Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om gasolskatt, m. m

1964-03-13 · 31 sidor, varav 29 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 29 av 31 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1964:97, Med förslag till förordning om gasolskatt, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1964

1

Nr 97

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om gasolskatt, m. m.; given Stockholms

slott den 13 mars 1964.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till

1) förordning om gasolskatt; och

2) förordning angående ändring i förordningen den 31 maj 1957 (nr

262) om allmän energiskatt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att beskattningen av drivmedel för motorfordon

utsträcks att omfatta även gasol och vissa liknande gasformiga motorbränslen.

Skattesatsen föreslås till 36 öre per liter, varav 29 öre gasolskatt och

7 öre allmän energiskatt. Tekniskt anpassas beskattningen närmast efter

vad som gäller för brännoljeskatten.

De föreslagna bestämmelserna är avsedda att träda i kraft den 1 juli

1964. De beräknas inte nämnvärt påverka statsverkets intäkter av drivmedelsbeskattningen.

1 Biluing till riksdagens protokoll 1964. 1 samt. Nr 97

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungi. Maj. ts proposition nr 97 år 1964

Förslag

till

Förordning

om gasolskatt

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Till staten skall i enlighet med bestämmelserna i denna förordning erläggas

särskild skatt (gasolskatt) för gasol och annan till tulltaxenummer

27.11, 29.01 eller 38.19 hänförlig vara, som helt eller till huvudsaklig del

består av gasformiga kolväten och som användes till drift av motor i

motorfordon.

Vad i denna förordning stadgas om gasol skall gälla även annan i första

stycket angiven skattepliktig vara.

Begreppet motorfordon har i denna förordning samma innebörd som

i vägtrafikförordningen. Bestämmelserna i förordningen äga dock ej tilllämpning

på annat motorfordon än sådant som skall upptagas och redovisas

i länsstyrelses bilregister eller må brukas här i riket enligt interimslicens

eller saluvagnslicens, ej heller på motorfordon som jämlikt 2 §

första eller andra stycket förordningen om automobilskatt är frikallat från

skatteplikt enligt sistnämnda förordning.

2 §•

Kontrollstyrelsen är beskattningsmyndighet. Bestämmelserna i förordningen

om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning skola äga tilllämpning

beträffande gasolskatt.

3 §•

Skattskyldig enligt denna förordning är ägare av motorfordon, som är

inrättat för att drivas med gasol.

Skattskyldigheten inträder, när inom riket gasol påfylles bränsletank

i motorfordonet eller gasolfylld bränsletank tillföres detta.

Med ägare av motorfordon avses i denna förordning den som är eller

bör vara antecknad i bilregister såsom ägare av sådant fordon och ägare

av motorfordon, som må brukas enligt interimslicens eller saluvagnslicens.

4 §.

Den som är skattskyldig enligt denna förordning skall vara registrerad

hos kontrollstyrelsen (registrerad förbrukare) och skall för sådant ändamål

göra anmälan till styrelsen.

Om verkställd registrering skall kontrollstyrelsen utfärda bevis.

Inträder ändring i förhållande, varom uppgift lämnats i anmälan, skall

kontrollstyrelsen underrättas härom.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1964

3

5 §.

Skatten utgår med tjugonio öre för liter.

Skatten beräknas efter volymen av till vätska kondenserad gas vid

skattskyldighetens inträde. Kan skatten icke beräknas på sådant sätt,

äger kontrollstyrelsen fastställa grunder för beräkning av volymen.

6 §•

Deklaration till kontrollstyrelsen skall avlämnas för varje kalender kvartal,

varunder skattskyldighet inträtt, om ej styrelsen föreskriver annat.

Deklaration skall insändas inom en månad efter utgången av varje beskattningsperiod.

Kontrollstyrelsen äger medge, att deklaration må insändas

senare än nu sagts, dock senast tre månader efter utgången av den

beskattningsperiod deklarationen avser.

7 §•

Registrerad förbrukare må efter särskild prövning av kontrollstyrelsen

erhålla avdrag för gasol, som i ej endast ringa omfattning använts för

drift av tippnings- eller lastningsanordningar eller eljest för annat ändamål

än fordonets framförande. Avdrag må dock icke medges för tomgångskörning

eller varmkörning av motor.

8 §■

Ägare av gasoldrivet motorfordon är skyldig att anskaffa verifikationer

på sina förvärv av gasol. Verifikationerna skola bevaras under två år efter

utgången av det år de avse.

9 §•

Kungl. Maj:t må föreskriva skyldighet för ägare av gasoldrivet motorfordon

att, i den omfattning kontrollstyrelsen bestämmer och enligt styrelsens

anvisningar, låta på egen bekostnad installera särskilt mätinstrument

på fordonet för att underlätta skattekontrollen.

10 §.

Skattskyldig är pliktig att i andra avseenden än som sägs i 8 och 9 §§

ställa sig till efterrättelse de föreskrifter rörande redovisning och särskilda

kontrollanordningar, som kontrollstyrelsen finner erforderliga för skattekontrollens

utövande.

11 §•

Vad i förordningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning och

i 10 § denna förordning stadgas med avseende på kontroll hos skattskyldig

skall, trots att skattskyldighet ej föreligger, äga motsvarande tillämpning

i fråga om

a) den som tillverkar, bearbetar, säljer, distribuerar eller eljest innehar

gasol och den som tager sådan befattning med fordon vilket är inrättat för

gasoldrift;

b) den som idkar handel med vara, vilken användes vid framställning

eller distribution av gasol, eller med aggregat för gasoldrift av motorfordon;

samt

c) den som i större omfattning avsänder eller låter avsända gods med

gasoldrivet motorfordon eller förestår verksamhet för samordning av yrkesmässig

lastbilstrafik.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 97 år 196t

12 §.

Den som icke behörigen iakttager vad honom åligger enligt 8 eller 9 §

eller på grund av föreskrift, som meddelats med stöd av 10 §, dömes till

dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

13 §.

Om ansvar för den som lämnat oriktig uppgift i deklaration stadgas i

skattestrafflagen.

14 §.

Kungl. Maj :t äger utfärda de föreskrifter, som fordras för tillämpning

av denna förordning.

1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1964. Förordningens bestämmelser

skola äga giltighet redan före ikraftträdandet med avseende på

åtgärder, som fordras för tillämpningen därefter.

2. Den som vid tiden för förordningens ikraftträdande är ägare av

motorfordon, vilket är inrättat för att drivas med gasol, skall senast den

31 augusti 1964 göra sådan anmälan som avses i 4 §.

Förslag

till

Förordning

angående ändring i förordningen den 31 maj 1957 (nr 262)

om allmän energiskatt

Härigenom förordnas, att rubriken närmast före 4 § samt rubriken och

underrubriken närmast före 6 § ävensom 1, 4 och 5 §§ förordningen den

31 maj 1957 om allmän energiskatt1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

1 §•

Allmän energiskatt skall i enlighet

med bestämmelserna i denna

förordning till staten erläggas för

a) bensin,

b) bränsle, som angives i en vid

denna förordning fogad förteckning,

och

c) elektrisk kraft.

(Föreslagen lydelse)

1 §•

Allmän energiskatt skall i enlighet

med bestämmelserna i denna

förordning till staten erläggas för

a) bensin och gasol,

b) bränsle, som angives i en vid

denna förordning fogad förteckning,

och

c) elektrisk kraft.

1 Senaste lydelse av rubriken närmast före 4 § samt rubriken och underrubriken närmast

före 6 § ävensom 1, 4 och 5 §§ se 1961: 374.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Muj.ts proposition nr 97 år 1964

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Om bensin

4 §•

Med bensin avses i denna förordning

samtliga i 1 § förordningen

om bensinskatt angivna skattepliktiga

varuslag. Bestämmelserna i

nämnda förordning skola, där ej annat

följer av 5 §, äga tillämpning

jämväl å allmän energiskatt å bensin.

5 §•

Energiskatten å bensin utgår, utom

i fall som avses i andra stycket,

med nio öre för liter.

För bensin, som användes för

framställning av stadsgas, skall skatten

utgöra 1,6 öre för liter. I fråga

om energiskatt å sådan bensin skall

i övrigt gälla vad i denna förordning

stadgas om andra bränslen än

bensin.

Om andra bränslen än bensin samt

om elektrisk kraft

A. Andra bränslen än bensin

Om bensin och gasol

4 §•

I denna förordning avses med bensin

samtliga i 1 § förordningen om

bensinskatt angivna skattepliktiga

varuslag och med gasol vara, för

vilken skatt skall erläggas enligt

förordningen om gasolskatt. Bestämmelserna

i nämnda förordningar

skola, där ej annat följer av 5 §,

äga motsvarande tillämpning jämväl

å allmän energiskatt å bensin och

gasol.

5 §•

Energiskatten utgår å bensin,

utom i fall som avses i andra stycket,

med nio öre för liter och å gasol

med sju öre för liter.

För bensin, som användes för

framställning av stadsgas, skall skatten

utgöra 1,6 öre för liter. I fråga

om energiskatt å sådan bensin skall

i övrigt gälla vad i denna förordning

stadgas om andra bränslen än

bensin och gasol.

Om andra bränslen än bensin och

gasol samt om elektrisk kraft

A. Andra bränslen än bensin och gasol

6 §•

« §■

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1964.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1964

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet

å Stockholms slott den 13 mars 1964.

Närvarande:

Statsråden Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Johansson, Hermansson, Holmqvist, Aspling,

Palme.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om beskattning av

gasol och liknande bränslen, avsedda för motorfordonsdrift, samt anför

därvid följande.

Inledning

Kostnaderna för det allmänna vägväsendet täcks i princip av den årliga

fordonsskatten samt drivmedelsskatterna på bensin och brännolja. Under

senare år har gasformiga petroleumprodukter (gasol) i icke obetydlig omfattning

kommit till användning på kontinenten som drivmedel för motorfordon.

Sedan gasol nu börjat få sådan användning även i Sverige, har frågan

om att beskatta gasol, som utnyttjas för drift av motorfordon, blivit

aktuell här.

I en under hösten 1962 inom finansdepartementets rättsavdelning upprättad

promemoria har lagts fram förslag om beskattning av gasol såsom

drivmedel för motorfordon efter i princip samma skattesatser som gäller

för bensin.

