämna ett visst utrymme för prövning, huruvida något behov av bidragsförskott

föreligger. Förslaget öppnar eljest möjlighet för mindre nogräknade

föräldrar att genom avtal, t. ex. i samband med hem- eller äktenskapsskillnad,

fördela underhållsbördan sig emellan på ett sätt som strider mot

regierna i föräldrabalken i syfte att barnet skall få rätt till bidragsförskott

och att försörjningsbördan därigenom åtminstone delvis skall övervältras på

det allmänna.

I fråga om rätten till bidragsförskott till barn beträffande vilket faderskapet

ej fastställts bör enligt lagberedningens mening det föreslagna kravet,

att modern icke »mottagit» bidrag till barnets underhåll utgå. Bidragsförskott

bör nämligen icke rimligen vägras, när t. ex. en uppgiven barnafader

till en början lämnat men senare upphört att lämna bidrag, därför att

han kommit till insikt om att faderskapet är ovisst. Syftet med stadgandet

har måhända endast varit att klargöra, att bidragsförskott icke skall utgå

för tid för vilken modern redan uppburit underhållsbidrag, vilket syfte dock

enligt lagberedningens mening bör kunna tillgodoses på annat sätt.

Socialvårdsförbundet finner det synnerligen stötande att bidragsförskott

nu beviljas i sådana fall, där modern vägrat medverka till ett fastställande

av faderskapet men ändock uppburit underhåll för barnet av den faktiske

barnafadern. Enligt förbundets uppfattning är det därför ofrånkomligt att

i den nya lagen föreskriva de villkor för rätt till bidragsförskott som socialstyrelsen

föreslagit. I yttranden från flera barnavårdsnämnder understrvkes

också behovet av att sådana garantier skapas, att moder till barn, vars

faderskap ej fastställts, inte undandrar sig att medverka till åtgärder för att

få faderskapet fastställt.

Bidragsdokumentet. Lagberedningen anser i likhet med socialstyrelsen

att det är önskvärt att bidragsförskott kan utgå även när det

endast föreligger ett interimistiskt beslut eller en provisorisk förbindelse

soin innebär att bidrag skall tills vidare utgå till barnets underhåll. Eftersom

faderskapet inte är fastställt i en sådan situation, torde enligt lagberedningens

mening en uttrycklig föreskrift böra meddelas om att förskott kar.

utgå även i detta fall. Länsstyrelserna i Gävleborgs och Norrbottens län

ifrågasätter, om icke bestämmelsen i 20 kap. 13 § föräldrabalken om återbekommande

av utgivna underhållsbidrag borde göras tillämplig även på

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år

avtal om underhållsbidrag, även sådana av interimistisk karaktär. Med nuvarande

regler torde barnavårdsmännen tveka att föreslå uppgivna fäder

att skriva på ett avtal utan väljer i stället den omständligare vägen över

domstolsförhandling för alt få underhållsskyldigheten bestämd.

Barnets ålder. Familjerättskommittén framhåller att det är önskvärt,

att åldersgränsen höjs till 18 år. Som motivering anföres att det numera

är vanligt, att underhållsbidrag fastställes att utgå till dess barnet

uppnått nämnda ålder, och det är skäligt att bidragsförskott kan utgå under

samma tid. Familjerättskommittén åberopar också önskemålet att om möjligt

vinna samstämmiga regler i de nordiska länderna. Då man emellertid

får räkna med att barnet i vissa fall hunnit få egen inkomst av förvärvsarbete

före 18-årsåldern, bör enligt familjerättskommitténs mening förmånen

av bidragsförskott möjligen göras beroende av skälighetsprövning.

Länsstyrelsen i Malmöhus län samt flera socialvårdskonsulenter och ett

stort antal barnavårdsnämnder hyser samma mening. Därvid åberopas i

flera fall som skäl för åldersgränsens höjning bl. a. den förlängda skolplikten.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anser att bidragsförskott till barn beträffande

vilket faderskapet ej fastställts bör utgå från och med barnets födelse.

