Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m

1965-03-12 · 91 sidor, varav 90 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 90 av 91 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1965:126, Med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965

1

Nr 126

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370), m. m.; given Stockholms slott den 12

mars 1965.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370);

2) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956

(nr 623);

3) förordning angående ändrad lydelse av 2 och 12 §§ förordningen den

19 februari 1954 (nr 40) om särskild investeringsfond för avyttrat fartyg;

4) förordning angående ändrad lydelse av 4 § förordningen den 27 maj

1955 (nr 256) om investeringsfonder för konjunkturutjämning.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

BERTIL

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås bl. a. på grundval av betänkandet om koncernbidrag

m. m. (SOU 1964: 29) en skatterättslig reglering av vissa vinstöverföringar

inom koncerner. De nya reglerna föreslås skola tillämpas första

gången vid 1966 års taxering. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 10(i5. 1 samt. Nr 126

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965

Förslag

till

Lag

om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 20 och 43 §§ samt 57 § 3 mom. kommunalskattelagen

den 28 september 1928 ävensom punkt 10 av anvisningarna till

29 § och anvisningarna till 43 § samma lag1 skola erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

20

Vid beräkningen av inkomsten

från särskild förvärvskälla skola

från samtliga ur förvärvskällan under

beskattningsåret härflutna intäkter

i penningar eller penningars

värde (bruttointäkt) avräknas

alla omkostnader under beskattningsåret

för intäkternas förvärvande

och bibehållande.

Avdrag må — —■ -— ----- ■—

''(Se vidare anvisningarna.)

(Föreslagen lydelse)

§■

Vid beräkningen av inkomsten

från särskild förvärvskälla skola

från samtliga ur förvärvskällan under

beskattningsåret härflutna intäkter

i penningar eller penningars

värde (bruttointäkt) avräknas

alla omkostnader under beskattningsåret

för intäkternas förvärvande

och bibehållande. Att koncernbidrag,

som icke utgör sådan omkostnad,

ändå skall avräknas i vissa fall

och inräknas i bruttointäkt hos mottagaren

framgår av 53 § 3 mom.

--till kapitalförlust.

(Se vidare anvisningarna.)

43 S.

Har näringsidkare till någon, som

är ekonomiskt intresserad i hans

näringsföretag eller kan öva inflytande

på företagets ledning, försålt

varor till lägre pris eller av honom

köpt varor till högre pris än de i allmänhet

gällande eller vidtagit andra

liknande åtgärder och har, uppenbarligen

i följd härav, inkomsten

av företaget blivit avsevärt lägre

än den eljest skolat bliva, samt är

tillika den, vilken inkomsten i stället

tillförts, icke för inkomsten skatt
1

Senaste lydelse av 20 § se 1951:324

1951:761.

1 in o in. Har näringsidkare till

någon, som är ekonomiskt intresserad

i hans företag eller kan öva inflytande

på dess ledning eller i vars

företag han är ekonomiskt intresserad

eller på vars företags ledning

han kan öva inflytande, försålt varor

till lägre pris eller av honom köpt

varor till högre pris än de i allmänhet

gällande eller i övrigt med honom

avtalat ekonomiska villkor som

avvika från vad som skulle hava avtalats

mellan två av varandra obero
samt

punkt 10 av anvisningarna till 29 § se

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965

(Nuvarande lydelse)

skyldig här i riket, skall inkomsten

av företaget beräknas till det belopp,

vartill den kan antagas hava uppgått,

därest dylika åtgärder icke vidtagits.

(Föreslagen lydelse)

ende näringsidkare och har, i följd

härav, inkomsten av företaget blivit

lägre än den eljest skolat bliva, samt

har tillika den, vilken inkomsten i

stället tillförts, icke att utgöra skatt

för inkomsten bär i riket, skall inkomsten

av företaget beräknas till

det belopp, vartill den kan antagas

hava uppgått, därest dylika åtgärder

icke vidtagits.

2 in o in. Har svenskt aktiebolag

eller förening som avses i 1 § lagen

om ekonomiska föreningar drivit rörelse

i eget namn uteslutande för annat

sådant bolags eller annan sådan

förenings räkning, utan att i övrigt

driva verksamhet i nämnvärd omfattning,

och redovisas därför inkomsten

av den rörelse, som förstnämnda

bolag eller förening (s. k.

kommissionärsbolag eller -förening)

drivit, hos det andra bolaget eller

den andra föreningen, skall sistnämnda

bolag eller förening anses

hava drivit kommissionärsbolagets

eller -föreningens rörelse, under förutsättning

dels att rörelsen drivits

på det angivna sättet under hela beskattningsåret

för båda skattskyldiga

eller sedan kommissionärsbolaget

eller -föreningen började driva verksamhet

av något slag, dels att beskattningsåren

för de skattskyldiga

utgått vid samma tidpunkt.

3 m o in. Äger svenskt aktiebolag

eller förening som avses i 1 § lagen

om ekonomiska föreningar (moderföretag)

mer än nio tiondelar av aktierna

i ett eller flera svenska aktiebolag

(dotterbolag), skall koncernbidrag,

som något av bolagen lämnar

ett annat av bolagen eller föreningen

eller som denna lämnar något

av bolagen, anses såsom avdragsgill

omkostnad för den som lämnat

bidraget och skattepliktig intäkt för

den som mottagit detta, även om bidraget

icke för bidragsgivaren utgör

omkostnad för intäkternas förvärvande

eller bibehållande. Som villkor

härför gäller

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

att den huvudsakliga verksamheten

för bolag eller förening, som

lämnar eller mottager koncernbidrag,

avser jordbruksfastighet, annan

fastighet eller annan rörelse än

livförsäkringsrörelse,

att såväl givaren som mottagaren

av bidraget redovisar detta till

samma drs taxering öppet i självdeklaration

eller därvid fogad bilaga,

att, om bidraget lämnats av moderföretag

till dotterbolag eller av

dotterbolag till moderföretaget, detta

ägt mer än nio tiondelar av aktierna

i dotterbolaget under hela beskattningsåret

för båda skattskyldiga

eller sedan dotterbolaget började

driva verksamhet av något slag,

att, om bidraget lämnats av dotterbolag

till moderföretaget, detta är

frikallat från skattskyldighet för utdelning

från dotterbolaget, oavsett

den omfattning i vilken moderföretaget

utdelat vinstmedel till delägarna,

och att, om bidraget lämnats

av ett dotterbolag till annat dotterbolag

hos samma moderföretag, moderföretaget

dels ägt mer än nio

tiondelar av aktierna i dotterbolagen

under hela beskattningsåret för båda

dotterbolagen eller sedan dessa började

driva verksamhet av något slag,

dels antingen är skattskyldigt eller

frikallat från skattskyldighet för utdelning

från båda dotterbolagen eller

är frikallat från skattskyldighet

för utdelning från det bidragslämnande

dotterbolaget, oavsett den omfattning

i vilken moderföretaget utdelat

vinstmedel till delägarna.

Lämnar svenskt aktiebolag eller

förening som avses i 1 § lagen om

ekonomiska föreningar koncernbidrag

till aktiebolag som icke enligt

första stycket är att anse som dotterbolag

till bidragsgivaren, äga bestämmelserna

i första stycket likväl

tillämpning på bidraget, om under

hela beskattningsåret för båda skatt
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungi. Maj.ts proposition nr 126 år 1965

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

skyldiga eller sedan det bolag som

(Se vidare anvisningarna.)

57

3 in o in. Hava i annat fall än i

43 § sägs rörelseidkare, mellan vilka

intressegemenskap råder (moderoch

dotterföretag eller företag under

i huvudsak gemensam ledning), vid

affärer sinsemellan genom åsättande

av högre eller lägre pris än de i

allmänhet gällande eller andra liknande

åtgärder åstadkommit, att inkomst

av deras rörelse i avsevärd

in å n redovisats inom annan kommun

än den, där inkomsten skulle

redovisats, om intressegemenskap

icke förefunnits, skall såsom beskattningsort

för den rörelseidkare,

hos vilken för hög inkomst sålunda

redovisats, beträffande skälig del av

hans inkomst gälla den kommun,

mottagit bidraget började driva

verksamhet av något slag det senare

bolaget kunnat med tillämpning av

17b § 1 och 2 mom. lagen om aktiebolag

genom fusioner bringas att

uppgå i det bolag som lämnat bidraget

eller, om bidraget lämnats av

förening, i bolag som enligt första

stycket är att anse som dotterbolag

till föreningen. Därvid skall anses

som om nämnda bestämmelser i lagen

om aktiebolag varit tillämpliga

även på bankaktiebolag och försäkringsaktiebolag.

Koncernbidrag som avses i första

eller andra stycket skall anses utgöra

omkostnad för bidragsgivaren och

intäkt för bidragstagaren i den förvärvskälla

som utgör bidragsgivarens

eller bidragstagarens huvudsakliga

verksamhet, om det icke med

hänsyn till bidragets syfte är uppenbart

att bidraget bär hänföras till

annan förvärvskälla.

Avdrag för koncernbidrag enligt

detta moment må åtnjutas endast av

den som visar att förutsättningar för

sådant avdrag föreligga.

(Se vidare anvisningarna.)

§•

3 m o in. Hava i annat fall än i

43 § 1 mom. sägs näringsidkare,

mellan vilka intressegemenskap råder

(moder- och dotterföretag eller

företag under i huvudsak gemensam

ledning), vid affärer sinsemellan genom

åsättande av högre eller lägre

pris än de i allmänhet gällande eller

andra liknande åtgärder åstadkommit,

att inkomst av deras verksamhet

i icke oväsentlig mån

redovisats inom annan kommun än

den, där inkomsten skulle redovisats,

om intressegemenskap icke förefunnits,

skall såsom beskattningsort för

den näringsidkare, hos vilken för hög

inkomst sålunda redovisats, beträffande

skälig del av hans inkomst

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1965

(Nuvarande lydelse)

där den andre rörelseidkaren skulle

utgjort skatt för inkomsten, om

normal prissättning tillämpats.

(Föreslagen lydelse)

gälla den kommun, där den andre

näringsidkaren skulle utgjort skatt

för inkomsten, om dylika åtgärder

icke vidtagits.

Har koncernbidrag som avses i 43

§ 3 mom. föranlett att inkomst redovisats

inom annan kommun än den,

där inkomsten skulle redovisats om

bidraget icke lämnats, äga bestämmelserna

i första stycket motsvarande

tillämpning på den, som mottagit

bidraget.

Anvisningar

till 29 §.

10. I anslutning-----— såsom kapitalförlust.

Har borgenär beviljat gäldenär,

med vilken han är i sådan intressegemenskap

som avses i anvisningarna

till 43 §, ackord och kan det antagas

att ackordet haft sin grund i

intressegemenskapen, såsom när ingen

annan borgenär med fordran av

betydelse lämnat motsvarande ackord

eller gäldenären uppenbarligen

icke är på obestånd, äger borgenären

rätt till avdrag för avskrivning på

sin fordran hos gäldenären endast

som för koncernbidrag enligt 43 § 3

mom.

till 43 8.

I denna paragraf meddelas vissa

bestämmelser för det fall, att överflyttning

av vinst ägt rum från här i

riket skattskyldig näringsidkare till

härstädes icke skattskyldig person.

I 57 § 3 mom. givas bestämmelser

för vissa fall av överflyttning av

vinst, där båda kontrahenterna varit

här i riket skattskyldiga.

I 1 mom. denna paragraf meddelas

vissa bestämmelser för det fall,

att överflyttning av inkomst ägt rum

från här i riket skattskyldig näringsidkare

till härstädes icke skattskyldig

person. Bestämmelserna gälla

bland annat når eu näringsidkare direkt

eller indirekt deltager i ledningen

eller övervakningen av eu annan

näringsidkares företag eller äger del

i detta företags kapital liksom när

samma personer direkt eller indirekt

deltaga i ledningen eller övervakningen

av de båda företagen eller

äga del i dessa företags kapital.

Vid bedömning av prissättningen

vid affärer mellan svenskt moderbolag

och utländskt dotterbolag måste

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

särskild försiktighet iakttagas med

hänsyn till de av affärsmässiga skäl

betingade omständigheter som kan

påverka prissättningen i sådana fall.

I 57 § 3 mom. givas bestämmelser

för vissa fall av överflyttning av inkomst,

där båda kontrahenterna varit

här i riket skattskyldiga.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. De nya bestämmelserna

skola icke tillämpas vid 1965 års taxering eller vid eftertaxering

för år 1965 eller tidigare år.

Förslag

till

Förordning

om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623)

Härigenom förordnas, att 35 §, 37 § 4 mom. samt 67 och 137 §§ taxeringsförordningen

den 23 november 19561 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

(Nuvarande lydelse)

35

Självdeklaration, som avgives utan

anmaning, skall, jämte tillhörande

handlingar, avlämnas till länsstyrelsen

eller till lokal skattemyndighet

eller landsfiskal i det län, där taxeringen

skall äga rum, eller ock till

ordföranden i vederbörande taxeringsnämnd.

Har på-----—----

(Föreslagen lydelse)

§•

Självdeklaration, som avgives utan

anmaning, skall, jämte tillhörande

handlingar, avlämnas till länsstyrelsen

eller till lokal skattemyndighet

i det län, där taxeringen skall

äga rum, eller ock till ordföranden i

vederbörande taxeringsnämnd.

■— därmed avlämnas.

37 §.

4 mom. Uppgifterna skola avlämnas

senast den 31 januari under

taxeringsåret i den ordning, som gäller

för avlämnande av självdeklaration.

Uppgifter, som avses i 1 mom.

punkterna 5—7, skola dock avlämnas 1

1 Senaste lydelse av 137 § so 1963:683.

4 in o m. Uppgifterna skola avlämnas

senast den 31 januari under

taxeringsåret i den ordning, som gäller

för avlämnande av självdeklaration.

Uppgifter, som avses i 1 mom.

punkterna 5—7, skola dock avläm
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965

(Nuvarande lydelse)

till länsstyrelsen i det län, där uppgiftslämnaren

är bosatt. I fall, som

avses i 3 inom., skall därjämte iakttagas,

att uppgifterna jämte därtill

hörande sammandrag städse skola

avlämnas till myndighet, hos vilken

arbetsgivarens allmänna självdeklaration

må avlämnas.

Uppgifterna skola vid-----

67

Taxering till kommunal inkomstskatt

på grund av 57 § 3 mom. kommunalskattelagen

må icke verkställas

av taxeringsnämnd. Anser sådan

nämnd anledning föreligga att beträffande

viss skattskyldig tillämpa

berörda stadgande, skall skriftlig anmälan

härom göras hos taxeringsintendenten

i länet, som, därest besvär

över taxeringen skola prövas av

prövningsnämnden i länet, äger göra

framställning i frågan hos sagda

nämnd. Är däremot fråga om skattskyldig,

beträffande vilkens taxering

besvär skola anföras hos den mellankommunala

prövningsnämnden,

skall taxeringsintendenten skyndsamt

med eget yttrande överlämna

anmälan till allmänna ombudet hos

denna nämnd för sådan åtgärd och

samtidigt härom underrätta taxeringsintendenten

i annat län, där den

skattskyldige, såvitt kunnigt är, blivit

taxerad till kommunal inkomstskatt.

Om handläggning

(Föreslagen lydelse)

nas till länsstyrelsen i det län, där

uppgiftslämniaren är bosatt. Uppgift

enligt 1 mom. punkten 8 skall avlämnas

inom tid som gäller för redares

arbetsgivaruppgift enligt förordningen

angående uppbörd av vissa

avgifter enligt lagen om allmän försäkring,

in. m. I fall, som avses i 3

mom., skall därjämte iakttagas, att

uppgifterna jämte därtill hörande

sammandrag städse skola avlämnas

till myndighet, hos vilken arbetsgivarens

allmänna självdeklaration må

avlämnas.

----uppgifter avser.

§•

Omräkning av inkomst på grund

av 43 § 1 mom. kommunalskattelagen

eller taxering till kommunal

inkomstskatt på grund av 57 § 3

mom. samma lag må icke verkställas

av taxeringsnämnd. Anser sådan

nämnd anledning föreligga att beträffande

viss skattskyldig tillämpa

något av berörda stadganden, skall

skriftlig anmälan härom göras hos

taxeringsintendenten i länet, som,

därest besvär över taxeringen skola

prövas av prövningsnämnden i länet,

äger göra framställning i frågan hos

sagda nämnd. Är däremot fråga om

skattskyldig, beträffande vilkens

taxering besvär skola anföras hos

den mellankommunala prövningsnämnden,

skall taxeringsintendenten

skyndsamt med eget yttrande överlämna

anmälan till allmänna ombudet

hos denna nämnd för sådan åtgärd

och samtidigt härom underrätta

taxeringsintendenten i annat län,

där den skattskyldige, såvitt kunnigt

är, blivit taxerad till kommunal inkomstskatt,

rörande taxering.

137 §.

Allmän fastighetsdeklaration skall Allmän fastighetsdeklaration skall

avlämnas senast den 15 september avlämnas senast den 15 september

året näst före det, då allmän fastig- året näst före det, då allmän fastighetstaxering

skall äga rum, och in- hetstaxering skall äga rum, och in
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1!)65

(Nuvarande lydelse)

givas till vederbörande fastighetslaxeringsnämnds

ordförande eller

till länsstyrelsen eller till lokal skattemyndighet

eller landsfiskal i det

län där taxeringen skall äga rum.

Har på--------—--

(Föreslagen lydelse)

givas till vederbörande fastighetstaxeringsnämnds

ordförande eller

till länsstyrelsen eller till lokal skattemyndighet

i det län där taxeringen

skall äga rum.

därmed avlämnas.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 2 och 12 §§ förordningen den 19 februari 1954

(nr 40) om särskild investeringsfond för avyttrat fartyg

Härigenom förordnas, att 2 och 12 §§ förordningen den 19 februari 1954

om särskild investeringsfond för avyttrat fartyg1 skola erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

2§-

Avdrag enligt -—- — —----mån jämkas.

Såsom förutsättning för att avdrag

enligt denna förordning må åtnjutas

skall, där ej annat följer av medgivande

enligt 4 § tredje stycket, gälla,

att den skattskyldige till länsstyrelsen

i det län, inom vilket han taxeras

till statlig inkomstskatt, överlämnat

av svensk bank utfärdad garantiförbindelse

enligt vilken banken

förklarat sig intill angivet belopp

svara för den kvarstående eller

tillkommande skatt, som den skattskyldige

må ha att erlägga för beskattningsår

under vilket fondmedel,

vilka icke använts för sitt ändamål,

återförts till beskattning. Är

fråga om handels- eller kommanditbolag,

skall garantiförbindelsen avse

den kvarstående eller tillkommande

skatt, som envar delägare i bolaget

må ha att erlägga för beskatt1

Senaste lydelse av 2 § och 12 §§ se 1959:

Såsom förutsättning för att avdrag

enligt denna förordning må åtnjutas

skall, där ej annat följer av medgivande

enligt 4 § tredje stycket,

gälla, att den skattskyldige till länsstyrelsen

i det län, inom vilket han

taxeras till statlig inkomstskatt,

överlämnat av svensk bank eller, efter

länsstyrelsens prövning, annan

svensk kreditinrättning utfärdad garantiförbindelse

enligt vilken kreditinrättningen

förklarat sig intill angivet

belopp svara för den kvarstående

eller tillkommande skatt, som den

skattskyldige må ha att erlägga för

beskattningsår under vilket fondmedel,

vilka icke använts för sitt ändamål,

återförts till beskattning. Är

fråga om handels- eller kommanditbolag,

skall garantiförbindelsen avse

den kvarstående eller tillkominan169.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

de skatt, som envar delägare i bolaget

må ha att erlägga för beskattningsår

som nyss sagts. Förbindelsen

skall i sådant fall överlämnas till

länsstyrelsen i det län, inom vilket

någon delägare i bolaget taxeras till

statlig inkomstskatt.

Det åligger--------förordning verkställts.

Garantiförbindelse skall------—- att fastställa.

ningsår som nyss sagts. Förbindelsen

skall i sådant fall överlämnas

till länsstyrelsen i det län, inom vilket

någon delägare i bolaget taxeras

till statlig inkomstskatt.

12 §.

Länsstyrelsen skall---skola antecknas.

Ha till investeringsfond avsatta Ha till investeringsfond avsatta

medel helt eller delvis tagits i anspråk

för sitt ändamål, skall underrättelse

härom av länsstyrelsen tillställas

den bank, som utfärdat garantiförbindelse,

varom i 2 § andra

stycket stadgas. Har fond allenast

delvis tagits i anspråk, skall uppgift

tillika lämnas å det garantibelopp,

som därefter erfordras.

Har skattskyldig tecknat kontrakt

om byggande av fartyg, vilket enligt

kontraktet skall levereras inom tid,

som gäller enligt 6 § andra stycket,

och styrker den skattskyldige att

han efter den tidpunkt, då försäljning

som föranlett fondavsättningen

ägt rum, fullgjort förskotts- eller

dellikvid i enlighet med kontraktet,

äger länsstyrelsen medgiva, att beloppet

enligt avlämnad garantiförbindelse

nedsättes med högst hälften

av den sålunda fullgjorda likviden.

Sådant medgivande må icke lämnas

med mindre det med hänsyn till den

skattskyldiges förhållanden och övriga

föreliggande omständigheter

skäligen kan antagas, att fonden

kommer att tagas i anspråk för sitt

ändamål. I samband med medgivande

som nu sagts skall länsstyrelsen

lämna underrättelse härom till den

bank, som utfärdat garantiförbindelsen,

med uppgift tillika å det garantibelopp,

som därefter erfordras.

medel helt eller delvis tagits i anspråk

för sitt ändamål, skall underrättelse

härom av länsstjnelsen tillställas

den kreditinrättning, som utfärdat

garantiförbindelse, varom i 2

§ andra stycket stadgas. Har fond

allenast delvis tagits i anspråk, skall

uppgift tillika lämnas å det garantibelopp,

som därefter erfordras.

Har skattskyldig tecknat kontrakt

om byggande av fartyg, vilket enligt

kontraktet skall levereras inom tid,

som gäller enligt 6 § andra stycket,

och styrker den skattskyldige att

han efter den tidpunkt, då försäljning

som föranlett fondavsättningen

ägt rum, fullgjort förskotts- eller

dellikvid i enlighet med kontraktet,

äger länsstyrelsen medgiva, att beloppet

enligt avlämnad garantiförbindelse

nedsättes med högst hälften

av den sålunda fullgjorda likviden.

Sådant medgivande må icke lämnas

med mindre det med hänsyn till den

skattskyldiges förhållanden och övriga

föreliggande omständigheter

skäligen kan antagas, att fonden

kommer att tagas i anspråk för sitt

ändamål. I samband med medgivande

som nu sagts skall länsstyrelsen

lämna underrättelse härom till den

kreditinrättning, som utfärdat garantiförbindelsen,

med uppgift tillika

å det garantibelopp, som därefter

erfordras.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965

11

Ha till---------å fartyget.

Det åligger —• — -— densamma återställas.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 4 § förordningen den 27 maj 1955 (nr 256) om

investeringsfonder för konjunkturutjämning

Härigenom förordnas, att 4 § förordningen den 27 maj 1955 om investeringsfonder

för konjunkturutjämning1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

4

Inbetalning av medel å konto för

investering skall hos riksbanken hava

verkställts under det beskattningsår,

för vilket avsättning till investeringsfond

skett, eller ock därefter

men icke senare än den dag

företaget jämlikt bestämmelserna i

34 § taxeringsförordningen har att

avlämna allmän självdeklaration för

nämnda beskattningsår.

(Föresingen lydelse)

Inbetalning av medel å konto för

investering skall hos riksbanken hava

verkställts under det beskattningsår,

för vilket avsättning till investeringsfond

skett, eller ock därefter

men icke senare än den dag företaget

jämlikt bestämmelserna i 34 §

taxeringsförordningen har att avlämna

allmän självdeklaration för

nämnda beskattningsår. Kungl.

Maj.t må dock, om synnerliga skäl

föreligga, medgiva att inbetalning

verkställes vid senare tidpunkt.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

'' Senaste lydelse av 4 § se 1959: 69.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj. t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 12

mars 1965.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Andersson, Lindström,

Lange, Lindholm, Skoglund, Edenman, Johansson, Hermansson,

Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om den skatterättsliga

behandlingen av koncernbidrag, m. m., samt anför.

Inledning

Gällande inkomstskattelagstiftning innehåller inte några uttryckliga bestämmelser

angående sådana direkta överföringar mellan företag, som går

under benämningen koncernbidrag. Den praxis som utbildat sig på detta

område är svårtolkad. Då det framstod som önskvärt att frågan om koncernbidragens

skatterättsliga ställning blev utredd, tillkallade jag med stöd

av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 24 oktober 1958 presidenten i kammarrätten

Gustaf Hedborg, ordförande, direktören E. G. Bergqvist, juris doktorn

Bertil af Klercker samt lagbyråchefen i finansdepartementet Sture Lundell

att verkställa denna utredning. Sedan Hedborg efter egen framställning den

3 juni 1960 entledigats från sitt uppdrag utsågs Lundell att som ordförande

leda de sakkunnigas arbete.

Enligt direktiven för de sakkunniga omfattade utredningsuppdraget dels

en översyn av bestämmelserna om ackumulerad inkomst, dels en utredning

om koncernbidragens skatterättsliga ställning. De sakkunniga, som antagit

benämningen skatteutredningen angående ackumulerad inkomst m. m. och

som den 31 oktober 1961 framlagt förslag till ändrade bestämmelser om

ackumulerad inkomst, har med skrivelse den 28 maj 1964 överlämnat sitt

slutbetänkande Koncernbidrag in. m. (SOU 1964:29) med förslag till en

skatterättslig reglering av vinstöverföringar mellan företag, som är i intressegemenskap.

Utredningens författningsförslag torde få fogas vid statsrådsprotokollet

i detta ärende som bilaga.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kunyl. Maj. ts proposition nr 126 år 1965

över betänkandet bär efter remiss yttranden avgivits av kammarrätten,

riksrevisionsverket, riksskattenämnden, kommerskollegium (med överlämnande

av yttranden från handelskamrarna), överståthållarämbetet, länsstyrelserna

i Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Kalmar, Malmöhus,

Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Västernorrlands samt Norrbottens län, allmänna

ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden, Sveriges industriförbund,

Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges

hantverks- och industriorganisation, Sveriges redareförening, Svensk

industriförening, Svenska företagares riksförbund, Sveriges lantbruksförbund,

Sveriges skogsägareförbund, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund,

Kooperativa förbundet, Svenska bankföreningen, Svenska försäkringsbolags

riksförbund, Familjeföretagens förening, Skånes handelskammare,

Tjänstemännens centralorganisation, Svenska kommunförbundet,

Svenska stadsförbundet, Sveriges advokatsamfund, Föreningen Auktoriserade

revisorer samt Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund.

Sveriges industriförbund, Svenska bankföreningen och Svenska försäkringsbolags

riksförbund har åberopat ett yttrande av näringslivets skattedelegation.

Sveriges lantbruksförbund har hänfört sig till ett yttrande av

lantbrukets skattedelegation.

I remissyttrandena vitsordas allmänt behovet av en skatterättslig reglering

av vinstöverföringar i form av koncernbidrag.

Vinstöverflyttning enligt gällande rätt

Företagsbeskattningen bygger på den i och för sig naturliga principen att

varje näringsidkare, vare sig denne är en fysisk eller juridisk person, skall

beskattas för sin inkomst av verksamheten. Så länge företaget framstår

som självständigt i förhållande till andra företag, kan inkomsten normalt

beräknas på grundval av den i företagets räkenskaper redovisade vinsten.

Råder däremot intressegemenskap mellan två företag kan sådan vinstöverföring

ha skett mellan dem, som inte skulle kommit till stånd om fråga varit

om av varandra oberoende företag. Vinst som skapats i ett företag redovisas

då hos ett annat företag. De sakkunniga framhåller, att — då vinstöverflyttning

äger rum mellan företag mellan vilka råder intressegemenskap

— vinstöverflyttningen, i den mån den inte åsyftar täckning av förlust

eller utgör förtäckt utdelning, i regel är betingad av andra skäl än

att nå fördelar i beskattningshänseende. Anledningen till vinstöverföringen

torde i flertalet fall vara att det företag, som får bidraget, är i behov av kapitaltillskott

för sin verksamhet. Det kan vidare t. ex. av konkurrenshänsyn

eller av andra orsaker vara av intresse att hos ett visst företag redovisa eu

vinst som är större eller mindre än den vinst, som rätteligen belöper på ifrågavarande

företags verksamhet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1965

De sakkunniga har i betänkandet (s. 27—43) lämnat en redogörelse för

koncernbegreppet och med detta begrepp sammanhängande bestämmelser

i civilrättslig lagstiftning ävensom för koncernsammanhangets betydelse for

beskattningen enligt gällande rätt. Till denna redogörelse torde här få hänvisas.

På s. 46—53 i betänkandet lämnas vidare en redogörelse för vissa uttalanden

i förarbetena och för den historiska bakgrunden till kommunalskattelagens

bestämmelser på detta område.

De sakkunniga konstaterar, att lagstiftaren vid beskattningsreglernas utformning

intagit den ståndpunkten att de olika företagen i en koncern i

princip skall behandlas som en enhet. Detta betyder emellertid inte att koncernen

som sådan upphöjts till ett självständigt skattesubjekt - delföletagen

skattar var för sig för sin inkomst — men i vissa speciella hänseenden,

vilka i och för sig är nog så betydelsefulla, beaktas den omständigheten

att fråga är om koncernföretag, såsom vid beskattningen i samband med

fusion och i vissa fall vid beskattningen av aktieutdelningar.

I övrigt berör skattelagarna i princip inte sådant som beräkningen av

koncernföretagets inkomster och utgifter på grund av den löpande verksamheten

med särskild tanke på att företaget utgör del av en koncern. För koncernföretaget

gäller härvidlag inga andra regler än de som gäller for andra

företag. Detta innebär bl. a. att det inte finns några uttryckliga bestämmelser

angående vinstöverföringar från ett koncernföretag till ett annat.

Huruvida sådana överföringar är tillåtna från skattesynpunkt är således

något som i allmänhet får bedömas enligt de allmänna reglerna för inkomstuppskattningen

och med ledning av rättstillämpning och rättspraxis.

I ett par speciella avseenden har emellertid vinstöverföringar mellan

företag ansetts kräva särskild reglering. Det ena fallet är när vinstöverföringen

påverkat storleken av det utgivande företagets här i riket skattepliktiga

inkomst. Det är detta fall som avses i 43 § kommunalskattelagen.

Det andra fallet gäller det förhållandet att vinstöverföringen inverkat på

skatteunderlaget inom olika kommuner. Detta fall behandlas i 57 § 3 mom.

kommunalskattelagen.

I båda bestämmelserna är det i första hand dolda vinstöverföringar genom

prissättningen på tillhandahållna varor eller tjänster eller andra liknande

åtgärder som åsyftas. Av särskild betydelse är i detta sammanhang

det krav på intressegemenskap mellan de berörda företagen som uppställts

i de nämnda bestämmelserna. Det är detta krav och den närmare innebörden

därav som — trots bestämmelsernas speciella syften — haft ett stort

inflytande på den praxis som efter hand utbildat sig beträffande frågan om

avdragsrätten resp. skattskyldigheten för s. k. koncernbidrag, även om denna

praxis långt ifrån kan sägas vara entydig.

Stadgandet i 43 § kommunalskattelagen har följande lydelse.

Har näringsidkare till någon, som är ekonomiskt intresserad i hans näringsföretag

eller kan öva inflytande på företagets ledning, försålt varor

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965

till lägre pris eller av honom köpt varor till högre pris än de i allmänhet

gällande eller vidtagit andra liknande åtgärder och har, uppenbarligen i

löljd härav, inkomsten av företaget blivit avsevärt lägre än den eljest

skolat bliva, samt är tillika den, vilken inkomsten i stället tillförts, icke

lör inkomsten skattskyldig här i riket, skall inkomsten av företaget beräknas

till det belopp, vartill den kan antagas hava uppgått, därest dylika åtgärder

icke vidtagits.

Av lagrummets innehåll kan konstateras, att detsamma är tillämpligt

under följande förutsättningar, nämligen

att fråga är om vinstöverflyttning från en här i riket skattskyldig näringsidkare

till en härstädes icke skattskyldig person,

att överflyttningen sker till någon, som är ekonomiskt intresserad i givarens

näringsföretag eller som kan öva inflytande på det senare företagets

ledning,

att vinstöverflyttningen skett genom att varor försålts till lägre pris eller

köpts till högre pris än de i allmänhet gällande eller att andra liknande åtgärder

vidtagits samt

att detta uppenbarligen haft till följd, att det här i riket skattskyldiga

företagets inkomst blivit avsevärt lägre än den eljest skolat bliva.

Föreligger dessa förutsättningar skall det vinstöverförande företagets i

Sverige skattepliktiga inkomst höjas med ett belopp motsvarande den överförda

vinsten.

Av bestämmelsens utformning framgår att en restriktiv tillämpning åsyftats,

något som också bekräftas av uttalanden i förarbetena (prop. 1927:

102 s. 244). Eftersom dess syfte är att förhindra skatteflykt genom vinstöverföringar

från riket och kontrollsvårigheterna i sådana fall på grund av

bul vanför hållanden m. m. ofta gör det svårt att klarlägga om moder- och

dotterbolagsförhållande föreligger i det enskilda fallet, synes lagstiftaren

inte ha ansett sig kunna uppställa ett uttryckligt krav på intressegemenskap

mellan kontrahenterna utan nöjt sig med villkoret att den utländske

parten är ekonomiskt intresserad i det svenska företaget eller kan utöva inflytande

på dess ledning.

Det må anmärkas, att stadgandet i 43 § kommunalskattelagen självfallet

äger tillämpning jämväl vid taxering för statlig inkomstskatt (se 2 § förordningen

om statlig inkomstskatt).

Bestämmelsen i 57 § 3 mom. kommunalskattelagen lyder sålunda.

Hava i annat tall än i 43 § sägs rörelseidkare, mellan vilka intressegemenskap

råder (moder- och dotterföretag eller företag under i huvudsak

gemensam ledning) vid affärer sinsemellan genom åsättande av högre

eller lägre pris än de i allmänhet gällande eller andra liknande åtgärder

åstadkommit, att inkomst av deras rörelse i avsevärd mån redovisats inom

annan kommun än den, där inkomsten skulle redovisats, om intressegemenskap

icke förefunnits, skall såsom beskattningsort för den rörelseidkare,

hus vilken för hög inkomst sålunda redovisats, beträffande skälig del av

hans inkomst gälla den kommun, där den andre rörelscidkaren skulle utgjort

skatt för inkomsten, om normal prissättning tillämpats.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 1965

För tillämpningen av denna bestämmelse, som endast berör den kommunala

inkomsttaxeringen, gäller således följande förutsättningar, nämligen

att vinstöverflyttningen skett mellan rörelseidkare (enligt 43 § behöver

den mottagande parten däremot inte vara näringsidkare),

alt vinstöverflyttningen mellan företagen skett vid aflärer dem emellan

genom åsättande av högre eller lägre priser än de i allmänhet gällande

eller att samma resultat åstadkommits genom liknande atgäider,

att vinstöverflyttningen företagits emellan sådana rörelseidkare mellan

vilka intressegemenskap funnits samt

att »affärerna» eller de »liknande åtgärderna» åstadkommit att vederbörande

företags inkomster i avsevärd mån redovisats i annan kommun än

om intressegemenskap inte funnits.

När de angivna förutsättningarna föreligger skall inte, såsom enligt 43 §,

det vinstöverförande företagets taxering höjas utan i stället det företag, till

vilket vinsten överförts, beträffande skälig del av dess vinst beskattas i

samma kommun som den där det överförande löretaget skolat taxeras om

normal prissättning tillämpats.

Bestämmelsens syfte är alltså här att skapa rättvisa kommunerna emellan

och förhindra koncernföretag att spekulera i den olika kommunala utdebiteringen.

Under förarbetena till stadgandet i 57 § 3 mom. kommunalskattelagen

framhölls, att tillämpningen av en dylik beskattningsregel inte borde anförtros

åt de lokala taxeringsnämnderna utan överlämnas åt taxeringsmyndigheter

av högre ordning. Det ansågs självklart, att de lokala taxeringsnämnderna

i intet fall borde tillerkännas någon beslutanderätt i dylika frågor, där

det ju gällde att slita tvister mellan olika kommuner. Alltjämt gäller enligt

67 § taxeringsförordningen att taxering till kommunal inkomstskatt pa

grund av nämnda stadgande inte må verkställas av taxeringsnämnd. Anser

sådan nämnd anledning föreligga att beträffande viss skattskyldig tillämpa

berörda stadgande, skall skriftlig anmälan härom göras hos taxeringsintendenten

i länet.

Den omräkning av inkomsten, som skall ske enligt 43 §, kan däremot verkställas

av taxeringsnämnd.

Om vinstöverföring sker från dotter- till moderföretag och fråga äi om

aktiebolag eller ekonomiska föreningar, kan vinstöverföringen vara att anse

som utdelning. Beträffande utdelning gäller i princip att avdrag härför

inte ätnjutes vid taxeringen. Undantag gäller dock beträffande viss utdelning

från kooperativ förening. I 29 § 2 mom. kommunalskattelagen stadgas

sålunda att — om kooperativ förening av vinsten på sin kooperativa verksamhet

lämnat sina kunder, vare sig de tillhört föreningen eller inte, pristillägg,

rabatt eller annan sådan utdelning i förhållande till gjorda köp eller

försäljningar — föreningen må njuta avdrag för dylik utdelning. Enligt

förordningen den 9 december 1960 (nr 658) med provisoriska bestämmcl
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 1965

ser om beskattningen av aktiebolags och ekonomisk förenings inkomst i

vissa tall, den s. k. Annell-lagen, medges aktiebolag avdrag under sex år

lör utdelning upp till 4 % av nyemitterat aktiekapital. Sistnämnda bestämmelser

gäller t. o. in. 1977 års taxering.

Beträttande utdelning, som svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk

lörening uppbär från annat svenskt sådant företag, gäller enligt 54 § kommunalskattelagen

att det mottagande företaget är frikallat från skattskyldighet

för sådan utdelning om det mottagande företaget inte driver penningrörelse

eller försäkringsrörelse eller är s. k. svart familjebolag. Frikallclsen

från skattskyldighet för utdelning gäller dock inte om det utdelande

förelaget fått åtnjuta avdrag enligt de nyss återgivna bestämmelserna

1 29 § 2 mom. kommunalskattelagen. Med svart familjebolag avses ett aktiebolag

eller ekonomisk förening, vars andelar — direkt eller genom förmedling

av juridisk person — ägs av en fysisk person eller ett fåtal fysiska

personer och som inte verkställer utdelning i skälig omfattning. Ett svart

familjebolag är frikallat från skattskyldighet för mottagen utdelning endast

såvitt avser utdelning på aktier eller andelar, vilka innehas av bolaget

eller töreningen såsom ett led i organisationen av annan verksamhet än

förvaltning av fastighet, värdepapper eller annan därmed likartad lös egendom.

Skattskyldighet för utdelning föreligger sålunda om fråga inte är om

utdelning på organisationsaktier eller organisationsandelar. Bolag eller

förening som driver penningrörelse eller vissa slags försäkringsrörelse är

likaledes skattskyldigt för utdelning på andra aktier och andelar än organisationsaktier

och organisationsandelar. Företag som driver livförsäkringsrörelse

är skattskyldigt för all utdelning.

Sä länge den törenämnda Annell-lagen gäller är svenska aktiebolag och

svenska ekonomiska föreningar skattskyldiga för utdelningar på aktier och

andelar, som förvärvats i kapitalplaceringssyfte. Aktier och andelar anses

förvärvade i kapitalplaceringssyfte, om deras sammanlagda röstetal vid beskattningsårets

utgång motsvarade mindre än en fjärdedel av röstetalet

för samtliga aktier eller andelar i det bolag eller den förening, som verkställt

utdelningen, och det inte görs sannolikt att förvärvet av aktierna

eller andelarna betingats av rörelse, jordbruk eller skogsbruk, som bedrivs

av det utdelningsmottagande företaget eller av aktiebolag eller ekonomisk

förening, som med hänsyn till äganderättsförhållanden eller organisatoriska

förhållanden kan anses stå detta företag nära. Vidare är s. k. förvaltningsföretag

enligt Annell-lagen skattskyldiga för mottagen utdelning i den

män sammanlagda beloppet av mottagen utdelning inte motsvaras av egen

utdelning för samma beskattningsår, eller - för investmentbolagen — den

egna utdelningen ökad med en fjärdedel.

De sakkunniga påpekar, all i vissa fall, dä den prissättning som tillämpats

vid affärer mellan företag, som är i intressegemenskap, befunnits onormal,

den vinstöverföring som skett i praxis har bedömts som förtäckt vinst
2

Bihang till riksdagens protokoll t''.Hi 5. 1 samt. Nr 120

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965

utdelning. I sådana fall har avdrag för vinstöverföringen vägrats och den

onormala prissättningen sålunda underkänts. När så skett har mottagaren

i regel varit skattskyldig för utdelningen, varför den överförda vinsten ändock

beskattats hos denne.

Emellertid har, framhåller de sakkunniga, taxeringsmyndigheterna ingripit

mot vinstöverföring genom onormal prissättning även utan att åberopa

förtäckt utdelning. Som exempel på alt taxeringsmyndigheterna ansett

sig kunna och böra uppdraga vissa gränser för onormal prissättning nämner

de sakkunniga den schablonregel, som åtminstone tidigare förordats av

allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden. Enligt denna

regel, som var avsedd att tillämpas inte blott vid den kommunala utan även

vid den statliga inkomsttaxeringen, skulle man i fråga om prissättningen i

beskattningshänseende kunna godtaga en halvering eller fördubbling av i

allmänhet gällande marknadspriser. Affärsmässigt betingade omständigheter

skulle dock i vissa fall kunna motivera än större proportioner på den

skattemässigt godtagbara vinstöverflyttningen genom prisbestämningen.

De sakkunniga gör i detta sammanhang bl. a. följande kommentar.

Med hänsyn till att frågan om prissättningens inverkan på inkomstberäkningen

uttryckligen reglerats endast i specialfallen enligt 43 § och 57 §

3 mom,, kommunalskattelagen kan givetvis ifrågasättas i vad mån den

nämnda schablonregeln verkligen överensstämmer med lagstiftarens mening.

Även om nämnda schablonregel, som också återgivits i skattelitteraturen,

i viss utsträckning uppfattats såsom normerande vid den praktiska

tillämpningen, finns intet belägg för att regeln skulle ha vunnit rättsligt

erkännande av den högsta instansen. Man kan nog tvärtom utgå från att

skattedomstolarna inte är benägna att binda sig vid en dylik regel. Utan

att det i och för sig behöver utgöra något bevis för ett principiellt ställningstagande

i frågan, kan nämnas det i betänkandet (bil. 1 nr 35) redovisade

rättsfallet. Där hade regeringsrätten att taga ställning till taxeringsintendentens

yrkande alt avdrag för koncernbidrag måtte helt förvägras ett rederibolag

eller, i andra hand, medges med endast ett lägre belopp, som tydligen

framräknats med tillämpning av nämnda schablonregel. Regeringsrätten

föredrog det förra alternativet (RN 1958 nr 5:3). Däremot torde såsom

förut nämnts lagstiftaren inte ha varit beredd att godtaga en medvetet

oriktig prissättning av vilken storleksordning som helst. I så fall skulle såsom

allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden framhållit

i det nyssnämnda målet även obetydliga affärstransaktioner kunna

medföra rätt till obegränsade koncernbidrag. Det är därför naturligt att man

i den praktiska tillämpningen, vilket den ifrågavarande schablonregeln tyder

på, försökt använda sig av en allmän riktlinje för bedömningen av vad som

kan anses vara tillåtna eller icke tillåtna avvikelser från normal prissättning.

Även om taxeringsmyndigheternas rätt att utan stöd av bestämmelserna

i 43 § och 57 § 3 mom. kommunalskattelagen och utanför området för förtäckt

vinstutdelning ingripa mot onormal prissättning i viss utsträckning

lämnats obestridd, är det likväl i någon mån oklart vad som i detta hänseende

skall anses tillåtet och inte tillåtet utanför området för nämnda bestämmelser.

Oklarheten gäller framför allt i vad mån onormal prissättning,

frånsett utlandsfallen, kan accepteras vid den statliga inkomsttaxeringen,

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år W65

eftersom 57 § 3 mom. kommunalskattelagen endast ingriper vid den kommunala

beskattningen. Men oklarheten vidlåder också kommunalbeskattningen,

i den mån den tillämpade prissättningen avviker från den gängse

prissättningen men likväl inte i sådan grad att den avsevärt påverkat inkomstredovisningen.

Bestämmelserna i 54 § samt i 43 § och 57 § 3 mom. kommunalskattelagen

reglerar vinstöverföringar i form av vanlig utdelning på aktier eller andelar

samt i form av återbäring eller prissättning. Frågan om behandlingen av direkta

bidrag, s. k. koncernbidrag, mellan moder- och dotterföretag är inte

reglerad i skattelagarna. Då avdrag för koncernbidrag likväl medgelts i

vissa fall, beror detta på att koncernbidrag betraktats såsom en omkostnad

i det utgivande företagets verksamhet resp. intäkt i det mottagande företagets

rörelse inom ramen för bestämmelserna i 28 och 29 §§ kommnnalskattelagen.

De sakkunniga lämnar i betänkandet (s. 59—65) en redogörelse för

praxis sådan den kommit till uttryck i utslag från beskattningsdomstolarna

och i förhandsbesked från riksskattenämnden. I två bilagor, som fogats till

betänkandet, har en sammanställning gjorts av rättsfallen på detta område.

Till denna redogörelse och till dessa bilagor torde här få hänvisas.

I betänkandet konstateras, att det avgörande för om ett koncernbidrag är

avdragsgillt vid givarens taxering är om bidraget utgör omkostnad för intäkternas

förvärvande och bibehållande. De sakkunniga anför därefter.

Då här talats om koncernbidrag såsom en bolagets omkostnad för intäkternas

förvärvande eller bibehållande, innebär detta, såsom framgår av sammanhanget,

närmare bestämt att fråga är om en omkostnad i det utgivande

bolagets rörelse, dvs. i förvärvskällan. Att bidraget är till gagn för koncernredovisningen

ur mera allmän synpunkt kan således inte i och för sig

motivera avdragsrätt. Bidraget måste framstå såsom en direkt omkostnad

i förvärvskällan enligt de allmänna grunderna för inkomstuppskattningen

för det företag som lämnat bidraget.

Med denna utgångspunkt utgör enbart den omständigheten, att ett koncernförhållande

föreligger mellan det bolag som lämnar ett koncernbidrag

och det mottagande bolaget, inte tillräcklig grund för avdragsrätt. Det räcker

alltså inte att fråga är om moder- och dotterbolag eller om systerbolag.

Det är i och för sig inte heller avgörande om i det enskilda fallet föreligger

s. k. horisontell eller vertikal integration. En annan sak är att utsikterna

för avdragsrätt torde vara större i fall av vertikal integration än i fall av

horisontell integration, eftersom koncernverksamheten i det förra fallet i

allmänhet bygger på »affärer» mellan de olika företagen, såsom t. ex. inköp

av råvaror eller halvfabrikat resp. försäljning av färdigprodukter. Det

är förekomsten av sådana affärer bolagen emellan som synes markera skiljelinjen

mellan de fall i vilka regeringsrätten medgivit avdrag för koncernbidrag

och de fall, å andra sidan, i vilka avdrag vägrats. Dylika affärer bör

emellertid kunna komma till uttryck även i annan form än nu nämnts, t. ex.

genom täckande helt eller delvis av administrationskostnader och liknande

som kan medverka till ett förmånligare driflresultat för koncernen i dess

helhet. För alt motivera avdragsrätt bär koncernbidraget alltså framstå som

en utgift i förvärvskällan, som på kortare eller längre sikt kan antas vara

av betydelse för intäkternas förvärvande eller bibehållande.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 ur 1965

Utredningen

De sakkunniga konstaterar, att det är oklart vad som är tillåtet och inte

tillåtet i fråga om vinstöverflyttning vid beskattningen. Detta gäller inte

bara beträffande de öppna koncernbidragen, för vilka uttryckliga bestämmelser

saknas, utan också beträffande de mer eller mindre dolda vinstöverflyttningar,

som beror på prissättningen. Enligt direktiven avser utredningsuppdraget

närmast att åstadkomma en uttrycklig reglering av de öppna

koncernbidragen. Emellertid har, framhåller de sakkunniga, de dolda

vinstöverföringar, som sker genom prissättning och andra liknande åtgärder,

ett så nära samband med de öppna koncernbidragen — gränsen mellan

de olika slagen av vinstöverföring är för övrigt inte alltid klar — att det

knappast går att uppställa skatteregler för de öppna koncernbidragen utan

att samtidigt beakta de dolda vinstöverföringarna. De sakkunniga framlägger

därför förslag till en skatterättslig reglering av såväl dolda som öppna

vinstöverföringar. Angående principerna för utformningen av skattereglerna

anför de sakkunniga.

Utformningen av eventuella skatteregler är i första hand beroende av efter

vilka principer och under vilka förutsättningar vinstöverflyttningar anses

kunna godtas från beskattningssynpunkt, när det gäller skattskyldiga,

mellan vilka intressegemenskap råder. Det kan då konstateras, att det finns

två ytterlighetsfall, nämligen antingen att förbjuda all vinstutjämning —

vilket skulle innebära att en affärsmässigt »riktig» prissättning företagen

emellan måste tillämpas vid beräkning av nettointäkt och att någon vinstöverföring

med avdragsrätt för givaren och skattskyldighet för mottagaren

inte är tillåten — eller att medgiva en obegränsad rätt till vinstutjämning.

En »riktig» vinstredovisning framstår som naturlig, då intressegemenskapen

är obetydlig. Föreligger inte någon intressegemenskap, kan prissättningen

vid affärer företagen emellan förutsättas vara den affärsmässigt riktiga,

och någon vinstöverflyttning i egentlig mening äger inte rum vare sig genom

prissättning eller i annan form. En obegränsad resultatutjämning åter kan

framstå som naturlig, t. ex. när fråga är om moderbolag och helägt dotterbolag,

dvs. i princip en och samma skattskyldig. Rätten till vinstöverföring

vid inkomsttaxeringen bör således påverkas bl. a. av graden av den intressegemenskap,

som råder företagen emellan.

Utredningen har gjort en begränsad undersökning rörande den skattemässiga

behandlingen av koncernföretag och deras inbördes vinstöverföringar

i vissa andra länder. Sammanställningen av dessa undersökningar återfinns

på s. 65—■77 i betänkandet. Till denna sammanställning torde här få hänvisas.

Det framgår av den av de sakkunniga gjorda undersökningen att man

i vissa länder, t. ex. Västtyskland och Nederländerna, accepterat en sammanslagning

i beskattningshänseende av företag inom en koncern, en s. k.

organmetod. Beskattningen har skett av de i koncernen ingående bolagen

som om fråga var om ett enda företag. Regler av sådan innebörd har de

sakkunniga dock inte ansett sig böra föreslå. I betänkandet anförs härom.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 1965

Även om koncernbegreppel erkänts i var aktiebolagslag och koncernsammanhanget

i viss utsträckning beaktats i skattelagstiftningen, är dock ett

fiångaende a\ principen, att varje skattskyldig skall taxeras för sig för sin

inkomst, en så genomgripande åtgärd, att frågan om en dylik reform närmast

torde falla inom allmänna skatteberedningens utredningsuppdrag. Visserligen

kan det sägas att man i vårt land i vissa fall accepterar en form av

organmetod. Utredningen syftar här på de s. k. kommissionärsbolagen, där

kommissionärsbolagets hela vinst redovisas och beskattas hos ett annat bolag,

i regel moderbolaget. Ofta är det dock i dylika fall inte fråga om företag,

som vart och ett driver verksamhet. I själva verket driver därvid huvudföretaget

en del av sin verksamhet under det andra företagets, kommissionärsbolagets,

namn.

Koncernbidrag inom helägd bolagskoncern

Utredningen tar först upp frågan om den skattemässiga behandlingen av

öppna koncernbidrag mellan ett moderbolag och helägt dotterbolag.

Då det gäller ett moderbolag och dess helägda dotterbolag, kan det enligt

utredningens mening i viss mån synas naturligt att skattemässigt behandla

föreLagen som eu och samma skattskyldig och således medge en obegränsad

rätt till resultatutjämning. Framför allt synes detta motiverat i de fall moderbolaget

bildat dotterbolaget och hela tiden ägt samtliga aktier i sistnämnda

företag. Att man av organisatoriska skäl delat verksamheten på två företag

horde inte behöva få skattemässiga verkningar. Vad som talar mot en

obegränsad resultatutjämning i dylika fall synes endast vara konsekvenserna

vid kommunaltaxeringen.

Det torde därför, enligt utredningens mening, från såväl de skattskyldigas

som beskattningsmyndigheternas synpunkt böra vara en fördel, om den

vinstöverföring, som sker mellan moderbolag och helägt dotterbolag, kan

godtas vid inkomsttaxeringen under förutsättning afl överföringen inte

framstår som ett kringgående av gällande regler om kedjebeskattning. Det

förutsätts, att regler finns, som garanterar, att kommunernas beskattningsrätt

inte träds för nära.

Ytterligare två villkor för avdragsrätt för vinstöverföringar måste dock,

framhåller utredningen, uppställas. Dessa villkor är att moder- och dotterbolagsförhållandet

bestått under hela beskattningsåret för båda bolagen

samt att beskattningsåren för båda bolagen omfattat räkenskapsår, som "avslutats

vid samma tidpunkt. Det första av dessa villkor avser alt förhindra,

att reglerna utnyttjas för alt nå en förlustutjämning som inte är godtagbar.

Det andra villkoret är nödvändigt för att förhindra, att beskattningen av

koncernens vinster genom överföringar ständigt skjuts på framtiden.

Med de begränsningar, som följer av nu angivna förutsättningar och villkor,

anser sig utredningen kunna förorda eu rätt till fri resultat utjämning

genom koncernbidrag inom eu koncern, som består av moderbolag och helägt

dotterbolag, vilka båda är svenska aktiebolag.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 1965

Med helägt dotterbolag bör enligt utredningen i detta sammanhang forstås,

att moderbolaget äger aktier motsvarande mer än nio tiondelar av aktiekapitalet

i dotterbolaget. I dylikt fall kan bolagen med stöd av bestämmelserna

i 174 § 1 och 2 mom. aktiebolagslagen fusioneras till ett enda företag.

Den rätt till vinstöverföring i form av koncernbidrag mellan moderbolag

och helägt dotterbolag, som utredningen sålunda förordat, bygger på det

förhållandet, att bolagen genom fusion kan sammanföras till ett enda företag

och att bolagen därför i viss utsträckning kan ses som en skattskyldig.

Samma skäl skulle, framhåller utredningen, kunna tala för att medgiva en

liknande rätt till vinstöverföring mellan andra bolag inom en koncern,

därest aktieägareförhållandena mellan bolagen är sådana, att de bolag, mellan

vilka vinstöverföring sker, efter en eller flera fusioner med tillämpning

av 174 § 1 och 2 mom. lagen om aktiebolag kan sammanslås till ett enda företag.

Förutsättningen skulle då vara, att den bolagskedja, som från moderbolaget

leder fram till de bolag, varom är fråga, ägs — direkt eller indirekt

genom andra svenska aktiebolag inom koncernen till mer än 90 % a\ moderbolaget.

Det skulle givetvis få ankomma på det bolag, som yrkade avdrag

för koncernbidrag, att visa att detta krav på ägareförhållandena är

uppfyllt. Samma förutsättningar och villkor i övrigt, som nyss angetts lör

överföring mellan moderbolag och helägt dotterbolag, måste givetvis även

här föreligga. Detta innebär, att ägareförhållandena under hela beskattningsåret

för de bolag, mellan vilka vinstutjämning sker, skall ha varit sådana,

att möjlighet till fusion enligt 174 § 1 och 2 mom. aktiebolagslagen

förelegat. Vidare måste beskattningsåren för båda bolagen ha omfattat räkenskapsår,

som avslutats vid samma tidpunkt.

Utöver nu angivna villkor måste dock, framhåller utredningen, även krävas,

att man förhindrar afl vinstöverföringen utnyttjas för att kringgå gällande

regler om kedjebeskattning. Reglerna om kedjebcskattning bör enligt

utredningens mening anses ha kringgåtts i sådana fall, då vinstöverföring

genom koncernbidrag leder till att beloppet i fråga beskattas hos endast ett

av företagen medan vinsten, om den i stället delats ut, hade beskattats hos

båda företagen. De sakkunniga anför härom.

Enligt utredningens mening bör en vinstöverföring från ett dotterbolag

till moderbolaget med avdragsrätt för dotterbolaget och skattskyldighet för

moderbolaget inte anses innebära ett kringgående av principen om kedjebeskattning

av bolagsvinster, därest moderbolaget inte varit skattskyldigt för

utdelningen, om vinstmedlen i stället delats ut. Därest vinstmedlen överförts

utdelningsvägen, hade beskattningen skett hos dotterbolaget medan beskattningen,

om överföringen skett genom avdragsgillt koncernbidrag, verkställts

hos^moderbolaget. I båda fallen beskattas emellertid vinstmedlen endast en

gång. Annat blir förhållandet, om moderbolaget är skattskyldigt för utdelning

från dotterbolaget, överförs vinstmedlen i dylikt fall utdelningsvägen,

beskattas vinstmedlen hos såväl dotterbolaget som moderbolaget.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:Is proposition nr 126 år 1965

Detta hänsynstagande till kedjebeskattningen får, konstaterar utredningen,

dock till följd att bestämmelserna blir komplicerade och att möjligheterna

att medge resultatutjämning genom koncernbidrag begränsas. På s.

91—93 i betänkandet redovisar utredningen genom vissa exempel de svårigheter

som föreligger, då det gäller att avgöra om en vinstöverföring mellan

två bolag i en koncern skall anses innebära att gällande regler om kedjebeskattning

kringgås. De givna exemplen visar, framhåller utredningen, att

— så länge nuvarande regler om kedjebeskattning gäller — bestämmelser,

som skall möjliggöra en resultatutjämning genom koncernbidrag utan att

reglerna om kedjebeskattning sätts helt eller delvis ur kraft, måste bli relativt

komplicerade. Utredningen har därför av praktiska skäl funnit det

nödvändigt att begränsa de fall, då en resultatutjämning genom öppna koncernbidrag

medges. Rätt till dylik utjämning synes enligt utredningens

mening kunna medges enligt följande.

1. Om aktieägareförhållandena mellan bolagen inom en koncern visas

vara sådana, att bolagen eller vissa av dem efter en eller flera inom koncernen

vidtagna fusioner med stöd av 174 § 1 och 2 mom. aktiebolagslagen

kan sammanslås till ett enda bolag, skall moderbolaget äga lämna öppet

koncernbidrag till vilket som helst av de bolag inom koncernen, som sålunda

kan fusioneras med moderbolaget.

2. Om ett aktiebolag i direkt ägo innehar aktier i ett eller flera andra

bolag i sådan omfattning, att fusion med stöd av 174 § 1 och 2 mom. lagen

om aktiebolag kan ske, skall dotterbolag, som här avses, äga lämna öppet

koncernbidrag till moderbolaget under förutsättning, att moderbolaget, oavsett

om och i vad mån det självt verkställer utdelning, är frikallat från

skattskyldighet för utdelning från dotterbolaget. Vidare skall dotterbolaget

äga lämna öppet koncernbidrag till ett annat sådant dotterbolag under

förutsättning antingen att moderbolaget, oavsett den egna utdelningen, är

frikallat från skattskyldighet från givarebolaget eller att moderbolagets

skattskyldighet för utdelning från såväl givare- som mottagårebolaget i

båda fallen är lika beroende av moderbolagets egen utdelning eller att moderbolaget,

oavsett den egna utdelningen, är skattskyldigt för utdelning

från båda dotterbolagen.

3. Därjämte krävs, att den intressegemenskap mellan företagen, som

anges vid 1. och 2., bestått under hela beskattningsåret för de bolag, mellan

vilka koncernbidrag går, ävensom att beskattningsåren för båda bolagen utgått

vid samma tidpunkt.

Genom det uppställda kravet att förutsättningar för fusion enligt 174 §

1 och 2 mom. aktiebolagslagen skall föreligga, begränsas rätten till öppna

koncernbidrag till s. k. allmänna aktiebolag, dvs. bolag som omfattas av

aktiebolagslagens regler. Med denna utformning av bestämmelserna kan

öppna koncernbidrag inte lämnas till eller från ett försäkringsaktiebolag

eller ett bankaktiebolag. Enligt utredningens mening bör rätten till koncernbidrag

inte utsträckas att gälla försäkringsaktiebolag. Då speciella beskattningsregler

gäller för försäkringsbolagen och dessa regler därjämte är föremål

för omprövning, har utredningen inte föreslagit någon rätt till öppna

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1965

koncernbidrag för dylika bolag. För bankbolagens del torde, framhåller utredningen,

en rätt till öppna koncernbidrag ha relativt liten betydelse. Möjligen

kan dock en inkomstöverföring mellan ett bankaktiebolag och ett dotterbolag,

som äger fastighet där bankbolaget driver rörelse, vara aktuell. Utredningen

föreslår därför, att öppet koncernbidrag skall kunna lämnas till

och från ett bankaktiebolag. Då motsvarighet till bestämmelserna i 174 §

2 mom. aktiebolagslagen inte finns i banklagen bör, enligt de sakkunniga,

förutsättningen för koncernbidrag vara att bankbolaget äger samtliga aktier

i dotterbolaget.

Utredningen konstaterar, att de inskränkningar i överföringsrätten, som

måste göras med hänsyn till gällande regler om kedjebeskattning, leder till

att bestämmelserna blir i viss mån komplicerade och att tillämpningsområdet

för desamma blir relativt begränsat. En rätt till öppna koncernbidrag

i nu angivna fall bör dock enligt utredningens mening möjliggöra en tillfredsställande

resultatutjämning inom flertalet bolagskoncerner. överföring

kan ske t. ex. från ett dotterbolag till moderbolaget, om organisationsförhållande

föreligger, och från moderbolaget till vilket annat bolag som

helst inom koncernen i den mån koncernen är helägd.

Kommunernas beskattningsunderlag bör enligt utredningen i princip

inte påverkas av vinstöverföring genom öppet koncernbidrag i annan mån

än att beloppet får utnyttjas för förlustutjämning hos mottagaren. I den

mån inkomst kvarstår efter eventuell förlustutjämning, bör av mottagarens

inkomst ett belopp motsvarande högst koncernbidraget —- på sätt nu sker

— beskattas i den kommun, dit inkomsten skulle ha hänförts, om givarebolaget

inte medgetts avdrag. Då det förutsätts, att vinstöverföringen redovisas

öppet i deklarationerna, behöver, framhåller de sakkunniga, cn bestämmelse

av denna innebörd inte medföra några kontrollsvårigheter för

beskattningsmyndigheterna.

Koncernbidrag inom icke helägd bolagskoncern

Då det gäller bolag, där koncernens andel i aktiekapitalet är 90 % eller

mindre, föreligger enligt utredningens mening inte samma skäl att tillåta

en fri resultatutjämning. Man kan i dylika fall inte betrakta moder- och

dotterföretag som en skattskyldig. Sker en överföring mellan bolagen, är det

i regel fråga antingen om utdelning eller aktieägaretillskott eller också om

en kostnad i givarens verksamhet. Även här kan naturligtvis, framhåller de

sakkunniga, avdragsrätt för koncernbidrag medges, om bidraget utgör driftkostnad

i bolagets verksamhet. Såsom redan framhållits måste avdragsrätten

i dylika fall bli beroende på förhållandena i de enskilda fallen.

Utredningen har diskuterat möjligheten att införa en rätt till öppen resultatutjämning

i de fall, då ett bolag ägs av två eller flera andra bolag som

ett led i dessa bolags verksamhet. Utredningen har dock inte ansett sig kun
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 1965 25

na förorda en rätt till obegränsad resultatutjämning. Utredningen anför

härom.

Det mest typiska exemplet torde vara ett kraftverksbolag, som ägs av flera

industribolag för att tillgodose deras förbrukning av elektrisk kraft. Ett visst

behov av rätt till vinstöverföring från moderföretagen till dotterföretaget

kan föreligga i dylika fall för att dotterbolagets avskrivningsmöjligheter

skall kunna utnyttjas. Emellertid torde den för detta ändamål nödvändiga

vinstöverföringen normalt kunna ske genom prissättning å kraften och genom

koncernbidrag, som är att anse som driftkostnad för moderföretagen.

En vinstöverföring från moderbolaget till kraftverksbolaget kunde även från

andra synpunkter framstå som önskvärd, nämligen med hänsyn till att

kraftverkskommunerna i regel har ett lågt beskattningsunderlag. Men ett

öppet koncernbidrag skall enligt utredningens förslag beskattas i givarens

kommun och skulle således inte komma kraftverkskommunen tillgodo. Utredningen

har därför inte ansett sig böra föreslå en rätt till resultatutjämning

genom öppna koncernbidrag i fall som här avses. Det är även svårt att

överblicka konsekvenserna i olika hänseenden av sådana bestämmelser.

Ej heller har utredningen ansett sig kunna förorda eu rätt till fri resultatutjämning

mellan bolag, som ägs av samma fysiska personer. I dylika

fall är båda bolagen i regel s. k. fåmansbolag. En vinstutjämning mellan

två bolag, som ägs av samma fysiska personer, kan, framhåller utredningen

— bl. a. med tanke på risken för missbruk — inte gärna tillåtas, därest

samma resultatutjämning inte varit möjlig, om givarebolaget varit dotterbolag

till mottagareföretaget. Utredningen tillägger.

Som villkor för rätt till resultatutjämning skulle således behöva uppställas

att aktierna i givarebolaget, om de ägts av det mottagande bolaget, skulle

l,fgjort organisationsaktier hos detta. Enligt utredningens mening kan det

knappast försvaras, att man som villkor för avdragsrätten kräver eu prövning

av ett koncernförhållande som inte existerar. Utredningen har därför

ansett sig böra avstå från att föreslå regler av denna innebörd, i all synnerhet

som viss resultatutjämning även här kan ske genom prissättning och genom

sådana bidrag som kan betraktas som driftkostnad. En rätt till fri resultatutjämning

enligt de regler utredningen tidigare förordat kan erhållas,

om aktierna i det ena bolaget överlåtes på det andra eller om aktierna i båda

bolagen samlas hos ett gemensamt moderbolag.

Koncernbidrag mellan bolag och förening samt mellan föreningar

Utredningen konstaterar, att aktiebolag i vissa fall ägs av ekonomiska föreningar.

Därvid uppkommer frågan om rätt till vinstöverföring dels mellan

bolag, som ägs på detta sätt, dels mellan dylikt bolag och förening. Med ekonomisk

förening avser utredningen i detta sammanhang förening, som är av

beskaffenhet som sägs i 1 § lagen den 1 juni 1951 (nr 908) om ekonomiska

föreningar. Det är enbart fråga om föreningar av kooperativ karaktär och

således föreningar, som inte kan utgöra fåmansföretag.

Enligt utredningens mening bör del förhållandet alt två svenska bolag

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965

ägs av en och samma svenska ekonomiska förening inte hindra att man

medger samma möjlighet till resultatutjämning mellan bolagen som om bolagen

ägts av ett s. k. allmänt aktiebolag. Det bör emellertid här krävas att

föreningen i direkt ägo innehar samtliga aktier i båda bolagen,

Om en svensk ekonomisk förening äger samtliga aktier i ett svenskt aktiebolag,

kan det i och för sig vara berättigat att betrakta företagen som en

skattskyldig. En rätt till vinstöverföring genom öppet koncernbidrag från

föreningen till bolaget bör enligt utredningens mening inte föranleda några

betänkligheter. Däremot kan erinringar göras mot en vinstöverföring i motsatt

riktning. Utredningen anför härom.

Mot införandet av en rätt till vinstöverföring från bolag till förening kan

nämligen andragas, att skatteprocenten vid den statliga taxeringen är olika

för bolag och föreningar. Det innebär en lägre beskattning, om bolagets

vinst taxeras hos föreningen. Därjämte kan anföras, att dubbelbeskattningen

hos ekonomiska föreningar är väsentligt mildrad genom att avdrag får

åtnjutas för sådan utdelning, som sker i form av prisrabatter och pristilllägg.

Om ett aktiebolags vinster får överföras till en ekonomisk förening,

innebär detta således inte endast en lägre beskattning utan kan även innebära

en risk för att dubbelbeskattningen av bolagsvinsten helt eller delvis

elimineras. Från fiskalisk synpunkt kan således invändningar göras mot en

rätt till vinstöverföringar från ett bolag till en förening. Även från konkurrenssynpunkt

kan erinringar riktas mot att vinsterna i ett bolag, som ägs

av en förening, blir lindrigare beskattade än vinsterna i ett bolag som har

andra aktieägare.

Det ligger emellertid inte inom utredningens uppdrag att ompröva reglerna

för beskattning av ekonomiska föreningar eller att åstadkomma likformighet

i beskattningsreglerna för aktiebolag och ekonomiska föreningar.

I princip är dock vinsterna i såväl bolag som föreningar underkastade dubbelbeskattning.

Med hänsyn härtill har utredningen — om ock med viss

tvekan — stannat för att föreslå en rätt till överföring genom öppet koncernbidrag

även från ett bolag till en förening.

Utredningen understryker, att de villkor, som uppställts för öppet koncernbidrag

inom en helägd bolagskoncern, även måste vara uppfyllda när

moderföretaget är en ekonomisk förening. Sålunda skall intressegemenskapen,

dvs. i detta fall att föreningen ägt samtliga aktier i bolaget eller bolagen,

ha bestått under hela beskattningsåret, varjämte beskattningsåren för

berörda företag skall ha utgått vid samma tidpunkt. Vidare gäller att koncernbidraget

inte får innebära att gällande bestämmelser om kedjebeskattning

kringgås.

Även föreningarna inom kooperationen kan, framhåller utredningen vidare,

sägas bilda en enhet. Vissa skäl kunde därför tala för att medge en

fri resultatutjämning även mellan dylika föreningar. Utredningen föreslår

emellertid inte någon rätt till resultatutjämning genom koncernbidrag inom

en dylik koncern. I betänkandet anförs härom.

Emellertid finns redan i 29 § 2 mom. kommunalskattelagen bestämmelser

om rätt till avdrag för rabatter och pristillägg, varigenom vinsten i önskad

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965

utsträckning kan överföras från en förening till dess medlemmar. En rätt till

vinstöverflyttning i motsatt riktning skulle innebära, att man på eu omväg

medgav avdragsrätt för föreningsavgifter. Utredningen har därför inte ansett

sig kunna förorda en rätt till fri resultatutjämning mellan föreningar.

Enligt utredningens mening kan inte heller lika starka skäl åberopas för en

resultatutjämning mellan föreningar som mellan bolag i helägda koncerner.

Förhållandena inom föreningsrörelsen kan närmast jämföras med förhållandet

mellan ett bolag, som ägs av flera andra bolag, och dess olika moderbolag.

I sistnämnda fall har utredningen inte ansett sig kunna förorda en

rätt till fri resultatutjämning.

Vad nu sagts gäller föreningar av kooperativ karaktär. Alltjämt finns,

framhåller utredningen, vissa ekonomiska föreningar, som bildats enligt

äldre lag och som inte har kooperativ karaktär, t. ex. fastighetsföreningar.

Andelarna hos en sådan förening kan vara samlade hos en ekonomisk förening

eller ett bolag. Även i dylika fall kunde vara motiverat med en rätt till

fri resultatutjämning mellan föreningen och dess moderföretag. Då emellertid

föreningar av avsedd typ torde vara under successiv avveckling, synes

enligt utredningens mening några specialregler för dylika företag knappast

böra införas i skattelagstiftningen.

Koncernbidrag som utgör omkostnad

Av redogörelsen för gällande rätt framgår att avdragsrätt föreligger för

koncernbidrag eller annat bidrag, om bidraget utgör driftkostnad i det givande

företagets verksamhet. Härutinnan föreslår utredningen inte någon

ändring. Det är emellertid svårt att ange under vilka förhållanden och med

vilket belopp avdrag kan medges för dylikt bidrag mellan intressentföretag.

Utredningen anför härom.

För alt avdragsrätt skall medges måste dock finnas ett klart samband

mellan de verksamheter de berörda företagen bedriver. Företagen kan ha affärer

sinsemellan eller också kan det ena företaget äga tillgångar, som uthyrs

till det andra, eller tillhandahålla detta företag tjänster av olika slag eller

också ha gemensamma marknadsintressen. Detta samband mellan företagen

får inte vara alltför obetydligt. Beträffande storleken av avdragsgillt bidrag

kan, som redan understrukits, några generella beräkningsgrunder inte anges.

Det måste bli en bedömning från fall till fall. Avgörande är om bidraget

kan anses motiverat av del intresse, det givande företaget för sin verksamhet

kan ha av det andra företaget. Det ligger i sakens natur att avdrag för

koncernbidrag i regel skall kunna godkännas i de fall, då en motsvarande

vinstöverflyttning via prissättningen skulle ha godkänts.

Utredningen framhåller vidare att avdragsrätt kan föreligga för koncernbidrag

även mellan ett svenskt och ett utländskt bolag, mellan vilka intressegemenskap

råder, nämligen om bidraget utgör kostnad i det givande bolagets

rörelse. Det måste emellertid även här bli en bedömning i det enskilda

lallet, med vilket belopp avdrag skall kunna godtas. Utredningen gör följande

uttalande.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1965

EU koncernbidrag kan ges i den formen att moderbolaget bestrider kostnader

för det utländska dotterbolagets räkning, t. ex. kostnader för marknadsundersökning

etc. i det land, där dotterbolaget bedriver sin verksamhet.

Moderbolaget kan också lämna dotterbolaget ett bidrag för att täcka sådana

kostnader. En förutsättning för avdragsrätt i dylika fall är givetvis, att kostnaderna

i fråga har direkt samband med de affärstransaktioner, som förekommer

mellan moderbolag och dotterbolag, dvs. att kostnaderna avser

åtgärder, som ökar moderbolagets försäljning till dotterbolaget. Moderbolaget

har med andra ord för sin egen verksamhet ett direkt intresse av att

de åtgärder vidtas, som kostnaderna avser. Genom att moderbolaget bestritt

kostnaderna kan moderbolaget vid försäljning till dotterbolaget antingen

omedelbart eller i framtiden ta ut högre pris på sina varor än om

dotterbolaget haft att stå för kostnaderna i fråga. Moderbolagets utlägg kommer

med andra ord tillbaka i form av högre försäljningsvinst.

Beskattning av ackordsvinst

Enligt utredningens mening bör av praktiska skäl som villkor för avdragsrätt

för öppet koncernbidrag krävas, att bidraget lämnas antingen i form av

kontanter eller genom att det mottagande företaget får en fordran på det

givande företaget. På så sätt undviks de värderingsproblem, som uppslår,

om överföringen sker i form av andra tillgångar. Något skäl att kräva att

överföringen sker i form av en revers, med eller utan räntentfästelse, finner

utredningen inte föreligga.

Ett öppet koncernbidrag bör emellertid också kunna ges på det sättet

att det givande företaget helt eller delvis efterskänker en fordran på det

andra företaget. Även ett efterskänkande av fordran kan, framhåller utredningen,

sägas innebära en överflyttning av tillgångar, eftersom givarens

ekonomiska ställning försämras och mottagarens förbättras. Den förlust,

som uppkommer då fordran efterskänks, kan vara avdragsgill, även om

förutsättningar för öppet koncernbidrag inte föreligger, nämligen om förlusten

är att anse som driftförlust. Sådan föreligger i regel, när fordringsoch

skuldförhållandet har sin grund i affärstransaktioner parterna emellan

och borgenären efterskänker sin fordran på grund av att gäldenären är

insolvent, dvs. då fråga är om ackord. Betecknas ett efterskänkande av

skuld som öppet koncernbidrag och förutsättningar för dylikt bidrag föreligger,

beskattas gäldenären enligt utredningens förslag för den vinst, soin uppkommer

genom efterskänkandet. Om efterskänkandet av skulden inte betecknas

som öppet koncernbidrag, kan avdragsrätt för förlusten, som nyss

framhållits, det oaktat föreligga. Enligt nuvarande praxis beskattas emellertid

inte gäldenären i dylikt fall för motsvarande belopp. Utredningen har

därför ansett sig böra till behandling upptaga de skatterättsliga konsekvenserna,

när fordringar efterskänks, dvs. när en gäldenär erhåller ackord.

De sakkunniga lämnar på s. 101—107 i betänkandet en utförlig redogörelse

för gällande rätt in. in. i fråga om beskattning av ackordsvinster. Ut
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 1965

redningen konstaterar att den skattefrihet för ackordsvinster, som f. n.

gäller, under vissa omständigheter kan komma i konflikt med den av utredningen

föreslagna skattemässiga behandlingen av öppet koncernbidrag.

Utredningen anför härom.

Så kan nämligen vara fallet, om gäldenären och borgenären utgör företag

mellan vilka sådan intressegemenskap föreligger, att öppet koncernbidrag

kan ifrågakomma mellan dem. I ett dylikt fall kan det tänkas att koncernbidraget

ges på ett sådant sätt att det utåt framstår som ett ackord. För borgenären

kan detta vara en fördel, om förhållandena är sådana, att han inte

skulle fått avdrag för koncernbidrag men väl för nedskrivning av den fordran

han efterskänkt. För gäldenären medför ackordet att han, i motsats till

vad fallet är beträffande koncernbidraget, slipper skatta för den vinstöverIöring,

som kan ligga i ackordet. Däremot förlorar han genom ackordet rätten

till förlustavdrag mot framtida vinster. Om företagen medvetet utnyttjar

ackordsinstitutet för att därigenom uppnå större fördelar ur skattesynpunkt

än som är möjligt genom de föreslagna reglerna för öppna koncernbidrag,

och detta sker i ett läge, där ackord i själva verket inte kan anses

motiverat, finns det givetvis från fiskalisk synpunkt anledning att reagera

däremot. I än högre grad gäller detta, om gäldenären begagnar förlustsituationen

för att skaffa sig ytterligare fördelar genom uppskrivning av tillgångar

i och för senare skattemässig nedskrivning av desamma och på så sätt

eliminerar den förlust, som varit avsedd att täckas genom ackordet.

Enligt utredningens mening är det i och för sig angeläget att förhindra,

att skattefriheten för ackordsvinsterna används på detta sätt för att förskaffa

företagen oberättigade skatteförmåner, även om antalet fall, i vilka

ett sådant utnyttjande sker, i praktiken kanske visar sig vara jämförelsevis

ringa.

Sammanfattningsvis föreslår utredningen, att ackordsvinst skall utgöra

skattepliktig intäkt för gäldenären om borgenären är berättigad erhålla avdrag

för förlusten. Om intressegemenskap råder mellan borgenär och gäldenär,

skall dock — om förutsättningar för öppet koncernbidrag inte är för

handen — avdragsrätt resp. skatteplikt inte föreligga, med mindre även

andra borgenärer lämnat ackord i motsvarande omfattning eller gäldenären

uppenbarligen är på obestånd.

Att införa skatteplikt för ackordsvinst kan enligt utredningens mening inte

få allvarliga konsekvenser för berörda skattskyldiga. Skatteplikten för

ackordsvinsten föranleder i regel inte att gäldenären därigenom får beskattningsbar

inkomst. Ackordsvinsten kan i flertalet fall kvittas mot förluster

uuder samma och tidigare år. Genom att rätten till förlustavdrag lämnas

obeskuren om ackordsvinsten beskattas kan cn beskattning av ackordsvinst

i vissa fall innebära en fördel för gäldenären. De förlustavdrag, som enligt

nu gällande regler går förlorade då gäldenären erhåller ackord, är nämligen

stundom större än ackordsvinsten.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 ur 1965

Vinstöverföring genom prissättning m. m.

Såsom tidigare framhållits tillåter nuvarande skatteregler eu viss vinstöverföring

mellan företag via prissättningen på varor och tjänster. Ingripande

görs först när avvikelsen från normal prissättning är avsevärd. Då två

företag, mellan vilka intressegemenskap råder, driver affärer sinsemellan,

står företagen i regel i sådant organisalionsförhållande till varandra, att en

vinstöverföring via prissättningen inte kan sägas utgöra ett kringgående av

gällande regler om kedjebeskattning. Det kan då, konstaterar de sakkunniga,

synas naturligt att godkänna sådan vinstöverföring vid inkomsttaxeringen,

därest inte någon kommuns rätt träds för nära. Det är efter den principen

bestämmelsen i 57 § 3 mom. kommunalskattelagen kan sägas vara utformad.

Utredningen anför därefter.

Lagstiftaren har sålunda accepterat, att de priser, som tillämpas vid aflärer

mellan intressentföretag, får avvika från de i allmänhet gällande priserna.

Men om avvikelsen blir alltför stor, kan det inte längre sägas vara fråga

om en prissättning vid affärer sinsemellan. Det blir i stället fråga om en

vinstdisposition; en vinstöverflyttning, soin skett i form av ett onormalt pris

på varor eller tjänster. För dylik vinstdisposition föreligger inte avdragsrätt

för givaren och normalt ej heller skattskyldighet för mottagaren, därest avvikelsen

i prissättningen inte beror av affärsmässiga skäl. Frågan är då var

gränsen går mellan, å ena sidan, tillåten avvikelse vid prissättning och, å

andra sidan, vinstdisposition.

Såsom förut framhållits har allmänna ombudet hos mellankommunala

prövningsnämnden tidigare uttalat, att enligt hans mening en halvering eller

fördubbling av gällande marknadspriser är godtagbar. Detta visar, att

man i fråga om prissättning mellan intressentföretag i beskattningshänseende

accepterat en avsevärd avvikelse från marknadspriset. Mot en sådan

praxis synes från fiskal synpunkt i regel inte vara något att erinra, så länge

fråga är om affärer mellan företag, som båda har sitt säte här i riket. I de

fall en avvikelse i prissättningen kan godtas vid taxeringen, torde nämligen,

som redan framhållits, företagen stå i ett organisationsförhållande till

varandra. Det förutsätts dock, att fråga inte är om sådana åtgärder som att

mellan intressentföretag sälja och återköpa tillgångar avsedda för stadigvarande

bruk i det ena företagets verksamhet och att därvid avväga prissättningen

så att fördelar i avskrivningshänseende vinnes. Sådana åtgärder kan

inte godkännas i beskattningshänseende; jfr punkt 3 b fjärde stycket av anvisningarna

till 29 § kommunalskattelagen. Det är i dylikt fall inte fråga om

prissättning vid affärer i egentlig mening.

Om avvikelse sker från marknadspriset, kan detta få till följd att vinst,

som skulle beskattas i en kommun, överflyttas till en annan kommun. Genom

bestämmelsen i 57 § 3 mom. kommunalskattelagen har lagstiftaren sökt

förhindra, att sådan vinstöverföring sker i alltför stor omfattning. Men särskild

åtgärd i fråga om kommunaltaxeringen vidtas först när avvikelsen

från marknadspriset är så stor, ritt inkomsten i avsevärd mån kommit att

redovisas inom annan kommun än den, där inkomsten skulle ha redovisats,

om intressegemenskap inte funnits. Utredningen gör följande uttalanden angående

de skattemässiga konsekvenserna av vinstöverföringar.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1065

Bortser man från konsekvenserna vid kommunaltaxeringen, kan en vinstöverföring

mellan intressentföretag, vilka båda är svenska företag, medföra

lättnader i beskattningshänseende för företagen tillsammantagna endast i

de fall, då det mottagande företaget redovisar förlust eller beskattas enligt

en lägre skattesats än det givande företaget, t. ex. då fråga är om vinstöverflyttning

från ett aktiebolag till en ekonomisk förening. Även om det förhållandet,

att aktiebolag och ekonomiska föreningar beskattas till statlig inkomstskatt

efter olika procentsatser, talar mot att tillåta en resultatutjämning

mellan dylika företag, har dock utredningen, som framgår av det föregående,

inte velat skattemässigt motverka en vinstöverföring från aktiebolag

till förening. Eu vinstöverföring i syfte att täcka förluster har utredningen

i det föregående accepterat, då fråga är om moderföretag och helägt dotterföretag.

Om intressegemenskapen företagen emellan inte är sådan, att

man kan betrakta företagen som en och samma skattskyldig, framstår däremot

en möjlighet till förlustutjämning inte som lika självklar.

Vad nu sagts gäller vinstöverföring mellan svenska företag. Läget blir ett

annat då vinstöverföring sker till utlandet. Det ligger i sakens natur, framhåller

utredningen, att man i dylikt fall måste tillse att svenska beskattningsintressen

inte träds för nära. Såsom nuvarande bestämmelse i 43 §

kommunalskattelagen utformats, skall dock ingripande mot vinstöverföring

till utlandet via prissättningen göras först om inkomsten hos det svenska företaget

blivit avsevärt lägre än den eljest skolat bli. De sakkunniga anför

därefter.

Dubbelbeskattningssakkunniga har, som tidigare framhållits, i sitt år 1962

avgivna betänkande (SOU 1962:59) föreslagit en ändrad lydelse av 43 §

kommunalskattelagen. De sakkunniga konstaterade, att bestämmelsen i sistnämnda

paragraf utgör eu direkt motsvarighet till dubbelbeskattningsavtalens

regler i fråga om inkomstöverflyttningar mellan integrerade företag.

Den nuvarande bestämmelsen i 43 § har emellertid en mera restriktiv utformning

än avtalsreglerna och inskränker därmed för Sveriges vidkommande

dessas räckvidd. Enligt 43 § krävs nämligen, konstaterar de sakkunniga,

lör att där åsyftade transaktioner — onormal prissättning, för höga eller för

låga räntor etc. — skall föranleda omräkning av inkomsten, att denna blivit

avsevärt lägre än den eljest skolat bli. Detta krav innebär, framhöll de sakkunniga

vidare, att även ganska betydande avvikelser från det verkliga resultatet

av rörelsen torde kunna passera, medan däremot skattemyndigheterna

i de länder, med vilka dubbelbeskattningsavtalen slutits, i regel inte

är underkastade motsvarande begränsningar utan kan fullt ut utnyttja de

befogenheter avtalen inrymmer. De sakkunniga föreslog, att ordet »avsevärt»

skall utgå ur lagtexten och att paragrafen och dess anvisningar i övrigt

underkastas vissa jämkningar i syfte att närmare anpassa texten till den

internationellt vedertagna. Härigenom skulle även hli klarlagt, att bestämmelserna

avser icke blott inkomstöverföringar från svenska dotterbolag till

utländska moderbolag utan även sådana överföringar från svenska moderbolag

till utländska dotterbolag. De sakkunniga tilläde, att en betydelsefull

begränsning alltjämt ligger däri, att myndigheterna skall göra sannolikt, att

det föreligger eu annan prissättning än den i allmänhet gällande eller eljest

eu avvikelse från vad som iir brukligt i affärsförbindelser mellan fristående

företag.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965

Även då det gäller bestämmelsen 157 § 3 mom. har, framhåller utredningen,

betänkligheter framförts mot att ingripande — i detta fall beträffande

kommunaltaxeringen — skall göras först när avvikelsen i fråga om

prissättningen är avsevärd. Vid remissbehandlingen av det betänkande, som

låg till grund för prop. 1963: 84 angående ändrade skatteregler för fördelning

mellan olika kommuner av vattenkraftverkens inkomster, framhölls

bl. a., att det iakttagits att — då intressegemenskap föreligger mellan kraftproducerande

företag och deras kunder — överskott av rörelse redovisats

inom annan kommun än eljest vederbort på grund av onormal prissättning.

Det ifrågasattes därför, om inte större möjligheter borde finnas att i skatteavseende

korrigera en dylik onormal prissättning. I propositionen framhölls,

att bestämmelsen i 57 § 3 mom. kommunalskattelagen, som här åsyftades,

inte blott gällde för kraftföretagen utan hade generell räckvidd för

alla slag av rörelse. Det kunde därför inte förordas, att särskilda regler i detta

hänseende skulle gälla för kraftproducenterna och deras kunder. Detta

uttalande i propositionen har därefter föranlett ett par motioner vid samma

års riksdag (I: 636 och II: 791), i vilken frågan ånyo berörts och hemställts

om utredning samt förslag till ändrad lydelse av nyssnämnda lagrum. I motionerna

framhölls bl. a., att det var en allmän uppfattning att den nuvarande

regeln gav ett alltför stort utrymme åt icke alldeles riktiga överflyttningar

av inkomsten och då inte minst genom en för låg prissättning på den

elektriska kraften. Vid sin behandling av frågan hänvisade bevillningsutskottet

(BevU 1963:38) till den förevarande utredningen, och motionerna

avslogs av riksdagen.

Utredningen konstaterar, att såsom bestämmelserna i 43 § och 57 g 3

mom. kommunalskattelagen utformats myndigheternas möjligheter att ingripa

mot obehöriga vinstöverföringar mången gång är tämligen begränsade.

Flera skäl kan emellertid åberopas för att underlåta att i större omfattning

än hittills skett reglera frågan om prissättningens inverkan på inkomstberäkningen

hos företag, som står varandra nära. Den osäkra utgångspunkt

för bedömningen, som ett antaget »normalpris» utgör, är ett sådant skäl.

Svårigheten att generellt bedöma vad som skall anses vara normalt pris

för en vara eller tjänst bör dock enligt utredningens mening inte tillmätas

en sådan avgörande betydelse, att man vid inkomsttaxeringen alltid godtar

den prissättning som tillämpats. I regel torde det utan alltför omfattande

utredningar vara möjligt för beskattningsmyndigheterna att visa vad som

är det i allmänhet gällande priset samt att med utgångspunkt härifrån fastställa

den prissättning, som i det enskilda fallet kan godtas. Utredningen

anför därefter.

En bestämmelse av innebörd att även vid affärer mellan intressentföretag

skall tillämpas samma prissättning, som vid affärer med utomstående, bör

därför vara praktikabel även om efterlevnaden av en dylik bestämmelse ställer

större krav på kontroll från myndighetens sida än nu gällande regler.

Då båda intressentföretagen är svenska företag kan övervägas, att liksom nu

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Ma j. ts proposition nr 126 år 1965

tillåta en viss avvikelse från normalpriset vid taxeringen till statlig inkomstskatt

och göra justering vid kommunaltaxeringen i de fall företagen taxeras

i olika kommuner. Detta innebär att man, liksom för övrigt enligt gällande

regler, får två gränsdragningar mellan tillåten och icke tillåten prissättning,

nämligen dels vid den statliga taxeringen, dels vid kommunaltaxeringen,

när fråga är om skilda kommuner. Visa skäl talar visserligen för att man

bör tillämpa samma vinstberäkning vid såväl statlig som kommunal taxering.

Om man i princip godtar en felaktig prissättning, kan detta nämligen

utnyttjas för att åstadkomma en dold förmögenhetsöverflyttning mellan företag,

av vilka t. ex. det ena ägs av en fader och det andra helt eller delvis

av hans barn. En onormal prissättning har i och för sig samma inverkan på

inkomstredovisningen för det företag, som avstår vinst, som ett obehörigt

avdrag eller en för låg inkomstpost, och det är naturligt att man vägrar avdrag

för vinstöverföringen hos det givande företaget. Enligt utredningens

mening är det dock nödvändigt att utforma reglerna så att de medger en

smidig tillämpning.

Utredningen förordar, att sådan avvikelse från normal prissättning, som

enligt nuvarande bestämmelser tillåts utan att föranleda tillämpning av

57 § 3 mom. kommunalskattelagen, även i fortsättningen skall accepteras vid

inkomsttaxeringen. Är avvikelsen i fråga om prissättningen större, dvs. avvikelsen

i prissättningen har medfört att ett företags vinst i avsevärd mån

redovisats hos ett annat företag, skall ingripande däremot ske vid såväl

statlig som kommunal taxering. I sistnämnda fall skall de båda företagen

beskattas för den vinst, som skulle ha redovisats, om normal prissättning

tillämpats vid affärer företagen emellan.

Enligt utredningens mening bör i enlighet med det sagda omräkning av

inkomsterna ske, när avvikelsen från normal prissättning varit avsevärd och

den härav föranledda vinstöverföringen inte varit oväsentlig. Det är således

två bedömningar som måste göras. I första hand gäller det att bedöma i vilken

omfattning den tillämpade prissättningen avviker från den normala.

Här är fråga om det relativa förhållandet mellan det faktiska priset och

normalpriset, inte om skillnaden i absoluta tal. Någon allmängiltig procentsats,

liknande den som tidigare förordats av allmänna ombudet hos mellankommunala

prövningsnämnden, torde enligt utredningen inte kunna anges.

De sedvanliga godtagbara prisvariationerna torde variera inom olika branscher,

varjämte avvikelserna i det enskilda fallet kan vara affärsmässigt betingade.

Kan det konstateras, att en i och för sig avsevärd avvikelse från

normal prissättning föreligger, måste emellertid, för att en omräkning över

huvud taget skall kunna ifrågakomma, dessutom — såsom ett andra led i

bedömningen — fastslås, att den vinstöverföring, som föranletts av den avvikande

prissättningen, inte framstår som oväsentlig. Här avser bedömningen

i första hand vinstöverföringens absoluta storlek. Vad som härvidlag

skall bedömas såsom väsentligt eller oväsentligt är givetvis beroende på arten

och omfattningen av den eller de affärer varom är fråga. Utredningen

framhåller därefter.

3 Dihang till riksdagens protokoll 1!)C>!>. 1 samt. Nr 12G

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kiingl. Maj:ts proposition nr 126 år 1965

De nu angivna principerna för bedömningen kan givetvis leda till konsekvenser

som kan förefalla i någon mån egendomliga. Avser de verkställda

affärstransaktionerna enstaka eller några få enheter, kan vinstöverföringen

framstå som relativt sett oväsentlig, trots att en i och för sig avsevärd avvikelse

från normal prissättning föreligger. En omräkning av de berörda

företagens inkomster skall här inte ske. Avser affärerna större kvantiteter

av mindre enheter, t. ex. förbrukningsartiklar av olika slag, kan å andra sidan

en väsentlig vinstöverföring ha ägt rum, även om avvikelsen i prissättningen

inte kan betecknas som avsevärd. Inte heller skall i ett dylikt fall

omräkning ske. Dessa konsekvenser följer emellertid av att det enligt utredningens

förslag är den relativa storleken av avvikelsen från normal prissättning

som i första hand skall vara utgångspunkt för bedömningen. Med

hänsyn till svårigheterna att fastställa vad som i det enskilda fallet är att

anse som normal prissättning har utredningen, såsom nämnts, stannat för

att förorda att omräkning i normalfallet skall ske först när avvikelsen i fråga

om prissättningen är avsevärd.

Utredningens förslag i denna del kan sammanfattas sålunda.

Är fråga om affärer mellan näringsidkare, som är skattskyldiga för sin

inkomst här i riket, skall vinstöverföringen över huvud taget inte godkännas

i beskattningsavseende, om den berott på att parterna avtalat avsevärt

högre eller lägre priser på varor än de i allmänhet gällande eller, beträffande

tjänsteprestationer eller annat, avtalat ekonomiska villkor, som i

avsevärd grad avviker från dem, som skulle ha avtalats mellan två av varandra

oberoende företag. Följaktligen skall, om genom dylika onormala villkor

åstadkommits en inkomstöverföring mellan företagen med belopp, som

inte är oväsentliga, båda parternas inkomst räknas om till de belopp, vartill

desamma skulle ha uppgått, om normala villkor tillämpats. Denna omräkning

skall — väl att märka — ske vid både den statliga och den kommunala

inkomsttaxeringen. I ett sådant läge skall mottagaren alltså inte beskattas

för den överförda inkomsten, såvida inte överföringen är skattepliktig

utdelning.

Om de villkor angående prissättningen, som avtalats vid affärer mellan

sinsemellan närstående företag, inte i så hög grad avviker från de i allmänhet

gällande, att avvikelsen kan betecknas som avsevärd, skall däremot en

omräkning av företagens inkomst inte ske. Men den vinstöverföring, som

äger rum, kan även i detta fall enligt vanliga regler vara att anse såsom en

utdelning och i så fall skall vinstöverföringen vara avdragsgill för givaren

endast om mottagaren är befriad från skattskyldighet för utdelningen. Bortses

från det undantagsfall, att mottagaren är skattskyldig för utdelning från

givaren, skall emellertid den avtalade prissättningen i fall som här avses

i princip inte föranleda något ingripande från taxeringsmyndigheternas sida

med mindre fråga är om en åtgärd i skatteundandragande syfte. Från denna

regel skall dock gälla ett par undantag.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 1965 35

Det ena avser fall, då den onormala prissättning, som avlalats mellan företag

i intressegemenskap, föranlett en vinstöverföring till utlandet. Har genom

villkor, som avviker från dem, som skulle ha avtalats mellan två av

varandra oberoende företag, inkomst tillförts någon, som inte har att utgöra

skatt här i riket för inkomsten, skall inkomsten omräknas, dvs. höjas,

för den part som är här skattskyldig för inkomsten.

Det andra undantaget gäller det fall, att den onormala prissättningen

medfört att inkomst av verksamheten i inte oväsentlig mån redovisats

inom annan kommun än den, där inkomsten skulle ha redovisats, om intressegemenskap

inte förelegat. I så fall skall gälla, att den näringsidkare,

hos vilken för hög inkomst redovisats, för skälig del av sin behållna

inkomst skall beskattas i den kommun, där den andra parten skulle ha beskattats,

om normal prissättning tillämpats. Det är således här inte fråga

om en omräkning av inkomsterna utan endast om en överflyttning av den

mottagande partens taxering till annan kommun än den, där han eljest skattar

för sin inkomst. Utredningen har härvid haft i åtanke särskilt sådana

fall, då den överförda inkomsten härrör från utvinning av naturtillgångar

som är av stor betydelse ur beskattningssynpunkt för den kommun, där

dessa tillgångar varit belägna och verksamheten bedrivits.

Vad nu sagts om prissättning på varor och tjänsteprestationer skall enligt

utredningens förslag även gälla när skattskyldiga, mellan vilka råder intressegemenskap,

avtalar onormalt hög ränta på fordringar och skulder dem

emellan. För det fall att här i riket skattskyldiga tillämpar för låg ränta,

skall omräkning av inkomst i princip inte ske. Borgenären kan dock bli beskattad

för beräknad ränta på sin fordran, om gäldenären är skattskyldig,

för utdelning från borgenären. I

I den praxis, som gäller i fråga om överförande av dolda reserver när

anläggningstillgångar av organisatoriska skäl flyttas från ett företag till ett

annat samtidigt med den verksamhet vari de ingår, avser utredningen inte

att göra någon ändring. För att överföringen skall kunna ske utan skattekonsekvenser

för givare och mottagare torde, påpekar utredningen, dock

krävas, att överföringen inte utgör ett led i åtgärder som syftar till att erhålla

obehörig förmån i beskattningsavseende för ettdera företaget eller för

någon, med vilken ettdera företaget är i intressegemenskap. En överföring

av dolda reserver bör därför i regel inte godtas med mindre intressegemenskapen

bestått under hela beskattningsåret för båda parterna.

En förutsättning för att överflyttning av dolda reserver skall godtas i

beskattningshänseende är givetvis, framhåller utredningen vidare, att fråga

inte är om förtäckt utdelning, som kan bli föremål för beskattning hos mottagaren,

eller om gåva, för vilken gåvoskatt skall erläggas.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 1965

Utredningen tar även upp frågan om beskattningen av internvinster men

föreslår inte några regler i dylikt hänseende. Utredningen anför härom

bl. a.

Om man ser koncernen som en enhet, framstår det som naturligt att intt

beskatta försälj ningsvinsten, innan varan lämnat koncernen. En regel a\

innebörd, att internvinster av det slag här avses inte skall beskattas, kompliceras

emellertid av gällande värderingsregler för varulager. Försäljningsbolaget

har nämligen ett högre anskaffningsvärde på de varor, som

köpts från tillverkningsbolaget, än sistnämnda bolag, om detta sålt varorna

med vinst. Därav följer att försäljningsbolaget har större möjligheter

att nedbringa sin beskattningsbara vinst genom nedvärdering av lagret

än tillverkningsbolaget skulle ha haft, om lagret legat kvar hos detta

Vinsten hos tillverkningsbolaget kan således delvis uppvägas av en ökad

möjlighet till lagernedskrivning hos dotterbolaget. Gällande värderingsregler

beträffande lager minskar sålunda olägenheterna av beskattningen

av internvinster. Utredningen har därför inte ansett sig böra föreslå regler

i syfte att eliminera beskattningen av internvinster såvitt gäller svenska

företag. Framhållas må att, om försäljningsföretagets lager av varor inköpta

från tillverkningsföretaget är någorlunda konstant år från år, frågan

om beskattning av internvinst har relativt liten betydelse. Det är under

den tid lagret hos försäljningsföretaget byggs upp som en beskattning av

icke realiserad vinst kan bli aktuell.

S. k. kommissionärsbolag

En särskild uppmärksamhet påkallar, enligt de sakkunniga, de företag,

som populärt men stundom oegentligt går under benämningen »kommissionärsbolag».

Utredningen anför härom.

De företag, som här åsyftas, kan ofta inte rent juridiskt inordnas under

det kommissionärsbegrepp, som anges i 4 § lagen den 18 april 1914

om kommission, handelsagentur och handelsresande. Med kommissionär

förstås enligt detta stadgande den, som åtagit sig uppdrag att för annans

räkning men i eget namn försälja eller inköpa varor, värdepapper eller

annan lös egendom. Den, för vars räkning försäljningen eller inköpet skall

ske, kallas kommittent. Kommissionären förutsätts således i princip bedriva

en egen självständig verksamhet, vilken består i att för annan eller

andras räkning men i eget namn utföra uppdrag av nyssnämnt slag. Kommissionärens

inkomst av verksamheten utgörs därför i regel av provision

eller liknande ersättning för de utförda uppdragen. Vinsten å den eller de

försäljningar som gjorts redovisas emellertid direkt till kommittenten.

På motsvarande sätt belastas denne och inte kommissionären för utgifterna

för inköpen. De s. k. kommissionärsbolagen skiljer sig däremot från en

kommissionär i egentlig mening genom att de i regel utgör osjälvständiga

dotterföretag till ett huvudföretag, moderföretaget. Även indirekta ägareförhållanden

mellan huvudföretaget och underföretaget kan givetvis förekomma.

Underföretaget behärskas i vilket fall som helst helt av huvudföretaget

och kan alltså, åtminstone i skattesammanhang, inte anses driva

självständig verksamhet. Ett s. k. kommissionärsbolag äger nämligen i regel,

med undantag av en fordran å huvudföretaget, inga egna tillgångar,

frånsett möjligen en fastighet, i vilken kanske huvudföretagets rörelse be
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1965

drivs, eller vissa maskiner eller inventarier, vilka liksom fastigheten kan

uthyras till huvudföretaget för att användas i dess rörelse. Eftersom inkomst

genom uthyrning av fastighet utgör inkomst av annan fastighet,

kan man utgå ifrån att det s. k. kommissionärsbolagets uthyrning av de

maskiner och inventarier, som det till äventyrs äger, utgör dess enda självständiga

verksamhet vid sidan av den för huvudföretagets räkning bedrivna

rörelsen. Något varulager äger inte kommissionärsbolaget.

I övrigt utmärkande för de s. k. kommissionärsbolagen är, framhåller utredningen,

att de i samband med bokslutet redovisar sin vinst eller förlust

till huvudföretaget. Vid överföringen undantas i förekommande fall belopp,

som erfordras för att utnyttja kommunalskatteavdrag och s. k. procentavdrag

för fastighet som det s. k. kommissionärsbolaget eventuellt äger samt

avskrivningar på bolagets tillgångar. Ett dylikt förfarande tillämpas endast

då intressegemenskap föreligger mellan företagen. De s. k. kommissionärsbolagen

är i allmänhet blott »skalbolag» och har ofta bibehållits endast för

att utnyttja inarbetade välkända firmanamn. I realiteten är dessa skalbolag

en integrerande del av huvudföretagets egen rörelse.

Till det nu nämnda förhållandet har särskild hänsyn tagits vid den kommunala

inkomsttaxeringen. Enligt vedertagen tillämpning har nämligen,

framhålls i betänkandet, huvudföretaget, dvs. i regel moderföretaget, beskattats

för den överförda vinsten även i den eller de kommuner, där

dotterföretaget bedrivit rörelsen. Dotterföretagets rörelse har nämligen ansetts

i själva verket utgöra fast driftställe för moderföretaget. Taxeringsöverflyttningen

torde ha verkställts med stöd av bestämmelsen i 57 § 3

mom. kommunalskattelagen.

Utredningen framhåller att uttrycket kommissionärsbolag kritiserats i

skattelitteraturen, varvid det påtalats, att någon exakt definition av uttryckets

rätta innebörd inte kunnat ges. Även om kritik kan riktas mot den

gemenligen använda benämningen kommissionärsbolag för företagen i fråga,

kan man enligt utredningens mening inte heller i fortsättningen bortse

från den företeelse, som dessa slags företag representerar. Utredningen anför

därefter.

Det väsentliga i detta skattesammanhang är givetvis, att den inkomst,

som uppkommit genom dotterföretagets rörelse på grund av att den redovisas

hos moderföretaget, kan komma att undgå beskattning i den kommun,

där den rätteligen bort beskattas. Det fasta driftstället är nämligen

såsom nyss framhållits beläget i den eller de kommuner, där dotterföretaget

bedrivit rörelsen och inte där moderföretaget formellt redovisat vinsten.

Den egentliga rörelsekommunens befogade anspråk på att få beskatta

den vinst, som hänför sig till den inom kommunen bedrivna rörelsen, bör

tillgodoses även beträffande den här berörda kategorin av osjälvständiga

företag. Detta bör enligt utredningens mening ske genom eu bestämmelse,

vilken har till syfte bl. a. att reglera frågan om beskattningsorten för den

inkomst, som härflyter från kommunen i fråga men formellt redovisats av

annat företag i eu annan kommun.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965

Utredningen föreslår en bestämmelse i 43 § kommunalskattelagen av

den innebörd, att — i överensstämmelse med vad som nu sker i praktiken

—- huvudföretaget skall anses ha bedrivit kommissionärsbolagets rörelse.

Detta innebär att, om kommissionärsbolag bedrivit rörelsen från ett eller

flera fasta driftställen, detta eller dessa skall anses ha utgjort fast driftställe

för huvudföretaget. Beskattningen av huvudföretagets inkomst skall

således fördelas även på kommissionärsbolagets driftställen, vilket kan ha

betydelse för beskattningsortens bestämmande vid kommunaltaxeringen.

Remissyttrandena

Behovet av en författningsmässig reglering av de öppna koncernbidragen

har allmänt understrukits av hörda myndigheter och organisationer. Förslaget

i denna del har i huvudsak fått ett välvilligt mottagande även om

många remissinstanser anser att de föreslagna reglerna bör förenklas. Vidare

har främst av näringslivets organisationer hävdats att resultatutjämning

genom öppna koncernbidrag bör tillåtas i större utsträckning än enligt

utredningens förslag. Även de föreslagna reglerna om beskattning av

s. k. kommissionärsbolag har i princip tillstyrkts av remissinstanserna. Beträffande

utredningens förslag till reglering av dolda vinstöverföringar

har meningarna varit mera delade. Förslaget om beskattning av ackordsvinst

slutligen avstyrks av många remissinstanser.

I några yttranden ifrågasätts om inte ställningstagandet till de framlagda

förslagen bör anstå i avvaktan på den översyn av företagsbeskattningen,

som skall verkställas av företagsskatteutredningen. Flera remissinstanser

på näringslivets område, bl. a. näringslivets skattedelegation och Svenska

företagares riksförbund, har däremot framhållit, att det är angeläget att

lagstiftningen om koncernbidrag genomförs med det snaraste.

Koncernbidrag

Som redan nämnts har utredningens förslag om öppna koncernbidrag i

princip tillstyrkts av remissinstanserna. 1 många yttranden understryks

dock att de föreslagna bestämmelserna är komplicerade och att därför varje

möjlighet till förenkling bör tillvaratas även om därvid visst avkall måste

göras i fråga om att tillgodose det fiskala intresset. Även önskemål om en

förenkling av gällande regler om kedjebeskattning av bolags och föreningars

vinster framförs av flera remissinstanser.

Flertalet av de organisationer på näringslivets område, som avgivit yttranden,

anser förslaget alltför begränsat. Sålunda anför näringslivets skattedelegation

bl. a.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Ma j:Is proposition nr 126 år 1965

39

Vi har i andra sammanhang gjort invändningar mot gällande bestämmelser

om dubbel- och kedjebeskattning av aktiebolagens vinster. Så länge

inte dessa bestämmelser ändrats, torde det, som utredningen funnit, vara

nödvändigt att kringgärda koncernbidragsmöjligheterna med skyddsregler

för att förhindra ett kringgående av reglerna om dubbelbeskattning och

kedjebeskattning. Detta bör emellertid inte behöva medföra att koncernbidrag

från dotterbolag till moderbolag eller mellan systerbolag blir avdragsgilla

endast när samtliga dotterbolag ägs direkt av moderbolaget. Vi

anser att koncernbidrag i sådan riktning bör få lämnas med avdragsrätt

även i mera komplicerade helägda koncerner, om det visas att vid utdelning

till moderbolaget av motsvarande belopp skattebelastningen i koncernen

skulle blivit densamma vare sig utdelningen skett från det bidragsgivande

eller från det bidragsmottagande bolaget. Vi är medvetna om att det

ibland kan vara svårt att åstadkomma en vattentät bevisning därom, men

om sådan bevisning förebringas bör hinder inte möta mot avdragsrätt.

Vad nu sagts anser delegationen böra gälla även i koncerner där moderföretaget

är ett bankaktiebolag eller ett försäkringsaktiebolag. I sistnämnda

fall bör dock enligt delegationen undantag göras för koncernbidrag från

verksamhetsgren, som överskottsbeskattas, till bolag (verksamhetsgren;

som beskattas enligt reglerna för livförsäkringsrörelse. Den omständigheten

att utredning pågår rörande försäkringsbolagens beskattning, bör inte lägga

hinder i vägen för en omedelbar lagstiftning efter nu angivna riktlinjer.

Även i koncerner där huvudintressenten är ett handelsbolag eller en fysisk

person bör möjlighet till resultatutjämning genom koncernbidrag finnas. I

yttrandet anförs härom.

För den händelse ett handelsbolag, som utgör huvudföretag för en koncern,

endast har svenska aktiebolag såsom delägare finns enligt vår uppfattning

inga avgörande skäl att inte skattemässigt godkänna koncernbidrag i

samma omfattning som i helägda bolagskoncerner. Erforderligt skydd mot

kringgående av bestämmelserna om dubbelbeskattning och kedjebeskattning

kan nämligen då vinnas genom att pröva, att handelsbolagets delägare

uppfyller de krav som i sådant syfte vid rena bolagskoncerner ställs på moderbolaget.

Vidare torde böra krävas att handelsbolaget direkt eller indirekt

äger hela aktiekapitalet i alla de underordnade koncernbolagen. Vi förordar

att utredningsförslaget kompletteras på det sätt vi sålunda angivit.

Även för det fall alt huvudintressenten i en koncern är en fysisk person

eller ett utländskt aktiebolag borde det enligt vår mening ha varit möjligt att

i viss omfattning medge avdragsrätt för öppna koncernbidrag. Några avgörande

hinder mot att skattemässigt tillåta öppna koncernbidrag mellan de

svenska bolagen i eu sådan koncern torde inte förefinnas. Det kan rimligen

ej begäras att en omkonstruktion av koncernen skall ske för att motsvarande

beskattningsresultat skall uppnås.

Liknande synpunkter anförs av bl. a. kommerskollegium, Sveriges grossistförbund,

Sveriges köpmannaförbund, Sveriges advokatsamfund och handelskammaren

för Örebro och Västmanlands län.

Skånes handelskammare och handelskammaren i Gävle framhåller, att be
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1965

hov kan föreligga att lämna koncernbidrag till bolag, som ägs av flera företag

gemensamt. Exempel på dylika bolag utgör gemensamma kraftbolag,

stuveriföretag och gemensamma försäljningsbolag för viss bransch. Även

om i vissa fall hinder inte möter att i begränsad omfattning överföra organisationsbidrag

genom prissättningen på varorna, finner handelskamrarna det

likväl önskvärt, att kretsen av de avdragsberättigade företagen utsträcks till

att omfatta jämväl angivna kategori.

Liknande synpunkter anförs av Familjeföretagens förening. Föreningen

förordar en ytterligare utvidgning av möjligheterna till öppna koncernbidrag

och anför härom.

Vi skulle vilja förorda en utvidgning av det föreslagna koncernbegreppet.

Det torde ej finnas några bärande skäl att frångå det nya dotterbolagsbegrepp,

som skapats i förordningen den 9 december 1960 med provisoriska

bestämmelser om beskattning av aktiebolags och ekonomisk förenings inkomst

i vissa fall. Följer man den distinktion som i nämnda författning

gjorts mellan kapitalplaceringsaktier och andra aktier, följer man därmed

även bestämmelserna rörande skattefrihet för utdelning på dotterföretags

aktier. Sagda bestämmelser markerar ju en gränsdragning för kedjebeskattningen

av aktiebolag, en gränsdragning som torde kunna anses naturlig även

mellan tillåtna och icke tillåtna öppna koncernbidrag. Vårt förslag innebär

alltså, att öppet koncernbidrag borde godkännas mellan moder- och dotterbolag

i de fall utdelningen på dotterbolagsaktierna kan överföras skattefritt

till moderbolaget samt i de fall moder- och dotterföretag kan förenas genom

en eller flera fusioner enligt aktiebolagslagens 174 §. Detta hindrar givetvis

inte, att man på lämpligt sätt kan understryka förbudet att med eljest angiven

rättsverkan lämna koncernbidrag i de fall, då skattefrihet inte föreligger

för utdelning, eller då bolagen inte har samma räkenskapsår.

Lantbrukets skattedclcgation anser, att det även i koncerner, där moderföretaget

är en ekonomisk förening, bör vara tillfyllest att moderföretaget

äger 90 % av aktierna i dotterbolagen. Delegationen anför härom bl. a.

En aktieägareminoritet, som representerar mindre än 10 % av aktiekapitalet,

har inte något egentligt inflytande, eftersom den inte kan tvinga

fram en utdelning eller tillsätta en minoritetsrevisor, vilket är möjligt om

minoriteten representerar minst 10 % av aktiekapitalet. En ekonomisk förening

som äger mer än 90 % av aktierna kan följaktligen praktiskt handla

som om hela aktiestocken innehades. Utredningens förslag är på denna

punkt alltför restriktivt. Detta framstår särskilt klart om en ekonomisk förening

vid förvärv av aktiestocken i ett bolag inte lyckas förvärva 100 % av

det skälet att en eller annan aktie ligger hos en okänd aktieägare. Det bör

därför enligt delegationens uppfattning vara rimligt att man inte ställer större

krav på ekonomisk förening än aktiebolag som moderföretag när det gäller

öppna koncernbidrag. En ekonomisk förening torde för övrigt kunna

kringgå den situation som skulle uppkomma genom utredningens förslag på

så sätt att aktiestocken överlåts till ett för ändamålet nybildat av föreningen

helägt aktiebolag. Föreningen kommer då att äga 100 % av det nya bolaget

och det nya bolaget 90 % eller mera av det gamla bolaget, varvid det nya bo
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1965 41

laget blir moderföretag till det gamla bolaget i enlighet med det framlagda

förslaget. En sådan omväg är dock enligt delegationens uppfattning onödig

och bör undvikas genom att ekonomisk förening jämställs med aktiebolag.

Liknande synpunkter anförs av Sveriges skogsägareföreningars riksförbund.

Kammarrätten vill begränsa utredningens förslag och anser sig kunna tillstyrka

en resultatutjämning genom koncernbidrag endast mellan moderbolag

och helägt dotterbolag eller omvänt samt mellan systerbolag. Kammarrätten

är emellertid närmast böjd för att begränsa rätten till enbart moderoch

dotterbolag. Kammarrätten anför härom.

Vid en längre gående rätt till resultatutjämning genom koncernbidrag

krävs i vissa fall ingående utredning från såväl de skattskyldigas som beskattningsmyndigheternas

sida, om man effektivt skall kunna förhindra

missbruk av bestämmelserna. Detta gäller framför allt, när moderbolaget

successivt, direkt eller indirekt, förvärvar aktier i andra bolag, så att förhållandena

inom koncernen växlar från det ena beskattningsåret till det andra.

Därjämte bör tillses att aktiebolagskoncernerna inte gynnas i förhållande till

sådana koncernbildningar, där moderföretaget är ett handels- eller kommanditbolag.

Med hänsyn härtill och till svårigheterna att inom ramen för

gällande beskattningsregler utforma författningsbestämmelser, som är så

klara och entydiga, att de inte ger upphov till onödiga skatteprocesser, torde

lämpligheten av en längre gående rätt till vinstöverföring genom koncernbidrag

mellan företag inom en aktiebolagskoncern än nyss angivits kunna

ifrågasättas.

Även länsstyrelsen i Malmöhus län ifrågasätter lämpligheten av att öppna

koncernbidrag alltid skall godtas under de av de sakkunniga stipulerade förutsättningarna.

Länsstyrelsen anför härom bl. a.

Enligt länsstyrelsens uppfattning bör dylika vinstöverföringar godtas endast

då samband föreligger mellan givarebolagets och mottagarebolagets

verksamheter. Då fråga är om koncernbidrag mellan två juridiska personer,

vilka bedriver sinsemellan oberoende verksamheter, bör vinstöverföringar av

obeskattade vinstmedel ej medges. Även om det eljest vore möjligt att verkställa

en skattefri utdelning eller aktieägaretillskott bolag emellan, skulle de

sistnämnda transaktionerna inte ta obeskattade vinstmedel i anspråk, vilket

däremot blir fallet, när koncernbidraget utgör avdragsgill kostnad för

det utgivande bolaget. Länsstyrelsen befarar, att huvudprincipen om dubbelbeskattning

av aktiebolags vinster genom skatteflyktstransaktioner kan

komma att sättas ur spel. Man kan väl tänka sig, att ett större moderbolag

(ev. börsnoterat) under en uppbyggnadsperiod eller under en period, då rörelsen

går med förlust, i förhoppning om alt för bolaget gynnsammare konjunkturer

skall komma, låter ett vinstgivande dotterbolag med annan verksamhet

genom koncernbidrag finansiera moderbolagets verksamhet.

Överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Västernorrlands län framhåller,

att även med den begränsning av koncernbidragen som utredningen föreslå
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1965

gil kontrollsvårigheter uppkommer, t. ex. när fråga är om företag med säte i

olika län.

Ett stort antal remissinstanser, såväl myndigheter som organisationer, avstvrker

utredningens förslag att öppet koncernbidrag skall kunna lämnas

från aktiebolag till ekonomisk förening. Sålunda anför näringslivets skattedelegation

i denna fråga.

När det gäller koncerner där moderföretaget inte är svenskt aktiebolag har

utredningen föreslagit, att om en svensk ekonomisk förening har samtliga

aktier i ett eller flera svenska aktiebolag i direkt ägo, så skall, under samma

förutsättningar som gäller för rena bolagskoncerner, öppna koncernbidrag

vara skattemässigt tillåtna såväl mellan dotterbolagen inbördes som från

moderföreningen till dotterbolag och från dotterbolag till moderföreningen.

Såvitt angår bidrag mellan underbolag inbördes och från moderföreningen

till underbolag synes avdragsrätt utan olägenhet kunna medges även vid indirekt

ägarskap.'' Däremot bör enligt vår uppfattning rätt till avdrag aldrig

föreligga för koncernbidrag som ges från underbolag till moderföreningen.

Som utredningen själv påpekat möjliggör en sadan vinstöverföringsrätt en

lägre beskattning genom att ekonomiska föreningar har att utgöra statlig inkomstskatt

efter endast 32 % medan motsvarande skatteprocent för aktiebolag

är 40 %. Tillika innebär en sådan vinstöverflyttning en risk för att

dubbelbeskattningen av bolagsvinsten genom avdragsrätten för återbäringar

helt eller delvis elimineras. Sedan länge har krav framförts att ekonomiska

föreningar skall beskattas efter samma skattesats som aktiebolag. Innan

detta befogade krav tillgodosetts bör en överföring genom öppna koncernbidrag

från ett bolag till en ekonomisk förening inte tillåtas.

Liknande synpunkter anförs av bl. a. kammarrätten, riksskattenämnden,

länsstyrelserna i Södermanlands, Östergötlands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs

samt Norrbottens län, Sveriges grossistförbund och Sveriges köpmannaförbund.

Lantbrukets skattedelegation anför i denna fråga.

Utredningen har om än med viss tvekan stannat för att föreslå alt överföring

genom öppet koncernbidrag skall få ske från ett aktiebolag till en ekonomisk

förening. Utredningens tveksamhet grundas självfallet på olikhet i

skattesatser mellan de två företagsformerna. Delegationen anser att det

framlagda förslaget är positivt. Det torde emellertid endast undantagsvis

inom lantbrukets föreningsrörelse föreligga det förhållandet att ett helägt

aktiebolag inte gör affärer med föreningen-moderföretaget. I huvudparten

av fallen av helägda dotterbolag kan därför vinsterna, även om öppet koncernbidrag

inte var tillåtet, genom prissättning å varor och tjänster överflyttas

till föreningen. Det av utredningen framlagda förslaget rörande

vinstöverföring genom prissättning lägger inte hinder i vägen för ett sådant

förfarande. Endast i sällsynta undantagsfall torde nämligen vinsterna vara

av sådan storleksordning att de föreslagna restriktivare reglerna beträffande

prissättning skulle omöjliggöra vinstöverföring. Öppna koncernbidrag

är därför ur föreningsrörelsens synpunkt i de flesta fall endast ett alternativ

för vinstöverflyttning. Det är dock självfallet smidigt om möjlighet

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965

till öppna koncernbidrag föreligger. Delegationen ansluter sig därför till det

framlagda förslaget.

Hera remissinstanser beklagar, att de sakkunniga inte kunnat ge några

vägledande normer beträffande koncernbidrag som utgör driftkostnad. Sålunda

framhåller riksskattenämnden bl. a.

På sätt utredningen närmare framhållit, torde avdrag för koncernbidrag

enligt nu rådande praxis medges endast när fråga är om koncernbidrag,

som utgör omkostnad. Svårigheten att avgöra vilka förutsättningar, som

erfordras för att ett koncernbidrag skall kunna anses såsom en omkostnad, är

emellertid påtaglig. Utredningen har inte heller reglerat den skattemässiga

behandlingen av dylika koncernbidrag. Utredningen har endast konstaterat,

att för avdragsrätt förutsätts att det finns ett klart samband mellan de

verksamheter, företagen bedriver, att detta samband inte får vara alltför

obetydligt samt att frågan om avdragsrätt måste bedömas från fall till fall.

Riksskattenämnden är medveten om svårigheten att närmare ange de förutsättningar,

som bör föreligga för att koncernbidrag skall anses utgöra

omkostnad för utgivaren. Riksskattenämnden finner det emellertid angeläget

att, därest utredningsförslaget görs till föremål för lagstiftning, vägledande

uttalanden i frågan görs i propositionen. Därvid bör om möjligt

\ issa typfall anges till ledning för bedömningen. Som exempel på de fall,

då koncernbidrag är att anse som omkostnad för utgivaren, må här nämnas

det fall att ett bolag lämnar koncernbidrag till ett annat bolag inom koncernen

i anslutning till att sistnämnda bolag i eget namn drivit en reklamkampanj,

som i själva verket även gagnar bidragsgivaren. Att koncernbidraget

utgör en driftkostnad i angivet fall framgår kanske klarast av det förhållandet

att mottagaren borde haft möjlighet att — om bidraget inte utgått —

utställa räkning å bidragsgivaren å viss del av reklamkostnaden.

Liknande synpunkter anförs av länsstyrelserna i Stockholms och Malmöhns

län, näringslivets skattedelegation, Sveriges redareförening, Familjeföretagens

förening samt Svenska kommunförbundet.

Beskattning av ackordsvinst

Utredningens förslag om beskattning av ackordsvinst tillstyrks i princip

av kammarrätten, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Göteborgs

och Bohus, Västernorrlands samt Norrbottens län, Sveriges köpmannaförbund

och Kooperativa förbundet.

övervägande antalet remissinstanser avstyrker emellertid förslaget. Sålunda

anför riksskattenämnden.

Skattefrihet för ackordsvinst, oavsett att borgenären är berättigad till avdrag

för förlusten på fordringen i fråga, synes nämnden sakligt motiverad.

Det är ju endast en i och för sig värdelös eller i huvudsak värdelös fordran

som efterskänks. Eu beskattning av ackordsvinsten syns även vara ägnad

att försvåra den sanering av gäldenärens ekonomi, som ackordet är avsett

att främja. Utredningens förslag angående skatteplikt för ackordsvinst går

även vida utöver den krets av skattskyldiga, som berörs av de föreslagna

beskattningsreglerna om koncernbidrag.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Kungl. Maj.ts proposition nr 126 är 1965

Länsstyrelsen i Älvsborgs län och T axcringsnämndsord förande nas riksförbund

förordar, att skatteplikten för ackordsvinster begränsas till att avse

endast sådana fall, då ackordsuppgörelsen berör företag mellan vilka råder

intressegemenskap. Just i dessa fall iinns risk för missbruk av ackordsförf

arandet.

Näringslivets skattedelegation anför i denna fråga.

Från teoretisk synpunkt framstår det visserligen som konsekvent att

ackordsvinst beskattas i den mån borgenären får avdrag för den förlust han

lider genom att bevilja ackordet. Det bör emellertid inte förbises att en sådan

beskattning kan avsevärt minska utsikterna att få aekordsuppgörelsei

till stånd. Borgenärernas benägenhet att medverka till ackord kan befaras

bli mindre, om ackordet föranleder ett skatteanspråk mot gäldenären och

risk föreligger därmed för ett ökat antal konkurser. Det torde vara alltför

optimistiskt att, i likhet med utredningen, anta att i fall när insolvens verkligen

föreligger någon beskattning i allmänhet inte skall behöva inträda,

eftersom ackordsvinsten bör kunna kvittas mot förut bokförd förlust. Härtill

kommer att en sådan beskattning ytterligare komplicerar lagstiftningen

och kan befaras vålla tillämpningssvårigheter inte minst genom att behandlingen

av ackordsvinst gjorts beroende av om bokföringsmässig eller

kontantmässig redovisning skall tillämpas i förvärvskällan. Vi förordar därför

att skattefriheten för ackordsvinster tillsvidare bibehålls och att spörsmålet

om den skattemässiga behandlingen av sådana vinster tas upp först i

samband med den större frågan om beskattningen vid konkurs,

närvarande är föremål för utredning. De av utredningen påtalade riskerna

för missbruk av ackord när intressegemenskap föreligger torde i tillräcklig

mån bli undanröjda genom det föreslagna tillägget till punkt 10 av anvisningarna

till 29 § kommunalskattelagen.

Liknande synpunkter anförs av kommerskollegium, Sveriges grossistförbund,

Sveriges hantverks- och industriorganisation, Svensk industri förening,

tantbrukets skattedelegation, Sveriges advokatsamfund, Föreningen Auktoriserade

revisorer, Smålands och Blekinge handelskammare samt handelskammaren

i Gävle.

Vinstöverföring genom prissättning m. m.

Utredningens förslag till reglering av vinstöverföring genom prissättning

m. m. mellan här i riket skattskyldiga näringsidkare har i princip tillstyrkts

av kammarrätten, riksskattenämnden, överståthållarumbetet, länsstyrelserna

i Östergötlands, Kalmar och Malmöhus län samt Sveriges skogsägareförbund.

Även de remissinstanser som tillstyrker förslaget betonar emellertid

de praktiska svårigheter som uppkommer vid tillämpningen. Sålunda anför

bl. a. riksskattenämnden.

Enligt riksskattenämndens mening hade det varit till fördel, om man kunnat

undvika att införa en dylik bestämmelse i skattelagstiftningen. Nämnden

finner det i vart fall önskvärt att i en blivande proposition i ämnet

görs sådana uttalanden, att de som skall tillämpa lagstiftningen erhåller

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1965

erforderlig ledning för sina bedömanden. Den ovisshet beträffande tolkningen

av bestämmelsen, som eljest uppkommer, måste vara ägnad att leda

till skatteprocesser. Riksskattenämnden anser för sin del, vad angår lokutionen

»villkor, som i avsevärd grad avvika från normala», att av allmänt

språkbruk löljer, att en avvikelse å 10—15 % regelmässigt inte bör anses

som eu i avsevärd grad avvikande prissättning.

Flera remissinstanser, bl. a. länsstyrelserna i Östergötlands, Kalmar samt

Göteborgs och Boluis län, Sveriges köpmannaförbund och lantbrukets skattedelegation,

iramhåller att det måste ankomma på riksskattenämnden att

utfärda anvisning om när vinstöverföring skall underkännas.

trän näringslivets organisationer framhålls allmänt svårigheterna att avgöra

när avvikelse från normal prissättning föreligger. Sålunda anför bl. a.

Sveriges grossistförbund.

Vad först angår priser och villkor, som är avvikande från de »normala»,

finns anledning att understryka svårigheten att objektivt fastställa vad som

är normalt. I många fall förekommer speciella överenskommelser och villkor

mellan företag, som ingår i en koncern. Det gäller här fullt korrekta

affärsmässiga transaktioner mellan berörda företag, vid vilka skatteaspekterna

inte har något intresse. Exempelvis kan det vara fråga om att införa

en ny produkt på marknaden, att med hänsyn till konkurrenssituationen

stöda försäljningen av ett visst varuslag genom att påverka prisbildningen

etc. Uppenbarligen ger lagtexten med den utformning den erhållit inte nå?on„

önskvärd vägledning i dessa fall och motsvarande synpunkter gäller

i fråga om de mycket vaga kriterier, som angivits när det gäller att bedöma

huruvida intressegemenskap i lagstiftarens mening föreligger eller ej.

Med hänsyn till svårigheterna att tillämpa de föreslagna reglerna om

dolda vinstöverföringar ifrågasätter flera remissinstanser, om dylika regler

bör införas i skattelagarna. Som exempel kan nämnas att Familjeföretagens

förening framhåller, alt förslaget kommer att skapa osäkerhet och lägga

grund till nya skatteprocesser. Enligt Sveriges skogsägareföreningars riksförbund

inger det betänkligheter att frångå en välkänd och lätthanterlig

praxis som både ur fiskala och företagsmässiga synpunkter fungerat tillfredsställande.

Skånes handelskammare anser, att de föreslagna bestämmelserna

inte är tillfredsställande från rättssäkerhetssynpunkt. Bestämmelserna

ger myndigheterna alltför stora befogenheter och tar inte tillräcklig

hänsyn till näringslivets förhållanden. Föreningen Auktoriserade revisorer

framhåller, att de föreslagna bestämmelserna innebär en skärpning, för vilken

något bärande motiv inte påvisats. Därefter anför föreningen.

Det måste anses beklagligt att utredningen inte sökt närmare klargöra

när »avsevärd» avvikelse från normala villkor eller »icke oväsentlig» inkomstöverföring

skall anses föreligga. Uttalandet, att med hänsyn bl. a. till

de olikartade förhållandena inom skilda branscher någon allmängiltig procentsats

ej kan anges som kriterium på »avsevärd» prisavvikelse är givetvis

i och för sig riktigt. Det måste emellertid anses som högst otillfredsställande

att helt lämna definitionen av de berörda begreppen åt praxis. Det torde

kunna ta många år innan några enhetliga riktlinjer utbildats. För företa
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 1965

»en måste det även i fortsättningen bli mycket svårt att utan närmare ledning

bedöma vilka avvikelser som i olika fall är tillåtliga. Om den ifrågavarande

lagstiftningen genomförs bör den enligt föreningens åsikt kompletteras

med utförliga anvisningar om de avvikelser som under olika förutsättningar

kan medges. Dylika regler skulle alternativt kunna utfärdas i särskild

ordning, exempelvis genom riksskattenämndens försorg. Det ligger i

sakens natur att regler av berörd art måste ges en schablonartad karaktär.

De eventuella nackdelarna härav torde komma att kompenseras aA den smidigare

och mera enhetliga tillämpning av bestämmelserna som härigenom

skulle åstadkommas. Enligt utredningsdirektiven skulle en »ändamålsenlig

lösning» eftersträvas. Utan närmare anvisningar i här nämnda avseenden

torde detta mål inte komma att nås.

I flera yttranden från näringslivets organisationer betonas, att riskerna

för skattebortfall för stat och kommun genom vinstöverföringar inte får

överdrivas. Om bestämmelser av det slag utredningen föreslår införs, bör

därför de fall, då omräkning av vinst skall ske, begränsas. Kooperativa förbandet

framhåller, att lättillämpligare bestämmelser erhålls, därest dessa

utformas så att som huvudregel föreskrivs att avtalade villkor skall gälla,

såframt inte några såvitt möjligt specifikt formulerade undantagsfall föreligger.

Undantagsbestämmelserna borde i överensstämmelse med utredningens

förslag ta sikte främst på de fall, där inkomstöverföringen är att anse

som utdelning för vilken mottagaren är skattskyldig eller gåva för vilken

skattskyldighet föreligger. Härutöver må övervägas att som undantag införa

även sådant fall där inkomstöverföringen kan antas ha använts för

täckande av förlust hos mottagaren, uppkommen före intressegemenskapens

inträdande. Däremot anser förbundet det inte tillrådligt med en allmänt

formulerad undantagsbestämmelse, såsom att inkomstöverföringen

kan antas vara ett led i åtgöranden, syftande till att erhålla annan obehörig

förmån i beskattningshänseende. En sådan allmänt formulerad bestämmelse

kan enligt förbundet alltid befaras ge anledning till tolkningsoch

tillämpningssvårigheter.

Liknande synpunkter anförs av näringslivets skattedelegation. Enligt delegationens

mening är det dock inte nödvändigt att särskilt ange det fall att

vinstöverföringen är att anse som gåva.

Lantbrukets skattedelegation framhåller att, om jämställdhet inte kommer

att gälla för ekonomisk förening och bolag i fråga om öppna koncernbidrag

och uttrycket »i avsevärd grad» i fråga om dolda A’instö\erföringar

får eu snäv tolkning, den kooperativa föreningsrörelsen kommer i sämre

ställning när det gäller vinstöverflyttning än koncerner i aktiebolagsform.

En sådan utveckling är enligt delegationen inte godtagbar.

Svenska kommunförbundet gör följande uttalande.

Det är en vanlig företeelse att kommuner äger alla aktier i bolag, vilka

ut°ör tillgångar i av kommunen driven ekonomisk verksamhet. Som exempel

kan nämnas aktier i kraftverksföretag, vilka ägs av kommun som distribuerar

elektrisk kraft. Om kommunen ägde kraftverksanläggningarna di
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

K ung l. Maj.ts proposition nr 126 är 1965 47

rekt, skulle den i motsats till aktiebolaget ej vara skattskyldig till statlig inkomstskatt.

För att den totala kommunala affärsverksamheten inte på grund

av organisatoriska förhållanden skall behöva påföras statlig inkomstskatt,

brukar bolagets vinst ofta nedbringas genom prisreduceringar vid leveranser

till den kommunala affärsrörelsen. Sådana inkomstöverföringar skall

uppenbarligen inte anses vara vad som i den föreslagna lagtexten betecknas

såsom led 1 åtgöranden, syftande till att erhålla obehörig förmån i beskattningsavseende.

Föi slaget till reglering av vinstöverföring genom prissättning in. m. till ett

utländskt företag har fått ett välvilligare mottagande. Förslaget i denna de!

tillstyrks i princip av flertalet remissinstanser även om många understryker

att bestämmelserna måste tillämpas med stor försiktighet. Sålunda anför

kammarrätten bl. a.

Vad fuuStLangår dyIika vinstöverföringar från Sverige till utlandet ger såsom

dubbelbeskattningssakkunniga tidigare konstaterat i sitt betänkande

med förslag rörande internationella beskattningsfrågor (SOU 1962: 59) de

nuvarande reglerna i 43 § kommunalskattelagen inte möjligheter till ingripande

från de svenska beskattningsmyndigheternas sida i samma utsträckning

som galler enligt de mellan Sverige och andra stater ingångna dubbelbeskattningsavtalen.

Såvitt kammarrätten kunnat finna, torde en sådan anpassning,

som utredningen på grundval av dubbelbeskattningssakkunnigas

förslag forordat, av de svenska reglerna till de internationellt vedertagna

inte inge betänkligheter i vidare mån än att stor försiktighet vid bestämi

melsernas praktisk tillämpning måste iakttas. Kammarrätten finner det

darfor välbetänkt, att utredningen i anvisningarna till 43 § kommunalskattelagen

rekommenderat särskild försiktighet vid bedömningen av prissättningen

vid affarer mellan svenskt moderbolag och utländskt dotterbolag.

Liknande synpunkter anförs av riksskattenämnden.

Näringslivets skattedelegation framhåller, att utredningen i den allmänna

motiveringen för den föreslagna bestämmelsen pekat på en rad omständigheter,

som gör det motiverat för beskattningsmyndigheterna att inte

vidta åtgärder, då avvikelse sker från eljest tillämpade priser. Enligt delegationens

mening borde vissa av dessa fall, ävensom exempel på fall där försiktighet

bör iakttas, anges i anvisningarna till 43 §. Med dessa tillägg är

delegationen beredd acceptera den föreslagna bestämmelsen. Delegationen

sager sig ha last särskilt avseende vid att möjlighet bör finnas till ingripanden

så att inte de företag, som i högre grad utnyttjar möjligheterna att avvika

från normal prissättning, skall få ett bättre konkurrensläge än andra.

Utredningens förslag till ändrade bestämmelser i syfte alt förhindra att

en kommuns beskattningsunderlag minskas på ett obehörigt sätt genom

vinstoverllyftningar bär lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser.

1 mänga yttranden ilrågasätts dock om en skärpning av reglerna i 57 § 3

mom. k 0111m unalska t telagen är nödvändig såvitt gäller vinstöverföringar vin

prissättning på varor och tjänster.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj ds proposition nr 126 år 1965

Frågan om beskattningen av internvinster har berörts i ett par yttranden.

Sålunda framhåller Skånes handelskammare att det bör föreskrivas att

försäljningsvinsten inte skall beskattas förrän varan lämnat koncernen.

Sveriges advokatsamfund föreslår, att punkt 15 av anvisningarna till 29 §

kommunalskattelagen ändras så att bestämmelserna blir tillämpliga aven pa

internvinster, som uppkommer vid försäljning till svenska dotterbolag.

Näringslivets skattedelegation anser, att frågan om beskattningen av mternvinster

med fördel kan uppskjutas för att tas under förnyat övervägande

inom företagsskatteutredningen.

S. k. kommissionärsbolag

Utredningens förslag rörande beskattningen av de s. k. kommissionärsbolagen

har i princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna.

Näringslivets skattedelegation anser dock, att undantag bör goras for

det fall kommissionärsbolaget är ett aktiebolag och huvudföretaget en ekonomisk

förening.

Departementschefen

Då intressegemenskap råder mellan två företag såsom mellan ett moderföretag

och ett dotterföretag, kan sådan vinstöverföring aga rum mellan

företagen, som inte skulle ha skett om företagen varit helt oberoende

av varandra. Detta får till följd att vinst, som annars redovisats i ett foretag,

i stället redovisas hos ett annat företag. Vinstöverföringen kan ske antingen

öppet i form av ett direkt bidrag, s. k. koncernbidrag, eller mer eller mindre

dolt genom att priser på varor och tjänster vid affärer mellan företagen sätts

högre eller lägre än de priser som tillämpas mellan av varandra oberoende

företag.

I skattelagarna finns inte några uttryckliga bestämmelser om hur direkta

bidrag mellan företag, som är förenade i intressegemenskap, skall behandlas

i beskattningshänseende. Dylika koncernbidrag kan enligt gällande

rättstillämpning vara avdragsgilla vid givarens taxering om bidraget utgor

driftkostnad i givarens verksamhet. Frågan om så är förhållandet måste avgöras

från fall till fall. Skattelagarna ger här inte någon ledning. Är bidraget

avdragsgillt för utgivaren torde det regelmässigt vara skattepliktig inkomst

för mottagaren. Den praxis som utbildat sig på detta område är emellertid

svårtolkad.

I det år 1964 avlämnade betänkandet »Koncernbidrag in. in.» (SOU 1964: 29)

som behandlats i det föregående, har skatteutredningen angående ackumulerad

inkomst m. m. framlagt förslag rörande den skatterättsliga regleringen

av koncernbidrag. Utredningen har emellertid ansett att de dolda vinstoverföringar,

som sker genom prissättning och andra liknande åtgärder, har ett

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965 49

så nära samband med de öppna koncernbidragen att det knappast går att

uppställa skatteregler för de öppna koncernbidragen utan att samtidigt beakta

de dolda vinstöverföringarna. Utredningens förslag innefattar därför

en skattemässig reglering av såväl öppna som dolda vinstöverföringar. Behovet

av författningsmässig reglering av de öppna koncernbidragen har allmänt

understrukits av remissinstanserna. I fråga om utredningens förslag i

övrigt har meningarna varit mera delade.

Beträffande de öppna koncernbidragen föreslår utredningen

iegler av innebörd att dylika bidrag skall utgöra avdragsgill kostnad för

givaren och skattepliktig inkomst för mottagaren när bidraget lämnas mellan

moderbolag och dotterbolag i endera riktningen eller mellan två dotterbolag

som ägs av samma moderbolag. Såsom förutsättning gäller, att bolagen

med stöd av 174 § 1 och 2 mom. aktiebolagslagen kan sammanslås, fusioneras,

till ett bolag — moderbolaget skall alltså äga mer än 90 % av aktierna i

dotterbolagen — samt att bidraget inte är att anse som utdelning för vilken

mottagaren är skattskyldig. Moderbolaget skall inneha mer än 90 % av aktierna

i dotterbolagen i direkt ägo. De får således inte ägas indirekt via andra

bolag inom koncernen. Då moderbolaget är ett bankaktiebolag har utredningen

för avdragsrätt för koncernbidrag krävt att bolaget skall äga

samtliga aktier i dotterbolagen.

Motsvarande regler föreslås gälla om moderföretaget är en ekonomisk

förening som äger samtliga aktier i ett eller flera aktiebolag. Utredningen

har ansett att det lörhållandct, att den statliga skatten är lägre för förening

an för bolag och att en förenings vinstmedel i viss utsträckning kan

tilttöras medlemmarna i form av vid taxeringen avdragsgilla rabatter och

pristillägg och således utan dubbelbeskattning, inte bör hindra en överföring

av vinstmedel i form av koncernbidrag från bolag till förening. Det

törutsätts dock som nämnts alt föreningen äger samtliga aktier i bolaget.

Enligt utiedningens mening bör de föreslagna reglerna för öppna konceinbidiag

inte nu utsträckas till att gälla försäkringsaktiebolag. Utredningen

motiverar detta med att speciella regler gäller för försäkringsföretagen

och att dessa regler f. n. omprövas av en särskild utredning.

Då det gäller bolagskoncerner där bolagen är s. k. allmänna aktiebolag,

dvs. bolag lör vilka aktiebolagens bestämmelser är tillämpliga, föreslår

utredningen vidare att öppet koncernbidrag med avdragsrätt för givaren

och skattskyldighet för mottagaren skall kunna lämnas från moderbolaget

till bolag dotterbolag, dotterdotterbolag etc. — i vilket moderbolaget direkt

eller indirekt genom andra bolag äger mer än 90 % av aktierna. Däremot

får, som tidigare framhållits, bidrag som här avses inte lämnas från

dotterbolag till moderbolag med mindre moderbolaget i direkt ägo har mer

an 90 % av aktierna i dotterbolaget och moderbolaget är frikallat från

skattskyldighet för utdelning från dotterbolaget.

4 Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 126

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965

Ett koncernbidrag kan emellertid, som förut nämnts, vara avdragsgillt

även om de förutsättningar utredningen angett inte föreligger, nämligen

om bidraget utgör driftkostnad i det givande företagets verksamhet. Utredningen

föreslår inte någon ändring i detta förhållande men betonar att

några generella regler angående avdragsrätten inte kan uppställas. Om avdragsrätt

skall anses föreligga blir beroende på omständigheterna i det enskilda

fallet.

Många remissinstanser främst på näringslivets område har ansett att de

möjligheter till öppna koncernbidrag mellan aktiebolag, som utredningen

föreslår, är alltför begränsade. I flera yttranden avstyrks dock utredningens

förslag att öppet koncernbidrag skall kunna lämnas från aktiebolag till ekonomisk

förening. Man beklagar vidare att de sakkunniga inte kunnat ge några

vägledande normer beträffande förutsättningarna för att koncernbidrag

skall utgöra driftkostnad.

Då avdrag för koncernbidrag hittills medgetts vid taxeringen hai, som

tidigare framhållits, grunden härför varit att bidraget utgjort driftkostnad

i det utgivande företagets verksamhet. Utredningen har inte ansett det möjligt

att författningsmässigt ange när ett koncernbidrag skall anses som

driftkostnad. Utredningen har därför genom sitt förslag om avdragsratt i

vissa fall för öppna koncernbidrag släppt kravet på att koncernbidraget för

att medföra avdragsrätt under alla förhållanden måste framstå som en driftkostnad

för givaren. Förslaget innebär därigenom i sjalva verket en rätt till

obegränsad vinstutjämning i beskattningshänseende mellan vissa företag,

som på grund av ägareförhållandena kan betraktas som om de var en skattskyldig.

_ ..

Det torde vara riktigt som utredningen framhåller att, om ratt till öppna

koncernbidrag införs på sätt utredningen föreslagit, antalet fall då avdragsrätten

är beroende av att koncernbidraget kan anses utgöra driftkostnad

blir relativt begränsat. Det oaktat hade det givetvis varit av värde om

man kunnat ange vissa normer för bedömningen av nar ett koncernbidrag

skall anses som omkostnad för intäkternas förvärvande och bibehållande.

Riksskattenämnden ifrågasätter om det inte skulle vara möjligt att ange

vissa typfall till ledning för bedömningen. Nämnden ger i sitt yttrande ett

exempel härpå. Det är emellertid sannolikt att sådana exempel kommer att

skildra fall, där någon tvekan om avdragsrätten inte föreligger och att exemplen

därför inte ger ledning i de tveksamma fallen. Vidare kan bidraget

i vissa fall tänkas vara så stort att det inte rimligen kan betraktas som

driftkostnad, även om förhållandena i övrigt ar sådana att avdragsrätt i

princip skulle föreligga. Beträffande storleken av avdragsgillt bidrag kan,

som utredningen framhållit, några speciella beräkningsgrunder inte anges.

Det sagda bör emellertid inte hindra att riksskattenämnden undersöker

möjligheterna att utifrån vissa exempel eller på annat sätt ge vagledande

anvisningar på detta område.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965

I många yttranden understryks att de av utredningen föreslagna bestämmelserna

om öppna koncernbidrag är komplicerade och att varje möjlighet

till förenkling bör tillvaratas även om det i viss mån sker på bekostnad av

det liskala intresset. Till detta vill jag säga, att våra skattelagar tyvärr ofta

är och måste vara rätt komplicerade. Detta är emellertid inte något speciellt

tör vårt land. Det gäller skattelagarna i alla länder med ett beskattningssvstem

likartat vårt eget. Utredningens förslag innebär att man i skattesystemet

för in en helt ny princip, nämligen en rätt till obegränsad resultatutjämning

mellan vissa skattskyldiga. Om man vill förhindra att det redan

förut komplicerade regelsystemet, som bygger på att varje företag beskattas

för sig för sin vinst, inte bryts sönder genom en sådan rätt till resultatutjämning,

torde det vara ofrånkomligt att författningsbestämmelserna blir invecklade.

Det som främst gör de föreslagna bestämmelserna komplicerade är att

man måste förhindra att reglerna om dubbelbeskattning och kedjebeskattning

av bolags och föreningars vinster sätts ur spel. Dessa bestämmelser

liksom hela företagsskattesystemet omprövas f. n. av företagsskatteutredningen.

Goda skäl kunde därför tala tör att låta behandlingen av det nu

aktuella förslaget anstå till dess denna utredning framlagt sitt förslag. Som

ett ytterligare skäl härför kan åberopas att de sakkunniga, som antytt eu

lösning av koncernbeskattningen enligt den s. k. organmetoden, dvs. en beskattning

av koncernen som en enhet, ansett en sådan lösning vara så genomgripande

att den lämpligen bör prövas av företagsskatteutredningen.

Man måste emellertid förutsätta att det kan dröja flera år innan ett förslag

grundat på företagsskatteutredningens kommande betänkande kan föreläggas

riksdagen. Då man från näringslivets sida ansett det angeläget att

den skattemässiga behandlingen av koncernbidragen snarast blir reglerad

och någon annan lösning än den utredningen framlagt inte nu torde stå till

buds, vill jag inte motsätta mig att utredningens förslag i denna del läggs

till grund för lagstiftning.

Såsom redan framhållits innebär utredningens förslag om öppna koncernbidrag

alt man tillåter obegränsad resultatutjämning mellan vissa skattskyldiga.

Det ligger i sakens natur att en sådan resultatutjämning kan accepteras

endast då företagen klart framstår som en skattskyldig. Detta förutsätter

i sin tur att företagen beskattas enligt enahanda regler och att det

ena företaget äger det andra. Detta kan också sägas ha varit utredningens

ståndpunkt. Rätten till resultatutjämning är enligt förslaget i princip begränsad

till aktiebolag i en helägd bolagskoncern. Det enda undantag utredningen

föreslår från denna princip är att utjämning även skall kunna ske

mellan ett aktiebolag och en ekonomisk förening, om föreningen äger samtliga

aktier i bolaget. Utredningen har ansett att bolag och förening kan jämställas

i beskattningshänseende, enär vinsterna i båda dessa företagsformer

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965

är föremål för dubbelbeskattning. Det kan dock, som flera remissinstanser

framhållit, anföras skäl mot att tillåta en vinstöverföring från bolag till förening

så länge olikheter i beskattningshänseende föreligger mellan dessa företagsformer.

Emellertid torde en sådan vinstöverföring accepteras enligt

nuvarande praxis, då den sker via prissättningen på varor och tjänster

och då ett aktiebolag utgör s. k. kommissionärsbolag till en ekonomisk förening.

Med hänsyn härtill anser jag mig i princip kunna godta utredningens

förslag i denna del. Jag vill dock framhålla att frågan om den olika beskattningen

av bolag och föreningar är ett spörsmål som kommer att omprövas

av företagsskatteutredningen. Om olikheterna i beskattningshänseende bibehålls,

får det ankomma på denna utredning att även pröva frågan hur

vinstöverföringar från bolag till förening i fortsättningen skall bedömas.

Liksom de sakkunniga anser jag det ofrånkomligt att reglerna om öppna

koncernbidrag utformas så att de inte möjliggör ett kringgående av gällande

bestämmelser om dubbelbeskattning och kedjebeskattning och ej heller i övrigt

kan utnyttjas i skatteundandragande syfte. Vill man med den utgångspunkten

göra reglerna enklare än utredningen löreslagit torde enda möjligheten

vara att begränsa antalet fall då en resultatutjämning genom koncernbidrag

är tillåten. Även om bestämmelserna författningsmässigt utformas

så att de framstår som mindre komplicerade innebär detta inte att de

blir enklare att tillämpa och kontrollera.

Enligt min mening har utredningen gjort en i stort sett lämplig avvägning.

Det bör i princip inte ifrågakomma att nu införa en rätt till obegränsad

resultatutjämning mellan olika företag i större omfattning än utredningen

föreslagit. I viss mån är det här fråga om en försökslagstiftning i avvaktan

på den översyn av företagsbeskattningen som f. n. pågår. Jag anser

dock att koncernbidrag bör kunna ifrågakomma även inom försäkringskoncerner

och att det i koncerner ägda av bankaktiebolag och föreningar

bör räcka med att moderföretagets aktieinnehav överstiger 90 %. Undantag

måste dock göras för aktiebolag som driver livförsäkringsrörelse.

Beträffande detaljutformningen av reglerna om öppna koncernbidrag

ämnar jag återkomma i en specialmotivering.

Såsom redan framhållits innefattar utredningens förslag även en skattemässig

reglering av de dolda vinstöverföringar som sker genom

onormal prissättning på varor och tjänsteprestationer.

I kommunalskattelagen finns vissa bestämmelser angående dolda vinstöverföringar

mellan intressentföretag. Genom dessa bestämmelser har lagstiftaren

velat förhindra att vinstmedel överförs obeskattade till utlandet

(43 g) eller att kommunernas beskattningsunderlag i alltför hög grad påverkas

av dylika vinstöverföringar mellan företag som beskattas i olika

kommuner (57 § 3 mom.). Såsom bestämmelserna i 43 § och 57 § 3 mom.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965

f. n. är utformade kan taxeringsmyndigheterna ingripa mot obehörig vinstöverföring

endast när denna är avsevärd. Det har i olika sammanhang påtalats

att bestämmelserna inte ger tillräckliga möjligheter att förhindra att

vinstmedel obeskattade överförs till utlandet och att kommunernas beskattningsunderlag

påverkas genom vinstöverföringar på ett sätt som inte är

godtagbart.

För att skapa större möjligheter att ingripa mot dylika obehöriga vinstövertöringar

föreslår utredningen att kravet på att överföringen skall vara

avsevärd borttas. Då det gäller vinstöverföring till utlandet skall taxeringsmyndigheterna

enligt förslaget kunna ingripa så snart oriktig prissättning tilllämpats

och, när det gäller överföring mellan företag som beskattas i olika

kommuner här i riket, om den onormala prissättningen medfört att inkomst

av verksamheten i inte oväsentlig mån redovisats inom annan kommun än

den, där inkomsten skulle ha redovisats om intressegemenskap inte förelegat.

När det gäller taxering till statlig inkomstskatt och båda företagen är

skattskyldiga här i riket för sin inkomst har utredningen ansett att viss

vinstöverflyttning via prissättningen kan godtas. Detsamma gäller vid taxeringen

till kommunal inkomstskatt om företagen taxeras till sådan skatt i

samma kommun. I dylika fall skall omräkning av företagens skattepliktiga

inkomster ske endast om parterna avtalat avsevärt högre eller lägre priser

på varor och tjänster än som skulle tillämpas om företagen varit helt oberoende

av varandra. Är inkomstöverföringen att anse som utdelning, för vilken

mottagaren är skattskyldig, eller som gåva, för vilken skyldighet att erlägga

gåvoskatt föreligger, skall dock enligt förslaget omräkning alltid ske

då oriktig prissättning tillämpats. Detsamma gäller även eljest när vinstöverföringen

kan antas vara ett led i åtgöranden, som syftar till att erhålla

obehörig förmån i beskattningshänseende.

När det gäller försäljning av tillgångar i samband med överlåtelse av den

verksamhet, vari tillgångarna ingår, brukar överlåtelsen — då säljare och

köpare är i intressegemenskap — ske till bokförda värden. Detta innebär

ofta en för låg prissättning. Den överföring av dolda reserver som på så sätt

sker har i regel godtagits i praxis i beskattningshänseende. I denna praxis

föreslår utredningen inte någon ändring.

Utredningens förslag att öka beskattningsmyndigheternas möjligheter att

ingripa mot överföring av obeskattade vinstmedel till utlandet överensstämmer

i huvudsak med det förslag som framlagts av dubbelbeskattningssakkunniga

(SOU 1962: 59). Förslaget i denna del har fått ett i huvudsak

välvilligt mottagande från remissinstansernas sida och jag kan tillstyrka

att detsamma läggs till grund för lagstiftning. Beträffande detaljutformningen

ämnar jag återkomma i det följande.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965

Förslaget till en författningsmässig reglering av dolda vinstöverföringar

mellan här i riket skattskyldiga företag har fått ett mera blandat

mottagande. Utredningens uppfattning att man inte bör uppställa skatteregler

för de öppna koncernbidragen utan att samtidigt reglera de dolda

vinstöverföringarna är givetvis i princip riktig. Vad utredningen och remissinstanserna

anfört angående möjligheterna för taxeringsmyndigheterna att

avgöra när oriktig prissättning tillämpats och det förslag utredningen framlagt

i denna del visar emellertid hur svårt det är att författningsmässigt reglera

detta område. Jag har därför kommit till den uppfattningen att man tills

vidare hör begränsa sig till att öka möjligheterna att vid inkomstberäkningen

återföra sådana vinstöverföringar via prissättningen som obehörigen påverkar

kommunernas beskattningsunderlag.

Det förhållandet att möjligheten att göra dolda vinstöverföringar inte författningsmässigt

regleras i andra fall än när det är fråga om vinstöverföring

till utlandet eller mellan olika kommuner innebär enligt min mening inte att

en obegränsad rätt till vinstutjämning via prissättningen i övrigt alltid skall

föreligga. A andra sidan anser jag i likhet med flera remissinstanser, att en

omräkning inte bör ske av de berörda företagens inkomster på grund av att

de sinsemellan tillämpat onormal prissättning, om samma vinstöverföring

skulle ha godkänts i form av öppet koncernbidrag på sätt jag nyss förordat.

Lämnas uppgift om överföringen i deklarationen bör den behandlas som öppet

koncernbidrag. I de fall då en resultatutjämning genom sådant koncernbidrag

inte är medgiven bör emellertid vinstöverföringen via prissättning

liksom hittills skett i praxis godtas skattemässigt endast inom vissa gränser.

Är avvikelsen i prissättningen alltför stor kan det, som utredningen

framhåller, inte längre sägas vara fråga om en prissättning i egentlig mening

vid affärer mellan företagen. Det är då fråga om en vinstdisposition och inte

om omkostnad och intäkt i förvärvskälla. Det får ankomma på riksskattenämnden

att här söka ge vägledande anvisningar för att åstadkomma en

enhetlig tillämpning. Det ligger i sakens natur att den onormala prissättningen

alltid skall underkännas, när vinstöverföringen är ett led i åtgöranden,

som syftar till att erhålla obehörig förmån i beskattningshänseende. Således

skall onormal prissättning inte godtas om den som tillförs vinst är skattskyldig

för utdelning från givaren. Då det gäller vinstöverföring mellan två

företag genom prissättning på varor och tjänsteprestationer vid affärer mellan

företagen, står dock företagen i regel i sådant förhållande till varandra

att — om det ena företaget äger aktier i det andra — dessa aktier utgör organisationsaktier.

Vinstöverföringen bör då inte anses innebära att gällande

regler om dubbelbeskattning och kedjebeskattning kringgås.

Beträffande utformningen av bestämmelserna i 57 § 3 mom. ämnar jag

återkomma i det följande.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965

Med hänsyn bl. a. till att efterskänkande av en fordran i vissa fall kan innebära

en vinstöverföring, som bar samma effekt som ett öppet koncernbidrag,

föreslår utredningen uttryckliga föreskrifter angående beskattningen

av ackordsvins t. Enligt nuvarande praxis är sådan vinst inte skattepliktig.

Utredningen föreslår att, om rörelseidkare eller jordbrukare med

bokföringsmässig redovisning erhåller ackord, vinsten skall räknas såsom

skattepliktig intäkt av verksamheten, om motsvarande belopp utgör avdragsgill

omkostnad för borgenären. Beträffande dennes avdragsrätt för den förlust.

som uppkommit i samband med att han beviljat gäldenären ackord,

skall enligt förslaget gälla att — om ackordet haft sin grund i intressegemenskap

mellan borgenär och gäldenär — borgenären skall äga rätt till avdrag

för nedskrivning av sin fordran hos gäldenären endast under samma

förutsättningar som gäller för öppet koncernbidrag.

I samband härmed föreslår utredningen, att de inskränkningar, som i förordningen

om förlustutjämning föreskrivs beträffande gäldenärs rätt till

förlustavdrag när han beviljats ackord, skall upphävas.

Utredningens förslag till ändrade bestämmelser om beskattning av ackordsvinst

har mött så vägande invändningar från remissinstansernas sida

att jag inte nu kan tillstyrka en beskattning av dylika vinster i andra fall än

då intressegemenskap föreligger mellan borgenär och gäldenär. Beträffande

utformningen av bestämmelserna i denna del ämnar jag återkomma i en

specialmotivering.

Utredningen har slutligen till behandling upptagit även frågan om beskattningen

av de s. k. kommissionärsbolagen. Härmed avser utredningen

sådant aktiebolag eller sådan ekonomisk förening, som bedriver rörelse

i eget namn uteslutande för annat aktiebolags eller annan ekonomisk

förenings räkning, utan att i övrigt driva verksamhet i nämnvärd omfattning.

Inkomsten av verksamheten redovisas följaktligen hos det andra företaget.

Enligt förslaget skall, i överensstämmelse med vad som nu sker i

praktiken, huvudföretaget anses ha bedrivit kommissionärsbolagets rörelse.

Det förslag, som utredningen framlagt beträffande de s. k. kommissionärsbolagen,

innebär i huvudsak ett lagfästande av gällande praxis och bör läggas

till grund för lagstiftning. Förslaget i denna del har i regel tillstyrkts av remissinstanserna.

Något undantag bör enligt min mening f. n. inte göras för

det fall att kommissionärsbolaget är ett aktiebolag och huvudföretaget en ekonomisk

förening. .lag hänvisar till vad jag tidigare anfört angående koncernbidrag

mellan bolag och förening. Beträffande detaljutformningen ämnar jag

återkomma i det följande.

På grundval av vad jag nu anfört har inom finansdepartementet upprättats

förslag till ändringar i kommunalskattelagen och taxeringsförordningen.

Bestämmelserna om öppna koncernbidrag och s. k. konunissionärsbolag

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 1965

har i enlighet med utredningens förslag upptagits i 43 § kommunalskattelagen.

Det har ansetts vara av värde att de bestämmelser som reglerar vinstöverföringar

mellan företag sammanförs i en paragraf. En hänvisning till

dessa bestämmelser bör dock göras i 20 §. Jag övergår nu till att behandla

detaljutformningen av bestämmelserna. I anslutning därtill kommer jag

även att framlägga vissa förslag till ändring i taxeringsförordningen och

förordningarna om investeringsfonder.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1965

57

Specialmotivering till ändring i kommunalskattelagen

43 § 1 mom. jämte anvisningar till 43 §.

Utredningen

Såsom tidigare Iramhållits har dubbelbeskattningssakkunniga i sitt år

1962 avgivna betänkande (SOU 1962:59) föreslagit att 43 § kommunalskattelagen

skall ändras i enlighet med dubbelbeskattningsavtalens regler.

Även enligt den förevarande utredningens mening finns fog för att bestämmelserna

bringas i bättre överensstämmelse med de regler, som intagits i åtskilliga

dubbelbeskattningsavtal. Om den vinstöverflyttning, som via prissättningen

sker till utlandet, inte anses godtagbar från fiskal synpunkt, bör

det i princip vara samma bedömning, oavsett om vinstöverföringen sker

till ett utländskt moderbolag eller till ett utländskt dotterbolag. Sannolikheten

för att fråga är om vinstdisposition är dock, framhåller utredningen,

större, när ett svenskt dotterbolag betalar överpriser till ett utländskt moderbolag

för varor och tjänster från moderbolaget än när ett svenskt moderbolag

i atfärer med ett utländskt dotterbolag tillämpar priser som understiger

dem, som erhålls vid affärer med utomstående företag. Den låga

prissättningen kan vara nödvändig för att möjliggöra för dotterföretaget att

bygga UPP en marknad i utlandet, och dotterbolaget redovisar kanske trots

de låga inköpspriserna inte några vinster. Detta gäller framför allt under

uppbyggnadsskedet. I den mån den låga prissättningen är nödvändig för att

ge dotterbolaget täckning för dess löpande kostnader, kan någon erinran

mot prissättningen inte göras. Moderbolaget skulle haft samma kostnader,

om försäljningen skett utan dotterföretaget såsom mellanhand. Utredningen

har därför övervägt möjligheten att behålla uttrycket »avsevärt» i 43 §, såvitt

gäller affärer med utländskt dotterföretag, men har inte velat föreslå en sådan

utformning av bestämmelserna. Även om en låg prissättning vid affärer

med utländska dotterbolag i vissa fall måste godtas vid inkomsttaxeringen,

torde dock några berättigade invändningar knappast kunna göras mot

legler avsedda att lörhindra skattemässiga vinstöverföringar via prissättningen.

Del kan inte vara befogat, att svenska företag t. ex. skall kunna finansiera

sina dotterbolags investeringar i anläggningstillgångar i utlandet

genom överföring av obeskattade vinstmedel.

Bestämmelsen i 43 § synes därför enligt utredningens mening i princip

kunna utformas enligt dubbelbeskattningssakkunnigas förslag. Borttagandet

av ordet »avsevärt» innebär inte, understryker utredningen, att en låg

prissättning gentemot ett utländskt dotterbolag skulle vara utesluten. Den

låga prissättningen behöver inte innebära att moderbolagets inkomst blivit

lägre än den eljest skulle ha blivit. Vinsten skulle kanske ha blivit lika låg,

s. 58 Kontrollera mot PDF

58 Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965

om försäljningen skett utan dotterbolaget som mellanhand. I de av utredningen

föreslagna anvisningarna till 43 § anbefalls därför särskild försiktighet

i tillämpningen av bestämmelserna, då fråga är om affärer av det senare

slaget. De låga priserna kan nämligen avse en indirekt subventionering av

exempelvis reklamkampanjer eller andra försäljningskostnader, vilka kostnader

skulle ha varit avdragsgilla för moderföretaget, om detta självt bestritt

desamma. Har vinstöverföringen däremot till syfte t. ex. att finansiera

det utländska dotterföretagets investeringar i anläggningstillgångar, kan

den inte godtas i beskattningsavseende.

Eftersom förslaget innebär, att man kräver att företagen tillämpar en

normal prissättning i förhållande till utländska intressentföretag och att

man således inte skattemässigt godtar en vinstöverföring genom prissättningen,

uppkommer inte någon motsättning mellan de här berörda bestämmelserna

och reglerna om förtäckt utdelning. En vinstöverföring till

ett utländskt moderbolag, för vilken dotterbolaget vägras avdrag, är att anse

som utdelning.

Remissyttrandena

Utredningens förslag i denna del har, som redan framhållits, i princip

tillstyrkts eller lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser. Från

många håll — främst från näringslivets organisationer — understryks att

bestämmelserna måste tillämpas med försiktighet. Uttalanden av sådan innebörd

av kammarrätten och näringslivets skattedelegation har tidigare åteigelts.

Även riksskattenämnden betonar önskvärdheten av att bestämmelserna

tillämpas med försiktighet från taxeringsmyndigheternas sida.

Länsstyrelsen i Östergötlands län uttalar, att det kan uppkomma stora

svårigheter att visa att intressegemenskap verkligen är för handen mellan

svenska företag och företag i sådana länder, där landets lagstiftning lägger

hinder i vägen för en närmare insyn i företagens verksamhet. Länsstyrelsen

tillägger.

En kommande utvidgning av stormarknaden på kontinenten torde jämväl

medföra att det blir allt vanligare med av svenskar ägda och ledda bolag

i utlandet och torde därmed jämväl kapitalrörelserna över gränserna oka

betydligt. Möjligheten till kontroll från taxeringsmyndigheternas sida kommer

därvid med all sannolikhet att i hög grad försvåras. Med hansyn härtill

bör det enligt länsstyrelsens mening i nu förevarande fall därför åvila

de skattskyldiga att visa att intressegemenskap inte föreligger.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län konstaterar, att enligt utredningen

hela bevisbördan i fråga om kravet på attärsmässighet i prissättningen

skall åligga taxeringsmyndigheterna. Enligt länsstyrelsens mening är

förslaget i detta hänseende inte realistiskt eller rimligt. Länsstyrelsen fortsätter.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965

En dylik bevisning torde praktiskt taget aldrig kunna presteras, eftersom

kontroll av det utländska dotterbolaget regelmässigt inte kan ske. Fall av

onormal prissättning torde som regel inte kunna uppdagas annat än i samband

med taxeringsrevision. Har vid dylik revision ådagalagts det objektiva

förhållandet beträffande onormal prissättning och därmed inkomstöverföring

får det anses rimligt och skäligt att det skall vila på det svenska moderbolagets

ledning att ådagalägga de skäl som kan finnas för att detta

onormala förhållande likväl skall kunna godtas vid taxeringen.

Länsstyrelserna framhåller allmänt att efterlevnaden av bestämmelserna

ställer stora krav på kontrollen. Sålunda framhåller länsstyrelsen i Kalmar

län att prissättningen vid affärsuppgörelser mellan dels moderbolag och

utländska dotterbolag dels näringsidkare, som skall beskattas inom skilda

kommuner, måste bli föremål för kontroll av lagens efterlevnad genom

taxeringsrevision. Sådan revision är, betonar länsstyrelsen, såväl grannlaga

som tidsödande och torde böra verkställas av högt kvalificerade befattningshavare,

vilka emellertid redan är hårt engagerade inom taxeringskontrollen.

Förslagets realiserande torde därför medföra ökad arbetsbelastning för

länsstyrelsernas revisionspersonal.

Handelskammaren i Gävle framhåller, att det inte alltid är givet att sådana

förhållanden föreligger, att man kan tala om en normal eller onormal

prissättning, och anför därefter.

Ett företag, som exempelvis upplåter en rättighet till sina dotterbolag i

utlandet att bedriva tillverkning på licens, tillämpar ofta en prispolitik, som

varierar från land till land. Just med hänsyn till att fråga är om integrerade

företag kan i många fall en onormal prissättning förklaras och även vara

motiverad av helt andra skäl än en önskan att nedbringa beskattningen eller

överflytta inkomst från Sverige till utlandet. Härvid kan många omständigheter

ha sin stora betydelse. Prissättningen vid försäljning från ett svenskt

moderbolag till ett dotterbolag i utlandet beror självfallet på moderbolagets

prispolitik på lång sikt. I vissa länder kan det således vara befogat att sälja

till differentierade priser. Konkurrensförhållandena kan förändras och för

att ge dotterbolaget möjlighet att möta denna konkurrens kan det vara ett

intresse för moderbolaget att tillämpa förhållandevis låga priser vid försäljning

till dotterbolaget. Prissättningen påverkas givetvis också av storleken

av de tillämpade importtullarna i vederbörande främmande land. En

koncern kan vidare vilja göra en exportoffensiv i ett visst land, och för att

möjliggöra detta kan moderbolaget vara tvunget att tillämpa lägre priser

än eljest. Således finns åtskilliga tillfällen, då det ur företagsekonomiska

och affärsmässiga synpunkter är motiverat att koncernföretag emellan avvika

från den prissättning, som tillämpas med utomstående företag.

Liknande synpunkter anförs av Skånes handelskammare som tillägger att

i lagtexten bör utsägas att ingripande skall ske först om avvikelsen i prissättning

är uppenbar och vinstöverföringen inte alltför ringa.

Kooperativa förbundet anser det angeläget att i lagtexten på lämpligt sätt

understryks att fråga skall vara om vinslöverflyttning i bemärkelsen uppsamling

av överskottsmedel. Ingripande skall inte ske i t. ex. sådana fall

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Knngl. Maj:ts proposition nr 126 år 1965

när ett svenskt moderbolag överfört medel till ett utländskt dotterbolag under

sådana förhållanden att överföringen framstår som en driftkostnad

för moderbolaget.

Allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden framhåller

att det inte är säkert att moderbolagets utlägg för dotterbolagets räkning

kommer tillbaka i form av högre försäljningsvinst som beskattas i Sverige.

Det kan också förekomma att vinsterna redovisas i dotterbolaget och återförs

till moderbolaget i form av utdelning som inte beskattas i Sverige.

Departementschefen

Bestämmelserna i 1 mom. har utformats i huvudsaklig överensstämmelse

med det förslag som framlagts av dubbelbeskattningssakkunniga (SOU

1962:59). Uttrycket näringsidkare i nu gällande bestämmelser i 43 § har

dock bibehållits. I dubbelbeskattningssakkunnigas förslag hade i stället använts

begreppet rörelseidkare. Det förra begreppet torde dock vara något

mera vidsträckt än det senare och innefattar exempelvis även skattskyldig

som bedriver jordbruk.

I sak föreligger inte någon skillnad mellan dubbelbeskattningssakkunnigas

förslag och det förslag som framlagts av den nu förevarande utredningen.

Sistnämnda utredning har emellertid utformat sitt författningsförslag

med utgångspunkt från att även vinstöverföringar via prissättningen mellan

här i riket skattskyldiga skulle författningsmässigt regleras.

I de remissyttranden som avgivits i anledning av dubbelbeskattningssakkunnigas

förslag har den föreslagna ändringen av 43 § i princip tillstyrkts

eller lämnats utan erinran. I en del yttranden understryks dock att bestämmelserna

måste tillämpas med försiktighet.

Tillämpningen av bestämmelserna ställer som utredningen och remissinstanserna

framhållit stora krav på taxeringsmyndigheterna. Givetvis bör

bestämmelserna tillämpas med viss försiktighet och jag kan tillstyrka att

erinran härom intas i anvisningarna till 43 § i enlighet med utredningens

förslag. Å andra sidan är det angeläget att taxeringsmyndigheterna ägnar

särskild uppmärksamhet åt den prissättning som sker vid affärer med

intressentföretag i utlandet. Jag vill i det sammanhanget understryka att

det förhållandet att bevisbördan i princip ligger hos taxeringsmyndigheterna

inte fritar företagen från att lämna de upplysningar och det material som

krävs för bedömningen. Skulle erfarenheterna ge vid handen att uttryckliga

författningsbestämmelser om företagens uppgiftsskyldighet i detta

hänseende erfordras för en effektiv kontroll lår frågan därom tas upp till

särskild utredning.

Även den definition av begreppet intressegemenskap som ges i anvisningarna

till 43 § överensstämmer i huvudsak med det förslag som framlagts av

dubbelbeskattningssakkunniga. De sakkunnigas förslag i denna del har god
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 1965

tagits eller lämnats utan erinran av så gott som samtliga remissinstanser.

Det åligger givetvis företagen att på begäran tillhandahålla taxeringsmyndigheterna

uppgifter angående den intressegemenskap som föreligger med

utländska företag med vilka företaget har affärer.

Såsom framhållits från flera länsstyrelsers sida krävs i regel en taxeringsrevision

för att undersöka prissättningen. Möjligheterna för taxeringsnämnderna

att införskaffa uppgifter som är tillräckliga för att motivera att bestämmelserna

i 43 § 1 mom. tillämpas är mycket små. Det synes därför naturligt

att bedömningen av dessa frågor överlåts på prövningsnämnderna

liksom f. n. är lallet beträffande tillämpningen av bestämmelserna i 57 § 3

mom. kommunalskattelagen. Föreskrift härom föreslås skola intas i 67 §

taxeringsförordningen.

43 § 2 mom.

Utredningen

I det föregående har lämnats en redogörelse för utredningens förslag i

fråga om de s. k. kommissionärsbolagen.

Utredningens förslag innebär att man liksom hittills accepterar den

osjälvständiga karaktär, som kännetecknar kommissionärsbolagen. Man

tar med andra ord fasta på att den rörelse, som bedrivits av detta företag,

i själva verket bedrivits av moderföretaget (huvudföretaget). Det finns

därför, framhåller utredningen, ingen anledning att i skatteavseende underkänna

den vinstöverföring, som ägt rum från dotterföretaget till moderföretaget,

om man blott vid inkomstens fördelning i kommunalskattehänseende

beaktar att fast driftställe för dotterföretaget också får anses ha

utgjort fast driftställe för moderföretaget. Utredningen anför därefter.

Det företag, för vars räkning rörelsen bedrivs och som i själva verket

driver rörelsen, är oftast ett aktiebolag men kan också vara en ekonomisk

förening. I den kooperativa föreningsrörelsen förekommer t. ex.

att huvudföretaget, Kooperativa förbundet, direkt eller indirekt äger företag,

som i aktiebolagets form driver rörelse för huvudföretagets räkning.

Även mellan olika ekonomiska föreningar kan föreligga sådant förhållande

som här avses, innebärande att den ena föreningen driver verksamhet i

eget namn men för den andra föreningens räkning. Är båda företagen

aktiebolag, är huvudföretaget vanligtvis moderbolag till underföretaget. Men

det kan också vara fråga om systerbolag, vare sig ägaren är ett gemensamt

moderbolag eller en fysisk person, som innehar samtliga aktier i båda bolagen.

Tänkbart är vidare, att en fysisk person driver viss rörelseverksamhet

genom att låta ett aktiebolag eller en ekonomisk förening, som han behärskar,

formellt stå för rörelsen. Det kan exempelvis vara fråga om en

särskild gren av den rörelse, som han eljest bedriver under enskild firma.

Det här åsyftade fallet, som förutsätter att resultatet av den särskilda

verksamheten helt redovisas hos den fysiska personen, får givetvis inte

sammanblandas med det vanliga s. k. enmansbolaget, dvs. då ett aktie
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 1965

bolag eller en ekonomisk förening ägs av en fysisk person. Ett dylikt enmansbolag

förutsätts självt driva rörelsen för egen räkning och äger i

princip självt rörelsetillgångarna, oavsett att aktierna eller andelarna ägs

av den fysiske delägaren. Denne redovisar emellertid i detta fall inte för

den rörelseinkomst som bolaget eller föreningen haft utan blott den lön

eller den utdelning han lyft.

Emellertid kan, framhåller utredningen, förhållandena även beträffande

ett skalföretag, som formellt driver verksamhet i eget namn men fölen

fysisk persons — delägarens — räkning, vara sådana att den inkomstöverföring,

som sker från företaget till delägaren, bedöms såsom förtäckt

utdelning. Aktiebolags och ekonomisk förenings vinstmedel skall enligt

gällande beskattningsregler i princip bli dubbelbeskattade. Detta sker som

bekant så alt rörelsevinsten beskattas hos bolaget eller töreningen, varjämte

utdelad vinst beskattas hos delägaren. Det är givetvis angeläget, betonar

utredningen, alt de nämnda skalföretagen inte utnyttjas i sytte att

kringgå denna dubbelbeskattning i de fall, där den bort tillämpas.

Med hänsyn härtill synes, framhåller utredningen, i beskattningshänseende

böra godtas endast de fall, då ett aktiebolag eller eu ekonomisk förening

utgör s. k. kommissionärsbolag i förhållande till annat aktiebolag

eller ekonomisk förening. Om det s. k. kommissionärsbolaget i enlighet

med sitt syfte i eget namn driver rörelse uteslutande för huvudföretagets

räkning, utan att i övrigt driva verksamhet i nämnvärd omfattning, och

inkomsten av rörelsen redovisas hos huvudföretaget, bör enligt utredningens

mening huvudföretaget skattemässigt också anses ha bedrivit det s. k.

kommissionärsbolagets rörelse. Moderföretaget kan givetvis tillföra kommissionärsbolaget

skälig ersättning för t. ex. hyra av fastighet och inventarier.

Därefter anför utredningen.

Genom den föreslagna bestämmelsen i 43 § regleras alltså automatiskt

frågan om beskattningsorten för det företag, som anses ha bedrivit rörelsen,

liksom även, i förekommande fall, frågan om inkomstens fördelning jämlikt

58 § kommunal skal telagen. Även här måste emellertid — för att undvika

att bestämmelsen utnyttjas i skatteundandragande syfte — den begränsningen

göras, att densamma blir tillämplig endast om kommissionärsförhållandet

bestått under hela beskattningsåret för båda företagen och beskattningsåren

för dem båda utgått vid samma tidpunkt.

Om ett bolag eller en förening förvärvar samtliga aktier i ett aktiebolag

och det nya dotterbolaget omedelbart blir kommissionärsbolag åt moderföretaget,

blir de föreslagna bestämmelserna i 2 mom. inte tillämpliga under det

första året eftersom kommissionärsförhållandet då inte bestått under liela

beskattningsåret för båda företagen. Resultatet av dotterbolagets verksamhet

fram till den tidpunkt, då aktierna bytt ägare, skall i skattehänseende

redovisas hos dotterföretaget. Detta blir betydelsefullt framför allt om

dotterbolaget under denna tid haft förlust. Sådan förlust får inte kvittas

mot moderföretagets vinst. Inte heller bör vinst under denna tid hos dotterbolaget

få kvittas mot förlust hos moderföretaget. Resultatet av dotterbolagets

verksamhet fram till tidpunkten för aktieförvärvet bör som regel

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1965

kunna beräknas med ledning av den värdering av tillgångarna, som gjorts

när aktierna bytte ägare. Om det kan konstateras att ett retroaktivt övertagande

av dotterföretagets verksamhet inte medför några obehöriga skattelättnader

för koncernen, bör dock ett förfarande i överensstämmelse med

2 mom. av praktiska skäl kunna tillämpas, dvs. moderbolaget anses ha

drivit dotterbolagets rörelse även före aktieförvärvet.

Remissyttrandena

Såsom tidigare framhållits har utredningens förslag beträffande kommissionärsbolagen

tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna.

Näringslivets skattedelegation anser dock, som redan nämnts, att undantag

bör göras för det fall då kommissionärsbolaget är ett aktiebolag

och huvudföretaget en ekonomisk förening. Delegationen ifrågasätter vidare

om inte de föreslagna bestämmelserna skulle kunna göras tillämpliga

även när en fysisk person är ensam ägare till ett kommissionärsbolag

eller ingår som delägare i ett handelsbolag, vilket utgör huvudföretag.

Även Sveriges advokatsamfund anser att kommissionärsbolag, vilkas huvudföretag

är enskilda firmor eller handelsbolag, bör behandlas på samma

sätt som sådana, vilkas huvudföretag är aktiebolag eller ekonomiska

föreningar. Ett krav som bör ställas på kommissionärsbolagen i dessa fall

är emellertid, framhåller förbundet, att huvudföretaget förbinder sig att

svara för alla de förpliktelser som ingått i kommissionärsbolagets namn.

Då så skett, bär huvudföretaget avstått från att utnyttja den möjlighet som

aktiebolagsformen ger till begränsning av det personliga ansvaret, och därmed

innebär utnyttjandet av ett aktiebolag som en skylt utåt inte ens indirekt

ett utnyttjande av aktiebolagsformen på ett sätt som motiverar att

en dubbelbeskattning sker av vinsten från den verksamhet som bedrivs av

huvudföretaget i kommissionärsbolagets namn. Förbundet tillägger.

Frågan torde inte sakna praktisk betydelse. Det finns på många håll

en nästan vidskeplig syn på aktiebolagsformen såsom mera seriös än andra

företagsformer, vilket gör att det kan vara fördelaktigt för en enskild

firma eller ett handelsbolag att kunna utnyttja ett aktiebolag som kommissionärsbolag.

Dessa fördelar ligger emellertid helt på det psykologiska

planet, och det synes inte finnas någon anledning att genom skattelagstiftningen

motarbeta deras utnyttjande, då det inte innebär någon fara för

borgenärernas rätt i och med att såväl kommissionärsbolaget som huvudföretaget

ansvarar solidariskt för de förpliktelser som ingåtts i kommissionärsbolagets

namn.

Kammarrätten säger sig inte ha funnit anledning till erinran mot utredningens

förslag i denna del men tillägger följande.

Det torde emellertid kunna förutsättas, att allmänna skatteberedningen

vid sina överväganden rörande företagsbeskattningen kommer att ta ställning

till frågan om kommissionärsbolagens behandling i skatterättsligt hänseende.

Med hänsyn härtill bör enligt kammarrättens mening utredningens

förslag rörande kommissionärsbolagen bli föremål för omedelbara lagstift
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 1965

ningsåtgärder endast under förutsättning, att det anses angeläget att redan

nu genomföra förslaget om öppna koncernbidrag.

Riksskattenämnden tillstyrker, att de s. k. kommissionärsbolagens beskattningsfrågor

löses på sätt utredningen föreslagit. Förslaget innebär,

framhåller nämnden, i huvudsak, att rådande praxis lagfästes. Lagtexten

synes emellertid täcka endast de fall, där kommissionärsbolaget självt driver

rörelse med egna anställda etc. Lagtexten bör därför förtydligas så, att

därunder klart inryms även sådana kommissionärsbolag, som i verkligheten

inte driver någon rörelse, utan där rörelsen drivs av moderbolaget i

kommissionärsbolagets namn.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller, att utredningen uppställt

som villkor att beskattningsåret skall sammanfalla för huvudföretaget

och kommissionärsföretaget. Skulle emellertid detta villkor inte uppfyllas

föreligger tveksamhet, hur taxeringsmyndigheterna skall förfara. En

komplettering av bestämmelserna synes därför erforderlig. Enligt länsstyrelsens

mening bör kommissionärsbolaget i angivet fall påföras taxering för

huvudbolagets inkomster i den mån dessa kan anses belöpa på kommissionärsbolaget

utan avdragsrätt för huvudbolaget. En dylik bestämmelse torde

få prohibitiv verkan.

Familjeföretagens förening anser att det föreligger viss oklarhet beträffande

villkoret att förhållandet mellan företagen skall ha bestått under hela

beskattningsåret. Föreningen anför.

Icke sällan förekommer, särskilt gäller detta inom närstående koncernföretag,

att kommissionärsavtalet slutes muntligt. Så småningom sammanträder

emellertid styrelsen, och man ger avtalet skriftlig form. Därvid fastställs

ofta, att kommissionärsförhållandet skall anses ha rått under hela det

löpande året, räknat från räkenskapsårets början, även alltså om det skriftliga

avtalet formellt upprättats först långt senare. Det framgår inte av lagtexten,

om detta tämligen normala förfaringssätt, som är civilrättsligt giltigt

och godkänt i nu gällande skattepraxis, även accepterats i förslaget.

Förhållandet påpekas för ev. redaktionell justering enär speciellt de lägsta

taxeringsinstanserna ofta lägger vikt vid datum för just det skriftligt utformade

kommissionärsavtalet.

Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller, att kommissionärsbolaget bör

vara ett sådant helägt dotterbolag, vars rörelse har ett klart samband med

moderbolagets verksamhet. Vidare bör en fusion mellan moder- och dotterbolag

vara möjlig.

Departemen tschefen

Utredningens författningsförslag beträffande kommissionärsbolag täcker

som riksskattenämnden framhåller endast de fall, när kommissionärsbolaget

självt kan anses driva rörelsen. Enligt min mening bör den författningsmässiga

regleringen av kommissionärsbolagsförhållandet begränsas till sådana

fall, då kommissionärsbolaget bedriver rörelse i eget namn uteslu
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1965

tande för huvudföretagets räkning. Huruvida ett bolag, som endast är ett

namnbolag, skall beskattas för inkomst därför att dess namn utnyttjas som

firmanamn för en verksamhet, som bedrivs av annan skattskyldig, beror

på omständigheterna i det enskilda fallet. En beskattning hos namnbolaget

bör normalt ifrågakomma endast om obehörig skattelättnad kan anses ha

erhållits genom arrangemanget. Det torde få ankomma på riksskattenämnden

att i mån av behov ge vägledande anvisningar på detta område. Även

det spörsmål som berörs i yttrandet från Familjeföretagens förening synes

lämpligen böra regleras genom anvisningar från nämnden.

Det förhållandet, att frågan om beskattningen av kommissionärsbolags

vinst författningsmässigt reglerats i vissa fall, utesluter inte att beskattningen

kan ske hos huvudföretaget även om de angivna villkoren inte är uppfyllda.

Såsom utredningen antytt kan det mången gång av praktiska skäl

vara motiverat att beskattningen får ske hos huvudföretaget, om detta förhållande

inte medför några obehöriga skattelättnader. En förutsättning bör

dock vara att huvudföretagets och kommissionärsholagets räkenskapsår avslutas

vid samma tidpunkt. Den omständigheten att huvudföretaget är en

ekonomisk förening och kommissionärsbolaget är ett aktiebolag bör, som

jag redan tidigare framhållit, inte utgöra hinder för att beskattningen sker

hos huvudföretaget.

43 § 3 mom.

Utredningen

I det föregående har lämnats en sammanfattning av utredningens förslag

beträffande öppna koncernbidrag.

Koncernbidrag skall enligt förslaget, för att vara öppet, redovisas synligt

i deklarationen eller dess bilagor. Det behöver inte framgå direkt av räkenskapshandlingarna,

men om det redovisas där och handlingarna bifogas

deklarationen, är, framhåller utredningen, kravet på öppen redovisning givetvis

uppfylld. Vidare förutsätts, att öppet koncernbidrag lämnas antingen

i form av kontanter eller i form av en fordran, som bidragets mottagare får

hos den som lämnat bidraget. Någon revers behöver inte överlämnas och

inte heller behöver fordringen vara förbunden med ränta. Koncernbidraget

kan även ges formen av att skuld efterskänks. Såsom framhållits i den allmänna

motiveringen bör ett Öppet koncernbidrag enligt utredningens mening

inte få lämnas genom onormal prissättning på varor och tjänsteprestationer

på annat sätt än att en rabatt eller ett pristillägg kan betecknas som

Öppet koncernbidrag.

Avdragsnätten för öppet koncernbidrag med motsvarande skattskyldighet

för mottagaren skall enligt förslaget, som redan nämnts, i första hand tillkomma

svenska aktiebolag.

I fråga om öppet koncernbidrag mellan aktiebolag behandlas i 3 inom. i

utredningens förslag två kategorier.

5 Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Yr I2e,

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1965

Den ena kategorin omfattar endast moderbolag och dess direktägda dotterbolag,

förutsatt alt fusion enligt 174 § 1 och 2 inom. aktiebolagslagen kan

ske, dvs. fall då moderbolaget äger mer än nio tiondelar av aktiekapitalet i

dotterbolagen. Inom denna kategori får öppet koncernbidrag lämnas antingen

från moderbolaget till dotterbolaget och omvänt eller mellan dotterbolagen.

För avdragsrätt respektive skatteplikt för koncernbidraget har i förslaget

uppställts vissa förutsättningar, som berörts i det föregående. Utredningen

sammanfattar förutsättningarna på följande sätt.

1. Beskattningsåren för det utgivande och det mottagande bolaget skall

omfatta räkenskapsår som tilländalupit vid samma tidpunkt. Villkoret avser

att förhindra, att beskattningen av koncernvinst genom dylika bidrag i

förening med omläggning av räkenskapsår skjutes på framtiden.

2. Det ägareförhållande, som enligt det förut sagda ger rätt till öppet koncernbidrag,

skall ha förelegat under hela beskattningsåret för de bolag som

lämnat respektive mottagit bidraget. Villkoret avser att förhindra en obehörig

förlustutjämning. Jämför 8 § i 1960 års förordning om rätt till förlustutjämning

vid taxering för inkomst. Om moderbolaget bildat dotterbolaget

eller förvärvat aktierna i dotterbolaget vid eu tidpunkt, då dotterbolaget

ännu icke bedrivit verksamhet av något slag, bör några betänkligheter

från fiskal synpunkt inte föreligga mot att tillåta öppet koncernbidrag redan

första året, trots att intressegemenskapen då inte bestått under hela beskattningsåret

för båda bolagen. Författningstexten har därför utformats så

att bestämmelserna blir tillämpliga även då moderbolaget innehaft mer än

nio tiondelar av aktierna i dotterbolaget alltsedan dotterbolaget började bedriva

verksamhet av något slag. Motsvarande gäller vid överföring mellan

dotterbolag.

3. Lämnar ett dotterbolag koncernbidrag till sitt moderbolag, förutsätts

för avdragsrätt, att moderbolaget är frikallat från skattskyldighet för utdelning

från dotterbolaget. Detta villkor har uppställts för att förhindra ett

kringgående av gällande regler om kedjebeskattning. Emellertid är moderbolagets

skattskyldighet för sådan utdelning i vissa fall beroende av i vilken

omfattning moderbolaget självt verkställt utdelning till sina aktieägare. Så

är t. ex. fallet, när moderbolaget är ett fåmansbolag och aktierna i dotterbolaget

inte utgör organisationsaktier. Enligt 54 § tredje stycket åtnjuter

ett fåmansbolag i sådant fall skattefrihet från dotterbolaget endast, om fåmansbolaget

visar att dess vinstmedel i skälig omfattning använts för utdelning

till delägarna. Vidare kan erinras om de särskilda bestämmelserna

i 1960 års förordning med provisoriska bestämmelser om beskattningen av

aktiebolags och ekonomisk förenings inkomst i vissa fall. Är moderbolaget

ett förvaltningsbolag eller investmentbolag, är det enligt dessa bestämmelser

befriat från skattskyldighet för utdelningen, endast om bolaget självt

verkställt utdelning i viss relation till den mottagna utdelningen. Eftersom

det, när dotterbolagets avdragsrätt för koncernbidraget bedöms, inte alltid

är möjligt att avgöra om och i vad mån moderbolaget uppfyllt de nämnda

förutsättningarna för skattefrihet för utdelning — den egna utdelningen

verkställs ju oftast vid en senare tidpunkt — har utredningen inte ansett

sig kunna föreslå någon avdragsrätt i fall som dessa, då skattefriheten för

utdelning är beroende av den egna utdelningen och således utgör en öppen

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kangl. Maj.ts proposition nr 126 är 1965 67

fråga. Förutsättning för dotterbolagets rätt till avdrag för öppet koncernbidrag

till moderbolaget är således enligt förslaget, att moderbolaget är frikallat

från skattskyldighet för utdelning oberoende av i vilken omfattning

det självt utdelat vinstmedel till delägarna.

^''en då koncernbidrag överförs mellan två av moderbolaget till minst

90 % direktägda dotterbolag måste förhindras, att gällande regler om kedjebeskattning

på en omväg sätts ur kraft. Läget kompliceras av att moderbolaget

kan vara skattskyldigt för utdelning från det ena dotterbolaget men

inte för utdelning från det andra. Det gäller då att tillse att inte vinst från

det sistnämnda bolaget utan kedjebeskattning överförs till moderbolaget genom

att såsom förmedlare använda det dotterbolag, för vars utdelning moderbolaget

inte är skattskyldigt. Man kan här tänka sig olika situationer.

År moderbolaget, oavsett den egna utdelningen, frikallat från skattskyldighet

för utdelning från det dotterbolag, som lämnar koncernbidrag till ett

annat systerbolag, bör avdrag kunna medges för koncernbidraget. Det har

da ingen betydelse, hur det förhåller sig med moderbolagets skattskyldighet

oi utdelning från det mottagande bolaget. I fråga om avdragsrätten bör

emellertid gälla detsamma, om moderbolagets skattskyldighet eller skattefrihet

för utdelning från såväl givarebolaget som mottagarebolaget är lika

beroende av moderbolagets egen utdelning. Likaså bör detsamma gälla, om

moderbolaget, oavsett den egna utdelningen, är skattskyldigt för utdelning

från båda dotterbolagen. Såsom förutsättning för avdragsrätt för öppet koncernbidrag

mellan systerbolag har alltså i förslaget uppställts, att någon av

de tre nämnda situationerna föreligger.

Såsom framgår av tidigare lämnad redogörelse för utredningens förslag

skall motsvarande möjlighet till vinstöverföring föreligga om moderföretaget

är ett bankaktiebolag eller en kooperativ ekonomisk förening. Det förutsätts

dock att bankaktiebolaget eller föreningen äger samtliga aktier i dottei

bolaget eller dotterbolagen. Däremot skall öppet koncernbidrag inte kunna

lämnas inom en försäkringskoncern.

Eu särskild kategori i fråga om öppet koncernbidrag mellan aktiebolag

behandlas i tredje stycket av 3 inom. enligt utredningens mening, nämligen

det fallet, att moderbolaget i en koncern lämnar sådant bidrag till annat underordnat

bolag i samma koncern som inte är ett direktägt dotterbolag. Hälar

således ondast fråga om koncernbidrag i riktning från moderbolaget. Någon

kollision med utdelningsbeskattningen föreligger alltså inte. I fråga om

ägareförhållandena uppställs enligt förslaget det kravet, att moderbolaget

och det bolag, till vilket koncernbidrag lämnas, efter två eller flera fusioner

enligt 174 § 1 och 2 inom. aktiebolagslagen — ev. efter viss omflyttning av

aktierna kan sammanslås till e>tt bolag. Under denna förutsättning kan

moderbolaget alltså enligt förslaget lämna Öppet koncernbidrag även till bolag

inom koncernen, som moderbolaget genom förmedling av andra bolag

inom samma koncern äger till mer än nio tiondelar. Föreligger den angivna

möjligheten till sammanslagning med moderbolaget, har det ingen betydelse,

hur långt bort i äganderättskedjan det mottagande bolaget står i förhållande

till moderbolaget.

5f Bihang till riksdagens protokoll 1965. t samt. AV 120

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965

De förut nämnda förutsättningarna i fråga om räkenskapsårets utgång

och ägareförhållandets bestånd (möjligheten till sammanslagning) under

hela beskattningsåret skall vara uppfyllda. I annat fall är bidraget inte att

beteckna som öppet koncernbidrag.

Då utredningens förslag innebär att öppet koncernbidrag skall godtas i

beskattningshänseende, trots att bidraget inte omedelbart utgör omkostnad

eller intäkt i viss förvärvskälla, har i sista stycket av 3 mom. i förslaget intagits

en uttrycklig föreskrift om till vilken förvärvskälla koncernbidraget

skall vara att hänföra. Utredningen anför angående detta stadgande följande.

Den rätt till resultatutjämning inom en helägd bolagskoncern, som nu

förordats, innebär att överföring av vinstmedel skall kunna ske, även om

det överförda beloppet inte framstår som kostnad eller intäkt i viss förvärvskälla.

Det ligger då nära till hands att ge det öppna koncernbidraget

karaktär av allmänt avdrag på samma sätt som t. ex. ett periodiskt understöd.

Hos mottagaren skulle koncernbidraget i så fall lämpligen kunna

hänföras till inkomst av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet. Det kan

emellertid förutsättas, att i det helt övervägande antalet fall, där öppet koncernbidrag

kommer att ges, såväl givare- som mottagareföretaget driver rörelse,

varvid koncernbidraget framstår som en kostnad och intäkt i denna

förvärvskälla. Utredningen har därför ansett sig böra förorda, att bidraget

skall anses utgöra kostnad respektive intäkt i den förvärvskälla hos bolagen,

som motsvarar den huvudsakliga verksamheten. Skulle det mottagande bolaget

sakna förvärvskälla inom inkomstslagen jordbruksfastighet, annan

fastighet eller rörelse eller skulle mottagarens huvudsakliga verksamhet

inte vara hänförlig till något av dessa inkomstslag, bör bidraget hos mottagaren

anses tillhöra det inkomstslag, i vilket avdrag medgivits hos givaren.

Alternativet skulle vara att hänföra bidraget till inkomst av kapital,

tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet. Detta synes dock mindre lämpligt,

då bidraget kan komma att beskattas i annan kommun än i dotterbolagets

hemortskommun. Undantagsvis kan dock tänkas att varken givare

eller mottagare driver rörelse eller äger fastighet.

Remissyttrandena

Den redogörelse för remissinstansernas synpunkter på utredningens förslag

angående öppna koncernbidrag som tidigare lämnats är i stort sett uttömmande.

I det följande skall redovisas vissa detaljspörsmål som upptagits

i yttrandena.

Riksskattenämnden finner i likhet med utredningen rimligt att en rätt till

vinstöverföring kan utnyttjas för täckande av förluster, som uppkommit

under tid då moder- och dotterbolagsförhållandet bestått. Däremot bör

koncernbidraget inte kunna kvittas mot förluster, som uppkommit före

koncernförhållandet. Nämnden anför vidare.

I syfte att förhindra att så sker har utredningen såsom förutsättning för

vinstöverföring uppställt kravet att koncernförhållandet skall ha bestått

hela det räkenskapsår, varunder överföringen sker. Riksskattenämnden

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 1965

erinrar emellertid om -att även med den sålunda föreslagna bestämmelsen

förluster, som uppkommit före koncernförhållandet, kan komma att kvittas

mot vinstöverföringar i form av öppna koncernbidrag. Förutsättningen härför

är dock att förlustbolaget inte före koncernbildningen var ett ''fåmansbolag.

Riksskattenämnden finner för sin del även en dylik förlustutjämning

obehörig. Enligt nämndens mening bör över huvud taget förluster, tillkomna

före koncernförhållandet, inte få kvittas mot koncernbidrag.

Liknande synpunkter anförs av övcrståthållarämbetet. Det är med en viss

tvekan ämbetet inte motsätter sig reglernas utformning på denna punkt.

Även om moderbolaget redan enligt nuvarande skatteregler kan tillföra ett

förvärvat dotterbolag vinstmedel på sätt utredningen visat, vilket även i

praktiken iakttagits, erbjuder dock det öppna koncernbidraget en ny förenklad

väg till samma mål.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att öppna koncernbidrag bör kunna

godtas då fråga är om moder- och dotterbolag, vilka driver rörelser mellan

vilka ett klart samband råder och där fusion mellan bolagen skulle kunnat

ske. Länsstyrelsen kan däremot inte tillstyrka, att koncernbidrag i övriga

fall får beröra bolagens resultatredovisning. Länsstyrelsen tillägger.

Enligt länsstyrelsens uppfattning bör då fråga är om bolag där samband

mellan de båda bolagens verksamheter inte kan anses föreligga, krävas att

fusion mellan de båda bolagen sker. Därest fusion ej sker, bör också de

båda bolagen i beskattningshänseende betraktas såsom två från varandra

helt fristående företag mellan vilka vinstöverföringar inte kan godtas. Om

kapitaltillskott sker till ett av bolagen, så bör detta ske med beskattade

vinstmedel.

Överståthållarämbetet framhåller, att det bör åligga det företag som yrkar

avdrag för öppet koncernbidrag att visa förhandenvaron av de föreslagna

förutsättningarna. Ämbetet anför härom följande.

De nya relativt komplicerade reglerna om öppna koncernbidrag kommer

att medföra en ny belastning å de taxeringsnämnder, som handha taxering

av juridiska personer. Enär av den skattskyldige allenast krävs, att sådant

koncernbidrag redovisas Öppet i deklaration eller därtill fogad bilaga, ankommer

det på taxeringsnämnd att — genom skriftväxling med bolaget

samt kommunicering med annan taxeringsnämnd eventuellt i annat län _

utreda de förutsättningar, som enligt förslaget skall vara uppfyllda, för att

sådant bidrag skall anses som avdragsgillt respektive skattepliktigt. Behovet

av en så långt som möjligt samordnad handläggning av samtliga företag

inom en koncern gör sig ytterligare gällande. Deklarationer för företag, tillhöriga

en och samma koncern, kan dock komma att handläggas inom skilda

län och genom berörda föreskrift om öppen redovisning får vederbörande

taxeringsnämnd inte ens kännedom om till vilket koncernföretag ett bidrag

exempelvis lämnats, överståthållarämbetet ifrågasätter därför, då bedömningen

av koncernbidrag inte följer de eljest gällande allmänna reglerna,

om inte ett uttryckligt stadgande borde införas -— förslagsvis i anslutning

till 25 § taxeringsförordningen - enligt vilket det skulle åligga bolag att

visa förhandenvaron av de föreslagna förutsättningarna för öppet koncernbidrag.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1665

Liknande synpunkter anförs av länsstyrelsen i Västernorrlands län. Länsstyrelsen

ifrågasätter vidare om inte bestämmelserna om öppna koncernbidrag

lämnar möjlighet öppen för vinstöverföringar, som innebär kringgående

av reglerna om kedjebeskattning. Om ett dotterbolag överför medel

till moderbolaget i form av koncernbidrag och förutsättningar för öppet

koncernbidrag inte föreligger, kan reglerna komina att tolkas så att moderbolaget

inte kan beskattas för bidraget även om moderbolaget är skattskyldigt

för utdelning från dotterbolaget.

Riksskattenämnden och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund finner

det inte sakligt befogat att i fråga om föreningar uppställa kravet på

helägda dotterbolag, under det att för aktiebolagens del skall krävas att de

äger 90 % av aktierna i dotterbolaget. Liknande synpunkter anförs av

lantbrukets skattedelegation som tillägger.

En annan skillnad mellan ekonomisk förening och aktiebolag föreligger

därutinnan att ekonomisk förening enligt förslaget endast kan lämna öppet

koncernbidrag till bolag som är i föreningens direkta ägo. Koncernbidrag

kan således inte gå till dotter-dotterbolag. Något skäl för en sådan utformning

av lagstiftningen har inte förebragts av utredningen. Delegationen har

inte kunnat finna sakliga skäl för att hinder skall uppställas i fråga om

öppet koncernbidrag från ekonomisk förening till dess dotter-dotterbolag

och anser därför att hindret härför enligt det framlagda förslaget bör undanröjas.

Näringslivets skattedelegation anser att möjligheterna att lämna öppet

koncernbidrag bör vara desamma i bankkoncerner och försäkringskoncerner

som i koncerner av allmänna aktiebolag. Undantag görs dock för aktiebolag

som driver livförsäkringsrörelse.

Flera remissinstanser anser utredningens förslag att öppet koncernbidrag

skall begränsas till kontanter, fordringar eller efterskänkande av fordran

onödigt restriktivt. Sålunda konstaterar Sveriges redareförening att ett företag,

som gjort vinstöverföring till ett annat företag, vilken skulle varit avdragsgill

om den skett i form av öppet koncernbidrag, skulle lida rättsförlust,

om vinstöverföringen skett genom inte marknadsmässig prissättning

rid inbördes varuleveranser. Föreningen tillägger.

Dessa bestämmelser är orealistiska och kan leda till materiellt otillfredsställande

resultat. Priser vid leveranser av varor och fullgörandet av tjänsteprestalioner

mellan av varandra oberoende företag varierar nämligen

ofta för olika köpare beroende på leveransernas kvantitet, avtalstidens

längd, köparens solvens etc. Svårighet föreligger vidare att fastställa, vad

som skall avses med normalt marknadspris vid transaktioner mellan en

producent och det företag, som innehar ensamrätt till den vidare försäljningen.

Det är alltså en vanlig företeelse, att det objektivt icke kan fastställas,

vad som är normalt pris för varuleveranser till visst företag. Det är

därför olämpligt att införa bestämmelser som ger taxeringsmyndigheterna

möjlighet att vägra avdrag för en i och för sig avdragsgill rinstöverföring,

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 1965

därför att vinstöverföringen skett genom att priser för varuleveranser varit

lägre än vad taxeringsmyndigheterna anser vara normala priser.

Föreningen hemställer, att nu berörda bestämmelser ändras så, att avdragsrätten

för vinstöverföringar genom prisreduktioner eller pristillägg

vid affärer mellan närstående företag bedöms på samma sätt, som då öppna

koncernbidrag lämnats.

Sveriges advokatsamfund föreslår att beträffande redovisningen av öppet

koncernbidrag endast skall föreskrivas att den skall ske öppet i såväl det

givande som det mottagande företagets deklarationer med angivande av

det belopp med vilket bidrag lämnats eller, om detta belopps exakta storlek

är svår att fastställa, med det högsta belopp för vilket avdrag yrkas.

Advokatsamfundet anför.

Ett företag, som har rätt att lämna öppet koncernbidrag, kan därigenom

undvika eu tillämpning av de restriktiva reglerna för inkomstöverföring

genom onormal prissättning etc. men ändå använda sådan prissättning, vilket

kan ha intresse av interna eller affärsmässiga skäl. Vid angivande av

beloppet kan man redovisa en ungefärlig siffra icke understigande bidragets

belopp, då skattemyndigheterna inte har intresse för den exakta siffran

i de fall då öppet koncernbidrag får lämnas. Denna utväg kan vara av stort

intresse exempelvis för ett företag, som självt har svårt att avgöra huruvida

tillämpad prissättning avvikit från den normala i en sådan omfattning att

det kan bli tal om en inkomstomfördelning enligt bestämmelserna om onormal

prissättning etc. Sistnämnda regler skulle då komma att tillämpas på

sådan onormal prissättning som inte anmälts som öppet koncernbidrag

eller, om anmälan skett, inte kunnat godtas som sådant.

Svenska kommunförbundet hemställer, att bestämmelserna ändras så, att

avdragsrätten för vinstöverföringar i form av prisreduceringar eller pristillägg

vid inbördes affärer bedöms på samma sätt som vid öppna koncernbidrag.

Skattskyldig, som ansett sig ha gjort vinstöverföring till närstående

företag, bör dock åläggas att lämna upplysning härom i deklarationen. Vidare

hemställer förbundet att vinstöverföringar från av kommun ägt aktiebolag

måtte förklaras vara avdragsgilla på samma sätt som vinstöverföringar

mellan svenskt aktiebolag och dess helägda svenska dotterbolag.

Föreningen Auktoriserade revisorer framhåller, att det synes tveksamt

om den av utredningen föreslagna benämningen »öppet koncernbidrag» är

den lämpligaste, då utredningen som utgångspunkt för sitt arbete lagt eu

annan definition av begreppet koncern än den i aktiebolagslagen lämnade.

Med hänsyn därtill vore enligt föreningens uppfattning att föredra en benämning

på ifrågavarande bidrag, vari ordet koncern inte ingår.

Departementschefen

Såsom jag tidigare tramhållit synes en rätt till resultatutjämning genom

koncernbidrag böra införas i huvudsaklig överensstämmelse med utredningens

förslag. .Tåg anser mig kunna tillstyrka en utvidgning i förhållande

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj.ls proposition nr 126 nr 1965

till förslaget såtillvida, att koncerner där moderföretaget är ett bankaktiebolag,

försäkringsaktiebolag eller en ekonomisk förening i princip jämställs

med koncerner där moderföretaget är ett s. k. allmänt aktiebolag. Koncernbidrag

skall dock inte kunna lämnas till eller från ett bolag som driver

livförsäkringsrörelse. Även detta har jag tidigare berört.

Det kan som länsstyrelsen i Malmöhus län framhållit ifrågasättas, om

inte rätten till vinstöverföring genom koncernbidrag borde begränsas till

sådana fall, då ett klart samband råder mellan de verksamheter givare- och

mottagareföretaget bedriver. Avsikten med det nu framlagda förslaget är i

och för sig inte att öppna möjligheter till obegränsad resultatutjämning

inom vissa koncerner. Det primära syftet är att beträffande sådana fall, där

koncernbidrag f. n. normalt förekommer, dvs. i regel fall då klart samband

finns mellan företagens verksamheter, slippa en prövning av om bidraget

kan anses utgöra driftkostnad för givaren.

Möjlighet till resultatutjämning är framför allt motiverad, då de verksamheter

som företagen bedriver skulle betraktats som en förvärvskälla

om båda verksamheterna bedrivits hos samma företag. I sådana fall kan

bl. a. en rätt till förlustutjämning vid kommunaltaxeringen vara berättigad

även om verksamheterna drivs i olika kommuner. I princip bör man inte genom

koncernbidrag tillåta eu längre gående förlustutjämning än som skulle

varit tillåten om verksamheterna drivits hos ett företag. Jag skall återkomma

till denna fråga vid behandlingen av bestämmelserna i 57 § 3 mom.

Man bör emellertid enligt min mening inte uppställa krav på att ett samband

skall förefinnas mellan de verksamheter företagen bedriver. Det är

sannolikt att ett sådant krav liksom det nu gällande villkoret, att koncernbidraget

för att vara avdragsgillt skall utgöra driftkostnad, kommer att leda

till skatteprocesser.

Som villkor för att koncernbidraget skall betraktas som omkostnad resp.

intäkt synes dock böra uppställas att den huvudsakliga verksamheten för

de företag, mellan vilka koncernbidrag lämnas, skall avse jordbruksfastighet,

annan fastighet eller annan rörelse än livförsäkringsrörelse. Bidraget

bör anses utgöra omkostnad och intäkt i sådan förvärvskälla. Jag anser mig

inte kunna förorda utredningens förslag att bidraget — om mottagareföretagets

huvudsakliga verksamhet inte avser något av nämnda inkomstslag

— skall anses som intäkt i förvärvskälla i det inkomstslag, i vilket det utgivande

företaget erhållit avdrag för bidraget, d.vs. i en förvärvskälla som

mottagareföretaget inte har. I regel har företagen endast en förvärvskälla.

Skulle emellertid givare- eller mottagareföretaget ha flera förvärvskällor bör

av praktiska skäl som huvudregel gälla att koncernbidraget skall hänföras

till den förvärvskälla, som motsvarar den huvudsakliga verksamheten. Om

det med hänsyn till speciella förhållanden, t. ex. på grund av sambandet

mellan vissa förvärvskällor som givare- och mottagareföretagen bedriver, är

uppenbart att bidraget hos något av företagen hänför sig till annan förvärvs
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungi. Maj. ts proposition nr 126 år 1965

källa än den huvudsakliga verksamheten skall huvudregeln kunna frångås.

Vad jag nu föreslagit innebär att koncernbidrag med avdragsrätt för

givaren och skattskyldighet för mottagaren inte kan lämnas till eller från

ett bolag eller en förening som endast har inkomst av kapital, t. ex. förvaltar

värdepapper eller därmed likartad lös egendom. Det får ankomma på

töretagsskatteutredningen att pröva om behov föreligger av en rätt till mer

omfattande resultatutjämning inom koncerner än den som nu föreslås och

hur eventuella bestämmelser härom skall utformas.

Några remissinstanser föreslår bestämmelser av innebörd att koncernbidrag

inte får kvittas mot förluster som uppkommit hos mottagareföretaget

under tidigare beskattningsår då koncernförhållandet inte rått. Jag anser

mig dock inte kunna tillstyrka att bestämmelserna kompliceras ytterligare

genom en sådan föreskrift. En dylik utjämning kan, som utredningen

i ramhållit, ske utan anlitande av koncernbidrag och det framlagda förslaget

innebär inte att man öppnar nya möjligheter till förlustutjämning. Även

detta torde emellertid vara frågor som företagsskatteutredningen har anledning

att pröva.

Såsom jag redan framhållit delar jag den uppfattning som kommit till

uttryck i flera remissyttranden att koncernbidrag bör kunna lämnas även

genom att prissättningen på varor och tjänster sätts lägre eller högre än

normalt. Ett oeftergivligt villkor bör dock vara att bidraget redovisas Öppet

i självdeklarationen eller därtill fogad bilaga. Detta innebär att det belopp

varmed överföring skett skall anges. Har överföringen skett genom avvikelse

från normal prissättning kan det exakta beloppet vara svårt att fastställa.

Företaget skall då meddela detta och uppge det belopp, som beräknas

ha blivit överfört. Om så inte sker kan det givande företaget inte åberopa

bestämmelserna i 3 inom. för avdragsrätt. Detta hindrar givetvis inte att avdragsrätt

ändock kan föreligga, om bidraget är att anse som driftkostnad.

Det bör vidare åligga det företag som yrkar avdrag för koncernbidrag enligt

de nu föreslagna bestämmelserna att visa att förutsättningar för dylikt avdrag

är för handen. En förutsättning för avdragsrätt bör vara att frågan

om avdragsrätt för givaren och skattskyldighet för mottagaren för bidraget

i fråga prövas vid samma års taxering. Räkenskapsåren för de båda företagen

behöver däremot inte sammanfalla.

Det som tynger lagtexten är de förutsättningar som måste uppställas för

att förhindra att gällande regler om kedjebeskattning och dubbelbeskattning

kringgås genom koncernbidrag. Man kan som jag tidigare framhållit

göra författningsbestämmelserna enklare t. ex. genom att som villkor endast

föreskriva att koncernbidraget inte får innebära all reglerna om kedjeoch

dubbelbeskattning kringgås. Det måste emellertid för såväl skattskyldiga

som beskattningsmyndigheter vara en fördel att lagtexten direkt anger

vad som behöver styrkas för att avdrag skall få åtnjutas. Reglerna berör

endast bolag och föreningar som ingår i koncerner och skall tillämpas i

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965

första instans endast av det relativt lilla antal taxeringsnämnder som taxerar

dylika företag. För dessa skattskyldiga och taxeringsnämnder torde

tillämpningen av bestämmelserna i regel inte komma att innebära några

större svårigheter. Beträffande utformningen av lagtexten må framhållas

att, då i första stycket talas om att bolag eller förening äger aktier i dotterbolag,

detta givetvis innebär att aktierna, som utredningen uttryckt saken,

innehas i direkt ägo.

Med anledning av vad länsstyrelsen i Västernorrlands län anfört vill jag

slutligen framhålla, att den skattemässiga bedömningen av vinstöverföringar

inte gärna kan ändras genom de föreslagna bestämmelserna i fall där

dessa bestämmelser inte är tillämpliga.

Någon lämpligare benämning för de bidrag som här avses än koncernbidrag

har inte stått till buds.

57 § 3 mom.

Utredningen

Av den tidigare redogörelsen framgår, att nuvarande bestämmelser i

57 § 3 mom. ansetts ineffektiva med hänsyn till kravet på att avvikelsen

från det normala priset skall ha varit avsevärd. Utredningen har ansett,

att de önskemål som framförts om ett slopande av detta krav bör tillmötesgås.

Den i 57 § 3 mom. första stycket föreslagna bestämmelsen skall således

kunna tillämpas så snart den avtalade prissättningen avviker från de

i allmänhet gällande priserna och härigenom en inte oväsentlig A''instöverflyttning

ägt rum.

Ett ingripande med stöd av den av utredningen föreslagna bestämmelsen

innebär, i likhet med vad som nu gäller, att den som genom den onormala

prissättningen tillförts inkomst för skälig del av densamma skall beskattas

i den kommun, där den andre näringsidkaren skulle ha skattat för inkomsten,

om normal prissättning tillämpats. Det är alltså här fråga om

en taxeringsöverflyttning, inte om en inkomstomräkning. Då det inte helt

otvetydigt framgår av den nuvarande bestämmelsen i 57 § 3 inom., att

den överförda vinsten i och för sig får användas för förlustutjämning hos

mottagaren, har utredningen föreslagit ett förtydligande härutinnan. Taxeringsöverflyttningen

skall alltså enligt förslaget avse skälig del av mottagarens

behållna inkomst.

Även om ett slopande av kravet på att avvikelsen från normalpriset skall

vara avsevärd innebär ökade möjligheter för kommunerna att ingripa mot

vinstöverflyttning genom onormal prissättning i förhållande till vad som

nu gäller, bör dock enligt utredningens mening liksom hittills försiktighet

iakttas vid tillämpningen. Det bör nämligen, framhåller utredningen, ånyo

understrykas, att det i regel är mycket vanskligt att avgöra vad som utgör

det normala priset på en vara eller en tjänsteprestation. Avvikelsen från

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965

den normala prissättningen måste vara uppenbar och den vinstöverföring

som åstadkommits får inte vara oväsentlig. Den överflyttning av dolda reserver,

som sker, då en verksamhet överlåts jämte tillgångar, medför inte

att bestämmelsen i 57 § 3 inom. blir tillämplig. Ej heller skall denna bestämmelse

tillämpas, då fråga är om apport i samband med aktieteckning

eller då kooperativ förening erhåller avdrag för rabatter och pristillägg

enligt 29 § 2 mom. kommunalskattelagen. Utredningen tillägger.

Ett beaktande av kommunernas anspråk på ett riktigt beskattningsunderlag

såsom grund för uttaxeringen kan, såsom framgår av den allmänna

motiveringen, vara befogad framför allt, när fråga är om beskattningen

av sådan verksamhet, som avser ett utnyttjande av värdefulla naturtillgångar

inom kommunen, såsom vattenkraft, järnmalm, skog m. in. Ofta

redovisas den verkliga avkastningen av annat företag, i regel moderföretaget,

med huvudkontor i annan del av landet. Den ökade möjligheten för

kommunerna att bevaka sina skatteanspråk, som förslaget enligt det förut

sagda innebär, har i första hand avsett just fall som dessa, där det ofta kan

vara fråga om inkomster av betydelse för kommunerna.

Det kommunala intresset av att inkomst skall beskattas i rätt kommun

anmäler sig också i fråga om de öppna koncernbidragen. Enligt utredningens

mening föreligger inte anledning att behandla dessa bidrag annorlunda

än de vinstöverföringar, som genomförts medelst prissättningen. I enlighet

därmed föreslår utredningen, att om öppet koncernbidrag redovisats inom

annan kommun, än den där vinsten skulle redovisats, om bidraget inte

lämnats, det mottagande företaget skall skatta för skälig del av sin behållna

inkomst i den kommun, där givareföretaget skulle ha beskattats

för inkomsten. Även här bör beaktas, framhåller utredningen, att koncernbidraget

kan ha använts för förlustutjämning hos mottagaren och att

det således inte kan bli tal om att överflytta mer än det till kommunal

inkomstskatt skattepliktiga överskottet till givareföretagets kommun.

Remissyttrandena

Av den tidigare lämnade redogörelsen för remissyttrandena framgår att

förslaget i denna del lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser.

I många yttranden ifrågasätts dock om en skärpning av reglerna är nödvändig.

Allmänt understryks alt försiktighet måste iakttas vid tillämpningen.

Sålunda anför näringslivets skatte delegation bl. a.

Enligt vår uppfattning är det numera knappast nödvändigt att bereda

kommunerna ett särskilt skydd mot inkomstöverföringar genom prissättning

som avviker från det normala. Till motivering av denna vår uppfattning

kan vi i första hand hänvisa till utredningens nyss refererade uttalanden

om utjämningen av skattetrycket och sammanslagningen till storkommuner.

Vi erinrar också om den reglering som lagstiftningsvägen har

genomförts i fråga om kraftverksföretagens taxering, vilket torde vara

den fråga som särskilt väckt intresse i den offentliga debatten. Genom den

lagstiftningen torde kraftverkskommunerna ha blivit tillförsäkrade ett

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Ktmgl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965

skäligt skatteunderlag. Övriga kommunintressen torde, i den må de ej

skyddas redan genom omräkningsregeln, kunna bli fullt tillräckligt tillgodosedda

genom en föreskrift att sådan överflyttning av taxering, som nu

omförmäles i 57 § 3 mom. kommunalskattelagen, skall göras när öppet

koncernbidrag medfört väsentlig ändring av inkomstredovisningen för koncernföretag.

Liknande synpunkter anförs av bl. a. Sveriges grossistförbund, Sveriges

hantverks- och industriorganisation, Kooperativa förbundet och Skånes

handelskammare.

Svenska stadsförbundet gör följande uttalande.

Genom förslaget ges kommun möjlighet att ingripa mot inkomstöverflyttning

genom onormal prissättning redan när härigenom inkomst »i

icke oväsentlig mån» redovisats i annan kommun. För närvarande krävs

för att taxeringsöverflyttning skall ske att inkomst »i avsevärd mån» redovisats

inom annan kommun. Styrelsen är tveksam angående behovet av

denna ökade möjlighet för kommunerna att gentemot varandra bevaka sina

skatteanspråk. Anledningen härtill är att mildrandet av kravet kan ge upphov

till ett flertal skattemål mellan kommuner i fråga om inkomstöverflyttningar

av förhållandevis liten storleksordning. Eftersom bedömningen av

avvikelser från normal prissättning samt av vad som skall anses vara »i

icke oväsentlig mån» därtill är mycket vansklig, bör det enligt styrelsen

vara ett allmänt kommunalt intresse, att inte en mängd »småkonflikter» mellan

kommuner uppammas. Under alla förhållanden vill styrelsen understryka

kommitténs uttalande, att försiktighet bör iakttas vid tillämpningen

av bestämmelsen.

Lantbrukets skattedelegation anser, att reglerna i 57 § 3 mom. i kommunalskattelagen

är i behov av översyn. De föreslagna reglerna är emellertid

direkt tillämpliga endast vid vinstöverflyttningar mellan företag i intressegemenskap.

Motsvarande vinstöverflyttningar torde ofta ske inom ett

företag i de fall företagets produktion omspänner hela kedjan eller delar

av kedjan från råvara till färdig produkt. Delegationen anser därför att

även denna fråga bör regleras i förevarande sammanhang och etter samma

principer som föreslagits i fråga om företag i intressegemenskap.

Från länsstyrelsernas sida framhålls allmänt svårigheterna att kontrollera

att bestämmelserna bli tillämpade. Sålunda anför länsstyrelsen i Yästernorrlands

län.

Varken taxeringsnämnderna eller taxeringsintendenten kan törutsättas

känna till vilken grad av intressegemenskap som föreligger mellan

olika skattskyldiga. Länsstyrelsen bedömer det som sannolikt, att åtskilliga

fall, där tillämpning av de föreslagna bestämmelserna skulle kunna

aktualiseras, inte kommer att uppmärksammas, ej ens vid taxeringsrevision.

Till saken hör givetvis också svårigheten att tolka begreppet normal

prissättning, något som utredningen själv varit medveten om.

Riksskattenämnden påpekar, att enligt utredningens förslag kommunernas

beskattningsunderlag i princip inte bör påverkas av vinstöverföring ge
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965 77

nom Öppet koncernbidrag i annan män än att beloppet får utnyttjas för

förlustutjämning hos mottagaren. I den mån inkomst kvarstår efter eventuell

förlustutjämning, bör av mottagarens inkomst ett belopp motsvarande

högst koncernbidraget beskattas i den kommun, dit inkomsten skulle

ha hanförts, om givarebolaget inte medgivits avdrag. Då av den föreslagna

lagtexten inte framgår att fördelningen av inkomsten skall ske

på detta sätt bör denna kompletteras och bringas i överensstämmelse med

vad utredningen anfört.

Överståthållarämbetet framhåller att då det ankommer på taxeringsnämnd

att pröva avdragsrätt och skattskyldighet för Öppet koncernbidrag

bör nämnden även äga fastställa rätt beskattningsort för skälig del av det

mottagande bolagets behållna inkomst.

Departementschefen

Med hänsyn till de önskemål som framförts bl. a. i motioner i riksdagen

om ökade möjligheter att ingripa mot vinstöverföringar mellan företag,

som beskattas i olika kommuner, anser jag mig böra tillstyrka att

57 § 3 mom. ändras i huvudsaklig överensstämmelse med utredningens

förslag. Genom att taxering på grund av 57 § 3 mom. verkställs av prövningsnämnd

och ej av taxeringsnämnd har man viss garanti för en enhetlig

tillämpning. Liksom i 43 § 1 mom. bör uttrycket näringsidkare användas i

stället för rörelseidkare.

Enligt utredningens mening bör vinstöverföring, antingen den sker dolt

eller Öppet i form av koncernbidrag, få utnyttjas för förlustutjämning vid

den kommunala taxeringen även när det gäller olika kommuner. En dylik

ratt till förlustutjämning synes skälig när sådant samband råder mellan

de verksamheter det givande och det mottagande företaget bedriver att verksamheterna

skulle ansetts som en förvärvskälla om de drivits av samma

företag. Om så inte är fallet och en förlustutjämning vid den kommunala

taxeringen inte kunnat ske om verksamheterna bedrivits av ett företag,

bör givetvis eu sådan förlustutjämning inte heller få ske när det gäller

två olika företag.

Då vinstöverföring skett via prissättningen på varor och tjänster vid affärer

mellan företagen, kan en förlustutjämning i flertalet fall godtas. Det

tinns då i regel sådant samband mellan verksamheterna att de skulle bedömts

som eu förvärvskälla om de drivits av samma företag. Annorlunda kan

fallet vara när det gäller koncernbidrag. Det får ankomma på prövningsnämnderna

att bedöma om en förlustutjämning bör tillåtas eller om det

mottagande företaget skall beskattas i givareföretagets kommun för större

belopp än som motsvarar dess behållna inkomst.

Även då det gäller överföring genom koncernbidrag bör gälla att bestämmelserna

i 57 § 3 mom. inte skall tillämpas med mindre fråga är om

eu icke oväsentlig vinstöverföring. Det får även här ankomma på prövningsnämnden

att göra en bedömning från fält till fall.

6 Dihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Xr 126

s. 78 Kontrollera mot PDF

78 Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1965

Punkt 10 av anvisningarna till 29 §.

Utredningen

Av anvisningspunkten i dess nuvarande lydelse framgår, att till driftförlust,

som en rörelseidkare kan ha anledning att räkna med, räknas bl. a.

till följd av köpares insolvens utebliven betalning för varor eller produkter,

som han fört i handel eller tillverkat. Sådan förlust är således att anse som

en avdragsgill omkostnad. Vad som sålunda gäller enligt denna anvisningspunkt

skall enligt utredningens förslag alltjämt gälla som en allmän huvudregel.

Däremot skall regeln enligt förslaget modifieras i de fall, då intressegemenskap

föreligger mellan borgenären och gäldenären. I sådana fall kan,

framhåller utredningen, ackord innebära en vinstöverföring till gäldenären.

Enligt förslaget skall eu vinstöverföring i denna form behandlas på

samma sätt som ett öppet koncernbidrag. Avdrag skall alltså beviljas borgenären

under samma förutsättningar, som skall gälla för dylikt bidrag. Härigenom

beaktas automatiskt att ackordet, i likhet med koncernbidraget, i

vissa situationer kan vara att anse såsom förtäckt utdelning. Vidare blir bestämmelserna

i 57 § 3 mom. andra stycket tillämpliga.

Stundom kan emellertid, framhåller utredningen, när intressegemenskap

föreligger, omständigheterna vara sådana, att borgenären bör erhålla avdrag

för ackordsförlusten, oavsett om han varit berättigad till avdrag för ett koncernbidrag

till gäldenären. Avdrag bör kunna medges, om ackordet uppenbarligen

inte har sin grund i intressegemenskapen utan kan antas vara affärsmässigt

betingat. Ett sådant antagande är enligt utredningens mening

befogat, om jämväl andra borgenärer lämnat ackord i motsvarande utsträckning

och deras fordringar inte är alltför obetydliga. Vidare kan omständigheterna

ge vid handen, att gäldenären verkligen är på obestånd. Detta obestånd

måste emellertid visas ha uppkommit oberoende av intressegemenskapen.

Om förhållandet mellan borgenären och gäldenären är sådant, att det

ena företaget så gott som helt behärskas av det andra, behöver det inte innebära

någon verklig insolvens, om gäldenären uppvisar ett bokslut som utvisar

en större förlust. Det kan i själva verket vara fråga om en borgenärens

förlust, som mer än väl uppvägs av vinsten på hans verksamhet. Förhållandet

är ett annat, då intressegemenskap visserligen föreligger mellan borgenär

och gäldenär men denna intressegemenskap likväl är så pass obetydlig

och outvecklad, att gäldenärens obestånd framstår som det verkliga resultatet

av gäldenärens egen självständiga verksamhet. I sådant fall bör borgenären,

enligt utredningens mening, erhålla avdrag för ackordsförlusten.

Remissyttrandena

Förslaget i denna del har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna.

Kammarrätten och riksskattenämnden påpekar att den föreslagna

lagtexten bör kompletteras med en hänvisning till definitionen av intressegemenskap

i anvisningarna till 43 §.

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965

Departementschefen

Såsom jag redan i den allmänna motiveringen framhållit kan jag inte

tillstyrka utredningens förslag att införa en generell beskattning av ackordsvinster.

I likhet med remissinstanserna anser jag dock att särskilda regler

bör gälla för det fall att efterskänkandet av skuld har sin grund i den intressegemenskap

som råder mellan borgenär och gäldenär. Den av utredningen

föreslagna lagtexten har som kammarrätten och riksskattenämnden

föreslagit kompletterats med en hänvisning till definitionen av intressegemenskap

i anvisningarna till 43 §.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965

Vissa särskilda frågor

Ändring i taxeringsförordningen

Framställning från Sveriges redareförening

Sveriges redareförening har hemställt om sådan ändring av 37 § taxeringsförordningen,

att det anstånd, som kan medges i fråga om arbetsgivareuppgifter,

även måtte gälla för kontrolluppgifter till ledning för sjömäns

taxering. Föreningen anför.

Enligt bestämmelser i förordningen den 18 december 1959 angående uppbörd

av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring skall arbetsgivareuppgift

till ledning för beräkning av avgiftsunderlag för beräkning av ATP

vara avlämnad före utgången av januari månad efter utgiftsåret. För redare,

som har att redovisa sjömansskatt, skall arbetsgivareuppgift avlämnas före

utgången av februari månad näst efter utgiftsåret. På ansökan kan sjömansskattekontoret

utsätta annan tid, inom vilken redare skall avgiva arbetsgivareuppgift.

I praktiken har sådant uppskov medgivits till utgången av mars

månad. Vid arbetsgivareuppgift skall fogas sådana kontrolluppgifter, som

avses i 37 § taxeringsförordningen.

Enligt bestämmelser i 37 § taxeringsförordningen 1 mom. punkt 8 skall

redare, som erlagt sjömansskatt avgiva kontrolluppgift, vilken utgör underlag

för beräkning av sjömäns pensionspoäng. Sådan kontrolluppgift skall

vara avgiven före utgången av januari månad under taxeringsåret. Att redare

fått uppskov med avgivande av arbetsgivareuppgifter beror därpå, att

det särskilt för fartyg i utrikes fart är omöjligt att avgiva kontrolluppgifter

före utgången av januari månad. Till grund för dessa uppgifter ligger nämligen

de månadsredovisningar, vilka insänds av fartygens befälhavare. Betydande

dröjsmål uppkommer härvid på grund av långa avstånd från hemlandet

i förening med ofta osäker postgång.

Motsvarande svårigheter föreligger uppenbarligen att avgiva kontrolluppgifter

till ledning för sjömäns taxering, vilken bygger på samma grundmaterial

som arbetsgivareuppgifterna. Det torde ha berott på ett förbiseende

vid lagstiftningen, att samma möjligheter till uppskov, som föreligger i fråga

om arbetsgivareuppgifterna, inte medgivits i fråga om kontrolluppgifterna

för sjömäns taxering.

Departementschefen

De önskemål som framförts i skrivelsen från Sveriges redareförening synes

böra tillgodoses. Detta föranleder viss ändring av bestämmelserna i 37 §

4 mom. taxeringsförordningen.

I 35 och 137 §§ taxeringsförordningen stadgas för närvarande att självdeklaration

resp. allmän fastighetsdeklaration kan. avlämnas bl. a. till landsfiskal

i det län, där taxeringen skall äga ruin. Tjänstebenämningen landsfiskal

har utgått i samband med omorganisationen av polisväsendet. Enligt

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965 81

lagen den 29 maj 1964 (nr 323) om 1 tillgörande av vad som åligger landsfogde

m. fl. skall vad som finns stadgat om landsfiskal gälla polismyndighet,

distriktsåklagare eller utmätningsman. Det synes inte lämpligt att

ålägga samtliga dessa myndigheter att mottaga deklarationer. Bestämmelsen

om att deklaration kan lämnas till landsfiskal bör därför utgå utan att ersättas

av någon annan bestämmelse. Det får ankomma på länsstyrelserna

att tillse att sådana anordningar för avlämnande av deklarationer görs i

kommunerna att borttagandet av möjligheten att lämna deklaration till

landsfiskal inte innebär någon minskad service för allmänheten.

Såsom jag framhållit vid behandlingen av bestämmelserna i 43 § 1 mom.

kommunalskattelagen bör tillämpningen av dessa bestämmelser läggas hos

pi övningsnämnden. Detta föranleder viss ändring av 67 § taxeringsförordningen.

Ändring i förordningen om fartygsfonder

Departementschefen

I 2 § förordningen den 19 februari 1954 (nr 40) om särskild investeringsfond

för avyttrat fartyg stadgas bl. a. att som förutsättning för avdrag skall

gälla att den skattskyldige till länsstyrelsen överlämnat en av svensk bank

utfärdad garantiförbindelse. Det har emellertid förekommit att skattskyldig

velat lämna garantiförbindelse från annan kreditinrättning än svensk bank

och att detta även i vissa fall godtagits. Enligt min mening bör en garantiförbindelse

från annan kreditinrättning än svensk bank kunna godtas om

länsstyrelsen anser att garantin innebär fullgod säkerhet. Bestämmelsen i

2 § bör ändras i överensstämmelse härmed. Detta föranleder även viss ändring

i 12 §.

Ändring i förordningen om konjunkturinvesteringsfonder

Departementschefen

I 4 § förordningen den 27 maj 1955 (nr 256) om investeringsfonder för

konjunkturutjämning stadgas hl. a. att inbetalning i riksbanken inte får

verkställas senare än den dag företaget jämlikt bestämmelserna i 34 § taxeringsförordningen

har att avlämna självdeklaration för beskattningsåret.

Sker inbetalning senare får avdrag för avsättning till investeringsfond ej

åtnjutas. Det har vid tillämpningen av bestämmelserna visat sig föreligga

ett behov av möjlighet att i undantagsfall kunna godtaga eu insättning, som

verkställts efter den tid som stadgas i 4 §. Jag föreslår därför att Kungl.

Maj :t får befogenhet att, om synnerliga skäl föreligger, medgiva att inbetalning

får verkställas vid senare tidpunkt.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965

Departementschefens hemställan

Under åberopande av vad jag sålunda anfört och under framhållande av

att hinder inte synes möta för att frågan behandlas av riksdagen senare än

under innevarande vårsession hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte genom

proposition föreslå riksdagen att antaga inom finansdepartementet upprättade

förslag till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370);

2) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956

(nr 623);

3) förordning angående ändrad lydelse av 2 och 12 §§ förordningen den

19 februari 195b (nr bO) om särskild investeringsfond för avyttrat fartyg;

4) förordning angående ändrad lydelse av b § förordningen den 27 maj

1955 (nr 256) om investeringsfonder för konjunkturutjämning.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Lars Hummerhielm

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kurigl. Maj:ts proposition nr 126 år 1965

83

Bilaga

Utredningens förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 43 § och 57 § 3 mom. kommunalskattelagen

den 28 september 1928 ävensom punkt 1 av anvisningarna till 28 §, punkt

10 av anvisningarna till 29 § samt anvisningarna till 43 § samma lag1 skola

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

43 §.

Har näringsidkare till någon, som

är ekonomiskt intresserad i hans

näringsföretag eller kan öva inflytande

på företagets ledning, försålt

varor till lägre pris eller av honom

köpt varor till högre pris än de i allmänhet

gällande eller vidtagit andra

liknande åtgärder och har, uppenbarligen

i följd härav, inkomsten av

företaget blivit avsevärt lägre

än den eljest skolat bliva, samt är

tillika den, vilken inkomsten i stället

tillförts, icke för inkomsten skattskyldig

här i riket, skall inkomsten

av företaget beräknas till det belopp,

vartill den kan antagas hava uppgått,

därest dylika åtgärder icke vidtagits.

1 mom. Föreligger intressegemenskap

mellan näringsidkare och

har vid affärer dem emellan beträffande

varor, tjänsteprestationer eller

annat avtalats priser eller andra villkor,

vilka avvika från dem som skulle

hava avtalats mellan två av varandra

oberoende företag (normala

villkor), skola avtalade villkor

gälla vid inkomstberäkningen,

därest icke annat följer av vad nedan

stadgas.

Har på grund av åtgärder, som i

nästföregående stycke sägs, skattskyldigs

inkomst blivit lägre än den

skulle hava blivit, om normala villkor

avtalats, och har inkomst i stället

tillförts någon, som icke har att

för densamma utgöra skatt här i riket,

skall den skattskyldiges inkomst

av verksamheten i fråga omräknas

till belopp, vartill inkomsten skulle

hava uppgått, om normala villkor

tillämpats.

Har vid avtal, som i första stycket

avses, mellan här i riket skattskyldiga

bestämts villkor, som i avsevärd

grad avvika från normala

sådana, och har därigenom åstadkommits

inkomstöverföring med belopp,

som icke är oväsentligt, och

samt av punkt 10 av

(Se vidare anvisningarna.)

1 Senaste lydelse av punkt 1 av anvisningarna till 28 § se 1959:170

anvisningarna till 29 § se 1951:761.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1965

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

är icke fråga om tillskott vid aktieteckning

eller om överlåtelse av tillgång

samtidigt med den verksamhet,

vari tillgången ingår, skola de skattskyldigas

inkomster omräknas på

sätt i andra stycket sägs. Är inkomstöverföring

genom avtal, som i första

stycket sägs, att anse såsom utdelning,

för vilken mottagaren är skattskyldig,

eller som gåva, för vilken

skyldighet att erlägga gåvoskatt föreligger,

eller kan inkomstöverföringen

antagas vara ett led i åtgöranden,

syftande till att erhålla obehörig

förmån i beskattningsavseende, skall

omräkning av inkomsterna dock alltid

ske. Angående kooperativ förenings

rätt till avdrag för utdelning

i form av pristillägg, rabatter m. m.

stadgas i 29 § 2 mom.

Hava här i riket skattskyldiga

sinsemellan avtalat lägre ränta d

gäld än normalt, skall på grund

härav omräkning, som i tredje stycket

sägs, ej ske. Är gäldenären skattskyldig

för utdelning från borgenären,

skall dock denne anses hava åtnjutit

skattepliktig inkomst med belopp,

motsvarande skillnaden mellan

normal ränta och avtalad ränta.

2 mom. Har svenskt aktiebolag

eller svensk ekonomisk förening drivit

rörelse i eget namn uteslutande

för annat sådant bolags eller sådan

förenings räkning, utan att i övrigt

driva verksamhet i nämnvärd omfattning

(s. k. kommissionärsbolag),

och redovisas i följd därav inkomsten

av rörelsen hos det andra företaget,

skall detta anses hava bedrivit

kommissionärsbolagets rörelse, därest

förhållandet mellan företagen

bestått under hela beskattningsåret

för vartdera företaget eller från den

tidpunkt, då kommissionärsbolaget

började bedriva verksamhet av något

slag, samt beskattningsåren för företagen

utgått vid samma tidpunkt.

3 mom. Har svenskt aktiebolag

i direkt ägo aktier i ett eller flera

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1965

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

andra svenska aktiebolag i sådan omfattning,

att fusion enligt 174 § 1 och

2 mom. lagen den 14 september 1944

om aktiebolag kan ske, skall koncernbidrag

mellan bolagen, vilket

enligt eljest gällande regler icke utgör

driftkostnad för givaren, vid inkomstberäkningen

likväl anses som

avdragsgill omkostnad respektive

skattepliktig intäkt under förutsättning,

att bidraget lämnats kontant eller

i form av fordran eller genom efterskänkande

av fordran och av båda

bolagen redovisats öppet i sjålvdeklarationen

eller därtill foqad bilaga,

att beskattningsåren för det utgivande

och det mottagande bolaget

utgått vid samma tidpunkt,

att, om bidrag lämnats mellan

moder- och dotterbolag, moderbolaget

ägt mer än nio tiondelar av aktiekapitalet

i dotterbolaget under

hela beskattningsåret för båda bolagen

eller från den tidpunkt, då dotterbolaget

började bedriva verksamhet

av något slag, samt, om bidrag

lämnats till moderbolaget, moderbolaget

är frikallat från skattskyldighet

för utdelning från dotterbolaget,

oavsett i vilken omfattning moderbolagets

vinstmedel använts för utdelning

till delägarna,

samt att, om bidrag lämnats

mellan dotterbolag, dels moderbolaget

ägt mer än nio tiondelar av aktiekapitalet

i dotterbolagen under hela

beskattningsåret för ett vart av dem

eller alltsedan dotterbolagen började

bedriva verksamhet av något slag,

dels ock moderbolaget antingen är

skattskyldigt eller frikallat från

skattskyldighet för utdelning från

båda systerbolagen eller ock, oavsett

i vilken omfattning moderbolagets

vinstmedel använts för utdelning till

delägarna, är frikallat från skattskyldighet

för utdelning från det utgivande

bolaget.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Bidrag, som enligt föregående

57

3 mom. Hava i annat fall än i

43 § sägs rörelseidkare, mellan vilka

intressegemenskap råder (moderoch

dotterföretag eller företag under

i huvudsak gemensam ledning), vid

affärer sinsemellan genom åsättande

av högre eller lägre pris än de i allmänhet

gällande eller andra liknande

åtgärder åstadkommit, att inkomst

av deras rörelse i avsevärd

stycke utgör avdragsgill omkostnad

respektive skattepliktig intäkt, benämnes

öppet koncernbidrag.

Äro ägareförhållandena inom en

koncern sådana, att aktiebolagen eller

vissa av dem efter två eller flera

fusioner enligt 774 § 1 och 2 mom.

lagen den 74 september 194i om

aktiebolag kunnat sammanslås med

moderbolaget, äger detta under i

första stycket angivna förutsättningar

lämna öppet koncernbidrag

till bolag, vilka på angivet sätt kunna

fusioneras med moderbolaget.

Har bankaktiebolag eller har förening,

som är av beskaffenhet som i

1 § lagen den 1 juni 1951 om ekonomiska

föreningar sägs, i direkt ägo

samtliga aktier i ett eller flera svenska

aktiebolag, må, under i första

stycket angivna förutsättningar

öppet koncernbidrag lämnas mellan

bankaktiebolaget respektive föreningen

och bolagen eller ock mellan

bolagen.

Öppet koncernbidrag skall anses

utgöra kostnad och intäkt i förvärvskälla,

vartill vederbörande företags

huvudsakliga verksamhet är hänförlig.

Avser det mottagande företagets

huvudsakliga verksamhet icke jordbruksfastighet,

annan fastighet eller

rörelse, skall bidraget hänföras till

förvärvskälla i det inkomstslag, i vilket

det utgivande företaget erhållit

avdrag för bidraget.

(Se vidare anvisningarna.)

§•

3 in o m. Har avtal, som i 43 £ 7

mom. första stycket avses, föranlett

att skattskyldigs inkomst i icke oväsentlig

mån redovisats inom annan

kommun än den, där inkomsten

skulle redovisats, om intressegemenskap

icke förefunnits, och har omräkning

av inkomsten enligt nämnda

moment icke skett, skall såsom beskattningsort

för den näringsidkare,

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965

(Nuvarande lydelse)

män redovisats inom annan kommun

än den, där inkomsten skulle redovisats,

om intressegemenskap icke

förefunnits, skall såsom beskattningsort

för den rörelseidkare, hos

vilken för hög inkomst sålunda redovisats,

beträffande skälig del av hans

inkomst gälla den kommun, där den

andre rörelseidkaren skulle utgjort

skatt för inkomsten, om normal prissättning

tillämpats.

(Föreslagen lydelse)

hos vilken för hög inkomst redovisats,

beträffande skälig del av hans

behållna inkomst gälla den kommun,

där den andre näringsidkaren skulle

utgjort skatt för inkomsten, om normala

villkor tillämpats. Vad nu sagts

skall dock icke gälla när fråga är om

tillskott vid aktieteckning eller om

överlåtelse av tillgång samtidigt med

den verksamhet, vari tillgången ingår.

Har öppet koncernbidrag jämlikt

43 § 3 mom. föranlett, att inkomst

redovisats inom annan kommun än

den, där inkomsten skulle redovisats,

om koncernbidraget icke lämnats,

skall vad ovan i första stycket

sägs angående beskattningsorten äga

motsvarande tillämpning beträffande

det företag, som erhållit koncernbidraget.

Anvisningar

till 28 §.

1. Till intäkt--—----stadgade grunder.

Till intäkt av rörelse räknas även

vinst, som uppkommit på grund av

att rörelseidkare fått skuld efterskänkt

genom ackord, därest motsvarande

belopp utgör för borgenären

vid taxering här i riket avdragsgill

omkostnad eller, om borgenären

icke är här i riket skattskyldig för

inkomst, skulle hava utgjort avdragsgill

omkostnad, därest denne varit

här i riket skattskyldig.

Intäkt vid---—----— av rörelse.

Vid avyttring---förutsättningar för skattepliktig realisationsvinst

föreligga.

I enlighet---förutsättningarna för skattepliktig realisationsvinst

föreligga.

Då skattskyldig, —------för överlåtaren.

10. I anslutning------

till 29 §.

—■ såsom kapitalförlust.

I fråga om borgenärs rätt till avdrag

för förlust, som uppkommit i

samband med att gäldenär beviljats

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1965

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

ackord, skall — oavsett vad i första

stycket sägs därom, att till driftförlust

räknas exempelvis till följd av

köparens insolvens utebliven betalning

för varor med mera — gälla

följande. Har borgenär beviljat gäldenär,

med vilken han är i intressegemenskap,

dylikt ackord, och kan

det antagas, att ackordet haft sin

grund i intressegemenskapen, såsom

i fall då inga andra borgenärer med

fordringar av betydelse lämnat motsvarande

ackord eller då gäldenären

uppenbarligen icke är på obestånd,

skall borgenären äga rätt till avdrag

för nedskrivning av sin fordran hos

gäldenären endast såsom för öppet

koncernbidrag enligt 43 § 3 mom.

till 43 S.

1 denna paragraf meddelas vissa

bestämmelser för det fall, att överflyttning

av vinst ägt rum från här i

riket skattskyldig näringsidkare till

härstädes icke skattskyldig person.

1 57 § 3 mom. givas bestämmelser

för vissa fall av överflyttning av

vinst, där båda kontrahenterna varit

här i riket skattskyldiga.

Den intressegemenskap, som åsyftas

i 1 mom., har avseende på exempelvis

det fall, att ett företag direkt

eller indirekt deltager i ledningen

eller övervakningen av ett annat företag

eller äger del i dettas kapital,

ävensom det fall, att samma personer

direkt eller indirekt deltaga i

ledningen eller övervakningen av de

båda avtalsslutande företagen eller

äga del i dessas kapital.

Vid bedömning av prissättningen

vid affärer mellan moderbolag och

utländskt dotterbolag måste särskild

försiktighet iakttagas, med hänsyn

till de av affärsmässiga skäl betingade

omständigheter, som kan påverka

prissättningen i dylika fall.

Det förhållandet att inkomstöverföring

mellan två företag skett i syfte

att täcka förlust hos mottagaren

skall icke medföra att överföringen

anses hava utgjort ett led i åtgöranden

syftande till att erhålla obehörig

förmån i beskattningsavseende, därest

motsvarande utjämning kunnat

uppnås genom öppet koncernbidrag.

Angående beskattningsorten för

inkomst, som genom prissättning å

varor, tjänsteprestationer eller an
-

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1965

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

nät eller genom öppet koncernbidrag,

överförts från en kommun till

annan kommun, stadgas i 57 § 3

mom.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

itppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling; dock att lagen

icke skall äga tillämpning vid 1965 års taxering eller vid eftertaxering för

år 1965 eller tidigare år.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1965

Utredningens förslag

till

förordning om ändring av 67 § taxeringsförordningen den 23 november

1956 (nr 623)

Härigenom förordnas, att 67 § taxeringsförordningen den 23 november

1956 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

67 §.

Taxering till kommunal inkomstskatt

på grund av 57 § 3 mom. kommunalskattelagen

må icke verkställas

av taxeringsnämnd. Anser sådan

nämnd anledning föreligga att beträffande

viss skattskyldig tillämpa

berörda stadgande, skall skriftlig anmälan

härom göras hos taxeringsintendenten

i länet, som, därest besvär

över taxeringen skola prövas av

prövningsnämnden i länet, äger göra

framställning i frågan hos sagda

nämnd. År däremot fråga om skattskyldig,

beträffande vilkens taxering

besvär skola anföras hos den mellankommunala

prövningsnämnden,

skall taxeringsintendenten skyndsamt

med eget yttrande överlämna

anmälan till allmänna ombudet hos

denna nämnd för sådan åtgärd och

samtidigt härom underrätta taxeringsintendenten

i annat län, där den

skattskyldige, såvitt kunnigt är, blivit

taxerad till kommunal inkomstskatt.

Om handläggning

Omräkning av inkomst på grund

av 43 § 1 mom. kommunalskattelagen

och taxering till kommunal inkomstskatt

på grund av 57 § 3 mom.

samma lag må icke verkställas av

taxeringsnämnd. Anser sådan nämnd

anledning föreligga att beträffande

viss skattskyldig tillämpa berörda

stadganden, skall skriftlig anmälan

härom göras hos taxeringsintendenten

i länet, som, därest besvär över

taxeringen skola prövas av prövningsnämnden

i länet, äger göra

framställning i frågan hos sagda

nämnd. År däremot fråga om skattskyldig,

beträffande vilkens taxering

besvär skola anföras hos den mellankommunala

prövningsnämnden,

skall taxeringsintendenten skyndsamt

med eget yttrande överlämna

anmälan till allmänna ombudet hos

denna nämnd för sådan åtgärd och

samtidigt härom underrätta taxeringsintendenten

i annat län, där den

skattskyldige, såvitt kunnigt är, blivit

taxerad till kommunal inkomstskatt.

Berör fråga om omräkning av

inkomst jämväl skattskyldig, som

skall taxeras till statlig inkomstskatt

i annat län, skall taxeringsintendenten

härom underrätta taxeringsintendenten

i detta andra län.

rörande taxering.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kangl. Maj. ts proposition nr 126 år 1965

91

Innehållsförteckning

Inledning ............................

Vinstöverflyttning enligt gällande rätt ..........................

Utredningen..........................

Koncernbidrag inom helägd bolagskoncern ......................

Koncernbidrag inom icke helägd bolagskoncern..................

Koncernbidrag mellan bolag och förening samt mellan föreningar ..

Koncernbidrag som utgör omkostnad............................

Beskattning av ackordsvinst ..................................

Vinstöverföring genom prissättning m. m.......................

S. k. kommissionärsbolag..............................

Remissyttrandena ...................................

Koncernbidrag .................................

Beskattning av ackordsvinst.................................

Vinstöverföring genom prissättning m. m.......................

S. k. kommissionärsbolag.................................

Departementschefen ............................

Specialmotivering till ändring i kommunalskattelagen ..............

43 § 1 mom. jämte anvisningar till 43 §..........................

Utredningen ..............................

Remissyttrandena ....................................

Departementschefen ...................................

43 § 2 mom.................................................

Utredningen ................................

Remissyttrandena .....................................

Departementschefen ..................................

43 § 3 mom.................................................

Utredningen .................................

Remissyttrandena .....................................

Departementschefen ...................................

57 § 3 mom........................................

Utredningen ....................................

Remissyttrandena ......................................

Departementschefen ....................................

Punkt 10 av anvisningarna till 29 § .........................

Utredningen ....................................

Remissyttrandena .....................................

Departementschefen .................................

Vissa särskilda frågor ..................................

Ändring i taxeringsförordningen ..............................

Ändring i förordningen om fartygsfonder........................

Ändring i förordningen om konjunkturinvesteringsfonder ........

Departementschefens hemställan ........................

12

13

20

21

24

25

27

28

30

36

38

38

43

44

48

48

57

57

57

58

60

61

61

63

64

65

65

68

71

74

74

75

77

78

78

78

79

80

80

81

81

82

MARCUS BOKTR. STHLM 1965 65020»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

10 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. BevU 1965:43 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 s. 1 i texten
  2. BevU 1965:38 Bevillningsutskottets memorial nr 38 år 1965 s. 1 i texten

Rättsfall (8)

8 kopplingar.

  1. RÅ 2002 ref. 24 ur registret · dokumentnivå
  2. RÅ 2000 ref. 21 ur registret · dokumentnivå
  3. RÅ 2000 ref. 17 ur registret
  4. RÅ 1999 ref. 74 ur registret
  5. RÅ 1999 ref. 29 ur registret
  6. RÅ 1998 ref. 6 ur registret
  7. RÅ 1996 ref. 69 ur registret
  8. RÅ 1994 ref. 85 ur registret