Över promemorian har efter remiss yttranden avgetts av generaltullstyrelsen,

riksrevisionsverket, kontrollstyrelsen, generalpoststyrelsen, järnvägsstyrelsen,

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statens väginstitut, statens

biltrafiknämnd, kommerskollegium, överståthållarämbetet samt länsstyrelserna

i Jönköpings, Kronobergs, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs,

Skaraborgs, Örebro, Gävleborgs, Jämtlands och Norrbottens län,

Sveriges grossistförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges lantbruksförbund,

Svenska lokaltrafikföreningen, Svenska petroleum institutet, Sveriges

bensinhandlares riksförbund, Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening,

Svenska droskbilägareförbundet, Svenska gasverksföreningen och Svenska

Bessel-Kok aktiebolag samt gemensamt av Kungl. automobil klubben, Mo
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1964

torförarnas helnykterhetsförbund, Motormännens riksförbund, Svenska lasttrafikbilägareförbundet,

Svenska omnibusägareförbundet och Svenska vägföreningen.

Vid remissyttrandena har fogats, av generaltullstyrelsen yttrande av

tullverkets huvudlaboratorium, av kommerskollegium yttranden av handelskamrarna

i Stockholm, Malmö, Göteborg, Gävle, Sundsvall och Luleå,

av länsstyrelsen i Jönköpings län yttranden av statens bilinspektion i Jönköping,

Småland-Blekinge omnibusägareförening och Jönköpings läns

droskägareförbund, av länsstyrelsen i Malmöhus län yttrande av statens

bilinspektion i Malmö samt av länsstyrelsen i Norrbottens län — förutom

det även av kommerskollegium överlämnade yttrandet av handelskammaren

i Luleå — yttranden av över jägmästaren i övre Norrbottens distrikt,

Norrbottens länsförbund av RLF, Norrbottens åkeriförening, Norrbottens

droskägares länsförbund och Norrbottens omnibusägareförening.

I sina yttranden har remissinstanserna undantagslöst förordat, att en

beskattning av gasol kommer till stånd, och flertalet instanser har tillstyrkt,

att en sådan beskattning utformas i överensstämmelse med det förslag

som framlagts i promemorian.

Jag anhåller nu att få ta upp denna fråga till behandling.

Den svenska drivmedelsbeskattningen

De viktigaste motorbränslena är för närvarande bensin och dieselbrännolja.

Av underordnad betydelse är motorsprit (etyl-, metyl- och isopropylalkohol)

samt fotogen. Skattetekniskt jämställs motorsprit med bensin

och fotogen med dieselbrännolja.

Den särskilda beskattningen av bensin regleras i förordningen den

7 april 1961 (nr 372) om bensinskatt. Denna skatt tas för närvarande ut

med 38 öre per liter. Härtill kommer enligt förordningen den 31 maj 1957

(nr 262) om allmän energiskatt sådan skatt med 9 öre per liter. Den

särskilda skattebelastningen på bensin utgör således nu sammanlagt 47

öre per liter. Intäkterna av bensinskatten är avsedda för vägväsendet och

redovisas därför i statsbudgeten som automobilskattemedel, under det att

intäkterna av energiskatten tillförs budgeten utan speciell destination.

Bensinskatten betalas till kontrollstyrelsen av de stora oljeföretagen i

anslutning till deras leveranser till bensinstationerna. Betalning skall enligt

cirkulär från kontrollstyrelsen erläggas inom 75 dagar efter utgången

av den månad, då leveransen skett. De åsyftade oljeföretagen är registrerade

hos konlrollstyrelsen som skattskyldiga. Om något annat företag önskar

importera bensin, betalas skatten i regel till tullverket vid importen. Varje

företag av någon betydenhet inom branschen är emellertid registrerat. Även

ett företag, som i större omfattning förbrukar bensin, kan registreras som

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 196i

skattskyldigt. Ett sådant företag får köpa bensin i skattefritt skick men

skall i efterhand redovisa sin förbrukning och erlägga eventuell skatt till

kontrollstyrelsen.

Den som i mera avsevärd omfattning förbrukar bensin för vissa andra

ändamål än drift av motorfordon kan få skattefrihet för den bensin, som

används för sådana ändamål. Tekniskt är denna skattebefrielse ordnad så

att förbrukaren, om han är registrerad hos kontrollstyrelsen, får göra avdrag

för bensinen i sin deklaration och i annat fall får köpa bensinen

skattefritt från registrerat oljeföretag mot försäkran om användningen.

De skattefria ändamalen är angivna i förordningen. Dit hör exempelvis

drift av tåg och flygplan samt användning för kemiskt-tekniskt ändamål,

t. ex. tvätt och fettextraktion. Ganska betydande kvantiteter bensin går åt

för drift av jordbrukets traktorer, fräsar inom trädgårdsnäringen samt

fiskebåtar och motorbåtar i allmänhet. För sådan bensinförbrukning medges

av praktiska skäl inte skattefrihet. Innehavare av bensindrivna jordbrukstraktorer,

skördetröskor och hjälpmotorer till skördetröskor får emellertid

årligen restitution av bensinskatt med schematiskt bestämda belopp.

Vidare utanordnas årligen vissa belopp av automobilskattemedel till stöd

åt trädgårds- och fiskenäringarna samt för byggande och underhåll avmindre

hamnar och farleder.

Den särskilda beskattningen av dieselbrännolja regleras av förordningen

den 15 december 1961 (nr 653) om brännoljeskatt. Skatten utgår

med 31 öre per liter, om oljan köps i beskattat skick på bensinstation,

och med 34 öre per liter, om oljan köps i obeskattat skick och den skattskyldige

förbrukaren själv betalar in skatten. Även dieselbrännolja omfattas

av den allmänna energibeskattningen. Sålunda skall enligt energiskatteförordningen

betalas allmän energiskatt med 25 kronor per kubikmeter

motorbrännolja. Liksom i fråga om bensin hänförs intäkterna av

drivmedelsskatten till automobilskattemedel, medan energiskatten redovisas

utan speciell destination.

För den olja, som säljs i beskattat skick från bensinstationerna, har skatten

betalats till kontrollstyrelsen av vederbörande oljeföretag på samma sätt

som gäller beträffande bensin. Även i fråga om dieselbrännolja tillämpas

således ett system med registrering av oljeföretaget, som skall redovisa

skatten till kontrollstyrelsen. Här skall dock redovisningen avlämnas inom

en månad efter utgången av det kvartal, då oljan levererats till bensinstationen

eller till annan oregistrerad köpare.

Om dieselbrännolja används för annat ändamål än drift av motor i motorfordon,

kan oljan köpas i obeskattat skick. Detta har tills vidare möjliggjorts

genom att köparen, i samband med att han tar emot oljan, till säljaren

(bensinstation eller oljebolags depå) avlämnar en försäkran om användningen.

Fordonsägare kan registreras hos kontrollstyrelsen som skattskyldig, om

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 196i

han har s. k. blandad förbrukning, d. v. s. använder oljan både för skattepliktigt

ändamål (drift av motor i motorfordon) och för skattefritt ändamål

(t. ex. drift av traktor). Till registrerad förbrukare kan oljan levereras

skattefritt från oljebolaget. I sådant fall skall förbrukaren inom en

månad efter utgången av varje kvartal i deklaration till kontrollstyrelsen

redovisa sin förbrukning under kvartalet av dieselbrännolja för motorfordonsdrift

och samtidigt betala den skatt, som belöper på den deklarerade

kvantiteten. I princip föreligger även skattefrihet för olja, som förbrukas

i motor i motorfordon för annat ändamål än fordonets framförande, t. ex.

drift av anordningar för tippning, lastning eller lossning. Registrerad förbrukare

får göra avdrag för sådan förbrukning i sin deklaration, under det

att oregistrerad förbrukare under vissa villkor kan få restitution av skatt

för motsvarande förbrukning direkt från kontrollstyrelsen. Även den som

av någon anledning nödgats köpa beskattad olja för skattefritt ändamål,

t. ex. för drift av traktor, kan få restitution av skatt från kontrollstyrelsen.

Gasol som drivmedel för motorfordon

Enligt promemorian kan man för drift av motorfordon använda inte bara

petroleumgaser utan även andra brännbara gaser. Av praktiska skäl anses

man emellertid i detta sammanhang kunna för närvarande bortse från

de senare gaserna — exempelvis lysgas och metan — eftersom de med

hänsyn till knapphet, pris eller handhavande inte kan komma till mer

allmän användning som motorbränslen. Detta beror bl. a. på att flertalet

av dem vid normala temperaturer inte låter kondensera sig till vätskor

utan användning av extremt höga tryck. Från gengasen kan man enligt

promemorian likaledes bortse i detta sammanhang. Om denna gas på nytt

skulle bli aktuell, skulle nämligen frågan om eventuell beskattning gälla

det bränsle, varur gasen genereras.

Utredningen har i enlighet med det anförda helt inriktats på de petroleumgaser,

som i Sverige saluförs under skiftande handelsbenämningar, såsom

gasol, motorgasol, LPG (Liquefied Petroleum Gas) och KPG (kondenserad

petroleumgas), alla här betecknade som gasol.

Följande uppgifter om gasolens tekniska egenskaper, handeln med gasol

och användningen av gasol för motorfordon är i huvudsak hämtade lrån

promemorian.

Gasolens tekniska egenskaper

Gasol utvinnes i den petrokemiska industrin huvudsakligen ur naturgas

eller vid raffinering av råolja. Beroende på framställningssätt och rening

har gasolen en ganska varierande sammansättning. Härom lämnas i promemorian

följande redogörelse.

IWuwcj till riksdagens protokoll 196b. 1 samt. Nr 97

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1961

De väsentligaste beståndsdelarna är kolvätena propån, iso-butan och

N-butan, samtliga färglösa gaser som vid normalt tryck kondenseras till

vätskor vid respektive —42,2°, —10,2° och +0,6°, allt Celsiusgrader.

Genom att förvaras under relativt låga övertryck kan gaserna hållas i flytande

form vid normala sommartemperaturer. Det erforderliga trycket vid

exempelvis + 20° är för propån 8,5, för iso-butan 3,1 och för N-butan 2,1

kg/cm2. En vanlig blandning är 50 procent propån, 15 procent iso-butan

och 35 procent N-butan. Ofta innehåller gasol andra ämnen, t. ex. propylen

och andra olefiner samt svavel och etan. Vissa av dessa andra ämnen är

direkt skadliga eller kan mer eller mindre ogynnsamt påverka motorns arbetssätt

(de tyngre olefinerna kan exempelvis åstadkomma bränningar

på ventiler och ventilsäten); andra ämnen kan i gynnsam riktning påverka

gasolens egenskaper t. ex. genom att oktantalet höjes.

Även om relationen mellan de tre huvudbeståndsdelarna — kolvätena

propån, iso-butan och N-butan — kan variera inom ganska vida gränser,

torde det för bästa ekonomiska utbyte vara lämpligt att sammansättningen

av motorgasolen inte mer avsevärt avviker från de normer, som fastställs

av vederbörande fordonsproducent. För beräkningen av skattesatsen

anses man emellertid kunna utgå från en motorgasol, som har den nyss

angivna sammansättningen.

