Sök i Ratio Lex

Angående provisoriska åtgärder för forskarutbildning, forskarhandledning m. m

1964-03-13 · 20 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 16 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1964:82, Angående provisoriska åtgärder för forskarutbildning, forskarhandledning m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1964

1

Nr 82

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående provisoriska åtgärder

för forskarutbildning, forskarhandledning m. m.;

given Stockholms slott den 13 mars 1964.

Kungl. Maj.t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allemådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Ragnar Edenman

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, med anledning av ett förslag av 1963 års forskarutredning,

att ett särskilt anslag skall ställas till universitetskanslersämbetets förfogande

för provisoriska åtgärder för förstärkning av forskarutbildning och forskarhandledning

under budgetåren 1964/65 och 1965/66.

Ifrågavarande anslag bör enligt propositionen kunna disponeras av universitetskanslersämbetet

för förstärkningsanordningar på högstadiet vid samtliga de

läroanstalter, som fr. o. m. den 1 juli 1964 i enlighet med förslag i propositionen

1964: 50 angående universitetens och högskolornas administration och förvaltning

m. m. avses komma att stå under överinseende av nämnda myndighet.

I propositionen anges vidare riktpunkter för förstärkningsanordningarna. Bl. a.

bör i enlighet härmed under vissa förhållanden antalet timmar kvalificerad vetenskaplig

undervisning ökas och ytterligare möjligheter skapas att för sådan

undervisning anställa extra universitetslektor, och, undantagsvis, extra laborator.

I särskilda fall bör även docentkompetent person kunna anställas mot arvode

för att omhänderha forskarhandledning.

För budgetåret 1964/65 föreslås i propositionen ett särskilt anslag av 1 500 000

kr. för de provisoriska åtgärderna för forskarutbildning, forskarhandledning m.m.

I — Bihang till riksdagens protokoll 196$. 1 saml. Nr 82

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1964

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, håUet inför Hans

Kungl, Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet

å Stockholms slott den 13 mars 1964.

Närvarande:

Statsråden Sträng, Andersson, Lindström, Länge, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Johansson, Hermansson, Holmqvist, Aspling,

Palme.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, anmäler — efter

gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter — fråga om provisoriska

åtgärder för forskarutbildning, forskarhandledning m. m. och anför därvid

följande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Muy.ts proposition nr 82 år 1964

I. Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 5 juni 1963 tillkallade jag

den 17 juni 1963 tio sakkunniga med uppgift att verkställa utredning rörande

forskarutbildningen och forskarkarriären jämte därmed sammanhängande spörsmål.

De sakkunniga1 har antagit benämningen 1963 års forskarutredning. Utredningens

huvuduppgift är enligt direktiven att utforma förslag om en effektiviserad

forskarutbildning och en från olika synpunkter rationellt anordnad

vetenskaplig karriär. I direktiven anföres bl. a. följande.

Finner de sakkunniga det möjligt att åtgärder kan vidtagas inom ramen

för nuvarande organisation med syfte att erhålla en rationalisering och effektivisering

av forskarutbildningen bör de vara oförhindrade att framlägga förslag

till provisoriska lösningar. Sådana förslag bör givetvis ej föregripa ställningstagandena

i huvudfrågorna.

Utredningen har den 16 november 1963 avgivit förslag till provisoriska förstärkningsanordningar

huvudsakligen avseende högstadieundervisningen och

forskarhandledningen vid de filosofiska fakulteterna.

Över utredningens förslag har yttranden avgivits av statistiska centralbyrån,

universitetskanslersämbetet efter hörande av vederbörande universitetsoch

högskolemyndigheter, överstyrelsen för de tekniska högskolorna efter

hörande av vederbörande högskolemyndigheter, 1960 års lärarutbildningssakkunniga,

statens medicinska forskningsråd, statens humanistiska forskningsråd,

statens råd för samhällsforskning, statens naturvetenskapliga forskningsråd, statens

råd för atomforskning, Sveriges akademikers centralorganisation (SACO),

Sveriges förenade studentkårer (SFS) samt universitetslärarförbundet.

1 Landshövdingen E. A. Westerlind, ordförande, professorn N. B. Agdur, professorn E. B. G. Borgström,

universitetslektorn K. I. G. Brinck, professorn H. A. Ellegård, docenten N. A. I. Elvander,

forskningschefen C. O. Gabrielson, professorn S. A. Nilsson, filosofie magistern S. E. Strand och

docenten Ruth Sävhagen.

1* — Bihang till riksdagens protokoll 196i. 1 samt. Nr S2

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1964

II. Forskarutredningens förslag

Forskarutredningen har med utgångspunkt i sina direktiv undersökt möjligheterna

att finna enkla åtgärder i syfte att åstadkomma en ökad examination

på högstadiet utan att dessa därför skulle innebära nagra principiella förändringar

av den organisation, som högstadieutbildningen för närvarande har.

Utredningen, som senare i enlighet med sina direktiv kommer att pröva hela

frågan om högstadieutbildningens omfattning och utformning, betonar den

provisoriska karaktären hos de förslag som nu framlägges. Förslagen innebär

enligt utredningen på intet sätt ett ställningstagande till frågan om den framtida

forskarutbildningens organisation.

Utgångspunkten för utredningens arbete då det gällt att söka åstadkomma

provisoriska förstärkningsanordningar för högstadiet har varit att överväga

endast sådana åtgärder som enkelt och snabbt kan genomföras inom nuvarande

institutionella och administrativa ram. Utredningen har vidare begränsat sig

till att inom ett givet ämnesområde i första hand söka föreslå en viss förbättring

för de ämnen, som i utbildningshänseende är minst tillgodosedda på högstadiet.

Någon allmän upprustning utöver den nivå, som statsmakterna för närvarande

godtagit, har utredningen sålunda icke ansett sig böra föreslå i detta sammanhang.

En följd av dessa utgångspunkter och av den korta tid som stått till buds

har, framhålles i skrivelsen, varit att utredningen beträffande konkreta förslag

måst begränsa sig till de utbildningsområden, där högstadieundervisningens

karaktär och omfattning låtit sig överblicka utan mera ingående analyser och

där en provisorisk förstärkning icke förändrar högstadiets redan etablerade former.

Av dessa skäl berör förslagen huvudsakligen universitetens filosofiska

fakulteter. Detta förhållande får dock enligt utredningens bestämda uppfattning

icke undanskymma det faktum att högstadieutbildningen även inom övriga

fakulteter och högskolor erbjuder stora problem, som till sin art emellertid

växlar mellan skilda läroanstalter.

Utredningen framhåller allmänt, att den finner det angeläget, att man under

den tid utredningen arbetar med sitt förslag till permanenta åtgärder söker

genom provisoriska anordningar motverka den fördröjning av studierna på

de filosofiska fakulteternas högstadium (tre- och fyrabetygsstuderande samt

licentiander och doktorander), som den snabba expansionen av studerandeantalet

och den fortgående differentieringen på flera specialområden i olika ämnen

eljest kan komma att leda till. Inom vissa områden är enligt utredningen

bristen på kvalificerade forskare så stor att det inte är möjligt att utnyttja

tillgängliga resurser.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 82 år 1964-

Av utredningens redogörelse för gällande bestämmelser rörande högstadieunder

visningens omfattning vid de filosofiska

fakulteterna inhämtas i huvudsak följande.

Enligt beslut av 1958 års riksdag i anledning av propositionen 1958:104 skall

till grund för undervisningsresursernas dimensionering i de olika ämnena ligga

s. k. organisationsplaner, innefattande föreskrifter om antalet undervisningstimmar

per student, undervisningsgruppernas storlek samt lärarstabens sammansättning

och utnyttjande för olika undervisningsmoment. Organisationsplanerna

fastställes av Kungl. Maj:t. Lärartilldelningen sker genom universitetskanslersämbetets

försorg.

I fråga om högstadieundervisningen godtogs i nämnda proposition av universitetsutredningen

framförda synpunkter, innebärande att sagda undervisning med

det deltagarantal, som då var det vanliga, mellan 20 och 50 högstadiestuderande,

borde omfatta 100 ä 150, i undantagsfall 200 timmar kvalificerad vetenskaplig

undervisning, s. k. professorsundervisning, vartill skulle komma lektorsundervisning

och övrig undervisning i den utsträckning som ansågs erforderlig.

Till grund för sin beräkning av högstadieundervisningens omfattning hade

universitetsutredningen lagt bl. a. den synpunkten att man tills vidare torde

kunna räkna med att antalet studerande på högstadierna i åtskilliga ämnen

även i fortsättningen skulle bli så begränsat, att det icke blev nödvändigt att

upprätta parallella undervisningsavdelningar på dessa stadier.

Forskarutredningen konstaterar, att studerandeantalet under senare år ökat

mycket kraftigt och att enligt universitetskanslersämbetets prognoser för budgetåret

1963/64 antalet högstadiestuderande uppgår till mer än 50 i ungefär en

tredjedel av ämnena, varför utredningen finner en översyn av gällande normer

för högstadieundervisningens omfattning vara aktuell.

Ett annat förhållande som enligt utredningens uppfattning aktualiserar frågan

om en förstärkning av högstadieresurserna är den s. k. differentieringen

på olika utbildningsalternativ inom de enskilda ämnena. Utredningen anför

härom bl. a. följande.

Varken i propositionen 1958:104 eller i det till grund för denna liggande

betänkandet av universitetsutredningen har man föreslagit särskilda åtgärder

för den grupp av ämnen, som har ett differentierat högstadium, d. v. s. där

den studerande kan välja att huvudsakligen arbeta inom ett av flera specialområden.

Som exempel på dylika ämnen kan nämnas kemi, zoologi, fysik,

psykologi och statistik. I sådana ämnen leder en tillämpning av normen 100—

200 professorstimmar totalt på högstadiet till att de studerande inom en alternativ

linje i vissa fall får hälften, en tredjedel eller ännu mindre andel av de

undervisningstimmar som förekommer i ett odifferentierat ämne.

Utredningen framhåller, att icke blott undervisningen utan även forskarhan

dledningen är moment av stor betydelse för en effektiv utbildning

på högstadiet, och anför därvid bl. a. följande.

Enligt gällande bestämmelser skall forskarhandledning ingå i professors och

laborators normala åligganden och kan, i den mån den blir särskilt omfattande,

föranleda partiell tjänstcbefrielse med högst 29 timmar per läsår. Beträffande

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 196b

docenterna kan deras undervisningsskyldighet helt eller delvis fullgöras i form

av forskarhandledning. Därutöver finnes inga möjligheter att tillgodose behovet

av sådan handledning.

Från lärosätenas sida har, framhåller utredningen, möjligheterna att tillgodose

handledningsbehovet betecknats som otillfredsställande med hänsyn till de

senaste årens ökning av antalet högstadiestuderande i många ämnen.

Utredningen övergår därefter till sina förslag till provisoriska

åtgå r d e r och framhåller att provisoriska förstärkningsanordningar måste,

för att bli effektiva, omfatta två led, dels angivande av vissa ändrade normer

för högstadieundervisningens omfattning, dels ökade möjligheter att ta docentkompetenta

lärare i anspråk för dylik undervisning samt för handledning. Det

sista ledet är enligt utredningens uppfattning inte minst viktigt, enär det

endast i mycket begränsad utsträckning går att täcka behovet av kvalificerad

vetenskaplig undervisning och kontinuerlig handledning genom timarvoderade

lärarkrafter.

En fråga av stor vikt för effektiviseringen av studierna pa liccntiand- och

doktorandnivå är vidare, framhåller utredningen, stipendieringen.

Utredningens förslag till provisoriska förstärkningsanordningar för högstadieutbildningcn

sammanfattas i följande fyra punkter.

1. Ökad tilldelning av professorstimmar. En riktpunkt för de provisoriska

åtgärderna bör enligt utredningen vara att ge samtliga ämnen den standard

som uppnås om gällande norm, 100—200 professorstimmar per år för mellan

20 och 50 högstadiestuderande, tillämpas i ett odifferentierat ämne och att

ytterligare professorstimmar tilldelas differentierade ämnen med hänsyn till

differentieringens grad och art. Utredningen framhåller i detta sammanhang

att organisationsplanerna för flera ämnen har en sådan utformning att nu

angiven normalstandard icke kan bibehållas vid den ökning av studerandeantalet

som skett under senare år.

För att tillgodose de sämst ställda ämnenas behov av omedelbar förstärkning

av högstadieundervisningen är det därför, framhåller utredningen, icke nödvändigt

att ändra den principiella ståndpunkt som riksdagen godkände år 1958.

Vad som erfordras är en precisering eller tillämpningsföreskrift som gör det

möjligt att med bibehållande av de synpunkter universitetsutredningen anlagt

och riksdagen godkänt beträffande högstadieundervisningen skapa bättre förutsättningar

för att tillgodose högstadiets behov vid snabbt växande elevantal.

