Med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m
1965-03-26 · 40 sidor, varav 40 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 40 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1965:129, Med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1965
1
Nr 129
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändring i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370), m. m.; given Stockholms slott den 26
mars 1965.
Kungl. Maj :t vill härmed under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till
1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr
370);
2) förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 27 mars
1954 (nr 142) om taxering för inkomst av medel, som insatts å skogskonto.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:
BERTIL
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås vissa jämkningar av 1959 års lagstiftning om beskattning
av den som vid laga skifte eller annan jorddelningsförrättning
ålagts betala skogslikvid. Ändringarna har till syfte att underlätta skogsbrukets
yttre rationalisering, framför allt lagaskiftesverksamheten i Kopparbergs
län.
Vidare föreslås vissa bestämmelser om beskattning vid upplåtelse av rättighet
att avverka skog. Bestämmelserna grundar sig på förslag av skatteflyktskommittén
och syftar främst till att förhindra skatteflykt genom överföring
av skogsawerkningsrätt i samband med arvskifte.
De nya reglerna är avsedda att tillämpas första gången vid 1966 års taxering.
1
1 Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 saml. Nr 129
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1965
Förslag
till
Lag
om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, dels att punkt 2 av anvisningarna till 21 g, punkt
4 av anvisningarna till 22 § och punkt 3 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen
den 28 september 19281 skola erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan angives, dels att till anvisningarna till 28 § samma lag skall fogas
en ny punkt, betecknad 52, av nedan angiven lydelse.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
Anvisningar
till 21 §.
2. Till jordbruk — — — annat jordbruk.
Såsom binäring---fastighetens område.
Skogsbruk, varmed---till jordbruk.
Under skogsbruk inbegripes skogsavverkning
på grund av avverkningsrätt,
som skattskyldig vid avyttring
eller annan överlåtelse av
fastighet förbehållit sig på fastigheten,
och avyttring av sålunda förbehållen
skogsavverkningsrätt. Skogsavverkning
på annans mark på
grund av särskild upplåtelse av avverkningsrätt
och avyttring av
skogsavverkningsrätt när skogsavverkningen
eller avyttringen icke ingår
i skogsbruk är att hänföra till rörelse.
övergår skogsavverkningsrätt till
annan genom bodelning eller eljest
på grund av giftorätt eller genom
arv, testamente, fördel av oskift bo
eller gåva, skall anses som om avverkningsrätten
avyttrats mot vederlag
motsvarande dess allmänna
saluvärde vid övergången och som
om vederlaget erlagts kontant.
Har den,-----rörelse föreligga.
Till intäkt-----till 35 §).
till 22 §.
4. Har skog---gällande ingångsvärde.
Med skogs---— — jämförligt fång.
1 Senaste lydelse av punkt 2 av anvisningarna till 21 § se 1951: 761, av punkt 4 av anvisningarna
till 22 § se 1959:127 och av punkt 3 av anvisningarna till 32 § se 1956: 541.
a Förutvarande punkt 5 av anvisningarna till 28 § upphävd se 1950: 308.
Under skogsbruk inbegripes skogsavverkning
på grund av avverkningsrätt,
som skattskyldig vid avyttring
av fastighet förbehållit sig å
den avyttrade fastigheten. Skogsavverkning
å annans mark på grund av
särskild upplåtelse av avverkningsrätt
är däremot att hänföra till rörelse.
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1965
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
Såsom fastighetens värde är att
anse vid köp den för fastigheten erlagda
köpeskillingen och vid annat
förvärv det belopp, efter vilket stämpelplikten
med avseende å fastighetsförvärvet
beräknats, eller, därest
stämpelplikt för förvärvet icke förelegat,
det belopp, efter vilket stämpelplikt
skulle enligt eljest gällande
grunder beräknats, om stämpelplikt
förelegat. Skogens för ägaren
gällande ingångsvärde utgör
det sålunda beräknade ingångsvärdet
med avdrag för vad han må
hava fått avdraga vid tidigare taxeringar.
Har efter avverkning av skog
eller upplåtelse av avverkningsrätt
den återstående skogens värde nedgått
under det för ägaren gällande
ingångsvärdet, får avdrag ske med
det belopp, varmed värdet sålunda
minskats. Har ägare av fastighet vid
jorddelningsförrättning blivit ålagd
att gälda likvid, som avses i punkt 9
av anvisningarna till 21 §, och har
avverkning av skog eller upplåtelse
av avverkningsrätt skett inom tre år
från det lagakraftägande beslut om
fastställelse å förrättningen föreligger,
skall, i den mån den skattskyldige
så yrkar, skogens ingångsvärde
antagas hava nedgått med belopp
motsvarande rotvärdet av den skog
som avverkningen eller upplåtelsen
omfattat. Avdrag må därvid dock
ske högst med beloppet av nämnda
likvid.
Såsom fastighetens värde är att
anse vid köp den för fastigheten erlagda
köpeskillingen och vid annat
förvärv det belopp, efter vilket stämpelplikten
med avseende å fastighetsförvärvet
beräknats, eller, därest
stämpelplikt för förvärvet icke förelegat,
det belopp, efter vilket stämpelplikt
skulle enligt eljest gällande
grunder beräknats, om stämpelplikt
förelegat. Skogens för ägaren
gällande ingångsvärde utgör
det sålunda beräknade ingångsvärdet
med avdrag för vad han må
hava fått avdraga vid tidigare taxeringar.
Har efter avverkning av skog
eller upplåtelse av avverkningsrätt
den återstående skogens värde nedgått
under det för ägaren gällande
ingångsvärdet, får avdrag ske med
det belopp, varmed värdet sålunda
minskats. Har ägare av fastighet vid
jorddelningsförrättning blivit ålagd
att gälda likvid, som avses i punkt 9
av anvisningarna till 21 §, och har
avverkning av skog eller upplåtelse
av avverkningsrätt skett efter tillträdet
av mark där den skog växer,
som likviden avser, dock ej senare
än tre år efter det lagakraftägande
beslut om fastställelse å förrättningen
föreligger, skall, i den mån den
skattskyldige så yrkar, skogens ingångsvärde
antagas hava nedgått
med belopp motsvarande rotvärdet
av den skog som avverkningen eller
upplåtelsen omfattat. Avdrag må
därvid dock ske högst med beloppet
av nämnda likvid.
Med ingående----av ingångsvärdet.
Vare sig — ---ursprungliga ingångsvärdet.
Är det------samma tid.
Om avdrag------av skogen.
Om moderbolag--------övertagande föreningen.
Exempel å-------ingående virkesförråd:
A. försäljer---erlagda köpeskillingen.
Det för------- 10 200 kronor.
Exempel å----i ingångsvärde:
B. försäljer------ 10 000 kronor.
Ingångsvärdet har — ---det ursprungliga.
4
Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1965
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
till 28 §.
5. Till intäkt av rörelse hänföres
all intäkt genom skogsavverkning på
annans mark på grund av särskild
upplåtelse av avverkningsrätt eller
genom avyttring av sådan rätt när
skogsavverkningen eller avyttringen
icke ingår i skogsbruk. Bestämmelsen
i femte stycket av punkt 2 av
anvisningarna till 21 § äger motsvarande
tillämpning när rätt till avverkning
på annans mark överlåtcs
genom fång som avses där.
till 32
3. Såsom intäkt-------
Angående värdesättningen--
Förmån som avses i 32 § 3 mom.
tredje stycket kan bestå i t. ex. rabatter
vid inköp av varor i arbetsgivarens
rörelse, förfriskningar som
utan ersättning tillhandahållas i
samband med arbetet, måltider som
genom arbetsgivarens försorg erhållas
till ett lägre pris än i öppna
marknaden eller nyttjanderätt till
fastighet för vilken vederlaget bestämts
till obetydligt lägre belopp
än i orten gällande hyrespris. Vid
bedömande av om förmånen skall
upptagas såsom intäkt skall hänsyn
tagas till det sammanlagda värdet av
de förmåner av ifrågavarande slag
som den skattskyldige åtnjutit från
samme arbetsgivare. Hänsyn skall
därvid ock tagas till den besparing
i normala levnadskostnader som förmånen
kan ha inneburit för den
skattskyldige. För att förmånen
icke skall upptagas såsom intäkt
gäller vidare den förutsättningen att
förmånen icke framstår som ett med
lön eller pension jämförbart vederlag
utan som en åtgärd för att bereda
trivsel i arbetet el. likn. eller ock
utgår på grund av sedvänja inom
det yrke eller den verksamhet varom
fråga är. Äger den skattskyldige
mot avstående av förmånen erhålla
ersättning i penningar, bör förmå
-
här nedan).
— därmed minskas.
Förmån som avses i 32 § 3 mom.
fjärde stycket kan bestå i t. ex. rabatter
vid inköp av varor i arbetsgivarens
rörelse, förfriskningar som
ulan ersättning tillhandahållas i
samband med arbetet, måltider som
genom arbetsgivarens försorg erhållas
till ett lägre pris än i öppna
marknaden eller nyttjanderätt till
fastighet för vilken vederlaget bestämts
till obetydligt lägre belopp än
i orten gällande hyrespris. Vid bedömande
av om förmånen skall upptagas
såsom intäkt skall hänsyn tagas
till det sammanlagda värdet av
de förmåner av ifrågavarande slag
som den skattskyldige åtnjutit från
samme arbetsgivare. Hänsyn skall
därvid ock tagas till den besparing
i normala levnadskostnader som förmånen
kan ha inneburit för den
skattskyldige. För att förmånen icke
skall upptagas såsom intäkt gäller
vidare den förutsättningen att förmånen
icke framstår som ett med
lön eller pension jämförbart vederlag
utan som en åtgärd för att bereda
trivsel i arbetet el. likn. eller ock
utgår på grund av sedvänja inom
det yrke eller den verksamhet varom
fråga är. Äger den skattskyldige
mot avstående av förmånen erhålla
ersättning i penningar, bör förmå
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1965
5
(Nuvarande lydelse)
nen i regel betraktas såsom avsedd
att utgöra direkt vederlag för utfört
arbete.
(Föreslagen lydelse)
nen i regel betraktas såsom avsedd
att utgöra direkt vederlag för utfört
arbete.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uPPgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling och skall tilllämpas
första gången vid 1966 års taxering. Äldre bestämmelser gälla fortfarande
i fråga om eftertaxering för år 1965 eller tidigare år.
Om särskilda skäl föreligga, må Konungen beträffande viss skattskyldig
på ansökan medgiva att de nya bestämmelserna i punkt 2 av anvisningarna
till 21 § och punkt 5 av anvisningarna till 28 § icke skola tillämpas vid 1966
års taxering.
Förslag
till
Förordning
angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 27 mars 1954 (nr 142)
om taxering för inkomst av medel, som insatts å skogskonto
Härigenom förordnas, att 2 § förordningen den 27 mars 1954 om taxering
för inkomst av medel, som insatts å skogskonto,1 skall erhålla ändrad lydelse
på sätt sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
2 §.
Beträffande viss---—--egen rörelse.
Har såsom------dess helhet.
Skattskyldig, som vid jorddelnings
förrättning tillträtt ny mark
och efter tillträdet uttagit skog för
att erhålla medel till framtida betalning
av sådan likvid som anges i
andra stycket, må för beskattningsår,
under vilket likviden ännu ej
förfallit till betalning, erhålla uppskov
med högst ett belopp, motsvarande
köpeskillingen för skog som
avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt
eller sjuttio procent
1 Senaste lydelse av 2 § se 1959:128.
tf Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 129
‘•''CIO.
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1965
(Nuvarande lydelse)
Uppskov må
(Föreslagen lydelse)
av köpeskillingen för avyttrade
skogsprodukter.
skogsbruk härrör.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,
och skall tillämpas första gången vid 1966 års taxering. Äldre bestämmelser
älla fortfarande i fråga om eftertaxering för år 1965 eller tidigare år och
aven i övrigt beträffande intäkt som åtnjutits före år 1965.
Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1965
7
Utdrog av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj. t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
26 mars 1965.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman,
Hermansson, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om beskattning av
skogslikvid vid jorddelningsförrättning och om beskattning i samband med
upplåtelse av skogsavverkningsrätt m. m. och anför.
Beskattning av skogslikvid
Inledning
År 1959 genomfördes en omläggning av skogsbeskattningen på några
punkter för att undanröja vissa hinder mot frivillig medverkan i åtgärder
för jordbrukets och skogsbrukets yttre rationalisering. Bl. a. öppnades möjlighet
för den som vid jorddelningsförrättning ålagts betala skogslikvid att
erhålla värdeminskningsavdrag för skog intill beloppet av skogslikviden,
då skog avverkas eller avverkningsrätt upplåts inom tre år från det lagakraftägande
beslut om fastställelse på förrättningen föreligger.
I motion II: 679 vid 1964 års riksdag av herr Eliasson i Sundborn m. fl.
yrkades sådan ändring av nyssnämnda avdragsregel att avdragsrätten inträder
redan vid avverkning av skog eller upplåtelse av avverkningsrätt som
sker sedan delägare i laga skifte genom särskild överenskommelse i förtid
tillträtt sina nya skogsskiften vare sig skogslikviden är känd vid tillträdet
eller ej. Vidare föreslogs ändring av förordningen den 27 mars 1954 (nr
142) om taxering för inkomst av medel, som insatts å skogskonto, så att
delägare i laga skifte som efter överenskommelse härom tillträtt sina nya
skogsskiften får en insättningsrätt som sträcker sig längre än den vanliga.
Sedan motionen hänvisats till bevillningsutskottet och utskottet inhämtat
yttranden från lanthruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen, länsstyrelsen i Kopparbergs
län och riksskattenämnden, uttalade utskottet (BcvU 1964:54)
sin anslutning till de i motionen framförda tankarna men framhöll, att det
aktualiserade spörsmålet var av sådan beskaffenhet att närmare utredning
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1965
och överväganden erfordrades. I anledning härav begärde riksdagen (rskr
1964:268) en förutsättningslös utredning i syfte att komplettera gällande
regler för beskattningen av skogslikvider i samband med lantmäteriförrättning,
så att nackdelar av den art som avsågs i motionen kunde elimineras.
I anledning av vad sålunda förekommit har inom finansdepartementet
upprättats en promemoria angående komplettering av gällande regler för
beskattning av skogslikvider i samband med lantmäteriförrättningar (Stencil
Fi 1964: 6). Promemorian, som utarbetats av kammarrättsassessorn Bertil
Wennergren, avlämnades den 21 oktober 1964. Vid promemorian fogade
författningsförslag torde såsom bilaga få fogas vid statsrådsprotokollet i
detta ärende.
över departementspromemorian har, efter remiss, yttranden avgivits av
kammarrätten, riksskattenämnden, lantmäteristyrelsen, lantbruksstyrelsen,
domänstyrelsen, skogsstyrelsen, länsstyrelserna i Jönköpings, Kronobergs,
Västmanlands, Kopparbergs och Västernorrlands län, Sveriges lantbruksförbund,
Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, Sveriges skogsägareförbund,
Riksförbundet Landsbygdens folk samt skogsskattekommittén.
Vad i promemorian föreslås angående komplettering av gällande beskattningsregler
i påtalade hänseenden har i allt väsentligt godtagits i remissyttrandena.
Gällande fastighetsrättsliga ordning
Laga skifte tjänstgör som fastighetsregleringsinstitut med uppgift att genom
ombildning av fastigheter åstadkomma en från brukningssynpunkt
ändamålsenligare ägoindelning. Ombildning av fastigheter kan även ske genom
ägoutbyte. Vad i det följande sägs om laga skifte äger i allt väsentligt
tillämpning även på ägoutbyte.
Laga skifte förrättas av vederbörande distriktslantmätare eller särskilt
förordnad lantmätare. Vanligen biträds förrättningslantmätaren av två gode
män. Själva ägoindelningen verkställs genom skiftesläggning sedan erforderliga
förberedande åtgärder vidtagits. Enligt 13 kap. lagen den 18 juni
1926 (nr 326) om delning av jord å landet bestäms denna av förrättningsmännen.
Mot deras beslut i frågan får talan ej föras förrän i samband med
ett eventuellt överklagande av den avslutade förrättningen.
Då skog finns på de ägor, som är föremål för förrättningen, skall delägare
vid förrättningen debiteras de särskilda värden han därigenom tillförs
enligt skiftesläggningen och krediteras motsvarande värden som frångår
honom. Uppkommande skillnadsbelopp regleras enligt 14 kap. 8 och 9
§§ jorddelningslagen genom skogslikvider mellan delägarna.
Såsom underlag för skogens värdering tjänar dels fältdata (uppgifter om
virkesförråd, bonitet, kostnader för skogsvårdsåtgärder m. m.), dels allmänna
värderingsfaktorer (prisnivån, räntefoten, omkostnaderna m. m.).
Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1965 9
Insamling av fältdata påbörjas, sedan gränserna kring de utlagda ägolotterna
utmärkts. Därvid bedöms för varje ägofigur — okulärt eller genom
stamräkning — kubikmassans storlek per ha samt trädens dimensioner
och ålder m. in. Innan själva uträkningen av skogslikviderna igångsätts,
sker arealräkning och kontroll av fältmaterialet.
Uträkningen av skogslikviderna sker numera på grund av materialets
omfång som regel medelst datamaskiner. Behandlingen har hittills vid
större objekt tagit relativt lång tid i anspråk. Sedan beräkningsprogram
för ADB numera färdigställts, bör själva beräkningsarbetet kunna gå snabbare.
Tiden för hålkortsstansning och andra åtgärder, som har till syfte att
bereda underlag för datamaskinsberäkningen, nedbringas däremot inte.
Man har därför att räkna med att uträkningen av skogslikviderna sammanlagt
kan taga omkring ett år i anspråk, vid större objekt ännu längre tid.
Sedan fältdata insamlats på de utlagda ägolotterna, finns inga arbetstekniska
skäl mot att delägarna tillträder sina nya ägolotter. Enligt huvudregeln
i 15 kap. 1 § jorddelningslagen sker tillträde först sedan lagakraftägande
beslut om förrättningens fastställelse föreligger. Delägarna äger
emellertid enligt angivna lagrum avtala om annan — tidigare eller senare_
tidpunkt för tillträde. Om delägarna är ense därom, kan alltså tillträde till
de nja ägolotterna ske så snart fältdata för skogsvärderingen insamlats. Om
detta arbete tai flera år i anspråk, kan successivt tillträde anordnas, så
snart fältinventering ägt rum på tillräckligt stor areal. Man eftersträvar att
göra skiftesläggningen så att likvidbeloppen blir små, både absolut och relativt
sett. Om målsättningen går att förverkliga blir det omöjligt att förutsäga,
om en delägare efter uträkningen kommer att stå som likvidmottagare
eller likvidutgivare. Större likvider kommer dock att kunna förutses
genom överslagsberäkningar. I enlighet härmed kommer delägarna i fall,
när ägolotterna tillträtts så snart fältarbetena för värderingen avslutats, att
under det första innehavsåret, ibland ännu längre, sväva i ovisshet om likvidernas
belopp och kanske även om vilka som blir likvidutgivare resp.
likvidmottagare.
Beslut om skogslikviderna meddelas, då uträkningen är slutförd, av förrättningsmännen
efter sammanträde med delägarna. Mot beslutet får talan
inte föras annorledes än i samband med förrättningens överklagande. Likviderna
kommer i enlighet härmed i princip inte att förfalla till betalning
förrän när förrättningen blivit fastställd genom lagakraftägande beslut eller
vid den senare tidpunkt som kan ha blivit angiven i förrättningsbeslutet.
I lagen nämns inget om att tidigare förfallotid får bestämmas. I praxis har
emellertid den ordningen utbildat sig att, om delägarna enhälligt begär att
bli satta i tillfälle att betala de beslutade likviderna i förtid, förrättningsmännen
tar fasta härpå och förordnar i enlighet med delägarnas önskemål.
Är ägolotlerna tillträdda vill delägarna i allmänhet göra upp snarast möjligt.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1965
Enligt jorddelningslagen kan skogslikvid fastställas att utgå på en gång
eller i form av årliga avbetalningar under en tid av högst tio ar. I praktiken
tillämpas vanligen det förstnämnda systemet. Uppgår likviden till betydande
belopp förekommer emellertid uppdelning av densamma pa flera ar, dock
endast undantagsvis på längre tid än fem år.
Sedan likvidfrågorna slutbehandlats, återstår ofta åtskilliga praktiska
spörsmål m. m. att behandla. Det kan därför dröja åtskillig tid, innan förrättningen
avslutas. Härefter skall handläggning ske hos överlantmätaren
och eventuellt även hos judiciella instanser för fastställelse av förrättningen.
Innan förrättningen fastställts genom lagakraftägande beslut, förflyter
därför en ytterligare ej obetydlig tid.
Gällande beskattningsregler
Skogslikvid är skattemässigt inte att anse som driftkostnad och avdrag
för likviden medges därför inte vid beräkning av nettointäkt av jordbruksfastighet.
Däremot är sådan likvid likställd med köpeskilling för fastighet
och hänsyn tas på grund härav till densamma vid bedömande av skogens
ingångsvärde.
I anvisningspunkt 4 till 22 § kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370) föreskrivs att, om skog avverkats eller avyttrats på en fastighet
utan samband med avyttring av marken, ägaren efter eget val får åtnjuta
avdrag antingen för minskning av skogens för honom gällande ingående
virkesförråd (den s. k. förrådsmetoden) eller för minskning i skogens
för honom gällande ingångsvärde (den s. k. värdemetoden). Avdrag
enligt värdemetoden får enligt tredje stycket av anvisningspunkten ske med
det belopp, varmed den på fastigheten växande skogens värde genom skogsuttaget
nedgått under ingångsvärdet. Härtill fogas den specialregeln att, om
ägare av fastighet vid jorddelningsförrättning blivit ålagd att betala skogslikvid
och avverkning av skog eller upplåtelse av avverkningsrätt skett inom
tre år från det lagakraftägande beslut om fastställelse på förrättningen
föreligger, så skall på yrkande av den skattskyldige skogens ingångsvärde
antas ha nedgått med belopp motsvarande rotvärdet av den skog, som avverkningen
eller upplåtelsen omfattat. Avdraget är dock begränsat till beloppet
av skogslikviden.
Genom insättning på skogskonto kan uppskov erhållas med beskattningen
av en intäkt av skogsbruk under en tid av högst tio år. Härom stadgas i förordningen
den 27 mars 1954 (nr 142) om taxering för inkomst av medel,
som insatts å skogskonto. För ett och samma beskattningsår får insättningen
och uppskovet avse högst ett belopp, motsvarande summan av 60 % av
den på beskattningsåret belöpande köpeskillingen för skog, som avyttrats genom
upplåtelse av avverkningsrätt, 40 % av den på beskattningsåret belöpande
köpeskillingen för avyttrade skogsprodukter samt 40 % av saluvärdet
av skogsprodukter, som under beskattningsåret uttagits för förädling i egen
11
Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1965
rörelse. Summan får dock inte understiga 2 000 kr. Till ledning för bestämmande
av det uppskovsberättigade beloppet skall vid självdeklarationen fogas
utredning enligt av riksskattenämnden fastställt formulär.
1964 års bevillningsutskott
I den förutnämnda motionen av herr Eliasson i Sundborn m. fl. vid 1964
års riksdag (II: 679) upptogs frågan om en ändring av kommunalskattelagen
och skogskontoförordningen i syfte att undanröja vissa olägenheter med
gällande bestämmelser på området. Motionärerna ansåg att de förmånligare
reglerna rörande rätt till värdeminskningsavdrag för skog borde gälla redan
efter det delägare i laga skifte genom överenskommelse tillträtt sina nya
skogsskiften och inte såsom lagtexten föreskrev först sedan fastställelsebeslut
rörande förrättningen vunnit laga kraft. Vidare yrkades att skiftesdelägare
skulle få rätt att insätta hela beloppet av skogslikviden på skogskonto
från samma tidpunkt och intill dess ståndskogslikviden skulle erläggas enligt
beslutet vid förrättningen. Till stöd för yrkandena åberopades framför
allt pågående skiftesförrättning på Sollerön i Kopparbergs län. Här hade beslutats
om tillträde efter hand som arbetet med värdering för ståndskogslikviden
blev ldart. Sålunda hade den 1 juni 1963 tillträtts vissa delar, den
1 januari 1964 tillträddes ytterligare en del, och den 1 januari 1965 skulle
i esten tillträdas. Uträkningen av likvidbeloppen kunde emellertid ej göras
förrän hela värderingen avslutats, och storleken av likviderna kunde därför
ej tillkännages delägarna förrän efter nämnda tillträdesdagar. Då uträkningarna
tog lång tid, beräknades resultatet inte kunna föreligga helt klart
förrän år 1966.
Tillträdet skulle således ske, innan likvidbeloppen var kända. Enligt gällande
rätt kan delägarna för avverkad skog inte utnyttja bl. a. de förmånligare
reglerna rörande rätt till avdrag för minskning av skogens ingångsvärde,
ehuru beloppen senare används för betalning av ståndskogslikviderna.
Man måste då räkna med allvarliga olägenheter i form av uppskjuten avverkning
och omfattande samtidiga avverkningar sedan likviden blivit känd.
Motionärerna underströk att de föreslagna ändringarna var av den största
betydelse för alla delar av Kopparbergs län där omfattande skiftesverksamhet
pågick.
Bevillningsutskottet inhämtade yttranden över motionen från lantbruksstyrelsen,
lantmäteristyrelsen, länsstyrelsen i Kopparbergs län och riksskattenämnden.
Det huvudsakliga innehållet i yttrandena redovisas i BevU
1964:54, vartill torde lå hänvisas. Här må erinras om följande.
Lantbruksstyrelsen fann inte skälen för den begärda ändringen i kommunalskattelagen
tillräckliga men tillstyrkte att avsättningsrätten enligt skogskontoförordningen
tillfälligt utökades. Styrelsen ansåg knappast att ojämn
sysselsättning i större omfattning kunde befaras till följd av gällande bestämmelser
om beskattning i samband med ståndskogslikvider. Däremot
12
Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1965
kunde måhända enskild skiftesdelägare komma i det läget att han inte vid
den tidpunkt som passade honom bäst fullt ut kunde tillämpa de fördelaktigare
skattereglerna. Dessa olägenheter eliminerades emellertid av möjligheterna
att utnyttja skogskonto och förskjuta virkeslikviderna. Genom en
vidgad rätt att avsätta till skogskonto skulle likvidutgivarna vid laga skifte
få möjlighet att under några år på skogskonto samla ihop till likviden eller
del av densamma. Lantbruksstyrelsen menade att en sådan bestämmelse ensam
borde vara tillräcklig för att uppnå motionärernas syfte. Enligt vad styrelsen
hade sig bekant strävade man vid skiftesläggningen bl. a. att undvika
alltför höga ståndskogslikvider. Det totala likvidbeloppet jämfört
med en normal årsavverkning inom hela skifteslaget torde därför som regel
inte vara anmärkningsvärt stort. För enstaka markägare kunde dock utgiften
för ståndskogslikvid vara avsevärd men problemet var begränsat till
vissa nu pågående stora skiftesförrättningar främst i Dalarna och inom
dessa berördes endast ett begränsat antal markägare. Eftersom revision av
skifteslagstiftningen var aktuell och man f. ö. genom modern teknik m. in.
redan i praxis torde kunna förkorta proceduren vid kommande omregleringar,
ansåg styrelsen sannolikheten tala för att problemet var av övergående
natur.
Även lantmäterishjrelsen fann det tillräckligt med uppmjukning av bestämmelserna
i skogskontoförordningen för att unna det med motionen avsedda
syftet. Styrelsen erinrade om att avverkningsförbud måste råda under
tiden mellan värderingen och tillträdet med hänsyn till kravet att skogens
värde ej skall förändras. Olägenheterna av avverkningsförbudet minskar om
delägarna såsom t. ex. i Solleröfallet överenskommer om tillträde när fältarbetsdelen
är klar men resultatet ännu inte är känt.
Lantmäteristyrelsen framhöll vidare att behovet av fondering av avverkningsinkomsterna
givetvis är beroende av ståndskogslikvidens storlek. Till
belysande härav lämnades följande uppgifter om hur stora belopp likvidutgivarna
haft att betala i ett par nyligen genomförda laga skiften i Siljansbygden.
Av alla skuldbelopp översteg drygt hälften 1 000 kr. och av dessa låg ungefär
50—60 % inom intervallet 1 000—5 000 kr. Av högre likvidbelopp låg
nästan alla under 30 000 kr. Cirka en tredjedel av antalet likvider mellan
5 000 och 20 000 kr. utgjorde 20 % eller större del av det nya innehavets
värde. Skuldbelopp överstigande 20 000 kr. utgjorde i regel 20—30 %.
Maximalt uppgick skuldbeloppen inom storleksklasserna över 5 000 kr.
till drygt 50 % i ett enstaka fall men i regel till cirka 40 % med sjunkande
tendens vid ökande absolut belopp. Skuldbelopp understigande 5 000 kr. utgjorde
maximalt 80 å 100 % av det nya innehavets värde men det var då fråga
om skulder av högst storleksordningen 1 000 kr.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län, som tillstyrkte den ifrågasatta ändringen
av skogskontoförordningen, ansåg att kommunalskattelagens regler om
skogsvärdeminskningsavdrag borde utbyggas så till vida att de blev gällande
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1965
om fastighetsägare för betalning av ståndskogslikvid från skogskonto tar ut
medel som insatts efter tillträdet av ny ägolott.
Den föreslagna lagstiftningen avstyrktes av riksskattenämnden som påpekade
afl sakägare, som avverkat skog eller upplåtit avverkningsrätt för högre
belopp än den blivande skogslikviden, skulle komma i åtnjutande av opåkallade
förmåner, eftersom någon korrigering i efterhand svårligen kunde
ske. Nämnden hänvisade vidare till sitt uttalande rörande laga skifte på
Vika-Vinäs utskog i Mora köping. Däri förklarade nämnden att avdragsrätt
enligt de särskilda reglerna för värdeminskning av skog förelåg efter förtida
tillträde och sedan skogslikviderna blivit kända.
I sitt betänkande (1964: 54) underströk bevillningsutskottet bl. a. angelägenheten
av att beskattningsreglerna inte är så utformade att de motverkade
rationaliseringsåtgärder inom skogsbruket som är påkallade från såväl
det allmännas som de enskilda skogsägarnas synpunkt. Utskottet delade
darfor motionärernas och flertalet remissmyndigheters uppfattning, att
skiftesdelagare for att kunna finansiera eventuella framtida ståndskogslikvider
borde beredas möjlighet att uppskjuta beskattningen av inkomster av
skogsavverkningar, som sker mellan tillträdet av de vid laga skifte utlagda
nya agolotterna och ståndskogslikvidernas slutliga fastställande. En sådan
anpassning av beskattningsreglerna till de ändrade förhållandena fann utskottet
helt överensstämma med grunderna för 1959 års lagstiftning. På utskottets
förslag begärde riksdagen i skrivelse som berörts i det föregående
en förutsättningslös utredning av frågan.
Departementspromemorian
Inledningsvis framhålls i promemorian, att rätten till v årdern
in sk n i n g s a v d r a g för skog enligt punkt 4 tredje stycket av
anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen för den som ålagts gälda skogslikvid
enligt ordalydelsen hänför sig blott till skogsuttag som skett efter förrättningens
avslutande och lagakraftvinnande. Som redan antytts har riksskattenämnden
trots detta ansett det väl förenligt med grunderna för bestämmelserna
att medge avdragsrätt även då skogsuttaget — efter ett förtida
tillträde och skogslikvidernas tillkännagivande — skett före förrättningens
avslutande. Eu omredigering av stadgandet finner utredningsmannen befogad
redan av det skälet att det bör tydligare framgå, under vilka förutsättningar
avdragsrätten får utnyttjas. Härtill kommer att det kan ifrågasättas,
om inte avdragsrätten borde kunna hänföra sig även till uttag, som gjorts
efter förtida tillträde men innan skogslikviderna tillkännagivits.
Såsom den tidigaste tidpunkt, vid vilken ett skogsuttag bör kunna få
göras för att avdragsrätten skall stå till buds, förordas i promemorian den
vid vilken eu fastighetsägare först kan ha anledning att göra skogsuttag
från sin ombildade fastighet för att skaffa medel till betalning av eu skogs2f
llihang till riksdagens protokoll 1965. i samt. .Yr 129
14 Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1965
likvid. Det räcker inte här med den tidpunkt då likvidbeloppet blir känt.
Vid förtida tillträde kan avverkning behöva ske omedelbart för att tillträdande
fastighetsägare skall få medel för betalning av de skogslikvider, som
de kan förpliktas utge. I synnerhet blir så tydligen fallet för delägare som
har att se fram emot skogslikvider till betydande belopp.
I promemorian föreslås att tillträdesdagen väljs till begynnelsetidpunkt.
Detta innebär att en delägare vid förtida tillträde kan verkställa uttag för
finansiering av sin skogslikvid under tiden från tillträdet fram till förrättningens
lagakraftvinnande och under tre år därefter. Om förtida tillträde
ej ägt rum blir delägare däremot hänvisad till enbart treårstiden efter lagakraftvinnandet.
Beträffande tillämpningen av avdragsregeln framhålls att en lörutsätlning
för avdragsrätten är att den skattskyldige blivit ålagd att betala skogslikvid.
Köpeskilling för skog, som uppbärs under år då skogslikviden ännu
ej beslutats, kan således inte neutraliseras vid beskattningen genom
skogsvärdeminskningsavdrag av sådan beskaffenhet som har avses. Avdragsrätten
är emellertid varken enligt gällande rätt eller enligt förslaget
fixerad till ett bestämt år. Den får utnyttjas vilket år som helst sedan den
skattskyldige väl ålagts betala skogslikvid. Ordningen överensstämmer med
den allmänna principen att skogsvärdeminskningsavdrag får forskjutas.
Promemorian kommer så in på frågan om skogskontoreglernas
b e t y d e 1 s e för den som skall ge ut skogslikvid. Det påpekas, att en insättning
på skogskonto inte får avse hela beloppet av en skogsintäkt utan
endast viss del därav, nämligen 60 % av köpeskilling for skog, som avyttrats
genom upplåtelse av avverkningsrätt, och 40 % av övrig inkomst.
Härtill fogas en erinran om att avvägningen av procenttalen skett med den
målsättningen att genom insättning på skogskonto inte skall vinnas storre
fördelar med avseende på utjämning av skatteprogressionen än reglerna om
särskild skatteberäkning för ackumulerad inkomst erbjuder (prop. 1954: 14
s. 21). I promemorian uttalas dock att skogskontometoden med tördel bör
kunna tjäna även ett fonderingsändamål. Utgår man härifrån synes bora
tillåtas att hela intäkten insätts på skogskonto. Vidare framhålls att det
kan beslutas, att skogslikvider inte skall förfalla till betalning förrän efter
det likviderna tillkännagivits. Konsekvensen synes fordra att möjlighet
även i det läget finns att på skogskonto spara samman medel till finansiering
av en likvid. Insättningsrätt bör därför enligt utredningsmannen
gälla t. o. in. året före förfalloåret. För att skogskontoreglerna skall korrespondera
med reglerna för skogsvärdeminskningsavdrag bör insättningsrätten
begränsas till ett belopp, motsvarande så mycket av köpeskillingen
för upplåtelse av avverkningsrätt eller avyttrade skogsprodukter, som belöper
på rotvärdet av den skog, som upplåtelsen eller avverkningen om
-
Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1965 15
lattal. Normer för en rotvärdeberäkning finns i riksskattenämndens meddelande
I 1962 nr 3:1.
Härefter erinras om att enligt 4 § första stycket skogskontoförordningen
skattskyldig har att till ledning för bestämmande av belopp, för vilket uppskov
med taxering yrkas, foga särskild utredning vid självdeklarationen
enligt av riksskattenämnden fastställt formulär. Detta ( nr 5 b) är så utformat
att den skattskyldige uppger, om en insättning avser köpeskillingför
rotsåld skog, leveransvirke, saluvärdet av skogsprodukter för förädling
i egen rörelse eller skogslikvid vid jorddelningsförrättning. För varje intäktsslag
anges bruttointäkten samt utförs den andel därav som är insättnings-
och uppskovsgill. Förverkligas förslaget om rätt till insättning på
skogskonto av medel avsedda för framtida betalning av skogslikvid, tillkommer
ytterligare en insättnings- och uppskovsgrund utöver de fyra som
redan finns upptagna på formuläret. Av formuläret bör framgå att endast
den, som blivit ålagd att betala skogslikvid eller har grundad anledning antaga
att han kommer att förpliktas härtill och som önskar fondera medel
för betalning av skogslikvid, äger begagna insättnings- och uppskovsrätten
i fråga. Att uppställa något särskilt krav på bevisning om insättningssyftet
låter sig däremot svårligen göra.
Behovet av regler om tvångsåterföring till beskattning av insatta medel
behandlas härefter. Det påpekas alt det i och för sig saknas anledning att
medge uppskov med beskattning längre än till dess de vid förrättningen
fastställda skogslikviderna förfaller till betalning. Efter denna tidpunkt
finns ej fog för uppskov i annan utsträckning än den som normalt medges,
dvs. med 60 % av insatt belopp. Uttas inte medlen borde därför konsekvensen
bli att de trots detta återfördes till beskattning. I promemorian antas
emellertid att den speciella insättningsrätten endast i ett mindre antal fall
kommer att utnyttjas av andra än dem som av likviditetsskäl behöver reservera
medel för betalning av skogslikvider. Regler om tvångsåterföring
till beskattning av viss del av skogskontomedlen bör därför i enkelhetens
intresse kunna undvaras.
Under hänvisning till det nu anförda föreslås att i 2 § skogskontoförordningen
införs eu specialregel om att skattskyldig, som vid jorddelningsförrättning
tillträtt ny mark och som efter tillträdet uttagit skog för att
erhålla medel till framtida betalning av ståndskogslikvid, skall få uppskov
för beskattningsår, under vilket likviden ännu ej blivit fastställd eller väl
blivit fastställd men ej förfallit till betalning med högst ett belopp, mots\arande
så mycket av köpeskillingen för upplåtelse av avverkningsrätt
eller avyttrade skogsprodukter, som belöper på rotvärdet av den skog, som
upplåtelsen eller avverkningen omfattat.
Författningsändringarna avses enligt promemorian skola tillämpas första
gången vid 1966 års taxering.
16
Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1965
Remissyttrandena
De föreslagna författningsändringarna bedöms över lag som ändamålsenliga
och tillstyrks av samtliga hörda instanser.
Beträffande utsträckning av möjligheten till skogsvärdeminskningsavdrag
uttalas dock viss tvekan av lantbruksstyrelsen som hänvisar till att styrelsen
i tidigare yttrande inte funnit tillräckliga skäl för en lagändring på
denna punkt. Om förslaget kan accepteras ur skatteprincipiella synpunkter,
förklarar styrelsen sig emellertid vilja tillstyrka det särskilt med hänsyn
till de olägenheter av annan art som för sakägarnas vidkommande är förenade
med långvariga förrättningar. Styrelsen tillägger, att förslaget innebär
en stimulans i rationaliseringsverksamheten som ur allmän synpunkt
är önskvärd.
Länsstyrelsen i Jönköpings län uttalar i sitt tillstyrkande yttrande en
varning. Den utvidgade avdragsmöjligheten bör liksom andra a\drag
enligt värdemetoden — utnyttjas av de skattskyldiga med stor varsamhet
därför att vid en blivande slutavräkning ett i onödan uttaget avdrag om
prisnivån stigit — kan komma att återföras med långt större belopp än
som kunnat utnyttjas.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län tar upp en tillämpningsfråga, som
vållat tvekan med hänsyn till ordalydelsen såväl i nuvarande som föreslagen
lydelse av anvisningspunkten. Frågan gäller om skattskyldig för att
komma i åtnjutande av här ifrågavarande skogsvärdeminskningsavdrag är
hänvisad att uttaga skog på deu mark, som varit föremål för jorddelningsförrättning,
eller om han erhåller samma förmån vid skogsuttag på annan
honom tillhörig fastighet i samma kommun eller i annan kommun. Länsstyrelsen
anser det för sin del mest naturligt, att skogsvärdeminskningsavdraget
hänför sig till den fastighet, som varit föremål för jorddelningsförrättning
och från vilken skogsuttag därför exklusivt bör ske. Lagtextens
utformning lämnar emellertid inte stöd för en sådan uppfattning.
I fråga om uttrycket »ålagd,> att betala skogslikvid uttalar riksskattenämnden
att promemorian utgår från den tolkning härav, som överensstämmer
med nämndens uttalande beträffande Vika-Vinäs utskog. Om sakägare,
som tillträtt honom vid jorddelningsförrättning tilldelade skogsskiften
och som efter uträkningen av skogslikviderna tramstår som likvidutgivare,
biträtt en bindande överenskommelse om betalning av sin skogslikvid
är således lagstiftningen tillämplig på honom.
Såväl kammarrätten som riksskattenämnden ifrågasätter dock, om inte
lagtexten redan i nuvarande lydelse behöver förtydligas i syfte att förhindra
dubbelavdrag. Ur kammarrättens yttrande må följande återges.
En likvidutgivare, som efter tillträdet av ägolott i samband med jorddelningsförrättning
avverkar eller upplåter avverkningsrätt å den nya ägolotten,
blir enligt vanliga regler om avdrag för värdeminskning av skog
berättigad till avdrag på grund av den uppkomna minskningen av virkes
-
17
Kungl. Maj.ts proposition nr 129 dr 1965
löi rådet. Dylikt avdrag kan sålunda komma att medgivas honom vid inkomsttaxeringen,
innan skyldighet att erlägga skogslikvid ålagts honom.
Lmellertid synes den skattskyldige — sedan dylik skyldighet ålagts honom
kunna åberopa samma avverkning eller upplåtelse såsom grund för
yrkande om ytterligare ett avdrag för värdeminskning av skog, nämligen
enligt reglerna om särskild avdragsrätt för likvidutgivare.
Med hansyn till den möjlighet den skattskyldige genom förslaget skulle
ta att å skogskonto insätta likvid för avverkning eller upplåtelse av avveikningsrätt
kan det komma att dröja åtskilliga år, innan yrkande om
sadant ytterligare avdrag framställes. Reglerna om särskild avdragsrätt för
\ ^utgivare kräver inte att den skattskyldige förebringar utredning om
virkesförrådets minskning. För taxeringsmyndigheterna torde det bli täm,
.1?en *var^ att’ kanske efter avsevärd tid, fastslå huruvida en avverkning
or galdande av skogslikvid redan föranlett ett avdrag för värdeminskning
av skog. b
Liknande synpunkter anförs av riksskattenämnden, som även framhåller
att stadgandets kategoriska utformning synes utesluta den tolkningen att
bestämmelserna om den särskilda avdragsrätten endast är att betrakta som
en kompletterande regel om bevisning rörande ingångsvärdets nedgång.
Med en sådan tolkning skulle det annars vara klart, att dubbelavdrag är
uteslutet.
Länsstyrelsen i Västmanlands län fogar vid sitt tillstyrkande ett förslag
om lagändring med syfte att göra ifrågavarande avdragsregler tillämpliga
inte bara på den som ålagts erlägga skogslikvid vid lantmäteriförrättning
utan även på den som såsom led i åtgärder för skogsbrukets yttre rationalisering
förstärkt sin fastighet genom tillköp av mark med växande skog.
1 lråga om törslaget till ändring av 2 § skogskontoförordningen yrkas
jämkningar av författningstexten på flera punkter.
Sålunda finner länsstyrelsen i Västernorrlands län ingen grund för att eu
likvidutgivare tr. o. m. det beskattningsår varunder han ålagts betala likvid
skall utöver skogsvärdeminskningsavdrag äga rätt till uppskov med beskattningen
av rotvärdet i dess helhet av skog, som avverkats för finansiering
av likviden. Länsstyrelsen anmärker vidare att uttrycket »under vilket
likviden annu ej blivit fastställd» i förslaget kan ge anledning till den missuppfattningen,
att fråga skall vara om lagakraftägande beslut. Länsstyrelsen
förordar att uttrycket utbyts mot »under vilket den skattskyldige ännu
icke blivit ålagd att gälda sådan likvid».
Skogsskattekommittén framhåller att med den föreslagna avfattningen av
lortattningstexten torde taxeringsmyndigheterna ha att ingå på prövning
ej blott av om den skattskyldige haft att erlägga ståndskogslikvid, utan
aven av om skogsuttaget varit erforderligt för att erhålla medel till framtida
betalning av sådan likvid eller om de genom uttaget erhållna medlen
använts för detta ändamål. Kommittén ifrågasätter om inte det citerade
viltkoret för avdragsrätten bör slopas för alt taxeringstvister skall undvi
-
18
Kungl. Mcij. ts proposition nr 129 år 1965
kas. Vidare påpekas alt när det gäller köpeskilling för upplåtelse a\ a\- verkningsrätt sker inget bedömande av hur mycket därav som utgör rotvärde.
Vid den föreslagna begränsningen av insättningsrätten till den avverkade
skogens rotvärde uppehåller sig flera andra instanser. Länsstyrelsen i
Kronobergs lön ifrågasätter till en början om det tinns något verkligt behov
av att för fonderingsändamål insätta så stort belopp som föreslagits
utan begränsning till skogslikvidens belopp och utan att man ens ''et storleken
av en blivande skogslikvid eller om någon sådan över huvud taget
kommer att utgå. Länsstyrelsen fortsätter.
Att en eventuell insättning begränsas till rotvärdet är närmast självklart,
men en sådan begränsning borde på något sätt förbindas med riksskattenämndens
anvisningar den 17 januari 1962 eller ännu hellre regler as direkt
i författningstexten. Erfarenheten från prövningsnämnden i Kronobergs
län visar, att de skattskyldiga har svårt att acceptera riksskattenämndens
anvisningar på denna punkt och icke alltför sällan understötts i sin uppfattning
av skogssakkunnig. Om skattskyldig medgives uppskov med beskattningen
av medel som på sätt utredningen föreslagit insatts på skogskonto,
bör medlen kunna återföras till beskattning det beskattningsår då
skogslikviderna förfallit till betalning, trots det krångel som måste bil följden
av ett sådant förfarande. Eljest skulle den skattskyldige, om han liai
andra skogskontomedel som innestått tio år, kunna taga ut de senare och
göra däremot svarande värdeminslcningsavdrag och sedan låta den insättning
som avsett fondering för ett ändamål som icke längre är aktuellt
kvarstå. .
Det föreslagna tillägget å nuvarande formulär 5 b synes ha en avtattning
som icke ger tillräckliga garantier för att rotvärdet beräknas till riktigt
belopp. Rotvärdet bör bestämmas i lag eller genom anknytning till riksskattenämndens
anvisningar.
I ett yttrande av lantbrukets skattedelegation, som åberopas av Riksförbundet
Landsbygdens folk och Sveriges lantbruksförbund, tramföis uppfattningen
att riksskattenämndens anvisningar rörande rotvärdeberäkning
är onödigt komplicerade för det ändamål som nu avses. Den skattskyldige
har dessutom ganska kort tid på sig att före den 15 februari fastställa liui
mycket som skall insättas på skogskonto och verkställa insättningen. Den
i promemorian nämnda alternativa lösningen att bruttoinkomsten av köpeskilling
för leveransvirke skulle reduceras till 80 % innebär att leveransvirke
får en gynnsam behandling vid jämförelse med rotförsäljning.
Detta synes dock delegationen vara av mindre betydelse, eftersom det
här endast är fråga om ett uppskov med beskattningen. Av vikt är däremot
att få en lätthanterlig regel. Delegationen tillstyrker således den
alternativa lösningen. Sveriges skogsägareföreningars riksförbund framtöi
samma förslag.
Riksskattenämnden framhåller beträffande innehållet i deklarationsbilagan
5 b.
19
Kiingl. Maj.ts proposition nr 129 år 1965
Genomföres de föreslagna ändringarna i skogskontoförordningen, ankommer
det pa riksskattenämnden att fastställa erforderliga ändringar i
formuläret i fråga. Nämnden vill emellertid redan nu förutskicka, att
nämnden icke är beredd att godtaga den formulärtext som förordats i promemorian.
Utan att taga slutlig ståndpunkt till hur formuläret bör lyda,
om den föreslagna författningsändringen genomföres, anser riksskattenämnden,
att en formulering av ungefärligen följande lydelse är att föredraga:
. Sådan köpeskilling för skog såld på rot eller för leveransvirke, som i anledning
av jorddelningsförrättning å fastigheten insatts å skogskonto för
att användas rid framtida betalning av likvid, som ovan under IV avses, beloppet
får icke överstiga rotvärdet av den skog upplåtelsen eller avverkningen
omfattat.» I de »Särskilda upplysningar», som finnes meddelade å
blankettens baksida, bör därjämte angivas att köpeskilling, som upptagits
under punkt V, icke får medräknas vid beräkning av avdrag enligt punkterna
I och II. ° F
Uttalandet i promemorian, att den utvidgade insättningsrätten endast i
ett mindre antal fall kan antas komma att utnyttjas av andra än dem som
av likviditetsskäl verkligen behöver reservera medel för betalning av skogsI
i kvider, har föranlett reflexioner i några yttranden. Lantbrnksstyrelsen
ställer sig tveksam till riktigheten av ett sådant antagande men säger sig
dela de i promemorian framförda synpunkterna om enkelhet i skattereglerna
och måttliga krav på bevisning. Länsstyrelsen i Jönköpings län känner
sig ej fullt övertygad om att icke en frestelse till obehörig skattekredit
kan ligga i att man för enkelhetens skull tillskapar varken kontrollföreskrifter
vid insättning eller regler om uttag inom begränsad tid från den
tidpunkt, då den slutligen fastställda skogslikviden skall erläggas. Länsstyrelsen
i Västernorrlands län upplyser, att det enligt länsstyrelsens erfarenheter
är skattskyldiga med goda inkomster och god likviditet som i
första hand utnyttjar skogskontot. Länsstyrelsen uttalar dessutom en förmodan,
att skogskontoinsättarna erhållit en extra stimulans genom förhoppningarna
om införandet av ett nytt skattesystem med lägre direkta
skatter.
Ikraftträdandebestämmelserna bör enligt riksskattenämndens mening
kompletteras med föreskrifter om att äldre bestämmelser fortfarande skall
gälla i fråga om 1965 års taxering samt i fråga om eftertaxering för år 1965
eller tidigare år.
Departementschefen
År 1959 skedde vissa ändringar i skogsbeskattningen för att undanröja
de hinder som skattereglerna visat sig innebära mot frivillig medverkan i
åtgärder för jordbrukets och skogsbrukets yttre rationalisering. Bl. a. infördes
specialregler om beskattningen av skogslikvider, som utgår i samband
med laga skifte eller annan jorddelningsförrättning. Härigenom ville
20
Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1965
man underlätta slutförandet av betydelsefulla jorddelningsförrättningar
bl. a. i Kopparbergs län.
Omläggningen av skogsbeskattningen får anses ha tjänat sitt syfte och
torde ha bidragit till en effektivisering av skogsbrukets yttre rationalisering.
Fråga har emellertid nu uppkommit om ytterligare tillrättaläggande
av beskattningsreglerna till rationaliseringens främjande. Det är bestämmelserna
om beskattningen av den som åläggs utge skogslikvid vid en jorddelningsförrättning
som anses i behov av vissa jämkningar. Frågan togs
upp i en motion vid 1064 års riksdag. Bevillningsutskottet anförde i sitt
betänkande bl. a., att reglerna om beskattning av den som har att betala
skogslikvid inte är utformade på sådant sätt att de utan vidare kan anpassas
till den praxis, som utbildat sig vid större laga skiften. Understrykande
att beskattningsreglerna inte bör motverka rationaliseringen inom skogsbruket
förklarade utskottet sig dela motionärernas uppfattning att skiftesdelägare
för att kunna finansiera eventuella framtida skogslikvider bör
beredas möjlighet att uppskjuta beskattningen av inkomster av skogsavverkningar,
som sker mellan tillträdet av de vid laga skifte utlagda ägolotterna
och likvidernas slutliga fastställande. För närvarande kan sådant
uppskov erhållas först efter det likviderna fastställts även om tillträde ägt
rum dessförinnan. Spörsmålet befanns emellertid fordra närmare utredning.
Riksdagen hemställde i anledning av vad utskottet anfört om sådan utredning.
Den begärda utredningen har verkställts inom finansdepartementet och
redovisats i eu promemoria. Däri föreslås ändring av reglerna om rätten
för den som ålagts utge skogslikvid att få skogsvärdeminskningsavdrag vid
uttag av skog till likvidernas finansiering och av bestämmelserna om uppskov
med beskattningen av skogsintäkter genom insättning på skogskonto.
Enligt gällande rätt kan den som vid en jorddelningsförrättning ålagts
att betala skogslikvid få värdeminskningsavdrag enligt den s. k. värdemetoden,
om han avverkar eller upplåter avverkningsrätt inom tre år från
det lagakraftägande beslut om fastställelse på förrättningen föreligger. Han
behöver inte visa, att skogens ingångsvärde nedgått med l>elopp motsvarande
rotvärdet av skogsuttaget. Det skall antas att så skett. Avdrag tåi
lock ske högst med belopp motsvarande skogslikviden. Den ändringen föreslås
i departementspromemorian att regeln blir tillämplig redan på skogsuttag
som görs i anslutning till förtida tillträde av en ägolott.
Rätt att insätta skogsintäktsmedel på skogskonto och erhålla däremot
svarande uppskov med intäktens beskattning är enligt gällande rätt begränsad
till vissa procent av intäkten — 60 % av vederlag för avverkningsrätt
och 40 % av köpeskilling för leveransvirke. I promemorian föreslås, att
skattskyldig, som tillträtt ny mark vid en jorddelningsförrättning och uttagit
skog för att erhålla medel till framtida betalning av en skogslikvid,
skall på skogskonto få insätta och vid beskattningen erhålla uppskov med
hela beloppet av vederlaget för en avverkningsrätt och med belopp motsvarande
rotvärdet i fråga om köpeskilling för leveransvirke.
21
Knngl. Maj. ts proposition nr 129 år 1965
Samtliga remissinstanser tillstyrker i sak de föreslagna ändringarna av
såväl reglerna i kommunalskattelagen om beskattning av utgivare av skogslikvid
som reglerna i skogskontoförordningen. De lagtekniska lösningarna
godtas med vissa reservationer för önskvärda förtydliganden och jämkningar.
Som jag inledningsvis anmärkte syftade 1959 års ändringar av skogsl»eskattningsreglerna
till att främja jordbrukets och skogsbrukets yttre rationalisering.
Även om lagstiftningen i stort sett väl har tjänat sitt syfte är
det med hänsyn till den bristande erfarenheten av liknande lagstiftning
inte förvånande om tillämpningen visat att den på vissa punkter kan behöva
jämkas. I likhet med remissinstanserna finner jag förslagen i den
inom finansdepartementet upprättade promemorian ändamålsenliga. De
synes mig tvlla ett behov och bör därför genomföras.
Vad först gäller den särskilda avdragsrätten enligt värdemetoden bör den
stå till förfogande för varje fastighetsägare, som vid en jorddelningsförrättning
ålagts att betala skogslikvid genom beslut av förrättningsmännen
eller eljest. I likhet med utredningsmannen anser jag att avdragsrätten bör
hänföra sig till skogsuttag, som skett efter tillträdet av de vid förrättningen
bestämda ägolotterna och inom tre år efter det förrättningen vunnit
laga kraft. Den som tillträder sina ägolotter innan han ålagts gälda skogslikvid
kommer dock inte att kunna göra bruk av sin avdragsrätt förrän skogslikviden
bestämts. Han får förskjuta sitt skogsvärdeminskningsavdrag till
dess förutsättningen i fråga uppfyllts. I anledning av vad länsstyrelsen i
Västernorrlands län anfört om lagtextens förtydligande så att tvekan inte
behöver råda om på vilken fastighet skogsuttaget skall göras för alt grunda
rätt till det särskilda skogsvärdeminskningsavdraget, må framhållas att
avdragsreglerna i punkt 4 av anvisningarna till 22 g kommunalskattelagen
hänför sig till förhållandena på en och samma fastighet och ingångsvärdet
på dess skog. Härav bör följa att skogsuttaget skall härleda sig till den
fastighet, som är föremål för jorddelningsförrättningen. Lagtexten är däremot
inte avfattad så att därå kan grundas krav på att uttagen måste göras
från just de delar av fastigheten som berörs av jorddelningsförrättningen.
Av punkt 4 första stycket av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen
framgår att ägaren av en skogslastighet under innehavstiden får
välja mellan två metoder för skogsvärdeminskningsavdragets bestämmande
— värdemetoden och förrådsmetoden. Den särskilda avdragsrätten för
den som ålagts skogslikvid vid jorddelningsförrättning är utformad som
en variant av värdemetoden, kännetecknad av ett förenklat beviskrav. Bedömd
mot bakgrund av avdragsreglernas systematiska uppbyggnad kan
ordningen knappast sägas lämna någon möjlighet öppen till dubbelavdrag
— ett enligt ordinär metod och ett enligt den speciella varianten av värdemetoden.
Genom att såsom underlag för avdragsberäkningarna skall lämnas
22
Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1965
utredning på formulär med uppgifter bl. a. om under vilka år skogsuttagen
skett och genom att anteckning om medgivna skogsvärdeminskningsavdrag
skall göras i den s. k. skogsliggaren, erhålls vidare garanti mot att
någon av förbiseende får avdrag i två skilda sammanhang för sannna
skogsuttag. Med hänsyn till vad nu anförts synes inte erforderligt att på
sätt kammarrätten och riksskattenämnden föreslagit förtydliga lagtexten
för att förebygga dubbelavdrag.
Den av länsstyrelsen i Västmanlands län framförda tanken att vid avdragsreglernas
tillämpning köpeskilling för växande skog från en s. k. markreserv
skall likställas med skogslikvid sammanhänger nära med den större
frågan om värdemetodens tillämpning i samband med att skog avverkas
på eu nyinköpt fastighet för att medel skall erhållas till köpeskillingens
betalning. Denna fråga var under bedömande vid 1959 års reform. Den ansågs
emellertid inte vara av sådan betydelse att den borde tas upp till avgörande
då. Den befanns i stället böra anstå till dess en allmän översyn av
reglerna om skogsbeskattning kom till stånd. En sådan pågår f. n. genom
skogsskattekommittén. Tillräcklig anledning att nu bryta ut den till särbehandling
synes inte föreligga.
Under hänvisning till det anförda föreslår jag ändring av punkt 4 tredje
stycket av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen i överensstämmelse
med förslaget i departementspromemorian.
Vad beträffar förslaget om en vidgad insättningsrätt enligt skogskontoförordningen
vill jag erinra om att en möjlighet att fondera medel på skogskonto
för betalning av en framtida skogslikvid i och för sig bör underlätta
jorddelningsförrättningarnas genomförande. Med hänsyn till angelägenheten
av att skogsbrukets yttre rationalisering kan bedrivas så effektivt som
möjligt bör därför tillses, att skogskontoreglerna är utformade så att de
främjar sådan fondering. Annan begränsning i insättnings- och uppskovsrätten
än den skogsuttagets rotvärde anvisar torde under sådana förhållanden
inte böra gälla, när skogskontot används för nämnda fonderingsändamål.
Delade meningar har framkommit om hur sistnämnda begränsning bör
bestämmas vad gäller köpeskillingar för leveransvirke. Riksförbundet
Landsbygdens folk, Sveriges lantbruksförbund och Sveriges skogsägareföreningars
riksförbund förordar ett i departementspromemorian diskuterat alternativ
att insättningen på skogskonto av köpeskilling för avyttrade skogsprodukter
schablonmässigt begränsas till 80 %, medan övriga remissinstanser
lämnar utan erinran den i departementspromemorian förordade lösningen
att i lagtexten skall anges endast, att insättningsrätten är begränsad till
belopp motsvarande rotvärdet av skogsuttaget. Det har i promemorian förutsatts,
att rotvärdet i så fall skall beräknas med hjälp av riksskattenämndens
anvisningar i ämnet (meddelande I 1962 nr 3: 1). Den av organisatio
-
23
Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1965
nerna förordade lösningen har onekligen fördelen att förenkla tillämpningen
av insättningsreglerna. Till förmån för densamma talar även den omständigheten
att den harmonierar väl med övriga insättningsregler. I princip
tillstyrker jag därför alternativet att insättningsrätten bestäms i procent
av köpeskillingen. Den i promemorian diskuterade insättningsrätten av
SO % synes mig dock vara alltför generös. En riktigare anpassning till de i
allmänhet gällande reglerna erhålls om procentsatsen fastställs till 70 vilket
jag förordar.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län har funnit det omotiverat att den som
ålagts skogslikvid skall beträffande ett och samma skogsuttag'' kunna samtidigt
tillgodoräkna sig skogsvärdeminskningsavdrag och åtnjuta totalt uppskov
med beskattningen av den till skogsuttaget hänförliga intäkten. Den
påtalade konsekvensen av den tänkta ordningen kan förefalla mindre tillfredsställande
men bör kunna accepteras med tanke på att den lindring av
beskattningen som insättningen på skogskonto medför inte är definitiv utan
gäller endast så länge medlen kvarstår på skogskontot och längst under 10
år. En spärr mot samtidigt utnyttjande av avdragsreglerna och skogskontoreglerna
skulle för övrigt komplicera reglerna i alltför hög grad.
Vad gäller utformningen av skogskontoreglerna i övrigt synes den i departementspromemorian
föreslagna lösningen kunna godtas med vissa smärre
jämkningar i anledning av ett annat påpekande från nyssnämnda länsstyrelse.
Skogsskattekommittén har ifrågasatt att man slopar det föreslagna
villkoret för insättnings- och uppskovsrätten att fråga skall vara om intäkter
av skogsuttag, som en skattskyldig gjort »för att erhålla medel till framtida
betalning» av skogslikvid. Om detta villkor utgår undviks tvister mellan
de skattskyldiga och taxeringsmyndigheterna vid tillämpningen. För egen
del anser jag angeläget att åtminstone den hållpunkt nämnda villkor ger finnes
att tillgå. Annars saknas varje möjlighet att komma till rätta med missbruk.
Det bör understrykas att insättningsrätten är förbehållen den som vill
fondera medel till framtida betalning av en skogslikvid. En annan sak är att
någon annan utredning om insättningssyftet än den skattskyldiges egen
uppgift i regel inte kommer att vara tillgänglig för taxeringsmyndigheterna.
Den omständigheten att uppgiften lämnas på heder och samvete får dock anses
utgöra eu inte oväsentlig garanti i sammanhanget. Det må också erinras
om att oriktig uppgift kan föranleda eftertaxering.
De nya bestämmelserna bör tillämpas första gången vid 1966 års taxering.
Såsom riksskattenämnden framhållit bör i fråga om eftertaxering för år
1965 och tidigare år äldre bestämmelser fortfarande gälla. Häremot kan
knappast anses strida att skattskyldig vid 1966 års eller senare års taxering
åtnjuter skogsvärdeminskningsavdrag jämlikt den nya lydelsen av stadgandet
i anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen även för skogsuttag som
gjorts före år 1965.
24
Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1965
I likhet med vad som skedde år 1959 bör av rättviseskäl särskild övergångsbestämmelse
meddelas för det fall att skattskyldig redovisar inkomst
av jordbruksfastighet enligt bokföringsmässiga grunder och har brutet räkenskapsår.
Sådan skattskyldig kan år 1966 taxeras för ett beskattningsår,
som omfattar även tid före år 1965. För att förhindra att dessa skattskyldiga
kommer i en gynnsammare ställning än det stora flertalet jordbrukare
som inte har brutet räkenskapsår, har föreskrivits att äldre regler fortfarande
skall tillämpas i fråga om intäkt som åtnjutits före år 1965.
Beskattning i samband med upplåtelse av skogsawerkningsrätt
Inledning
I sitt betänkande om åtgärder mot skatteflykt (SOU 1963: 52) har skatteflyktskommittén
behandlat frågan om vilka åtgärder som bör vidtas beträffande
inkomst- och förmögenhetsskattelagstiftningen för att omöjliggöra för
vissa skattskyldiga att genom kryphål i lagstiftningen få omotiverade skattelättnader.
Kommittén har därvid främst av rättssäkerhetsskäl avvisat tanken
på en allmän bestämmelse mot skatteflykt. I stället har kommittén bl. a.
föreslagit lagstiftningsingripanden inom mer begränsade avsnitt av skattelagstiftningen
i syfte att täppa till där existerande luckor.
Kommitténs förslag har fått ett i stort sett gynnsamt mottagande vid remissbehandlingen.
På vissa väsentliga punkter bär dock yppats delade meningar.
Särskilt gäller detta den del av kommitténs förslag som avser att
åstadkomma ett system för inkomstbeskattningen i samband med arv, gåva
och andra benefika transaktioner. Med hänsyn till att förslaget till stora delar
berör mycket komplicerade spörsmål har det inte varit möjligt att
ännu ta ställning till förslaget i dess helhet. Ställningstagandet i flertalet
frågor kan utan större olägenhet uppskjutas i avvaktan på den översyn av
förslaget som f. n. verkställs inom finansdepartementet. I ett avseende får
dock ett lagstiftningsingripande anses brådskande och det gäller beskattningen
av avverkningsrätter efter benefika överlåtelser. Jag avser därför att
nu uppta denna av skatteflyktskommittén behandlade fråga till särskild behandling.
Gällande rätt
Skatteflyktskommittén har på s. 102—133 lämnat en historik och en utförlig
redogörelse för gällande bestämmelser och praxis rörande inkomstbeskattning
vid benefika transaktioner. Härav må erinras om följande.
1928 års kommunalskattelag utformades ursprungligen med utgångspunkt
från att kapitalförvärv aldrig skulle inkomstbeskattas. Inkomstskatten
samt arvs- och gåvoskatten ansågs som konkurrerande skatter vilka ute
-
25
Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1965
slöt varandra. På grund härav stadgades i 19 § nämnda lag att till skattepliktig
inkomst inte räknades »vad som vid bodelning eller eljest på grund
av giftorätt tillfallit make eller vad som förvärvats genom arv, testamente,
lördel av oskift bo eller gåva». Lagrummet bär i denna del inte ändrats
sedan år 1928.
Ltt uttryck för denna uppfattning är att fastighetsövergäng genom arv
enligt punkt 4 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen medför nytt
underlag för beräkning av skogsvärdeminskningsavdrag. Såsom fastighetens
värde vid denna beräkning skall nämligen efter dödsfall anses det belopp
efter vilket stämpelplikten fastställts, dvs. i regel taxeringsvärdet. Genom
att intet avseende fästs vid hur mycket som kvarstår outnyttjat av det
skogsvärde som gällde för den avlidne, uppkommer här ett brott i beskattningens
kontinuitet. Det må anmärkas att regeln om nytt ingångsvärde endast
gäller dödsboet, medan arvinge som vid skifte tilldelas skogsmarken
får överta boets restvärde (RÅ 1958 not Fi 1651).
Skatteflyktskommittén påpekar i fortsättningen att lagstiftaren beträffande
andra tillgångsslag sökt att tillgodose kontinuitetsprincipen och åberopar
därvid 1938 års reform av avskrivningsreglerna för inventarier i rörelse
samt 1943 års lagstiftning rörande skattskyldighet för aktieutdelning
liksom även 1951 års ändrade regler för beskattning av goodwill och realisationsvinst.
minskningsavdrag för täckdikningsanläggningar och skogsvägar.
Vad beträffar beskattningen av skogsavverkningsrätt stadgas i 21 § kommunalskattelagen
att intäkt genom upplåtelse av sådan rättighet räknas till
intäkt av skogsbruk. Under skogsbruk inbegrips även enligt fjärde stycket
av punkt 2 av anvisningarna till samma lagrum skogsavverkning på grund
av avverkningsrätt, som skattskyldig vid avyttring av fastighet förbehållit
sig på den avyttrade fastigheten. Det tilläggs i anvisningspunkten att skogsavverkning
på annans mark på grund av särskild upplåtelse av avverkningsrätt
är att hänföra till rörelse.
Från praxis må erinras om att gåvor och uttag av egendom, som utgör
avkastning av jordbruksfastighet eller rörelse, i allmänhet medför skattskyldighet
för givaren för egendomens allmänna saluvärde vid tiden för
gåvan eller uttaget (RÅ 1945 ref. 41, 1955 ref. 41 in. fl.). Beträffande gåva av
avverkningsrätt till skog, som är ett i praktiken vanligt fall, tillämpar regeringsrätten
den praxis att givaren inkomstbeskattas för belopp motsvarande
vad gåvotagaren genom upplåtelsen kunnat tillgodogöra sig. I allmänhet
bär således försäljningslikviden vid gåvotagarens avyttring fått ligga till
grund för givarens taxering (RÅ 1935 ref. 33, 1956 not Fi 335 in. fl.). I
några fall synes uttagsprincipen ha följts mera strikt i det att givaren taxerats
för rättighetens värde vid gåvotillfället utan avseende på senare köpeskillingslikvid,
se t. ex. RÅ 1958 not Fi 2121. Beskattning av givaren har
26
Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1965
ansetts kunna ske även när en vid fastighetsför sälj ning förbehållen avverkningsrätt
bortgetts och sedermera avyttrats av gåvotagaren, trots att givaren
vid gåvotillfället varken var ägare eller brukare av den fastighet varå avverkningen
skulle ske (RA 1942 not Fi 87 in. fl.). Detta har sin förklaring
i att givaren om denne i stället själv försålt avverkningsrätten varit skattskyldig
för därvid influten likvid. Bestämmelsen i punkt 2 av anvisningarna
till 21 § kommunalskattelagen talar visserligen om skogsavverkning på
grund av avverkningsrätt men har ansetts tillämplig även om avverkningsrätten
försäljs.
1 detta sammanhang må nämnas att kommittén rörande det i berörda lagrum
intagna stadgandet att skogsavverkning på annans mark är att hänföra
till rörelse uttalat att stadgandet i praxis ansetts tillämpligt endast om avverkningen
bedrivs i rörelsemässiga former. Kommittén hänvisar till RÅ
1955 not Fi 1435.
För inkomstbeskattningen i samband med dödsfall gäller att dödsfallet
i och för sig inte kan aktualisera inkomstbeskattning vare sig hos den avlidnes
dödsbo eller hos delägarna däri. För själva den förmögenhetsöverföring,
som arvfallet innebär, grundar nämligen nyssnämnda bestämmelse i
19 § kommunalskattelagen skattefrihet. Vad gäller skattskyldigheten lör
inkomster i förvärvskälla, som den avlidne bedrivit, har däremot bestämmelsen
en mer begränsad tillämpning. Klart är att när jordbruksfastighet
eller annan fastighet ingår i den avlidnes kvarlåtenskap, lagrummet inte
fritar dödsboet från skattskyldighet för de löpande inkomsterna från fastigheten.
Övergår den avlidnes fastighet efter skifte på arvinge blir det nu
sagda tillämpligt på denne. Detta innebär att om dödsbo som äger skogsfastighet
avyttrar avverkningsrätt så är dödsboet otvivelaktigt skattskyldigt
för likviden. Övergår äganderätten till fastigheten på dödsbodelägare antingen
genom arvskifte eller på annat sätt och upplåter denne skogsavverkningsrätt
mot vederlag uppkommer likaså skattskyldighet för honom för
vederlaget. Om däremot endast själva avverkningsrätten ärvs intar praxis
en annan ståndpunkt. Sålunda framgår av RÅ 1945 ret. 11 att dödsbos försäljning
av avverkningsrätt, som arvlåtare efterlämnat, inte konstituerar
skattskyldighet för dödsboet efter den avlidne. I det praktiskt mer betydelsefulla
fallet att dödsbo som äger skogsfastighet genom arvskifte tillägger
delägare avverkningsrätt på fastigheten, uppkommer inte skattskyldighet
för boet även om delägaren samma år avyttrar rättigheten (RA 1958 ref. 20)
Att inte heller delägaren blir skattskyldig för försäljningslikviden kan utläsas
av det nyssnämnda avgörandet RÅ 1945 ref. 11 och framgår för övrigt
direkt av RÅ 1955 not Fi 1435.
Har avverkningsrätt förvärvats testamentariskt av någon som samtidigt
genom arv fått äganderätten till den fastighet, varå rättigheten upplåtits,
uppkommer skattskyldighet för vad som inflyter på grund av rättighetens
utnyttjande (riksskattenämndens meddelande 1962 nr 4:3). I sistnämnda
27
Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1965
lörhandsbeskedsärende, som inte prövades av regeringsrätten, uttalade
nämnden vidare att för den, som erhållit avverkningsrätt genom testamente
(utan alt ha äganderätt till fastigheten), skatteplikt inte uppkom för vad
som inflöt om rättigheten begagnades på så sätt att rotstående skog försåldes
vid ett eller ett fåtal tillfällen. Om däremot vederbörande själv ombesörjde
avverkningen och därefter avyttrade utvunna skogsprodukter förelåg
enligt riksskaltenämndens mening — med hänsyn till verksamhetens
omfattning — skogsavverkningsrörelse på annans mark, varmed följde
skatteplikt för försäljningsintäkterna med rätt till avdrag för avverkningsrätternas
allmänna saluvärde vid förvärvstillfället.
Skatteflyktskommitténs förslag
Som jag inledningsvis antytt framlägger kommittén i kapitlet om inkomstbeskattning
i samband med benefika transaktioner ett förslag som i
princip är avsett att tillämpas över hela inkomstskattelagstiftningens område.
Förslaget är grundat på principen om inkomstbeskattningens kontinuitet
och innebär i huvudsak att när en tillgång som ingår i fastighet eller
rörelse övergår till annan ägare genom gåva, arv, testamente eller bodelning
så skall inkomstskatt uttas på samma sätt som om egendomen avyttrats.
Beskattningen skall därvid grundas på egendomens verkliga värde.
Från denna huvudregel föreslås vissa undantag. Sålunda avses kontinuitetsprincipen
skola tillgodoses vid benefika överlåtelser av hel förvärvskälla
på så sätt att förvärvaren övertar överlåtarens skattemässiga restvärden.
Författningsmässigt har kommitténs förslag kommit till uttryck i ett
löreslaget nytt moment i 19 § kommunalskattelagen, som således skulle
innehålla allmänna regler för beskattning vid benefika transaktioner. Någon
ändring av förenämnda stadgande om skattefrihet för vad som förvärvats
genom arv, gåva e. d. föreslås inte. Åt detta stadgande bör nämligen enligt
kommitténs mening inte ges vidsträcktare innebörd än att därmed
utsägs att själva det benefika förvärvet inte är föremål för inkomstskatt.
Som motivering för sitt förslag anför kommittén att kontinuitetsprincipen
successivt vunnit allt större inflytande vid inkomstbeskattningen. Detta
har skett både lagstiftningsvägen och genom avgöranden i praxis. Vissa
brott i beskattningens kontinuitet kvarstår dock alltjämt, särskilt vid äganderättsövergång
genom arv. Det påpekas i detta sammanhang att praxis när
fråga varit om gåva i allmänhet inte tillåtit att något led i inkomstbeskattningen
överhoppas, medan man vid arvsövergångar inte velat tillämpa
kontinuitetsprincipen i denna utsträckning. Kommittén åberopar beskattningen
av skogsavverkningsrätter som ett typiskt fall härvidlag.
Till stöd för sitt förslag anför kommittén vidare bl. a. att den totala
skattefriheten vid tillgodogörande av ärvda skogsavverkningsrätter måste
28
Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1965
betecknas som en allvarlig lucka i lagstiftningen. Den torde utnyttjas av
de skattskyldiga i tämligen stor omfattning. Enligt kommitténs mening
kan denna metod utnyttjas systematiskt av de skattskyldiga så att avkastningen
av eu skogsfastighet under lång tid blir obeskattad.
Kommitténs förslag innebär att dödsbo blir skattskyldigt för värdet av
skogsavverkningsrätt, som tillskiftas delägare. Arvskiftet bör enligt kommitténs
mening vara beskattningsgrundande transaktion. Om delägaren säljer
rättigheten uppkommer enligt förslaget skattskyldighet för honom endast
om rörelse kan anses föreligga. För bestämmande av avverkningsrättens
värde vid arvskifte kan givetvis delägares försäljningslikvid vara
vägledande men i sådana fall då delägaren ännu inte tillgodogjort sig avverkningsrätten,
när dödsboet skall taxeras för utskiftningen, måste rättigheten
värderas utan denna hjälp.
Remissyttrandena
Kommitténs förslag till en principiell reglering av inkomstbeskattningen
i samband med benefika transaktioner har i allmänhet mottagits väl av
remissinstanserna. Det stora flertalet instanser anser förslaget ägnat att
undanröja rådande oklarhet på detta område av beskattningen samtidigt
som förefintliga luckor effektivt blir tilltäppta. Att beskattningen grundas
på kontinuitetsprincipen har i det närmaste alla instanser funnit riktigt och
lämpligt. Såsom framhållits i det föregående har emellertid uttalats tveksamhet
på åtskilliga punkter som inte kan anses oväsentliga. Detta gäller
lrämst frågan om hur skogsbeskattningen bör ordnas. Kommitténs härutinnan
framlagda förslag har från vissa håll mött stark kritik. Som jag
tidigare framhållit avser jag att nu ta upp endast frågan om beskattning
av skogsavverkningsrätt och begränsar mig därför här till att redovisa vad
remissinstanserna anfört i denna del.
Kommitténs principiella förslag att dödsbos överföring till delägare av
tillgång av avkastningsnatur skall föranleda beskattning hos boet för tillgängens
verkliga värde tillstyrks allmänt. Särskilt understryks att överföring
av skogsavverkningsrätt bör beskattas. Vissa remissinstanser, som
avvisat en inkomstbeskattning på kontinuitetsprincipens grund åtminstone
i samband med arv, har dock tillstyrkt beskattning vid utskiftning av avverkningsrätt.
Hit hör hovrätten över Skåne och Blekinge, länsstyrelsen i
Jönköpings län och familjerättskommittén. Sistnämnda instans framhåller
att dylika transaktioner inte har mycket att göra med lojala bodelningar
och arvskiften utan bör bli föremål för särskild preventiv reglering. Länsstyrelsen
i Södermanlands län vitsordar att möjligheten att utan skattepåföljd
utskifta avverkningsrätt utnyttjas systematiskt av åtskilliga skattskyldiga.
Detta har till följd att hela eller större delen av skogstillväxten blir
obeskattad. Även skogsstyrelsen, som förordat att skogsbeskattningen ut
-
29
Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1965
reds, anser att skattefri utskiftning av skogsavverkningsrätter bör stoppas
även om inte någon lagstiftning efter de av kommittén uppdragna principiella
riktlinjerna kommer till stånd.
Länsstyrelsen i Värmlands län anser likaså att det f. n. finns behov endast
av regler till förhindrande av skattefria skiften av avverkningsrätter.
Såsom framgår av det föregående innebär skatteflyktskommitténs förslag
att det »verkliga värdet» av benefikt överförd egendom måste bestämmas.
På denna punkt har åtskilliga remissinstanser uttalat starka betänkligheter.
Sålunda Iramhåller bl. a. justitiekanslersämbetet, riksskattenämnden
och ett stort antal länsstyrelser att stora svårigheter kan befaras uppkomma
vid bestämmande av detta värde. Det erinras vidare om att termen
»verkligt värde» saknar motsvarighet i kommunalskattelagen. Från lantbruksstyrelsen
påpekas att termen däremot förekommer i bokföringslagen.
Styrelsen anser att den inte utan närmare precisering bör införas i
kommunalskattelagen. En klarare anvisning om vad som menas med verkligt
värde efterlyses även av många länsstyrelser. Länsstyrelsen i Hallands
län, som påpekar att kommittén själv använt uttrycket »verkligt värde»
i annan betydelse i sitt förslag till lagstiftning mot s. k. lundintransaktioner,
förordar att termen »värde» används. Länsstyrelsen i Älvsborys
län föreslår att värderingen grundas på »allmänna saluvärdet», vilket uttryck
redan förekommer i kommunalskattelagen. Samma förslag framförs
av Föreningen Auktoriserade revisorer.
Vad särskilt gäller värderingsfrågorna vid överlåtelse av avverkningsrätter
framhåller länsstyrelsen i Värmlands län att komplikationer uppkommer
att bestämma värdet vid upplåtelsetillfället för det fall att upplåtelsen
inte utnyttjas i någorlunda nära anslutning till den benefika övergången.
Sådana fall är inte alltför sällsynta. Vidare uppkommer frågan om eventuell
beskattning av den tillväxt eller värdeökning, som kan uppkomma under
tiden från överlåtelsen till avverkningsrättens tillgodogörande. Länsstyrelsen
konstaterar att kommittén inte ansett några speciella åtgärder påkallade
i sistnämnda hänseende utan accepterat, att viss skatteförlust understundom
kan uppstå för det allmänna. Detta kommitténs ställningstagande finner
länsstyrelsen otillfredsställande, eftersom ett omotiverat brott i kontinuiteten
uppkommer. Enligt länsstyrelsens mening kan den inkomst som
härigenom undgår beskattning ibland bli betydande. Det påpekas att den
värdeökning genom tillväxt, som en stående avverkningsrätt undergår, i hög
grad är att jämställa med ränta som ju regelmässigt tas till beskattning
även om den utgått från benefikt förvärvat kapital. Prisförändringar i skogskapitalet
påverkar vidare beskattningen för ägare av benefikt förvärvad
skogsfastighet under hela innehavstiden. Med hänsyn till den alldeles speciella
typ av tillgång som avverkningsrätten utgör och till den möjlighet till
skatteflykt som här lämnas öppen bör man enligt länsstyrelsens mening
inte hesitera inför tillskapandet av speciella beskattningsregler för inne
-
30
Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1965
havare av avverkningsrätt på annan tillhörig mark. Det är att märka, att
kontinuitetsprincipen genomförd på detta område understundom kan vara
till fördel även för den skattskyldige, som alltså bör ha möjlighet att åtnjuta
avdrag för förlust genom prisfall. En obestridlig fördel med en sådan anordning
är slutligen att den erbjuder korrektiv mot misstag vid värderingen
av avverkningsrätten vid upplåtelsetillfället.
Länsstyrelsen i Gävleborgs län ifrågasätter kommitténs tolkning av bestämmelsen
i anvisningarna till 21 § kommunalskattelagen att skogsavverkning
på annans mark är hänförlig till rörelse. Enligt kommittén bar denna
bestämmelse i praxis ansetts tillämplig endast om avverkningen bedrivits
i rörelsemässiga former. Länsstyrelsen är med hänsyn till stadgandets kategoriska
avfattning inte övertygad om att kommitténs tolkning är riklig.
Om så skulle vara fallet synes emellertid fog föreligga att genom lagstiftning
undanröja den risk för »skattesvinn», som vid ett genomförande av kommitténs
förslag skulle föreligga vid skogsavverkning på annans mark utan
rörelsemässiga former.
Departementschefen
Som jag nämnt i det föregående har skatteflyktskommittén i sitt betänkande
»Om åtgärder mot skatteflykt» (SOU 1063: 52) inte ansett sig
kunna tillstyrka en allmän bestämmelse i skattelagstiftningen mot skatleflyktsåtgärder.
I stället föreslår kommittén direkta lagstiftningsingripanden
inom sådana områden där kryphål av betydelse finns. I detta syfte förordas
bl. a. att inkomstbeskattningen i samband med arv, gåva och andra benefika
transaktioner sker efter ett på den s. k. kontinuitetsprincipen grundat
system. Härigenom skulle vissa felaktigheter i inkomstbeskattningen särskilt
i samband med arv rättas till. Vidare förordar kommittén bl. a. ändrade
beskattningsregler för dödsbo som bibehålls oskiftat längre tid.
Kommitténs förslag har vid remissbehandlingen fått ett i stort sett positivt
mottagande. På vissa punkter har dock framförts invändningar som utvisar
att ytterligare överväganden är erforderliga. Med hänsyn till ämnets
delvis mycket komplicerade natur har det inte varit möjligt att ännu ta
ställning till vad som i olika hänseenden förordats i betänkandet. Jag är därför
inte beredd att nu anmäla några mer omfattande delar av förslaget.
Även om det givetvis är angeläget att så snart som möjligt omöjliggöra
existerande skatteflykt, är det dock lika viktigt att ingripanden noga övervägs
så att inte också lojala transaktioner drabbas.
1 ett avseende synes dock lagstiftningsåtgärder vara särskilt brådskande
och det gäller beskattningen av skogsawerkningsrätter. Motargumentet att
hänsyn bör tas till lojala transaktioner bar på denna punkt inte heller
samma tillämpning som annars.
Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1965 31
Fastighetsägarens eller brukarens intäkt genom upplåtelse av avverkningsrätt
räknas till intäkt av skogsbruk enligt uttryckligt stadgande i 21 §
kommunalskattelagen. Köpeskilling vid avyttring av skogsavverkningsrätt
beskattas alltså i regel såsom inkomst av jordbruksfastighet. För vissa specialfall
meddelas särskilda regler i punkt 2 av anvisningarna till nyssnämnda
lagrum. Sålunda föreskrivs bl. a. att under skogsbruk inbegrips
skogsavverkning på grund av avverkningsrätt, som skattskyldig vid avyttring
a\ fastighet förbehållit sig. Vidare stadgas att skogsavverkning på
annans mark på grund av särskild upplåtelse av avverkningsrätt är att hänföra
till rörelse. Enligt skatteflyktskommitténs mening fordrar praxis för
tillämpning av sistnämnda bestämmelse att verksamheten bedrivs i rörelsemässiga
former.
Något stadgande om bur beskattning skall ske vid gåva eller arv av skogsavverkningsrätt
meddelas inte om man undantar den allmänna regeln i
19 § kommunalskattelagen att vad som förvärvats bl. a. på grund av giftorätt
eller genom arv, testamente eller gåva inte utgör skattepliktig inkomst
för mottagaren.
Emellertid har försök att kringgå skogsbeskattningen genom vissa
upplåtelser av avverkningsrätter varit kända sedan länge. Till en början
sökte man undvika inkomstbeskattningen genom att ge avverkningsrätter
till närstående som avyttrade gåvan. För yrkanden om skattefrihet torde ha
åberopats nyssnämnda bestämmelse i 19 § kommunalskattelagen. Regeringsrätten
bar dock inte ansett att försäljningslikviden på denna grund
borde undgå beskattning. Enligt en fast praxis beskattas i allmänhet givaren
i nu redovisade fall som om han själv avyttrat avverkningsrätten.
När skogsavverkningsrätt förvärvats genom arv gäller däremot inte motsvarande
praxis. Om sålunda eu skogsavverkningsrätt tillskiftas eu dödsbodelägare
genom arvskifte och denne sedan avyttrar rättigheten inträder
ingen beskattning hos vare sig dödsboet eller delägaren. Såsom skatteflyktskommittén
framhållit måste det anses klart otillfredsställande att eu
så typisk skogsprodukt som avverkningsrätt på detta sätt helt kan undgå
beskattning. Saken är desto allvarligare som förhållandet kan utnyttjas
systematiskt så att dödsbo som äger skogsfastighet undviker att på annat
sätt tillgodogöra sig skogsavkastningen. Jag vill påpeka att om dödsboet i
det angivna exemplet själv avyttrar avverkningsrätten är boet skattskyldigt
för likviden. Gör man så att fastigheten tillskiftas delägaren och denne därefter
upplåter avverkningsrätt, blir han likaså givetvis skattskyldig för
vinsten härav. Praxis’ inställning medför att skattebelastningen i anledning
av arvskifte på eu skogsfastighet kan bli helt olika, beroende på vilken form
skil let ges, trots att innebörden av skiftet är densamma. Om man avser att
genomföra skittet så att eu delägare tår fastigheten och andra delägare
kompenseras genom att tilldelas avverkningsrätter, inträder skattefrihet om
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1965
transaktionen sker i själva arvskiftesinstrumentet men inte om fastigheten
— såsom ibland sker i praktiken —- tillskiftas delägaren och denne därefter
ger meddelägarna naturalikviden.
Den bristande likformigheten i avverkningsrättens skattemässiga behandling
i de fall jag nu berört synes mig omotiverad och är ett starkt skäl till
ingripande. Enligt min mening är det vidare angeläget att gåva och arv av
sådan rättighet likställs vid beskattningen.
Det bör tilläggas att ett lagstiftningsingripande på denna punkt inte blir
överflödigt om skatteflyktskommitténs förslag till ändrade regler för beskattning
av dödsbo genomförs. Såsom jag nämnde inledningsvis avser jag
att återkomma till denna fråga i senare sammanhang. Jag vill dock här erinra
om att detta förslag inte syftar till att åstadkomma ett civilrättsligt
tvångsskifte av dödsbon. Härtill kommer att, även om ett genomförande av
detta förslag får till följd att dödsbon finner det lämpligt att upplösa sig,
det ändå kommer att finnas möjlighet att utnyttja förutnämnda kryphål i
fråga om skogsawerkningsrätter under den avvecklingstid som under alla
förhållanden måste stå till dödsbonas förfogande.
Anledningen till att jag i detta sammanhang anser mig böra ta upp frågan
om skogsavverkningsrätternas beskattning till särskild behandling är
att detta kryphål i lagstiftningen torde utnyttjas i betydande omfattning
såväl antalsmässigt som beloppsmässigt -— något som vitsordats vid remissbehandlingen
av kommitténs förslag. En separat behandling av denna fråga
har också yrkats från många remissinstansers sida. Enligt min mening bör
lagstiftningen häremot äga tillämpning redan fr. o. in. nästa års taxering.
Detta synes mig inte böra möta invändningar eftersom skatteflyktskommitténs
förslag varit känt sedan hösten 1963. Kommittén föreslog för övrigt
att lagstiftningen skulle tillämpas fr. o. m. den 1 januari 1965. För att undvika
att lagstiftningen får oskäliga verkningar förordar jag emellertid såsom
framgår av det följande viss dispensrätt för Kungl. Maj :t i särskilda
fall.
Olika möjligheter står till buds att ordna beskattningen av avverkningsrättigheter.
Antingen kan man såsom skatteflyktskommittén föreslagit anknyta
till nuvarande beskattningspraxis när avverkningsrätt bortgetts och
alltså beskatta den som upplåter rättigheten för dess värde. I det tidigare relaterade
arvskiftesfallet skulle detta innebära att dödsboet beskattas på motsvarande
sätt för värdet av den avverkningsrätt som tillskiftas delägaren.
För enkelhetens skull använder jag i det följande, fastän något oegentligt,
beteckningen upplåtare även om dödsbo i sådant fall. En annan metod är att
vid beskattningen bortse från överföringen av avverkningsrätten och i stället
förklara mottagaren skattskyldig för avkastningen när han tillgodogör
sig rättigheten. En tredje möjlighet, som enligt min mening är att föredra,
är att kombinera nämnda metoder.
Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1965 33
Såsom skatteflyktskommittén själv påpekat och som starkt understrukits
av främst länsstyrelsen i Värmlands län har kommitténs förslag den svagheten
att värderingsfrågan, som i och för sig är svårlöst, blir av mycket stor
betydelse. Genom att mottagaren enligt detta alternativ i allmänhet inte blir
beskattad för tillväxt och värdeökning under sin innehavstid lämnas fältet
öppet för spekulationer, inte bara i låg värdering utan även i prishöjningar
om avverkningsrätten inte utnyttjas i anslutning till överföringen.
Metoden att endast beskatta mottagaren medför praktiska svårigheter då
det gäller att reglera frågan om avdrag för värdeminskning av den skog
avverkningsrätten avser. Härtill kommer att metoden i alltför hög grad bryter
mot nuvarande praxis för beskattning av bortgivna avverkningsrätter.
Det lämpligaste beskattningsresultatet fås om metoderna kombineras på
så sätt att upplåtaren beskattas i samband med överföringen för rättighetens
värde då och mottagaren beskattas för sin vinst när han avyttrar eller
på annat sätt tillgodogör sig rättigheten. Upplåtaren kan då utnyttja skogsvärdeminskningsavdrag.
Genom den efterföljande beskattningen av rättighetens
mottagare, som givetvis bör få avdrag för det hos fångesmannen beskattade
värdet, erhålls vidare garantier mot misstag vid värderingen. Slutligen
undviks ur skoglig synpunkt olämpliga spekulationer och skogsavkastningen
blir beskattad till sitt verkliga belopp. Jag förordar därför att
lagstiftningen utformas i enlighet härmed.
Beträffande avverkningsrätter som förbehållits i samband med överlåtelse
av fastigheten bör dock gälla särskilda regler. Jag återkommer till denna
fråga i det följande.
Den allmänna bestämmelsen rörande upplåtarens beskattning bör införas
såsom ett nytt stycke i punkt 2 av anvisningarna till 21 § kommunalskattelagen
och kan avfattas med utgångspunkt från skatteflyktskommitténs förslag.
Kommittén förordade att arv, gåva etc. av bl. a. skogsavverkningsrätt
från fastighet eller rörelse skulle betraktas som avyttring vid beskattningen
och att rättighetens verkliga värde skulle anses som köpeskilling. Ger man
bestämmelsen denna principiella innebörd medför lagstiftningen för gåvotransaktioner
ingen annan ändring i förhållande till nuvarande praxis än att
värdet vid gåvotillfället uttryckligen anges skola läggas till grund för beskattningen.
Som jag förut påpekat anses redan nu gåva av avverkningsrätt
åtminstone i det praktiska fallet, nämligen gåva till barn eller annan
närstående, vara ett sådant förfogande som bör föranleda beskattning för
givaren. Regelmässigt sker emellertid f. n. beskattningen med ledning av
det vederlag som gåvotagaren får då han tillgodogör sig rättigheten. Sin
största effekt får bestämmelsen för arvsfall. Genomförs mitt förslag blir
således i fortsättningen dödsbo, om skogsavverkningrätt på boets skogsfasligliet
tillskiftas delägare, skattskyldigt för avverkningsrättens värde. Likaså
uppkommer skatteplikt för boet när ett eventuellt legat i form av avverkningsrätt
verkställs.
34
Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1965
De föreslagna reglerna bör gälla sådana fång som ingår i förenämnda uppräkning
i 19 § kommunalskattelagen. Detta stadgande synes kunna lämnas
utan ändring. Det bör — såsom skatteflyktskommittén framhållit — i
detta sammanhang inte tilläggas större betydelse än att det utsäger att förvärvet
som sådant inte ger anledning till beskattning hos mottagaren. Enligt
vad jag nyss föreslagit skall ju beskattningen i samband med övergången
ske, vid gåva hos givaren och vid arvs- och testamentsförvärv hos
dödsboet osv.
Beskattningen av upplåtaren kan inte grundas på köpeskilling eftersom
någon sådan inte behöver vara känd när beskattningsfrågan skall avgöras.
Mottagaren kan dröja med att tillgodogöra sig avverkningsrätten. Enligt
nyttjanderättslagen gäller en tidsbegränsning av fem år för onerösa upplåtelser
men avverkningsrätter i här aktuella fall torde teoretiskt vara giltiga
längre tid. Av bestämmelsen måste därför framgå till vilket värde rättigheten
skall uppskattas vid beskattningen. Enligt skatteflyktskommittén
bör beskattningen ske på grundval av rättighetens verkliga värde. Som jag
antytt i det föregående har detta förslag rönt kritik vid remissbehandlingen.
Framför allt har framhållits att uttrycket är oklart och att det saknar
hävd vid inkomstbeskattningen. Enligt min mening finns åtminstone
inte i detta sammanhang anledning att införa någon ny term i kommunalskattelagen.
I stället bör användas något av uttrycken »allmänna saluvärdet»
eller »ortens pris». Vid valet mellan dessa båda i kommunalskattelagen
förekommande termer har jag stannat för att föreslå »allmänna
saluvärdet», vilket uttryck är det mest gängse i praxis. Mitt förslag får givetvis
inte fattas så att det taxerade skogsvärdet i och för sig blir avgörande.
Som jag nyss nämnde innebär mitt förslag i princip en ändrad beskattning
av bortgiven avverkningsrätt, eftersom givaren hittills i allmänhet beskattats
efter värdet av den likvid som gåvotagaren erhållit vid avyttring
av rättigheten. I praktiken torde skillnaden inte bli av större betydelse. Det
ligger i sakens natur att värdet vid gåvatillfället vanligen måste anses
överensstämma med eller åtminstone ligga nära det vederlag som gåvotagaren
strax efteråt kunnat tillgodogöra sig för rättigheten.
Jag vill tillägga att gåva av en fastighets- eller rörelsetillgång i praxis inkomstbeskattas
hos givaren i många andra fall än då det gäller awerknings3
ätt utan direkt lagstadgande härom. Självfallet kan inte det förhållandet att
gåva av sådan rättighet nu lagregleras innebära att denna praxis ändras.
Inte minst på grund av att värderingen erbjuder stora svårigheter när
man står utan ledning av en efterföljande försäljning från mottagarens
sida, är det — som jag redan framhållit — nödvändigt att komplettera lagstiftningen
med en beskattning av den som förvärvar avverkningsrätten.
Utan en sådan komplettering inbjuder lagstiftningen till spekulation från
de skattskyldigas sida i låg värdesättning vid förvärvet av rättigheten och
skulle därigenom innebära en olämplig stimulans till transaktioner som
35
Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1965
huvudsakligen betingas av skatteskäl. Vidare skulle tillväxt och värdeökning
under förvärvarens innehavstid bli skattefri.
Beskattningen av förvärvaren synes mig böra anordnas genom eif så
långt möjligt villkorslöst stadgande att skogsavverkning på annans mark
är att hänföra till rörelse. Skatteflyktskommittén anser att för tillämpning
av den nuvarande bestämmelsen härom i punkt 2 av anvisningarna till 21 §
kommunalskattelagen i praxis fordras rörelsemässiga former. Tolkningen
har ifrågasatts av länsstyrelsen i Gävleborgs län med hänsyn till bestämmelsens
kategoriska utformning. Oavsett hur därmed förhåller sig bör nu
klargöras att — med det undantag som framgår av det följande — intäkt
som annan än fastighetsägaren får genom att tillgodogöra sig rättigheten
alltid är inkomst av rörelse. Det är härvid utan betydelse om rättigheten
säljs eller om innehavaren avverkar i egen regi. Det ligger i rörelsebegreppets
natur att avdrag erhålls för ingångsvärdet, dvs. det värde rättigheten
åsatts när den kom i rörelseidkarens ägo. Skulle detta värde vara högre
än vad rörelseidkaren kunnat utvinna bör såsom länsstyrelsen i Värmlands
län påpekat avdrag för förlusten medges.
Regeln att skogsavverkning på annans mark skall behandlas som rörelse
bör utformas så att den omfattar även oneröst förvärvade rättigheter. Den
hör liksom bestämmelsen om ingångsvärdet naturligast hemma i de paragrafer
som behandlar rörelsebeskattningen. En lämplig placering synes vara
i 28 § kommunalskattelagen, anvisningspunkt 5, vars tidigare lydelse upphävdes
år 1950. F. n. förekommer som nämnts en bestämmelse om rörelsebeskattning
av skogsavverkning i anvisningarna till 21 § samma lag. Denna
bestämmelse kan efter viss omredigering bibehållas för tydlighetens skull.
Om avverkningsrätten övergår från den förste förvärvaren till annan genom
arv, gåva etc. bör beskattning äga rum efter samma principer som jag
i det föregående förordat beträffande det första förvärvet. Detta bör komma
till uttryck i lagtexten. Jag vill tillägga att om innehavare av avverkningsrätt
avlider så aktualiserar inte dödsfallet i och för sig beskattning enligt
mitt förslag. Dödsbo anses nämligen inte överta den avlidnes egendom genom
arv.
Jag antydde i det föregående att särskilda överväganden krävs beträffande
beskattningen av skogsavverkning på annans mark på grund av förbehåll
om avverkningsrätt i samband med överlåtelse av fastighet. F. n. gäller enligt
punkt 2 av anvisningarna till 21 § kommunalskattelagen att sådan avverkning
på grund av förbehåll vid avyttring av fastighet är att anse som
skogsbruk. Någon beskattning av avverkningsrättens värde sker inte i samband
med att rättigheten genom förbehållet uppkommer. I stället är intäkt
genom rättighetens tillgodogörande hänförlig till intäkt av skogsbruk för
innehavaren trots att denne inte då behöver äga någon jordbruksfastighet.
Denna regel, som gällt enligt kommunalskattelagen sedan gammalt, bör inte
ändras utan i stället utsträckas att omfatta motsvarande förbehåll när fas
-
36
Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1965
tigheten övergår till ny ägare genoin gåva, arvskifte e. d. Vidare bör ut1
ryck ligen framhållas att överlåtelse av själva rättigheten också är att anse
som skogsbruk för säljaren, givaren etc. För förvärvaren kommer däremot
rättigheten då att ingå i rörelse enligt förut angivna regler.
Sammanfattningsvis förordar jag således att upplåtelse av skogsavverkningsrätt
till annan person genom arv, gåva e. d. fång skall föranleda inkomstbeskattning
för upplåtaren som om han avyttrat rättigheten. Innehavare
av skogsavverkningsrätt skall vidare —- oavsett hur han förvärvat
rättigheten — vara skattskyldig för vad han erhåller när han tillgodogör sig
rättigheten. Det saknar därvid betydelse om han låter avverka skogen eller
överlåter rättigheten i sin tur. Den som innehar rättigheten på grund av förbehåll
vid överlåtelse av fastigheten skall därvid uppta intäkten som intäkt
av skogsbruk, medan den för annan innehavare utgör rörelseintäkt.
Det bör anmärkas att mitt förslag knappast kan sägas innebära att dödsbo
eller dödsbodelägare påläggs någon oskälig eller särskilt betungande beskattning.
Eftersom jag inte i detta sammanhang tar upp skatteflyktskommitténs
förslag om en genomgripande omläggning av inkomstbeskattningen i
samband med arv, gåva e. d. kommer den hittillsvarande regeln att dödsbo
efter avliden skogsägare får nytt ingångsvärde i och med dödsfallet att
kvarstå. Detta medför att boet enligt mitt förslag vid utskiftning av avverkningsrätt
på samma sätt som vid en försäljning kan tillgodoföra sig skogsvärdeminskningsavdrag
på grundval av skogens taxeringsvärde vid dödsfallet.
I princip blir därför endast tillväxten och värdestegringen under
dödsboets innehav beskattade. För den som tillskiftas avverkningsrätt innebär
förslaget likaledes endast att tillväxt och värdestegring under hans innehavstid
beskattas.
De nya bestämmelserna bör som jag förut framhållit träda i kraft redan
vid 1966 års taxering. I något fall kan det tänkas att avverkningsrätt tillskiftats
dödsbodelägare redan under vintern 1965 genom arvskifte och att boet i
samband därmed avvecklats. En undantagslös tillämpning av de nya bestämmelserna
på sådana dödsbon kan stöta på alltför stora praktiska s^righeter.
Med hänsyn härtill förordar jag att Kungl. Maj :t medges rätt att på ansökan
förklara att de nya bestämmelserna inte skall gälla för viss skattskyldig vid
1966 års taxering om särskilda skäl föreligger. Det ligger i sakens natur att
dispens i regel inte bör komma i fråga om avverkning i anledning av upplåtelsen
påbörjats senare än under vintern 1965.
Slutligen bör nämnas att jag i detta sammanhang föreslår att en felaktig
hänvisning i punkt 3 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen rättas.
Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1965
37
Departementschefens hemställan
Under åberopande av vad jag sålunda anfört och under framhållande av
att hinder inte synes möta för att frågan behandlas av riksdagen senare än
under innevarande vårsession hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte genom
proposition föreslå riksdagen att antaga inom finansdepartementet upprättade
förslag till
1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr
570);
2) förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 27 mars
195/i (nr U2) om taxering för inkomst av medel, som insatts å skogskonto.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Monica Gustafson
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1965
Bilaga
Promemorieförslaget
till
lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att punkt 4 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370) skall erhålla ändrad lydelse på
sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
Anvisningar
till 22 §. till 22
4. Har skog-------gällande ingångsvärde.
Med skogs --------jämförligt fång.
Såsom fastighetens värde är att
anse vid köp den för fastigheten erlagda
köpeskillingen och vid annat
förvärv det belopp, efter vilket stämpelplikten
med avseende å fastighetsförvärvet
beräknats, eller, därest
stämpelplikt för förvärvet icke förelegat,
det belopp, efter vilket stämpelplikt
skulle enligt eljest gällande
grunder beräknats, om stämpelplikt
förelegat. Skogens för ägaren gällande
ingångsvärde utgör det sålunda
beräknade ingångsvärdet med avdrag
för vad han må hava fått avdraga
vid tidigare taxeringar. Har efter avverkning
av skog eller upplåtelse av
avverkningsrätt den återstående skogens
värde nedgått under det för
ägaren gällande ingångsvärdet, får
avdrag ske med det belopp, varmed
värdet sålunda minskats. Har ägare
av fastighet vid jorddelningsförrättning
blivit ålagd att gälda likvid,
som avses i punkt 9 av anvisningarna
till 21 §, och har avverkning av
skog eller upplåtelse av avverkningsrätt
skett inom tre år från det lagakraftägande
beslut om fastställelse å
förrättningen föreligger, skall, i den
mån den skattskyldige så yrkar, sko
-
Såsom fastighetens värde är att
anse vid köp den för fastigheten erlagda
köpeskillingen och vid annat
förvärv det belopp, efter vilket stämpelplikten
med avseende å fastighetsförvärvet
beräknats, eller, därest
stämpelplikt för förvärvet icke förelegat,
det belopp, efter vilket stämpelplikt
skulle enligt eljest gällande
grunder beräknats, om stämpelplikt
förelegat. Skogens för ägaren gällande
ingångsvärde utgör det sålunda
beräknade ingångsvärdet med avdrag
för vad han må hava fått avdraga
vid tidigare taxeringar. Har efter avverkning
av skog eller upplåtelse av
avverkningsrätt den återstående skogens
värde nedgått under det för
ägaren gällande ingångsvärdet, får
avdrag ske med det belopp, varmed
värdet sålunda minskats. Har ägare
av fastighet vid jorddelningsförrättning
blivit ålagd att gälda likvid,
som avses i punkt 9 av anvisningarna
till 21 §, och har avverkning av
skog eller upplåtelse av avverkningsrätt
skett efter tillträdet av mark, å
vilken den skog växer, som likviden
avser, dock ej senare än tre år efter
det lagakraftägande beslut om fast
-
39
Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1965
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
gens ingångsvärde antagas hava ned- ställelse å förrättningen föreligger,
gatt med belopp motsvarande rotvär- skall, i den mån den skattskyldige
det av den skog som avverkningen så yrkar, skogens ingångsvärde aner
upplåtelsen omfattat. Avdrag tagas hava nedgått med belopp motmå
därvid dock ske högst med be- svarande rotvärdet av den skog som
loppet av nämnda likvid. avverkningen eller upplåtelsen om
fattat.
Avdrag må därvid dock ske
högst med beloppet av nämnda likvid.
Med ingående------av ingångsvärdet.
Vare sig-----— ursprungliga ingångsvärdet.
Är det —-----samma tid.
Om avdrag-------av skogen.
Om moderbolag------övertagande föreningen.
E x ® ni P e 1 å — —---— ingående virkesförråd:
A. försäljer — — ----erlagda köpeskillingen.
Det för------ 10 200 kronor.
Exempel å---—--i ingångsvärde:
B. försäljer------ 10 000 kronor.
Ingångsvärdet har------det ursprungliga.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1965.
40
Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1965
Promemorieförslaget
till
förordning angående ändring i förordningen den 27 mars 1954 (nr 142)
om taxering för inkomst av medel, som insatts å skogskonto
Härigenom förordnas, att 2 § förordningen den 27 mars 1954 (nr 142) om
taxering för inkomst av medel, som insatts a skogskonto skall erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
2 §. 2 §•
Beträffande viss------egen rörelse.
Har såsom intäkt upptagits likvid, som avses i punkt 9 av anvisningarna
till 21 § kommunalskattelagen, må uppskov jämväl erhållas för sådan intäkt
i dess helhet. ,
Beträffande skattskyldig, som vid
jorddelningsförrättning tillträtt ny
mark och som efter tillträdet uttagit
skog för att erhålla medel till framtida
betalning av sådan likvid som
sägs i andra stycket, må uppskovet
för beskattningsår, under vilket likviden
ännu ej blivit fastställd eller
väl blivit fastställd men ej förfallit
till betalning, i stället avse högst ett
belopp, motsvarande så mycket av
köpeskillingen för upplåtelse av avverkningsrätt
eller avyttrade skogsprodukter,
som belöper på rotvärdet
av den skog, som upplåtelsen eller
avverkningen omfattat.
Uppskov må------skogsbruk härrör.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1965.
MARCUS EOKTR. STHLM 1965 650267
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- BevU 1965:41 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 s. 1 i texten
- BevU 1965:38 Bevillningsutskottets memorial nr 38 år 1965 s. 1 i texten