Gasolens oktantal torde inte vara av direkt intresse i detta sammanhang.

Enligt svenska uppgifter utgör oktantalet emellertid 108—110 R.

Handeln med gasol

Gasol säljs både efter vikt och efter volym. I fråga om standardgasolen

svarar 1 kg mot 1,82 liter. Högre propanhalt ger högre täthet.

Gasol för motordrift distribueras i Sverige av Svenska Bessel-Kok aktiebolag,

Svenska Esso aktiebolag och Sveriges oljekonsumenters riksförbund.

Det förstnämnda företagets minutpris uppges till 48 öre per liter. Detta pris

motsvarar, räknat efter lika delar propån och butan, 87—88 öre per kilogram

och, räknat efter enbart propån, cirka 95 öre per kilogram. För att undvika

kondensering har man på senare tid i vissa fall höjt propanhalten väsentligt,

i allmänhet till omkring 80 procent. Gasolförsäljningen från Esso och

OK har hittills praktiskt taget helt varit inriktad på försäljning till industrierna

och hemmen, varvid kvantitetsrabatter tillämpats. Partipriset vid

leverans i järnvägstankvagn till de större industrierna är 250 kronor per

ton, alltså 25 öre per kilogram.

Försäljning av gasol för drift av motorfordon sker för närvarande endast

på ett fåtal platser.

Under år 1963 antas sammanlagt omkring 40 000 ton gasol ha stått till

förfogande för inhemsk förbrukning. Därav har uppskattningsvis ungefär

13 000 ton sålts genom flaskdistribution. Återstoden — alltså cirka 27 000

ton — har levererats i bulk, d. v. s. i tankvagn eller tankbil. Den senare

kvantiteten har väsentligen använts av industri — till omkring 70 procent

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr !)7 år W6t

vid järnbruk och inom verkstadsindustrin — samt av övriga storförbrukare,

däribland stadsgasverken som i viss omfattning försätter stadsgasen

med gasol för att justera gasens kalorivärde. Förbrukningen av gasol för

drift av motorfordon har varit så obetydlig, att man i detta sammanhang

kan bortse därifrån.

Enligt internationella undersökningar skulle av tillgängliga kvantiteter

petroleumgas omkring 60 procent förbrukas i hemmen och inom industrin,

omkring 60 procent utnyttjas som petrokemisk råvara och endast

10 procent komma till användning som motorbränsle.

Användningen av gasol för motorfordon

Såväl fördelar som nackdelar anses vara förenade med gasoldrift av motorfordon.

Från motortekniska synpunkter anses gasol erbjuda betydande fördelar

i jämförelse med flytande bränslen. Härom heter det i promemorian.

Genom gasolens stora volym jämfört med de flytande bränslenas kan

doseringen och därmed luft-bränsleblandningen avvägas så att fullständigare

förbränning erliålles. Detta ger bättre utbyte, särskilt vid låga varv

på motorn, och gör att motorn arbetar praktiskt taget lukt-, rök- och sotfritt.

Även vid höga hastigheter och belastningar framträder gasolens fördelar

genom att bränslet tål hög kompression (oktantalet är såsom angigivits

närmare 110). Till skillnad från vad fallet är med bensin utfälles

vidare icke vid kallstarter eller chokeändringar kondensat, vilket leder till

utspädning av smörjoljor och avtvättning av oljefilmen på cylinderväggarna

med täta smörjoljebyten och ökat slitage till följd. Med gängse bränslen

har enligt uppgift de moderna motorerna sådan livslängd att de med normalt

slitage sammanhängande underhållskostnaderna blir helt obetydliga

i jämförelse med bränslekostnaderna. Gasdriften skulle i enlighet härmed

ej vara av väsentlig fördel beträffande livslängden hos ventiler, lager och

andra slitdelar i motorn. Genom den fullständiga förbränningen minskas

också avsättningen av sot och oxidationsprodukter på ventiler, kolvar och

cylindrar.

En av gasdriftens främsta fördelar är renheten hos de avgivna gaserna,

speciellt deras frihet från cancerogena kolväten. Detta förhållande anses

göra gasolen särskilt lämpad som motorbränsle för fordon i fabriker och

under jord.

Nackdelarna med gasol som motorbränsle anses framför allt ligga i att

gasen måste förvaras under tryck och att en gasoldriven bil därför måste

förses med särskild utrustning. Promemorian innehåller följande uppgifter

härom.

Redan vid -f- 15° C är övertrycket för flytande propån 7,5 kg/cm-. För

att kunna drivas med gasol måste därför motorfordon förses med eu särskilt

konstruerad, tryckfast tank. Jämte ledningsdragning och anordning
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 196k

ar för uppvärmning av gasolen fordras vidare avstängningsventil och tryckregulator,

som nedbringar trycket så att vätskan övergår i gasform. För

körning på växelvis bensin och gas behövs vidare en blandare.

Kostnaderna för ett gasaggregat med nödvändiga tillbehör varierar något

men ligger i allmänhet vid omkring 1 500 kronor. Härtill kommer monteringskostnader

med 250—500 kronor. Med hänsyn till gasaggregatets och

gasfyllningens vikt kan personbilar antas i allmänhet gå upp en skatteklass

vid utrustning för gasoldrift, och detsamma torde ofta också gälla i

fråga om lastbilar.

Om påfyllningen av gasol lämnas följande upplysningar.

I allmänhet förses de vagnar som anordnas för gasdrift med fast inbyggda

tankar för direkt påfyllning från gastankstation. För truckar och

motsvarande arbetsfordon kan däremot ifrågakomma utflyttbara gastankar.

Påfyllningen av gasol vid tankstation erbjuder inga särskilda svårigheter.

Den sker i huvudsak på samma sätt som påfyllning av bensin. Genom

att gasolen måste förvaras under tryck föreligger emellertid den väsentliga

skillnaden att trycksäkra slangkopplingar måste användas vid

tankningen.

En betydande nackdel med gasoldrift är — åtminstone tills vidare —

att det saknas ett utbyggt nät av gastankstationer. Utom på ett fåtal orter

måste en köpare av gasol därför ordna egen tankanläggning. Detta har lett

till att gasolen hittills huvudsakligen kommit till användning i fråga om

motorer för stationärt bruk och fordon, som kör inom ett begränsat fabriksområde

eller i kortdistanstrafik.

I vissa länder har tillkommit tankstationer i en omfattning, som möjliggör

en mer allmän övergång till gasdrift. Sålunda finns enligt uppgift i

Nederländerna 47 000, i Belgien 35 000 och i Tyskland 80 000 bilar med

gasdrift. På flera orter, t. ex. i Amsterdam, uppges taxibilar till övervägande

delen vara gasdrivna.

Promemorians förslag till gasolbeskattning

Allmänna synpunkter

1 promemorian erinras inledningsvis om att kostnaderna för det allmänna

vägväsendet sedan mitten av 1920-talet i huvudsak täckts av skatter på

motorfordonstrafiken i form av fordonsskatt och drivmedelsskatter. Vad

angår de senare skatterna, uttogs till en början — fr. o. m. den 1 juni 1924

— skatt endast på bensin. Sedan dieselbrännolja fått betydelse som drivmedel

för motorfordon, skattebelades emellertid även denna vara år 1935,

i den mån den kom till användning för drift av motorfordon. Med dieselbrännolja

har skattetekniskt jämställts andra flytande petroleumprodukter

än bensin och dieselbrännolja, t. ex. fotogen och nafta. Även elektrisk

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 196b

kraft har använts som drivmedel för motorfordon. De i fordonen inbyggda

ackumulatorer, från vilka elkraften uttagits, har emellertid varit tunga och

haft ringa kapacitet. Elkraften har därför hittills inte blivit av nämnvärd

betydelse som drivmedel för motorfordon.

Under senare år har gasol i icke obetydlig omfattning börjat nyttjas

på kontinenten som motorfordonsbränsle, heter det vidare i promemorian.

I Sverige har gasoldrift av motorfordon hittills varit sällsynt. Under senare

tid har emellertid vidtagits åtgärder, både från bilindustrins och från olika

gasintressenters sida, för att stimulera användningen av gasol som motorbränsle.

Frågan om beskattning av gasol har härigenom kommit i blickpunkten.

Att gasol bör beskattas i den mån denna vara kommer till användning

som motorfordonsbränsle får enligt promemorian anses uppenbart, eftersom

det inte finns någon anledning att undanta de gasoldrivna bilarna

från skyldigheten att även på bränslesidan delta i kostnaderna för vägväsendet.

För alla parter — tillverkare av motorfordon liksom leverantörer

och förbrukare av gasol — är det av vikt att frågan om beskattningen snarast

blir klarlagd, så att köpare och säljare undviker felaktiga investeringar.

Beskattningen i Danmark och Norge

Om den danska och den norska beskattningen vid gasoldrift av motorfordon

lämnas följande uppgifter i promemorian.

I Danmark utgår för motorfordon med annat drivmedel än bensin en

särskild fordonsskatt utöver den vanliga fordonsskatten. Däremot beskattas

inte drivmedlet, såsom dieselbrännolja eller gasol. För personbilar ■—

frånsett taxibilar — uppgår den särskilda fordonsskatten till ett belopp,

som motsvarar tre gånger den vanliga fordonsskatten. Den totala fordonsskatten

för en gasoldriven bil är alltså fyra gånger så stor som för en

bensindriven bil. Är »egenvikten» för en personbil 801—1 100 kg, är sålunda

den vanliga fordonsskatten 150 kronor och den särskilda fordonsskatten

450 kronor. För taxibilar betalas en — relativt sett — betydligt

högre särskild fordonsskatt. Är »egenvikten» för en taxibil 801—1 100 kg,

utgår sålunda den vanliga fordonsskatten liksom för andra personbilar

med 150 kronor men den särskilda fordonsskatten med 2 000 kronor. I

viktklasserna 1 501—2 000 kg är motsvarande belopp 3(50 respektive 2 800

kronor.

För lastbilar är den särskilda fordonsskatten 2 1/2—3 gånger större än

den vanliga fordonsskatten.

I Norge skall för motorfordon, som drivs med icke skattepliktigt motorbränsle,

betalas en särskild kilometeravgift. Däremot är t. ex. dieselbrännolja

och gasol inte särskilt beskattade.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 97 år 196b

Kilometeravgiftens storlek framgår av följande utdrag ur den norska

avgiftstabellen.

Avgift i ore pr km

Totalvekt

kg

Motorvogner som ikke bruker avgiftspliktig

motorbrensel

Rutevogner

(person og gods)

Leievogner og

drosjer

Andre vogner

0- 2 000 ......................

3

5

G

2 001- 3 000 ......................

4

5

8

3 001- 4 000 ......................

5

G

9

4 001- 5 000 ......................

