Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623)

1965-03-26 · 51 sidor, varav 50 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 50 av 51 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1965:131, Med förslag till förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1965

1

Nr 131

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändring i taxeringsförordningen den 23 november

1956 (nr 623); given Stockholms slott den 26

mars 1965.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till förordning om ändring i taxeringsförordningen

den 23 november 1956 (nr 623).

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

BERTIL

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framläggs förslag till bestämmelser som förenklar förfarandet

vid rättelse av felaktigheter i taxering för inkomst eller förmögenhet

som beslutats av taxeringsnämnd. Förslaget innebär att lokal skattemyndighet

och i visst fall även annan myndighet som handhar längdföring får möjlighet

att rätta i förslaget närmare angivna uppenbara felaktigheter i sådan

taxering.

De nya bestämmelserna är avsedda att kunna tillämpas redan innevarande

år. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 131

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1965

Förslag

till

Förordning

om ändring i tax »ringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623)

Härigenom förordnas, dels att rubriken närmast före 59 § taxeringsförordningen

den 23 november 19561 skall lyda »VIII. Om taxeringsnämndernas

verksamhet m. m.» dels att i nämnda förordning skall införas en ny

paragraf, 72 a §, av nedan angiven lydelse.

72 a §.

Har taxering för inkomst eller förmögenhet som beslutats av taxeringsnämnd

icke införts i taxeringslängd inom föreskriven tid eller har sådan

taxering införts för annan än den taxeringen avsett eller eljest uppenbarligen

införts felaktigt i taxeringslängd, må den myndighet som ombesörjt

längdföringen besluta om rättelse av taxeringslängden i denna del.^

Har taxering av fysisk person eller dödsbo för inkomst eller förmögenhet

som beslutats av taxeringsnämnd blivit oriktig till följd av

1) uppenbar felräkning eller uppenbart felaktig överföring av belopp i

deklaration,

2) uppenbar felaktighet i fråga om belopp som angiver fastighets taxeringsvärde

eller avdrag som medgives skattskyddig utan särskild utredning,

3) uppenbar felaktighet i fråga om allmänt avdrag, vars rätta belopp

framgår av debitering, eller avdrag för premier och andra avgifter, som

avses i 46 § 2 mom. första stycket 3) kommunalskattelagen eller motsvarande

avdrag enligt 4 § 1 mom. andra stycket förordningen om statlig inkomstskatt

eller avdrag enligt 46 § 3 mom. nämnda lag eller 4 § 2 mom.

nämnda förordning eller i fråga om ortsavdrag,

må den myndighet som har att ombesörja längdföring av taxeringen, om

ej särskilda skäl föranleda att prövningsnämnden bör avgöra frågan, besluta

om rättelse i denna del därest rättelse ej medför höjning av den beskattningsbara

inkomsten.

Efter utgången av mars månad året efter taxeringsåret må rättelse enligt

denna paragraf beslutas endast om anmärkning i fråga om felaktighet av

den art som denna paragraf avser dessförinnan gjorts hos den som har att

besluta om rättelsen.

Innan rättelse beslutas skall, om detta ej är överflödigt, yttrande inhämtas

från taxeringsnämndens ordförande.

Beslutas rättelse eller vägras rättelse som den skattskyldige yrkat, skall,

om detta ej är uppenbart överflödigt, beslutet inom två veckor tillställas den

skattskyldige i den ordning som i 69 § 4 mom. andra stycket föreskrives

i fråga om underrättelse beträffande taxeringsnämnds beslut.

Talan mot beslut i fråga om rättelse enligt denna paragraf må ej föras

särskilt. Talan mot taxeringen må även i den del beslutet avser föras hos

prövningsnämnden i den ordning som föreskrives i 74, 76, 100 och 101 §§.

Närmare föreskrifter om förfarandet vid rättelse enligt denna paragraf

meddelas av Kungl. Maj :t.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

1 Rubrikens nuvarande lydelse: VIII. Om taxeringsnämndernas verksamhet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 131 år 1965

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

26 mars 1965.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Hermansson,

Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om förenkling av

förfarandet vid rättelse av vissa felaktigheter i taxering samt anför.

Inledning

I en inom finansdepartementet i augusti 1964 upprättad promemoria med

förslag till bestämmelser i syfte att förenkla förfarandet vid rättelse av vissa

felaktigheter i taxering (Stencil Fi 1964: 5) föreslås att lokal skattemyndighet

skall tillaggas behörighet att rätta taxering som fastställts av taxeringsnämnd

om taxeringen blivit för hög på grund av vissa i promemorian närmare

angivna felaktigheter. Bestämmelser härom föreslås skola införas i

126 § taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623) och 45 § taxeringskungörelsen

den 27 juni 1957 (nr 513).

Författningsförslagen i promemorian torde få fogas vid statsrådsprotokollet

för denna dag som bilaga.

över promemorian har, efter remiss, yttranden avgivits av kammarrätten,

riksrevisionsverket, riksskattenämnden, centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden,

överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala,

Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kalmar, Malmöhus, Hallands,

Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Värmlands, Gävleborgs, Västernorrlands,

Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, landskontorsutredningen,

Föreningen Sveriges kronokamrerare, Sveriges häradsskrivarförening,

Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation

(TCO), Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO), Sveriges

Industriförbund, Sveriges Lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbvadens

Folk (RLF).

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1965

Några länsstyrelser har bifogat yttranden från häradsskrivare och uppbördsverk.

Sålunda har överståthållarämbetet bifogat yttrande från Stockholms

stads uppbördsverk.

I remissyttrandena har allmänt understrukits behovet av nya bestämmelser

på ifrågavarande område. Det remitterade förslaget tillstyrks i befintligt

skick av ett antal remissinstanser. Flera remissinstanser har emellertid

framfört mer eller mindre vittgående förslag till komplettering eller ändring

av promemorieförslaget.

Gällande bestämmelser

Felaktigheter i taxeringar som fastställts av taxeringsnämnd eller fastighetstaxeringsnämnd

kan i princip rättas endast genom besvär till prövningsnämnden

i länet eller mellankommunala prövningsnämnden, resp. fastighelsprövningsnämnden

i länet. En viss, ehuru begränsad möjlighet att

rätta felaktigheter i taxeringar är antydd i 45 § 3 inom. taxeringskungörelsen.

I stadgandet uttalas att av den lokala skattemyndigheten uppmärksammade

felaktigheter i de åsatta taxeringarna, som inte omedelbart kan

rättas i vederbörlig ordning, utan dröjsmål skall anmälas till taxeringsintendenten

i länet. Med rättelse »i vederbörlig ordning» avses att felaktighet

i taxeringsnämnds taxeringar som lokal skattemyndighet iakttar skall kunna

rättas av nämnden. Förutsättningen härför är givetvis att nämnden inte

avslutat sitt arbete för året. Enligt 71 § taxeringsförordningen skall taxeringsnämnds

arbete beträffande visst års taxering vara avslutat före utgången

av juni månad under taxeringsåret. Sådana felaktigheter i de av

taxeringsnämnd åsatta taxeringarna som upptäcks efter juni månads utgång

kan alltså rättas endast genom besvär. Beträffande allmän fastighetstaxering

finns i 76 § 3 mom. taxeringskungörelsen ett stadgande som motsvarar

45 § 3 mom. i fråga om inkomst- och förmögenhetstaxering. Enligt

152 § taxeringsförordningen skall fastighetstaxeringsnämndens arbete vara

avslutat i länen senast den 25 mars och i Stockholm senast den 15 juni under

taxeringsåret.

Vad angår taxeringsnämnds taxering för inkomst eller förmögenhet skall

skattskyldig anföra besvär senast den 15 augusti under taxeringsåret, medan

taxeringsintendent äger anföra besvär intill utgången av april månad

året efter taxeringsåret. Kommun — som kan anföra besvär i fråga om

taxering till kommunal inkomstskatt — skall föra talan före utgången av

augusti månad under taxeringsåret (76 § taxeringsförordningen). Enligt 74 §

tredje stycket taxeringsförordningen må taxeringsintendent yrka ändring i

taxeringsnämnds beslut även till den skattskyldiges förmån.

Angivna besvärsregler kompletteras i taxeringsförordningen med bestämmelser

om »besvär i särskild ordning». Har den skattskyldige inte erhållit

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1965

föreskriven underrättelse om avvikelse från självdeklaration senast den 15

juli under taxeringsåret äger han anföra besvär hos prövningsnämnden intill

utgången av året efter taxeringsåret. Har han inte heller under taxeringsåret

erhållit debetsedel på slutlig skatt i anledning av den taxering, varom

är fråga, utsträcks besvärstiden till ett år efter det han erhållit sådan debetsedel

(99 §). Ytterligare rätt att anföra besvär i särskild ordning finns stadgad

i 100 §, som medger besvärsrätt för den skattskyldige inom fem år efter

taxeringsåret. Sådan besvärsrätt föreligger bl. a. om den skattskyldige taxerats

för inkomst eller förmögenhet som inte är av skattepliktig natur, om

han taxerats för inkomst eller förmögenhet för vilken han inte är skattskyldig,

om han taxerats till kommunal inkomstskatt för garantibelopp för fastighet

vilket inte bort upptas som skattepliktig inkomst för honom, om han

taxerats för samma inkomst eller förmögenhet på mer än en ort eller eljest

taxerats på orätt ort, eller om hans taxering blivit oriktig på grund av felräkning,

misskrivning eller annat uppenbart förbiseende. De nu anförda besvärsgrunderna

i 100 § har det gemensamt, att de ifrågavarande felen i taxeringarna

antingen gjorts av taxeringsnämnden eller bort rättas av denna.

Annorlunda förhåller det sig med de ytterligare grunderna för besvär enligt

100 §. De avser dels det fallet, att skattskyldig till följd av underlåtenhet

att avge deklaration eller annan uppgift eller på grund av felaktighet i bl. a.

deklaration eller kontrolluppgift taxerats till väsentligt högre belopp än som

svarar mot hans inkomst eller förmögenhet, och dels det fallet, att skattskyldig

i övrigt kan åberopa omständighet eller bevis som bort föranleda

väsentligt lägre taxering. I de båda sist angivna fallen må besvärstalan

dock inte upptas till prövning om den inte kan grundas på omständighet eller

bevis, varom kännedom saknats vid fastställandet av den taxering i vilken

rättelse sökes, och det framstår som ursäktligt att den skattskyldige inte

i annan ordning åberopat omständigheten eller beviset för att vinna riktig

taxering.

Enligt 101 § 1 mom. må taxeringsintendent inom tid som anges i 100 §

— dvs. inom fem år efter taxeringsåret — i fall som avses i sistnämnda paragraf

anföra besvär till den skattskyldiges förmån samt, om taxering blivit

oriktig på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende,

även anföra besvär med yrkande om ändring till den skattskvldiges

nackdel.

Om genom beslut av sjömansskattenämnden eller genom utslag av kammarrätten

eller Kungl. Maj:t bestämts att sjömansskatt inte skall erläggas

för viss inkomst, för vilken sådan skatt tidigare erlagts, får taxeringsintendent

enligt 101 § 2 mom. inom tid som anges i 100 § anföra besvär med yrkande

om sådan ändring i den skattskyldiges taxering som kap. föranledas

av beslutet eller utslaget.

En bestämmelse om besvär i särskild ordning har föranletts av atl fas
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 131 år 1965

tighets taxeringsvärde, som legat till grund för inkomsttaxering eller förmögenhetstaxering,

sedermera kan ändras genom särskilt beslut eller utslag.

Om inkomsttaxering eller förmögenhetstaxering till följd av sådan

ändring bör bestämmas till annat belopp än som skett, får besvär med yrkande

om härav föranledd ändring i taxeringen för inkomst eller förmögenhet

anföras av den skattskyldige, taxeringsintendent och, såvitt angår

taxering till kommunal inkomstskatt, vederbörande kommun. Besvären

skall anföras av skattskyldig eller kommun inom sex månader och av taxeringsintendent

inom åtta månader från den dag då beslutet rörande fastighetstaxeringen

meddelades (102 §).

Besvär över beslut av fastighetstaxeringsnämnd beträffande viss fastighet

kan anföras hos fastighetsprövningsnämnden i länet av ägare eller därmed

likställd innehavare av fastigheten och av vederbörande kommun. Besvären

skall vara inkomna i länen senast den 15 maj och i Stockholm senast den

10 augusti under taxeringsåret. Taxeringsintendent äger yrka ändring i fastighetstaxeringsnämnds

beslut (163 §). Bestämmelser om besvär över allmän

fastighetstaxering i särskild ordning finns i 166 §. Sådana besvär må

anföras hos prövningsnämnden i länet av ägare eller därmed likställd innehavare

av fastighet samt av taxeringsintendent. Det gäller sådana fall som

då fastighet uppförts som skattepliktig, ehuru den är undantagen från skatteplikt,

eller taxering ägt rum av annan egendom än sådan som enligt 4 §

tredje stycket kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370) är att

hänföra till fastighet, då fastighet taxerats på mer än en ort eller eljest taxerats

i fall där taxering av fastigheten inte bort äga rum, då fastighet på

grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende blivit

felaktigt taxerad eller då vissa underrättelser från fastighetstaxeringsnämnd

haft felaktigt innehåll.

Beträffande besvär över beslut av taxeringsnämnd rörande särskild fastighetstaxering

gäller samma besvärstider som för besvär över taxering för

inkomst och förmögenhet (179 § 2 mom.). Vad i 99 § stadgas om rätt att

anföra besvär efter den ordinarie besvärstidens utgång äger motsvarande

tillämpning om ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet inte erhållit

i 177 § 3 mom. föreskriven underrättelse om åsatt nytt taxeringsvärde

m. m. senast den 15 juli under taxeringsåret. Liksom då det gäller allmän

fastighetstaxering kan besvär i vissa fall anföras i särskild ordning (181 §

1—3 mom.). Besvär som avses i 181 § skall vara inkomna före utgången av

femte året efter taxeringsåret för att kunna upptas till prövning (181 § 4

mom.).

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 131 år 1965

7

Frågans bakgrund och allmän motivering

Departementspromemorian

I promemorian redogörs inledningsvis för en skriftväxling mellan justitiekanslersämbetet

och överståthållarämbetet.

Av uppgifter i pressen i december 1962 hade justitiekanslersämbetet erfarit

att hundratals skattskyldiga i Stockholm vid 1962 års taxering hade påförts

för hög skatt på grund av förbiseende i taxeringsnämnderna i fråga om

gällande föreskrifter rörande ortsavdrag för ensamstående och att skattemyndigheterna

uppmanat skattskyldiga av den kategori varom här var fråga

att kontrollera sina debetsedlar och om fel upptäcktes själva anföra

besvär för att vinna rättelse. Med anledning härav hemställde ämbetet hos

överståthållarämbetet om yttrande rörande bl. a. möjligheterna för berörda

taxeringsmyndigheter att vidta åtgärder till vinnande av rättelse av uppgivna

felaktiga taxeringar utan särskild anmälan av den skattskyldige, överståthållarämbetet

avgav yttrande i frågan den 2 januari 1963, varav bl. a.

framgick vilket omfattande arbete det skulle innebära att granska samtliga

taxeringar som kunde befaras innehålla ett visst slags felaktighet. Justitiekanslersämbetet

avslutade ärendet genom skrivelse till överståthållarämbetet

den 16 september samma år, i vilken skrivelse bl. a. underströks — med

hänvisning till 17, 74 och 95 §§ taxeringsförordningen — att taxeringsmyndigheterna

inte ägde underlåta åtgärder för att till de skattskyldigas förmån

åstadkomma rättelse av felaktiga taxeringar, särskilt om felaktigheterna var

att hänföra till s. k. misstagstaxeringar. Beträffande det närmare innehållet

i överståthållarämbetets och justitiekanslersämbetets skrivelser i denna sak

må hänvisas till promemorian. I

I anledning av nämnda skriftväxling tillställde kronokamrerarcn i Gävle

justitiekanslersämbetet en skrivelse av den 30 januari 1963, vilken innehöll

förslag till förenklat förfarande vid rättelse från myndighets sida av felaktig

taxering. Ämbetet överlämnade skrivelsen den 16 september samma år

till Kungl. Maj :t för den åtgärd som kunde finnas påkallad.

I skrivelsen anfördes bl. a., att felaktigheter i taxeringshänseende och därav

nödvändiggjorda åtgärder för rättelser av dessa vållade stor irritation

hos dem som drabbades av felen och medförde betydande arbete för de lokala

skattemyndigheterna. De åtgärder, som ett enkelt taxeringsfel utlöste

inom ett uppbördsverks och en länsstyrelses verksamhet, syntes bäst kunna

åskådliggöras genom eu redogörelse för arbetsgången i ett ingalunda ovanligt

fall. Härom anfördes i skrivelsen.

1. Efter att ha mottagit debetsedel på slutlig skatt misstänker eller fastslår

eu skattskyldig, att skatt påförts med för högt belopp, och vänder sig därför

till uppbördsverket vanligen genom personligt besök. Där verkställd under
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1965

sökning visar, att taxeringsnämnden medgivit vederbörande ortsavdrag med

för lågt belopp eller att felsuinmering föreligger.

2. Besvärsskrivelse till prövningsnämnden upprättas, oftast med biträde

av uppbördsverkets personal, varvid ett för ändamålet upprättat enkelt formulär

används.

3. Besvären översänds till prövningsnämndens kansli.

4. Besvär diarieförs av kansliet, som därefter rekvirerar klagandens självdeklaration

från den lokala skattemyndigheten, som på deklarationens

plats inlägger en s. k. urtagslapp.

5. Utdrag av inkomstlängden upprättas av länsstyrelsen eller av den lokala

skattemyndigheten.

6. Besvären överlämnas till länsstyrelsens taxeringssektion.

7. Ärendet bereds därstädes.

8. Taxeringsintendenten avger yttrande, varefter besvärsakten återsänds

till prövningsnämndens kansli.

9. Förslag till beslut utskrivs.

10. Beslut i ärendet fattas av landskamreraren. Som regel torde besvär

av dylikt slag behandlas som s. k. enmansärende.

11. Klaganden delges beslutet genom protokollsutdrag.

12. Protokollsutdrag sänds till uppbördsverket för åtgärd.

Förutom det biträde i själva besvärsärendet, som enligt det nyss anförda

lämnas av uppbördsverkets personal, har denna, om kvarstående skatt påförts

genom taxeringsnämndens felaktiga beslut, att upplysa den skattskyldige

om de möjligheter till anstånd, som i dylika fall föreligger enligt bestämmelserna

i 49 § uppbördsförordningen. Fallet föranleder därför i uppbörds-

och debiteringshänseende ytterligare åtgärder från uppbördsverkets

sida av följande slag.

13. Inlämnad anståndsansökan diarieförs.

14. Ansökningen översänds till taxeringsintendenten för yttrande enligt

bestämmelserna i 49 § 1 mom. uppbördsförordningen.

15. Sedan ansökningen återkommit med intendentens tillstyrkande fattas

beslut om anstånd, vilket utskrivs i 4 exemplar, varav ett tillställs den

skattskyldige och ett överlämnas till vederbörande utmätningsman.

16. Sedan i punkt 12 omnämnt protokollsutdrag kommit uppbördsverket

till handa antecknas beslutet i inkomsttaxeringslängden.

17. Sökandens uppbördskort (kreditkort) framtas varefter skatten omräknas

enligt prövningsnämndens beslut. Omdebiteringen sker på särskild

blankett, som upprättas i 4 exemplar.

18. Ursprungligen utfärdad debetsedel återkallas, varefter den skattskyldige

tillställs ny rättad debetsedel. I

I fortsättningen anfördes i skrivelsen, att för rättelse av en rent formell

felaktighet vid taxeringen måste, som framgått av det anförda, en med hänsyn

till felets art orimligt omfattande och tidsödande procedur komma till

användning. Det syntes föreligga ett klart behov, såväl ur myndigheternas

som framförallt ur den enskilde skattebetalarens synpunkt, av en förenkling

av förfaringssättet. En sådan förenkling skulle kunna genomföras genom

att bestämmelser infördes i uppbörds- och taxeringsförordningarna

om rätt för lokal skattemyndighet att rätta, förutom debiteringsfel, även

taxeringsfel av formell art, dvs. summeringsfel och uppenbart felaktiga orts
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1965 9

avdrag. Rättelse av ett sådant fel som enligt den lämnade redogörelsen krävde

en mångfald arbetsmoment kunde då ske omgående eller så gott som

omgående i stället för att som nu är fallet ta avsevärd tid, ibland månader,

i anspråk. Om sådana regler skulle anses på ett inte önskvärt sätt inkräkta

på främst taxeringsintendenternas kompetensområde kunde föreskrivas att

lokal skattemyndighets beslut i detta hänseende endast var villkorligt och

att det alltid skulle underställas vederbörande taxeringsintendent för

granskning. Även utan sådan kontroll förelåg, framhölls i skrivelsen, inga

som helst skäl att antaga att några större felaktigheter skulle komma att

riskeras vid lokal skattemyndighets beslut i sådana ärenden. Det ifrågasattes

om inle felprocenten skulle bli lägre än vid nuvarande invecklade förfaringssätt.

I departementspromemorian uttalas den meningen, att väsentliga fördelar

skulle uppnås om möjlighet inlördes att rätta felaktiga taxeringar i huvudsak

enligt den i skrivelsen skisserade ordningen. I fortsättningen diskuteras

i promemorian dels hur eu sådan ordning skall infogas i gällande regler

om ändring av taxering och dels vilka slags felaktigheter som bör kunna

rättas genom ett förenklat förfarande.

Beträffande spörsmålet vilken myndighet som bör äga rätta taxeringen

genom ett förenklat förfarande uttalas i promemorian.

Enligt taxeringsförordningen kan taxeringar rättas blott genom besvär.

Det allmänna företräds därvid av vederbörande taxeringsintendent, varmed

i detta sammanhang även förstås allmänna ombudet hos mellankommunala

prövningsnämnden. Såsom justitiekanslersämbetet påpekat äger emellertid

dessa befattningshavare anföra besvär även till den skattskyldiges förmån.

Man skulle med hänsyn härtill kunna tänka sig den ordningen, att taxeringsintendenten

resp. allmänna ombudet borde äga vidta den påkallade

rättelsen i förenklad ordning av vissa felaktigheter i taxeringar. Frånsett att

den önskvärda förenklingen i rättelseförfarandet inte skulle helt uppnås

därigenom, skulle en sådan ordning innebära att det allmänna komme att

sakna ombud för anförande av besvär i de fall varom här är fråga. Denna

omständighet synes utesluta att taxeringsintendent får befogenhet att rätta

uppenbara felaktigheter. Det kan också anses mindre tillfredsställande, att

eu befattningshavare vars huvudsakliga uppgift är att vara ombud för det

allmänna i dess egenskap av part i skatteprocessen, skall äga rätt att i vissa

avseenden besluta över taxeringar. Ett sådant arrangemang kunde från allmänhetens

sida komma att mötas med en viss misstro. Förslaget att ge lokal

skattemyndighet möjlighet att rätta uppenbara felaktigheter av visst slag

kan inte mötas med de invändningar som nyss skisserats gentemot tanken

att låta taxeringsintendent vidta sådana rättelser. En fördel med det i skrivelsen

framförda förslaget är vidare, att de arbetsmoment, som rättelse enligt

detta förslag fordrar, reduceras till ett minimum. Till detta kommer

den praktiska synpunkten, att för de skattskyldiga faller det sig naturligt

att för rättelse av eu enligt deras åsikt »felaktig debetsedel» vända sig direkt

till den myndighet som utfärdat debetsedeln. De skattskyldiga skulle

givetvis vara betjänta av att sådan myndighet kunde företa rättelsen i stället

för att i sin tur endast hänvisa dem till en annan myndighet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 131 år 1965

I promemorian berörs vidare den principiella skillnaden mellan taxeringsmyndighets

och lokal skattemyndighets nuvarande uppgifter. Bortsett

från att lokal skattemyndighet på visst sätt skall medverka vid taxering enligt

16 § taxeringsförordningen m. fl. stadganden — vilken medverkan huvudsakligen

är av teknisk art — ankommer taxering på taxeringsmyndigheterna.

Ett undantag från denna regel föreligger i det att lokal skattemyndighet

i egenskap av längdförare uträknar beskattningsbar inkomst för skattskyldiga,

som erhåller ortsavdrag. Denna åtgärd hänförs till taxering. Detta

framgår redan därav att, om den beskattningsbara inkomsten uträknats

felaktigt, rättelse härav kan ske endast genom besvär över taxeringen. Vidare

framgår av 45 § 3 mom. taxeringskungörelsen att lokal skattemyndighet

skall kunna verka för att felaktigheter i taxeringar rättas under hand.

Enligt detta författningsrum skall sådana av den lokala skattemyndigheten

uppmärksammade felaktigheter i de åsatta taxeringarna, vilka inte omedelbart

kan rättas i vederbörlig ordning, utan dröjsmål anmälas till taxenngsintendenten

i länet. Lokal skattemyndighets huvudsakliga uppgift är emellertid

uträkning (debitering) av skatt på basis av verkställda taxeringar.

Det erinras i promemorian om att gränsen mellan taxering och debitering

har betydelse för riksrevisionsverkets rätt att framställa anmärkning. Enligt

126 § taxeringsförordningen må vid granskning av statsverkets räkenskaper

inom riksrevisionsverket anmärkning inte framställas med avseende på

verkställd taxering. Bestämmelsen är uttryck för den principen, att revisionsmyndighet

inte äger framställa anmärkning beträffande beslut, mot vilket

det allmännas talan kan föras av särskild statlig befattningshavare (jfr

50 § förordningen den 3 april 1959, nr 92, om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning).

På grund av nämnda bestämmelse i taxeringsförordningen

äger riksrevisionsverket inte framställa anmärkning mot t. ex. felräkning

i inkomstlängd eller felaktigt beräknat ortsavdrag. Emellertid må riksrevisionsverket

enligt 8 § i dess instruktion, om vid granskning någon oriktighet

påträffas som ej kan avhjälpas av ämbetsverket, efter omständigheterna

antingen överlämna ärendet till vederbörande myndighet för laga

åtgärd eller inberätta förhållandet för Kungl. Maj:t. På grund härav underrättas

i praxis vederbörande länsstyrelse om sådana felaktigheter i taxeringslängd

som iakttagits vid riksrevisionsverkets granskning.

I promemorian påpekas att de fel som enligt den förut nämnda skrivelsen

bör kunna rättas av lokal skattemyndighet, nämligen summeringsfel och

uppenbart felaktiga ortsavdrag, måste anses vara sådana som grundar extraordinär

besvärsrätt enligt 100 § taxeringsförordningen. Närmast torde de

kunna hänföras till »felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende»

enligt 100 § 5). Besvär som avses i nämnda paragraf kan anföras

inom fem år efter taxeringsåret. I frågan om vilken princip som bör galla

för lokal skattemyndighets rättelsemöjlighet uttalas i promemorian.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1965 11

att fungera väl synes lokal skattemyndighets möjlighet att rätta fel,

lg.!^et?r 1 taxeringen böra begränsas till att avse ett mindre område av

»felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende». Nämnda begrepp

innehåller åtskilliga rättelsegrunder kring vilka kan uppstå diskussion,

huruvida felaktighet verkligen föreligger. Även den tidigare skisserade

uppdelningen av uppgifter mellan taxeringsmyndigheter och debiteringsmyndigheter

synes tala för en begränsning av debiteringsmyndighets rättelsemöjlighet

till att avse sådana felaktigheter, som har samband eller kan ha

samband med de uppgifter i taxeringsarbetet som normalt handhas av lokal

skattemyndighet, nämligen Iängdföring och uträknande av beskattningsbar

inkomst. Det kan även anses lämpligt att vissa andra felaktigheter, för vilkas

bedömande lokal skattemyndighet har tillgång till debiteringslängd, bör

kunna rattas av sådan myndighet. Här avses avdrag för kommunalutskylder

och sjukförsäkringsavgift, vilka avdrag ju framgår till sina riktiga belopp

av debiteringslängd. Det torde också böra anses angeläget att bestämmelserna

om lokal skattemyndighets rättigheter i förenämnda avseende utformas

så att denna myndighet inte framstår som en ny instans i taxeringsprocederet.

Detta syfte kan uppnås om det av reglerna klart framgår deras

syfte att vara ett extraordinärt medel för rättelse av rent »tekniska» fel i

taxeringen.

De felaktigheter som lokal skattemyndighet skall kunna rätta hänförs i

promemorian till tre grupper, nämligen felaktig överföring av belopp från

deklaration till taxeringslängd, sådan felaktig uträkning som framgår av i

taxeringslängden införda belopp samt felaktigt beräknat ortsavdrag eller

avdrag tor kommunalutskylder eller sjukförsäkringsavgift. Med taxeringslangd

avses i promemorian inkomstlängd, förmögenhetslängd och fastiuhelslängd.

Enligt promemorian bör lokal skattemyndighets rättelsemöjlighet avse

endast taxering som fastställts av taxeringsnämnd. Det uttalas att det praktiska

behovet av ett förenklat rättelseförfarande synes avse i huvudsak sådana

taxeringar. För en dylik begränsning av rättelsemöjligheten åberopas

vidare, att såväl prövningsnämnd som kammarrätten enligt särskilda stadganden,

nämligen 91 § taxeringsförordningen resp. 30 § stadgan den 1 december

1959 (nr 545) för kammarrätten, äger besluta om rättelse av felräkning

in. m. i sina beslut eller utslag, medan möjlighet inte föreligger för

taxeringsnämnd att rätta felräkning i sina taxeringar sedan den avslutat sin

verksamhet för taxeringsåret. Alt tillägga lokal skattemyndighet möjlighet

att rätta eventuell felräkning i regeringsrättens utslag anses i promemorian

självfallet inte böra komma i fråga.

Vidare uttalas att rättelse som här åsyftas bör avse endast felaktighet som

föranlett att taxering blivit för hög. Rättelse bör alltså ske endast till den

skattskyldiges fördel, medan höjning av taxering som fastställts av taxeringsnämnd

alltjämt hör vara förbehållen prövningsnämnd. Det erinras om

att taxeringsintendent med stöd av 101 § taxeringsförordningen kan yrka

höjning av taxering inom fem år efter taxeringsåret, om taxeringen blivit

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1965

oriktig på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende.

1 promemorian diskuteras vidare inom vilken tid lokal skattemyndighet

bör få företa rättelse av ifrågasatt slag. I nämnda avseenden föreslås en tidrymd

av tre år efter utgången av det år då taxeringen verkställts, varvid

sådana synpunkter ansetts vara avgörande som att tiden borde underskrida

den i 100 § taxeringsförordningen stadgade tiden om fem år för anförande

av besvär i särskild ordning, att deklarationer av utrymmesskäl inte kan

förvaras hos alla lokala skattemyndigheter under mer än ett par år efter

taxeringsårets utgång, att utredning huruvida felaktighet föreligger försvåras

ju längre tid som förflyter från taxeringen samt att taxeringslängder inlevereras

till riksrevisionsverket — som enligt promemorian förutsätts underrätta

lokal skattemyndighet om taxeringsfel som iakttas i samband med

revision — först ca ett och ett halvt år efter taxeringsårets utgång och i allmänhet

granskas därstädes under en tid av ca tio månader.

Det föreslås i promemorian att lokal skattemyndighet skall kunna överlämna

ärende om rättelse av taxering till taxeringsintendent i stället för att

själv vidta rättelse, om särskilda skäl föranleder därtill.

Vad beträffar delgivning av lokal skattemyndighets beslut i fråga om vidtagen

rättelse föreslås att samma regler skall gälla som beträffande delgivning

av prövningsnämndens beslut, vilket medfört en hänvisning till 92 §

taxeringsförordningen i den föreslagna författningstexten. I promemorian

uttalas att då beslut om vägrad rättelse torde sakna intresse för annan än

den som gjort gällande att felaktighet föreligger skall avslagsbeslut enligt

förslaget tillställas endast sådan part.

Vidare uttalas att reglerna om besvär över taxeringsnämnds beslut bör

gälla även beträffande taxering som rättats av lokal skattemyndighet. Som

skäl härför anförs att de föreslagna bestämmelserna kan ses som en komplettering

av bestämmelserna om rätt för prövningsnämnd och kammarrätten

att företaga rättelse i egna beslut och utslag. Av praktiska skäl föreslås

att rättelsemöjligheten skall tilläggas lokal skattemyndighet i stället för den

taxeringsnämnd, vars taxering rättelse kan avse. Därmed har inte avsetts

att skapa en ny instans i skattemål.

Enligt promemorian bör bestämmelser i förevarande ämne ha sin plats

i 126 § taxeringsförordningen.

Remissyttrandena

Departementspromemorians förslag har fått ett i stort sett gynnsamt mottagande

i vad avser den principiella utformningen. Att lokal skattemyndighet

tilläggs möjlighet att rätta vissa felaktigheter i taxering anser de allra

flesta remissinstanserna vara en välbehövlig reform. Förslaget tillstyrks i

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1965 13

princip av kammarrätten, riksskattenämnden, centrala folkbokförings- och

uppbördsnämnden, det övervägande antalet länsstyrelser, Föreningen Sveriges

kronokamrerare, Sveriges häradsskrivarförening, Sveriges Industriförbund,

Sveriges Lantbruksförbund, RLF, LO, SACO och TCO.

Vissa remissinstanser har ansett att det remitterade förslaget lämnar

alltlör vidsträckta befogenheter åt lokal skattemyndighet medan andra förordar

en utvidgning av lokal skattemyndighets rättelsemöjligheter enligt

törslaget. Länsstyrelsen i Norrbottens län uttalar, att sedan det föreslagna

rättelseinstitutet prövats en tid och erfarenhet därav vunnits torde det höra

upptas till övervägande, huruvida möjligheterna till rättelse av taxering genom

lokal skattemyndighet bör utvidgas eller modifieras. Föreningen Sveriges

kronokamrerare uttalar sin tillfredsställelse över att lokal skattemyndighet

bereds tillfälle till rättelse av uppenbara felaktigheter i åsatta taxeringar

och erinrar om att löreningen tidigare i olika sammanhang haft anledning

påyrka sådan rättelsemöjlighet. Liknande uttalande gör Sveriges

häradsskrivarförening.

Några remissinstanser ställer sig negativa till förslaget. Sålunda är överståthållarämbetet

obenäget att tillstyrka ett genomförande av förslaget i befintligt

skick. Länsstyrelsen i Malmöhus län hemställer att promemorieförslaget

i befintligt skick inte måtte läggas till grund för lagstiftning. Länsstyrelsen

i Hallands län ställer sig negativ till förslaget under påpekande,

att väsentliga förbättringar beträffande rättelse av felaktigheter varom nu är

fråga kan åstadkommas inom ramen för gällande bestämmelser. Länsstyrelsen

i Västernorrlands län förordar en överarbetning av promemorians förslag,

varvid samtidigt en utbyggnad av förslaget bör övervägas och frågan

om lokal skattemyndighets framtida ställning och arbetsuppgifter särskilt

beaktas.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län förordar att taxeringsnämnd skall beredas

möjlighet att rätta felaktigheter varom här är fråga. Samma åsikt företräds

av landskontorsutredningen, vars uttalanden jag skall närmare beröra i

det följande. Enligt dessa remissinstanser bör lokal skattemyndighet inte

få möjlighet att rätta taxeringsfel.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har i sitt remissvar utförligt motiverat sitt

avstyrkande av det remitterade förslaget. Länsstyrelsens synpunkter kan

sammanfattas på följande sätt. Länsstyrelsen upplyser att den gjort stora ansträngningar

för att berörda instanser snabbt skall kunna rätta förekommande

felaktigheter. I viss utsträckning har sålunda tillämpats det förfarandet

att lokal skattemyndighet fullgjort den i 45 § 3 mom. taxeringskungörelsen

föreskrivna underrättelseskyldigheten i form av ett utskrivet förslag till

besvär av taxeringsintendenten till prövningsnämnden, vilka besvär oftast

kunnat handläggas inom kort tid som s. k. enmansmål. Ehuru sådana åtgärder

påskyndar handläggningen av dessa måltyper menar dock länsstyrelsen,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1965

alt nuvarande förfarande är synnerligen tidsödande. Olägenheterna härav

träder särskilt i dagen då felaktighet upptäcks efter det att debetsedel utfärdats

och efter första ordinarie uppbördstermin för skattens erläggande.

De påtalade olägenheterna skulle enligt länsstyrelsens mening dock inte

elimineras om den i promemorian föreslagna ordningen infördes. Länsstyrelsen

uttalar att man inte heller kan bortse från att det föreslagna systemet

innebär tillskapandet av en ny instans i skatteprocessen och att de lokala

skattemyndigheterna som redan nu är hårt arbetstyngda skulle komma att

belastas ytterligare. En helt ny arbetsrutin skulle tillkomma som skulle kräva

personalförstärkning, nya blanketter, diarier, formulär etc.

Länsstyrelsen vill inte bestrida att det nuvarande systemet för rättelse av

taxeringar är omständligt. Detta beror emellertid på att man så långt som

möjligt önskat tillvarata rättssäkerhetssynpunkter och länsstyrelsen är inte

beredd att göra avkall på dessa synpunkter. En styrka i nuvarande system

för rättelse anser länsstyrelsen ligga däri att man har en så enhetlig arbetsgång

som möjligt för olika slags mål. Varje ändring som orsakar en avvikelse

från en eljest inarbetad arbetsrutin medför enligt länsstyrelsen ett merarbete

som ökar farorna för uppkomsten av felaktigheter.

Länsstyrelsen uttalar att i promemorian förbisetts att då en felräkning i

taxering föreslås bli rättad taxeringsintendenten ofta upptäcker även andra

fel i fråga om taxeringen. Vidare påpekar länsstyrelsen att i promemorian

ej berörts de väsentliga frågor som har samband med restitution, ränteberäkning,

kontroll att skattskyldig ej häftar för oguldna utskylder in. in. Ett

genomförande av förslaget skulle innebära ändringar i fråga om arbetsrutinen

för sådana göromål. Länsstyrelsen framhåller att det ofta förflyter

läng tid mellan dagen för prövningsnämndens beslut och dagen för restitution.

Frågan om ortsavdragets storlek har samband med förvärvsavdrag, avdrag

för periodiskt understöd till barn och avdrag för försäkringspremier. Länsstyrelsen

uttalar att då lokal skattemyndighet inte avses skola kunna ändra

dessa avdrag det synes vara lämpligt att söka fånga upp ortsavdragsfallen

på prövningsnämndsstadiet genom övervakning av den typ som praktiseras

i länet. Avslutningsvis anför länsstyrelsen.

Även om länsstyrelsen — under åberopande av det nu anförda och med

särskilt understrykande av att väsentliga frågor ej beaktats i tillräcklig utsträckning

— nödgas hemställa att promemorian i befintligt skick inte måtte

läggas till grund för lagstiftning, vill länsstyrelsen framhålla att hithörande

frågor är alltför viktiga för att en fortsatt utredning bör underlåtas.

I vart fall borde närmare undersökas möjligheterna att i dagens läge låta

de lokala skattemyndigheterna få verkställa rättelser av sådana uppenbara

felaktigheter som felöverföringar och felsummeringar, dock endast i den

mån dessa upptäcks före debiteringslängdens färdigställande. Därjämte bör

så snart förutsättningar härför finns påbörjas utredning om mer vittgående

förenklingar.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1965

Även Stockholms stads uppbördsverk avstyrker förslaget och lämnar en

utförlig motivering för sitt ställningstagande. Uppbördsverket redogör härvid

för det nuvarande systemet i Stockholm för rättelse av nu ifrågavarande

felaktigheter, m. in. I yttrandet anförs bl. a.

Krav på mycket skyndsam handläggning av hithörande ärenden uppstår

da felet länder den skattskyldige till nackdel på sådant sätt att för honom

fastställts kvarstående skatt i stället för överskjutande skatt eller för låg

överskjutande skatt. Vad den skattskyldige då åstundar är att så snabbt som

mojhgt få de honom tillkommande pengarna i sin hand. Anordningar för

snabb handläggning kan strängt taget begränsas till just sådana fall. År fråga

om allenast nedsättning av kvarstående skatt kan saken provisoriskt läggas

till ratta for den skattskyldige genom att anstånd med skattebetalningen beviljas.

°

Det blev i Stockholm i samband med de felaktigheter som inledningsvis i

den remitterade promemorian omnämns anledning att organisera arbetet så,

att taxeringsändringen och omdebiteringen samt övriga åtgärder kom till

stånd med minsta möjliga tidsspillan. Även eljest då fel av här berörd art

upptäcks har uppbördsverket och överståthållarämbetet i samarbete sökt

uppnå en extraordinärt snabb handläggning av ärendet. Därvid har i allmänhet

tillgått på följande sätt.

Om tel som här avses konstateras eller förmodas föreligga vid granskning

av debetsedel och/eller andra handlingar i samband med klagomål hos uppbordsverket

(upplysmngsexpeditionen) — muntligen eller skriftligen — inrapporteras

fallet skyndsamt till vederbörande taxeringsintendent på en för

andamålet upprättad blankett. Denne behandlar ärendet med förtur och avger

omgående yttrande till prövningsnämndens kansli, allt under förutsättning

att inte granskningen av deklarationen föranleder framställning om

ändring av sådan art att ärendet inte kan handläggas som enmansärende

enhgt 87 § taxeringsforordnmgen,. Eljest föredras ärendet omedelbart för

prövningsnämndens ordförande — skattedirektören. Protokollsutdrag expeleras

omgående till uppbördsverket i och för omdebitering och utfärdande

av ny debetsedel eller/och meddelande om ändringen. En kopia av taxerin«slntendentens

yttrande Överlämnas till uppbördsverket samtidigt med att det

expedieras till prövningsnämndens kansli. Uppbördsverket kan därigenom i

torekommande tall forordna om anstånd med kvarstående skatt, vilket så!U

„ a..,er utan ansökan härom. Förfarandet med anmälan till överståthallarambetet

om restitution samt medlens utanordnande (medelst giroutnetalningskort)

påskyndas också i görligaste mån.

Med det här skildrade tillvägagångssättet kan, om alla moment sköts väl

och inga komplikationer vidlåder ärendet, utbetalningskortet vara den skatt°

tlllhanda 15 ä 20 dagar efter det att anmälan om felaktigheten in
gatt

(till uppbördsverket eller direkt till resp. taxeringskontor). Det synes

inte omojhgt att något förkorta denna expeditionstid, särskilt genom snabbare

rutin vid restitutionsanmälan och utbetalningen.

Uppbördsverket avstyrker för Stockholms vidkommande införande av

det nya institutet och anser den nuvarande ordningen tillfredsställande i

avvaktan på de nya möjligheter som kan öppna sig i samband med den omorganisation

av skatteförvaltningen i Stockholm som förutsätts äga rum vid

uppbördsverkets förstatligande.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1965

Behovet av förenklat rättelseförfarande understryks av de flesta remissinstanserna.

Riksskattenämnden uttalar, att det med hänsyn till taxeringsärendenas

mängd och den knappa tid för granskning av deklarationsmaterialet

som står taxeringsnämnden till buds inte torde kunna undvikas att fel av teknisk

beskaffenhet uppkommer vid taxeringen. Då det här är fråga om fel som

närmast kan läggas beskattningsmyndigheterna till last, finner nämnden det

angeläget att felen rättas på ett snabbt och smidigt sätt. Nämnden framhåller

dock, att genom det summariska förfarandet vid handläggningen av enklare

ärenden, som redan nu tillämpas hos prövningsnämnderna, den skattskyldige

i sådana ärenden relativt snabbt erhåller rättelse. Centrala folkbokförings-

och uppbördsnämnden anser det uppenbart att behov föreligger a\

ett system där fel av »teknisk» natur snabbt kan rättas utan att de skattskyldiga

själva skall behöva anföra besvär. Länsstyrelsen i Västerbottens

län understryker att förslaget innebär ett steg i riktning mot lagfästande av

den i och för sig självklara principen, att felaktigheter som av en eller annan

anledning kommit att vidlåda taxering skall kunna rättas på ett för såväl

den skattskyldige som beskattningsmyndigheterna enkelt, snabbt och smidigt

sätt. Liknande uttalande görs av riksrevisionsverket. Ett antal häradsskrivare

i Älvsborgs och Jämtlands län, vilka yttrat sig på anmodan av länsstyrelserna

i dessa län, understryker kraftigt behovet av ett förenklat rättelseförfarande

i den riktning som promemorian anger.

Åtskilliga remissinstanser hävdar att genomförandet av förslaget skulle

innebära väsentliga fördelar för de skattskyldiga. Sveriges häradsskrivarförening

uttalar att lokala skattemyndigheter, som i sin verksamhet ju har

den omedelbara kontakten med allmänheten, under senare tid iakttagit en

alltmer stigande irritation över den omständliga procedur som rättelse

t. o. m. av enkla taxeringsfel av tekniskt slag fört med sig.

Beträffande frågan om lämpligheten att tillägga annan myndighet än lokal

skattemyndighet nu avsedd befogenhet uttalar kammarrätten, sedan

den konstaterat behovet av ett förenklat förfarande för rättelse av felaktighcler

vid taxering.

Att sådana bestämmelser inte tidigare meddelats sammanhänger uppenbarligen

med svårigheten att infoga dem i nu gällande system. Kompetensfördelningen

mellan taxeringsmyndigheter å ena sidan och uppbördsmyndigheter

å den andra torde redan nu vara svårförståelig för det stora flertalet

skattskyldiga, och den föreslagna ordningen kommer att ytterligare accentuera

detta förhållande. Det enda alternativ som diskuterats är att låta

taxeringsintendent vidta ifrågakomna rättelser. Kammarrätten instämmer i

uppfattningen att det vore mindre tillfredsställande att låta det allmännas

ombud i taxeringsprocessen besluta angående taxeringar. Såsom ytterligare

alternativ till förslaget kunde måhända ifrågasättas antingen att införa bestämmelser

om självrättelse för taxeringsnämnd, därvid uppgiften kunde

läggas på taxeringsnämndens ordförande, eller att i enlighet med vad som

f. n. gäller låta prövningsnämnd besluta i hithörande frågor men med ett

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 131 år 1965 17

e, OCh ra)1,|>a1i:e förfarande. Båda dessa alternativ synes emellertid

förenade med åtskilliga praktiska olagenheter, det förra med hänsyn till

att taxeringsnämnden inte ar ett permanent arhetande organ och det senare

pa grund av den tidsutdräkt som likväl skulle bli förenad med en sådan

ordning Med hansyn till det anförda torde förslaget att lokal skattemyndighet

tillerkanns befogenhet att i vissa fall rätta fel i taxeringar få godtas.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län uttalar vissa invändningar mot att låta lokal

skattemyndighet rätta annat än längdföringsfel. Det är enligt länsstyrelsens

mening ägnat att inge principiella betänkligheter alt eu myndighet

vid sidan av instansordningen skall erhålla rätt att ändra eller upphäva beslut

som fattats av taxeringsnämnd. Även om eu stark begränsning av ändringsmöjligheterna

kan något minska dessa betänkligheter medför emellertid

eu sådan begränsning andra olägenheter, såsom gränsdragningspro
blem

m. m. Länsstyrelsen skisserar följande alternativ till promemorians

förslag.

. m.åh.a,?da battj''e utv®g t°rde vara att taxeringsnämndernas arbete upprfnaS

på J* ?en ena skuIle sammanfalla med nuvarande taxe
ringsperiod

och den andra infalla under månaderna september—november

sh!na;,?r'' ?*," SunT Perioden skulle utnyttjas för rättelse av felaktiga beiaU

forb\ndra att aven andl-a beslut upptas till förnyad prövning

fick föreskrivas att taxeringsnämnds beslut under höstperioden endast skub

1) %TSLrf f e aV/6 a°m angGS 1 100 § taxeringsförordningen punkterna

1 .5)‘ B.esInten under denna period skulle av lokal skattemyndighet infö
1

as i en särskild tillaggslangd. Underrättelse skulle tillställas de skattskyldi
ga

antingen på samma satt som nu sker beträffande tidigare beslut eller

också i samma ordning som galler för beslut av prövningsnämnden I förstnamndä

fall skulle de skattskyldiga ha extraordinär besvärsrätt och i sist

..arnnda fal rätt a» anför., besvär till prövningsnämnden inom visTangiven

tid efter delgivningen. Då antalet besvär med fog kan antas bli ringa torde

lorstnamnda alternativ vara att föredraga. ° ’

Det förhållandet, att taxeringsnämnden får tillfälle att själv rätta begångna

fel kan antas ha ett inte obetydligt pedagogiskt värde. I taxerin^sn-ndens

uppgifter under den senare taxeringsperioden bör kanske också

inöå att efter remiss avgiva yttrande över besvär till prövningsnämnden.

Även landskontor sutredningen ställer sig, som redan nämnts, kritisk mot

det remitterade förslaget. Utredningen påpekar att det sedan gammalt vant

ett önskemål att uppenbara felaktigheter i taxering skall kunna rättas i

sa enkla iormer som möjligt och anför vidare.

heter'' Der^Ml • riTr", n''''af-d t ffrsIa«et vacker emellertid vissa betänklig
iff

eif g " synes ~ låt vara 1 länsad utsträck
g

komma att få ställning av en särskild prövningsinstans mellan taxei

ngsnamnden och prövningsnämnden. Antalet instanser i taxeringsmål

skulle härigenom i praktiken komma att ökas till fem. Av övervägandena

i oraiide avgrans,in,gen av den lokala skattemyndighetens kompetens" t,ds

gransen för målens upptagande till prövning samt de föreslagna reglernas

placering i taxeringsförordningen framgår också vilka svårigdielcr promemoileforfattaren

haft att brottas med då det gällt att inplacera det före
2

Diliang (ill riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr i:u

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1965

slagna förfarandet i det nuvarande systemet. Helt tillfredsställande har dessa

svårigheter inte kunnat bemästras.

Utredningen framhåller att det i promemorian angivna kompetensområdet

omfattar frågor som kan vara både kontroversiella och svårbedömda; i

synnerhet gäller detta frågor om ortsavdrag. Det synes utredningen inte

tillrådligt att låta de lokala skattemyndigheterna vidta ändringar i dessa

hänseenden utan särskild inskränkning och utan skyldighet att höra part

eller annan. Utredningen skisserar två utvägar för att undvika de antydda

konsekvenserna.

Den ena anknyter nära till nuvarande ordning och innebär, att den lokala

skattemyndigheten i de avsedda fallen inom ramen för ett förenklat förfarande

övertar taxeringsintendentens befogenhet att yrka ändring till den

skattskyldiges förmån. Målet skulle anhängiggöras hos prövningsnämndens

ordförande genom framställning av den lokala skattemyndigheten (jfr 158

och 163 §§ taxeringsförordningen), varvid målen upptas i särskilda förteckningar,

upptagande relevanta fakta och siffror samt förslag till ändring.

Sådan framställning bör därvid lämpligen diarieföras som ett ärende utan

särskild diarieföring för varje i förteckningen upptagen skattskyldig. Prövningsnämndens

godkännande, beslutat av ordföranden, kan tecknas på förteckningen;

ett exemplar kan utgöra bilaga till nämndens protokoll. På ordföranden

skulle ankomma att i förekommande säkerligen sällsynta fall infordra

akten resp. höra taxeringsintendent. Besluten bör, liksom enligt promemorian,

såtillvida vara preliminära, att parternas rätt att i vanlig ordning

besvära sig hos prövningsnämnden inte avskärs.

Den andra utvägen skulle vara att ge taxeringsnämnden rätt till självrättelse.

Nämndens beslut skulle på framställning av den lokala skattemyndigheten

fattas av taxeringsnämndens ordförande för det aktuella taxeringsåret

eller, vid förfall för denne, kronoombudet eller, om även denne är förhindrad,

annan ledamot av nämnden.

Utredningen anser att från principiella synpunkter alternativet med

framställning till prövningsnämndens ordförande synes vara att föredra.

Beträffande i vad mån införandet av rättelsemöjlighet för lokal skattemyndighet

skulle innebära inbesparing av arbete och tid för myndigheterna

föreligger i viss mån skilda meningar hos remissmyndigheterna.

Riksskattenämnden anser att flertalet av de arbetsmoment, som kronokamreraren

i Gävle i sin skrivelse angett för handläggning av hithörande

ärenden, torde kvarstå även efter övergång till den i promemorian föreslagna

ordningen. Förslaget innebär en inte obetydlig ökning av de lokala

skattemyndigheternas arbetsuppgifter, enär beslut om rättelse regelmässigt

inte torde kunna fattas utan en viss förberedande utredning. Länsstyrelsen

i Uppsala län gör ett liknande uttalande. Emellertid uttalar länsstyrelsen

även att — genom att ifrågavarande ärenden enligt förslaget skall fördelas

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1965

19

pa flera myndigheter — ett genomförande av detsamma kan antas leda till

att rättelse erhålls snabbare än f. n.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län påpekar att särskilt prövningsnämnderna

i de större länen är hårt arbetstyngda och understryker, att varje

åtgärd, som syftar till minskning av nämndernas arbete, därför måste

halsas med tillfredsställelse. I promemorian omförmälda ärenden är dock

enligt länsstyrelsen av mycket enkel beskaffenhet och den avlastning av

nämnderna, som förslaget skulle medföra, kan sålunda inte bli stor. Av betydelse

ar emellertid att förslagets genomförande skulle medföra minskat

expeditionelit arbete, vilket är till fördel både för myndigheterna och de

skattskyldiga.

Även länsstyrelsen i Stockholms län uttalar, att genom införandet av den

ifragasatta rättelsemöjligheten arbetsbördan hos såväl taxeringssektioncn

som prövningsnämndens kansli skulle lättas.

Länsstyrelsen i Östergötlands län uttalar.

Fiera feJaktigheter framkommer först då de skattskyldiga erhåller sin

debetsedel over slutlig skatt. De skattskyldiga har då att besvära sig hos

Proynmgsnamnden, varmed följer ett både tids- och kostnadskrävande admmistrahyt

förfarande, som oftast inte står i proportion till den uppkomna

e aktighetens art eller storlek. Prövningsnämnden, som numera har karaktar

av skattedomstol, bor ej heller i den utsträckning som nu sker belastas

med uppgifter av har föreliggande slag. För taxeringssektionens del innebar

arbetet med beredande av besvärsmål beträffande sådana rättelser varom

har ar fråga en ytterligare betungande arbetsbelastning.

Länsstyrelsen i Norrbottens län påpekar att de lokala skattemyndigheternas

arbete med här ifrågavarande uppgifter torde komma att i huvudsak

infalla under senare halvåret, vilket med hänsyn till fördelningen av deras

arbetsuppgifter under kalenderåret synes lämpligt.

Särskilt centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden uppehåller sig i

sitt remissvar vid frågan om förslagets lämplighet med hänsyn till förestående

införande av automatisk databehandling (ADB) inom folkbokföringsoch

uppbordsväsendet. Sammanfattningsvis uttalar nämnden, att datareformen

beräknas öppna möjligheter att såvitt avser det »tekniska» förfarandet

åstadkomma en riktigare längdföring än den nuvarande och att det därför

kunde synas tveksamt om det inför ett förestående och sannolikt effektivare

system kan vara lämpligt med ett sådant avsteg i taxeringsproceduren som

föreslås i promemorian. Emellertid kommer det enligt nämndens mening

aven i framtiden att föreligga behov av att snabbt kunna rätta felaktigheter

i taxeringsnämnds taxeringar, oberoende av ADB-reformen som sådan.°ADBsystemets

genomförande kommer visserligen att innebära genomgripande

förändringar i arbetsrutinerna beträffande längdföring och debitering av

skatt, men enligt nämnden torde lokal skattemyndighet få fortsätta med att

2f Dihang till riksdagens protokoll l’JG5. 1 samt. Nr 131

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1965

i olika avseenden biträda taxeringsnämnderna. Deklarationsmaterialet avses

i princip såsom f. n. skola förvaras hos de lokala skattemyndigheterna. De

föreslagna rättelsemöjligheterna synes under sådana förhållanden även

efter övergången till ADB-systemet böra handhas av de lokala skattemyndigheterna.

Med hänsyn till det anförda och då ADB-systemet är avsett att

tillämpas först fr. o. m. år 1968 biträder nämnden förslaget att redan nu

införa regler som förenklar förfarandet vid rättelse av vissa felaktigheter i

taxering.

Även Sveriges häradsskrivarförening uttalar sig om förfarandet sedan

ADB-systemet genomförts. Oavsett utformningen av bestämmelserna om

rättelse av tekniska fel, som förelupit vid taxeringen i första instans, anser

föreningen det vara angeläget att i samband med övergång till databehandling

undersöka möjligheterna att förebygga tekniska fel i det taxeringsmaterial,

som skall databehandlas, överföring av arbetsuppgifter av teknisk natur

från taxeringsnämnderna till lokal skattemyndighet är enligt föreningens

mening i hög grad påkallad. Detta så mycket mer som lokal skattemyndighets

möjlighet att på ett tidigt stadium upptäcka felaktigheter i taxeringen

för rättelse i taxeringsnämnd kommer att minska, då deklarationsmaterialet

skall behandlas på datakontoret, innan arbetet med faststallande av

pensionsgrundande inkomst påbörjas.

Ett par myndigheter har berört frågan om vilka taxeringslängder som

ifrågavarande rättelsemöjlighet bör avse. Centrala folkbokförings- och

uppbördsnämnden anser att — ehuru lokal skattemyndighet i regel inte är

längdförare för de särskilda taxeringsnämnder, som handhar taxering av

juridiska personer, samt deklarationer för juridiska personer som upptas i

de s. k. B- och C-längderna i regel inte förvaras hos lokal skattemyndighet

utan hos länsstyrelsen — rättelsemöjligheten dock bör omfatta aven sistnämnda

längder. I fråga om rättelse av felaktigheter i fastighetstaxering anför

nämnden.

De föreslagna bestämmelserna skall enligt utredningsmannen även avse

rättelser av felaktigheter i fastighetstaxering. Detta framgår darav att hanvisningarna

i 172 och 174 §§ till 126 § taxeringsförordningen inte föreslagits

skola ändras. Det kan enligt nämndens mening ifrågasattas, om behov

föreligger att låta rättelseförfarandet omfatta även fastighetstaxeringen. De

rättelser som härvid kan ifrågakomma avser huvudsakligen felaktig överföring

av belopp från deklaration eller från nästföregående års fastighetslängd

till taxeringsårets fastighetslängd. Tänkbart är dock, att fel av typen

»sådan felaktig uträkning som framgår av i taxeringslangdeninförda belopp»

kan förekomma genom att summan av de i taxeringsvärdet ingående

delbeloppen inte stämmer med totalsumman. I den mån sådana fel förekommer

torde dessa normalt upptäckas före taxeringsperiodens utgång i langdföringsarbetets

slutskede vid avstämningen av längderna. Vidare synes de

skäl för skyndsamt avgörande, som utredningsmannen anfört, inte ha samma

styrka här. Även om det förenklade rättelseförfarandet endast kan kom
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1965

nia att tillämpas i ett fåtal fall, har nämnden dock intet att erinra emot att

även fastighetstaxeringen inbegrips i det summariska rättelseförfarandet,

så att detsamma kommer att omfatta all av taxeringsnämnd åsatt taxering.

Uppbördsverket i Uppsala ifrågasätter starkt om rättelsemöjligheten bör

omfatta fastighetslängd.

Även Föreningen Sveriges kronokamrerare ställer frågan om inte felaktigheter

i fastighetslängd bör undantas från det summariska rättelseförfarandet

under erinran bl. a., att rättelsemöjlighet synes föreligga endast när det

gäller särskild fastighetstaxering.

Bestämmelsen i förslaget, att lokal skattemyndighets rättelsemöjlighet

skall avse endast felaktigheter som medfört för hög taxering, bör enligt länsstyrelsen

i \ ärmlands län tolkas så, att för den händelse flera felaktigheter

av uppenbart slag konstateras i en taxering, av vilka något eller några är till

den skattskyldiges fördel, möjlighet till rättelse av alla felen bör föreligga

om detta ej resulterar i en höjning av taxeringen.

Stockholms stads uppbördsverk anför i denna fråga.

Mot principen att rättelse skall kunna ske av lokal skattemyndighet endast

då fråga är om ändring till den skattskyldiges fördel synes intet vara

att erinra. Eljest tilläggs myndigheten en prövningsrätt som bör vara förbehållen

prövningsnämnden (dess ordförande) och snart sagt hela gruppen

av enmansärenden övergår då på lokala skattemyndigheten. Det bör å andra

sidan inte fa förekomma att lokala skattemyndigheten vid granskning av en

deklaration i visst avseende underlåter att granska den även i övrigt på åtminstone

sådant sätt att grövre felaktigheter i annat avseende —- även till

den skattskyldiges nackdel — upptäcks och inrapporteras till taxeringsintendenten.

Även länsstyrelsen i Stockholms län anser att rättelse genom lokal skattemyndighet

skall kunna ske endast i sådana fall då felaktigheten föranlett

att taxering blivit för hög.

En annan åsikt uttalar centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden

såsom framgår av följande uttalande.

Enligt forslaget skall lokal skattemyndighet ha rättelsemöjlighet endast

om taxering blivit för hög. Det summariska rättelseförfarandel borde emellerhd

i princip kunna tillämpas även i andra fall av »uppenbar felaktighet».

Nämnden vill ifrågasätta om inte även den frågan bör tas upp, huruvida

inte möjlighet bör finnas att utsträcka det summariska rättelseförfarandet

till alt avse aven fall, där höjning kan ifrågakomma. Härvid torde närmast

hora medtas sådana felaktigheter, vilka på sitt sätt kan anses hänförliga till

langdforingen, nämligen fall där åsatt taxering överhoppats (exempelvis i förmogenhetslangden),

fall där taxering längdförts på fel person och fall där

or hogt ortsavdrag medgetts. Ett ytterligare område, där felaktigheter ofta

iorekommer och behov av rättelsemöjlighet således föreligger, gäller taxe
inkoms''tgarantil>elOI>P

fÖr faStighel’ Särskilt s‘ k- utbors taxering för sådan

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1965

Enligt uppbördsverket i Uppsala synes det böra övervägas om inte två

andra typer av felaktigheter som avser längdföringen bör inbegripas i det

föreslagna förfarandet, nämligen dels det fall att asatt taxering överhoppats

(exempelvis i förmögenhetslängden) och dels det fall att taxering längdförts

på fel person. Sådana fel, uttalar uppbördsverket, är väl inte särskilt

vanliga men när de inträffar är det angeläget att de kan rättas på snabbaste

och enklaste sätt utan initiativ av den eller de personer som berörs av felen.

En möjlighet att rätta även för låga taxeringar förordas av länsstyrelsen

i Södermanlands län, som anför.

Länsstyrelsen vill starkt understryka, att möjlighet till rättelse av lokal

skattemyndighet bör föreligga endast när fråga är om uppenbara felöverföringar

från deklaration till taxeringslängd och uppenbara felräkningar, där

inte minsta tvekan kan råda om att fel blivit begånget. Under angivna förhållanden

synes emellertid enligt länsstyrelsens uppfattning rättelse kunna

ske även till den skattskyldiges nackdel. Någon berättigad invändning häremot

synes ej kunna göras, särskilt som skattskyldig enligt förslaget alltid

skall underrättas om den av lokal skattemyndighet vidtagna ändringen och

även äger rätt att anföra besvär över taxeringen i vanlig ordning.

Som skäl för sin åsikt att lokal skattemyndighet skall kunna lätta taxering

till den skattskyldiges nackdel anför länsstyrelsen i Jönköpings län.

Enligt det föreliggande förslaget skall möjlighet till enklare rättelseförfarande

föreligga endast i de fall, då felaktigheten föranlett för hög taxering.

Detta innebär en avsevärd och ej önskvärd begränsning av möjligheterna

att på ett smidigt sätt rätta misstagstaxeringar. Det måste nämligen

anses angeläget, att möjlighet skapas att rätta även taxeringar, som blivit

för låga på grund av exempelvis felräkning av taxeringsnämnd eller lokal

skattemyndighet, felaktigt ortsavdrag e. dyl. Fel av detta slag skapar ofta

irritation hos de skattskyldiga, exempelvis därför att de medför spärrning

av överskjutande skattebelopp i avvaktan på beslut om rättelse eller att de

föranleder först att ett mindre belopp överskjutande preliminär skatt återbetalas

till den skattskyldige och någon tid därefter att den skattskyldige

-—- sedan prövningsnäinndens beslut om rättelse av taxeringen föreligger

tillställs debetsedel å tillkommande skatt på samma eller nästan samma

belopp. En utvidgning av möjligheten att rätta till att avse även fel som

medfört för låg taxering skulle dessutom medföra en ej obetydlig lättnad

i prövningsnämndernas arbetsbörda.

Liknande synpunkter anförs av länsstyrelserna i Östergötlands, Älvsborgs,

Västernorrlands och Jämtlands län samt av Föreningen Sveriges kronokamrerare

och Sveriges häradsskrivarförening.

I fråga om vilka slags felaktigheter som lokal skattemyndighet

bör kunna rätta föreligger olika meningar hos remissinstanserna. Vissa

av dem anser departementspromemorians förslag alltför vittgående i

detta avseende, medan flertalet önskar att området för rättelsemöjligheten

väsentligt utvidgas i förhållande till förslaget.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1965

hammarratten uttalar som allmän princip i detta spörsmål, att det kravet

måste uppställas att fråga skall vara endast om rättelse som inte äventyrar

rättssäkerheten eller medför risker för opåkallad ändring i taxeringsnämnds

beskattningsåtgärder.

Ett par lansstyrelser anser att rättelsemöjlighet ej bör föreligga för lokal

skattemyndighet om utredning erfordras härför i form av yttrande från

taxeringsintendenten. Länsstyrelsen i Stockholms län anför härom.

Enligt förslaget skall lokal skattemyndighet, när den så finner påkallat,

aga infordra yttrande från taxeringsintendenten och vederbörande komm”n

1fs.y“e att åstadkomma erforderlig utredning i ärendet. I denna del

syttar forslaget uppenbarligen längre än till rättelser av »tekniskas fel. Enhgt

länsstyrelsens förmenande bör »utredningsfall» alltid översändas till

vederbörande prövningsnämnd. Därest lokal skattemyndighets rättelsemöjlighet

anses bora konstrueras som »självrättelse» av taxeringsnämndens

beslut maste det uppenbarligen vara felaktigt att inkoppla taxeringsintenclenten

som remissinstans och utredande organ.

Länsstyrelsen i Uppsala län anser att lokal skattemyndighet ej bör få rätta

felaktighet om härfor erfordras yttrande från taxeringsintendent eller kommun.

Länsstyrelsen anför som skäl härför.

Gransen mellan sådana ärenden, som kan rättas av lokal skattemvndig.

:’?c.h ™åI* som bar handlaggas i vanlig ordning, måste göras så klar som

möjligt. I annat fall kan det extraordinära rättelseinstitutet komma att

tramstå som en särskild besvärsinstans. Det bör även framhållas att de lokala

skattemyndigheternas arbetsbelastning inte i förevarande avseende bör

okas i sådan grad att den eftersträvade snabbheten i rättelseärendenas handläggning

aventyras.

Liknande åsikt uttalar länsstyrelsen i Västerbottens län. Någon tidsvinst

torde enligt länsstyrelsens mening inte uppstå om taxeringsintendenten

tvingas penetrera målet för att sedan avge yttrande till den lokala skattemyndigheten

i stället för till prövningsnämnden.

Ett par remissinstanser anser att den rättelsemöjlighet som skall tillkomma

lokal skattemyndighet bör begränsas till att avse längdföringsfel

överståthållarämbetet upplyser om att mål, som avser felräkning, misskrivning

eller annat lorbiseende av taxeringsnämnd, oftast kan avgöras av prövningsnämnden

såsom s. k. enmansmål praktiskt taget omedelbart efter det

de inkommit. Med den nuvarande ordningen följer emellertid enligt ämbetets

mening en viss omständlighet i förfarandet. Ämbetet ifrågasätter dock

om någon förenkling är att vinna genom det föreslagna förfarandet, särskilt

som en försiktig bedömning kan föranleda lokal skattemyndighet att

infordra yttrande från taxeringsintendent och kommun. .Särskilt beträffande

ortsavdragen torde enligt ämbetet ofta uppkomma besvärliga utredningsoch

bedömningsfrågor. Ämbetet menar att förslaget innebär eu utvidgning

av instansordningen, vilket är ägnat att öka omständligheten och osäkerhet

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1965

ten i förfarandet samt fördröja handläggningen i sådana fall där den lokala

skattemyndigheten anser att ärendet bör överlämnas till taxeringsintendenten.

Ämbetet är »benäget att tillstyrka att det framlagda forslaget genomförs

i befintligt skick men ställer sig synnerligen positivt till tanken att

förenkla förfarandet vid rättelse av taxering. Förenklingen bör emellertid

inriktas på rättelse av längdföringsfel över huvud taget. De särskilda problem

som uppkommer i Stockholm därigenom att deklarationerna forvaras

inom ämbetets skatteavdelning och inte hos lokala skattemyndigheter torde

enligt ämbetets mening kunna lösas utan större svårighet.

Även länsstyrelsen i Hallands län anser att den ifrågasatta rattelsemöjli"heten

bör begränsas till felaktigheter vid längdföringen. Länsstyrelsen

påpekar att ehuru längdföringen f. n. anses utgöra en del av taxeringsnämndens

verksamhet i praktiken inte finns någon möjlighet för taxeringsnämnden

eller dess ordförande att övervaka att riktiga belopp infors i längden.

Redan nu torde lokala skattemyndigheter vidta en mängd rättelser i samband

med längdföringen även utan att höra taxeringsnämndens ordförande.

Liknande begränsningar föreslås av länsstyrelserna i Södermanlands och

Älvsborgs län.

1 stort sett tillstyrks förslaget att rättelsemöjligheten skall avse felaktig

överföring från deklaration till taxeringslängd och sådan

felaktig uträkning som framgår av belopp som införts i taxeringslängden.

Kammarrätten anser dock att rättelse av fel vid överföring från

deklaration till taxeringslängd bör ske endast om tveksamhet inte föreligger

om de belopp som taxeringsnämnden fastställt. Är taxeringsnämndens

anteckningar i deklarationen inte otvetydiga bör rättelse alltjämt ske i

den nu gällande ordningen.

Flertalet remissinstanser har inte haft något att invända mot att lokal

skattemyndighet får möjlighet att rätta felaktigt avdrag för k o in m u n alska

11 o c h sjukförsäkringsavgift. Förslaget tillstyrks i denna

del uttryckligen av bl. a. kammarrätten, riksrevisionsverket och riksskattenämnden.

Länsstyrelsen i Södermanlands län uttalar emellertid tvek
-

samhet över förslaget på denna punkt.

Taxeringsnämndernas ordförande torde numera i allmänhet begagna sig

av möjligheten att kontrollera nämnda avdrag genom jämförelse med föregående

års debiteringslängd. Fel beträffande avdrag av dessa slag torde därför

numera vara relativt sällsynta. Det kan salunda ifragasattas, om forslaget

i denna del har någon egentlig uppgift att fylla.

Även länsstyrelsen i Jämtlands län ifrågasätter om den utvidgning av

skattskyldigs möjlighet att erhålla rättelse som förslaget innebär bör gälla

avdrag för kommunalskatt och sjukförsäkringsavgift. Enligt gällande ratt,

påpekar länsstyrelsen, erfordras för att vinna rättelse av sådana avdrag

efter den ordinarie besvärstidens utgång att besvärsrätt föreligger enligt

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1965 25

100 § första stycket 6) taxeringsförordningen, dvs. bl. a. att den skattskyldige

taxerats till belopp som är väsentligt för högt.

Centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden gör följande uttalande.

Förslaget får till följd att skattskyldig, som väljer att liksom hittills söka

lattelse genom besvär i särskild ordning lios prövningsnämnd, inte får rättelse,

medan skattskyldig, som vänder sig direkt till lokal skattemyndighet,

far det. Nämnden har velat fästa uppmärksamheten på denna skiljaktighet

och anser att i princip överensstämmelse bör råda på denna punkt. Nämnden

vill emellertid i detta sammanhang framhålla, att det processuella läget

för den skattskyldige framdeles eventuellt kan bli ett annat vid anförande

av besvär i särskild ordning på grund av felaktigt yrkat skatteavdrag.

Giunden till att f. n. särskild besvärsrätt endast föreligger i de fall,

skatteavdrag inte yrkats med något belopp, torde nämligen vara den att

taxeringsnämnden genom att ha tillgång till i 17 § taxeringskungörelsen

omförmälda handlingar bort märka, att skattskyldig i vart fall varit berättigad

till avdrag med något belopp. De rätta skattebeloppen framgår

däremot inte av dessa handlingar. Därest taxeringsnämnden framdeles direkt

i taxeringsmaterialet genom taxeringsavierna kommer att ha tillgång

till de rätta skatte- och avgiftsbeloppen men trots detta underlåter att ändra

felaktiga avdrag, torde den skattskyldige kunna åberopa försummelse från

taxeringsmyndighets sida och därmed få särskild besvärsrätt enligt 100 §

första stycket 5) taxeringsförordningen.

Beträffande förslaget i vad det avser rättelse av felaktigt ortsavdrag

föreligger dels önskemål om inskränkningar i sådan rättelsemöjlighet och

dels avstyrkande av förslaget i denna del.

Kammarrätten anser att lokal skattemyndighet bör få rätta endast uppenbart

felaktiga ortsavdrag och felaktiga överföringar av ortsavdrag från

deklaration till taxeringslängd, vilket slags rättelse kan hänföras till överföringsfelen.

Kammarrätten anför som skäl för sin åsikt.

Frågor om rätt ortsavdrag är inte sällan föremål för tvist i taxeringsmål

och kan stundom fordra en ingående utredning. I fall där taxeringsnämnden

i deklarationen uttryckligen angett att skattskyldig skall tillgodoföras

visst ortsavdrag, förefaller det mindre sannolikt att sedermera till lokal

skattemyndighet inkomna anmärkningar mot ortsavdraget och därvid lämnade

upplysningar skulle ulan sådan utredning, som lämpligen bör ske

under medverkan av taxeringsintendent, berättiga till ändring" i taxeringsnämndens

beslut. Erforderliga upplysningar för beräkning av ortsavdra"

saknas ofta i deklarationen. Uteslutet är inte att taxeringsnämnden bestämt

oitsavdraget med ledning av sin lokalkännedom eller genom upplysningar,

om vilka inte lämnats uppgift i deklarationen. Dylika fall synes

inte lämpade för rättelse i den föreslagna ordningen.

Även riksskattenämnden anser att rättelse av ortsavdrag genom lokal

skattemyndighet bör få ske endast då fråga är om uppenbar felaktighet,

vilket bör framgå av författningstexten. Så kan enligt riksskattenämndens

uttalande vara fallet då taxeringsnämnden t. ex. inte observerat att en ensamstående

skattskyldig har hemmavarande barn. Är det åter tveksamt

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1965

huruvida barnet skall anses hemmavarande bör ärendet överlämnas till

taxeringsintendent.

Liknande uttalanden görs av länsstyrelserna i Södermanlands och Värmlands

län.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser sig inte kunna förorda att på

lokal skattemyndighet överlåts att helt självständigt besluta om höjda

ortsavdrag. Länsstyrelsen uttalar att en godtagbar lösning möjligen kan

erbjuda sig genom införandet av en obligatorisk skyldighet för lokal skattemyndighet

att innan rättelse vidtas delge taxeringsintendenten ändringsförslaget.

En sådan ordning synes också länsstyrelsen underlätta en avsevärd

utökning av det fält inom vilket lokal skattemyndighet skall kunna

meddela rättelser.

Länsstyrelsen i Hallands län framhåller att bestämmelserna om ortsavdrag

inte sällan är svåra att tillämpa och erinrar om att ändringar i

fråga om ortsavdrag ofta får följdverkningar beträffande bl. a. förvärvsavdrag

och avdrag för försäkringspremier. Länsstyrelsen anser det på grund

härav uteslutet att annan myndighet än prövningsnämnden skall få fatta

beslut i fråga om felaktigt ortsavdrag.

Möjlighet för lokal skattemyndighet att rätta andra slags felaktigheter

än sådana som avses i förslaget föreslås av flera remissinstanser.

Oftast avses därvid rättelse av felaktiga avdrag, såsom det s. k.

förvärvsavdraget, avdrag för tilläggspensionsavgift eller nedsatt skatteförmåga

samt s. k. schablonavdrag men även fel vid beräkning av garantibeloppets

storlek och felaktiga överföringar i deklaration berörs i sådana förslag.

Flera remissinstanser önskar att rättelsemöjligheten utsträcks till att

avse felaktiga överföringar till sammanfattningar i deklarationen. Till dessa

instanser hör riksskattenämnden, som uttalar att till misskrivning av teknisk

art, som lokal skattemyndighet bör ha möjlighet att rätta, också bör

hänföras felaktig överföring av belopp från deklarationsbilaga till huvudblankettens

sammanfattningar.

Liknande synpunkter anläggs av länsstyrelserna i Uppsala, Östergötlands,

Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län och Sveriges häradsskrivarförening.

Däremot anser länsstyrelsen i Jämtlands län att ifrågavarande rättelsemöjlighet

inte bör avse fel vid överföring från deklarationen till sammanställningen.

Länsstyrelsen anför som skäl härför, att dylika fel endast mera

sällan påtalas av de skattskyldiga. Rättelse av sådana fel bör förutsätta

medverkan av taxeringsintendent och prövningsnämnd (landskamrerare).

I fråga om utvidgning av rättelsemöjligheten uttalar kammarrätten, att

det med hänsyn till lokal skattemyndighets tillgång till fastighetslängder

ligger nära till hands att felaktigt uträknade procentavdrag och garanti
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 131 år 1965 2/

belopp rättas i samma ordning som felaktiga avdrag för kommunalskatt

och försäkringsavgifter.

Riksskattenämnden erinrar om att det skäl som föranleder ändring av

ortsavdraget även kan föranleda omprövning av förvärvsavdraget men anser

frågan om rättelse av förvärvsavdrag vara en sådan renodlad taxeringsfråga

som ej bör avgöras av lokal skattemyndighet.

Centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden anser däremot att felaktigt

förvärvsavdrag bör få rättas av lokal skattemyndighet. Enligt nämnden

bör detta vara en konsekvens av att rättelsemöjlighet införs beträffande

ortsavdraget, vars storlek för ensamstående ofta sammanhänger med förvärvsavdraget.

Vidare bör enligt nämndens åsikt lokal skattemyndighet få

rätta avdrag för tilläggspensionsavgift, som f. n. debiteras av sistnämnda

myndighet, samt avdrag för nedsatt skatteförmåga om det klart framgår att

avdraget beviljats av taxeringsnämnden.

Liknande synpunkter anförs av länsstyrelsen i Stockholms län.

Enligt länsstyrelsen i Östergötlands län torde den lokala skattemyndighetens

befogenhet att rätta förekommande felaktigheter böra betydligt utvidgas

för att man härmed skall kunna uppnå de fördelar, som uppenbarligen

ligger i ett förenklat rättelseförfarande i den ordning, som förslaget innebär.

Denna utvidgning bör enligt länsstyrelsens mening omfatta felaktigheter av

formell och teknisk natur såsom felöverföringar i deklarationen och felaktigheter

beträffande garantibelopp, tilläggspensionsavgift och förvärvsavdrag.

Länsstyrelsen i Jönköpings län uttalar att lokal skattemyndighet bör kunna

rätta även uppenbar felräkning i deklaration, garantibelopp som beräknats

felaktigt samt felaktighet i fråga om tilläggspensionsavgift och folkpensionsavgift.

Länsstyrelsen föreslår emellertid vittgående ändringar i departementspromemorians

förslag, innebärande bl. a. att utredningsfall skall underställas

taxeringsintendenten som skall besluta i vilken ordning rättelse

bör ske.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att möjlighet till rättelse

genom lokal skattemyndighet bör utvidgas till att avse förvärvsavdraget och

felaktigheter vid överföringen av belopp till sammanfattningarna på deklarationens

fjärde sida.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län, som förordar att taxeringsnämnd bör få

vidta behövliga rättelser, anför att om det i departementspromemorian

framställda förslaget skulle föredras tillämpningsområdet dock bör väsentligt

utvidgas.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län, som föreslagit att taxeringsintendenten

skall delges samtliga av lokal skattemyndighet ifrågasatta rättelsebeslut,

anser att — under förutsättning att sådant remissförfarande tillämpas —

lokal skattemyndighet bör få möjlighet att rätta alla uppenbara felräkningar,

misskrivningar och felaktiga längdföringar som föranlett en för hög

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1965

taxering. På samma sätt bör rättelse kunna ske av dubbeltaxeringar inom

ett och samma fögderi, felaktigt eller för högt upptagna garantibelopp för

fastigheter, oriktigt reducerade beskattningsbara förmögenheter m. m.

Föreningen Sveriges kronokamrerare anser att felaktighet vid överföring

av belopp till deklarationens sista sida samt beträffande avdrag för nedsatt

skatteförmåga bör kunna rättas av lokal skattemyndighet och föreslår vidare,

att sådan rättelse bör kunna äga rum av felaktiga schablonavdrag såväl

vid förvärvskälla som under allmänna avdrag samt av felaktighet beträffande

garantibelopp, avdrag för tilläggspensionsavgift och förvärvsavdrag.

Nämnda slag av rättelser bör enligt föreningen även kunna avse höjning av

taxering.

Sveriges häradsskrivarförening anser området för rättelsemöjligheten alldeles

för snävt tilltaget och anför.

Som exempel på vanligen förekommande fel av teknisk natur, som skulle

falla utanför ramen för rättelser enligt förslaget, kan nämnas.

1) Felaktighet, som endast gäller vid summeringen av sammanfattningen

till kommunal inkomstskatt.

2) Inkomst i en förvärvskälla eller summa allmänna avdrag har överförts

med fel belopp till sammanfattningen för taxering till statlig eller

kommunal inkomstskatt.

3) Garantibelopp har felräknats, uteglömts eller dubbelförts.

4) Felaktighet i fråga om avdrag för tilläggspensionsavgift.

5) Skattskyldig har dubbeltaxerats inom samma kommun. Fel av denna

art förekommer ofta vid förvärv av bostadsfastighet i samband med flytt
Vissa

ur rättssäkerhetssynpunkt stötande konsekvenser vid fastställandet

av den pensionsgrundande inkomsten, som det nuvarande taxeringsförfarandet

medför, skulle elimineras om även taxering, som blivit för låg till

följd av felräkning eller misskrivning, kunde rättas av lokal skattemyndighet.

Här kan anföras ett exempel, som belyser ett ofta förekommande fall.

I samband med uträknandet av den pensionsgrundande inkomsten för en

försäkrad upptäcker lokal skattemyndighet, att taxeringen för inkomst av

tjänst på grund av felräkning blivit 400 kr. för låg. Den pensionsgrundande

inkomsten fastställs i enlighet med den felaktiga taxeringen. Kfter besvär

av taxeringsintendenten rättas inkomsttaxeringen. Verkställd beräkning av

den pensionsgrundande inkomsten kan dock inte ändras, enär taxeringsandringen

föranleder avvikelse från nämnda beräkning med belopp understigande

500 kr.

RLF och Sveriges Lantbruks förbund uttalar att felaktighet beträffande

folkpensionsavgift och tilläggspensionsavgift bör kunna rättas i förenklad

ordning.

Den föreslagna tiden av tre år efter taxeringsåret inom vilken

lokal skattemyndighet skall äga rätta taxering har många remissinstanser

ansett vara för lång. Riksskattenämnden anser att den tid som föreslagits i

promemorian inte är tillräckligt motiverad och att anledning saknas att ut
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1965

29

sträcka tiden för rättelse längre än t. o. m. året efter taxeringsåret. Det torde

enligt riksskattenämnden närmast vara under taxeringsårets senare del

samt under första halvåret efter taxeringsåret som ett mer angeläget behov

föreligger att få felaktigheter i taxering varom här är fråga rättade av lokal

skattemyndighet.

Samma förslag framförs av länsstyrelsen i Jämtlands län.

Länsstyrelsen i Södermanlands län uttalar att rättelse av lokal skattemyndighet

inte bör ske efter utgången av februari månad näst efter taxeringsåret.

Även länsstyrelsen i Värmlands län anser att tiden för rättelsemöjligheten

bör utgå med februari månad efter taxeringsåret. Länsstyrelsen upplyser

bl. a.

Enligt nuvarande ordning i Värmlands län disponerar de lokala skattemyndigheterna

i länet endast över det sista årets deklarationer och detta

blott under tiden då taxeringsnämndsarbetet ej pågår. Deklarationerna

överlämnas omkring den 15 februari året efter taxeringsåret till taxeringsnämnderna

och dessa översänder efter taxeringsarbetets avslutande deklarationerna

direkt till länsstyrelsens taxeringssektion. Det har visat sig

av utrymmesskäl omöjligt och av andra skäl olämpligt, att lokal skattemyndighet

omhänderhar flera årgångar av deklarationer.

Länsstyrelsen i Jönköpings län erinrar om att taxeringsintendent får anföra

besvär hos prövningsnämnden över skattskyldigs taxering intill utgången

av april månad året efter taxeringsåret och anser det bl. a. på grund härav

tillräckligt att rättelse i nu avsedd ordning får ske om felaktigheten kommit

till den lokala skattemyndighetens kännedom före utgången av april

månad efter taxeringsåret. Länsstyrelsen anför som ytterligare skäl härför.

De flesta fel av här ifrågavarande art torde upptäckas antingen under

tiden mellan taxeringsarbetets avslutande och debetsedlarnas utsändande

eller i samband med att den skattskyldige emottagit debetsedeln. Den förstnämnda

gruppen felaktigheter torde framkomma företrädesvis i samband

med ATP-granskningen, den granskning som verkställs av taxeringarna för

skattskyldiga med överskjutande preliminär skatt (överskottsförteckningarna)

eller eventuell generell granskning av vissa taxeringsdistrikL Det bör

eftersträvas, att på detta stadium upptäckta fel rättas, innan debetsedlarna

å slutlig skatt utsänds. De fel som framkommer i samband med att de

skattskyldiga erhållit debetsedlarna å slutlig skatt, bör om möjligt rättas så

snart, att de ifrågavarande skattskyldiga inte behöver erlägga kvarstående

skatt med felaktigt belopp.

Efter kvarskatteuppbörden i mars månad upptäckta fel av bär ifrågavarande

slag torde åtminstone vad länen beträffar uppgå till ett jämförelsevis

litet antal, varför de i detta sammanhang inte torde böra tillmätas alltför

stor betydelse. Slutligen torde hänsyn inte behöva tas till de jämförelsevis

fåtaliga anmälningar om fel i taxering som ett par år efter taxeringsårets

utgång görs av riksrevisionsverket.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1965

Länsstyrelserna i Gävleborgs och Västerbottens län anser att tiden inom

vilken rättelse i föreslagen ordning skall kunna ske bör begränsas till utgången

av juni månad året efter taxeringsåret.

Frågan om kom m unikation mellan lokal skattemyndighet och

taxeringsintendenten har föranlett vissa förslag och uttalanden från remissinstanser.

Länsstyrelsen i Värmlands län ifrågasätter om ej framställning om rättelse,

som lämnas till lokal skattemyndighet, i förekommande fall bör överlämnas

till prövningsnämnden i stället för, som i promemorian föreslås, till

taxeringsintendenten. Länsstyrelsen ifrågasätter vidare om ej skriftlig framställning

som inte kan bifallas av lokal skattemyndighet skall överlämnas

till prövningsnämnden och likställas med besvär samt anses ha inkommit

till prövningsnämndens kansli redan då den ingivits till lokal skattemyndighet.

Som skäl för detta förslag anför länsstyrelsen.

Det har givetvis sin betydelse om överlämnandet skall ske till prövningsnämnden

eller taxeringsintendenten. En skattskyldig, som vill få sin taxering

ändrad, anför t. ex. ej besvär över taxeringen utan inger i stället en

framställning om ändring av taxeringen till lokal skattemyndighet i tro att

denne skall vidtaga den önskade rättelsen. Om emellertid den lokala skattemyndigheten

ej bifaller framställningen eller — i enlighet med vad som angivits

i förslaget till lagtext — överlämnar densamma till taxeringsintendenten

och denne ej kan finna att något skäl till ändring av taxeringen föreligger,

kan den skattskyldige ha försuttit sina möjligheter att få taxeringen

prövad genom besvär i vanlig ordning. Särskilt om den skattskyldige ingivit

sin framställning till lokal skattemyndighet inom den tid, som är stadgad

för anförande av besvär, ter sig ett sådant resultat stötande. När det

blir allmänt känt att taxeringar kan ändras på ett enkelt och snabbt sätt genom

lokal skattemyndighets försorg, måste man räkna med att dylika komplikationer

kan uppstå.

Liknande synpunkter framförs av länsstyrelsen i Jämtlands län.

Länsstyrelsen i Södermanlands län — som anser att rättelsemöjligheten

bör begränsas till uppenbara felräkningar och felöverföringar — uttalar följande,

som berör förevarande frågeställning.

Det föreligger framför allt ur de skattskyldigas synpunkt ett klart behov

av att möjligheter skapas att förenkla förfarandet vid rättelse av uppenbara

felaktigheter vid taxeringen. Ett system med två myndigheter med befogenhet

att ändra en taxeringsnämnds beslut synes dock inte vara helt utan olägenheter.

Så kan det exempelvis inträffa, att utredning i taxeringsärende

avseende en och samma skattskyldig samtidigt verkställs av såväl taxeringsintendent

som lokal skattemyndighet, varvid dessa myndigheter kan

komma att fatta olika beslut i fråga om samma taxering. Komplikationer

av sådant och annat oförutsett slag kan uppenbarligen i någon mån förta

verkan av den förenkling, som avsetts med förslaget.

Länsstyrelsen i Hallands län anser som tidigare nämnts att endast längdföringsfel

bör kunna rättas av lokal skattemyndighet. Länsstyrelsen anser

det angeläget att allmänheten därutöver bereds möjlighet att formlöst an
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj. ts proposition nr 131 år 1965

mäla även andra uppenbara felaktigheter och att erhålla rättelse i nära anslutning

härtill. Om ordningen för sådana rättelser anför länsstyrelsen.

Detta bör kunna ske på så sätt, att den lokala skattemyndigheten uppsätter

förslag till taxeringsintendentsyrkanden exempelvis i anslutning till en

skattskyldigs anmälan om fel, vid granskning i samband med ATP-arbete

eller eljest då fel uppmärksammats. Förslagen kan i många fall upprättas i

torm av förteckningar (stegar), som successivt översänds till taxeringsintendenten.

Den lokala skattemyndigheten bör i anslutning härtill dessutom

medges rätt att meddela anstånd utan taxeringsintendentens hörande.

Mål av hithörande slag bör handläggas av prövningsnämnden med förtur.

Fördelarna med ett sådant system är flera. Antalet instanser behöver inte

utökas, rättssäkerheten blir bättre och gällande rutiner lämnas i stort sett

oförändrade.

Länsstyrelsen i Jönköpings län föreslår ett förfarande, som innebär att

taxeringsintendents medverkan i rättelseärende hos lokal skattemyndighet

blir obligatorisk om rättelsen innebär höjning av taxering och även eljest i

mera komplicerade fall.

Enligt länsstyrelsens förslag skall i sådana rättelseärenden, som lokal

skattemyndighet översänt till taxeringsintendenten, denne avgöra om rättelse

bör ske genom beslut av den lokala skattemyndigheten eller om det

upptäckta felet bör rättas av prövningsnämnden i samband med prövning

av besvär av taxeringsintendenten. Skall rättelse ske genom lokal skattemyndighet

skall enligt förslaget till denna myndighet från taxeringssektionen

översändas blankett med rätt taxering ifylld och med påtecknat yttrande

av taxeringsintendenten att rättelse bör ske på angivet sätt.

Ett förfarande av liknande slag som det sist redovisade förordas av länsstyrelsen

i Västernorrlands län som härom anför bl. a.

I förslaget synes ej tillräckligt ha beaktats det starka krav på samordning

som föreligger mellan rättelser, påkallade av lokal skattemyndighet,

och sådana justeringar som föranleds av granskningsarbetet på Taxeringssektionen

och som utmynnar i besvär från taxeringsintendentens sida. Vid

den eftergranskning, som sker å taxeringssektionen, prövas taxeringarna ur

såväl teknisk som saklig synpunkt. Det är självfallet av största vikt _ ej

minst ur den skattskyldiges synpunkt — att alla felaktigheter, formella

såväl soin materiella, samtidigt blir rättade och detta oavsett om de medför

sänkning eller höjning av taxeringen.

Promemorians författningsförslag innehåller beträffande underrättelse

om vidtagen rättelse en hänvisning till bestämmelserna i 92 § taxcnngsförordningen,

som avser delgivning av prövningsnämnds beslut. Länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus lön anser att lokal skattemyndighets skyldighet

att underrätta enskild part bör inskränkas till det fall då rättelsen

saett sedan debetsedel uttärdats. Enligt länsstyrelsens mening är det nämligen

onödigt att underrätta skattskyldig om nedsättning av hans taxering

om han inte fatt debetsedel och salunda saknat kännedom om den för höga

taxeringen. Länsstyrelsen anför vidare om denna punkt i förslaget.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1965

Beträffande den föreslagna skyldigheten för lokal skattemyndighet att

underrätta taxeringsintendenten må framhållas, att taxeringsintendenten

har begränsade möjligheter alt granska underrättelser av detta slag. Ärendena

är vidare av så rutinmässig beskaffenhet att de egentligen inte skulle

behöva underkastas någon efterhandsgranskning. Lokal skattemyndighets

beslut om rättelse i taxeringslängden är emellertid ett enmansärende. Det

kan därför antas, att förslaget om taxeringsintendentens underrättande betineas

av kontrollhänsyn. Behovet av kontroll kan därför inte förbigås. Sälskilt

bör observeras, att lokal skattemyndighet enligt 113 § regeringsformen

ej torde kunna ställas till ansvar för oriktigt beslut avseende rättelse av

taxering. Som redan nämnts bereder emellertid det föreslagna underrattelseförfarandet

knappast möjlighet för taxeringsintendenten att inom länsstyrelsen

verkställa någon effektiv kontroll av beslutet, såvida inte taxeringsintendenten

rekvirerar samtliga handlingar i ärendet. En dylik procedur

medför å andra sidan betydande arbetsbelastning för taxeringsintendenten

vilket innebär att värdet av reformen måste minska. En möjlig utväg

synes här vara, att lokal skattemyndighet åläggs föra ett särskilt diarium

angående av myndigheten vidtagna rättelser. Detta diarium bor ha en

praktisk uppläggning och bör innehålla tydlig redogörelse för rättelserna.

Det får sedan ankomma på taxeringsintendenten att själv eller genom honom

underställd personal stickprovsvis kontrollera riktigheten av lokal

skattemyndighets beslut i ärenden av detta slag. Sådana stickprov bör även

ifrågakomma vid de årliga inventeringar, som skall verkställas enligt 9 §

häradsskrivarinstruktionen och 4 § kronokamrerarkungörelsen.

Beträffande besvär över beslut om rättelse uttalar länsstyrelsen

i Gävleborgs län, att rättelse genom lokal skattemyndighet måste anses vara

ett särskilt institut och att lokal skattemyndighet blir en instans i vissa

taxeringsfrågor. På grund därav bör enligt länsstyrelsens mening särskilda

regler gälla för besvär över sådana beslut.

Beträffande inplaceringen i taxeringsfor ordningen av

den föreslagna bestämmelsen om rättelse anför riksskattenämnden.

Bestämmelserna om rättelse av taxering i nu föreslagna ordning bör —

då rättelse av taxering är att anse som ett självständigt rättsinstitut införas

i en särskild paragraf, förslagsvis i en ny 126 a §. Med hänsyn till

nämndens inställning, att rättelse inte må ske efter utgången av året nast

efter taxeringsåret, samt vad nämnden i samband därmed anfört kommer

bestämmelserna, därest nämndens mening godtas, att sakna den i promemorian

angivna anknytningen till 126 §.

Centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden uttalar i denna fråga.

Det kan ifrågasättas, om inte bestämmelserna om rättelse av taxeringsnämnds

beslut bör införas under avdelningen »IX Om besvär över taxeringsnämnds

beslut» i taxeringsförordningen, lämpligen då som ett forsta

moment i 73 §. Rent systematiskt synes rättelseförfarande bora regleras iore

besvär sförfarandet; jfr motsvarande bestämmelser beträffande rättelse av,

resp. besvär över prövningsnämnds beslut samt rättelse resp. kesvärsbestämmelserna

i uppbördsförordningen. Härjämte undanröjs den tveksamhet,

som möjligen kan uppkomma med den föreslagna författmngstex
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1965

tens placering i taxeringsförordningen, huruvida lokal skattemyndighet

skall äga rätta ett av taxeringsmyndighet begånget fel, vilket av förbiseende

eller av annan orsak inte blivit beaktat av prövningsnämnden vid

prövning besvärsvägen av skattskyldigs taxering.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län anför, att teknisk rättelse genom lokal

skattemyndighet måste anses som ett tillrättaläggande, som författningsenligt

ankommit på taxeringsnämnd men som av någon anledning inte verkställts.

Länsstyrelsen anser därför att bestämmelser i ämnet av systematiska

skäl bör inflyta i taxeringsförordningen under ett särskilt kapitel,

förslagsvis ett kapitel VIII A.

Departementschefen

Frågan om ett förenklat förfarande vid rättelse av taxering som taxeringsnämnd

beslutat har tidigare diskuterats. Skattelagssakkunniga föreslog i sitt

betänkande »Förslag till effektivare taxering» (SOU 1954: 24) att taxeringsnämnd

under taxeringsåret skulle ha rätt att uppta av nämnden tidigare

under året åsatt taxering till förnyad handläggning. En dylik ordning avvisades

av 1955 års taxeringssakkunniga i deras betänkande »Ändrad taxeringsorganisation»

(SOU 1955: 51). Det framhölls, att antalet ändringar av

taxeringar under den föreslagna senare perioden av taxeringsnämnds arbete

kunde bli så stort att situationen skulle bli förvirrande för debiteringsmyndigheterna,

att omprövning av skattskyldigas taxeringar skulle skapa ett

nytt irritationsmoment samt att ett förfarande som det föreslagna skulle

kunna leda till en sammanblandning av taxeringsnämndens och prövningsnämndens

uppgifter. I stället förordade taxeringssakkunniga att möjlighet

infördes för ordföranden i prövningsnämnd att ensam avgöra besvär som

endast avsåg rättelse av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende

eller som biträtts av motpart. Bestämmelse härom finns nu i 87 §

taxeringsförordningen.

Jag vill vidare erinra om att till 1958 års riksdag framlades två likalydande

motioner i förevarande fråga (I: 22 och II: 27). Motionärerna hemställde

om sådan ändring i taxeringsförordningen alt lokal skattemyndighet tillerkändes

befogenhet att rätta uppenbara felaktigheter i taxeringar som

taxeringsnämnd åsatt. Det ifrågasattes i motionerna, om bestämmelsen i

87 § taxeringsförordningen om rätt för ordförande i prövningsnämnd att

ensam avgöra vissa mål någonsin skulle komma att få den praktiska betydelse

som man eftersträvat. Orsaken härtill skulle bl. a. vara, att taxeringsintendenten

tvingades motverka bestämmelsens syfte av förenkling, enär

han inte kunde underlåta att beträffande löpande års taxering granska taxeringen

i dess helhet, alltså även ur andra synpunkter än med avseende på

den påvisade uppenbara felaktigheten. Frågan om förenklad rättelse borde

därför lösas efter andra riktlinjer och det syntes motionärerna ligga närmast

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1965

till hands att i vissa avseenden överflytta nyssnämnda befogenhet för ordföranden

i prövningsnämnd till lokal skattemyndighet. Bevillningsutskottet

(BevU 1958:35) hemställde att motionerna inte måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd. Utskottet ville inte bestrida att den i motionerna skisserade ordningen

skulle kunna medföra vissa fördelar framför allt i form av eu snabb

handläggning av de ärenden i vilka fel upptäcktes i samband med utskrivande

av debetsedlarna. Utskottet framhöll emellertid vissa nackdelar med det

föreslagna systemet. Sålunda skulle instansordningen brytas och fara för

kompetenskonflikter lätt uppkomma. I de ofta förekommande fall då häradsskrivaren

eller kronokamreraren var ordförande i taxeringsnämnd skulle genomförandet

av motionärernas förslag enligt utskottet innebära att det av

statsmakterna avvisade systemet med självrättelse infördes på en omväg. Utskottet

ansåg det inte lämpligt att innan någon som helst erfarenhet vunnits

av hur systemet med rättelse av misstagstaxeringar o. d. genom beslut

av ordföranden i prövningsnämnd skulle komma att fungera genomföra en

sådan åtgärd som den i motionerna föreslagna. Riksdagen följde utskottets

förslag.

De motioner jag berört syftade till att åstadkomma ett förenklat förfarande

för rättelse av sådana felaktigheter i taxeringar som uppstått genom

uppenbara misstag av taxeringsnämnd. Bevillningsutskottets invändningar avsåg

bl. a. att erfarenhet av systemet med rättelse genom beslut av ordföranden

i prövningsnämnd borde avvaktas innan ett förslag enligt motionerna

genomfördes. Vad jag tidigare anfört torde visa att det finns behov av bestämmelser

som ytterligare underlättar förfarandet vid rättelse av uppenbara

taxeringsfel. Detta har allmänt vitsordats av remissinstanserna. Även

de instanser som avstyrkt det remitterade förslaget har uttalat, att det nuvarande

besvärsförfarandet är onödigt omständligt när rättelse av uppenbara

taxeringsfel skall vidtas. Ehuru avsevärd förenkling uppnåtts genom

att ordföranden i prövningsnämnd kan avgöra s. k. enmansmål är enligt

min mening även sistnämnda förfarande alltför omständligt och tidskrävande

i fråga om rättelse av helt uppenbara taxeringsfel. Jag förordar

därför bestämmelser i syfte att ytterligare förenkla förfarandet vid rättelse

a\ taxeringsfel som här avses. Ett sådant nytt rättelseförfarande innebär

inte att behovet att avgöra mål i prövningsnämnden såsom enmansmål bortfaller.

De invändningar som särskilt länsstyrelsen i Malmöhus län anfört mot

det remitterade förslaget synes mig inte ha den tyngd att de bör hindra en

omedelbar reform på grundval av promemorians förslag. Bestämmelserna

om restitution, ränteberäkning m. m., som enligt länsstyrelsen måste överses

om det föreslagna förfarandet införs, synes utan att de ändras bli tilllämpliga

i fall av omdebiteringar på grund av rättelse som nu avses. Länsstyrelsens

förslag att rättelse genom ett förenklat förfarande bör kunna

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj. ts proposition nr 131 ur 1965

företas endast beträffande felaktigheter som upptäcks före debiteringslängdens

färdigställande kan jag inte tillstyrka, främst av det skälet att åtskilliga

fel upptäcks först av de skattskyldiga, nämligen sedan de erhållit debetsedeln

på slutlig skatt vilket vanligen sker i december taxeringsåret. Stockholms

stads uppbördsverk, som avstyrker förslaget för Stockholms del, uttalar

att det nuvarande förfarandet därstädes vid rättelse av uppenbara felaktigheter

utformats så att rättelseförfarandet i dess helhet inte behöver ta

längre tid än 15 å 20 dagar. Mitt intryck av den beskrivning som uppbördsverket

lämnat av gången i rättelseärende är emellertid, att tiden för rättelsens

genomförande skulle kunna förkortas ytterligare om rättelseärendet

inte behövde behandlas av taxeringsintendenten och — såsom enmansmål

— av skattedirektören.

Jag kan inte biträda de förslag som framförts från ett par remissinstanser

om att rättelse i förenklad form bör ankomma på taxeringsnämnden under

en period på hösten eller alternativt på vederbörande taxeringsnämndsordförande

eller kronoombud. Båda förslagen innebär en omgång genom

att rättelseärende måste översändas från den lokala skattemyndigheten till

taxeringsnämnden. Det är i regel den lokala skattemyndigheten som antingen

själv observerat felaktigheten eller erfarit den av den skattskyldige

eller taxeringsintendenten. Därtill kommer att nämnda taxeringsnämndsledamöter

kan vara svåranträffbara eller eljest förhindrade att omgående

handlägga ärendet. Ett sådant rättelseförfarande skulle bli alltför begränsat

genom att rättelse ej skulle kunna vidtas efter taxeringsårets utgång. Ej heller

skulle sjdtet att få ett snabbt rättelseförfarande i samma utsträckning

uppnås om rättelse, såsom föreslagits i ett remissyttrande, skulle beslutas

av prövningsnämndens ordförande på yrkande av lokal skattemyndighet.

Såsom framhållits i vissa remissyttranden skulle rättelse av taxeringsfel

genom lokal skattemyndighets försorg lätta arbetsbördan för såväl länsstyrelsernas

taxeringssektioner som kanslierna hos prövningsnämnderna. För

de lokala skattemyndigheterna skulle huvudparten av rältelseärendena infalla

under en tidsperiod, som är gynnsam med hänsyn till arbetsbelastningen

hos dessa myndigheter, nämligen under senare halvåret. Av remissyttrandet

trån centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden framgår vidare att

rättelse genom lokal skattemyndighets försorg ligger i linje med vad som

kommer att föreslås beträffande lokal skattemyndighets uppgifter efter

ADB-syslemcts införande inom folkbokförings- och uppbördsväsendet.

Avsikten är att lokal skattemyndighet skall biträda taxeringsnämnderna

med bl. a. kontroll av allmänna avdrag, kontrollräkning av deklarationerna

och möjligen även kontroll av orts- och förvärvsavdragen. .lag anser

detta tala för att lokal skattemyndighet redan nu tilläggs möjlighet alt självständigt

rätta vissa uppenbara taxeringsfel. Erfarenheterna av sådant förfarande

torde bli av värde vid det slutliga övervägandet av vilka uppgifter

som bör tilläggas lokal skattemyndighet i samband med ADB-systemets in
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1965

förande inom uppbördsväsendet. Å andra sidan bör omfattningen av ett sådant

rättelseinstitut utformas med en viss återhållsamhet. Endast sådana

rättelsegrunder bör införas som det föreligger verkligt behov av enligt vad

erfarenheten utvisat.

Av det sagda framgår att jag anser mig kunna förorda att lokal skattemyndighet

får befogenhet alt rätta vissa uppenbara felaktigheter i taxering.

Den lokala skattemyndigheten hör emellertid inte på grund av sådan

befogenhet bli eu ny instans i skatteprocessen. Rättelseförtarandet bör utformas

som en ersättning för självrättelse från taxeringsnämnds sida av

dess beslut. Såsom föreslagits i departementspromemorian bör rättelseförfarandet

avse endast taxering som beslutats av taxeringsnämnd.

I fråga om vilka slags felaktigheter, som rättelsemöjligheten bör avse, föreligger

skilda meningar hos remissinstanserna. Enligt min mening bör den

ledande synpunkten vid lösningen av denna fråga vara den, att rättelseinstitutet

skall ha i stort sett samma karaktär som den självrättelse av uppenbara

felaktigheter som f. n. tillkommer prövningsnämnd. Institutet bör

som jag redan framhållit ses som en ersättning för den möjlighet till självrättelse

som taxeringsnämnd sannolikt skulle ha ägt om den vore ett permanent

organ. Jag instämmer i vad ett antal remissinstanser uttalat, att

rättelsemöjlighet ej bör föreligga för lokal skattemyndighet om utredning

härför erfordras i form av yttrande från taxeringsintendent. Rättelsegrunderna

bör klart preciseras, såsom också skett i promemorians förslag.

En typ av uppenbara felaktigheter av särskilt kvalificerat slag utgör de

fel som har direkt samband med längdföringen. Taxering som beslutats av

taxeringsnämnd kan ha längdförts med felaktiga belopp eller med felaktig

anteckning beträffande skatteberäkningen eller helt underlåtits, t. ex. genom

att deklaration inte kommit längdförande myndighet till handa. Vidare

kan taxering ha införts på fel skattskyldig eller förts på mer än en

skattskyldig i taxeringslängd. F. n. kan dylika fel rättas endast genom besvär.

För skattskyldig som avlämnat ifrågavarande deklaration innebär sådan

felaktighet en irriterande olägenhet bl. a. på grund av att överskjutande

skatt inte kan återbetalas innan prövningsnämnden beslutat om rättelse. I

de härvid ofta förekommande fall att beslut inte kan meddelas i sådan tid

att debetsedel föreligger före den 15 februari kan den skattskyldige inte

göra de allmänna avdrag i deklarationen som debetsedeln ger besked om.

Jag förordar att myndighet som handhaft längdföringen — som för taxering

av vissa skattskyldiga vanligen ej är lokal skattemyndighet utan länsstyrelsen

varom mer i det följande -— skall kunna besluta om rättelse av

längdföringsfel. Sådan rättelse kan givetvis innebära höjning av den taxering

som införts i längden. Mot detta kan inte göras någon rimlig invändning

eftersom taxeringsnämnden beslutat den taxering som införs i läng
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1965 37

den vid rättelse.. Flera remissinstanser har föreslagit obegränsad möjlighet

för lokal skattemyndighet att rätta längdföringsfei.

Att såsom några remissinstanser föreslagit begränsa rättelsemöjligheten

till rena längdföringsfei skulle betydligt motverka avsikten med rättelseförtarandet

att tjäna allmänhetens intresse av snabb rättelse av uppenbara

misstag. När det gäller att bedöma i vad mån andra felaktigheter än längdföringsfei

bör kunna rättas genom ett förenklat förfarande bör emellertid

hansyn tas till att lokal skattemyndighet oftast inte är längdförare för de

särskilda taxeringsnämnder som taxerar juridiska personer och att deklarationerna

för sistnämnda slags skattskyldiga — som upptas i de s. k. Boch

C-langderna — i regel inte förvaras hos lokal skattemyndighet. På grund

härav synes det kunna ifrågasättas om det skulle medföra någon förenkling

att låta det i departementspromemorian föreslagna förfarandet avse fel vid

taxering av juridiska personer. Ett sådant förfarande torde ha sin praktiska

betydelse huvudsakligen för fysiska personer och dödsbon, för vilka felaktigheter

varom här är fråga kan få en synnerligen besvärande verkan särskilt

när felet gäller ortsavdraget. Jag anser därför att möjlighet att rätta

andra fel än längdföringsfei enligt ett enklare förfarande skall avse endast

taxering som åsatts fysisk person eller dödsbo. Dessa skattskyldiga upptas

i A-längden, som skall föras av lokal skattemyndighet. I likhet med ett par

remissinstanser anser jag det saknas behov av förenklat rättelseförfarande

beträffande fastighetstaxering.

Det väsentligaste skälet för att det föreslagna förfarandet skall införas

bör vara de skattskyldigas intresse att för hög taxering kan rättas snabbt.

Jag kan därför inte biträda förslaget från några remissinstanser att lokal

skattemyndighet, även när det inte är fråga om längdföringsfei, bör kunna

vidta rättelse som medför höjning av taxering. Lokal skattemyndighet skulle

i sådana fall framstå som en särskild taxeringsinstans. Jag anser det däremot

beratligat att rättelse bör kunna avse vissa uppenbara felaktigheter

som orsakat för låg taxering om samtidigt förekommer sådana felaktigheter

som verkar i motsatt riktning. Det torde ligga i de skattskyldigas intresse

att rättelse kan ske i sådana fall, eftersom ärendet eljest måste hänskjutas

till prövningsnämnden. Den taxering som taxeringsnämnden åsatt bör

emellertid enligt min mening vara den ram inom vilken rättelse skall kunna

ske. Det sagda innebär inte att lokal skattemyndighet bör vara skyldig att

granska deklarationen i detalj innan den meddelar rättelse av iakttagen felaktighet.

I fråga om felräkningar och felöverföringar av belopp synes promemorians

förslag vara alltför begränsat. Jag anser i likhet med flera remissinstanser

att rättelseförfarandet bör avse alla slags uppenbara felräkningar i

deklaration och även andra felöverföringar vid taxeringen än sådana som

förekommit vid längdföringen.

3f Jiihanq till riksdagens protokoll 1065. 1 samt. Nr 131

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1965

Det är enligt min mening särskilt angeläget att felaktigt avdrag för kommunalskatt

och sjukförsäkringsavgift kan rättas i den föreslagna ordningen.

Uppgift om det belopp varmed sådana skatter och avgifter debiterats är

i regel tillgänglig för den lokala skattemyndigheten. I ett stort antal fall

skall dessutom avdragen beräknas schablonmässigt. Bl. a. kommer detta att

gälla avdrag för kommunalskatt i vissa fall efter ett genomförande av den i

prop. 1965: 14 föreslagna schabloniseringen av kommunalskatteavdraget.

Jag förordar vidare att rättelseförfarandet skall omfatta avdrag för folkpensionsavgift,

i den mån sådant avdrag får göras övergångsvis, och för tillläggspensionsavgift,

vilka avgifter framgår av verkställd debitering.

Några remissinstanser avstyrker att lokal skattemyndighet skall få rätta

felaktiga ortsavdrag. De remissinstanser som tillstyrkt att så bör kunna

ske har allmänt understrukit att rättelse i den ordning som föreslagits bör

avse endast uppenbart felaktiga ortsavdrag. Med hänsyn till avsikten med

det föreslagna rättelseinstitutet anser jag det ofrånkomligt att det bör omfatta

rättelse av ortsavdrag. Rättelse av sådana felaktigheter som oftast drabbar

taxeringen av ensamstående skattskyldiga med barn, nämligen just

fel i fråga om ortsavdragets storlek, skulle eljest falla utanför ett förenklat

rättelseförfarande. Däremot vill jag instämma i uttalandena att rättelse bör

kunna ske endast av uppenbart felaktiga ortsavdrag. Såsom riksskattenämnden

preciserat denna fråga bör rättelse i den föreslagna ordningen

kunna ske t. ex. om taxeringsnämnd inte observerat att en ensamstående

skatlskyldig har hemmavarande barn men inte om nämnden ansett alt barnet

inte kan anses som hemmavarande. Jag vill vidare erinra om det lallet

att taxeringsnämnd väl ansett barnet vara hemmavarande men tiots detta

av förbiseende medgett endast det lägre ortsavdraget. Givetvis böi rättelse

i förenklad ordning kunna ske även i sistnämnda fall.

lin remissinstans har föreslagit att skyldighet skall åligga lokal skattemyndighet

att höra taxeringsintendent över ändringsförslag beträffande

oi tsavdrag. Jag kan inte biträda detta förslag. Det skulle medföra att handläggningen

av rättelseärende tördröjs. Ett sadant förfarande äi för öviigt

oförenligt med principen att rättelsemöjligheten skall ersätta självrättelse

från taxeringsnämnds sida. Det kan enligt min mening dock vara påkallat

att särskilt i fråga om rättelse av ortsavdrag höra taxeringsnämndsordföranden.

Till denna fråga ämnar jag återkomma i specialmotiveringen.

Med den av mig förordade begränsningen av lokal skattemyndighets möjlighet

att rätta felaktiga ortsavdrag synes de invändningar som anförts

gentemot förslaget härom ha beaktats. Såsom framhållits i remissyttrandena

medför skälen för höjning av ortsavdrag ej sällan att nedsättning av

taxeringen även bör ske genom tillämpning av bestämmelserna om förvärvsavdrag.

Det synes mindre lämpligt, om lokal skattemyndighet först

meddelar beslut om förhöjt ortsavdrag och taxeringsintendenten därefter

hos prövningsnämnden yrkar ytterligare nedsättning av taxeringarna på

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj. ts proposition nr 131 år 1965

grund av rätten till förvärvsavdrag. Enligt min mening bör en sådan situation

förebyggas genom att lokal skattemyndighet får möjlighet att rätta

förvärvsavdrag av uppenbart felaktig karaktär. Med hänsyn till bl. a. att

vissa ensamstående skattskyldiga har rätt till avdrag för försäkringspremier

med samma belopp som gifta bör rättelsemöjligheten avse även sådant

avdrag.

Flera remissinstanser anser att lokal skattemyndighet bör få rätta felaktiga

s. k. procentavdrag och garantibelopp med hänsyn till att skattemyndigheten

har tillgång till fastighetslängder. De fel som här åsyftas kan uppkomma

genom att felaktigt taxeringsvärde läggs till grund för beräkningen,

eftersom rena räknefel framgår utan tillgång till fastighetslängd. Felaktigheter

som uppstått genom att felaktigt taxeringsvärde angetts i självdeklaration

eller eljest tillämpats av taxeringsnämnd synes lämpligen böra rättas

genom förenklat förfarande. Jag föreslår att rättelseförfarandet får avse sådana

felaktigheter.

Ytterligare felaktigheter som enligt min mening bör omfattas av ett förenklat

rättelseförfarande är sådana som avser s. k. schablonavdrag. Hit hör

bl. a. förbisett 100-kronorsavdrag vid inkomst av tjänst eller utebliven avrundning

av avdrag från inkomst av tjänst samt extra avdrag vid inkomst

av kapital eller annan fastighet.

Jag kan inte förorda vad en remissinstans föreslagit om att lokal skattemyndighet

bör få rätta varje felaktighet som har direkt samband med fastställande

av pensionsgrundande inkomst. Införandet av sådan rättelsegrund

skulle leda till att lokal skattemyndighet framstår som en särskild instans

i taxeringsprocessen, vilket inte, som förut understrukits, är avsikten med

de nu ifrågasatta bestämmelserna. I detta sammanhang vill jag påpeka, att

rättelse av taxering som vidtas sedan taxeringen införts i längden givetvis

får anses vara en sådan taxeringsändring som avses i 2 § förordningen den

18 december 1959 (nr 551) angående beräkning av pensionsgrundande inkomst

enligt lagen om allmän försäkring.

En del av de önskemål som remissinstanser framfört i fråga om utvidgning

av lokal skattemyndighets rättelsemöjlighet enligt förslaget i departementspromemorian

har tillgodosetts genom de förslag jag nu framlagt. Till

dessa önskemål hör befogenhet att rätta felaktig överföring av belopp i deklaration.

Som felaktig överföring från deklaration till taxeringslängd bör

anses felaktig längdföring av avdrag för nedsatt skatteförmåga, som taxeringsnämnd

beslutat medge.

Jag anser liksom ett antal remissinstanser att den i departementspromemorian

föreslagna tiden inom vilken rättelse bör kunna ske (tre år efter

taxeringsåret) är onödigt lång med hänsyn till syftet med de föreslagna

bestämmelserna och även olämplig på grund av att deklarationer inte förvaras

hos lokal skattemyndighet under så lång tid. Som eu remissinstans

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1965

påpekat torde felaktighet som nu är i fråga endast undantagsvis upptäckas

efter kvarskatteuppbörden i mars månad. Till detta kommer att tidrymden

för rättelse bör bestämmas så, att rättelseförfarandet smidigt inpassas

i den nuvarande ordningen för anförande av besvär över taxering. I de fall

då rättelse vägras efter framställning av skattskyldig — t. ex. därför att

felaktighet föreligger som inte kan rättas i den föreslagna ordningen —

bör möjlighet föreligga för prövningsnämnden att pröva om felaktighet

verkligen föreligger. Så blir fallet om beslut i fråga om rättelse måste fattas

inom sådan tidrymd att taxeringsintendenten, som kan anföra besvär

bos prövningsnämnden till utgången av april månad, hinner framställa

yrkande därstädes i anledning av vad som förevarit i rättelseärende. Jag

förordar med anledning härav att rättelse enligt det nya förfarandet får

beslutas intill utgången av mars månad året efter taxeringsåret.

Jag har tidigare uttalat att det i de fall, då taxeringsintendentens medverkan

är nödvändig för avgörande av rättelseärende, får anses uteslutet att

lokal skattemyndighet skall få vidta rättelsen. Det kan nämligen då inte

anses föreligga sådan uppenbar felaktighet som bör kunna rättas i förenklad

ordning. En länsstyrelse föreslår att taxeringsintendentens medverkan

i rättelseärende skall krävas när fråga är om mera komplicerade fall. En

annan länsstyrelse föreslår att taxeringsintendenten skall höras i alla rättelseärenden

som uppkommer hos lokal skattemyndighet. Gemensamt för

dessa båda förslag är att det skall ankomma på taxeringsintendenten att

avgöra om rättelse skall vidtas av den lokala skattemyndigheten eller yrkande

om rättelse framställas hos prövningsnämnden.

Båda dessa förslag innebär att taxeringsintendent får en väsentlig uppgift

i det förenklade rättelseförfarandet. I departementspromemorian har

diskuterats möjligheten att taxeringsintendent borde äga rätta taxeringar i

den påkallade förenklade ordningen. Tanken härpå avvisas emellertid på

enligt min mening goda grunder som äger betydelse även för nu berörda

båda förslag. Som skäl för dessa har bl. a. framförts, att taxeringsintendents

medverkan skulle medföra större enhetlighet vid bedömningen av ärendena.

Jag vill emellertid uttala att bestämmelserna om rättelse av de felaktigheter

som här avses bör utformas sa att olikheter i praxis inte bör kunna

uppkomma. Dylik rättelse bör inte innefatta egentliga rättsliga överväganden.

Det anförda skälet för taxeringsintendents medverkan synes därför

inte relevant. Enligt den andra remissinstansen, som föreslagit sådan medverkan,

bör det undvikas att samma taxering blir föremål för rättelsebeslut

både av lokal skattemyndighet och av prövningsnämnd. Denna remissinstans

framhåller att det föreligger starka krav på samordning mellan rättelser

som påkallas av lokal skattemyndighet och sådana justeringar som

föranleds av granskningsarbetet på taxeringssektionen och som kan ut
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kangl. Maj. ts proposition nr 131 år 1965

mynna i besvär från taxeringsintendentens sida. Dessa påpekanden avser

bl. a. sådana fall då rättelseärende avser taxering som är föremål för prövningsnämnds

bedömande. Jag kommer att beröra denna fråga i det följande.

I förevarande sammanhang vill jag endast påpeka att rättelse genom

lokal skattemyndighet såväl som ändring av taxering hos prövningsnamnd

fordrar tillgång till den skattskyldiges deklaration. På grund härav

bör den situationen inte kunna uppstå att lokal skattemyndighet rättar

taxering i okunnighet om att den på grund av taxeringsintendents yrkande

skall prövas av prövningsnämnd.

Jag kan alltså inte biträda de båda sistnämnda förslagen om mer eller

mindre obligatorisk medverkan av taxeringsintendent vid handläggningen

av rättelseärenden. En sådan medverkan skulle som jag redan framhållit

komplicera och fördröja ärendenas handläggning. Den låter sig inte förenas

med principen att rättelseförfarandet bör utformas som en ersättning för

självrättelse från taxeringsnämndens sida av dess beslut.

Jag instämmer i ett förslag från en remissinstans att framställning om

rättelse som skattskyldig gjort hos lokal skattemyndighet och som inte

kan bifallas av denna bör överlämnas till prövningsnämnden och inte som

föreslagits i promemorian till taxeringsintendenten. De skäl som remissinstansen

åberopat för sitt förslag synes välgrundade. Skattskyldigs framställning

om rättelse bör, om den skattskyldige yrkar det, genom lokal

skattemyndighets försorg översändas till prövningsnämnden och avgöras

som besvär över taxeringen. Bestämmelse härom torde böra införas i taxeringskungörelsen.

Däremot kan jag inte förorda förslaget från en annan

remissinstans att avslag på begäran om rättelse bör förbehållas prövningsnämnd.

Detta innebär en onödigt stel regel som i varje fall inte passar då

den skattskyldige blir övertygad om att felaktighet i själva verket inte

föreligger.

En remissinstans, som anser att lokal skattemyndighet bör kunna rätta

endast längdföringsfel, har föreslagit att lokal skattemyndighet åläggs

att upprätta förslag till taxeringsintendentsyrkanden i form av förteckningar,

avseende bl. a. fel som rör pensionsgrundande inkomst. Ehuru jag

inte biträder förslaget i vad det avser begränsningen av lokal skattemyndighets

rältelsemöjlighet, synes förslaget i övrigt innebära en viss rationalisering

i ordningen för rättelse i sådana fall då rättelse inte kan ske enligt

det föreslagna förfarandet. En sådan bestämmelse som denna remissinstans

antytt bör enligt min mening införas i taxeringskungörelsen.

I departementspromemorian har föreslagits att beslut om vidtagen rättelse

skall tillställas parterna — varmed åsyftas den skattskyldige, taxeringsintendenten

och vederbörande kommun — enligt vad som gäller om

underrättelse av prövningsnämnds beslut. Som en remissinstans påpekat

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1963

torde taxeringsintendenten ha begränsad möjlighet att granska här avsedda

beslut. För kommun torde beslut om rättelse sakna egentligt intresse.

Jag vill vidare erinra om att taxeringsnämnds beslut delges den skattskyldige,

nämligen om nämnden beslutat frångå den skattskyldiges självdeklaration,

men ej alls taxeringsintendent eller kommun. Det torde vara tillräckligt

och även konsekvent riktigt att beslut om rättelse skall delges endast

den skattskyldige i egenskap av part. I vad mån rättelsebeslut bör

översändas till annan än part kommer jag att beröra i specialmotiveringen.

Den här förordade ordningen för rättelse bör tillämpas fr. o. m. 1965

års taxering.

Ett par remissinstanser har riktat invändning mot att rättelsebestämmelserna

intas i 126 § taxeringsförordningen. Såsom alternativ har föreslagits

dels avdelningen »IX Om besvär över taxeringsnämnds beslut» och

dels en särskild avdelning VIII A. Den riktigaste lösningen synes dock

vara, att bestämmelserna får sin plats i en ny paragraf, 72 a §, i taxeringsförordningen.

Genom en sådan placering kommer förfarandets anknytning

till taxeringsnämndernas verksamhet och till längdföringen att understrykas.

Avslutningsvis får jag i detta sammanhang uttala, att de bestämmelser

jag förordat utgår från den nuvarande organisationen av taxerings- och

uppbördsväsendet. Om den lokala skattemyndighetens ställning inom denna

organisation framdeles skulle ändras, t. ex. till följd av förslag från den

pågående landskontorsutredningen, får övervägas om en sådan ändring

innebär att det syfte som avses med det föreslagna rättelseinstitutet bör

tillgodoses i en annan ordning.

S pecialmotivering

Departementspromemorian

Promemorians förslag om ändring av 126 § taxeringsförordningen (se bilaga)

innebär att den nuvarande paragrafen bibehålls oförändrad såsom ett

första moment i paragrafen. Det framhålls i promemorian att förslaget alltså

inte medför ändring i gällande princip att riksrevisionsverket inte må

framställa anmärkning rörande taxering. Detta utesluter dock inte riksrevisionsverkets

medverkan till rättelse av taxering i den ordningen, att verket

lämnar underrättelse om observerad felaktighet till myndighet som kan

föranstalta om rättelse.

Beträffande »felaktig överföring av belopp från deklaration till taxeringslängd»

anförs i promemorian, att enär taxeringslängden äger vitsord framför

deklarationen en sådan rättelse måste anses vara ändring i taxering.

Det betonas att någon som helst prövning av riktigheten av deklarationens

siffror inte kan ske med stöd av nämnda grund för rättelse. Bestämmelsen

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1965

avser sådana fall där det av handlingarna klart framgår, att taxeringsnämnden

avsett att godta deklarationen i berörd del eller där i längden eljest

införts andra siffror än taxeringsnämnden uppenbarligen avsett.

Angående felaktigheter som sammanfattats under termen »sådan felaktig

uträkning som framgår av i taxeringslängden införda belopp» uttalas i specialmotiveringen.

Formuleringen torde göra klart, att rättelsen endast kan avse sådana siffror

som framkommer efter summering eller subtraktion av från deklaration

överförda belopp. Att räknefel av liknande slag föreligger i deklarationen

begränsar inte rättelsemöjligheten i här avsedda fall. Én tillämpning av

bestämmelsen torde kräva jämförelse av taxeringslängdens siffror med deklarationens

för att vinna klarhet i frågan om inte den observerade felräkningen

har sin grund i felaktig överföring av belopp från deklarationen till

längden. Framgår det av taxeringslängden, att felaktighet varom här är fråga

föreligger i taxeringen för statlig inkomstskatt, bör givetvis rättelse även

vidtas i taxeringen för kommunal inkomstskatt, om felaktigheten konstateras

ha inverkat på denna taxering ehuru detta inte direkt framgår av taxeringslängden.

Rörande »felaktighet i fråga om orlsavdrag eller avdrag för kommunalskatt

eller sjukförsäkringsavgift» uttalas i promemorian, att felaktigheter

av sistnämnda art torde vara de vanligast förekommande av de felaktigheter

som berörs av förslaget. För dess tillämpning i sistnämnda del erfordras

inte att avdrag blivit för lågt till följd av »uppenbart förbiseende» utan

endast att det faktiskt medgivits med för lågt belopp. Detta framhålls i promemorian

för att understryka skillnaden mellan den föreslagna rättelsemöjligheten

och rättelse av taxering enligt 100 § första stycket 5) taxeringsförordningen.

Sistnämnda stadgande avser extraordinär besvärsrätt om taxering

blivit oriktig på grund av »felräkning, misskrivning eller annat uppenbart

förbiseende» varvid i rättstillämpningen ansetts att någon grad av förbiseende

bör ligga taxeringsmyndighet till last för att stadgandet skall vara

tillämpligt. Den föreslagna bestämmelsen, som innebär rättelsemöjlighet inom

tre år efter taxeringsårets utgång utan att dylikt förbiseende föreligger,

innebär därför en viss utvidgning av skattskyldigs möjlighet att efter den

ordinarie besvärstidens utgång vinna rättelse i taxering.

Det understryks att det förhållandet, att de i den aktuella deklarationen

avdragna kommunalskatterna och socialförsäkringsavgifterna debiterats

på debetsedel som utställts av annan lokal skattemyndighet, inte bör hindra

att rättelse sker i den föreslagna förenklade ordningen.

I promemorian uttalas att hinder inte bör möta att taxeringsintendent anmäler

felaktighet i taxering till lokal skattemyndighet i och för rättelse.

Rättelse som föranleds av underrättelse från annan myndighet eller anmälan

från den skattskyldige må enligt förslaget vidtas om underrättelsen eller

anmälningen inkommit till den lokala skattemyndigheten inom tre år efter

utgången av det år då taxeringen verkställts, medan eljest själva rättel
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1965

sen måste vara vidtagen inom nämnda tidrymd. I promemorian framhålls

att genom bestämmelsen skapas en önskvärd fast tidsgräns som grundas på

lätt iakttagbara fakta, varför frågan huruvida befogenhet att företa rättelse

föreligger i det särskilda fallet inte torde kunna bli föremål för tvekan. Vidare

uttalas att felaktighet i taxering, som iakttas sedan tre år förflutit från

taxeringsåret, inte bör meddelas lokal skattemyndighet utan vederbörande

länsstyrelse eller taxeringsintendent.

Om taxeringen överklagats hos prövningsnämnden av taxeringsintendenten

eller det befinns att även sådan felaktighet föreligger som den lokala

skattemyndigheten inte äger rätta, föreligger enligt promemorian sådant fall

då rättelseärendet bör bedömas av prövningsnämnd.

Förslagets sista stycke innehåller bestämmelser att besvär inte må anföras

över lokal skattemyndighets beslut enligt paragrafen, varefter hänvisas

till parts möjlighet att föra talan mot taxeringen i den ordning som stadgas

i 74, 76, 100 och 101 §§ taxeringsförordningen, dvs. besvär över taxeringsnämndens

beslut. Härom anförs i promemorian.

Med hänsyn till de givna tidpunkterna för besvär enligt 76 § synes i praktiken

endast taxeringsintendentens besvärsrätt i sagda paragraf kunna avse

taxering som rättats med stöd av de föreslagna bestämmelserna. Skattskyldig

torde däremot vara hänvisad till att anföra besvär över beslut om rättelse

enligt 100 § taxeringsförordningen, under åberopande av att taxering blivit

oriktig på grund av »felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende».

Har taxering blivit felaktig genom lokal skattemyndighets beslut

i fråga om rättelse, torde alltid sådan felräkning eller misskrivning eller sådant

uppenbart förbiseende föreligga som grundar besvärsrätt för skattskyldig

enligt 100 § och för taxeringsintendent enligt 101 § taxeringsförordningen.

Remissyttrandena

Länsstyrelsen i Södermanlands län anser det under inga omständigheter

tillrådligt att — såsom föreslagits — lokal skattemyndighet får rätt att ändra

avdragna kommunalutskylder och sjukförsäkringsavgifter, som debiterats

på debetsedel som utställts av annan lokal skattemyndighet. I sådana fall

kan föreligga så många osäkra och svårbedömbara omständigheter, att det

enligt länsstyrelsen inte är önskvärt att lokal skattemyndighet företar rättelse.

Frågan om förfarandet då rättelseärende hos lokal skattemyndighet avser

taxering som är föremål för besvär hos prövningsnämnden har berörts av

ett par remissmyndigheter. Riksskattenämnden anför att rättelse av taxering

genom beslut av lokal skattemyndighet inte bör få ske, därest part

anfört besvär hos prövningsnämnden rörande samma fråga. Innan lokal

skattemyndighet meddelar sitt beslut, bör det enligt riksskattenämndens

mening åligga myndigheten att undersöka om ärendet besvärsvägen anhängiggjorts

hos prövningsnämnden. Å andra sidan bör det förhållandet,

s. 45 Kontrollera mot PDF

mingl. Maj. ts proposition nr 131 år 1965 45

att talan beträffande den skattskyldiges taxering i andra frågor är föremål

för tvist hos prövningsnämnden, enligt nämndens mening inte betaga

den skattskyldige möjligheten att erhålla rättelse hos lokal skattemyndighet

i den enklare och snabbare ordningen i fråga om felaktigheter i taxering, som

ligger inom denna myndighets kompetensområde.

Centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden anser en uttrycklig föreskrift

böra meddelas om att lokal skattemyndighet alltid skall överlämna

ärendet i dess helhet till prövningsnämnden när den vid sin undersökning

om rättelse bör ske finner att taxeringen redan är föremål för prövning

hos nämnda instans och oavsett om besvär anförts av taxeringsintendent

eller skattskyldig.

Länsstyrelsen i Västerbottens län önskar det tillägget till det föreslagna

stadgandet i taxeringsförordningen att vid hänvisningen till 92 § taxeringsförordningen

införs den bestämmelsen att även prövningsnämndens kansli

skall underrättas om vidtagen ändring för att ändringen skall kunna införas

i de exemplar av taxeringslängderna som förvaras hos prövningsnämndens

kansli. Länsstyrelsen erinrar om att dessa längder ligger till grund för

längdutdrag, taxeringsuppgifter m. m.

Länsstyrelsen i Kalmar län ifrågasätter, om inte yttrande bör kunna inhämtas

även från taxeringsnämndsordföranden, enär en till synes föreliggande

felräkning eller misskrivning kan vara en fullt befogad rättelse som

inte framgår av taxeringsnämndens anteckningar.

Även TCO anser viss kontakt med taxeringsnämndens ordförande vara

erforderlig. Därigenom skulle felaktiga beslut till följd av brister i taxeringsnämndens

noteringar kunna förebyggas.

Flera remissmyndigheter tillråder en bestämmelse att beslut om rättelse

som här avses bör antecknas i taxeringslängd. Riksrevisionsverket erinrar

om att föreskrifter är meddelade i 90 § taxeringsförordningen och 53 §

taxeringskungörelsen i fråga om anteckning i taxeringslängd av sådana

ändringar och tillägg i taxeringar som beslutats av prövningsnämnd.

TCO uttalar att en notering lämpligen bör göras på deklarationen av ändring

som lokal skattemyndighet företar i inkomstlängden.

Departementschefen

Förslaget i departementspromemorian om ändring i taxeringsförordningen

har överarbetats inom finansdepartementet enligt de riktlinjer som jag

angett i det löregående, vilket innebär bl. a. att de föreslagna bestämmelserna

skall införas i taxeringsförordningen i en ny paragraf, 72 a §.

Bestämmelsen om rättelse av längdföringsfel finns i paragrafens första

stycke. Bestämmelsen rör inte fastighetstaxering och ej heller taxering till

allmän varuskatt. Däremot rör bestämmelsen samtliga längder för inkomst

och förmögenhet, således även B- och C-längderna. Eftertaxering beslutas

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1965

numera endast av prövningsnämnd, varför felaktigheter vid längdföring av

ef lertaxering inte kan rättas med stöd av förevarande bestämmelse. Rättelsemöjligheten

tillkommer vederbörande längdförande myndighet som beträffande

B- och C-längderna vanligen är länsstyrelsen. A-längden förs

däremot av lokal skattemyndighet. Bestämmelsen har utformats så att den

myndighet som beslutar rättelse inte nödvändigtvis behöver själv vidta rät1

elsen i längden. Länsstyrelse kan alltså besluta om rättelse i sådana längder

som den fört och själva rättelsen utföras av lokal skattemyndighet, vilket

är praktiskt för det fall att den taxeringslängd som skall rättas förvaras

hos den senare myndigheten.

Möjlighet att rätta felaktigheter som avses i andra stycket tillkommer

endast myndighet som ombesörjer längdföring av taxering för inkomst eller

förmögenhet som åsatts fysisk person eller dödsbo, dvs. lokal skattemyndighet.

Det fordras för att rättelse skall kunna ske att felaktigheten skall

vara uppenbar. Därmed menas att den skall vara sadan att olika åsikter inte

kan råda om att felaktighet verkligen föreligger. Felaktighet vars bedömande

fordrar tolkning av författningsbestämmelse kan alltså inte rättas genom

nu ifrågavarande förfarande. En annan sak är att det kan vara oklart vad

taxeringsnämnden åsyftat, t. ex. huruvida den påstådda felaktigheten grundas

på ett klart beslut av taxeringsnämnden eller vilka siffror i deklarationen

som skall gälla. I sådana fall bör taxeringsnämndens ordförande höras.

Framkommer det därvid att den påstådda felaktigheten överensstämmer

med vad taxeringsnämnden avsett föreligger inte rättelsemöjlighet.

Åtskilliga felaktigheter som nu avses torde observeras av den längdförande

myndigheten själv. Likaså torde felaktigheter påpekas av skattskyldiga.

Hinder bör inte möta att taxeringsintendenten påtalar felaktigheter för rättelse

av längdförande myndighet och ej heller att prövningsnämnden till

sådan myndighet översänder besvärsskrivelser som avser felaktigheter av

ifrågavarande slag.

Som »uppenbar felräkning eller uppenbart felaktig överföring av belopp

i deklaration» bör anses även felräkning i och felaktig överföring från

deklarationsbilaga.

Beträffande »belopp som angiver fastighets taxeringsvärde» bör givetvis

fastighetslängden äga vitsord. Sådan felaktighet kan avse såväl garantibelopp

och avdrag för garantibelopp som angivet taxeringsvärde vid beräkning

av värdeminskningsavdrag eller i förmögenhetssammanställning. Till

»avdrag som medgives skattskyldig utan särskild utredning» bör räknas

bl. a. avdrag för garantibelopp, schablonavdrag vid olika förvärvskällor —

dock inte avdrag för resor med allmänna trafikmedel utebliven avrundning

av avdrag från inkomst av tjänst samt schablonavdrag för sjukförsäkringsavgift.

Belopp som framgår av verkställd debitering kan rättas endast om det

får avdras som allmänt avdrag. Här avses alltså inte debiterad varuskatt,

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1965

andra ATP-avgifter än tilläggspensionsavgift och ej heller skogsvårdsavgitter

m. il. belopp som framgår av verkställd debitering.

I det fall att allmänt avdrag som framgår av debitering, påförts av arman

lokal skattemyndighet än den som handhar Iängdföringen synes den sistnämnda

lätt kunna få kontroll på beloppets rätta storlek. Det finns därför

mte tillräckliga skäl att, som en remissmyndighet föreslagit, undanta avdrag

för kommunalskatt och sjukförsäkringsavgift som debiterats av annan lokal

skattemyndighet från det föreslagna rättelseförfarandet.

Övriga rättelsegrunder torde ha tillräckligt berörts i den allmänna motiveringen.

Innan rättelse sker av uppmärksammad felaktighet bör den längdförande

myndigheten granska deklarationen. Om den innehåller annan felaktighet

av det slag som får rättas i förevarande ordning bör även den rättas, såvida

inte de sammanlagda rättelseåtgärderna skulle medföra höjning av

den beskattningsbara inkomsten. I sådana fall eller då resultatet av rättelse

skulle bli höjning av en taxering som åsatts den skattskyldige men

sänkning av en annan taxering bör ärendet avgöras av prövningsnämnden.

Detsamma bör gälla om felaktighet upptäcks som lokal skattemyndighet

ej äger rätta.

I fråga om vad som bör gälla därest rättelseärende hos längdförande

myndighet är föremål för besvär hos prövningsnämnden har två principer

skisserats av remissinstanser. Enligt den ena bör längdförande myndighet

i nämnda fall få rätta felaktighet om den ej berörs av besvären. Myndigheten

bör det åligga att undersöka om taxeringen överklagats innan

den meddelar rättelsebeslut. Enligt den andra principen bör rättelseärende

alltid överlämnas till prövningsnämnden om taxeringen överklagats.

För egen del vill jag uttala att överlämnande till prövningsnämnden bör

ske i nämnda situation. Jag kan däremot inte förorda att längdförande myndighet

åläggs skyldighet att undersöka om taxering som berörs av rättelseärende

har överklagats till prövningsnämnden. Givetvis bör så ske om särskilda

skäl föranleder det. Oftast framgår att besvär anförts av den omständigheten

att länsstyrelsens taxcringssektion rekvirerat vederbörandes

deklaration. En obligatorisk skyldighet att efterhöra huruvida besvär anförts

skulle fördröja rättelsebeslutet. Enligt vad man kan anta torde sådan

undersökning i de allra flesta fall ge negativt besked.

Tidsgränsen för rättelse är olika i de fall då längdförande myndighet själv

observerat felaktigheten och då den påtalats utifrån. I förra fallet måste

rättelse ske senast den 31 mars efter taxeringsårets utgång medan i senare

fallet rättelse kan ske även därefter, om blott anmärkning beträffande felaktighet

som här avses inkommit senast nämnda dag. Det torde framgå av

författningstexten att rättelse i sistnämnda fall kan avse även annan felaktighet

som myndigheten äger lätta än den som påtalats i underrättelsen till

myndigheten.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1965

Som framgår av paragrafens femte stycke fordras speciella skäl för att

underlåta att tillställa den skattskyldige beslut om rättelse eller beslut att

vägra rättelse som den skattskyldige yrkat. I allmänhet torde dock sådan

underrättelse vara överflödig beträffande beslut om rättelse av längdföringsfel

innan debetsedel utsänts.

Beslut om vidtagen rättelse bör översändas till prövningsnämndens kansli

för anteckning i taxeringslängd m. m. Bestämmelse härom torde ha sin plats

i taxeringskungörelsen. Detsamma gäller bestämmelser om att rättelsebeslut

skall antecknas i taxeringslängden och i deklarationen. Några remissinstanser

har ansett behov föreligga av sådana bestämmelser.

Talan mot beslut i fråga om rättelse får enligt sjätte stycket inte föras

särskilt, vilket innebär att besvär endast kan avse ändring i den berörda

taxeringen. Om emellertid längdförande myndighet felaktigt vidtagit rättelse

eller felaktigt vägrat rättelse därför att den ej ansett uppenbar felaktighet

föreligga, torde sådant förbiseende ha förevarit som medför rätt

att anföra besvär i särskild ordning enligt 100 och 101 §§ taxeringsförordningen.

Beslut att vägra rättelse för att ärendet ansetts böra avgöras av

prövningsnämnden kan däremot ej medföra extraordinär besvärsrätt. Sannolikt

torde besvär över taxering som varit föremål för nu avsedda rättelseförfarande

bli ytterst sällsynta.

Om längdförande myndighet meddelar avslag på skattskyldigs framställning

om rättelse bör framställningen, om den skattskyldige så önskar, genom

myndighetens försorg översändas till prövningsnämnden. Då längdförande

myndighet av särskilda skäl ej vidtar rättelse av felaktighet bör

detta meddelas taxeringsintendenten. Bestämmelser i sistnämnda frågor

bör ges i taxeringskungörelsen.

Hemställan

Under åberopande av vad jag sålunda anfört och under framhållande av

att hinder inte synes möta för att frågan behandlas av riksdagen senare än

under innevarande vårsession hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte genom

proposition föreslå riksdagen att antaga det inom finansdepartementet upprättade

förslaget till förordning om ändring i taxerings förordningen den

23 november 1956 (nr 623).

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Monica Gustafson

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1965

49

Bilaga

Departementspromemorians förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 126 § taxeringsförordningen den 23

november 1956 (nr 623)

Härigenom förordnas, att 126 § taxeringsförordningen den 23 november

1956 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

126 §•

Vid granskning — — icke 1 mom. Vid granskning —_ _

framställas. icke framställas.

2 mom. Finner lokal skattemyndighet

i anledning av underrättelse

från annan myndighet eller efter anmälan

av den skattskyldige eller eljest,

att taxering som fastställts av

taxeringsnämnd blivit för höq till

följd av

1) felaktig överföring av belopp

från deklaration till taxering slängd,

2) sådan felaktig uträkning som

framgår av i taxeringslängden införda

belopp eller

3) felaktighet i fråga om ortsavdrag

eller avdrag för kommunalutskyldcr

eller sjukförsäkringsavgift,

skall skattemyndigheten, där ej

särskilda skäl föranleder att ärendet

överlämnas till taxeringsintendent,

vidtaga av felaktigheten betingad

rättelse i taxeringen. Rättelse må

dock icke ske senare än tre år efter

utgången av det år då taxeringen

verkställts med mindre underrättelse

eller anmälan som nyss sagts inkommit

till skattemyndigheten inom

samma tidrymd.

Beslut om vidtagen rättelse skall

genom den lokala skattemyndighetens

försorg tillställas parterna enligt

vad i 92 § stadgas angående underrättelse

om prövningsnämnds be
-

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1965

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

slut. Annat beslut i ärende om rättelse

som i föregående stycke sägs

skall tillställas part som föranlett

att ärendet upptagits till behandling.

Besvär över lokal skattemyndighets

beslut enligt detta moment må

ej anföras särskilt, vederbörande

dock obetaget att hos prövningsnämnden

föra talan mot taxeringen

i den ordning som stadgas i 74, 76,

100 och 101 §§.

Departementspromemorians förslag

till

kungörelse om ändring i taxeringskungörelsen den 27 juni 1957 (nr 513)

Härigenom förordnas, att 45 § 3 mom. taxeringskungörelsen den 27 juni

1957 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

45 §.

3 mom. Av den -— --i länet. 3 mom. Har fråga uppkommit om

rättelse av taxering enligt 126 § 2

mom. taxeringsförordningen, skall

den lokala skattemyndigheten, där

den så finner påkallat, infordra yttrande

från taxeringsintendenten och

vederbörande kommun.

Beträffande underrättelse om lokal

skattemyndighets beslut om vidtagen

rättelse enligt 126 § 2 mom.

taxeringsförordningen skall i tilllämpliga

delar gälla vad i 51 § nedan

stadgas om underrättelse om

prövningsnämnds beslut. Har fråga

om rättelse föranletts av underrättelse

från annan myndighet, skall

den lokala skattemyndigheten underrätta

denna myndighet om ärendets

utgång.

Av den---i länet.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1965

51

Innehåll

Propositionens huvudsakliga innehåll .............

Författningsförslag ...................

Inledning ..........................

Gällande bestämmelser .........................

Frågans bakgrund och allmän motivering...........

Departementspromemorian .....................

Remissyttrandena ..........................

Departementschefen .........................

Specialmotivering ........................

Departementspromemorian .....................

Remissyttrandena .......................

Departementschefen .......................]

Hemställan ...........................

Bilaga Departementspromemorians författningsförslag

MAHCUS BOKTR. STHLM 1965 650219

I [ ^ t P . fN. . f I •> i A

O OOUl>t*.tOt\3WN5<I^Jh£.asiO

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. BevU 1965:39 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956 s. 1 i texten
  2. BevU 1965:38 Bevillningsutskottets memorial nr 38 år 1965 s. 1 i texten