Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m

1965-03-26 · 40 sidor, varav 40 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 40 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1965:129, Med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1965

1

Nr 129

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370), m. m.; given Stockholms slott den 26

mars 1965.

Kungl. Maj :t vill härmed under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370);

2) förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 27 mars

1954 (nr 142) om taxering för inkomst av medel, som insatts å skogskonto.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

BERTIL

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa jämkningar av 1959 års lagstiftning om beskattning

av den som vid laga skifte eller annan jorddelningsförrättning

ålagts betala skogslikvid. Ändringarna har till syfte att underlätta skogsbrukets

yttre rationalisering, framför allt lagaskiftesverksamheten i Kopparbergs

län.

Vidare föreslås vissa bestämmelser om beskattning vid upplåtelse av rättighet

att avverka skog. Bestämmelserna grundar sig på förslag av skatteflyktskommittén

och syftar främst till att förhindra skatteflykt genom överföring

av skogsawerkningsrätt i samband med arvskifte.

De nya reglerna är avsedda att tillämpas första gången vid 1966 års taxering.

1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 saml. Nr 129

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1965

Förslag

till

Lag

om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, dels att punkt 2 av anvisningarna till 21 g, punkt

4 av anvisningarna till 22 § och punkt 3 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen

den 28 september 19281 skola erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives, dels att till anvisningarna till 28 § samma lag skall fogas

en ny punkt, betecknad 52, av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Anvisningar

till 21 §.

2. Till jordbruk — — — annat jordbruk.

Såsom binäring---fastighetens område.

Skogsbruk, varmed---till jordbruk.

Under skogsbruk inbegripes skogsavverkning

på grund av avverkningsrätt,

som skattskyldig vid avyttring

eller annan överlåtelse av

fastighet förbehållit sig på fastigheten,

och avyttring av sålunda förbehållen

skogsavverkningsrätt. Skogsavverkning

på annans mark på

grund av särskild upplåtelse av avverkningsrätt

och avyttring av

skogsavverkningsrätt när skogsavverkningen

eller avyttringen icke ingår

i skogsbruk är att hänföra till rörelse.

övergår skogsavverkningsrätt till

annan genom bodelning eller eljest

på grund av giftorätt eller genom

arv, testamente, fördel av oskift bo

eller gåva, skall anses som om avverkningsrätten

avyttrats mot vederlag

motsvarande dess allmänna

saluvärde vid övergången och som

om vederlaget erlagts kontant.

Har den,-----rörelse föreligga.

Till intäkt-----till 35 §).

till 22 §.

4. Har skog---gällande ingångsvärde.

Med skogs---— — jämförligt fång.

1 Senaste lydelse av punkt 2 av anvisningarna till 21 § se 1951: 761, av punkt 4 av anvisningarna

till 22 § se 1959:127 och av punkt 3 av anvisningarna till 32 § se 1956: 541.

a Förutvarande punkt 5 av anvisningarna till 28 § upphävd se 1950: 308.

Under skogsbruk inbegripes skogsavverkning

på grund av avverkningsrätt,

som skattskyldig vid avyttring

av fastighet förbehållit sig å

den avyttrade fastigheten. Skogsavverkning

å annans mark på grund av

särskild upplåtelse av avverkningsrätt

är däremot att hänföra till rörelse.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1965

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Såsom fastighetens värde är att

anse vid köp den för fastigheten erlagda

köpeskillingen och vid annat

förvärv det belopp, efter vilket stämpelplikten

med avseende å fastighetsförvärvet

beräknats, eller, därest

stämpelplikt för förvärvet icke förelegat,

det belopp, efter vilket stämpelplikt

skulle enligt eljest gällande

grunder beräknats, om stämpelplikt

förelegat. Skogens för ägaren

gällande ingångsvärde utgör

det sålunda beräknade ingångsvärdet

med avdrag för vad han må

hava fått avdraga vid tidigare taxeringar.

Har efter avverkning av skog

eller upplåtelse av avverkningsrätt

den återstående skogens värde nedgått

under det för ägaren gällande

ingångsvärdet, får avdrag ske med

det belopp, varmed värdet sålunda

minskats. Har ägare av fastighet vid

jorddelningsförrättning blivit ålagd

att gälda likvid, som avses i punkt 9

av anvisningarna till 21 §, och har

avverkning av skog eller upplåtelse

av avverkningsrätt skett inom tre år

från det lagakraftägande beslut om

fastställelse å förrättningen föreligger,

skall, i den mån den skattskyldige

så yrkar, skogens ingångsvärde

antagas hava nedgått med belopp

motsvarande rotvärdet av den skog

som avverkningen eller upplåtelsen

omfattat. Avdrag må därvid dock

ske högst med beloppet av nämnda

likvid.

Såsom fastighetens värde är att

anse vid köp den för fastigheten erlagda

köpeskillingen och vid annat

förvärv det belopp, efter vilket stämpelplikten

med avseende å fastighetsförvärvet

beräknats, eller, därest

stämpelplikt för förvärvet icke förelegat,

det belopp, efter vilket stämpelplikt

skulle enligt eljest gällande

grunder beräknats, om stämpelplikt

förelegat. Skogens för ägaren

gällande ingångsvärde utgör

det sålunda beräknade ingångsvärdet

med avdrag för vad han må

hava fått avdraga vid tidigare taxeringar.

Har efter avverkning av skog

eller upplåtelse av avverkningsrätt

den återstående skogens värde nedgått

under det för ägaren gällande

ingångsvärdet, får avdrag ske med

det belopp, varmed värdet sålunda

minskats. Har ägare av fastighet vid

jorddelningsförrättning blivit ålagd

att gälda likvid, som avses i punkt 9

av anvisningarna till 21 §, och har

avverkning av skog eller upplåtelse

av avverkningsrätt skett efter tillträdet

av mark där den skog växer,

som likviden avser, dock ej senare

än tre år efter det lagakraftägande

beslut om fastställelse å förrättningen

föreligger, skall, i den mån den

skattskyldige så yrkar, skogens ingångsvärde

antagas hava nedgått

med belopp motsvarande rotvärdet

av den skog som avverkningen eller

upplåtelsen omfattat. Avdrag må

därvid dock ske högst med beloppet

av nämnda likvid.

Med ingående----av ingångsvärdet.

Vare sig — ---ursprungliga ingångsvärdet.

Är det------samma tid.

Om avdrag------av skogen.

Om moderbolag--------övertagande föreningen.

Exempel å-------ingående virkesförråd:

A. försäljer---erlagda köpeskillingen.

Det för------- 10 200 kronor.

Exempel å----i ingångsvärde:

B. försäljer------ 10 000 kronor.

Ingångsvärdet har — ---det ursprungliga.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1965

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

till 28 §.

5. Till intäkt av rörelse hänföres

all intäkt genom skogsavverkning på

annans mark på grund av särskild

upplåtelse av avverkningsrätt eller

genom avyttring av sådan rätt när

skogsavverkningen eller avyttringen

icke ingår i skogsbruk. Bestämmelsen

i femte stycket av punkt 2 av

anvisningarna till 21 § äger motsvarande

tillämpning när rätt till avverkning

på annans mark överlåtcs

genom fång som avses där.

till 32

3. Såsom intäkt-------

Angående värdesättningen--

Förmån som avses i 32 § 3 mom.

tredje stycket kan bestå i t. ex. rabatter

vid inköp av varor i arbetsgivarens

rörelse, förfriskningar som

utan ersättning tillhandahållas i

samband med arbetet, måltider som

genom arbetsgivarens försorg erhållas

till ett lägre pris än i öppna

marknaden eller nyttjanderätt till

fastighet för vilken vederlaget bestämts

till obetydligt lägre belopp

än i orten gällande hyrespris. Vid

bedömande av om förmånen skall

upptagas såsom intäkt skall hänsyn

tagas till det sammanlagda värdet av

de förmåner av ifrågavarande slag

som den skattskyldige åtnjutit från

samme arbetsgivare. Hänsyn skall

därvid ock tagas till den besparing

i normala levnadskostnader som förmånen

kan ha inneburit för den

skattskyldige. För att förmånen

icke skall upptagas såsom intäkt

gäller vidare den förutsättningen att

förmånen icke framstår som ett med

lön eller pension jämförbart vederlag

utan som en åtgärd för att bereda

trivsel i arbetet el. likn. eller ock

utgår på grund av sedvänja inom

det yrke eller den verksamhet varom

fråga är. Äger den skattskyldige

mot avstående av förmånen erhålla

ersättning i penningar, bör förmå
-

här nedan).

— därmed minskas.

Förmån som avses i 32 § 3 mom.

fjärde stycket kan bestå i t. ex. rabatter

vid inköp av varor i arbetsgivarens

rörelse, förfriskningar som

ulan ersättning tillhandahållas i

samband med arbetet, måltider som

genom arbetsgivarens försorg erhållas

till ett lägre pris än i öppna

marknaden eller nyttjanderätt till

fastighet för vilken vederlaget bestämts

till obetydligt lägre belopp än

i orten gällande hyrespris. Vid bedömande

av om förmånen skall upptagas

såsom intäkt skall hänsyn tagas

till det sammanlagda värdet av

de förmåner av ifrågavarande slag

som den skattskyldige åtnjutit från

samme arbetsgivare. Hänsyn skall

därvid ock tagas till den besparing

i normala levnadskostnader som förmånen

kan ha inneburit för den

skattskyldige. För att förmånen icke

skall upptagas såsom intäkt gäller

vidare den förutsättningen att förmånen

icke framstår som ett med

lön eller pension jämförbart vederlag

utan som en åtgärd för att bereda

trivsel i arbetet el. likn. eller ock

utgår på grund av sedvänja inom

det yrke eller den verksamhet varom

fråga är. Äger den skattskyldige

mot avstående av förmånen erhålla

ersättning i penningar, bör förmå
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1965

5

(Nuvarande lydelse)

nen i regel betraktas såsom avsedd

att utgöra direkt vederlag för utfört

arbete.

(Föreslagen lydelse)

nen i regel betraktas såsom avsedd

att utgöra direkt vederlag för utfört

arbete.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uPPgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling och skall tilllämpas

första gången vid 1966 års taxering. Äldre bestämmelser gälla fortfarande

i fråga om eftertaxering för år 1965 eller tidigare år.

Om särskilda skäl föreligga, må Konungen beträffande viss skattskyldig

på ansökan medgiva att de nya bestämmelserna i punkt 2 av anvisningarna

till 21 § och punkt 5 av anvisningarna till 28 § icke skola tillämpas vid 1966

års taxering.

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 27 mars 1954 (nr 142)

om taxering för inkomst av medel, som insatts å skogskonto

Härigenom förordnas, att 2 § förordningen den 27 mars 1954 om taxering

för inkomst av medel, som insatts å skogskonto,1 skall erhålla ändrad lydelse

på sätt sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 §.

Beträffande viss---—--egen rörelse.

Har såsom------dess helhet.

Skattskyldig, som vid jorddelnings

förrättning tillträtt ny mark

och efter tillträdet uttagit skog för

att erhålla medel till framtida betalning

av sådan likvid som anges i

andra stycket, må för beskattningsår,

under vilket likviden ännu ej

förfallit till betalning, erhålla uppskov

med högst ett belopp, motsvarande

köpeskillingen för skog som

avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt

eller sjuttio procent

1 Senaste lydelse av 2 § se 1959:128.

tf Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 129

s. 6 Kontrollera mot PDF

‘•''CIO.

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1965

(Nuvarande lydelse)

Uppskov må

(Föreslagen lydelse)

av köpeskillingen för avyttrade

skogsprodukter.

skogsbruk härrör.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,

och skall tillämpas första gången vid 1966 års taxering. Äldre bestämmelser

älla fortfarande i fråga om eftertaxering för år 1965 eller tidigare år och

aven i övrigt beträffande intäkt som åtnjutits före år 1965.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1965

7

Utdrog av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj. t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

26 mars 1965.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman,

Hermansson, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om beskattning av

skogslikvid vid jorddelningsförrättning och om beskattning i samband med

upplåtelse av skogsavverkningsrätt m. m. och anför.

Beskattning av skogslikvid

Inledning

År 1959 genomfördes en omläggning av skogsbeskattningen på några

punkter för att undanröja vissa hinder mot frivillig medverkan i åtgärder

för jordbrukets och skogsbrukets yttre rationalisering. Bl. a. öppnades möjlighet

för den som vid jorddelningsförrättning ålagts betala skogslikvid att

erhålla värdeminskningsavdrag för skog intill beloppet av skogslikviden,

då skog avverkas eller avverkningsrätt upplåts inom tre år från det lagakraftägande

beslut om fastställelse på förrättningen föreligger.

I motion II: 679 vid 1964 års riksdag av herr Eliasson i Sundborn m. fl.

yrkades sådan ändring av nyssnämnda avdragsregel att avdragsrätten inträder

redan vid avverkning av skog eller upplåtelse av avverkningsrätt som

sker sedan delägare i laga skifte genom särskild överenskommelse i förtid

tillträtt sina nya skogsskiften vare sig skogslikviden är känd vid tillträdet

eller ej. Vidare föreslogs ändring av förordningen den 27 mars 1954 (nr

142) om taxering för inkomst av medel, som insatts å skogskonto, så att

delägare i laga skifte som efter överenskommelse härom tillträtt sina nya

skogsskiften får en insättningsrätt som sträcker sig längre än den vanliga.

Sedan motionen hänvisats till bevillningsutskottet och utskottet inhämtat

yttranden från lanthruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen, länsstyrelsen i Kopparbergs

län och riksskattenämnden, uttalade utskottet (BcvU 1964:54)

sin anslutning till de i motionen framförda tankarna men framhöll, att det

aktualiserade spörsmålet var av sådan beskaffenhet att närmare utredning

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1965

och överväganden erfordrades. I anledning härav begärde riksdagen (rskr

1964:268) en förutsättningslös utredning i syfte att komplettera gällande

regler för beskattningen av skogslikvider i samband med lantmäteriförrättning,

så att nackdelar av den art som avsågs i motionen kunde elimineras.

I anledning av vad sålunda förekommit har inom finansdepartementet

upprättats en promemoria angående komplettering av gällande regler för

beskattning av skogslikvider i samband med lantmäteriförrättningar (Stencil

Fi 1964: 6). Promemorian, som utarbetats av kammarrättsassessorn Bertil

Wennergren, avlämnades den 21 oktober 1964. Vid promemorian fogade

författningsförslag torde såsom bilaga få fogas vid statsrådsprotokollet i

detta ärende.

över departementspromemorian har, efter remiss, yttranden avgivits av

kammarrätten, riksskattenämnden, lantmäteristyrelsen, lantbruksstyrelsen,

domänstyrelsen, skogsstyrelsen, länsstyrelserna i Jönköpings, Kronobergs,

Västmanlands, Kopparbergs och Västernorrlands län, Sveriges lantbruksförbund,

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, Sveriges skogsägareförbund,

Riksförbundet Landsbygdens folk samt skogsskattekommittén.

Vad i promemorian föreslås angående komplettering av gällande beskattningsregler

i påtalade hänseenden har i allt väsentligt godtagits i remissyttrandena.

Gällande fastighetsrättsliga ordning

Laga skifte tjänstgör som fastighetsregleringsinstitut med uppgift att genom

ombildning av fastigheter åstadkomma en från brukningssynpunkt

ändamålsenligare ägoindelning. Ombildning av fastigheter kan även ske genom

ägoutbyte. Vad i det följande sägs om laga skifte äger i allt väsentligt

tillämpning även på ägoutbyte.

Laga skifte förrättas av vederbörande distriktslantmätare eller särskilt

förordnad lantmätare. Vanligen biträds förrättningslantmätaren av två gode

män. Själva ägoindelningen verkställs genom skiftesläggning sedan erforderliga

förberedande åtgärder vidtagits. Enligt 13 kap. lagen den 18 juni

1926 (nr 326) om delning av jord å landet bestäms denna av förrättningsmännen.

Mot deras beslut i frågan får talan ej föras förrän i samband med

ett eventuellt överklagande av den avslutade förrättningen.

Då skog finns på de ägor, som är föremål för förrättningen, skall delägare

vid förrättningen debiteras de särskilda värden han därigenom tillförs

enligt skiftesläggningen och krediteras motsvarande värden som frångår

honom. Uppkommande skillnadsbelopp regleras enligt 14 kap. 8 och 9

§§ jorddelningslagen genom skogslikvider mellan delägarna.

Såsom underlag för skogens värdering tjänar dels fältdata (uppgifter om

virkesförråd, bonitet, kostnader för skogsvårdsåtgärder m. m.), dels allmänna

värderingsfaktorer (prisnivån, räntefoten, omkostnaderna m. m.).

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1965 9

Insamling av fältdata påbörjas, sedan gränserna kring de utlagda ägolotterna

utmärkts. Därvid bedöms för varje ägofigur — okulärt eller genom

stamräkning — kubikmassans storlek per ha samt trädens dimensioner

och ålder m. in. Innan själva uträkningen av skogslikviderna igångsätts,

sker arealräkning och kontroll av fältmaterialet.

Uträkningen av skogslikviderna sker numera på grund av materialets

omfång som regel medelst datamaskiner. Behandlingen har hittills vid

större objekt tagit relativt lång tid i anspråk. Sedan beräkningsprogram

för ADB numera färdigställts, bör själva beräkningsarbetet kunna gå snabbare.

Tiden för hålkortsstansning och andra åtgärder, som har till syfte att

bereda underlag för datamaskinsberäkningen, nedbringas däremot inte.

Man har därför att räkna med att uträkningen av skogslikviderna sammanlagt

kan taga omkring ett år i anspråk, vid större objekt ännu längre tid.

Sedan fältdata insamlats på de utlagda ägolotterna, finns inga arbetstekniska

skäl mot att delägarna tillträder sina nya ägolotter. Enligt huvudregeln

i 15 kap. 1 § jorddelningslagen sker tillträde först sedan lagakraftägande

beslut om förrättningens fastställelse föreligger. Delägarna äger

emellertid enligt angivna lagrum avtala om annan — tidigare eller senare_

tidpunkt för tillträde. Om delägarna är ense därom, kan alltså tillträde till

de nja ägolotterna ske så snart fältdata för skogsvärderingen insamlats. Om

detta arbete tai flera år i anspråk, kan successivt tillträde anordnas, så

snart fältinventering ägt rum på tillräckligt stor areal. Man eftersträvar att

göra skiftesläggningen så att likvidbeloppen blir små, både absolut och relativt

sett. Om målsättningen går att förverkliga blir det omöjligt att förutsäga,

om en delägare efter uträkningen kommer att stå som likvidmottagare

eller likvidutgivare. Större likvider kommer dock att kunna förutses

genom överslagsberäkningar. I enlighet härmed kommer delägarna i fall,

när ägolotterna tillträtts så snart fältarbetena för värderingen avslutats, att

under det första innehavsåret, ibland ännu längre, sväva i ovisshet om likvidernas

belopp och kanske även om vilka som blir likvidutgivare resp.

likvidmottagare.

Beslut om skogslikviderna meddelas, då uträkningen är slutförd, av förrättningsmännen

efter sammanträde med delägarna. Mot beslutet får talan

inte föras annorledes än i samband med förrättningens överklagande. Likviderna

kommer i enlighet härmed i princip inte att förfalla till betalning

förrän när förrättningen blivit fastställd genom lagakraftägande beslut eller

vid den senare tidpunkt som kan ha blivit angiven i förrättningsbeslutet.

I lagen nämns inget om att tidigare förfallotid får bestämmas. I praxis har

emellertid den ordningen utbildat sig att, om delägarna enhälligt begär att

bli satta i tillfälle att betala de beslutade likviderna i förtid, förrättningsmännen

tar fasta härpå och förordnar i enlighet med delägarnas önskemål.

Är ägolotlerna tillträdda vill delägarna i allmänhet göra upp snarast möjligt.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1965

Enligt jorddelningslagen kan skogslikvid fastställas att utgå på en gång

eller i form av årliga avbetalningar under en tid av högst tio ar. I praktiken

tillämpas vanligen det förstnämnda systemet. Uppgår likviden till betydande

belopp förekommer emellertid uppdelning av densamma pa flera ar, dock

endast undantagsvis på längre tid än fem år.

Sedan likvidfrågorna slutbehandlats, återstår ofta åtskilliga praktiska

spörsmål m. m. att behandla. Det kan därför dröja åtskillig tid, innan förrättningen

avslutas. Härefter skall handläggning ske hos överlantmätaren

och eventuellt även hos judiciella instanser för fastställelse av förrättningen.

Innan förrättningen fastställts genom lagakraftägande beslut, förflyter

därför en ytterligare ej obetydlig tid.

Gällande beskattningsregler

Skogslikvid är skattemässigt inte att anse som driftkostnad och avdrag

för likviden medges därför inte vid beräkning av nettointäkt av jordbruksfastighet.

Däremot är sådan likvid likställd med köpeskilling för fastighet

och hänsyn tas på grund härav till densamma vid bedömande av skogens

ingångsvärde.

I anvisningspunkt 4 till 22 § kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370) föreskrivs att, om skog avverkats eller avyttrats på en fastighet

utan samband med avyttring av marken, ägaren efter eget val får åtnjuta

avdrag antingen för minskning av skogens för honom gällande ingående

virkesförråd (den s. k. förrådsmetoden) eller för minskning i skogens

för honom gällande ingångsvärde (den s. k. värdemetoden). Avdrag

enligt värdemetoden får enligt tredje stycket av anvisningspunkten ske med

det belopp, varmed den på fastigheten växande skogens värde genom skogsuttaget

nedgått under ingångsvärdet. Härtill fogas den specialregeln att, om

ägare av fastighet vid jorddelningsförrättning blivit ålagd att betala skogslikvid

och avverkning av skog eller upplåtelse av avverkningsrätt skett inom

tre år från det lagakraftägande beslut om fastställelse på förrättningen

föreligger, så skall på yrkande av den skattskyldige skogens ingångsvärde

antas ha nedgått med belopp motsvarande rotvärdet av den skog, som avverkningen

eller upplåtelsen omfattat. Avdraget är dock begränsat till beloppet

av skogslikviden.

Genom insättning på skogskonto kan uppskov erhållas med beskattningen

av en intäkt av skogsbruk under en tid av högst tio år. Härom stadgas i förordningen

den 27 mars 1954 (nr 142) om taxering för inkomst av medel,

som insatts å skogskonto. För ett och samma beskattningsår får insättningen

och uppskovet avse högst ett belopp, motsvarande summan av 60 % av

den på beskattningsåret belöpande köpeskillingen för skog, som avyttrats genom

upplåtelse av avverkningsrätt, 40 % av den på beskattningsåret belöpande

köpeskillingen för avyttrade skogsprodukter samt 40 % av saluvärdet

av skogsprodukter, som under beskattningsåret uttagits för förädling i egen

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1965

rörelse. Summan får dock inte understiga 2 000 kr. Till ledning för bestämmande

av det uppskovsberättigade beloppet skall vid självdeklarationen fogas

utredning enligt av riksskattenämnden fastställt formulär.

1964 års bevillningsutskott

I den förutnämnda motionen av herr Eliasson i Sundborn m. fl. vid 1964

års riksdag (II: 679) upptogs frågan om en ändring av kommunalskattelagen

och skogskontoförordningen i syfte att undanröja vissa olägenheter med

gällande bestämmelser på området. Motionärerna ansåg att de förmånligare

reglerna rörande rätt till värdeminskningsavdrag för skog borde gälla redan

efter det delägare i laga skifte genom överenskommelse tillträtt sina nya

skogsskiften och inte såsom lagtexten föreskrev först sedan fastställelsebeslut

rörande förrättningen vunnit laga kraft. Vidare yrkades att skiftesdelägare

skulle få rätt att insätta hela beloppet av skogslikviden på skogskonto

från samma tidpunkt och intill dess ståndskogslikviden skulle erläggas enligt

beslutet vid förrättningen. Till stöd för yrkandena åberopades framför

allt pågående skiftesförrättning på Sollerön i Kopparbergs län. Här hade beslutats

om tillträde efter hand som arbetet med värdering för ståndskogslikviden

blev ldart. Sålunda hade den 1 juni 1963 tillträtts vissa delar, den

1 januari 1964 tillträddes ytterligare en del, och den 1 januari 1965 skulle

i esten tillträdas. Uträkningen av likvidbeloppen kunde emellertid ej göras

förrän hela värderingen avslutats, och storleken av likviderna kunde därför

ej tillkännages delägarna förrän efter nämnda tillträdesdagar. Då uträkningarna

tog lång tid, beräknades resultatet inte kunna föreligga helt klart

förrän år 1966.

Tillträdet skulle således ske, innan likvidbeloppen var kända. Enligt gällande

rätt kan delägarna för avverkad skog inte utnyttja bl. a. de förmånligare

reglerna rörande rätt till avdrag för minskning av skogens ingångsvärde,

ehuru beloppen senare används för betalning av ståndskogslikviderna.

Man måste då räkna med allvarliga olägenheter i form av uppskjuten avverkning

och omfattande samtidiga avverkningar sedan likviden blivit känd.

Motionärerna underströk att de föreslagna ändringarna var av den största

betydelse för alla delar av Kopparbergs län där omfattande skiftesverksamhet

pågick.

Bevillningsutskottet inhämtade yttranden över motionen från lantbruksstyrelsen,

lantmäteristyrelsen, länsstyrelsen i Kopparbergs län och riksskattenämnden.

Det huvudsakliga innehållet i yttrandena redovisas i BevU

1964:54, vartill torde lå hänvisas. Här må erinras om följande.

Lantbruksstyrelsen fann inte skälen för den begärda ändringen i kommunalskattelagen

tillräckliga men tillstyrkte att avsättningsrätten enligt skogskontoförordningen

tillfälligt utökades. Styrelsen ansåg knappast att ojämn

sysselsättning i större omfattning kunde befaras till följd av gällande bestämmelser

om beskattning i samband med ståndskogslikvider. Däremot

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1965

kunde måhända enskild skiftesdelägare komma i det läget att han inte vid

den tidpunkt som passade honom bäst fullt ut kunde tillämpa de fördelaktigare

skattereglerna. Dessa olägenheter eliminerades emellertid av möjligheterna

att utnyttja skogskonto och förskjuta virkeslikviderna. Genom en

vidgad rätt att avsätta till skogskonto skulle likvidutgivarna vid laga skifte

få möjlighet att under några år på skogskonto samla ihop till likviden eller

del av densamma. Lantbruksstyrelsen menade att en sådan bestämmelse ensam

borde vara tillräcklig för att uppnå motionärernas syfte. Enligt vad styrelsen

hade sig bekant strävade man vid skiftesläggningen bl. a. att undvika

alltför höga ståndskogslikvider. Det totala likvidbeloppet jämfört

med en normal årsavverkning inom hela skifteslaget torde därför som regel

inte vara anmärkningsvärt stort. För enstaka markägare kunde dock utgiften

för ståndskogslikvid vara avsevärd men problemet var begränsat till

vissa nu pågående stora skiftesförrättningar främst i Dalarna och inom

dessa berördes endast ett begränsat antal markägare. Eftersom revision av

skifteslagstiftningen var aktuell och man f. ö. genom modern teknik m. in.

redan i praxis torde kunna förkorta proceduren vid kommande omregleringar,

ansåg styrelsen sannolikheten tala för att problemet var av övergående

natur.

Även lantmäterishjrelsen fann det tillräckligt med uppmjukning av bestämmelserna

i skogskontoförordningen för att unna det med motionen avsedda

syftet. Styrelsen erinrade om att avverkningsförbud måste råda under

tiden mellan värderingen och tillträdet med hänsyn till kravet att skogens

värde ej skall förändras. Olägenheterna av avverkningsförbudet minskar om

delägarna såsom t. ex. i Solleröfallet överenskommer om tillträde när fältarbetsdelen

är klar men resultatet ännu inte är känt.

Lantmäteristyrelsen framhöll vidare att behovet av fondering av avverkningsinkomsterna

givetvis är beroende av ståndskogslikvidens storlek. Till

belysande härav lämnades följande uppgifter om hur stora belopp likvidutgivarna

haft att betala i ett par nyligen genomförda laga skiften i Siljansbygden.

Av alla skuldbelopp översteg drygt hälften 1 000 kr. och av dessa låg ungefär

50—60 % inom intervallet 1 000—5 000 kr. Av högre likvidbelopp låg

nästan alla under 30 000 kr. Cirka en tredjedel av antalet likvider mellan

5 000 och 20 000 kr. utgjorde 20 % eller större del av det nya innehavets

värde. Skuldbelopp överstigande 20 000 kr. utgjorde i regel 20—30 %.

Maximalt uppgick skuldbeloppen inom storleksklasserna över 5 000 kr.

till drygt 50 % i ett enstaka fall men i regel till cirka 40 % med sjunkande

tendens vid ökande absolut belopp. Skuldbelopp understigande 5 000 kr. utgjorde

maximalt 80 å 100 % av det nya innehavets värde men det var då fråga

om skulder av högst storleksordningen 1 000 kr.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län, som tillstyrkte den ifrågasatta ändringen

av skogskontoförordningen, ansåg att kommunalskattelagens regler om

skogsvärdeminskningsavdrag borde utbyggas så till vida att de blev gällande

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1965

om fastighetsägare för betalning av ståndskogslikvid från skogskonto tar ut

medel som insatts efter tillträdet av ny ägolott.

Den föreslagna lagstiftningen avstyrktes av riksskattenämnden som påpekade

afl sakägare, som avverkat skog eller upplåtit avverkningsrätt för högre

belopp än den blivande skogslikviden, skulle komma i åtnjutande av opåkallade

förmåner, eftersom någon korrigering i efterhand svårligen kunde

ske. Nämnden hänvisade vidare till sitt uttalande rörande laga skifte på

Vika-Vinäs utskog i Mora köping. Däri förklarade nämnden att avdragsrätt

enligt de särskilda reglerna för värdeminskning av skog förelåg efter förtida

tillträde och sedan skogslikviderna blivit kända.

I sitt betänkande (1964: 54) underströk bevillningsutskottet bl. a. angelägenheten

av att beskattningsreglerna inte är så utformade att de motverkade

rationaliseringsåtgärder inom skogsbruket som är påkallade från såväl

det allmännas som de enskilda skogsägarnas synpunkt. Utskottet delade

darfor motionärernas och flertalet remissmyndigheters uppfattning, att

skiftesdelagare for att kunna finansiera eventuella framtida ståndskogslikvider

borde beredas möjlighet att uppskjuta beskattningen av inkomster av

skogsavverkningar, som sker mellan tillträdet av de vid laga skifte utlagda

nya agolotterna och ståndskogslikvidernas slutliga fastställande. En sådan

anpassning av beskattningsreglerna till de ändrade förhållandena fann utskottet

helt överensstämma med grunderna för 1959 års lagstiftning. På utskottets

förslag begärde riksdagen i skrivelse som berörts i det föregående

en förutsättningslös utredning av frågan.

Departementspromemorian

Inledningsvis framhålls i promemorian, att rätten till v årdern

in sk n i n g s a v d r a g för skog enligt punkt 4 tredje stycket av

anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen för den som ålagts gälda skogslikvid

enligt ordalydelsen hänför sig blott till skogsuttag som skett efter förrättningens

avslutande och lagakraftvinnande. Som redan antytts har riksskattenämnden

trots detta ansett det väl förenligt med grunderna för bestämmelserna

att medge avdragsrätt även då skogsuttaget — efter ett förtida

tillträde och skogslikvidernas tillkännagivande — skett före förrättningens

avslutande. Eu omredigering av stadgandet finner utredningsmannen befogad

redan av det skälet att det bör tydligare framgå, under vilka förutsättningar

avdragsrätten får utnyttjas. Härtill kommer att det kan ifrågasättas,

om inte avdragsrätten borde kunna hänföra sig även till uttag, som gjorts

efter förtida tillträde men innan skogslikviderna tillkännagivits.

Såsom den tidigaste tidpunkt, vid vilken ett skogsuttag bör kunna få

göras för att avdragsrätten skall stå till buds, förordas i promemorian den

vid vilken eu fastighetsägare först kan ha anledning att göra skogsuttag

från sin ombildade fastighet för att skaffa medel till betalning av eu skogs2f

llihang till riksdagens protokoll 1965. i samt. .Yr 129

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1965

likvid. Det räcker inte här med den tidpunkt då likvidbeloppet blir känt.

Vid förtida tillträde kan avverkning behöva ske omedelbart för att tillträdande

fastighetsägare skall få medel för betalning av de skogslikvider, som

de kan förpliktas utge. I synnerhet blir så tydligen fallet för delägare som

har att se fram emot skogslikvider till betydande belopp.

I promemorian föreslås att tillträdesdagen väljs till begynnelsetidpunkt.

Detta innebär att en delägare vid förtida tillträde kan verkställa uttag för

finansiering av sin skogslikvid under tiden från tillträdet fram till förrättningens

lagakraftvinnande och under tre år därefter. Om förtida tillträde

ej ägt rum blir delägare däremot hänvisad till enbart treårstiden efter lagakraftvinnandet.

Beträffande tillämpningen av avdragsregeln framhålls att en lörutsätlning

för avdragsrätten är att den skattskyldige blivit ålagd att betala skogslikvid.

Köpeskilling för skog, som uppbärs under år då skogslikviden ännu

ej beslutats, kan således inte neutraliseras vid beskattningen genom

skogsvärdeminskningsavdrag av sådan beskaffenhet som har avses. Avdragsrätten

är emellertid varken enligt gällande rätt eller enligt förslaget

fixerad till ett bestämt år. Den får utnyttjas vilket år som helst sedan den

skattskyldige väl ålagts betala skogslikvid. Ordningen överensstämmer med

den allmänna principen att skogsvärdeminskningsavdrag får forskjutas.

Promemorian kommer så in på frågan om skogskontoreglernas

b e t y d e 1 s e för den som skall ge ut skogslikvid. Det påpekas, att en insättning

på skogskonto inte får avse hela beloppet av en skogsintäkt utan

endast viss del därav, nämligen 60 % av köpeskilling for skog, som avyttrats

genom upplåtelse av avverkningsrätt, och 40 % av övrig inkomst.

Härtill fogas en erinran om att avvägningen av procenttalen skett med den

målsättningen att genom insättning på skogskonto inte skall vinnas storre

fördelar med avseende på utjämning av skatteprogressionen än reglerna om

särskild skatteberäkning för ackumulerad inkomst erbjuder (prop. 1954: 14

s. 21). I promemorian uttalas dock att skogskontometoden med tördel bör

kunna tjäna även ett fonderingsändamål. Utgår man härifrån synes bora

tillåtas att hela intäkten insätts på skogskonto. Vidare framhålls att det

kan beslutas, att skogslikvider inte skall förfalla till betalning förrän efter

det likviderna tillkännagivits. Konsekvensen synes fordra att möjlighet

även i det läget finns att på skogskonto spara samman medel till finansiering

av en likvid. Insättningsrätt bör därför enligt utredningsmannen

gälla t. o. in. året före förfalloåret. För att skogskontoreglerna skall korrespondera

med reglerna för skogsvärdeminskningsavdrag bör insättningsrätten

begränsas till ett belopp, motsvarande så mycket av köpeskillingen

för upplåtelse av avverkningsrätt eller avyttrade skogsprodukter, som belöper

på rotvärdet av den skog, som upplåtelsen eller avverkningen om
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1965 15

lattal. Normer för en rotvärdeberäkning finns i riksskattenämndens meddelande

I 1962 nr 3:1.

Härefter erinras om att enligt 4 § första stycket skogskontoförordningen

skattskyldig har att till ledning för bestämmande av belopp, för vilket uppskov

med taxering yrkas, foga särskild utredning vid självdeklarationen

enligt av riksskattenämnden fastställt formulär. Detta ( nr 5 b) är så utformat

att den skattskyldige uppger, om en insättning avser köpeskillingför

rotsåld skog, leveransvirke, saluvärdet av skogsprodukter för förädling

i egen rörelse eller skogslikvid vid jorddelningsförrättning. För varje intäktsslag

anges bruttointäkten samt utförs den andel därav som är insättnings-

och uppskovsgill. Förverkligas förslaget om rätt till insättning på

skogskonto av medel avsedda för framtida betalning av skogslikvid, tillkommer

ytterligare en insättnings- och uppskovsgrund utöver de fyra som

redan finns upptagna på formuläret. Av formuläret bör framgå att endast

den, som blivit ålagd att betala skogslikvid eller har grundad anledning antaga

att han kommer att förpliktas härtill och som önskar fondera medel

för betalning av skogslikvid, äger begagna insättnings- och uppskovsrätten

i fråga. Att uppställa något särskilt krav på bevisning om insättningssyftet

låter sig däremot svårligen göra.

Behovet av regler om tvångsåterföring till beskattning av insatta medel

behandlas härefter. Det påpekas alt det i och för sig saknas anledning att

medge uppskov med beskattning längre än till dess de vid förrättningen

fastställda skogslikviderna förfaller till betalning. Efter denna tidpunkt

finns ej fog för uppskov i annan utsträckning än den som normalt medges,

dvs. med 60 % av insatt belopp. Uttas inte medlen borde därför konsekvensen

bli att de trots detta återfördes till beskattning. I promemorian antas

emellertid att den speciella insättningsrätten endast i ett mindre antal fall

kommer att utnyttjas av andra än dem som av likviditetsskäl behöver reservera

medel för betalning av skogslikvider. Regler om tvångsåterföring

till beskattning av viss del av skogskontomedlen bör därför i enkelhetens

intresse kunna undvaras.

Under hänvisning till det nu anförda föreslås att i 2 § skogskontoförordningen

införs eu specialregel om att skattskyldig, som vid jorddelningsförrättning

tillträtt ny mark och som efter tillträdet uttagit skog för att

erhålla medel till framtida betalning av ståndskogslikvid, skall få uppskov

för beskattningsår, under vilket likviden ännu ej blivit fastställd eller väl

blivit fastställd men ej förfallit till betalning med högst ett belopp, mots\arande

så mycket av köpeskillingen för upplåtelse av avverkningsrätt

eller avyttrade skogsprodukter, som belöper på rotvärdet av den skog, som

upplåtelsen eller avverkningen omfattat.

Författningsändringarna avses enligt promemorian skola tillämpas första

gången vid 1966 års taxering.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1965

Remissyttrandena

De föreslagna författningsändringarna bedöms över lag som ändamålsenliga

och tillstyrks av samtliga hörda instanser.

Beträffande utsträckning av möjligheten till skogsvärdeminskningsavdrag

uttalas dock viss tvekan av lantbruksstyrelsen som hänvisar till att styrelsen

i tidigare yttrande inte funnit tillräckliga skäl för en lagändring på

denna punkt. Om förslaget kan accepteras ur skatteprincipiella synpunkter,

förklarar styrelsen sig emellertid vilja tillstyrka det särskilt med hänsyn

till de olägenheter av annan art som för sakägarnas vidkommande är förenade

med långvariga förrättningar. Styrelsen tillägger, att förslaget innebär

en stimulans i rationaliseringsverksamheten som ur allmän synpunkt

är önskvärd.

Länsstyrelsen i Jönköpings län uttalar i sitt tillstyrkande yttrande en

varning. Den utvidgade avdragsmöjligheten bör liksom andra a\drag

enligt värdemetoden — utnyttjas av de skattskyldiga med stor varsamhet

därför att vid en blivande slutavräkning ett i onödan uttaget avdrag om

prisnivån stigit — kan komma att återföras med långt större belopp än

som kunnat utnyttjas.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län tar upp en tillämpningsfråga, som

vållat tvekan med hänsyn till ordalydelsen såväl i nuvarande som föreslagen

lydelse av anvisningspunkten. Frågan gäller om skattskyldig för att

komma i åtnjutande av här ifrågavarande skogsvärdeminskningsavdrag är

hänvisad att uttaga skog på deu mark, som varit föremål för jorddelningsförrättning,

eller om han erhåller samma förmån vid skogsuttag på annan

honom tillhörig fastighet i samma kommun eller i annan kommun. Länsstyrelsen

anser det för sin del mest naturligt, att skogsvärdeminskningsavdraget

hänför sig till den fastighet, som varit föremål för jorddelningsförrättning

och från vilken skogsuttag därför exklusivt bör ske. Lagtextens

utformning lämnar emellertid inte stöd för en sådan uppfattning.

I fråga om uttrycket »ålagd,> att betala skogslikvid uttalar riksskattenämnden

att promemorian utgår från den tolkning härav, som överensstämmer

med nämndens uttalande beträffande Vika-Vinäs utskog. Om sakägare,

som tillträtt honom vid jorddelningsförrättning tilldelade skogsskiften

och som efter uträkningen av skogslikviderna tramstår som likvidutgivare,

biträtt en bindande överenskommelse om betalning av sin skogslikvid

är således lagstiftningen tillämplig på honom.

Såväl kammarrätten som riksskattenämnden ifrågasätter dock, om inte

lagtexten redan i nuvarande lydelse behöver förtydligas i syfte att förhindra

dubbelavdrag. Ur kammarrättens yttrande må följande återges.

En likvidutgivare, som efter tillträdet av ägolott i samband med jorddelningsförrättning

avverkar eller upplåter avverkningsrätt å den nya ägolotten,

blir enligt vanliga regler om avdrag för värdeminskning av skog

berättigad till avdrag på grund av den uppkomna minskningen av virkes
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 dr 1965

löi rådet. Dylikt avdrag kan sålunda komma att medgivas honom vid inkomsttaxeringen,

innan skyldighet att erlägga skogslikvid ålagts honom.

Lmellertid synes den skattskyldige — sedan dylik skyldighet ålagts honom

kunna åberopa samma avverkning eller upplåtelse såsom grund för

yrkande om ytterligare ett avdrag för värdeminskning av skog, nämligen

enligt reglerna om särskild avdragsrätt för likvidutgivare.

Med hansyn till den möjlighet den skattskyldige genom förslaget skulle

ta att å skogskonto insätta likvid för avverkning eller upplåtelse av avveikningsrätt

kan det komma att dröja åtskilliga år, innan yrkande om

sadant ytterligare avdrag framställes. Reglerna om särskild avdragsrätt för

\ ^utgivare kräver inte att den skattskyldige förebringar utredning om

virkesförrådets minskning. För taxeringsmyndigheterna torde det bli täm,

.1?en *var^ att’ kanske efter avsevärd tid, fastslå huruvida en avverkning

or galdande av skogslikvid redan föranlett ett avdrag för värdeminskning

av skog. b

Liknande synpunkter anförs av riksskattenämnden, som även framhåller

att stadgandets kategoriska utformning synes utesluta den tolkningen att

bestämmelserna om den särskilda avdragsrätten endast är att betrakta som

en kompletterande regel om bevisning rörande ingångsvärdets nedgång.

Med en sådan tolkning skulle det annars vara klart, att dubbelavdrag är

uteslutet.

Länsstyrelsen i Västmanlands län fogar vid sitt tillstyrkande ett förslag

om lagändring med syfte att göra ifrågavarande avdragsregler tillämpliga

inte bara på den som ålagts erlägga skogslikvid vid lantmäteriförrättning

utan även på den som såsom led i åtgärder för skogsbrukets yttre rationalisering

förstärkt sin fastighet genom tillköp av mark med växande skog.

1 lråga om törslaget till ändring av 2 § skogskontoförordningen yrkas

jämkningar av författningstexten på flera punkter.

Sålunda finner länsstyrelsen i Västernorrlands län ingen grund för att eu

likvidutgivare tr. o. m. det beskattningsår varunder han ålagts betala likvid

skall utöver skogsvärdeminskningsavdrag äga rätt till uppskov med beskattningen

av rotvärdet i dess helhet av skog, som avverkats för finansiering

av likviden. Länsstyrelsen anmärker vidare att uttrycket »under vilket

likviden annu ej blivit fastställd» i förslaget kan ge anledning till den missuppfattningen,

att fråga skall vara om lagakraftägande beslut. Länsstyrelsen

förordar att uttrycket utbyts mot »under vilket den skattskyldige ännu

icke blivit ålagd att gälda sådan likvid».

Skogsskattekommittén framhåller att med den föreslagna avfattningen av

lortattningstexten torde taxeringsmyndigheterna ha att ingå på prövning

ej blott av om den skattskyldige haft att erlägga ståndskogslikvid, utan

aven av om skogsuttaget varit erforderligt för att erhålla medel till framtida

betalning av sådan likvid eller om de genom uttaget erhållna medlen

använts för detta ändamål. Kommittén ifrågasätter om inte det citerade

viltkoret för avdragsrätten bör slopas för alt taxeringstvister skall undvi
-

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Mcij. ts proposition nr 129 år 1965

kas. Vidare påpekas alt när det gäller köpeskilling för upplåtelse a\ a\- verkningsrätt sker inget bedömande av hur mycket därav som utgör rotvärde.

Vid den föreslagna begränsningen av insättningsrätten till den avverkade

skogens rotvärde uppehåller sig flera andra instanser. Länsstyrelsen i

Kronobergs lön ifrågasätter till en början om det tinns något verkligt behov

av att för fonderingsändamål insätta så stort belopp som föreslagits

utan begränsning till skogslikvidens belopp och utan att man ens ''et storleken

av en blivande skogslikvid eller om någon sådan över huvud taget

kommer att utgå. Länsstyrelsen fortsätter.

Att en eventuell insättning begränsas till rotvärdet är närmast självklart,

men en sådan begränsning borde på något sätt förbindas med riksskattenämndens

anvisningar den 17 januari 1962 eller ännu hellre regler as direkt

i författningstexten. Erfarenheten från prövningsnämnden i Kronobergs

län visar, att de skattskyldiga har svårt att acceptera riksskattenämndens

anvisningar på denna punkt och icke alltför sällan understötts i sin uppfattning

av skogssakkunnig. Om skattskyldig medgives uppskov med beskattningen

av medel som på sätt utredningen föreslagit insatts på skogskonto,

bör medlen kunna återföras till beskattning det beskattningsår då

skogslikviderna förfallit till betalning, trots det krångel som måste bil följden

av ett sådant förfarande. Eljest skulle den skattskyldige, om han liai

andra skogskontomedel som innestått tio år, kunna taga ut de senare och

göra däremot svarande värdeminslcningsavdrag och sedan låta den insättning

som avsett fondering för ett ändamål som icke längre är aktuellt

kvarstå. .

Det föreslagna tillägget å nuvarande formulär 5 b synes ha en avtattning

som icke ger tillräckliga garantier för att rotvärdet beräknas till riktigt

belopp. Rotvärdet bör bestämmas i lag eller genom anknytning till riksskattenämndens

anvisningar.

I ett yttrande av lantbrukets skattedelegation, som åberopas av Riksförbundet

Landsbygdens folk och Sveriges lantbruksförbund, tramföis uppfattningen

att riksskattenämndens anvisningar rörande rotvärdeberäkning

är onödigt komplicerade för det ändamål som nu avses. Den skattskyldige

har dessutom ganska kort tid på sig att före den 15 februari fastställa liui

mycket som skall insättas på skogskonto och verkställa insättningen. Den

i promemorian nämnda alternativa lösningen att bruttoinkomsten av köpeskilling

för leveransvirke skulle reduceras till 80 % innebär att leveransvirke

får en gynnsam behandling vid jämförelse med rotförsäljning.

Detta synes dock delegationen vara av mindre betydelse, eftersom det

här endast är fråga om ett uppskov med beskattningen. Av vikt är däremot

att få en lätthanterlig regel. Delegationen tillstyrker således den

alternativa lösningen. Sveriges skogsägareföreningars riksförbund framtöi

samma förslag.

Riksskattenämnden framhåller beträffande innehållet i deklarationsbilagan

5 b.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kiingl. Maj.ts proposition nr 129 år 1965

Genomföres de föreslagna ändringarna i skogskontoförordningen, ankommer

det pa riksskattenämnden att fastställa erforderliga ändringar i

formuläret i fråga. Nämnden vill emellertid redan nu förutskicka, att

nämnden icke är beredd att godtaga den formulärtext som förordats i promemorian.

Utan att taga slutlig ståndpunkt till hur formuläret bör lyda,

om den föreslagna författningsändringen genomföres, anser riksskattenämnden,

att en formulering av ungefärligen följande lydelse är att föredraga:

. Sådan köpeskilling för skog såld på rot eller för leveransvirke, som i anledning

av jorddelningsförrättning å fastigheten insatts å skogskonto för

att användas rid framtida betalning av likvid, som ovan under IV avses, beloppet

får icke överstiga rotvärdet av den skog upplåtelsen eller avverkningen

omfattat.» I de »Särskilda upplysningar», som finnes meddelade å

blankettens baksida, bör därjämte angivas att köpeskilling, som upptagits

under punkt V, icke får medräknas vid beräkning av avdrag enligt punkterna

I och II. ° F

Uttalandet i promemorian, att den utvidgade insättningsrätten endast i

ett mindre antal fall kan antas komma att utnyttjas av andra än dem som

av likviditetsskäl verkligen behöver reservera medel för betalning av skogsI

i kvider, har föranlett reflexioner i några yttranden. Lantbrnksstyrelsen

ställer sig tveksam till riktigheten av ett sådant antagande men säger sig

dela de i promemorian framförda synpunkterna om enkelhet i skattereglerna

och måttliga krav på bevisning. Länsstyrelsen i Jönköpings län känner

sig ej fullt övertygad om att icke en frestelse till obehörig skattekredit

kan ligga i att man för enkelhetens skull tillskapar varken kontrollföreskrifter

vid insättning eller regler om uttag inom begränsad tid från den

tidpunkt, då den slutligen fastställda skogslikviden skall erläggas. Länsstyrelsen

i Västernorrlands län upplyser, att det enligt länsstyrelsens erfarenheter

är skattskyldiga med goda inkomster och god likviditet som i

första hand utnyttjar skogskontot. Länsstyrelsen uttalar dessutom en förmodan,

att skogskontoinsättarna erhållit en extra stimulans genom förhoppningarna

om införandet av ett nytt skattesystem med lägre direkta

skatter.

Ikraftträdandebestämmelserna bör enligt riksskattenämndens mening

kompletteras med föreskrifter om att äldre bestämmelser fortfarande skall

gälla i fråga om 1965 års taxering samt i fråga om eftertaxering för år 1965

eller tidigare år.

Departementschefen

År 1959 skedde vissa ändringar i skogsbeskattningen för att undanröja

de hinder som skattereglerna visat sig innebära mot frivillig medverkan i

åtgärder för jordbrukets och skogsbrukets yttre rationalisering. Bl. a. infördes

specialregler om beskattningen av skogslikvider, som utgår i samband

med laga skifte eller annan jorddelningsförrättning. Härigenom ville

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1965

man underlätta slutförandet av betydelsefulla jorddelningsförrättningar

bl. a. i Kopparbergs län.

Omläggningen av skogsbeskattningen får anses ha tjänat sitt syfte och

torde ha bidragit till en effektivisering av skogsbrukets yttre rationalisering.

Fråga har emellertid nu uppkommit om ytterligare tillrättaläggande

av beskattningsreglerna till rationaliseringens främjande. Det är bestämmelserna

om beskattningen av den som åläggs utge skogslikvid vid en jorddelningsförrättning

som anses i behov av vissa jämkningar. Frågan togs

upp i en motion vid 1064 års riksdag. Bevillningsutskottet anförde i sitt

betänkande bl. a., att reglerna om beskattning av den som har att betala

skogslikvid inte är utformade på sådant sätt att de utan vidare kan anpassas

till den praxis, som utbildat sig vid större laga skiften. Understrykande

att beskattningsreglerna inte bör motverka rationaliseringen inom skogsbruket

förklarade utskottet sig dela motionärernas uppfattning att skiftesdelägare

för att kunna finansiera eventuella framtida skogslikvider bör

beredas möjlighet att uppskjuta beskattningen av inkomster av skogsavverkningar,

som sker mellan tillträdet av de vid laga skifte utlagda ägolotterna

och likvidernas slutliga fastställande. För närvarande kan sådant

uppskov erhållas först efter det likviderna fastställts även om tillträde ägt

rum dessförinnan. Spörsmålet befanns emellertid fordra närmare utredning.

Riksdagen hemställde i anledning av vad utskottet anfört om sådan utredning.

Den begärda utredningen har verkställts inom finansdepartementet och

redovisats i eu promemoria. Däri föreslås ändring av reglerna om rätten

för den som ålagts utge skogslikvid att få skogsvärdeminskningsavdrag vid

uttag av skog till likvidernas finansiering och av bestämmelserna om uppskov

med beskattningen av skogsintäkter genom insättning på skogskonto.

Enligt gällande rätt kan den som vid en jorddelningsförrättning ålagts

att betala skogslikvid få värdeminskningsavdrag enligt den s. k. värdemetoden,

om han avverkar eller upplåter avverkningsrätt inom tre år från

det lagakraftägande beslut om fastställelse på förrättningen föreligger. Han

behöver inte visa, att skogens ingångsvärde nedgått med l>elopp motsvarande

rotvärdet av skogsuttaget. Det skall antas att så skett. Avdrag tåi

lock ske högst med belopp motsvarande skogslikviden. Den ändringen föreslås

i departementspromemorian att regeln blir tillämplig redan på skogsuttag

som görs i anslutning till förtida tillträde av en ägolott.

Rätt att insätta skogsintäktsmedel på skogskonto och erhålla däremot

svarande uppskov med intäktens beskattning är enligt gällande rätt begränsad

till vissa procent av intäkten — 60 % av vederlag för avverkningsrätt

och 40 % av köpeskilling för leveransvirke. I promemorian föreslås, att

skattskyldig, som tillträtt ny mark vid en jorddelningsförrättning och uttagit

skog för att erhålla medel till framtida betalning av en skogslikvid,

skall på skogskonto få insätta och vid beskattningen erhålla uppskov med

hela beloppet av vederlaget för en avverkningsrätt och med belopp motsvarande

rotvärdet i fråga om köpeskilling för leveransvirke.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Knngl. Maj. ts proposition nr 129 år 1965

Samtliga remissinstanser tillstyrker i sak de föreslagna ändringarna av

såväl reglerna i kommunalskattelagen om beskattning av utgivare av skogslikvid

som reglerna i skogskontoförordningen. De lagtekniska lösningarna

godtas med vissa reservationer för önskvärda förtydliganden och jämkningar.

Som jag inledningsvis anmärkte syftade 1959 års ändringar av skogsl»eskattningsreglerna

till att främja jordbrukets och skogsbrukets yttre rationalisering.

Även om lagstiftningen i stort sett väl har tjänat sitt syfte är

det med hänsyn till den bristande erfarenheten av liknande lagstiftning

inte förvånande om tillämpningen visat att den på vissa punkter kan behöva

jämkas. I likhet med remissinstanserna finner jag förslagen i den

inom finansdepartementet upprättade promemorian ändamålsenliga. De

synes mig tvlla ett behov och bör därför genomföras.

Vad först gäller den särskilda avdragsrätten enligt värdemetoden bör den

stå till förfogande för varje fastighetsägare, som vid en jorddelningsförrättning

ålagts att betala skogslikvid genom beslut av förrättningsmännen

eller eljest. I likhet med utredningsmannen anser jag att avdragsrätten bör

hänföra sig till skogsuttag, som skett efter tillträdet av de vid förrättningen

bestämda ägolotterna och inom tre år efter det förrättningen vunnit

laga kraft. Den som tillträder sina ägolotter innan han ålagts gälda skogslikvid

kommer dock inte att kunna göra bruk av sin avdragsrätt förrän skogslikviden

bestämts. Han får förskjuta sitt skogsvärdeminskningsavdrag till

dess förutsättningen i fråga uppfyllts. I anledning av vad länsstyrelsen i

Västernorrlands län anfört om lagtextens förtydligande så att tvekan inte

behöver råda om på vilken fastighet skogsuttaget skall göras för alt grunda

rätt till det särskilda skogsvärdeminskningsavdraget, må framhållas att

avdragsreglerna i punkt 4 av anvisningarna till 22 g kommunalskattelagen

hänför sig till förhållandena på en och samma fastighet och ingångsvärdet

på dess skog. Härav bör följa att skogsuttaget skall härleda sig till den

fastighet, som är föremål för jorddelningsförrättningen. Lagtexten är däremot

inte avfattad så att därå kan grundas krav på att uttagen måste göras

från just de delar av fastigheten som berörs av jorddelningsförrättningen.

Av punkt 4 första stycket av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen

framgår att ägaren av en skogslastighet under innehavstiden får

välja mellan två metoder för skogsvärdeminskningsavdragets bestämmande

— värdemetoden och förrådsmetoden. Den särskilda avdragsrätten för

den som ålagts skogslikvid vid jorddelningsförrättning är utformad som

en variant av värdemetoden, kännetecknad av ett förenklat beviskrav. Bedömd

mot bakgrund av avdragsreglernas systematiska uppbyggnad kan

ordningen knappast sägas lämna någon möjlighet öppen till dubbelavdrag

— ett enligt ordinär metod och ett enligt den speciella varianten av värdemetoden.

Genom att såsom underlag för avdragsberäkningarna skall lämnas

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1965

utredning på formulär med uppgifter bl. a. om under vilka år skogsuttagen

skett och genom att anteckning om medgivna skogsvärdeminskningsavdrag

skall göras i den s. k. skogsliggaren, erhålls vidare garanti mot att

någon av förbiseende får avdrag i två skilda sammanhang för sannna

skogsuttag. Med hänsyn till vad nu anförts synes inte erforderligt att på

sätt kammarrätten och riksskattenämnden föreslagit förtydliga lagtexten

för att förebygga dubbelavdrag.

Den av länsstyrelsen i Västmanlands län framförda tanken att vid avdragsreglernas

tillämpning köpeskilling för växande skog från en s. k. markreserv

skall likställas med skogslikvid sammanhänger nära med den större

frågan om värdemetodens tillämpning i samband med att skog avverkas

på eu nyinköpt fastighet för att medel skall erhållas till köpeskillingens

betalning. Denna fråga var under bedömande vid 1959 års reform. Den ansågs

emellertid inte vara av sådan betydelse att den borde tas upp till avgörande

då. Den befanns i stället böra anstå till dess en allmän översyn av

reglerna om skogsbeskattning kom till stånd. En sådan pågår f. n. genom

skogsskattekommittén. Tillräcklig anledning att nu bryta ut den till särbehandling

synes inte föreligga.

Under hänvisning till det anförda föreslår jag ändring av punkt 4 tredje

stycket av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen i överensstämmelse

med förslaget i departementspromemorian.

Vad beträffar förslaget om en vidgad insättningsrätt enligt skogskontoförordningen

vill jag erinra om att en möjlighet att fondera medel på skogskonto

för betalning av en framtida skogslikvid i och för sig bör underlätta

jorddelningsförrättningarnas genomförande. Med hänsyn till angelägenheten

av att skogsbrukets yttre rationalisering kan bedrivas så effektivt som

möjligt bör därför tillses, att skogskontoreglerna är utformade så att de

främjar sådan fondering. Annan begränsning i insättnings- och uppskovsrätten

än den skogsuttagets rotvärde anvisar torde under sådana förhållanden

inte böra gälla, när skogskontot används för nämnda fonderingsändamål.

Delade meningar har framkommit om hur sistnämnda begränsning bör

bestämmas vad gäller köpeskillingar för leveransvirke. Riksförbundet

Landsbygdens folk, Sveriges lantbruksförbund och Sveriges skogsägareföreningars

riksförbund förordar ett i departementspromemorian diskuterat alternativ

att insättningen på skogskonto av köpeskilling för avyttrade skogsprodukter

schablonmässigt begränsas till 80 %, medan övriga remissinstanser

lämnar utan erinran den i departementspromemorian förordade lösningen

att i lagtexten skall anges endast, att insättningsrätten är begränsad till

belopp motsvarande rotvärdet av skogsuttaget. Det har i promemorian förutsatts,

att rotvärdet i så fall skall beräknas med hjälp av riksskattenämndens

anvisningar i ämnet (meddelande I 1962 nr 3: 1). Den av organisatio
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1965

nerna förordade lösningen har onekligen fördelen att förenkla tillämpningen

av insättningsreglerna. Till förmån för densamma talar även den omständigheten

att den harmonierar väl med övriga insättningsregler. I princip

tillstyrker jag därför alternativet att insättningsrätten bestäms i procent

av köpeskillingen. Den i promemorian diskuterade insättningsrätten av

SO % synes mig dock vara alltför generös. En riktigare anpassning till de i

allmänhet gällande reglerna erhålls om procentsatsen fastställs till 70 vilket

jag förordar.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län har funnit det omotiverat att den som

ålagts skogslikvid skall beträffande ett och samma skogsuttag'' kunna samtidigt

tillgodoräkna sig skogsvärdeminskningsavdrag och åtnjuta totalt uppskov

med beskattningen av den till skogsuttaget hänförliga intäkten. Den

påtalade konsekvensen av den tänkta ordningen kan förefalla mindre tillfredsställande

men bör kunna accepteras med tanke på att den lindring av

beskattningen som insättningen på skogskonto medför inte är definitiv utan

gäller endast så länge medlen kvarstår på skogskontot och längst under 10

år. En spärr mot samtidigt utnyttjande av avdragsreglerna och skogskontoreglerna

skulle för övrigt komplicera reglerna i alltför hög grad.

Vad gäller utformningen av skogskontoreglerna i övrigt synes den i departementspromemorian

föreslagna lösningen kunna godtas med vissa smärre

jämkningar i anledning av ett annat påpekande från nyssnämnda länsstyrelse.

Skogsskattekommittén har ifrågasatt att man slopar det föreslagna

villkoret för insättnings- och uppskovsrätten att fråga skall vara om intäkter

av skogsuttag, som en skattskyldig gjort »för att erhålla medel till framtida

betalning» av skogslikvid. Om detta villkor utgår undviks tvister mellan

de skattskyldiga och taxeringsmyndigheterna vid tillämpningen. För egen

del anser jag angeläget att åtminstone den hållpunkt nämnda villkor ger finnes

att tillgå. Annars saknas varje möjlighet att komma till rätta med missbruk.

Det bör understrykas att insättningsrätten är förbehållen den som vill

fondera medel till framtida betalning av en skogslikvid. En annan sak är att

någon annan utredning om insättningssyftet än den skattskyldiges egen

uppgift i regel inte kommer att vara tillgänglig för taxeringsmyndigheterna.

Den omständigheten att uppgiften lämnas på heder och samvete får dock anses

utgöra eu inte oväsentlig garanti i sammanhanget. Det må också erinras

om att oriktig uppgift kan föranleda eftertaxering.

De nya bestämmelserna bör tillämpas första gången vid 1966 års taxering.

Såsom riksskattenämnden framhållit bör i fråga om eftertaxering för år

1965 och tidigare år äldre bestämmelser fortfarande gälla. Häremot kan

knappast anses strida att skattskyldig vid 1966 års eller senare års taxering

åtnjuter skogsvärdeminskningsavdrag jämlikt den nya lydelsen av stadgandet

i anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen även för skogsuttag som

gjorts före år 1965.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1965

I likhet med vad som skedde år 1959 bör av rättviseskäl särskild övergångsbestämmelse

meddelas för det fall att skattskyldig redovisar inkomst

av jordbruksfastighet enligt bokföringsmässiga grunder och har brutet räkenskapsår.

Sådan skattskyldig kan år 1966 taxeras för ett beskattningsår,

som omfattar även tid före år 1965. För att förhindra att dessa skattskyldiga

kommer i en gynnsammare ställning än det stora flertalet jordbrukare

som inte har brutet räkenskapsår, har föreskrivits att äldre regler fortfarande

skall tillämpas i fråga om intäkt som åtnjutits före år 1965.

Beskattning i samband med upplåtelse av skogsawerkningsrätt

Inledning

I sitt betänkande om åtgärder mot skatteflykt (SOU 1963: 52) har skatteflyktskommittén

behandlat frågan om vilka åtgärder som bör vidtas beträffande

inkomst- och förmögenhetsskattelagstiftningen för att omöjliggöra för

vissa skattskyldiga att genom kryphål i lagstiftningen få omotiverade skattelättnader.

Kommittén har därvid främst av rättssäkerhetsskäl avvisat tanken

på en allmän bestämmelse mot skatteflykt. I stället har kommittén bl. a.

föreslagit lagstiftningsingripanden inom mer begränsade avsnitt av skattelagstiftningen

i syfte att täppa till där existerande luckor.

Kommitténs förslag har fått ett i stort sett gynnsamt mottagande vid remissbehandlingen.

På vissa väsentliga punkter bär dock yppats delade meningar.

Särskilt gäller detta den del av kommitténs förslag som avser att

åstadkomma ett system för inkomstbeskattningen i samband med arv, gåva

och andra benefika transaktioner. Med hänsyn till att förslaget till stora delar

berör mycket komplicerade spörsmål har det inte varit möjligt att

ännu ta ställning till förslaget i dess helhet. Ställningstagandet i flertalet

frågor kan utan större olägenhet uppskjutas i avvaktan på den översyn av

förslaget som f. n. verkställs inom finansdepartementet. I ett avseende får

dock ett lagstiftningsingripande anses brådskande och det gäller beskattningen

av avverkningsrätter efter benefika överlåtelser. Jag avser därför att

nu uppta denna av skatteflyktskommittén behandlade fråga till särskild behandling.

Gällande rätt

Skatteflyktskommittén har på s. 102—133 lämnat en historik och en utförlig

redogörelse för gällande bestämmelser och praxis rörande inkomstbeskattning

vid benefika transaktioner. Härav må erinras om följande.

1928 års kommunalskattelag utformades ursprungligen med utgångspunkt

från att kapitalförvärv aldrig skulle inkomstbeskattas. Inkomstskatten

samt arvs- och gåvoskatten ansågs som konkurrerande skatter vilka ute
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1965

slöt varandra. På grund härav stadgades i 19 § nämnda lag att till skattepliktig

inkomst inte räknades »vad som vid bodelning eller eljest på grund

av giftorätt tillfallit make eller vad som förvärvats genom arv, testamente,

lördel av oskift bo eller gåva». Lagrummet bär i denna del inte ändrats

sedan år 1928.

Ltt uttryck för denna uppfattning är att fastighetsövergäng genom arv

enligt punkt 4 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen medför nytt

underlag för beräkning av skogsvärdeminskningsavdrag. Såsom fastighetens

värde vid denna beräkning skall nämligen efter dödsfall anses det belopp

efter vilket stämpelplikten fastställts, dvs. i regel taxeringsvärdet. Genom

att intet avseende fästs vid hur mycket som kvarstår outnyttjat av det

skogsvärde som gällde för den avlidne, uppkommer här ett brott i beskattningens

kontinuitet. Det må anmärkas att regeln om nytt ingångsvärde endast

gäller dödsboet, medan arvinge som vid skifte tilldelas skogsmarken

får överta boets restvärde (RÅ 1958 not Fi 1651).

Skatteflyktskommittén påpekar i fortsättningen att lagstiftaren beträffande

andra tillgångsslag sökt att tillgodose kontinuitetsprincipen och åberopar

därvid 1938 års reform av avskrivningsreglerna för inventarier i rörelse

samt 1943 års lagstiftning rörande skattskyldighet för aktieutdelning

liksom även 1951 års ändrade regler för beskattning av goodwill och realisationsvinst.

minskningsavdrag för täckdikningsanläggningar och skogsvägar.

Vad beträffar beskattningen av skogsavverkningsrätt stadgas i 21 § kommunalskattelagen

att intäkt genom upplåtelse av sådan rättighet räknas till

intäkt av skogsbruk. Under skogsbruk inbegrips även enligt fjärde stycket

av punkt 2 av anvisningarna till samma lagrum skogsavverkning på grund

av avverkningsrätt, som skattskyldig vid avyttring av fastighet förbehållit

sig på den avyttrade fastigheten. Det tilläggs i anvisningspunkten att skogsavverkning

på annans mark på grund av särskild upplåtelse av avverkningsrätt

är att hänföra till rörelse.

Från praxis må erinras om att gåvor och uttag av egendom, som utgör

avkastning av jordbruksfastighet eller rörelse, i allmänhet medför skattskyldighet

för givaren för egendomens allmänna saluvärde vid tiden för

gåvan eller uttaget (RÅ 1945 ref. 41, 1955 ref. 41 in. fl.). Beträffande gåva av

avverkningsrätt till skog, som är ett i praktiken vanligt fall, tillämpar regeringsrätten

den praxis att givaren inkomstbeskattas för belopp motsvarande

vad gåvotagaren genom upplåtelsen kunnat tillgodogöra sig. I allmänhet

bär således försäljningslikviden vid gåvotagarens avyttring fått ligga till

grund för givarens taxering (RÅ 1935 ref. 33, 1956 not Fi 335 in. fl.). I

några fall synes uttagsprincipen ha följts mera strikt i det att givaren taxerats

för rättighetens värde vid gåvotillfället utan avseende på senare köpeskillingslikvid,

se t. ex. RÅ 1958 not Fi 2121. Beskattning av givaren har

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1965

ansetts kunna ske även när en vid fastighetsför sälj ning förbehållen avverkningsrätt

bortgetts och sedermera avyttrats av gåvotagaren, trots att givaren

vid gåvotillfället varken var ägare eller brukare av den fastighet varå avverkningen

skulle ske (RA 1942 not Fi 87 in. fl.). Detta har sin förklaring

i att givaren om denne i stället själv försålt avverkningsrätten varit skattskyldig

för därvid influten likvid. Bestämmelsen i punkt 2 av anvisningarna

till 21 § kommunalskattelagen talar visserligen om skogsavverkning på

grund av avverkningsrätt men har ansetts tillämplig även om avverkningsrätten

försäljs.

1 detta sammanhang må nämnas att kommittén rörande det i berörda lagrum

intagna stadgandet att skogsavverkning på annans mark är att hänföra

till rörelse uttalat att stadgandet i praxis ansetts tillämpligt endast om avverkningen

bedrivs i rörelsemässiga former. Kommittén hänvisar till RÅ

1955 not Fi 1435.

För inkomstbeskattningen i samband med dödsfall gäller att dödsfallet

i och för sig inte kan aktualisera inkomstbeskattning vare sig hos den avlidnes

dödsbo eller hos delägarna däri. För själva den förmögenhetsöverföring,

som arvfallet innebär, grundar nämligen nyssnämnda bestämmelse i

19 § kommunalskattelagen skattefrihet. Vad gäller skattskyldigheten lör

inkomster i förvärvskälla, som den avlidne bedrivit, har däremot bestämmelsen

en mer begränsad tillämpning. Klart är att när jordbruksfastighet

eller annan fastighet ingår i den avlidnes kvarlåtenskap, lagrummet inte

fritar dödsboet från skattskyldighet för de löpande inkomsterna från fastigheten.

Övergår den avlidnes fastighet efter skifte på arvinge blir det nu

sagda tillämpligt på denne. Detta innebär att om dödsbo som äger skogsfastighet

avyttrar avverkningsrätt så är dödsboet otvivelaktigt skattskyldigt

för likviden. Övergår äganderätten till fastigheten på dödsbodelägare antingen

genom arvskifte eller på annat sätt och upplåter denne skogsavverkningsrätt

mot vederlag uppkommer likaså skattskyldighet för honom för

vederlaget. Om däremot endast själva avverkningsrätten ärvs intar praxis

en annan ståndpunkt. Sålunda framgår av RÅ 1945 ret. 11 att dödsbos försäljning

av avverkningsrätt, som arvlåtare efterlämnat, inte konstituerar

skattskyldighet för dödsboet efter den avlidne. I det praktiskt mer betydelsefulla

fallet att dödsbo som äger skogsfastighet genom arvskifte tillägger

delägare avverkningsrätt på fastigheten, uppkommer inte skattskyldighet

för boet även om delägaren samma år avyttrar rättigheten (RA 1958 ref. 20)

Att inte heller delägaren blir skattskyldig för försäljningslikviden kan utläsas

av det nyssnämnda avgörandet RÅ 1945 ref. 11 och framgår för övrigt

direkt av RÅ 1955 not Fi 1435.

Har avverkningsrätt förvärvats testamentariskt av någon som samtidigt

genom arv fått äganderätten till den fastighet, varå rättigheten upplåtits,

uppkommer skattskyldighet för vad som inflyter på grund av rättighetens

utnyttjande (riksskattenämndens meddelande 1962 nr 4:3). I sistnämnda

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1965

lörhandsbeskedsärende, som inte prövades av regeringsrätten, uttalade

nämnden vidare att för den, som erhållit avverkningsrätt genom testamente

(utan alt ha äganderätt till fastigheten), skatteplikt inte uppkom för vad

som inflöt om rättigheten begagnades på så sätt att rotstående skog försåldes

vid ett eller ett fåtal tillfällen. Om däremot vederbörande själv ombesörjde

avverkningen och därefter avyttrade utvunna skogsprodukter förelåg

enligt riksskaltenämndens mening — med hänsyn till verksamhetens

omfattning — skogsavverkningsrörelse på annans mark, varmed följde

skatteplikt för försäljningsintäkterna med rätt till avdrag för avverkningsrätternas

allmänna saluvärde vid förvärvstillfället.

Skatteflyktskommitténs förslag

Som jag inledningsvis antytt framlägger kommittén i kapitlet om inkomstbeskattning

i samband med benefika transaktioner ett förslag som i

princip är avsett att tillämpas över hela inkomstskattelagstiftningens område.

Förslaget är grundat på principen om inkomstbeskattningens kontinuitet

och innebär i huvudsak att när en tillgång som ingår i fastighet eller

rörelse övergår till annan ägare genom gåva, arv, testamente eller bodelning

så skall inkomstskatt uttas på samma sätt som om egendomen avyttrats.

Beskattningen skall därvid grundas på egendomens verkliga värde.

Från denna huvudregel föreslås vissa undantag. Sålunda avses kontinuitetsprincipen

skola tillgodoses vid benefika överlåtelser av hel förvärvskälla

på så sätt att förvärvaren övertar överlåtarens skattemässiga restvärden.

Författningsmässigt har kommitténs förslag kommit till uttryck i ett

löreslaget nytt moment i 19 § kommunalskattelagen, som således skulle

innehålla allmänna regler för beskattning vid benefika transaktioner. Någon

ändring av förenämnda stadgande om skattefrihet för vad som förvärvats

genom arv, gåva e. d. föreslås inte. Åt detta stadgande bör nämligen enligt

kommitténs mening inte ges vidsträcktare innebörd än att därmed

utsägs att själva det benefika förvärvet inte är föremål för inkomstskatt.

Som motivering för sitt förslag anför kommittén att kontinuitetsprincipen

successivt vunnit allt större inflytande vid inkomstbeskattningen. Detta

har skett både lagstiftningsvägen och genom avgöranden i praxis. Vissa

brott i beskattningens kontinuitet kvarstår dock alltjämt, särskilt vid äganderättsövergång

genom arv. Det påpekas i detta sammanhang att praxis när

fråga varit om gåva i allmänhet inte tillåtit att något led i inkomstbeskattningen

överhoppas, medan man vid arvsövergångar inte velat tillämpa

kontinuitetsprincipen i denna utsträckning. Kommittén åberopar beskattningen

av skogsavverkningsrätter som ett typiskt fall härvidlag.

Till stöd för sitt förslag anför kommittén vidare bl. a. att den totala

skattefriheten vid tillgodogörande av ärvda skogsavverkningsrätter måste

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1965

betecknas som en allvarlig lucka i lagstiftningen. Den torde utnyttjas av

de skattskyldiga i tämligen stor omfattning. Enligt kommitténs mening

kan denna metod utnyttjas systematiskt av de skattskyldiga så att avkastningen

av eu skogsfastighet under lång tid blir obeskattad.

Kommitténs förslag innebär att dödsbo blir skattskyldigt för värdet av

skogsavverkningsrätt, som tillskiftas delägare. Arvskiftet bör enligt kommitténs

mening vara beskattningsgrundande transaktion. Om delägaren säljer

rättigheten uppkommer enligt förslaget skattskyldighet för honom endast

om rörelse kan anses föreligga. För bestämmande av avverkningsrättens

värde vid arvskifte kan givetvis delägares försäljningslikvid vara

vägledande men i sådana fall då delägaren ännu inte tillgodogjort sig avverkningsrätten,

när dödsboet skall taxeras för utskiftningen, måste rättigheten

värderas utan denna hjälp.

Remissyttrandena

Kommitténs förslag till en principiell reglering av inkomstbeskattningen

i samband med benefika transaktioner har i allmänhet mottagits väl av

remissinstanserna. Det stora flertalet instanser anser förslaget ägnat att

undanröja rådande oklarhet på detta område av beskattningen samtidigt

som förefintliga luckor effektivt blir tilltäppta. Att beskattningen grundas

på kontinuitetsprincipen har i det närmaste alla instanser funnit riktigt och

lämpligt. Såsom framhållits i det föregående har emellertid uttalats tveksamhet

på åtskilliga punkter som inte kan anses oväsentliga. Detta gäller

lrämst frågan om hur skogsbeskattningen bör ordnas. Kommitténs härutinnan

framlagda förslag har från vissa håll mött stark kritik. Som jag

tidigare framhållit avser jag att nu ta upp endast frågan om beskattning

av skogsavverkningsrätt och begränsar mig därför här till att redovisa vad

remissinstanserna anfört i denna del.

Kommitténs principiella förslag att dödsbos överföring till delägare av

tillgång av avkastningsnatur skall föranleda beskattning hos boet för tillgängens

verkliga värde tillstyrks allmänt. Särskilt understryks att överföring

av skogsavverkningsrätt bör beskattas. Vissa remissinstanser, som

avvisat en inkomstbeskattning på kontinuitetsprincipens grund åtminstone

i samband med arv, har dock tillstyrkt beskattning vid utskiftning av avverkningsrätt.

Hit hör hovrätten över Skåne och Blekinge, länsstyrelsen i

Jönköpings län och familjerättskommittén. Sistnämnda instans framhåller

att dylika transaktioner inte har mycket att göra med lojala bodelningar

och arvskiften utan bör bli föremål för särskild preventiv reglering. Länsstyrelsen

i Södermanlands län vitsordar att möjligheten att utan skattepåföljd

utskifta avverkningsrätt utnyttjas systematiskt av åtskilliga skattskyldiga.

Detta har till följd att hela eller större delen av skogstillväxten blir

obeskattad. Även skogsstyrelsen, som förordat att skogsbeskattningen ut
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1965

reds, anser att skattefri utskiftning av skogsavverkningsrätter bör stoppas

även om inte någon lagstiftning efter de av kommittén uppdragna principiella

riktlinjerna kommer till stånd.

Länsstyrelsen i Värmlands län anser likaså att det f. n. finns behov endast

av regler till förhindrande av skattefria skiften av avverkningsrätter.

Såsom framgår av det föregående innebär skatteflyktskommitténs förslag

att det »verkliga värdet» av benefikt överförd egendom måste bestämmas.

På denna punkt har åtskilliga remissinstanser uttalat starka betänkligheter.

Sålunda Iramhåller bl. a. justitiekanslersämbetet, riksskattenämnden

och ett stort antal länsstyrelser att stora svårigheter kan befaras uppkomma

vid bestämmande av detta värde. Det erinras vidare om att termen

»verkligt värde» saknar motsvarighet i kommunalskattelagen. Från lantbruksstyrelsen

påpekas att termen däremot förekommer i bokföringslagen.

Styrelsen anser att den inte utan närmare precisering bör införas i

kommunalskattelagen. En klarare anvisning om vad som menas med verkligt

värde efterlyses även av många länsstyrelser. Länsstyrelsen i Hallands

län, som påpekar att kommittén själv använt uttrycket »verkligt värde»

i annan betydelse i sitt förslag till lagstiftning mot s. k. lundintransaktioner,

förordar att termen »värde» används. Länsstyrelsen i Älvsborys

län föreslår att värderingen grundas på »allmänna saluvärdet», vilket uttryck

redan förekommer i kommunalskattelagen. Samma förslag framförs

av Föreningen Auktoriserade revisorer.

Vad särskilt gäller värderingsfrågorna vid överlåtelse av avverkningsrätter

framhåller länsstyrelsen i Värmlands län att komplikationer uppkommer

att bestämma värdet vid upplåtelsetillfället för det fall att upplåtelsen

inte utnyttjas i någorlunda nära anslutning till den benefika övergången.

Sådana fall är inte alltför sällsynta. Vidare uppkommer frågan om eventuell

beskattning av den tillväxt eller värdeökning, som kan uppkomma under

tiden från överlåtelsen till avverkningsrättens tillgodogörande. Länsstyrelsen

konstaterar att kommittén inte ansett några speciella åtgärder påkallade

i sistnämnda hänseende utan accepterat, att viss skatteförlust understundom

kan uppstå för det allmänna. Detta kommitténs ställningstagande finner

länsstyrelsen otillfredsställande, eftersom ett omotiverat brott i kontinuiteten

uppkommer. Enligt länsstyrelsens mening kan den inkomst som

härigenom undgår beskattning ibland bli betydande. Det påpekas att den

värdeökning genom tillväxt, som en stående avverkningsrätt undergår, i hög

grad är att jämställa med ränta som ju regelmässigt tas till beskattning

även om den utgått från benefikt förvärvat kapital. Prisförändringar i skogskapitalet

påverkar vidare beskattningen för ägare av benefikt förvärvad

skogsfastighet under hela innehavstiden. Med hänsyn till den alldeles speciella

typ av tillgång som avverkningsrätten utgör och till den möjlighet till

skatteflykt som här lämnas öppen bör man enligt länsstyrelsens mening

inte hesitera inför tillskapandet av speciella beskattningsregler för inne
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1965

havare av avverkningsrätt på annan tillhörig mark. Det är att märka, att

kontinuitetsprincipen genomförd på detta område understundom kan vara

till fördel även för den skattskyldige, som alltså bör ha möjlighet att åtnjuta

avdrag för förlust genom prisfall. En obestridlig fördel med en sådan anordning

är slutligen att den erbjuder korrektiv mot misstag vid värderingen

av avverkningsrätten vid upplåtelsetillfället.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län ifrågasätter kommitténs tolkning av bestämmelsen

i anvisningarna till 21 § kommunalskattelagen att skogsavverkning

på annans mark är hänförlig till rörelse. Enligt kommittén bar denna

bestämmelse i praxis ansetts tillämplig endast om avverkningen bedrivits

i rörelsemässiga former. Länsstyrelsen är med hänsyn till stadgandets kategoriska

avfattning inte övertygad om att kommitténs tolkning är riklig.

Om så skulle vara fallet synes emellertid fog föreligga att genom lagstiftning

undanröja den risk för »skattesvinn», som vid ett genomförande av kommitténs

förslag skulle föreligga vid skogsavverkning på annans mark utan

rörelsemässiga former.

Departementschefen

Som jag nämnt i det föregående har skatteflyktskommittén i sitt betänkande

»Om åtgärder mot skatteflykt» (SOU 1063: 52) inte ansett sig

kunna tillstyrka en allmän bestämmelse i skattelagstiftningen mot skatleflyktsåtgärder.

I stället föreslår kommittén direkta lagstiftningsingripanden

inom sådana områden där kryphål av betydelse finns. I detta syfte förordas

bl. a. att inkomstbeskattningen i samband med arv, gåva och andra benefika

transaktioner sker efter ett på den s. k. kontinuitetsprincipen grundat

system. Härigenom skulle vissa felaktigheter i inkomstbeskattningen särskilt

i samband med arv rättas till. Vidare förordar kommittén bl. a. ändrade

beskattningsregler för dödsbo som bibehålls oskiftat längre tid.

Kommitténs förslag har vid remissbehandlingen fått ett i stort sett positivt

mottagande. På vissa punkter har dock framförts invändningar som utvisar

att ytterligare överväganden är erforderliga. Med hänsyn till ämnets

delvis mycket komplicerade natur har det inte varit möjligt att ännu ta

ställning till vad som i olika hänseenden förordats i betänkandet. Jag är därför

inte beredd att nu anmäla några mer omfattande delar av förslaget.

Även om det givetvis är angeläget att så snart som möjligt omöjliggöra

existerande skatteflykt, är det dock lika viktigt att ingripanden noga övervägs

så att inte också lojala transaktioner drabbas.

1 ett avseende synes dock lagstiftningsåtgärder vara särskilt brådskande

och det gäller beskattningen av skogsawerkningsrätter. Motargumentet att

hänsyn bör tas till lojala transaktioner bar på denna punkt inte heller

samma tillämpning som annars.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1965 31

Fastighetsägarens eller brukarens intäkt genom upplåtelse av avverkningsrätt

räknas till intäkt av skogsbruk enligt uttryckligt stadgande i 21 §

kommunalskattelagen. Köpeskilling vid avyttring av skogsavverkningsrätt

beskattas alltså i regel såsom inkomst av jordbruksfastighet. För vissa specialfall

meddelas särskilda regler i punkt 2 av anvisningarna till nyssnämnda

lagrum. Sålunda föreskrivs bl. a. att under skogsbruk inbegrips

skogsavverkning på grund av avverkningsrätt, som skattskyldig vid avyttring

a\ fastighet förbehållit sig. Vidare stadgas att skogsavverkning på

annans mark på grund av särskild upplåtelse av avverkningsrätt är att hänföra

till rörelse. Enligt skatteflyktskommitténs mening fordrar praxis för

tillämpning av sistnämnda bestämmelse att verksamheten bedrivs i rörelsemässiga

former.

Något stadgande om bur beskattning skall ske vid gåva eller arv av skogsavverkningsrätt

meddelas inte om man undantar den allmänna regeln i

19 § kommunalskattelagen att vad som förvärvats bl. a. på grund av giftorätt

eller genom arv, testamente eller gåva inte utgör skattepliktig inkomst

för mottagaren.

Emellertid har försök att kringgå skogsbeskattningen genom vissa

upplåtelser av avverkningsrätter varit kända sedan länge. Till en början

sökte man undvika inkomstbeskattningen genom att ge avverkningsrätter

till närstående som avyttrade gåvan. För yrkanden om skattefrihet torde ha

åberopats nyssnämnda bestämmelse i 19 § kommunalskattelagen. Regeringsrätten

bar dock inte ansett att försäljningslikviden på denna grund

borde undgå beskattning. Enligt en fast praxis beskattas i allmänhet givaren

i nu redovisade fall som om han själv avyttrat avverkningsrätten.

När skogsavverkningsrätt förvärvats genom arv gäller däremot inte motsvarande

praxis. Om sålunda eu skogsavverkningsrätt tillskiftas eu dödsbodelägare

genom arvskifte och denne sedan avyttrar rättigheten inträder

ingen beskattning hos vare sig dödsboet eller delägaren. Såsom skatteflyktskommittén

framhållit måste det anses klart otillfredsställande att eu

så typisk skogsprodukt som avverkningsrätt på detta sätt helt kan undgå

beskattning. Saken är desto allvarligare som förhållandet kan utnyttjas

systematiskt så att dödsbo som äger skogsfastighet undviker att på annat

sätt tillgodogöra sig skogsavkastningen. Jag vill påpeka att om dödsboet i

det angivna exemplet själv avyttrar avverkningsrätten är boet skattskyldigt

för likviden. Gör man så att fastigheten tillskiftas delägaren och denne därefter

upplåter avverkningsrätt, blir han likaså givetvis skattskyldig för

vinsten härav. Praxis’ inställning medför att skattebelastningen i anledning

av arvskifte på eu skogsfastighet kan bli helt olika, beroende på vilken form

skil let ges, trots att innebörden av skiftet är densamma. Om man avser att

genomföra skittet så att eu delägare tår fastigheten och andra delägare

kompenseras genom att tilldelas avverkningsrätter, inträder skattefrihet om

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1965

transaktionen sker i själva arvskiftesinstrumentet men inte om fastigheten

— såsom ibland sker i praktiken —- tillskiftas delägaren och denne därefter

ger meddelägarna naturalikviden.

Den bristande likformigheten i avverkningsrättens skattemässiga behandling

i de fall jag nu berört synes mig omotiverad och är ett starkt skäl till

ingripande. Enligt min mening är det vidare angeläget att gåva och arv av

sådan rättighet likställs vid beskattningen.

Det bör tilläggas att ett lagstiftningsingripande på denna punkt inte blir

överflödigt om skatteflyktskommitténs förslag till ändrade regler för beskattning

av dödsbo genomförs. Såsom jag nämnde inledningsvis avser jag

att återkomma till denna fråga i senare sammanhang. Jag vill dock här erinra

om att detta förslag inte syftar till att åstadkomma ett civilrättsligt

tvångsskifte av dödsbon. Härtill kommer att, även om ett genomförande av

detta förslag får till följd att dödsbon finner det lämpligt att upplösa sig,

det ändå kommer att finnas möjlighet att utnyttja förutnämnda kryphål i

fråga om skogsawerkningsrätter under den avvecklingstid som under alla

förhållanden måste stå till dödsbonas förfogande.

Anledningen till att jag i detta sammanhang anser mig böra ta upp frågan

om skogsavverkningsrätternas beskattning till särskild behandling är

att detta kryphål i lagstiftningen torde utnyttjas i betydande omfattning

såväl antalsmässigt som beloppsmässigt -— något som vitsordats vid remissbehandlingen

av kommitténs förslag. En separat behandling av denna fråga

har också yrkats från många remissinstansers sida. Enligt min mening bör

lagstiftningen häremot äga tillämpning redan fr. o. in. nästa års taxering.

Detta synes mig inte böra möta invändningar eftersom skatteflyktskommitténs

förslag varit känt sedan hösten 1963. Kommittén föreslog för övrigt

att lagstiftningen skulle tillämpas fr. o. m. den 1 januari 1965. För att undvika

att lagstiftningen får oskäliga verkningar förordar jag emellertid såsom

framgår av det följande viss dispensrätt för Kungl. Maj :t i särskilda

fall.

Olika möjligheter står till buds att ordna beskattningen av avverkningsrättigheter.

Antingen kan man såsom skatteflyktskommittén föreslagit anknyta

till nuvarande beskattningspraxis när avverkningsrätt bortgetts och

alltså beskatta den som upplåter rättigheten för dess värde. I det tidigare relaterade

arvskiftesfallet skulle detta innebära att dödsboet beskattas på motsvarande

sätt för värdet av den avverkningsrätt som tillskiftas delägaren.

För enkelhetens skull använder jag i det följande, fastän något oegentligt,

beteckningen upplåtare även om dödsbo i sådant fall. En annan metod är att

vid beskattningen bortse från överföringen av avverkningsrätten och i stället

förklara mottagaren skattskyldig för avkastningen när han tillgodogör

sig rättigheten. En tredje möjlighet, som enligt min mening är att föredra,

är att kombinera nämnda metoder.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1965 33

Såsom skatteflyktskommittén själv påpekat och som starkt understrukits

av främst länsstyrelsen i Värmlands län har kommitténs förslag den svagheten

att värderingsfrågan, som i och för sig är svårlöst, blir av mycket stor

betydelse. Genom att mottagaren enligt detta alternativ i allmänhet inte blir

beskattad för tillväxt och värdeökning under sin innehavstid lämnas fältet

öppet för spekulationer, inte bara i låg värdering utan även i prishöjningar

om avverkningsrätten inte utnyttjas i anslutning till överföringen.

Metoden att endast beskatta mottagaren medför praktiska svårigheter då

det gäller att reglera frågan om avdrag för värdeminskning av den skog

avverkningsrätten avser. Härtill kommer att metoden i alltför hög grad bryter

mot nuvarande praxis för beskattning av bortgivna avverkningsrätter.

Det lämpligaste beskattningsresultatet fås om metoderna kombineras på

så sätt att upplåtaren beskattas i samband med överföringen för rättighetens

värde då och mottagaren beskattas för sin vinst när han avyttrar eller

på annat sätt tillgodogör sig rättigheten. Upplåtaren kan då utnyttja skogsvärdeminskningsavdrag.

Genom den efterföljande beskattningen av rättighetens

mottagare, som givetvis bör få avdrag för det hos fångesmannen beskattade

värdet, erhålls vidare garantier mot misstag vid värderingen. Slutligen

undviks ur skoglig synpunkt olämpliga spekulationer och skogsavkastningen

blir beskattad till sitt verkliga belopp. Jag förordar därför att

lagstiftningen utformas i enlighet härmed.

Beträffande avverkningsrätter som förbehållits i samband med överlåtelse

av fastigheten bör dock gälla särskilda regler. Jag återkommer till denna

fråga i det följande.

Den allmänna bestämmelsen rörande upplåtarens beskattning bör införas

såsom ett nytt stycke i punkt 2 av anvisningarna till 21 § kommunalskattelagen

och kan avfattas med utgångspunkt från skatteflyktskommitténs förslag.

Kommittén förordade att arv, gåva etc. av bl. a. skogsavverkningsrätt

från fastighet eller rörelse skulle betraktas som avyttring vid beskattningen

och att rättighetens verkliga värde skulle anses som köpeskilling. Ger man

bestämmelsen denna principiella innebörd medför lagstiftningen för gåvotransaktioner

ingen annan ändring i förhållande till nuvarande praxis än att

värdet vid gåvotillfället uttryckligen anges skola läggas till grund för beskattningen.

Som jag förut påpekat anses redan nu gåva av avverkningsrätt

åtminstone i det praktiska fallet, nämligen gåva till barn eller annan

närstående, vara ett sådant förfogande som bör föranleda beskattning för

givaren. Regelmässigt sker emellertid f. n. beskattningen med ledning av

det vederlag som gåvotagaren får då han tillgodogör sig rättigheten. Sin

största effekt får bestämmelsen för arvsfall. Genomförs mitt förslag blir

således i fortsättningen dödsbo, om skogsavverkningrätt på boets skogsfasligliet

tillskiftas delägare, skattskyldigt för avverkningsrättens värde. Likaså

uppkommer skatteplikt för boet när ett eventuellt legat i form av avverkningsrätt

verkställs.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1965

De föreslagna reglerna bör gälla sådana fång som ingår i förenämnda uppräkning

i 19 § kommunalskattelagen. Detta stadgande synes kunna lämnas

utan ändring. Det bör — såsom skatteflyktskommittén framhållit — i

detta sammanhang inte tilläggas större betydelse än att det utsäger att förvärvet

som sådant inte ger anledning till beskattning hos mottagaren. Enligt

vad jag nyss föreslagit skall ju beskattningen i samband med övergången

ske, vid gåva hos givaren och vid arvs- och testamentsförvärv hos

dödsboet osv.

Beskattningen av upplåtaren kan inte grundas på köpeskilling eftersom

någon sådan inte behöver vara känd när beskattningsfrågan skall avgöras.

Mottagaren kan dröja med att tillgodogöra sig avverkningsrätten. Enligt

nyttjanderättslagen gäller en tidsbegränsning av fem år för onerösa upplåtelser

men avverkningsrätter i här aktuella fall torde teoretiskt vara giltiga

längre tid. Av bestämmelsen måste därför framgå till vilket värde rättigheten

skall uppskattas vid beskattningen. Enligt skatteflyktskommittén

bör beskattningen ske på grundval av rättighetens verkliga värde. Som jag

antytt i det föregående har detta förslag rönt kritik vid remissbehandlingen.

Framför allt har framhållits att uttrycket är oklart och att det saknar

hävd vid inkomstbeskattningen. Enligt min mening finns åtminstone

inte i detta sammanhang anledning att införa någon ny term i kommunalskattelagen.

I stället bör användas något av uttrycken »allmänna saluvärdet»

eller »ortens pris». Vid valet mellan dessa båda i kommunalskattelagen

förekommande termer har jag stannat för att föreslå »allmänna

saluvärdet», vilket uttryck är det mest gängse i praxis. Mitt förslag får givetvis

inte fattas så att det taxerade skogsvärdet i och för sig blir avgörande.

Som jag nyss nämnde innebär mitt förslag i princip en ändrad beskattning

av bortgiven avverkningsrätt, eftersom givaren hittills i allmänhet beskattats

efter värdet av den likvid som gåvotagaren erhållit vid avyttring

av rättigheten. I praktiken torde skillnaden inte bli av större betydelse. Det

ligger i sakens natur att värdet vid gåvatillfället vanligen måste anses

överensstämma med eller åtminstone ligga nära det vederlag som gåvotagaren

strax efteråt kunnat tillgodogöra sig för rättigheten.

Jag vill tillägga att gåva av en fastighets- eller rörelsetillgång i praxis inkomstbeskattas

hos givaren i många andra fall än då det gäller awerknings3

ätt utan direkt lagstadgande härom. Självfallet kan inte det förhållandet att

gåva av sådan rättighet nu lagregleras innebära att denna praxis ändras.

Inte minst på grund av att värderingen erbjuder stora svårigheter när

man står utan ledning av en efterföljande försäljning från mottagarens

sida, är det — som jag redan framhållit — nödvändigt att komplettera lagstiftningen

med en beskattning av den som förvärvar avverkningsrätten.

Utan en sådan komplettering inbjuder lagstiftningen till spekulation från

de skattskyldigas sida i låg värdesättning vid förvärvet av rättigheten och

skulle därigenom innebära en olämplig stimulans till transaktioner som

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1965

huvudsakligen betingas av skatteskäl. Vidare skulle tillväxt och värdeökning

under förvärvarens innehavstid bli skattefri.

Beskattningen av förvärvaren synes mig böra anordnas genom eif så

långt möjligt villkorslöst stadgande att skogsavverkning på annans mark

är att hänföra till rörelse. Skatteflyktskommittén anser att för tillämpning

av den nuvarande bestämmelsen härom i punkt 2 av anvisningarna till 21 §

kommunalskattelagen i praxis fordras rörelsemässiga former. Tolkningen

har ifrågasatts av länsstyrelsen i Gävleborgs län med hänsyn till bestämmelsens

kategoriska utformning. Oavsett hur därmed förhåller sig bör nu

klargöras att — med det undantag som framgår av det följande — intäkt

som annan än fastighetsägaren får genom att tillgodogöra sig rättigheten

alltid är inkomst av rörelse. Det är härvid utan betydelse om rättigheten

säljs eller om innehavaren avverkar i egen regi. Det ligger i rörelsebegreppets

natur att avdrag erhålls för ingångsvärdet, dvs. det värde rättigheten

åsatts när den kom i rörelseidkarens ägo. Skulle detta värde vara högre

än vad rörelseidkaren kunnat utvinna bör såsom länsstyrelsen i Värmlands

län påpekat avdrag för förlusten medges.

Regeln att skogsavverkning på annans mark skall behandlas som rörelse

bör utformas så att den omfattar även oneröst förvärvade rättigheter. Den

hör liksom bestämmelsen om ingångsvärdet naturligast hemma i de paragrafer

som behandlar rörelsebeskattningen. En lämplig placering synes vara

i 28 § kommunalskattelagen, anvisningspunkt 5, vars tidigare lydelse upphävdes

år 1950. F. n. förekommer som nämnts en bestämmelse om rörelsebeskattning

av skogsavverkning i anvisningarna till 21 § samma lag. Denna

bestämmelse kan efter viss omredigering bibehållas för tydlighetens skull.

Om avverkningsrätten övergår från den förste förvärvaren till annan genom

arv, gåva etc. bör beskattning äga rum efter samma principer som jag

i det föregående förordat beträffande det första förvärvet. Detta bör komma

till uttryck i lagtexten. Jag vill tillägga att om innehavare av avverkningsrätt

avlider så aktualiserar inte dödsfallet i och för sig beskattning enligt

mitt förslag. Dödsbo anses nämligen inte överta den avlidnes egendom genom

arv.

Jag antydde i det föregående att särskilda överväganden krävs beträffande

beskattningen av skogsavverkning på annans mark på grund av förbehåll

om avverkningsrätt i samband med överlåtelse av fastighet. F. n. gäller enligt

punkt 2 av anvisningarna till 21 § kommunalskattelagen att sådan avverkning

på grund av förbehåll vid avyttring av fastighet är att anse som

skogsbruk. Någon beskattning av avverkningsrättens värde sker inte i samband

med att rättigheten genom förbehållet uppkommer. I stället är intäkt

genom rättighetens tillgodogörande hänförlig till intäkt av skogsbruk för

innehavaren trots att denne inte då behöver äga någon jordbruksfastighet.

Denna regel, som gällt enligt kommunalskattelagen sedan gammalt, bör inte

ändras utan i stället utsträckas att omfatta motsvarande förbehåll när fas
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1965

tigheten övergår till ny ägare genoin gåva, arvskifte e. d. Vidare bör ut1

ryck ligen framhållas att överlåtelse av själva rättigheten också är att anse

som skogsbruk för säljaren, givaren etc. För förvärvaren kommer däremot

rättigheten då att ingå i rörelse enligt förut angivna regler.

Sammanfattningsvis förordar jag således att upplåtelse av skogsavverkningsrätt

till annan person genom arv, gåva e. d. fång skall föranleda inkomstbeskattning

för upplåtaren som om han avyttrat rättigheten. Innehavare

av skogsavverkningsrätt skall vidare —- oavsett hur han förvärvat

rättigheten — vara skattskyldig för vad han erhåller när han tillgodogör sig

rättigheten. Det saknar därvid betydelse om han låter avverka skogen eller

överlåter rättigheten i sin tur. Den som innehar rättigheten på grund av förbehåll

vid överlåtelse av fastigheten skall därvid uppta intäkten som intäkt

av skogsbruk, medan den för annan innehavare utgör rörelseintäkt.

Det bör anmärkas att mitt förslag knappast kan sägas innebära att dödsbo

eller dödsbodelägare påläggs någon oskälig eller särskilt betungande beskattning.

Eftersom jag inte i detta sammanhang tar upp skatteflyktskommitténs

förslag om en genomgripande omläggning av inkomstbeskattningen i

samband med arv, gåva e. d. kommer den hittillsvarande regeln att dödsbo

efter avliden skogsägare får nytt ingångsvärde i och med dödsfallet att

kvarstå. Detta medför att boet enligt mitt förslag vid utskiftning av avverkningsrätt

på samma sätt som vid en försäljning kan tillgodoföra sig skogsvärdeminskningsavdrag

på grundval av skogens taxeringsvärde vid dödsfallet.

I princip blir därför endast tillväxten och värdestegringen under

dödsboets innehav beskattade. För den som tillskiftas avverkningsrätt innebär

förslaget likaledes endast att tillväxt och värdestegring under hans innehavstid

beskattas.

De nya bestämmelserna bör som jag förut framhållit träda i kraft redan

vid 1966 års taxering. I något fall kan det tänkas att avverkningsrätt tillskiftats

dödsbodelägare redan under vintern 1965 genom arvskifte och att boet i

samband därmed avvecklats. En undantagslös tillämpning av de nya bestämmelserna

på sådana dödsbon kan stöta på alltför stora praktiska s^righeter.

Med hänsyn härtill förordar jag att Kungl. Maj :t medges rätt att på ansökan

förklara att de nya bestämmelserna inte skall gälla för viss skattskyldig vid

1966 års taxering om särskilda skäl föreligger. Det ligger i sakens natur att

dispens i regel inte bör komma i fråga om avverkning i anledning av upplåtelsen

påbörjats senare än under vintern 1965.

Slutligen bör nämnas att jag i detta sammanhang föreslår att en felaktig

hänvisning i punkt 3 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen rättas.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1965

37

Departementschefens hemställan

Under åberopande av vad jag sålunda anfört och under framhållande av

att hinder inte synes möta för att frågan behandlas av riksdagen senare än

under innevarande vårsession hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte genom

proposition föreslå riksdagen att antaga inom finansdepartementet upprättade

förslag till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

570);

2) förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 27 mars

195/i (nr U2) om taxering för inkomst av medel, som insatts å skogskonto.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Monica Gustafson

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1965

Bilaga

Promemorieförslaget

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att punkt 4 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370) skall erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Anvisningar

till 22 §. till 22

4. Har skog-------gällande ingångsvärde.

Med skogs --------jämförligt fång.

Såsom fastighetens värde är att

anse vid köp den för fastigheten erlagda

köpeskillingen och vid annat

förvärv det belopp, efter vilket stämpelplikten

med avseende å fastighetsförvärvet

beräknats, eller, därest

stämpelplikt för förvärvet icke förelegat,

det belopp, efter vilket stämpelplikt

skulle enligt eljest gällande

grunder beräknats, om stämpelplikt

förelegat. Skogens för ägaren gällande

ingångsvärde utgör det sålunda

beräknade ingångsvärdet med avdrag

för vad han må hava fått avdraga

vid tidigare taxeringar. Har efter avverkning

av skog eller upplåtelse av

avverkningsrätt den återstående skogens

värde nedgått under det för

ägaren gällande ingångsvärdet, får

avdrag ske med det belopp, varmed

värdet sålunda minskats. Har ägare

av fastighet vid jorddelningsförrättning

blivit ålagd att gälda likvid,

som avses i punkt 9 av anvisningarna

till 21 §, och har avverkning av

skog eller upplåtelse av avverkningsrätt

skett inom tre år från det lagakraftägande

beslut om fastställelse å

förrättningen föreligger, skall, i den

mån den skattskyldige så yrkar, sko
-

Såsom fastighetens värde är att

anse vid köp den för fastigheten erlagda

köpeskillingen och vid annat

förvärv det belopp, efter vilket stämpelplikten

med avseende å fastighetsförvärvet

beräknats, eller, därest

stämpelplikt för förvärvet icke förelegat,

det belopp, efter vilket stämpelplikt

skulle enligt eljest gällande

grunder beräknats, om stämpelplikt

förelegat. Skogens för ägaren gällande

ingångsvärde utgör det sålunda

beräknade ingångsvärdet med avdrag

för vad han må hava fått avdraga

vid tidigare taxeringar. Har efter avverkning

av skog eller upplåtelse av

avverkningsrätt den återstående skogens

värde nedgått under det för

ägaren gällande ingångsvärdet, får

avdrag ske med det belopp, varmed

värdet sålunda minskats. Har ägare

av fastighet vid jorddelningsförrättning

blivit ålagd att gälda likvid,

som avses i punkt 9 av anvisningarna

till 21 §, och har avverkning av

skog eller upplåtelse av avverkningsrätt

skett efter tillträdet av mark, å

vilken den skog växer, som likviden

avser, dock ej senare än tre år efter

det lagakraftägande beslut om fast
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1965

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

gens ingångsvärde antagas hava ned- ställelse å förrättningen föreligger,

gatt med belopp motsvarande rotvär- skall, i den mån den skattskyldige

det av den skog som avverkningen så yrkar, skogens ingångsvärde aner

upplåtelsen omfattat. Avdrag tagas hava nedgått med belopp motmå

därvid dock ske högst med be- svarande rotvärdet av den skog som

loppet av nämnda likvid. avverkningen eller upplåtelsen om
fattat.

Avdrag må därvid dock ske

högst med beloppet av nämnda likvid.

Med ingående------av ingångsvärdet.

Vare sig-----— ursprungliga ingångsvärdet.

Är det —-----samma tid.

Om avdrag-------av skogen.

Om moderbolag------övertagande föreningen.

E x ® ni P e 1 å — —---— ingående virkesförråd:

A. försäljer — — ----erlagda köpeskillingen.

Det för------ 10 200 kronor.

Exempel å---—--i ingångsvärde:

B. försäljer------ 10 000 kronor.

Ingångsvärdet har------det ursprungliga.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1965.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1965

Promemorieförslaget

till

förordning angående ändring i förordningen den 27 mars 1954 (nr 142)

om taxering för inkomst av medel, som insatts å skogskonto

Härigenom förordnas, att 2 § förordningen den 27 mars 1954 (nr 142) om

taxering för inkomst av medel, som insatts a skogskonto skall erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 §. 2 §•

Beträffande viss------egen rörelse.

Har såsom intäkt upptagits likvid, som avses i punkt 9 av anvisningarna

till 21 § kommunalskattelagen, må uppskov jämväl erhållas för sådan intäkt

i dess helhet. ,

Beträffande skattskyldig, som vid

jorddelningsförrättning tillträtt ny

mark och som efter tillträdet uttagit

skog för att erhålla medel till framtida

betalning av sådan likvid som

sägs i andra stycket, må uppskovet

för beskattningsår, under vilket likviden

ännu ej blivit fastställd eller

väl blivit fastställd men ej förfallit

till betalning, i stället avse högst ett

belopp, motsvarande så mycket av

köpeskillingen för upplåtelse av avverkningsrätt

eller avyttrade skogsprodukter,

som belöper på rotvärdet

av den skog, som upplåtelsen eller

avverkningen omfattat.

Uppskov må------skogsbruk härrör.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1965.

MARCUS EOKTR. STHLM 1965 650267

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. BevU 1965:41 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 s. 1 i texten
  2. BevU 1965:38 Bevillningsutskottets memorial nr 38 år 1965 s. 1 i texten