5

7

10

5 001- 6 000 ......................

6

9

12

6 001- 7 000 ......................

7

10

14

7 001- 8 000 ......................

7

11

16

8 001- 9 000 ......................

8

13

18

9 001-10 000 ......................

9

15

20

10 001-11000 ......................

12

17

23

11001-12 000 ......................

14

20

26

12 001-13 000 ......................

18

24

30

13 001 og over......................

23

30

35

Valet av system för en svensk gasolbeskattning

I promemorian erinras i fortsättningen om de principiellt olika system

för beskattningen på detta område, som sålunda tillämpas i Danmark,

Norge och Sverige. Medan de diesel- eller gasoldrivna motorfordonen i

Danmark drabbas av högre fordonsskatt, tas den särskilda skatten på dessa

fordon i Norge ut efter antalet körda kilometer. I Sverige slutligen utgår

drivmedelsskatten för dieseldrivna fordon efter den förbrukade bränslekvantiteten.

En beskattning av gasol i Sverige kan enligt promemorian

anordnas efter vilket som helst av dessa system, i promemorian benämnda

alternativ fordonsskatt (Danmark), kilometerskatt (Norge) och bränsleskatt

(Sverige).

De skilda beskattningsalternativ, som sålunda föreligger, är ganska olikartade

till sina konsekvenser, framhålls det fortsättningsvis. Störst är

skillnaden mellan alternativ fordonsskatt, å ena sidan, samt alternativen

kilometerskatt och bränsleskatt, å andra sidan, genom att beskattningen

enligt alternativ fordonsskatt blir helt oberoende av den körda våglängden.

Alternativ fordonsskatt gynnar därför ägare av fordon med långa årliga

körsträckor men missgynnar kortdistansåkarna och fordonsägare, som

använder sina fordon mera sporadiskt. Detta medför också svårigheter vid

avvägningen av skattesatsen. Denna skall nämligen ske med utgångspunkt

inte från den genomsnittliga körsträckan utan från medeltalet av

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. \Iaj:ls proposition nr 97 år 1964

körsträckorna för de fordon, vilkas ägare utnyttjar sina fordon intensivt,

d. v. s. ägare av taxibilar och lastbilar med långtradskörning. Från kontroll-

och uppbördssynpunkt är däremot alternativ fordonsskatt avgjort

att föredra.

I samband med den omläggning av brännoljebeskattningen, som genomfördes

vid årsskiftet 1961/62, övervägdes att anordna brännoljebeskattningen

i Sverige enligt alternativ fordonsskatt. Vid remissbehandlingen av

förslaget höjdes emellertid kritiska röster mot en lösning enligt detta alternativ.

Ur remissyttrandena, som kan sägas vara aktuella även i detta

sammanhang, återges bl. a. följande i promemorian.

Järnvägsstyrelsen ansåg, att en väsentlig omfördelning av skattebördan

mellan olika fordonskategorier skulle uppkomma, i synnerhet för lastbilar.

Kraftiga skattehöjningar skulle således komma att drabba transporter

av t. ex. schakt- och fyllningsmassor samt en stor del av skogsbrukets

transporter. Däremot skulle en avsevärd skattesänkning bli följden för

fjärrtrafiken med lastbilar. Körsträckorna för de lastbilar, som används

i fjärrtrafik, är nämligen genomgående betydligt högre än genomsnittet

för respektive storleksklasser.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framförde liknande synpunkter och

framhöll, att de nya reglerna skulle komma att gynna bilar med mycket

långa årliga körsträckor. För en lastbil med exempelvis 6 tons tjänstevikt

och eu årlig körlängd av 12 000 mil skulle de föreslagna reglerna enligt

styrelsens beräkningar innebära en minskning av skatten med cirka 8 000

kronor per år, om den i promemorian uppgivna bränsleförbrukningen —- 3,3 l/mil — lades till grund för beräkningen.

1953 års trafikntredning påpekade den väsentliga omfördelning av skattebördan,

som alternativ fordonsskatt skulle medföra, och underströk de

omfattande trafikpolitiska verkningarna i form av väsentligt ändrade konkurrensbetingelser

för brännoljedrivna motorfordon i kommersiell trafik

samt genomgripande strukturförändringar såväl i det nuvarande bussoch

lastbilsbeståndet som i dess trafik.

Även Svenska omnibusägareförbnndet och Sveriges antomobilindustriförening

gick emot alternativ fordonsskatt. Industriföreningen menade att

det var beklagligt, om den skärpta skatteprogressionen skulle tvinga fram

dyrare konstruktioner i syfte att minska fordonens vikt. Den skulle även

kunna leda till försämrade fordonskonstruktioner — en utveckling som

måste vara betänklig bl. a. från trafiksäkerhetssynpunkt.

I anslutning till de återgivna yttrandena sägs i promemorian, att dessa

visserligen i dagens läge inte kan anses helt tillämpliga för frågan om

höjd fordonsskatt eller rörlig skatt för gasoldrivna motorfordon. Ställningstagandet

beträffande gasol synes emellertid i väsentliga hänseenden

vara ganska likartat. De skäl, som förts fram mot en höjd fordonsbeskattning,

synes vara övertygande i och för sig. Härtill kommer att det av

geografiska skäl och även av ekonomiska hänsyn inte torde bli möjligt att

i Sverige få en sådan täthet beträffande tankstationerna, att en för gasoldrift

installerad bil kan undgå att tanka bensin i viss omfattning. Under en

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1964

säkerligen lång övergångstid skulle en del av de gasoldrivna bilarna sålunda

till större eller mindre del drivas även med skattepliktig bensin.

Att i sådana fall likväl ta ut en förhöjd fordonsskatt till fullt belopp kan

anses mindre tillfredsställande. Allmänt anses det också önskvärt med en

sådan utformning av den indirekta beskattningen att den enskildes konsumtionsval

inte influeras av ett skattetänkande, som tillfälligt kan snedvrida

produktionen och ändra handelsvägarna.

I enlighet med det anförda bör gasolskatten inte tas ut som förhöjd

fordonsskatt, konstateras det i promemorian. Vid en kilometerskatt uppkommer

samma olägenhet som enligt alternativ fordonsskatt i de fall, då

fordon framförs växelvis med gasol och med bensin, heter det vidare. Därtill

kommer — och detta anses vara det väsentliga — att det kan vara

mindre lämpligt att införa ytterligare en beräkningsmetod i bränslebeskattningen,

om metoden inte erbjuder speciella fördelar från uppbördsoch

kontrollsynpunkt. En anknytning till antingen bensinbeskattningen eller

brännoljebeskattningen synes därför vara att förorda. Skillnaden mellan

dessa beskattningsformer är i regelfallen ganska obetydlig, när det är

fråga om bränsle till motorfordon, eftersom det är möjligt att på bensinstation

köpa både bensin och dieselbrännolja i beskattat skick.

Skillnaden framträder endast i fall, då en hos kontrollstyrelsen registrerad

fordonsägare köper motorbränsle. Han köper nämligen bensinen i

vanlig ordning i beskattat skick på bensinstationen men kan köpa dieselbrännoljan

i obeskattat skick på vederbörande oljeföretags depå. När bensin

används för annat ändamål än motorfordonsdrift, utgår i princip

skatt, om köparen är oregistrerad. Är han registrerad och förbrukar bensinen

för skattefria ändamål, t. ex. fettextraktion, föreligger däremot inte

skattskyldighet. Enligt brännoljeskatteförordningen är brännolja alltid

skattefri, om den skall brukas för annat ändamål än motorfordonsdrift.

Skillnaden i uppbyggnaden av de båda författningarna sammanhänger

med att bensin till den helt dominerande delen används för motorfordonsdrift,

under det att brännolja till betydande kvantiteter förbrukas för skattefria

ändamål.

Antalet ägare av gasoldrivna fordon kan antas bli relativt ringa under

överskådlig tid. Med hänsyn härtill och eftersom den helt dominerande

delen av gasolförsäljningen sker för andra ändamål än motorfordonsdrift,

anses i promemorian det lämpligaste arrangemanget utan tvekan vara att

gasol säljs skattefritt men att de som använder gasol för drift av motorfordon

deklarerar och erlägger skatten till kontrollstyrelsen i samma ordning

som gäller för registrerade förbrukare av brännolja. Till skillnad från vad

som gäller enligt förordningen om brännoljeskatt bör emellertid den som

förfogar över gasoldrivet motorfordon vara skyldig att låta registrera sig

som skattskyldig hos kontrollstyrelsen. Genom att de motorfordon, som

ändras för gasoldrift, måste omregistreras och genom att bränslets art

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 796b

måste anges på besiktningsinstrumentet för nyregistrerade fordon med

gasoldrift kan kontrollstyrelsen få uppgifter från länsstyrelserna om beståndet

av fordon. På samma sätt som beträffande brännoljedrivna bilar

kan sålunda kontrollstyrelsen se till, att den skattskyldige fullgör sina

förpliktelser. Kontrollstyrelsen har också möjligheter att spåra ägare av

gasoldrivna motorfordon via försäljningen av gasolaggregat.

Det föreslagna beskattningssystemet

I anslutning till det anförda läggs i promemorian fram förslag till en

gasolbeskattning, som i tekniskt hänseende är utformad efter mönster av

bestämmelserna om brännoljeskatt. Därvid förordas, att skatten skall utgå

med visst belopp per liter gasol och att skattesatsen skall bestämmas med

ledning av skatten för bensin. I det senare hänseendet tas emellertid hänsyn

till att en viss mängd gasol innehåller mindre energi än motsvarande kvantitet

bensin.

Som skäl för en beräkning av skatten efter volym anförs.

Skatten kan bestämmas till visst belopp per liter eller per kilogram.

Hänsyn bör på denna punkt tagas till de kvantitetsuppgifter som den skattskyldige,

d. v. s. köparen-förbrukaren, har tillgång till. Det avgörande blir

med andra ord om han inköper gasolen efter rymd eller vikt. Såsom redan

angivits beräknas priset vid inköp från Bessel-Kok efter literkvantiteten

gasol, medan däremot försäljningen från Esso och OIv sker efter

vikt. Med hänsyn till att försäljningen av gasol för motorfordonsdrift från

Esso och OK än så länge får sägas vara på försöksstadiet och då volymberäkning

sker beträffande bensin och dieselbrännolja, måste övervägande

skäl anses tala för att även beträffande gasol skattebeläggningen sker efter

volym.

Vid avvägningen av skattens höjd måste det enligt promemorian framstå

som naturligt att en jämförelse görs med det närmast konkurrerande —

och i vissa fall även parallellt använda — motorbränslet, d. v. s. bensin.

Den synpunkten sägs emellertid även ha blivit framförd, att skatten bör

sättas lägre med hänsyn till gasdriftens fördelar i luftförskämningshänseende.