Modern och barnet bör nämligen icke bli lidande på om dröjsmålet med

faderskapets fastställande beror på svårigheten att förmå den uppgivne

fadern att påtaga sig underhållsskyldigheten. Skulle modern visa bristande

samarbete med barnavårdsmannen, bör förskottet dock indragas.

Medborgarskap. Lagberedningen och länsstyrelsen i Jönköpings

län har icke något att erinra mot socialstyrelsens i första hand framförda

förslag att kravet på svenskt medborgarskap skall slopas och finner sålunda

inte anledning vidhålla kravet på svenskt medborgarskap enbart för de

faderlösa barnen. Länsstyrelsen i Stockholms län delar ej socialstyrelsens

uppfattning. Däremot anser länsstyrelsen, att Kungl. Maj:t bör begagna sin

befogenhet att beträffande barn, som ingenstädes äger medborgarskap, eller

är politisk flykting, förordna att sådant barn skall ha samma rätt som

svenska barn till bidragsförskott.

Förskottsperiod. Socialstyrelsens förslag att omsökningsförfarandet

skall slopas möter instämmande i samtliga remissyttranden.

Bidragsförskottens administration. De föreslagna reglerna

om var ansökning skall göras medför enligt lagberedningens uppfattning

en viss förenkling av vad som nu gäller men framstår ändå som komplicerade.

Det bör därför övervägas, om icke kompetensen kan få bero av

barnets mantalsskrivningsort eller, om det icke är mantalsskrivet här i

riket, av dess bostadsort.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län anser att det bör närmare klargöras vem

som i olika fall är berättigad att uppbära bidragsförskott. Länsstyrelsen

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kungl. Maj:Is proposition nr 70 år 1964

framhåller vidare att de föreslagna bestämmelserna om bidragsförskottsärendes

överlämnande till annan kommun bör göras tvingande.

Sättet för utbetalning av bidragsförskott in. in. Socialstyrelsens

förslag att bidragsförskott skall utbetalas i början av varje

månad tillstyrkes eller lämnas utan erinran av samtliga länsstyrelser och

av socialvårds förbundet ävensom av praktiskt taget alla socialvårdskonsulenter

och barnavårdsnämnder. Med hänvisning till att utbetalningsbestämmelserna

i stort utformats med norsk rätt som förebild förordar lagberedningen,

att man godtager det norska systemet jämväl i fråga om principen

att bidragsförskottet utbetalas vid varje månads slut. Familjerättskommitten

yttrar, att den kan ansluta sig till denna uppfattning.

Lagberedningen har anfört, att det, sedan utbetalningarna väl kommit i

gång, bör vara i stort sett likgiltigt för den bidragsberättigade, om underhållsbidrag

och bidragsförskott utbetalas i början eller slutet av månaden.

Däremot har han stort intresse av att vad han har att uppbära kommer

honom till handa regelbundet samma dag varje månad. Om man inför ett

system med betalning av bidragsförskott i slutet av varje månad, torde

enligt lagberedningens uppfattning utan större olägenhet kunna föreskrivas,

att under månaden influtna underhållsbidrag som regel må innehållas och

utbetalas vid månadens slut jämte eventuellt tillkommande bidragsförskott.

Lagberedningen anser att bestämmelserna i 7 kap. 6 § föräldrabalken, att

underhållsbidrag, om ej annat bestämts, skall erläggas i förskott för kalendermånad,

ej kan anses resa hinder häremot. Såvitt rör förhållandet mellan

barnet och det allmänna medför systemet med utbetalning i efterskott ej

någon nämnvärd skillnad i fråga om det ekonomiska resultatet. Däremot

framträder, anför lagberedningen, en skillnad, om två eller flera barnavårdsnämnder

konkurrerar om inflytande belopp, i det att förskottssystemet gynnar

den nämnd som har den äldsta fordringen medan efterskottssystemet

ar till fördel för den nämnd som handlägger de löpande utbetalningarna.