Med hänsyn till det omfattande arbete som krävs för att få till stånd erforderliga

ändringar av organisationsplanerna, förordar utredningen som en provisorisk

åtgärd att universitetskanslersämbetet bemyndigas att utan hinder

av gällande organisationsplaner eller motsvarande vid beräkningen av erforderliga

lärarkrafter för högstadieundervisningen medge upp till 50 professorstimmar

per termin för i studieplan angiven studiekurs med 15—30 tre- eller

fyrabetygsstuderande. Samma princip skulle enligt utredningen tillämpas för

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr 82 år 196i 7

licentiander och doktorander. Eftersom dessa deltar i undervisningen under

hela läsåret medan trebetygsstudier normalt avslutas efter en termin skulle,

framhåller utredningen, för licentiander och doktorander erfordras högst 100

professorstimmar per läsår om elevantalet uppgår till mellan 15 och 30. I ett

odifferentierat ämne med 15—30 trebetygsstuderande varje termin skulle därmed

erfordras 100 professorstimmar per läsår, och för mellan 15 och 30 licentiander

och doktorander ytterligare 100, d. v. s. högst 200 timmar för mellan

15 och 90 elever. I ett differentierat ämne skulle — till skillnad från nu gällande

normer — varje linje med hänsyn tagen till graden av dess självständighet betraktas

som en studiekurs. I de flesta fall skulle den här föreslagna preciseringen

av normerna för beräkning av antalet professorstimmar på högstadiet ge bättre

möjligheter än för närvarande att beakta de differentierade ämnenas behov,

framhåller utredningen.

Utredningen förutsätter att de sålunda preciserade normerna skall tillämpas

i de enskilda fallen på samma sätt som för närvarande sker med organisationsplanerna,

nämligen att kanslersämbetet vid beräkning av erforderliga lärarkrafter

beaktar det sammanlagda antalet högstadiestuderande i respektive

ämne. Vidare bör, framhåller utredningen, vid prövningen av behovet av högstadieundervisning

samtidigt övervägas i vad mån professorsundervisning på

lågstadiet kan omvandlas till lektorsundervisning.

Utredningen har kostnadsberäknat förslaget i denna punkt till ea 910 000 kr.

för budgetåret 1964/65.

2. Sammanförande av högstadiets professorstimmar till hela tjänster. I vissa

ämnen med kraftig tillströmning av högstadiestuderande sker, framhåller utredningen,

tilldelning av ett relativt stort antal s. k. lösa professorstimmar, sedan

de i form av tjänster disponibla professorstimmarna tagits i anspråk. Detta

överskott är enligt utredningen ett uttryck för det behov av högstad ieundervisning

som icke tillgodoses i hela tjänster.

Undervisningen på de s. k. lösa professorstimmarna är timarvoderad. Det har,

påpekar utredningen, visat sig svårt att locka kompetenta lärare till denna

timarvoderade undervisning. Vidare har enligt utredningen svårigheter uppstått

att med tillfälliga timlärare få kontinuitet och effektivitet i undervisningen.

Alla former av handledning på detta stadium kräver enligt utredningens

uppfattning av handledaren både hög kompetens och någorlunda fast anknytning

till institutionen. De ojämförligt viktigaste åtgärderna för att provisoriskt

utan genomgripande kostnadsökningar förstärka högstadieundervisningen anser

utredningen vara att inte blott öka timtilldelningen till de sämst ställda ämnena

utan också i största möjliga utsträckning sammanföra tilldelade professorstimmar

till hela tjänster.

Utredningen erinrar om att i propositionen 1958:104 uttalats att ett i framtiden

uppkommande behov av nya tjänster för forskningens och högstadieundervisningens

del borde mötas genom inrättande av befattningar som professor

eller laborator (motsvarande). En tillämpning av denna princip skulle

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 82 år 19G4

fi

enligt utredningen otvivelaktigt vara den effektivaste förstärkningsåtgärden

på längre sikt. Därigenom skulle, framhåller utredningen, det växande men i

tjänstgöringstimmar icke fixerade handledningsbehovet likaså kunna tillgodoses.

Med hänsyn till utredningens uppdrag att ingående pröva forskarutbildningsoch

forskarkarriärfrågorna å ena sidan och behovet av snabbt verkande provisoriska

förstärkningsåtgärder, som icke föregriper utredningens kommande förslag,

å den andra, föreslår utredningen emellertid, att resurserna för att täcka

högstadieundervisningens behov av professorstimmar provisoriskt förstärkes

genom att möjlighet öppnas att förordna extra universitetslektorer, vilkas hela

undervisningsskyldighet får utgöras av professorsundervisning i utbyte mot

198 lösa professorstimmar. Utredningen finner det därför angeläget att bestämmelserna

angående universitetslektorer ändras så att universitetskanslersämbetet

bemyndigas att efter prövning i varje enskilt fall förordna docentkompetent

person till extra universitetslektor med omvandling av hela undervisningsskyldigheten

till professorsundervisning. Detta arrangemang ter sig enligt utredningen

så mycket naturligare, som det i realiteten redan förekommer att docentkompetent

universitetslektor fullgör huvuddelen eller stor del av sin undervisning

i form av professorsundervisning.

I vissa ämnen som är centrala för utbildning inom områden med utpräglad

brist på akademisk arbetskraft torde enligt utredningen enbart möjligheten

att förordna extra universitetslektorer icke vara tillfyllest. I många ämnen är

antalet studerande på högstadiet så stort, framhåller utredningen, att allvarliga

svårigheter föreligger för professorn att meddela den handledning som är

oundgängligen nödvändig. Utredningen föreslår därför, att kanslersämbetet bemyndigas

att undantagsvis förordna extra laboratorer (motsvarande).

Eftersom de extra laboratorsförordnandena bör tillkomma för att tillgodose

behovet av undervisning och handledning på högstadiet bör enligt utredningen

en spärregel tillämpas vid beräkningen av underlaget för dessa tjänster så att

förordnande som extra laborator icke sker för att tillgodose behovet av professorsundervisning

på lågstadiet.

Utredningen framhåller att de extra universitetslektors- och laboratorsförordnandena

bör ha provisorisk karaktär och bör tillkomma enligt samma principer,

som följs på lågstadiet vid inrättandet av extra universitetslektorat.

Beslut om i förslaget avsett förordnande av extra universitetslektor eller laborator

bör enligt utredningen fattas av kanslersämbetet efter framställning eller

hörande av vederbörande fakultet eller sektion. Rektorsämbetet bör avge yttrande

över dylika framställningar.

För att göra en smidig övergång till ett nytt system möjlig föreslår utredningen

att de nu föreslagna tjänsterna tillsättes medelst ettår sförordnanden.

Med hänsyn till tjänsternas provisoriska karaktär bör, framhåller utredningen,

ett så enkelt tillsättningsförfarande som möjligt tillämpas. Utredningen föreslår,

att den procedur som nu följs vid tillsättningen av extra universitetslektorat

får tjäna som förebild. Efter ledigförklarande vid förstagångstillsätt
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Majrts proposition nr 82 år 1964

ningar, tillsättes sålunda tjänsterna av det mindre konsistoriet efter förslag

av ämnesföreträdaren och yttrande av vederbörande fakultet (sektion). Vidare

förutsätts förlängt förordnande bli meddelat av konsistoriet utan ledigförklarande.

Behörighetskrav för extra universitetslektorat med enbart professorsundervisning

samt för extra laboratur bör enligt utredningen vara minst docentkompetens.

Beträffande extra laborators tjänsteåligganden finner utredningen

i tillämpliga delar böra gälla vad som i universitetsstatuterna anges för laborators

(motsvarande) åligganden.

Utredningen finner, att i enstaka fall, främst i laborativa ämnen, bör befattning

som extra laborator för att få önskad effekt förstärkas med vissa assistenttimmar

i likhet med vad som är fallet beträffande ordinarie laboratur. För

att tillgodose behovet av sådan assistans föreslår utredningen att ett maximiantal

assistenttimmar ställes till kanslersämbetets förfogande. Efter särskild

framställning till kanslersämbetet från lärosätena tilldelas dessa assistenttimmai

enligt de principer som följs vid tilldelningen av assistenttimmar till de ordinarie

tjänsterna. Vederbörande rektorsämbete bör sedan fa använda de tilldelade

assistenttimmarna för att inrätta tjänster pa samma sått som tillämpas

för assistenttimmar för undervisning eller forskning och allmänt institutionsarbete.

Utredningen framhåller, att de föreslagna förordnandena bör tillkomma för

att tillgodose behoven av undervisning och handledning under den tid forskarutredningen

arbetar, i avvaktan pa att mera omfattande och långsiktiga

förslag från utredningens sida kan framläggas och förverkligas. Trots förordnandenas

provisoriska karaktär och därmed sammanhängande otrygghet för

innehavarna bedömer utredningen dem som betydligt mer attraktiva för att

locka kompetenta personer än den timarvoderade professorsundervisningen.

Utredningen understryker emellertid att den föreslagna provisoriska åtgärden

inte bör få något inslag av automatik utan att det bör ankomma på universitetskanslersämbetet

att självständigt bedöma när ifrågavarande förordnanden

anses nödvändiga. Det bör enligt utredningen i princip vara möjligt att i en mot

behovet svarande utsträckning och på särskilda framställningar göra dylika

förordnanden jämväl vid andra fakulteter och högskolor ån de filosofiska fakulteterna.

I utredningens förslag till provisoriska åtgärder har konkreta förslag

härom dock icke kunnat inarbetas.

Utredningen har kostnadsberäknat förslaget i denna punkt till ca 812 000 kr.

budgetåret 1964/65.

3. Tilläggsförordnanden för docenter. Utredningen framhåller, att det i

många ämnen föreligger ett behov av forskarhandledning som betydligt överstiger

vad som kan tillgodoses genom professors och laborators handledningsskyldighet

och den handledning som kan ges av e. o. docent eller forskardocent

genom evalvering av undervisningsskyldighet.

En ytterligare förstärkning i särskilt utsatta ämnen torde enligt utredningen

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 82 år 1964.

kunna ernås genom att e. o. docenter och forskardocenter, vilkas förordnanden

utlöper efter den 31 december 1963, erhåller ettårsförordnande över stat med

skyldighet att fullgöra dessa tjänster åvilande tjänstgöring i form av forskarhandledning.

Dylikt förordnande bör enligt förslaget meddelas efter prövning

av universitetskanslersämbetet (eller motsvarande) i varje särskilt fall, med

hänsyn tagen till handledningsbehovet och tillgången på lämplig handledare.

Med det föreslagna systemet, anför utredningen, kommer nyrekryteringen

av docenter och forskardocenter icke att blockeras, utan en erforderlig utökning

av docentkåren vid universiteten erhållcs, vilket synes vara en väsentlig förutsättning

för strävandena att snabbt förstärka handledningskapaciteten på högstadiet.

Utredningen har ej kostnadsberäknat förslaget i denna punkt.

4. Licentiand- och doktorandstipendier. Enligt nu gällande bestämmelser

utgar licentiand- och doktorandstipendier endast under nio månader av året.

Liccntiandstipendium utgar med 6 500 kr. per år och doktorandstipendium

med 9 500 kr. per år. Utredningen framhåller, att studier för högre examina

inte behöver vara knutna till det akademiska året; i många ämnen kan avhandlingsarbete

med fördel bedrivas under sommarmånaderna, då belastningen på

institutionens utrustning är ringa. Även insamling av material utanför universitetet,

i arkiv o. d., kan ofta lättast utföras under denna tid av året, framhålles

det vidare.

Utredningen erinrar också om, att tillgången på feriearbete numera är begränsad

och att detta alternativ därför minskat i attraktion. Det torde, framhålles

i skrivelsen, vara föga tillfredsställande, att stipendiater redan tidigt

under vårterminen tvingas att ägna tid åt att deltaga i konkurrensen om lämpligt

feriearbete.

Som en väg att nå snabbare examination föreslår utredningen, att de stipendiater,

som önskar bedriva studier också under sommarmånaderna, beredes

ekonomiska möjligheter därtill. Stipcndieåret bör enligt utredningens mening

fortfarande normalt vara nio månader, för att inte de stipendiater, som så

önskar skall hindras från förvärvsarbete, men stipendiat bör efter ansökan

kunna få sitt stipendium förlängt till att utgå under samtliga årets tolv månader.

Förlängt stipendium bör enligt utredningen utgå med samma belopp per

månad som under det egentliga stipendieåret, eller med 1/9 av 6 500 kr. respektive

9 500 kr. För erhållande av förlängt stipendium skall enligt förslaget stipendiat

ingiva motiverad ansökan till den utdelande myndigheten som avgör huruvida

ansökan skall bifallas eller ej.

Utredningen har ej kostnadsberäknat förslaget i donna punkt.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition nr 82 ur 19(ii

11

III. Yttranden

Remissinstanserna understryker genomgående behovet av att snara åtgärder

vidtages för en utbyggnad och effektivisering av forskarutbildningen inom

universitets- och högskoleorganisationen. Sålunda anför univcrsitetskanslersämbetet

bl. a. följande.

Ämbetet vill starkt understryka behovet av att snabbt åstadkomma en förstärkning

av resurserna för högstadieundervisning och forskarutbildning inom

olika ämnesområden. Det är enligt ämbetets mening ytterst angeläget att man

genom provisoriska åtgärder med omedelbar verkan söker förkorta studietiderna

på de högre akademiska nivåerna och genom differentiering få fram en mera

adekvat utbildning. Det är vidare av stor betydelse att man effektivt söker

undanröja de hinder för en expansion inom det högre utbildningsväsendet som

bristen på universitetslärare utgör, i all synnerhet som universitetsutbildningens

kapacitet i sin tur påverkar lärarsituationen på utbildningsnivåer under de

akademiska.

Liknande synpunkter anföres av en rad remissinstanser, bland dem humanistiska

fakulteten i Stockholm, 1960 års lärarutbildning ssakkunniga, statens medicinska

och naturvetenskapliga forskningsråd, SACO och SFS. Förstärkningsanordningarnas

betydelse för den växande utbildningsorganisationens krav på

kompetenta lärare påtalas särskilt av 1960 års lär arutbildnings sakkunniga, statens

medicinska forskningsråd och SACO.

Statens naturvetenskapliga forskningsråd konstaterar — i likhet med åtskilliga

andra remissinstanser — med tillfredsställelse att forskarutredningen genom

cn ovanligt snabb behandling fått fram konstruktiva förslag för en provisorisk

lösning av några av de mest akuta problemen på ifrågavarande område.

I sina ställningstaganden till utredningens förslag är remissinstanserna genomgående

positiva. Universitetskansler sämbetet anför bl. a. följande.

De av utredningen framförda förslagen måste betraktas med tillfredsställelse.

Med den begränsning av upprustningens räckvidd, som följer av att utredningen

föreslagit endast sådana åtgärder som enkelt och snabbt kan genomföras

inom nuvarande institutionella och administrativa ram, förefaller de av

utredningen föreslagna förstärkningarna i allt väsentligt väl motiverade och

värda att genomföras. Den omständigheten att det inom den korta tid som

stått utredningen till buds icke varit möjligt att få fram konkreta förslag till

provisorisk upprustning av högstadieundervisningen inom samtliga utbildningslinjer,

bör enligt kanslersämbetets mening icke utgöra hinder för att nu vidtaga

de åtgärder som föreslagits för att förbättra situationen inom de filosofiska

fakulteterna.

Statens humanistiska forskning si-åd framhåller, att utredningens förslag synes

väl ägnade att med relativt obetydliga kostnader uppnå det angivna syftet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 2

Kan tgl. Maj:ts proposition nr 82 år 1964

Ingen av de 42 instanser som yttrat sig över förslaget avstyrker att förstärkningsanordningar

vidtages i huvudsaklig överensstämmelse med förslaget. Modifikationer

på enskilda punkter förordas dock i ett flertal yttranden. Likaledes

framföres av flera remissinstanser önskemål om mera genomgripande åtgärder

än dem utredningen föreslagit.

Ett flertal remissinstanser, bland dem överstyrelsen för de tekniska högskolorna,

kollegienämndema vid tekniska högskolan i Stockholm och Chalmers

tekniska högskola, lärarkollegiet vid handelshögskolan i Göteborg, statens medicinska

forskningsråd, SACO och SFS, framhåller önskvärdheten av förstärkningsanordningar

även inom andra utbildningslinjer än de filosofiska fakulteterna.

Vissa konkreta förslag till dylika anordningar framlägges i yttrandena.

Åtskilliga remissinstanser understryker — i likhet med statens råd för samhällsforskning

— att de av utredningen föreslagna åtgärderna enbart bör vara

av provisorisk karaktär och utan dröjsmål bör ersättas av en utbyggd organisation

för högstadieundervisningen.

I fråga om förslaget om ökad tilldelning av professorstimm

a r konstaterar universitetskanslersämbetet att samtliga berörda akademiska

myndigheter i allt väsentligt tillstyrker den av utredningen föreslagna ramen

för professorsundervisningens omfattning. Den av några instanser förordade

sänkningen av det minimiantal elever, som utredningen satt som undre gräns

för den föreslagna tilldelningen av professorstimmar, finner sig ämbetet icke

nu kunna tillstyrka. Språkvetenskapliga sektionen i TJppsala och de humanistiska

och matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna i Göteborg avstyrker

utredningens förslag om överförande av professorsundervisning på lågstadiet

till lektorsundervisning.

Beträffande förslaget om sammanförande av professorstimmar

till hela tjänster anför universitetskanslersämbetet bl. a. följande.

Det är ur effektsynpunkt nödvändigt att kombinera en ökning av högstadieundervisningens

omfattning med möjligheter att inrätta tjänster för de lärare

som skall handha sådan undervisning. Det torde vara helt orealistiskt att räkna

med att den mest kvalificerade akademiska undervisningen i någon betydande

utsträckning skulle kunna bestridas med hjälp av timarvoderade lärare. Utredningens

förslag att i vissa fall inrätta extra universitetslektorat och laboraturer

finner ämbetet i huvudsak väl ägnat att provisoriskt avhjälpa bristsituationen i

de sämst ställda ämnena.

Nödvändigheten av att nya tjänster inrättas framhålles också i det helt

övervägande antalet remissyttranden. Särskilt anses förslaget om extra laboraturer

värdefullt. Större akademiska konsistoriet och humanistiska fakulteten

i Lund, samt de humanistiska och matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna

i Göteborg och Stockholm påyrkar till skillnad från utredningen inrättande

av extra laboraturer i stället för extra universitetslektorat. Som motivering

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 82 år 19ttJ±

härför anföres, att laboraturer men icke lektorat ger utdelning i form av forskarhandledning.

Sistnämnda instanser framhåller, att bristen på handledning för

närvarande är ett mera trängande problem än bristen på kursundervisning.

Liknande synpunkter framföres även i andra yttranden, bl. a. av SACO, som

dock icke ställer sig helt avvisande till de föreslagna lektoraten.

Universitetskansler sämbetet förordar i likhet med bl. a. his torisk-filosof iska

sektionen i Uppsala och större akademiska konsistoriet i Stockholm att lektoraten

konstrueras så att viss del av tjänstgöringsskyldigheten kan få fullgöras

i form av enskild handledning. Universitetskanslersämbetet påpekar att man

genom en sådan åtgärd dels skulle erhålla en jämnare fördelning av handledningsuppgifterna

mellan olika lärare i ett ämne, dels skulle möjliggöra en utformning

av forskarhandledningen gruppvis eller enskilt i förhållande till de

studerandes antal och val av forskningsuppgift. Samtidigt skulle också skillnaden

mellan de föreslagna universitetslektoraten och laboraturerna minskas.

Statens naturvetenskapliga forskningsråd framhåller — liksom bl. a. matematisk-naturvetenskapliga

fakidteten vid universitetet i Lund — att det för

de naturvetenskapliga ämnenas del endast undantagsvis torde vara möjligt att

finna personer med angiven kompetens som är villiga att på korttidsförordnande

omhänderha vetenskaplig undervisning och handledning av den omfattning

som utredningen förutsätter.

Utredningens förslag om tillägg sförordnanden för docenter

tillstyrkes av i stort sett samtliga remissinstanser, bl. a. universitetskanslersämbetet,

överstyrelsen för de tekniska högskolorna, statens humanistiska och

naturvetenskapliga forskningsråd samt SACO.

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna framhåller dock att ett genomförande

av förslaget för de tekniska högskolornas del under inga omständigheter

kan förväntas medföra någon väsentlig förstärkning av här avsedda

resurser med hänsyn till det ringa antalet berörda tjänster vid nämnda högskolor.

Universitetskanslersämbetet, de medicinska, humanistiska och matematisknaturvetenskapliga

fakulteterna i Göteborg samt humanistiska fakulteten i

Stockholm föreslår att viss del av ifrågavarande docenters undervisningsskyldighet

skall kunna fullgöras i form av seminarieövningar och sålunda ej enbart

i form av handledning. Kanslersämbetet framhåller, att en dylik anordning

skulle ge bättre möjligheter att fördela handledningsuppgifterna i ett ämne på

lämpligt sätt.

Även förslaget att licentiand- och doktorandstipendium

må kunna utgå med oförändrat belopp jämväl under de tre sommarmånaderna

har blivit föremål för allmänt tillstyrkande av remissinstanserna, ehuru i flera

yttranden förordas mera långtgående åtgärder på ifrågavarande område än

vad utredningen föreslagit.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:t,i proposition nr 82 år 196\

Matematisk-naturvetenskapliga jalculteten vid universitetet i Stockholm och

universitetslärarförbundet finner utredningens förslag innebära en orättvisa gentemot

de stipendiater som av försörjnings- eller andra skäl är tvingade att ta

förvärvsarbete under somrarna. Universitetskansler sämbetet förordar att parallellt

med den av utredningen föreslagna utsträckningen av stipendietiden prövas

en av sistnämnda fakultet föreslagen ordning, innebärande att möjlighet ges

stipendiater, vilka önskar koncentrera sina studier, att få ut nuvarande stipendiebelopp

per månad utan avbrott under sommaren men med bibehållen sammanlagd

stipendietid.

Frågan om förstarkningsanordningar för andra utbildningslinjer

än de filosofiska fakulteterna har berörts i flera

yttranden. Åtskilliga remissinstanser förutsätter, att utredningens förslag i vad

avser tilläggsförordnanden för docenter ävensom licentiand- och doktorandstipendieringen

kommer att tillämpas icke endast vid de filosofiska fakulteterna

utan även vid andra utbildningslinjer. I ett flertal yttranden, bl. a. från universitetslärarförbundet

och SÅCO, framhålles önskvärdheten av att därutöver ytterligare

förstärkningsanordningar kommer till stånd vid sistnämnda utbildningslinjer.

Sålunda påtalas av lärarkollegiet vid handelshögskolan i Göteborg samt

SFS behovet av snar ökning av resurserna för ekonomutbildningen.

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna, kollegienämnderna vid tekniska

högskolan i Stockholm och Chcdmers tekniska högskola samt organisationskommittén

för teknisk högskola i Lund framlägger ett flertal förslag till provisoriska

förstärkningsanordningar för högstadieundervisningen vid de tekniska högskolorna.

Överstyrelsen hemställer sålunda att för nämnda ändamål måtte anvisas

175 000 kr. för budgetåret 1964/65. Genom en ökad medelstilldelning kan, framhåller

överstyrelsen, professorer och laboratorer beredas större möjlighet att

ägna sig åt utbildning på högstadiet genom att i viss mån frigöras från lågstadieundervisningen.

Resurserna kan vidare förstärkas med tillfälligt anställda

lärarkrafter.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kung!. Maj ds proposition nr 82 år 1964

IV. Departementschefen

Forskarutbildningen och forskarkarriären liar under senare år uppmärksammats

i skilda sammanhang. I syfte att få till stånd en effektiviserad forskarutbildning

och en från olika synpunkter rationellt anordnad vetenskaplig karriär

tillkallade jag i juni 1963 med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tio sakkunniga,

vilka antagit benämningen 1963 års forskarutredning. De sakkunniga har

nu som en första etapp i sitt arbete framlagt förslag till vissa provisoriska förstärkningsanordningar

för forskarutbildning, forskarhandledning m. m. De föreslagna

åtgärderna berör dels undervisningen och handledningen på högstadiet

(tre- och fyrabetygsstuderande samt licentiander och doktorander) vid i första

hand de filosofiska fakulteterna, dels licentiand- och doktorandstipendieringen.

De filosofiska fakulteternas medelstilldelning regleras till en del genom bestämmelser

om tilldelning av vissa lärarkrafter i relation till studerandeantalet,

den s. k. universitetsautomatiken. Detta system innebär, att tilldelningen av

undervisningsresurser grundas på en av Kungl. Maj:t för respektive ämne fastställd

organisationsplan eller petitaplan, vilken innefattar föreskrifter om antalet

undervisningstimmar per studerande, undervisningsgruppernas storlek samt

undervisningens fördelning på olika undervisningsformer och lärarkategorier.

Undervisningens omfattning fastställes i enlighet med normer som godkänts av

1958 års riksdag. Dessa innebär, att högstadieundervisning med det deltagarantal,

som vid tiden för normernas fastställande var det vanliga, mellan 20 och

50 studerande, årligen skall omfatta 100 ä 150, i undantagsfall 200 timmar kvalificerad

vetenskaplig undervisning — s. k. professorsundervisning — vartill kommer

lektorsundervisning och övrig undervisning.

Det av 1963 års forskarutredning nu framlagda förslaget till provisoriska förstärkningsåtgärder

för forskarutbildning, forskarhandledning m. m. innebär bl. a.

att universitetskanslersämbetet skall kunna bemyndigas att utan hinder av gällande

organisations- eller petitaplaner på tre- och fyrabetygsstadiet medge upp

till 50 professorstimmar per termin för varje grupp med 15—30 studerande samt

tillämpa motsvarande norm för licentiand- och doktorandstadiet. Vidare bör,

enligt utredningen, universitetskanslersämbetet fä rätt att i ämnen med tillräckligt

underlag av professorstimmar förordna extra universitetslektor med docentkompetens

samt, i vissa undantagsfall, extra laborator för att tillgodose behovet

av undervisning och handledning. I anslutning till förordnande av extra laborator

bör, enligt förslaget, universitetskanslersämbetet bemyndigas att i särskilda

fall tilldela högst 500 assistenttimmar. I syfte att få till stånd särskilda resurser

för handledning föreslår utredningen vidare att extra ordinarie docenter och

forskardocenter, vilkas förordnanden utgår den 31 december 1963 eller senare,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 196A

efter prövning av universitetskanslersämbetet skall kunna erhålla ettårsförordnanden

över stat med tjänstgöringsskyldighet i form av forskarhandledning. För

att åstadkomma en förkortning av studietiderna föreslår utredningen att licentiand-

eller doktorandstipendiat efter särskilt tillstånd skall kunna åtnjuta stipendium

även under sommarmånaderna.

En effektiv vetenskaplig utbildning är av grundläggande betydelse inom

många områden av samhällslivet. Sålunda kan nämnas de högre utbildningsanstalternas

behov av lärarkrafter, den inom viktiga områden av det allmännas

verksamhet rådande bristen på personer med ändamålsenlig vetenskaplig utbildning

samt den ökande omfattning i vilken personal med dylik utbildning tages

i anspråk inom näringslivet. Antalet högstadiestuderande har under senare år

kraftigt ökat och överstiger nu i ungefär en tredjedel av ämnena vid de filosofiska

fakulteterna 50 eller det antal som utgjorde en riktpunkt för lärartilldelning

vid fastställandet av nu gällande planer. Det kan samtidigt konstateras,

att de senaste årens ökning av antalet licentiander är relativt sett väsentligt

större än ökningen av antalet avlagda licentiatexamina. Vad nu sagts torde

gälla även vid andra utbildningslinjer än de filosofiska fakulteterna.

Med hänsyn härtill finner jag — i likhet med utredningen och de remissinstanser

som yttrat sig över förslaget — att vissa åtgärder omedelbart bör företagas

för att effektivisera utbildningen på högstadiet såväl vid de filosofiska fakulteterna

som vid övriga utbildningslinjer vid universitet och högskolor. De åtgärder

som nu kan vidtagas bör — av skäl som jag avser att redovisa i min fortsatta

framställning — bli av relativt begränsad omfattning och av provisorisk

karaktär.

Den av utredningen föreslagna förstärkningen av undervisningsresurserna

genom extra lärartilldelning med upp till 50 professorstimmar per termin för

varje grupp med 15—30 högstadiestuderande synes mig med hänsyn till det

starkt ökande antalet studerande vara det mest angelägna av de framlagda förslagen.

Som framhållits av utredningen och i yttrandena råder för närvarande svårigheter

att finna kompetenta lärare till den professorsundervisning som meddelas

mot timarvode, s. k. lösa professorstimmar. Jag finner det därför, liksom utredningen

och flertalet remissinstanser, rimligt att dessa timmar skall kunna sammanföras

till hela tjänster som extra universitetslektor och undantagsvis extra

laborator. Till ifrågavarande laboraturer bör emellertid enligt min uppfattning

icke knytas särskild assistenthjälp.

Beträffande förslaget om överstatförordnande för docenter har i vissa remissyttranden

framhållits, att en sådan åtgärd skulle ge ett mycket ojämnt och slumpmässigt

utfall i olika ämnen. Jag delar denna uppfattning och ansluter mig

således inte till utredningens förslag på denna punkt. Å andra sidan bör förutsättningar

skapas för att personer med docentkompetens i ökad omfattning skall

kunna tagas i anspråk för att meddela forskarhandledning. Till denna fråga

avser jag att återkomma i det följande.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kung!. Maj:ts ‘proposition nr 82 år 196/t
Utredningens

förslag om förlängning av tiden för innehav av licentiand- och

doktorandstipendium är jag i förevarande sammanhang inte beredd att ansluta

mig till. Jag är nämligen inte övertygad om att de av utredningen föreslagna

åtgärderna snabbt skulle medföra en ökad examination. Jag vill i detta sammanhang

erinra om, att särskilt i de experimentella ämnena ett mycket stort antal

aktiva licentiander och doktorander ej åtnjuter stipendier utan i stället har

anställning som lärare, assistenter eller amanuenser vid universiteten och högskolorna.

Det förefaller föga sannolikt att ett genomförande av ifrågavarande

förslag skulle leda till att dessa licentiander och doktorander — vilka nu utför

ett nödvändigt och värdefullt arbete inom den akademiska undervisningen på

lågstadiet — skulle i någon mera betydande omfattning lämna sina befattningar

för att som stipendiater snabbare nå fram till examen. Inte heller är jag övertygad

om att de som nu innehar licentiand- eller doktorandstipendier skulle som

en följd av ett genomförande av utredningens förslag väsentligt öka sin studieinsats

per läsår.

De av utredningen framlagda förslagen ger mig anledning att beröra vissa

med den s. k. universitetsautomatiken sammanhängande spörsmål. Ifrågavarande

system har varit en förutsättning för att de problem som uppträtt i undervisningen

genom den starkt ökade tillströmningen av studerande till de filosofiska

fakulteterna kunnat bemästras. Erfarenheterna av universitetsautomatiken

är dock ännu begränsade och inte helt entydiga. För att få en klar bild av hur

automatiksystemet utfaller är, som jag tidigare uttalat i skilda sammanhang, en

fortlöpande registrering av de studerande vid berörda fakulteter nödvändig. En

sådan registrering kan även tjäna som underlag för en analys av undervisningens

effektivitet.

Redan år 1958 uppdrog jag åt universitetskanslersämbetet att framlägga förslag

angående studieregistrering. Fr. o. m. läsåret 1960/61 har försöksverksamhet

med dylik registrering bedrivits i begränsad omfattning. Efter förslag av universitetskanslersämbetet

beslöt Kungl. Maj:t i juni 1963 att registrering skulle

ske fr. o. m. läsåret 1963/6-1 av samtliga studerande inom filosofisk fakultet

samt att studietidsstatistik skall upprättas och närvaroredovisning ske för varje

ämne inom de filosofiska fakulteterna. Vissa metodfrågor återstår emellertid

ännu att lösa för att det skall bli möjligt att analysera och bedöma förändringar

och utvecklingstendenser i fråga om studieinriktning, studieresultat m. m.

Jag har i flera sammanhang, bl. a. i 1963 års statsverksproposition (bilagan 10,

s. 326) och i propositionen 1963:172 angående riktlinjer för fortsatt utbyggnad

av universitets- och högskoleväsendet m. m. (s. 230), framhållit, att universitetsautomatiken

bör överses sedan ett fullständigt registreringsförfarande genomförts.

Föreliggande förslag till provisoriska förstärkningsanordningar för forskarutbildning

och forskarhandledning m. m. medför emellertid i vissa avseenden ett

behov av en omedelbar översyn. Denna översyn må ske mot bl. a. bakgrunden

av att lågstadiet för närvarande är bättre tillgodosett med undervisningsresurser

än högstadiet.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Mcij:ts proposition nr 82 år 196/

Vid beredningen av utredningens förslag har jag därför låtit undersöka huruvida

förutsättningar föreligger att omfördela medel mellan låg- och högstadierna

och därigenom erhålla en bättre fördelning av tillgängliga resurser. Resultatet

av den företagna undersökningen har övertygat mig om att en sådan omfördelning

ieke utan allvarliga olägenheter kan företagas utan en samtidig översyn av

de i många avseenden komplicerade tillämpningsföreskrifterna i fråga om

automatiken. Jag har därför för avsikt att föreslå Kungl. Maj:t, att uppdraga

åt universitetskanslersämbetet att, i samråd med 1963 års forskarutredning, utreda

frågan om en omfördelning av medel mellan låg- och högstadiet och därmed

sammanhängande spörsmål. Härvid torde även böra övervägas frågan om införande

av en ny tjänstetyp avsedd för att på heltid svara för undervisning på

lågstadiet i huvudsak i ämnen med en omfattande övningsundervisning.

Med hänsyn till vad jag i det föregående anfört anser jag det icke lämpligt

att på sätt utredningen föreslagit nu genomföra förstärkningsanordningar för

undervisning och forskning med delvis tillämpning av automatikens regler. I

stället bör de medel som nu anvisas enligt nyssnämnda regler eller i övrigt från

riksstatsanslag för högre undervisningsändamål kompletteras med särskilda medel

för provisoriska åtgärder för förstärkning av forskarutbildning och forskarhandledning

under budgetåren 1964/65 och 1965/66. Jag föreslår att i riksstaten

upptages ett obetecknat anslag, benämnt Provisoriska åtgärder för forskarutbildning,

forskarhandledning m. m., vilket för budgetåret 1964/65 bör uppföras med

1 500 000 kr.

Ifrågavarande anslag bör av universitetskanslersämbetet få disponeras för förstärkningsanordningar

avseende högstadieundervisning och forskarhandledning

vid samtliga läroanstalter under ämbetet. Jag vill i detta sammanhang erinra

om att jag i propositionen 1964: 50 angående universitetens och högskolornas

organisation och förvaltning m. m. förordat att universitetskanslersämbetet efter

omorganisation skall fr. o. m. den 1 juli 1964 vara överstyrelse bl. a. även för de

tekniska högskolorna.

Vid sin prövning av behovet av förstärkningsanordningar i olika ämnen bör

universitetskanslersämbetet bl. a. beakta följande.

Vid förstärkning av undervisningsresurserna på högstadiet bör hänsyn särskilt

tagas till den rådande bristen på lektorer i vissa för skolväsendet centrala ämnen.

Tilldelning av professorstimmar inom filosofisk fakultet bör ske enligt den

av utredningen föreslagna normen. Härvid bör i enlighet med utredningens förslag

samtidigt övervägas i vad mån professorsundervisning på lågstadiet kan

ersättas med lektorsundervisning.

Vidare bör universitetskanslersämbetet bemyndigas att i utbyte mot 198 timmars

professorsundervisning medge att extra tjänst som universitetslektor inrättas.

Av innehavare av dylik befattning bör krävas docentkompetens.

I syfte att förstärka handledningsresurserna bör viss del av ifrågavarande universitetslektorers

tjänstgöringsskyldighet kunna fullgöras i form av handledning.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 196b

Universitetskanslersämbetet bör även undantagsvis kunna inrätta tjänst som

extra laborator för att tillgodose ämnen där särskilt stort behov av kvalificerad

forskarhandledning föreligger. Inrättande av dylik tjänst bör, med hänsyn till

arbetsuppgifternas art, ej leda till någon förstärkning av tillgängliga medel för

forskning och annat institutionsarbete. Med hänsyn till här berörda tjänsters

provisoriska karaktär bör förordnanden meddelas tills vidare för högst ett år i

sänder.

Som en ytterligare förstärkningsanordning bör i undantagsfall, främst i ämnen

med mycket stort studerandeantal på högstadiet, mot arvode kunna anställas

docentkompetent person med huvudsaklig uppgift att ge forskarhandledning.

Det bör uppdragas åt universitetskanslersämbetet att utarbeta förslag till

erforderliga bestämmelser i fråga om förstärkningsanordningarna m. m.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

till Provisoriska åtgärder för forskarutbildning, forskarhandledning

m. m. för budgetåret 1964/65 under åttonde huvudtiteln

anvisa ett anslag av 1 500 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Jan-Mats Lindahl

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. May.ts proposition nr 82 år 1964

INNEHÅLL

Sid.

I. Inledning ...................................................... 3

II. Forskarutredningens förslag ...................................... 4

III. Yttranden ..................................................... 11

IV. Departementschefen ............................................. 15

; ■ >»v ■''>><*!<{ t •

Ivar Haeggströms Tryckeri AB • Stockholm 1964

040497

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. SU 1964:142 Memorial i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga om anslag för budgetåret 1964/65 till stipendier för främjande av högre vetenskapliga studier. s. 4 i texten
  2. SU 1964:95 Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition angående provisoriska åtgärder för j or skarutbildning, forskarhandledning to. to. jämte i ämnet väckta motio s. 1 i texten