Denna synpunkt skulle leda till att skatten bestämdes till den lägre

nivå, som svarar mot beskattningen av dieselbrännolja. Den relativt låga

skattebelastningen för brännoljan torde emellertid väsentligen få ses mot

bakgrunden av att det främst är den tunga nyttotrafiken som är dieseldriven.

Det synes synnerligen tveksamt, om man vid skattesänkningen bör

ta hänsyn till att gasolen är mindre luftförorenande. Om gasolen skulle

komma till mer allmän användning, måste nämligen skatten ändå höjas,

eftersom det är vägkostnaderna som skall täckas. Vidare torde det under

ganska lång tid vara omöjligt att få fram erforderliga kvantiteter gasol

till priser, som gör gasolen något så när konkurrenskraftig i förhållande

till bensinen. Det kan i stället ifrågasättas, om det inte är angeläget att

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1964

"asolen förbehålls drift av motorfordon, truckar och liknande fordon inomhus

och under jord. I dessa fall är det nämligen särskilt önskvärt, att avgaserna

i möjligaste mån hålls fria från koloxid, nitrösa gaser och eljest

cancerogena ämnen.

Rent affärsmässiga synpunkter kan också läggas på problemet, heter

det vidare i promemorian. Bensin är för närvarande — och troligen under

läng tid framåt — en överskottsprodukt. En investering i produktion

och distribution av gasol kan därför antas leda till snedvridning inom petroleumbranschen.

I Sverige finns ett utbyggt — enligt mångas mening

överutbyggt — distributionssystem för bensin. Det skulle då från ekonomisk

synpunkt vara olämpligt att bygga ut ett likartat system för distribution

av gasol i mindre kvantiteter, särskilt som detta skulle leda till

minskning av bensinförbrukningen, låt vara att en viss omställning från

produktion av bensin till produktion av gasol är möjlig.

De nu återgivna förhållandena leder enligt promemorian till att gasolen

i skattehänseende bör jämställas med bensin. Man måste emellertid la

hänsyn till de olika fysikaliska egenskaperna hos bensin och hos gasol.

Därvid kan man lämpligen utgå från kalorivärdena per liter för bensin

respektive gasol. Det effektiva värmevärdet, räknat i kcal/i, är för bensin

7 700 och för gasol 50 (lika delar propån och butan) 6 000. Med utgångspunkt

från en skattesats av 47 öre per liter bensin bör alltså skattesatsen

tör en liter gasol utgöra • 47 -- 86,6 eller avrundat nedåt) 36 öre.

Denna skatt bör fördelas på bensinskatteandel (för vägändamål) och energiskatteandel

(utan specialdestination) i samma proportioner som skatten

på bensin, där drivmedelsskatten är 38 och energiskatten 9 öre. På gasol bör

således tas ut 29 öre i bensinskatt och 7 öre i energiskatt. Till tullen på

gasol, som närmast torde få betraktas som skyddstull (jfr SOU 1956: 15,

s. 186), anses hänsyn inte böra tas, när gasolskatten fastställs. Vid oförändrad

prissättning i övrigt skulle gasolen därmed komma att kosta 84

öre per liter. Detta belopp kan jämföras med priset på 0,8 liter bensin,

som är omkring 64 öre.

I tekniskt hänseende är den föreslagna beskattningen, såsom nämnts,

utformad efter förebild av förordningen om brännoljeskatt, närmast bestämmelserna

om registrerade förbrukare. Detta innebär enligt promemorian

i korthet följande.

Den som vid de nya beskattningsreglernas ikraftträdande innehar eller

senare förvärvar gasoldrivet motorfordon, skall anmäla detta till kontrollstyrelsen.

Omändring av fordon från bensin- till gasoldrift är att jämställa

med förvärv av gasoldrivet fordon. Att märka är att bl. a. truckar och traktorer

icke är att anse som motorfordon, varför anmälningsplikt eller skattskyldighet

icke föreligger beträffande sådant fordon. Kontrollstyrelsen utfärdar

ett registreringsbevis till fordonsägaren, vilket innebär att han är

skattskyldig. Fordonsägaren får köpa gasolen utan skatt på samma sätt

som hittills, men kvartalsvis skall han redovisa sin förbrukning till kon
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 196b

trollstyrelsen och samtidigt erlägga upplupen skatt. Deklarationen skall

insändas till kontrollstyrelsen inom en månad efter utgången av varje

kvartal. I deklarationen anger fordonsägaren på heder och samvete mätarställningar

vid kvartalets början och dess slut samt antalet påfyllda

liter gasol. Deklarationerna görs till föremål för en preliminär allmän

granskning — inom kontrollstyrelsen finns uppgifter om medelförbrukningen

per mil för olika slag av fordon under olika slag av körningar.

Med oregelbundna mellanrum, i genomsnitt vartannat år, erhåller fordonsägaren

besök av kontrolltjänsteman från styrelsen, som närmare granskar

fordonsägarens körförhållanden och bokföring — det är i regel fråga om

rörelseidkare.

Med hänsyn till det ringa antal skattskyldiga, som kan bli aktuella under

de närmaste åren, synes den ifrågasatta beskattningen inte behöva

medföra någon förstärkning av kontrollstyrelsens personal, heter det i promemorian.

Man kan också anta, att intresset för gasol föranletts av att

detta varit ett skattefritt drivmedel. Sedan skatt införts, torde lönsamheten

ändras så, att gasoldrift kommer i fråga endast i vissa extrema fall.

Givetvis kan detta förhållande påverkas, om konkurrensen skulle bli sådan

att skatten helt eller till större delen kommer att bäras av producenten

eller distributören. Likaså är det möjligt, att billig gasol kan tillföras

världsmarknaden i stora kvantiteter inom en nära framtid. I det läget kan

gasolbeskattningen i tekniskt hänseende lätt anpassas helt efter det system,

som nu gäller för brännoljeskatten.

För afl genomföra det föreslagna beskattningssystemet kan man enligt

promemorian i huvudsak tillämpa samma bestämmelser som gäller beträffande

brännoljeskatt. Efter förebild av dessa bestämmelser har i promemorian

framlagts förslag till förordning om gasolskatt och förordning angående

ändring i förordningen om energiskatt.

Remissyttrandena

I sina yttranden tillstyrker remissinstanserna genomgående förslaget om

skatteplikt för gasol som drivmedel för motorfordon. Svenska petroleum

institutet framhåller sålunda, att den riktiga principen för beskattning

av motorbränslen synes vara, att alla bränslen beskattas och att skattebelastningen

för dem blir lika. Endast härigenom kan man uppnå, alt konsumenternas

val av bränsle blir beroende av den tekniska utvecklingen och

inte av skatteskäl, framhåller institutet.

Frågan om skattepliktens omfattning tas särskilt upp av

gcneraltullstijrelscn, som ifrågasätter om man inte i detta sammanhang

borde ta steget fullt ut och beskatta alla slag av drivmedel för motorfordon.

Eu sådan anordning torde få anses riktig från rättvisesynpunkt, men dessutom

skulle man därigenom undgå risken att obeskattade bränslen på grund

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj. ts proposition nr 97 år 1964

av den tekniska utvecklingen eller av andra skäl börjar användas i större

utsträckning för drift av motorfordon. Om beskattningen av gasoldrift utformas

så att den utan vidare kan tillämpas i fråga om andra drivmedel,

skulle det med hänsyn till den ringa betydelsen av dessa vara möjligt att

utan detalj föreskrifter överlåta åt beskattningsmyndigheten att bestämma

skatten på dem så, att den motsvarar beskattningen av gasol.

Generaltullstyrelsen ifrågasätter särskilt en utvidgning av skatteplikten

till andra gaser, som kan användas för motordrift, och anför.

Enligt promemorieförslaget skulle beskattningen, åtminstone vid alternativet

bränsleskatt — som är det enda för vilket detaljerat författningsförslag

utarbetats, avse »sådan till tulltaxenr 27.11 hänförlig vara, som användes

till drift av motor i motorfordon»; dylik vara har i författnings förslaget

benämnts gasol. Nämnda tulltaxenummer avser petroleumgaser och

andra gasformiga kolväten. Enligt kommentaren till Brysselnomenklaturen

omfattar numret råa, gasformiga kolväten erhållna såsom naturgaser eller

från råpetroleum eller framställda på kemisk väg. Även tekniskt rena kolväten,

blandade med små mängder av starkt luktande ämnen för att eventuellt

läckage skall uppmärksammas, hänföras till sagda nummer. Rena

eller tekniskt rena, kemiskt definierade kolväten hänföras däremot till

tulltaxenr 29.01. Även dylika kolväten (exempelvis ren propån) användes

i viss utsträckning för drift av motorfordon, och det svnes knappast

lämpligt att behandla dessa annorlunda än de till nr 27.11 hänförliga,

i synnerhet som ett av de viktigaste av de till nr 29.01 hänförliga kolvätena,

nämligen metan, enligt en beslutad men ännu ej ikraftträdd ändring i tulltaxan

(1961: 164) skall överföras från nr 29.01 till nr 27.11. Framhållas

må vidare att inblandning i de ifrågavarande gaserna av andra ämnen,

frånsett nyssnämnda luktämnen, enligt gällande tulltaxeringsprinciper kan

medföra att varan kommer att falla under tulltaxenr 39.19. För att icke

skatten skall kunna kringgås genom dylik inblandning torde det vara lämpligt

att även sistnämnda nummer upptages i definitionen av den skattepliktiga

varan. I enlighet härmed synes skatt böra utgå för alla till tulltaxenr

27.11, 29.01 eller 38.19 hänförliga varor, bestående helt eller till huvudsaklig

del av gasformiga kolväten, när varorna användas till drift av

motor i motorfordon.

Med den av generaltullstyrelsen förordade bestämningen av det skattepliktiga

området skulle detta omfatta även varor, som normalt inte faller

under beteckningen gasol. Generaltullstyrelsen ifrågasätter därför, om det

inte vore lämpligast att definiera de skattepliktiga varuslagen som »gasol

och andra till tulltaxenr 27.11, 29.01 eller 38.19 hänförliga varor, bestående

helt eller till huvudsaklig del av gasformiga kolväten, när de användas till

drift av motor i motorfordon» samt efter mönster av bensinskatteförordningen

i ett särkilt stycke föreskriva att vad i förordningen stadgas om

gasol skall ha avseende å samtliga enligt förordningen skattepliktiga varuslag.

Ett par remissinstanser uttalar tveksamhet i fråga om den föreslagna beteckningen

gasol för den skattepliktiga gasen. Tveksamheten beror på att ga
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 196b

sol använts såsom handelsbenämning för gas, som producerats av Svenska

skifferoljeaktiebolaget. Svenska petroleum institutet påpekar, att ordet gasol

upptagits i kommerskollegiets förteckning över brandfarliga varor

(Kommerskollegii författningssamling 1963: Bl), under det att diskussion

pågår om vad som skall inflyta i den utgåva av Tekniska Nomenklaturcentralens

och institutets »Petroleumterminologi» som är under arbete.