Kravverk sa in li e t e n. Länsstyrelsen i Stockholms län finner det

angeläget att barnavårdsmännen befrias från arbetet med indrivning av

underhållsbidrag i bidragsförskottsärenden, så att de icke behöver eftersätta

sin ''verksamhet i fråga om de kurativa uppgifterna. Enligt länsstyrelsens i

Norrbottens län mening måste det föreslagna sättet för fördelning av eventuellt

influtna underhållsbidrag innebära mera tidskrävande arbete än nuvarande

system. Förslaget bör därför omprövas.

Socialstyrelsens förslag om fördelning av från den bidragsskvldige influtna

underhållsbidrag behandlas relativt utförligt av lagberedningen, som

yttrar att förslaget att låta barnets krav få företräde framför det allmännas

inte föranleder någon principiell erinran. En viss modifikation blir dock

erforderlig, om vad beredningen i det följande anför om avräkningsmetoden

vinner beaktande.

Enligt förslaget skall vad som tillfaller barnet av influtet underhållsbidrag

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ktingl. Maj.ts proposition nr it) ur lUtH loa

avräknas på barnets äldsta icke preskriberade fordran på oguldet bidrag och

på motsvarande sätt skall vad som tillfaller det allmänna avräknas på dess

äldsta icke preskriberade fordran för utgivet bidragsförskott. Såsom socialstyrelsen

ock antytt låter sig dessa regler enligt beredningens mening icke

väl förena med vad som gäller vid införsel. Enligt 6 § första stycket lagen

om införsel i avlöning, pension eller livränta i lagrummets lydelse enligt

lagen den 17 maj 19015 må införsel ej äga rum till gäldande av bidragsbelopp,

som förfallit till betalning tidigare än två år före början av den kalendermånad

under vilken verkställigheten skall ske. Beredningen uppger att den

utgått från att detta stadgande skall med i sak oförändrat innehåll överföras

till den nya införsellag som beredningen har under bearbetande. I fråga om

avräkningen överväger beredningen ett stadgande av innebörd, att influtet

belopp skall anses som betalning av den äldsta införselbara bidragsposten

och eventuellt överskott räknas som betalning av den därnäst äldsta posten

osv.

Lagberedningen yttrar härefter att det icke kan vara lämpligt att, såsom

socialstyrelsen förutsatt, barnavårdsnämnd skall tillämpa andra avräkningsregler

än som skall tillämpas av utmätningsmannen, när han tar ut undeihållsbidraget

genom införsel. En samordning av avräkningsmetoderna böi

ske, därvid hänsyn även måste tagas till de fall då betalning inflyter frivilligt

eller efter utmätning. Beredningen ifrågasätter, om icke följande avräkningssystem

skulle kunna användas såväl i bidragsförskottslagen som i

andra sammanhang.

Vid införsel iakttages, att influtet belopp tillgodoräknas barnet såsom

betalning i första hand av dess äldsta införselbara fordran, i andra hand av

dess näst äldsta införselbara fordran osv. Om barnet icke har någon införselbar

fordran, tillgodoräknas beloppet det allmänna på motsvarande sätt.

Skall bidragsförskottet, såsom socialstyrelsen förordat, utbetalas i förskott,

«örs den härav betingade modifikationen, att vad som inflytei alltid tillgodoräknas

det allmänna upp till ett belopp motsvarande bidragsförskottets.

Vid frivillig betalning sker avräkningen på samma sätt som vid införsel.

