Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om statsbidrag till byggande av tunnelbana

1965-03-26 · 13 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 11 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1965:107, Med förslag till förordning om statsbidrag till byggande av tunnelbana

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1965

1

Nr 107

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om statsbidrag till byggande av tunnelbana; given

Stockholms slott den 26 mars 1965.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till förordning om statsbidrag till

byggande av tunnelbana.

GUSTAF ADOLF

Gösta Skoglund

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen framlägges förslag till författningsbestämmelser om statsbidrag

till byggande av tunnelbana enligt riktlinjer som angivits i statsverkspropositionen.

En förutsättning för att bidrag skall kunna utgå är att anläggningen

kan anses nödig för den allmänna samfärdseln. I likhet med vad som

gäller för vägar och gator skall avgörandet i denna fråga ankomma på vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen. Prövningen av bidragsfrågorna skall ingå som

ett normalt led i arbetet på upprättande av fördelningsplaner och flerårsplaner

för väg- och gatubyggandet. Bidrag utgår med 95 % av kostnaderna

för tunnelbaneanläggningens underbyggnad.

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli 1965.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 101

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kangl. Maj:ts proposition nr 107 år 1965

Förslag

till

Förordning

om statsbidrag till byggande av tunnelbana

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Till kommun, landstingskommun eller kommunalförbund utgår enligt bestämmelserna

i denna förordning statsbidrag till byggande av tunnelbana

som är nödig för den allmänna samfärdseln.

Med tunnelbana förstås anläggning för sådan spårbunden allmän trafik

av lokal karaktär som avser personbefordran och framgår i tunnel eller eljest

på egen banvall fri från korsning i samma plan med annan trafik.

2 §•

Ansökan om statsbidrag enligt denna förordning göres hos länsstyrelsen.

Länsstyrelsen skall med eget yttrande till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

för avgörande hänskjuta frågan, om den anläggning som avses i ansökningen

uppfyller i 1 § angivna förutsättningar för statsbidrag.

3 §•

I den mån ansökningen avser anläggning inom område, där kronan är

väghållare, skall länsstyrelsen med motsvarande tillämpning av 4 § vägstadgan

den 30 juni 1943 (nr 437) utreda anläggningens betydelse och angelägenhetsgrad.

Finner länsstyrelsen att företaget vid jämförelse med andra ifrågasatta

arbeten icke är av den angelägenhetsgrad att medel till detsamma kunna

påräknas under de närmaste åren skall ansökningen avslås. I annat fall

skall frågan, om statsbidrag till företaget skall utgå, prövas i anslutning

till upprättande av flerårsplan för byggande av riksvägar som sägs i 8 §

vägstadgan eller vid uppgörande av sådant förslag som avses i 14 § vägstadgan.

Vid tillämpning av 9—14 §§ vägstadgan skall företaget anses motsvara

riksväg.

4 §.

I den mån ansökningen avser anläggning inom område, för vilket stad

eller samhälle är väghållare, skall länsstyrelsen med motsvarande tillämpning

av 35 § första och andra styckena vägstadgan utreda anläggningens

betydelse och angelägenhetsgrad.

Finner länsstyrelsen att företaget vid jämförelse med andra ifrågasatta

arbeten icke är av den angelägenhetsgrad att medel till detsamma kunna

påräknas under de närmaste åren skall ansökningen avslås. I annat fall

skola handlingarna i ärendet jämte utlåtande av länsstyrelsen översändas

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Ku ngt. Maj:ts proposition nr 107 år 1965

till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för beaktande vid upprättande av

fördelningsplan som sägs i 35 § tredje stycket vägstadgan eller vid uppgörande

av sådant förslag som avses i 2 § fjärde stycket förordningen den

27 maj 1960 (nr 374) om statsbidrag till väg- och gatuhållning i vissa städer

och stadsliknande samhällen.

Vid tillämpning av 2 § andra—fjärde styckena nyssnämnda förordning

skall företaget anses motsvara väg eller gata.

» §•

Om särskilda skäl föreligga äger Konungen eller, efter Konungens bemyndigande,

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förordna att 3 eller 4 § skall

tillämpas utan hinder av vad i bestämmelserna sägs om väghållningsskyldigheten

inom området för anläggningen.

6§.

I ärende om statsbidrag enligt denna förordning skall sökanden i enlighet

med vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen närmare föreskriver förete

anläggningsplan för företaget samt de beslut om koncession och tillstånd

till expropriation som fordras för att företaget skall komma till stånd.