I fråga om valet av beskattningssystem förordar remissinstanserna

enhälligt, att gasolbeskattningen anordnas som en bränsleskatt. I allmänhet

hävdas som skäl mot att anordna beskattningen som fordonsskatt,

att ett sådant beskattningssystem skulle medföra betydande nackdelar från

rättvisesynpunkt och strida mot kostnadsansvarighetsprincipen. Kontrollstyrelsen

anför sålunda.

Det såsom alternativ fordonsskatt betecknade förslaget innebär visserligen

ett från uppbörds- och kontrollsynpunkt lämpligt skattesystem. Då skatten

i detta fall är oberoende av våglängd göres emellertid en — företagsekonomiskt

sett — rörlig kostnad, drivmedelsskatter till en fast kostnad.

Detta kan innebära en belastning för fordonsägare, som exempelvis på

grund av brist på beställningar icke kan utnyttja sina fordon i normal omfattning

och som just på grund av den minskade sysselsättningen fått sin

skatteförmåga nedsatt. I sådan utformning blir skattens verkan särskilt

ogynnsam. En förhöjd fordonsskatt kan ej heller med fördel anslutas till

den s. k. kostnadsansvarighetsprincipen, vilken legat till grund redan för de

överväganden som gjorts av 1951 års utredning rörande beskattningen av

motorfordonstrafiken. Beträffande beskattningens fördelning på fordonsoch

drivmedelsskatter anför utredningen i sitt betänkande (SOU 1953:34)

bl. a., att vid avvägningen mellan fordons- och bensinskatterna i princip synes

böra eftersträvas ett proportionsförhållande, som möjliggör att huvuddelen

av totalskatten uttages genom bensinskatt — detta med hänsyn till

att huvudparten av fordonens totala kostnadsansvar är hänförlig till väganvändningen.

Kontrollstyrelsen finner, att svårigheterna att anpassa en förhöjd fordonsskatt

till utnyttjandet av vägnätet måste bli betydande. Denna omständighet

och övriga negativa verkningar av en gasolbeskattning enligt alternativ

fordonsskatt synes enligt styrelsens mening innebära, att detta alternativ

är förenat med övervägande nackdelar. Trots fördelarna från uppbörds-

och kontrollsynpunkt anser sig kontrollstyrelsen därför inte kunna

tillstyrka, att alternativ fordonsskatt genomförs.

När det gäller beskattningens närmare utformning, uttalar

remissinstanserna i allmänhet sin anslutning till förslaget, att skatten

skall tas ut hos fordonsägarna och att dessa således skall deklarera och betala

in skatten till kontrollstyrelsen. I några fall förordas emellertid, att

skatten skall redovisas av leverantörerna på samma sätt som i allmänhet

gäller enligt förordningen om brännoljeskatt, i andra fall åter uttalas tveksamhet.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kurigl. Maj:ts proposition nr 97 år 196U

Länsstyrelsen i Gävleborgs län är inte övertygad om att det förordade tillvägagångssättet

kommer att visa sig tillfredsställande. Länsstyrelsen hänvisar

därvid till de mindre goda erfarenheterna beträffande brännoljebeskattningen

före omläggningen vid årsskiftet 1961 62. Även om antalet ägare

av gasoldrivna fordon inom överskådlig tid kan antas bli relativt ringa,

hör man dock enligt länsstyrelsen från början anpassa nppbördsförfarandet

efter det system, som nu gäller för dieselbrännolja. En sådan anpassning

torde i varje fall bli nödvändig vid eu tidpunkt, då förbrukningen av gasol

för motorfordonsdrift blir av mera betydande omfattning, anser länsstyrelsen.

Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening ställer sig i första hand avvisande

mot det föreslagna systemet men är beredd att tills vidare acceptera

detta. Föreningen anför.

Det system som för närvarande tillämpas för de flesta brännoljedrivna

bilar innebärande alt bilägarna inköper beskattad olja, s. k. skatlediesel,

torde innebära väsentliga fördelar ur uppbörds- och kontrollsynpunkt. Det

borde därför tillämpas även för gasoldrivna fordon. Föreningen är doek,

om det skulle medföra väsentliga uppbördstekniska fördelar med hänsyn

till del ringa antalet gasoldrivna fordon, beredd att acceptera att skatten

uttages efter särskilt deklarationsförfarande. Om gasoldriften sedermera

skulle utvecklas och omfatta ett större antal fordon bör dock en omläggning

av systemet till försäljning av »skattegasol» övervägas.

Generaltullstyrelsen menar att en skatteberäkning efter varans volym synes

vara mindre tillfredsställande i fråga om varor, som inte levereras i flytande

form utan som komprimerad gas med växlande täthet. Med hänsyn

härtill ifrågasätter styrelsen, om skatten inte bör beräknas efter varans

vikt. Enligt chefen för tullverkets huvudlaboratorium borde, om volymen

läggs till grund för beräkningen, i varje fall anges, att skatten utgår efter

volymen av till vätska kondenserad gas.

Beträffande avvägningen av skattesatsen går meningarna mer

isär. Flertalet remissinstanser tillstyrker dock promemorians förslag om

en sådan skattesats för gasol att den kalorimässigt svarar mot bensinskatten,

d. v. s. 47 öre per liter. I några fall förordas emellertid att jämförelsen

görs med brännoljeskatten, som för registrerade förbrukare i allmänhet är

34 öre per liter, eller att skatten sätts ännu lägre.

Sveriges industriförbund motiverar sin anslutning till promemorians förslag

sålunda.

Det kan diskuteras, huruvida gasolbeskattningen skall anpassas efter

den skattenivå som gäller för bensin eller om jämförelse bör göras med

motorbrännolja. Bl. a. med hänsyn till att gasoldrift liksom brännoljedrift

medför en fördyring av fordonets utrustning skulle eu jämförelse med

brännoljebeskattningen ligga nära till hands. Avgörandet bör emellertid ske

efter det sannolika framtida användningsområdet för gasol. Då detta bränsle

närmast torde vara lämpat för drift av personbilar och smärre lastfordan

synes det naturligt att vid bestämmandet av skattens storlek utgå ifrån

det för drift av sådana fordon mest använda bränslet, nämligen bensin.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 1961

Sveriges lantbruksförbnnd delar visserligen uppfattningen, att jämtörelse

vid skatteavvägningen bör göras med bensin, men framhåller, att frågan

om nivån skall sättas högre eller lägre närmast torde böra bedömas med

utgångspunkt från näringspolitiska synpunkter, nämligen tillgången på

bensin respektive gasol, önskvärdheten av nyinvesteringar o. s. v.

I några av remissyttrandena framhålls särskilt kostnaderna för nyinvesteringar

i händelse av en mer allmän övergång till gasol som motorbränsle.

Svenska gasverksföreningen anför.

Tack vare stora investeringar i ett väl förgrenat distributionsnät för flytande

drivmedel, omfattande oljehamnar, raffinaderier, lagringsutrymmen,

transportmedel och servicestationer, kan motorfordonstrafiken i hela landet

fortgå på ett tillfredsställande sätt. Det är ej möjligt, att för gasol använda

samma utrustning som för flytande drivmedel. För att rationellt

kunna utnyttja gasol för motorfordonsdrift kommer därför att erfordras

en likartad utbyggnad av bl. a. lagringsanordningar, transportmedel och

gasolservicestalioner. Då gasol vid förvaring och distribution är en vätska

under tryck, måste dessa anläggningar vara utrustade med särskilda trycktankar

och tappningsanordningar och betjänas av speciellt utbildad personal.

Gasverksföreningen framhåller avslutningsvis, att uppbyggnaden av etl

distributionsnät för motorgasol kommer att kräva avsevärda investeringar

och medföra en ytterligare belastning på byggnadsområdet.

Liknande synpunkter framförs av Svenska petroleum institutet. Även

Sveriges bensinhandlares riksförbund (SBR) berör de betydande kostnaderna

för nyinvesteringar vid en utbyggnad av stationer för distribution av

gasol och anför följande.

I vårt land finns för närvarande ett nät av försäljningsställen för petroleumprodukter

omfattande ca 10 000 enheter och därtill kommer ett mycket

stort antal konsumentanläggningar av olika slag. Under åren 1958—

1961 nyuppfördes inte mindre än 919 moderna servicestationer i landet.

Efter utförda undersökningar har SBR kunnat konstatera, att de befintliga

försäljningsställena icke har en sådan kundfrekvens, att de kan utnyttjas

till sin fulla kapacitet. Mycket talar för, att bensinstationernas kapacitet

generellt sett för närvarande utnyttjas till ungefär 50 % vid de timmar

under dygnet, då kundfrekvensen är som störst.

SBR säger sig ha med oro noterat den hastiga takten i bensinstationsbyggandet,

där en överproduktion leder till olönsam drift och osunda konkurrensförhållanden.

Om speciella stationer för distribution av gasol skulle

komma till stånd i större omfattning, skulle riskerna för en total snedvridning

av balansen mellan det verkliga behovet och tillgången på försäljningsställen

öka, anför förbundet vidare. Detta skulle i sin lur få till följd

en ökning av prisnivån för produkterna. Eftersom distributionssystemet för

bensin således enligt förbundets mening redan är överutbyggt, ter det sig

för förbundet som ekonomiskt oförsvarligt afl börja bygga cll likartat nät

för distribution av gasol.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 196i

Såsom understrukits i promemorian, är en av fördelarna med gasdriften

renheten hos de avgivna gaserna, speciellt deras frihet från cancerogena

kolväten. I några av remissyttrandena förordas med hänsyn härtill en lägre

skattesats än som svarar mot skatten för bensin. Enligt generalpoststyrelsen

är verksamma åtgärder mot luftförskämningen i tätorterna av så stor

samhällelig betydelse, att även ganska ansenliga kostnader för sådana åtgärder

får anses motiverade. Styrelsen förordar därför, att skatten på gasol

beräknas med utgångspunkt från skatten för dieselbrännolja eller i varje

fall till lägre belopp än som direkt motsvarar skatten på bensin.

Även Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening framhåller gasolens

från hälsosynpunkt gynnsamma egenskaper men föreningen anser det

dessutom angeläget, att biltillverkare och trafikanter får möjlighet att i

viss utsträckning praktiskt pröva och utveckla fordon liksom aggregat för

gasoldrift. Föreningen anför härom.

Gasoldrift i bilar har hittills förekommit i mycket liten utsträckning. Det

torde huvudsakligen vara fråga om olika slag av experimentverksamhet.

