Med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m
1965-03-12 · 91 sidor, varav 90 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 90 av 91 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1965:126, Med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965
1
Nr 126
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändring i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370), m. m.; given Stockholms slott den 12
mars 1965.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till
1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr
370);
2) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956
(nr 623);
3) förordning angående ändrad lydelse av 2 och 12 §§ förordningen den
19 februari 1954 (nr 40) om särskild investeringsfond för avyttrat fartyg;
4) förordning angående ändrad lydelse av 4 § förordningen den 27 maj
1955 (nr 256) om investeringsfonder för konjunkturutjämning.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:
BERTIL
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås bl. a. på grundval av betänkandet om koncernbidrag
m. m. (SOU 1964: 29) en skatterättslig reglering av vissa vinstöverföringar
inom koncerner. De nya reglerna föreslås skola tillämpas första
gången vid 1966 års taxering. 1
1 Bihang till riksdagens protokoll 10(i5. 1 samt. Nr 126
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965
Förslag
till
Lag
om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att 20 och 43 §§ samt 57 § 3 mom. kommunalskattelagen
den 28 september 1928 ävensom punkt 10 av anvisningarna till
29 § och anvisningarna till 43 § samma lag1 skola erhålla ändrad lydelse på
sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
20
Vid beräkningen av inkomsten
från särskild förvärvskälla skola
från samtliga ur förvärvskällan under
beskattningsåret härflutna intäkter
i penningar eller penningars
värde (bruttointäkt) avräknas
alla omkostnader under beskattningsåret
för intäkternas förvärvande
och bibehållande.
Avdrag må — —■ -— ----- ■—
''(Se vidare anvisningarna.)
(Föreslagen lydelse)
§■
Vid beräkningen av inkomsten
från särskild förvärvskälla skola
från samtliga ur förvärvskällan under
beskattningsåret härflutna intäkter
i penningar eller penningars
värde (bruttointäkt) avräknas
alla omkostnader under beskattningsåret
för intäkternas förvärvande
och bibehållande. Att koncernbidrag,
som icke utgör sådan omkostnad,
ändå skall avräknas i vissa fall
och inräknas i bruttointäkt hos mottagaren
framgår av 53 § 3 mom.
--till kapitalförlust.
(Se vidare anvisningarna.)
43 S.
Har näringsidkare till någon, som
är ekonomiskt intresserad i hans
näringsföretag eller kan öva inflytande
på företagets ledning, försålt
varor till lägre pris eller av honom
köpt varor till högre pris än de i allmänhet
gällande eller vidtagit andra
liknande åtgärder och har, uppenbarligen
i följd härav, inkomsten
av företaget blivit avsevärt lägre
än den eljest skolat bliva, samt är
tillika den, vilken inkomsten i stället
tillförts, icke för inkomsten skatt
1
Senaste lydelse av 20 § se 1951:324
1951:761.
1 in o in. Har näringsidkare till
någon, som är ekonomiskt intresserad
i hans företag eller kan öva inflytande
på dess ledning eller i vars
företag han är ekonomiskt intresserad
eller på vars företags ledning
han kan öva inflytande, försålt varor
till lägre pris eller av honom köpt
varor till högre pris än de i allmänhet
gällande eller i övrigt med honom
avtalat ekonomiska villkor som
avvika från vad som skulle hava avtalats
mellan två av varandra obero
samt
punkt 10 av anvisningarna till 29 § se
3
Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965
(Nuvarande lydelse)
skyldig här i riket, skall inkomsten
av företaget beräknas till det belopp,
vartill den kan antagas hava uppgått,
därest dylika åtgärder icke vidtagits.
(Föreslagen lydelse)
ende näringsidkare och har, i följd
härav, inkomsten av företaget blivit
lägre än den eljest skolat bliva, samt
har tillika den, vilken inkomsten i
stället tillförts, icke att utgöra skatt
för inkomsten bär i riket, skall inkomsten
av företaget beräknas till
det belopp, vartill den kan antagas
hava uppgått, därest dylika åtgärder
icke vidtagits.
2 in o in. Har svenskt aktiebolag
eller förening som avses i 1 § lagen
om ekonomiska föreningar drivit rörelse
i eget namn uteslutande för annat
sådant bolags eller annan sådan
förenings räkning, utan att i övrigt
driva verksamhet i nämnvärd omfattning,
och redovisas därför inkomsten
av den rörelse, som förstnämnda
bolag eller förening (s. k.
kommissionärsbolag eller -förening)
drivit, hos det andra bolaget eller
den andra föreningen, skall sistnämnda
bolag eller förening anses
hava drivit kommissionärsbolagets
eller -föreningens rörelse, under förutsättning
dels att rörelsen drivits
på det angivna sättet under hela beskattningsåret
för båda skattskyldiga
eller sedan kommissionärsbolaget
eller -föreningen började driva verksamhet
av något slag, dels att beskattningsåren
för de skattskyldiga
utgått vid samma tidpunkt.
3 m o in. Äger svenskt aktiebolag
eller förening som avses i 1 § lagen
om ekonomiska föreningar (moderföretag)
mer än nio tiondelar av aktierna
i ett eller flera svenska aktiebolag
(dotterbolag), skall koncernbidrag,
som något av bolagen lämnar
ett annat av bolagen eller föreningen
eller som denna lämnar något
av bolagen, anses såsom avdragsgill
omkostnad för den som lämnat
bidraget och skattepliktig intäkt för
den som mottagit detta, även om bidraget
icke för bidragsgivaren utgör
omkostnad för intäkternas förvärvande
eller bibehållande. Som villkor
härför gäller
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
att den huvudsakliga verksamheten
för bolag eller förening, som
lämnar eller mottager koncernbidrag,
avser jordbruksfastighet, annan
fastighet eller annan rörelse än
livförsäkringsrörelse,
att såväl givaren som mottagaren
av bidraget redovisar detta till
samma drs taxering öppet i självdeklaration
eller därvid fogad bilaga,
att, om bidraget lämnats av moderföretag
till dotterbolag eller av
dotterbolag till moderföretaget, detta
ägt mer än nio tiondelar av aktierna
i dotterbolaget under hela beskattningsåret
för båda skattskyldiga
eller sedan dotterbolaget började
driva verksamhet av något slag,
att, om bidraget lämnats av dotterbolag
till moderföretaget, detta är
frikallat från skattskyldighet för utdelning
från dotterbolaget, oavsett
den omfattning i vilken moderföretaget
utdelat vinstmedel till delägarna,
och att, om bidraget lämnats
av ett dotterbolag till annat dotterbolag
hos samma moderföretag, moderföretaget
dels ägt mer än nio
tiondelar av aktierna i dotterbolagen
under hela beskattningsåret för båda
dotterbolagen eller sedan dessa började
driva verksamhet av något slag,
dels antingen är skattskyldigt eller
frikallat från skattskyldighet för utdelning
från båda dotterbolagen eller
är frikallat från skattskyldighet
för utdelning från det bidragslämnande
dotterbolaget, oavsett den omfattning
i vilken moderföretaget utdelat
vinstmedel till delägarna.
Lämnar svenskt aktiebolag eller
förening som avses i 1 § lagen om
ekonomiska föreningar koncernbidrag
till aktiebolag som icke enligt
första stycket är att anse som dotterbolag
till bidragsgivaren, äga bestämmelserna
i första stycket likväl
tillämpning på bidraget, om under
hela beskattningsåret för båda skatt
-
5
Kungi. Maj.ts proposition nr 126 år 1965
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
skyldiga eller sedan det bolag som
(Se vidare anvisningarna.)
57
3 in o in. Hava i annat fall än i
43 § sägs rörelseidkare, mellan vilka
intressegemenskap råder (moderoch
dotterföretag eller företag under
i huvudsak gemensam ledning), vid
affärer sinsemellan genom åsättande
av högre eller lägre pris än de i
allmänhet gällande eller andra liknande
åtgärder åstadkommit, att inkomst
av deras rörelse i avsevärd
in å n redovisats inom annan kommun
än den, där inkomsten skulle
redovisats, om intressegemenskap
icke förefunnits, skall såsom beskattningsort
för den rörelseidkare,
hos vilken för hög inkomst sålunda
redovisats, beträffande skälig del av
hans inkomst gälla den kommun,
mottagit bidraget började driva
verksamhet av något slag det senare
bolaget kunnat med tillämpning av
17b § 1 och 2 mom. lagen om aktiebolag
genom fusioner bringas att
uppgå i det bolag som lämnat bidraget
eller, om bidraget lämnats av
förening, i bolag som enligt första
stycket är att anse som dotterbolag
till föreningen. Därvid skall anses
som om nämnda bestämmelser i lagen
om aktiebolag varit tillämpliga
även på bankaktiebolag och försäkringsaktiebolag.
Koncernbidrag som avses i första
eller andra stycket skall anses utgöra
omkostnad för bidragsgivaren och
intäkt för bidragstagaren i den förvärvskälla
som utgör bidragsgivarens
eller bidragstagarens huvudsakliga
verksamhet, om det icke med
hänsyn till bidragets syfte är uppenbart
att bidraget bär hänföras till
annan förvärvskälla.
Avdrag för koncernbidrag enligt
detta moment må åtnjutas endast av
den som visar att förutsättningar för
sådant avdrag föreligga.
(Se vidare anvisningarna.)
§•
3 m o in. Hava i annat fall än i
43 § 1 mom. sägs näringsidkare,
mellan vilka intressegemenskap råder
(moder- och dotterföretag eller
företag under i huvudsak gemensam
ledning), vid affärer sinsemellan genom
åsättande av högre eller lägre
pris än de i allmänhet gällande eller
andra liknande åtgärder åstadkommit,
att inkomst av deras verksamhet
i icke oväsentlig mån
redovisats inom annan kommun än
den, där inkomsten skulle redovisats,
om intressegemenskap icke förefunnits,
skall såsom beskattningsort för
den näringsidkare, hos vilken för hög
inkomst sålunda redovisats, beträffande
skälig del av hans inkomst
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1965
(Nuvarande lydelse)
där den andre rörelseidkaren skulle
utgjort skatt för inkomsten, om
normal prissättning tillämpats.
(Föreslagen lydelse)
gälla den kommun, där den andre
näringsidkaren skulle utgjort skatt
för inkomsten, om dylika åtgärder
icke vidtagits.
Har koncernbidrag som avses i 43
§ 3 mom. föranlett att inkomst redovisats
inom annan kommun än den,
där inkomsten skulle redovisats om
bidraget icke lämnats, äga bestämmelserna
i första stycket motsvarande
tillämpning på den, som mottagit
bidraget.
Anvisningar
till 29 §.
10. I anslutning-----— såsom kapitalförlust.
Har borgenär beviljat gäldenär,
med vilken han är i sådan intressegemenskap
som avses i anvisningarna
till 43 §, ackord och kan det antagas
att ackordet haft sin grund i
intressegemenskapen, såsom när ingen
annan borgenär med fordran av
betydelse lämnat motsvarande ackord
eller gäldenären uppenbarligen
icke är på obestånd, äger borgenären
rätt till avdrag för avskrivning på
sin fordran hos gäldenären endast
som för koncernbidrag enligt 43 § 3
mom.
till 43 8.
I denna paragraf meddelas vissa
bestämmelser för det fall, att överflyttning
av vinst ägt rum från här i
riket skattskyldig näringsidkare till
härstädes icke skattskyldig person.
I 57 § 3 mom. givas bestämmelser
för vissa fall av överflyttning av
vinst, där båda kontrahenterna varit
här i riket skattskyldiga.
I 1 mom. denna paragraf meddelas
vissa bestämmelser för det fall,
att överflyttning av inkomst ägt rum
från här i riket skattskyldig näringsidkare
till härstädes icke skattskyldig
person. Bestämmelserna gälla
bland annat når eu näringsidkare direkt
eller indirekt deltager i ledningen
eller övervakningen av eu annan
näringsidkares företag eller äger del
i detta företags kapital liksom när
samma personer direkt eller indirekt
deltaga i ledningen eller övervakningen
av de båda företagen eller
äga del i dessa företags kapital.
Vid bedömning av prissättningen
vid affärer mellan svenskt moderbolag
och utländskt dotterbolag måste
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
särskild försiktighet iakttagas med
hänsyn till de av affärsmässiga skäl
betingade omständigheter som kan
påverka prissättningen i sådana fall.
I 57 § 3 mom. givas bestämmelser
för vissa fall av överflyttning av inkomst,
där båda kontrahenterna varit
här i riket skattskyldiga.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. De nya bestämmelserna
skola icke tillämpas vid 1965 års taxering eller vid eftertaxering
för år 1965 eller tidigare år.
Förslag
till
Förordning
om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623)
Härigenom förordnas, att 35 §, 37 § 4 mom. samt 67 och 137 §§ taxeringsförordningen
den 23 november 19561 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.
(Nuvarande lydelse)
35
Självdeklaration, som avgives utan
anmaning, skall, jämte tillhörande
handlingar, avlämnas till länsstyrelsen
eller till lokal skattemyndighet
eller landsfiskal i det län, där taxeringen
skall äga rum, eller ock till
ordföranden i vederbörande taxeringsnämnd.
Har på-----—----
(Föreslagen lydelse)
§•
Självdeklaration, som avgives utan
anmaning, skall, jämte tillhörande
handlingar, avlämnas till länsstyrelsen
eller till lokal skattemyndighet
i det län, där taxeringen skall
äga rum, eller ock till ordföranden i
vederbörande taxeringsnämnd.
■— därmed avlämnas.
37 §.
4 mom. Uppgifterna skola avlämnas
senast den 31 januari under
taxeringsåret i den ordning, som gäller
för avlämnande av självdeklaration.
Uppgifter, som avses i 1 mom.
punkterna 5—7, skola dock avlämnas 1
1 Senaste lydelse av 137 § so 1963:683.
4 in o m. Uppgifterna skola avlämnas
senast den 31 januari under
taxeringsåret i den ordning, som gäller
för avlämnande av självdeklaration.
Uppgifter, som avses i 1 mom.
punkterna 5—7, skola dock avläm
-
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965
(Nuvarande lydelse)
till länsstyrelsen i det län, där uppgiftslämnaren
är bosatt. I fall, som
avses i 3 inom., skall därjämte iakttagas,
att uppgifterna jämte därtill
hörande sammandrag städse skola
avlämnas till myndighet, hos vilken
arbetsgivarens allmänna självdeklaration
må avlämnas.
Uppgifterna skola vid-----
67
Taxering till kommunal inkomstskatt
på grund av 57 § 3 mom. kommunalskattelagen
må icke verkställas
av taxeringsnämnd. Anser sådan
nämnd anledning föreligga att beträffande
viss skattskyldig tillämpa
berörda stadgande, skall skriftlig anmälan
härom göras hos taxeringsintendenten
i länet, som, därest besvär
över taxeringen skola prövas av
prövningsnämnden i länet, äger göra
framställning i frågan hos sagda
nämnd. Är däremot fråga om skattskyldig,
beträffande vilkens taxering
besvär skola anföras hos den mellankommunala
prövningsnämnden,
skall taxeringsintendenten skyndsamt
med eget yttrande överlämna
anmälan till allmänna ombudet hos
denna nämnd för sådan åtgärd och
samtidigt härom underrätta taxeringsintendenten
i annat län, där den
skattskyldige, såvitt kunnigt är, blivit
taxerad till kommunal inkomstskatt.
Om handläggning
(Föreslagen lydelse)
nas till länsstyrelsen i det län, där
uppgiftslämniaren är bosatt. Uppgift
enligt 1 mom. punkten 8 skall avlämnas
inom tid som gäller för redares
arbetsgivaruppgift enligt förordningen
angående uppbörd av vissa
avgifter enligt lagen om allmän försäkring,
in. m. I fall, som avses i 3
mom., skall därjämte iakttagas, att
uppgifterna jämte därtill hörande
sammandrag städse skola avlämnas
till myndighet, hos vilken arbetsgivarens
allmänna självdeklaration må
avlämnas.
----uppgifter avser.
§•
Omräkning av inkomst på grund
av 43 § 1 mom. kommunalskattelagen
eller taxering till kommunal
inkomstskatt på grund av 57 § 3
mom. samma lag må icke verkställas
av taxeringsnämnd. Anser sådan
nämnd anledning föreligga att beträffande
viss skattskyldig tillämpa
något av berörda stadganden, skall
skriftlig anmälan härom göras hos
taxeringsintendenten i länet, som,
därest besvär över taxeringen skola
prövas av prövningsnämnden i länet,
äger göra framställning i frågan hos
sagda nämnd. Är däremot fråga om
skattskyldig, beträffande vilkens
taxering besvär skola anföras hos
den mellankommunala prövningsnämnden,
skall taxeringsintendenten
skyndsamt med eget yttrande överlämna
anmälan till allmänna ombudet
hos denna nämnd för sådan åtgärd
och samtidigt härom underrätta
taxeringsintendenten i annat län,
där den skattskyldige, såvitt kunnigt
är, blivit taxerad till kommunal inkomstskatt,
rörande taxering.
137 §.
Allmän fastighetsdeklaration skall Allmän fastighetsdeklaration skall
avlämnas senast den 15 september avlämnas senast den 15 september
året näst före det, då allmän fastig- året näst före det, då allmän fastighetstaxering
skall äga rum, och in- hetstaxering skall äga rum, och in
-
9
Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1!)65
(Nuvarande lydelse)
givas till vederbörande fastighetslaxeringsnämnds
ordförande eller
till länsstyrelsen eller till lokal skattemyndighet
eller landsfiskal i det
län där taxeringen skall äga rum.
Har på--------—--
(Föreslagen lydelse)
givas till vederbörande fastighetstaxeringsnämnds
ordförande eller
till länsstyrelsen eller till lokal skattemyndighet
i det län där taxeringen
skall äga rum.
därmed avlämnas.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Förslag
till
Förordning
angående ändrad lydelse av 2 och 12 §§ förordningen den 19 februari 1954
(nr 40) om särskild investeringsfond för avyttrat fartyg
Härigenom förordnas, att 2 och 12 §§ förordningen den 19 februari 1954
om särskild investeringsfond för avyttrat fartyg1 skola erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
2§-
Avdrag enligt -—- — —----mån jämkas.
Såsom förutsättning för att avdrag
enligt denna förordning må åtnjutas
skall, där ej annat följer av medgivande
enligt 4 § tredje stycket, gälla,
att den skattskyldige till länsstyrelsen
i det län, inom vilket han taxeras
till statlig inkomstskatt, överlämnat
av svensk bank utfärdad garantiförbindelse
enligt vilken banken
förklarat sig intill angivet belopp
svara för den kvarstående eller
tillkommande skatt, som den skattskyldige
må ha att erlägga för beskattningsår
under vilket fondmedel,
vilka icke använts för sitt ändamål,
återförts till beskattning. Är
fråga om handels- eller kommanditbolag,
skall garantiförbindelsen avse
den kvarstående eller tillkommande
skatt, som envar delägare i bolaget
må ha att erlägga för beskatt1
Senaste lydelse av 2 § och 12 §§ se 1959:
Såsom förutsättning för att avdrag
enligt denna förordning må åtnjutas
skall, där ej annat följer av medgivande
enligt 4 § tredje stycket,
gälla, att den skattskyldige till länsstyrelsen
i det län, inom vilket han
taxeras till statlig inkomstskatt,
överlämnat av svensk bank eller, efter
länsstyrelsens prövning, annan
svensk kreditinrättning utfärdad garantiförbindelse
enligt vilken kreditinrättningen
förklarat sig intill angivet
belopp svara för den kvarstående
eller tillkommande skatt, som den
skattskyldige må ha att erlägga för
beskattningsår under vilket fondmedel,
vilka icke använts för sitt ändamål,
återförts till beskattning. Är
fråga om handels- eller kommanditbolag,
skall garantiförbindelsen avse
den kvarstående eller tillkominan169.
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
de skatt, som envar delägare i bolaget
må ha att erlägga för beskattningsår
som nyss sagts. Förbindelsen
skall i sådant fall överlämnas till
länsstyrelsen i det län, inom vilket
någon delägare i bolaget taxeras till
statlig inkomstskatt.
Det åligger--------förordning verkställts.
Garantiförbindelse skall------—- att fastställa.
ningsår som nyss sagts. Förbindelsen
skall i sådant fall överlämnas
till länsstyrelsen i det län, inom vilket
någon delägare i bolaget taxeras
till statlig inkomstskatt.
12 §.
Länsstyrelsen skall---skola antecknas.
Ha till investeringsfond avsatta Ha till investeringsfond avsatta
medel helt eller delvis tagits i anspråk
för sitt ändamål, skall underrättelse
härom av länsstyrelsen tillställas
den bank, som utfärdat garantiförbindelse,
varom i 2 § andra
stycket stadgas. Har fond allenast
delvis tagits i anspråk, skall uppgift
tillika lämnas å det garantibelopp,
som därefter erfordras.
Har skattskyldig tecknat kontrakt
om byggande av fartyg, vilket enligt
kontraktet skall levereras inom tid,
som gäller enligt 6 § andra stycket,
och styrker den skattskyldige att
han efter den tidpunkt, då försäljning
som föranlett fondavsättningen
ägt rum, fullgjort förskotts- eller
dellikvid i enlighet med kontraktet,
äger länsstyrelsen medgiva, att beloppet
enligt avlämnad garantiförbindelse
nedsättes med högst hälften
av den sålunda fullgjorda likviden.
Sådant medgivande må icke lämnas
med mindre det med hänsyn till den
skattskyldiges förhållanden och övriga
föreliggande omständigheter
skäligen kan antagas, att fonden
kommer att tagas i anspråk för sitt
ändamål. I samband med medgivande
som nu sagts skall länsstyrelsen
lämna underrättelse härom till den
bank, som utfärdat garantiförbindelsen,
med uppgift tillika å det garantibelopp,
som därefter erfordras.
medel helt eller delvis tagits i anspråk
för sitt ändamål, skall underrättelse
härom av länsstjnelsen tillställas
den kreditinrättning, som utfärdat
garantiförbindelse, varom i 2
§ andra stycket stadgas. Har fond
allenast delvis tagits i anspråk, skall
uppgift tillika lämnas å det garantibelopp,
som därefter erfordras.
Har skattskyldig tecknat kontrakt
om byggande av fartyg, vilket enligt
kontraktet skall levereras inom tid,
som gäller enligt 6 § andra stycket,
och styrker den skattskyldige att
han efter den tidpunkt, då försäljning
som föranlett fondavsättningen
ägt rum, fullgjort förskotts- eller
dellikvid i enlighet med kontraktet,
äger länsstyrelsen medgiva, att beloppet
enligt avlämnad garantiförbindelse
nedsättes med högst hälften
av den sålunda fullgjorda likviden.
Sådant medgivande må icke lämnas
med mindre det med hänsyn till den
skattskyldiges förhållanden och övriga
föreliggande omständigheter
skäligen kan antagas, att fonden
kommer att tagas i anspråk för sitt
ändamål. I samband med medgivande
som nu sagts skall länsstyrelsen
lämna underrättelse härom till den
kreditinrättning, som utfärdat garantiförbindelsen,
med uppgift tillika
å det garantibelopp, som därefter
erfordras.
Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965
11
Ha till---------å fartyget.
Det åligger —• — -— densamma återställas.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Förslag
till
Förordning
angående ändrad lydelse av 4 § förordningen den 27 maj 1955 (nr 256) om
investeringsfonder för konjunkturutjämning
Härigenom förordnas, att 4 § förordningen den 27 maj 1955 om investeringsfonder
för konjunkturutjämning1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
4
Inbetalning av medel å konto för
investering skall hos riksbanken hava
verkställts under det beskattningsår,
för vilket avsättning till investeringsfond
skett, eller ock därefter
men icke senare än den dag
företaget jämlikt bestämmelserna i
34 § taxeringsförordningen har att
avlämna allmän självdeklaration för
nämnda beskattningsår.
(Föresingen lydelse)
Inbetalning av medel å konto för
investering skall hos riksbanken hava
verkställts under det beskattningsår,
för vilket avsättning till investeringsfond
skett, eller ock därefter
men icke senare än den dag företaget
jämlikt bestämmelserna i 34 §
taxeringsförordningen har att avlämna
allmän självdeklaration för
nämnda beskattningsår. Kungl.
Maj.t må dock, om synnerliga skäl
föreligga, medgiva att inbetalning
verkställes vid senare tidpunkt.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
'' Senaste lydelse av 4 § se 1959: 69.
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj. t
Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 12
mars 1965.
Närvarande:
Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Andersson, Lindström,
Lange, Lindholm, Skoglund, Edenman, Johansson, Hermansson,
Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om den skatterättsliga
behandlingen av koncernbidrag, m. m., samt anför.
Inledning
Gällande inkomstskattelagstiftning innehåller inte några uttryckliga bestämmelser
angående sådana direkta överföringar mellan företag, som går
under benämningen koncernbidrag. Den praxis som utbildat sig på detta
område är svårtolkad. Då det framstod som önskvärt att frågan om koncernbidragens
skatterättsliga ställning blev utredd, tillkallade jag med stöd
av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 24 oktober 1958 presidenten i kammarrätten
Gustaf Hedborg, ordförande, direktören E. G. Bergqvist, juris doktorn
Bertil af Klercker samt lagbyråchefen i finansdepartementet Sture Lundell
att verkställa denna utredning. Sedan Hedborg efter egen framställning den
3 juni 1960 entledigats från sitt uppdrag utsågs Lundell att som ordförande
leda de sakkunnigas arbete.
Enligt direktiven för de sakkunniga omfattade utredningsuppdraget dels
en översyn av bestämmelserna om ackumulerad inkomst, dels en utredning
om koncernbidragens skatterättsliga ställning. De sakkunniga, som antagit
benämningen skatteutredningen angående ackumulerad inkomst m. m. och
som den 31 oktober 1961 framlagt förslag till ändrade bestämmelser om
ackumulerad inkomst, har med skrivelse den 28 maj 1964 överlämnat sitt
slutbetänkande Koncernbidrag in. m. (SOU 1964:29) med förslag till en
skatterättslig reglering av vinstöverföringar mellan företag, som är i intressegemenskap.
Utredningens författningsförslag torde få fogas vid statsrådsprotokollet
i detta ärende som bilaga.
13
Kunyl. Maj. ts proposition nr 126 år 1965
över betänkandet bär efter remiss yttranden avgivits av kammarrätten,
riksrevisionsverket, riksskattenämnden, kommerskollegium (med överlämnande
av yttranden från handelskamrarna), överståthållarämbetet, länsstyrelserna
i Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Kalmar, Malmöhus,
Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Västernorrlands samt Norrbottens län, allmänna
ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden, Sveriges industriförbund,
Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges
hantverks- och industriorganisation, Sveriges redareförening, Svensk
industriförening, Svenska företagares riksförbund, Sveriges lantbruksförbund,
Sveriges skogsägareförbund, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund,
Kooperativa förbundet, Svenska bankföreningen, Svenska försäkringsbolags
riksförbund, Familjeföretagens förening, Skånes handelskammare,
Tjänstemännens centralorganisation, Svenska kommunförbundet,
Svenska stadsförbundet, Sveriges advokatsamfund, Föreningen Auktoriserade
revisorer samt Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund.
Sveriges industriförbund, Svenska bankföreningen och Svenska försäkringsbolags
riksförbund har åberopat ett yttrande av näringslivets skattedelegation.
Sveriges lantbruksförbund har hänfört sig till ett yttrande av
lantbrukets skattedelegation.
I remissyttrandena vitsordas allmänt behovet av en skatterättslig reglering
av vinstöverföringar i form av koncernbidrag.
Vinstöverflyttning enligt gällande rätt
Företagsbeskattningen bygger på den i och för sig naturliga principen att
varje näringsidkare, vare sig denne är en fysisk eller juridisk person, skall
beskattas för sin inkomst av verksamheten. Så länge företaget framstår
som självständigt i förhållande till andra företag, kan inkomsten normalt
beräknas på grundval av den i företagets räkenskaper redovisade vinsten.
Råder däremot intressegemenskap mellan två företag kan sådan vinstöverföring
ha skett mellan dem, som inte skulle kommit till stånd om fråga varit
om av varandra oberoende företag. Vinst som skapats i ett företag redovisas
då hos ett annat företag. De sakkunniga framhåller, att — då vinstöverflyttning
äger rum mellan företag mellan vilka råder intressegemenskap
— vinstöverflyttningen, i den mån den inte åsyftar täckning av förlust
eller utgör förtäckt utdelning, i regel är betingad av andra skäl än
att nå fördelar i beskattningshänseende. Anledningen till vinstöverföringen
torde i flertalet fall vara att det företag, som får bidraget, är i behov av kapitaltillskott
för sin verksamhet. Det kan vidare t. ex. av konkurrenshänsyn
eller av andra orsaker vara av intresse att hos ett visst företag redovisa eu
vinst som är större eller mindre än den vinst, som rätteligen belöper på ifrågavarande
företags verksamhet.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1965
De sakkunniga har i betänkandet (s. 27—43) lämnat en redogörelse för
koncernbegreppet och med detta begrepp sammanhängande bestämmelser
i civilrättslig lagstiftning ävensom för koncernsammanhangets betydelse for
beskattningen enligt gällande rätt. Till denna redogörelse torde här få hänvisas.
På s. 46—53 i betänkandet lämnas vidare en redogörelse för vissa uttalanden
i förarbetena och för den historiska bakgrunden till kommunalskattelagens
bestämmelser på detta område.
De sakkunniga konstaterar, att lagstiftaren vid beskattningsreglernas utformning
intagit den ståndpunkten att de olika företagen i en koncern i
princip skall behandlas som en enhet. Detta betyder emellertid inte att koncernen
som sådan upphöjts till ett självständigt skattesubjekt - delföletagen
skattar var för sig för sin inkomst — men i vissa speciella hänseenden,
vilka i och för sig är nog så betydelsefulla, beaktas den omständigheten
att fråga är om koncernföretag, såsom vid beskattningen i samband med
fusion och i vissa fall vid beskattningen av aktieutdelningar.
I övrigt berör skattelagarna i princip inte sådant som beräkningen av
koncernföretagets inkomster och utgifter på grund av den löpande verksamheten
med särskild tanke på att företaget utgör del av en koncern. För koncernföretaget
gäller härvidlag inga andra regler än de som gäller for andra
företag. Detta innebär bl. a. att det inte finns några uttryckliga bestämmelser
angående vinstöverföringar från ett koncernföretag till ett annat.
Huruvida sådana överföringar är tillåtna från skattesynpunkt är således
något som i allmänhet får bedömas enligt de allmänna reglerna för inkomstuppskattningen
och med ledning av rättstillämpning och rättspraxis.
I ett par speciella avseenden har emellertid vinstöverföringar mellan
företag ansetts kräva särskild reglering. Det ena fallet är när vinstöverföringen
påverkat storleken av det utgivande företagets här i riket skattepliktiga
inkomst. Det är detta fall som avses i 43 § kommunalskattelagen.
Det andra fallet gäller det förhållandet att vinstöverföringen inverkat på
skatteunderlaget inom olika kommuner. Detta fall behandlas i 57 § 3 mom.
kommunalskattelagen.
I båda bestämmelserna är det i första hand dolda vinstöverföringar genom
prissättningen på tillhandahållna varor eller tjänster eller andra liknande
åtgärder som åsyftas. Av särskild betydelse är i detta sammanhang
det krav på intressegemenskap mellan de berörda företagen som uppställts
i de nämnda bestämmelserna. Det är detta krav och den närmare innebörden
därav som — trots bestämmelsernas speciella syften — haft ett stort
inflytande på den praxis som efter hand utbildat sig beträffande frågan om
avdragsrätten resp. skattskyldigheten för s. k. koncernbidrag, även om denna
praxis långt ifrån kan sägas vara entydig.
Stadgandet i 43 § kommunalskattelagen har följande lydelse.
Har näringsidkare till någon, som är ekonomiskt intresserad i hans näringsföretag
eller kan öva inflytande på företagets ledning, försålt varor
15
Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965
till lägre pris eller av honom köpt varor till högre pris än de i allmänhet
gällande eller vidtagit andra liknande åtgärder och har, uppenbarligen i
löljd härav, inkomsten av företaget blivit avsevärt lägre än den eljest
skolat bliva, samt är tillika den, vilken inkomsten i stället tillförts, icke
lör inkomsten skattskyldig här i riket, skall inkomsten av företaget beräknas
till det belopp, vartill den kan antagas hava uppgått, därest dylika åtgärder
icke vidtagits.
Av lagrummets innehåll kan konstateras, att detsamma är tillämpligt
under följande förutsättningar, nämligen
att fråga är om vinstöverflyttning från en här i riket skattskyldig näringsidkare
till en härstädes icke skattskyldig person,
att överflyttningen sker till någon, som är ekonomiskt intresserad i givarens
näringsföretag eller som kan öva inflytande på det senare företagets
ledning,
att vinstöverflyttningen skett genom att varor försålts till lägre pris eller
köpts till högre pris än de i allmänhet gällande eller att andra liknande åtgärder
vidtagits samt
att detta uppenbarligen haft till följd, att det här i riket skattskyldiga
företagets inkomst blivit avsevärt lägre än den eljest skolat bliva.
Föreligger dessa förutsättningar skall det vinstöverförande företagets i
Sverige skattepliktiga inkomst höjas med ett belopp motsvarande den överförda
vinsten.
Av bestämmelsens utformning framgår att en restriktiv tillämpning åsyftats,
något som också bekräftas av uttalanden i förarbetena (prop. 1927:
102 s. 244). Eftersom dess syfte är att förhindra skatteflykt genom vinstöverföringar
från riket och kontrollsvårigheterna i sådana fall på grund av
bul vanför hållanden m. m. ofta gör det svårt att klarlägga om moder- och
dotterbolagsförhållande föreligger i det enskilda fallet, synes lagstiftaren
inte ha ansett sig kunna uppställa ett uttryckligt krav på intressegemenskap
mellan kontrahenterna utan nöjt sig med villkoret att den utländske
parten är ekonomiskt intresserad i det svenska företaget eller kan utöva inflytande
på dess ledning.
Det må anmärkas, att stadgandet i 43 § kommunalskattelagen självfallet
äger tillämpning jämväl vid taxering för statlig inkomstskatt (se 2 § förordningen
om statlig inkomstskatt).
Bestämmelsen i 57 § 3 mom. kommunalskattelagen lyder sålunda.
Hava i annat tall än i 43 § sägs rörelseidkare, mellan vilka intressegemenskap
råder (moder- och dotterföretag eller företag under i huvudsak
gemensam ledning) vid affärer sinsemellan genom åsättande av högre
eller lägre pris än de i allmänhet gällande eller andra liknande åtgärder
åstadkommit, att inkomst av deras rörelse i avsevärd mån redovisats inom
annan kommun än den, där inkomsten skulle redovisats, om intressegemenskap
icke förefunnits, skall såsom beskattningsort för den rörelseidkare,
hus vilken för hög inkomst sålunda redovisats, beträffande skälig del av
hans inkomst gälla den kommun, där den andre rörelscidkaren skulle utgjort
skatt för inkomsten, om normal prissättning tillämpats.
16
Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 1965
För tillämpningen av denna bestämmelse, som endast berör den kommunala
inkomsttaxeringen, gäller således följande förutsättningar, nämligen
att vinstöverflyttningen skett mellan rörelseidkare (enligt 43 § behöver
den mottagande parten däremot inte vara näringsidkare),
alt vinstöverflyttningen mellan företagen skett vid aflärer dem emellan
genom åsättande av högre eller lägre priser än de i allmänhet gällande
eller att samma resultat åstadkommits genom liknande atgäider,
att vinstöverflyttningen företagits emellan sådana rörelseidkare mellan
vilka intressegemenskap funnits samt
att »affärerna» eller de »liknande åtgärderna» åstadkommit att vederbörande
företags inkomster i avsevärd mån redovisats i annan kommun än
om intressegemenskap inte funnits.
När de angivna förutsättningarna föreligger skall inte, såsom enligt 43 §,
det vinstöverförande företagets taxering höjas utan i stället det företag, till
vilket vinsten överförts, beträffande skälig del av dess vinst beskattas i
samma kommun som den där det överförande löretaget skolat taxeras om
normal prissättning tillämpats.
Bestämmelsens syfte är alltså här att skapa rättvisa kommunerna emellan
och förhindra koncernföretag att spekulera i den olika kommunala utdebiteringen.
Under förarbetena till stadgandet i 57 § 3 mom. kommunalskattelagen
framhölls, att tillämpningen av en dylik beskattningsregel inte borde anförtros
åt de lokala taxeringsnämnderna utan överlämnas åt taxeringsmyndigheter
av högre ordning. Det ansågs självklart, att de lokala taxeringsnämnderna
i intet fall borde tillerkännas någon beslutanderätt i dylika frågor, där
det ju gällde att slita tvister mellan olika kommuner. Alltjämt gäller enligt
67 § taxeringsförordningen att taxering till kommunal inkomstskatt pa
grund av nämnda stadgande inte må verkställas av taxeringsnämnd. Anser
sådan nämnd anledning föreligga att beträffande viss skattskyldig tillämpa
berörda stadgande, skall skriftlig anmälan härom göras hos taxeringsintendenten
i länet.
Den omräkning av inkomsten, som skall ske enligt 43 §, kan däremot verkställas
av taxeringsnämnd.
Om vinstöverföring sker från dotter- till moderföretag och fråga äi om
aktiebolag eller ekonomiska föreningar, kan vinstöverföringen vara att anse
som utdelning. Beträffande utdelning gäller i princip att avdrag härför
inte ätnjutes vid taxeringen. Undantag gäller dock beträffande viss utdelning
från kooperativ förening. I 29 § 2 mom. kommunalskattelagen stadgas
sålunda att — om kooperativ förening av vinsten på sin kooperativa verksamhet
lämnat sina kunder, vare sig de tillhört föreningen eller inte, pristillägg,
rabatt eller annan sådan utdelning i förhållande till gjorda köp eller
försäljningar — föreningen må njuta avdrag för dylik utdelning. Enligt
förordningen den 9 december 1960 (nr 658) med provisoriska bestämmcl
-
17
Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 1965
ser om beskattningen av aktiebolags och ekonomisk förenings inkomst i
vissa tall, den s. k. Annell-lagen, medges aktiebolag avdrag under sex år
lör utdelning upp till 4 % av nyemitterat aktiekapital. Sistnämnda bestämmelser
gäller t. o. in. 1977 års taxering.
Beträttande utdelning, som svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk
lörening uppbär från annat svenskt sådant företag, gäller enligt 54 § kommunalskattelagen
att det mottagande företaget är frikallat från skattskyldighet
för sådan utdelning om det mottagande företaget inte driver penningrörelse
eller försäkringsrörelse eller är s. k. svart familjebolag. Frikallclsen
från skattskyldighet för utdelning gäller dock inte om det utdelande
förelaget fått åtnjuta avdrag enligt de nyss återgivna bestämmelserna
1 29 § 2 mom. kommunalskattelagen. Med svart familjebolag avses ett aktiebolag
eller ekonomisk förening, vars andelar — direkt eller genom förmedling
av juridisk person — ägs av en fysisk person eller ett fåtal fysiska
personer och som inte verkställer utdelning i skälig omfattning. Ett svart
familjebolag är frikallat från skattskyldighet för mottagen utdelning endast
såvitt avser utdelning på aktier eller andelar, vilka innehas av bolaget
eller töreningen såsom ett led i organisationen av annan verksamhet än
förvaltning av fastighet, värdepapper eller annan därmed likartad lös egendom.
Skattskyldighet för utdelning föreligger sålunda om fråga inte är om
utdelning på organisationsaktier eller organisationsandelar. Bolag eller
förening som driver penningrörelse eller vissa slags försäkringsrörelse är
likaledes skattskyldigt för utdelning på andra aktier och andelar än organisationsaktier
och organisationsandelar. Företag som driver livförsäkringsrörelse
är skattskyldigt för all utdelning.
Sä länge den törenämnda Annell-lagen gäller är svenska aktiebolag och
svenska ekonomiska föreningar skattskyldiga för utdelningar på aktier och
andelar, som förvärvats i kapitalplaceringssyfte. Aktier och andelar anses
förvärvade i kapitalplaceringssyfte, om deras sammanlagda röstetal vid beskattningsårets
utgång motsvarade mindre än en fjärdedel av röstetalet
för samtliga aktier eller andelar i det bolag eller den förening, som verkställt
utdelningen, och det inte görs sannolikt att förvärvet av aktierna
eller andelarna betingats av rörelse, jordbruk eller skogsbruk, som bedrivs
av det utdelningsmottagande företaget eller av aktiebolag eller ekonomisk
förening, som med hänsyn till äganderättsförhållanden eller organisatoriska
förhållanden kan anses stå detta företag nära. Vidare är s. k. förvaltningsföretag
enligt Annell-lagen skattskyldiga för mottagen utdelning i den
män sammanlagda beloppet av mottagen utdelning inte motsvaras av egen
utdelning för samma beskattningsår, eller - för investmentbolagen — den
egna utdelningen ökad med en fjärdedel.
De sakkunniga påpekar, all i vissa fall, dä den prissättning som tillämpats
vid affärer mellan företag, som är i intressegemenskap, befunnits onormal,
den vinstöverföring som skett i praxis har bedömts som förtäckt vinst
2
Bihang till riksdagens protokoll t''.Hi 5. 1 samt. Nr 120
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965
utdelning. I sådana fall har avdrag för vinstöverföringen vägrats och den
onormala prissättningen sålunda underkänts. När så skett har mottagaren
i regel varit skattskyldig för utdelningen, varför den överförda vinsten ändock
beskattats hos denne.
Emellertid har, framhåller de sakkunniga, taxeringsmyndigheterna ingripit
mot vinstöverföring genom onormal prissättning även utan att åberopa
förtäckt utdelning. Som exempel på alt taxeringsmyndigheterna ansett
sig kunna och böra uppdraga vissa gränser för onormal prissättning nämner
de sakkunniga den schablonregel, som åtminstone tidigare förordats av
allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden. Enligt denna
regel, som var avsedd att tillämpas inte blott vid den kommunala utan även
vid den statliga inkomsttaxeringen, skulle man i fråga om prissättningen i
beskattningshänseende kunna godtaga en halvering eller fördubbling av i
allmänhet gällande marknadspriser. Affärsmässigt betingade omständigheter
skulle dock i vissa fall kunna motivera än större proportioner på den
skattemässigt godtagbara vinstöverflyttningen genom prisbestämningen.
De sakkunniga gör i detta sammanhang bl. a. följande kommentar.
Med hänsyn till att frågan om prissättningens inverkan på inkomstberäkningen
uttryckligen reglerats endast i specialfallen enligt 43 § och 57 §
3 mom,, kommunalskattelagen kan givetvis ifrågasättas i vad mån den
nämnda schablonregeln verkligen överensstämmer med lagstiftarens mening.
Även om nämnda schablonregel, som också återgivits i skattelitteraturen,
i viss utsträckning uppfattats såsom normerande vid den praktiska
tillämpningen, finns intet belägg för att regeln skulle ha vunnit rättsligt
erkännande av den högsta instansen. Man kan nog tvärtom utgå från att
skattedomstolarna inte är benägna att binda sig vid en dylik regel. Utan
att det i och för sig behöver utgöra något bevis för ett principiellt ställningstagande
i frågan, kan nämnas det i betänkandet (bil. 1 nr 35) redovisade
rättsfallet. Där hade regeringsrätten att taga ställning till taxeringsintendentens
yrkande alt avdrag för koncernbidrag måtte helt förvägras ett rederibolag
eller, i andra hand, medges med endast ett lägre belopp, som tydligen
framräknats med tillämpning av nämnda schablonregel. Regeringsrätten
föredrog det förra alternativet (RN 1958 nr 5:3). Däremot torde såsom
förut nämnts lagstiftaren inte ha varit beredd att godtaga en medvetet
oriktig prissättning av vilken storleksordning som helst. I så fall skulle såsom
allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden framhållit
i det nyssnämnda målet även obetydliga affärstransaktioner kunna
medföra rätt till obegränsade koncernbidrag. Det är därför naturligt att man
i den praktiska tillämpningen, vilket den ifrågavarande schablonregeln tyder
på, försökt använda sig av en allmän riktlinje för bedömningen av vad som
kan anses vara tillåtna eller icke tillåtna avvikelser från normal prissättning.
Även om taxeringsmyndigheternas rätt att utan stöd av bestämmelserna
i 43 § och 57 § 3 mom. kommunalskattelagen och utanför området för förtäckt
vinstutdelning ingripa mot onormal prissättning i viss utsträckning
lämnats obestridd, är det likväl i någon mån oklart vad som i detta hänseende
skall anses tillåtet och inte tillåtet utanför området för nämnda bestämmelser.
Oklarheten gäller framför allt i vad mån onormal prissättning,
frånsett utlandsfallen, kan accepteras vid den statliga inkomsttaxeringen,
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år W65
eftersom 57 § 3 mom. kommunalskattelagen endast ingriper vid den kommunala
beskattningen. Men oklarheten vidlåder också kommunalbeskattningen,
i den mån den tillämpade prissättningen avviker från den gängse
prissättningen men likväl inte i sådan grad att den avsevärt påverkat inkomstredovisningen.
Bestämmelserna i 54 § samt i 43 § och 57 § 3 mom. kommunalskattelagen
reglerar vinstöverföringar i form av vanlig utdelning på aktier eller andelar
samt i form av återbäring eller prissättning. Frågan om behandlingen av direkta
bidrag, s. k. koncernbidrag, mellan moder- och dotterföretag är inte
reglerad i skattelagarna. Då avdrag för koncernbidrag likväl medgelts i
vissa fall, beror detta på att koncernbidrag betraktats såsom en omkostnad
i det utgivande företagets verksamhet resp. intäkt i det mottagande företagets
rörelse inom ramen för bestämmelserna i 28 och 29 §§ kommnnalskattelagen.
De sakkunniga lämnar i betänkandet (s. 59—65) en redogörelse för
praxis sådan den kommit till uttryck i utslag från beskattningsdomstolarna
och i förhandsbesked från riksskattenämnden. I två bilagor, som fogats till
betänkandet, har en sammanställning gjorts av rättsfallen på detta område.
Till denna redogörelse och till dessa bilagor torde här få hänvisas.
I betänkandet konstateras, att det avgörande för om ett koncernbidrag är
avdragsgillt vid givarens taxering är om bidraget utgör omkostnad för intäkternas
förvärvande och bibehållande. De sakkunniga anför därefter.
Då här talats om koncernbidrag såsom en bolagets omkostnad för intäkternas
förvärvande eller bibehållande, innebär detta, såsom framgår av sammanhanget,
närmare bestämt att fråga är om en omkostnad i det utgivande
bolagets rörelse, dvs. i förvärvskällan. Att bidraget är till gagn för koncernredovisningen
ur mera allmän synpunkt kan således inte i och för sig
motivera avdragsrätt. Bidraget måste framstå såsom en direkt omkostnad
i förvärvskällan enligt de allmänna grunderna för inkomstuppskattningen
för det företag som lämnat bidraget.
Med denna utgångspunkt utgör enbart den omständigheten, att ett koncernförhållande
föreligger mellan det bolag som lämnar ett koncernbidrag
och det mottagande bolaget, inte tillräcklig grund för avdragsrätt. Det räcker
alltså inte att fråga är om moder- och dotterbolag eller om systerbolag.
Det är i och för sig inte heller avgörande om i det enskilda fallet föreligger
s. k. horisontell eller vertikal integration. En annan sak är att utsikterna
för avdragsrätt torde vara större i fall av vertikal integration än i fall av
horisontell integration, eftersom koncernverksamheten i det förra fallet i
allmänhet bygger på »affärer» mellan de olika företagen, såsom t. ex. inköp
av råvaror eller halvfabrikat resp. försäljning av färdigprodukter. Det
är förekomsten av sådana affärer bolagen emellan som synes markera skiljelinjen
mellan de fall i vilka regeringsrätten medgivit avdrag för koncernbidrag
och de fall, å andra sidan, i vilka avdrag vägrats. Dylika affärer bör
emellertid kunna komma till uttryck även i annan form än nu nämnts, t. ex.
genom täckande helt eller delvis av administrationskostnader och liknande
som kan medverka till ett förmånligare driflresultat för koncernen i dess
helhet. För alt motivera avdragsrätt bär koncernbidraget alltså framstå som
en utgift i förvärvskällan, som på kortare eller längre sikt kan antas vara
av betydelse för intäkternas förvärvande eller bibehållande.
20
Kungl. Maj.ts proposition nr 126 ur 1965
Utredningen
De sakkunniga konstaterar, att det är oklart vad som är tillåtet och inte
tillåtet i fråga om vinstöverflyttning vid beskattningen. Detta gäller inte
bara beträffande de öppna koncernbidragen, för vilka uttryckliga bestämmelser
saknas, utan också beträffande de mer eller mindre dolda vinstöverflyttningar,
som beror på prissättningen. Enligt direktiven avser utredningsuppdraget
närmast att åstadkomma en uttrycklig reglering av de öppna
koncernbidragen. Emellertid har, framhåller de sakkunniga, de dolda
vinstöverföringar, som sker genom prissättning och andra liknande åtgärder,
ett så nära samband med de öppna koncernbidragen — gränsen mellan
de olika slagen av vinstöverföring är för övrigt inte alltid klar — att det
knappast går att uppställa skatteregler för de öppna koncernbidragen utan
att samtidigt beakta de dolda vinstöverföringarna. De sakkunniga framlägger
därför förslag till en skatterättslig reglering av såväl dolda som öppna
vinstöverföringar. Angående principerna för utformningen av skattereglerna
anför de sakkunniga.
Utformningen av eventuella skatteregler är i första hand beroende av efter
vilka principer och under vilka förutsättningar vinstöverflyttningar anses
kunna godtas från beskattningssynpunkt, när det gäller skattskyldiga,
mellan vilka intressegemenskap råder. Det kan då konstateras, att det finns
två ytterlighetsfall, nämligen antingen att förbjuda all vinstutjämning —
vilket skulle innebära att en affärsmässigt »riktig» prissättning företagen
emellan måste tillämpas vid beräkning av nettointäkt och att någon vinstöverföring
med avdragsrätt för givaren och skattskyldighet för mottagaren
inte är tillåten — eller att medgiva en obegränsad rätt till vinstutjämning.
En »riktig» vinstredovisning framstår som naturlig, då intressegemenskapen
är obetydlig. Föreligger inte någon intressegemenskap, kan prissättningen
vid affärer företagen emellan förutsättas vara den affärsmässigt riktiga,
och någon vinstöverflyttning i egentlig mening äger inte rum vare sig genom
prissättning eller i annan form. En obegränsad resultatutjämning åter kan
framstå som naturlig, t. ex. när fråga är om moderbolag och helägt dotterbolag,
dvs. i princip en och samma skattskyldig. Rätten till vinstöverföring
vid inkomsttaxeringen bör således påverkas bl. a. av graden av den intressegemenskap,
som råder företagen emellan.
Utredningen har gjort en begränsad undersökning rörande den skattemässiga
behandlingen av koncernföretag och deras inbördes vinstöverföringar
i vissa andra länder. Sammanställningen av dessa undersökningar återfinns
på s. 65—■77 i betänkandet. Till denna sammanställning torde här få hänvisas.
Det framgår av den av de sakkunniga gjorda undersökningen att man
i vissa länder, t. ex. Västtyskland och Nederländerna, accepterat en sammanslagning
i beskattningshänseende av företag inom en koncern, en s. k.
organmetod. Beskattningen har skett av de i koncernen ingående bolagen
som om fråga var om ett enda företag. Regler av sådan innebörd har de
sakkunniga dock inte ansett sig böra föreslå. I betänkandet anförs härom.
21
Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 1965
Även om koncernbegreppel erkänts i var aktiebolagslag och koncernsammanhanget
i viss utsträckning beaktats i skattelagstiftningen, är dock ett
fiångaende a\ principen, att varje skattskyldig skall taxeras för sig för sin
inkomst, en så genomgripande åtgärd, att frågan om en dylik reform närmast
torde falla inom allmänna skatteberedningens utredningsuppdrag. Visserligen
kan det sägas att man i vårt land i vissa fall accepterar en form av
organmetod. Utredningen syftar här på de s. k. kommissionärsbolagen, där
kommissionärsbolagets hela vinst redovisas och beskattas hos ett annat bolag,
i regel moderbolaget. Ofta är det dock i dylika fall inte fråga om företag,
som vart och ett driver verksamhet. I själva verket driver därvid huvudföretaget
en del av sin verksamhet under det andra företagets, kommissionärsbolagets,
namn.
Koncernbidrag inom helägd bolagskoncern
Utredningen tar först upp frågan om den skattemässiga behandlingen av
öppna koncernbidrag mellan ett moderbolag och helägt dotterbolag.
Då det gäller ett moderbolag och dess helägda dotterbolag, kan det enligt
utredningens mening i viss mån synas naturligt att skattemässigt behandla
föreLagen som eu och samma skattskyldig och således medge en obegränsad
rätt till resultatutjämning. Framför allt synes detta motiverat i de fall moderbolaget
bildat dotterbolaget och hela tiden ägt samtliga aktier i sistnämnda
företag. Att man av organisatoriska skäl delat verksamheten på två företag
horde inte behöva få skattemässiga verkningar. Vad som talar mot en
obegränsad resultatutjämning i dylika fall synes endast vara konsekvenserna
vid kommunaltaxeringen.
Det torde därför, enligt utredningens mening, från såväl de skattskyldigas
som beskattningsmyndigheternas synpunkt böra vara en fördel, om den
vinstöverföring, som sker mellan moderbolag och helägt dotterbolag, kan
godtas vid inkomsttaxeringen under förutsättning afl överföringen inte
framstår som ett kringgående av gällande regler om kedjebeskattning. Det
förutsätts, att regler finns, som garanterar, att kommunernas beskattningsrätt
inte träds för nära.
Ytterligare två villkor för avdragsrätt för vinstöverföringar måste dock,
framhåller utredningen, uppställas. Dessa villkor är att moder- och dotterbolagsförhållandet
bestått under hela beskattningsåret för båda bolagen
samt att beskattningsåren för båda bolagen omfattat räkenskapsår, som "avslutats
vid samma tidpunkt. Det första av dessa villkor avser alt förhindra,
att reglerna utnyttjas för alt nå en förlustutjämning som inte är godtagbar.
Det andra villkoret är nödvändigt för att förhindra, att beskattningen av
koncernens vinster genom överföringar ständigt skjuts på framtiden.
Med de begränsningar, som följer av nu angivna förutsättningar och villkor,
anser sig utredningen kunna förorda eu rätt till fri resultat utjämning
genom koncernbidrag inom eu koncern, som består av moderbolag och helägt
dotterbolag, vilka båda är svenska aktiebolag.
22 Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 1965
Med helägt dotterbolag bör enligt utredningen i detta sammanhang forstås,
att moderbolaget äger aktier motsvarande mer än nio tiondelar av aktiekapitalet
i dotterbolaget. I dylikt fall kan bolagen med stöd av bestämmelserna
i 174 § 1 och 2 mom. aktiebolagslagen fusioneras till ett enda företag.
Den rätt till vinstöverföring i form av koncernbidrag mellan moderbolag
och helägt dotterbolag, som utredningen sålunda förordat, bygger på det
förhållandet, att bolagen genom fusion kan sammanföras till ett enda företag
och att bolagen därför i viss utsträckning kan ses som en skattskyldig.
Samma skäl skulle, framhåller utredningen, kunna tala för att medgiva en
liknande rätt till vinstöverföring mellan andra bolag inom en koncern,
därest aktieägareförhållandena mellan bolagen är sådana, att de bolag, mellan
vilka vinstöverföring sker, efter en eller flera fusioner med tillämpning
av 174 § 1 och 2 mom. lagen om aktiebolag kan sammanslås till ett enda företag.
Förutsättningen skulle då vara, att den bolagskedja, som från moderbolaget
leder fram till de bolag, varom är fråga, ägs — direkt eller indirekt
genom andra svenska aktiebolag inom koncernen till mer än 90 % a\ moderbolaget.
Det skulle givetvis få ankomma på det bolag, som yrkade avdrag
för koncernbidrag, att visa att detta krav på ägareförhållandena är
uppfyllt. Samma förutsättningar och villkor i övrigt, som nyss angetts lör
överföring mellan moderbolag och helägt dotterbolag, måste givetvis även
här föreligga. Detta innebär, att ägareförhållandena under hela beskattningsåret
för de bolag, mellan vilka vinstutjämning sker, skall ha varit sådana,
att möjlighet till fusion enligt 174 § 1 och 2 mom. aktiebolagslagen
förelegat. Vidare måste beskattningsåren för båda bolagen ha omfattat räkenskapsår,
som avslutats vid samma tidpunkt.
Utöver nu angivna villkor måste dock, framhåller utredningen, även krävas,
att man förhindrar afl vinstöverföringen utnyttjas för att kringgå gällande
regler om kedjebeskattning. Reglerna om kedjebcskattning bör enligt
utredningens mening anses ha kringgåtts i sådana fall, då vinstöverföring
genom koncernbidrag leder till att beloppet i fråga beskattas hos endast ett
av företagen medan vinsten, om den i stället delats ut, hade beskattats hos
båda företagen. De sakkunniga anför härom.
Enligt utredningens mening bör en vinstöverföring från ett dotterbolag
till moderbolaget med avdragsrätt för dotterbolaget och skattskyldighet för
moderbolaget inte anses innebära ett kringgående av principen om kedjebeskattning
av bolagsvinster, därest moderbolaget inte varit skattskyldigt för
utdelningen, om vinstmedlen i stället delats ut. Därest vinstmedlen överförts
utdelningsvägen, hade beskattningen skett hos dotterbolaget medan beskattningen,
om överföringen skett genom avdragsgillt koncernbidrag, verkställts
hos^moderbolaget. I båda fallen beskattas emellertid vinstmedlen endast en
gång. Annat blir förhållandet, om moderbolaget är skattskyldigt för utdelning
från dotterbolaget, överförs vinstmedlen i dylikt fall utdelningsvägen,
beskattas vinstmedlen hos såväl dotterbolaget som moderbolaget.
23
Kungl. Maj:Is proposition nr 126 år 1965
Detta hänsynstagande till kedjebeskattningen får, konstaterar utredningen,
dock till följd att bestämmelserna blir komplicerade och att möjligheterna
att medge resultatutjämning genom koncernbidrag begränsas. På s.
91—93 i betänkandet redovisar utredningen genom vissa exempel de svårigheter
som föreligger, då det gäller att avgöra om en vinstöverföring mellan
två bolag i en koncern skall anses innebära att gällande regler om kedjebeskattning
kringgås. De givna exemplen visar, framhåller utredningen, att
— så länge nuvarande regler om kedjebeskattning gäller — bestämmelser,
som skall möjliggöra en resultatutjämning genom koncernbidrag utan att
reglerna om kedjebeskattning sätts helt eller delvis ur kraft, måste bli relativt
komplicerade. Utredningen har därför av praktiska skäl funnit det
nödvändigt att begränsa de fall, då en resultatutjämning genom öppna koncernbidrag
medges. Rätt till dylik utjämning synes enligt utredningens
mening kunna medges enligt följande.
1. Om aktieägareförhållandena mellan bolagen inom en koncern visas
vara sådana, att bolagen eller vissa av dem efter en eller flera inom koncernen
vidtagna fusioner med stöd av 174 § 1 och 2 mom. aktiebolagslagen
kan sammanslås till ett enda bolag, skall moderbolaget äga lämna öppet
koncernbidrag till vilket som helst av de bolag inom koncernen, som sålunda
kan fusioneras med moderbolaget.
2. Om ett aktiebolag i direkt ägo innehar aktier i ett eller flera andra
bolag i sådan omfattning, att fusion med stöd av 174 § 1 och 2 mom. lagen
om aktiebolag kan ske, skall dotterbolag, som här avses, äga lämna öppet
koncernbidrag till moderbolaget under förutsättning, att moderbolaget, oavsett
om och i vad mån det självt verkställer utdelning, är frikallat från
skattskyldighet för utdelning från dotterbolaget. Vidare skall dotterbolaget
äga lämna öppet koncernbidrag till ett annat sådant dotterbolag under
förutsättning antingen att moderbolaget, oavsett den egna utdelningen, är
frikallat från skattskyldighet från givarebolaget eller att moderbolagets
skattskyldighet för utdelning från såväl givare- som mottagårebolaget i
båda fallen är lika beroende av moderbolagets egen utdelning eller att moderbolaget,
oavsett den egna utdelningen, är skattskyldigt för utdelning
från båda dotterbolagen.
3. Därjämte krävs, att den intressegemenskap mellan företagen, som
anges vid 1. och 2., bestått under hela beskattningsåret för de bolag, mellan
vilka koncernbidrag går, ävensom att beskattningsåren för båda bolagen utgått
vid samma tidpunkt.
Genom det uppställda kravet att förutsättningar för fusion enligt 174 §
1 och 2 mom. aktiebolagslagen skall föreligga, begränsas rätten till öppna
koncernbidrag till s. k. allmänna aktiebolag, dvs. bolag som omfattas av
aktiebolagslagens regler. Med denna utformning av bestämmelserna kan
öppna koncernbidrag inte lämnas till eller från ett försäkringsaktiebolag
eller ett bankaktiebolag. Enligt utredningens mening bör rätten till koncernbidrag
inte utsträckas att gälla försäkringsaktiebolag. Då speciella beskattningsregler
gäller för försäkringsbolagen och dessa regler därjämte är föremål
för omprövning, har utredningen inte föreslagit någon rätt till öppna
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1965
koncernbidrag för dylika bolag. För bankbolagens del torde, framhåller utredningen,
en rätt till öppna koncernbidrag ha relativt liten betydelse. Möjligen
kan dock en inkomstöverföring mellan ett bankaktiebolag och ett dotterbolag,
som äger fastighet där bankbolaget driver rörelse, vara aktuell. Utredningen
föreslår därför, att öppet koncernbidrag skall kunna lämnas till
och från ett bankaktiebolag. Då motsvarighet till bestämmelserna i 174 §
2 mom. aktiebolagslagen inte finns i banklagen bör, enligt de sakkunniga,
förutsättningen för koncernbidrag vara att bankbolaget äger samtliga aktier
i dotterbolaget.
Utredningen konstaterar, att de inskränkningar i överföringsrätten, som
måste göras med hänsyn till gällande regler om kedjebeskattning, leder till
att bestämmelserna blir i viss mån komplicerade och att tillämpningsområdet
för desamma blir relativt begränsat. En rätt till öppna koncernbidrag
i nu angivna fall bör dock enligt utredningens mening möjliggöra en tillfredsställande
resultatutjämning inom flertalet bolagskoncerner. överföring
kan ske t. ex. från ett dotterbolag till moderbolaget, om organisationsförhållande
föreligger, och från moderbolaget till vilket annat bolag som
helst inom koncernen i den mån koncernen är helägd.
Kommunernas beskattningsunderlag bör enligt utredningen i princip
inte påverkas av vinstöverföring genom öppet koncernbidrag i annan mån
än att beloppet får utnyttjas för förlustutjämning hos mottagaren. I den
mån inkomst kvarstår efter eventuell förlustutjämning, bör av mottagarens
inkomst ett belopp motsvarande högst koncernbidraget —- på sätt nu sker
— beskattas i den kommun, dit inkomsten skulle ha hänförts, om givarebolaget
inte medgetts avdrag. Då det förutsätts, att vinstöverföringen redovisas
öppet i deklarationerna, behöver, framhåller de sakkunniga, cn bestämmelse
av denna innebörd inte medföra några kontrollsvårigheter för
beskattningsmyndigheterna.
Koncernbidrag inom icke helägd bolagskoncern
Då det gäller bolag, där koncernens andel i aktiekapitalet är 90 % eller
mindre, föreligger enligt utredningens mening inte samma skäl att tillåta
en fri resultatutjämning. Man kan i dylika fall inte betrakta moder- och
dotterföretag som en skattskyldig. Sker en överföring mellan bolagen, är det
i regel fråga antingen om utdelning eller aktieägaretillskott eller också om
en kostnad i givarens verksamhet. Även här kan naturligtvis, framhåller de
sakkunniga, avdragsrätt för koncernbidrag medges, om bidraget utgör driftkostnad
i bolagets verksamhet. Såsom redan framhållits måste avdragsrätten
i dylika fall bli beroende på förhållandena i de enskilda fallen.
Utredningen har diskuterat möjligheten att införa en rätt till öppen resultatutjämning
i de fall, då ett bolag ägs av två eller flera andra bolag som
ett led i dessa bolags verksamhet. Utredningen har dock inte ansett sig kun
-
Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 1965 25
na förorda en rätt till obegränsad resultatutjämning. Utredningen anför
härom.
Det mest typiska exemplet torde vara ett kraftverksbolag, som ägs av flera
industribolag för att tillgodose deras förbrukning av elektrisk kraft. Ett visst
behov av rätt till vinstöverföring från moderföretagen till dotterföretaget
kan föreligga i dylika fall för att dotterbolagets avskrivningsmöjligheter
skall kunna utnyttjas. Emellertid torde den för detta ändamål nödvändiga
vinstöverföringen normalt kunna ske genom prissättning å kraften och genom
koncernbidrag, som är att anse som driftkostnad för moderföretagen.
En vinstöverföring från moderbolaget till kraftverksbolaget kunde även från
andra synpunkter framstå som önskvärd, nämligen med hänsyn till att
kraftverkskommunerna i regel har ett lågt beskattningsunderlag. Men ett
öppet koncernbidrag skall enligt utredningens förslag beskattas i givarens
kommun och skulle således inte komma kraftverkskommunen tillgodo. Utredningen
har därför inte ansett sig böra föreslå en rätt till resultatutjämning
genom öppna koncernbidrag i fall som här avses. Det är även svårt att
överblicka konsekvenserna i olika hänseenden av sådana bestämmelser.
Ej heller har utredningen ansett sig kunna förorda eu rätt till fri resultatutjämning
mellan bolag, som ägs av samma fysiska personer. I dylika
fall är båda bolagen i regel s. k. fåmansbolag. En vinstutjämning mellan
två bolag, som ägs av samma fysiska personer, kan, framhåller utredningen
— bl. a. med tanke på risken för missbruk — inte gärna tillåtas, därest
samma resultatutjämning inte varit möjlig, om givarebolaget varit dotterbolag
till mottagareföretaget. Utredningen tillägger.
Som villkor för rätt till resultatutjämning skulle således behöva uppställas
att aktierna i givarebolaget, om de ägts av det mottagande bolaget, skulle
l,fgjort organisationsaktier hos detta. Enligt utredningens mening kan det
knappast försvaras, att man som villkor för avdragsrätten kräver eu prövning
av ett koncernförhållande som inte existerar. Utredningen har därför
ansett sig böra avstå från att föreslå regler av denna innebörd, i all synnerhet
som viss resultatutjämning även här kan ske genom prissättning och genom
sådana bidrag som kan betraktas som driftkostnad. En rätt till fri resultatutjämning
enligt de regler utredningen tidigare förordat kan erhållas,
om aktierna i det ena bolaget överlåtes på det andra eller om aktierna i båda
bolagen samlas hos ett gemensamt moderbolag.
Koncernbidrag mellan bolag och förening samt mellan föreningar
Utredningen konstaterar, att aktiebolag i vissa fall ägs av ekonomiska föreningar.
Därvid uppkommer frågan om rätt till vinstöverföring dels mellan
bolag, som ägs på detta sätt, dels mellan dylikt bolag och förening. Med ekonomisk
förening avser utredningen i detta sammanhang förening, som är av
beskaffenhet som sägs i 1 § lagen den 1 juni 1951 (nr 908) om ekonomiska
föreningar. Det är enbart fråga om föreningar av kooperativ karaktär och
således föreningar, som inte kan utgöra fåmansföretag.
Enligt utredningens mening bör del förhållandet alt två svenska bolag
26
Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965
ägs av en och samma svenska ekonomiska förening inte hindra att man
medger samma möjlighet till resultatutjämning mellan bolagen som om bolagen
ägts av ett s. k. allmänt aktiebolag. Det bör emellertid här krävas att
föreningen i direkt ägo innehar samtliga aktier i båda bolagen,
Om en svensk ekonomisk förening äger samtliga aktier i ett svenskt aktiebolag,
kan det i och för sig vara berättigat att betrakta företagen som en
skattskyldig. En rätt till vinstöverföring genom öppet koncernbidrag från
föreningen till bolaget bör enligt utredningens mening inte föranleda några
betänkligheter. Däremot kan erinringar göras mot en vinstöverföring i motsatt
riktning. Utredningen anför härom.
Mot införandet av en rätt till vinstöverföring från bolag till förening kan
nämligen andragas, att skatteprocenten vid den statliga taxeringen är olika
för bolag och föreningar. Det innebär en lägre beskattning, om bolagets
vinst taxeras hos föreningen. Därjämte kan anföras, att dubbelbeskattningen
hos ekonomiska föreningar är väsentligt mildrad genom att avdrag får
åtnjutas för sådan utdelning, som sker i form av prisrabatter och pristilllägg.
Om ett aktiebolags vinster får överföras till en ekonomisk förening,
innebär detta således inte endast en lägre beskattning utan kan även innebära
en risk för att dubbelbeskattningen av bolagsvinsten helt eller delvis
elimineras. Från fiskalisk synpunkt kan således invändningar göras mot en
rätt till vinstöverföringar från ett bolag till en förening. Även från konkurrenssynpunkt
kan erinringar riktas mot att vinsterna i ett bolag, som ägs
av en förening, blir lindrigare beskattade än vinsterna i ett bolag som har
andra aktieägare.
Det ligger emellertid inte inom utredningens uppdrag att ompröva reglerna
för beskattning av ekonomiska föreningar eller att åstadkomma likformighet
i beskattningsreglerna för aktiebolag och ekonomiska föreningar.
I princip är dock vinsterna i såväl bolag som föreningar underkastade dubbelbeskattning.
Med hänsyn härtill har utredningen — om ock med viss
tvekan — stannat för att föreslå en rätt till överföring genom öppet koncernbidrag
även från ett bolag till en förening.
Utredningen understryker, att de villkor, som uppställts för öppet koncernbidrag
inom en helägd bolagskoncern, även måste vara uppfyllda när
moderföretaget är en ekonomisk förening. Sålunda skall intressegemenskapen,
dvs. i detta fall att föreningen ägt samtliga aktier i bolaget eller bolagen,
ha bestått under hela beskattningsåret, varjämte beskattningsåren för
berörda företag skall ha utgått vid samma tidpunkt. Vidare gäller att koncernbidraget
inte får innebära att gällande bestämmelser om kedjebeskattning
kringgås.
Även föreningarna inom kooperationen kan, framhåller utredningen vidare,
sägas bilda en enhet. Vissa skäl kunde därför tala för att medge en
fri resultatutjämning även mellan dylika föreningar. Utredningen föreslår
emellertid inte någon rätt till resultatutjämning genom koncernbidrag inom
en dylik koncern. I betänkandet anförs härom.
Emellertid finns redan i 29 § 2 mom. kommunalskattelagen bestämmelser
om rätt till avdrag för rabatter och pristillägg, varigenom vinsten i önskad
27
Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965
utsträckning kan överföras från en förening till dess medlemmar. En rätt till
vinstöverflyttning i motsatt riktning skulle innebära, att man på eu omväg
medgav avdragsrätt för föreningsavgifter. Utredningen har därför inte ansett
sig kunna förorda en rätt till fri resultatutjämning mellan föreningar.
Enligt utredningens mening kan inte heller lika starka skäl åberopas för en
resultatutjämning mellan föreningar som mellan bolag i helägda koncerner.
Förhållandena inom föreningsrörelsen kan närmast jämföras med förhållandet
mellan ett bolag, som ägs av flera andra bolag, och dess olika moderbolag.
I sistnämnda fall har utredningen inte ansett sig kunna förorda en
rätt till fri resultatutjämning.
Vad nu sagts gäller föreningar av kooperativ karaktär. Alltjämt finns,
framhåller utredningen, vissa ekonomiska föreningar, som bildats enligt
äldre lag och som inte har kooperativ karaktär, t. ex. fastighetsföreningar.
Andelarna hos en sådan förening kan vara samlade hos en ekonomisk förening
eller ett bolag. Även i dylika fall kunde vara motiverat med en rätt till
fri resultatutjämning mellan föreningen och dess moderföretag. Då emellertid
föreningar av avsedd typ torde vara under successiv avveckling, synes
enligt utredningens mening några specialregler för dylika företag knappast
böra införas i skattelagstiftningen.
Koncernbidrag som utgör omkostnad
Av redogörelsen för gällande rätt framgår att avdragsrätt föreligger för
koncernbidrag eller annat bidrag, om bidraget utgör driftkostnad i det givande
företagets verksamhet. Härutinnan föreslår utredningen inte någon
ändring. Det är emellertid svårt att ange under vilka förhållanden och med
vilket belopp avdrag kan medges för dylikt bidrag mellan intressentföretag.
Utredningen anför härom.
För alt avdragsrätt skall medges måste dock finnas ett klart samband
mellan de verksamheter de berörda företagen bedriver. Företagen kan ha affärer
sinsemellan eller också kan det ena företaget äga tillgångar, som uthyrs
till det andra, eller tillhandahålla detta företag tjänster av olika slag eller
också ha gemensamma marknadsintressen. Detta samband mellan företagen
får inte vara alltför obetydligt. Beträffande storleken av avdragsgillt bidrag
kan, som redan understrukits, några generella beräkningsgrunder inte anges.
Det måste bli en bedömning från fall till fall. Avgörande är om bidraget
kan anses motiverat av del intresse, det givande företaget för sin verksamhet
kan ha av det andra företaget. Det ligger i sakens natur att avdrag för
koncernbidrag i regel skall kunna godkännas i de fall, då en motsvarande
vinstöverflyttning via prissättningen skulle ha godkänts.
Utredningen framhåller vidare att avdragsrätt kan föreligga för koncernbidrag
även mellan ett svenskt och ett utländskt bolag, mellan vilka intressegemenskap
råder, nämligen om bidraget utgör kostnad i det givande bolagets
rörelse. Det måste emellertid även här bli en bedömning i det enskilda
lallet, med vilket belopp avdrag skall kunna godtas. Utredningen gör följande
uttalande.
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1965
EU koncernbidrag kan ges i den formen att moderbolaget bestrider kostnader
för det utländska dotterbolagets räkning, t. ex. kostnader för marknadsundersökning
etc. i det land, där dotterbolaget bedriver sin verksamhet.
Moderbolaget kan också lämna dotterbolaget ett bidrag för att täcka sådana
kostnader. En förutsättning för avdragsrätt i dylika fall är givetvis, att kostnaderna
i fråga har direkt samband med de affärstransaktioner, som förekommer
mellan moderbolag och dotterbolag, dvs. att kostnaderna avser
åtgärder, som ökar moderbolagets försäljning till dotterbolaget. Moderbolaget
har med andra ord för sin egen verksamhet ett direkt intresse av att
de åtgärder vidtas, som kostnaderna avser. Genom att moderbolaget bestritt
kostnaderna kan moderbolaget vid försäljning till dotterbolaget antingen
omedelbart eller i framtiden ta ut högre pris på sina varor än om
dotterbolaget haft att stå för kostnaderna i fråga. Moderbolagets utlägg kommer
med andra ord tillbaka i form av högre försäljningsvinst.
Beskattning av ackordsvinst
Enligt utredningens mening bör av praktiska skäl som villkor för avdragsrätt
för öppet koncernbidrag krävas, att bidraget lämnas antingen i form av
kontanter eller genom att det mottagande företaget får en fordran på det
givande företaget. På så sätt undviks de värderingsproblem, som uppslår,
om överföringen sker i form av andra tillgångar. Något skäl att kräva att
överföringen sker i form av en revers, med eller utan räntentfästelse, finner
utredningen inte föreligga.
Ett öppet koncernbidrag bör emellertid också kunna ges på det sättet
att det givande företaget helt eller delvis efterskänker en fordran på det
andra företaget. Även ett efterskänkande av fordran kan, framhåller utredningen,
sägas innebära en överflyttning av tillgångar, eftersom givarens
ekonomiska ställning försämras och mottagarens förbättras. Den förlust,
som uppkommer då fordran efterskänks, kan vara avdragsgill, även om
förutsättningar för öppet koncernbidrag inte föreligger, nämligen om förlusten
är att anse som driftförlust. Sådan föreligger i regel, när fordringsoch
skuldförhållandet har sin grund i affärstransaktioner parterna emellan
och borgenären efterskänker sin fordran på grund av att gäldenären är
insolvent, dvs. då fråga är om ackord. Betecknas ett efterskänkande av
skuld som öppet koncernbidrag och förutsättningar för dylikt bidrag föreligger,
beskattas gäldenären enligt utredningens förslag för den vinst, soin uppkommer
genom efterskänkandet. Om efterskänkandet av skulden inte betecknas
som öppet koncernbidrag, kan avdragsrätt för förlusten, som nyss
framhållits, det oaktat föreligga. Enligt nuvarande praxis beskattas emellertid
inte gäldenären i dylikt fall för motsvarande belopp. Utredningen har
därför ansett sig böra till behandling upptaga de skatterättsliga konsekvenserna,
när fordringar efterskänks, dvs. när en gäldenär erhåller ackord.
De sakkunniga lämnar på s. 101—107 i betänkandet en utförlig redogörelse
för gällande rätt in. in. i fråga om beskattning av ackordsvinster. Ut
-
29
Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 1965
redningen konstaterar att den skattefrihet för ackordsvinster, som f. n.
gäller, under vissa omständigheter kan komma i konflikt med den av utredningen
föreslagna skattemässiga behandlingen av öppet koncernbidrag.
Utredningen anför härom.
Så kan nämligen vara fallet, om gäldenären och borgenären utgör företag
mellan vilka sådan intressegemenskap föreligger, att öppet koncernbidrag
kan ifrågakomma mellan dem. I ett dylikt fall kan det tänkas att koncernbidraget
ges på ett sådant sätt att det utåt framstår som ett ackord. För borgenären
kan detta vara en fördel, om förhållandena är sådana, att han inte
skulle fått avdrag för koncernbidrag men väl för nedskrivning av den fordran
han efterskänkt. För gäldenären medför ackordet att han, i motsats till
vad fallet är beträffande koncernbidraget, slipper skatta för den vinstöverIöring,
som kan ligga i ackordet. Däremot förlorar han genom ackordet rätten
till förlustavdrag mot framtida vinster. Om företagen medvetet utnyttjar
ackordsinstitutet för att därigenom uppnå större fördelar ur skattesynpunkt
än som är möjligt genom de föreslagna reglerna för öppna koncernbidrag,
och detta sker i ett läge, där ackord i själva verket inte kan anses
motiverat, finns det givetvis från fiskalisk synpunkt anledning att reagera
däremot. I än högre grad gäller detta, om gäldenären begagnar förlustsituationen
för att skaffa sig ytterligare fördelar genom uppskrivning av tillgångar
i och för senare skattemässig nedskrivning av desamma och på så sätt
eliminerar den förlust, som varit avsedd att täckas genom ackordet.
Enligt utredningens mening är det i och för sig angeläget att förhindra,
att skattefriheten för ackordsvinsterna används på detta sätt för att förskaffa
företagen oberättigade skatteförmåner, även om antalet fall, i vilka
ett sådant utnyttjande sker, i praktiken kanske visar sig vara jämförelsevis
ringa.
Sammanfattningsvis föreslår utredningen, att ackordsvinst skall utgöra
skattepliktig intäkt för gäldenären om borgenären är berättigad erhålla avdrag
för förlusten. Om intressegemenskap råder mellan borgenär och gäldenär,
skall dock — om förutsättningar för öppet koncernbidrag inte är för
handen — avdragsrätt resp. skatteplikt inte föreligga, med mindre även
andra borgenärer lämnat ackord i motsvarande omfattning eller gäldenären
uppenbarligen är på obestånd.
Att införa skatteplikt för ackordsvinst kan enligt utredningens mening inte
få allvarliga konsekvenser för berörda skattskyldiga. Skatteplikten för
ackordsvinsten föranleder i regel inte att gäldenären därigenom får beskattningsbar
inkomst. Ackordsvinsten kan i flertalet fall kvittas mot förluster
uuder samma och tidigare år. Genom att rätten till förlustavdrag lämnas
obeskuren om ackordsvinsten beskattas kan cn beskattning av ackordsvinst
i vissa fall innebära en fördel för gäldenären. De förlustavdrag, som enligt
nu gällande regler går förlorade då gäldenären erhåller ackord, är nämligen
stundom större än ackordsvinsten.
30
Kungl. Maj.ts proposition nr 126 ur 1965
Vinstöverföring genom prissättning m. m.
Såsom tidigare framhållits tillåter nuvarande skatteregler eu viss vinstöverföring
mellan företag via prissättningen på varor och tjänster. Ingripande
görs först när avvikelsen från normal prissättning är avsevärd. Då två
företag, mellan vilka intressegemenskap råder, driver affärer sinsemellan,
står företagen i regel i sådant organisalionsförhållande till varandra, att en
vinstöverföring via prissättningen inte kan sägas utgöra ett kringgående av
gällande regler om kedjebeskattning. Det kan då, konstaterar de sakkunniga,
synas naturligt att godkänna sådan vinstöverföring vid inkomsttaxeringen,
därest inte någon kommuns rätt träds för nära. Det är efter den principen
bestämmelsen i 57 § 3 mom. kommunalskattelagen kan sägas vara utformad.
Utredningen anför därefter.
Lagstiftaren har sålunda accepterat, att de priser, som tillämpas vid aflärer
mellan intressentföretag, får avvika från de i allmänhet gällande priserna.
Men om avvikelsen blir alltför stor, kan det inte längre sägas vara fråga
om en prissättning vid affärer sinsemellan. Det blir i stället fråga om en
vinstdisposition; en vinstöverflyttning, soin skett i form av ett onormalt pris
på varor eller tjänster. För dylik vinstdisposition föreligger inte avdragsrätt
för givaren och normalt ej heller skattskyldighet för mottagaren, därest avvikelsen
i prissättningen inte beror av affärsmässiga skäl. Frågan är då var
gränsen går mellan, å ena sidan, tillåten avvikelse vid prissättning och, å
andra sidan, vinstdisposition.
Såsom förut framhållits har allmänna ombudet hos mellankommunala
prövningsnämnden tidigare uttalat, att enligt hans mening en halvering eller
fördubbling av gällande marknadspriser är godtagbar. Detta visar, att
man i fråga om prissättning mellan intressentföretag i beskattningshänseende
accepterat en avsevärd avvikelse från marknadspriset. Mot en sådan
praxis synes från fiskal synpunkt i regel inte vara något att erinra, så länge
fråga är om affärer mellan företag, som båda har sitt säte här i riket. I de
fall en avvikelse i prissättningen kan godtas vid taxeringen, torde nämligen,
som redan framhållits, företagen stå i ett organisationsförhållande till
varandra. Det förutsätts dock, att fråga inte är om sådana åtgärder som att
mellan intressentföretag sälja och återköpa tillgångar avsedda för stadigvarande
bruk i det ena företagets verksamhet och att därvid avväga prissättningen
så att fördelar i avskrivningshänseende vinnes. Sådana åtgärder kan
inte godkännas i beskattningshänseende; jfr punkt 3 b fjärde stycket av anvisningarna
till 29 § kommunalskattelagen. Det är i dylikt fall inte fråga om
prissättning vid affärer i egentlig mening.
Om avvikelse sker från marknadspriset, kan detta få till följd att vinst,
som skulle beskattas i en kommun, överflyttas till en annan kommun. Genom
bestämmelsen i 57 § 3 mom. kommunalskattelagen har lagstiftaren sökt
förhindra, att sådan vinstöverföring sker i alltför stor omfattning. Men särskild
åtgärd i fråga om kommunaltaxeringen vidtas först när avvikelsen
från marknadspriset är så stor, ritt inkomsten i avsevärd mån kommit att
redovisas inom annan kommun än den, där inkomsten skulle ha redovisats,
om intressegemenskap inte funnits. Utredningen gör följande uttalanden angående
de skattemässiga konsekvenserna av vinstöverföringar.
31
Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1065
Bortser man från konsekvenserna vid kommunaltaxeringen, kan en vinstöverföring
mellan intressentföretag, vilka båda är svenska företag, medföra
lättnader i beskattningshänseende för företagen tillsammantagna endast i
de fall, då det mottagande företaget redovisar förlust eller beskattas enligt
en lägre skattesats än det givande företaget, t. ex. då fråga är om vinstöverflyttning
från ett aktiebolag till en ekonomisk förening. Även om det förhållandet,
att aktiebolag och ekonomiska föreningar beskattas till statlig inkomstskatt
efter olika procentsatser, talar mot att tillåta en resultatutjämning
mellan dylika företag, har dock utredningen, som framgår av det föregående,
inte velat skattemässigt motverka en vinstöverföring från aktiebolag
till förening. Eu vinstöverföring i syfte att täcka förluster har utredningen
i det föregående accepterat, då fråga är om moderföretag och helägt dotterföretag.
Om intressegemenskapen företagen emellan inte är sådan, att
man kan betrakta företagen som en och samma skattskyldig, framstår däremot
en möjlighet till förlustutjämning inte som lika självklar.
Vad nu sagts gäller vinstöverföring mellan svenska företag. Läget blir ett
annat då vinstöverföring sker till utlandet. Det ligger i sakens natur, framhåller
utredningen, att man i dylikt fall måste tillse att svenska beskattningsintressen
inte träds för nära. Såsom nuvarande bestämmelse i 43 §
kommunalskattelagen utformats, skall dock ingripande mot vinstöverföring
till utlandet via prissättningen göras först om inkomsten hos det svenska företaget
blivit avsevärt lägre än den eljest skolat bli. De sakkunniga anför
därefter.
Dubbelbeskattningssakkunniga har, som tidigare framhållits, i sitt år 1962
avgivna betänkande (SOU 1962:59) föreslagit en ändrad lydelse av 43 §
kommunalskattelagen. De sakkunniga konstaterade, att bestämmelsen i sistnämnda
paragraf utgör eu direkt motsvarighet till dubbelbeskattningsavtalens
regler i fråga om inkomstöverflyttningar mellan integrerade företag.
Den nuvarande bestämmelsen i 43 § har emellertid en mera restriktiv utformning
än avtalsreglerna och inskränker därmed för Sveriges vidkommande
dessas räckvidd. Enligt 43 § krävs nämligen, konstaterar de sakkunniga,
lör att där åsyftade transaktioner — onormal prissättning, för höga eller för
låga räntor etc. — skall föranleda omräkning av inkomsten, att denna blivit
avsevärt lägre än den eljest skolat bli. Detta krav innebär, framhöll de sakkunniga
vidare, att även ganska betydande avvikelser från det verkliga resultatet
av rörelsen torde kunna passera, medan däremot skattemyndigheterna
i de länder, med vilka dubbelbeskattningsavtalen slutits, i regel inte
är underkastade motsvarande begränsningar utan kan fullt ut utnyttja de
befogenheter avtalen inrymmer. De sakkunniga föreslog, att ordet »avsevärt»
skall utgå ur lagtexten och att paragrafen och dess anvisningar i övrigt
underkastas vissa jämkningar i syfte att närmare anpassa texten till den
internationellt vedertagna. Härigenom skulle även hli klarlagt, att bestämmelserna
avser icke blott inkomstöverföringar från svenska dotterbolag till
utländska moderbolag utan även sådana överföringar från svenska moderbolag
till utländska dotterbolag. De sakkunniga tilläde, att en betydelsefull
begränsning alltjämt ligger däri, att myndigheterna skall göra sannolikt, att
det föreligger eu annan prissättning än den i allmänhet gällande eller eljest
eu avvikelse från vad som iir brukligt i affärsförbindelser mellan fristående
företag.
32
Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965
Även då det gäller bestämmelsen 157 § 3 mom. har, framhåller utredningen,
betänkligheter framförts mot att ingripande — i detta fall beträffande
kommunaltaxeringen — skall göras först när avvikelsen i fråga om
prissättningen är avsevärd. Vid remissbehandlingen av det betänkande, som
låg till grund för prop. 1963: 84 angående ändrade skatteregler för fördelning
mellan olika kommuner av vattenkraftverkens inkomster, framhölls
bl. a., att det iakttagits att — då intressegemenskap föreligger mellan kraftproducerande
företag och deras kunder — överskott av rörelse redovisats
inom annan kommun än eljest vederbort på grund av onormal prissättning.
Det ifrågasattes därför, om inte större möjligheter borde finnas att i skatteavseende
korrigera en dylik onormal prissättning. I propositionen framhölls,
att bestämmelsen i 57 § 3 mom. kommunalskattelagen, som här åsyftades,
inte blott gällde för kraftföretagen utan hade generell räckvidd för
alla slag av rörelse. Det kunde därför inte förordas, att särskilda regler i detta
hänseende skulle gälla för kraftproducenterna och deras kunder. Detta
uttalande i propositionen har därefter föranlett ett par motioner vid samma
års riksdag (I: 636 och II: 791), i vilken frågan ånyo berörts och hemställts
om utredning samt förslag till ändrad lydelse av nyssnämnda lagrum. I motionerna
framhölls bl. a., att det var en allmän uppfattning att den nuvarande
regeln gav ett alltför stort utrymme åt icke alldeles riktiga överflyttningar
av inkomsten och då inte minst genom en för låg prissättning på den
elektriska kraften. Vid sin behandling av frågan hänvisade bevillningsutskottet
(BevU 1963:38) till den förevarande utredningen, och motionerna
avslogs av riksdagen.
Utredningen konstaterar, att såsom bestämmelserna i 43 § och 57 g 3
mom. kommunalskattelagen utformats myndigheternas möjligheter att ingripa
mot obehöriga vinstöverföringar mången gång är tämligen begränsade.
Flera skäl kan emellertid åberopas för att underlåta att i större omfattning
än hittills skett reglera frågan om prissättningens inverkan på inkomstberäkningen
hos företag, som står varandra nära. Den osäkra utgångspunkt
för bedömningen, som ett antaget »normalpris» utgör, är ett sådant skäl.
Svårigheten att generellt bedöma vad som skall anses vara normalt pris
för en vara eller tjänst bör dock enligt utredningens mening inte tillmätas
en sådan avgörande betydelse, att man vid inkomsttaxeringen alltid godtar
den prissättning som tillämpats. I regel torde det utan alltför omfattande
utredningar vara möjligt för beskattningsmyndigheterna att visa vad som
är det i allmänhet gällande priset samt att med utgångspunkt härifrån fastställa
den prissättning, som i det enskilda fallet kan godtas. Utredningen
anför därefter.
En bestämmelse av innebörd att även vid affärer mellan intressentföretag
skall tillämpas samma prissättning, som vid affärer med utomstående, bör
därför vara praktikabel även om efterlevnaden av en dylik bestämmelse ställer
större krav på kontroll från myndighetens sida än nu gällande regler.
Då båda intressentföretagen är svenska företag kan övervägas, att liksom nu
33
Kungl. Ma j. ts proposition nr 126 år 1965
tillåta en viss avvikelse från normalpriset vid taxeringen till statlig inkomstskatt
och göra justering vid kommunaltaxeringen i de fall företagen taxeras
i olika kommuner. Detta innebär att man, liksom för övrigt enligt gällande
regler, får två gränsdragningar mellan tillåten och icke tillåten prissättning,
nämligen dels vid den statliga taxeringen, dels vid kommunaltaxeringen,
när fråga är om skilda kommuner. Visa skäl talar visserligen för att man
bör tillämpa samma vinstberäkning vid såväl statlig som kommunal taxering.
Om man i princip godtar en felaktig prissättning, kan detta nämligen
utnyttjas för att åstadkomma en dold förmögenhetsöverflyttning mellan företag,
av vilka t. ex. det ena ägs av en fader och det andra helt eller delvis
av hans barn. En onormal prissättning har i och för sig samma inverkan på
inkomstredovisningen för det företag, som avstår vinst, som ett obehörigt
avdrag eller en för låg inkomstpost, och det är naturligt att man vägrar avdrag
för vinstöverföringen hos det givande företaget. Enligt utredningens
mening är det dock nödvändigt att utforma reglerna så att de medger en
smidig tillämpning.
Utredningen förordar, att sådan avvikelse från normal prissättning, som
enligt nuvarande bestämmelser tillåts utan att föranleda tillämpning av
57 § 3 mom. kommunalskattelagen, även i fortsättningen skall accepteras vid
inkomsttaxeringen. Är avvikelsen i fråga om prissättningen större, dvs. avvikelsen
i prissättningen har medfört att ett företags vinst i avsevärd mån
redovisats hos ett annat företag, skall ingripande däremot ske vid såväl
statlig som kommunal taxering. I sistnämnda fall skall de båda företagen
beskattas för den vinst, som skulle ha redovisats, om normal prissättning
tillämpats vid affärer företagen emellan.
Enligt utredningens mening bör i enlighet med det sagda omräkning av
inkomsterna ske, när avvikelsen från normal prissättning varit avsevärd och
den härav föranledda vinstöverföringen inte varit oväsentlig. Det är således
två bedömningar som måste göras. I första hand gäller det att bedöma i vilken
omfattning den tillämpade prissättningen avviker från den normala.
Här är fråga om det relativa förhållandet mellan det faktiska priset och
normalpriset, inte om skillnaden i absoluta tal. Någon allmängiltig procentsats,
liknande den som tidigare förordats av allmänna ombudet hos mellankommunala
prövningsnämnden, torde enligt utredningen inte kunna anges.
De sedvanliga godtagbara prisvariationerna torde variera inom olika branscher,
varjämte avvikelserna i det enskilda fallet kan vara affärsmässigt betingade.
Kan det konstateras, att en i och för sig avsevärd avvikelse från
normal prissättning föreligger, måste emellertid, för att en omräkning över
huvud taget skall kunna ifrågakomma, dessutom — såsom ett andra led i
bedömningen — fastslås, att den vinstöverföring, som föranletts av den avvikande
prissättningen, inte framstår som oväsentlig. Här avser bedömningen
i första hand vinstöverföringens absoluta storlek. Vad som härvidlag
skall bedömas såsom väsentligt eller oväsentligt är givetvis beroende på arten
och omfattningen av den eller de affärer varom är fråga. Utredningen
framhåller därefter.
3 Dihang till riksdagens protokoll 1!)C>!>. 1 samt. Nr 12G
34
Kiingl. Maj:ts proposition nr 126 år 1965
De nu angivna principerna för bedömningen kan givetvis leda till konsekvenser
som kan förefalla i någon mån egendomliga. Avser de verkställda
affärstransaktionerna enstaka eller några få enheter, kan vinstöverföringen
framstå som relativt sett oväsentlig, trots att en i och för sig avsevärd avvikelse
från normal prissättning föreligger. En omräkning av de berörda
företagens inkomster skall här inte ske. Avser affärerna större kvantiteter
av mindre enheter, t. ex. förbrukningsartiklar av olika slag, kan å andra sidan
en väsentlig vinstöverföring ha ägt rum, även om avvikelsen i prissättningen
inte kan betecknas som avsevärd. Inte heller skall i ett dylikt fall
omräkning ske. Dessa konsekvenser följer emellertid av att det enligt utredningens
förslag är den relativa storleken av avvikelsen från normal prissättning
som i första hand skall vara utgångspunkt för bedömningen. Med
hänsyn till svårigheterna att fastställa vad som i det enskilda fallet är att
anse som normal prissättning har utredningen, såsom nämnts, stannat för
att förorda att omräkning i normalfallet skall ske först när avvikelsen i fråga
om prissättningen är avsevärd.
Utredningens förslag i denna del kan sammanfattas sålunda.
Är fråga om affärer mellan näringsidkare, som är skattskyldiga för sin
inkomst här i riket, skall vinstöverföringen över huvud taget inte godkännas
i beskattningsavseende, om den berott på att parterna avtalat avsevärt
högre eller lägre priser på varor än de i allmänhet gällande eller, beträffande
tjänsteprestationer eller annat, avtalat ekonomiska villkor, som i
avsevärd grad avviker från dem, som skulle ha avtalats mellan två av varandra
oberoende företag. Följaktligen skall, om genom dylika onormala villkor
åstadkommits en inkomstöverföring mellan företagen med belopp, som
inte är oväsentliga, båda parternas inkomst räknas om till de belopp, vartill
desamma skulle ha uppgått, om normala villkor tillämpats. Denna omräkning
skall — väl att märka — ske vid både den statliga och den kommunala
inkomsttaxeringen. I ett sådant läge skall mottagaren alltså inte beskattas
för den överförda inkomsten, såvida inte överföringen är skattepliktig
utdelning.
Om de villkor angående prissättningen, som avtalats vid affärer mellan
sinsemellan närstående företag, inte i så hög grad avviker från de i allmänhet
gällande, att avvikelsen kan betecknas som avsevärd, skall däremot en
omräkning av företagens inkomst inte ske. Men den vinstöverföring, som
äger rum, kan även i detta fall enligt vanliga regler vara att anse såsom en
utdelning och i så fall skall vinstöverföringen vara avdragsgill för givaren
endast om mottagaren är befriad från skattskyldighet för utdelningen. Bortses
från det undantagsfall, att mottagaren är skattskyldig för utdelning från
givaren, skall emellertid den avtalade prissättningen i fall som här avses
i princip inte föranleda något ingripande från taxeringsmyndigheternas sida
med mindre fråga är om en åtgärd i skatteundandragande syfte. Från denna
regel skall dock gälla ett par undantag.
Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 1965 35
Det ena avser fall, då den onormala prissättning, som avlalats mellan företag
i intressegemenskap, föranlett en vinstöverföring till utlandet. Har genom
villkor, som avviker från dem, som skulle ha avtalats mellan två av
varandra oberoende företag, inkomst tillförts någon, som inte har att utgöra
skatt här i riket för inkomsten, skall inkomsten omräknas, dvs. höjas,
för den part som är här skattskyldig för inkomsten.
Det andra undantaget gäller det fall, att den onormala prissättningen
medfört att inkomst av verksamheten i inte oväsentlig mån redovisats
inom annan kommun än den, där inkomsten skulle ha redovisats, om intressegemenskap
inte förelegat. I så fall skall gälla, att den näringsidkare,
hos vilken för hög inkomst redovisats, för skälig del av sin behållna
inkomst skall beskattas i den kommun, där den andra parten skulle ha beskattats,
om normal prissättning tillämpats. Det är således här inte fråga
om en omräkning av inkomsterna utan endast om en överflyttning av den
mottagande partens taxering till annan kommun än den, där han eljest skattar
för sin inkomst. Utredningen har härvid haft i åtanke särskilt sådana
fall, då den överförda inkomsten härrör från utvinning av naturtillgångar
som är av stor betydelse ur beskattningssynpunkt för den kommun, där
dessa tillgångar varit belägna och verksamheten bedrivits.
Vad nu sagts om prissättning på varor och tjänsteprestationer skall enligt
utredningens förslag även gälla när skattskyldiga, mellan vilka råder intressegemenskap,
avtalar onormalt hög ränta på fordringar och skulder dem
emellan. För det fall att här i riket skattskyldiga tillämpar för låg ränta,
skall omräkning av inkomst i princip inte ske. Borgenären kan dock bli beskattad
för beräknad ränta på sin fordran, om gäldenären är skattskyldig,
för utdelning från borgenären. I
I den praxis, som gäller i fråga om överförande av dolda reserver när
anläggningstillgångar av organisatoriska skäl flyttas från ett företag till ett
annat samtidigt med den verksamhet vari de ingår, avser utredningen inte
att göra någon ändring. För att överföringen skall kunna ske utan skattekonsekvenser
för givare och mottagare torde, påpekar utredningen, dock
krävas, att överföringen inte utgör ett led i åtgärder som syftar till att erhålla
obehörig förmån i beskattningsavseende för ettdera företaget eller för
någon, med vilken ettdera företaget är i intressegemenskap. En överföring
av dolda reserver bör därför i regel inte godtas med mindre intressegemenskapen
bestått under hela beskattningsåret för båda parterna.
En förutsättning för att överflyttning av dolda reserver skall godtas i
beskattningshänseende är givetvis, framhåller utredningen vidare, att fråga
inte är om förtäckt utdelning, som kan bli föremål för beskattning hos mottagaren,
eller om gåva, för vilken gåvoskatt skall erläggas.
36 Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 1965
Utredningen tar även upp frågan om beskattningen av internvinster men
föreslår inte några regler i dylikt hänseende. Utredningen anför härom
bl. a.
Om man ser koncernen som en enhet, framstår det som naturligt att intt
beskatta försälj ningsvinsten, innan varan lämnat koncernen. En regel a\
innebörd, att internvinster av det slag här avses inte skall beskattas, kompliceras
emellertid av gällande värderingsregler för varulager. Försäljningsbolaget
har nämligen ett högre anskaffningsvärde på de varor, som
köpts från tillverkningsbolaget, än sistnämnda bolag, om detta sålt varorna
med vinst. Därav följer att försäljningsbolaget har större möjligheter
att nedbringa sin beskattningsbara vinst genom nedvärdering av lagret
än tillverkningsbolaget skulle ha haft, om lagret legat kvar hos detta
Vinsten hos tillverkningsbolaget kan således delvis uppvägas av en ökad
möjlighet till lagernedskrivning hos dotterbolaget. Gällande värderingsregler
beträffande lager minskar sålunda olägenheterna av beskattningen
av internvinster. Utredningen har därför inte ansett sig böra föreslå regler
i syfte att eliminera beskattningen av internvinster såvitt gäller svenska
företag. Framhållas må att, om försäljningsföretagets lager av varor inköpta
från tillverkningsföretaget är någorlunda konstant år från år, frågan
om beskattning av internvinst har relativt liten betydelse. Det är under
den tid lagret hos försäljningsföretaget byggs upp som en beskattning av
icke realiserad vinst kan bli aktuell.
S. k. kommissionärsbolag
En särskild uppmärksamhet påkallar, enligt de sakkunniga, de företag,
som populärt men stundom oegentligt går under benämningen »kommissionärsbolag».
Utredningen anför härom.
De företag, som här åsyftas, kan ofta inte rent juridiskt inordnas under
det kommissionärsbegrepp, som anges i 4 § lagen den 18 april 1914
om kommission, handelsagentur och handelsresande. Med kommissionär
förstås enligt detta stadgande den, som åtagit sig uppdrag att för annans
räkning men i eget namn försälja eller inköpa varor, värdepapper eller
annan lös egendom. Den, för vars räkning försäljningen eller inköpet skall
ske, kallas kommittent. Kommissionären förutsätts således i princip bedriva
en egen självständig verksamhet, vilken består i att för annan eller
andras räkning men i eget namn utföra uppdrag av nyssnämnt slag. Kommissionärens
inkomst av verksamheten utgörs därför i regel av provision
eller liknande ersättning för de utförda uppdragen. Vinsten å den eller de
försäljningar som gjorts redovisas emellertid direkt till kommittenten.
På motsvarande sätt belastas denne och inte kommissionären för utgifterna
för inköpen. De s. k. kommissionärsbolagen skiljer sig däremot från en
kommissionär i egentlig mening genom att de i regel utgör osjälvständiga
dotterföretag till ett huvudföretag, moderföretaget. Även indirekta ägareförhållanden
mellan huvudföretaget och underföretaget kan givetvis förekomma.
Underföretaget behärskas i vilket fall som helst helt av huvudföretaget
och kan alltså, åtminstone i skattesammanhang, inte anses driva
självständig verksamhet. Ett s. k. kommissionärsbolag äger nämligen i regel,
med undantag av en fordran å huvudföretaget, inga egna tillgångar,
frånsett möjligen en fastighet, i vilken kanske huvudföretagets rörelse be
-
37
Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1965
drivs, eller vissa maskiner eller inventarier, vilka liksom fastigheten kan
uthyras till huvudföretaget för att användas i dess rörelse. Eftersom inkomst
genom uthyrning av fastighet utgör inkomst av annan fastighet,
kan man utgå ifrån att det s. k. kommissionärsbolagets uthyrning av de
maskiner och inventarier, som det till äventyrs äger, utgör dess enda självständiga
verksamhet vid sidan av den för huvudföretagets räkning bedrivna
rörelsen. Något varulager äger inte kommissionärsbolaget.
I övrigt utmärkande för de s. k. kommissionärsbolagen är, framhåller utredningen,
att de i samband med bokslutet redovisar sin vinst eller förlust
till huvudföretaget. Vid överföringen undantas i förekommande fall belopp,
som erfordras för att utnyttja kommunalskatteavdrag och s. k. procentavdrag
för fastighet som det s. k. kommissionärsbolaget eventuellt äger samt
avskrivningar på bolagets tillgångar. Ett dylikt förfarande tillämpas endast
då intressegemenskap föreligger mellan företagen. De s. k. kommissionärsbolagen
är i allmänhet blott »skalbolag» och har ofta bibehållits endast för
att utnyttja inarbetade välkända firmanamn. I realiteten är dessa skalbolag
en integrerande del av huvudföretagets egen rörelse.
Till det nu nämnda förhållandet har särskild hänsyn tagits vid den kommunala
inkomsttaxeringen. Enligt vedertagen tillämpning har nämligen,
framhålls i betänkandet, huvudföretaget, dvs. i regel moderföretaget, beskattats
för den överförda vinsten även i den eller de kommuner, där
dotterföretaget bedrivit rörelsen. Dotterföretagets rörelse har nämligen ansetts
i själva verket utgöra fast driftställe för moderföretaget. Taxeringsöverflyttningen
torde ha verkställts med stöd av bestämmelsen i 57 § 3
mom. kommunalskattelagen.
Utredningen framhåller att uttrycket kommissionärsbolag kritiserats i
skattelitteraturen, varvid det påtalats, att någon exakt definition av uttryckets
rätta innebörd inte kunnat ges. Även om kritik kan riktas mot den
gemenligen använda benämningen kommissionärsbolag för företagen i fråga,
kan man enligt utredningens mening inte heller i fortsättningen bortse
från den företeelse, som dessa slags företag representerar. Utredningen anför
därefter.
Det väsentliga i detta skattesammanhang är givetvis, att den inkomst,
som uppkommit genom dotterföretagets rörelse på grund av att den redovisas
hos moderföretaget, kan komma att undgå beskattning i den kommun,
där den rätteligen bort beskattas. Det fasta driftstället är nämligen
såsom nyss framhållits beläget i den eller de kommuner, där dotterföretaget
bedrivit rörelsen och inte där moderföretaget formellt redovisat vinsten.
Den egentliga rörelsekommunens befogade anspråk på att få beskatta
den vinst, som hänför sig till den inom kommunen bedrivna rörelsen, bör
tillgodoses även beträffande den här berörda kategorin av osjälvständiga
företag. Detta bör enligt utredningens mening ske genom eu bestämmelse,
vilken har till syfte bl. a. att reglera frågan om beskattningsorten för den
inkomst, som härflyter från kommunen i fråga men formellt redovisats av
annat företag i eu annan kommun.
38
Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965
Utredningen föreslår en bestämmelse i 43 § kommunalskattelagen av
den innebörd, att — i överensstämmelse med vad som nu sker i praktiken
—- huvudföretaget skall anses ha bedrivit kommissionärsbolagets rörelse.
Detta innebär att, om kommissionärsbolag bedrivit rörelsen från ett eller
flera fasta driftställen, detta eller dessa skall anses ha utgjort fast driftställe
för huvudföretaget. Beskattningen av huvudföretagets inkomst skall
således fördelas även på kommissionärsbolagets driftställen, vilket kan ha
betydelse för beskattningsortens bestämmande vid kommunaltaxeringen.
Remissyttrandena
Behovet av en författningsmässig reglering av de öppna koncernbidragen
har allmänt understrukits av hörda myndigheter och organisationer. Förslaget
i denna del har i huvudsak fått ett välvilligt mottagande även om
många remissinstanser anser att de föreslagna reglerna bör förenklas. Vidare
har främst av näringslivets organisationer hävdats att resultatutjämning
genom öppna koncernbidrag bör tillåtas i större utsträckning än enligt
utredningens förslag. Även de föreslagna reglerna om beskattning av
s. k. kommissionärsbolag har i princip tillstyrkts av remissinstanserna. Beträffande
utredningens förslag till reglering av dolda vinstöverföringar
har meningarna varit mera delade. Förslaget om beskattning av ackordsvinst
slutligen avstyrks av många remissinstanser.
I några yttranden ifrågasätts om inte ställningstagandet till de framlagda
förslagen bör anstå i avvaktan på den översyn av företagsbeskattningen,
som skall verkställas av företagsskatteutredningen. Flera remissinstanser
på näringslivets område, bl. a. näringslivets skattedelegation och Svenska
företagares riksförbund, har däremot framhållit, att det är angeläget att
lagstiftningen om koncernbidrag genomförs med det snaraste.
Koncernbidrag
Som redan nämnts har utredningens förslag om öppna koncernbidrag i
princip tillstyrkts av remissinstanserna. 1 många yttranden understryks
dock att de föreslagna bestämmelserna är komplicerade och att därför varje
möjlighet till förenkling bör tillvaratas även om därvid visst avkall måste
göras i fråga om att tillgodose det fiskala intresset. Även önskemål om en
förenkling av gällande regler om kedjebeskattning av bolags och föreningars
vinster framförs av flera remissinstanser.
Flertalet av de organisationer på näringslivets område, som avgivit yttranden,
anser förslaget alltför begränsat. Sålunda anför näringslivets skattedelegation
bl. a.
Kungl. Ma j:Is proposition nr 126 år 1965
39
Vi har i andra sammanhang gjort invändningar mot gällande bestämmelser
om dubbel- och kedjebeskattning av aktiebolagens vinster. Så länge
inte dessa bestämmelser ändrats, torde det, som utredningen funnit, vara
nödvändigt att kringgärda koncernbidragsmöjligheterna med skyddsregler
för att förhindra ett kringgående av reglerna om dubbelbeskattning och
kedjebeskattning. Detta bör emellertid inte behöva medföra att koncernbidrag
från dotterbolag till moderbolag eller mellan systerbolag blir avdragsgilla
endast när samtliga dotterbolag ägs direkt av moderbolaget. Vi
anser att koncernbidrag i sådan riktning bör få lämnas med avdragsrätt
även i mera komplicerade helägda koncerner, om det visas att vid utdelning
till moderbolaget av motsvarande belopp skattebelastningen i koncernen
skulle blivit densamma vare sig utdelningen skett från det bidragsgivande
eller från det bidragsmottagande bolaget. Vi är medvetna om att det
ibland kan vara svårt att åstadkomma en vattentät bevisning därom, men
om sådan bevisning förebringas bör hinder inte möta mot avdragsrätt.
Vad nu sagts anser delegationen böra gälla även i koncerner där moderföretaget
är ett bankaktiebolag eller ett försäkringsaktiebolag. I sistnämnda
fall bör dock enligt delegationen undantag göras för koncernbidrag från
verksamhetsgren, som överskottsbeskattas, till bolag (verksamhetsgren;
som beskattas enligt reglerna för livförsäkringsrörelse. Den omständigheten
att utredning pågår rörande försäkringsbolagens beskattning, bör inte lägga
hinder i vägen för en omedelbar lagstiftning efter nu angivna riktlinjer.
Även i koncerner där huvudintressenten är ett handelsbolag eller en fysisk
person bör möjlighet till resultatutjämning genom koncernbidrag finnas. I
yttrandet anförs härom.
För den händelse ett handelsbolag, som utgör huvudföretag för en koncern,
endast har svenska aktiebolag såsom delägare finns enligt vår uppfattning
inga avgörande skäl att inte skattemässigt godkänna koncernbidrag i
samma omfattning som i helägda bolagskoncerner. Erforderligt skydd mot
kringgående av bestämmelserna om dubbelbeskattning och kedjebeskattning
kan nämligen då vinnas genom att pröva, att handelsbolagets delägare
uppfyller de krav som i sådant syfte vid rena bolagskoncerner ställs på moderbolaget.
Vidare torde böra krävas att handelsbolaget direkt eller indirekt
äger hela aktiekapitalet i alla de underordnade koncernbolagen. Vi förordar
att utredningsförslaget kompletteras på det sätt vi sålunda angivit.
Även för det fall alt huvudintressenten i en koncern är en fysisk person
eller ett utländskt aktiebolag borde det enligt vår mening ha varit möjligt att
i viss omfattning medge avdragsrätt för öppna koncernbidrag. Några avgörande
hinder mot att skattemässigt tillåta öppna koncernbidrag mellan de
svenska bolagen i eu sådan koncern torde inte förefinnas. Det kan rimligen
ej begäras att en omkonstruktion av koncernen skall ske för att motsvarande
beskattningsresultat skall uppnås.
Liknande synpunkter anförs av bl. a. kommerskollegium, Sveriges grossistförbund,
Sveriges köpmannaförbund, Sveriges advokatsamfund och handelskammaren
för Örebro och Västmanlands län.
Skånes handelskammare och handelskammaren i Gävle framhåller, att be
-
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1965
hov kan föreligga att lämna koncernbidrag till bolag, som ägs av flera företag
gemensamt. Exempel på dylika bolag utgör gemensamma kraftbolag,
stuveriföretag och gemensamma försäljningsbolag för viss bransch. Även
om i vissa fall hinder inte möter att i begränsad omfattning överföra organisationsbidrag
genom prissättningen på varorna, finner handelskamrarna det
likväl önskvärt, att kretsen av de avdragsberättigade företagen utsträcks till
att omfatta jämväl angivna kategori.
Liknande synpunkter anförs av Familjeföretagens förening. Föreningen
förordar en ytterligare utvidgning av möjligheterna till öppna koncernbidrag
och anför härom.
Vi skulle vilja förorda en utvidgning av det föreslagna koncernbegreppet.
Det torde ej finnas några bärande skäl att frångå det nya dotterbolagsbegrepp,
som skapats i förordningen den 9 december 1960 med provisoriska
bestämmelser om beskattning av aktiebolags och ekonomisk förenings inkomst
i vissa fall. Följer man den distinktion som i nämnda författning
gjorts mellan kapitalplaceringsaktier och andra aktier, följer man därmed
även bestämmelserna rörande skattefrihet för utdelning på dotterföretags
aktier. Sagda bestämmelser markerar ju en gränsdragning för kedjebeskattningen
av aktiebolag, en gränsdragning som torde kunna anses naturlig även
mellan tillåtna och icke tillåtna öppna koncernbidrag. Vårt förslag innebär
alltså, att öppet koncernbidrag borde godkännas mellan moder- och dotterbolag
i de fall utdelningen på dotterbolagsaktierna kan överföras skattefritt
till moderbolaget samt i de fall moder- och dotterföretag kan förenas genom
en eller flera fusioner enligt aktiebolagslagens 174 §. Detta hindrar givetvis
inte, att man på lämpligt sätt kan understryka förbudet att med eljest angiven
rättsverkan lämna koncernbidrag i de fall, då skattefrihet inte föreligger
för utdelning, eller då bolagen inte har samma räkenskapsår.
Lantbrukets skattedclcgation anser, att det även i koncerner, där moderföretaget
är en ekonomisk förening, bör vara tillfyllest att moderföretaget
äger 90 % av aktierna i dotterbolagen. Delegationen anför härom bl. a.
En aktieägareminoritet, som representerar mindre än 10 % av aktiekapitalet,
har inte något egentligt inflytande, eftersom den inte kan tvinga
fram en utdelning eller tillsätta en minoritetsrevisor, vilket är möjligt om
minoriteten representerar minst 10 % av aktiekapitalet. En ekonomisk förening
som äger mer än 90 % av aktierna kan följaktligen praktiskt handla
som om hela aktiestocken innehades. Utredningens förslag är på denna
punkt alltför restriktivt. Detta framstår särskilt klart om en ekonomisk förening
vid förvärv av aktiestocken i ett bolag inte lyckas förvärva 100 % av
det skälet att en eller annan aktie ligger hos en okänd aktieägare. Det bör
därför enligt delegationens uppfattning vara rimligt att man inte ställer större
krav på ekonomisk förening än aktiebolag som moderföretag när det gäller
öppna koncernbidrag. En ekonomisk förening torde för övrigt kunna
kringgå den situation som skulle uppkomma genom utredningens förslag på
så sätt att aktiestocken överlåts till ett för ändamålet nybildat av föreningen
helägt aktiebolag. Föreningen kommer då att äga 100 % av det nya bolaget
och det nya bolaget 90 % eller mera av det gamla bolaget, varvid det nya bo
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1965 41
laget blir moderföretag till det gamla bolaget i enlighet med det framlagda
förslaget. En sådan omväg är dock enligt delegationens uppfattning onödig
och bör undvikas genom att ekonomisk förening jämställs med aktiebolag.
Liknande synpunkter anförs av Sveriges skogsägareföreningars riksförbund.
Kammarrätten vill begränsa utredningens förslag och anser sig kunna tillstyrka
en resultatutjämning genom koncernbidrag endast mellan moderbolag
och helägt dotterbolag eller omvänt samt mellan systerbolag. Kammarrätten
är emellertid närmast böjd för att begränsa rätten till enbart moderoch
dotterbolag. Kammarrätten anför härom.
Vid en längre gående rätt till resultatutjämning genom koncernbidrag
krävs i vissa fall ingående utredning från såväl de skattskyldigas som beskattningsmyndigheternas
sida, om man effektivt skall kunna förhindra
missbruk av bestämmelserna. Detta gäller framför allt, när moderbolaget
successivt, direkt eller indirekt, förvärvar aktier i andra bolag, så att förhållandena
inom koncernen växlar från det ena beskattningsåret till det andra.
Därjämte bör tillses att aktiebolagskoncernerna inte gynnas i förhållande till
sådana koncernbildningar, där moderföretaget är ett handels- eller kommanditbolag.
Med hänsyn härtill och till svårigheterna att inom ramen för
gällande beskattningsregler utforma författningsbestämmelser, som är så
klara och entydiga, att de inte ger upphov till onödiga skatteprocesser, torde
lämpligheten av en längre gående rätt till vinstöverföring genom koncernbidrag
mellan företag inom en aktiebolagskoncern än nyss angivits kunna
ifrågasättas.
Även länsstyrelsen i Malmöhus län ifrågasätter lämpligheten av att öppna
koncernbidrag alltid skall godtas under de av de sakkunniga stipulerade förutsättningarna.
Länsstyrelsen anför härom bl. a.
Enligt länsstyrelsens uppfattning bör dylika vinstöverföringar godtas endast
då samband föreligger mellan givarebolagets och mottagarebolagets
verksamheter. Då fråga är om koncernbidrag mellan två juridiska personer,
vilka bedriver sinsemellan oberoende verksamheter, bör vinstöverföringar av
obeskattade vinstmedel ej medges. Även om det eljest vore möjligt att verkställa
en skattefri utdelning eller aktieägaretillskott bolag emellan, skulle de
sistnämnda transaktionerna inte ta obeskattade vinstmedel i anspråk, vilket
däremot blir fallet, när koncernbidraget utgör avdragsgill kostnad för
det utgivande bolaget. Länsstyrelsen befarar, att huvudprincipen om dubbelbeskattning
av aktiebolags vinster genom skatteflyktstransaktioner kan
komma att sättas ur spel. Man kan väl tänka sig, att ett större moderbolag
(ev. börsnoterat) under en uppbyggnadsperiod eller under en period, då rörelsen
går med förlust, i förhoppning om alt för bolaget gynnsammare konjunkturer
skall komma, låter ett vinstgivande dotterbolag med annan verksamhet
genom koncernbidrag finansiera moderbolagets verksamhet.
Överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Västernorrlands län framhåller,
att även med den begränsning av koncernbidragen som utredningen föreslå
-
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1965
gil kontrollsvårigheter uppkommer, t. ex. när fråga är om företag med säte i
olika län.
Ett stort antal remissinstanser, såväl myndigheter som organisationer, avstvrker
utredningens förslag att öppet koncernbidrag skall kunna lämnas
från aktiebolag till ekonomisk förening. Sålunda anför näringslivets skattedelegation
i denna fråga.
När det gäller koncerner där moderföretaget inte är svenskt aktiebolag har
utredningen föreslagit, att om en svensk ekonomisk förening har samtliga
aktier i ett eller flera svenska aktiebolag i direkt ägo, så skall, under samma
förutsättningar som gäller för rena bolagskoncerner, öppna koncernbidrag
vara skattemässigt tillåtna såväl mellan dotterbolagen inbördes som från
moderföreningen till dotterbolag och från dotterbolag till moderföreningen.
Såvitt angår bidrag mellan underbolag inbördes och från moderföreningen
till underbolag synes avdragsrätt utan olägenhet kunna medges även vid indirekt
ägarskap.'' Däremot bör enligt vår uppfattning rätt till avdrag aldrig
föreligga för koncernbidrag som ges från underbolag till moderföreningen.
Som utredningen själv påpekat möjliggör en sadan vinstöverföringsrätt en
lägre beskattning genom att ekonomiska föreningar har att utgöra statlig inkomstskatt
efter endast 32 % medan motsvarande skatteprocent för aktiebolag
är 40 %. Tillika innebär en sådan vinstöverflyttning en risk för att
dubbelbeskattningen av bolagsvinsten genom avdragsrätten för återbäringar
helt eller delvis elimineras. Sedan länge har krav framförts att ekonomiska
föreningar skall beskattas efter samma skattesats som aktiebolag. Innan
detta befogade krav tillgodosetts bör en överföring genom öppna koncernbidrag
från ett bolag till en ekonomisk förening inte tillåtas.
Liknande synpunkter anförs av bl. a. kammarrätten, riksskattenämnden,
länsstyrelserna i Södermanlands, Östergötlands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs
samt Norrbottens län, Sveriges grossistförbund och Sveriges köpmannaförbund.
Lantbrukets skattedelegation anför i denna fråga.
Utredningen har om än med viss tvekan stannat för att föreslå alt överföring
genom öppet koncernbidrag skall få ske från ett aktiebolag till en ekonomisk
förening. Utredningens tveksamhet grundas självfallet på olikhet i
skattesatser mellan de två företagsformerna. Delegationen anser att det
framlagda förslaget är positivt. Det torde emellertid endast undantagsvis
inom lantbrukets föreningsrörelse föreligga det förhållandet att ett helägt
aktiebolag inte gör affärer med föreningen-moderföretaget. I huvudparten
av fallen av helägda dotterbolag kan därför vinsterna, även om öppet koncernbidrag
inte var tillåtet, genom prissättning å varor och tjänster överflyttas
till föreningen. Det av utredningen framlagda förslaget rörande
vinstöverföring genom prissättning lägger inte hinder i vägen för ett sådant
förfarande. Endast i sällsynta undantagsfall torde nämligen vinsterna vara
av sådan storleksordning att de föreslagna restriktivare reglerna beträffande
prissättning skulle omöjliggöra vinstöverföring. Öppna koncernbidrag
är därför ur föreningsrörelsens synpunkt i de flesta fall endast ett alternativ
för vinstöverflyttning. Det är dock självfallet smidigt om möjlighet
43
Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965
till öppna koncernbidrag föreligger. Delegationen ansluter sig därför till det
framlagda förslaget.
Hera remissinstanser beklagar, att de sakkunniga inte kunnat ge några
vägledande normer beträffande koncernbidrag som utgör driftkostnad. Sålunda
framhåller riksskattenämnden bl. a.
På sätt utredningen närmare framhållit, torde avdrag för koncernbidrag
enligt nu rådande praxis medges endast när fråga är om koncernbidrag,
som utgör omkostnad. Svårigheten att avgöra vilka förutsättningar, som
erfordras för att ett koncernbidrag skall kunna anses såsom en omkostnad, är
emellertid påtaglig. Utredningen har inte heller reglerat den skattemässiga
behandlingen av dylika koncernbidrag. Utredningen har endast konstaterat,
att för avdragsrätt förutsätts att det finns ett klart samband mellan de
verksamheter, företagen bedriver, att detta samband inte får vara alltför
obetydligt samt att frågan om avdragsrätt måste bedömas från fall till fall.
Riksskattenämnden är medveten om svårigheten att närmare ange de förutsättningar,
som bör föreligga för att koncernbidrag skall anses utgöra
omkostnad för utgivaren. Riksskattenämnden finner det emellertid angeläget
att, därest utredningsförslaget görs till föremål för lagstiftning, vägledande
uttalanden i frågan görs i propositionen. Därvid bör om möjligt
\ issa typfall anges till ledning för bedömningen. Som exempel på de fall,
då koncernbidrag är att anse som omkostnad för utgivaren, må här nämnas
det fall att ett bolag lämnar koncernbidrag till ett annat bolag inom koncernen
i anslutning till att sistnämnda bolag i eget namn drivit en reklamkampanj,
som i själva verket även gagnar bidragsgivaren. Att koncernbidraget
utgör en driftkostnad i angivet fall framgår kanske klarast av det förhållandet
att mottagaren borde haft möjlighet att — om bidraget inte utgått —
utställa räkning å bidragsgivaren å viss del av reklamkostnaden.
Liknande synpunkter anförs av länsstyrelserna i Stockholms och Malmöhns
län, näringslivets skattedelegation, Sveriges redareförening, Familjeföretagens
förening samt Svenska kommunförbundet.
Beskattning av ackordsvinst
Utredningens förslag om beskattning av ackordsvinst tillstyrks i princip
av kammarrätten, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Göteborgs
och Bohus, Västernorrlands samt Norrbottens län, Sveriges köpmannaförbund
och Kooperativa förbundet.
övervägande antalet remissinstanser avstyrker emellertid förslaget. Sålunda
anför riksskattenämnden.
Skattefrihet för ackordsvinst, oavsett att borgenären är berättigad till avdrag
för förlusten på fordringen i fråga, synes nämnden sakligt motiverad.
Det är ju endast en i och för sig värdelös eller i huvudsak värdelös fordran
som efterskänks. Eu beskattning av ackordsvinsten syns även vara ägnad
att försvåra den sanering av gäldenärens ekonomi, som ackordet är avsett
att främja. Utredningens förslag angående skatteplikt för ackordsvinst går
även vida utöver den krets av skattskyldiga, som berörs av de föreslagna
beskattningsreglerna om koncernbidrag.
44 Kungl. Maj.ts proposition nr 126 är 1965
Länsstyrelsen i Älvsborgs län och T axcringsnämndsord förande nas riksförbund
förordar, att skatteplikten för ackordsvinster begränsas till att avse
endast sådana fall, då ackordsuppgörelsen berör företag mellan vilka råder
intressegemenskap. Just i dessa fall iinns risk för missbruk av ackordsförf
arandet.
Näringslivets skattedelegation anför i denna fråga.
Från teoretisk synpunkt framstår det visserligen som konsekvent att
ackordsvinst beskattas i den mån borgenären får avdrag för den förlust han
lider genom att bevilja ackordet. Det bör emellertid inte förbises att en sådan
beskattning kan avsevärt minska utsikterna att få aekordsuppgörelsei
till stånd. Borgenärernas benägenhet att medverka till ackord kan befaras
bli mindre, om ackordet föranleder ett skatteanspråk mot gäldenären och
risk föreligger därmed för ett ökat antal konkurser. Det torde vara alltför
optimistiskt att, i likhet med utredningen, anta att i fall när insolvens verkligen
föreligger någon beskattning i allmänhet inte skall behöva inträda,
eftersom ackordsvinsten bör kunna kvittas mot förut bokförd förlust. Härtill
kommer att en sådan beskattning ytterligare komplicerar lagstiftningen
och kan befaras vålla tillämpningssvårigheter inte minst genom att behandlingen
av ackordsvinst gjorts beroende av om bokföringsmässig eller
kontantmässig redovisning skall tillämpas i förvärvskällan. Vi förordar därför
att skattefriheten för ackordsvinster tillsvidare bibehålls och att spörsmålet
om den skattemässiga behandlingen av sådana vinster tas upp först i
samband med den större frågan om beskattningen vid konkurs,
närvarande är föremål för utredning. De av utredningen påtalade riskerna
för missbruk av ackord när intressegemenskap föreligger torde i tillräcklig
mån bli undanröjda genom det föreslagna tillägget till punkt 10 av anvisningarna
till 29 § kommunalskattelagen.
Liknande synpunkter anförs av kommerskollegium, Sveriges grossistförbund,
Sveriges hantverks- och industriorganisation, Svensk industri förening,
tantbrukets skattedelegation, Sveriges advokatsamfund, Föreningen Auktoriserade
revisorer, Smålands och Blekinge handelskammare samt handelskammaren
i Gävle.
Vinstöverföring genom prissättning m. m.
Utredningens förslag till reglering av vinstöverföring genom prissättning
m. m. mellan här i riket skattskyldiga näringsidkare har i princip tillstyrkts
av kammarrätten, riksskattenämnden, överståthållarumbetet, länsstyrelserna
i Östergötlands, Kalmar och Malmöhus län samt Sveriges skogsägareförbund.
Även de remissinstanser som tillstyrker förslaget betonar emellertid
de praktiska svårigheter som uppkommer vid tillämpningen. Sålunda anför
bl. a. riksskattenämnden.
Enligt riksskattenämndens mening hade det varit till fördel, om man kunnat
undvika att införa en dylik bestämmelse i skattelagstiftningen. Nämnden
finner det i vart fall önskvärt att i en blivande proposition i ämnet
görs sådana uttalanden, att de som skall tillämpa lagstiftningen erhåller
45
Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1965
erforderlig ledning för sina bedömanden. Den ovisshet beträffande tolkningen
av bestämmelsen, som eljest uppkommer, måste vara ägnad att leda
till skatteprocesser. Riksskattenämnden anser för sin del, vad angår lokutionen
»villkor, som i avsevärd grad avvika från normala», att av allmänt
språkbruk löljer, att en avvikelse å 10—15 % regelmässigt inte bör anses
som eu i avsevärd grad avvikande prissättning.
Flera remissinstanser, bl. a. länsstyrelserna i Östergötlands, Kalmar samt
Göteborgs och Boluis län, Sveriges köpmannaförbund och lantbrukets skattedelegation,
iramhåller att det måste ankomma på riksskattenämnden att
utfärda anvisning om när vinstöverföring skall underkännas.
trän näringslivets organisationer framhålls allmänt svårigheterna att avgöra
när avvikelse från normal prissättning föreligger. Sålunda anför bl. a.
Sveriges grossistförbund.
Vad först angår priser och villkor, som är avvikande från de »normala»,
finns anledning att understryka svårigheten att objektivt fastställa vad som
är normalt. I många fall förekommer speciella överenskommelser och villkor
mellan företag, som ingår i en koncern. Det gäller här fullt korrekta
affärsmässiga transaktioner mellan berörda företag, vid vilka skatteaspekterna
inte har något intresse. Exempelvis kan det vara fråga om att införa
en ny produkt på marknaden, att med hänsyn till konkurrenssituationen
stöda försäljningen av ett visst varuslag genom att påverka prisbildningen
etc. Uppenbarligen ger lagtexten med den utformning den erhållit inte nå?on„
önskvärd vägledning i dessa fall och motsvarande synpunkter gäller
i fråga om de mycket vaga kriterier, som angivits när det gäller att bedöma
huruvida intressegemenskap i lagstiftarens mening föreligger eller ej.
Med hänsyn till svårigheterna att tillämpa de föreslagna reglerna om
dolda vinstöverföringar ifrågasätter flera remissinstanser, om dylika regler
bör införas i skattelagarna. Som exempel kan nämnas att Familjeföretagens
förening framhåller, alt förslaget kommer att skapa osäkerhet och lägga
grund till nya skatteprocesser. Enligt Sveriges skogsägareföreningars riksförbund
inger det betänkligheter att frångå en välkänd och lätthanterlig
praxis som både ur fiskala och företagsmässiga synpunkter fungerat tillfredsställande.
Skånes handelskammare anser, att de föreslagna bestämmelserna
inte är tillfredsställande från rättssäkerhetssynpunkt. Bestämmelserna
ger myndigheterna alltför stora befogenheter och tar inte tillräcklig
hänsyn till näringslivets förhållanden. Föreningen Auktoriserade revisorer
framhåller, att de föreslagna bestämmelserna innebär en skärpning, för vilken
något bärande motiv inte påvisats. Därefter anför föreningen.
Det måste anses beklagligt att utredningen inte sökt närmare klargöra
när »avsevärd» avvikelse från normala villkor eller »icke oväsentlig» inkomstöverföring
skall anses föreligga. Uttalandet, att med hänsyn bl. a. till
de olikartade förhållandena inom skilda branscher någon allmängiltig procentsats
ej kan anges som kriterium på »avsevärd» prisavvikelse är givetvis
i och för sig riktigt. Det måste emellertid anses som högst otillfredsställande
att helt lämna definitionen av de berörda begreppen åt praxis. Det torde
kunna ta många år innan några enhetliga riktlinjer utbildats. För företa
-
46
Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 1965
»en måste det även i fortsättningen bli mycket svårt att utan närmare ledning
bedöma vilka avvikelser som i olika fall är tillåtliga. Om den ifrågavarande
lagstiftningen genomförs bör den enligt föreningens åsikt kompletteras
med utförliga anvisningar om de avvikelser som under olika förutsättningar
kan medges. Dylika regler skulle alternativt kunna utfärdas i särskild
ordning, exempelvis genom riksskattenämndens försorg. Det ligger i
sakens natur att regler av berörd art måste ges en schablonartad karaktär.
De eventuella nackdelarna härav torde komma att kompenseras aA den smidigare
och mera enhetliga tillämpning av bestämmelserna som härigenom
skulle åstadkommas. Enligt utredningsdirektiven skulle en »ändamålsenlig
lösning» eftersträvas. Utan närmare anvisningar i här nämnda avseenden
torde detta mål inte komma att nås.
I flera yttranden från näringslivets organisationer betonas, att riskerna
för skattebortfall för stat och kommun genom vinstöverföringar inte får
överdrivas. Om bestämmelser av det slag utredningen föreslår införs, bör
därför de fall, då omräkning av vinst skall ske, begränsas. Kooperativa förbandet
framhåller, att lättillämpligare bestämmelser erhålls, därest dessa
utformas så att som huvudregel föreskrivs att avtalade villkor skall gälla,
såframt inte några såvitt möjligt specifikt formulerade undantagsfall föreligger.
Undantagsbestämmelserna borde i överensstämmelse med utredningens
förslag ta sikte främst på de fall, där inkomstöverföringen är att anse
som utdelning för vilken mottagaren är skattskyldig eller gåva för vilken
skattskyldighet föreligger. Härutöver må övervägas att som undantag införa
även sådant fall där inkomstöverföringen kan antas ha använts för
täckande av förlust hos mottagaren, uppkommen före intressegemenskapens
inträdande. Däremot anser förbundet det inte tillrådligt med en allmänt
formulerad undantagsbestämmelse, såsom att inkomstöverföringen
kan antas vara ett led i åtgöranden, syftande till att erhålla annan obehörig
förmån i beskattningshänseende. En sådan allmänt formulerad bestämmelse
kan enligt förbundet alltid befaras ge anledning till tolkningsoch
tillämpningssvårigheter.
Liknande synpunkter anförs av näringslivets skattedelegation. Enligt delegationens
mening är det dock inte nödvändigt att särskilt ange det fall att
vinstöverföringen är att anse som gåva.
Lantbrukets skattedelegation framhåller att, om jämställdhet inte kommer
att gälla för ekonomisk förening och bolag i fråga om öppna koncernbidrag
och uttrycket »i avsevärd grad» i fråga om dolda A’instö\erföringar
får eu snäv tolkning, den kooperativa föreningsrörelsen kommer i sämre
ställning när det gäller vinstöverflyttning än koncerner i aktiebolagsform.
En sådan utveckling är enligt delegationen inte godtagbar.
Svenska kommunförbundet gör följande uttalande.
Det är en vanlig företeelse att kommuner äger alla aktier i bolag, vilka
ut°ör tillgångar i av kommunen driven ekonomisk verksamhet. Som exempel
kan nämnas aktier i kraftverksföretag, vilka ägs av kommun som distribuerar
elektrisk kraft. Om kommunen ägde kraftverksanläggningarna di
-
K ung l. Maj.ts proposition nr 126 är 1965 47
rekt, skulle den i motsats till aktiebolaget ej vara skattskyldig till statlig inkomstskatt.
För att den totala kommunala affärsverksamheten inte på grund
av organisatoriska förhållanden skall behöva påföras statlig inkomstskatt,
brukar bolagets vinst ofta nedbringas genom prisreduceringar vid leveranser
till den kommunala affärsrörelsen. Sådana inkomstöverföringar skall
uppenbarligen inte anses vara vad som i den föreslagna lagtexten betecknas
såsom led 1 åtgöranden, syftande till att erhålla obehörig förmån i beskattningsavseende.
Föi slaget till reglering av vinstöverföring genom prissättning in. m. till ett
utländskt företag har fått ett välvilligare mottagande. Förslaget i denna de!
tillstyrks i princip av flertalet remissinstanser även om många understryker
att bestämmelserna måste tillämpas med stor försiktighet. Sålunda anför
kammarrätten bl. a.
Vad fuuStLangår dyIika vinstöverföringar från Sverige till utlandet ger såsom
dubbelbeskattningssakkunniga tidigare konstaterat i sitt betänkande
med förslag rörande internationella beskattningsfrågor (SOU 1962: 59) de
nuvarande reglerna i 43 § kommunalskattelagen inte möjligheter till ingripande
från de svenska beskattningsmyndigheternas sida i samma utsträckning
som galler enligt de mellan Sverige och andra stater ingångna dubbelbeskattningsavtalen.
Såvitt kammarrätten kunnat finna, torde en sådan anpassning,
som utredningen på grundval av dubbelbeskattningssakkunnigas
förslag forordat, av de svenska reglerna till de internationellt vedertagna
inte inge betänkligheter i vidare mån än att stor försiktighet vid bestämi
melsernas praktisk tillämpning måste iakttas. Kammarrätten finner det
darfor välbetänkt, att utredningen i anvisningarna till 43 § kommunalskattelagen
rekommenderat särskild försiktighet vid bedömningen av prissättningen
vid affarer mellan svenskt moderbolag och utländskt dotterbolag.
Liknande synpunkter anförs av riksskattenämnden.
Näringslivets skattedelegation framhåller, att utredningen i den allmänna
motiveringen för den föreslagna bestämmelsen pekat på en rad omständigheter,
som gör det motiverat för beskattningsmyndigheterna att inte
vidta åtgärder, då avvikelse sker från eljest tillämpade priser. Enligt delegationens
mening borde vissa av dessa fall, ävensom exempel på fall där försiktighet
bör iakttas, anges i anvisningarna till 43 §. Med dessa tillägg är
delegationen beredd acceptera den föreslagna bestämmelsen. Delegationen
sager sig ha last särskilt avseende vid att möjlighet bör finnas till ingripanden
så att inte de företag, som i högre grad utnyttjar möjligheterna att avvika
från normal prissättning, skall få ett bättre konkurrensläge än andra.
Utredningens förslag till ändrade bestämmelser i syfte alt förhindra att
en kommuns beskattningsunderlag minskas på ett obehörigt sätt genom
vinstoverllyftningar bär lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser.
1 mänga yttranden ilrågasätts dock om en skärpning av reglerna i 57 § 3
mom. k 0111m unalska t telagen är nödvändig såvitt gäller vinstöverföringar vin
prissättning på varor och tjänster.
48
Kungl. Maj ds proposition nr 126 år 1965
Frågan om beskattningen av internvinster har berörts i ett par yttranden.
Sålunda framhåller Skånes handelskammare att det bör föreskrivas att
försäljningsvinsten inte skall beskattas förrän varan lämnat koncernen.
Sveriges advokatsamfund föreslår, att punkt 15 av anvisningarna till 29 §
kommunalskattelagen ändras så att bestämmelserna blir tillämpliga aven pa
internvinster, som uppkommer vid försäljning till svenska dotterbolag.
Näringslivets skattedelegation anser, att frågan om beskattningen av mternvinster
med fördel kan uppskjutas för att tas under förnyat övervägande
inom företagsskatteutredningen.
S. k. kommissionärsbolag
Utredningens förslag rörande beskattningen av de s. k. kommissionärsbolagen
har i princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna.
Näringslivets skattedelegation anser dock, att undantag bör goras for
det fall kommissionärsbolaget är ett aktiebolag och huvudföretaget en ekonomisk
förening.
Departementschefen
Då intressegemenskap råder mellan två företag såsom mellan ett moderföretag
och ett dotterföretag, kan sådan vinstöverföring aga rum mellan
företagen, som inte skulle ha skett om företagen varit helt oberoende
av varandra. Detta får till följd att vinst, som annars redovisats i ett foretag,
i stället redovisas hos ett annat företag. Vinstöverföringen kan ske antingen
öppet i form av ett direkt bidrag, s. k. koncernbidrag, eller mer eller mindre
dolt genom att priser på varor och tjänster vid affärer mellan företagen sätts
högre eller lägre än de priser som tillämpas mellan av varandra oberoende
företag.
I skattelagarna finns inte några uttryckliga bestämmelser om hur direkta
bidrag mellan företag, som är förenade i intressegemenskap, skall behandlas
i beskattningshänseende. Dylika koncernbidrag kan enligt gällande
rättstillämpning vara avdragsgilla vid givarens taxering om bidraget utgor
driftkostnad i givarens verksamhet. Frågan om så är förhållandet måste avgöras
från fall till fall. Skattelagarna ger här inte någon ledning. Är bidraget
avdragsgillt för utgivaren torde det regelmässigt vara skattepliktig inkomst
för mottagaren. Den praxis som utbildat sig på detta område är emellertid
svårtolkad.
I det år 1964 avlämnade betänkandet »Koncernbidrag in. in.» (SOU 1964: 29)
som behandlats i det föregående, har skatteutredningen angående ackumulerad
inkomst m. m. framlagt förslag rörande den skatterättsliga regleringen
av koncernbidrag. Utredningen har emellertid ansett att de dolda vinstoverföringar,
som sker genom prissättning och andra liknande åtgärder, har ett
Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965 49
så nära samband med de öppna koncernbidragen att det knappast går att
uppställa skatteregler för de öppna koncernbidragen utan att samtidigt beakta
de dolda vinstöverföringarna. Utredningens förslag innefattar därför
en skattemässig reglering av såväl öppna som dolda vinstöverföringar. Behovet
av författningsmässig reglering av de öppna koncernbidragen har allmänt
understrukits av remissinstanserna. I fråga om utredningens förslag i
övrigt har meningarna varit mera delade.
Beträffande de öppna koncernbidragen föreslår utredningen
iegler av innebörd att dylika bidrag skall utgöra avdragsgill kostnad för
givaren och skattepliktig inkomst för mottagaren när bidraget lämnas mellan
moderbolag och dotterbolag i endera riktningen eller mellan två dotterbolag
som ägs av samma moderbolag. Såsom förutsättning gäller, att bolagen
med stöd av 174 § 1 och 2 mom. aktiebolagslagen kan sammanslås, fusioneras,
till ett bolag — moderbolaget skall alltså äga mer än 90 % av aktierna i
dotterbolagen — samt att bidraget inte är att anse som utdelning för vilken
mottagaren är skattskyldig. Moderbolaget skall inneha mer än 90 % av aktierna
i dotterbolagen i direkt ägo. De får således inte ägas indirekt via andra
bolag inom koncernen. Då moderbolaget är ett bankaktiebolag har utredningen
för avdragsrätt för koncernbidrag krävt att bolaget skall äga
samtliga aktier i dotterbolagen.
Motsvarande regler föreslås gälla om moderföretaget är en ekonomisk
förening som äger samtliga aktier i ett eller flera aktiebolag. Utredningen
har ansett att det lörhållandct, att den statliga skatten är lägre för förening
an för bolag och att en förenings vinstmedel i viss utsträckning kan
tilttöras medlemmarna i form av vid taxeringen avdragsgilla rabatter och
pristillägg och således utan dubbelbeskattning, inte bör hindra en överföring
av vinstmedel i form av koncernbidrag från bolag till förening. Det
törutsätts dock som nämnts alt föreningen äger samtliga aktier i bolaget.
Enligt utiedningens mening bör de föreslagna reglerna för öppna konceinbidiag
inte nu utsträckas till att gälla försäkringsaktiebolag. Utredningen
motiverar detta med att speciella regler gäller för försäkringsföretagen
och att dessa regler f. n. omprövas av en särskild utredning.
Då det gäller bolagskoncerner där bolagen är s. k. allmänna aktiebolag,
dvs. bolag lör vilka aktiebolagens bestämmelser är tillämpliga, föreslår
utredningen vidare att öppet koncernbidrag med avdragsrätt för givaren
och skattskyldighet för mottagaren skall kunna lämnas från moderbolaget
till bolag dotterbolag, dotterdotterbolag etc. — i vilket moderbolaget direkt
eller indirekt genom andra bolag äger mer än 90 % av aktierna. Däremot
får, som tidigare framhållits, bidrag som här avses inte lämnas från
dotterbolag till moderbolag med mindre moderbolaget i direkt ägo har mer
an 90 % av aktierna i dotterbolaget och moderbolaget är frikallat från
skattskyldighet för utdelning från dotterbolaget.
4 Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 126
50 Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965
Ett koncernbidrag kan emellertid, som förut nämnts, vara avdragsgillt
även om de förutsättningar utredningen angett inte föreligger, nämligen
om bidraget utgör driftkostnad i det givande företagets verksamhet. Utredningen
föreslår inte någon ändring i detta förhållande men betonar att
några generella regler angående avdragsrätten inte kan uppställas. Om avdragsrätt
skall anses föreligga blir beroende på omständigheterna i det enskilda
fallet.
Många remissinstanser främst på näringslivets område har ansett att de
möjligheter till öppna koncernbidrag mellan aktiebolag, som utredningen
föreslår, är alltför begränsade. I flera yttranden avstyrks dock utredningens
förslag att öppet koncernbidrag skall kunna lämnas från aktiebolag till ekonomisk
förening. Man beklagar vidare att de sakkunniga inte kunnat ge några
vägledande normer beträffande förutsättningarna för att koncernbidrag
skall utgöra driftkostnad.
Då avdrag för koncernbidrag hittills medgetts vid taxeringen hai, som
tidigare framhållits, grunden härför varit att bidraget utgjort driftkostnad
i det utgivande företagets verksamhet. Utredningen har inte ansett det möjligt
att författningsmässigt ange när ett koncernbidrag skall anses som
driftkostnad. Utredningen har därför genom sitt förslag om avdragsratt i
vissa fall för öppna koncernbidrag släppt kravet på att koncernbidraget för
att medföra avdragsrätt under alla förhållanden måste framstå som en driftkostnad
för givaren. Förslaget innebär därigenom i sjalva verket en rätt till
obegränsad vinstutjämning i beskattningshänseende mellan vissa företag,
som på grund av ägareförhållandena kan betraktas som om de var en skattskyldig.
_ ..
Det torde vara riktigt som utredningen framhåller att, om ratt till öppna
koncernbidrag införs på sätt utredningen föreslagit, antalet fall då avdragsrätten
är beroende av att koncernbidraget kan anses utgöra driftkostnad
blir relativt begränsat. Det oaktat hade det givetvis varit av värde om
man kunnat ange vissa normer för bedömningen av nar ett koncernbidrag
skall anses som omkostnad för intäkternas förvärvande och bibehållande.
Riksskattenämnden ifrågasätter om det inte skulle vara möjligt att ange
vissa typfall till ledning för bedömningen. Nämnden ger i sitt yttrande ett
exempel härpå. Det är emellertid sannolikt att sådana exempel kommer att
skildra fall, där någon tvekan om avdragsrätten inte föreligger och att exemplen
därför inte ger ledning i de tveksamma fallen. Vidare kan bidraget
i vissa fall tänkas vara så stort att det inte rimligen kan betraktas som
driftkostnad, även om förhållandena i övrigt ar sådana att avdragsrätt i
princip skulle föreligga. Beträffande storleken av avdragsgillt bidrag kan,
som utredningen framhållit, några speciella beräkningsgrunder inte anges.
Det sagda bör emellertid inte hindra att riksskattenämnden undersöker
möjligheterna att utifrån vissa exempel eller på annat sätt ge vagledande
anvisningar på detta område.
51
Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965
I många yttranden understryks att de av utredningen föreslagna bestämmelserna
om öppna koncernbidrag är komplicerade och att varje möjlighet
till förenkling bör tillvaratas även om det i viss mån sker på bekostnad av
det liskala intresset. Till detta vill jag säga, att våra skattelagar tyvärr ofta
är och måste vara rätt komplicerade. Detta är emellertid inte något speciellt
tör vårt land. Det gäller skattelagarna i alla länder med ett beskattningssvstem
likartat vårt eget. Utredningens förslag innebär att man i skattesystemet
för in en helt ny princip, nämligen en rätt till obegränsad resultatutjämning
mellan vissa skattskyldiga. Om man vill förhindra att det redan
förut komplicerade regelsystemet, som bygger på att varje företag beskattas
för sig för sin vinst, inte bryts sönder genom en sådan rätt till resultatutjämning,
torde det vara ofrånkomligt att författningsbestämmelserna blir invecklade.
Det som främst gör de föreslagna bestämmelserna komplicerade är att
man måste förhindra att reglerna om dubbelbeskattning och kedjebeskattning
av bolags och föreningars vinster sätts ur spel. Dessa bestämmelser
liksom hela företagsskattesystemet omprövas f. n. av företagsskatteutredningen.
Goda skäl kunde därför tala tör att låta behandlingen av det nu
aktuella förslaget anstå till dess denna utredning framlagt sitt förslag. Som
ett ytterligare skäl härför kan åberopas att de sakkunniga, som antytt eu
lösning av koncernbeskattningen enligt den s. k. organmetoden, dvs. en beskattning
av koncernen som en enhet, ansett en sådan lösning vara så genomgripande
att den lämpligen bör prövas av företagsskatteutredningen.
Man måste emellertid förutsätta att det kan dröja flera år innan ett förslag
grundat på företagsskatteutredningens kommande betänkande kan föreläggas
riksdagen. Då man från näringslivets sida ansett det angeläget att
den skattemässiga behandlingen av koncernbidragen snarast blir reglerad
och någon annan lösning än den utredningen framlagt inte nu torde stå till
buds, vill jag inte motsätta mig att utredningens förslag i denna del läggs
till grund för lagstiftning.
Såsom redan framhållits innebär utredningens förslag om öppna koncernbidrag
alt man tillåter obegränsad resultatutjämning mellan vissa skattskyldiga.
Det ligger i sakens natur att en sådan resultatutjämning kan accepteras
endast då företagen klart framstår som en skattskyldig. Detta förutsätter
i sin tur att företagen beskattas enligt enahanda regler och att det
ena företaget äger det andra. Detta kan också sägas ha varit utredningens
ståndpunkt. Rätten till resultatutjämning är enligt förslaget i princip begränsad
till aktiebolag i en helägd bolagskoncern. Det enda undantag utredningen
föreslår från denna princip är att utjämning även skall kunna ske
mellan ett aktiebolag och en ekonomisk förening, om föreningen äger samtliga
aktier i bolaget. Utredningen har ansett att bolag och förening kan jämställas
i beskattningshänseende, enär vinsterna i båda dessa företagsformer
52 Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965
är föremål för dubbelbeskattning. Det kan dock, som flera remissinstanser
framhållit, anföras skäl mot att tillåta en vinstöverföring från bolag till förening
så länge olikheter i beskattningshänseende föreligger mellan dessa företagsformer.
Emellertid torde en sådan vinstöverföring accepteras enligt
nuvarande praxis, då den sker via prissättningen på varor och tjänster
och då ett aktiebolag utgör s. k. kommissionärsbolag till en ekonomisk förening.
Med hänsyn härtill anser jag mig i princip kunna godta utredningens
förslag i denna del. Jag vill dock framhålla att frågan om den olika beskattningen
av bolag och föreningar är ett spörsmål som kommer att omprövas
av företagsskatteutredningen. Om olikheterna i beskattningshänseende bibehålls,
får det ankomma på denna utredning att även pröva frågan hur
vinstöverföringar från bolag till förening i fortsättningen skall bedömas.
Liksom de sakkunniga anser jag det ofrånkomligt att reglerna om öppna
koncernbidrag utformas så att de inte möjliggör ett kringgående av gällande
bestämmelser om dubbelbeskattning och kedjebeskattning och ej heller i övrigt
kan utnyttjas i skatteundandragande syfte. Vill man med den utgångspunkten
göra reglerna enklare än utredningen löreslagit torde enda möjligheten
vara att begränsa antalet fall då en resultatutjämning genom koncernbidrag
är tillåten. Även om bestämmelserna författningsmässigt utformas
så att de framstår som mindre komplicerade innebär detta inte att de
blir enklare att tillämpa och kontrollera.
Enligt min mening har utredningen gjort en i stort sett lämplig avvägning.
Det bör i princip inte ifrågakomma att nu införa en rätt till obegränsad
resultatutjämning mellan olika företag i större omfattning än utredningen
föreslagit. I viss mån är det här fråga om en försökslagstiftning i avvaktan
på den översyn av företagsbeskattningen som f. n. pågår. Jag anser
dock att koncernbidrag bör kunna ifrågakomma även inom försäkringskoncerner
och att det i koncerner ägda av bankaktiebolag och föreningar
bör räcka med att moderföretagets aktieinnehav överstiger 90 %. Undantag
måste dock göras för aktiebolag som driver livförsäkringsrörelse.
Beträffande detaljutformningen av reglerna om öppna koncernbidrag
ämnar jag återkomma i en specialmotivering.
Såsom redan framhållits innefattar utredningens förslag även en skattemässig
reglering av de dolda vinstöverföringar som sker genom
onormal prissättning på varor och tjänsteprestationer.
I kommunalskattelagen finns vissa bestämmelser angående dolda vinstöverföringar
mellan intressentföretag. Genom dessa bestämmelser har lagstiftaren
velat förhindra att vinstmedel överförs obeskattade till utlandet
(43 g) eller att kommunernas beskattningsunderlag i alltför hög grad påverkas
av dylika vinstöverföringar mellan företag som beskattas i olika
kommuner (57 § 3 mom.). Såsom bestämmelserna i 43 § och 57 § 3 mom.
53
Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965
f. n. är utformade kan taxeringsmyndigheterna ingripa mot obehörig vinstöverföring
endast när denna är avsevärd. Det har i olika sammanhang påtalats
att bestämmelserna inte ger tillräckliga möjligheter att förhindra att
vinstmedel obeskattade överförs till utlandet och att kommunernas beskattningsunderlag
påverkas genom vinstöverföringar på ett sätt som inte är
godtagbart.
För att skapa större möjligheter att ingripa mot dylika obehöriga vinstövertöringar
föreslår utredningen att kravet på att överföringen skall vara
avsevärd borttas. Då det gäller vinstöverföring till utlandet skall taxeringsmyndigheterna
enligt förslaget kunna ingripa så snart oriktig prissättning tilllämpats
och, när det gäller överföring mellan företag som beskattas i olika
kommuner här i riket, om den onormala prissättningen medfört att inkomst
av verksamheten i inte oväsentlig mån redovisats inom annan kommun än
den, där inkomsten skulle ha redovisats om intressegemenskap inte förelegat.
När det gäller taxering till statlig inkomstskatt och båda företagen är
skattskyldiga här i riket för sin inkomst har utredningen ansett att viss
vinstöverflyttning via prissättningen kan godtas. Detsamma gäller vid taxeringen
till kommunal inkomstskatt om företagen taxeras till sådan skatt i
samma kommun. I dylika fall skall omräkning av företagens skattepliktiga
inkomster ske endast om parterna avtalat avsevärt högre eller lägre priser
på varor och tjänster än som skulle tillämpas om företagen varit helt oberoende
av varandra. Är inkomstöverföringen att anse som utdelning, för vilken
mottagaren är skattskyldig, eller som gåva, för vilken skyldighet att erlägga
gåvoskatt föreligger, skall dock enligt förslaget omräkning alltid ske
då oriktig prissättning tillämpats. Detsamma gäller även eljest när vinstöverföringen
kan antas vara ett led i åtgöranden, som syftar till att erhålla
obehörig förmån i beskattningshänseende.
När det gäller försäljning av tillgångar i samband med överlåtelse av den
verksamhet, vari tillgångarna ingår, brukar överlåtelsen — då säljare och
köpare är i intressegemenskap — ske till bokförda värden. Detta innebär
ofta en för låg prissättning. Den överföring av dolda reserver som på så sätt
sker har i regel godtagits i praxis i beskattningshänseende. I denna praxis
föreslår utredningen inte någon ändring.
Utredningens förslag att öka beskattningsmyndigheternas möjligheter att
ingripa mot överföring av obeskattade vinstmedel till utlandet överensstämmer
i huvudsak med det förslag som framlagts av dubbelbeskattningssakkunniga
(SOU 1962: 59). Förslaget i denna del har fått ett i huvudsak
välvilligt mottagande från remissinstansernas sida och jag kan tillstyrka
att detsamma läggs till grund för lagstiftning. Beträffande detaljutformningen
ämnar jag återkomma i det följande.
54
Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965
Förslaget till en författningsmässig reglering av dolda vinstöverföringar
mellan här i riket skattskyldiga företag har fått ett mera blandat
mottagande. Utredningens uppfattning att man inte bör uppställa skatteregler
för de öppna koncernbidragen utan att samtidigt reglera de dolda
vinstöverföringarna är givetvis i princip riktig. Vad utredningen och remissinstanserna
anfört angående möjligheterna för taxeringsmyndigheterna att
avgöra när oriktig prissättning tillämpats och det förslag utredningen framlagt
i denna del visar emellertid hur svårt det är att författningsmässigt reglera
detta område. Jag har därför kommit till den uppfattningen att man tills
vidare hör begränsa sig till att öka möjligheterna att vid inkomstberäkningen
återföra sådana vinstöverföringar via prissättningen som obehörigen påverkar
kommunernas beskattningsunderlag.
Det förhållandet att möjligheten att göra dolda vinstöverföringar inte författningsmässigt
regleras i andra fall än när det är fråga om vinstöverföring
till utlandet eller mellan olika kommuner innebär enligt min mening inte att
en obegränsad rätt till vinstutjämning via prissättningen i övrigt alltid skall
föreligga. A andra sidan anser jag i likhet med flera remissinstanser, att en
omräkning inte bör ske av de berörda företagens inkomster på grund av att
de sinsemellan tillämpat onormal prissättning, om samma vinstöverföring
skulle ha godkänts i form av öppet koncernbidrag på sätt jag nyss förordat.
Lämnas uppgift om överföringen i deklarationen bör den behandlas som öppet
koncernbidrag. I de fall då en resultatutjämning genom sådant koncernbidrag
inte är medgiven bör emellertid vinstöverföringen via prissättning
liksom hittills skett i praxis godtas skattemässigt endast inom vissa gränser.
Är avvikelsen i prissättningen alltför stor kan det, som utredningen
framhåller, inte längre sägas vara fråga om en prissättning i egentlig mening
vid affärer mellan företagen. Det är då fråga om en vinstdisposition och inte
om omkostnad och intäkt i förvärvskälla. Det får ankomma på riksskattenämnden
att här söka ge vägledande anvisningar för att åstadkomma en
enhetlig tillämpning. Det ligger i sakens natur att den onormala prissättningen
alltid skall underkännas, när vinstöverföringen är ett led i åtgöranden,
som syftar till att erhålla obehörig förmån i beskattningshänseende. Således
skall onormal prissättning inte godtas om den som tillförs vinst är skattskyldig
för utdelning från givaren. Då det gäller vinstöverföring mellan två
företag genom prissättning på varor och tjänsteprestationer vid affärer mellan
företagen, står dock företagen i regel i sådant förhållande till varandra
att — om det ena företaget äger aktier i det andra — dessa aktier utgör organisationsaktier.
Vinstöverföringen bör då inte anses innebära att gällande
regler om dubbelbeskattning och kedjebeskattning kringgås.
Beträffande utformningen av bestämmelserna i 57 § 3 mom. ämnar jag
återkomma i det följande.
55
Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965
Med hänsyn bl. a. till att efterskänkande av en fordran i vissa fall kan innebära
en vinstöverföring, som bar samma effekt som ett öppet koncernbidrag,
föreslår utredningen uttryckliga föreskrifter angående beskattningen
av ackordsvins t. Enligt nuvarande praxis är sådan vinst inte skattepliktig.
Utredningen föreslår att, om rörelseidkare eller jordbrukare med
bokföringsmässig redovisning erhåller ackord, vinsten skall räknas såsom
skattepliktig intäkt av verksamheten, om motsvarande belopp utgör avdragsgill
omkostnad för borgenären. Beträffande dennes avdragsrätt för den förlust.
som uppkommit i samband med att han beviljat gäldenären ackord,
skall enligt förslaget gälla att — om ackordet haft sin grund i intressegemenskap
mellan borgenär och gäldenär — borgenären skall äga rätt till avdrag
för nedskrivning av sin fordran hos gäldenären endast under samma
förutsättningar som gäller för öppet koncernbidrag.
I samband härmed föreslår utredningen, att de inskränkningar, som i förordningen
om förlustutjämning föreskrivs beträffande gäldenärs rätt till
förlustavdrag när han beviljats ackord, skall upphävas.
Utredningens förslag till ändrade bestämmelser om beskattning av ackordsvinst
har mött så vägande invändningar från remissinstansernas sida
att jag inte nu kan tillstyrka en beskattning av dylika vinster i andra fall än
då intressegemenskap föreligger mellan borgenär och gäldenär. Beträffande
utformningen av bestämmelserna i denna del ämnar jag återkomma i en
specialmotivering.
Utredningen har slutligen till behandling upptagit även frågan om beskattningen
av de s. k. kommissionärsbolagen. Härmed avser utredningen
sådant aktiebolag eller sådan ekonomisk förening, som bedriver rörelse
i eget namn uteslutande för annat aktiebolags eller annan ekonomisk
förenings räkning, utan att i övrigt driva verksamhet i nämnvärd omfattning.
Inkomsten av verksamheten redovisas följaktligen hos det andra företaget.
Enligt förslaget skall, i överensstämmelse med vad som nu sker i
praktiken, huvudföretaget anses ha bedrivit kommissionärsbolagets rörelse.
Det förslag, som utredningen framlagt beträffande de s. k. kommissionärsbolagen,
innebär i huvudsak ett lagfästande av gällande praxis och bör läggas
till grund för lagstiftning. Förslaget i denna del har i regel tillstyrkts av remissinstanserna.
Något undantag bör enligt min mening f. n. inte göras för
det fall att kommissionärsbolaget är ett aktiebolag och huvudföretaget en ekonomisk
förening. .lag hänvisar till vad jag tidigare anfört angående koncernbidrag
mellan bolag och förening. Beträffande detaljutformningen ämnar jag
återkomma i det följande.
På grundval av vad jag nu anfört har inom finansdepartementet upprättats
förslag till ändringar i kommunalskattelagen och taxeringsförordningen.
Bestämmelserna om öppna koncernbidrag och s. k. konunissionärsbolag
56
Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 1965
har i enlighet med utredningens förslag upptagits i 43 § kommunalskattelagen.
Det har ansetts vara av värde att de bestämmelser som reglerar vinstöverföringar
mellan företag sammanförs i en paragraf. En hänvisning till
dessa bestämmelser bör dock göras i 20 §. Jag övergår nu till att behandla
detaljutformningen av bestämmelserna. I anslutning därtill kommer jag
även att framlägga vissa förslag till ändring i taxeringsförordningen och
förordningarna om investeringsfonder.
Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1965
57
Specialmotivering till ändring i kommunalskattelagen
43 § 1 mom. jämte anvisningar till 43 §.
Utredningen
Såsom tidigare Iramhållits har dubbelbeskattningssakkunniga i sitt år
1962 avgivna betänkande (SOU 1962:59) föreslagit att 43 § kommunalskattelagen
skall ändras i enlighet med dubbelbeskattningsavtalens regler.
Även enligt den förevarande utredningens mening finns fog för att bestämmelserna
bringas i bättre överensstämmelse med de regler, som intagits i åtskilliga
dubbelbeskattningsavtal. Om den vinstöverflyttning, som via prissättningen
sker till utlandet, inte anses godtagbar från fiskal synpunkt, bör
det i princip vara samma bedömning, oavsett om vinstöverföringen sker
till ett utländskt moderbolag eller till ett utländskt dotterbolag. Sannolikheten
för att fråga är om vinstdisposition är dock, framhåller utredningen,
större, när ett svenskt dotterbolag betalar överpriser till ett utländskt moderbolag
för varor och tjänster från moderbolaget än när ett svenskt moderbolag
i atfärer med ett utländskt dotterbolag tillämpar priser som understiger
dem, som erhålls vid affärer med utomstående företag. Den låga
prissättningen kan vara nödvändig för att möjliggöra för dotterföretaget att
bygga UPP en marknad i utlandet, och dotterbolaget redovisar kanske trots
de låga inköpspriserna inte några vinster. Detta gäller framför allt under
uppbyggnadsskedet. I den mån den låga prissättningen är nödvändig för att
ge dotterbolaget täckning för dess löpande kostnader, kan någon erinran
mot prissättningen inte göras. Moderbolaget skulle haft samma kostnader,
om försäljningen skett utan dotterföretaget såsom mellanhand. Utredningen
har därför övervägt möjligheten att behålla uttrycket »avsevärt» i 43 §, såvitt
gäller affärer med utländskt dotterföretag, men har inte velat föreslå en sådan
utformning av bestämmelserna. Även om en låg prissättning vid affärer
med utländska dotterbolag i vissa fall måste godtas vid inkomsttaxeringen,
torde dock några berättigade invändningar knappast kunna göras mot
legler avsedda att lörhindra skattemässiga vinstöverföringar via prissättningen.
Del kan inte vara befogat, att svenska företag t. ex. skall kunna finansiera
sina dotterbolags investeringar i anläggningstillgångar i utlandet
genom överföring av obeskattade vinstmedel.
Bestämmelsen i 43 § synes därför enligt utredningens mening i princip
kunna utformas enligt dubbelbeskattningssakkunnigas förslag. Borttagandet
av ordet »avsevärt» innebär inte, understryker utredningen, att en låg
prissättning gentemot ett utländskt dotterbolag skulle vara utesluten. Den
låga prissättningen behöver inte innebära att moderbolagets inkomst blivit
lägre än den eljest skulle ha blivit. Vinsten skulle kanske ha blivit lika låg,
58 Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965
om försäljningen skett utan dotterbolaget som mellanhand. I de av utredningen
föreslagna anvisningarna till 43 § anbefalls därför särskild försiktighet
i tillämpningen av bestämmelserna, då fråga är om affärer av det senare
slaget. De låga priserna kan nämligen avse en indirekt subventionering av
exempelvis reklamkampanjer eller andra försäljningskostnader, vilka kostnader
skulle ha varit avdragsgilla för moderföretaget, om detta självt bestritt
desamma. Har vinstöverföringen däremot till syfte t. ex. att finansiera
det utländska dotterföretagets investeringar i anläggningstillgångar, kan
den inte godtas i beskattningsavseende.
Eftersom förslaget innebär, att man kräver att företagen tillämpar en
normal prissättning i förhållande till utländska intressentföretag och att
man således inte skattemässigt godtar en vinstöverföring genom prissättningen,
uppkommer inte någon motsättning mellan de här berörda bestämmelserna
och reglerna om förtäckt utdelning. En vinstöverföring till
ett utländskt moderbolag, för vilken dotterbolaget vägras avdrag, är att anse
som utdelning.
Remissyttrandena
Utredningens förslag i denna del har, som redan framhållits, i princip
tillstyrkts eller lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser. Från
många håll — främst från näringslivets organisationer — understryks att
bestämmelserna måste tillämpas med försiktighet. Uttalanden av sådan innebörd
av kammarrätten och näringslivets skattedelegation har tidigare åteigelts.
Även riksskattenämnden betonar önskvärdheten av att bestämmelserna
tillämpas med försiktighet från taxeringsmyndigheternas sida.
Länsstyrelsen i Östergötlands län uttalar, att det kan uppkomma stora
svårigheter att visa att intressegemenskap verkligen är för handen mellan
svenska företag och företag i sådana länder, där landets lagstiftning lägger
hinder i vägen för en närmare insyn i företagens verksamhet. Länsstyrelsen
tillägger.
En kommande utvidgning av stormarknaden på kontinenten torde jämväl
medföra att det blir allt vanligare med av svenskar ägda och ledda bolag
i utlandet och torde därmed jämväl kapitalrörelserna över gränserna oka
betydligt. Möjligheten till kontroll från taxeringsmyndigheternas sida kommer
därvid med all sannolikhet att i hög grad försvåras. Med hansyn härtill
bör det enligt länsstyrelsens mening i nu förevarande fall därför åvila
de skattskyldiga att visa att intressegemenskap inte föreligger.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län konstaterar, att enligt utredningen
hela bevisbördan i fråga om kravet på attärsmässighet i prissättningen
skall åligga taxeringsmyndigheterna. Enligt länsstyrelsens mening är
förslaget i detta hänseende inte realistiskt eller rimligt. Länsstyrelsen fortsätter.
59
Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965
En dylik bevisning torde praktiskt taget aldrig kunna presteras, eftersom
kontroll av det utländska dotterbolaget regelmässigt inte kan ske. Fall av
onormal prissättning torde som regel inte kunna uppdagas annat än i samband
med taxeringsrevision. Har vid dylik revision ådagalagts det objektiva
förhållandet beträffande onormal prissättning och därmed inkomstöverföring
får det anses rimligt och skäligt att det skall vila på det svenska moderbolagets
ledning att ådagalägga de skäl som kan finnas för att detta
onormala förhållande likväl skall kunna godtas vid taxeringen.
Länsstyrelserna framhåller allmänt att efterlevnaden av bestämmelserna
ställer stora krav på kontrollen. Sålunda framhåller länsstyrelsen i Kalmar
län att prissättningen vid affärsuppgörelser mellan dels moderbolag och
utländska dotterbolag dels näringsidkare, som skall beskattas inom skilda
kommuner, måste bli föremål för kontroll av lagens efterlevnad genom
taxeringsrevision. Sådan revision är, betonar länsstyrelsen, såväl grannlaga
som tidsödande och torde böra verkställas av högt kvalificerade befattningshavare,
vilka emellertid redan är hårt engagerade inom taxeringskontrollen.
Förslagets realiserande torde därför medföra ökad arbetsbelastning för
länsstyrelsernas revisionspersonal.
Handelskammaren i Gävle framhåller, att det inte alltid är givet att sådana
förhållanden föreligger, att man kan tala om en normal eller onormal
prissättning, och anför därefter.
Ett företag, som exempelvis upplåter en rättighet till sina dotterbolag i
utlandet att bedriva tillverkning på licens, tillämpar ofta en prispolitik, som
varierar från land till land. Just med hänsyn till att fråga är om integrerade
företag kan i många fall en onormal prissättning förklaras och även vara
motiverad av helt andra skäl än en önskan att nedbringa beskattningen eller
överflytta inkomst från Sverige till utlandet. Härvid kan många omständigheter
ha sin stora betydelse. Prissättningen vid försäljning från ett svenskt
moderbolag till ett dotterbolag i utlandet beror självfallet på moderbolagets
prispolitik på lång sikt. I vissa länder kan det således vara befogat att sälja
till differentierade priser. Konkurrensförhållandena kan förändras och för
att ge dotterbolaget möjlighet att möta denna konkurrens kan det vara ett
intresse för moderbolaget att tillämpa förhållandevis låga priser vid försäljning
till dotterbolaget. Prissättningen påverkas givetvis också av storleken
av de tillämpade importtullarna i vederbörande främmande land. En
koncern kan vidare vilja göra en exportoffensiv i ett visst land, och för att
möjliggöra detta kan moderbolaget vara tvunget att tillämpa lägre priser
än eljest. Således finns åtskilliga tillfällen, då det ur företagsekonomiska
och affärsmässiga synpunkter är motiverat att koncernföretag emellan avvika
från den prissättning, som tillämpas med utomstående företag.
Liknande synpunkter anförs av Skånes handelskammare som tillägger att
i lagtexten bör utsägas att ingripande skall ske först om avvikelsen i prissättning
är uppenbar och vinstöverföringen inte alltför ringa.
Kooperativa förbundet anser det angeläget att i lagtexten på lämpligt sätt
understryks att fråga skall vara om vinslöverflyttning i bemärkelsen uppsamling
av överskottsmedel. Ingripande skall inte ske i t. ex. sådana fall
60
Knngl. Maj:ts proposition nr 126 år 1965
när ett svenskt moderbolag överfört medel till ett utländskt dotterbolag under
sådana förhållanden att överföringen framstår som en driftkostnad
för moderbolaget.
Allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden framhåller
att det inte är säkert att moderbolagets utlägg för dotterbolagets räkning
kommer tillbaka i form av högre försäljningsvinst som beskattas i Sverige.
Det kan också förekomma att vinsterna redovisas i dotterbolaget och återförs
till moderbolaget i form av utdelning som inte beskattas i Sverige.
Departementschefen
Bestämmelserna i 1 mom. har utformats i huvudsaklig överensstämmelse
med det förslag som framlagts av dubbelbeskattningssakkunniga (SOU
1962:59). Uttrycket näringsidkare i nu gällande bestämmelser i 43 § har
dock bibehållits. I dubbelbeskattningssakkunnigas förslag hade i stället använts
begreppet rörelseidkare. Det förra begreppet torde dock vara något
mera vidsträckt än det senare och innefattar exempelvis även skattskyldig
som bedriver jordbruk.
I sak föreligger inte någon skillnad mellan dubbelbeskattningssakkunnigas
förslag och det förslag som framlagts av den nu förevarande utredningen.
Sistnämnda utredning har emellertid utformat sitt författningsförslag
med utgångspunkt från att även vinstöverföringar via prissättningen mellan
här i riket skattskyldiga skulle författningsmässigt regleras.
I de remissyttranden som avgivits i anledning av dubbelbeskattningssakkunnigas
förslag har den föreslagna ändringen av 43 § i princip tillstyrkts
eller lämnats utan erinran. I en del yttranden understryks dock att bestämmelserna
måste tillämpas med försiktighet.
Tillämpningen av bestämmelserna ställer som utredningen och remissinstanserna
framhållit stora krav på taxeringsmyndigheterna. Givetvis bör
bestämmelserna tillämpas med viss försiktighet och jag kan tillstyrka att
erinran härom intas i anvisningarna till 43 § i enlighet med utredningens
förslag. Å andra sidan är det angeläget att taxeringsmyndigheterna ägnar
särskild uppmärksamhet åt den prissättning som sker vid affärer med
intressentföretag i utlandet. Jag vill i det sammanhanget understryka att
det förhållandet att bevisbördan i princip ligger hos taxeringsmyndigheterna
inte fritar företagen från att lämna de upplysningar och det material som
krävs för bedömningen. Skulle erfarenheterna ge vid handen att uttryckliga
författningsbestämmelser om företagens uppgiftsskyldighet i detta
hänseende erfordras för en effektiv kontroll lår frågan därom tas upp till
särskild utredning.
Även den definition av begreppet intressegemenskap som ges i anvisningarna
till 43 § överensstämmer i huvudsak med det förslag som framlagts av
dubbelbeskattningssakkunniga. De sakkunnigas förslag i denna del har god
-
61
Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 1965
tagits eller lämnats utan erinran av så gott som samtliga remissinstanser.
Det åligger givetvis företagen att på begäran tillhandahålla taxeringsmyndigheterna
uppgifter angående den intressegemenskap som föreligger med
utländska företag med vilka företaget har affärer.
Såsom framhållits från flera länsstyrelsers sida krävs i regel en taxeringsrevision
för att undersöka prissättningen. Möjligheterna för taxeringsnämnderna
att införskaffa uppgifter som är tillräckliga för att motivera att bestämmelserna
i 43 § 1 mom. tillämpas är mycket små. Det synes därför naturligt
att bedömningen av dessa frågor överlåts på prövningsnämnderna
liksom f. n. är lallet beträffande tillämpningen av bestämmelserna i 57 § 3
mom. kommunalskattelagen. Föreskrift härom föreslås skola intas i 67 §
taxeringsförordningen.
43 § 2 mom.
Utredningen
I det föregående har lämnats en redogörelse för utredningens förslag i
fråga om de s. k. kommissionärsbolagen.
Utredningens förslag innebär att man liksom hittills accepterar den
osjälvständiga karaktär, som kännetecknar kommissionärsbolagen. Man
tar med andra ord fasta på att den rörelse, som bedrivits av detta företag,
i själva verket bedrivits av moderföretaget (huvudföretaget). Det finns
därför, framhåller utredningen, ingen anledning att i skatteavseende underkänna
den vinstöverföring, som ägt rum från dotterföretaget till moderföretaget,
om man blott vid inkomstens fördelning i kommunalskattehänseende
beaktar att fast driftställe för dotterföretaget också får anses ha
utgjort fast driftställe för moderföretaget. Utredningen anför därefter.
Det företag, för vars räkning rörelsen bedrivs och som i själva verket
driver rörelsen, är oftast ett aktiebolag men kan också vara en ekonomisk
förening. I den kooperativa föreningsrörelsen förekommer t. ex.
att huvudföretaget, Kooperativa förbundet, direkt eller indirekt äger företag,
som i aktiebolagets form driver rörelse för huvudföretagets räkning.
Även mellan olika ekonomiska föreningar kan föreligga sådant förhållande
som här avses, innebärande att den ena föreningen driver verksamhet i
eget namn men för den andra föreningens räkning. Är båda företagen
aktiebolag, är huvudföretaget vanligtvis moderbolag till underföretaget. Men
det kan också vara fråga om systerbolag, vare sig ägaren är ett gemensamt
moderbolag eller en fysisk person, som innehar samtliga aktier i båda bolagen.
Tänkbart är vidare, att en fysisk person driver viss rörelseverksamhet
genom att låta ett aktiebolag eller en ekonomisk förening, som han behärskar,
formellt stå för rörelsen. Det kan exempelvis vara fråga om en
särskild gren av den rörelse, som han eljest bedriver under enskild firma.
Det här åsyftade fallet, som förutsätter att resultatet av den särskilda
verksamheten helt redovisas hos den fysiska personen, får givetvis inte
sammanblandas med det vanliga s. k. enmansbolaget, dvs. då ett aktie
-
62
Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 1965
bolag eller en ekonomisk förening ägs av en fysisk person. Ett dylikt enmansbolag
förutsätts självt driva rörelsen för egen räkning och äger i
princip självt rörelsetillgångarna, oavsett att aktierna eller andelarna ägs
av den fysiske delägaren. Denne redovisar emellertid i detta fall inte för
den rörelseinkomst som bolaget eller föreningen haft utan blott den lön
eller den utdelning han lyft.
Emellertid kan, framhåller utredningen, förhållandena även beträffande
ett skalföretag, som formellt driver verksamhet i eget namn men fölen
fysisk persons — delägarens — räkning, vara sådana att den inkomstöverföring,
som sker från företaget till delägaren, bedöms såsom förtäckt
utdelning. Aktiebolags och ekonomisk förenings vinstmedel skall enligt
gällande beskattningsregler i princip bli dubbelbeskattade. Detta sker som
bekant så alt rörelsevinsten beskattas hos bolaget eller töreningen, varjämte
utdelad vinst beskattas hos delägaren. Det är givetvis angeläget, betonar
utredningen, alt de nämnda skalföretagen inte utnyttjas i sytte att
kringgå denna dubbelbeskattning i de fall, där den bort tillämpas.
Med hänsyn härtill synes, framhåller utredningen, i beskattningshänseende
böra godtas endast de fall, då ett aktiebolag eller eu ekonomisk förening
utgör s. k. kommissionärsbolag i förhållande till annat aktiebolag
eller ekonomisk förening. Om det s. k. kommissionärsbolaget i enlighet
med sitt syfte i eget namn driver rörelse uteslutande för huvudföretagets
räkning, utan att i övrigt driva verksamhet i nämnvärd omfattning, och
inkomsten av rörelsen redovisas hos huvudföretaget, bör enligt utredningens
mening huvudföretaget skattemässigt också anses ha bedrivit det s. k.
kommissionärsbolagets rörelse. Moderföretaget kan givetvis tillföra kommissionärsbolaget
skälig ersättning för t. ex. hyra av fastighet och inventarier.
Därefter anför utredningen.
Genom den föreslagna bestämmelsen i 43 § regleras alltså automatiskt
frågan om beskattningsorten för det företag, som anses ha bedrivit rörelsen,
liksom även, i förekommande fall, frågan om inkomstens fördelning jämlikt
58 § kommunal skal telagen. Även här måste emellertid — för att undvika
att bestämmelsen utnyttjas i skatteundandragande syfte — den begränsningen
göras, att densamma blir tillämplig endast om kommissionärsförhållandet
bestått under hela beskattningsåret för båda företagen och beskattningsåren
för dem båda utgått vid samma tidpunkt.
Om ett bolag eller en förening förvärvar samtliga aktier i ett aktiebolag
och det nya dotterbolaget omedelbart blir kommissionärsbolag åt moderföretaget,
blir de föreslagna bestämmelserna i 2 mom. inte tillämpliga under det
första året eftersom kommissionärsförhållandet då inte bestått under liela
beskattningsåret för båda företagen. Resultatet av dotterbolagets verksamhet
fram till den tidpunkt, då aktierna bytt ägare, skall i skattehänseende
redovisas hos dotterföretaget. Detta blir betydelsefullt framför allt om
dotterbolaget under denna tid haft förlust. Sådan förlust får inte kvittas
mot moderföretagets vinst. Inte heller bör vinst under denna tid hos dotterbolaget
få kvittas mot förlust hos moderföretaget. Resultatet av dotterbolagets
verksamhet fram till tidpunkten för aktieförvärvet bör som regel
63
Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1965
kunna beräknas med ledning av den värdering av tillgångarna, som gjorts
när aktierna bytte ägare. Om det kan konstateras att ett retroaktivt övertagande
av dotterföretagets verksamhet inte medför några obehöriga skattelättnader
för koncernen, bör dock ett förfarande i överensstämmelse med
2 mom. av praktiska skäl kunna tillämpas, dvs. moderbolaget anses ha
drivit dotterbolagets rörelse även före aktieförvärvet.
Remissyttrandena
Såsom tidigare framhållits har utredningens förslag beträffande kommissionärsbolagen
tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna.
Näringslivets skattedelegation anser dock, som redan nämnts, att undantag
bör göras för det fall då kommissionärsbolaget är ett aktiebolag
och huvudföretaget en ekonomisk förening. Delegationen ifrågasätter vidare
om inte de föreslagna bestämmelserna skulle kunna göras tillämpliga
även när en fysisk person är ensam ägare till ett kommissionärsbolag
eller ingår som delägare i ett handelsbolag, vilket utgör huvudföretag.
Även Sveriges advokatsamfund anser att kommissionärsbolag, vilkas huvudföretag
är enskilda firmor eller handelsbolag, bör behandlas på samma
sätt som sådana, vilkas huvudföretag är aktiebolag eller ekonomiska
föreningar. Ett krav som bör ställas på kommissionärsbolagen i dessa fall
är emellertid, framhåller förbundet, att huvudföretaget förbinder sig att
svara för alla de förpliktelser som ingått i kommissionärsbolagets namn.
Då så skett, bär huvudföretaget avstått från att utnyttja den möjlighet som
aktiebolagsformen ger till begränsning av det personliga ansvaret, och därmed
innebär utnyttjandet av ett aktiebolag som en skylt utåt inte ens indirekt
ett utnyttjande av aktiebolagsformen på ett sätt som motiverar att
en dubbelbeskattning sker av vinsten från den verksamhet som bedrivs av
huvudföretaget i kommissionärsbolagets namn. Förbundet tillägger.
Frågan torde inte sakna praktisk betydelse. Det finns på många håll
en nästan vidskeplig syn på aktiebolagsformen såsom mera seriös än andra
företagsformer, vilket gör att det kan vara fördelaktigt för en enskild
firma eller ett handelsbolag att kunna utnyttja ett aktiebolag som kommissionärsbolag.
Dessa fördelar ligger emellertid helt på det psykologiska
planet, och det synes inte finnas någon anledning att genom skattelagstiftningen
motarbeta deras utnyttjande, då det inte innebär någon fara för
borgenärernas rätt i och med att såväl kommissionärsbolaget som huvudföretaget
ansvarar solidariskt för de förpliktelser som ingåtts i kommissionärsbolagets
namn.
Kammarrätten säger sig inte ha funnit anledning till erinran mot utredningens
förslag i denna del men tillägger följande.
Det torde emellertid kunna förutsättas, att allmänna skatteberedningen
vid sina överväganden rörande företagsbeskattningen kommer att ta ställning
till frågan om kommissionärsbolagens behandling i skatterättsligt hänseende.
Med hänsyn härtill bör enligt kammarrättens mening utredningens
förslag rörande kommissionärsbolagen bli föremål för omedelbara lagstift
-
64
Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 1965
ningsåtgärder endast under förutsättning, att det anses angeläget att redan
nu genomföra förslaget om öppna koncernbidrag.
Riksskattenämnden tillstyrker, att de s. k. kommissionärsbolagens beskattningsfrågor
löses på sätt utredningen föreslagit. Förslaget innebär,
framhåller nämnden, i huvudsak, att rådande praxis lagfästes. Lagtexten
synes emellertid täcka endast de fall, där kommissionärsbolaget självt driver
rörelse med egna anställda etc. Lagtexten bör därför förtydligas så, att
därunder klart inryms även sådana kommissionärsbolag, som i verkligheten
inte driver någon rörelse, utan där rörelsen drivs av moderbolaget i
kommissionärsbolagets namn.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller, att utredningen uppställt
som villkor att beskattningsåret skall sammanfalla för huvudföretaget
och kommissionärsföretaget. Skulle emellertid detta villkor inte uppfyllas
föreligger tveksamhet, hur taxeringsmyndigheterna skall förfara. En
komplettering av bestämmelserna synes därför erforderlig. Enligt länsstyrelsens
mening bör kommissionärsbolaget i angivet fall påföras taxering för
huvudbolagets inkomster i den mån dessa kan anses belöpa på kommissionärsbolaget
utan avdragsrätt för huvudbolaget. En dylik bestämmelse torde
få prohibitiv verkan.
Familjeföretagens förening anser att det föreligger viss oklarhet beträffande
villkoret att förhållandet mellan företagen skall ha bestått under hela
beskattningsåret. Föreningen anför.
Icke sällan förekommer, särskilt gäller detta inom närstående koncernföretag,
att kommissionärsavtalet slutes muntligt. Så småningom sammanträder
emellertid styrelsen, och man ger avtalet skriftlig form. Därvid fastställs
ofta, att kommissionärsförhållandet skall anses ha rått under hela det
löpande året, räknat från räkenskapsårets början, även alltså om det skriftliga
avtalet formellt upprättats först långt senare. Det framgår inte av lagtexten,
om detta tämligen normala förfaringssätt, som är civilrättsligt giltigt
och godkänt i nu gällande skattepraxis, även accepterats i förslaget.
Förhållandet påpekas för ev. redaktionell justering enär speciellt de lägsta
taxeringsinstanserna ofta lägger vikt vid datum för just det skriftligt utformade
kommissionärsavtalet.
Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller, att kommissionärsbolaget bör
vara ett sådant helägt dotterbolag, vars rörelse har ett klart samband med
moderbolagets verksamhet. Vidare bör en fusion mellan moder- och dotterbolag
vara möjlig.
Departemen tschefen
Utredningens författningsförslag beträffande kommissionärsbolag täcker
som riksskattenämnden framhåller endast de fall, när kommissionärsbolaget
självt kan anses driva rörelsen. Enligt min mening bör den författningsmässiga
regleringen av kommissionärsbolagsförhållandet begränsas till sådana
fall, då kommissionärsbolaget bedriver rörelse i eget namn uteslu
-
65
Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1965
tande för huvudföretagets räkning. Huruvida ett bolag, som endast är ett
namnbolag, skall beskattas för inkomst därför att dess namn utnyttjas som
firmanamn för en verksamhet, som bedrivs av annan skattskyldig, beror
på omständigheterna i det enskilda fallet. En beskattning hos namnbolaget
bör normalt ifrågakomma endast om obehörig skattelättnad kan anses ha
erhållits genom arrangemanget. Det torde få ankomma på riksskattenämnden
att i mån av behov ge vägledande anvisningar på detta område. Även
det spörsmål som berörs i yttrandet från Familjeföretagens förening synes
lämpligen böra regleras genom anvisningar från nämnden.
Det förhållandet, att frågan om beskattningen av kommissionärsbolags
vinst författningsmässigt reglerats i vissa fall, utesluter inte att beskattningen
kan ske hos huvudföretaget även om de angivna villkoren inte är uppfyllda.
Såsom utredningen antytt kan det mången gång av praktiska skäl
vara motiverat att beskattningen får ske hos huvudföretaget, om detta förhållande
inte medför några obehöriga skattelättnader. En förutsättning bör
dock vara att huvudföretagets och kommissionärsholagets räkenskapsår avslutas
vid samma tidpunkt. Den omständigheten att huvudföretaget är en
ekonomisk förening och kommissionärsbolaget är ett aktiebolag bör, som
jag redan tidigare framhållit, inte utgöra hinder för att beskattningen sker
hos huvudföretaget.
43 § 3 mom.
Utredningen
I det föregående har lämnats en sammanfattning av utredningens förslag
beträffande öppna koncernbidrag.
Koncernbidrag skall enligt förslaget, för att vara öppet, redovisas synligt
i deklarationen eller dess bilagor. Det behöver inte framgå direkt av räkenskapshandlingarna,
men om det redovisas där och handlingarna bifogas
deklarationen, är, framhåller utredningen, kravet på öppen redovisning givetvis
uppfylld. Vidare förutsätts, att öppet koncernbidrag lämnas antingen
i form av kontanter eller i form av en fordran, som bidragets mottagare får
hos den som lämnat bidraget. Någon revers behöver inte överlämnas och
inte heller behöver fordringen vara förbunden med ränta. Koncernbidraget
kan även ges formen av att skuld efterskänks. Såsom framhållits i den allmänna
motiveringen bör ett Öppet koncernbidrag enligt utredningens mening
inte få lämnas genom onormal prissättning på varor och tjänsteprestationer
på annat sätt än att en rabatt eller ett pristillägg kan betecknas som
Öppet koncernbidrag.
Avdragsnätten för öppet koncernbidrag med motsvarande skattskyldighet
för mottagaren skall enligt förslaget, som redan nämnts, i första hand tillkomma
svenska aktiebolag.
I fråga om öppet koncernbidrag mellan aktiebolag behandlas i 3 inom. i
utredningens förslag två kategorier.
5 Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Yr I2e,
66
Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1965
Den ena kategorin omfattar endast moderbolag och dess direktägda dotterbolag,
förutsatt alt fusion enligt 174 § 1 och 2 inom. aktiebolagslagen kan
ske, dvs. fall då moderbolaget äger mer än nio tiondelar av aktiekapitalet i
dotterbolagen. Inom denna kategori får öppet koncernbidrag lämnas antingen
från moderbolaget till dotterbolaget och omvänt eller mellan dotterbolagen.
För avdragsrätt respektive skatteplikt för koncernbidraget har i förslaget
uppställts vissa förutsättningar, som berörts i det föregående. Utredningen
sammanfattar förutsättningarna på följande sätt.
1. Beskattningsåren för det utgivande och det mottagande bolaget skall
omfatta räkenskapsår som tilländalupit vid samma tidpunkt. Villkoret avser
att förhindra, att beskattningen av koncernvinst genom dylika bidrag i
förening med omläggning av räkenskapsår skjutes på framtiden.
2. Det ägareförhållande, som enligt det förut sagda ger rätt till öppet koncernbidrag,
skall ha förelegat under hela beskattningsåret för de bolag som
lämnat respektive mottagit bidraget. Villkoret avser att förhindra en obehörig
förlustutjämning. Jämför 8 § i 1960 års förordning om rätt till förlustutjämning
vid taxering för inkomst. Om moderbolaget bildat dotterbolaget
eller förvärvat aktierna i dotterbolaget vid eu tidpunkt, då dotterbolaget
ännu icke bedrivit verksamhet av något slag, bör några betänkligheter
från fiskal synpunkt inte föreligga mot att tillåta öppet koncernbidrag redan
första året, trots att intressegemenskapen då inte bestått under hela beskattningsåret
för båda bolagen. Författningstexten har därför utformats så
att bestämmelserna blir tillämpliga även då moderbolaget innehaft mer än
nio tiondelar av aktierna i dotterbolaget alltsedan dotterbolaget började bedriva
verksamhet av något slag. Motsvarande gäller vid överföring mellan
dotterbolag.
3. Lämnar ett dotterbolag koncernbidrag till sitt moderbolag, förutsätts
för avdragsrätt, att moderbolaget är frikallat från skattskyldighet för utdelning
från dotterbolaget. Detta villkor har uppställts för att förhindra ett
kringgående av gällande regler om kedjebeskattning. Emellertid är moderbolagets
skattskyldighet för sådan utdelning i vissa fall beroende av i vilken
omfattning moderbolaget självt verkställt utdelning till sina aktieägare. Så
är t. ex. fallet, när moderbolaget är ett fåmansbolag och aktierna i dotterbolaget
inte utgör organisationsaktier. Enligt 54 § tredje stycket åtnjuter
ett fåmansbolag i sådant fall skattefrihet från dotterbolaget endast, om fåmansbolaget
visar att dess vinstmedel i skälig omfattning använts för utdelning
till delägarna. Vidare kan erinras om de särskilda bestämmelserna
i 1960 års förordning med provisoriska bestämmelser om beskattningen av
aktiebolags och ekonomisk förenings inkomst i vissa fall. Är moderbolaget
ett förvaltningsbolag eller investmentbolag, är det enligt dessa bestämmelser
befriat från skattskyldighet för utdelningen, endast om bolaget självt
verkställt utdelning i viss relation till den mottagna utdelningen. Eftersom
det, när dotterbolagets avdragsrätt för koncernbidraget bedöms, inte alltid
är möjligt att avgöra om och i vad mån moderbolaget uppfyllt de nämnda
förutsättningarna för skattefrihet för utdelning — den egna utdelningen
verkställs ju oftast vid en senare tidpunkt — har utredningen inte ansett
sig kunna föreslå någon avdragsrätt i fall som dessa, då skattefriheten för
utdelning är beroende av den egna utdelningen och således utgör en öppen
Kangl. Maj.ts proposition nr 126 är 1965 67
fråga. Förutsättning för dotterbolagets rätt till avdrag för öppet koncernbidrag
till moderbolaget är således enligt förslaget, att moderbolaget är frikallat
från skattskyldighet för utdelning oberoende av i vilken omfattning
det självt utdelat vinstmedel till delägarna.
^''en då koncernbidrag överförs mellan två av moderbolaget till minst
90 % direktägda dotterbolag måste förhindras, att gällande regler om kedjebeskattning
på en omväg sätts ur kraft. Läget kompliceras av att moderbolaget
kan vara skattskyldigt för utdelning från det ena dotterbolaget men
inte för utdelning från det andra. Det gäller då att tillse att inte vinst från
det sistnämnda bolaget utan kedjebeskattning överförs till moderbolaget genom
att såsom förmedlare använda det dotterbolag, för vars utdelning moderbolaget
inte är skattskyldigt. Man kan här tänka sig olika situationer.
År moderbolaget, oavsett den egna utdelningen, frikallat från skattskyldighet
för utdelning från det dotterbolag, som lämnar koncernbidrag till ett
annat systerbolag, bör avdrag kunna medges för koncernbidraget. Det har
da ingen betydelse, hur det förhåller sig med moderbolagets skattskyldighet
oi utdelning från det mottagande bolaget. I fråga om avdragsrätten bör
emellertid gälla detsamma, om moderbolagets skattskyldighet eller skattefrihet
för utdelning från såväl givarebolaget som mottagarebolaget är lika
beroende av moderbolagets egen utdelning. Likaså bör detsamma gälla, om
moderbolaget, oavsett den egna utdelningen, är skattskyldigt för utdelning
från båda dotterbolagen. Såsom förutsättning för avdragsrätt för öppet koncernbidrag
mellan systerbolag har alltså i förslaget uppställts, att någon av
de tre nämnda situationerna föreligger.
Såsom framgår av tidigare lämnad redogörelse för utredningens förslag
skall motsvarande möjlighet till vinstöverföring föreligga om moderföretaget
är ett bankaktiebolag eller en kooperativ ekonomisk förening. Det förutsätts
dock att bankaktiebolaget eller föreningen äger samtliga aktier i dottei
bolaget eller dotterbolagen. Däremot skall öppet koncernbidrag inte kunna
lämnas inom en försäkringskoncern.
Eu särskild kategori i fråga om öppet koncernbidrag mellan aktiebolag
behandlas i tredje stycket av 3 inom. enligt utredningens mening, nämligen
det fallet, att moderbolaget i en koncern lämnar sådant bidrag till annat underordnat
bolag i samma koncern som inte är ett direktägt dotterbolag. Hälar
således ondast fråga om koncernbidrag i riktning från moderbolaget. Någon
kollision med utdelningsbeskattningen föreligger alltså inte. I fråga om
ägareförhållandena uppställs enligt förslaget det kravet, att moderbolaget
och det bolag, till vilket koncernbidrag lämnas, efter två eller flera fusioner
enligt 174 § 1 och 2 inom. aktiebolagslagen — ev. efter viss omflyttning av
aktierna kan sammanslås till e>tt bolag. Under denna förutsättning kan
moderbolaget alltså enligt förslaget lämna Öppet koncernbidrag även till bolag
inom koncernen, som moderbolaget genom förmedling av andra bolag
inom samma koncern äger till mer än nio tiondelar. Föreligger den angivna
möjligheten till sammanslagning med moderbolaget, har det ingen betydelse,
hur långt bort i äganderättskedjan det mottagande bolaget står i förhållande
till moderbolaget.
5f Bihang till riksdagens protokoll 1965. t samt. AV 120
68
Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965
De förut nämnda förutsättningarna i fråga om räkenskapsårets utgång
och ägareförhållandets bestånd (möjligheten till sammanslagning) under
hela beskattningsåret skall vara uppfyllda. I annat fall är bidraget inte att
beteckna som öppet koncernbidrag.
Då utredningens förslag innebär att öppet koncernbidrag skall godtas i
beskattningshänseende, trots att bidraget inte omedelbart utgör omkostnad
eller intäkt i viss förvärvskälla, har i sista stycket av 3 mom. i förslaget intagits
en uttrycklig föreskrift om till vilken förvärvskälla koncernbidraget
skall vara att hänföra. Utredningen anför angående detta stadgande följande.
Den rätt till resultatutjämning inom en helägd bolagskoncern, som nu
förordats, innebär att överföring av vinstmedel skall kunna ske, även om
det överförda beloppet inte framstår som kostnad eller intäkt i viss förvärvskälla.
Det ligger då nära till hands att ge det öppna koncernbidraget
karaktär av allmänt avdrag på samma sätt som t. ex. ett periodiskt understöd.
Hos mottagaren skulle koncernbidraget i så fall lämpligen kunna
hänföras till inkomst av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet. Det kan
emellertid förutsättas, att i det helt övervägande antalet fall, där öppet koncernbidrag
kommer att ges, såväl givare- som mottagareföretaget driver rörelse,
varvid koncernbidraget framstår som en kostnad och intäkt i denna
förvärvskälla. Utredningen har därför ansett sig böra förorda, att bidraget
skall anses utgöra kostnad respektive intäkt i den förvärvskälla hos bolagen,
som motsvarar den huvudsakliga verksamheten. Skulle det mottagande bolaget
sakna förvärvskälla inom inkomstslagen jordbruksfastighet, annan
fastighet eller rörelse eller skulle mottagarens huvudsakliga verksamhet
inte vara hänförlig till något av dessa inkomstslag, bör bidraget hos mottagaren
anses tillhöra det inkomstslag, i vilket avdrag medgivits hos givaren.
Alternativet skulle vara att hänföra bidraget till inkomst av kapital,
tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet. Detta synes dock mindre lämpligt,
då bidraget kan komma att beskattas i annan kommun än i dotterbolagets
hemortskommun. Undantagsvis kan dock tänkas att varken givare
eller mottagare driver rörelse eller äger fastighet.
Remissyttrandena
Den redogörelse för remissinstansernas synpunkter på utredningens förslag
angående öppna koncernbidrag som tidigare lämnats är i stort sett uttömmande.
I det följande skall redovisas vissa detaljspörsmål som upptagits
i yttrandena.
Riksskattenämnden finner i likhet med utredningen rimligt att en rätt till
vinstöverföring kan utnyttjas för täckande av förluster, som uppkommit
under tid då moder- och dotterbolagsförhållandet bestått. Däremot bör
koncernbidraget inte kunna kvittas mot förluster, som uppkommit före
koncernförhållandet. Nämnden anför vidare.
I syfte att förhindra att så sker har utredningen såsom förutsättning för
vinstöverföring uppställt kravet att koncernförhållandet skall ha bestått
hela det räkenskapsår, varunder överföringen sker. Riksskattenämnden
69
Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 1965
erinrar emellertid om -att även med den sålunda föreslagna bestämmelsen
förluster, som uppkommit före koncernförhållandet, kan komma att kvittas
mot vinstöverföringar i form av öppna koncernbidrag. Förutsättningen härför
är dock att förlustbolaget inte före koncernbildningen var ett ''fåmansbolag.
Riksskattenämnden finner för sin del även en dylik förlustutjämning
obehörig. Enligt nämndens mening bör över huvud taget förluster, tillkomna
före koncernförhållandet, inte få kvittas mot koncernbidrag.
Liknande synpunkter anförs av övcrståthållarämbetet. Det är med en viss
tvekan ämbetet inte motsätter sig reglernas utformning på denna punkt.
Även om moderbolaget redan enligt nuvarande skatteregler kan tillföra ett
förvärvat dotterbolag vinstmedel på sätt utredningen visat, vilket även i
praktiken iakttagits, erbjuder dock det öppna koncernbidraget en ny förenklad
väg till samma mål.
Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att öppna koncernbidrag bör kunna
godtas då fråga är om moder- och dotterbolag, vilka driver rörelser mellan
vilka ett klart samband råder och där fusion mellan bolagen skulle kunnat
ske. Länsstyrelsen kan däremot inte tillstyrka, att koncernbidrag i övriga
fall får beröra bolagens resultatredovisning. Länsstyrelsen tillägger.
Enligt länsstyrelsens uppfattning bör då fråga är om bolag där samband
mellan de båda bolagens verksamheter inte kan anses föreligga, krävas att
fusion mellan de båda bolagen sker. Därest fusion ej sker, bör också de
båda bolagen i beskattningshänseende betraktas såsom två från varandra
helt fristående företag mellan vilka vinstöverföringar inte kan godtas. Om
kapitaltillskott sker till ett av bolagen, så bör detta ske med beskattade
vinstmedel.
Överståthållarämbetet framhåller, att det bör åligga det företag som yrkar
avdrag för öppet koncernbidrag att visa förhandenvaron av de föreslagna
förutsättningarna. Ämbetet anför härom följande.
De nya relativt komplicerade reglerna om öppna koncernbidrag kommer
att medföra en ny belastning å de taxeringsnämnder, som handha taxering
av juridiska personer. Enär av den skattskyldige allenast krävs, att sådant
koncernbidrag redovisas Öppet i deklaration eller därtill fogad bilaga, ankommer
det på taxeringsnämnd att — genom skriftväxling med bolaget
samt kommunicering med annan taxeringsnämnd eventuellt i annat län _
utreda de förutsättningar, som enligt förslaget skall vara uppfyllda, för att
sådant bidrag skall anses som avdragsgillt respektive skattepliktigt. Behovet
av en så långt som möjligt samordnad handläggning av samtliga företag
inom en koncern gör sig ytterligare gällande. Deklarationer för företag, tillhöriga
en och samma koncern, kan dock komma att handläggas inom skilda
län och genom berörda föreskrift om öppen redovisning får vederbörande
taxeringsnämnd inte ens kännedom om till vilket koncernföretag ett bidrag
exempelvis lämnats, överståthållarämbetet ifrågasätter därför, då bedömningen
av koncernbidrag inte följer de eljest gällande allmänna reglerna,
om inte ett uttryckligt stadgande borde införas -— förslagsvis i anslutning
till 25 § taxeringsförordningen - enligt vilket det skulle åligga bolag att
visa förhandenvaron av de föreslagna förutsättningarna för öppet koncernbidrag.
70
Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1665
Liknande synpunkter anförs av länsstyrelsen i Västernorrlands län. Länsstyrelsen
ifrågasätter vidare om inte bestämmelserna om öppna koncernbidrag
lämnar möjlighet öppen för vinstöverföringar, som innebär kringgående
av reglerna om kedjebeskattning. Om ett dotterbolag överför medel
till moderbolaget i form av koncernbidrag och förutsättningar för öppet
koncernbidrag inte föreligger, kan reglerna komina att tolkas så att moderbolaget
inte kan beskattas för bidraget även om moderbolaget är skattskyldigt
för utdelning från dotterbolaget.
Riksskattenämnden och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund finner
det inte sakligt befogat att i fråga om föreningar uppställa kravet på
helägda dotterbolag, under det att för aktiebolagens del skall krävas att de
äger 90 % av aktierna i dotterbolaget. Liknande synpunkter anförs av
lantbrukets skattedelegation som tillägger.
En annan skillnad mellan ekonomisk förening och aktiebolag föreligger
därutinnan att ekonomisk förening enligt förslaget endast kan lämna öppet
koncernbidrag till bolag som är i föreningens direkta ägo. Koncernbidrag
kan således inte gå till dotter-dotterbolag. Något skäl för en sådan utformning
av lagstiftningen har inte förebragts av utredningen. Delegationen har
inte kunnat finna sakliga skäl för att hinder skall uppställas i fråga om
öppet koncernbidrag från ekonomisk förening till dess dotter-dotterbolag
och anser därför att hindret härför enligt det framlagda förslaget bör undanröjas.
Näringslivets skattedelegation anser att möjligheterna att lämna öppet
koncernbidrag bör vara desamma i bankkoncerner och försäkringskoncerner
som i koncerner av allmänna aktiebolag. Undantag görs dock för aktiebolag
som driver livförsäkringsrörelse.
Flera remissinstanser anser utredningens förslag att öppet koncernbidrag
skall begränsas till kontanter, fordringar eller efterskänkande av fordran
onödigt restriktivt. Sålunda konstaterar Sveriges redareförening att ett företag,
som gjort vinstöverföring till ett annat företag, vilken skulle varit avdragsgill
om den skett i form av öppet koncernbidrag, skulle lida rättsförlust,
om vinstöverföringen skett genom inte marknadsmässig prissättning
rid inbördes varuleveranser. Föreningen tillägger.
Dessa bestämmelser är orealistiska och kan leda till materiellt otillfredsställande
resultat. Priser vid leveranser av varor och fullgörandet av tjänsteprestalioner
mellan av varandra oberoende företag varierar nämligen
ofta för olika köpare beroende på leveransernas kvantitet, avtalstidens
längd, köparens solvens etc. Svårighet föreligger vidare att fastställa, vad
som skall avses med normalt marknadspris vid transaktioner mellan en
producent och det företag, som innehar ensamrätt till den vidare försäljningen.
Det är alltså en vanlig företeelse, att det objektivt icke kan fastställas,
vad som är normalt pris för varuleveranser till visst företag. Det är
därför olämpligt att införa bestämmelser som ger taxeringsmyndigheterna
möjlighet att vägra avdrag för en i och för sig avdragsgill rinstöverföring,
71
Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 1965
därför att vinstöverföringen skett genom att priser för varuleveranser varit
lägre än vad taxeringsmyndigheterna anser vara normala priser.
Föreningen hemställer, att nu berörda bestämmelser ändras så, att avdragsrätten
för vinstöverföringar genom prisreduktioner eller pristillägg
vid affärer mellan närstående företag bedöms på samma sätt, som då öppna
koncernbidrag lämnats.
Sveriges advokatsamfund föreslår att beträffande redovisningen av öppet
koncernbidrag endast skall föreskrivas att den skall ske öppet i såväl det
givande som det mottagande företagets deklarationer med angivande av
det belopp med vilket bidrag lämnats eller, om detta belopps exakta storlek
är svår att fastställa, med det högsta belopp för vilket avdrag yrkas.
Advokatsamfundet anför.
Ett företag, som har rätt att lämna öppet koncernbidrag, kan därigenom
undvika eu tillämpning av de restriktiva reglerna för inkomstöverföring
genom onormal prissättning etc. men ändå använda sådan prissättning, vilket
kan ha intresse av interna eller affärsmässiga skäl. Vid angivande av
beloppet kan man redovisa en ungefärlig siffra icke understigande bidragets
belopp, då skattemyndigheterna inte har intresse för den exakta siffran
i de fall då öppet koncernbidrag får lämnas. Denna utväg kan vara av stort
intresse exempelvis för ett företag, som självt har svårt att avgöra huruvida
tillämpad prissättning avvikit från den normala i en sådan omfattning att
det kan bli tal om en inkomstomfördelning enligt bestämmelserna om onormal
prissättning etc. Sistnämnda regler skulle då komma att tillämpas på
sådan onormal prissättning som inte anmälts som öppet koncernbidrag
eller, om anmälan skett, inte kunnat godtas som sådant.
Svenska kommunförbundet hemställer, att bestämmelserna ändras så, att
avdragsrätten för vinstöverföringar i form av prisreduceringar eller pristillägg
vid inbördes affärer bedöms på samma sätt som vid öppna koncernbidrag.
Skattskyldig, som ansett sig ha gjort vinstöverföring till närstående
företag, bör dock åläggas att lämna upplysning härom i deklarationen. Vidare
hemställer förbundet att vinstöverföringar från av kommun ägt aktiebolag
måtte förklaras vara avdragsgilla på samma sätt som vinstöverföringar
mellan svenskt aktiebolag och dess helägda svenska dotterbolag.
Föreningen Auktoriserade revisorer framhåller, att det synes tveksamt
om den av utredningen föreslagna benämningen »öppet koncernbidrag» är
den lämpligaste, då utredningen som utgångspunkt för sitt arbete lagt eu
annan definition av begreppet koncern än den i aktiebolagslagen lämnade.
Med hänsyn därtill vore enligt föreningens uppfattning att föredra en benämning
på ifrågavarande bidrag, vari ordet koncern inte ingår.
Departementschefen
Såsom jag tidigare tramhållit synes en rätt till resultatutjämning genom
koncernbidrag böra införas i huvudsaklig överensstämmelse med utredningens
förslag. .Tåg anser mig kunna tillstyrka en utvidgning i förhållande
72
Kungl. Maj.ls proposition nr 126 nr 1965
till förslaget såtillvida, att koncerner där moderföretaget är ett bankaktiebolag,
försäkringsaktiebolag eller en ekonomisk förening i princip jämställs
med koncerner där moderföretaget är ett s. k. allmänt aktiebolag. Koncernbidrag
skall dock inte kunna lämnas till eller från ett bolag som driver
livförsäkringsrörelse. Även detta har jag tidigare berört.
Det kan som länsstyrelsen i Malmöhus län framhållit ifrågasättas, om
inte rätten till vinstöverföring genom koncernbidrag borde begränsas till
sådana fall, då ett klart samband råder mellan de verksamheter givare- och
mottagareföretaget bedriver. Avsikten med det nu framlagda förslaget är i
och för sig inte att öppna möjligheter till obegränsad resultatutjämning
inom vissa koncerner. Det primära syftet är att beträffande sådana fall, där
koncernbidrag f. n. normalt förekommer, dvs. i regel fall då klart samband
finns mellan företagens verksamheter, slippa en prövning av om bidraget
kan anses utgöra driftkostnad för givaren.
Möjlighet till resultatutjämning är framför allt motiverad, då de verksamheter
som företagen bedriver skulle betraktats som en förvärvskälla
om båda verksamheterna bedrivits hos samma företag. I sådana fall kan
bl. a. en rätt till förlustutjämning vid kommunaltaxeringen vara berättigad
även om verksamheterna drivs i olika kommuner. I princip bör man inte genom
koncernbidrag tillåta eu längre gående förlustutjämning än som skulle
varit tillåten om verksamheterna drivits hos ett företag. Jag skall återkomma
till denna fråga vid behandlingen av bestämmelserna i 57 § 3 mom.
Man bör emellertid enligt min mening inte uppställa krav på att ett samband
skall förefinnas mellan de verksamheter företagen bedriver. Det är
sannolikt att ett sådant krav liksom det nu gällande villkoret, att koncernbidraget
för att vara avdragsgillt skall utgöra driftkostnad, kommer att leda
till skatteprocesser.
Som villkor för att koncernbidraget skall betraktas som omkostnad resp.
intäkt synes dock böra uppställas att den huvudsakliga verksamheten för
de företag, mellan vilka koncernbidrag lämnas, skall avse jordbruksfastighet,
annan fastighet eller annan rörelse än livförsäkringsrörelse. Bidraget
bör anses utgöra omkostnad och intäkt i sådan förvärvskälla. Jag anser mig
inte kunna förorda utredningens förslag att bidraget — om mottagareföretagets
huvudsakliga verksamhet inte avser något av nämnda inkomstslag
— skall anses som intäkt i förvärvskälla i det inkomstslag, i vilket det utgivande
företaget erhållit avdrag för bidraget, d.vs. i en förvärvskälla som
mottagareföretaget inte har. I regel har företagen endast en förvärvskälla.
Skulle emellertid givare- eller mottagareföretaget ha flera förvärvskällor bör
av praktiska skäl som huvudregel gälla att koncernbidraget skall hänföras
till den förvärvskälla, som motsvarar den huvudsakliga verksamheten. Om
det med hänsyn till speciella förhållanden, t. ex. på grund av sambandet
mellan vissa förvärvskällor som givare- och mottagareföretagen bedriver, är
uppenbart att bidraget hos något av företagen hänför sig till annan förvärvs
-
73
Kungi. Maj. ts proposition nr 126 år 1965
källa än den huvudsakliga verksamheten skall huvudregeln kunna frångås.
Vad jag nu föreslagit innebär att koncernbidrag med avdragsrätt för
givaren och skattskyldighet för mottagaren inte kan lämnas till eller från
ett bolag eller en förening som endast har inkomst av kapital, t. ex. förvaltar
värdepapper eller därmed likartad lös egendom. Det får ankomma på
töretagsskatteutredningen att pröva om behov föreligger av en rätt till mer
omfattande resultatutjämning inom koncerner än den som nu föreslås och
hur eventuella bestämmelser härom skall utformas.
Några remissinstanser föreslår bestämmelser av innebörd att koncernbidrag
inte får kvittas mot förluster som uppkommit hos mottagareföretaget
under tidigare beskattningsår då koncernförhållandet inte rått. Jag anser
mig dock inte kunna tillstyrka att bestämmelserna kompliceras ytterligare
genom en sådan föreskrift. En dylik utjämning kan, som utredningen
i ramhållit, ske utan anlitande av koncernbidrag och det framlagda förslaget
innebär inte att man öppnar nya möjligheter till förlustutjämning. Även
detta torde emellertid vara frågor som företagsskatteutredningen har anledning
att pröva.
Såsom jag redan framhållit delar jag den uppfattning som kommit till
uttryck i flera remissyttranden att koncernbidrag bör kunna lämnas även
genom att prissättningen på varor och tjänster sätts lägre eller högre än
normalt. Ett oeftergivligt villkor bör dock vara att bidraget redovisas Öppet
i självdeklarationen eller därtill fogad bilaga. Detta innebär att det belopp
varmed överföring skett skall anges. Har överföringen skett genom avvikelse
från normal prissättning kan det exakta beloppet vara svårt att fastställa.
Företaget skall då meddela detta och uppge det belopp, som beräknas
ha blivit överfört. Om så inte sker kan det givande företaget inte åberopa
bestämmelserna i 3 inom. för avdragsrätt. Detta hindrar givetvis inte att avdragsrätt
ändock kan föreligga, om bidraget är att anse som driftkostnad.
Det bör vidare åligga det företag som yrkar avdrag för koncernbidrag enligt
de nu föreslagna bestämmelserna att visa att förutsättningar för dylikt avdrag
är för handen. En förutsättning för avdragsrätt bör vara att frågan
om avdragsrätt för givaren och skattskyldighet för mottagaren för bidraget
i fråga prövas vid samma års taxering. Räkenskapsåren för de båda företagen
behöver däremot inte sammanfalla.
Det som tynger lagtexten är de förutsättningar som måste uppställas för
att förhindra att gällande regler om kedjebeskattning och dubbelbeskattning
kringgås genom koncernbidrag. Man kan som jag tidigare framhållit
göra författningsbestämmelserna enklare t. ex. genom att som villkor endast
föreskriva att koncernbidraget inte får innebära all reglerna om kedjeoch
dubbelbeskattning kringgås. Det måste emellertid för såväl skattskyldiga
som beskattningsmyndigheter vara en fördel att lagtexten direkt anger
vad som behöver styrkas för att avdrag skall få åtnjutas. Reglerna berör
endast bolag och föreningar som ingår i koncerner och skall tillämpas i
74
Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965
första instans endast av det relativt lilla antal taxeringsnämnder som taxerar
dylika företag. För dessa skattskyldiga och taxeringsnämnder torde
tillämpningen av bestämmelserna i regel inte komma att innebära några
större svårigheter. Beträffande utformningen av lagtexten må framhållas
att, då i första stycket talas om att bolag eller förening äger aktier i dotterbolag,
detta givetvis innebär att aktierna, som utredningen uttryckt saken,
innehas i direkt ägo.
Med anledning av vad länsstyrelsen i Västernorrlands län anfört vill jag
slutligen framhålla, att den skattemässiga bedömningen av vinstöverföringar
inte gärna kan ändras genom de föreslagna bestämmelserna i fall där
dessa bestämmelser inte är tillämpliga.
Någon lämpligare benämning för de bidrag som här avses än koncernbidrag
har inte stått till buds.
57 § 3 mom.
Utredningen
Av den tidigare redogörelsen framgår, att nuvarande bestämmelser i
57 § 3 mom. ansetts ineffektiva med hänsyn till kravet på att avvikelsen
från det normala priset skall ha varit avsevärd. Utredningen har ansett,
att de önskemål som framförts om ett slopande av detta krav bör tillmötesgås.
Den i 57 § 3 mom. första stycket föreslagna bestämmelsen skall således
kunna tillämpas så snart den avtalade prissättningen avviker från de
i allmänhet gällande priserna och härigenom en inte oväsentlig A''instöverflyttning
ägt rum.
Ett ingripande med stöd av den av utredningen föreslagna bestämmelsen
innebär, i likhet med vad som nu gäller, att den som genom den onormala
prissättningen tillförts inkomst för skälig del av densamma skall beskattas
i den kommun, där den andre näringsidkaren skulle ha skattat för inkomsten,
om normal prissättning tillämpats. Det är alltså här fråga om
en taxeringsöverflyttning, inte om en inkomstomräkning. Då det inte helt
otvetydigt framgår av den nuvarande bestämmelsen i 57 § 3 inom., att
den överförda vinsten i och för sig får användas för förlustutjämning hos
mottagaren, har utredningen föreslagit ett förtydligande härutinnan. Taxeringsöverflyttningen
skall alltså enligt förslaget avse skälig del av mottagarens
behållna inkomst.
Även om ett slopande av kravet på att avvikelsen från normalpriset skall
vara avsevärd innebär ökade möjligheter för kommunerna att ingripa mot
vinstöverflyttning genom onormal prissättning i förhållande till vad som
nu gäller, bör dock enligt utredningens mening liksom hittills försiktighet
iakttas vid tillämpningen. Det bör nämligen, framhåller utredningen, ånyo
understrykas, att det i regel är mycket vanskligt att avgöra vad som utgör
det normala priset på en vara eller en tjänsteprestation. Avvikelsen från
75
Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965
den normala prissättningen måste vara uppenbar och den vinstöverföring
som åstadkommits får inte vara oväsentlig. Den överflyttning av dolda reserver,
som sker, då en verksamhet överlåts jämte tillgångar, medför inte
att bestämmelsen i 57 § 3 inom. blir tillämplig. Ej heller skall denna bestämmelse
tillämpas, då fråga är om apport i samband med aktieteckning
eller då kooperativ förening erhåller avdrag för rabatter och pristillägg
enligt 29 § 2 mom. kommunalskattelagen. Utredningen tillägger.
Ett beaktande av kommunernas anspråk på ett riktigt beskattningsunderlag
såsom grund för uttaxeringen kan, såsom framgår av den allmänna
motiveringen, vara befogad framför allt, när fråga är om beskattningen
av sådan verksamhet, som avser ett utnyttjande av värdefulla naturtillgångar
inom kommunen, såsom vattenkraft, järnmalm, skog m. in. Ofta
redovisas den verkliga avkastningen av annat företag, i regel moderföretaget,
med huvudkontor i annan del av landet. Den ökade möjligheten för
kommunerna att bevaka sina skatteanspråk, som förslaget enligt det förut
sagda innebär, har i första hand avsett just fall som dessa, där det ofta kan
vara fråga om inkomster av betydelse för kommunerna.
Det kommunala intresset av att inkomst skall beskattas i rätt kommun
anmäler sig också i fråga om de öppna koncernbidragen. Enligt utredningens
mening föreligger inte anledning att behandla dessa bidrag annorlunda
än de vinstöverföringar, som genomförts medelst prissättningen. I enlighet
därmed föreslår utredningen, att om öppet koncernbidrag redovisats inom
annan kommun, än den där vinsten skulle redovisats, om bidraget inte
lämnats, det mottagande företaget skall skatta för skälig del av sin behållna
inkomst i den kommun, där givareföretaget skulle ha beskattats
för inkomsten. Även här bör beaktas, framhåller utredningen, att koncernbidraget
kan ha använts för förlustutjämning hos mottagaren och att
det således inte kan bli tal om att överflytta mer än det till kommunal
inkomstskatt skattepliktiga överskottet till givareföretagets kommun.
Remissyttrandena
Av den tidigare lämnade redogörelsen för remissyttrandena framgår att
förslaget i denna del lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser.
I många yttranden ifrågasätts dock om en skärpning av reglerna är nödvändig.
Allmänt understryks alt försiktighet måste iakttas vid tillämpningen.
Sålunda anför näringslivets skatte delegation bl. a.
Enligt vår uppfattning är det numera knappast nödvändigt att bereda
kommunerna ett särskilt skydd mot inkomstöverföringar genom prissättning
som avviker från det normala. Till motivering av denna vår uppfattning
kan vi i första hand hänvisa till utredningens nyss refererade uttalanden
om utjämningen av skattetrycket och sammanslagningen till storkommuner.
Vi erinrar också om den reglering som lagstiftningsvägen har
genomförts i fråga om kraftverksföretagens taxering, vilket torde vara
den fråga som särskilt väckt intresse i den offentliga debatten. Genom den
lagstiftningen torde kraftverkskommunerna ha blivit tillförsäkrade ett
76
Ktmgl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965
skäligt skatteunderlag. Övriga kommunintressen torde, i den må de ej
skyddas redan genom omräkningsregeln, kunna bli fullt tillräckligt tillgodosedda
genom en föreskrift att sådan överflyttning av taxering, som nu
omförmäles i 57 § 3 mom. kommunalskattelagen, skall göras när öppet
koncernbidrag medfört väsentlig ändring av inkomstredovisningen för koncernföretag.
Liknande synpunkter anförs av bl. a. Sveriges grossistförbund, Sveriges
hantverks- och industriorganisation, Kooperativa förbundet och Skånes
handelskammare.
Svenska stadsförbundet gör följande uttalande.
Genom förslaget ges kommun möjlighet att ingripa mot inkomstöverflyttning
genom onormal prissättning redan när härigenom inkomst »i
icke oväsentlig mån» redovisats i annan kommun. För närvarande krävs
för att taxeringsöverflyttning skall ske att inkomst »i avsevärd mån» redovisats
inom annan kommun. Styrelsen är tveksam angående behovet av
denna ökade möjlighet för kommunerna att gentemot varandra bevaka sina
skatteanspråk. Anledningen härtill är att mildrandet av kravet kan ge upphov
till ett flertal skattemål mellan kommuner i fråga om inkomstöverflyttningar
av förhållandevis liten storleksordning. Eftersom bedömningen av
avvikelser från normal prissättning samt av vad som skall anses vara »i
icke oväsentlig mån» därtill är mycket vansklig, bör det enligt styrelsen
vara ett allmänt kommunalt intresse, att inte en mängd »småkonflikter» mellan
kommuner uppammas. Under alla förhållanden vill styrelsen understryka
kommitténs uttalande, att försiktighet bör iakttas vid tillämpningen
av bestämmelsen.
Lantbrukets skattedelegation anser, att reglerna i 57 § 3 mom. i kommunalskattelagen
är i behov av översyn. De föreslagna reglerna är emellertid
direkt tillämpliga endast vid vinstöverflyttningar mellan företag i intressegemenskap.
Motsvarande vinstöverflyttningar torde ofta ske inom ett
företag i de fall företagets produktion omspänner hela kedjan eller delar
av kedjan från råvara till färdig produkt. Delegationen anser därför att
även denna fråga bör regleras i förevarande sammanhang och etter samma
principer som föreslagits i fråga om företag i intressegemenskap.
Från länsstyrelsernas sida framhålls allmänt svårigheterna att kontrollera
att bestämmelserna bli tillämpade. Sålunda anför länsstyrelsen i Yästernorrlands
län.
Varken taxeringsnämnderna eller taxeringsintendenten kan törutsättas
känna till vilken grad av intressegemenskap som föreligger mellan
olika skattskyldiga. Länsstyrelsen bedömer det som sannolikt, att åtskilliga
fall, där tillämpning av de föreslagna bestämmelserna skulle kunna
aktualiseras, inte kommer att uppmärksammas, ej ens vid taxeringsrevision.
Till saken hör givetvis också svårigheten att tolka begreppet normal
prissättning, något som utredningen själv varit medveten om.
Riksskattenämnden påpekar, att enligt utredningens förslag kommunernas
beskattningsunderlag i princip inte bör påverkas av vinstöverföring ge
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965 77
nom Öppet koncernbidrag i annan män än att beloppet får utnyttjas för
förlustutjämning hos mottagaren. I den mån inkomst kvarstår efter eventuell
förlustutjämning, bör av mottagarens inkomst ett belopp motsvarande
högst koncernbidraget beskattas i den kommun, dit inkomsten skulle
ha hanförts, om givarebolaget inte medgivits avdrag. Då av den föreslagna
lagtexten inte framgår att fördelningen av inkomsten skall ske
på detta sätt bör denna kompletteras och bringas i överensstämmelse med
vad utredningen anfört.
Överståthållarämbetet framhåller att då det ankommer på taxeringsnämnd
att pröva avdragsrätt och skattskyldighet för Öppet koncernbidrag
bör nämnden även äga fastställa rätt beskattningsort för skälig del av det
mottagande bolagets behållna inkomst.
Departementschefen
Med hänsyn till de önskemål som framförts bl. a. i motioner i riksdagen
om ökade möjligheter att ingripa mot vinstöverföringar mellan företag,
som beskattas i olika kommuner, anser jag mig böra tillstyrka att
57 § 3 mom. ändras i huvudsaklig överensstämmelse med utredningens
förslag. Genom att taxering på grund av 57 § 3 mom. verkställs av prövningsnämnd
och ej av taxeringsnämnd har man viss garanti för en enhetlig
tillämpning. Liksom i 43 § 1 mom. bör uttrycket näringsidkare användas i
stället för rörelseidkare.
Enligt utredningens mening bör vinstöverföring, antingen den sker dolt
eller Öppet i form av koncernbidrag, få utnyttjas för förlustutjämning vid
den kommunala taxeringen även när det gäller olika kommuner. En dylik
ratt till förlustutjämning synes skälig när sådant samband råder mellan
de verksamheter det givande och det mottagande företaget bedriver att verksamheterna
skulle ansetts som en förvärvskälla om de drivits av samma
företag. Om så inte är fallet och en förlustutjämning vid den kommunala
taxeringen inte kunnat ske om verksamheterna bedrivits av ett företag,
bör givetvis eu sådan förlustutjämning inte heller få ske när det gäller
två olika företag.
Då vinstöverföring skett via prissättningen på varor och tjänster vid affärer
mellan företagen, kan en förlustutjämning i flertalet fall godtas. Det
tinns då i regel sådant samband mellan verksamheterna att de skulle bedömts
som eu förvärvskälla om de drivits av samma företag. Annorlunda kan
fallet vara när det gäller koncernbidrag. Det får ankomma på prövningsnämnderna
att bedöma om en förlustutjämning bör tillåtas eller om det
mottagande företaget skall beskattas i givareföretagets kommun för större
belopp än som motsvarar dess behållna inkomst.
Även då det gäller överföring genom koncernbidrag bör gälla att bestämmelserna
i 57 § 3 mom. inte skall tillämpas med mindre fråga är om
eu icke oväsentlig vinstöverföring. Det får även här ankomma på prövningsnämnden
att göra en bedömning från fält till fall.
6 Dihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Xr 126
78 Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1965
Punkt 10 av anvisningarna till 29 §.
Utredningen
Av anvisningspunkten i dess nuvarande lydelse framgår, att till driftförlust,
som en rörelseidkare kan ha anledning att räkna med, räknas bl. a.
till följd av köpares insolvens utebliven betalning för varor eller produkter,
som han fört i handel eller tillverkat. Sådan förlust är således att anse som
en avdragsgill omkostnad. Vad som sålunda gäller enligt denna anvisningspunkt
skall enligt utredningens förslag alltjämt gälla som en allmän huvudregel.
Däremot skall regeln enligt förslaget modifieras i de fall, då intressegemenskap
föreligger mellan borgenären och gäldenären. I sådana fall kan,
framhåller utredningen, ackord innebära en vinstöverföring till gäldenären.
Enligt förslaget skall eu vinstöverföring i denna form behandlas på
samma sätt som ett öppet koncernbidrag. Avdrag skall alltså beviljas borgenären
under samma förutsättningar, som skall gälla för dylikt bidrag. Härigenom
beaktas automatiskt att ackordet, i likhet med koncernbidraget, i
vissa situationer kan vara att anse såsom förtäckt utdelning. Vidare blir bestämmelserna
i 57 § 3 mom. andra stycket tillämpliga.
Stundom kan emellertid, framhåller utredningen, när intressegemenskap
föreligger, omständigheterna vara sådana, att borgenären bör erhålla avdrag
för ackordsförlusten, oavsett om han varit berättigad till avdrag för ett koncernbidrag
till gäldenären. Avdrag bör kunna medges, om ackordet uppenbarligen
inte har sin grund i intressegemenskapen utan kan antas vara affärsmässigt
betingat. Ett sådant antagande är enligt utredningens mening
befogat, om jämväl andra borgenärer lämnat ackord i motsvarande utsträckning
och deras fordringar inte är alltför obetydliga. Vidare kan omständigheterna
ge vid handen, att gäldenären verkligen är på obestånd. Detta obestånd
måste emellertid visas ha uppkommit oberoende av intressegemenskapen.
Om förhållandet mellan borgenären och gäldenären är sådant, att det
ena företaget så gott som helt behärskas av det andra, behöver det inte innebära
någon verklig insolvens, om gäldenären uppvisar ett bokslut som utvisar
en större förlust. Det kan i själva verket vara fråga om en borgenärens
förlust, som mer än väl uppvägs av vinsten på hans verksamhet. Förhållandet
är ett annat, då intressegemenskap visserligen föreligger mellan borgenär
och gäldenär men denna intressegemenskap likväl är så pass obetydlig
och outvecklad, att gäldenärens obestånd framstår som det verkliga resultatet
av gäldenärens egen självständiga verksamhet. I sådant fall bör borgenären,
enligt utredningens mening, erhålla avdrag för ackordsförlusten.
Remissyttrandena
Förslaget i denna del har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna.
Kammarrätten och riksskattenämnden påpekar att den föreslagna
lagtexten bör kompletteras med en hänvisning till definitionen av intressegemenskap
i anvisningarna till 43 §.
79
Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965
Departementschefen
Såsom jag redan i den allmänna motiveringen framhållit kan jag inte
tillstyrka utredningens förslag att införa en generell beskattning av ackordsvinster.
I likhet med remissinstanserna anser jag dock att särskilda regler
bör gälla för det fall att efterskänkandet av skuld har sin grund i den intressegemenskap
som råder mellan borgenär och gäldenär. Den av utredningen
föreslagna lagtexten har som kammarrätten och riksskattenämnden
föreslagit kompletterats med en hänvisning till definitionen av intressegemenskap
i anvisningarna till 43 §.
80
Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965
Vissa särskilda frågor
Ändring i taxeringsförordningen
Framställning från Sveriges redareförening
Sveriges redareförening har hemställt om sådan ändring av 37 § taxeringsförordningen,
att det anstånd, som kan medges i fråga om arbetsgivareuppgifter,
även måtte gälla för kontrolluppgifter till ledning för sjömäns
taxering. Föreningen anför.
Enligt bestämmelser i förordningen den 18 december 1959 angående uppbörd
av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring skall arbetsgivareuppgift
till ledning för beräkning av avgiftsunderlag för beräkning av ATP
vara avlämnad före utgången av januari månad efter utgiftsåret. För redare,
som har att redovisa sjömansskatt, skall arbetsgivareuppgift avlämnas före
utgången av februari månad näst efter utgiftsåret. På ansökan kan sjömansskattekontoret
utsätta annan tid, inom vilken redare skall avgiva arbetsgivareuppgift.
I praktiken har sådant uppskov medgivits till utgången av mars
månad. Vid arbetsgivareuppgift skall fogas sådana kontrolluppgifter, som
avses i 37 § taxeringsförordningen.
Enligt bestämmelser i 37 § taxeringsförordningen 1 mom. punkt 8 skall
redare, som erlagt sjömansskatt avgiva kontrolluppgift, vilken utgör underlag
för beräkning av sjömäns pensionspoäng. Sådan kontrolluppgift skall
vara avgiven före utgången av januari månad under taxeringsåret. Att redare
fått uppskov med avgivande av arbetsgivareuppgifter beror därpå, att
det särskilt för fartyg i utrikes fart är omöjligt att avgiva kontrolluppgifter
före utgången av januari månad. Till grund för dessa uppgifter ligger nämligen
de månadsredovisningar, vilka insänds av fartygens befälhavare. Betydande
dröjsmål uppkommer härvid på grund av långa avstånd från hemlandet
i förening med ofta osäker postgång.
Motsvarande svårigheter föreligger uppenbarligen att avgiva kontrolluppgifter
till ledning för sjömäns taxering, vilken bygger på samma grundmaterial
som arbetsgivareuppgifterna. Det torde ha berott på ett förbiseende
vid lagstiftningen, att samma möjligheter till uppskov, som föreligger i fråga
om arbetsgivareuppgifterna, inte medgivits i fråga om kontrolluppgifterna
för sjömäns taxering.
Departementschefen
De önskemål som framförts i skrivelsen från Sveriges redareförening synes
böra tillgodoses. Detta föranleder viss ändring av bestämmelserna i 37 §
4 mom. taxeringsförordningen.
I 35 och 137 §§ taxeringsförordningen stadgas för närvarande att självdeklaration
resp. allmän fastighetsdeklaration kan. avlämnas bl. a. till landsfiskal
i det län, där taxeringen skall äga ruin. Tjänstebenämningen landsfiskal
har utgått i samband med omorganisationen av polisväsendet. Enligt
Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965 81
lagen den 29 maj 1964 (nr 323) om 1 tillgörande av vad som åligger landsfogde
m. fl. skall vad som finns stadgat om landsfiskal gälla polismyndighet,
distriktsåklagare eller utmätningsman. Det synes inte lämpligt att
ålägga samtliga dessa myndigheter att mottaga deklarationer. Bestämmelsen
om att deklaration kan lämnas till landsfiskal bör därför utgå utan att ersättas
av någon annan bestämmelse. Det får ankomma på länsstyrelserna
att tillse att sådana anordningar för avlämnande av deklarationer görs i
kommunerna att borttagandet av möjligheten att lämna deklaration till
landsfiskal inte innebär någon minskad service för allmänheten.
Såsom jag framhållit vid behandlingen av bestämmelserna i 43 § 1 mom.
kommunalskattelagen bör tillämpningen av dessa bestämmelser läggas hos
pi övningsnämnden. Detta föranleder viss ändring av 67 § taxeringsförordningen.
Ändring i förordningen om fartygsfonder
Departementschefen
I 2 § förordningen den 19 februari 1954 (nr 40) om särskild investeringsfond
för avyttrat fartyg stadgas bl. a. att som förutsättning för avdrag skall
gälla att den skattskyldige till länsstyrelsen överlämnat en av svensk bank
utfärdad garantiförbindelse. Det har emellertid förekommit att skattskyldig
velat lämna garantiförbindelse från annan kreditinrättning än svensk bank
och att detta även i vissa fall godtagits. Enligt min mening bör en garantiförbindelse
från annan kreditinrättning än svensk bank kunna godtas om
länsstyrelsen anser att garantin innebär fullgod säkerhet. Bestämmelsen i
2 § bör ändras i överensstämmelse härmed. Detta föranleder även viss ändring
i 12 §.
Ändring i förordningen om konjunkturinvesteringsfonder
Departementschefen
I 4 § förordningen den 27 maj 1955 (nr 256) om investeringsfonder för
konjunkturutjämning stadgas hl. a. att inbetalning i riksbanken inte får
verkställas senare än den dag företaget jämlikt bestämmelserna i 34 § taxeringsförordningen
har att avlämna självdeklaration för beskattningsåret.
Sker inbetalning senare får avdrag för avsättning till investeringsfond ej
åtnjutas. Det har vid tillämpningen av bestämmelserna visat sig föreligga
ett behov av möjlighet att i undantagsfall kunna godtaga eu insättning, som
verkställts efter den tid som stadgas i 4 §. Jag föreslår därför att Kungl.
Maj :t får befogenhet att, om synnerliga skäl föreligger, medgiva att inbetalning
får verkställas vid senare tidpunkt.
82
Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965
Departementschefens hemställan
Under åberopande av vad jag sålunda anfört och under framhållande av
att hinder inte synes möta för att frågan behandlas av riksdagen senare än
under innevarande vårsession hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte genom
proposition föreslå riksdagen att antaga inom finansdepartementet upprättade
förslag till
1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr
370);
2) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956
(nr 623);
3) förordning angående ändrad lydelse av 2 och 12 §§ förordningen den
19 februari 195b (nr bO) om särskild investeringsfond för avyttrat fartyg;
4) förordning angående ändrad lydelse av b § förordningen den 27 maj
1955 (nr 256) om investeringsfonder för konjunkturutjämning.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Lars Hummerhielm
Kurigl. Maj:ts proposition nr 126 år 1965
83
Bilaga
Utredningens förslag
till
lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att 43 § och 57 § 3 mom. kommunalskattelagen
den 28 september 1928 ävensom punkt 1 av anvisningarna till 28 §, punkt
10 av anvisningarna till 29 § samt anvisningarna till 43 § samma lag1 skola
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
43 §.
Har näringsidkare till någon, som
är ekonomiskt intresserad i hans
näringsföretag eller kan öva inflytande
på företagets ledning, försålt
varor till lägre pris eller av honom
köpt varor till högre pris än de i allmänhet
gällande eller vidtagit andra
liknande åtgärder och har, uppenbarligen
i följd härav, inkomsten av
företaget blivit avsevärt lägre
än den eljest skolat bliva, samt är
tillika den, vilken inkomsten i stället
tillförts, icke för inkomsten skattskyldig
här i riket, skall inkomsten
av företaget beräknas till det belopp,
vartill den kan antagas hava uppgått,
därest dylika åtgärder icke vidtagits.
1 mom. Föreligger intressegemenskap
mellan näringsidkare och
har vid affärer dem emellan beträffande
varor, tjänsteprestationer eller
annat avtalats priser eller andra villkor,
vilka avvika från dem som skulle
hava avtalats mellan två av varandra
oberoende företag (normala
villkor), skola avtalade villkor
gälla vid inkomstberäkningen,
därest icke annat följer av vad nedan
stadgas.
Har på grund av åtgärder, som i
nästföregående stycke sägs, skattskyldigs
inkomst blivit lägre än den
skulle hava blivit, om normala villkor
avtalats, och har inkomst i stället
tillförts någon, som icke har att
för densamma utgöra skatt här i riket,
skall den skattskyldiges inkomst
av verksamheten i fråga omräknas
till belopp, vartill inkomsten skulle
hava uppgått, om normala villkor
tillämpats.
Har vid avtal, som i första stycket
avses, mellan här i riket skattskyldiga
bestämts villkor, som i avsevärd
grad avvika från normala
sådana, och har därigenom åstadkommits
inkomstöverföring med belopp,
som icke är oväsentligt, och
samt av punkt 10 av
(Se vidare anvisningarna.)
1 Senaste lydelse av punkt 1 av anvisningarna till 28 § se 1959:170
anvisningarna till 29 § se 1951:761.
84
Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1965
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
är icke fråga om tillskott vid aktieteckning
eller om överlåtelse av tillgång
samtidigt med den verksamhet,
vari tillgången ingår, skola de skattskyldigas
inkomster omräknas på
sätt i andra stycket sägs. Är inkomstöverföring
genom avtal, som i första
stycket sägs, att anse såsom utdelning,
för vilken mottagaren är skattskyldig,
eller som gåva, för vilken
skyldighet att erlägga gåvoskatt föreligger,
eller kan inkomstöverföringen
antagas vara ett led i åtgöranden,
syftande till att erhålla obehörig
förmån i beskattningsavseende, skall
omräkning av inkomsterna dock alltid
ske. Angående kooperativ förenings
rätt till avdrag för utdelning
i form av pristillägg, rabatter m. m.
stadgas i 29 § 2 mom.
Hava här i riket skattskyldiga
sinsemellan avtalat lägre ränta d
gäld än normalt, skall på grund
härav omräkning, som i tredje stycket
sägs, ej ske. Är gäldenären skattskyldig
för utdelning från borgenären,
skall dock denne anses hava åtnjutit
skattepliktig inkomst med belopp,
motsvarande skillnaden mellan
normal ränta och avtalad ränta.
2 mom. Har svenskt aktiebolag
eller svensk ekonomisk förening drivit
rörelse i eget namn uteslutande
för annat sådant bolags eller sådan
förenings räkning, utan att i övrigt
driva verksamhet i nämnvärd omfattning
(s. k. kommissionärsbolag),
och redovisas i följd därav inkomsten
av rörelsen hos det andra företaget,
skall detta anses hava bedrivit
kommissionärsbolagets rörelse, därest
förhållandet mellan företagen
bestått under hela beskattningsåret
för vartdera företaget eller från den
tidpunkt, då kommissionärsbolaget
började bedriva verksamhet av något
slag, samt beskattningsåren för företagen
utgått vid samma tidpunkt.
3 mom. Har svenskt aktiebolag
i direkt ägo aktier i ett eller flera
85
Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1965
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
andra svenska aktiebolag i sådan omfattning,
att fusion enligt 174 § 1 och
2 mom. lagen den 14 september 1944
om aktiebolag kan ske, skall koncernbidrag
mellan bolagen, vilket
enligt eljest gällande regler icke utgör
driftkostnad för givaren, vid inkomstberäkningen
likväl anses som
avdragsgill omkostnad respektive
skattepliktig intäkt under förutsättning,
att bidraget lämnats kontant eller
i form av fordran eller genom efterskänkande
av fordran och av båda
bolagen redovisats öppet i sjålvdeklarationen
eller därtill foqad bilaga,
att beskattningsåren för det utgivande
och det mottagande bolaget
utgått vid samma tidpunkt,
att, om bidrag lämnats mellan
moder- och dotterbolag, moderbolaget
ägt mer än nio tiondelar av aktiekapitalet
i dotterbolaget under
hela beskattningsåret för båda bolagen
eller från den tidpunkt, då dotterbolaget
började bedriva verksamhet
av något slag, samt, om bidrag
lämnats till moderbolaget, moderbolaget
är frikallat från skattskyldighet
för utdelning från dotterbolaget,
oavsett i vilken omfattning moderbolagets
vinstmedel använts för utdelning
till delägarna,
samt att, om bidrag lämnats
mellan dotterbolag, dels moderbolaget
ägt mer än nio tiondelar av aktiekapitalet
i dotterbolagen under hela
beskattningsåret för ett vart av dem
eller alltsedan dotterbolagen började
bedriva verksamhet av något slag,
dels ock moderbolaget antingen är
skattskyldigt eller frikallat från
skattskyldighet för utdelning från
båda systerbolagen eller ock, oavsett
i vilken omfattning moderbolagets
vinstmedel använts för utdelning till
delägarna, är frikallat från skattskyldighet
för utdelning från det utgivande
bolaget.
86
Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
Bidrag, som enligt föregående
57
3 mom. Hava i annat fall än i
43 § sägs rörelseidkare, mellan vilka
intressegemenskap råder (moderoch
dotterföretag eller företag under
i huvudsak gemensam ledning), vid
affärer sinsemellan genom åsättande
av högre eller lägre pris än de i allmänhet
gällande eller andra liknande
åtgärder åstadkommit, att inkomst
av deras rörelse i avsevärd
stycke utgör avdragsgill omkostnad
respektive skattepliktig intäkt, benämnes
öppet koncernbidrag.
Äro ägareförhållandena inom en
koncern sådana, att aktiebolagen eller
vissa av dem efter två eller flera
fusioner enligt 774 § 1 och 2 mom.
lagen den 74 september 194i om
aktiebolag kunnat sammanslås med
moderbolaget, äger detta under i
första stycket angivna förutsättningar
lämna öppet koncernbidrag
till bolag, vilka på angivet sätt kunna
fusioneras med moderbolaget.
Har bankaktiebolag eller har förening,
som är av beskaffenhet som i
1 § lagen den 1 juni 1951 om ekonomiska
föreningar sägs, i direkt ägo
samtliga aktier i ett eller flera svenska
aktiebolag, må, under i första
stycket angivna förutsättningar
öppet koncernbidrag lämnas mellan
bankaktiebolaget respektive föreningen
och bolagen eller ock mellan
bolagen.
Öppet koncernbidrag skall anses
utgöra kostnad och intäkt i förvärvskälla,
vartill vederbörande företags
huvudsakliga verksamhet är hänförlig.
Avser det mottagande företagets
huvudsakliga verksamhet icke jordbruksfastighet,
annan fastighet eller
rörelse, skall bidraget hänföras till
förvärvskälla i det inkomstslag, i vilket
det utgivande företaget erhållit
avdrag för bidraget.
(Se vidare anvisningarna.)
§•
3 in o m. Har avtal, som i 43 £ 7
mom. första stycket avses, föranlett
att skattskyldigs inkomst i icke oväsentlig
mån redovisats inom annan
kommun än den, där inkomsten
skulle redovisats, om intressegemenskap
icke förefunnits, och har omräkning
av inkomsten enligt nämnda
moment icke skett, skall såsom beskattningsort
för den näringsidkare,
87
Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965
(Nuvarande lydelse)
män redovisats inom annan kommun
än den, där inkomsten skulle redovisats,
om intressegemenskap icke
förefunnits, skall såsom beskattningsort
för den rörelseidkare, hos
vilken för hög inkomst sålunda redovisats,
beträffande skälig del av hans
inkomst gälla den kommun, där den
andre rörelseidkaren skulle utgjort
skatt för inkomsten, om normal prissättning
tillämpats.
(Föreslagen lydelse)
hos vilken för hög inkomst redovisats,
beträffande skälig del av hans
behållna inkomst gälla den kommun,
där den andre näringsidkaren skulle
utgjort skatt för inkomsten, om normala
villkor tillämpats. Vad nu sagts
skall dock icke gälla när fråga är om
tillskott vid aktieteckning eller om
överlåtelse av tillgång samtidigt med
den verksamhet, vari tillgången ingår.
Har öppet koncernbidrag jämlikt
43 § 3 mom. föranlett, att inkomst
redovisats inom annan kommun än
den, där inkomsten skulle redovisats,
om koncernbidraget icke lämnats,
skall vad ovan i första stycket
sägs angående beskattningsorten äga
motsvarande tillämpning beträffande
det företag, som erhållit koncernbidraget.
Anvisningar
till 28 §.
1. Till intäkt--—----stadgade grunder.
Till intäkt av rörelse räknas även
vinst, som uppkommit på grund av
att rörelseidkare fått skuld efterskänkt
genom ackord, därest motsvarande
belopp utgör för borgenären
vid taxering här i riket avdragsgill
omkostnad eller, om borgenären
icke är här i riket skattskyldig för
inkomst, skulle hava utgjort avdragsgill
omkostnad, därest denne varit
här i riket skattskyldig.
Intäkt vid---—----— av rörelse.
Vid avyttring---förutsättningar för skattepliktig realisationsvinst
föreligga.
I enlighet---förutsättningarna för skattepliktig realisationsvinst
föreligga.
Då skattskyldig, —------för överlåtaren.
10. I anslutning------
till 29 §.
—■ såsom kapitalförlust.
I fråga om borgenärs rätt till avdrag
för förlust, som uppkommit i
samband med att gäldenär beviljats
88
Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
ackord, skall — oavsett vad i första
stycket sägs därom, att till driftförlust
räknas exempelvis till följd av
köparens insolvens utebliven betalning
för varor med mera — gälla
följande. Har borgenär beviljat gäldenär,
med vilken han är i intressegemenskap,
dylikt ackord, och kan
det antagas, att ackordet haft sin
grund i intressegemenskapen, såsom
i fall då inga andra borgenärer med
fordringar av betydelse lämnat motsvarande
ackord eller då gäldenären
uppenbarligen icke är på obestånd,
skall borgenären äga rätt till avdrag
för nedskrivning av sin fordran hos
gäldenären endast såsom för öppet
koncernbidrag enligt 43 § 3 mom.
till 43 S.
1 denna paragraf meddelas vissa
bestämmelser för det fall, att överflyttning
av vinst ägt rum från här i
riket skattskyldig näringsidkare till
härstädes icke skattskyldig person.
1 57 § 3 mom. givas bestämmelser
för vissa fall av överflyttning av
vinst, där båda kontrahenterna varit
här i riket skattskyldiga.
Den intressegemenskap, som åsyftas
i 1 mom., har avseende på exempelvis
det fall, att ett företag direkt
eller indirekt deltager i ledningen
eller övervakningen av ett annat företag
eller äger del i dettas kapital,
ävensom det fall, att samma personer
direkt eller indirekt deltaga i
ledningen eller övervakningen av de
båda avtalsslutande företagen eller
äga del i dessas kapital.
Vid bedömning av prissättningen
vid affärer mellan moderbolag och
utländskt dotterbolag måste särskild
försiktighet iakttagas, med hänsyn
till de av affärsmässiga skäl betingade
omständigheter, som kan påverka
prissättningen i dylika fall.
Det förhållandet att inkomstöverföring
mellan två företag skett i syfte
att täcka förlust hos mottagaren
skall icke medföra att överföringen
anses hava utgjort ett led i åtgöranden
syftande till att erhålla obehörig
förmån i beskattningsavseende, därest
motsvarande utjämning kunnat
uppnås genom öppet koncernbidrag.
Angående beskattningsorten för
inkomst, som genom prissättning å
varor, tjänsteprestationer eller an
-
89
Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1965
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
nät eller genom öppet koncernbidrag,
överförts från en kommun till
annan kommun, stadgas i 57 § 3
mom.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
itppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling; dock att lagen
icke skall äga tillämpning vid 1965 års taxering eller vid eftertaxering för
år 1965 eller tidigare år.
90
Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1965
Utredningens förslag
till
förordning om ändring av 67 § taxeringsförordningen den 23 november
1956 (nr 623)
Härigenom förordnas, att 67 § taxeringsförordningen den 23 november
1956 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
67 §.
Taxering till kommunal inkomstskatt
på grund av 57 § 3 mom. kommunalskattelagen
må icke verkställas
av taxeringsnämnd. Anser sådan
nämnd anledning föreligga att beträffande
viss skattskyldig tillämpa
berörda stadgande, skall skriftlig anmälan
härom göras hos taxeringsintendenten
i länet, som, därest besvär
över taxeringen skola prövas av
prövningsnämnden i länet, äger göra
framställning i frågan hos sagda
nämnd. År däremot fråga om skattskyldig,
beträffande vilkens taxering
besvär skola anföras hos den mellankommunala
prövningsnämnden,
skall taxeringsintendenten skyndsamt
med eget yttrande överlämna
anmälan till allmänna ombudet hos
denna nämnd för sådan åtgärd och
samtidigt härom underrätta taxeringsintendenten
i annat län, där den
skattskyldige, såvitt kunnigt är, blivit
taxerad till kommunal inkomstskatt.
Om handläggning
Omräkning av inkomst på grund
av 43 § 1 mom. kommunalskattelagen
och taxering till kommunal inkomstskatt
på grund av 57 § 3 mom.
samma lag må icke verkställas av
taxeringsnämnd. Anser sådan nämnd
anledning föreligga att beträffande
viss skattskyldig tillämpa berörda
stadganden, skall skriftlig anmälan
härom göras hos taxeringsintendenten
i länet, som, därest besvär över
taxeringen skola prövas av prövningsnämnden
i länet, äger göra
framställning i frågan hos sagda
nämnd. År däremot fråga om skattskyldig,
beträffande vilkens taxering
besvär skola anföras hos den mellankommunala
prövningsnämnden,
skall taxeringsintendenten skyndsamt
med eget yttrande överlämna
anmälan till allmänna ombudet hos
denna nämnd för sådan åtgärd och
samtidigt härom underrätta taxeringsintendenten
i annat län, där den
skattskyldige, såvitt kunnigt är, blivit
taxerad till kommunal inkomstskatt.
Berör fråga om omräkning av
inkomst jämväl skattskyldig, som
skall taxeras till statlig inkomstskatt
i annat län, skall taxeringsintendenten
härom underrätta taxeringsintendenten
i detta andra län.
rörande taxering.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Kangl. Maj. ts proposition nr 126 år 1965
91
Innehållsförteckning
Inledning ............................
Vinstöverflyttning enligt gällande rätt ..........................
Utredningen..........................
Koncernbidrag inom helägd bolagskoncern ......................
Koncernbidrag inom icke helägd bolagskoncern..................
Koncernbidrag mellan bolag och förening samt mellan föreningar ..
Koncernbidrag som utgör omkostnad............................
Beskattning av ackordsvinst ..................................
Vinstöverföring genom prissättning m. m.......................
S. k. kommissionärsbolag..............................
Remissyttrandena ...................................
Koncernbidrag .................................
Beskattning av ackordsvinst.................................
Vinstöverföring genom prissättning m. m.......................
S. k. kommissionärsbolag.................................
Departementschefen ............................
Specialmotivering till ändring i kommunalskattelagen ..............
43 § 1 mom. jämte anvisningar till 43 §..........................
Utredningen ..............................
Remissyttrandena ....................................
Departementschefen ...................................
43 § 2 mom.................................................
Utredningen ................................
Remissyttrandena .....................................
Departementschefen ..................................
43 § 3 mom.................................................
Utredningen .................................
Remissyttrandena .....................................
Departementschefen ...................................
57 § 3 mom........................................
Utredningen ....................................
Remissyttrandena ......................................
Departementschefen ....................................
Punkt 10 av anvisningarna till 29 § .........................
Utredningen ....................................
Remissyttrandena .....................................
Departementschefen .................................
Vissa särskilda frågor ..................................
Ändring i taxeringsförordningen ..............................
Ändring i förordningen om fartygsfonder........................
Ändring i förordningen om konjunkturinvesteringsfonder ........
Departementschefens hemställan ........................
12
13
20
21
24
25
27
28
30
36
38
38
43
44
48
48
57
57
57
58
60
61
61
63
64
65
65
68
71
74
74
75
77
78
78
78
79
80
80
81
81
82
MARCUS BOKTR. STHLM 1965 65020»
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
10 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- BevU 1965:43 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 s. 1 i texten
- BevU 1965:38 Bevillningsutskottets memorial nr 38 år 1965 s. 1 i texten
Rättsfall (8)
8 kopplingar.
- RÅ 2002 ref. 24 ur registret · dokumentnivå
- RÅ 2000 ref. 21 ur registret · dokumentnivå
- RÅ 2000 ref. 17 ur registret
- RÅ 1999 ref. 74 ur registret
- RÅ 1999 ref. 29 ur registret
- RÅ 1998 ref. 6 ur registret
- RÅ 1996 ref. 69 ur registret
- RÅ 1994 ref. 85 ur registret