Anläggningsplan prövas av styrelsen.

7 §•

Statsbidrag till byggande av tunnelbana utgår i mån av tillgång på medel

och enligt fastställda flerårs- och fördelningsplaner med 95 procent av kommunens,

landstingskommunens eller kommunalförbundets kostnad för tunnelbaneanläggningens

underbyggnad.

Med underbyggnad avses banvallen intill ballastens underkant eller intill

underkanten på motsvarande anordning för elastisk uppläggning jämte de

tunnlar, broar och viadukter som ingå i anläggningen. I tunnel skall anses

ingå allt utrymme under markytan som fordras för trafikens bedrivande.

8§.

Bestämmelserna om statsbidrag till stad eller stadsliknande samhälle för

hy§8an<ie av väg eller gata i 4—8 samt 13 och 14 §§ förordningen om statsbidrag

till väg- och gatuhållning i vissa städer och stadsliknande samhällen

skola äga motsvarande tillämpning i fråga om statsbidrag till kommun,

landstingskommun eller kommunalförbund för anläggande av underbyggnad

till tunnelbana. Därvid skall flerårsplan jämställas med fördelningsplan

och anläggningsplan för tunnelbaneanläggning med arbetsplan för vägellcr

gatubyggnadsföretag.

9 §..

Talan mot väg- och vattenbyggnadsstyrelsens eller länsstyrelsens beslut

enligt denna förordning föres hos Konungen genom besvär.

10 §.

Närmare bestämmelser om tillämpningen av denna förordning meddelar

Konungen eller den myndighet Konungen förordnar.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1965.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1965

Utdrag av protokollet över kommunikationsårenden, hållet inför

Hans Maj. t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 26 mars 1965.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Hermansson,

Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Skoglund, anmäler

efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om bestämmelser

rörande statsbidrag till byggande av tunnelbana och anför.

1 statsverkspropositionen (bil. 8 s. 40) erinrade jag i den allmänna översikten

av beräkningen av väganslagen m. in. om att Kungl. Maj:t den

19 december 1963 förordnade generaldirektören Nils Hörjel att vara statlig

förhandlings- och utredningsman för den kollektiva närtrafikens ordnande i

storstockholmsområdet. Jag redogjorde också för den preliminära principöverenskommelse,

vilken som ett resultat av förhandlings- och utredningsarbetet

träffats mellan företrädare för Stockholms stad och Stockholms läns

landsting. Under villkor att denna överenskommelse godkännes av vederbörande

huvudmän fann jag att, såsom förutsatts i överenskommelsen, statsbidrag

borde kunna utgå med 95 %av kostnader för s. k. underbyggnad till

tunnelbana inberäknat marklösen. Medel härför borde efter angelägenhetsprövning

anvisas från anslagen till väg- och gatubyggande fr. o. m. budgetåret

1965/66. Jag tillkännagav vidare min avsikt att senare föreslå Kungl.

Maj :t att för riksdagen framlägga förslag till författningsbestämmelser i

ämnet.

Principöverenskommelsen för storstockholmsområdet har numera godkänts

av parterna. Besluten härom har ännu inte vunnit laga kraft.

Gällande bestämmelser

I princip är kronan väghållare på landet men Kungl. Maj :t kan förordna,

att stadsliknande samhällen skall vara väghållare inom sitt område eller

del därav. Väghållningsskyldigheten i stad åvilar i princip staden men

Kungl. Maj :t — eller efter bemyndigande väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

— kan förordna, att kronan skall vara väghållare inom stad eller visst område

av stad. Bestämmelser i anförda hänseenden återfinnes i It § lagen

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr JO7 ur 1965 5

(ten 30 juni 1943 (nr 431) om allmänna vägur — AVL (lagrummet ändrat

senast 1960:375).

Förfarandet då det gäller fördelning av de medel som avsatts för väghållningen

på landet samt i städer och sa m hällen dä r kronan

är väghållare regleras i 3—14 §§ och 41 § vägstadgan den 30

juni 1943 (nr 437) — VST (bestämmelserna ändrade senast 1952:238,

1954: 530 och 1960:376).

Fråga om anläggande av väg — vartill räknas även omläggning eller förbättring

av väg, där dock i vissa fall ett förenklat förfarande kan tillämpas

(4 § AVL och 7 § VST) — upptages hos länsstyrelse efter ansökan (3 §

VST) eller på det allmännas eget initiativ (6 § VST). Ansökan prövas i

särskild ordning. Vid eu avvägning mellan samtliga aktuella projekt bestämmer

länsstyrelsen därefter till vilka företag medel bör kunna påräknas

under de närmaste åren. Frågan om företagen skall komma till stånd prövas

sedan vid uppgörande av s. k. flerårsplan för arbeten av det slag vartill

företaget hör. (4 och 5 §§ VST.)

Flerårsplaner uppgöres länsvis för riksvägar, länsvägar och ödebygdsvägar.

Härjämte upprättas för hela riket en flerårsplan för större broar. Flerårsplanerna

upprättas för en femårsperiod och förnyas vart tredje år (8 §

VST). I planerna upptages efter angelägenhetsgradering de vägföretag som

beräknas bli utförda under planperioden (9 § VST). Yttranden av vägnämnder

och länsvägnämnder skall inhämtas (10 § VST). Planerna fastställes

av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen eller, om styrelsen finner jämkning

av länsstyrelsens plan erforderlig, av Kungl. Maj :t (10 § VST). I fråga om

flerårsplan för storbroar gäller särskilda regler. Bestämmelser ges också

om delgivning av fastställd plan och om beslut i fråga om avvikelse från

plan (11—13 §§). Även företag som ej upptagits i plan kan komma till utförande

med beviljade anslag efter beslut i särskild ordning (14 § VST).

Frågor om statsbidrag till byggande av vägar och gator i städer och

stadsliknande samhällen som är väghållare handläggs

enligt 35—40 §§ VST (ändrade senast 1960: 376 och 1961: 114) samt 1—8

och 13—15 §§ förordningen den 27 maj 1960 (nr 374) om statsbidrag till,

väg- och gatuhållning i vissa städer och stadsliknande samhällen (i det följande

betecknad 1960 års förordning).

För den förberedande utredningen om vägbehovet gäller regler som i

huvudsak motsvarar föreskrifterna när kronan är väghållare (35, 36 och

40 §§ VST). I fråga om de företag som länsstyrelsen finner vara av sådan

angelägenhelsgrad alt medel bör kunna påräknas under de närmaste åren

skall emellertid den fortsatta prövningen ske inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

i samband med att styrelsen uppgör s. k. fördelningsplan (35

och 40 §§ VST).

Fördelningsplanen upprättas liksom flerårsplanerna för en lid av fem år

och förnyas vart tredje år. Till grund för planen lägges, sedan uppgifter

inhämtats från berörda städer och samhällen, graden av de olika byggnads
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 107 är 1005

företagens betydelse för den allmänna samfärdseln. Innan planen fastställes

av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen skall länsstyrelsen höras. Väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen äger efter samråd med vederbörande stad eller

samhälle och efter länsstyrelsens hörande förordna, att visst i fördelningsplanen

upptaget företag får utbytas mot annat. Vidare kan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

avge förslag till Kungl. Maj :t om särskilt bidrag till

stad eller samhälle utöver vad som upptagits i fördelningsplanen. (2 § 1960

års förordning.)

Statsbidrag utgår till byggande av väg med 95 % och till byggande av gata

med 95 eller i vissa fall 85 % av kostnaden för byggnadsföretaget, såvida

inte Kungl. Maj :t finner synnerliga skäl att bevilja högre bidrag (3 §

1960 års förordning). I kostnaden inräknas mark- och intrångsersättning

och vissa domstolskostnader men ej merkostnad som föranleds av högre

vägstandard än den allmänna samfärdseln betingar (4 § första och andra

styckena i 1960 års förordning). Förvaltningskostnad inräknas normalt

inte i bidragsunderlaget (4 § tredje stycket 1960 års förordning). Preliminärt

beslut om kostnaden meddelas i samband med att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

fastställer s. k. arbetsplan för företaget, medan slutligt

fastställande av kostnaden sker, sedan företaget slutförts (5 § 1960 års

förordning). Upprättande och fastställande av arbetsplan är ett i AVL och

VST närmare reglerat huvudmoment i förfarandet vid behandlingen av

fråga om byggande av väg. Fastställandet av arbetsplan har speciella rättsverkningar,

bl. a. i form av s. k. vägrätt för väghållaren.

För att statsbidrag skall utgå gäller, om inte Kungl. Maj:t medgiver annat,

vissa förutsättningar i fråga om arbetets utförande. Arbetet får inte påbörjas

innan byggnadsföretaget upptagits i fördelningsplan eller särskilt

tillstånd meddelats till påbörjandet. Inte heller får det utföras innan arbetsplanen

godkänts eller i strid mot planen. I fråga om entreprenadarbeten

skall vissa särskilda regler iakttagas. (6 § 1960 års förordning.)

Utbetalning av bidrag sker genom förskott i mån av arbetets fortgång

men i regel skall en tiondel innehållas till dess arbetet godkänts. I förekommande

fall skall tillstånd av vattendomstol avvaktas. För att bidrag skall

utgå förutsättes anmälan av staden eller samhället om arbetes påbörjande

eller återupptagande. (7 § 1960 års förordning.)

Stad och samhälle har skyldighet att årligen utföra arbeten som svarar

mot tilldelade bidragsmedel men äger i princip under nästföljande år förfoga

över medel som vid årets utgång kvarstår hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

(8 § 1960 års förordning). Vissa regler gäller om årlig redovisningsskyldighet

för stad eller samhälle, som är väghållare, och om återbäring

av uppburna medel som ej använts på avsett sätt (13 § 1960 års förordning).

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen skall övervaka användningen

av tilldelade medel samt meddela anvisningar rörande arbetenas utförande

och bokföringen av utgifter, varvid styrelsen har att för Kungl. Maj :t an
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 107 år 1965 7

mäla, om stad eller samhälle underlåter att följa anvisningarna (14 § 1960

års förordning).

Kungl. Maj :t äger meddela närmare bestämmelser om tillämpningen av

1960 års förordning (15 § förordningen).

Departementschefen

Som jag nämnt inledningsvis förordade jag i statsverkspropositionen (bil.

8 s. 40) vissa grunder för statsbidrag till byggande av tunnelbanor och tillkännagav

min avsikt att senare återkomma med förslag till författningsbestämmelser

i ämnet. I enlighet härmed har inom kommunikationsdepartementet

utarbetats förslag till förordning om statsbidrag till byggande av

tunnelbana. Till motivering av de föreslagna bestämmelserna får jag anföra

följande.

I princip svarar på landsbygden kronan såsom väghållare direkt för kostnaderna

för det allmänna vägnätet. Till städer och samhällen, som är väghållare,

utgår i stället statsbidrag dels för allmänna vägar, dels för gator

av motsvarande karaktär, dvs. gator som kan anses nödiga för den allmänna

samfärdseln. Medelstilldelningen sker efter en inbördes angelägenhetsgradering

de olika aktuella projekten emellan. När kronan är väghållare,

sker denna gradering genom upprättande av flerårsplaner, medan städer

och samhällen tilldelas statsbidrag för byggnadsföretagen i den ordning som

bestämmes i fördelningsplan.

Eu huvudtanke bakom förslaget att statsbidrag för tunnelbanebyggen

skall kunna anvisas från anslagen till väg- och gatubyggnad — och därmed

avräknas mot automobilskattemedlen — bär varit att ett rationellt uppbyggt

tunnelbanesystem inom en tätortsregion kan antagas leda till en

minskning av det allmännas investeringar för utbyggnad av väg- och gatunätet

av samma storleksordning. I statsverkspropositionen har detta kommit

till uttryck hl. a. genom uttalandet, att de i den preliminära överenskommelsen

rörande storstockholmstrafiken angivna statsbidragen förutsatts

skola rymmas inom en eljest normal ökning av gatu- och väganslagen till

kommuner i storstockholmsregionen. Frågor om statsbidrag till tunnelbana

bör mot denna bakgrund prövas som ett led i den avvägning som

sker vid upprättande av flerårs- och fördelningsplanerna och projekten bör

angelägenhetsgraderas efter samma principer som gäller för vägar och gator.

Till en början har därför i 1 § första stycket författningsförslaget uppställts

kravet att tunnelbana, för att bidrag skall kunna utgå, skall vara »nödig

för den allmänna samfärdseln». Detta krav ansluter till vad som gäller

i fråga om vägar och gator. Uttrycket måste anses innefatta, att anläggningen

skall innebära en från samhällsekonomisk synpunkt ändamålsenlig lösning

av trafikförsörjningsproblemet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 107 år 1965

Själva begreppet tunnelbana förekommer inte i lagstiftningen och kräver

en definition. En sådan har intagits i 1 § andra stycket författningsförslaget.

Även här har den nyss angivna grundtanken bakom bidragsgivningen

beaktats. Definitionen har utformats så att tunnelbana för att omfattas av

bidragsbestämmelserna verkligen skall avlasta väg- och gatutrafiken och ej

inkräkta på denna. Tunnelbanetrafiken skall således framgå på egen banvall,

fri från korsning med annan trafik. Detta innebär ingen avvikelse

från den utformning redan förefintliga tunnelbanor fått. Också i övrigt är

definitionen anpassad till nu rådande förhållanden. Anläggningen måste givetvis

avse allmän trafik. Den skall vara spårbunden och av lokal karaktär.

Genom kravet att trafiken skall avse personbefordran uteslutes från bidrag

de delar av en tunnelbaneanläggning som är avsedda för annat ändamål, såsom

vagnhallar, bangårdar och verkstadsområden. Anslutningsspår, på vilka

tågen införes till huvudspår, anser jag däremot så nära förbundna med

persontrafiken att de bör ingå i den bidragsberättigade delen av anläggningen.

Ett karakteristiskt drag för tunnelbanorna är att de åtminstone i de

centrala delarna av tätortsregionen till större delen framgår under markytan.

De i statsverkspropositionen angivna projekt inom storstockholinsområdet

som närmast aktualiserat de nya bestämmelserna torde inte komma

att avvika från tidigare anläggningar i detta hänseende. Förordningens bestämmelser

skall emellertid gälla generellt. Möjligheten till statsbidrag har

därför lämnats öppen även vid andra lösningar än den att trafiken till någon

del löper i tunnel under jord.

Enligt 4 § AVL räknas till byggande av väg även omläggning och förbättring

av väg. Medelstilldelningen för vägar omfattar därför även sådana åtgärder.

Något praktiskt behov av att i den nya förordningen införa motsvarande

bestämmelser synes mig inte föreligga.

Det ligger i sakens natur att ansökan om statsbidrag till tunnelbana, till

skillnad från vad som gäller i fråga om väg, bör kunna göras endast av kommun,

landstingskommun eller kommunalförbund som skall svara för anläggningen.

Liksom ansökning, som rör anläggning av allmän väg, bör ansökningen

inges till vederbörande länsstyrelse.

Prövningen, huruvida anläggning, som avses i ansökningen, tillhör den

kategori som enligt 1 § är bidragsberättigad skall enligt förslaget — i huvudsaklig

överensstämmelse med de principer som följs i fråga om vägar

och gator — ankomma på väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Länsstyrelsen

skall därför hänskjuta denna fråga till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

avgörande. Avgörandet, som är av principiell natur, torde kunna ske på

grundval av en relativt översiktlig redovisning av det planerade företaget.

Bestämmelser i nu angivna hänseenden har upptagits i 2 § författningsförslaget.

Med länsstyrelse avses — i enlighet med kungörelsen den 21 februari

1919 (nr 69) angående innebörden i vissa fall av benämningen länsstyrelse

-— i förekommande fall överståthållarämbetet.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 107 är 1065

9

Sedan ansökningen jämte beslutet återsänts till länsstyrelsen skall, givetvis

under förutsättning att ansökningen ej avslagits av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

den fortsatta utredningen om företaget i enlighet med vad

jag förut anfört ske som ett normalt led i arbetet på lierårs- och fördelningsplanerna.

Förfarandet vid upprättandet av dessa planer är emellertid

i vissa avseenden olikartat. Det måste därför på ett tidigt stadium av handläggningen

kunna fastställas vilket eller vilka anslag som skall kunna komma

i fråga för anläggningen.

I vilken mån den på staten belöpande kostnaden för ett vägföretag skall

belasta de anslag som avser landsbygden eller uttagas av de medel som står

till förfogande för städer och samhällen som är väghållare är på förhand givet

genom bestämmelser i väglagstiftningen och de beslut angående väghållningen

Kungl. Maj :t meddelat med stöd av dess bestämmelser. En huvudregel

bör vara att motsvarande fråga för tunnelbanornas del löses med utgångspunkt

från väghållningsskyldigheten för det område inom vilket anläggningen

skall uppföras. Detta kan, liksom i fråga om vägar, betyda att

ett och samma projekt är av beskaffenhet att behandlas såväl i anslutning

till uppgörande av flerårsplan som vid fördelningsplans upprättande. Uppdelningen

måste i sådana fall grundas på en beräkning utifrån gränserna

för väghållningsskyldigheten. Såvitt gäller anslagen till kronans väghållning

bör endast anslaget för byggande av riksvägar kunna tas i anspråk. Liksom

kronan kan förklaras vara väghållare för viss bestämd trafikled i stad eller

stadsliknande samhälle bör emellertid, om särskilda omständigheter talar

därför, Kungl. Maj :t eller — efter Kungl. Maj :ts bemyndigande — vägoch

vatten byggnadsstyrelsen kunna förordna att statsbidrag för sådan del

av tunnelbana som går inom område, där stad eller samhälle är väghållare,

helt eller delvis skall utgå från anslaget för byggande av riksvägar. A

andra sidan kan det vara motiverat att statsbidrag för sådan del av tunnelbana

som går inom område, där kronan är väghållare, helt eller delvis utgår

av anslaget till väg- och gatubyggande i städer och samhällen som är väghållare.

Från förhandlings- och utredningsmannen har jag erfarit att parterna

vid träffande av principöverenskommelsen för storstockholmsområdet

utgått från att statsbidragen till de s. k. Järva- och Nackabanorna skulle i

sin helhet belasta vederbörande städers andelar av väg- och gatubyggnadsanslagct

samt att statsbidragen till den s. k. Täbybanan och förlängningen av

sydvästra tunnelbanan från Vårberg till Alby, den s. k. Botkyrkabanan,

skulle i sin helhet belasta Stockholms läns andel av riksvägsanslaget.

De överväganden jag nu redovisat har legat till grund för utformningen av

3—5 §§ författningsförslaget.

I 14 § VST ges Kungl. Maj :t möjlighet att bestämma om anslagstilldelning

även för vägföretag som ej upptagits i flerårsplan. I fråga om statsbidrag

till städer och samhällen gäller enligt 2 § tredje och fjärde styckena

1960 års förordning att visst företag i fördelningsplan efter särskilt beslut

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 107 år 1965

kan utbytas mot annat och att Kungl. Maj :t kan förordna om bidrag utöver

vad som upptagits i fördelningsplanen. Förslaget lämnar möjligheterna till

ändring i och tilldelning utöver redan fastställda planer öppen också för

tunnelbanornas del, även om detta knappast kan förväntas få någon större

praktisk betydelse.

De föreslagna reglerna i 3—4 §§ avviker från ordningen för handläggning

av vägärenden i princip endast såvitt rör de s. k. arbetsplanerna för väglöretag.

Upprättandet och fastställandet av arbetsplaner är som jag nämnt i

redogörelsen för gällande bestämmelser ett i väglagstiftningen närmare reglerat

huvudmoment i förfarandet med särskilda rättsverkningar bl. a. i form

av vägrätt för väghållaren. Förutsättningarna för anläggande av tunnelbanor

regleras rättsligt i helt andra former och grundas på beslut i ärenden

om koncession och om tillstånd till expropriation.

Frågan på vilket stadium i ärende om statsbidrag till tunnelbana beslut

om koncession och tillstånd till expropriation skall föreligga bör enligt min

mening inte låsas genom föreskrifter i författningen. För att uppnå en smidig

och ändamålsenlig tillämpning föreslår jag i stället att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

skall besluta härom och därvid kunna ta hänsyn till omständigheterna

från fall till fall. Detaljerad teknisk utredning om företaget

motsvarande arbetsplanernas beskrivning av vägföretag är givetvis också

en förutsättning för att statsbidrag skall utgå. Även i den delen bör det

lämpligen ankomma på väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att avgöra när utredningen

skall presenteras. Styrelsen bör också fastställa kraven på utredningen.

Förslagets 6 § första stycket har utarbetats i enlighet med det nu

sagda. För att skilja utredningen från det speciella institutet arbetsplan har

införts termen anläggningsplan. Förutom nödvändiga kartor och ritningar

måste denna innehålla erforderlig beskrivning av och kostnadsberäkning

för företaget.

Enligt 6 § andra stycket författningsförslaget prövas anläggningsplanen

av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Tidpunkten för godkännande av anläggningsplan

får som jag senare återkommer till viss betydelse för statsbidragsgivningen.

Förslagets 7 och 8 §§ reglerar själva bidragsgivningen till tunnelbaneföretag

som upptagits i fastställda flerårs- och fördelningsplaner. I enlighet

med vad jag förordat i statsverkspropositionen har i 7 § upptagits en

bestämmelse som medger statsbidrag med 95 % av kostnaderna för tunnelbaneanläggningens

underbyggnad. Procentsatsen motsvarar den som gäller

för bidrag till vägbyggnad enligt 3 § 1960 års förordning, som emellertid

ger Kungl. Maj :t befogenhet att om synnerliga skäl föreligger bevilja högre

statsbidrag. Denna möjlighet är avsedd för det fall vederbörande stad eller

samhälle inte kan anses ha fördel av att själv utföra vägföretaget. Någon

anledning att införa motsvarande undantagsregel för tunnelbanornas del

föreligger inte enligt min uppfattning.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 är 1965

11

Som jag anfört i statsverkspropositionen förstås enligt vedertagen terminologi

med eu tunnelbaneanläggnings underbyggnad i första hand banvallen

intill ballastens underkant eller intill underkanten på motsvarande

anordning för elastisk uppläggning. I underbyggnaden inräknas också de

broar, tunnlar och viadukter som ingår i anläggningen. Begreppsbestämningen

är enligt min mening väl lämpad som grundval för beräkning av

kostnadsunderlaget vid statsbidragsgivningen. Alternativet att i författningen

uppräkna alla anordningar som skall inräknas i kostnadsunderlaget

har jag inte ansett lämpligt eller ens möjligt att genomföra. Den föreslagna

definitionen synes trots sin allmänna karaktär ge tillräcklig ledning

för tillämpningen. Detta gäller emellertid inte frågan vilka delar av

eller anordningar i en tunnel som skall anses ingå i underbyggnaden. Här

torde en ytterligare bestämning vara nödvändig.

Förutom till själva banunderbyggnaden, bestämd på samma sätt som för

anläggningen i övrigt, bör statsbidrag utgå för tunnelkonstruktionen som sådan.

Härtill hänför sig utsprängningsarbetet för de utrymmen trafiken kräver,

erforderliga förstärkningar av tunnelkroppen samt de eventuella dammbyggnader

och konstruktioner i övrigt som är påkallade för att tunneln

skall kunna anläggas och bibehållas. Däremot utgör plattformar, trappor

etc. samt inklädsel av tunnelväggar och allt som är att räkna till inredningen

inte underlag för bidrag.

Med utrymmen som fordras för trafiken avser jag inte endast det rum

själva spårbanan kräver utan också för trafiken erforderliga utrymmen

för plattformar, för spärr- och signalanordningar, för personal- och förrådsrum,

för vatten-, gas-, el- och avloppsledningar samt för anordningar

som avser uppvärmning, luftväxling och liknande ändamål. Också de delar

av tunneln varigenom trafikanterna når stationerna från gatuplanet, dvs.

gångtunnlarna och trappnedgångarna, är i den mening jag inlägger i begreppet

nödvändiga för att trafiken skall kunna drivas. Likaså tunnlar för de

anslutningsspår som enligt vad jag anfört vid 1 § skall inräknas i den bidragsberättigade

delen av anläggningen. Däremot faller utrymmen för butiker

o. d. utanför statsbidragsgivningen.

En uppräkning med anspråk på fullständighet för nu gängse anordningar

och de nya konstruktionsformer tekniken kan utveckla är inte heller

här möjlig. Förslagets kortfattade definition av tunnelbegreppet torde tills

vidare och med ledning av vad jag bär anfört kunna godtagas. Om svårigheter

skulle möta vid förordningens tillämpning i denna del bör det ankomma

på Kungl. Maj:t eller efter Ivungl. Maj:ts bemyndigande väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen att meddela närmare anvisningar i ämnet. Detta

kan ske med stöd av 10 § sådan den utformats i förslaget.

De bestämmelser i 4—8 samt 13 och 14 §§ 1960 års förordning som gäller

för statsbidrag till byggande av väg eller gata i stad och samhälle som

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj.is proposition nr 101 är 1005

är väghållare skall enligt mitt förslag reglera också bidragsgivningen till

tunnelbanor.

Samma regler bör gälla vare sig bidrag utgår enligt flerårs- eller fördelningsplan.

Vissa bestämmelser anknyter till tidpunkten för arbetsplans

fastställande eller godkännande. Vid statsbidragsgivningen till tunnelbanor

kan beslutet om anläggningsplanens godkännande lämpligen fylla motsvarande

funktion.

Hänvisningen i 8 § förslaget till de uppräknade bestämmelserna i 1960 års

förordning innebär i huvudsak följande.

I kostnaden för tunnelbaneanläggnings underbyggnad får inräknas skälig

ersättning för mark och intrång som föranleds av att underbyggnaden

bygges eller begagnas. Utgifter för marklösen och intrång som sammanhänger

med anläggandet av förbindelser mellan markplanet och stationer

under markytan skall med den av mig föreslagna begreppsbestämningen i

princip inräknas i kostnadsunderlaget.

En form av intrångsersättning är den som utgår på grund av att ledningar

av olika slag i marken måste flyttas eller på annat sätt ändras. Principerna

för statsbidrag till sådana kostnader har inte närmare bestämts i

1960 års förordning. Vissa synpunkter i frågan har emellertid utvecklats

i förordningens förarbeten (prop. 1960:81 s. 38). Vad där anförts torde

vara vägledande för bedömningen av motsvarande spörsmål som uppkommer

då tunnelbanor anlägges.

Vid kostnadsberäkningen skall bortses från merkostnad för arbeten som

inte är påkallade för den allmänna samfärdselns behov. Normalt inräknas

inte heller förvaltningskostnader. Vissa särskilt uppräknade sådana kostnader

kan emellertid ingå om det beslutas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Uppräkningen är i viss utsträckning specifik för vägföretagen men

synes lämna tillräckligt utrymme för undantag i särskilda fall också i

fråga om tunnelbanorna.

Bidrag skall i princip utgå på grundval av förhandsberäkningar i anslutning

till att anläggningsplanen för tunnelbaneanläggningen godkännes. Beloppet

fastställes slutligt först sedan företaget utförts. Under vissa förutsättningar

kan därvid de preliminära beräkningarna jämkas. Om företaget utförts

på entreprenad är huvudregeln att bidraget skall fastställas på grundval

av entreprenadsumman.

Tidpunkten för arbetenas utförande i förhållande till anläggningens upptagande

i fördelnings- och flerårsplan och till beslutet om anläggningsplanens

godkännande är i viss mån avgörande för rätten till bidrag. Detsamma

gäller arbetets överensstämmelse med fastställd plan. I fråga om företag

på entreprenad är bidraget beroende av om gällande bestämmelser iakttagits

angående upphandling och arbeten för statens behov och om entreprenören

godkänts av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Kungl. Maj :t kan

emellertid efterge dessa villkor för bidrag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kiingl. Maj.ts proposition nr 107 år 1965

13

Utbetalning av bidrag sker förskottsvis men förutsätter viss anmälningsskyldighet

av kommunen, landstingskommunen eller kommunalförbundet.

1 den män tillstånd av vattendomstol erfordras för företaget sker ej utbetalning

förrän tillstånd erhållits.

Uppbärandet av bidrag är förenat med skyldighet att årligen utföra motsvarande

arbeten. Medlen får emellertid disponeras också nästföljande år

om inte väg- och vattenbyggnadsstyrelsen bestämmer annat.

Kommuner, landstingskommuner och kommunalförbund är redo\isningsskyldiga

för tilldelade bidrag enligt närmare föreskrifter som väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen meddelar. Belopp för vars användning ej kunnat

redovisas skall återbetalas jämte ränta.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har att utöva tillsyn över användningen

av bidragsmedel.

Delgivning av fastställda planer och andra beslut skall givetvis ske med

bidragssökande som berörs därav. I överensstämmelse med vad som enligt

66 § AVL gäller om rätt till klagan över väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

eller länsstyrelsens beslut enligt VST och 1960 års förordning bör sådant beslut

som meddelats med stöd av den nya förordningen kunna överklagas

hos Kungl. Maj :t i statsrådet. Den föreslagna regelns formulering följer

numera vedertaget mönster och innebär att den besvärstid skall iakttagas

som gäller enligt lagen den 4 juni 1954 (nr 355) om besvärstid vid talan mot

förvaltande myndighets beslut.

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli 1965.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen att antaga det föreliggande förslaget till förordning om

statsbidrag till byggande av tunnelbana.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

C.-E. Brrindström

MAACUS BOKTA. STHIM IHS 450245

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1965:269 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj. ts proposition med förslag till lag om antalet statsdepartement och statsråd utan departement. a1 i texten
  2. SU 1965:97 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om statsbidrag till byggande av tunnelbana jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten