Sök i Ratio Lex

Angående ändrad organisation av rationaliseringsverksamheten på jordbrukets och trädgårdsnäringens områden

1965-03-19 · 72 sidor, varav 72 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 72 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1965:100, Angående ändrad organisation av rationaliseringsverksamheten på jordbrukets och trädgårdsnäringens områden

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1965

1

Nr 100

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående ändrad organisation

av rationaliseringsverksamheten på jordbrukets

och trädgårdsnäringens områden; given Stockholms

slott den 19 mars 1965.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

BERTIL

Eric Holmqvist

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framläggs principförslag till ändrad organisation för jordbrukets

och trädgårdsnäringens rationalisering. Härvid förordas att hushållningssällskapets

och lantbruksnämndens uppgifter på området förs samman

i ett organ. Däremot anses det inte lämpligt att nu infoga skogsvårdsstyrelserna

i ett för jordbruk och skogsbruk gemensamt regionalt organ.

Det nya regionalorganet föreslås få karaktär av statlig myndighet och benämnas

lantbruksnämnd. Hushållningssällskapen avses bestå och ha till huvudsaklig

uppgift att vara kontaktorgan mellan lantbruksnämnderna och

näringsutövarna inom jordbruk och trädgårdsnäring.

De nya lantbruksnämndernas närmare organisation m. m. avses bli föremål

för särskild utredning. Den nya organisationen beräknas kunna genomföras

tidigast den 1 juli 1967. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 100

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1965

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

19 mars 1965.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman,

Johansson, Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Holmqvist, anmäler efter

gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändrad organisation

av rationaliseringsverksamheten på jordbrukets och trädgårdsnäringens

områden samt anför.

I. Inledning

Sedan 1959 års riksdag (JoU 29, rskr 283) aktualiserat frågan om en

utredning av den framtida jordbrukspolitiken, tillsattes 1960 års jordbruksutredning.

Enligt utredningsdirektiven, som återfinns i 1961 års riksdagsberättelse

s. 285, skulle bl. a. den statliga och statsunderstödda administrationen

för jordbrukets rationalisering överses.

Jordbruksutredningen1 har den 11 november 1964 avlämnat betänkandet

Organisationen av rationaliseringsverksamheten m. m. på jordbrukets,

skogsbrukets och trädgårdsnäringens områden (SOU 1964:55). Utredningen

har samtidigt överlämnat dels särskilt yttrande av ledamoten Yngve

Persson, dels skrivelse rörande namn på de nya organ som utredningen föreslår.

Yttranden har avgetts av arbetsmarknadsstyrelsen, samtliga länsstyrelser,

statskontoret, statistiska centralbyrån, riksrevisionsverket (RRV), riksarkivet,

skolöverstyrelsen, domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen, lantmäteri- 1

1 Ledamöter: landshövdingen Gösta Netzén, ordf., advokaten Ture Bengtsson, förbundsordföranden

Sune Eriksson, riksdagsmännen Einar Haeggblom och Nils G. Hansson, direktörerna

Sven Holmström och Harald Håkansson, förbundsordförandena Ewald Jansson

och Anton Johansson, generaldirektören Folke Johansson, byråchefen Lars Juréen, professorn

Assar Lindbeck, direktören Carl Lindskog, agr. lic. Clas-Erik Odhner, t.f. förbundsordföranden

Sigge Oscarsson, riksdagsmannen Sven Persson, förbundsordföranden

Yngve Persson, riksdagsmannen Waldemar Svensson, direktören Kurt Söderberg, expeditionschefen

Karl-Olof Wahlfisk, överdirektören Hans Wetterhall, direktörerna Sten

Zachrison och Halvdan Åstrand samt generaldirektören Lars Öjborn.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 700 ar 77)65

styrelsen, skogsstyrelsen, veterinärstyrelsen, fiskeristyrelsen, statens jordbruksnämnd,

styrelsen för skogshögskolan, styrelsen för statens växtskyddsanstalt,

styrelsen för statens lantbrukskemiska kontrollanstalt, styrelsen för

lantbrukshögskolan, jordbrukets upplysningsnämnd, styrelsen för veterinärhögskolan,

statens veterinärmedicinska anstalt, statens institut för konsumentfrågor,

statens konsumentråd, länsförvaltningsutredningen, länsindelningsutredningen,

yrkesutbildningsberedningen, trädgårdsnäringsutredningen,

skogsbruksutredningen, skogsbrukets yrkesutbildningskommitté,

fritidsfiskeutredningen, Hushållningssällskapens Förbund, Landsorganisationen

i Sverige (LO), Riksförbundet Landsbygdens Folk gemensamt med

Sveriges Lantbruksförbund och Sveriges Skogsägareföreningars Riksförbund

(RLF m. fl.), Skogs- och Lantarbetsgivareföreningen, Skogsindustriernas

Samarbetsutskott, Skogsvårdsstyrelsernas Förbund, Svenska landstingsförbundet,

Svenska Lantarbetareförbundet, Svenska Skogsarbetareförbundet,

Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO), Sveriges

Handelsträdgårdsmästareförbund, Sveriges Husmodersföreningars Riksförbund,

Sveriges Industriförbund, Sveriges lantmätareförening, Sveriges Länsskogvaktareförbund

gemensamt med Skogsstyrelsens och Skogsvårdsstyrelsernas

tjänstemannaförening, Sveriges Skogsägareförbund, Sveriges Yrkesfruktodlares

Riksförbund samt Tjänstemännens centralorganisation (TCO).

Flera länsstyrelser har bilagt yttranden av olika länsorgan. Lantbruksstyrelsen

har bifogat yttranden av samtliga lantbruksnämnder och hushållningssällskap,

lantmäteristyrelsen av samtliga överlantmätare och skogsstyrelsen

av samtliga skogsvårdsstyrelser.

II. Nuvarande förhållanden

För de statliga åtgärderna på jordbrukets, skogsbrukets och trädgårdsnäringens

områden svarar främst fyra ämbetsverk, som lyder under jordbruksdepartementet.

Statens jordbruksnämnd har hand om prisregleringen

på jordbruksprodukter, medan lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen och lantmäteristyrelsen

har uppgifter i fråga om brukningsenheternas och produktionens

rationalisering.

Lantbruksstyrelsen. Ämbetsverket fick i huvudsak sin nuvarande organisation

år 1948. Vissa ändringar genomfördes dock så sent som år 1960

(prop. 1960: 96, JoU 22, rskr 304).

Enligt instruktionen den 28 oktober 1960 (nr 634) för lantbruksstyrelsen

och lantbruksnämnderna åligger det styrelsen bl. a. att leda och kontrollera

de statliga åtgärderna för att förbättra brukningsenheternas storlek och

ägosammansättning, alt främja varaktiga förbättringar av jord och ekonomibyggnader

och att i samarbete med hushållningssällskapen främja öv
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1965

riga åtgärder för att förbättra driftsförhållandena och det ekonomiska utbytet

av jordbruket.

Under styrelsen sorterar lantbruksnämnderna, statens hingstdepå och

stuteri samt lappväsendet, i vad det avser rennäringen. Styrelsen har vidare

överinseende över Alnarpsinstitutet, statens centrala frökontrollanstalt, statens

maskinprovningar och jordbrukets upplysningsnämnd samt statens

och med statsmedel understödda lantbruksundervisningsanstalter med undantag

av lantbrukshögskolan. Under styrelsens tillsyn står dessutom hushållningssällskapen

samt med statsmedel understödda lokala frökontrollanstalter

och lantbrukskemiska kontrollstationer.

Lantbruksstyrelsen utgörs av en generaldirektör och chef, två överdirektörer,

varav en är souschef, och fyra av Kungl. Maj :t förordnade särskilda

ledamöter. Vid behandling i plenum av ärende, som rör statens jordbruksnämnds,

lantmäteristyrelsens, skogsstyrelsens eller kammarkollegiets verksamhetsområde,

äger chefen för den berörda myndigheten närvara.

överdirektörerna förestår var sin avdelning, nämligen rationaliseringsavdelningen

med en byrå för yttre rationalisering och en för inre rationalisering

samt lantbruksavdelningen med en lantbruksbyrå, en husdjursbyrå,

en undervisningsbyrå och en jordbruksekonomisk byrå. Vid sidan av avdelningarna

finns en administrativ byrå. Till denna är knuten jordbrukets

upplysningsnämnds kansli.

Lantbruksnämnderna. I enlighet med beslut av 1947 års riksdag (prop.

1947: 75, SäU 2, rskr 424) inrättades år 1948 lantbruksnämnder, som fick

till huvuduppgift att handha jordbrukets yttre och inre rationalisering.

Lantbruksnämnderna och den samtidigt inrättade rationaliseringsavdelningen

vid lantbruksstyrelsen utgör tillsammans den s. k. lantbruksorganisationen.

Nämndernas organisation regleras i instruktionen för lantbruksstyrelsen

och lantbruksnämnderna. Det finns en lantbruksnämnd i varje län utom i

Älvsborgs län, där det finns två.

Lantbruksnämnd utgörs av sju ledamöter, varav tre — däribland ordföranden

— utses av Kungl. Maj :t och två av hushållningssällskapet. Lantbruksdirektören

och hushållningssällskapets direktör är självskrivna ledamöter.

I alla lantbruksnämnder är länets landshövding f. n. ordförande.

Även annan representant för länsstyrelsen äger närvara vid nämndens

sammanträden. Också länsjägmästaren, överlantmätaren och representant

för annan länsmyndighet får närvara, när ärende behandlas som rör hans

arbetsområde.

Inom varje lantbruksnämnd skall normalt finnas två delegationer, en

för yttre och en för inre rationalisering. Lantbruksdirektören och direktören

för hushållningssällskapet är självskrivna ledamöter i yttre resp. inre

delegationen. I plenum handläggs flertalet ärenden rörande yttre rationali
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1965 5

sering och andra viktiga ärenden. Övriga ärenden avgörs av delegation eller

i vissa fall av lantbruk sdirektör, konsulent eller kamrerare.

Nämndens fältarbete är uppdelat på en yttre och en inre avdelning, som

vardera förestås av en konsulent. Totalt finns vid lantbruksnämnderna ca

620 befattningshavare, varav omkring 130 med akademisk examen. För sina

lokala kontakter med jordbrukarna utser nämnderna ortsombud.

Lantbruksnämnd skall uppmärksamt följa lantbrukets tillstånd och utveckling

och själv vidtaga eller hos lantbruksstyrelsen göra framställning

om erforderliga åtgärder.

För att fullgöra dessa uppgifter utför nämnderna översiktliga utredningar

och planeringar. Dessa syftar till att översiktligt kartlägga rådande förhållanden

och utvecklingstendenser rörande bl. a. produktionsunderlaget i

mark, brukningsenheter, befolkning och arbetskraft i jord- och skogsbruk.

Utredningarna ger underlag för handlingsprogram och konkreta rationaliseringsinsatser.

Som ett led i nämndernas uppgift att ta initiativ till olika

åtgärder för att förbättra fastighetsstrukturen inom jordbruk och skogsbruk

genomför de individualplanering, dvs. förslag till sådana åtgärder

inom ett relativt begränsat område. För att kunna stå jordbrukarna till

tjänst med tekniska planer för investeringar i jord och byggnader bedriver

nämnderna även projekteringsverksamhet. I första hand för att bedöma

lönsamheten av de fastighetsköp och de investeringar i jord eller byggnader,

vartill statligt stöd söks, utförs ekonomiska kalkyler.

Som ett hjälpmedel i rationaliseringsverksamheten bedriver lantbruksnämnderna

rådgivning och upplysning. Detta sker dels individuellt, dels genom

kurser som ofta ordnas i samarbete med hushållningssällskapen.

Nämnderna bereder årligen ca 370 ärenden enligt 1925 års bolagsförbudslag,

som avgörs av Kungl. Maj :t eller i vissa fall av länsstyrelse. Vidare

handlägger nämnderna i första instans årligen ca 6 500 ärenden enligt

1955 års jordförvärvslag samt ärenden enligt 1947 års lag om uppsikt

å jordbruk.

Lantbruksnämnderna har ett generellt bemyndigande att med anlitande

av eu särskild kapitalfond, jordfonden, köpa och sälja fast egendom för

rationaliseringsändamål. Den inköpta marken skall i princip snarast överlåtas

till jordbrukare som är i behov av tillskottsjord. Det har emellertid

visat sig lämpligt att genom markinköp skapa en viss rationaliseringsreserv.

I medeltal stannar de inköpta fastigheterna kvar i nämndernas ägo

i drygt två år.

Även strukturrationalisering, som avser att främja såväl storleksrationalisering

som omarrondering av skogsmark för alla skogsägarekategorier, ingår

i nämndernas verksamhet. De beviljar statligt ekonomiskt stöd till yttre

och inre rationalisering samt till förvärv av jordbruk och inventarier.

Nämnderna svarar närmast för handläggningen av ärenden rörande de

lägenheter på kronoinark i Norrlands fjälltrakter, som står under lanl
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1965

bruksstyrelsens förvaltning. Den del av det särskilda stödet till mindre

jordbruk, som utgår i form av arealtillägg och övergångsbidrag, administreras

av lantbruksnämnderna. Nämnderna tar vidare mot ansökningar om ersättning

och behovsprövade bidrag vid skördeskada samt kontrollerar riktigheten

av lämnade uppgifter.

Hushållningssällskapen. Flertalet hushållningssällskap inrättades i början

av 1800-talet. Under 1800-talets senare del kom verksamheten att spänna

över ett brett register inom jordbruk, skogsbruk, fiske, hemvård m. in.

Efter hand avskildes den skogliga verksamheten, huvuddelen av veterinärverksamheten,

mejerikonsulentverksamheten och egnahems verksamheten.

Den inre rationaliseringen överfördes år 1948 till lantbruksnämnderna.

Hushållningssällskapen behöll dock sin karaktär av regionala, statsunderstödda

sammanslutningar men deras självbestämmanderätt inskränktes

och det allmännas insyn i och inflytande över verksamheten ökades. Ytterligare

ett steg i samma riktning togs år 1961, från vilket år Kungl. Maj :t

eller lantbruksstyrelsen tillsätter direktörs- och konsulentbefattningar.

Hushållningssällskapens organisation regleras i första hand av stadgar

som fastställs av Kungl. Maj :t. Stadgarna skall stå i huvudsaklig överensstämmelse

med kungörelsen den 10 juli 1947 (nr 394) med allmänna grunder

för hushållningssällskaps organisation. Vissa bestämmelser om sällskapens

organisation finns i kungörelsen den 1 december 1961 (nr 620) om

statsbidrag till hushållningssällskapsorganisationen, m. m.

Sällskapens verksamhetsområde omfattar ett län. Dock är Älvsborgs län

uppdelat på två sällskap. Varje kommunalt röstberättigad äger mot erläggande

av årlig avgift vinna inträde i hushållningssällskap. Antalet medlemmar

uppgick vid 1963 års utgång till 145 500.

Hushållningssällskapets beslutanderätt skall, i den mån den ej tillkommer

förvaltningsutskottet (styrelsen), utövas av lantbruksombud jämte

förvaltningsutskottets ledamöter. Val av lantbruksombud sker i stort sett

efter samma regler som gäller vid allmänna val. Kungl. Maj :t utser sällskapets

ordförande, som även är ordförande i förvaltningsutskottet. Det

senare består av elva ledamöter. Sällskapets direktör och lantbruksdirektören

är självskrivna ledamöter, medan fyra utses av hushållningssällskapet

och fyra av landstinget.

Vid sällskapen finns 376 personalförtecknade tjänstemän som helt avlönas

med statsmedel. Övrig fast personal, som den 31 december 1963 uppgick

till omkring 800, avlönas med anlitande av från statligt eller annat häll

särskilt anvisade medel, taxeinkomster eller andra inkomster av verksamheten

eller medel från sällskapens fonder. Främst under växtodlingssäsongen

finns ett betydande antal tillfälligt anställda.

Flertalet sällskap disponerar försöks-, kurs- eller demonstrationsgårdar.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1965

Dessutom är vissa sällskap huvudmän för lantbruks- och lanthushållsskolor,

kemiska stationer och frökontrollanstalter.

Hushållningssällskapens verksamhet omfattar främjande av jordbruk och

därtill hörande binäringar samt fiske, hemslöjd och hemvård. Sällskapens

huvuduppgift är att sprida kunskaper på driftsrationaliseringens område.

Detta sker främst genom en omfattande rådgivnings-, upplysnings- och kursverksamhet,

varvid används såväl individuell rådgivning som grupp- och

massmetoder.

Till grund för insatserna i fråga om växtodlingen ligger i stor utsträckning

fältförsök och markkarteringsverksamhet. Verksamheten på maskinområdet

har utvecklats starkt i samband med den snabba mekaniseringen

av jordbruket och rör numera allt mer frågor, som hänger samman med

inomgårdsarbetenas mekanisering. På husdj ursskötselns område sysslar

sällskapen med frågor rörande avel och produktionskontroll samt djurens

utfodring och vård. Den veterinära verksamheten avser främst svinhälsooch

juverhälsokontroll. Vid tolv sällskap finns veterinärbakteriologiska laboratorier

som används för undersökningar i anslutning till verksamheten.

Under senare år har sällskapens befattning med jordbruksekonomiska frågor

kraftigt vidgats. På jordbruksstatistikens område har sällskapen en rad

uppgifter, av vilka fältarbetet med de s. k. provyteundersökningarna är mest

arbetskrävande.

Inom trädgårdsskötseln främjar sällskapen den yrkesmässiga odlingen

men lämnar också biträde i frågor rörande prydnadsträdgårdar m. in. Sällskapens

uppgifter inom fisket rör såväl yrkesfiske som fritidsfiske. Inom

hemvården förekommer en betydande kursverksamhet.

Grunden för hushållningssällskapens finansiering är statliga medel, som

ställs till förfogande dels genom anslag över budgeten dels genom statliga

myndigheter såsom ersättning för utförda uppdrag. Sällskapen har, såsom

framgår av följande tabell, även betydande taxeinkomster.

Sammanställning av hushållningssällskapens inkomster

Inkomst

Belopp 1000-tal kr.

Procent

1962

1963

1962

1963

1. Statliga anslag till den egentliga

verksamheten..................

18 889

20 155

50,2

48,2

2. Dito för bidragsförmedling......

3 002

2 328

8,0

5,6

3. Landstingsanslag ..............

995

1 265

2,6

3,0

4. Räntor och fondmedel..........

1 084

2 467

4,5

5,9

5. Avkastning från fastigheter......

1 191

1 052

3,2

2,5

6. Ledamotsavgifter..............

776

795

2,1

1,9

7. Förrättningsavgifter o. d.......

9 827

11 316

26,1

27,0

8. Övriga inkomster..............

1 233

2 465

3,3

5,9

Summa

37 597

41 843

100,0

100,0

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1065

Hushållningssällskapens nettotillgångar uppgår till inemot 50 milj. kr.

Större delen härav är placerad i jordbruks- och stadsfastigheter. Därtill

kommer av sällskapen förvaltade fonder vilkas sammanlagda behållning utgör

drygt 18 milj. kr.

Som centralt samarbets- och serviceorgan har sällskapen bildat Hushållningsällskapens

Förbund.

Skogsstyrelsen. Genom beslut av 1941 års riksdag (prop. 1941: 94, JoU

31, rskr 220) inrättades skogsstyrelsen. Enligt instruktionen den 28 juni

1962 (nr 427) för skogsstyrelsen skall denna leda de statliga åtgärderna för

att främja det enskilda skogsbruket, vara centralmyndighet för den skogliga

yrkesutbildningen samt leda och samordna skogsvårdsstyrelsernas verksamhet.

Skogsstyrelsen består av en generaldirektör och chef samt fem av Kungl.

Maj :t förordnade ledamöter. Inom styrelsen finns två skogsbyråer, en administrativ

byrå samt en fristående avdelning för yrkesutbildning. En avdelning

för virkesmätningsärenden och skoglig statistik ingår i första skogsbyrån.

Till styrelsen är knutna två rådgivande nämnder, nämligen nämnden

för skoglig flygbildteknik samt samarbetsnämnden för skoglig växtförädling

och genetik.

Styrelsens plenum utgörs av generaldirektören och övriga ledamöter. I plenum

avgörs ärenden av större vikt. Vid behandling i plenum av ärenden,

som rör domänstyrelsens, lantbruksstyrelsens eller lantmäteristyrelsens

verksamhetsområde äger chefen för den berörda myndigheten närvara.

Skogsvårdsstyrelserna. I samband med att en skogsvårdslagstiftning för

hela landet infördes år 1903 inrättades skogsvårdsstyrelser i de flesta länen.

Styrelserna skulle inom ramen för sina ekonomiska resurser arbeta för den

enskilda skogshushållningens främjande. Verksamheten, som anpassades

efter de lokala förhållandena, ökade förhållandevis snabbt. 1960 års riksdag

(prop. 1960: 106, BevJoU 1, rskr 326) beslöt om vissa ändringar i skogsvårdsstyrelsernas

organisation och verksamhet. Genom nya regler i fråga om

styrelsernas sammansättning och personalorganisation samt besvärsrätt

ändrades deras förvaltningsrättsliga ställning så att den i stort sett blev

samma som för statliga länsorgan.

Skogsvårdsstyrelsernas organisation regleras genom förordningen den 3

juni 1960 (nr 267) angående skogsvårdsstyrelser och genom reglementet den

3 juni 1960 (nr 322) för skogsvårdsstyrelserna. I varje län finns en skogsvårdsstyrelse,

som utgörs av sju ledamöter. Kungl. Maj :t utser tre, däribland

ordföranden, och landstinget tre, varjämte länsjägmästaren är självskriven

ledamot. Landshövdingen och landssekreteraren eller annan representant

för länsstyrelsen äger närvara vid dess sammanträden. Vid handläggning

av frågor av större vikt, som rör annan länsmyndighets arbetsom
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1005

råde, skall representant för myndigheten beredas tillfälle deltaga i styrelsens

överläggningar.

För varje skogsvårdsstyrelse finns en av Kungl. Maj :t fastställd organisationsplan,

som i regel förutsätter sektionsindelning för skilda slag av ärendegrupper.

Antalet sektioner växlar mellan olika län. Inom skogsvårdssektionerna

är arbetet uppdelat på ett antal geografiskt avgränsade distrikt,

vart och ett under ledning av en skogsvårdskonsulent.

Hos skogsvårdsstyrelserna finns ca 815 personalförtecknade tjänster. Härutöver

får skogsvårdsstyrelserna i mån av behov och tillgång på medel anställa

annan personal. Sammanlagt omfattar skogsvårdsstyrelseorganisationen

f. n. ca 1 430 tjänstemän, varav i runda tal 150 har högskoleutbildning

och 900 har lägre skoglig utbildning. Härjämte finns ca 1 000 skogsförmän,

varav omkring 300 är i huvudsak heltidsanställda. Förmännen och den stora

grupp arbetarpersonal, som är knuten till styrelsernas plantskolor m. in.,

är anställda enligt kollektivavtal.

Skogsvårdsstyrelserna skall främja och stödja den enskilda skogshushållningen

samt verka för att skogsvårdsarbetet i de enskilda skogarna bedrivs

på ett planmässigt sätt. 1 viss utsträckning rör verksamheten alla skogsägarekategorier.

Den skogliga yrkesutbildningen tjänar således i stort sett hela

skogsbruket, övervakandet av skogslagarnas efterlevnad, skogsvägsplaneringen

samt regional utredningsverksamhet rör privatägda skogar, bolagsskogar

och allmänningsskogar. Styrelsernas frö- och plantanskaffning tjänar

förutom privatskogsbruket i växlande omfattning även bolags- och allmänningsskogar.

Den enskilda rådgivningen och biträdesverksamheten är

dock nästan helt begränsad till de privatägda skogarna.

Rådgivnings- och upplysningsverksamheten tar tillsammans med utbildningsverksamheten

f. n. i anspråk ungefär 25 % av arbetsinsatsen. Verksamheten

bedrivs i form av allmän skogsupplysning, enskild rådgivning,

grupprådgivning, yrkesorientering samt förberedande och egentlig yrkesutbildning.

Praktisk yrkesorientering och förberedande yrkesutbildning ges

under medverkan av skogsvårdsstyrelserna i de allmänna skolorna och i

ungdomsorganisationernas klubbverksamhet. Den egentliga skogliga yrkesutbildningen

bedriver skogsvårdsstyrelserna vid omkring 35 fasta undervisningsanstalter,

nämligen skogsbruksskolor och kursgårdar, och i form av

rörlig kursverksamhet. Utbildningen är i stort sett uppdelad på grundutbildning,

vidareutbildning och förmansutbildning. I grundutbildningen deltog

läsåret 1963/64 omkring 1 000 elever.

Skogsvårdsstyreisernas medverkan i beståndsvård och avverkning beslår

av allmän rådgivning och upplysning, av anvisningar för hur avverkningarna

skall bedrivas samt av arbetsledning vid utsyning av skog och vid röjningsgallring

i ungskog. För denna verksamhetsgren går åt 35—45 % av arbetsinsatsen.

Omkring en tredjedel av privatskogarnas avverkning stämplas av

skogsvårdsstyrelserna. Styrelserna skall också handha återväxtfrågorna och

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. .1 laj.ts proposition nr 100 år 1965

svara för att det finns tillräcklig tillgång på skogsfrö och skogsplantor. Fröoch

plantanskaffningen bedrivs under fullt affärsmässiga former. Omslutningen

är ca 15 milj. kr. per år. När det gäller återväxtarbetena i fält medverkar

styrelserna bl. a. genom en brett upplagd propaganda, genom rådgivning

till enskilda skogsägare samt ibland genom direkt arbetsledning.

Återväxtarbetena kräver 20 % av skogsvårdsstyrelsernas hela arbetsinsats.

Styrelserna utför vägnätsplaneringar för skogsvägar inom större områden

och projekterar praktiskt taget alla skogsvägföretag. Ca 4 % av arbetsinsatsen

ägnas åt dessa frågor. Uppgifterna med skogsbruksplanläggning och

skogsvärdering har ökat under senare år och är av ungefär samma storlek

som skogsvägverksamheten.

Skogsvårdsstyrelserna övervakar att skogsvårdslagens avverknings- och

återväxtregler följs. Uppgifterna härmed samt med viss annan lagövervakning

tar i anspråk ca 5 % av arbetsinsatsen.

Gällande system för skogsvårdsstyrelsernas finansiering skiljer på skogsvärdsstyrelsernas

offentliga uppgifter, för vilka staten skall bestrida kostnaderna,

och deras serviceuppgifter som skogsägarna helt skall betala. Fröoch

plantproduktionen drivs fristående från den övriga verksamheten efter

fullt affärsmässiga grunder. De offentliga uppgifternas del av antalet lorrättningsdagar

uppgår till ca 30 %. Hur styrelsernas inkomster fördelar sig

framgår av följande tabell.

Sammanställning av skogsvårdsstyrelsernas inkomster

Inkomstpost

Belopp milj. kr.

Procent

1962/63

1963/64

1962/63

1963/64

Statsanslag ......................

29,5

41,5

35

40

Anslag från landsting m. fl.......

3,0

2,5

4

2

Förrättningsavgifter m. m.........

49,5

58,5

59

57

Upptagna lån ....................

1,5

0,5

2

I

Summa

83,5

103,0

100

100

Skogsvårdsstyrelsernas nettotillgångar uppgår till ca 49 milj. kr., varav

26 milj. kr. avser anläggningar och lager för frö- och plantverksamheten.

Återstoden är till mycket stor del placerad i skolbyggnader och övnings
skogar.

Såsom ett diskussionsforum för frågor av gemensamt intresse för skogsvårdsstyrelserna

fungerar Skogsvårdsstyrelsernas Förbund.

Lantmäteriväsendet. Lantmäteriväsendets organisation och verksamhet

regleras i instruktionen den 28 oktober 1960 (nr 596) för lantmäteristyrelsen

och lantmäteristaten. Lantmäteriet är organiserat i tre led, nämligen

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Mnj:ts proposition nr 100 år 1065

lantmäteristyrelsen, överlantmätare med länslantmäterikontor samt lantmäteriets

förrättningsorganisation, bestående av distriktsenheter och speciaienheter.

Vid sidan av det statliga lantmäteriväsendet finns för motsvarande

verksamhet i städer och vissa stadsliknande samhällen ett kommunalt

mätnings- och fastighetsregisterväsende.

Arbetsuppgifterna utgörs av fastighetsbildning för skilda ändamål, fastighetsredovisning,

kartläggning m. m., i huvudsak på landsbygden. På jordbrukets

och skogsbrukets område har lantmäteriet under senare år i stor

omfattning medverkat i strukturrationaliseringen. Lantmäteriets uppgifter

på jord- och skogsbruksområdet utgör 25 å 30 % av hela dess verksamhet.

Lantmäteristyrelsen utövar den centrala ledningen av lantmäteriväsendet

samt övar tillsyn över jordregistret. Styrelsen har även överinseendet

över mätningsväsendet i rikets städer och köpingar. Styrelsen utgörs av en

generaldirektör och chef samt, såsom ledamöter, fyra överingenjörer, vilka

förestår var sin byrå, nämligen administrativa byrån, landsbygdsbyrån,

stadsbyrån och utredningsbyrån.

I varje län finns ett länslantmäterikontor som förestås av en överlantmätare.

Överlantmätaren har samordnande och ledande fuktioner och har

i förrättningsproceduren uppgiften att granska och fastställa lantmäteriförrättningar.

Arbetet på länslantmäterikontoren omfattar uppgifter i samband

med det legala förrättningsförfarandet, medverkan i arbetet inom länsförvaltningen,

förvaltningsmässiga och andra administrativa uppgifter

inom lantmäteriorganisationen samt serviceuppgifter.

Huvuddelen av lantmäteriverksamheten bedrivs inom förrättningsorganisationcn.

Lantmäteridistrikten, som till antalet är 110, har enligt jorddelningslagen

att ombesörja all slags förrättningsverksamhet. Denna är av judiciell

art och överinstanserna utgörs därför av domstolar (ägodelningsrätt,

hovrätt, högsta domstolen). I mån av behov och tillgång på personal har

lantmäteristyrelsen möjlighet att vid sidan av distrikten inrätta särskilda

specialenheter med uppgift att omhänderha vissa större uppgifter eller uppgifter

av speciellt slag inom visst område. Specialenheterna bildas främst

för att verkställa sådana av enskilda och lantbruksnämnder aktualiserade

lantmäteriförrättningar med anknytning till den yttre rationaliseringen,

som inte utan nämnvärd väntetid kan utföras av lantmäteripersonal inom

vederbörande distrikt. F. n. finns 37 specialenheter.

Antalet befattningshavare i lantmäteriet uppgår till ca 1 900.

Statens jordbruksnämnd. 1947 års riksdag fattade principbeslut om att ett

särskilt centralt organ, statens jordbruksnämnd, skulle svara för den prisreglerande

verksamheten på jordbrukets område. Nämnden, som inrättades

den 1 juli 1950 genom omorganisation av statens livsmedelskommission,

svarar också för den prisreglerande verksamheten på fiskets område och för

vissa beredskapsuppgifter i fråga om livsmedelsförsörjningen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Mnj. ts proposition nr 100 år W65

Jordbruksnämnden består av eu generaldirektör och fem av Kungl. Maj:t

utsedda ledamöter. Av dessa kommer två från jordbrukets organisationer,

två från den kooperativa och enskilda handeln samt en från den största löntagarorganisationen.

Nämndens kansli består enligt instruktionen den 15 juni 1956 (nr 376)

för statens jordbruksnämnd av fem byråer, nämligen animaliebyrån med en

fisksektion och en fettvarusektion, vegetabiliebyrån, administrativa byrån

med en beredskapssektion och en kanslisektion, utredningsbyrån med en

statistiksektion samt utrikeshandelsbyrån. Med hänsyn till uppgifterna

inom totalförsvaret har hos nämnden placerats en militärassistent. Antalet

anställda utgör omkring 150 personer.

Till nämnden är knuten dels en expertdelegation för att handha kalkylerna

över jordbrukets intäkter och kostnader, kalkylsakkunniga, dels ett råd

för prisregleringsfrågor på fiskets område, dels också sedan år 1963 en konsumentdelegation.

Denna har till uppgift bl. a. att till nämnden framföra

synpunkter och önskemål med särskild hänsyn till förbrukarsidans intressen.

Jordbruksnämnden i plenum deltar i alla viktigare förhandlingar och

överläggningar i ärenden som rör nämndens verksamhet. Ärenden, som ej

är pleniärenden, avgörs av generaldirektören eller tjänsteman. Vid behandling

i plenum av ärende, som berör lantbruksstyrelsens eller fiskeristyrelsens

verksamhetsområde, äger chefen för den berörda myndigheten närvara.

Det åligger jordbruksnämnden att samråda med näringslivets organisationer

och att lämna inhemska och utländska myndigheter meddelande i frågor,

som faller inom nämndens verksamhetsområde.

Övriga organ. Lantbrukets yrkesskolor utgörs av lantbruks-, trädgårdsoch

lanthushållsskolor. I varje län finns i princip en regional skolstyrelse

som är gemensam för länets nu ifrågavarande skolor. I styrelsen ingår fyra

av skolornas huvudmän utsedda ledamöter samt en representant för vardera

hushållningssällskapet, skogsvårdstyrelsen och länsskolnämnden. Vidare

äger lantbruksnämndens direktör rätt att delta i skolstyrelsens överläggningar.

De statliga skolorna, Alnarpsinstitntet och trädgårdsskolan i Norrköping,

har särskilda styrelser.

Av de 50 lantbruksskolor, som f. n. finns, är landstingen lokal huvudman

för 38, medan bl. a. hushållningssällskap och stiftelser är huvudman för övriga.

Vid lantbruksskolorna anordnas förberedande yrkesutbildning, grundläggande

yrkesutbildning samt vidareutbildning, dels i form av specialkurser,

dels i form av allsidig utbildning av blivande driftsledare. I den grundläggande

utbildningen deltog under läsåret 1963/64 1 770 elever.

Lantbrukshögskolan svarar vid sidan av forskning och undervisning för

den hela landet omfattande jordbruksförsöksverksamheten. Hushållningssällskapen

medverkar mot ersättning i det praktiska utförandet av försö
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1965

ken. En vid högskolan år 1961 inrättad arbetsenhet, benämnd specialrådgivningen,

har huvudsakligen till uppgift att vara kontaktorgan mellan

forskningen och den allmänna rådgivningsverksamheten på jordbrukets område.

För kontakterna mellan skogshögskolan och de administrativa organen

finns inte någon särskild organisation. I anslutning till forskningen bedriver

högskolan praktisk försöksverksamhet, vari skogsvårdsstyrelserna medverkar.

På det veterinära området bedriver såväl veterinärhögskolan som statens

veterinärmedicinska anstalt upplysningsverksamhet, som riktar sig till veterinärer,

rådgivare vid hushållningssällskapen och jordbrukare. Veterinärstgrelsen

har bl. a. överinseendet över hushållningssällskapens veterinära

verksamhet.

I statens centrala frökontrollanstalts verksamhet med kontroll av utsädesodlingar

medverkar hushållningssällskapen. Därjämte är tre hushållningssällskap

huvudmän för lokala frökontrollanstalter. Statens växtskyddsanstalt

lämnar genom en särskild upplysningsavdelning råd och upplysning

inom växtskyddsområdet. Bl. a. anordnas kurser för hushållningssällskapens

rådgivare.

Statens lantbrukskemiska kontrollanstalt och kemiska analyslaboratoriet

vid lantbruk shögskolan skall enligt riksdagsbeslut sammanföras till en

institution benämnd statens lantbrukskemiska laboratorium. Vid sidan av

de statliga organen finns f. n. fem lokala lantbrukskemiska kontrollstationer

under huvudmannaskap av hushållningssällskap.

III. Jordbruksutredningens förslag

Analys av den nuvarande organisationen. Såsom framgår av beskrivningen

i det föregående svarar hushållningssällskap, lantbruksnämnder, lantmäteri

och skogsvårdsstyrelser för de statliga rationaliseringsinsatserna på

jordbrukets, skogsbrukets och trädgårdsnäringens områden. Dessa organ

understöds centralt av lantbruksstvrelsen, skogsstyrelsen och lantmäteristyrelsen.

Redan i utredningens direktiv anfördes att den nuvarande organisationen

på nämnda områden var alltför splittrad. Utredningen har därför inledningsvis

sökt analysera lämpligheten av den nuvarande uppdelningen av

rationaliseringsverksamheten i olika grenar samt av den därpå grundade organisationsutformningen

på länsplanet.

Vid omorganisationen år 1948, då den nuvarande arbetsfördelningen

mellan organen fastställdes, skilde man på tre olika rationaliseringsgrenar,

nämligen yttre rationalisering, inre rationalisering och driftsrationalisering.

Med yttre rationalisering avsågs sådana åtgärder, som syftade till att

öka brukningsenheters storlek eller förbättra arronderingen. Till inre rationalisering

hänfördes sådana åtgärder av mer permanent art i fråga om

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 är 1005

jord och byggnader in. in., som hade till ändamål att förbättra produktions-

och driftsförhållandena på befintliga eller planerade brukningsenheter.

I åtgärder för driftsrationalisering innefattades sådana åtgärder för

förbättring av driftsresultatet på en till storlek och gränser given brukningsenhet,

vilka inte mer permanent berörde brukningsenhetens jord eller byggnader.

Denna uppdelning torde enligt utredningen ha varit av värde såsom underlag

för det statliga rationaliseringsprogrammets uppbyggnad och för

den inbördes avvägningen mellan de olika rationaliseringsinsatserna. Samtidigt

har emellertid uppdelningen varit en källa till missförstånd och vid

upprepade tillfällen kritiserats. Utredningen redovisar, att de olika rationaliseringsgrenarna

delvis griper in i varandra, men påpekar att det också

finns uppgifter som inte klart kan hänföras till någon speciell gren. Exempel

härpå är verksamheten på företagsekonomins område samt markanvändningsfrågor.

De nuvarande organens befattning med rationaliseringsgrenarna grundar

sig på den fördelning, som skedde år 1948 och som innebär att lantbruksnämnderna

handhar den yttre och inre rationaliseringen samt hushållningssällskapen

driftsrationaliseringen på jordbrukets område. Skogsvårdsstyrelserna

sköter den speciella skogliga rationaliseringen. Lantmäteriet

medverkar i den yttre rationaliseringen i fråga om ändring av fastighetsindelningen.

I det stora hela har dessa riktlinjer för arbetsfördelningen också följts i

praktiken. Redan i definitionen av rationaliseringsgrenarna föreligger dock

vissa oklarheter samt risk för att åtgärder, som nära hör samman, förs till

olika grenar. Uppspaltningen av sådana åtgärder på olika myndigheter

måste ur effektivitetssynpunkt anses olämplig och för näringsutövarna verka

förvirrande. Ärenden av enkel beskaffenhet och om vilka ingen tvekan

behöver råda beträffande lönsamhet och allmän lämplighet går som regel

lätt att hänföra till en bestämd rationaliseringsgren och ett bestämt organs

verksamhetsfält. Med de många handlingsalternativ beträffande produktionens

omfattning, inriktning och intensitet, som numera finns att välja

mellan, blir emellertid den enskilde näringsutövaren vid många och kanske

just Aid de för hans ekonomi mest avgörande tillfällena föga hjälpt av en

isolerad, ensidig studie eller plan inom blott ett rationaliseringsavsnitt. Detta

kan leda till att bättre möjligheter inom annan sektor av företaget förbises

eller försummas. I praktiken har också svårigheterna att frikoppla de skilda

rationaliseringsgrenarna från varandra efter hand blivit uppenbara, vilket

lett till en av statsmakterna påbjuden närmare samverkan mellan rationaliseringsorganen.

Utredningen finner att en mera strikt uppdelning av organens arbete

med utgångspunkt från rationaliseringsuppgifternas nuvarande gruppering

skulle vara svår att göra fullt logisk och än svårare att tillämpa. En sådan

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1005

sträng åtskillnad mellan de olika slagen av rationaliseringsåtgärder skulle

dessutom enligt utredningen vara till mera hinder än hjälp i verksamheten.

Samarbetsformerna mellan organen skulle sannolikt kunna utvecklas och

förbättras men knappast dithän att de ger garanti för ett fullgott resultat.

Utredningen drar den slutsatsen att en indelning i skilda rationaliseringsgrenar

inte lämpligen kan utnyttjas som underlag för den fortsatta diskussionen

om den framtida rationaliseringsorganisationen.

Utredningen överväger vidare den nuvarande organisationens lämplighet

ur andra synpunkter. Därvid begränsar sig utredningen till att beröra följande

frågor, som bör uppmärksammas, när den framtida organisationen

på området utformas.

1. Även om jordbruket i Sverige i stort sett kan uppvisa samma produktivitetsförbättring

som i andra högt utvecklade länder, har dock de produktionstekniska

förbättringarna varit mindre framträdande under senare

år. Detta torde delvis bero på att realvärdet av de statliga insatserna på

driftsrationaliseringens område varit i det närmaste oförändrat under 1950- talet. Sålunda är antalet rådgivare per arealenhet åker betydligt lägre i

Sverige än i Danmark och Nederländerna.

2. På flera håll i utlandet har man sökt analysera rationaliseringsverksamhetens

arbetsformer m. in. i syfte att bättre kunna utnyttja insatta resurser.

Med hänsyn till de avsevärda belopp, som i vårt land satsas på jordbrukets

upprustning, är det forsknings- och utvecklingsarbete som vi bedriver

på metodikområdet alldeles otillräckligt.

3. Det material, som på rådgivningsområdet kommit fram i andra länder,

skulle kunna i högre grad än som skett omsättas till svenska förhållanden.

Bland de mest uppmärksammade utländska erfarenheterna är att en god

kontakt mellan rationaliseringsorganen och näringsutövarna är av utslagsgivande

betydelse för ett effektivt utnyttjande av de insatta resurserna. När

man därför i andra länder stärkt samarbetet mellan rationaliseringsorganen

och näringen, har man sökt sig fram längs två parallella vägar, nämligen

dels genom att anpassa organisationen så att näringsutövarna knyts

närmare till densamma, dels genom att utveckla sådan arbetsmetodik att

näringsutövarna engageras i organens verksamhet. Även om det på detta

område föreligger skillnader mellan de olika svenska organen, kan inget

av dessa sägas ha kommit långt i fråga om att engagera yrkesutövarna för

medverkan vid spridandet av kunskap.

4. De gjorda effektivitetsanalyserna har visat att påtagliga svårigheter

föreligger att någorlunda snabbt få nya rön från forskning och försök tilllämpade

i praktiken. Ett väsentligt gap föreligger sålunda mellan känd och

tillämpad teknik. De brister i fråga om kunskapsförmedling, som detta lyder

på, kan bero dels på att ett stort antal vetenskapliga institutioner utgör

primärkällor för nytt vetande, dels på att den regionala rationaliseringsorganisationen

är alltför splittrad.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1965

5. Hittills har varje organs verksamhet omspänt endast en del av hela

rationaliseringsfältet. Uppdelningen av verksamheten på olika rationaliseringsgrenar

gör att ett organs insatser inom dess avsnitt kunnat vara berättigade

sett ur begränsad synvinkel men kan ha inneburit att ett bättre

alternativ inom en annan sektor försenats eller rent av omöjliggjorts. Det är

också så att jord- och skogsbruksföretagen av i dag ofta ger en bild av en

disharmonisk produktionsapparat, där insatserna inom olika sektorer av

företaget är dåligt avvägda. Även om orsakerna härtill är många, kan man

inte frigöra sig från tanken att förhållandet att flera organ var för sig medverkar

till att utforma olika delar av företaget knappast är ägnat att ge

företaget önskvärd balans i resursfördelningen.

Framtida verksamhet. Avgörande för hur den framtida organisationen

skall byggas upp är arten och mängden av arbetsuppgifter. Även den arbetsmetodik,

som tillämpas, är av betydelse i sammanhanget. Utredningen

utgår från att nuvarande arbetsuppgifter i huvudsak kommer att kvarstå.

I den mån nya sådana tillkommer eller tyngdpunkten i den nuvarande verksamheten

förskjuts i den ena eller andra riktningen som en följd av utredningens

kommande förslag och därpå grundade beslut om den framtida

jordbrukspolitiken, torde hänsyn få tas härtill vid den slutliga utformningen

av organisationen.

Även om den prisreglerande verksamheten intar en mycket viktig plats i

den statliga jordbrukspolitiken, bereder den med hänsyn till sin begränsade

administrativa apparat inte några större problem ur organisationssynpunkt.

I fråga om jordbrukets rationalisering och den därmed mer eller mindre

intimt sammanvävda verksamheten av motsvarande slag på skogsbrukets

och trädgårdsnäringens områden framhåller utredningen att översiktlig planering

framdeles torde bli en uppgift av betydelse för allt flera områden.

Den initiativverksamhet beträffande olika effektiviseringsstödjande åtgärder

från samhällets sida, som kommer att åvila rationaliseringsorganisationen,

måste byggas på en ingående kunskap om resp. områdes produktionsförutsättningar,

avsättningsförhållanden och arbetskraftssituation liksom

om utvecklingstendenser inte bara inom jordbruk utan också beträffande

landsbygdsförhållanden i övrigt.

Goda yrkeskunskaper hos de inom jord- och skogsbruk verksamma är ett

grundvillkor för framgång i rationaliseringsverksamheten. Allt eftersom

större kapital- och markresurser knyts till företagen ökar behovet härav.

I första hand erfordras en grundläggande yrkesutbildning. Det som brister

i grundutbildning får kompletteras genom upplysnings- och rådgivningsverksamheten.

I framtiden torde det bli än mer viktigt än hittills att uppbyggandet av

rationella lantbruksföretag och den successiva anpassningen av företagens

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Ma j. ts proposition nr 100 år 1965

produktionsformer baseras på ekonomiska bedömningar av skilda handlingsalternativ.

En företagsekonomisk planering, som omspänner företagets

samtliga grenar, måste göras. Ofta bör den få utmynna i ett handlingsprogram,

där ordningsföljden av olika steg i förbättringsarbetet avvägts med

hänsyn till kapitaltillgång in. m.

För att bl. a. i samband med strukturrationalisering få fram konkreta

förslag för överväganden om företagsutformningen inom begränsade områden

erfordras även viss planering, s. k. individualplanering. Med utgångspunkt

från bedömningar rörande lämplig markanvändning, befintliga anläggningar

in. m. bör med stöd av företagsekonomiska beräkningar göras

alternativa förslag till uppbyggandet av bestående brukningsenheter. Genom

finansieringsstöd i olika former kan rationaliseringsorganen möjliggöra

eller stimulera till de ofta stora investeringar som erfordras vid sådant

uppbyggande. Med hänsyn till det ökande kapitalbehovet inom jord- och

skogsbruket och då en god kapitalförsörjning är en förutsättning för framgång

i rationaliseringsarbetet torde finansieringsstödjande åtgärder framdeles

få en ökad omfattning. Köp och försäljning av mark har visat sig vara

det mest verksamma medlet från det allmännas sida, då det gällt att åstadkomma

strukturförbättringar. Det f. n. starkt ökande utbudet av fastigheter

och en i samband därmed väntad ytterligare ökad takt i strukturomvandlingen

pekar mot ett vidgat utrymme för denna inköps- och försäljningsverksamhet.

1 vissa avseenden, t. ex. i fråga om markförvärv och skogsvård,

är samhällets intresse för jord- och skogsbrukets rationalisering så

framträdande att det ansetts erforderligt att reglera spörsmålen i lag. Lagtillämpning

blir därigenom en viktig del av rationaliseringsorganens uppgifter.

Som komplement till övriga insatser erfordras på vissa arbetsavsnitt insatser

från rationaliseringsorganens sida i form av serviceverksamhet såsom

projektering, uppgörande av planer och kalkyler, laboratorier änst i

form av analyser, tillhandahållande av skogsfrö och skogsplantor etc., på

vilka områden brister eljest skulle uppstå med en minskad rationaliseringstakt

som följd.

Utredningen behandlar även vissa metodikfrågor, som bedöms vara av

betydelse för den framtida organisationsutformningen i stort, och uppehåller

sig därvid huvudsakligen vid rådgivningsverksamheten.

Rådgivningens former måste enligt utredningen varieras efter de förutsättningar

som föreligger i de enskilda fallen beträffande ämnesområdet,

mottagarna och tillgängliga resurser för rationaliseringsarbetet. Viktigt är

att befintliga förutsättningar för eu snabb kunskapsspridning utnyttjas.

Bl. a. bör de mest aktuella frågeställningarna och problemen bearbetas, förefintliga

organisationer och deras kanaler till medlemmarna utnyttjas samt

föregångsmännen i bygderna anlitas i arbetets planering och såsom förc2

Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. AV 100

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1965

döme vid genomförande av praktiska åtgärder. För att initiera olika rationaliseringsprocesser

fordras vidare från rådgivningens sida en bred kontaktyta

till näringsutövarna. Framstegstakten synes i hög grad betingas av

att man parallellt utnyttjar olika framkomstvägar och kombinerar olika

metoder så att dessa understöder varandra.

Grundläggande för snabb spridning av kunskaper i form av nya fakta

m. m. är upplysning genom massmedia. Denna form kan i eu del fall ge

omedelbara resultat men är framför allt ett sätt att väcka intresse. För

mera konkreta resultat erfordras grupprådgivning eller individuell rådgivning.

Om personalresurserna skall räcka till, torde grupprådgivningen

få bli den vanligaste vägen. Individuell rådgivning torde främst få utnyttjas

vid mera omfattande planeringar, exempelvis i anslutning till någon större

omläggning av produktionsinriktningen, utökning av markinnehav och

större investeringar, vid vilka tillfällen risken för felinvestering eller felaktig

långsiktig uppläggning av driftsformen kan vara överhängande.

Det är viktigt att kunskapsvägarna förbättras särskilt på de punkter, där

nu flaskhalsar finns som fördröjer tillämpningen i praktiken av nya driftsmetoder,

försöksresultat etc. Sålunda synes kontakten mellan försöks- och

forskningsinstitutioner och rådgivningsorganisationen böra ytterligare förbättras

och en lämplig arbetsfördelning dem emellan åstadkommas. Vidare

bör eftersträvas en bättre kontakt mellan rådgivarna och näringsutövarna.

Detta kan ske bl. a. genom att antalet lokalt placerade rådgivare ökas och

att näringsutövarna aktivt engageras i rådgivningsverksamheten. Vidare

bör massmedia — inte minst televisionen — utnyttjas i ökad utsträckning.

Den regionala organisationen. Vid övervägandena om hur den regionala

rationaliseringsorganisationen bör utformas, har utredningen haft följande

allmänna utgångspunkter.

1. De nuvarande länsorganens samtliga uppgifter skall fullgöras.

2. Den nya organisationens primära uppgift blir att ettektuera de beslut

som statsmakterna fattar om mål och medel i rationaliseringsverksamheten.

8. Rationaliseringsåtgärderna skall liksom hittills i främsta rummet vara

en de berörda näringarnas egen verksamhet som statsmakterna genom särskilda

organ och åt dessa anvisade medel stöder.

4. Organisationen skall fylla de krav på anpassningsbarhet och effektivitet

som måste ställas på den från såväl näringarnas som det allmännas

sida.

Analysen av den nuvarande organisationen visar att bristerna i denna till

stor del beror på uppdelningen av rationaliseringsåtgärderna på olika organ.

De av statsmakterna under senare år vidtagna anpassningarna av organisationen

har i stor utsträckning just tagit sikte på att sammanknyta

enskilda grenar till gemensamma insatser. Utredningen har frågat sig, om

denna utveckling varit ändamålsenlig och om den kan tas till utgångs
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1965

punkt för uppbyggandet av eu ny organisation. Alternativt har prövats, om

det i eu tid med klara tendenser till mera specialiserade produktionsformer

är lämpligare att särbehandla de enskilda rationaliseringsgrenarna.

Utvecklingen på det tekniska och biologiska området bildar fortfarande

grundvalen för framåtskridandet och rationaliseringsverksamheten, men beträttande

många spörsmål på dessa områden måste man se insatserna på

de enskilda områdena i deras större sammanhang, dvs. deras återverkningar

på hela företaget. Detta gäller givetvis särskilt de ekonomiska övervägandena,

som inte tyller sin uppgift med mindre produktionsresursernas

alternativa användning beaktas. En isolerad analys av enbart jordbrukssidan

i ett kombinerat företag kan leda till helt andra slutsatser än om också

skogsdelen tas med. Även om många effektiviseringsfrågor kan avgränsas

till en specifik gren av rationaliseringsverksamheten och kan lösas inom

dennas ram, torde det helt övervägande antalet företag inom eu nära framlid

komma att beröras av åtgärder av mer genomgripande slag. I det sammanhanget

kan ingen rationaliseringsgren sättas främst. Alla grenar måste

utnyttjas och olika effektiviseringsvägar jämbördigt prövas.

De statliga ekonomiska insatserna inom skilda rationaliseringsgrenar

måste avvägas i förhållande till varandra, vilket är ägnat att ytterligare

binda samman de olika åtgärderna. Detta lörhållande torde också vara en

anledning till att man i de flesta högt utvecklade jordbruksländer i allt

större utsträckning arbetar efter organisationsformer, där de förut skilda

rationaliseringsgrenarna knyts samman.

Utredningen har kommit till den slutsatsen, att det mera är sambandet

mellan de olika rationaliseringsgrenarna än skillnaderna dem emellan som

bör utgöra grunden lör den framtida rationaliseringsorganisationens utformning.

För att finna en organisationsform, som ur såväl samhällets som

berörda näringars synpunkt är lämpligare än den nuvarande, har eftersträvats

dels eu mera samlad organisation, dels eu klarare gränsdragning och

förbättrad samordning mellan olika berörda organ.

Med utgångspunkt från det anförda har utredningen diskuterat en rad

olika organisationsalternatin. Inledningsvis har övervägts, i vilken utsträckning

näringsutövarna själva såsom i Danmark genom sina organisationer

och med hjälp av statsbidrag skulle kunna svara för rationaliseringsverksamheten.

Då detta inte torde vara möjligt beträffande sådana delar

av verksamheten som strukturrationalisering och finansieringsstöd, är systemet

enligt utredningen inte tänkbart för våra förhållanden. Vidare har diskuterats

möjligheterna att såsom i USA anknyta rådgivningsverksamheten

till högskolorna samt att föra den översiktliga planeringen och tillämpningen

av jordlagstiftningen till länsstyrelserna. Intetdera har befunnits lämpligt.

Utredningen har härefter inriktat sig på att sammanföra uppgifterna

med jordbrukets, skogsbrukets och trädgårdsnäringens rationalisering till

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1965

organ, som har karaktär av allmänna institutioner och i vilka näringsutövarnas

inflytande är tryggat genom lämpligt avvägd representation. Frågan

om alla uppgifterna skall samlas i ett organ eller delas på två organ

har övervägts. Samtidigt har särskilt behandlats frågan om lantmäteriet

hör ingå i de nya organen.

På grundval av en analys av de olika arbetsuppgifterna och deras funktionella

samband presenterar utredningen tre huvudalternativ, benämnda

A, B och C.

Alternativ A innebär att ett organ bildas, som övertar hushållningssällskapets,

lantbruksnämndens och skogsvårdsstyrelsens arbetsuppgifter. Lantmäteriet

förblir fristående i sin nuvarande organisationsform men med en

utbyggd samverkan med nämnda organ. Det nya organets uppgifter kommer

att ha skiftande karaktär, från rent statliga insatser till arbete, som

betingas av näringarnas direkta efterfrågan.

Övervägandena om arbetsuppgifternas gruppering i det nya organet har

lett fram till följande organisationsförslag. Den verkställande ledningen av

organet skall utövas av en chef. Ett kansli får till uppgift att handlägga

ärenden som inte nödvändigtvis kräver för organets uppgifter fackutbildad

personal. Omfattningen av och karaktären på de produktionstekniska frågorna

motiverar att dessa uppgifter uppdelas på två särskilda enheter, eu

skoglig avdelning och en jordbruksavdelning. Eu avdelning bör inrättas lör

strukturfrågor och för samordning av de ekonomiska stödåtgärder som har

betydelse för strukturutvecklingen. Eu särskild arbetsenhet förutsätts komma

att sammanhålla och programmera rådgivningen, inkl. kursverksamheten.

Vidare bör finnas från avdelningsindelningen fristående expertis dels

för speciella och större uppgifter avseende företagsekonomisk kalkylering,

dels för en framåtsyftande planering av anpassningsvägarna inom jord- och

skogsbruk. En lokal organisation bör byggas ut med i distrikt verksamma

fackutbildade rådgivare. Separata rådgivare för skogssidan och jordbrukssidan

bör finnas.

Rationaliseringsorganets kontakt med näringsutövarna skall bl. a. bygga

på en medlemsorganisation efter förebild av hushållningssällskapen.

Organets styrelse bör omfatta elva ledamöter. Av dessa bör fem, däribland

ordföranden, utses av Kungl. Maj :t, två av landstinget och fyra av medlemmarna.

Härjämte skall organets chef alltid delta i styrelsens överläggningar

men inte i omröstningar. Beslutanderätten förutsätts i stor utsträckning

komma att överlåtas åt särskilda delegationer.

Alternativ B innebär att två organ för jord- och skogsbrukets rationalisering

bildas, nämligen ett som handhar det allmännas insatser för strukturrationaliseringen

men också innefattar hela lantmäteriets nuvarande

verksamhet samt ett som övertar i huvudsak den verksamhet som hushållningssällskap

och skogs vårdsstyrelser nu svarar för. Det förra, som be
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 är 1965

nämns slrukturrationaliseringsorgan eller SR-organ, förutsätts vara helstatligt.

Det senare, som i stor utsträckning kommer att verka genom upplysning

och rådgivning och som benämns UR-organ, förutsätts få eu i förhållande

till staten mer fristående ställning, dock med bibehållande av ursprungsorganens

officiella karaktär.

Reroende på hur avgränsningen mellan dessa båda organs arbetsområden

görs, särskilt i fråga om finansieringsstöd till investeringar i mark och

anläggningar samt projektering av sådana åtgärder, erhålls olika underallernativ.

Av dessa redovisar utredningen två. I det ena, benämnt B 1, förs huvuddelen

av investeringsfrågorna till UR-organet, medan till SR-organet

knyts enbart verksamhetsavsnitt med uppgifter av övervägande offentligrättslig

karaktär. SR-organet bildas genom att en del av lantbruksnämnden

överförs till lantmäteriorganisationen. I det andra underalternativet,

benämnt R 2, sammanhålls inom SR-organet i princip alla de arbetsuppgifter,

som avser ändringar i den fasta egendomen. SR-organet bildas genom

att lantbruksnämnd och lantmäteri sammanförs i ett organ. UR-organet

blir därvid ett mer renodlat rådgivningsorgan med tyngdpunkt på driftsrationaliseringsfrågor

i jordbruk, skogsbruk och trädgårdsbruk.

SR-organet i alternativ B 1 blir ett organ med tyngdpunkt på fastighetsbildning

utökat med i första hand lantbruksnämndernas yttre rationaliseringsverksamhet.

Verksamheten uppdelas på två huvudavdelningar, nämligen

en lön ättningsorganisation, som motsvarar den nuvarande fältorganisationen

i lantmäteriet, och en allmän avdelning.

Ledningen av verksamheten skall åvila en chefstjänsteman. Denne får

till sitt förfogande ett kansli och en utredningssektion. Förrättningsorganisationen

förutsätts liksom f. n. omfatta distriktsenheter och specialenheter.

Den allmänna avdelningen skall inrymma dels länslantmäterikontorets

arbetsuppgifter, dels huvuddelen av organets befattning med strukturrationaliseringsfrågor,

dels också vissa tekniska ärenden, överlantmätarens

funktioner skall övertas av SR-organet med chefstjänstemannen som ansvarig.

Detta förutsätter att organets chef eller chefen för den allmänna avdelningen

är lantmäteriutbildad med särskild kompetens på plan- och fastighetsrättsliga

frågor. Besluten i strukturfrågor inom jord- och skogsbruk

förutsätts ankomma på organets styrelse.

SR-organets styrelse måste ges en sammansättning, som gör den kompetent

att bedöma förutom jordbruks- och skogsbruksärenden även frågor

rörande markanvändning för andra ändamål än jord- och skogsbruk.

Styrelsen förutsätts omfatta ordförande och tre andra av lvungl. ,Mpj :t utsedda

ledamöter, två ledamöter valda av UR-organet samt, såsom självskrivna

ledamöter, SR-organets och UR-organets chefer.

UR-organet i alternativ B 1 övertar huvuddelen av den med statsmedel

bedrivna verksamheten för utveckling av produktionsteknik och arbetsorganisation

inom jordbruk, skogsbruk och Irädgärdsbruk, inkl. ärenden ro
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1965

rande fasta anläggningar, samt med dessa uppgifter sammanhängande serviceverksamhet.

Under organets chef skall finnas två avdelningar, en för

skogs- och en för jordbruksfrågor. För service- och stabsfunktioner skall

finnas ett kansli, en utredningssektion och en sektion för samordning av

kursverksamhet och utbildning. I utredningssektionen skall ingå företagsekonomisk

sakkunskap. Liksom i alternativ A bör rådgivare utplaceras i

distrikt.

Hushållningssällskapens medlemsförsamling bibehålls. UR-organets styrelse

bör bestå av elva ledamöter. Kungl. Maj :t bör utse tre ledamöter, däribland

ordföranden, landstinget två ledamöter och medlemsförsamlingen

tyra ledamöter. Cheferna för UR- och SR-organen bör vara självskrivna

ledamöter i styrelsen.

För att trygga samordningen mellan SR- och UR-organen i B 1-alternativet

krävs mer eller mindre fast organiserat samarbete mellan olika arbetsenheter

i de båda organen. Det kan gälla allmän planering, investeringsfrågor,

kursverksamhet in. in.

SR-organet i alternativ B 2 skall innefatta lantbruksnämnd och lantmäteri,

varvid lantmäteriets distriktsenheter skall ingå i organet med i princip

oförändrad ställning. Det innebär att dessa enheter självständigt skall

fullgöra sina uppgifter utan att vara underställda organets styrelse.

Chefstjänstemannen får liksom i B 1-alternativet ett kansli och en utredningssektion

till sitt förfogande. Länslantmäterikontorets uppgifter övertas

av ett fastighetskontor. Lantbruksnämndernas nuvarande uppgifter fördelas

på två avdelningar, en för strukturrationalisering och kalkylverksamhet

samt en för teknisk projektering m. in. De specialenheter, som från lantmäteri

t avdelas för uppgifter inom jord- och skogsbruk, skall vara underställda

organets styrelse. Övriga specialenheter avses få samma ställning som

distriktsenheterna.

Beslutanderätten i organet skall utom i laga förrättningar åvila en styrelse

bestående av sju ledamöter. Av styrelsens ledamöter förutsätts Kungl.

Maj :t utse tre, däribland ordföranden, och UR-organet två. UR-organets chef

och SR-organets chef skall vara självskrivna ledamöter.

UR-organet får i alternativ B 2 mera begränsade uppgifter än i alternativ

B 1 genom att de till inre rationalisering nu hänförliga uppgifterna inordnas

i SR-organet. UR-organet kommer närmast att fungera som hushållningssällskapen.

Organets inre organisation blir samma som i alternativ B 1. Dess

styrelse och status bör vara samma som hushållningssällskapens. Skogsnäringen

stk»r dock få representation. — Liknande anordningar för samordning

mellan SR- och UR-organen som i alternativ B 1 bör vidtas.

Alternativ C innebär att skogsvårdsstyrelserna förblir självständiga organ.

Organisationen i övrigt anknyts till de lösningar som förut angetts för A-alternativet

resp. B-alternativet. Detta innebär antingen en sammanslagning av

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1965

lantbruksnämnder och hushållningssällskap (C/A-fallet) eller av lantmäteriet

och del av eller hela lantbruksnämnderna (C/B-fallet).

I fråga om utformningen av organen i alternativ C hänvisas i tillämpliga

delar till vad som anförts om A- och B-alternativen. Samordningen mellan

skogsvårdsstyrelsernas verksamhet och övrig rationaliseringsverksamhet hör

ske genom att det nya rationaliseringsorganet och skogsvårdsstyrelsen får

gemensam ordförande och ett antal gemensamma ledamöter. Chefstjänstemännen

i resp. organ bör kallas till sammanträdena, översiktliga utredningar

av intresse för båda organen bör bedrivas i samarbete. Samråd rörande

företagsplanering och kalkylering skall ske i en särskild samarbetsgrupp.

Skogsvårdsorganet skall på beställning medverka i strukturrationaliseringen.

I markanvändningsfrågor skall strukturorganet avgöra om mark får tas

ur jordbruksproduktionen, medan skogsvårdsorganet skall avgöra om skogsodling

bör ske. Rådgivnings- och upplysningsarbetet inom hela rationaliseringsområdet

bör samordnas genom gemensam programmering av kursverksamheten

och genom att utbildningssektionen i strukturorganet även står

skogsvårdsorganet till tjänst.

Jordbruksutredningen har inte tagit ställning till de framtida rationaliseringsorganens

personalstyrka. Antalet befattningshavare i ett genomsnittslän

anges för de olika alternativen dock till följande.

A-alt. Bl-alt. B 2-alt.

SR UR SR UR

130 90 120 105 105

Om skogsvårdsstyrelserna förblir fristående minskas antalet befattningshavare

i A-alternativet och i UR-organet i B-alternativen med 55 å 60.

Utredningen har vid sin bedömning av organisationsalternativen sökt finna

den organisation, som bäst fyller kraven på lämplighet ur såväl samhällets

som berörda näringars synpunkt.

I alternativ A samlas huvuddelen av de statliga insatserna för jordbrukets,

skogsbrukets och trädgårdsnäringens rationalisering i ett organ. Utredningen

har fäst särskild vikt vid att rationaliseringsorganet får en helhetsbild av företagen.

Det är såväl ur den enskilda företagarens som ur samhällets synpunkt

angeläget att rationaliseringsverksamheten får en företagsekonomisk

inriktning. Det kan nämligen väntas att strävandena att effektivisera jordbruks-

och skogsproduktionen i ökad utsträckning kommer att ta sikte på

stora omställningar. Innan sådana mera omfattande åtgärder sker, är det för

att bästa möjliga resultat skall nås nödvändigt att företagsekonomiskt pröva

alternativa vägar. Eftersom eu stor del av företagen är kombinerade jordoch

skogsbruksföretag, kräver en sådan prövning att sakkunskap på jordbrukets

och skogsbrukets områden samverkar. Denna samverkan fungerar

bäst om sakkunskapen är samlad i ett organ.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1065

För alternativ A talar vidare att hela rationaliseringsverksamheten får god

kontakt med näringsutövarna genom eu medlemsorganisation och genom

lokalt placerade rådgivare. För näringsutövarna underlättas kontakten även

genom att de har ett i stället för tre organ att vända sig till.

Det är vidare för samhället en fördel att kunna samla planering och programmering

av verksamheten i ett organ. Detta ger underlag för samlade insatser

i syfte att på begränsad lid nå väsentliga resultat i en bygd och för

samordnade investeringar inom de enskilda företagen.

Mot A-alternativet har anförts att det nya organet skulle bli för stort och

svårhanterligt. Det blir dock enligt utredningens uppfattning inte nämnvärt

större än i B-alternativen. Vidare har ifrågasatts om sådan offentligrättslig

verksamhet som berör kontroversiella frågor samt hela rådgivnings- och serviceverksamheten

kan förenas i ett organ. Det har också gjorts gällande att

det kan vara förenat med olägenheter att det nya organet och lantmäteriet

kommer att ha näraliggande uppgifter i samband med strukturrationaliseringen.

Fördelarna med B-alternativen hänger vad gäller strukturfrågorna samman

med att fastighetsbildningen och de direkta hjälpmedlen för yttre rationalisering

samlas i ett organ och under gemensam ledning. Detta bör ge

bättre möjligheter än nu att välja lämpligaste sätt för att genomföra strukturrationalisering.

Genom att expertis på lantmäteriets och lantbruksnämndernas

verksamhetsområden förs samman i det nya strukturorganet, bör

goda förutsättningar finnas att samordna den allmänna samhällsplaneringen

och strukturrationaliseringen. På det produktionstekniska området ger B-alternativen

en bättre samordning än nu av kursverksamheten för jordbrukets

och skogsbrukets rationalisering. Möjligheterna till samordning blir dock

inte så goda som i A-alternativet.

Olägenheterna med B-alternativen beror främst på att strukturrationaliseringen

och arbetet med produktionstekniska förbättringar inte organisatoriskt

kopplas samman. Härigenom riskeras att möjligheterna att välja

mellan olika rationaliseringsvägar inte blir tillräckligt väl klarlagda för företagarna.

Näringsutövarna kommer alltjämt att ha olika organ att vända sig

till i rationaliseringsfrågor. Strukturorganets kontakter med och förankring

hos näringsutövarna blir svaga, vilket är en avgjord brist.

Betänkligheter mot B-alternativen har framförts med hänsyn även till att

strukturorganet huvudsakligen blir ett fastighetsbildningsorgan med tyngdpunkten

på frågor som ligger utanför jord- och skogsbrukets rationalisering.

Därjämte har lantmäteriet nyligen genomgripande omorganiserats och förslag

till ny fastighetsbildningslagstiftning framlagts. Lantmäteriet synes därför

inte utan mycket starka skäl nu böra inbegripas i en omorganisation.

Med hänsyn till det anförda och sedan det befunnits möjligt att dra upp

klara riktlinjer för gränsdragning och samordning mellan lantmäteriet och

ett särskilt organ för jord- och skogsbrukets rationalisering utgår utredningen

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1965

vid de fortsatta övervägandena från att lantmäteriet skall förbli fristående.

Att ha ett särskilt strukturorgan vid sidan av lantmäteriet anses inte böra

komma i fråga. Utredningen förordar därför att strukturanpassning och övrig

rationaliseringsverksamhet inordnas i ett och samma organ.

Kvar står då frågan om skogsvårdsstyrelsen skall ingå i det nya organet

eller enligt alternativ C förbli fristående. För alternativ C har anförts att

huvuddelen av skogsvårdsstyrelsernas arbetsuppgifter är av sådant slag, att

de inte i större utsträckning behöver samordnas med övriga berörda organs

insatser för skogsbrukets och jordbrukets rationalisering. Därvid har framhållits

att utvecklingen av skogsbrukets driftsfrågor går snabbt, medan

exempelvis strukturförändringarna sker långsammare och endast berör ett

mindre antal företag. Det har vidare ansetts vara fördelaktigt med en liten

och enhetlig organisation, eftersom den är mera anpassningsbar och avståndet

mellan allmänheten och den beslutande instansen blir mindre. En geografisk

indelning av skogsvårdsstyrelseorganisationen med hänsyn till de

speciella skogliga förhållandena har ansetts vara lättare att genomföra vid eu

fristående organisation. Vidare antas en sådan lösning ge större möjligheter

att till verksamheten knyta en mera allsidig representation för skogsnäringen.

Skäl för alt skogsvårdsstyrelsen skall ingå i det nya organet är att utvecklingsplanering

samt frågor rörande arbetskraft, markanvändning och

kapital m. in. ofta måste behandlas gemensamt för jord- och skogsbruk. Eu

betydande del av produktionsenheterna utgör kombinerade jord- och skogsbruksföretag.

För att bygga ut och förbättra sådana företag är det nödvändigt

att göra eu samlad företagsekonomisk bedömning. Väsentliga uppgifter

i fråga om strukturrationaliseringen, framför allt den aktiva inköpsverksamheten

och tillämpningen av jordförvärvslagstiftningen, måste has om hand

av samma organ beträffande såväl jord som skog. Strukturrationaliseringen

bör, bl. a. för att personalen skall kunna utnyttjas på bästa möjliga sätt, organisatoriskt

kopplas samman såväl med jordbrukets som med skogsbrukets

produktions- och driftsrationalisering. Skogsägarna övertar slutligen genom

sina egna organisationer i ökad utsträckning arbetsuppgifter avseende skogsvård

och service. Detta minskar förutsättningarna för att på längre sikt behålla

fristående skogsvårdsstyrelser i varje län.

Utredningen finner det anförda starkt tala för att rationaliseringsåtgärderna

i jordbruket och skogsbruket integreras genom att det allmännas insatser

fullgörs av ett organ i varje län. Utredningen föreslår därför att hushållningssällskap,

lantbruksnämnd och skogsvårdsstyrelse enligt alternativ

A förs samman till ett länsorgan, i det följande benämnt regionalorgan.

Härefter behandlar jordbruksulredningen del föreslagna regionalorganets

utformning. Utredningen konstaterar att skäl finns för att åtminstone

några av de blivande organen bör ges större geografiska verksamhetsområden

än de nuvarande länen. Då eu särskild indelningsgrund för dessa

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1005

organ kan försvåra samarbetet med övrig länsförvaltning, föreslår utredningen

dock att länen behålls som indelningsgrund. Samtidigt erinras om

att översyn av länsindelningen pågår. Utredningen föreslår i detta sammanhang

alt de båda hushållningssällskapen, de båda lantbruksnämnderna

och skogsvärdsstyrelsen i Älvsborgs län sammanförs till ett för hela länet

gemensamt organ.

Utredningen behandlar regionalorganets principiella uppbyggnad, men

däremot inte organisationens dimensionering. En utgångspunkt för utredningens

överväganden är dock att statens insatser för rationaliseringsverksamheten

totalt sett inte kommer att minska.

Regionalorganets uppgifter kommer i huvudsak att motsvara den verksamhet

som hittills bedrivits av lantbruksnämnd, hushållningssällskap och

skogsvårdsstyrelse. För samtliga dessa organ utgör statliga medel grunden

för hela verksamheten. Denna domineras därför av uppgifter inom ramen

för den statliga rationaliseringspolitiken, såsom lagtillämpning, liidragsoch

låneverksamhet, rådgivnings- och upplysningsarbete m. in. Även det nya

organet kommer i första hand att svara för uppgifter av detta slag. En annan

uppgift för regionalorganet måste vara att göra det möjligt att fullfölja och

främja näringsutövarnas egna initiativ. Vikten härav helyses bäst av att flera

av hushållningssällskapens verksamhetsgrenar vuxit fram genom sällskapens

initiativ.

Inom de tre organens nuvarande verksamhet finns dock uppgifter, vars

inordnande i regionalorganet kan ifrågasättas. Detta gäller i första hand

vissa uppgifter, som inte har direkt samband med rationaliseringen, liksom

arbetet med småbruksstöd, skördeskadeskydd, planering för beredskapsarbeten

m. in. För regionalorganet är det ur vissa synpunkter fördelaktigt

om det kan avlastas flertalet av dessa arbetsuppgifter. De kommer att tynga

organet organisatoriskt och volymmässigt och kan i viss mån inkräkta på

dess huvuduppgifter. Med hänsyn till samhällets behov av ifrågavarande

verksamhet är det dock realistiskt att räkna med att flera av de angivna

uppgifterna kommer att åvila regionalorganet, åtminstone tills annan lämplig

huvudman övertar verksamheten.

De nuvarande organen fullgör på beställning en råd uppgifter, bland vilka

kan nämnas markkartering, produktionskontroll i animalieproduktionen,

byggnads- och täckdikningsprojektering samt tillhandahållande av frö och

plantor för skogsbruket. Det är självfallet angeläget att markkartering verkställs,

att frö- och plantförsörjningen på skogens område tryggas osv., men

del är knappast eu regionalorganets uppgift att handha dessa funktioner i

sådana fall, då verksamheten med tillfredsställande resultat kan hedrivas

inom den privata sektorn. Regionalorganet bör därför endast utföra beställningsarbeten

i den mån dessa rör betydelsefulla rationaliseringsavsnitt och

behovet av sådan service inte på ett tillfredsställande sätt kan tillgodoses på

annat håll. Det allmännas serviceverksamhet bör kunna minskas i fråga om

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1965

.bokföring, planering av hemträdgårdar, parkanläggningar o. d. Kontrollverksamhet,

stambokföring in. in. hör bedrivas i samverkan mellan jordbrukets

föreningar och regionalorganet. I övrigt räknar utredningen inte med

att någon nämnvärd minskning av beställningsverksamheten f. n. kan ske.

Det bör i första hand ankomma på forsknings- och försöksinstitutionerna

att planera försöksverksamheten på jordbrukets och skogsbrukets områden.

De helt statliga och de statsunderstödda försöken bör planeras gemensamt.

Av praktiska skäl bör försöksinstitutionerna kunna anlita regionalorganet

för vissa uppgifter i samband med försökens genomförande.

Hushållningssällskapen bedriver genom fiskerikonsulenterna verksamhet

på fiskets område. Fisket har numera samband med jordbruk i huvudsak

endast genom att det är äganderättsligt knutet till jordbruksfastigheterna.

Det förekommer sällan att fisket är en produktionsgren i egentlig bemärkelse

vid jordbruksföretag. Utom till fiskevattensägare är fiskerikonsulenternas

rådgivning riktad till eu stor grupp av yrkesfiskare, som saknar

varje anknytning till jord- och skogsbruk, och till fritidsfiskare. Utredningen

finner vägande skäl tala för att i vart fall den centrala ledningen för

fiskerikonsulenterna och den statliga fiskeriadministrationen sammanfogas.

Ledningen är f. n. splittrad på fiskeri- och lantbruksstyrelserna. Oavsett hur

frågan om den regionala fiskeriorganisationen löses, kan dock fiskerikonsulenterna

placeras vid regionalorganen och därigenom få anknytning till

rationaliseringsverksamheten.

Även på det veterinära området är organisationen splittrad. Huvuddelen

av hushållningssällskapens uppgifter på detta område, dvs. djurhälsokontroll

och laboratorieverksamhet, anser utredningen kunna falla utanför ralionaliseringsorganets

verksamhet. Regionalorganet behöver dock ha veterinär

sakkunskap för rådgivning. Denna uppgift har närmast anknytning till

husdjursspecialisternas och byggnadsteknikernas funktioner inom organet.

De fältarbetande veterinärernas behov av laboratorieservice torde kunna

ordnas oavsett om regionalorganet har egna laboratorier eller om dessa finns

vid andra organ.

Hemkonsulentverksamheten kan enligt utredningen delas upp på allmän

konsumentupplysning och på insatser för jordbrukets rationalisering genom

bättre hushållning med arbetskrafts- och kapitalresurser. Den första delen

av verksamheten har inte någon särskild anknytning till jordbruket och dess

rationalisering. Det finns därför inte anledning att inordna denna del i regionalorganet,

utan den bör i princip avskiljas. Den andra delen av verksamheten

är av större intresse i förevarande sammanhang och bör behållas vid regionalorganet.

Utredningen finner det inte motiverat att infoga hemslöjdsverksamheten

i det nya regionalorganet.

Jordbruksutredningen har sökt skapa ett organ som är lämpat att handha

de förut nämnda arbetsuppgifterna. Med hänsyn till relationerna med

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1965

främst yrkesutövarna föreslår utredningen att organet får sådan status,

att det blir ett av det allmänna reglerat organ med inflytande från berörda

intressenter. Inom den samlade organisationen bör beslutanderätt i stor utsträckning

decentraliseras till regionalorganet.

Organets styrelse bör ha ett övervägande lekmannainslag. Med hänsyn till

arbetsuppgifternas art bör Kungl. Maj :t äga ett betydande inflytande på styrelsens

sammansättning. Därjämte bör såväl näringsutövarna som landstinget

utse styrelseledamöter. Styrelsen bör bestå av elva ledamöter, varav

Kungl. Maj :t utser ordförande och fyra andra ledamöter, landstinget två

och näringsutövarna genom en medlemsorganisation fyra. Organets chefstjänsteman

avses inte vara ledamot i styrelsen. Han skall dock äga delta i

sammanträdena samt äga rätt och skyldighet att anteckna avvikande mening

till protokollet, överlantmätaren bör äga delta i överläggningarna, då

frågor som rör hans verksamhet behandlas.

Styrelsen i plenum skall ange riktlinjerna för organets verksamhet, besluta

i frågor av principiell natur samt avgöra andra viktigare ärenden. Beslutanderätten

i övrigt bör ankomma på delegationer, nämligen skogsdelegation,

jordbruksdelegation, strukturdelegation och utbildningsdelegation, samt på

tjänstemän. I delegation bör normalt vederbörande avdelnings- eller sektionschef

ingå som ledamot. Organets chef, som skall äga delta i delegationernas

sammanträden, bör äga påfordra att ärende prövas i styrelsen.

Slrukturdelegationen bör enligt utredningen bestå av fyra ledamöter ur

organets styrelse, varav två bland de av Kungl. Maj :t utsedda, överlantmätaren,

chefen för strukturavdelningen och, såsom adjungerad, en väl kvalificerad

jurist. Därjämte skall eu företrädare för länsstyrelsens planeringsavdelning

äga närvara vid delegationens sammanträden. Delegationen skall

besluta i de enskilda strukturärenden som avser tillämpning av förvärvslagstiftning,

inköp och försäljning av mark m. in. samt svara för den samlade

bedömningen av åtgärder av betydelse för strukturutvecklingen. Frågor

rörande översiktlig planering skall beredas i delegationen innan de behandlas

i plenum.

De övriga delegationernas sammansättning bör kunna variera med skittande

förutsättningar. Vissa ärenden bör kunna beredas i rådgivande nämnder

av samma typ som nu finns. Lokala ombud, som motsvarar de nuvarande

ortsombuden och gillesombuden, bör knytas till organet.

Till regionalorganet bör knytas en medlemsorganisation. Envar kommunalt

röstberättigad skall genom att erlägga fastställd årsavgift kunna vinna

inträde i medlemsorganisationen. Medlemmarnas inflytande på organets verksamhet

bör, i likhet med vad nu är fallet inom hushållningssällskapen, utövas

genom en församling (årsmöte). Denna tilläggs beslutsbefogenheter

genom att den bl. a. utser ett visst antal styrelseledamöter. Vidare bör årsmötet

bestämma, hur organets icke-statliga medel skall användas, samt fungera

som rådgivande församling. Medlemmarnas representanter vid årsmötet

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1965

bör utses enligt regler vilka motsvarar de som gäller för val av lantbruksombud

inom hushållningssällskapen. Lokala föreningar efter mönster av de

nuvarande hushållningsgillena bör kunna fylla en väsentlig funktion som

lokal anknytning mellan näringsutövare och rationaliseringsorgan.

Inom regionalorganet bör finnas en skogsavdelning för de skogliga frågorna

utom strukturrationaliseringen. För de produktionstekniska frågorna beträffande

växtodling, husdjursskötsel och trädgårdsskötsel, inkl. tekniska

frågor rörande byggnader, maskiner och markanläggningar, bör eu

jordbruksavdelning svara. Strukturavdelningen skall ha jord- och skogsbrukets

strukturfrågor om hand. En utbildningssektion får till uppgift att

samordna upplysnings- och kursverksamheten inom hela arbetsfältet samt

med utbildningsverksamheten vid jordbrukets och skogsbrukets yrkesskolor.

En utrednings- och kalkylsektion skall svara för långsiktig planering avorganets

verksamhet och för uppgifterna på det företagsekonomiska området.

För hl. a. de kamerala ärendena bör finnas ett kansli.

Befintlig personal vid hushållningssällskap, lantbruksnämnder och skogsvärdsstyrelscr

bör i huvudsak ingå i det nya regionalorganet. Huvuddelen

av personalen bör vara stationerad på kansliorten. För att få en god kontakt

med näringsutövarna bör dock finnas lokalt placerade rådgivare med jordbruksutbildning

resp. skogsutbildning.

Utredningen framhåller vikten av att organisationen kan anpassas till uppkommande

behov. Personalen bör vara uppförd på en för hela landet gemensam

personalstat, varigenom det blir möjligt att omdisponera personalresurserna.

Medel bör vidare anvisas för tillfälliga personalförstärkningar. Beställningsverksamheten

bör kunna anpassas till efterfrågan genom att organisationen

får behålla inflytande taxeinkomster eller får motsvarande anslag.

Hushållningssällskapens egna tillgångar bör enligt utredningen i fortsättningen

användas för i princip samma ändamål som hittills. Detta kan ske

antingen genom att sällskapen överlåter dessa tillgångar på regionalorganen

eller genom att tillgångarna överförs på fristående stiftelser som är (ill nytta

för jordbruket, skogsbruket och trädgårdsnäringen. På motsvarande sätt bör

förfaras med de egna tillgångar skogsvårdsstyrelserna disponerar.

Egna medel liksom även andra icke-statliga medel, som regionalorganet

får, bör kunna användas för att förstärka organets ordinarie resurser. Kungl.

Maj :t bör fastställa stadgar som reglerar organets funktioner.

I särskild skrivelse bär utredningen redovisat tre förslag till namn på

regionalorganet, nämligen lantbrukssällskap, med tillägget regionalorgan

för skogsbruk och jordbruk, eller länsjordnämnd eller skogs- och lantbruksnämnd.

Utredningens majoritet uttalar sig för den förstnämnda benämningen.

Den centrala organisationen. Utredningen behandlar i första hand de ämbetsverk

som svarar för den centrala ledningen av jordbrukets, skogsbrukets

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1065

och trädgårdsnäringens rationalisering, nämligen lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen

och lantmäteristyrelsen. Därjämte överväger utredningen den

lämpligaste organisatoriska anknytningen till dessa ämbetsverk av statens

jordbruksnämnd och andra centrala organ med uppgifter, som rör denna

rationalisering.

Enligt utredningens mening torde det vara lämpligt att efter hand sammanföra

vissa uppgifter centralt. Detta gäller arbeten som lätt kan utföras

centralt för att tillgodose flera länsorgans gemensamma behov. Vidare bär

centralt skötas verksamhet, som kräver specialister, dyrbar utrustning etc.

Även uppgifter över vilka de enskilda länsorganen ej har tillräcklig överblick

för att ensamma handlägga bör handhas centralt. Vid sidan av huvuduppgiften

att administrativt leda och samordna regionalorganens insatser

får således den centrala myndigheten en viktig uppgift i att lämna dessa service.

Det kan gälla sådana verksamhetsområden som översiktlig planering,

ekonomisk kalkylering, kameral verksamhet in. m.

Utredningen har mot bakgrunden av den föreslagna regionala organisationen

övervägt två alternativ för den centrala organisationen. Det ena är afl

föra samman lantbruksstyrelsen och skogsstyrelsen till ett verk, det andra

att behålla båda ämbetsverken. Såsom skäl för det senare alternativet anförs

bl. a., att de nuvarande myndigheterna på grund av sin begränsade storlek

arbetar smidigt och att det kan vara av värde för statsmakterna in. fl. att

ha ett remissorgan för jordbruks- och ett för skogsfrågor. I fråga om motiven

för det förstnämnda alternativet hänvisar utredningen till de skäl, som

anförts för att sammanföra länsorganen. Om förslaget till regional organisation

genomförs, talar starka skäl för att även den centrala ledningen knyts

samman. 1 annat fall blir administrationen säkerligen tungrodd och en stor

del av vinsten med den regionala omorganisationen går förlorad. Särskilt

komplicerat blir att inom den kameralt-administrativa sektorn behålla uppdelningen

av den centrala ledningen på två organ.

Utredningen konstaterar också att behovet av att samordna jordbrukets

och skogsbrukets yrkesutbildning ökar. Detta talar i sin tur för en ökad samordning

av den centrala ledningen på de båda utbildningsområdena. Detta är

även motiverat inför den överflyttning av tillsynen över utbildningen till

skolöverstyrelsen, som riksdagen i princip beslutat.

Utredningen föreslår att lantbruksstyrelsen och skogsstyrelsen sammanslås

till ett ämbetsverk, benämnt skogs- och lantbruksstyrelsen.

Det kan enligt utredningen inte vara aktuellt att sammanföra lantmäteristyrelsen

med skogs- och lantbruksstyrelsen. Redan lösningen av den regionala

organisationen talar för att en fristående lantmäterislyrelse bibehålls.

Därtill kommer att i lantmäteristyrelsen jord- och skogsbruksfrågorna endast

upptar en mindre del av arbetsfältet.

Samband mellan den statliga verksamheten för jordbrukets rationalisering

och för prisregleringen på jordbrukets område har hittills i huvudsak

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1965

endast ansetts föreligga, när ställning las till de allmänna riktlinjerna för

prisregleringen. Enligt hittillsvarande erfarenheter synes eu ökad samordning''

av prispolitik och rationaliseringspolitik vara önskvärd. Denna samordning

kan ta formen av eu organisatorisk sammansmältning av de håda funktionerna,

av ett utbyggt samrådsförfarande eller av en samordnande planeringsinstans.

Framför allt på det internationella området finns tendenser,

som pekar mot mer invecklade och omfattande pris- och marknadsregleringar

på jordbruksområdet. Detta ökar prisregleringsorganets arbete. Det synes

därför vara mest ändamålsenligt att behålla statens jordbruksnämnd som eu

självständig myndighet för prisreglerings- och marknadsfrågor. Utredningen

förordar dock en ökad samordning mellan jordbruksnämnden och det

centrala rationaliseringsorganet.

En arbetslördelningsfråga, som rör flera organ, är frågan var den jordbruksekonomiska

undersökningen organisatoriskt skall höra hemma. Lantbruksstyrelsen

har nu den centrala ledningen av undersökningen. Denna är

f. n. främst ett instrument vid prisförhandlingarna och har därigenom sin

huvudanknytning till jordbruksnämnden. Även med ett ändrat prissättningssystem

torde det kunna förväntas att material av detta slag blir erforderligi.

Materialets användningsområde kan emellertid även komma att förskjutas

eller vidgas så att det mera utnyttjas för analyser om produktivitetsutvecklingen,

för andra vetenskapliga undersökningar etc. Med beaktande av detta

kan såsom alternativ till nuvarande placering övervägas att organisatoriskt

knyta den jordbruksekonomiska undersökningen till jordbruksnämnden, till

lantbrukshögskolans företagsekonomiska institution eller till statistiska

centralbyrån.

Utredningen erinrar om det av statens skogsföretagsutredning (SOU

1964: 7) framlagda förslaget till ändrad organisation för förvaltning av statens

skogar och skogsindustrier. Om förslaget genomförs, skulle domänverkets

jordbruksförvaltning och huvuddelen av dess markinköpsverksamhet

överföras till rationaliseringsorganisationen.

Eu nära sammankoppling av de jordbrukspolitiska och arbetsmarknadspolitiska

åtgärderna anser utredningen nödvändig. Samordningen av jordoch

skogsbruksorganens samt arbetsmarknadsmyndigheternas verksamhet

bör därför förbättras. Berörda ämbetsverks kompetensområden behöver

däremot inte ändras.

Grunden för arbetsfördelningen mellan skogs- och lantbruksstyrelsen

samt högskolorna på jord- och skogsbruksområdet bör liksom hittills vara

att de administrativa uppgifterna inom rationaliseringsverksamheten samlas

hos det förra organet, medan forsknings- och försöksverksamhet åvilar

de vetenskapliga institutionerna.

Viss service, som Hushållningssällskapens Förbund nu lämnar länsorganen,

liksom även förmedling av statliga medel bör enligt utredningen för

framtiden skötas av den centrala myndigheten. Utredningen förväntar all

förbundet anpassar sin verksamhet efter de nya organisationsförhållandena.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1965

1 fråga om skogs- och lantbruksstyrelsens inre organisation innebär utredningens

förslag i sina huvuddrag följande.

Ämbetsverket bör ha en styrelse med en ordförande och sex andra ledamöter.

Den verkställande ledningen bör ankomma på en generaldirektör,

som samtidigt är ordförande i styrelsen. Med hänsyn till verksamhetens omfall

ning bör finnas en ställföreträdande chef i överdirektörs ställning, som

adjungeras till styrelsen. Cheferna för lantmäteristyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen

och statens jordbruksnämnd bör äga närvara vid behandling av

ärende, som berör resp. verks arbetsfält.

De administrativa byråerna vid lantbruksstyrelsen och skogsstyrelsen

torde mycket enkelt kunna förenas. I samband därmed bör finnas möjligheter

att spara in viss personal. Oavsett hur frågorna om yrkesutbildningens

ledning löses måste förutsättas att i det nya ämbetsverket finns en byrå för

utbildnings- och rådgivmingsfrågor. En sammansmältning av de båda nuvarande

verkens resurser för dessa frågor bör kunna ge vinster genom förbättrad

central planläggning och ökad samordning av jordbruks- och skogsbruksutbildningen.

Dessa två byråer bör sammanföras till en gemensam avdelning.

I övrigt synes det mest ändamålsenligt att tills erfarenheter vunnits behålla

den nuvarande ärendegrupperingen i stort. De skogliga produktionstekniska

frågorna bör bilda en särskild avdelning. Som en andra avdelning kan

urskiljas produktionstekniska frågor inom jordbrukssektorn. I en tredje

avdelning bör ingå strukturfrågorna och i huvudsak de övriga uppgifter,

som lantbruksstyrelsens rationaliseringsavdelning nu har. Var och en av de

tre avdelningarna bör indelas i två byråer. Vid sidan av avdelningarna bör

finnas en särskild planerings- och utvecklingsbyrå för hela organisationens

behov.

Huvuddelen av lantbruksnämndernas kamerala uppgifter och vissa personalärenden

liksom också i stor utsträckning motsvarande uppgifter vid

skogsvårdsstyrelserna och hushållningssällskapen kan enligt utredningen

överföras till centralmyndigheten. Detta ger inte obetydliga fördelar, särskilt

om lämpliga maskinella hjälpmedel utnyttjas. Vissa kamerala uppgifter

kommer likväl att ligga kvar hos regionalorganen.

Samordning av rationaliseringsorganens och andra organs verksamhet. För

att regionalorganen skall fungera effektivt behöver de fortlöpande informeras

om nya rön. Härför erfordras informationsservice från centrala organ.

Denna service är enligt utredningen nu svagt utvecklad på flera områden,

vilket delvis kan ha sin grund i att en lång rad myndigheter, institutioner

och enskilda organisationer är primärkällor för informationen.

Utredningen framhåller att viss information från de centrala organen kan

rikta sig direkt till yrkesutövarna, t. ex. via massmedia, men att rådgivning

m. m. normalt får gå genom regionalorganen. Dessa är därvid beroende av

att från centralt håll få sammanställningar av resultat från försök och torsk
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1965

iiing, reieral av in- och utländsk litteratur, modeller för hur tillgängligt

vetande bör användas i rådgivningen osv.

Det kan hävdas att informationen från de centrala organen fungerar bäst

och ettektivast, om var och en av dem har sin egen kontakt- och informationsverksamhet.

När kunskapskällorna är många och resurserna splittrade,

föreligger emellertid risk både för dubbelarbete och för att informationen inte

når alla. Bl. a. för att undvika sådana olägenheter måste informationen samordnas.

Detta bör ske genom en fristående central samarbetskommitté med

stadgar som fastställs av Kungl. Maj:t. I kommittén bör ingå representanter

för ämbetsverk, forskningsorgan och enskilda organisationer som har central

intormationsverksamhet på sitt program. Kommitténs huvuduppgift bör

vara att verka för att erforderligt upplysningsmaterial står till förfogande

och se till att önskvärd samordning och arbetsfördelning sker. Härutöver

bör kommittén svara för sådan informationsverksamhet som inte självklart

kan sägas höra hemma vid visst organ. Det kan bl. a. gälla framställning av

upplysningsmaterial för massdistribution till näringsutövama, t. ex. artiklar

för pressen, broschyrer in. in.

Kontakterna mellan rationaliseringsorganen och forsknings- och försöksorganen

måste även på andra områden fungera väl. Arbetet bör enligt utredningen

i princip fördelas så, att forsknings- och försöksinstitutionerna utvecklar

metodik och modeller för hur framkommet material kan användas,

medan regionalorganen utformar praktiska handlingsalternativ. Vid sidan av

personliga kontakter har fortbildningskurser för personalen visat sig vara

till nytta för samarbetet. Denna kursverksamhet bör som hittills bedrivas

av den centrala myndigheten i samarbete med forskningsorganen. Vidare bör

centralmyndigheten och vederbörande högskoleinstitution samråda, när

forsknings- och försöksuppgifter av större omfattning aktualiseras av verksamheten

inom regionalorganen.

Ansvaret för och ledningen av försöksarbetet bör åligga de särskilda forsknings-

och försöksinstitutionerna. Av praktiska och ekonomiska skäl torde

det vara lämpligt att institutionerna såsom hittills anlitar regionalorganen

ior vissa uppgifter. Då forsknings- och försöksinstitutioner önskar uppgifter

av större omfattning från regionalorganen bör av praktiska skäl den

centrala myndigheten anlitas.

I fråga om samordningen pa yrkesutbildningens område betonar utredningen

att vid den snabba omvandlingen inom jordbruket, trädgårdsbruket

och skogsbruket ett av de mest framträdande problemen är hur yrkeskunnigheten

hos företagarna skall kunna förbättras. Vid lantbrukets och

skogsbrukets yrkesskolor meddelas förberedande och grundläggande utbildning

för blivande företagare och anställda samt specialutbildning för vissa

personalkategorier. Dessa skolor sysslar också med vidareutbildning och

specialutbildning av redan yrkesverksamma. Det är därvid att märka alt

3 Hihann till riksdagens protokoll 1065. I sand. Nr 100

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1065

jordbruket och privatskogsbruket inte existerar i företagsformer, som medger

att företagen själva tar hand om den specialiserade vidareutbildningen.

Skolorna deltar också i den fortbildning, som på jordbrukets och trädgårdsskötselns

områden i första hand utgör en uppgift för hushållningssällskapen.

På skogens område har ett sådant samarbete varit än mer självklart

med hänsyn till att skogsvårdsstyrelserna är huvudmän för skogsbruksskolorna.

Utredningens förslag till ny organisation på länsplanet innebär att de nya

regionalorganen från skogsvårdsstyrelserna och vissa hushållningssällskap

kommer att få överta huvudmannaskapet för ett antal yrkesskolor. Utredningen

anser att samma ordning bör gälla i fråga om huvudmannaskapet

för jordbrukets och skogsbrukets skolor. Utvecklingen går i den riktningen,

att kommunerna i allt större utsträckning övertar huvudmannaskapet för

yrkesskolorna. Med hänsyn till att rekryteringsområdet för utbildning inom

jord- och skogsbruk i betydande omfattning utgörs av län, är enligt utredningens

mening landstingskommunerna, som under senare år i allt större

utsträckning engagerat sig i yrkesutbildningen på bl. a. lantbrukets område

lämpliga som huvudmän, överföringen till landstingen föreslås ske i samband

med att den nya organisationen genomförs.

Utredningen har med hänsyn till behovel av nära kontakt med ralionaliseringsarbetet

funnit övervägande skäl tala för att regionalorganen alltjämt

skall svara för fortbildningsverksamlieten. Grundutbildning och vidareutbildning

bör däremot yrkesskolorna svara för. Avgörande för gränsdragningen

bör var kursens innehåll och syftet med densamma.

Den centrala ledningen för lantbrukets och skogsbrukets yrkesskolor

skall enligt beslut av 1963 års riksdag (prop. 1963: 144, SU 146, rskr 334 )

överföras från lantbrukssstyrelsen och skogsstyrelsen till skolöverstyrelsen.

Någon tidpunkt härför har dock inte fastställts. Utredningen anser att skäl

inte föreligger att ompröva detta riksdagsbeslut. 1 fråga om tidpunkten för

beslutets genomförande uttalar utredningen att den omdaning, som pågår

av berörda näringar påkallar alldeles särskilda insatser på utbildningsområdet,

framför allt i form av omskolning och fortbildning. Behovet av samordning

mellan rationaliseringsorganen och skolorna är under denna omdaning

stort, eftersom en betydande del av de nuvarande yrkesutövarna

behöver inte bara fortbildning utan även teoretisk grundutbildning. En smidigare

samordning kan sannolikt åstadkommas, om den nuvarande organisationen

behålls ytterligare någon tid.

Vissa tillsynsuppgifter bör delegeras till regional organen. De centrala och

regionala rationaliseringsorganen bör i frågor rörande yrkesutbildning ha

fortlöpande kontakt med skolöverstyrelsen resp. länsskolnämnderna.

Behov av samarbete mellan regionalorganen och länsstyrelserna föreligger

enligt utredningen framför allt på planeringsområdet. Regionalorganets

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1965 35

verksamhet med utvecklingsplanering bör nämligen bedrivas mot bakgrunden

av hela samhällsutvecklingen på landsbygden. Det är att vänta att länsstyrelsernas

planeringsavdelning byggs ut och att till denna knyts eu nämnd

eller ett råd, som behandlar principiella frågor rörande hela samhällsplanerings-

och lokaliseringspolitiken. Regionalorganets chef bör liksom överlantmätaren

ingå i rådet eller nära knytas till delta.

Samordningen mellan regionalorganet och lantmäteriet inom jord- och

och skogsbrukssektorn bör fungera inom ramen för den planering som regionalorganet

skall bedriva. I organets uppgifter skall i princip ingå den

översiktliga planeringen beträffande jord- och skogsbrukets rationalisering

samt detaljplaneringen för utformning av jord- och skogsbruksföretagen

etter företagsekonomiska grunder. Samordningen mellan lantmäteriets och

1 egionalorganets verksamhet garanteras genom att överlantmätaren deltar

i beiedning och beslut inom organet. Vid detaljplanering förutsätts direkta

kontakter ske mellan berörda tjänstemän. Förrättningslantmätare bör givetvis

kunna anlitas som föredragande i strukturdelegationen. I de fall rationaliseringen

kräver ändringar i fastighetsindelningen skall överlantmätaren

med ledning av den angelägenhetsgradering, som skett inom strukturdelegationen,

medverka till att erforderlig förrättning sker utan onödigt dröjsmål,

böi att ö\erlantmätaren skall ha möjlighet att på ett auktoritativt sätt företräda

lantmäteriet i delegationen, bör hans administrativa ställning inom

lantmäteriet lörstärkas. Han bör därför ges befogenhet att ange turordningen

mellan angelägna ärendegrupper inte enbart inom specialenheterna

utan inom hela törrättningsorganisationen. Utredningen pekar vidare på det

dubbelarbete som kan förekomma beträffande den jordpolitiska kontrollen

enligt jordförvärvs- och fastighetsbildningslagarna. Det bör vid pågående

översyn av de båda lagarna tillses att detta undviks.

Behov av samordning föreligger också mellan lantmäteristyrelsen och

den nya centralmyndigheten. Förutsättningarna härför synes vara goda vid

den föreslagna organisationen.

Beträffande samarbetet mellan rationaliseringsorganen och arbetsmarknadsmyndigheterna

framhåller utredningen att först under senare år åtgärder

vidtagits för att underlätta omställning av arbetskraft från ej lönsamma

jordbruk till en mera lönande sysselsättning. Den fortsatta strukturomvandlingen

påkallar ökade insatser av arbetsmarknadspolitiska medel

lör att underlätta omflyttning av den arbetskraft, som är bunden vid jordbruk

med alltför svagt försörjningsunderlag. Härför fordras ett utbyggt

och tast organiserat samarbete med arbetsmarknadsmyndigheterna. Det bör

därför i varje länsarbetsnämnd finnas en kontaktman, som tillsammans med

1 cgionaloiganels tjänstemän skall söka lösa de omställningsproblem,

uppkommer i samband med strukturändringarna.

som

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. \Iaj:ls proposition nr 100 ur 1965

De statliga rationaliseringsinsatserna bör — såsom särskilt under senare

år varit fallet — bedrivas i nära samverkan med jord- och skogsbrukets

organisationer. Framför allt bör och kan dessa organisationer även framdeles

göra insatser för att genom upplysning underlätta regionalorganens

verksamhet. Organisationerna kan också svara för olika serviceuppgifter

inom näringarna.

Reservationer och särskilda yttranden. I en gemensam reservation har ledamöterna

Hseggblom och Folke Johansson dels motsatt sig förslaget att

centralt och regionalt sammanföra de skogliga organen med jordbruksorganen,

dels redovisat avvikande uppfattning rörande organisationen av

den skogliga yrkesutbildningen. Reservanterna uttalar i den första frågan

att utredningen i princip har begränsat sina överväganden till sådant skogsbruk,

som anknyter till jordbruk. Varken skogsvårdsstyrelsernas eller skogsstyrelsens

funktioner avser dock enbart den enskilda sektorn av skogsbruket

utan i flera hänseenden också den återstående, allmänna delen. Även om

den med jordbruk förenade delen av skogen är synnerligen vägande i produktionshänseende,

bör man inte förbise att det i avsevärd omfattning bedrivs

skogsbruk i former, som har föga eller intet samband med jordbruksdrift.

Undersökningar inom utredningen har dessutom visat en tendens till

åtskillnad i brukningshänseende mellan jord och skog. Vidare kan påvisas

att i skogsbruket en fortlöpande förskjutning sker från säsongarbetare till

helårsanställd arbetskraft. Detta sker främst inom storskogsbruket men eu

motsvarande trend kan iakttas även i det mindre skogsbruket, särskilt inom

skogsbruks- och samverkanområden.

Skogsbrukets rationalisering rymmer såväl strukturåtgärder som insatser

på driftssidan. Ett samband mellan dessa båda rationaliseringsformer

finns i sådana fall där stark ägosplittring råder. Strukturrationaliseringen

kan dock inte drivas med särskilt stor hastighet utan går fram punktvis.

Behov av driftsrationalisering föreligger ständigt och kan tillgodoses med

snabbt genomförda och verkande åtgärder. Om inte en skadlig uppbromsning

av driftsrationaliseringen skall bli följden måste en direkt sammankoppling

med strukturförbättringen ske i begränsad omfattning. Av det stora

antalet driftsfrågor och arbetsuppgifter i ett av jordbruk och skogsbruk

sammansatt företag är endast eu begränsad del gemensam för de båda produktionsgrenarna.

Vid en bedömning av sltogsvårdsstyrelserna i förhållande till de föreslagna

regionalorganen bör hållas i minne, att styrelserna till helt övervägande

del sysslar med skoglig driftsrationalisering. Skogsvårdsstyrelseorganisationen

motsvarar i hög grad de krav på anpassningsförmåga som utredningen

uppställt såsom önskemål. Motiven för att vidta mera omfattande organisationsändringar

bör då rimligen vara antingen att genomgripande, snabba

förskjutningar i arbetsuppgifterna är nödvändiga, att samarbetet med and
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1965

ra offentliga organ oavvisligen kräver det, att effektiviteten beräknas kunna

avsevärt höjas eller att beaktansvärda kostnadsbesparingar kan nås. 1 fråga

om arbetsuppgifterna har utredningen räknat med att de huvudsakligen

blir oförändrade. En av skogsstyrelsen utförd analys visar att skogsvårdsstyrelsernas

kontaktbehov med offentliga institutioner täcker ett vidsträckt

fält och att hushållningssällskap och lantbruksnämnder därvid ej intar någon

framskjuten plats. Den ökade samverkan, som kan komma att erfordras

med ett regionalorgan som inte innesluter skogsvårdsstyrelserna, bedöms

kunna vidtas med enkla medel. Genom att regionalorganet ovanför

skogsdelegationen har en chefstjänsteman och en styrelse, tillkommer i

vissa frågor två beslutsnivåer utöver dem som finns i skogsvårdsstyrelsen.

Detta måste medföra en tungrodd administration för den skogliga verksamheten

som till övervägande del är oberoende av de övriga avdelningarnas

arbete. Skogsvårdsstyrelserna, som är störst av de tre länsorganen, har goda

inre möjligheter till funktionell effektivitet. Det nuvarande finansieringssystemet

synes i väsentliga avseenden vara en förutsättning för skogsvårdsstyrelsernas

mångsidiga verksamhet och även för den nödvändiga anpassningen

till det ofta snabbt och starkt växlande behovet av mera löst anställd

personal för särskilda uppgifter. Det är tveksamt om detta finansieringssystem

går att förena med rent statliga arbets- och ekonomiformer.

Det anförda ger enligt reservanterna vid handen, att något framträdande

behov av genomgripande organisationsändringar nu inte föreligger. De tilllägger

att den kommande utvecklingen inom skogsnäringen kan föra med

sig åtskilligt nytt. Att behålla nuvarande elastiska organisationsform är

ägnat att underlätta en anpassning till ändrade villkor framdeles. Efter

hand bör man kunna bilda sig en säkrare uppfattning om styrelsernas framtida

uppgifter. Förr eller senare torde även en översyn av skogsvårdslagstiftningen

bli aktuell.

Den skogliga yrkesutbildningen och rådgivningen bör enligt reservanterna

liksom hittills hållas samman av skogsvårdsstyrelserna. Samverkan med

jordbrukets motsvarande verksamhet synes kunna säkerställas genom ett

utbyggt samråd. Eftersom dessa frågor behandlas inom både yrkesutbildningsberedningen

och skogsbrukets yrkesutbildningskommitté, bör resultaten

härav avvaktas.

I konsekvens med ställningstagandet till den regionala organisationen

vill reservanterna behålla den centrala administrationen oförändrad.

Med anledning av utredningens förslag om central informationsservice

förordar reservanterna att det bör undersökas om informationsuppgifterna

för skogsbrukets del kan fyllas av de båda ideella föreningarna, Svenska

skogsvårdsföreningen och Norrlands skogsvårdsförbund.

Ledamoten Söderberg yrkar i reservation att skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna

behålls som självständiga organ. Enligt reservanten har

jordbruksnäringens samhällsekonomiska betydelse i vårt land minskat och

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kiingl.

minskar i takt med den stigande industrialiseringen. Inom industrisektorn

intar skogshanteringen och den därmed nära förbundna skogsindustrin alltjämt

en synnerligen betydelsefull ställning i folkhushållet och torde framdeles

komma att spela en ännu större roll för vår försörjning. Åtgärder för

att stärka skogsindustrins internationella konkurrenskraft är mer än någonsin

angelägna. Såväl inom skogsindustrin som skogsbruket ankommer

det givetvis i första hand på företagen själva att hära ansvaret härför men

detta utesluter inte att också staten kan och bör göra insatser för att underlätta

och påskynda rationaliseringssträvandena.

Utredningens förslag vilar i hög grad på premisser rörande jord- och

skogsbrukets inbördes relationer som inte längre gäller. Utredningen har

överdrivit den företagsekonomiska betydelsen av den kombinerade företagsformen

jordbruk-skogsbruk och därav föranletts att föreslå en organisationsform,

som möjligen kan vara försvarlig med tanke på vissa kombinerade

företag men mindre väl passar för skogsbrukets utövare i gemen. Härvid

har utredningen inte heller tillräckligt beaktat, att den kombinerade företagstypen

av allt att döma framdeles kommer att få minskad utbredning,

särskilt i de skogrika länen i norra och mellersta Sverige. Det är vidare

otillfredsställande att ett och samma organ skulle behandla frågor för två

skilda näringar, jordbruk och skogsbruk, med i stort sett ganska olikartade

rationaliserings- och driftsproblem, med helt olika känslighet för den internationella

konkurrensen samt med i ena fallet ett långtgående statligt regleringssystem

och i andra fallet en relativt fri näring.

Det anförda visar enligt reservanten att en organisationsändring, som omfattar

även skogsvårdsstyrelserna och skogsstyrelsen, knappast medför några

nämnvärda fördelar vare sig för skogsbruket eller ur mera allmänna synpunkter,

men att den nya organisationens effektivitet och handlingskraft

inte minst för skogsbrukets del med fog kan ifrågasättas. Skulle emellertid

statsmakterna i princip godtaga det av utredningen förordade alternativet,

bör det enligt reservanten vara ett oeftergivligt krav, att skogsnäringens intressen

blir på ett tillfredsställande sätt tillgodosedda i de beslutande instanserna.

Det måste redan från början sörjas för att regionalorganets styrelse

och strukturdelegation får en sammansättning, som i stort sett återspeglar

jordbrukets och skogsnäringens inbördes betydelse inom regionalorganets

verksamhetsområde. Vidare bör några av de styrelseledamöter, som Kungl.

Maj :t utser, representera samhällsekonomisk sakkunskap och allmänna

samhällsintressen. Det är otillfredsställande att bestämmelserna om rätt

att vinna inträde i medlemsorganisationen måste befaras leda till, att storskogsbruket

inte kan få något nämnvärt inflytande inom organisationen.

I ett särskilt yttrande har även ledamoten Yngve Persson anfört synpunkter

på bl. a. frågan om skogsvårdsstyrelserna bör sammanföras med jordbruksorganen.

Samhällets omfattande stöd till det enskilda jord- och skogs
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj.is proposition nr 100 år 1965

bruket synes i allt väsentligt vara betingat av den ogynnsamma företagsstrukturen

samt den ur samhälls- och näringsekonomisk synpunkt olyckliga

bindningen av större delen av vårt skogsbruk till jordbruket. Skogsbruket

skulle, rätt utformat, inte behöva något som helst stöd från samhället utom

till forskning in. m. Under sådana förhållanden måste samhällets huvuduppgift

inom jord- och skogsbruk vara att konsekvent och kraftfullt befordra

utvecklingen mot en för resp. näringar tjänlig drifts- och företagsstruktur

och därigenom i möjligaste mån göra samhällsstöd överflödigt.

Det är tveksamt om detta kan bli fallet i de föreslagna regionalorganen.

Det kan befaras, att jordbruksintresset får ett dominerande inflytande. Även

om ett lekmannainflytande bör finnas kan det ifrågasättas om inte lekmannarepresentationen

inom regionalorganen med fördel kan vara mindre

än utredningen föreslagit. Sålunda bör antalet av näringsutövarna utsedda

styrelseledamöter minskas från fyra till två, chefstjänstemannen i vissa fall

ingå såsom ledamot i styrelsen och antalet lekmän i strukturdelegationen

minskas från fyra till två.

Det är svårt att ta ställning till organisationsförslaget bl. a. med hänsyn

till att organisationens utformning, åtminstone i vissa avseenden, bör bero

på den förvärvs- och rationaliseringspolitik, som statsmakterna bestämmer

sig för. Om man exempelvis nyinriktar förvärvspolitiken i fråga om skogsmarken,

så att man inte längre ger jordbruket prioritet, förefaller det ganska

självklart, att man bör behålla ett särskilt organ för skogsbruksfrågorna.

I särskilt yttrande har ledamoten Hseggblom anfört att han anser alternativet

B 1 vara den bästa lösningen av regionalorganets organisation.

Även ledamoten Waldemar Svensson har i ett särskilt yttrande ansett att

utredningen bort välja alternativ B 1 som sitt huvudalternativ.

I reservation av ledamoten Wahlfisk förordas att såväl den centrala som

den regionala ledningen av fiskerikonsulentorganisationen övertas av den

statliga fiskeriadministrationen. Utformningen och omfattningen av organisationen

bör — med hänsyn till den strukturförändring som fisket genomgår

— särskilt utredas. Vidare bör de veterinärmedicinska laboratorierna

som självbärande enheter inordnas under statens veterinärmedicinska

anstalt och regionalorganen tilldelas medel för att anlita veterinär sakkunskap.

Hemkonsulentverksamheten, som inte endast berör lantbrukarhustrurna

utan även andra kvinnor, bör övertas av landstingen.

Regionalorganet bör enligt reservanten vara statligt, eftersom det bl. a.

kommer att ha till uppgift att inom angiven ram ange inriktningen av organets

verksamhet, förvalta betydande statliga medel och verkställa viss

lagtillämpning. Med hänsyn härtill bör Kungl. Maj :t äga ett avgörande inflytande

på styrelsens sammansättning. För att styrelsen skall bli arbctsduglig

bör antalet ledamöter begränsas. Med utgångspunkt härifrån bör

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1065

Kungi. Maj :t utse fem ledamöter, däribland ordföranden, landstinget två och

medlemmarna två ledamöter. Regionalorganets chefstjänsteman bör ingå

som ledamot av styrelsen vid behandling av lagtillämpningsärenden och

principiella frågor av större vikt. I strukturdelegationen bör ingå chefen

för strnkturavdelningen, överlantmätaren och två ledamöter ur organets styrelse,

varav en av dem Kungl. Maj :t utsett. Till regionalorganets förfogande

bör ställas medel för att göra det möjligt för bl. a. strukturdelegationen att

anlita väl kvalificerad jurist.

I ett särskilt yttrande har ledamoten Wahlfisk föreslagit att centralorganet

skall benämnas lantbruksstyrelse och regionalorganet lantbruksnämnd.

Ledamoten Lindbeck har i ett särskilt yttrande anslutit sig till ledamoten

Wahlfisks förslag om regionalorganets statliga karaktär och om sammansättningen

av dess styrelse.

I ett särskilt yttrande har även ledamoten Wetterhall framhållit att regionalorganet

bör vara statligt. Vidare har han anfört att det ankommer på

hushållningssällskapen att själva besluta om de vill fortsätta sin verksamhet

på underlag av sina tillgångar eller om de vill upplösas, och i det senare

fallet hur deras tillgångar skall disponeras. Om hushållningssällskap skulle

välja att tills vidare fortsätta sill verksamhet, torde det kunna anförtros de

funktioner, som föreslagits för regionalorganets medlemsförsamling. Om

hushållningssällskap upplöses och dess uppgifter i stort sett övertas av de

nya organen, synes det lämpligast att sällskapens egna tillgångar överförs i

stiftelseform. Eventuellt kan sällskapen överlåta sina tillgångar till de nya

regionalorganen.

IV. Remissyttrandena

Allmänna synpunkter. Att behov av omorganisation föreligger

i fråga om rationaliseringsorganen på jordbrukets och skogsbrukets områden

framhålls av flertalet remissinstanser. Några anser dock att utredningen

överbetonat bristerna i den nuvarande organisationen. Framför

allt anser nästan alla remissinstanser med skoglig anknytning att anledning

saknas att dra in skogsvårdsstyrelserna och skogsstyrelsen i omorganisationen.

Hushållningssällskapens Förbund anför att den uppdelning av åtgärderna

för jordbrukets rationalisering på hushållningssällskap och lantbruksnämnder,

som genomfördes år 1948, inneburit åtskilliga nackdelar som

blivit allt mer uppenbara. Organisatoriska brister torde i lika hög grad gälla

i fråga om rationaliseringsinsatserna för kombinerade jord- och skogsbruksförctag

som för rena jordbruksföretag. Förbundet framhåller att nackdelar
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Knngl. Maj.ts proposition nr 100 år 1965

na av att de skogliga åtgärderna handläggs fristående är väl så påtagliga

som att jordbruksinsatserna är fördelade på två organ. Framför allt försvåras

den överblick och helhetssyn, som bör ligga till grund för de väsentliga

och ekonomiskt betydelsefulla åtgärderna. Länsstyrelsen i Södermanlands

län anser att den splittring av den regionala administrationen, som skett särskilt

under de senaste decennierna, har varit menlig för översiktligheten och

försvårat samordningen av den statliga verksamheten. Länsstyrelsen anser

att en radikal omläggning är nödvändig. Synpunkter liknande dessa framförs

av hl. a. styrelsen för lanthrukshögskolan och RLF m. fl.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län och ett par andra länsorgan anser att det

inte föreligger något påtagligt behov av att omorganisera rationaliseringsorganen.

Samarbetet mellan befintliga organ fungerar tillfredsställande bl. a.

till följd av det samråd som sker inom länsrådets ram.

Beträffande tidpunkten för omorganisationen har skogsstyrelsen,

Sveriges Skogsägareförbund, SACO, ett flertal länsstyrelser samt

andra länsorgan framfört invändningar mot att beslut nu fattas i organisationsfrågan.

Man vill avvakta jordbruksutredningens huvudbetänkande, liksom

även länsindelningsutredningens och länsförvaltningsutredningens förslag.

Länsindelningsutredningen räknar med att principbeslut i länsindelningsIrågan

kan fattas tidigast vid 1966 års riksdag. Indelningsändring anses

kunna genomföras först i början av 1970-talet. Vid den praktiska utformningen

av lantbruksorganen bär man beakta den situation som kommer att

föreligga vid ändrad länsindelning. Beslut i dessa frågor bör därför inte

fattas förrän principbeslut om ny länsindelning föreligger. Länsförvaltningsutredningen

har intet att erinra mot att rationaliseringsorganen nu

omorganiseras.

Hushållningssällskapens Förbund och ett antal hushållningssällskap anser

att förslag till principlösning i organisationsfrågan bör föreläggas 1965

års riksdag, trots att målsättningen för den framtida rationaliseringsverksamheten

ännu ej klarlagts. Förbundet anser ej heller att förslag från länsindelningsutredningen

bör avvaktas, eftersom detta troligen skulle avsevärt

fördröja organisationsfrågans lösning. Däremot bör omorganisationen anstå,

om tiden inte anses mogen för att även skogsorganen skall ingå i de nya

organen.

Lantbrukss t yreisen och TCO förordar snabbast möjliga behandling av

utredningens förslag med hänsyn till den långa tid som frågan varit aktuell.

Den regionala organisationen. 1 valet mellan de av utredningen angivna

organisationsalternativen är remissinstanserna i det närmaste ense om att

hushållningssällskap och lantbruksnämnd skall sammanföras till ett organ

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1965

men att lantmäteriet bär bibehållas i sin nuvarande organisation. Däremot

är meningarna starkt delade i frågan om även skogsvårdsstyrelsen bör ingå

i det nya organet.

Genom sina ställningstaganden för en oförändrad lantmäteriorganisation

tar flertalet remissinstanser även avstånd från utredningens

B-alternativ. Länsstyrelsen i Skaraborgs lön anser dock att den

yttre rationaliseringen har starkare anknytning till den allmänna fastighetsbildningsverksamheten

än till jordbruksrationaliseringen i övrigt. Länsstyrelsen

förordar därför att den yttre rationaliseringen inordnas under lantmäteriet.

Två överlantmätare talar för alternativ B 1, dvs. ett rådgivningsorgan

och ett strukturorgan som svarar för den yttre rationaliseringen och

lantmäteriverksamheten.

Några lantbruksnämnder anser att på längre sikt även lantmäteriet bör

ingå i det nya regionalorganet. Även lantbruksstyrelsen överväger denna

fråga. I ett av lantmäteri, lantbruksnämnd, hushållningssällskap och skogsvårdsstyrelse

sammanfogat organ skulle enligt styrelsen de alltmer svårbedömda

avvägningsfrågorna rörande markanvändningen för jord- och skogsbruk,

fritidsändamål och andra intressen lättare kunna lösas. Mot detta

alternativ talar bl. a. att organet, genom att lantmäteriet f. n. till större delen

verkar inom tätorter, skulle komma att innesluta betydande arbetsuppgifter,

som är främmande för jord- och skogsbruksintressena. Styrelsen vill

därför inte nu förorda en dylik lösning av organisationsfrågan.

Samman f öring av hushållningssällskap och lantbruksnämnd

tillstyrks av så gott som alla remissinstanser,. Såsom

exempel på uttalanden i denna fråga kan nämnas att länsstyrelsen i Norrbottens

län framhåller att begreppen jordbrukets inre rationalisering och

driftsrationalisering numera knappast är så distinkta och naturligt avgränsade

från varandra, att de lämpar sig för att bestämma skilda organs

kompetensområden. Med den obestämda uppgiftsfördelning, som råder

mellan hushållningssällskap och lantbruksnämnder, har olägenheter för

verksamheten med jordbrukets rationalisering inte kunnat undvikas. Länsstyrelsen

anser det därför vara ställt utom allt tvivel att en sammansmältning

av dessa närstående organ bör ske. Länsstyrelsen förordar dock att

hushållningssällskapen behålls såsom ideella medlemsorganisationer vilka

bl. a. har att utse ledamöter i regionalorganets styrelse. Även länsstyrelsen

i Hallands län ifrågasätter, om man inte bör låta de nuvarande hushållningssällskapen

fortleva som rent frivilliga organisationer.

Hushållningssällskapens Förbund tillstyrker utredningsförslaget under

förutsättning att även skogsvårdsstyrelserna infogas i det nya länsorganet.

Det kan nämligen enligt förbundet — på samma sätt som skett beträffande

skogsvårdsstyrelserna — anföras en rad argument för att lämna hushållningssällskapen

utanför omorganisationen. Liknande synpunkter har

anförts av ett antal hushållningssällskap.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1965

Mot förslaget att skogs vårdsstyrelserna skall ingå i det föreslagna

nya rationaliseringsorganet vänder sig med något undantag samtliga

remissinstanser med anknytning till skogsnäringen, medan de instanser som

har sin närmaste anknytning till jordbruket tillstyrker utredningsförslaget.

Bland de övriga är meningarna delade.

Bland dem som tillstyrker utredningens förslag i denna del märks statskontoret,

som fäster särskilt avseende vid att den föreslagna lösningen skapar

förutsättningar för en samlad bedömning av förekommande rationaliseringsbehov

samt för en välavvägd användning av tillgängliga resurser. Även

lantbrnksstyrelsen finner helt övertygande skäl tala för utredningsförslaget.

Endast genom att det nya organet får hand om även de skogliga arbetsuppgifterna

kan garanti skapas för att de svårlösta strukturrationaliseringsfrågorna

verkligen kommer att fullt ut bedömas även ur skogliga synpunkter.

Eftersom strukturrationaliseringen i skogsmarken torde vara en av de

mest betydelsefulla frågorna för vårt skogsbruk, anser styrelsen att man

bör undvika eu organisationslösning, där skogsvårdsstyrelserna stannar

utanför det organ som handlägger dessa frågor. Det kombinerade jord- och

skogsbruksföretaget torde enligt styrelsen ha möjlighet att långsiktigt hävda

sig ur rent ekonomisk synpunkt inom betydande delar av landet. Rådande

fastighetsindelning och befolkningsförhållanden gör att insatserna för

att förbättra sådana kombinerade företag under lång tid kommer att vara

en mycket betydelsefull uppgift för rationaliseringsorganen. Om statsmakterna

skulle besluta sig för att behålla skogsvårdsstyrelserna fristående, anser

styrelsen att det är nödvändigt, att skoglig sakkunskap med högre utbildning

finns tillgänglig inom det nya regionalorganet.

Styrelsen för lantbrnkshögskolan tillstyrker utredningsförslaget och framhåller

att genomförda analyser visar att de svenska lantbruksföretagen i

stor utsträckning kännetecknas av mindre rationella proportioner mellan

tillgängliga produktionsresurser. För att i rationaliserings- och rådgivningsverksamheten

kunna komma till rätta med detta är det angeläget att utredningens

organisationsförslag genomförs. Endast därigenom kan tillgängliga

personalresurser rationellt utnyttjas och erforderlig expertis tillhandahållas.

RLF in. fl. tillstyrker utredningsförslaget och anför att det behövs en

fortsatt storleksrationalisering såväl beträffande den odlade jorden som

skogsmarken för att få fram bärkraftiga enheter. Nödvändig samordning

kan dock inte uppnås, om man har ett särskilt organ på skogssidan som

inte tar aktiv del i verksamheten. Förbunden fastslår att, om statsmakterna

önskar åstadkomma eu fortsatt snabb och långtgående strukturrationalisering

av det enskilda jord- och skogsbruket, det är nödvändigt att bedriva

verksamheten gemensamt för jord och skog. Förbunden framhåller även

vikten av en på kombinerade jord- och skogsbruksföretag inriktad rådgivnings-

och upplysningsverksamhet. Uppgiften i reservationen av ledamöter
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Ma j. ts proposition nr 100 år 1965

na Haeggblom och Johansson om det ringa behovet av kontakt mellan skogsvårdsstyrelserna

samt lantbruksnämnderna och hushållningssällskapen anser

förhunden vara synnerligen anmärkningsvärd.

Även LO förordar den av jordbruksutredningen föreslagna sammanslagningen

av länsorganen. Möjligheten till en samlad företagsekonomisk bedömning

av det kombinerade jord- och skogsbruksföretaget framstår nämligen

som en central väg att skapa rationella företag. För det bondeägda

jord- och skogsbruket är sammanföringen därför enbart till fördel. Risk

föreligger emellertid att det nya regionalorganet blir så jordbrukardomineral

att storskogsbrukets väsentliga intressen kommer att eftersättas. LO gör

därför vissa förbehåll beträffande sammansättningen av organets styrelse.

Även med hänsyn till den föreslagna, nya jordförvärvslagen har man enligt

LO anledning att räkna med att huvuddelen av skogsproduktionen från

de områden, vars verksamhet täcks av skogsvårdsstyrelseorganisationen,

under överskådlig framtid kommer att ske i småföretagets former, även om

dessa småföretag så småningom kan organiseras i någon form av skogssamverkan.

En nära kontakt med rationaliseringsverksamheten inom småskogsbruket

anses därför vara ett livsintresse för skogsindustrin för att den skall

kunna följa och påverka utvecklingen av sin råvarubas. LO anför vidare att

det givetvis måste vara ett centralt intresse för skogsbruket att få ett ord

med i laget vid handläggningen av frågor enligt jordförvärvslagen. Om

skogsvårdsorganisationen behålls såsom en separat organisation minskar

starkt storskogsbrukets möjlighet till inflytande på lagtillämpningen, eftersom

denna lagtillämpning måste skötas av rationaliseringsorganisationen.

LO finner därför att det måste ligga även i storskogsbrukets intresse att

rationaliseringsorganen sammanförs till en organisation på det regionala

planet.

TCO ansluter sig också till utredningens förslag men framhåller vikten av

att jordbruks- och skogsintressena blir i lika mån tillgodosedda. Vägledande

för TCO:s ställningstagande har varit de administrativa rationaliseringsvinster,

som är förbundna med den längre gående sammanslagningen.

På skäl, som i huvudsak överensstämmer med de anförda, tillstyrks utredningsförslaget

även av drygt halva antalet länsstyrelser, Skogs- och

Lantarbetsgivareföreningen, Svenska Lantarbetareförbundet, Hushållningssällskapens

Förbund, Sveriges Handelsträdgårdsmästareförbund, omkring

hälften av överlantmätarna, det övervägande antalet lantbruksnämnder och

hushållningssällskap samt två skogsvårdsstyrelser.

De remissinstanser, som avstyrker utredningsförslaget i denna del, är inte

övertygade om att skogsvårdsstyrelsernas sammanförande med jordbruksorganen

medför påtagliga fördelar. Denna uppfattning hyser arbetsmarknadsstyrelsen,

som anser att organisationen av rationaliseringsverksamheten på

jordbrukets och skogsbrukets oinåde bör bedömas med hänsyn till de näringspolitiska

målsättningarna för de båda näringarna. De ekonomiska för
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1965

45

utsättningarna är i viktiga avseenden andra för skogsbruket än för jordbruket.

Rationaliseringsproblemen kommer därför att bli olikartade för de

båda näringarna. Utvecklingen synes också gå mot en minskad integration

dem emellan.

Skogsstyrelsen, som ansluter sig till vad som anförts i bl. a. ledamöterna

fkeggbloins och Johanssons reservation, anser att utredningen starkt överskattat

både möjligheterna och behoven av att genomföra fullständiga företagsekonomiska

kalkyler för kombinerade jord- och skogsbruksföretag såsom

grund för olika ställningstaganden. Jordbruket har många produktionsalternativ,

medan skogsbruket under de korta kalkylperioder, som kommer

i fråga, endast har ett, nämligen att producera skog inom ramen för strängt

biologiska lagar. När man från skogsbrukshåll betonar att jordbruk och

skogsbruk är två skilda näringar, som rent driftsmässigt har sina särskilda

förutsättningar och problem, innebär detta dock inte att man är benägen att

skilja mellan jordbruk och skogsbruk, när det gäller strukturrationaliseringsfrågornas

handläggning. Skogsstyrelsen anser det emellertid mycket

angeläget, att eu allsidig skoglig representation finns i de beslutande församlingarna

på detta område, dvs. styrelsen för lantbruksorganet och strukturdelegationen.

Skogsvårdsstvrelserna bör biträda strukturorganen i deras

arbete av skoglig natur på liknande sätt som utredningen förutsätter beträffande

lantmäteriet. Styrelsen anser den gemensamma sektorn vara alldeles

för liten för att väga tungt som argument för att inlemma skogsvårdsorganisationen

i lantbrukets organ. Den hittillsvarande utvecklingen jävar påståendet,

att skogsvårdsstyrelsernas arbetsuppgifter kan väntas komma att successivt

minska inom en näraliggande framtid. EU eventuellt bortfall av vissa

undervisningsuppgifter skulle uppvägas av den intensifiering av andra

offentliga uppgifter som är nödvändig. Ur organisatorisk synpunkt skulle

den föreslagna sammanslagningen bli en komplicerad och otymplig organisation.

Om utvecklingen framdeles ger vid handen att det kan vara önskvärt

att sammanföra skogsvårdsstvrelserna med jordbruksorganen, torde eu

sådan åtgärd kunna genomföras utan alltför stor omgång. Om däremot ett

sammanförande sker brådstörtat och åtgärden sedermera befinns olämplig

ur verksamhetssynpunkt, torde det erbjuda betydligt större svårigheter att

tillrättalägga misstaget och ur den sammanslagna organisationen bryta ut

de skogliga organen.

Skogsbruks utred ningen finner att något ställningstagande till skogsorganens

sammanföring med jordbruksorganen knappast kan grundas på nu föreliggande

utredningsmaterial. Beslut i frågan bör därför anstå.

Domänstyrelsen anser att utredningen inte tillräckligt beaktat utvecklingstendenserna

inom jordbruket och skogsbruket. Den rationaliseringsprocess,

som pågår inom skogsbruket, verkar upplösande på sambandet

mellan jord och skog. Det svenska skogsbrukets förvaltningsstruktur och

ägarefördelning anses hädanefter väsentligen böra behandlas ur andra syn
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj. ts proposition nr JOO år 1965

punkter än jordbrukets. Förvärvs- och strukturfrågorna bör likväl liand1

äggas gemensamt för jord- och skogsbruket av ett objektivt arbetande organ,

där skogsbruket bereds ett inflytande som svarar mot dess betydelse.

Domänstyrelsen anser att dessa frågor bör överföras från lantbruksnämnderna

till länsstyrelserna. Lantmäteristyrelsen ifrågasätter med hänsyn till

skogsfrågornas allmänna betydelse, om det inte inom varje län bör finnas

en särskild myndighet eller nämnd, som representerar samtliga skogsägarkategorier

och som har till huvudsaklig uppgift att fungera som allmänt

skogligt remissorgan på länsplanet, att i samråd med andra organ utföra

utredningar och prognoser för länets skogsbruk samt att i övrigt bevaka

skogsbrukets intressen på länsplanet.

Skogsindustriernas Samarbetsutskott anser att det i det dynamiska utvecklingsskede

på såväl jordbrukets som skogens områden, som nu pågår och

som uppenbarligen kommer att i betydande omfattning föra de båda näringsgrenarna

alltmer isär, knappast kan stå i överensstämmelse med någondera

näringens intressen att sammanslå de för dem inrättade självständiga

organen. I takt med jordbrukets successiva avveckling i skogsbygderna

ökar den skogsareal, som inte är förbunden med jordbruk. Inom

mycket stora områden dominerar skogsbruket, medan jordbruket spelar en

helt underordnad roll. För dessa områden anser utskottet den föreslagna,

för jord- och skogsbruk gemensamma organisationen vara direkt olämplig.

Skogs vårdsstyrelsernas Förbund anser att utredningen i mycket hög

grad avfattat sina motiveringar med utgångspunkt från enbart jordbrukets

synpunkter och att organisationsförslaget för skogsbrukets del innebär en

allvarlig försämring. Förbundet delar dock utredningens uppfattning att

aktiv inköpsverksamhet och tillämpningen av jordförvärvslagstiftningen

bör handläggas av ett organ. Några svårigheter bör inte på grund härav

föreligga att behålla fristående skogsvårdsstyrelser, om dessa av lantbruksnämnden

utnyttjas som serviceorgan. Förbundet anför att vid ingången a\

år 1964 6,9 % av den privata skogsmarksarealen var ansluten till skogsbruksområden.

Den anslutna arealen hade under 1963 ökat med 1,2

Skogsvårdsstyrelserna svarade den 1 januari 1964 för ca 60 % av serviceverksamheten

inom det privata skogsbruket och skogsägareföreningarna

för ca 30 %. Förbundet anser det vara önsketänkande att tro, att skogsvårdsstyrelsernas

serviceverksamhet inom överskådlig tid kan övertas av

exempelvis skogsägarnas organisationer.

På i allt väsentligt liknande skäl avstyrks utredningens förslag av Sveriges

Industriförbund, SACO, Sveriges Skogsägareförbund, Svenska Skogsarbetareförbundet,

sju länsstyrelser, fem överlantmätare, alla skogsvårdsstyrelser

utom två, ett hushållningsssällskap och en lantbruksnämnd.

Utredningens principuttalanden rörande verksamhetsområdets

omfattning och inriktning vid de nya regionalorganen föranle
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1965

der i allmänhet ingen erinran från remissinstanserna. RLF m. fl. framhåller

att intresset för strukturfrågorna inte får undanskymma värdet av informations-

och rådgivningsverksamheten. Denna får doek aldrig ges formen av

propaganda eller indoktrinering med syfte att driva utvecklingen i en för

statsmakterna önskvärd riktning, som inte samtidigt obetingat är till fördel

för näringsutövarna. Bedömningar av marknadsläget för olika produkter

bör inte ingå i regionalorganens rådgivningsverksamhet utan bör i stället

ske genom lantbrukarnas egna organisationer. Hushållningssällskapens Förbund

framhåller att även för framtiden lokalt framkomna uppslag, inte

minst på driftsrationaliseringens område, kan komma att spela en väsentlig

roll för frainstegstakten. Enligt förbundet är det därför synnerligen angeläget

att även de nya länsorganen får möjlighet att, vid sidan av de mera

instruktionsmässigt bundna arbetsuppgifterna, ta upp och engagera sig i sådana

utvecklings främjande åtgärder. Förbundet och ett flertal hushållningssällskap

pekar på den stora betydelse beställningsverksamheten har för kontakterna

mellan näringsutövarna och befattningshavarna samt för de senares

möjligheter att följa och bli insatta i de aktuella problemställningarna

inom näringarna. Flertalet hushållningssällskap och skogsvårdsstyrelser

samt många lantbruksnämnder önskar behålla beställningsverksamheten i

oförändrad omfattning. Statskontoret framhåller att, om det skall vara möjligt

att avväga regionalorganets befattning med serviceuppgifter och affärsmässig

verksamhet med hänsyn till behovet, det är av vikt att taxesättningen

för regionalorganets tjänster av detta slag särskilt uppmärksammas och

följs upp.

Styrelsen för lantbrukshögskolan, trädgårdsnäringsutredningen, Sveriges

Handelsträdgårdsmästareförbund och Sveriges Yrkesfruktodlares Riksförbund

förutsätter att vid uppbyggandet av det nya regionalorganet även

trädgårdsnäringen tillgodoses på ett tillfredsställande sätt. Länsstyrelsen

i Norrbottens län anser att uppgiften att stödja den kommersiella

trädgårdsskötseln naturligt hör hemma hos regionalorganet. Även för hemträdgårdsverksamheten,

som anses vara av inte ringa miljömässig betydelse,

finns behov av fortsatt stimulans. Svenska Lantarbetareförbundet anser däremot

att planering av hemträdgårdar m. in. inte bör ingå i det nya organets

uppgifter, då sådan service nu kan erbjudas av trädgårdsanläggningsfirmor.

Enligt förbundet bör endast den direkt yrkesmässiga trädgårdsodlingen betjänas

av det nya organet.

Styrelsen för lantbrukshögskolan förutsätter att all egentlig förs ö k sverksamhet

inom jordbruks- och trädgårdsnäringarnas områden inordnas

i lan t bni k shögskolans riksförsöksprogram. Detta bör leda till bättre

samordning och rationellare planläggning av verksamheten. Styrelsen förutsätter

även att de nya regionalorganen på samma sätt, som hushållningssällskapen

f. n. gör, skall deltaga i distriktsförsöksnämndernas verksamhet

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1965

och bilräder i princip förslaget att försöksinstitutionerna skall kunna anlita

regionalorganen för vissa uppgifter. Styrelsen framhåller dock att ett förverkligande

av lantbrukshögskolans nyligen uppställda målsättning för försöksverksamheten

förutsätter större och mera omfattande för söksserier.

Detta medför att distriktsförsöksstationerna i större utsträckning än hittills

själva måste utföra försöksarbetet.

Ett flertal hushållningssällskap understryker försöksverksamhetens betydelse

för rådgivningen. Hushållningssällskapet i Malmöhus län framhåller

att, även om fältförsöken i allmänhet står under lantbrukshögskolans ledning,

lokala problem ständigt uppträder som för sin lösning kräver eif

snabbt insättande av försök. Sällskapet anser det därför angeläget att regionalorganet

kan medverka med att utföra sådana försök.

I fråga om regionalorganets befattning med olika slag av kon trol 1- verksamhet anser styrelsen för statens centrala frökontrollanstalt att

i detta sammanhang bör övervägas att till anstalten överföra huvudmannaskapet

för de statsunderstödda lokala frökontrollanstalterna. Styrelsen för

statens lantbrukskemiska kontrollanstalt delar inte utredningens uppfattning

att markkarteringen på ett tillfredsställande sätt kan bedrivas i den privata

sektorn. Styrelsen framhåller att genom tillkomsten av statens lantbrukskemiska

laboratorium med därtill hörande filialer förutsättningar

skapas för att markkarteringsverksamheten skall grundas på tillförlitliga

jordanalyser.

Utredningens förslag om att sammanfoga den centrala ledningen för fiskeriadministrationen

tillstyrks i allmänhet, liksom även förslaget

att placera fiskerikonsulenterna vid regionalorganen. Beträffande dessa

konsulenters organisatoriska ställning råder dock delade meningar. Fritidsfiskeutredningen,

Svenska Lantarbetareförbundet samt ett mindre antal

länsstyrelser och hushållningssällskap förordar att fiskerikonsulenterna organisatoriskt

infogas i den statliga fiskeriadministrationen. Hushållningssällskapens

Förbund, några länsstyrelser samt flertalet hushållningssällskap

rekommenderar däremot att de inordnas i regionalorganet. Fiskeristyrelsen

anser att fiskerikonsulenternas lokala anknytning och placering bör

övervägas av den blivande organisationskommittén. Enligt länsstyrelsen i

Norrbottens län bör fiskeriadministrationen utredas i särskild ordning samtidigt

som rationaJiseringsorganisationen detaljplaneras.

Styrelsen för veterinärhögskolan, RLF m. fl., Hushållningssällskapens

Förbund samt flertalet hushållningssällskap anser att regionalorganet bör

utrustas med veterinära rådgivare. Sambandet mellan rådgivning och

laboratorieverksamhet på veterinärområdet framhålls allmänt. Några hushållningssällskap

anser att laboratorierna bör behållas vid regionalorganen,

under det att styrelsen för veterinärhögskolan liksom även statens veterinärmedicinska

anstalt föreslår att frågan om laboratoriernas ställning och

omfattning ytterligare utreds. Anstalten förordar därvid att laboratorierna

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 är 1065

underställs veterinärstyrelsen och inte vare sig regionalorganen eller anstalten.

Veterinärstyrelsen anser i likhet med utredningen att renodlad hälsokontroll

inte ligger så väl i linje med ett rationaliseringsorgans uppgifter.

I varje fall synes det styrelsen orealistiskt att under ett viktigt upprustningsskede

i jordbruksrationaliseringen belasta dessa organ med sådan verksamhet.

SACO och RLF m. fl. delar utredningens uppfattning att den del av h e mkonsulentverksamheten

som innefattar konsumentupplysning

bör avskiljas från regionalorganets verksamhet. Detta bör dock inte ske,

förrän man funnit något annat organ på länsplanet till vilken verksamheten

kan knytas. Liksom utredningen anser dessa remissinstanser det utomordentligt

angeläget, att den del av hemkonsulentverksamheten som syftar till

en bättre hushållning med produktionsresurserna på landsbygden kvarstår

i det nya organet. Hushållningssällskapens Förbund är tveksamt i fråga om

möjligheten alt i det praktiska arbetet upprätthålla den föreslagna uppdelningen.

Förbundet erinrar vidare om att 1964 års riksdag uttalat, att hushållningssällskapen

i ökad utsträckning bör anlitas som lokala replipunkter

för den allmänna konsumentupplysning som det statliga konsumentinstitutet

bedriver. En organisatorisk förändring på området måste enligt förbundet

föregås av ytterligare utredning. Flertalet hushållningssällskap vill

att hemkonsulentverksamhet skall ingå i regionalorganets uppgifter.

Statens institut för konsumentfrågor tillstyrker att hela hemkonsulentverksamheten

tills vidare inordnas i den föreslagna nya organisationen.

Samtidigt framhåller dock institutet det angelägna i att den konsumentupplysande

delen av hemkonsulentverksamheten snarast får en ändamålsenlig

uppbyggnad och organisation och föreslår att en särskild utredning tillsätts

härom. Även statens konsumentråd förordar en sådan utredning. Rådet anser

det vara svårt att genomföra en tudelning av hemkonsulenternas verksamhet.

Det föreligger inte någon större skillnad i behovet av konsumentupplysning

mellan jordbrukarhushåll och övriga hushåll. Eftersom hemkonsulenternas

verksamhet bör rikta sig till alla hushåll, bör denna inte vara

knuten till ett jordbruksorgan. Liknande synpunkter anför Sveriges Husmodersföreningars

Riksförbund och Svenska Lantarbetareförbundet.

Utredningens förslag att arbetet med h e in s 1 ö j dens främjande inte

hör infogas i regionalorganet tillstyrks av flertalet remissinstanser som yttrat

sig i frågan. Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser dock alt resultatet av

pågående heinslöjdsutredning bör avvaktas, innan slutlig ståndpunkt tas till

hemslöjdens ställning i den föreslagna organisationen.

Utredningens förslag beträffande r e g i o n a I o r g a n e t s stal u s innebär

enligt bl. a. lantbruksstyrelsens uppfattning, att organet får övervägande

statlig karaktär men också kommer att innehålla väsentliga drag från

-t Ii ihan tf till riksdagens protokoll / samt. \r lön

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kanyl. Maj:ts proposition nr 100 år 1005

hushållningssällskapen. RRV anser övervägande skäl tala för att regionalorganet

hlir statligt. Om det skulle erhålla samma status som de nuvarande

hushållningsällskapen och skogsvårdsstyrelserna, skulle detta innebära

hl. a., att den nu statligt anställda personalen hos lantbruksnämnderna finge

överföras till icke statlig anställningsform. Det har nämligen hittills inte

förekommit att personalorganisationen i ett halvstatligt organ består av

statsanställd personal. TCO förordar att den nya organisationen fullt ut inlemmas

i den statliga förvaltningen på samma sätt som nu är fallet med

lantbruksnämnderna. Förbundet anser det under alla omständigheter angeläget

att personalen ges eu likvärdig status, oavsett om viss verksamhet finansieras

med statsmedel eller med medel från annat håll. Även länsstyrelserna

i Hallands, Värmlands och Västernorrlands län anser att det nya organet

bör vara helstatligt.

Att på sätt utredningen föreslagit knyta en medlemsorganisation

till regionalorganet tillstyrks av lantbruksstijrelsen, styrelsen för lantbrukshögskolan,

styrelsen för statens uäxtskyddsanstalt, RTF in. fl., Hushållningssällskapens

Förbund, nio länsstyrelser, samtliga hushållningssällskap samt

flertalet lantbruksnämnder. Därvid anför t. ex. RLF m. fl. att de erfarenheter,

som vunnits i samband med tillkomsten av lantbruksnämnderna, visar

att ett helt fristående statligt organ har svårt att få kontakt med näringsutövarna.

Förbunden anser att det förtroende, som lantbrukarna genom tiderna

visat hushållningssällskapen, utan tvivel berott på att de ägt inte endast

insyn i utan även inflytande på verksamheten. Liknande synpunkter framförs

av Hushållningssällskapens Förbund. Hushållningssällskapet i Örebro

län anser att många missförstånd om organets verksamhet kan undvikas genom

eu öppen överläggning om planerade eller vidtagna åtgärder.

Utredningens förslag om medlemsorganisation avstyrks av statskontoret,

RRV, domänstyrelsen, skogsbruksutredningen, TCO, Skogsvårdsstyrelsernas

Förbund, sex länsstyrelser samt sex skogsvårdsstyrelser. Enligt statskontorets

mening skapar eu medlemsorganisation enligt de förutsättningar

och med de befogenheter, som utredningen angett, betydande oklarhet i fråga

om regionalorganets offentligrättsliga ställning och torde principiellt sett

vara främmande för den statliga förvaltningen. RRV framhåller att, om regionalorganet

blir statligt, torde medlemsorganisationen ej kunna ingå i organet.

Den bör i stället få karaktär av eu från myndigheten fristående stödorganisation.

Skogsvårdsstyrelsernas Förbund framhåller att det för skogsbruket inte

föreligger behov av någon ny arbetsform för lokal förankring och att man

knappast kan påräkna något större intresse för medlemsorganisationen från

skogsägarhåll. Å andra sidan kan befaras att eu medlemsorganisation, med

så stort inflytande som ifrågasätts, kan komma att politiskt styra regionalorganet.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1965

Länsstyrelsen i Norrbottens län anser att önskemålen om en fortsatt formlös

stöd- och stimulansverksamhet bäst tillgodoses inom ramen för hushållningssällskapens

medlemsorganisation. Om denna ideella organisation behålls,

innebär detta en smidig lösning också därigenom att den vanskliga

frågan om dispositionen av sällskapens fonder in. in. ej behöver ställas på

sin spets. Länsstyrelsen framhåller, att tillgångarna inom Norrbottens läns

hushållningssällskap skapats genom insatser, som rör fiske, hemträdgårdar

och hemslöjd, dvs. aktiviteter som inte avses få motsvarighet i den nya organisationen.

En möjlighet till fortsatt dylik verksamhet inom medlemsorganisationens

ram kan säkerligen verka stimulerande på medlemsanslutningen.

Vidare skulle bl. a. vinnas att hela uppbyggnaden med lokal förankring i

hushållningsgillen, ombud och personliga kontakter kvarstår. Även samordningen

uppåt i en riksorganisation, Hushållningssällskapens Förbund, gagnar

säkerligen den regionala medlemsorganisationens arbete. Även länsstyrelsen

i Hallands län hyser liknande uppfattning.

Lantbruksstyrelsen samt hushållningssällskapet och lantbruksnämnden i

Jönköpings län anser att det bör utredas, om inte medlemsbasen kan vidgas

genom att organisationer, företag och kommuner får tillfälle att bli medlemmar.

Två ledamöter i lantbruksstyrelsen ifrågasätter om det är lämpligt

att kräva avgift för erhållande av medlemskap. Lantbruksstyrelsen förordar,

i likhet med några lantbruksnämnder och hushållningssällskap, alt

möjligheterna att åstadkomma ett enklare förfarande vid val av lantbruksombud

undersöks. För att medlemsanslutningen skall bli god redan från

början anser bl. a. lantbruksstyrelsen att hushållningssällskapens medlemmar

vid omorganisationen automatiskt bör erhålla medlemskap i de nya regionalorganen.

Skogs- och Lantarbetsgivareföreningen framhåller att problem rörande

näringsutövarnas inflytande på representationen lär uppkomma i de fall

medlemsantalet är ringa i förhållande till hela antalet yrkesutövare. Del

finns skäl alt tro att medlemsantalet kommer att variera lika starkt, som

det nu gör för hushållningssällskapen, om åtgärder inte vidtas som medför

en tillfredsställande medlemsanslutning. Föreningen föreslår att frågan om

medlemsorganisationen ytterligare utreds.

Jordbruks!!Iredningens förslag, att näringsutövarnas representanter i regionalorganets

styrelse skall ulscs av medlemsorganisationen, tillstyrks av

dem som stöder förslaget om en sådan organisation. Länsstyrelsen i Östergötlands

län anser det däremot vara mycket ovisst om den lokala medlemsorganisationen

får den anslutning, som är nödvändig för alt den skall bli

representativ såsom valförsamling. Fn annan ordning för att utse dessa styrelseledamöter

bör därför övervägas, varvid möjligen jordbrukets intresseorganisationer

kan få rätt att utse dessa ledamöter. Denna uppfattning delas

av bl. a. länsstyrelserna i Malmöhus och Värmlands län.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1965

I fråga om utformningen av styrelse och delegationer har en

mängd synpunkter och önskemål framförts.

Statskontoret anser att en så vidlyftig styrelse som den föreslagna inger

betänkligheter ur arbetssynpunkt och ifrågasätter om inte antalet styrelseledamöter

bör minskas. Det i och för sig önskvärda medinflytandet från näringsidkarnas

sida kan lämpligen tillgodoses genom att Kungl. Maj :t och

landstinget utser styrelseledamöter på sådant sätt att jordbruks- och skogsintressena

blir företrädda. Även domänstyrelsen anser att styrelseledamöterna

bör utses av Kungl. Maj:t och vederbörande landsting bl. a. med hänsyn

till att regionalorganet skall disponera statliga medel.

Svenska Lantarbetareförbundet anser det vara till fyllest om styrelsen

beslår av nio ledamöter, varav Kungl. Maj:t utser fem (däribland ordföranden),

landstinget två och medlemmarna två. Samma uppfattning redovisar

bl. a. Sveriges Industriförbund, Skogsindustriernas Samarbetsutskott samt

länsstyrelsen i Älvsborgs län.

Lantbruksstyrelsen anser att det ur arbetssynpunkt givetvis varit fördelaktigare

med en mindre styrelse. Med hänsyn till de många intressen, som

bör tillgodoses, anses det dock knappast möjligt att utan olägenhet minska

representationen från någondera sidan. Även antalet delegationer, som skall

rekryteras från styrelsen, talar för ett relativt stort antal ledamöter. Också

RLF m. fl., Hushållningssällskapens Förbund, ett antal länsstyrelser samt

en rad andra länsmyndigheter tillstyrker utredningsförslaget på denna

punkt. RLF in. fl. framhåller att en begränsning av antalet medlemsrepresentanter

till två säkert också medför att representationen i de särskilda delegationerna

minskar. Därmed skulle näringsutövarnas insyn i verksamheten

i hög grad begränsas. Förbunden anser det tveksamt om man i ett sådant

läge över huvud taget skulle kunna upprätthålla eu medlemsorganisation.

Länsstyrelsen i Jönköpings lön anser däremot att medlemmarna inte bör

få ett så dominerande inflytande på styrelsens sammansättning som utredningen

tänkt sig. Om det av utredningen föreslagna antalet lokali utsedda

ledamöter i styrelsen godtas, anser styrelsen det rimligare att landstinget

utser fyra och medlemsorganisationen två. Även länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län förordar annan sammansättning av regionalorganets styrelse.

Kungl. Maj :t bör utse tre ledamöter, landstinget fyra och medlemsorganisationen

fyra. En mera fyllig representation från landstingets sida svarar

bättre mot principerna för länsdemokrati.

Synpunkter i övrigt på styrelsens sammansättning framförs bl. a. av LO,

som framhåller att den måste tillgodose de väsentligaste sidorna av samhällsintresset.

Eftersom de av medlemsorganisationen valda styrelsemedlemmarna

får förutsättas representera huvudsakligen jordbruk och småskogsbruk,

måste Kungl. Maj :t och i viss mån även landstingen tillse att

övriga kategorier blir i tillfredsställande grad representerade bland de av

dem tillsatta ledamöterna. Detta gäller såväl storskogsbruk och skogsin
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1965

dustri som handel, distribution och inte minst konsumenter. Även TCO

understryker angelägenheten av att konsumentintresset blir företrätt inom

styrelsen. Detta bör ske genom representation från de större löntagarorganisationerna.

Skogsstyrelsen och andra skogliga organ understryker angelägenheten

av att skogsbruket tillförsäkras ett sådant medinflytande som

svarar mot näringens berättigade krav. Bl. a. Sveriges Industriförbund

framhåller vikten av skälig skoglig representation i regionalorganet, även

om skogsvårdsstyrelsen behålls som fristående organ.

Lantbruksstyrclsens majoritet anser det nödvändigt, bl. a. av samordningsskäl,

att regionalorganets chef ingår som ledamot av styrelsen.

Denna uppfattning delas av styrelsen för lantbrukshögskolan, Svenska

Skogsarbetareförbundet, Hushållningssällskapens Förbund, sju länsstyrelser,

18 lantbruksnämnder och tolv hushållningssällskap. Lantbruksnämnden

och hushållningssällskapet i Västernorrlands län pekar på att chefstjänstemannen

under tiden mellan sammanträdena av skilda omständigheter

tvingas avgöra ärenden med eller utan kontakt med styrelsens ledamöter.

Hushållningssällskapet i Hallands län framhåller att avdelningscheferna

töreslås ingå som ledamöter i resp. delegationer och således äga

beslutanderätt i frågor, där chefstjänstemannen endast får rätt anteckna avvikande

mening. Underordnade tjänstemän skulle således erhålla större

befogenheter än chefstjänstemannen, vilket synes vara inkonsekvent.

Hushållningssällskapens Förbund, som också anser att chefstjänstemannen

bör tillhöra styrelsen, föreslår att i stället de av Kungl. Maj :t utsedda

ledamöterna minskas med en. Några lantbruksnämnder och hushållningssällskap

är av samma mening.

Utredningen har föreslagit att över lantmätaren bör äga delta i

styrelsens överläggningar, då frågor behandlas som berör hans verksamhetsområde.

Mot detta förslag har inte framkommit annan erinran än att

överlantmätaren i Kronobergs län anser att överlantmätaren vid dessa tillfällen

bör ingå som ledamot i styrelsen samt alt överlantmätarna i Kristianstads

och Norrbottens län förordar att överlantmätarcn skall ha befogenhet

att närvara vid alla sammanträden.

Förslaget att beslut i vissa frågor skall fattas av delegationer och

tjänstemän tillstyrks i stort av de remissinstanser som yttrat sig i frågan.

Lantbruks styr elsen framhåller att det är angeläget att delegering till

tjänstemän av beslutanderätt utnyttjas så långt det med hänsyn till ärendenas

art anses möjligt. Länsstyrelserna i Kristianstads och Kopparbergs

län befarar att den reella beslutanderätten kan komma att förskjutas till

delegationerna. Vid avvägningen av hur ärendena skall fördelas på olika

beslutsnivåer bör därför beaktas styrelsens ställning som huvudansvarig för

verksamheten.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1965

Remissinstanserna liar i allmänhet intet att erinra mot att chefstjänstemannen

skall äga rätt påfordra att ärende förs från delegation för beslut i

styrelsen. Lantbruksnämnden och hushållningssällskapet i Kalmar län anser

dock att även en majoritet inom delegation bör ges denna rätt. Bl. a.

länsstyrelsen i Kristianstads län förordar att varje delegationsledamot får

rätt att påkalla prövning i styrelsen. Lantmäteristyrelsen anser däremot att

möjligheterna att från strukturdelegationen föra ärenden vidare till styrelsen

bör begränsas. I viss män liknande uppfattning hyser lantbruksstyrelsen,

som framhåller att strukturdelegationen i högre grad än styrelsen

utformats just för att träffa kvalificerade avgöranden i förvärvsfrågor. Styrelsen

föreslår att jordförvärvsärenden skall behandlas i styrelsen endast

om en majoritet av delegationen påfordrar detta. Vidare bör i så fall samtliga,

som deltagit i ärendets behandling i delegationen, beredas tillfälle att

närvara och yttra sig, då ärendet avgörs i styrelsen. Om statsmakterna inte

anser en sådan beslutsordning tillfredsställande, föreslår styrelsen att

strukturdelegationen i dessa ärenden får fungera som sista instans på länsplanet.

Det senare alternativet förordas även av Skogsindustriernas Samarbetsutskott

och överlantmätaren i Kronobergs län.

Lantbruksnämnden i Värmlands län anser att det inte bör föreskrivas

att ett bestämt antal delegationer skall inrättas. Det bör ankomma på centralorganet

att besluta härom.

Trädgårdsnäringsutredningen, Sveriges H andels t rädgårdsmästareförbund,

Sveriges Yrkesfruktodlares Riksförbund och hushållningssällskapet i Malmöhus

län föreslår att i län, där den yrkesmässiga trädgårdsodlingen har

väsentlig storlek och betydelse, främst i Malmöhus och Stockholms län.

inrättas en speciell trädgårdsdelegation.

I fråga om strukturdelegationens sammansättning anser

bl. a. lantbruksstyrelsen, ett antal länsstyrelser och lantbruksnämnder

att även regionalorganets chef bör ingå. Samma uppfattning har överlantmätaren

i Kronobergs län, som framhåller att samordningen mellan lantmäleriets

och regionalorganets verksamhet i stor utsträckning torde komma att

ske genom samråd mellan överlantmätaren och organets chef. Det måste

därför vara en brist, att den som vid samråd svarar för organet ej ingår som

ledamot i delegationen. Länsstyrelsen i Hallands län ifrågasätter om inte

landssekreteraren bör vara självskriven ordförande i strukturdelegationen.

om landshövdingen inte själv vill ta på sig detta uppdrag. Under alla förhållanden

bör landssekreteraren beredas tillfälle närvara vid delegationens

sammanträden.

I fråga om överlantmätarens engagemang i strukturdelegationen framhåller

överlantmätaren i Örebro län, att han såsom ledamot måste delta i handläggning

och prövning av ett stort antal ärenden, som inte gäller strukturfrågor

eller fastighetsbildning, exempelvis beträffande fastighetsförvaltning,

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1965

kreditsäkerhetsfrågor m. m. Med hänsyn till det ekonomiska ansvaret torde

detta förutsätta ett omfattande engagemang i delegationens arbete och frågan

om en begränsning bör därför övervägas, överlantmätaren i V ästernorrlands

län anser att ett direkt ledamotskap i strukturdelegationen kan vara

mindre väl förenligt med överlantmätarens övriga uppgifter inom samhällsplanering

och fastighetsbildning.

Skogsbruket bör enligt bl. a. skogsstyrelsen erhålla representation i strukturdelegationen.

Bl. a. länsstyrelsen i Östergötlands län framhåller att länsjägmästaren

bör ingå i delegationen, om skogsvårdsstyrelserna blir kvar.

Analogt med vad som förordats beträffande styrelsen bör enligt TCO även

i strukturdelegationen ingå företrädare för konsumenterna.

Lantbruksstyrelsen, Sveriges Industriförbund samt länsstyrelsen och

överlantmätaren i Norrbottens län förordar en mindre delegation än den

som utredningen föreslagit.

I fråga om sammansättningen av övriga delegationer

anser lantbruksstyrelsen. länsstyrelserna i Kronobergs och Jämtlands län

samt ett antal lantbruksnämnder att chefstjänstemannen bör ingå som ledamot

i delegationen. Lantbruksstyrelsen finner även att personer utanför

styrelsen, som har speciella kvalifikationer, bör kunna inväljas i delegationerna.

Styrelseledamöterna bör dock ha majoritet. Lantbruksnämnden i

Värmlands län hävdar däremot att delegation skall besluta på styrelsens

vägnar och att ansvar för beslut inte bör få åvila andra än styrelsens ledamöter

och tjänstemän. Lantbruksnämnden ifrågasätter även om inte länsarbetsdirektören

bör medverka vid ärenden angående investeringar i mark

eller fasta anläggningar på samma sätt som överlantmätaren i strukturfrågor.

Sveriges Handelsträdgårdsmästareförbund och Sveriges Yrkesfruktodlares

Riksförbund anser att representant för trädgårdsnäringen regelmässigt

bör ingå i jordbruks- och utbildningsdelegationerna.

Förslagen om regionalorganets personalorganisation

lämnas i huvudsak utan erinran. St<itskontoret ifrågasätter dock om inte organisationen

på olika nivåer inom regionalorganet bör samordnas i större

utsträckning än vad utredningen föreslagit, i första hand genom alt skogsoch

jord bruk.savdelningarna förs samman. Ett flertal lantbruksnämnder

anför att byggnads- och markanläggningsfrågor numera är så intimt förknippade

med strukturfrågorna att de därför bör tillhöra strukturavdelningens

arbetsuppgifter. Hushållningssällskapet och lantbruksnämnden i

Jönköpings län framhåller önskvärdheten av att personal med lantmäteriutbildning

normalt ingår i det nya organets strukturavdelning, så att beredningen

av ärenden där kan ske genom samverkan mellan specialister på

fastighetsbildning, jordbruk och skogsbruk.

Trädgårdsnäringsutredningen, Sveriges Handelsträdgårdsmästareförbund

och Sveriges Yrkesfruktodlares Riksförbund anser att vid regionalorgan

s. 56 Kontrollera mot PDF

56 Kungl. Maj:is proposition nr 100 år 1005

med flera trädgårdskonsulenter dessa bör utgöra en särskild trädgårdsavdelning.

Systemet med lokalrådgivare kan enligt RLF in. fl. vara lämpligt i vissa

områden av landet. I slättbygdsområden, där specialiserad drift är vanlig

och där jordbruket generellt står på en mycket hög teknisk nivå, är det

emellertid ytterst tveksamt om denna typ av rådgivare kan fylla någon

egentlig uppgift. Hushållningssällskapet i Östergötlands län delar denna

tveksamhet och framhåller att, om de skickligaste näringsutövarna med specialiserad

driftsinriktning förlorar förtroendet för lokalrådgivarna, så kan

svårigheter uppstå att få kontakt med denna grupp, som ofta bestämmer

rationaliseringstakten i en bygd. Hushållningssällskapet i Malmöhus län

anser att genom central placering i regionen förutsättningar skapas för att

i varje fall flertalet rådgivare kan vara specialutbildade. Liknande synpunkter

anförs av ett flertal hushållningssällskap och lantbruksnämnder i slättbygderna.

Särskilt understryks önskvärdheten av att regionalorganet ges

stor frihet vid utformningen av den lokala rådgivningsorganisationen.

Utredningens förslag rörande lokalrådgivare förordas i allt väsentligt av

lantbruksstyrelsen, styrelsen för lantbrukshögskolan samt ett antal hushållningssällskap

och lantbruksnämnder i främst de skogrikare länen. Lantbruksstyrelsen

framhåller att lokalrådgivarorganisationen måste ges tillräckliga

dimensioner, så att rådgivardistriktens storlek kan begränsas. Hushållningssällskapet

i Kopparbergs län pekar på att systemet har fungerat

inom sällskapets område sedan mitten av 1950-talet. Även om distrikten varit

alltför stora, har sällskapet goda erfarenheter av verksamheten. Specialister

har mer eller mindre regelbundet besökt lokalrådgivarna och med

dessa genomgått och löst svårare problem. Sällskapet anser att lokalrådgivarsystemet

torde vara det enda som kan förordas inom områden med stora

avstånd om eu fullgod rådgivningsverksamhet skall kunna bedrivas.

Sveriges Handelsträdgårdsmästareförbund framhåller angelägenheten av

att även för trädgårdsnäringen inrättas tjänster som lokalrådgivare. Dessa

bör framför allt placeras inom områden med specialiserad produktion.

RRV framhåller att taxeinkomsterna från ett statligt regionalorgan

bör tillföras inkomsttitel på samma sätt som nu sker beträffande

lantbruksnämndernas taxeinkomster. Lantbruksstyrelsen anser att det sannolikt

blir nödvändigt att i fråga om taxeinkomsterna tillämpa ett system

som utgör en kombination av utredningsförslagets båda alternativ. Styrelsen

pekar på att taxeinkomsterna inte får behandlas schablonmässigt. Om

så skulle ske, måste följden bli att ett stort antal uppgifter, som nu handhas

av hushållningssällskapen och bekostas av dessa med hjälp av taxeinkomster

och icke-statliga anslag, antingen får uteslutas eller omorganiseras på

ett genomgripande sätt i fråga om finansieringen. Hushållningssällskapens

Förbund anser att eu förutsättning för att de nya organen skall kunna fun
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1965

gera med erforderlig smidighet och anpassningsbarhet är att de själva får

behålla och disponera inflytande taxeinkomster. Förbundet förutsätter vidare

att regionalorganen på likartat sätt som f. n. skall finansiera de verksamhetsuppgifter

som ej bekostas av det allmänna.

RRV framhåller vidare att om regionalorganet blir statligt hushållningssällskapens

och skogsvårdsstyrelsernas egna

tillgångar bör överföras till statsverket i den utsträckning så kan ske.

Andra tillgångar bör överlåtas till särskilda stiftelser eller föreningar med

uppgift att tillgodose de ändamål som tillgångarna avsetts för. Lantbruksstyrelsen

framhåller, att det torde ankomma på hushållningssällskapen

själva att besluta, om de önskar fortsätta sin verksamhet på underlag av

sina tillgångar eller om de vill överlåta dem till de nya regionalorganen eller

välja annan dispositionsform. Styrelsen anser det nödvändigt att dessa

frågor närmare utreds och att för den framtida verksamheten lämpliga lösningar

åstadkommes genom förhandlingar med hushållningssällskapen. Liknande

synpunkter anförs av RLF m. fl. och Hushållningssällskapens Förbund,

som i princip och i avvaktan på den närmare detaljutformningen av

organisationen anser att det är lämpligast om tillgångarna disponeras för

de nya regionalorganens samlade insatser.

Till utredningens förslag att sammanföra lantbruk sstyrelsen

och skogsstyrelsen har remissinstanserna tagit ställning på

samma sätt som till förslaget om skogsvårdsstyrelsernas inlemmande i regionalorganen.

Länstyrelsen i Norrbottens län anser att, vilken organisatorisk lösning

som än kommer att väljas för domänverket, det är naturligt att skogsstyrelsen

tillförs vissa ytterligare arbetsuppgifter. I avvaktan på ställningstagande

beträffande domänverket bör inga organisatoriska ingrepp göras i skogsstyrelsen.

Utredningens förslag angående centralmyndighetens styrelse

m. m. tillstyrkts allmänt. Trädgårdsnäringsutredningen och Sveriges

Handelsträdgårdsmästareförbund anser att starka skäl talar för att en representant

för trädgårdsnäringen skall ingå i styrelsen. Förbundet föreslår

att, om detta inte är möjligt, en fast rådgivande nämnd för trädgårdsfrågor

inrättas. Styrelsen för lantbrukshögskolan anser att även högskolan bör vara

representerad i styrelsen, med tanke på de kontakter och den samordning

som i stor utsträckning fordras mellan högskolan och centralmyndigheten.

Utredningens förslag till inre organisation accepteras allmänt som utgångspunkt

för vidare utredning. Hushållningssällskapens Förbund anser

dock att den regionala och den centrala uppbyggnaden så långt möjligt bör

överensstämma. TCO förordar att två överdirektörstjänster inrättas, en för

5 Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 100

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Iiungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1065

skogsfrågor och en för jordbruksfrågor. Sveriges Handelsträdgårdsmästareförbund

anser att en särskild trädgårdsbyrå bör finnas.

Med anledning av förslaget om en samarbetskommitté för central

informationsservice ifrågasätter statskontoret om inte

samordningsfunktionen lämpligen i stället bör fullgöras av den centrala rationaliseringsmyndigheten.

Lantbruksstyrelsen, som tillstyrker utredningens

förslag, anser att det bör övervägas, om inte vissa åtgärder för bättre

samordning kan genomföras utan avvaktan på slutligt beslut om organisationen

av rationaliseringsverksamheten. RLF in. fl. framhåller att tillkomsten

av den s. k. specialrådgivningen betytt mycket på jordbruksområdet och att

avsaknaden av motsvarande verksamhet för skogsbrukets del måste betecknas

som en stor brist. Förbunden finner det synnerligen angeläget att den nu

avsedda samordningen sker och förutsätter att frågan utreds vidare i samverkan

med berörda parter. Styrelsen för lantbrukshögskolan anser att

hjälpmedel för rådgivningen lämpligen bör framställas och distribueras av

affärsdrivande företag. Jordbrukets upplysningsnämnd finner att man bör

pröva möjligheten att låta nämnden bilda stommen för den föreslagna samarbetskommittén.

Styrelsen för skogshögskolan framhåller att informationsverksamheten

rörande de skogliga forskningsresultaten i första hand bör utformas

genom intimt samarbete mellan de skogliga organen och forskarna

själva. Högskolestyrelsen anser att skoglig informationstjänst genom ett

speciellt organ knutet till skogshögskolan bör övervägas.

Statskontoret anser att den förordade centraliseringen av vissa

kamerala uppgifter har övervägande fördelar. I och med att

datamaskinanläggningar framdeles kommer att finnas hos länsstyrelserna

torde det dock inte vara uteslutet att berörda arbetsuppgifter skulle kunna

fullgöras lika fördelaktigt regionalt. Även RRV och lantbruksstyrelsen tillstyrker

förslaget. Några hushållningssällskap avstyrker dock centraliseringen

och Hushållningssällskapens Förbund framhåller att all centralisering av

kamerala arbetsuppgifter bör föregås av ingående prövning av vad som är

fördelaktigast.

Vad utredningen föreslagit om rationaliserings organens

sam arbe te med andra organ lämnas på flertalet punkter utan

erinran. Statskontoret förordar dock med hänsyn till pågående utredning om

länsförvaltningens framtida utformning viss återhållsamhet med att inrätta

organ för samarbete med olika myndigheter. Enligt länsförvaltningsutredningens

mening kommer det föreslagna sammanförandet av rationaliseringsorganen

att underlätta deras samordning med andra länsorgan.

Vad gäller samordning med länsstyrelserna framhåller länsstyrelsen

i Gävleborgs län att det finns risk för att strukturdelegationens ar
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 är 1965

betsuppgifter i mycket kan komma alt sammanfalla med de arbetsuppgifter,

som tillagts länsstyrelsens planeringsråd. Det är därför nödvändigt att omfattningen

av strukturdelegationens arbetsområde tas under förnyat övervägande

för att undvika kompetenskonflikter och dubbelarbete. Länsstyrelsen

i Jämtlands län pekar på att samordningsbehovet kommer att öka i och

med att länsstyrelserna efter den 1 juli 1965 erhåller en central ställning

som planeringsorgan i lokaliseringsfrågor. Länsstyrelsen anser att en breddning

av kontakterna måste eftersträvas, helst genom någon form av gemensamt

beredningsförfarande. Länsstyrelsen och överlantmätaren i Västerbottens

län anser att kontaktfrågorna bäst löses genom att de nuvarande lösligl

organiserade länsråden ges en något fastare form och afl dit hänskjuts viktigare

ärenden såväl från länsstyrelsen som strukturorganet.

Lantmäteristyrelsen tillstyrker de föreslagna formerna för samverkan

med lantmäteriet. Styrelsen avser att vid beslut om genomförande av

det framlagda förslaget föreslå erforderliga ändringar i lantmäteriinstruktionen

för att göra det möjligt för överlantmätarna alt medverka i rationaliseringsverksamheten

på föreslaget sätt. Styrelsen understryker dock att det

är viktigt att samarbetet inte begränsas till endast överlantmätarens insatser

utan att även tjänstemännen i övrigt liksom hittills bör samverka. Lantbruksstyrelsen

anser den föreslagna samordningen med lantmäteriet vara

den bästa, som under givna förhållanden kan åstadkommas. Styrelsen framhåller

också nödvändigheten av att personal med lantmäteriutbildning normalt

ingår i det nya organets strukturavdelning, så att beredningen av ärenden

där kan ske som lagarbete mellan specialister på fastighetsbildning,

jordbruk och skogsbruk.

I fråga om samarbetet med arbetsmarknadsmyndigheterna

framhåller arbetsmarknadsstyrelsen, att det vid de flesta länsarbetsnämnderna

redan finns sådana kontaktmän som föreslagits av utredningen. Styrelsen

vitsordar också att samarbetet mellan jord- och skogsbruksorganen

samt arbetsmarknadsverket är det allra bästa. Länsstyrelsen i Norrbottens

län erinrar om att vid länsarbetsnämnderna redan finns s. k. skogsbruksdelegationer.

Länsstyrelsen finner det lämpligt att dessa delegationer utnyttjas

för mer krävande samrådsverksamhet, medan den av utredningen föreslagna

lösningen med kontaktman normalt torde vara tillfyllest. Länsarbetsnämnden

i Norrbottens län anser att skogsbruksdelegationen bör kunna ta

upp även jordbrukspolitiska frågor sedan den tillförts jordbrukssakkunnig

representant från rationaliseringsorganet. Lantbruksnämnderna i Kalmar

och Värmlands län ifrågasätter om inte exempelvis länsarbetsdirektören bör

ges samma ställning i regionalorganet, som föreslagits för överlantmätaren

och planassessorn.

I anledning av utredningens förslag rörande h u v u d in annaskapet

f ö r s k o g s b r u k s s k o 1 o r n a upplyser yrkesutbildningsberedningen

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1905

och skogsbrukets yrkesutbildningskommitté att den frågan f. n. behandlas

av dem men att de ännu inte tagit ställning. Yrkesutbildningskommittén anser

dock skäl tala för att, såsom jordbruksutredningen föreslagit, landstingen

övertar huvudmannaskapet. Detta tillstyrks av skolöverstyrelsen,

lantbruksstyrelsen, Svenska landstingsförbundet, TCO, RLF m. fl., Hushållningssällskapens

Förbund samt vissa länsorgan.

Skogsstyrelsen och domänstyrelsen vill i avvaktan på resultatet av pågående

utredningar inte nu ta ställning i frågan, under det att flertalet skogsvårdsstyrelser

avstyrker förslaget. Skogsvårdsstyrelsernas Förbund anser att

utredningens förslag innebär en försämring av den skogliga yrkesutbildningen.

Vad utredningen föreslagit beträffande avgränsning mellan yrkesskolornas

och rationaliseringsorganens utbildningsverksamhet tillstyrks av bl. a.

Svenska landstingsförbundet. Skolöverstyrelsen ifrågasätter lämpligheten

av den föreslagna gränsdragningen och förordar att även jord- och skogsbrukets

yrkesskolor bör ges möjligheter att bedriva fortbildning. Skogsstyrelsen

anser att det är ett förstahandsintresse att den skogliga utbildningsverksamheten

hålls ihop under en och samma ledning. Utbildningen utgör

en samlad enhet med olika komponenter vävda i varandra och består inte av

två från varandra skilda grenar såsom utredningen anfört. Liknande synpunkter

anförs av flertalet skogsvårdsstyrelser.

Statskontoret anser att tillsynen över lantbrukets och

skogsbrukets yrkesskolor bör överflyttas till skolöverstyrelsen

utan onödig tidsutdräkt. Denna uppfattning delas av yrkesutbildningsberedningen

och skolöverstyrelsen. Den senare framhåller att länsskolnämndernas

och överstyrelsens organisation ger möjligheter att planera och leda

även jord- och skogsbrukets yrkesutbildning.

Lantbruksstyrelsen anser att både skolornas och rationaliseringsorganens

verksamhet i hög grad främjas om den centrala rationaliseringsmyndigheten

även framdeles centralt leder vidareutbildningen. Erforderligt samband

med skolöverstyrelsen anses lätt kunna erhållas genom att de bestämmelser

som gäller för övriga skolor också görs tillämpliga på jord- och skogsbrukets

skolor. Lantbruksstyrelsen vill dock inte påyrka att 1963 års riksdagsbeslut

i ämnet rivs upp men framhåller att den förestående intensifieringen

av omskolning och vidareutbildning talar för att den föreslagna centralmyndigheten

under ytterligare någon tid bör vara central tillsynsmyndighet för

lantbruks- och skogsbruksundervisningen.

Styrelsen för lantbrukshögskolan förordar att den centrala ledningen av

lantbrukets yrkesskolor alltjämt knyts till lantbruksstyrelsen. Högskolan

understryker särskilt vikten av att lantmästarutbildningen behålls under

jordbruksdepartementet. Det är dock angeläget att denna utbildning inordnas

under lantbrukshögskolans styrelse. Skogsstyrelsen, Skogsvårdsstyrel
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1965

sernas Förbund samt ett antal hushållningssällskap och flertalet skogsvåirdsstyrelser

anser att nuvarande ordning för tillsyn över lantbrukets och

skogsbrukets yrkesskolor bör behållas, vilket innebär att 1963 års riksdagsbeslut

i frågan bör omprövas.

Utredningens förslag om samordning av jordbruks- och skogsbruksutbildningen

tillstyrks av skolöverstyrelsen, yrkesutbildningsberedningen, styrelsen

för lantbrukshögskolan samt Svenska landstingsförbundet. Eftersom det

är fråga om små skolenheter bör rationaliseringsvinster kunna göras i fråga

om t. ex. elevinternat och administration. Skogsvårdsstyrelsernas Förbund

avstyrker däremot förslaget och framhåller att den skogliga yrkesutbildningen,

och icke minst grundutbildningen, i mycket hög grad är en ren

skogsbruksfråga.

Lantbruksstyrelsen betonar vikten av ett gott samarbete med näringsorganisationerna.

Kontakterna med dessa har enligt lantbruksstyrelsens

bedömning ökat under senare år, särskilt sedan våren 1963,

då jordbrukets organisationer i överenskommelse med staten åtog sig att

främst genom upplysningsverksamhet befordra jordbrukets rationalisering.

Bortsett från programnämnderna för upplysnings- och rådgivningsverksamheten

synes man tills vidare inte behöva tillskapa särskilda, för hela landet

likartade organ för nämnda kontakter. Erfarenheterna bör få utvisa i vilken

mån och på vilket sätt ytterligare riktlinjer bör dras upp. Även RLF m. fl.

betonar vikten av samarbete.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län tillstyrker den föreslagna samordningen

av länets jord- och skogsbruk sorgan, under det att de

båda hushållningssällskapen samt lantbruksnämnden i södra länsdelen anser

att frågan bör uppskjutas i avvaktan på ändrad länsindelning.

Bl. a. länsstyrelsen föreslår att, om sammanföring sker, personalen får

behålla sina nuvarande stationeringsorter i avvaktan på ny länsindelning.

V. Departementschefen

Behovet av eu fortsatt intensiv rationaliseringsverksamhet på jordbrukets,

trädgårdsnäringens och skogsbrukets områden är stort. Detta framgår

1)1. a. av de undersökningar av expertgrupper, som 1960 års jordbruksutredning

redovisat i betänkandena Det svenska lantbrukets effektiviseringsvägar

(SOU 1963: 66) och Lantbrukets struklurutveckling (SOU 1964: 37).

Den tekniska och den ekonomiska utvecklingen kan väntas föra med sig

nya rationaliseringsbehov. Mot denna bakgrund står det klart att för överskådlig

lid eu omfattande rationaliseringsverksamhet behövs inom berörda

näringar. Ur samhällets, näringsutövarnas och konsumenternas synpunkter

är det angeläget att denna verksamhet sker i samma takt som in
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungi. Maj.ts proposition nr 100 år 1065

om övriga delar av näringslivet. Endast härigenom torde jordbruks- och

skogsbruksnäringarna kunna på sikt hävda sig i den ökade konkurrens om

bl. a. arbetskraft som är att vänta inom det svenska näringslivet.

Enligt nu gällande jordbrukspolitiska riktlinjer, som i huvudsak grundar

sig på beslut av 1947 års riksdag, är rationaliseringen inom jordbruket en

näringens egen angelägenhet. Statens medverkan är dock av stor omfattning.

Behov av sådan medverkan torde kvarstå under den tid som nu går

att överblicka.

Under de senaste åren har det varit möjligt att kraftigt öka de resurser

som staten ställer till förfogande för rationaliseringsverksamheten. Även

inriktningen av statens medverkan har fortlöpande anpassats efter utvecklingen.

Den organisatoriska utformningen av den statliga och statsunderstödda

verksamheten på området är däremot i sina huvuddrag densamma

som år 1948.

1960 års jordbruksutredning har i ett delbetänkande framlagt resultatet

av sina överväganden rörande organisationen av statens medverkan i den

fortsatta rationaliseringsverksamheten på såväl jordbrukets och trädgårdsnäringens

som skogsbrukets områden. Såsom framgår av redogörelsen i

det föregående har utredningen föreslagit genomgripande ändringar i gällande

organisation. Nära nog samtliga remissinstanser har förklarat sig

anse att tiden är mogen för en omorganisation vad gäller jordbruket och

trädgårdsnäringen, under det att meningarna bland remissinstanserna gått

starkt isär i fråga om skogsbruket.

Den nuvarande regionala organisationen för statens medverkan i jordbrukets

och trädgårdsnäringens rationalisering grundar sig på eu uppdelning

av verksamheten i olika grenar. Således svarar de statliga lantbruksnämnderna

för den yttre och den inre rationaliseringen och de statsunderstödda

hushållningssällskapen för driftsrationaliseringen. Denna uppdelning

förutsätter att rationaliseringsbehovet kan tillgodoses genom åtgärder

som var för sig kan hänföras till viss rationaliseringsgren, såsom att köpa

till mark, att investera i byggnader eller täckdikning eller att ändra driftsinriktningen.

Valet mellan åtgärderna måste dock ofta ske efter en företagsekonomisk

prövning som omfattar jordbruksföretagets totala förutsättningar.

Omdaningsprocessen inom jordbruket har i många fall fört med

sig att en kombination av förbättringar, som sker i ett sammanhang eller i

nära anslutning till varandra, är nödvändig för att nå lönsamhet. Svårigheterna

att hålla isär den yttre och den inre rationaliseringen samt driftsrationaliseringen

har således blivit allt mer framträdande.

Med hänsyn till denna utveckling anser jag i likhet med jordbruksutredningen

att den nuvarande grunden för uppdelning av verksamheten mellan

lantbruksnämnder och hushållningssällskap inte längre är lämplig. Splittringen

medför att de resurser, som staten ställer till förfogande, inte kan

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungi. Maj.ts proposition nr 100 år 1965

bli optimalt utnyttjade. För den enskilde jordbrukaren torde det ibland

vara svårt att avgöra till vilket av de båda organen han bör vända sig. Berörda

olägenheter av den nuvarande organisationen kan, såsom jordbruksutredningen

funnit, inte lämpligen avhjälpas på annat sätt än att de båda

organens uppgifter i fråga om rationaliseringen förs samman.

Såsom jag inledningsvis anfört torde för överskådlig tid behov föreligga

av statlig medverkan i jordbrukets rationalisering. Med hänsyn bl. a. härtill

delar jag jordbruksutredningens uppfattning att principbeslut i förevarande

organisationsfråga bör kunna fattas utan att man avvaktar utredningens

förslag rörande de allmänna jordbrukspolitiska riktlinjerna. Vid remissbehandlingen

av utredningsförslaget har ej heller framkommit bärande

skäl för att vänta med att avgöra frågan om organisationen för jordbrukets

rationalisering. Detta gäller även för motsvarande verksamhet på trädgårdsnäringens

område.

Jordbruksutredningen har förordat att även skogsvårdsstyrelsernas uppgifter

skall sammanföras med lantbruksnämndernas och hushållningssällskapens

rationaliseringsuppgifter. Tre reservanter har dock ansett att

skogsvårdsstyrelserna bör kvarstå som självständiga organ. Vid remissbehandlingen

har, såsom redan nämnts, meningarna i frågan gått starkt isär.

Därvid har remissinstanser med jordbruksanknytning i allmänhet tillstyrkt

utredningens förslag, medan nära nog alla de som har skoglig anknytning

anslutit sig till reservanternas ställningstagande.

Som skäl för utredningsförslaget har i betänkandet och remissyttrandena

i huvudsak anförts att frågorna om jordbrukets och skogsbrukets

strukturrationalisering, som nu ombesörjs av lantbruksnämnderna, ej kan

skiljas åt. Vidare har ansetts att ett nära samband finns mellan denna

uppgift och övrig skoglig rationalisering. Skogsnäringens intressen har befunnits

bäst kunna tillgodoses, om samma organ svarar för all skoglig rationalisering.

Härjämte har framhållits att utvecklingsplanering, arbetskraftsfrågor,

markanvändningsfrågor och företagsekonomisk planering ofta måste

behandlas gemensamt för jordbruk och skogsbruk.

Mot utredningsförslaget har sammanfattningsvis ansetts tala att skogsbruket

är en självständig näring med väsentligen andra rationaliseringsproblem

än jordbruket. Det har vidare anförts att utvecklingen går mot ett

ökat särskiljande av jordbruk och skogsbruk i vad gäller brukningsförhållanden,

arbetskraft och mekanisering. Huvuddelen av skogsvårdsstyrelsernas

arbete har ej heller ansetts vara av den arten, att det behöver inordnas

i samma organ som verksamheten för jordbrukets rationalisering.

Enligt senast tillgängliga uppgifter sambrukas endast omkring 35 % av

skogsmarksarealen med jordbruk, vars åkerareal överstiger två hektar. Det

är att vänta att utvecklingen, liksom hittills varit fallet, för med sig att

jord och skog än mer kommer att brukas var för sig. Utan tvivel kommer

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1965

även i framtiden att finnas ett stort antal kombinerade jordbruks- och

skogsbruksföretag och självfallet föreligger inom dessa företag behov av att

samordna jordbruks- och skogsdriften så att bästa möjliga lönsamhet nås.

A andra sidan kan konstateras att produktionsförhållandena inom jordbruket

och skogsbruket är helt olikartade. Härav följer att beröringspunkterna

mellan den skogliga driftsrationalisering, som är en av skogsvårdsstyrelsernas

huvuduppgifter, och motsvarande verksamhet inom jordbruket

är relativt få. Den omständigheten att de skogliga struktur- och driftsrationaliseringsfrågorna

f. n. handläggs i skilda organ har såvitt jag kunnat

finna inte medfört olägenheter i samma utsträckning som motsvarande

uppdelning på jordbrukssidan. Skälen för att foga samman skogsvårdsstyrelsernas

nuvarande arbetsuppgifter med lantbruksnämndernas framstår

därför inte lika starka som skälen för att sammanföra nämndernas och

hushållningssällskapens uppgifter.

Enligt min mening är det således tveksamt om ens skogsvårdsstyrelsernas

nuvarande arbetsuppgifter bör föras samman med de båda andra organens

uppgifter. Härtill kommer att skogsvårdsstyrelsernas framtida arbetsuppgifter

i dagens läge är svårare att ange än jordbruksorganens.

Detta beror på att den framtida omfattningen och inriktningen av statens

medverkan i rationaliseringen av det svenska skogsbruket i dess helhet f. n.

inte kan överblickas. Bl. a. dessa frågor bör behandlas av den utredning

om riktlinjerna för den framtida skogspolitiken, som jag inom kort ämnar

begära Kungl. Maj :ts bemyndigande att tillkalla. De anförda omständigheterna

gör att det enligt min mening inte är lämpligt att nu infoga skogsvårdsstyrelserna

i ett för jordbruk och skogsbruk gemensamt regionalt organ.

Jordbruksutredningen har även behandlat lantmäteriets ställning i förhållande

till länsorganen på jordbrukets och skogsbrukets områden. Därvid

har utredningen ingående prövat om det är möjligt och lämpligt att sammanföra

den regionala lantmäteriverksamheten med lantbruksnämndernas

uppgifter i fråga om strukturrationaliseringen men kommit till att lantmäteriet

bör behålla sin nuvarande organisation. I likhet med nära nog

samtliga remissinstanser delar jag utredningens uppfattning i denna fråga.

Av det anförda framgår att jag anser omorganisationen av de regionala

rationaliseringsorganen böra begränsas till att omfatta lantbruksnämnder

och hushållningssällskap. Jag övergår därför till att behandla principerna

för den nya organisationen och samordningen av dess verksamhet med andra

berörda länsorgans uppgifter.

När det gäller att bedöma det nya regionalorganets ställning måste avgörande

vikt fästas vid att dess huvudsakliga uppgift blir att svara för statens

medverkan i jordbrukets och trädgårdsnäringens rationalisering. Detta

innebär att det nya organet kommer att besluta bl. a. i ärenden enligt

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1905

jordförvärvslagstiftningen. Det kommer vidare att för rationaliseringsändamål

köpa, förvalta och sälja fast egendom samt bevilja statsbidrag och

statlig kreditgaranti. Omfattningen av denna verksamhet blir stor. Delta

framgår av att lantbruksnämnderna under budgetåret 1963/64 köpte fastigheter

för omkring 80 milj. kr., beviljade statsbidrag med inemot 25 milj.

kr. och statlig kreditgaranti med nära 100 milj. kr. I fråga om det statliga

engagemanget kan vidare nämnas att statens utgifter för löner och omkostnader

vid hushållningssällskapen och lantbruksnämnderna för nästa

budgetår beräknas till i runt tal 40 milj. kr. De icke-statliga medel som

används för hushållningssällskapens olika verksamheter torde, bortsett

från inflytande taxeinkomster, uppgå till 7 å 8 milj. kr. årligen.

Med hänsyn till statens stora kostnader för och omfattningen i övrigt av

statens ekonomiska åtaganden i samband med rationaliseringsverksamhcten

kan denna inte rimligen ankomma på annat än ett helstatligt organ. Jag

vill särskilt framhålla att organet kommer att besluta i en mängd ärenden

av stor betydelse för enskilda personer, t. ex. rörande tillstånd att förvärva

jordbruksfastighet. Det nya organet bör alltså vara en statlig myndighet.

Såväl i betänkandet som i flertalet remissyttranden understryks att goda

kontakter mellan näringsutövare och rationaliseringsorgan utgör en viktig

förutsättning för framgång i verksamheten. Jordbruksutredningen har föreslagit

att till det nya organet knyts en medlemsorganisation med i huvudsak

samma uppbyggnad som de nuvarande hushållningssällskapen. Denna

organisation skall enligt utredningen ha till uppgift att utse vissa styrelseledamöter

i det nya organet, att vara en rådgivande församling till detta

samt att besluta om hur vissa av hushållningssällskapens tillgångar skall

användas. Remissinstanserna har i allmänhet tillstyrkt alt en medlemsorganisation

knyts till det nya organet men har delade meningar om hur

detta lämpligen bör ske.

Jag finner det självfallet att rationaliseringsverksamheten bör bedrivas i

god kontakt med näringsutövarna. Sådana kontakter både kan och bör

upprätthållas i olika former. Det är således bl. a. angeläget att rationaliseringsorganet

har förbindelser med jordbrukets organisationer i länet och

den s. k. föreningsnämnd, som är ett samarbetsorgan för jordbrukets fackliga

och ekonomiska föreningsrörelse på länsplanet. Det är dock av värde

för den kontinuerliga kontaktverksamheten att ha tillgång till en särskild

organisation. En sådan finns redan i hushållningssällskapens medlemsorganisation.

I dagens läge synes det därför vara lämpligt att utgå från denna

organisation.

Att direkt knyta eu medlemsorganisation till en statlig myndighet är,

såsom statskontoret framhållit, principiellt främmande för den statliga förvaltningen.

En möjlighet att anknyta en sådan organisation synes dock vara

alt ge den formen av ett råd, som endast har till uppgift att svara för kon
-

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1065

takter med näringsutövarna och att medverka när styrelseledamöter utses.

Ett råd av detta slag kan emellertid inte förvalta hushållningssällskapens

nuvarande tillgångar. Bl. a. till följd härav anser jag denna lösning inte vara

lämplig.

Eu annan möjlighet, som har framkommit vid remissbehandlingen, är

alt låta kontaktorganisationen vara formellt fristående från myndigheten.

Vid denna lösning kan hushållningssällskapen fungera som en dylik organisation.

Genom sällskapen kan då myndigheten sprida information om verksamheten

till näringsutövarna och från dessa inhämta allmänna synpunkter

på rationaliseringsarbetets bedrivande i olika hänseenden. Sällskapen hör

också kunna medverka, när styrelsen för det statliga organet utses. Dessutom

kan sällskapen självfallet behålla och disponera de tillgångar som

inte överförs till staten i samband med att verksamhet övertas. De kan

vidare alltjämt själva bedriva sådan verksamhet som inte kan anses vara

en statlig angelägenhet. A andra sidan bortfaller behovet av direkta statsbidrag

till hushållningssällskapen för deras verksamhet på jordbrukets

och trädgårdsnäringens områden. Ersättning för sällskapens tjänster såsom

kontaktorgan kan utgå genom att det statliga organet utför de administrativa

uppgifter hos sällskapen som hänger samman med kontaktverksamheten.

Vid denna lösning behålls en institution, som verkat under

mer än 150 år inom det svenska jordbruket.

.lag förordar att kontaktorganisationen utformas på nyss angivet sätt.

Sällskapens stadgar bör fortfarande fastställas av Kungl. Maj :t eller av

myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer. Det är enligt min mening inte erforderligt

att Kungl. Maj :t eller landsting i fortsättningen utser ledamöter i

sällskapens styrelser. Stadgarna bör innehålla föreskrifter om vilka som

äger bli medlemmar samt om val inom sällskapen. Den nuvarande, komplicerade

valproceduren torde kunna radikalt förenklas. Vidare bör i stadgarna

anges sällskapens ändamål och uppgifter. Dessa uppgifter bör givetvis

inte innefatta verksamhet som rationaliseringsorganet bedriver. Ny verksamhet

bör sällskapen inte äga ta upp utan särskilt tillstånd.

Det lämpligaste namnet på det nya regionalorganet är enligt min mening

lantbruksnämnd. Nämndens ledamöter bör så gott som helt utgöras av lekmän.

Med hänsyn till nämndens och dess arbetsuppgifters karaktär anser

jag, i likhet med flera remissinstanser, att Kungl. Maj :t bör utse ordförande

och huvuddelen av de andra ledamöterna. Liksom fallet är i nuvarande lantbruksnämnd

bör i regel landshövdingen vara ordförande. För att tillgodose

regionala intressen bör även landstingen äga utse ledamöter i nämnden. Hushållningssällskapens

inflytande på valet av ledamöter anser jag böra ske via

landstingen. En sådan samordning kan enligt min uppfattning ske genom

att landstingen, innan de utser ledamöter, samråder med hushållningssällskapen.

Slutligen bör, såsom flertalet remissinstanser förordat, chefstjänste
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1065

mannen vara ledamot i nämnden. Härigenom tryggas samordningen mellan

nämnden och dess kansliorganisation.

En mängd synpunkter har anlagts på frågan om vilka intressen som bör

vara representerade i nämnden. För min del anser jag det självfallet att berörda

näringar såvitt möjligt bör vara allsidigt företrädda. Det är också viktigt

att konsumenterna blir representerade. Jag finner det emellertid inte

lämpligt att vare sig Kungl. Maj :t eller landstingen i förevarande hänseende

binds genom närmare föreskrifter.

Enligt jordbruksutredningens förslag skulle antalet ledamöter i regionalorganets

styrelse vara elva. Några av utredningens ledamöter och flera remissinstanser

har uttalat sig för att antalet borde begränsas i syfte att nå

bättre arbetsmöjligheter för styrelsen. Vid överväganden rörande antalet ledamöter

i den nya lantbruksnämnden måste beaktas att dess verksamhet enligt

vad jag förordat i det föregående inte skall omfatta skogsvårdsstyrelsens

uppgifter. Vidare är att märka att antalet ledamöter i den nuvarande lantbruksnämnden

inte är fler än sju. I andra statliga länsorgan, länsbostadsnämnd

och länsarbetsnämnd, är antalet ledamöter sex. Mot bakgrunden av

det anförda har jag stannat för att det är tillräckligt med sju ledamöter även

i den nya lantbruksnämnden. Såsom jag förut nämnt bör i regel landshövdingen

i länet utses till ordförande och chefstjänstemannen vara självskriven

ledamot. En lämplig avvägning är enligt min mening att av de återstående

fem ledamöterna Kungl. Maj :t utser tre och landstinget två.

För att tillgodose behovet av samordning bör vid nämndens behandling av

frågor, som rör annan länsmyndighets verksamhet, representant för den andra

myndigheten beredas tillfälle att deltaga i överläggningarna. Detta gäller

särskilt överlantmätaren, länsjägmästaren och länsarbetsdirektören som

bör äga närvara vid nämndens behandling av ärenden, som rör lantmäteriets,

skogsvårdsstyrelsens resp. länsarbetsnämndens uppgifter. Jag vill erinra om

att lantbruksnämndens inflytande på ärende, som handläggs av skogsvårdsstyrelse

eller överlantmätare, är tillgodosett genom föreskrifter som gäller

för resp. myndighet.

Redan nu är beslutanderätten i frågor, som rör jordbrukets rationalisering,

i stor utsträckning decentraliserad till länsplanet. Enligt min mening

bör möjlighet finnas att till den nya lantbruksnämnden överföra rätten att

besluta i vissa ytterligare ärenden. Antalet ärenden blir så stort att nämnden

in pleno inte bör belastas med samtliga. Den bör huvudsakligen dra upp

de närmare riktlinjerna för nämndens verksamhet, besluta i frågor av principiell

natur samt avgöra andra viktigare ärenden. Beslut i övriga ärenden

bör, liksom fallet är inom nuvarande lantbruksnämnd, fattas av delegationer.

Rutinärenden bör dock kunna avgöras av tjänstemän.

Vid varje lantbruksnämnd bör finnas en delegation för ärenden rörande

strukturrationalisering. Vidare bör i regel finnas en jordbruks- och en ut
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kimgl. Maj. ts proposition nr 100 år 1965

bildningsdelegation. Därutöver bör vid behov kunna inrättas ytterligare delegationer,

t. ex. i vissa län för frågor rörande trädgårdsnäringen.

I delegationerna bör ingå ledamöter i nämnden samt vissa tjänstemän.

Nämnden bör själv utse de ledamöter som skall ingå i delegationerna. Vid

handläggning av frågor rörande näringsgrenar, som inte är företrädda i

nämnden, bör lämplig person kunna adjungeras till delegationen. Chefstjänstemannen

bör, för att god samordning skall nås, ingå i samtliga delegationer.

Han bör dock efter nämndens medgivande äga sätta annan tjänsteman

hos nämnden i sitt ställe. Varje i delegation ingående nämndledamot

bör äga påfordra att ärende hänskjuts till nämnden för avgörande.

Strukturdelegationens ärenden är av speciell karaktär och av särskild vikt

för rationaliseringsverksamheten. Därjämte rör dessa ärenden i särskilt hög

grad vissa andra länsorgans verksamhet. Med hänsyn härtill anser jag att

denna delegations sammansättning bör närmare behandlas i detta sammanhang.

I delegationen, som till följd av ärendenas antal torde komma att sammanträda

relativt ofta, bör enligt min mening inte ingå fler än fem personer.

Utöver chefstjänstemannen bör ytterligare två nämndledamöter beredas

plats. Behovet att samordna delegationens arbete med lantmäteriets är, såsom

jordbruksutredningen framhållit, så framträdande att överlantmätaren,

eller den han sätter i sitt ställe, bör ingå i delegationen. Härigenom kominer

hela den regionala lantmäteriorganisationen att på ett auktoritativt sätt kunna

företrädas i lantbruksnämndens verksamhet. Av vad jag tidigare anfört

framgår att det också är av vikt med god kontakt mellan strukturdelegationens

och skogsvårdsstyrelsens verksamhet. Även länsjägmästaren eller ställföreträdare

för honom bör därför ingå i delegationen. Denna kommer således

att bestå av två lekmän och tre tjänstemän. Det bör dock även för strukturdelegationens

ärenden gälla att de skall kunna hänskjutas till nämndens

prövning, om någon av nämndledamöterna i delegationen påfordrar detta.

Det synes lämpligt att nämnden till ordförande i delegationen idser en av

lekmannaledamöterna.

De frågor, som strukturdelegationen handlägger, har betydelse för arbetet

även inom andra länsmyndigheter än de redan nämnda, t. ex. länsstyrelse,

länsarbetsnämnd och länsbostadsnämnd. Kontaktbehovet är dock enligt min

mening inte så stort att det är motiverat att företrädare för dessa myndigheter

ingår i delegationen. De bör däremot vid behov kunna närvara vid delegationens

sammanträden. Det behov av juridisk sakkunskap, som framhållits

av jordbruksutredningen, kan tillgodoses genom att utomstående expertis

anlitas i erforderlig omfattning.

Den närmare utformningen av övriga delegationer bör kunna anpassas efter

förhållandena inom olika verksamhetsområden. Antalet ledamöter i varje

delegation bör dock inte överstiga fem.

I vissa särskilda frågor, t. ex. uppläggning av kursverksamhet, finns be
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1965

hov av organiserat samarbete mellan lantbruksnämnden och företrädare för

skilda intressen. För sådana ändamål bör arbetsgrupper kunna bildas.

Lantbruksnämnderna bör liksom nu ha ortsombud med uppgift att bl. a.

bistå nämnderna med upplysningar om de lokala förhållandena. Det är enligt

min mening värdefullt för nämnderna att få kontakt med primärkommunerna.

Lantbruksnämnd bör därför bereda vederbörande kommunalnämnd

tillfälle att föreslå ortsombud. Det bör eftersträvas att till ortsombud

utses kommunal förtroendeman.

Den närmare utformningen av de nya lantbruksnämndernas organisation

in. m. bör övervägas av en särskild utredning. Om riksdagen biträder förslaget

till ny organisation avser jag att inhämta Kungl. Maj :ts bemyndigande

att tillsätta en sådan utredning. I detta sammanhang bör dock anges riktlinjer

för de fortsatta övervägandena i vissa frågor som jordbruksutredningen

behandlat.

Jordbruksutredningen har ingående diskuterat om alla de mångskiftande

verksamhetsgrenar, som hushållningssällskapen har, bör övertas av det nya

regionalorgan som utredningen har föreslagit. I remissyttrandena bär en

råd synpunkter framförts i frågan. Enligt min mening bör den nya lantbruksnämnden

i princip överta uppgifter, som är av sådan betydelse för

jordbrukets och trädgårdsnäringens rationalisering i vid bemärkelse att de

bör handhas av staten. Annan ur statens synpunkt i och för sig angelägen

verksamhet, som hushållningssällskap nu driver, bör överföras till annat organ

än lantbruksnämnden. Är detta f. n. inte möjligt, bör verksamheten tillfälligt

inordnas i nämnden, övrig verksamhet kan, såsom förut nämnts, ligga

kvar hos hushållningssällskapet.

Mot bakgrunden av det anförda anser jag, att det bl. a. bör övervägas om

hushållningssällskapens befattning med sådan statsunderstödd verksamhet

som kontrollföreningsverksamhet, svinstamkontroll, stambokföring m. m.

över huvud taget bör övertas av lantbruksnämnden. Det kan nämligen enligt

min mening ifrågasättas om angivna verksamheter bör vara en uppgift för

staten.

Såsom jordbruksutredningen uttalat, bör ansvaret för och ledningen av

försöksverksamheten på jordbrukets och trädgårdsnäringens områden åvila

lantbrukshögskolan. Lantbruksnämnderna synes därför i regel inte böra driva

egen försöksverksamhet. De bör dock kunna medverka i planeringen av

högskolans och andra statliga forskningsinstitutioners försöksverksamhet

samt biträda vid försökens genomförande. Nämnderna bör givetvis få utnyttja

försöken för demonstrationer.

Hushållningssällskapens befattning med fislcerifrågor kan i erforderlig

omfattning antingen infogas i den statliga fiskeriadministrationen eller i

lantbruksnämnderna. I avvaktan på resultat av de överväganden i särskild

ordning, som kan visa sig erforderliga rörande fiskerifrågorna, bör de kunna

handläggas av lantbruksnämnderna.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 är 1965

Jag har i annat sammanhang anmält min avsikt att begära bemyndigande

att tillkalla en särskild utredning rörande den veterinära fältorganisationen.

Utredningsuppdraget avses omfatta även den veterinära verksamhet som

hushållningssällskapen nu driver.

Frågan om den framtida ställningen för de lantbrukskemiska kontrollanstalter,

som tillhör hushållningssällskapen, berörs delvis av redan pågående

utredning.

I remissyttranden av bl. a. statens institut för konsumentfrågor har uttalats

att hemkonsulentverksamhetens organisatoriska ställning bör särskilt

utredas. Även jag anser att behov av en sådan utredning föreligger.

Det statliga stödet till hemslöjden och därmed sammanhängande frågor

utreds f. n. av hemslöjdsutredningen.

I den mån ej annat angetts bör spörsmålen om den närmare avgränsningen

av lantbruksnämndernas arbetsuppgifter övervägas av den i det föregående

nämnda organisationsutredningen. Bl. a. bör därvid omfattningen av

nämndernas beställningsverksamhet inom skilda områden särskilt prövas.

Organisationsutredningen bör även behandla frågan om det nya regionalorganets

kansliorganisation. Likaså måste de nya lantbruksnämndernas behov

av personal för olika uppgifter prövas i detalj. Särskild uppmärksamhet

bör därvid ägnas åt hur nämndernas upplysnings- och rådgivningsverksamhet

lämpligast bör fullgöras.

Det av jordbruksutredningen framlagda förslaget att sammanföra de båda

lantbruksnämnderna och hushållningssällskapen i Älvsborgs län bör enligt

min mening slutligt prövas när ställning tas till organisationsutredningens

förslag.

I denna utrednings uppgifter bör även ingå att framlägga förslag till den

anslagstekniska konstruktionen av medelsanvisningen till lantbruksnämnderna.

Hinder bör ej möta mot att nämnderna efter vederbörlig prövning för

viss verksamhet tar emot medel som ställs till förfogande av t. ex. hushållningssällskap,

landsting eller organisationer.

Såsom förut berörts anser jag starka skäl tala för att hushållningssällskapens

tillgångar, i den mån de är hänförliga till verksamhet som övertas av

staten, överlåts till staten. Organisationsutredningen bör få till uppgift att

ta upp överläggningar med hushållningssällskapen i denna fråga.

I fråga om den centrala organisationen för rationaliseringsverksamheten

har jordbruksutredningen föreslagit att lantbruksstyrelsen och skogsstyrelsen

skall föras samman till ett ämbetsverk. Av mitt ställningstagande till

den regionala organisationens utformning följer att sådan sammanföring ej

nu bör övervägas. Lantbruksstyrelsens inre organisation bör dock prövas av

den förut nämnda organisationsutredningen. Även styrelsens arbetsuppgifter

bör överses mot bakgrunden av vad jag anfört om de nya lantbruksnämndernas

uppgifter. Nämndernas behov av central teknisk och annan

service bör särskilt uppmärksammas.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1965

Jordbruksutredningen har understrukit behovet av central informationsverksamhet

om rönen från forskning och försök och om annat material av

betydelse för rationaliseringsverksamheten. I likhet med remissinstanserna

delar jag utredningens uppfattning att informationsverksamheten behöver

på ett effektivt sätt samordnas. För att samordna och sprida informationsmaterial

bör därför finnas ett särskilt samarbetsorgan. I detta bör ingå representanter

för bl. a. berörda myndigheter och vetenskapliga institutioner

samt näringsutövarna. Samarbetsorganet bör enligt min mening ha resurser

för bl. a. redaktionellt arbete. Organisationsutredningen bör närmare överväga

denna fråga och de ändringar i fråga om jordbrukets upplysningsnämnd

som kan vara erforderliga.

I betänkandet har jordbruksutredningen behandlat vissa frågor rörande

yrkesutbildningen på lantbrukets och skogsbrukets områden. Utredningen

har bl. a. föreslagit att huvudmannaskapet för skogsbruksskolorna skall

övergå från skogsvårdsstyrelserna till landstingen. Flertalet remissinstanser

har ansett att man bör avvakta resultatet av de båda utredningar som arbetar

på området, nämligen yrkesutbildningsberedningen och skogsbrukets yrkesutbildningskommitté.

Med hänsyn härtill och eftersom skogsvårdsstyrelsernas

organisation i övrigt inte berörs av mina i det föregående redovisade

förslag är jag inte beredd att nu ta ställning till frågan om huvudmannaskapet

för skogsbruksskolorna.

Enligt beslut av 1963 års riksdag (prop. 1963: 144, SU 146, rskr 334) skall

den centrala tillsynen över yrkesutbildningen på lantbrukets och skogsbrukets

områden överföras till skolöverstyrelsen. Någon tidpunkt härför har inte

bestämts. Jordbruksutredningen har föreslagit att nuvarande ordning behålls

ännu någon tid. På grund av den genomgripande omvandling inom

jordbruks- och skogsbruksnäringarna, som nu sker, anser jag liksom utredningen

det vara viktigt att ledningen av yrkesutbildningen och rationaliseringsverksamheten

är nära samordnad. Såsom nyss nämnts pågår också utredningar

som rör ifrågavarande yrkesutbildning. Beslut bör således inte nu

fattas om den tidpunkt, vid vilken förut nämnda riksdagsbeslut bör genomföras.

Vad jordbruksutredningen i övrigt anfört rörande bl. a. samordningen av

rationaliseringsorganens och andra myndigheters verksamhet behöver enligt

min mening inte behandlas i detta sammanhang. Såsom utredningen uttalat

kan frågan om ändringar i statens jordbruksnämnds organisation inte prövas

förrän ställning tagits till den framtida utformningen av prisregleringen

på jordbrukets område.

Såsom framgår av det föregående blir de överväganden rörande lantbruksnämndernas

organisation in. in., som den särskilda organisationsutredningen

skall göra, relativt omfattande. Jag räknar med att de förslag i ämnet_

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1965

som är av beskaffenhet att böra prövas av riksdagen, skall kunna framläggas

till 1967 års vårsession. Den nya organisationen kan således i sin helhet

genomföras tidigast den 1 juli 1967.

Under åberopande av vad jag anfört i det föregående hemställer jag, att

Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att godkänna de i det föregående angivna grunderna för

omorganisation av de statliga och statsunderstödda rationaliseringsorganen

på jordbrukets och t r ä d går d s n är in ge ns

områden.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Bo S. Hedström

MARCUS BOKTR. STHLM 1965 650247

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1965:256 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående ändrad organisation av rationalisering sverksamheten på jordbrukets och trädgårdsnär a1 i texten
  2. JoU 1965:17 Jordbruksutskottets utlåtande nr 17 år 1965 s. 1 i texten
  3. 3LU 1965:22 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till jordförvärvslag m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 33 i texten