Om det inflyter mera än som erfordras för betalning av de införselbara

fordringarna, tillgodoräknas barnet överskjutande belopp till a\läkning i

första hand på barnets äldsta enligt allmänna regler icke pieskriberade

fordran, i andra hand på den därnäst äldsta fordringen osv. Har barnet icke

något att fordra, tillfaller beloppet det allmänna till avräkning efter samma

grundsatser. Om den underhållsskyldige uttryckligen angivit att han vill

betala viss post, t. ex. en barnets icke införselbara fordran framför det allmännas

införselbara fordran, måste detta dock respekteras. Att betalning

inflyter för icke införselbar fordran är av naturliga skäl icke så vanligt, och

det här förordade avräkningssystemet behöver därför ej vålla några praktiska

svårigheter.

Vid utmätning skall i första hand beaktas, hur utmätningssökanden bestämt

sitt krav, dvs. vilken eller vilka bidragsposter han begärt att få uttagna.

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 196b

Då lagbei edningens förslag till ny införsellag icke torde kunna genomlöras

förrän vid en senare tidpunkt än den nya lagen om bidragsförskott får

man, anför beredningen, beakta även nu gällande införsellag. Med de jämkningar

som beredningen förordat inträder, anför beredningen, ej någon konilikt

med reglerna i 6 § första stycket införsellagen om preskription av införselmöjligheten.

Däremot skiljer sig avräkningsmetoden från den vid införsel

hittills i praxis tillämpade. Om en avräkningsregel upptages i bidragsförskottslagen,

torde denna enligt beredningens mening böra iakttas även av

utmätningsmännen åtminstone när fråga är om uttagande av underhållsbidrag

åt barn och bidragsförskott utgår, varvid någon konflikt mellan förfarandet

vid bidragsförskott och vid införsel icke synes behöva uppkomma.

Finansieringen. Länsstyrelsen i Stockholms län vitsordar riktigheten

av socialstyrelsens uppfattning om finansieringen. Då en relativt

detaljerad kontroll över barnavårdsnämndernas bidragsförskottsverksamhet

1 ramstår såsom nödvändig, så länge staten skall svara för större delen av

kostnaderna för utgivna bidragsförskott, synes enligt länsstyrelsens mening

annan utväg för problemets bemästrande inte för närvarande stå till buds,

än att kontrollen organiseras på ett mindre arbetskrävande sätt än som nu

ar fallet. Länsstyrelsen är dock tveksam, huruvida kontrollen kan förenklas

därhän, att granskningen, såsom socialstyrelsen framkastat, skall omfatta

endast några barnavårdsnämnder per år.

Övriga frågor. Lagberedningen framhåller att underhållsbidrag till

barn utom äktenskap stundom bestäms att utgå i form av engångsbelopp

samt att det är ovisst huruvida bidragsförskott nu kan utgå även

i sådant fall. Lagberedningen tillägger, att det vid tillämpningen av lagen

om utlyilnadsbidrag antagits, att den omständigheten att underhållsbidrag

erlagts i form av engångsbelopp icke utgör hinder för att utfyllnadsbidrag

utgår. Då den nya bidragsförskoltslagen skall träda i stället även för lagen

om utfyllnadsbidrag får man enligt lagberedningens mening räkna med att

Irågan om bidragsförskott, när underhållsbidraget bestämts att utgå i form

av engångsbelopp, framdeles kan komma att få betydelse. Lagberedningen

anser, att det inte är orimligt att bidragsförskott i större eller mindre utsträckning

kan utgå jämväl i denna situation, även om det kan förutses att

vissa tekniska komplikationer uppkommer. Under alla förhållanden torde

böra klargöras vad som skall gälla på denna punkt.

Under erinran om att enligt ett av regeringsrätten nyligen avkunnat utslag

socialnämnd förvägrats erhålla ersättning ur bidragsförskott för såsom

törskott å bidragsförskott utgiven socialhjälp, anser socialvärdsförbundet

det rimligt att socialnämnd tillägges rätt att -— i överensstämmelse

med stadgandet i 33 § a) socialhjälpslagen och i analogi med

bestämmelserna i lagen om allmän försäkring — uppbära bidragsförskott

som ersättning för förskotterad förmån.

s. 157 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 är 19(1 i

157

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 12 mars

1964.

Närvarande:

justitieråden Romanus,

Digman,

Nordström,

regeringsrådet Holmgren.

Enligt lagrådet den 11 mars 1964 tillhandakommet utdrag av protokoll

över socialärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 21

februari 1964, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för

det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat

förslag till lag angående ändrad lydelse av 8 kap. 6 § och 9 kap. 1 § lagen

den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

lagbyråchefen Ingrid Hilding.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Thomas Krook

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1964

Utdrag au protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet å

Stockholms slott den 13 mars 1964.

Närvarande:

Statsråden Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Johansson, Hermansson, Holmqvist, Aspling,

Palme.

Statsrådet Lindström anmäler efter gemensam beredning med statsrådets

Övriga ledamöter lagrådets den 12 mars 1964 avgivna utlåtande över det

till lagrådet den 21 februari 1964 remitterade förslaget till lag angående

ändrad lydelse av 8 kap. 6 § och 9 kap. 1 § lagen den 25 maj 1962 (nr 381)

om allmän försäkring.

Föredraganden upplyser, att lagrådet lämnat det remitterade förslaget

utan erinran, samt hänvisar i övrigt till behandlingen i statsrådet den 21

februari 1964 av frågan angående ny lagstiftning om bidragsförskott och

anför.

Såsom framgår av statsrådsprotokollet för den 21 februari 1964 torde

förslaget till ny lag om bidragsförskott inte komma att för budgetåret

1964/65 nämnvärt påverka statsverkets utgifter under anslaget Ersättning

till barnavårdsnämnderna för bidragsförskott och utfyllnadsbidrag. Anslaget,

som i årets statsverksproposition (bil. 7 p. 45) preliminärt uppförts

med 31 milj. kr., bör definitivt uppföras med detta belopp.

Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Maj:t måtte genom proposition

föreslå riksdagen att

dels, jämlikt § 87 regeringsformen, antaga förenämnda förslag till

1) lag angående ändrad lydelse av 8 kap. 6 § och 9 kap. 1 § lagen den 25

maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring,

dels antaga inom socialdepartementet upprättade förslag till

2) lag om bidragsförskott och

3) lag angående ändrad lydelse av 12 § lagen den 26 juli 1947 (nr 529)

om allmänna barnbidrag,

dels ock för budgetåret 1964/65 under femte huvudtiteln anvisa

till Ersättning till barnavårdsnämnderna för bidragsförskott och utfyllnadsbidrag

ett förslagsanslag av 31 000 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instäm
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

lön

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 är 190i

mande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Knngl. Höghet Regenten att till riksdagen skall avlålas

proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

./. P. Wieselgren

Doktrin (1)

  1. Anna Singer, Mannens talerätt vid fastställande av faderskap, SvJT 1992 s. 549, på s. 574 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

6 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (5)

5 kopplingar.

  1. Rskr. 1964:251 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ;proposition angående vissa anslag för budgetåret 1964/ 65 till teaterverksamhet m. m. a1 i texten
  2. SärU 1964:1 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition angående studiesocialt stöd till studerande ungdom, dels Kungl. Maj:ts förslag i statsverkspropositionen s. 44 i texten
  3. Rskr. 1964:183 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om bidragsförskott, m. m., i vad propositionen hänvisats till lagutsk a1 i texten
  4. SU 1964:116 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om bidragsförskott m. m., i vad propositionen hänvisats till statsutskottet. s. 1 i texten
  5. 2LU 1964:47 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om bidragsförskott, m. m., i vad propositionen hänvisats till lagutskott, d e l s o s. 1 i texten

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. SvJT 1992 s. 549 Anna Singer, Mannens talerätt vid fastställande av faderskap s. 574 i texten