Om gasolen beskattades enligt det föreliggande förslaget skulle den bli väsentligt

dyrare i användning än andra bränslen. Utnyttjandet av gasol för

motorfordonsdrift skulle i praktiken omöjliggöras. Man bör dock ej vara

främmande för möjligheterna att i framtiden överskott på natur- och raffinaderigas

i väsentligt större utsträckning kan komma att utnyttjas i Sverige

eller på den svenska bilindustriens exportmarknader till priser som är fullt

konkurrenskraftiga med bensin och motorbrännolja.

Föreningen finner med hänsyn till det anförda starka skäl tala för en

sådan avvägning av beskattningen, att användning av gasol vid motorfordonsdrift

inte förhindras, även om detta skulle medföra vissa avsteg från

principen om likformig beskattning av olika drivmedel. Föreningen framhåller

vidare, att gasol med hänsyn till initialkostnaderna för erforderliga

installationer främst torde komma i fråga för fox-don med förhållandevis

långa körsträckor, exempelvis taxibilar. En jämförelse med brännolja borde

därför enligt föreningens mening vara minst lika väl motiverad.

Svenska Bessel-Kok aktiebolag förordar en sådan skattenivå, att gasol

med sina från många synpunkter goda egenskaper skall kunna konkurrera

framgångsrikt med övriga motorbränslen i handeln. Bolaget anser att

avgaserna vid gasoldrift är nästan helt gift- och luktfria, om motorerna är

riktigt justerade, samt åberopar vissa förhållanden utomlands.

Redan nu förefinnes i vissa städer i USA förbud för användande av

dieseldrivna fordon med hänsyn till den skadliga inverkan på luften som

dieselavgaserna utgöra. Även på andra håll, exempelvis i Europa, pågår undersökningar

i samma riktning och enligt uppgift verkställes i Holland, på

initiativ av hälsovårdsministeriet, vetenskapliga prov på avgaserna vid drift

med olika bränslen, däribland gasol.

Enligt bolagets mening vore det oriktigt om gasol, som synes kunna

medföra mycket stora fördelar från hälsovårdssynpunkt, vid användning

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 196å

som motorfordonsbränsle skulle beskattas så högt, att skattens höjd verkade

avskräckande för övergång till gasoldrift. Bolaget åberopar vidare ett

uttalande av professorn Bengt Lambert vid Århus universitet i Danmark,

som enligt bolagets uppgift för närvarande arbetar med ingående forskningar

bl. a. beträffande cancerframkallande ämnen. I detta uttalande, som

gjorts för bolaget, heter det.

I tätorter förekommer, speciellt vid rusningstid, en mycket kraftig utveckling

av avgaser från fordon framdrivna med bensin eller dieselolja,

i synnerhet vid acceleration i samband med trafikstockningar. Dessa avgaser

äro enligt professor Lamberts uppfattning synnerligen skadliga för den

mänskliga organismen och mycket stor risk förefinnes, att sagda avgaser

kan framkalla cancer. Vid undersökningar företagna i ej alltför liten skala

med fordon, till vars drift användes propan-butan/gas, har framkommit att

avgaserna i mycket ringa omfattning innehåller sådana ämnen, som synes

framkalla cancer.

Enligt Svenska lokaltrafikföreningens mening förefaller visserligen de i

promemorian redovisade fördelarna med gasoldrift något överskattade. Föreningen

anser det emellertid vara ett samhällsintresse, att gasoldrift i större

skala med bussar inte hindras av hög beskattning, och anför.

Det torde vara ostridigt att gasolmotorn har en mycket tyst gång och

dess avgaser är osynliga och innehåller ej luktande eller slemhinneretande

beståndsdelar ehuru de ej är fria från giftiga ämnen. Med hänsyn till att

man i avgasfrågan har att räkna med huvudsakligen psykologiska reaktioner

från allmänheten och med tanke på de alltmer ökade kraven på

minskat trafikbuller kan gasoldrift av bussar i större städer bli aktuell.

Utomlands förekommer sådan bussdrift i USA och även i Belgien och Holland.

I Sverige skulle bussdrift med gasol av ekonomiska skäl bli helt omöjlig,

om den av utredningen föreslagna skattesatsen per liter blev generell, anser

lokaltrafikföreningen.

I några remissyttranden tas upp olika mera tekniska problem.

Överståthållarämbetct nämner sålunda frågan om beskattning av gasol

till svenska bilar i utlandet och till utländska bilar i

S v e r i g e. Ämbetet anser, att skattefrihet bör föreligga i båda dessa fall,

och föreslår i detta syfte förtydliganden av författningstexten. Som skäl

härför anför ämbetet.

Vad till en början angår del förstnämnda fallet lärer — helst som huvudparten

av den föreslagna gasolskatten torde vara av samma natur som

bensinskatten, således avsedd för vägväsendet — skattskyldighet icke böra

föreligga. I tydlighetens intresse torde därför sådan jämkning i den föreslagna

författningstexten (3 §) böra göras att skattskyldigheten avser allenast

här i riket påfylld gasol. Vad härefter angår frågan huruvida undantag

från skattskyldigheten bör göras för utländska fordon, vilka drivas med

gasol, synes det ämbetet som om starka skäl tala för sådant undantag. Förfarandet

vid skattens uttagande -— innefattande bland annat registreringsanmälan

av den skattskyldige till kontrollstyrelsen och insändande till sam
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 1964

ma myndighet av deklaration över förbrukningen — synes icke väl lämpa

sig för utländska förbrukare, i vart fall icke för sådana, vilka endast under

kortare tid uppehålla sig här i landet.

Överståthållarämbetet ifrågasätter även viss komplettering av ansvarsbestämmelserna.

Länsstyrelserna i Kronobergs och Älvsborgs län förordar, att vanföra

ägare av gasoldrivna motorfordon får bidrag enligt förordningen den 25

november 1960 (nr 603) med belopp motsvarande den skatt som belöper

på viss myckenhet gasol.

Departementschefen

I huvudsak täcks kostnaderna för det allmänna vägväsendet sedan länge

av skatter på motorfordonstrafiken. För närvarande har vägtrafikbeskattningen

två former, nämligen årlig skatt på fordonen och särskild skatt på

de förbrukade drivmedlen. Drivmedelsbeskattningen omfattar de gängse

flytande motorbränslena, d. v. s. främst bensin och brännolja. För dessa

bränslen utgår drivmedelsskatt med 38 respektive 31 (för registrerad förbrukare

i allmänhet 34) öre per liter. Dessutom omfattas bensin och brännolja

av den allmänna energiskatten med en skattesats av 9 respektive 2,5

öre per liter. Den totala skattebelastningen är således på bensin 47 och på

brännolja normalt 33,5 öre per liter. Medan intäkterna av drivmedelsskatt

redovisas som automobilskattemedel för att tillföras vägväsendet, är intäkterna

av den allmänna energiskatten inte specialdestinerade.

På kontinenten har man under senare tid börjat i viss omfattning använda

petroleumgaser som motorbränsle. Sådana drivmedel har numera

även introducerats i vårt land, främst under beteckningen gasol. Den övergång

till gasoldrift, som hittills förekommit i Sverige, torde delvis ha varit

motiverad av att gasoldriften erbjuder vissa fördelar från teknisk synpunkt.

Framför allt torde övergången emellertid sammanhänga med att användningen

av gasol i viss utsträckning kan ställa sig ekonomiskt fördelaktig

i jämförelse med bensin- eller brännoljedrift. Detta beror i huvudsak

på att gasol till skillnad från bensin och brännolja inte omfattas av drivmedelsbeskattningen

eller energibeskattningen. Denna olikhet i beskattningshänseende

gör, att gasol i marknaden betingar ett pris som ligger omkring

30 öre lägre per liter än bensinpriset, trots att obeskattad bensin är

väsentligt billigare än gasol. Vid en prisjämförelse måste man ta hänsyn

till att kalorivärdet är något lägre för gasol än för bensin.

Det kan inte anses lämpligt att under ytterligare någon tid behålla skattefriheten

för gasol. I den mån nya motorbränslen kommer till praktisk användning,

bör de nämligen snarast innefattas i den beskattning, som gäller

för sådana bränslen. Dröjsmål från statsmakternas sida i detta hänseende

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 97 år 196i

kan leda till att marknaden snedvrids på såväl produktions- som konsumtionssidan

genom att drivmedel, som från tekniska och ekonomiska synpunkter

inte kan konkurrera på lika villkor med beskattade bränslen, kommer

till användning. För distributionsapparaten kan detta innebära samhälls-

och företagsekonomiskt omotiverade investeringar i nyanläggningar

för parti- och detalj distribution. Dessa synpunkter har under remissbehandlingen

klart understrukits från flera håll. Man har även enhälligt tillstyrkt,

att gasol som används för motorfordonsdrift underkastas beskattning

i likhet med andra drivmedel. Jag ansluter mig till denna uppfattning

och har därför låtit upprätta förslag till författningar om beskattning av

gasol för sådant ändamål, nämligen förordning om gasolskatt och förordning

angående ändring i förordningen om allmän energiskatt.

För att undvika tillfällig skattefrihet för nya motorbränslen, som kan

komma i marknaden framdeles, skulle man kunna överväga att bestämma

skattepliktens omfattning så generellt att alla som motorbränsle

användbara varor lades under den speciella beskattningen på detta

område. Man skulle då överlåta åt beskattningsmyndigheten att bestämma

skattesatsen med ledning av den skatt, som fastställts för gasol. Såsom

framgår av utredningen, är emellertid gasol och vissa närstående gasformiga

bränslen de enda drivmedel, som vid sidan av redan beskattade drivmedel

för närvarande förekommer i praktiskt bruk. En allmän översyn av

vägtrafikbeskattningen framstår som erforderlig bland annat med hänsyn

till de nya riktlinjer för trafikpolitiken, som antogs av fjolårets riksdag.

Det finns därför enligt min uppfattning inte någon anledning att nu införa

regler av vidare räckvidd än som motiveras av rent praktiska hänsyn. Jag

är således inte för dagen beredd att föreslå en sådan generell bestämmelse

om beskattning av motorbränslen som föreslagits från något håll.

I enlighet med förslag av generaltullstyrelsen bör det skattepliktiga området

omfatta — förutom gasol i vanlig mening — andra petroleumgaser

och gasformiga kolväten, hänförliga till tulltaxenummer 27.11, samt vissa

rena kolväten (tulltaxenummer 29.01) och gasblandningar (tulltaxenummer

,18.19), allt i den mån varorna används för drift av motor i motorfordon.

De av mig förordade författningsbestämmelserna om gasol skall gälla

samtliga de varor jag nu nämnt. Skattepliktens omfattning framgår av 1 §

i den föreslagna förordningen om gasolskatt. Uttrycket gasformig i första

stycket avser givetvis varans aggregationstillstånd vid normala tryck- och

temperaturförhållanden.

Olika beskattningssy stem är tänkbara, när det nu gäller att

beskatta gasoldriften. I Danmark har man löst denna skattetråga genom att

högre fordonsskatt tas ut för fordon, som drivs med annat drivmedel än den

beskattade bensinen. I Norge betalas för andra motorfordon än bensindrivna

en särskild kilometeravgift, som utgår efter den körda vägsträckan.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

liiingl. Maj:ts proposition nr 97 ur 196-1

I Sverige har vi däremot, som framgår av den tidigare redogörelsen, hittills

valt att beskatta de olika drivmedel, som kommer till användning. Vart och

ett av de beskattningsalternativ, som sålunda är tänkbara, erbjuder i och för

sig fördelar och nackdelar. Sålunda är fordonsskatteallernativet att föredra

trån uppbörds- och kontrollsynpunkt. Med hänsyn till fordonens varierande

körsträckor kan detta alternativ emellertid knappast förenas med principen

om fördelning av skattebelastningen efter den kostnad olika fordon

orsakar vägväsendet, den s. k. kostnadsansvarighetsprincipen. En kilometerbeskattning

vållar olägenheter vid användning växelvis av gasol och av andra

bränslen. Särskilt med hänsyn till en eventuell allmän översyn av vägtratikbeslcattningen

bör man inte nu införa en främmande beskattningsnorm,

såsom förhöjd fordonsskatt eller kilometeravgift, oavsett de fördelar dessa

beskattningsalternativ kan erbjuda från vissa synpunkter. I stället bör man

vid den kompletterande drivmedelsbeskattning, som det här är fråga om,

anknyta till det skattesystem, som vi här i landet redan tillämpar på detta

område, alltså till ett system med beskattning av den förbrukade drivrnedelskvantiteten.

En sådan beskattning har även accepterats från alla häll

under remissbehandlingen.

För beskattningssystemets närmare utformning har

man att välja mellan två olika metoder, som tillämpas för de nuvarande

drivmedelsskatterna. Den ena metoden, som används för all bensin och för

brännolja i allmänhet, innebär, att tillverkarna eller de stora distributionstöretagen

erlägger skatten till kontrollslyrelsen. Fordonsägaren köper därför

sitt drivmedel i beskattat skick på servicestationen och behöver således

inte själv redovisa någon skatt. Den andra metoden, som tillämpades före

år 1962 för all brännolja men nu endast för vissa förbrukare av såväl skattepliktig

som skattefri brännolja, kräver, att fordonsägaren deklarerar och

erlägger skatten till kontrollstyrelsen i efterskott för viss period. För gasolbeskattningen

har föreslagits den senare metoden med redovisningsskyldighet

för fordonsägaren gentemot kontrollstyrelsen. Den förstnämnda, för fordonsägaren

enklare metoden har nämligen inte ansetts lämplig i fråga om

gasol, eftersom denna vara till helt dominerande del säljs för skattefria ändamål,

främst för användning inom industrin och i hemmen. En kontroll,

att skatten verkligen tas ut på den relativt obetydliga försäljningen för motorfordonsdrift,

skulle därför vålla oproportionerliga svårigheter.

Remissinstanserna har — på ett par undantag när — godtagit förslaget

om redovisningsskyldighet för fordonsägaren gentemot kontrollstyrelsen.

Med hänsyn till den ringa omfattningen av gasolförsäljningen för motorfordonsdrift

och eftersom det inte finns anledning anta att denna försäljning

skall öka nämnvärt inom överskådlig framtid, bör beskattningen enligt min

mening kunna ordnas i enlighet med förslaget. Så länge antalet gasoldrivna

fordon är mera begränsat, måste nämligen en kontroll av skattskyldighe
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 196i

tens fullgörande ställa sig relativt enkel. Skulle antalet gasoldrivna motorfordon

mot förmodan öka mer avsevärt, kan frågan komma i ett annat läge,

och den torde då få tas upp till förnyat övervägande. I nuvarande läge förordar

jag således, att skattskyldigheten åläggs ägare av sådant lordon som

är inrättat för gasoldrift (3 § första stycket förordningen om gasolskatt).

Den skattskyldige skall vara registrerad hos kontrollstyrelsen (4 §) samt

deklarera (6 §) och erlägga skatten till kontrollstyrelsen (2 § förordningen

om gasolskatt och 26 § i den s. k. förfarandeförordningen, till vilken hänvisas

i 2 §).

Skattskyldigheten inträder, då gasol fylls på bränsletank i motorfordon

eller då gasolfylld bränsletank tillförs fordonet (3 § andra stycket förordningen

om gasolskatt). Av praktiska skäl bör skatten beräknas efter den

inköpta volymen. Denna bör emellertid, såsom generaltullstyrelsen föreslagit,

bestämmas att avse den till vätska kondenserade gasen (5 § andra

stycket).

1 övrigt innebär det framlagda förslaget i tekniskt hänseende bland annat,

att förfarandeförordningens bestämmelser om fastställande, erläggande och

återbetalning av skatt blir tillämpliga liksom dess bestämmelser om förhandsbesked,

besvär och möjlighet till skattebefrielse (2 §). Möjlighet ges

till avdrag för gasol, som i någon omfattning av betydelse används för drift

av tippnings- eller lastningsanordningar eller i övrigt för andra ändamål än

framförande av fordon (7 §). Vidare meddelas kontrolltöreskrilter i huvudsaklig

överensstämmelse med vad som gäller enligt förordningen om brännoljeskatt

(8—11 §§).

När det gäller skattesatsen, har man att söka anknytning till skatten

för bensin eller för brännolja. I den inom departementet utarbetade promemorian

har föreslagits en skattesats, som med hänsyn till skillnaden mellan

gasol och bensin i fråga om energiinnehåll motsvarar skatten för det senare

bränslet. Flertalet remissinstanser har anslutit sig till detta förslag.

Från åtskilliga håll har man emellertid i stället föreslagit en beskattning

motsvarande den soin gäller lör brännolja. Detta skulle innebära eu lägre

skatt för gasolen än den som föreslagits i promemorian.

Vissa skäl kan anses tala för att beskatta gasolen efter den lägre skattesats,

som gäller för brännolja. Sålunda anses gasol som drivmedel ha vissa

företräden från hälsosynpunkt, eftersom den ger renare avgaser än andra

drivmedel. Vidare kan experimentverksamhet med gasoldritt anses vara av

visst värde. Skälen för att anknyta skattesatsen till bensinskatten får emellertid

anses väga över. Skattesatsen för bränolja har satts lägre än för bensin

med hänsyn främst till att brännolja används huvudsakligen i den tunga

och bränslekrävande nyttotrafiken. Av ekonomiska skäl har gasol som motorbränsle

med all sannolikhet sitt huvudsakliga användningsområde begränsat

till personbilar och lättare lasttordon. För sådana motorfordon an
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj. ts proposition nr 97 år 196t

vänds nu i allmänhet bensin som drivmedel. Som framgår av vad jag tidigare

anfört, bör drivmedelsbeskattningen i görligaste mån utformas så, att

den törhåller sig neutral till förbrukarens val av motorbränsle och således

mte vållar snedvridningar i konkurrensen mellan alternativa drivmedel.

En tillämpning av denna princip leder till att gasol bör beskattas efter samma

grunder som bensin. Innan de komplicerade och svårbedömbara frågor

blivit tillfredsställande utredda som sammanhänger med luftföroreningarna

irån bilismen, bör det enligt min mening inte komma i fråga att genom beskattningens

utformning främja övergång från ett drivmedel till ett annat.

Jag anser mig således böra förorda, att skattesatsen för gasol bestämmes

med utgångspunkt från vad som gäller för bensin. Den särskilda skatten

för bensin utgår, som jag tidigare nämnt, med 47 öre per liter, varav 38 öre

i bensinskatt och 9 öre i allmän energiskatt. Eftersom den energi som i en

bilmotor kan utvinnas ur gasol beräknas till omkring 78 procent av motsvarande

energiutvinning vid förbrukning av samma kvantitet bensin, bör

skatten för gasol bestämmas till 36 öre per liter. Efter samma fördelning av

det totala skattebeloppet som beträffande bensin bör gasolskatten bestämmas

till 29 öre och den allmänna energiskatten på gasol till 7 öre per liter.

Skattesatsen för gasolskatten anges i 5 § första stycket förordningen om

gasolskatt. Energibeskattningen av gasol för motorfordonsdrift föranleder

en del ändringar i förordningen om allmän energiskatt.

Vad gäller drift av svenska bilar i utlandet och av utländska

bilar i Sverige, har i 3 § andra stycket förordningen om gasolskatt angetts,

att skatteplikt föreligger endast när gasol tillförs motorfordon inom

landet, och skatteplikten i 1 § andra stycket samma förordning begränsats

till drift av motorfordon, som skall vara registrerade i Sverige eller som

får användas här enligt interimslicens eller saluvagnslicens. Därigenom utesluts

motorfordon, som införs tillfälligt till Sverige, liksom s. k. exportvagnar.

Från några håll har under remissbehandlingen föreslagits bidrag till

vanföra ägare av gasoldrivna motorfordon motsvarande den restitution

av bensinskatt, som sådana ägare av bensindrivna motorfordan för närvarande

uppbär. I stället för sådana bidrag vill jag emellertid föreslå skattefrihet

för användning av gasol till invaliders motorfordon, i den mån dessa

är undantagna från skatteplikt enligt förordningen om automobilskatt. Detsamma

bör gälla även andra fordon, som är undantagna från sådan skatteplikt.

De föreslagna författningarna bör träda i kraft den 1 juli 1964. Några särskilda

övergångsanordningar utöver vad som framgår av de föreslagna övergångsbestämmelserna

torde inte behövas.

Antalet skattskyldiga enligt den föreslagna förordningen om gasolskatt

kan, av skäl som anförts i det föregående, antas bli obetydligt. Arbetet med

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj.ts proposition nr 97 år 196b

beskattningen kan därför fullgöras av kontrollstyrelsen inom ramen för styrelsens

nuvarande resurser.

Intäkterna av gasolskatt bör för budgetåret 1964/65 redovisas som bensin-

och brännoljeskatt. Någon inkomstökning till följd av den nya beskattningen

torde inte böra beräknas för närvarande.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj :t

måtte genom proposition föreslå riksdagen anta inom finansdepartementet

upprättade förslag till

1) förordning om gasolskatt; och

2) förordning angående ändring i förordningen den 31 maj 1957 (nr

262) om allmän energiskatt.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Per Eskilsson

Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 640267

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BevU 1964:48 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om gasolskatt, m. m., jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten