Sök i Ratio Lex

Angående utbyggnaden av universitet och högskolor m.m

1965-10-01 · 199 sidor, varav 193 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 193 av 199 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1965:141, Angående utbyggnaden av universitet och högskolor m.m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 1^1 år 1965

1

Nr 141

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående utbyggnaden av

universitet och högskolor m.m.; given Stockholms slott

den 1 oktober 1965.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Ragnar Edenman

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen förordas en med hänsyn till samhällets resurser maximal utbyggnad

av universitet och högskolor. Den fortsatta planeringen av universitetsoch

högskoleexpansionen bör utgå från ett beräknat totalantal studerande i början

av 1970-talet av ca 87 000. För att det ökade behovet av högre utbildning

skall kunna mötas föreslås en kraftig expansion av universitets- och högskoleorganisationen.

Sålunda föreslås att en fjärde teknisk högskola samt en ny medicinsk

utbildnings- och forskningsenhet skall inrättas. Vid Umeå universitet

föreslås en humanistisk fakultet tillkomma och för de filosofiska fakulteterna i

övrigt föreslås en betydande ökning och omfattande geografisk spridning av

resurserna på primärexamensnivå genom inrättande av fyra nya utbildningsenheter.

Även i fråga om den farmaceutiska utbildningen och forskningen föreslås

en väsentlig utbyggnad.

Beträffande högre teknisk utbildning och forskning föreslås att en ny teknisk

högskola under perioden 1969/70—1971/72 byggs upp i Linköping till en årlig

intagningskapacitet av 570 nybörjarplatser. Vid den nya högskolan föreslås tillkomma

sektioner för teknisk fysik, maskinteknik och elektroteknik samt — som

en nyhet för svenskt högre tekniskt utbildningsväsen — en sektion för ekonomingenjörer.

De befintliga tekniska högskolorna föreslås bli utbyggda. Bl. a. före
1

— Biliang till riksdagens protokoll 1966. 1 saml. Nr Hl

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr Hl år 1965

slås en särskild studieriktning för samhällsbyggnad vid tekniska högskolan i

Stockholm. Förslag framläggs även om teknisk magisterutbildning och ökad

civilingenjörsutbildning vid Uppsala universitet.

Intagningskapaciteten vid de medicinska jakultetema i Uppsala och Umeå

samt vid karolinska institutet föreslås bli utökad. Vidare föreslås i propositionen

en ny enhet för medicinsk propedeutisk och klinisk utbildning bli inrättad i Linköping

med en intagningskapacitet av 84 utbildningsplatser per år. Utbildningen

vid denna enhet skall enligt förslaget påbörjas läsåret 1969/70. Dessutom föreslås

att överenskommelse träffas om anordnande av läkarutbildning vid ett planerat

sjukhus i Huddinge.

I fråga om de filosofiska fakulteterna föreslås att humanistisk, samhällsvetenskaplig

och naturvetenskaplig utbildning fram till primärexamen i viss omfattning

fr. o. m. höstterminen 1967 skall anordnas på nya orter. Förslaget innebär

att till universiteten i Uppsala, Lund, Göteborg och Stockholm skall knytas utbildningsfilialer

i resp. Örebro, Växjö, Karlstad och Linköping. Vidare förordas

att en humanistisk utbildnings- och forskningsorganisation skall byggas upp vid

universitetet i Umeå. I syfte att öka examensfrekvensen och påskynda den enskilde

studentens fullföljande av sina studier kommer utbildningen vid de filosofiska

fakulteterna att ges en fastare organisation och vidare kommer att införas

skärpta regler för rätten att bedriva studier vid de fria fakulteterna.

I propositionen uppdras också vissa riktlinjer för det fortsatta studentbostadsbyggandet.

Den farmaceutiska utbildnings- och forskningsorganisationen föreslås bli överflyttad

från Stockholm till Uppsala och där t. v. bli inordnad som en farmaceutisk

fakultet vid universitetet. Därvid förutsätts såväl lokal- som personalmässigt

samgående med medicin och naturvetenskap. Vidare föreslås att den nuvarande

apotekarexamen (studietid fem år) ersätts av en ny studiegång enligt vilken

efter fem terminers grundutbildning skall kunna avläggas farmacie kandidatexamen

samt efter ytterligare tre terminers studier farmacie magisterexamen.

Som riktpunkt för införande av den nya studiegången anges budgetåret 1967/68.

Överflyttningen till Uppsala — vilken avses ske successivt — förutsätts kunna

påbörjas höstterminen 1969. En ökning av den årliga intagningskapaciteten från

80 till 120 nya studerande föreslås komma till stånd i samband med överflyttningen.

Vidare föreslås vissa förändringar i personalorganisationen, innebärande

bl. a. tillkomsten av nya professurer i ämnena biokemi, mikrobiologi och toxikologi.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

3

XJtdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet

på Stockholms slott den 1 oktober 1965.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Andersson, Lindström, Kling, Skoglund,

Edenman, Johansson, Hermansson, Aspling, Palme, Sven-Eric

Nilsson, Lundkvist, Gustafsson.

. ''_•••. • >i:>; r >. ■ U. r l * k’ vmu i>;

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, fråga om utbyggnaden av

universitet och högskolor m. m. samt anför.

; ■> ■ . ,i < v . nMlMSraniVl -!■■■'' dl^SUudv.-Tiif )t)i::aci.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

1. Inledning

Hösten 1963 framlades i prop. 1963:172 förslag till riktlinjer för en fortsatt

utbyggnad av det högre utbildningsväsendet. Riksdagen antog dessa riktlinjer

(SU 212, rskr 405).

Genom beslut den 10 maj 1963 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för ecklesiastikdepartementet

att tillsätta en kommitté för vissa undersökningar rörande

den fortsatta utbyggnaden av det högre utbildningsväsendet m. m. bestående av

högst nio ledamöter. Med stöd av detta bemyndigande tillkallade jag samma dag

såsom ledamöter numera statssekreteraren i ecklesiastikdepartementet Sven

Moberg, verkställande direktören i Norrbottens Järnverk Gösta Luthman,

professorerna vid universitetet i Uppsala Bror Rexed och Kai Siegbahn, verkställande

direktören i Sveriges Industribyggen AB Fredrik Sundberg, laboratorn

vid termokemiska laboratoriet i Lund Stig Sunner, dåvarande tekniske direktören

i byggnadsstyrelsen, professorn Lennart Uhlin samt numera generaldirektören,

professorn Ragnar Woxén. Tillika uppdrogs åt Moberg att såsom ordförande

leda utredningsarbetet. Kommittén antog benämningen 1 9 6 3 års

universitets- och högskolekommitté (fortsättningsvis i regel

förkortat till U 63). I en till statsrådsprotokollet av den 10 maj 1963 fogad

promemoria redovisades som direktiv till U 63 vissa huvuddrag i de riktlinjer

för universitets- och högskoleutbyggnaden som riksdagen sedermera antagit.

Direktiven återfinns i 1964 års riksdagsberättelse (1964:1 E:55) och såsom bilaga

till förutnämnda proposition.

Sina överväganden och förslag har U 63 den 12 februari 1965 framlagt i betänkandet

TJtbyggnaden av universitet och högskolor. Lokalisering och kostnader I

(SOU 1965:11). Visst utredningsmaterial har kommittén sammanställt och låtit

trycka under rubriken Utbyggnaden av universitet och högskolor. Lokalisering

och kostnader II Specialutredningar (SOU 1965:12). Nämnda betänkanden har

remissbehandlats.

Utlåtanden har därvid inkommit från följande statliga organ:

universitetskanslersämbetet, som överlämnat yttranden från vederbörande

universitets- och högskolemyndigheter; direktionen över gymnastiska centralinstitutet,

styrelsen för lantbrukshögskolan, styrelsen för veterinärhögskolan,

styrelsen för skogshögskolan, organisationskommittén för teknisk högskola i

Lund och samarbetsnämnden för socialhögskolorna, som överlämnat yttranden

från två socialhögskolor; riksbibliotekarien, riksarkivet, statens medicinska forskningsråd,

statens humanistiska forskningsråd, statens naturvetenskapliga forskningsråd,

statens råd för atomforskning, statens råd för samhällsforskning, sta
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

tens tekniska forskningsråd och statens råd för byggnadsforskning; skolöverstyrelsen,

som överlämnat sammanställning av yttranden från samtliga länsskolnämnder

och styrelsen för regional teknisk magisterutbildning; byggnadsstyrelsen,

utrustningsnämnden för universitet och högskolor, tekniska högskolans i

Stockholm byggnadskommitté, samarbetsnämnden för lokal- och utrustningsprogramkommittéerna

för universitet och högskolor (LUP-nämnden); överbefälhavaren,

som överlämnat yttranden från försvarsgrenscheferna, försvarets sjukvårdsstyrelse

och försvarets forskningsanstalt; medicinalstyrelsen, centrala sjukvårdsberedningen,

nämnden för undervisningssjukhusens utbyggande, statens

institut för folkhälsan, direktionen för karolinska sjukhuset, direktionen för akademiska

sjukhuset i Uppsala, statskontoret, statistiska centralbyrån, riksrevisionsverket,

konjunkturinstitutet, centrala studiehjälpsnämnden, som överlämnat

yttranden från fyra studiemedelsnämnder, lantbruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen,

som överlämnat yttranden från två överlantmätare, skogsstyrelsen,

veterinärstyrelsen, kommerskollegium, som överlämnat yttranden från nio handelskamrar,

statens provningsanstalt, arbetsmarknadsstyrelsen, bostadsstyrelsen,

som överlämnat yttranden från elva länsbostadsnämnder, statens nämnd för

samlingslokaler och statens institut för byggnadsforskning; 1960 års värnpliktsutredning,

kommittén för akademiska sjukhusets i Uppsala utbyggande, mentalsjukvårdsberedningen,

1963 års klinikutredning, 1963 års utredning rörande

underhållet av statliga fastigheter, gymnasieutredningen, 1960 års lärarutbildningssakkunniga,

1963 års forskarutredning, yrkesutbildningsberedningen, ADButbildningssakkunniga

och byggindustrialiseringsutredningen; överståthållarämbetet

och samtliga länsstyrelser, vilka överlämnat bl. a. yttranden från ett femtiotal

kommuner och kommunblock.

Yttranden har vidare inkommit från följande organisationer m.fl.:

Akademien för de fria konsterna med konsthögskolan, Ingeniörsvetenskapsakademien,

Vetenskapsakademien och direktionen för Handelshögskolan i Stockholm;

Stor-Stockholms sjukvårdsberedning och Stor-Stockholms planeringsnämnd,

som överlämnat yttrande från planeringsnämndens skolkommitté; Uppsala,

Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Örebro, Västerbottens

samt Norrbottens läns landstings förvaltningsutskott ävensom styrelsen för Diakonissanstalten

Samariterhemmet; Svenska kommunförbundet, Svenska stadsförbundet,

Svenska landstingsförbundet, Norrlandsförbundet och Samarbctsdelegationen

för de fyra nordligaste länen; Landsorganisationen i Sverige (LO),

Statstjänstemännens riksförbund (SR), Sveriges akademikers centralorganisation

(SACO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges förenade studentkårer

(SFS), Svenska läkaresällskapet, Svenska tandläkaresällskapet, Svenska

teknologföreningen, Tekniska samfundet i Göteborg, Skånska ingenjörsklubbcn,

Svenska civilekonomföreningen, Svenska väg- och vattenbyggares riksförbund

samt Svenska arkitekters riksförbund; Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges

industriförbund (gemensamt yttrande), Jernkontoret, Svenska pappersbruksföreningen,

Sveriges kemiska industrikontor, Sveriges mekanförbund,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

Svenska byggnadsentreprenörföreningen, Svenska vägföreningen, Kooperativa

förbundet, Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation,

Sveriges lantbruksförbund och Lantbruksförbundets tidskrifts aktiebolags

korrespondensskola (gemensamt yttrande) samt Riksförbundet Landsbygdens

folk; Hermods korrespondensinstitut, Samverkande bildningsförbunden, Målsmännens

riksförbund, Föreningen för samhällsplanering. Svenska kommunaltekniska

föreningen och Institutet för verkstadsteknisk forskning: Folkpartiets ungdomsförbund,

Högerns ungdomsförbund, Centerns ungdomsförbund och Centerns

studentförbund (gemensamt yttrande), Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund,

Demokratisk ungdom, Sveriges liberala studentförbund, Sveriges konservativa

studentförbund samt Sveriges socialdemokratiska studentförbund.

Vissa skrifter i hithörande spörsmål har vidare inkommit från Kronobergs läns

landsting, handelskammaren för Örebro och Västmanlands län, som överlämnat

uttalanden från 25 större företag inom området, Universitetslärarförbundet, Lärarnas

riksförbund, Amanuensföreningen i Uppsala, Sveriges sociologförbund,

Svenska trävaruexportföreningen, Sveriges grafiska industriförbund och Norrbottens

socialdemokratiska ungdomsdistrikt.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade jag den 2 juni 1964 en

expertgrupp för att inom ecklesiastikdepartementet biträda med utredning och

framlägga förslag rörande åtgärder för en snabbare produktion av permanenta

studentbostäder. I expertgruppen har ingått överingenjören Harry Bernhard,

numera överingenjören Carl-Johan von Grothusen, numera kanslirådet Allan

Johansson, numera departementssekreteraren Åke Sanell, verkställande direktören

i Sveriges Industribyggen AB Fredrik Sundberg och dåvarande vice ordföranden

i Sveriges förenade studentkårer Örjan Drakenberg. Tillika uppdrogs åt

Bernhard att såsom ordförande leda expertgruppen. Gruppen, som antog benämningen

1964 års studentbostadsgrupp, har bedrivit sitt arbete i

nära kontakt med U 63. Den har dels tillställt U 63 en rapport rörande behovet

av bostäder för universitets- och högskolestuderande under perioden 1964—1978

samt tillgången på mark härför, dels framlagt promemorian Det fortsatta studentbostadsbyggandet

(Stencil E 1964:4). Rapporten till U 63 ingår i kommitténs

specialutredningar. Promemorian har varit föremål för särskild remissbehandling.

Utlåtanden har därvid inkommit från följande statliga organ:

statskontoret, byggnadsstyrelsen, universitetskanslersämbetet, som överlämnat

yttranden från vederbörande universitets- och högskolemyndigheter, bostadsstyrelsen,

som överlämnat yttranden från elva länsbostadsnämnder, statens

institut för byggnadsforskning, samarbetsnämnden för lokal- och utrustningsprogramkommittéerna

vid universitet och högskolor (LUP-nämnden), byggindustrialiseringsutredningen,

överståthållarämbetet samt länsstyrelserna i

Stockholms, Uppsala, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Malmöhus, Göteborgs

och Bohus, Värmlands, Örebro, Västmanlands och Västerbottens län, vilka

överlämnat bl. a. yttranden från resp. Stockholms stadskollegium samt stads
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts ''proposition nr Hl år 1965

fullmäktige i Solna, Uppsala, Linköping, Jönköping, Växjö, Lund, Göteborg,

som i sin tur överlämnat yttrande från Stiftelsen Göteborgs studenthem, Karlstad,

Örebro, Västerås och Umeå.

Yttranden har vidare inkommit från följande organisationer m. fl.:

Stor-Stockholms planeringsnämnd, Svenska kommunförbundet, Svenska stadsförbundet,

Sveriges förenade studentkårer (SFS), Stiftelsen Studentstaden i

Uppsala, Akademiska föreningen i Lund, Stiftelsen Stockholms studentbostäder,

Stiftelsen Umeå studentbostäder, Svenska byggnadsarbetareförbundet, Svenska

byggnadsentreprenörföreningen, Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars

riksförbund (HSB:s riksförbund), Svenska riksbyggen och Sveriges allmännyttiga

bostadsföretag (SABO).

Härutöver har skrifter i hithörande spörsmål inkommit från Sveriges akademikers

centralorganisation (SACO) och Sveriges sjuksköterskeelevers förbund.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 6 juni 1957 tillkallade dåvarande

chefen för ecklesiastikdepartementet fem sakkunniga för att inom departementet

biträda med utredning av frågan om utökning av farmaceutiska institutets

utbildningskapacitet och därmed sammanhängande frågor. Direktiven till

de sakkunniga, som antog benämningen farmaceututbildningskommitten,

finns återgivna i 1958 års riksdagsberättelse (1958:1 E:45).

Som ett första led i sitt arbete framlade kommittén i ett den 8 januari 1958

dagtecknat betänkande (stencilerat) en plan för en provisorisk ökning av farmaceutiska

institutets utbildningskapacitet fr. o. m. höstterminen 1958, vilken lades

till grund (prop. 1958:94, SU72, rskrs 196) för en höjning av intagningen på såväl

apotekar- som receptarielinjen fr. o. m. nämnda termin.

Kommittén — f. d. medicinalrådet Sven Söderlundh, ordförande, arkitekten

SAR Peter Bjugge, specialläraren vid farmaceutiska institutet, apotekare Rune

Lönngren, tillika sekreterare, förutvarande rektorn vid farmaceutiska institutet,

professor em. Erik Ohlsson samt byråchefen Hans Poppius (vilken dock varit

förhindrad deltaga vid slutjusteringen av betänkandet) — har den 27 augusti

1964 avgivit sitt huvudbetänkande, Farmaceutisk utbildning och forskning (SOU

1964:48). Nämnda betänkande har remissbehandlats.

Utlåtanden har inkommit från följande statliga organ:

universitetskanslersämbetet, som överlämnat yttranden från vederbörande

universitets- och högskolemyndigheter, statens medicinska forskningsråd, statens

naturvetenskapliga forskningsråd, statens tekniska forskningsråd, byggnadsstyrelsen,

utrustningsnämnden för universitet och högskolor, lokal- och utrustningsprogramkommittén

för Uppsala, medicinalstyrelsen, som överlämnat yttrande

från statens farmacevtiska laboratorium, statskontoret, arbetsmarknadsstyrelsen,

utredningen rörande vissa medicinska utbildningsfrågor m.m., 1963

års forskarutredning, yrkcsutbildningsberedningen samt länsstyrelsen i Uppsala

län, som överlämnat yttranden från Uppsala stad och länsläkaren i länet.

Yttranden har inkommit från följande organisationer m.fl.:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

Uppsala läns landsting, Landsorganisationen i Sverige (LO), Sveriges akademikers

centralorganisation (SACO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO),

Sveriges förenade studentkårer (SFS), Apotekarsocieteten, Sveriges farmacevtförbund,

Svenska läkaresällskapet, Svenska tandläkaresällskapet, Sveriges industriförbund,

som överlämnat yttrande från Sveriges kemiska industrikontor

(Kemikontoret), Kooperativa förbundet, Läkemedelsindustriföreningen, RUFI

— representantföreningen för utländska farmaceutiska industrier — samt Föreningen

Sveriges droghandlare.

Vidare har en skrift i hithörande spörsmål inkommit från akademiska rektorskon

ven tet i Stockholm.

En överenskommelse mellan svenska staten, å ena, samt Stockholms läns

landsting, å andra sidan, om villkoren för anordnande av läkarutbildning vid

ett nytt sjukhus i Huddinge m. m., vilken som bilaga torde få fogas till statsrådsprotokollet

i detta ärende, har varit föremål för särskild remissbehandling. Utlåtanden

har inkommit från universitetskanslersämbetet, som hört vederbörande

universitetsmyndigheter, och från medicinalstyrelsen.

I det följande behandlar jag först utbyggnaden av universitets- och högskoleorganisationen

i stort med utgångspunkt i U 63:s och 1964 års studentbostadsgrupps

förslag. Därefter tar jag i ett särskilt avsnitt upp frågan om den farmaceutiska

utbildningens och forskningens framtida uppläggning och lokalisering

utifrån farmaceututbildningskommitténs förslag.

I fråga om manga av de framförda förslagen erfordras inte beslut av riksdagen.

För överblickens och sammanhangets skull lämnas emellertid även för vissa av

dessa förslag en kortfattad redovisning.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts -proposition nr Hl år 1965

9

2. Universitets- och högskoleutbyggnadens

lokalisering och kostnader m. m.

2.1. Utredningarna

2.1.1. Vissa utgångspunkter

U 63 framhåller, att universitets- och högskoleutbyggnaden kommer att ställa

mycket stora krav på resurser i form av lokaler, utrustning, lärarpersonal och

annan personal, studentbostäder samt bostäder för lärare och andra anställda

m. m. Resurskrav reses också inom övriga sektorer av samhällsekonomien. Efterfrågan

pa arbetskraft med högre utbildning är stor inom de flesta områden av

arbetsmarknaden. Man kommer enligt kommittén att under åtskilliga år framåt

med största sannolikhet befinna sig i den situationen, att samtidigt som förutsättningar

måste skapas för att tillgodose arbetsmarknadens utanför universitet

och högskolor behov av kvalificerad arbetskraft en betydande del av de examinerade

behövs för universitetens och högskolornas egen expansion. Kommittén

finner anledning understryka nödvändigheten av att tillgängliga lärarresurser

utnyttjas på effektivast möjliga sätt samt framhåller, att frågan om de personella

resurserna är av central betydelse för bedömningen av olika alternativ för universitets-

och högskoleorganisationens utbyggnad.

Inom byggnadssektorn är resurserna hårt ansträngda av investeringsverksamheten

inom vårt näringsliv, ett ökande bostadsbyggande, utbyggnaden av skolväsendet,

sjukhusbyggande m. m. I konkurrens härmed, framhåller U 63, måste

en mycket betydande utbyggnad av universitets- och högskoleinstitutioner samt

studentbostäder komma till stånd. Enligt kommittén är en av de väsentligaste

frågeställningarna hur ändamålsenliga lokaler snabbt skall kunna ställas till förfogande.

En av kommittén utförd lokalinventering visar, att universiteten och

de tekniska högskolorna hösten 1963 disponerade totalt ca 353 000 m2 nettoyta

i permanenta och ca 43 000 m2 nettoyta i förhyrda lokaler. Kommittén har därutöver

inhämtat att de permanenta lokalresurserna under perioden 1964—1970

i det närmaste torde komma att fördubblas. Likväl blir det enligt kommittén

väsentligt att man hushållar med tillgängliga lokalresurser.

En bedömning av var och hur utbyggnadsprogrammet skall kunna förverkligas

påverkas enligt kommittén av de tänkbara orternas tillgång på mark för

institutioner och studentbostäder, på allmänna serviceanläggningar och på arbetskraft.

Här gäller det sålunda enligt kommittén universitets- och högskoleutbyggnadens

inordnande i ett större samhälleligt planerings- och utbyggnads
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

sammanhang, där också den ifrågasatta utbyggnaden väsentligt kan komma

att inverka på samhällsplaneringen i övrigt.

Enligt U 63:s uppfattning är det uteslutet att annat än mycket ungefärligt

beräkna kostnaderna för den högre utbildnings- och forskningsorganisationen tio

till femton år framåt i tiden. Kommittén har i sina kostnadsberäkningar utgått

från dels nulägets resurser, drift- och investeringskostnader, dels antaganden

i fråga om studerandetillströmningen. Beräkningarna har således gjorts under

antagande om oförändrat kostnadsläge och med utgångspunkt i dagens standard

med avseende på utbildning, forskning in. m. Av tekniska skäl har personalkostnader

upptagits enligt 1963 års löneläge och byggnadskostnader enligt kostnadsläget

den 1 juli 1964.

Rationalisering sverksamheten på universitets- och högskoleområdet kan enligt

U 63 beröra dels utbildningens art och innehåll, dels det sätt på vilket en given

utbildning bedrivs med hänsyn till såväl utnyttjandegraden av tillgängliga resurser

som utbildningens effektivitet. I det förra fallet innebär en rationalisering

att utbildningen och forskningen omorganiseras för att bättre svara mot de olika

krav som arbetsmarknaden ställer. För att detta syfte skall kunna förverkligas

kan det enligt kommittén vara nödvändigt att undervisningsvolymen, antalet

lärare och andra anställda ökas, vilket får högre kostnader till följd. Som exempel

på rationaliseringsåtgärder av detta slag nämner kommittén effektivering av

forskarutbildningen, anpassning av lärarutbildningen till den nya skolan m. m.

Målet är därvid, framhåller kommittén, givetvis att minimera kostnaden per

enhet. U 63 har emellertid enligt sina direktiv under arbetet utgått från i stort

sett oförändrade studie- och examensförhållanden. Detta innebär enligt kommittén

att sådana rationaliseringsåtgärder som skulle kräva en mer omfattande

revision av utbildningens uppläggning inte primärt legat inom kommitténs arbetsområde.

U 63 har i allt väsentligt koncentrerat sina rationaliseringsöverväganden

till den typ av åtgärder som i första hand berör utnyttjandegrad och

effektivitet. Härvid har kommittén skilt mellan sådana åtgärder som låter sig

inpassas i den nuvarande utbildnings- och forskningsorganisationen och sådana

som kräver mer genomgripande ändringar. Till de förra hör enligt kommittén åtgärder

för effektivare lokalutnyttjande genom dels sambruk mellan olika ämnen/ämnesgrupper/läroanstalter,

dels effektiverad schemaläggning (eventuellt

med användning av datamaskiner), införande av nya personalkategorier, gemensamt

utnyttjande av tekniska hjälpmedel i undervisningen etc. Till åtgärder av

det senare slaget har kommittén hänfört treterminssystem och skiftutbildning.

Studentbostadsfrågan har intagit en central ställning vid kommitténs bedömning

av skilda alternativ för universitets- och högskoleutbyggnaden. U 63 har

med utgångspunkt i 1964 års studentbostadsgrupps behovsberäkningar gjort en

bedömning av den möjliga investeringsverksamheten på detta område samt i

samband härmed även behandlat frågan om kostnader för studentmatsalar och

studentkårlokaler m. m.

U 63 har med ledning av sina direktiv antagit att antalet universitets- och

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

hö g skole studerande kommer att öka med i runt tal 34 000 från år 1963 fram till

början av 1970-talet. Kommittén har räknat med de ramtal för skilda fakulteter

och högskolor som redovisas i följande tabell. Som jämförelse återges även ramtalen

enligt kommitténs direktiv. På grundval av numera kända förhållanden

kan det nämligen enligt kommittén beräknas att utbyggnaden av vissa spärrade

utbildningslinjer ej kommer att helt resultera i direktivens ramtal för början av

1970-talet. Först under mitten av detta årtionde torde dessa utbildningslinjer

kunna uppnå full kapacitet på samtliga stadier. Inom en oförändrad totalram av

82 600 studerande i början av 1970-talet har kommittén antagit att de filosofiska

fakulteterna utöver direktivens ramtal kommer att få motta ca 2 500 studerande.

Av U 63 antagna ramtal för utbyggnad av universitet och högskolor fram till

början av 1970-talet och vid full utbyggnad enligt 1963 års program

Fakultet/högskola

Antal när- varande 1963

Början av

1970-talet

Full utbygg- nad enligt

1963 års

program

Direktivens

ramtal

Kommitténs

ram tal

Teologisk fakultet .............

913

1 500

1 500

1 500

Juridisk fakultet ..............

2 369

6 000

6 000

6 000

Medicinsk fakultet ............

3 959

8 200

7 100

8 300

Humanistisk fakultet ..........

1

|

13 380

14 930

Samhällsvetenskaplig fakultet

21 433

22 500

(exkl. ekonomutbildning) .....

11 020

12 170

Matematisk-naturvetenskaplig

fakultet ....................

7 989

20 700

21 350

23 700

Teknisk högskola ..............

6 632

15 300

14 300

15 300

Odontologisk fakultet ..........

1 197

2 200

1 650

1 800

Ekonomutbildning ............

2 275

4 400

4 400

4 400

Övriga högskolor ..............

1 460

1 800

1 900

1 900

Totalt

48 227

82 600

82 600

90 000

Vid sin bedömning av konsekvenserna av universitets- och högskoleutbyggnaden

på ytterligare en eller flera orter har U 63 funnit det nödvändigt att se

utvecklingen på något längre sikt än till början av 1970-talet. Kommittén har

därför gjort vissa kalkyler rörande utvecklingen under en därpå följande femårsperiod.

Beräkningarna har därvid begränsats till ett tänkt fortvarighetstillstånd

med oförändrat årligt antal nyinskrivna studerande. Kommittén betecknar detta

som full utbyggnad enligt 1963 års program, vilket betyder ca 90 000 studerande.

Antar man en fortsatt ökning i tillströmningen till universitet och högskolor

under 1970-talet blir enligt U 63 det totala antalet studerande givetvis väsentligt

högre än 90 000 i slutet av decenniet. Kommittén har bedömt det som sannolikt

att det totala studerandeantalet vid i övrigt oförändrade förhållanden kommer

att uppgå till 110 000—120 000 år 1980. Om emellertid de antagna förutsättning
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

arna ändras mer radikalt — genom att t. ex. den genomsnittliga studietiden

minskar, övergången till universitets- och högskolestudier bland gymnasiets avgångselever

av olika skäl, exempelvis lönepolitiska, minskar — blir enligt kommittén

totalantalet studerande år 1980 väsentligt mycket lägre, kanske 90 000—

100 000. Enligt U 63 synes det mot bakgrund av denna kalkyl rimligt, att man i

planeringsarbeten av olika slag räknar med att antalet studerande vid universitet

och högskolor i början av 1980-talet kommer att överstiga 100 000.

U 63 har, vid sin undersökning av hur den av 1963 års riksdag principbeslutade

utbyggnaden av universitet och högskolor skall kunna realiseras, i första

hand sökt bedöma möjligheterna att från utbildnings- och forskningsorganisatoriska

synpunkter genomföra hela utbyggnadsprogrammet vid nuvarande universitet

och högskolor. Därvid har kommittén särskilt inriktat sitt utredningsarbete

på medicinsk, teknisk och matematisk-naturvetenskaplig utbildning och forskning.

Beträffande de filosofiska fakulteterna har kommittén enligt sina direktiv

särskilt undersökt möjligheterna att i mer permanent form decentralisera viss

del av utbildningen vid dessa fakulteter.

U 63 har arbetat med tre utbyggnadsalternativ. Betecknande för alla tre alternativen

är att den största delen av ökningen i studerandeantalet fram till

början av 1970-talet enligt kommittén kommer att avse nuvarande universitetsoch

högskoleorter. Alternativen framgår av följande tabell, som utvisar det totala

antalet studerande på skilda orter i början av 1970-talet och vid full utbyggnad

enligt 1963 års program.

Antalet studerande på skilda orter höstterminen 1963 samt i början av

1970-talet och vid full utbyggnad enligt U 63:s utbyggnadsalternativ

Ort

Höstter-

minen

1963

Början av 1970-talet

Full utbyggnad enligt 1963

års program

alt. 1

alt. 2

alt. 3

alt. 1

alt. 2

alt. 3

Uppsala .......

11 182

16 770

16 190

15 700

17 660

16 480

15 800

Lund/Malmö

9 593

18 120

17 280

17 150

19 200

17 520

17 250

Göteborg .......

8 64.2

15 570

15 040

14 950

16 370

15 260

15 100

Stockholm ......

18 291

25 540

24 590

24 450

27 670

25 760

25 350

Umeå .........

519

3 700

3 700

3 700

5 400

5 400

5 400

X-ort/X-orter ..

—

2 900

5 800

6 650

3 700

9 580

11 100

Totalt

48 227

82 600

82 600

82 600

90 000

90 000

90 000

Kommitténs tre utbyggnadsalternativ är konstruerade på följande sätt.

Alternativ 1

Hela den intagningsökning som avser de medicinskt teoretiska ämnena skall

genomföras i Uppsala, Stockholm och Umeå. En del av ökningen i de propedeu
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Mapts ''proposition nr Hl år 1965

tiska och kliniska ämnena skall däremot ske i Linköping eller Örebro. Utbildningen

i teoretiska ämnen för sistnämnda studerande anordnas i Uppsala eller

Stockholm.

Kapaciteten för den högre tekniska utbildningen skall öka genom dels utbyggnad

av nuvarande tekniska högskolor, dels inrättande av en fjärde teknisk högskola.

Härutöver förutsätts utvidgad civilingenjörsutbildning vid Uppsala universitet

och en utbildningslinje för blivande tekniska magistrar vid samma universitet.

Vad avser övriga fakulteter och högskolor räknar kommittén med att utbyggnaden

sker på nuvarande universitets- och högskoleorter med undantag för den

farmaceutiska utbildningen som förutsätts förlagd till Uppsala.

Alternativ 2

Hela utbyggnaden förutsätts ske som i alternativ 1 med undantag för utbyggnaden

av de filosofiska fakulteterna, vilkas utbildning på ett- och tvåbetygsnivån

skall delvis ske i form av decentraliserad universitetsutbildning på till en

början fyra nya orter.

Alternativ 3

Förutom en omfattande utbyggnad på nuvarande universitets- och högskoleorter

skall fullständig medicinsk, teknisk, humanistisk, samhällsvetenskaplig och

matematisk-naturvetenskaplig utbildning anordnas på en ny ort.

2.1.2. Särskilda undersökningar

I det följande lämnas en redogörelse för U 63:s undersökningar rörande universitets-

och högskoleorganisationens utbyggnadsmöjligheter på skilda orter och

kommitténs beräkningar av lärarbehov samt drift- och investeringskostnader

enligt angivna utbyggnadsalternativ. I detta sammanhang redovisas även 1964

års studentbostadsgrupps synpunkter och förslag beträffande det framtida studentbostadsbyggandet.

2.1.2.1. Medicinsk utbildning och forskning

Enligt statsmakternas beslut och framlagda förslag skall fr. o. m. höstterminen

1965 till medicinskt teoretisk utbildning intas 718 nybörjare per läsår. U 63 har

med biträde av läkarutbildningsberedningen undersökt var och hur utbildning

skall kunna ges ytterligare 200 nybörjare årligen (se även SOU 1965:11, s. 27 ff.

och SOU 1965:12, s. 7 ff.). Såsom redan framgått har kommitténs utgångspunkt

varit, att denna utbyggnad skall kunna genomföras dels i Uppsala, Stockholm

och Umeå, dels i Linköping eller Örebro. Vid sina ställningstaganden har kommittén

utgått från att den planerade intagningen i Göteborg med 168 nybörjare

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

per år i de medicinskt teoretiska ämnena och 160 nybörjare i de propedeutiska

och kliniska ämnena skall kunna genomföras i sin helhet (jfr. prop. 1965:140 angående

ökad läkarutbildning i Göteborg). Intagningskapaciteten vid de medicinska

fakulteterna (motsv.) vid redan beslutad och föreslagen utbyggnad framgår

av följande tabell. I tabellen anges tidpunkterna för intagning av studerande

till preklinisk (teoretisk) utbildning under de två första studieåren (I), till propedeutisk

utbildning det tredje studieåret (II) samt till klinisk utbildning det

fjärde studieåret (III). Avgången av studerande mellan de teoretiska och propedeutiska

kurserna har av läkarutbildningsberedningen antagits utgöra 4—5 %.

Intagning skapacitet vid de medicinska fakulteterna (motsv.) vid beslutad och

föreslagen utbyggnad

Läsår

Plats i

studieord- ningen

Uppsala

Lund/

Malmö

Göteborg

Stockholm

Umeå

Totalt

1965/66 .......

i

90

190

168

208

62

718

1967/68 .......

ii

86

180

160

200

60

686

1968/69 .......

in

86

180

160

200

60

686

För utbyggnaden av den medicinska utbildningen, framhåller U 63, har tillgången

på utbildningsplatser i propedeutiska och kliniska ämnen en avgörande

betydelse. Under hänsynstagande härtill och på grundval av läkarutbildningsberedningens

undersökningar finner U 63, att förutsättningar föreligger för ökad

läkarutbildning vid de i direktiven angivna nuvarande medicinska läroanstalterna

enligt följande, nämligen i TJppsala med upp till 210 nybörjare årligen i de

teoretiska ämnena och med upp till 120 nybörjare i de propedeutiska och kliniska

ämnena, i Stockholm med upp till 370 nybörjare i de teoretiska ämnena och 270

nybörjare i de propedeutiska och kliniska ämnena samt i Umeå med 82 nybörjare

i de teoretiska ämnena och 80 nybörjare i de propedeutiska och kliniska ämnena.

För att förverkliga intagningsökningarna i Uppsala och Stockholm måste man

enligt kommittén ta i anspråk ytterligare sjukvårdsresurser för läkarutbildning.

I Uppsala är det tänkbart att för medicine kandidaters praktiska tjänstgöring i

medicin och kirurgi utnyttja Diakonissanstalten Samariterhemmets sjukhus, som

planeras bli utbyggt. I Stockholm skulle det enligt kommittén vara möjligt att

ta i anspråk Huddinge sjukhus, vilket skulle bli karolinska institutets tredje

undervisningssjukhus vid sidan av karolinska sjukhuset och S:t Görans sjukhus.

Beträffande utbildningskapaciteten i de propedeutiska och kliniska ämnena i

Stockholm ansluter sig kommittén till läkarutbildningsberedningens uppfattning,

att det i och för sig skulle vara möjligt att utbygga organisationen till ett årligt

intag av 360 nybörjare men att det varken ekonomiskt eller sjukvårdsorganisatoriskt

skulle vara rationellt att nu ta i anspråk de ytterligare sjukvårdsresurser,

som skulle erfordras för detta ändamål.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr Hl år 1965

15

Genom beslut den 1 oktober 1964 uppdrog Kungl. Maj:t åt statens nämnd för

förhandlingar med kommuner att upptaga förhandlingar med Stockholms läns

landsting för att undersöka förutsättningarna att till det planerade sjukhuset i

Huddinge kommun förlägga utbildning av läkare samt att, om så visade sig

möjligt, med landstinget villkorligt träffa avtal om att förlägga läkarutbildning

till sjukhuset. Nämnden har underställt Kungl. Maj:ts prövning en mellan

nämnden, å ena, och delegerade för var och en av Stockholms läns landsting och

Stockholms stad, å andra sidan, träffad överenskommelse om villkoren för att

ordna läkarutbildning vid ett nytt sjukhus i Huddinge m. m. Överenskommelsen

är som nämnts fogad som bilaga till statsrådsprotokollet i detta ärende.

Kommittén anser det genomförbart att vid samtliga nuvarande läroanstalter,

innefattande universiteten i Lund och Göteborg, ta emot totalt ca 810 nybörjare

per år i de propedeutiska och kliniska ämnena, vilket — med hänsyn till den

beräknade avgången av elever före medicine kandidatexamen — motsvarar ett

intag av ca 845 nybörjare per år i de teoretiska ämnena. I sistnämnda ämnen

finns dock, som framgår av det anförda, enligt kommittén förutsättningar för en

betydligt högre intagningskapacitet vid de befintliga läroanstalterna.

För att uppnå drygt 900 nybörjarplatser årligen måste man enligt kommitténs

mening anordna propedeutisk och klinisk utbildning utanför nuvarande universitetsorter.

Genom att utnyttja nuvarande och planerade regionsjukhusresurser

kan man enligt kommittén såväl i Linköping som i Örebro anordna läkarutbildning

för 85—90 nybörjare årligen i de propedeutiska och kliniska ämnena, vilket

innebär ett årligt intag av 90 nybörjare i de teoretiska ämnena. Kommittén

finner det inte möjligt att enbart med hänsyn till allmänna sjukvårds- och läkarutbildningssynpunkter

utpeka ettdera av sjukhusen i Linköping och Örebro

som mera lämpat för läkarutbildning än det andra.

I båda städerna kan man enligt kommittén anordna läkarutbildning enligt

två alternativ, antingen fullständig utbildning för ca 90 nybörjare årligen eller

enbart propedeutisk och klinisk utbildning med intagning av 85—90 nybörjare

årligen. Det senare alternativet förutsätter givetvis, framhåller U 63, att man

kan bereda utbildningsplatser i de teoretiska ämnena för ca 90 nybörjare årligen

vid någon av de nuvarande medicinska fakulteterna.

Skulle man ta ett av regionsjukhusen i Linköping eller Örebro i anspråk för

läkarutbildning erhålls en maximal utbildningskapacitet i landet av ca 900 nybörjarplatser

per år i de propedeutiska och kliniska ämnena, vilket skulle motsvara

en årlig intagning av ca 935 platser per år i de teoretiska ämnena. Med

hänsyn till svårigheterna att överblicka de ekonomiska konsekvenserna av att

utnyttja Diakonissanstalten Samariterhemmets sjukhus i Uppsala tar kommittén

emellertid inte med ifrågavarande alternativ för Uppsalas del utan föreslår en

total intagningskapacitet av ca 920 nybörjarplatser i de teoretiska ämnena och

ca 880 platser i de propedeutiska och kliniska ämnena.

Vid sina överväganden beträffande ökad läkarutbildning utgår kommittén

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts ''proposition nr Hl år 1965

från tre huvudalternativ, vilka samtliga räknar med läkarutbildning i antingen

Linköping eller Örebro. Alternativ I innebär fullständig läkarutbildning på den

nya orten. I de övriga två alternativen förlägger man enbart propedeutisk och

klinisk utbildning till ny ort, medan utbildningen i de teoretiska ämnena avses

äga rum i Uppsala (alternativ II) resp. Stockholm (alternativ III).

Kommittén anser, att de tidsplaner för en successiv utbyggnad av den medicinska

utbildnings- och forskningsorganisationen som läkarutbildningsberedningen

redovisat i huvudsak kan användas som underlag för fortsatta överväganden.

Enligt kommittén är det dock realistiskt att räkna med vissa förskjutningar

i tidsprogrammet. Med utgångspunkt häri finner kommittén, att

den första ökning i Uppsala med 20 nybörjare årligen i de teoretiska ämnena

som beredningen förordat i samtliga alternativ torde kunna börja tidigast höstterminen

1966. Den ytterligare ökningen i Uppsala enligt alternativ II med 86

nybörjare per år i de teoretiska ämnena kan enligt kommittén påbörjas höstterminen

1967. I Stockholm torde man enligt kommittén kunna sätta i gång intagningsökningen

i de teoretiska ämnena enligt alternativ III med 88 nybörjare per

år tidigast höstterminen 1968. Intagningen i Linköping eller Örebro torde enligt

kommittén kunna starta i de teoretiska ämnena enligt alternativ I med 90 nybörjare

per år höstterminen 1969 och i de propedeutiska ämnena enligt alternativen

II och III med 84—86 nybörjare per år tidigast höstterminen 1969.

Enligt kommittén föreligger självfallet risk för ytterligare förskjutningar i tidsplanerna

till följd av tänkbara förseningar i utbyggandet av undervisningssjukhusen.

Ökningen av läkarutbildningskapaciteten beror i stor utsträckning på i

vilken takt man kan realisera de mycket omfattande utbyggnadsplanerna på

sjukhussidan. Kommittén anser sig med stöd av tidigare erfarenheter inte kunna

utesluta möjligheten av att förseningar kan uppkomma och understryker angelägenheten

av att man håller tidsprogrammen för sjukhusutbyggnaderna.

Alternativen II och III med förläggning av enbart propedeutisk och klinisk

utbildning till Linköping eller Örebro ställer sig enligt kommittén från kostnadssynpunkt

fördelaktigare än fullständig läkarutbildning därstädes (alternativ I).

Av väsentlig betydelse härutöver, framhåller kommittén, är att man enligt alternativen

med delad utbildning kan öka intagningen av nybörjare snabbare än

enligt alternativet med sammanhållen utbildning. I det senare fallet måste man

nämligen för nu aktuell kapacitetsvidgning avvakta att medicinskt teoretiska

institutioner färdigställs i Linköping eller Örebro. Vid alternativen med delad

utbildning kan man däremot enligt kommittén i viss utsträckning använda nu

befintliga utbildningsresurser och har möjlighet att utnyttja den planering för

vidgad utbildningskapacitet i de teoretiska ämnena som redan pågår i Uppsala

och Stockholm.

Om man väljer lösningen med delad utbildning, dvs. förlägger enbart propedeutisk

och klinisk utbildning till Linköping eller Örebro, måste man enligt

kommittén bereda utbildningsplatser i de teoretiska ämnena i antingen Uppsala

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

(alternativ II) eller Stockholm (alternativ III) för de studerande, som senare har

att flytta till den nya högskolan. Enligt kommitténs mening är alternativet II

med teoretisk utbildning i Uppsala fördelaktigare än alternativet III. Såväl

investeringskostnader som driftkostnader är högre vid en utbyggnad i Stockholm

än i Uppsala. Vidare är marksituationen gynnsammare i Uppsala. Som ett

ytterligare argument för Uppsala-alternativet anför kommittén, att intagningen

där kan starta tidigare än i Stockholm. Slutligen måste även studentbostadssituationen

i de olika städerna beaktas.

2.1.2.2. Högre teknisk utbildning och forskning

Statsmakternas hittills fattade beslut innebär, att antalet platser i första årskursen

vid de de tekniska högskolorna 1967/68 kommer att uppgå till 2 018.

Härtill kan läggas 120 platser vid tekniska högskolans i Stockholm delsektion för

flygteknik samt vid denna högskolas och tekniska högskolans i Lund sektioner

för kemi i tredje årskursen. Sedan år 1962 meddelas vidare civilingenjörsubildning

vid Uppsala universitet. Till denna utbildning intas efter avlagd grundexamen

i vissa naturvetenskapliga ämnen 30 studerande årligen. Förutom vid tekniska

högskolan i Stockholm meddelas i Örebro och Linköping sedan år 1963

utbildning för blivande tekniska magistrar. Denna utbildning omfattar 40 nyintagna

studerande årligen på vardera orten.

U 63 har haft att med biträde av ett stort antal experter undersöka möjligheterna

för en utbyggnad av den högre tekniska utbildningen och forskningen

till en total årlig intagningskapacitet av ca 3 000 nybörjarplatser (se även SOU

1965:11, s. 75 ff., och SOU 1965:12, s. 241 ff.) i början av 1970-talet. Enligt sina

direktiv har kommittén i första hand undersökt möjligheterna att, utan väsentliga

lokalmässiga utbyggnader, öka intagningen vid nuvarande tekniska högskolor.

En specialutredning inom kommittén har särskilt prövat behovet av utbyggnad

av skilda sektioner och konstaterar sammanfattningsvis, att man i stället

för att öka de olika sektionerna vid teknisk högskola proportionellt utöver 1960

års modifierade plan — såsom förutsatts i U 63:s direktiv — bör ta hänsyn till

sannolika behov och till att en från praktiska synpunkter lämplig avvägning

åstadkommes mellan nuvarande högskolor och en eventuellt ny högskola eller

friliggande sektioner. Specialutredningen kommer nämligen fram till att de nuvarande

tekniska högskolorna torde kunna utbyggas med endast ca 250 nybörjarplatser

fram till början av 1970-talet. Beträffande tekniska högskolan i Stockholm

(KTH) och Chalmers tekniska högskola (CTII) konstaterar specialutredningen,

att tomtförhållandena är sådana, att man inte kan påräkna mark för någon

mer väsentlig utbyggnad utöver den som utredningen föreslagit. På längre

sikt synes möjligheter föreligga för en utbyggnad av tekniska högskolan i Lund

2 — lliliang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr Hl

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

(LTH). Vill man under de närmaste åren ytterligare öka utbildningskapaciteten

på det tekniska området synes det därför enligt utredningen vara ofrånkomligt

att inrätta en fjärde teknisk högskola — XTH. Kommitténs specialutredning

har ingående behandlat utformningen och dimensioneringen av denna högskola.

Specialutredningen föreslår, att man vid XTH inrättar en sektion för teknisk

fysik med 60 nybörjarplatser, en sektion för maskinteknik med 170, en sektion

för elektroteknik med 170 och — som en nyhet — en sektion för utbildning av

ekonomingenjörer med 170 nybörjarplatser per läsår i första årskursen. Den totala

intagningskapaciteten föreslås således bli 570 platser per läsår. Beträffande

undervisningens uppläggning vid XTH har specialutredningen stannat för tanken

att tillämpa ett modifierat tvåskiftsystem kombinerat med s. k. slutenkrets-television.

Vad beträffar lokaliseringen av en ny teknisk högskola kan enligt kommitténs

specialutredning endast relativt stora, högt industrialiserade städer komma

i fråga. Enligt utredningen bör den nya högskolan naturligen förläggas till

Mellansverige. Med hänsyn till befolkningsunderlag och lärarrekryteringsmöjligheter

finner specialutredningen därvid främst Linköping och Västerås böra

ifrågakomma.

U 63 ansluter sig i allt väsentligt till specialutredningens synpunkter och

förslag. Tekniska högskolan i Stockholm kan utbyggas med 132 nybörjare utöver

nu gällande planer så att sammanlagt 995 nybörjare per år kan mottas. Härutöver

ökas enligt förslaget intagningen i tredje årskursen vid sektionen för kemi

med 16 till 56 studerande. Kommittén föreslår vidare, att vid tekniska högskolan

i Stockholm införs en särskild sudieriktning för samhällsbyggnad gemensam för

sektionerna för arkitektur och lantmäteri. Förslaget är så utformat att det totala

antalet examinerade med denna inriktning blir ca 50 år per år. Även vid

Chalmers tekniska högskola är en utbyggnad möjlig så att antalet nybörjarplatser

ökar med 86 till totalt 751 per år. Tekniska högskolan i Lund bör under uppbyggnadsperioden

fram till år 1970 inte ta emot fler studerande än gällande plan

förutsätter. 1970/71 föreslås intagningen ökad med 20 studerande, varigenom det

totala års in taget blir 510. För att nå det i kommitténs direktiv angivna målet erfordras

enligt kommittén en fjärde utbildningsenhet. Den föreslås omfatta ett

årligt antal nybörjare av 570. Kommitténs utbyggnadsförslag och tidsplanen för

utbyggnaden framgår av följande tabell.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 141 år 1965 19

Av U 63 föreslagen utbyggnad av de tekniska högskolorna

Högskola/sektion

Föreslagen intagningsökning läsåret

1966/67

1967/68

1968/69

1969/70

1970/71

1971/72

KTH

Sektion E ..........

20

Sektion V ..........

90

Sektion K ..........

161

Sektion A ..........

18

Sektion L ..........

4

CTH

1 '' rfy

Sektion F ..........

25

Sektion S ...........

6

10

Sektion V ..........

20

Sektion K ..........

25

LTH

Sektion V...........

20

XTH

Samtliga sektioner ...

180

210

180

Totalt

årskurs 1 ...........

49

43

16

200

320

180

årskurs 3 ...........

—

16

—

—

—

—

1 Intagning i årskurs 3.

Frågan om var en ny teknisk högskola skall förläggas beror enligt U 63 i stor

utsträckning på graden av industrialisering på orten och i den kringliggande regionen.

Såvitt gäller lärarrekrytering, utplacering av examensarbeten samt licentiand-

och doktorandarbeten föreligger enligt kommittén uppenbara fördelar

om högskolan förläggs till en högt industrialiserad region. Kommitténs förslag

om inrättandet av en särskild sektion för ekonomingenjörer vid den fjärde tekniska

högskolan innebär att kommittén inte biträder ett vilande förslag om eu

indusrihögskola i Norrköping (jfr. prop. 1963:172, s. 190 ff. och s. 240).

Kommittén har prövat frågan om förläggning av den fjärde tekniska högskolan

till övre Norrland. Med hänsyn till dels den nya enhetens storlek och sammansättning,

dels den relativt specialiserade industriella inriktningen inom denna

region av landet med därmed följande stora svårigheter att rekrytera erforderlig

lärarpersonal har kommittén inte funnit det möjligt att förorda en sådan lösning.

Kommittén anser det dock vara angeläget att förutsättningarna för ett närmare

samarbete mellan sektionen för bergsvetenskap vid tekniska högskolan i Stockholm

och Jernkontorets metallurgiska forskningsstation i Luleå närmare undersöks.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

Kommittén har även övervägt möjligheterna att förlägga den fjärde tekniska

högskolan till Uppsala, varvid bl. a. ett samarbete i forskningshänseende skulle

kunna etableras med de medicinska och matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna.

Flera skäl talar dock enligt kommittén mot en sådan lokalisering, främst

närheten till Stockholm, tidsfaktorn och lärarfrågan. I Uppsala kommer utbyggnadsprogrammet

för där redan befintliga utbildningslinjer under perioden fram

till början av 1970-talet att vara hårt ansträngt och försvåra en snabb uppbyggnad

av en teknisk högskola. Kommittén anser även att rekryteringen av lärare

till en högskola av denna omfattning endast kan lösas på en ort med mer rikt

differentierat näringsliv. Kommittén finner sålunda, att den fjärde tekniska

högskolan inte bör förläggas till Uppsala.

U 63 finner från angivna utgångspunkter, att Linköping och Västerås är de

enda orter som kan komma i fråga för en ny teknisk högskola.

U 63 föreslår även att den år 1962 påbörjade civilingenjörsutbildningen vid

Uppsala universitet utvidgas med 30 platser till sammanlagt 60 och att en särskild

utbildningslinje för blivande tekniska magistrar anordnas vid universitetet

med en intagning av 72 studerande per läsår. Kommittén förutsätter, att utbildningen

kan igångsättas höstterminen 1967. Härvid framhåller kommittén, att

civilingenjörsutbildningen, som f. n. tar fem år om man inräknar tre års studier

för en grundläggande naturvetenskaplig examen, bör göras fyraårig och intagning

till utbildningen ske vid påbörjandet av de naturvetenskapliga studierna.

Ett direkt intagningsförfarande bör enligt kommittén även tillämpas vid utbildningen

av tekniska magistrar.

2.1.2.3. Utbildning och forskning vid fria fakulteter

Följande framställning är en sammanfattning av U 63:s utredningsmaterial,

redovisat i kapitel 5, 6 och 7 av huvudbetänkandet (SOU 1965:11, s. 124 ff) samt

i kommitténs specialutredning (SOU 1965:12, s. 429 ff) rörande decentraliserad

universitetsutbildning.

U 63 framhåller, att förutsättningarna för utredningsarbetet varit mer komplicerade

då det gäller de fria fakulteterna — till vilka kommittén räknar teologisk,

juridisk, humanistisk, samhällsvetenskaplig (inkl. ekonomutbildning) och

matematisk-naturvetenskaplig fakultet — än i fråga om den medicinska och

högre tekniska utbildningen och forskningen. De fria fakulteternas utbildningsorganisation

kan nämligen komma att påverkas av dels resultaten av 1963 års

forskarutrednings arbete, dels kommande ställningstaganden till 1960 års lärarutbildningssakkunnigas

förslag.

Genom att — som framgått av de föregående — utbyggnaden av såväl den medicinska

som den tekniska utbildningen enligt kommitténs bedömning förutsätter

att man skapar nya utbildningsenheter, har kommittén enligt sina direktiv

även prövat konsekvenserna av att förlägga humanistisk, samhällsvetenskaplig,

matematisk-naturvetenskaplig och ekonomisk utbildning till en ny läroanstalt

(X-ort). Den har vidare låtit utreda möjligheterna att förlägga en del av utbygg
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

naden inom de filosofiska fakulteterna som decentraliserad utbildning (X-orter).

Kommitténs tre utbyggnadsalternativ har redovisats i det föregående. För de

fria fakulteternas del är alternativen uppbyggda inom i direktiven givna totalramar

för studerandeantalets tillväxt med hänsyn tagen till den tänkta utbyggnaden

av spärrade utbildningslinjer och med beaktande av pågående lokalmässig

utbyggnad och planering av de filosofiska fakulteterna vid skilda lärosäten. I

följande tabell redovisas det totala antalet studerande vid de fria fakulteterna

enligt U 63 :s olika utbyggnadsalternativ.

Alternativa studerandeantal enligt U 63 vid de fria fakulteterna

(inkl. ekonomutbildning) på skilda orter i början av 1970-talet

och vid full utbyggnad enligt 1963 års program

Ort

Början av 1970-talet

Full utbyggnad enligt

1963 års program

alt. 1

alt. 2

alt. 3

alt. 1

alt. 2

alt. 3

Uppsala ..............

13 920

13 340

13 250

14 610

13 430

13 250

Lund .................

12 220

11 380

11 250

13 200

11 520

11 250

Göteborg .............

8 620

8 090

8 000

9 270

8160

8 000

Stockholm ............

16 090

15140

15 000

17 220

15 310

15 000

Umeå ................

2 400

2 400

2 400

4 000

4 000

4 000

X-ort/X-orter .........

—

2 900

3 350

—

5 880

6 800

Totalt

53 250

53 250

53 250

58 300

58 300

58 300

I direktiven, framhåller kommittén, jämställs utbyggnaden av de centrala

spärrade ämnena vid matematisk-naturvetenskaplig fakultet, nämligen fysik,

kemi, botanik och zoologi, med den som gäller för den tekniska och medicinska

utbildningen genom att den kvantitativa utbyggnadsramen fixerats i nybörjarplatser

för lågstadieutbildning. Utbildnings- och forskningsorganisationen i dessa

ämnen är enligt kommittén särskilt personal- och lokalkrävande och bl. a. storleken

av existerande och planerade lokalresurser sätter en gräns för en ökning i

studerandeantalet. För början av 1970-talet räknar kommittén med följande

antal platser för tvåbetygsutbildning i de centrala spärrade naturvetenskapliga

ämnena oavsett utbyggnadsalternativ.

Ämne

Antal utbildningsplatser

Fysik ..........................

1 432

Kemi...........................

1 280

Botanik ........................

612

Zoologi .........................

604

Totalt

3 928

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts ''proposition nr Hl år 1965

Arbetsmarknadens stigande och alltmer differentierade behov av högt kvalificerad

arbetskraft har enligt kommittén gång efter annan aktualiserat frågan

om olika slag av utbildning av biandkaraktär. U 63 räknar i sin bedömning av

den framtida studerandeutvecklingen med att en viss del av utbildningskapaciteten

inom matematisk-naturvetenskaplig fakultet skall kunna reserveras för

nya typer av utbildning, bl. a. för s. k. blandad utbildning.

Inom tidigare angivna ramtal för de humanistiska och samhällsvetenskapliga

fakulteternas expansion fram till början av 1970-talet och till full utbyggnad

enligt 1963 års program har kommittén antagit att 45 % kommer att vara samhällsvetare

och 55 % humanister. Till den samhällsvetenskapliga utbildningen

får man enligt kommittén lägga den ökning av utbildningskapaciteten som förutsätts

tillkomma för ekonomutbildning. Medräknar man denna ökar andelen

samhällsvetare med 8,5 % fram till början av 1970-talet. Vidare förutsätts en

kraftig utbyggnad av de juridiska fakulteterna, vilket gör, att totalandelen

»samhällstekniker» enligt kommittén kan beräknas uppgå till drygt 60 % av de

studerande vid juridisk, humanistisk och samhällsvetenskaplig fakultet samt

handelshögskola (motsv.) i början av 1970-talet.

För ekonomutbildningens del har kommittén enligt direktiven som utgångspunkt

för utredningsarbetet tagit en ökning från 675 nybörjarplatser (1962/63)

till ca 1 100 platser mot slutet av 1960-talet. Eftersom universitetskanslersämbetet

utreder ekonomutbildningen lägger U 63 inte fram något konkret förslag

för den fortsatta utbyggnadens lokalisering. Den antar emellertid schematiskt för

sina kostnadsberäkningar, att utbyggnaden till största delen kommer att ske

inom samhällsvetenskaplig fakultet. Enligt statsmakternas beslut förutsätts utbildningen

i Umeå omfatta 100 nybörjarplatser per läsår. I Lund baserar man

f. n. lokalplaneringen på 275 nybörjarplatser (+ 75). I Göteborg räknar kommittén

med 275 nybörjarplatser (+- 75). Resterande 175 platser för att nå

direktivens målsättning, ytterligare 425 platser, skall enligt vad kommittén

antar komma till inom de samhällsvetenskapliga fakulteterna i Uppsala, alternativt

på ny ort (+100), och i Stockholm ( + 75). De studerandes »aktivitetsgrad»

förutsätter kommittén inom samhällsvetenskaplig och humanistisk fakultet

stiga från f. n. ca 80 % undervisnings- och lokalutnyttjande studerande

av antalet studerande enligt den officiella statistikens definition till ca 93 %

i början av 1970-talet. Kommittén framhåller dock att, om andelen undervisnings-

och lokalutnyttjande studerande även under 1970-talet fortfarande

kommer att vara 80 %, kommitténs beräkningar för dessa båda fakulteter innebär,

att resurser beräknats i början av 1970-talet för 14 300 humanister i stället

för 12 300 och för 12 200 samhällsvetare i stället för 10 500. Motsvarande

tal vid full utbyggnad enligt 1963 års program blir för humanisterna 16 100

resp. 13 800 och för samhällsvetarna 13 600 resp. 11 700.

Kommittén förutsätter i samtliga alternativ, att man förlägger permanent

humanistisk utbildning till Umeå universitet. Enligt kommitténs alternativ 3

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts ''proposition nr Hl år 1965

förutsätts likaledes, att humanistisk utbildning kommer till stånd på X-ort. I

båda fallen tänks utbyggnaden omfatta de centrala humanistiska ämnena, medan

övriga humanistiska ämnen antas expandera vid nu befintliga humanistiska

fakulteter.

I U 63 :s direktiv har utbyggnaden av juridisk fakultet fram till början av

1970-talet fixerats till 6 000 studerande. Utbyggnaden av juridisk fakultet antar

kommittén ske vid nuvarande fakulteter i Uppsala, Lund och Stockholm med

lika stor antal studerande på resp. orter. Synpunkter har framförts på lämpligheten

av att i Göteborg inrätta en fjärde juridisk fakultet. U 63 finner emellertid,

att denna fråga måste falla utanför kommitténs utredningsuppdrag, då den

endast överslagsmässigt berör kostnadsutvecklingen vid de juridiska fakulteterna.

För teologisk fakultet har enligt kommitténs direktiv utbyggnaden fram till

början av 1970-talet fixerats till 1 500 studerande. Utbyggnaden sker enligt

kommitténs antagande vid de teologiska fakulteterna i Uppsala och Lund med

lika stort antal studerande på bägge orterna.

Vid behandlingen av frågan om decentraliserad universitetsutbildning erinrar

kommittén om att universitetsutbildning under senare år i begränsad omfattning

förlagts utanför de nuvarande universietsorterna. Man har i den specialutredning

som verkställts för kommitténs räkning kunnat utgå från erfarenheter av

en decentraliserad utbildning med direkt inriktning på läraryrket.

Beträffande organisationen av den decentraliserade utbildningen föreslår specialutredningen,

att man på ett antal orter upprättar filialer till de nuvarande

universiteten. Utbildningen på varje filialort skall vara knuten till ett moderuniversitet.

Specialutredningen konstaterar, att det är möjligt att avgränsa lämpliga

filialregioner av sådan storlek att de kan ta emot en betydande del av den

tillströmning av nya universitetsstuderande som eljest i sin helhet skulle gå till

de nuvarande lärosätena. Man kan begränsa antalet orter till fem (för studerande

inom matematisk-naturvetenskaplig fakultet till två) och för dessa orter finna

naturliga upptagningsområden och goda kommunikationer med studieorten. Det

synes enligt specialutredningen lämpligt att låta Örebro, Karlstad, Linköping,

Jönköping och Sundsvall bli orter för decentraliserad universitetsutbildning av

angivet slag. Specialutredningen har även diskuterat Växjö och Kalmar som

tänkbara filialorter. Under förutsättning att mer än en filialort skulle komma

att anknytas till Lund förordas därvid Kalmar framför Växjö.

Specialutredningen påpekar, att upprättandet av en filialort i Norrland inom

en nära framtid skulle medföra att rekryteringsunderlaget för universitetet i

Umeå minskar i sådan grad, att det får ett studerandeantal på ett- och tvåbetygsnivå

av samma storleksordning som vissa filialorter. Ett upprättande av

en norrlandsfilial i Sundsvall med anknytning till universitetet i Umeå synes

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

därför böra anstå till dess utbildningen i berörda ämnen i Umeå på såväl lägre

som högre nivå byggts ut.

Även utifrån personal- och lokalsynpunkter stannar specialutredningen för

Örebro, Linköping, Karlstad, Jönköping och Sundsvall som filialorter för en decentraliserad

universitetsutbildning. Utredningen föreslår därför följande filialorter

för samhällsvetenskapliga och humanistiska ämnen samt matematik, nämligen

Örebro med anknytning till Uppsala universitet; Karlstad med anknytning

till Göteborgs universitet; Linköping med anknytning till Stockholms universitet;

Jönköping med anknytning till Lunds universitet och sedermera Sundsvall med

anknytning till Umeå universitet. För naturvetenskapliga ämnen föreslås som

filialorter Örebro med anknytning till Göteborg eller Uppsala och Linköping

med anknytning till Stockholm.

U 63 anger som målsättning för utbildningen på filialort, att den studerande

skall kunna avlägga filosofisk grundexamen i centrala ämnen. Den studerande

som efter grundläggande studier vill fortsätta med studier för högre betyg eller

med forskarutbildning eller den studerande som i sin grundexamen vill ta med

ämne, som inte finns representerat på filialorten, skall enligt kommittén givetvis

kunna göra detta vid någon av de existerande filosofiska fakulteterna. Det är

enligt kommittén också angeläget att fastslå att en decentraliserad universitetsutbildning

blir likvärdig med den som meddelas vid de befintliga fakulteterna.

Kommittén anser, att ett universitet och dess institutioner blott bör svara för

en filial, i varje fall under en uppbyggnadsperiod.

Specialutredningens val av filialorter finner kommittén i huvudsak övertygande

liksom också förslaget att utbildning i de laborativa matematisk-naturvetenskapliga

ämnena koncentreras till två av de föreslagna orterna. Även anknytning

av filialerna till moderuniversitetet synes kommittén väl motiverad.

Emellertid finner kommittén för sin del, att två orter kan komma i fråga som

filialort till Lund, nämligen Växjö och Jönköping.

Kommittén finner liksom sin specialutredning det vara angeläget att redan

nu fastslå, att vid en utbyggnad enligt alternativ 2 en filial bör upprättas även

till universitetet i Umeå. En sådan filial bör dock enligt kommitténs uppfattning

tillkomma först när utbyggnaden av Umeå universitets filosofiska fakultet nått

så långt att forskarutbildningen i samtliga aktuella ämnen kommit igång. Den

fortsatta utbyggnaden av Umeå universitet bör i sådant fall enligt kommittén

ske med beaktande av att sedermera filialundervisning kommer att knytas till

universitetet. Med ledning av föreliggande utredningsmaterial har kommittén

stannat för att i alternativ 2 räkna med Sundsvall som filialort till Umeå. Kommittén

utgår sålunda från att i alternativ 2 decentraliserad ett- och tvåbetygsutbildning

lokaliseras enligt följande.

Humanistisk, samhällsvetenskaplig och matematisk-naturvetenskaplig utbildning

förläggs till Örebro och Linköping samt humanistisk och samhällsvetenskaplig

utbildning jämte utbildning i matematik till Karlstad och Växjö alternativt

Jönköping. När högstadieutbildningen i Umeå i berörda ämnen kommit

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

i gång bör utbildning i humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnen i Sundsvall

komma till stånd. Örebro anknyts därvid enligt kommittén som filialort

till universitetet i Uppsala, Linköping till Stockholm, Växjö alternativt Jönköping

till Lund, Karlstad till Göteborg och Sundsvall till Umeå.

Kommittén räknar inte med något studerandeantal i sundsvallsfilialen. Fördelningen

av de studerande i den decentraliserade utbildningen på orter och

studieinriktning enligt kommitténs beräkningar redovisas i följande tabell.

Antal studerande på skilda orter i decentraliserad universitetsutbildning

enligt U 63

Utbyggnadsstadium/utbildning

Lin-

köping

Örebro

Karl-

stad

Växjö/

Jön-

köping

Samt-

liga

Början av 1970-talet

Humanistisk utbildning ......................

285

285

285

285

1 140

Samhällsvetenskaplig utbildning ...............

250

250

250

250

1 000

Matematisk-naturvetenskaplig utbildning ......

330

330

50

50

760

Totalt

865

865

585

585

2 900

Full utbyggnad enligt 1963 års ''program

Humanistisk utbildning ......................

495

495

490

490

1 970

Samhällsvetenskaplig utbildning ...............

425

425

420

420

1 690

Matematisk-naturvetenskaplig utbildning .......

810

810

300

300

2 220

Totalt

1 730

1 730

1 210

1 210

5 880

Kommittén finner det realistiskt att räkna med att en decentraliserad utbildning

under 1970-talet kommer att få anordnas för ett ökande antal av dem

som önskar bedriva studier för filosofisk grundexamen. Kommittén räknar sålunda

i utbyggnadsalternativ 2 med i stort sett en fördubbling från början av

1970-talet till full utbyggnad enligt 1963 års program av studerandeantalet i

decentraliserad universitetsutbildning.

Enligt kommittén bör följande ämnen i första hand vara representerade vid

filialerna.

Samhällsvetenskapliga ämnen

Humanistiska ämnen

Matematisk- naturvetenskapliga ämnen

Statskunskap

Statistik

Nationalekonomi

Företagsekonomi

Engelska

Tyska

Franska

Nordiska språk

Litteraturhistoria

Historia

Matematik

Fysik

Kemi

Teoretisk fysik

Zoologi

Botanik

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts -proposition nr Hl år 1965

För utbildning i de centrala spärrade naturvetenskapliga ämnena räknar

kommittén i Linköping resp. Örebro med följande intagningskapacitet på tvåbetygsnivå

i början av 1970-talet.

Fysik

Kemi

Botanik

Zoologi

Totalt

80

96

48

48

272

Lärarpersonalen inom en decentraliserad universitetsutbildning bör enligt

kommittén utgöras av lektorer och assistenter. Den helt övervägande delen av

den undervisning som i gällande organisationsplaner upptas som professors- och

lektorsundervisning bör bestridas av universitetslektorer, medan assistentundervisningen

av kommittén förutsätts bli meddelad av en ny assistentkategori med

heltidsuppgift att undervisa på ett- och tvåbetygsnivån. Dessa assistenter skall

sålunda ha en tjänstgöringsskyldighet som överstiger den som nu gäller för

assistenter vid de filosofiska fakulteterna. Kommittén gör i sina kostnadsberäkningar

vissa antaganden om tjänstgöringsskyldighet och lönegradsplacering. För

dessa antaganden redogörs närmare i bilaga 2 till SOU 1965:11. Tjänstgöring i

denna nya befattning bör enligt kommittén kunna tillgodoräknas för senare

tjänst såsom lärare inom skolväsendet. Den del av undervisningen på filialorterna

som inte meddelas av lektor eller assistent bör enligt kommittén meddelas

av lärare vid moderuniversitetet.

En viktig förutsättning för att undervisningen på filialorterna skall bli av

samma standard som vid moderuniversiteten är, framhåller kommittén, att kontakten

mellan moderuniversitet och filial är god och att de universitetslektorer

som undervisar på filialorten inte tappar kontakten med den vetenskapliga utvecklingen

inom sina resp. områden. Man måste därför enligt kommittén ställa

medel till förfogande för att forskare vid moderuniversitetet skall kunna besöka

filialorten och där hålla föreläsningar avsedda både för lärare och elever. Det

förefaller kommittén också rimligt att lektorerna skall ges tillfälle att vistas

vid moderuniversitetet under något längre perioder, tillsammans motsvarande

en sabbatstermin vart femte år. Kommittén finner det också angeläget att man

prövar möjligheterna att låta lektorer i den decentraliserade utbildningen under

viss tid tjänstgöra vid moderinstitutionen, medan lektorer vid denna i stället

tjänstgör på filialorten.

Kommittén anser, att ansvaret för den decentraliserade utbildningen i ett ämne

bör åvila resp. institution vid moderuniversitetet, vilken följaktligen skall

omhänderha ämnesinspektionen. Den lärare som utses att fungera som kontaktman

med ämnesrepresentanterna på filialorten bör enligt kommittén även meddela

viss begränsad undervisning där. Detta understryker, anför kommittén, att

den decentraliserade utbildningen skall ses som en del av moderinstitutionens

verksamhet och givetvis inte skilja sig från den ett- och tvåbetygsutbildning som

bedrivs vid universiteten. Den närmare utformningen av filialutbildningens or
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

ganisation i förhållande till moderuniversitetets har kommittén inte ansett sig

mer i detalj böra gå in på.

U 63 erinrar om att det regionala sambandet mellan hemort och studieort är

starkt vid nuvarande läroanstalter och finner det troligt att motsvarande samband

kommer att gälla även vid de nytillkommande. Enligt kommitténs bedömning

bör emellertid vid ett realiserande av alternativ 2 ett modifierat hänvisningsförfarande

övergångsvis tillämpas för studier i de ämnen vid de filosofiska fakulteterna

som ingår i den decentraliserade utbildningen.

Beträffande frågan om lokaler för den decentraliserade utbildningen framhåller

kommittén att man i princip bör iordningställa permanenta sådana. Enligt de

uppgifter kommittén inhämtat från berörda kommuner synes det dock möjligt

att snabbt kunna starta utbildning i de icke-laborativa ämnena i provisoriska

lokaler, som kan ställas till förfogande. Vad gäller utbildningen i de laborativa

ämnena är det enligt kommitténs uppfattning inte möjligt att bygga upp utbildningen

på partiellt friställda lokaler. Dessa ämnen måste ha tillgång till egna

lokaler. Provisoriska sådana bör emellertid enligt kommittén kunna uppföras.

Även vad gäller lärare anser kommittén det vara möjligt att under uppbyggnadsperioden

i viss utsträckning utnyttja på orten tillgängliga lärarkrafter. I

kommitténs alternativa kostnadsberäkningar har emellertid räknats med att vid

början av 1970-talet särskilda såväl lokal- som personalresurser skall finnas för

den decentraliserade universitetsutbildningen.

Med hänsyn till den ökande tillströmningen till de filosofiska fakulteterna

finner kommittén att det vid ett val av utbyggnadsalternativ 2 är angeläget att

den decentraliserade utbildningen kan sättas i gång snarast möjligt. Då uppbyggnaden

av en helt ny form av permanent universitetsutbildning av detta

slag kräver ett omfattande planeringsarbete synes det enligt kommittén vara

realistiskt att räkna med en första intagning av studerande på samtliga fyra

orter höstterminen 1967.

Specialutredningen finner starka skäl tala för att Kalmar, Falun, Östersund,

Sundsvall och Luleå blir ettbetygscentraler av mera permanent art. Detsamma

bör gälla Jönköping och Karlstad för utbildningen i fysik, kemi och teoretisk

fysik med mekanik. Kommittén framhåller för sin del, att de kurser för ett

betyg samt i några fall även två betyg och i något fall tre betyg i ämnen vid

filosofisk fakultet som tillfälligt anordnas på skilda håll i landet inte berörs av

vad kommittén framfört om eu permanent filialutbildning i ämnen vid filosofisk

fakultet. Med hänsyn till det behov av matematiskt inriktad utbildning som

finns i övre Norrland och då kommittén inte kunnat förorda högre teknisk utbildning

där anser den dock att det är önskvärt att utbildning i matematik och

statistik kommer till stånd på orter med industriell inriktning, exempelvis Luleå

eller Kiruna.

Enligt statsmakternas beslut skall man i Umeå bygga upp bl. a. eu samhällsvetenskaplig

och en matematisk-naturvetenskaplig forsknings- och utbildningsorganisation.

Enligt sina direktiv har kommittén haft att pröva en väsentlig utbyggnad

av den filosofiska utbildningen i Umeå. Den föreslår i första hand att

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

man kraftigt utökar den samhällsvetenskapliga och matematisk-naturvetenskapliga

utbildningen. Denna utbyggnad föreslås ske även på lågstadiet efter

1970-talets början enligt följande.

Antal

studerande

Full utbyggnad

Början av 1970-talet

enligt 1963 års

program

Samhällsvetenskaplig utbildning ..................

600

1 000

Matematisk-naturvetenskaplig utbildning ..........

1 400

2 000

Ekonomutbildning ..............................

400

400

Den här angivna utbyggnaden i början av 1970-talet överensstämmer, framhåller

U 63, med av statsmakterna redan fattat beslut om utbyggnaden i Umeå.

Basorganisationen för denna utbildning kommer sålunda att byggas upp under

1960-talet och det är enligt kommitténs mening rationellt att under 1970-talet

fortsätta utbyggnaden.

Kommittén räknar schematiskt med ett studerandeantal av 400 i början av

1970-talet i humanistisk utbildning i Umeå, medan vid full utbyggnad enligt

1963 års program antalet antas öka till 1 000 studerande. Kommittén har i sin

bedömning av möjligheten att utvidga den humanistiska utbildningen till ytterligare

ett lärosäte utöver dem som nu har humanistisk fakultet beaktat önskvärdheten

av att man avlastar övriga universitetsorter största möjliga antal

studerande. Det föreligger vidare enligt kommitténs bedömning inga avgörande

hinder med hänsyn till tillgången på lärare mot att bygga ut en humanistisk

forskningsorganisation i Umeå. Kommittén föreslår därför att man i Umeå bygger

upp en fullständig forsknings- och utbildningsorganisation i de centrala

humanistiska ämnena. Den definitiva utformningen av utbildnings- och forskningsorganisationen

i Umeå torde, framhåller kommittén, få bli beroende av

resultaten av den pågående försöksverksamheten samt de förslag som lärarutbildningssakkunniga

kommer att lägga fram. Genomförandet av humanistisk utbildning

och forskning i Umeå kommer också i hög grad att bli beroende av möjligheten

att anskaffa lokaler. Den redan pågående utbyggnaden av den samhällsvetenskapliga

och matematisk-naturvetenskapliga utbildningen och forskningen

kommer att helt ta i anspråk nu befintliga och planerade lokaler i Umeå. Det är

enligt kommitténs uppfattning av väsentlig betydelse, att den beslutade och den

av kommittén föreslagna ytterligare utbyggnaden av sistnämnda utbildningsområden

i Umeå kan genomföras med största möjliga skyndsamhet.

Mot bakgrunden av den allmänna bristen på högt kompetenta forskar- och

lärarkandidater inom de samhällsvetenskapliga och matematisk-naturvetenskapliga

disciplinerna i landet och med särskild hänsyn till utbyggnaden i Umeå finner

kommittén det därför inte försvarligt, att man påbörjar en utbyggnad av de

samhällsvetenskapliga och matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna på ytterligare

en ort under de närmaste åren.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr lh-1 år 1965

Kommittén finner dock andra skäl — bl. a. de studerandes bostadsfråga —

tala mycket starkt mot att hela utbyggnaden av de fria fakulteterna lokaliseras

till de fem nuvarande lärosätena. Vid en sådan utbyggnad skulle enligt U 63

bostadssituationen bli synnerligen svårlöst, framför allt i Stockholm och Göteborg.

2.1.2.4. Vissa spärrade fakulteter och högskolor

Ehuru U 63 enligt sina direktiv inte haft att beröra utbyggnaden av den odontologiska

och farmaceutiska utbildningen samt utbildningen vid GCI och jordbrukets

högskolor har kommittén likväl för totalbildens skull tagit med dessa

utbildningslinjer i sina kostnadskalkyler (se även SOU 1965:11, s. 109 ff.). I sina

investeringsberäkningar har kommittén förutsatt, att den odontologiska fakulteten

i Stockholm får nya lokaler i anslutning till Huddinge sjukhus, som av

kommittén förordas bli utnyttjat som tredje undervisningssjukhus i Stockholm.

Beträffande den farmaceutiska utbildningen har kommittén räknat med att

farmaceututbildningskommitténs förslag genomförs. För övriga utbildningslinjer

har kommittén byggt sina beräkningar på tillgängligt utredningsmaterial.

2.1.2.5. Lärarbehov och lärartillgång

De lärarbehovsberäkningar som kommittén utfört utgår i princip från oförändrad

lärartäthet på de olika utbildningsnivåerna. Detta framgår av följande

tablå, i vilken kommittén relaterat antalet undervisningsutnyttjande studerande

till antalet professurer, laboraturer, universitetslektorat och docenttjänster vid

universitet och högskolor (exkl. GCI och jordbrukets högskolor).

1963/64

Början av 1970-talet

Full utbyggnad enligt

1963 års program

32

31

32

Kommitténs beräkningar av relationerna mellan lärartillgång och lärarbehov

under uppbyggnadsperioden sammanfattas i följande tabell.

Det av U 63 beräknade behovet av disputerade lärare

i relation till beräknat antal disputationer, uttryckt i procent.

Alternativ 2.

Läsår

Medicinsk

fakultet

Humanistisk

fakultet

Samhällsveten- skaplig fakultet

Mat.-nat. fakultet,

teknisk högskola

1964/65—1966/67

36,6

32,7

97,2

77,6

1967/68—1969/70

32,2

26,0

86,0

68,2

1970/71—1972/73

30,6

17,6

51,5

52,4

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts ''proposition nr Hl år 1965

Siffrorna visar, framhåller U 63, klart knappheten på lärarresurser under ut*

byggnadsperioden. Detta medför enligt kommittén att man måste sträva efter

att begränsa efterfrågan på kvalificerade lärarkrafter. Lärarbehovet — enligt

kommitténs uppskattningar — i slutet av 1970-talet inom de vid alternativ valet

viktiga medicinska och matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna samt de

tekniska högskolorna framgår av följande tablå. En utbyggnad enligt alternativ''

2 innebär enligt kommittén en besparing av drygt 40 tjänster i förhållande till

vart och ett av de två övriga alternativen.

Antal prof., lab., doc........

Ökning jämfört med 1963/64

Alt. 1

Alt. 2

Alt. 3

1 209

+ 510

1 165

+ 466

1 207

+ 508

2.1.2.6. Huvudbibliotek samt vissa forsknings- och serviceanläggningar

U 63 :s bedömning av behovet av biblioteks- och serviceresurser samt av särskilda

forskningslokaler återfinns närmare redovisad i SOU 1965:11, s. 177 ff.

Biblioteksfrågan behandlas också i en av kommitténs specialutredningar (SOU

1965:12, s. 653 ff.). Tillkomsten av ett nytt universitet enligt utbyggnadsalternativ

3 kräver enligt kommittén ett nytt universitetsbibliotek. En utbyggnad

enligt alternativ 1 eller 2 kräver däremot endast smärre nya biblioteksenheter

för den medicinska och tekniska utbildningen och kurslitteraturbibliotek för den

decentraliserade universitetsutbildningen. Samtliga alternativ förutsätter enligt

kommittén en väsentlig utbyggnad av biblioteksresurserna på nuvarande universitets-

och högskoleorter.

Utvecklingen av forskningsverksamheten kräver avancerade serviceanordningar

med därtill hörande teknisk personal. Kommittén har vid sina undersökningar

i första hand berört behovet av gemensamma tekniska institutioner,

datamaskiner, djuravdelningar och acceleratoranläggningar samt speciella forskningslokaler.

Upprättandet av ett nytt universitet får enligt kommittén till

följd att forsknings- och serviceanläggningar av denna typ måste komma till

stånd på ytterligare en ort.

2.1.2.7. Studentbostäder

Stora svårigheter föreligger enligt kommittén att bygga ett erforderligt antal

studentbostäder på de största av de nuvarande universitetsorterna (se även

SOU 1965:11, s. 198 ff. och SOU 1965:12, s. 679 ff.). Studentbostadsproblemet

blir naturligtvis mindre, framhåller kommittén, ju fler nya orter som får högre

utbildningsenheter. Kommittén finner det därför synnerligen angeläget att man

beaktar alla möjligheter att avlasta nuvarande universitetsorter en del av den

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

förväntade studerandetillströmningen. Särskilt gäller detta storstäderna och då

främst Stockholm, där svårigheterna är störst. Vid sina ställningstaganden till

de tre utbyggnadsalternativen har kommittén tillmätt studentbostadsfrågan en

avgörande betydelse.

1964 års studentbostadsgrupp, som biträtt U 63 i utredningsarbetet, har främst

för att belysa frågan om erforderlig mark på skilda orter beräknat nyproduktionsbehovet

av studentbostäder till maximalt ca 64 000 rumsenheter fram till

början av 1970-talet. Härvid har gruppen inkluderat bostäder för studerande

vid socialhögskolorna. U 63 har för sin del på allmänna grunder samt med

beaktande av förhållandena på bostadsmarknaden i dess helhet funnit det vara

realistiskt att räkna med den studentbostadsproduktion enligt skilda utbyggnadsalternativ

och på olika orter som framgår av följande tabell.

Av U 63 uppskattad erforderlig nyproduktion av studentbostäder (antal rumsenheter)

fram till början av 1970-talet samt vid full utbyggnad enligt

1963 års program

Ort

Till början av 1970-talet

Vid full utbyggnad enligt

1963 års program

alt. 1

alt. 2

alt. 3

alt. 1

alt. 2

alt. 3

Uppsala .................

8 140

7 460

7 070

+ 675

+ 230

+ 80

Lund/Malmö ............

7 470

6 580

6 500

+ 745

+ 155

+ 65

Göteborg ................

4 820

4 240

4 200

+ 345

+ 100

+ 65

Stockholm ...............

5 700

4 650

4 610

+ 705

+ 350

+ 270

Umeå ....................

3 330

3 330

3 330

+1 700

+1 700

+1 700

X-ort ....................

2 030

2 030

4 650

-(- 560

+ 560

+3 115

Linköping ...............

—

520

—

—

+ 520

_

Örebro ...................

—

520

—

—

+ 520

Karlstad .................

—

350

—

—

+ 375

_

Jönköping/Växjö .........

—

350

—

—

+ 375

—

Totalt

31 490

30 030

30 360

+4 730

+4 885

+5 295

En utbyggnad av i tabellen angiven storleksordning kommer, framhåller U 63,

att ställa stora krav på planering och byggande. Det är enligt kommitténs uppfattning

viktigt att studentbostadsplaneringen så långt möjligt samordnas med

universitetsplaneringen. En dylik samplanering är väsentlig för att skapa förutsättningar

att maximalt utnyttja de mycket stora investeringar som nu måste

ske i universitetsväsendet. Kommittén erinrar i detta sammanhang om det förslag

beträffande planeringen av studentbostadsbyggandet som framlagts av 1964

års studentbostadsgrupp i den förut nämnda promemorian Det fortsatta studentbostadsbyggandet.

Beträffande det hittillsvarande studentbostadsbyggandet konstaterar studentbostadsgruppen

i sin promemoria, att produktionen varit splittrad på ett stort

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts -proposition nr Hl år 1965

antal byggherrar och att flertalet projekt varit av ringa omfattning. Vidare

konstaterar gruppen, att någon egentlig samordning av de skilda befintliga studentbostadsföretagens

projekterings- och upphandlingsverksamhet f. n. inte existerar.

En viss samordning föreligger enligt gruppen dock i förvaltningsfrågor

och i vad avser prognos- och planeringsverksamheten, bl. a. sedan de s. k. kårortsorganen

tillkommit.

Studentbostadsgruppen framhåller därför vikten av att i fråga om prognosoch

planeringsarbetet en samordning kommer till stånd av å ena sidan statens

planering för den högre utbildningens utbyggnad och å andra sidan kommunernas

bostadsplanering. Ansvaret för att studentbostadsbyggandet organisatoriskt

inpassas i den allmänna planeringen för den högre utbildningens expansion bör

enligt studentbostadsgruppen åläggas ett särskilt organ, förslagsvis benämnt

statens studentbostadsnämnd. Denna nämnd skall enligt förslaget bl. a. vara ett

beredande organ för frågor som rör statens engagemang i studentbostadsverksamheten

samt tjäna som ett samarbetsorgan mellan å ena sidan berörda statliga

myndigheter och å andra sidan vederbörande kommuner och studentorganisationer.

När det gäller byggnadssidan finner studentbostadsgruppen det nödvändigt,

att en rationalisering av projektering och produktion kommer till stånd. Bakgrunden

härtill är dels att den erforderliga produktionsökningen förutsätter ett

bättre utnyttjande av planerings- och projekteringsresurserna, dels att omfattningen

av den förväntade produktionen nödvändiggör en reducering av byggnadskostnaderna.

På grundval av en utredning inom statens institut för byggnadsforskning

föreslår gruppen, att studentbostadsproduktionen inriktas så att

industriella byggmetoder kan komma till användning. Detta förutsätter enligt

gruppen dels ett vidgat samarbete mellan studentbostadsföretagen, dels att enhetliga

normer läggs till grund för all studentbostadsproduktion. Den föreslagna

statens studentbostadsnämnd bör enligt gruppen få en central ställning i utvecklingsarbetet

samt få resurser att göra utredningar av teknisk, ekonomisk och

organisatorisk art. Nämnden förutsätts utarbeta råd och anvisningar för studentbostadsföretagens

verksamhet. Nämnden bör även äga fastställa anvisningar,

vilkas iakttagande skall vara förutsättning för erhållande av studentbostadslån.

I promemorian framhålls vidare, att provbyggen med industriella byggmetoder

bör komma till stånd.

I den föreslagna statens studentbostadsnämnd bör enligt studentbostadsgruppen

ingå representanter för universitetskanslersämbetet, bostadsstyrelsen,

byggnadsstyrelsen och Sveriges förenade studentkårer.

Enligt gruppen bör studentbostadsbyggandet koncentreras till ett företag på

varje ort. Detta förslag behöver enligt gruppens mening inte utesluta att även

andra studentbostadsföretag liksom tidigare uppför studentbostadshus. I dessa

fall bör dock, framhåller gruppen, projekteringen om möjligt bedrivas inom huvudföretaget

på orten och i varje fall ske i nära samarbete med detta.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

Studentbostadsgruppen framhåller därjämte att bristande tillgång på lämplig

tomtmark varit en av orsakerna till att den hittillsvarande studentbostadsproduktionen

inte nått tillräcklig omfattning. Gruppen understryker kraftigt, att en

lösning av tomtmarksfrågan är en grundläggande förutsättning för att den behövliga

produktionen skall kunna komma till stånd. Målet måste vara att så

tidigt som möjligt reservera tomtmark för det långsiktiga behovet. Därigenom

skulle stadsplane- och exploateringsarbeten underlättas samt förutsättningar

skapas för ett rationellt byggande. Med hänsyn till den vikt man måste lägga

vid denna fråga har det synts studentbostadsgruppen naturligt, att staten när

så är möjligt bidrar till att lösa tomtmarksfrågan.

2.1.2.8. Kostnader för universitets- och högskoleutbyggnaden

Kommitténs beräkning av utbildnings- och forskningsorganisationens driftkostnader

bygger såsom nämnts på huvudprincipen om en framskrivning av dagens

kostnadsläge med ledning av den beräknade studerandeutvecklingen fram

till full utbyggnad enligt 1963 års program. När man bedömer driftkostnaderna

för olika utbyggnadsalternativ är det enligt kommittén framför allt de marginella

kostnadsförändringarna som är av intresse. Med det underlag kommittén

haft till sitt förfogande har dock en strikt genomförd marginalkostnadsanalys

inte varit möjlig att genomföra.

De av kommittén beräknade direkta driftkostnaderna för början av 1970-talet

under ecklesiastik- och jordbrukshuvudtitlarna redovisas i följande tabell. För

den medicinska utbildningen i alternativen 1 och 2 räknar kommittén med utbyggnad

i Uppsala av den teoretiska utbildningen för dem som senare skall genomgå

propedeutisk och klinisk utbildning i Linköping eller Örebro. Vid full utbyggnad

enligt 1963 års program kommer driftkostnaderna under ecklesiastikoch

jordbrukshuvudtitlarna enligt kommitténs uppskattningar att bli följande

(milj. kr.).

Alternativ 1

Alternativ 2

Alternativ 3

617

610

622

För den medicinska utbildningen tillkommer enligt kommittén vissa driftkostnader

under socialhuvudtiteln, vilka kommittén — vid full utbyggnad enligt

1963 års program i samtliga alternativ — beräknar till ca 79 milj. kr. Budgetåret

1963/64 beräknar kommittén dessa kostnader, som avser dels statliga bidrag till

kommunala undervisningssjukhus, dels för läkarutbildning och forskning beräknad

andel av de statliga driftkostnaderna vid de statliga undervisningssjukhusen,

till ca 51 milj. kr.

3 — Bihang till riksdagens ''protokoll 19G5. 1 samt. Nr 11^1

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

Beräknade driftkostnader under ecklesiastik- och jordbrukshuvudtitlarna

för universitet och högskolor 1963/6/ samt enligt U 63:s utbyggnadsalternativ

för början av 1970-talet, milj. kr.

1963/64

Början av 1970-talet

alt. 1

alt. 2

alt. 3

Universitet (motsv.)

11

48

48

51

49

73

73

74

48

114

113

114

Samhällsvetenskaplig fakultet (inkl. ekonomutbild-

19

31

30

31

29

43

42

43

14

24

24

24

59

117

117

117

31

53

53

53

22

36

36

36

Gemensamma kostnader för universitet och hög-

14

23

23

23

Totalt

296

562

559

566

1 Inkl. civilingenjörsutbildningen i Uppsala.

2 Till gemensamma kostnader för universiteten har kommittén räknat kostnaderna för administration,

forskardocenttjänster samt omkostnader.

3 Till gemensamma kostnader för universitet och högskolor har kommittén förutom anslagen »gemensamt

för universitet och högskolor» räknat anslagen till vissa forskningsändamål.

Kommittén beräknar sålunda att de totala driftkostnaderna för utbildning och

forskning inklusive kostnader under socialhuvudtiteln kommer att stiga från

347 milj. kr. budgetåret 1963/64 till ca 640 milj. kr. i början av 1970-talet och till

inemot 700 milj. kr. vid full utbyggnad enligt 1963 års program.

Skillnaderna i de sammanlagda driftkostnaderna vid full utbyggnad mellan

kommitténs tre alternativ är små, endast 2 % mellan högsta och lägsta alternativ.

Detta hänger enligt kommittén främst samman med att dels utbyggnaden

enligt samtliga alternativ huvudsakligen kommer att ske vid befintliga läroanstalter,

dels kommittén i samtliga alternativ räknar med tillkomsten av en ny

teknisk högskola och en ny medicinsk utbildningsenhet.

Besparingar i fråga om såväl drift- som investeringskostnader kan enligt kommittén

uppnås genom dels — som kommer att beröras i det följande — skiftutbildning,

dels central schemaläggning med central dispositionsfördelning av

främst hörsalar och seminarierum, dels även ökad användning av tekniska hjälpmedel

i undervisningen. Såvitt gäller sistnämnda utväg uppehåller sig kommittén

särskilt vid utnyttjandet av TV-undervisning, främst s. k. sluten-krets-television

(CCTV), vilken metod enligt kommittén med fördel kan användas till ett stort

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj.ts proposition nr 141 år 1965

antal olika undervisningsändamål. Inom en eventuell ny teknisk högskola bör

enligt kommittén detta system kunna få ett betydande tillämpningsområde (se

även SOU 1965:11, s. 252 f. och SOU 1965:12, s. 404. ff.).

Härutöver framhåller kommittén, att åtgärder bör vidtas för att uppnå en

skärpning av gällande regler för deltagande i undervisning och tentamina, främst

vid de filosofiska fakulteterna, i syfte att minska möjligheterna för de studerande

att förlänga studietiderna utöver vad som kan anses skäligt med hänsyn till nuvarande

normalstudietidsbestämmelser (se även SOU 1965:11, s. 253 ff.).

Till direkta investeringskostnader räknar kommittén byggnads-, inredningsoch

utrustningskostnader för utbildnings- och forskningslokaler, huvudbibliotek,

vissa gemensamma forsknings- och serviceanläggningar och administrationslokaler

samt kostnader för s. k. försörjningsåtgärder (vägar, ledningar m. m.) för

dessa lokaler. Som sådana kostnader har kommittén därjämte räknat kostnader

för bespisningslokaler. De av kommittén beräknade direkta investeringskostnaderna

för utbyggnaden av universitet och högskolor redovisas i följande tabell.

Av U 63 beräknade direkta investeringskostnader för full utbyggnad

av universitet och högskolor enligt 1963 års program

(byggnadskostnadema enligt prisläget den 1 juli 1964-), milj. kr.

Alternativ 1

Alternativ 2

Alternativ 3

Utbildnings- och forskningslokaler

universiteten ...................

1 228

1 177

1 272

tekniska högskolorna ............

571

571

571

gymnastiska centralinstitutet ....

4

4

4

jordbrukets högskolor ...........

124

124

124

Biblioteks- och administrationslokaler

universiteten ...................

104

92

106

tekniska högskolorna ............

28

28

28

Forsknings- och serviceanläggningar .

174

174

200

Bespisningslokaler .................

50

51

49

Totalt

2 283

2 221

2 354

De i tabellen angivna kostnaderna för utbildnings- och forskningslokaler avser

enkelskift i de centrala spärrade ämnena inom matematisk-naturvetenskaplig

fakultet. Enligt kommittén torde emellertid ett genomfört tvåskiftsystem medföra

en besparing av ca 100 milj. kr. Någon mer betydande differens föreligger

härvidlag inte mellan alternativen. Såvitt gäller de nuvarande tekniska högskolorna

har kommittén bedömt ett tvåskiftsystem som ogenomförbart. För eu

ny teknisk högskola föreslår kommittén dock såsom nämnts ett på visst sätt modifierat

tvåskiftsystem, kombinerat med intern TV-undervisning. Ett sådant

system skulle enligt kommittén — jämfört med en enkclskiftorganisation utan

TV — innebära en besparing i lokaler och investeringskostnader av ca 13 %. I

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1965

fråga om laborativa naturvetenskapliga ämnen kan enligt kommittén ett tvåskiftsystem

genomföras för fysik och kemi med endast obetydliga ändringar av

nu disponibla lokaler. För dessa och övriga ämnen av denna kategori bör enligt

kommittén möjligheterna härvidlag prövas av berörda myndigheter. Kommittén

har därutöver undersökt möjligheterna att införa treterminsutbildning — dvs.

att utbildningsresurserna skulle utnyttjas till fullo även under sommarmånaderna

— men funnit denna utväg orealistisk, med hänsyn till bl. a. de höga driftkostnaderna.

I övrigt torde här få hänvisas till SOU 1965:11, s. 249 ff., och SOU

1965:12, s. 489 ff.

De nu nämnda investeringskostnaderna avser enbart utbildnings- och forskningsorganisationen

under ecklesiastik- och jordbrukshuvudtitlarna. För att

hittills beslutade och planerade intagningsökningar beträffande läkarutbildningen

skall kunna genomföras har kommittén emellertid också måst räkna med

en investeringskostnad under socialhuvudtiteln för undervisningssjukhus av ca

456 milj. kr. För en fortsatt utbyggnad — oavsett alternativ — har kommittén

beräknat en investeringskostnad av ca 153 milj. kr. De totala investeringskostnaderna

under femte huvudtiteln uppgår således enligt kommitténs uppskattningar

till ca 609 milj. kr.

Till indirekta investeringskostnader räknar kommittén kostnader för studentbostäder

och studentkårlokaler. Vid full utbyggnad enligt 1963 års program beräknas

investeringskostnaderna till följande belopp (milj. kr.).

Alternativ 1

Alternativ 2

Alternativ 3

867

835

852

För samtliga alternativ och vid full utbyggnad av universitet och högskolor

enligt 1963 års program uppgår investeringskostnaderna för studentkårlokaler

enligt beräkning till ca 39 milj. kr. De indirekta investeringskostnaderna är

3,8 % högre i alternativ 1 än i alternativ 2 och 2,0 % högre i alternativ 3 än i

alternativ 2.

De totala investeringskostnaderna, såväl direkta som indirekta, uppgår enligt

kommitténs beräkningar till följande belopp (milj. kr.). Investeringskostnaderna

är 2,5 % lägre i alternativ 2 än i alternativ 1 och 3,9 % lägre än i alternativ 3.

Alternativ 1

Alternativ 2

Alternativ 3

3 798

3 701

3 854

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

2.1.3. U 63:8 val av utbyggnadsalternativ

De kostnadsundersökningar som gjorts visar inga betydande differenser men

ger enligt kommitténs uppfattning ett entydigt utslag till förmån för alternativ 2.

Som en huvudorsak till att skillnaderna är små anger kommittén att man fram

till början av 1970-talet torde kunna ge högst 6 600 av ca 83 000 studerande utbildning

på annan ort än de nuvarande universitetsorterna. Omkring hälften

av dessa studerande är emellertid, anför kommittén, sådana som enligt alla

alternativen måste få utbildning utanför de nuvarande orterna. Vid full utbyggnad

enligt kommitténs förslag skall ca 11 000 av 90 000 studerande kunna utbildas

utanför nuvarande universitetsorter. Kommittén har tillmätt kostnadsdifferenserna

viss betydelse vid val av alternativ men funnit andra, framför allt

utbildnings- och forskningsorganisatoriska, skäl avgöra alternativvalet.

De förutsättningar, som varit utgångspunkt för kommitténs diskussioner kring

olika vägar för utbyggnad av universitet och högskolor under den närmaste tioårsperioden,

sammanfattas i betänkandet på följande sätt. Utbildningsmöjligheterna,

särskilt inom lågstadieundervisningen, måste utökas för att samhällets

växande behov av kvalificerad arbetskraft skall kunna tillgodoses. Samtidigt kan

ett starkt behov av ökade forskningsanslag till forskare och forskargrupper vid

universitet och högskolor konstateras. På grund av den stora ökningen av forskningskostnaderna

ökar även behovet av teknisk hjälp. Höjda driftanslag är därför

nödvändiga för att utbytet av forskarnas insatser skall kunna lyftas till en

optimal nivå inom den existerande organisationen. Samtidigt fordrar den moderna

forskningen för sin utveckling en större differentiering, med utbyggnad av

en specialiserad forskningsorganisation i anslutning till den centrala forskningsapparat

som är knuten till de stora undervisningsämnena. Åtskilliga mycket

stora projekt kommer sannolikt att ställa krav på basutrustning under den kommande

perioden. På samma gång föreligger en klart konstaterad knapphet på

kvalificerad personal, som försvårar uppbyggandet av nya forskningsenheter

och manar till försiktighet med att under en övergångsperiod alltför snabbt förstärka

den mest kvalificerade forskningspersonalen.

Med hänsyn till svårigheterna att lösa bl. a. studentbostadsförsörjningen på

nuvarande universitetsorter på ett godtagbart sätt under de närmaste åren kan

enligt kommittén hela ökningen av studerandeantalet inte komma till stånd

på dessa orter. Kommittén finner det möjligt att avlasta de nuvarande universitetsorterna

genom att utbyggnaden av den humanistiska, samhällsvetenskapliga

och matematisk-naturvetenskapliga utbildningen på lågstadicnivå till viss

del organiseras på andra orter. Med hänsyn till det som nu sagts förordar kommittén

alternativ % för den fortsatta utbyggnaden av universitet och högskolor.

Alternativ 2 innebär som nämnts följande.

Propedeutisk och klinisk medicinsk utbildning förläggs till antingen Linköping

eller Örebro med dert föregående teoretiska utbildningen i Uppsala. En ny

teknisk högskola inrättas i antingen Linköping eller Västerås. Decentraliserad

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr lJfl år 1965

universitetsutbildning anordnas på till en början fyra orter, nämligen Linköping

och Örebro i humanistiska, samhällsvetenskapliga och naturvetenskapliga ämnen

samt Karlstad och Växjö, alternativt Jönköping, i humanistiska och samhällsvetenskapliga

ämnen.

Kommittén erinrar om att sedan år 1963 utbildning fram till teknisk magisterexamen

anordnas i Linköping och Örebro. Denna utbildning, som omfattar 40

nybörjarplatser per år och ort, har enligt kommittén i princip samma målsättning

som den decentraliserade universitetsutbildning kommittén förordar. Kommittén

finner det följdriktigt att den tekniska magisterutbildningen ges en permanent

utformning. Därvid bör, menar kommittén, en organisatorisk samordning

av den tekniska utbildningen med universitetsutbildningen övervägas.

2.1.4. Lokalisering av utbyggnaden

Kommittén anser, att Linköping och Örebro i stort sett är lika lämpliga för

den utbyggnad av läkarutbildningen som enligt förslaget skall komma till stånd

utanför nuvarande universitets- och högskoleorter. I fråga om lokaliseringen av

den nya tekniska högskolan konstaterar kommittén att de enda orter som kan

komma i fråga är Linköping och Västerås. När det gäller att från industriella

och teknisk-ekonomiska synpunkter placera en fjärde teknisk högskola, finner

kommittén att rangordningen blir i första hand Västerås och i andra hand Linköping.

Alternativ 2 erbjuder enligt kommittén följande möjligheter till kombinationer

för en lokalisering av den utökade medicinska och tekniska utbildningen:

a) medicinsk utbildning i Linköping/teknisk utbildning i Västerås,

b) medicinsk utbildning i Örebro/teknisk utbildning i Västerås,

c) medicinsk och teknisk utbildning i Linköping samt

d) medicinsk utbildning i Örebro/teknisk utbildning i Linköping.

Vid det slutliga valet mellan de fyra kombinationerna är enligt kommittén

givetvis även rent lokaliseringspolitiska överväganden av betydelse. Kommittén

finner emellertid att den inte haft att göra dylika bedömningar utan har gjort

enbart utbildnings- och forskningspolitiska avvägningar.

Vid den hittillsvarande utbyggnaden av universitet och högskolor har enligt

kommittén en klar strävan att skapa största möjliga samarbete mellan fakulteter

och högskolor förelegat. Några stora fördelar står dock enligt kommittén

knappast att vinna på utbildningens område genom en samlokalisering av medicin

och teknik. Emellertid påpekas i förslaget fördelarna av att teknisk magisterutbildning

förläggs till samma ort som en teknisk högskola. Härigenom skulle

värdefulla rationaliseringsvinster kunna uppnås. Enligt kommitténs bestämda

uppfattning kan däremot väsentliga fördelar vinnas från forskningssynpunkt

genom ett samarbete på gränsområdena mellan medicin och teknik: läkekonstens

utveckling synes leda till en ökad användning av tekniska hjälpmedel i diagnostik

och terapi, och sjukvårdens rationalisering liksom utbyggnaden av hälso
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1965 39

vården torde komma att kräva ökat utnyttjande av medicinsk teknisk utrustning

och service.

Kommittén finner av nu nämnda skäl att alternativet medicinsk utbildning

i Örebro och teknisk utbildning i Linköping är underlägset de övriga tre alternativen.

Vid det slutliga valet mellan de tre övriga alternativen har kommittén

beaktat även den vidareutveckling på längre sikt som kan komma att äga rum

vid universitet och högskolor. Som framgått av redovisningen av studerandeantalets

utveckling kan enligt kommittén det totala studerandeantalet i början

av 1980-talet beräknas komma att överstiga 100 000. En del av denna ökning

måste enligt kommittén falla på den eller de orter av de tre här aktuella, till

vilken eller vilka medicinsk och teknisk utbildning kommer att förläggas. Utifrån

sitt starka betonande av ökad samverkan på forskningssidan mellan olika

discipliner menar kommittén, att den utbyggnad, som således maste komma till

stånd, bör koncentreras till en ort i stället för splittras pa tva. Vidare finner

kommittén det naturligt att förutsättningar skapas för ett intimt samarbete

mellan universiteten/högskolorna och industrin.

Utifrån dessa allmänna överväganden har kommittén satt alternativet med

både medicinsk och teknisk utbildning i Linköping före övriga alternativ. Kommittén

föreslår därför att propedeutisk och klinisk medicinsk utbildning förläggs

till regionsjukhuset i Linköping samt att en ny teknisk högskola inrättas i denna

stad.

Med hänsyn till att enligt förslaget såväl propedeutisk och klinisk medicinsk

utbildning samt en ny teknisk högskola som decentraliserad universitetsutbildning

skall förläggas till Linköping ävensom till det ringa avståndet mellan Linköping

och Jönköping förordar kommittén därjämte, att den till universitetet i

Lund hörande filialen placeras i Växjö.

2.1.5. Studerandeantalet på skilda orter

Som riktpunkt för planeringsarbetet beträffande utbyggnaden av universitetsoch

högskoleorganisationen i dess helhet pa skilda orter fram till början av

1970-talet förutsätter kommittén de studerandeantal — enligt den officiella statistikens

definition — som anges i följande tabell. Kommittén har därvid räknat

med ett, jämfört med dess reviderade ramtal för de tekniska högskolorna i början

av 1970-talet, något lägre antal studerande vid den föreslagna tekniska högskolan

i Linköping. Detta hänger enligt kommittén samman med dess bedömning av

den tänkbara utbyggnadstakten. Kommittén antar schematiskt att en senareläggning

av utbyggnaden vid denna högskola kommer att medföra en större tillströmning

till de naturvetenskapliga och samhällsvetenskapliga ämnena i Linköping

och Örebro eller, såvitt gäller var och en av dessa ämnesgrupper, en ökning

med 140 på vardera orten utöver vad kommittén räknat med i alternativ 2.

Antalet studerande i teknisk magisterutbildning beräknas till 120 i vardera Linköping

och Örebro.

opaginerad Kontrollera mot PDF

rf*

o

Antal studerande vid universitet och högskolor i början av 1970-talet enligt U 63:s utbyggnadsförslag

Fakultet/högskola

Uppsala

Lund/

Malmö

Göteborg

Stock-

holm

Umeå

Lin-

köping

Örebro

Karlstad

Växjö

Totalt

Teol. fak.........................

750

750

_

_

1 500

Jur. fak..........................

2 000

2 000

—

2 000

—

—

_

_

_

6 000

Hum. fak.........................

3 360

2 000

2 210

4 270

400

285

285

285

285

13 380

Samh.-vet. fak....................

2 190

1 580

1 840

3 810

600

390

390

250

250

11 300

Mat.-nat. fak....................

5 010

5 050

4 040

5 060

1 400

470

470

50

50

21 630

Summa fria fak.................

13 340

11 380

8 090

15 140

2 400

1 145

1 145

585

585

53 810

Med. fak........................

1 000

1 600

1 500

2 000

600

400

_

__

7100

Tekn. högsk. (motsv.) .............

2001

2 700

4 000

4 900

—

1 820

120

_

_

13 740

Ekon.-utb....................

400

1 100

1 100

1 400

400

_

_

_

4 400

Odont. fak.......................

—

500

350

500

300

_

_

_

1 650

Farm. fak....................

850

—

—

—

—

—

—

_

_

850

GCI ........................

—

—

—

250

—

_

_

_

250

Jordbr. högsk............

400

—

—

400

—

_

_

___

_

800

Summa spärrade utb.-linjer......

2 850

5 900

6 950

9 450

1 300

2 220

120

—

—

28 790

Totalt

16190

17 280

15 040

24 590

3 700

3 365

1 265

585

585

82 600

1 Tredje och fjärde årskursen i civilingenjörsutbildningen och tredje årskursen i teknisk magisterutbildning.

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj.ts ''proposition nr lJfl år 1965

Den övervägande delen av ökningen i studerandeantalet fram till början av

1970-talet kommer att falla på nuvarande orter. En huvudanledning härtill är

enligt kommittén att först omkring år 1970 det år 1960 fattade beslutet om utbyggnaden

av universiet och högskolor — vilken enligt statsmakternas beslut

skulle ske vid befintliga universitet — kommer att ha lett till full utbyggnad av

såväl låg- som högstadium. Det förslag kommittén lägger fram om utbyggnad på

fyra — sedermera fem — nya orter kommer självfallet att först mot slutet av

1970-talet och början av 1980-talet nå full utmognad i vad avser studerandeantalet

på de nya orterna.

2.1.6. Tidsplan för utbyggnaden

Utbyggnaden av de medicinska fakulteterna föreslår kommittén ske enligt

följande tidsplan, som visar antalet nybörjarplatser läsåren 1965/66—1971/72.

»Nuläge»

Förslag

1965/66

1966/67

1967/68

1968/69

1969/70

718

758

844

844

916

—

+40

+86

—

+72

Utbyggnadens fördelning på skilda orter och etapper samt tidpunkterna för

påbörjande av anatomiutbildning (I), propedeutisk utbildning (II) och medicinutbildning

(III) anges i följande tabell. För varje etapp redovisas omflyttningen

av studerande inför den propedeutiska utbildningen enligt kommitténs förslag

(F).

Av U 63 föreslagen utbyggnad av medicinsk utbildning

Läsår

Plats i

studie- ordn.

Uppsala

Lund/

Malmö

Göte-

borg

Stock-

holm

Umeå

Linköping

Totalt

Etapp 1

1966/67 .....

I

110 (+20)

190

168

208

82 (+20)

758 (+40)

1968/69 .....

II

106 (+20)

180

160

200

80 (+20)

—

726 (+40)

1969/70 .....

III

106 (+20)

180

160

200

80 (+20)

—

726 (+40)

Etapp 2

1967/68 .....

I

196 (+86)

190

168

208

82

844 (+86)

F

-84

—

—

—

—

+84

1969/70 .....

II

106

180

160

200

80

84 (+84)

810 (+84)

1970/71 .....

III

106

180

160

200

80

84 (+84)

810 (+84)

Etapp 3

1969/70 .....

I

196

190

168

280 (+72)

82

916 (+72)

F

-84

—

—

—

—

+84

1971/72 .....

II

106

180

160

270 (+70)

80

84

880 (+70)

1972/73 .....

III

106

180

160

270 (+70)

80

84

880 (+70)

3* — Bihang till riksdagens protokoll 1065. 1 sand. Nr Hl

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

Utbyggnaden av den högre tekniska utbildningen föreslår kommittén ske enligt

följande tidsplan, som visar antalet nybörjarplatser i årskurs 1 vid de tekniska

högskolorna, civilingenjörsutbildningen vid Uppsala universitet och vid

teknisk magisterutbildning i Uppsala, Linköping och Örebro läsåren 1965/66—

1971/72.

»Nuläge»

Förslag

1965/66

1966/67

1967/68

1968/69

1969/70

1970/71

1971/72

2 113

2177

2 322

2 338

2 538

2 858

3 038

—

+ 64

+145

+ 16

+200

+320

+180

Utbyggnadens fördelning på skilda orter enligt U 63 :s förslag redovisas i följande

tabell. Utöver i planen angivna intagningsökningar föreslår kommittén,

att 16 platser tillkommer 1967/68 i årskurs 3 av kemisektionen vid tekniska högskolan

i Stockholm.

Av U 63 föreslagen utbyggnad av högre teknisk utbildning,

nybörjarplatser i årskurs 1

Läsår

Tekn.

högsk. i

Stock- holm

Chalmers

tekn.

högsk.

Tekn.

högsk.

i Lund

Civ.-ing.- o. tekn.

mag.-utb.

i Uppsala

Tekn.

högsk. i

Linköping

Tekn. mag.-utb. i

Linköping

Örebro

1965/66 ........

8481

6651

490

30

_

40

40

1966/67 ........

8673

710

490

30

—

40

40

1967/68 ........

885

735

490

132

—

40

40

1968/69 ........

885

751

490

132

—

40

40

1969/70 ........

905

751

490

132

180

40

40

1970/71 ........

995

751

510

132

390

40

40

1971/72 ........

995

751

510

132

570

40

40

1 Inkl. av riksdagen senast med anledning av prop. 1965:1 (6 platser vid tekniska högskolans i

Stockholm delsektion för skeppsbyggnad och 10 platser vid Chalmers tekniska högskolas sektion

för arkitektur) beslutad utbyggnad.

3 Inkl. 15 platser för teknisk magisterutbildning enligt av riksdagen år 1964 fattat beslut.

Kommittén har ej funnit det möjligt att på samma sätt som för den medicinska

och tekniska utbildningen framlägga en detaljerad tidsplan för utbyggnaden

av de centrala spärrade ämnena inom matematisk-naturvetenskaplig jakultet.

Kommittén har begränsat sig till att ange den utbildningskapacitet som på skilda

orter bör uppnås fram till början av 1970-talet. I följande tabell återges kom
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr Hl år 1965 43

mittens förslag för utbyggnaden på tvåbetygsnivå i fysik, kemi, botanik och

zoologi.

Av U 63 föreslagen total utbildningskapacitet per läsår

i ämnena fysik, kemi, botanik och zoologi inom matematisk-naturvetenskaplig

fakultet, utbildningsplatser för två betyg

Ämne

Uppsala

Lund

Göte-

borg

Stock-

holm

Umeå

Lin-

köping

Örebro

Totalt

Fysik .............

3721

260

240

240

160

80

80

1 432

Kemi .............

192

256

224

256

160

96

96

1280

Botanik ...........

96

96

108

120

96

48

48

612

Zoologi ............

96

96

100

120

96

48

48

604

Totalt

756

708

672

736

512

272

272

3 928

Inkl. 132 platser för blivande civilingenjörer och tekniska magistrar.

2.1.7. Investeringsplan för utbyggnaden

Huvuddelen av de redovisade investeringsbehoven måste enligt kommittén

tillgodoses fram till början av 1970-talet. Främst gäller detta de nuvarande universitetsorterna

samt utbyggnaden av den medicinska och tekniska utbildningen

i Linköping. För Umeå universitet och för den decentraliserade utbildningen har

kommittén förutsett en relativt kraftig expansion även senare under 1970-talet.

Kommittén har upprättat överslagsmässiga investeringsplaner för utbyggnaden

av utbildnings- och forskningsorganisationen på skilda orter fram till början av

1970-talet. Härvid har kommittén endast tagit med den beräknade årliga medelsförbrukningen

för byggnader och försörjningsåtgärder avseende utbildnings-,

forsknings- och bespisningslokaler. I de årliga investeringsbehoven ingår sålunda

enligt kommittén varken kostnader för inredning och utrustning av dessa

lokaler eller över huvud investeringar i studentkårlokaler, undervisningssjukhus

och studentbostäder. Följande tabell visar kommitténs bedömning av de årliga

investeringsbehoven på skilda orter under perioden 1964/65—1972/73.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1965

Av U 63 beräknade årliga investeringsbehov (byggnadskostnader enligt prisläget

den 1 juli 1964) för utbildnings- och forskningslokaler samt be spisning slokaler

vid universitet och högslcolor i Uppsala, Lund, Göteborg, Stockholm, Umea,

Linköping, Örebro, Karlstad och Växjö budgetåren 1964/65—1972/73, milj. kr.

Ort

Beräknad medelsförbrukning/budgetår, milj. kr.

Totalt

1964/

65

1965/

66

1966/

67

1967/

68

1968/

69

1969/

70

1970/

71

1971/

72

1972/

73

Uppsala ......

8

10

20

30

30

35

35

35

34

2371

Lund/Malmö .

45

60

49

40

25

17

16

15

15

282

Göteborg .....

24

28

40

50

50

40

30

30

26

318

Stockholm ....

23

25

31

47

56

56

48

38

38

362“

Umeå ........

10

27

30

25

16

10

5

2

2

127

Linköping ....

—

—

—

5

15

25

30

30

15

120

Örebro .......

—

—

—

—

5

7

1

—

—

13

_

_

1,5

1,5

—

—

—

—

3

Växjö ........

—

—

—

1,5

1,5

—

—

—

—

3

Totalt

no

150

170

200

200

190

165

150

130

1 465

1 Härtill kommer investeringsbehov vid lantbrukshögskolan, vilka ej medtagits av kommittén

(51,5 milj. kr.).

2 Härtill kommer investeringsbehov vid gymnastiska centralinstitutet (4,3 milj. kr.), skogshögskolan

(20,4 milj. kr.) och veterinärhögskolan (21,0 milj. kr.), vilka ej medtagits av kommittén.

För pågående byggnadsverksamhet och för redan projekterade eller byggnadsprogrammerade

objekt vid universitet och högskolor (exkl. GCI och jordbrukets

högskolor) uppskattar kommittén investeringsbehoven fr. o. m. budgetåret

1964/65 fram till slutet av 1960-talet till ca 680 milj. kr. Investeringsbehoven

för utbildnings- och forskningslokaler samt bespisningslokaler fram t. o. m.

1972/73 beräknas, som framgår av tabellen, till nära 1 500 milj. kr. De i det föregående

berörda rationaliseringsåtgärdema för ett bättre lokalutnyttjande, införandet

av skiftutbildning etc. kan, framhåller kommittén, innebära något lägre

investeringsbehov än det angivna.

I vad särskilt avser byggnadsverksamheten på nuvarande universitetsorter

har kommittén vid fördelningen av investeringsbehoven under uppbyggnadsperioden

förutsatt, att vissa åtgärder vidtas för en effektivare byggnadsplanering

och att de lokalprogrammerande organen erhåller förstärkning. Vid fastställandet

av planen har kommittén i första hand utgått från tidsplanerna för vid

tidpunkten för kommitténs arbete pågående, projekterade och programmerade

byggnadsobjekt. Vidare har kommittén särskilt prövat frågan om en snabbt

igångsatt byggnadsverksamhet på de nya orterna. För byggnadsobjekt av här

aktuell art kan enligt kommittén den första inflyttningen äga rum tidigast ca

fyra år efter beslut om att starta planeringen. Med hänsyn till den projekteringsoch

arbetsmarknadssituation som kan förutses under överskådlig tid framåt är

emellertid enligt kommitténs uppfattning genomgående minimitider för projek
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

tering, teknisk och administrativ handläggning, byggande och utrustning endast

i begränsad omfattning möjliga.

Kommittén förutsätter att den propedeutiska utbildningen i medicin skall

börja i Linköping höstterminen 1969. Vid denna tidpunkt bör enligt kommitténs

beräkningar permanenta utbildningslokaler kunna vara färdigställda i staden.

Även första intagningen till teknisk utbildning i Linköping bör enligt kommittén

ske höstterminen 1969. Då man emellertid först ar 1970 kan med säkerhet

räkna med att vissa permanenta lokaler står till förfogande för den nya tekniska

högskolan kan dock provisoriska lokaler för första årskursen behöva tillgripas.

Kommittén påpekar i detta sammanhang att den föreslår en försöksverksamhet

för TV-utbildning vid den nya högskolan. Denna försöksverksamhet bör

enligt kommittén underlätta en igångsättning i provisoriska lokaler och även

klargöra, vilka möjligheter som föreligger att unyttja TV såväl vid moderuniversitet

som i decentraliserad universitetsutbildning.

Kommittén föreslår att den decentraliserade universitetsutbildningen skall

starta höstterminen 1967 på samtliga berörda orter. Huvuddelen av de permanenta

lokalerna för icke-laborativa ämnen bör enligt kommittén kunna vara

färdigställda höstterminen 1968 på alla fyra orterna. Permanenta lokaler för

laborativ verksamhet torde kunna vara iordningställda tidigast höstterminen

1969. Under några år måste man därför enligt kommittén tillgripa provisorier.

Vederbörande byggmyndigheter (byggnadsstyrelsen och tekniska högskolans i

Stockholm byggnadskommitté) bör enligt kommittén upprätta eller komplettera

utbyggnadsplaner för samtliga lärosäten. Dessa bör i förhållande till nuvarande

planer utvidgas till att omfatta även förslag till tidsplaner jämte därpå grundade

investeringsprogram. Som grund för utbyggnadsplanerna bör bl. a. ligga av lokaloch

utrustningsprogramkommittéerna (LUP-nämnden och LUP-kommittéerna)

utarbetade s. k. »dimensionerande underlag». Lokalprogramarbetet i övrigt bör

man, där så är möjligt, utföra genom ramprogram, som sedermera får specificeras

i detaljprogram som grund för detaljprojektering. En förutsättning för att

man skall kunna utarbeta ramprogram är enligt kommittén att dimensionering snormer

för skilda institutionstyper föreligger.

Lokalbehoven för utbyggnaden av den medicinska utbildningen har prövats av

läkarutbildningsbercdningen, som grundat behovsbedömningarna på de erfarenheter

beredningen gjort under sin tid som lokalplanerande organ på det medicinska

utbildningsområdet. Kommittén anser att dessa bedömningar kan vara

vägledande vid lokalbehovsprövningen för de medicinska fakulteterna. För de

tekniska högskolorna är situationen mer komplicerad. Beträffande den nya tekniska

högskolan i Linköping föreslår kommittén att gjorda bedömningar i specialutredningen

om de tekniska högskolorna läggs till grund för det fortsatta planeringsarbetet.

Vad gäller utbyggnaden av tekniska högskolan i Stockholm och

Chalmers tekniska högskola anser kommittén att normerna i stomplan I för

tekniska högskolan i Lund kan vara vägledande. På grundval av uppgifter från

kommitténs lokalinvcntering och med ledning av lokalprogram för olika insti
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

tutionstyper har kommittén låtit utarbeta vissa beräkningsnormer för institutionslokaler

vid universitetens fria fakulteter. Kommittén föreslår, att dessa

normer kommer till användning i det fortsatta programarbetet. Det bör enligt

kommittén ankomma pa LUP-nämnden att på grundval av vidare studier

komplettera de normer som här berörts och, om det visar sig nödvändigt, justera

dessa.

Beträffande inredning av universitets- och högskoleinstitutioner förutsätter

kommittén, att man fullföljer det utvecklingsarbete som påbörjats för standardiseiing

av inredningsdetaljer. Enligt kommitténs uppfattning bör det ankomma

på LUP-nämnden åt utarbeta normer för utrustning av lokaler för lågstadieutbildning.

Med hänsyn till de förändringar i olika hänseenden inom den högre utbildningen

och forskningen som kan förutses i framtiden är det enligt kommittén

angeläget, att man i möjligaste mån gör tillkommande lokaler generellt användbara.

Största möjliga enhetlighet i lokalutformning bör underlätta utnyttjandet

av prefabricerade byggkomponenter och industriella byggmetoder.

Kommittén anser det med hänsyn till de pressade tidsförhållandena och den

begränsade projektörstillgång som kan väntas under de närmaste åren vara

angeläget att man skapar sadana förutsättningar för handläggning av bvggnadsärenden

att projektering kan ske med största möjliga kontinuitet.

2.1.8. U 63 ss slutsatser

Kommitténs huvudresultat är, att utbyggnaden av universitet och högskolor

till största delen maste, oavsett utbyggnadsalternativ, ske på de nuvarande universitetsorterna.

Permanent utbildning i någon betydande omfattning på ny

ort — genom upprättande av ett nytt universitet — kan enligt kommittén påbörjas

tidigast om fem år, varför det snabbaste sättet att avlasta de befintliga

universiteten är att starta grundutbildning vid filialer till dessa. Medicinsk och

teknisk utbildning måste enligt kommittén under alla förhållanden i viss omfattning

anordnas utanför nuvarande universitetsorter. Vidare bör all forskarutbildning

och grundforskning — med undantag av viss klinisk-medicinsk och

teknisk forskning — hållas samman på nuvarande universitetsorter; i annat fall

splittras enligt kommittén knappa resurser till förfång för grundforskningen.

Man kan enligt kommittén räkna med att antalet studerande vid universitet

och högskolor kommer att bli större än de drygt 80 000 som kommittén haft som

utgångspunkt för sina överväganden och förslag. Det torde enligt kommittén

inte vara orimligt att i dag anta att antalet studerande i början av 1980-talet

kommer att överstiga 100 000. Detta gäller, framhåller kommittén, den egentliga

universitets- och högskolesektorn, vilken emellertid blott är en del, om än

den största, av hela det postgymnasiala utbildningsfältet. Vid sidan av det ökade

antalet studerande vid universitet och högskolor måste man enligt kommittén

också räkna med en mycket kraftig ökning vid andra postgymnasiala utbild
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

ningslinjer. Det är sannolikt att den relativa ökningen i studerandeantalet vid

denna typ av postgymnasiala utbildningslinjer t. o. m. blir kraftigare än vid universitet

och högskolor.

Kommittén finner att man av såväl kostnadsskäl som utbildnings- och forskningspolitiska

skäl bör hålla samman universitets- och högskoleorganisationen

på tio orter. Det kan därför enligt kommittén finnas anledning räkna med att

även utbyggnaden av den icke-akademiska sektorn i framtiden bör ske på ett

förhållandevis litet antal orter. Det ligger enligt kommittén nära till hands att

till orter med universitetsutbildning i betydande omfattning koncentrera — förutom

en växande universitets- och högskolesektor — även en expanderande

icke-akademisk postgymnasial utbildning.

Utbildningen inom vårdområdet kommer, anför kommittén, att i framtiden

få ännu större betydelse. Sålunda kommer med säkerhet utbildningen av sjuksköterskor,

sjukgymnaster, arbetsterapeuter, laboranter, idrotts- och gymnastikledare

m. fl. att högst väsentligt utvidgas. Gemensamt för alla dessa utbildningslinjer

är beroendet av anknytning till högspecialiserade sjukhus. En viss koncentration

av denna icke-akademiska utbildning inom vårdsektorn till Örebro

med dess regionsjukhus är därför enligt kommitténs mening ganska sannolikt.

Självfallet kommer även andra sjukhus med hög specialisering, exempelvis lasaretten

i Jönköping och Karlstad, att utvidga sin utbildning pa vårdområdet.

Lärarutbildningen är, påpekar kommittén, en annan betydelsefull sektor av

det postgymnasiala utbildningsområdet. Man kommer i framtiden säkerligen att

vidga utbildningen av folkskollärare, småskollärare, förskollärare, lärare för specialskolor

m. fl. Kommittén anser det naturligt att en väsentlig del av en ökad

och mer differentierad lärarutbildning koncentreras till de nuvarande universitetens

filialorter. Enligt kommittéförslaget kommer den mest fullständiga decentraliserade

utbildningen att förläggas till Linköping och Örebro. Därest förslaget

i denna del genomförs är det enligt kommitténs mening sannolikt att

lärarutbildningen koncentreras till dessa städer.

Som en tredje sektor, inom vilken utbildning av icke-akademisk postgymnasial

karaktär torde komma att öka, nämner kommittén den merkantila. Sålunda

kommer exempelvis kameral och försäljningsteknisk utbildning för blivande

yrkesutövare inom de växande serviceområdena att i framtiden få större omfattning

än nu. Kommittén finner det följdriktigt om orter med akademisk

grundutbildning i samhällsvetenskapliga ämnen och i språkämnen — enligt

kommitténs förslag, förutom nuvarande universitetsorter, bl. a. Örebro, Linköping,

Karlstad, Växjö och Sundsvall — blir centra för denna typ av utbildning.

Av den nu redovisade skissen till en sannolik utveckling inom hela den postgymnasiala

sektorn sluter kommittén att ett realiserande av dess förslag kommer

att innebära cn utvidgning av universitets- och högskolesektorn utan onödig

splittring av knappa resurser, samtidigt som naturliga förutsättningar skapas för

en måttlig regional spridning av hela den postgymnasiala utbildningens expan
-

sion.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

2.2. Remissyttrandena

2.2.1. Allmänt

Liksom vid remissbehandlingen av prognos- och planeringsgruppens inom

ecklesiastikdepartementet promemoria rörande det högre utbildningsväsendets

fortsatta utbyggnad (december 1962) jämte Tendenserna på akademikernas arbetsmarknad

fram till mitten av 1970-talet (SOU 1962:55) framhåller ett stort

antal remissinstanser med anledning av 1963 års universitets- och högskolekommittés

utbyggnadsförslag angelägenheten i en mycket kraftig utbyggnad av

den postgymnasiala utbildningsorganisationen. På sikt måste cn dylik satsning

från samhällets sida visa sig lönande både för samhället och för den enskilde

individen. Ett flertal instanser förordar en väsentligt större utbyggnad fram till

1970-talets början än den riksdagen år 1963 i princip beslutade.

U 63 :s förslag har bedömts ganska olika av skilda remissinstanser.1 Från

fakulteter och konsistorier vid universitet och högskolor, företrädare för forskningsintressen

och från SACO har kritik riktats mot framförallt förslaget om

en vidgad och permanentad decentraliserad universitetsutbildning. Från universitetskanslersämbetets

liksom övriga myndigheters, övriga fackliga organisationers

och näringslivets sida samt från kommunalt håll har man ställt sig

väsentligt mer positiv till kommitténs förslag och i många fall har förslagen hälsats

med stor tillfredsställelse. Även student- och ungdomsorganisationerna är

förhållandevis positiva i sin bedömning. Allmänt understryks nödvändigheten

av rationaliseringar på universitets- och högskoleområdet mot bakgrunden av

de stora krav på resurser som utbyggnaden under de närmaste åren kommer att

ställa.

Beträffande U 63 :s förslag till utbyggnad på skilda orter föreligger i remissyttrandena

en genomgående positiv inställning till en omfattande utbyggnad av

universitetet i Umeå. Flera remissinstanser förordar en kraftigare utbyggnad i

denna stad än den kommittén föreslagit. Bland de instanser som tagit ställning

till lokaliseringsfrågoma under anslutning till huvuddragen i kommitténs utbyggnadsförslag

förordar flertalet medicinsk och teknisk samt decentraliserad universitetsutbildning

i humanistiska, samhällsvetenskapliga och naturvetenskapliga

ämnen i Linköping. Ett inte obetydligt antal instanser vill se denna utbyggnad

som ett första seg mot ett fullständigt universitet i staden. De flesta remissinstanserna

ställer sig också positiva till en utbyggnad av decentraliserad universitetsutbildning

i Örebro motsvarande den som föreslås förlagd till Linköping.

Kommitténs förslag att inrätta filialer i humanistiska och samhällsvetenskapliga

ämnen i Karlstad och Växjö röner däremot inte lika stark anslutning. Ett flertal

lokaliseringsalternativ diskuteras. I remissyttrandena från företrädare för de

norrländska intressena men även i andra yttranden kritiseras kommittén främst

för att den inte föreslagit inrättandet av en enhet för högre teknisk utbildning

i Norrland.

) h^är en remissinstans ingivit ett yttrande, till vilket fogats en eller flera reservationer har i

denna framställning endast majoritetsmeningen återgivits.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

Ett stort antal remissinstanser framhåller angelägenheten i en samlad

bedömning av det pågående utredningsarbetet inom u t - bildningssektorn. Ett flertal instanser beklagar att det inte varit möjligt

att samordna behandlingen av i första hand 1960 års lärarutbildningssakkunnigas

betänkande Lärarutbildningen (SOU 1965:29 och 30) och 1963 års forskarutrednings

väntade förslag med U 63:s utbyggnadsförslag. Vissa instanser framhåller

vidare önskvärdheten i att bedömningen kunnat göras med beaktande av kommande

förslag från gymnasieutredningen rörande vuxenutbildningen och från

yrkesutbildningsberedningcn, vilken bl. a. har att behandla postgymnasial yrkesutbildning.

Ett mindre antal instanser redovisar i sina remissyttranden vissa allmänna

synpunkter och principiella överväganden rörande

den fortsatta utbyggnaden av universitet och högskolor. Universitetskanslersämbetet

konstaterar, att 1963 års riksdagsbeslut i princip stadfäster att planeringen

inom det högre utbildningsväsendet primärt har att utgå från i prop.

1963:172 fastställda antaganden om studerandeantalets förändring fram till början

av 1970-talet. En väsentlig rubbning av dessa antaganden måste därför enligt

ämbetets mening kunna aktualisera en omprövning av riksdagsbeslutet år

1963. Ämbetet fortsätter.

I sin remiss till vederbörande universitetsmyndigheter av föreliggande betänkande

har kanslersämbetet anmodat dessa instanser att beakta den ytterligare

ökning av studerandeantalet, som kan beräknas följa av riksdagens beslut i fjol

angående reformering av de gymnasiala skolorna (prop. 1964:171). Ämbetet vill

i detta sammanhang erinra om sina beräkningar i mars i år, avseende långtidsbudgeten

för perioden 1966/67—1969/70, rörande tillströmningen till universitet

och högskolor. Dessa beräkningar grundades på en kalkyl angående studentexaminationen,

som redovisats i gymnasieutredningens huvudbetänkande (SOU

1963:42). Ämbetets beräkningar utmynnade i att tillströmningen till universitet

och högskolor och därmed siffrorna för antalet närvarande studerande kunde

väntas ligga ca 9 % högre än de motsvarande siffror som U 63 haft att utgå

från. Eftersom en väntad mycket betydande ökning av tillströmningen till postgymnasiala

icke-akademiska utbildningsvägar förutsattes i 1963 års riksdagsbeslut

angående utbyggnad av universitet och högskolor — den kalkylerade omfattningen

av denna »avlänkning» utgjorde en betydelsefull faktor vid fastställandet

av ramtalet ca 83 000 närvarande i början av 1970-talet — påpekade

ämbetet i sina kommentarer till marsberäkningen, att denna gjorts under förutsättning

att tillströmningen till ifrågavarande icke-akademiska utbildningsvägar

komme att öka i proportion till ökningen i studentexaminationen. Det bör tillläggas

att ämbetets beräkningar i mars, relaterade till U 63:s ramtal, i huvudsak

innebär, att närvaroantalet ca 83 000 skulle komma att uppnås redan höstterminen

1969 och att motsvarande antal för 1972/73 skulle utgöra omkring

91 000. Utgående från målsättningen i 1963 års beslut och därmed från det förhållandet

att de spärrade fakulteternas och utbildningslinjernas kapacitet under

den nu aktuella perioden i stora drag fastställts, kan ämbetet inte finna annat än

att en sådan ökning av tillströmningen till de fria fakulteterna måste leda till en

väsentligt annorlunda struktur inom det högre utbildningsväsendet än som av
-

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts ''proposition nr Hl år 1965

setts. En dylik mer eller mindre automatisk och därtill förhållandevis snabbt

inträdande strukturförskjutning kan givetvis också på skilda sätt påverka andra

sektorer av utbildningsväsendet. Praktiskt taget samtliga de av ämbetet hörda

myndigheterna, som närmare berört frågan om tillströmningen, har också understrukit

bräckligheten i de antaganden som U 63 enligt sina direktiv haft att utgå

från. För egen del vill ämbetet i anslutning härtill konstatera, att den av gymnasieutredningen

kalkylerade utvecklingen i fråga om examinationen från gymnasiet

tillsammans med ytterligare faktorer, som kan väntas påverka dimensioneringen

av universitet och högskolor, synes allvarligt ändra de nu diskuterade

förutsättningarna för riksdagsbeslutet 1963.

Vidare konstaterar ämbetet att den växande efterfrågan på högre utbildning

är ett markant kännetecken i de senaste decenniernas utveckling i vårt land liksom

i så många andra länder. Det finns därför anledning belysa den mekanism

som inryms i själva expansionen. Vissa tendenser kan i framtiden väntas öka

styrkan av de faktorer som generar efterfrågan på högre utbildning. Det rör

sig här om faktorer som enligt ämbetet delvis bör adderas till dem som ligger

till grund för U 63 :s ram tal. Beträffande studentexaminationen framhåller ämbetet

bl. a.

Trycket från grundskolan — via i första hand de teoretiska gymnasiala studievägarna

— på universitets- och högskoleväsendet synes kunna bli avsevärt

starkare än som förutsattes i beslutet om reformering av de gymnasiala skolorna.

Iakttagelser beträffande linjevalet på grundskolans högstadium de senaste åren

understödjer en sådan förmodan. I propositionen 1964:171 har beräknats att det

nya gymnasiet och fackskolan under 1960-talet skulle bli utbyggda till en sammanlagd

kapacitet, som omkring år 1970 motsvarar en intagning av ca 50 % av

årskullen. Som riktpunkt för omfattningen har i propositionen angivits att vid

sistnämnda tidpunkt intagningen till gymnasiet kommer att utgöra 30 % och

till fackskolan 20 % av årskullen. Ämbetet vill i detta sammanhang erinra om att

gymnasieutredningen för sin del ansett det sannolikt (jfr prop 1964:171, diagram

s. 26) att 1970 omkring hälften — och därefter en långsamt ytterligare stigande

andel — av årskullen 17-åringar efter genomgången grundskola skulle komma

att söka sig till teoretisk gymnasial utbildning. Spänningen mellan den av riksdagen

beslutade målsättningen och de grundläggande antagandena kräver uppenbarligen

en skärpt uppmärksamhet. I anslutning härtill vill ämbetet också

peka på de eventuella verkningarna av möjligheten att från fackskola övergå

till gymnasium.

Ämbetet berör vidare det stigande fort- och vidareutbildningsbehovet på såväl

akademisk som icke-akademisk nivå, det ökade lärarbehovet vid en reformering

av yrkesutbildningen och den gymnasiala vuxenutbildningen, spörsmålet om den

postgymnasiala icke-akademiska yrkesutbildningen samt behovet av aktivare

medverkan från universitetsväsendets sida i folkbildningsarbete av olika slag.

Fortsättningsvis diskuterar universitetskanslersämbetet kravet på arbetskraftens

rörlighet. Ämbetet avser i detta sammanhang dels den horisontella rörligheten

— möjligheten för den enskilde att byta sysselsättningsområde i »sidled»

— dels en vertikal rörlighet, dvs. möjligheten att inom en och samma yrkessektor

ersätta visst slag av arbetskraft med annat slag, beträffande vilka kategorier

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj.ts ''proposition nr Hl år 1965

utbildningsnivåerna är olika. Enligt kanslersämbetcts mening bör här berörda

krav komma att återspeglas i en fortlöpande omprövning av konstruktionen av

skilda utbildningsgångar — utbildningens rörlighet.

Vidare tar universitetskanslersämbetet upp frågan om dimensioneringen av

utbildning ssektorn i stort och anför i huvudsak.

Frågan om dimensioneringen av en viss sektor av utbildningsområdet, såsom

i förevarande fall universitets- och högskolesektorn, måste grundas på en totalsyn

över hela utbildningsområdet. Bristen på kvalificerad arbetskraft är betydande

inom ett stort antal områden. Att räkna med en mättnad i fråga om de

mest eftersökta personalkategorierna, grupper med särskilt lång och kvalificerad

utbildning, är måhända möjligt med ett relativt snävt, nationellt betraktelsesätt.

Det framstår emellertid allt klarare att efterfrågan på arbetskraft, i takt med en

växande rörlighet över gränserna, bättre språkkunskaper hos allt större del av

ett folk etc., icke kan mätas med utgångspunkt i ett visst lands förhållanden.

I sammanhanget bör också beaktas betydelsen av det bistånd till det internationella

uppbyggnadsarbetet i de underutvecklade länderna, vari vårt land kan

komma att svara för ett växande engagemang. Också industriellt välutvecklade

länder med ett i förhållande till vårt land underdimensionerat utbildningsväsende

kan komma att i växande utsträckning efterfråga arbetskraft i vårt land.

Utifrån den aspekt på utbildningssektorn såsom en helhet, som ämbetet i det

föregående velat anlägga, synes frågan om dimensionering i stort och därmed den

mycket betydelsefulla frågan om tillströmningen till de fria fakulteterna i huvudsak

framstå som ett fördelningsproblem. Ämbetet vill i anledning av den diskussion

rörande den enskildes valfrihet att välja utbildningsväg, som förts vid

remissbehandlingen inom universiteten av U 63:s betänkande, framhålla att kravet

på en så stor valfrihet inom universitetssektorn som möjligt i och för sig

naturligtvis måste framstå som ett ytterst angeläget önskemål. Men ämbetet

finner det också angeläget att understryka, att samma krav på valfrihet bör

kunna ställas t. ex. av sökande till andra yrkesutbildningsvägar och av vuxna,

som tidigare icke fått tillfälle till utbildning. Det synes därför icke vara möjligt

att med styrka hävda ett privilegierat valfrihetskrav.

Det mest karaktäristiska i fördelningsproblemet synes ligga däri, att hela utbildningssektorn

f. n. utvecklas på grund av relativt samtidigt fattade reformbeslut.

Ett betydande samlat krav på resurser för utbildningssektorn har att

konkurrera med viktiga bristsektorer inom andra delar av samhällsekonomin,

t. ex. sjukvårdsområdet och bostadsområdet. Ämbetet är samtidigt medvetet om

att den högre utbildningen framöver har att konkurrera icke blott med näringslivet

om investeringsresurser och personer för forsknings- och utvecklingsarbete

m. m. utan även med andra sektorer inom utbildningsväsendet om i första hand

lärare.

Med anledning av vissa uttalanden i prop. 1905:125 angående komplettering

av riksstatsförslaget för budgetåret 1965/06 har universitetskanslersämbetet utifrån

sin långtidsbudget för 1906/07—1969/70 funnit anledning att i huvudsak

framhålla följande rörande universitets- och högskoleexpansionen.

Propositionens beräkningar synes bygga på förutsättningen att den ytterligare

expansion av universitetssektorn, som ämbetet enligt det föregående funnit bli

en följd av gymnasiets omorganisation m. in., antingen icke skall genomföras eller

också genomföras utan nämnvärd utvidgning av kostnadsramen. Av propositio
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 1} 7 år 1965

nens kalkyler framgår icke, om den överströmning av studerande till icke-akademiska

utbildningsvägar, som i så fall kan förutses, föranlett någon ökning av de

ramar, som i propositionen beräknats för den icke-akademiska utbildningssektorn.

Har så icke skett, måste slutsatsen bli att fortsatt utbildning icke avses

skola beredas för det antal personer, som faller utanför de ramar varmed U 63

räknat och som enligt det föregående är för snäva, i den mån möjligheter icke

föreligger att nedbringa kostnaderna för utbildningssystemet i dess helhet genom

reglering av tillströmningen eller genom lämpliga rationaliserings- eller andra

åtgärder.

Bedömes dessa frågor enbart ur synpunkten huruvida möjligheter föreligger

att rekrytera behövligt antal lärare inom universitets- och högskoleväsendet,

bör beaktas, att ämbetet funnit rekryteringssituationen ljusare än U 63 räknat

med.

Bedömes frågorna närmast från vissa statsfinansiella synpunkter bör beaktas,

att ämbetet räknar med att det tillskott av studerande, som väntas utöver de i

U 63 beräknade ramarna, väsentligen kommer att absorberas av de filosofiska

fakulteterna bl. a. av de humanistiska och samhällsvetenskapliga. Såsom framgår

av U 63:s betänkande (s. 228) svarar samhällsvetenskapliga fakulteter och övriga

fria fakulteter blott för närmare 13 % av de totala driftkostnaderna vid full utbyggnad

enligt 1963 års program, frånsett kostnader för biblioteks- och serviceanläggningar

samt andra gemensamma kostnader för universitetsväsendet. En

närmare granskning av de i propositionen framlagda kalkylerna, som är av mycket

översiktlig karaktär, har icke varit möjlig att genomföra. Det torde emellertid

knappast vara möjligt att genom reglering av tillströmningen till de nyssnämnda

vad drift- och anläggningskostnader beträffar billigaste fakulteterna eller

genom rationalisering och andra åtgärder inom dessa fakulteter vinna de

dämpningar i kostnadsutvecklingen som i propositionen förutsatts för universitetsväsendets

del. Åtgärderna måste också ta sikte på de spärrade, vad kostnader

för drift och investeringar beträffar väsentligt dyrare fakulteterna.

Skulle dessa åtgärder behöva sikta till att begränsa även intagningen vid dessa

fakulteter, rubbas hela underlaget för U 63:s beräkningar.

Bedömes härjämte de i propositionen aktualiserade frågorna i huvudsak ur en

vidare stats- och samhällsekonomisk synvinkel är det uppenbart, att en ökning

av tillströmningen utöver U 63:s ramtal av den omfattning ämbetet kalkylerat

med innebär ett motsvarande väsentligt ökat engagemang från den offentliga

sektorns sida. I blickpunkten kommer därvid skilda investeringskostnader och

kostnader för studiesociala åtgärder och studentbostäder samt för ytterligare

följdåtgärder på grund av en sådan utveckling. Vidare bör också beaktas konsekvenserna

för arbetsmarknadens del av att en på så sätt växande andel av befolkningen

i yrkesverksam ålder kvarhålles under utbildning och i motsvarande

omfattning reducerar den direkt i yrkesverksamhet sysselsatta arbetskraften.

Mot bakgrunden av det nu anförda finner ämbetet att hela frågan om universitetsväsendets

dimensionering kan från propositionens utgångspunkter behöva

på nytt upptas till övervägande. Ämbetet, som icke ansett sig böra företaga en

dylik omprövning framlägger för att underlätta bedömandet av vissa samhällsekonomiska

konsekvenser av den ökning av studerandeintaget, varmed ämbetet

i det föregående räknat, i sitt yttrande en beräkning av de ökade investeringskostnaderna

vid en sådan ökning. Vad driftkostnaderna beträffar hänvisar ämbetet

till beräkningar som av ämbetet framlagts i långtidsbudget.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

Skolöverstyrelsen, som i sitt yttrande huvudsakligen uppehåller sig vid universitets-

och högskolekommitténs förslag om decentraliserad universitetsutbildning,

framhåller inledningsvis angelägenheten i en helhetssyn på utbildningsväsendet.

Överstyrelsen konstaterar, att den absoluta huvuddelen av studerande vid universitet

och högskolor hittills rekryterats bland studenter från allmänt gymnasium.

Övergången från fackgymnasier har varit förhållandevis låg. I det nya

integrerade gymnasiet, framhåller överstyrelsen, måste man räkna med ett ökat

intresse för fortsatta studier bland studenter från teknisk och ekonomisk linje.

Skolöverstyrelsen finner mot bakgrund av i yttrandet redovisade beräkningar

rörande utsläppet från gymnasierna fram till år 1980, att om nuvarande frekvenser

för övergång till »universitetsstudier» gäller och accepteras även omkring år

1980 det sannolika studerandeantalet vid universitet och högskolor skulle uppgå

till mellan 110 000 och 120 000. Om härtill läggs att universitetsutbildningen i

framtiden kommer att efterfrågas av och kan tänkas bli tillgänglig även för personer

utan studentexamen, t. ex. med ubildning från fackskola och yrkesskola, är

det enligt skolöverstyrelsen tydligt att ramtalet 90 000 omkring år 1980 ligger

väsentligt under den sannolika efterfrågan på universitetsutbildning vid denna

tidpunkt. Skolöverstyrelsen anser det även tveksamt om nämnda ramtal kan

sägas vara något tillförlitligt mått på samhällets kommande efterfrågan på personer

med dylik utbildning.

Skolöverstyrelserna anför i sammanhanget vidare bl. a.

Av lärarutbildningssakkunnigas betänkande (SOU 1965:29) framgår att man

på längre sikt räknar med att en intagning för lärarutbildning för högstadium,

gymnasium och fackskola av ca 2 400 personer per år skulle vara tillräcklig för

att skolväsendet skulle få en tillfredsställande försörjning med lärare. Överstyrelsen

kan i detta sammanhang inte ta ställning till huruvida dessa beräkningar

är riktiga eller ej men hyser likväl den uppfattningen att, även om intagningsbehovet

per år skulle uppgå till 3 000 ä 4 000 personer, så borde detta antal

väl rymmas inom de av kommittén angivna ramtalen.

Överstyrelsen har därför ingen anledning till erinran mot att utbyggnaden av

vad vi med dagens begrepp definierar som universitets- och högskoleutbildning

inriktas på en dimension av ca 90 000 elever omkring 1980. Det är emellertid

självklart att nämnda dimension fortlöpande måste omprövas i anslutning till

en rullande långtidsplanering, som inte blott omfattar hela utbildningsväsendet

utan också griper över andra samhällssektorer av betydelse i sammanhanget.

Det angivna ramtalet är som tidigare framhållits inte heller något statistiskt

säkerställt uttryck för vare sig efterfrågan på utbildning eller på utbildade utan

får i stället betraktas som mått på de resurser samhället, i avvägningen mellan

olika angelägna behov, kan antas komma att avdela för universitetsutbildningen.

Det får emellertid samtidigt antas, att en dylik återhållsamhet beträffande utbildningskapaciteten

inom universitetssektorn är möjlig endast under förutsättning

att under perioden fram till 1980 sker en betydande utbyggnad av andra

former av postgymnasial utbildning, för vilkas förverkligande kommer att användas

personella resurser av delvis annan karaktär än den som utnyttjas i universiteten.

I anslutning härtill får överstyrelsen framhålla betydelsen av att studie-

och yrkesvägledningen på det gymnasiala stadiet ytterligare intensifieras och

effektiviseras.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1965

Överstyrelsen vill med dessa reflexioner också ha sagt, att de svårigheter att

åstadkomma en balanserad expansion av hela utbildningsväsendet, som med avseende

på återstoden av 1960-talet åskådliggjorts och kommenterats i propositionen

1965:125 angående komplettering av riksstatsförslaget för budgetåret

1965/66 m. m., bilaga E: Långtidsbudget (s. 37—43, 52 och 53), sannolikt kommer

att med ungefärligen samma styrka göra sig gällande under 1970-talet,

under förutsättning att ökningstakten i bruttonationalprodukten skall hållas

minst oförändrad.

Arbetsmarknadsstyrelsen finner, att utbyggnaden av det högre utbildningsväsendet

får vägas mot andra angelägna och kostnadskrävande projekt i samhället.

Även om man begränsar sig till utbildningsfrågorna kan man konstatera

stora eftersläpningar i utbyggnaden av skolväsendet på lägre nivåer. Styrelsen

fortsätter.

Möjligheterna att lokalt minska investeringstrycket genom att fördela utbildningsinvesteringarna

jämnare över landet än vad som hittills skett bör utnyttjas,

givetvis under förutsättning av bibehållen utbildningsstandard. De höga studerandetalen

är till viss del en följd av långa studietider och ett mindre effektivt

utnyttjande av personella och lokala resurser. Det är därför av största vikt att

utbildningskapaciteten utnyttjas rationellt och att en effektivisering av den

akademiska undervisningen i största möjliga utsträckning sker. Resurser bör

även ställas till förfogande för detta ändamål.

Styrelsen finner det angeläget att utbyggnaden av den högre undervisningen

inte enbart sker på universitets- och högskolenivå. De icke-akademiska postgymnasiala

utbildningsvägarna är ett viktigt led i samhällets totala utbildningspolitik.

Det finns på arbetsmarknaden ett stort behov av arbetskraft med denna

typ av utbildning samtidigt som det bland ungdomen finns intresse för kortare

postgymnasial utbildning. Den kapacitetsökning som måste ske på detta område

kan delvis förläggas till orter utanför storstadsregionerna och därigenom

bidra till en jämnare fördelning av utbildningsinvesteringama.

Genom att skapa nya attraktiva postgymnasiala utbildningsvägar och genom

att bygga ut sådana av de redan nu existerande som har en otillräcklig kapacitet

för arbetsmarknadens behov skulle man dels kunna tillgodose detta behov,

dels avlasta universitet och högskolor en del av studerandeökningen.

Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund med instämmanden

från Jernkontoret, Svenska pappersbruksföreningen och Svenska byggnadsentreprenörföreningen

framför i huvudsak följande allmänna synpunkter.

Kommitténs överväganden och förslag grundas på en omfattande kartläggning

såväl av den totala nu förefintliga utbildningskapaciteten på olika akademiska

områden som av redan beslutade utbyggnadsprojekt. Denna totalöversikt öveide

närmaste årens faktiska resurser för akademisk utbildning är enligt organisationernas

mening en väsentlig förutsättning för att den nu aktuella kapacitetsökningen

på olika delområden skall kunna planeras och samordnas på ett rationellt

sätt.

Kommittén har inte haft till uppgift att utreda om förutsättningar överhuvudtaget

finns för en utbyggnad av den omfattning och inom de tidsramar som an
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr Uti år 1965

givits, utan endast att föreslå och kostnadsberäkna alternativa former för de

intagningsökningar som i princip redan fastställts i riksdagsbeslut.

De kostnadsberäkningar som redovisas för de olika utbyggnadsalternativen är,

framhåller kommittén, att betrakta som mycket osäkra, främst på grund av

svårigheten att förutsäga hur relationerna mellan olika slag av kostnader såsom

t. ex. personal och utrustning kan komma att förändras under prognosperioden.

Beräkningarna är grundade på nuvarande relationer och kostnadsläge, samtidigt

som kommittén utgår ifrån att kostnadsrelationerna sannolikt kommer att förändras

kraftigt, särskilt i den grundläggande undervisningen. Enligt organisationernas

mening förefaller det icke osannolikt att de preliminära kostnadsberäkningarna

efterhand kan behöva justeras uppåt och utbyggnaden därigenom bli

en än kraftigare belastning på samhällsekonomin än man kan räkna med på

grundval av nu föreliggande material. Den uppräkning av studerandeantalet som

nyligen gjorts inom universitetskanslersämbetet ger grund till farhågor för en

väsentlig fördyring.

Den här påtalade osäkerheten, beträffande såväl kostnaderna för den nu tilltänkta

expansionen som det framtida studerandeantalet, gör det enligt organisationernas

mening angeläget att ett beslut om utbyggnad i dagens läge ger utrymme

för smidig anpassning till eventuellt ändrade finansiella avvägningar.

Utbyggnaden av universitet och högskolor måste fortlöpande avvägas mot expansionsbehov

inom andra samhällssektorer.

Tillgången på personal för det föreslagna utbyggnadsprogrammet har varit

föremål för omfattande utredningar inom kommittén. Olika möjligheter att reducera

den belastning på de begränsade personalresurserna som den beslutade

kapacitetsökningen måste medföra synes ha spelat stor roll för valet av utbyggnadsalternativ.

Kommittén framhåller i olika sammanhang knappheten på lärarresurser under

utbyggnadsperioden och visar att den s. k. reinvesteringsandelen för vissa utbildningsområden

i början av perioden måste uppgå till betydligt mer än 2/3 av

samtliga personer med doktorsgrad. För den matematisk-naturvetenskapliga

fakulteten och de tekniska högskolorna beräknas denna reinvesteringsandel till

i det närmaste 80 % för perioden 1964/65—1966/67 för att sedan sjunka till

knappt 70 % följande tvåårsperiod och till drygt 50 % för åren 1970/71—

1972/73. Inom den samhällsvetenskapliga fakulteten beräknas motsvarande

siffror till respektive 97, 86 och 52 %. Genomsnittligt för hela utbyggnadsskedet

och samtliga fakulteter ligger detta reinvesteringsbehov betydligt över 50 %.

Redan nu föreligger en allvarlig brist på kvalificerade akademiker på en råd

områden i samhället. Det synes ofrånkomligt att en i vissa ämnen nära 100- procentig och i andra mer än 75-procentig ^investering i det akademiska utbildningsväsendet

av personer med doktorsgrad får återverkningar på näringsliv,

forskning och förvaltning. Utbyggnadsprogrammet torde också förutsätta

en starkt ökad reinvestering av akademiker av lägre grader, vilket måste ytterligare

skärpa bristen på kvalificerad arbetskraft i samhället i övrigt.

Självfallet har den akademiska utbildningen en nyckelfunktion för att på sikt

avhjälpa dessa brister. Organisationerna vill emellertid framhålla att omfattningen

av och takten i utbyggnaden av denna utbildning måste sättas i relation

till de totala personaltillgängarna och personalbehoven inom andra samhällssektorer

för att man skall nå den mest produktiva fördelningen av resurserna.

Utbyggnaden måste självfallet också ske i sådana former att de utomordentligt

viktiga kraven på undervisningens kvalitet tillgodoses. Det är vidare av vikt att

utbyggnaden sker med sådan samordning och rörlighet mellan olika studievägar

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts ''proposition nr Ufl år 1965

och studieorter, att risken för felinvesteringar och tidsförluster i den fortlöpande

anpassningen till förändrade utbildningsbehov så långt möjligt begränsas. Organisationerna

vill i detta sammanhang framhålla vikten av ett fortsatt arbete på

att utveckla material och metoder för kontinuerliga arbetskraftsprognoser.

Sveriges mekanjörbund redovisar ett liknande synsätt och understryker betydelsen

av att man fortlöpande följer och analyserar det totala behovet av akademisk

utbildning och forskning i landet. Förbundet fortsätter.

Med de begränsade finansiella och framför allt personella resurser som nu och

inom överskådlig framtid står till förfogande, måste en kontinuerlig totalplanering

tillmätas grundläggande betydelse för möjligheterna att realisera det önskvärda

akademiska utbyggnadsprogrammet vid sidan av andra krävande samhällsuppgifter.

De i direktiven angivna talen för utbildningsbehovet har icke av kommittén tagits

upp till någon noggrannare prövning. Huruvida de prognoser, som ligger till

grund för direktiven är rimliga undandrar sig därför vårt bedömande. Kommittén

har också av olika skäl bedömt sina egna kostnadsberäkningar som mycket

osäkra, motiverat av svårigheterna att förutsäga hur relationerna mellan

olika kostnadsslag kan komma att förändras. Man har därför utgått från nuvarande

relationer och kostnadsläge, men framför samtidigt uppfattningen, att

dessa relationer kan komma att ändras kraftigt.

De här anförda förhållandena understryker kraftigt behovet av att man vid

beslut om utbyggnad av universitets- och högskoleutbildningen bereder möjlighet

till en successiv anpassning till eventuellt ändrade förhållanden beträffande

såväl kostnader och utbildningsbehov som till andra variabla faktorer.

Kooperativa förbundet anför i huvudsak.

Det kan förefalla mindre ändamålsenligt att i exakta tal uttrycka den framtida

tillströmningen till universitet och högskolor, men det synes styrelsen tämligen

uppenbart att tidigare beräkningar är för låga och orealistiska. Styrelsen anser

det mycket sannolikt att efterfrågan på akademisk utbildning kommer att ytterligare

öka. Det finns, enligt styrelsens mening, all anledning att hälsa denna, av

bl. a. gymnasiereformerna och de i övrigt vidgade möjligheterna att bedriva akademiska

studier, föranledda ökningen med tillfredsställelse. På sikt måste en

ökad utbildningsnivå och utbildningsomfattning verka produktivitetshöjande

och värdefull för samhällets utveckling i övrigt.

Styrelsen vill dock framhålla att den finner att U G3 i alltför hög grad behandlat

den akademiska utbildningen som en isolerad företeelse. Planeringsarbetet

för den framtida utbyggnaden, inte minst frågan om graden av decentralisering,

skulle ha fått en bättre och riktigare belysning om kommittén beaktat hela den

postgymnasiala utbildningssektorns behov. Visserligen finnes möjligheten att

andra utredningar inom skolområdet ägnar uppmärksamhet åt dessa förhållanden,

men bl. a. borde formerna för integration mellan akademisk och icke-akademisk

utbildning liksom akademiska påbyggnadskurser för de mer yrkesinriktade

gymnasiala linjerna, ha beaktats.

Med dessa anspråk på en eventuell organisatorisk samordning mellan akademisk

och övrig postgymnasial utbildning följer att denna samordning bäst skulle

kunna genomföras om den kunde lokaliseras till orter där akademisk utbildning

finnes att tillgå. Styrelsen finner här ytterligare ett skäl för det av kommittén

föreslagna filialsystcmet.

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj.ts proposition nr 141 år 1965

LO framhåller, att man vid planeringen av universitets- och högskoleutbyggnaden

måste ta hänsyn till de tillgängliga resursernas fördelning inom hela utbildningssektorn.

LO yttrar.

LO finner dock, att betydande resurser för universitetsutbildningen måste avdelas

just för att övrig utbildning skall kunna utvecklas i den önskvärda takten.

Risker skulle i annat fall komma att föreligga för att det gymnasiala skolstadiets

utveckling bleve hämmat och att allt för stora grupper, i likhet med vad

som hittills skett, skulle ställas utanför den utbildning de är kompetenta för.

LO anser även att väsentliga resurser måste avdelas för den vuxenutbildning,

vilken allt talar för kommer att bli av betydande omfattning. Utredningsarbetet

om vuxenutbildningen pågår för närvarande. Gymnasieutredningens vuxenutbildningsavsnitt

beräknas bli framlagt detta år. Med säkerhet kommer att uppvisas,

att stort intresse förefinns för denna del av utbildningssektorn. Det utbildningsklientel

dessa avsnitt kommer att omfatta har hittills fått stå efter för

praktiskt taget alla andra avsnitt. Ett gott exempel på såväl omfattningen av

utbildningsintresset som elevkvaliteten, är den kurs i statskunskap som genomfördes

i »radiouniversitetets» regi under föregående år. Kursen visar att det finns

ett utomordentligt stort intresse för studier och fortbildning, som sker via massmedia.

Den TV- och radiohögskola, som Radioutredningen föreslagit, bör kunna

bli goda komplement till andra studieformer på vuxenutbildningsnivå. Samma

gäller även för korrespondensundervisningen och studiecirkelformer eller en kombination

av dessa. Hittills har dessa studieformer allt för litet beaktats och understötts

i den målinriktade undervisningen. LO anser att en kraftfull satsning

på dessa studieformer även är en god investering i och ett komplement till såväl

vuxenutbildning som skolutbildning på gymnasial- samt universitets- och högskolenivå.

Som alternativ till vissa studievägar vid universiteten anser LO, att en metodisk

uppbyggnad av en målinriktad postgymnasial icke-akademisk (yrkes-) utbildning

i större omfattning och gällande flera yrken snarast måtte organiseras.

Sådan utbildning finns i relativt ringa omfattning i anslutning till såväl universitet

som yrkesskolor, som till de bägge utbildningsformerna i samverkan. LO ser

i en sådan målinriktad utbildning ej enbart ett alternativ till vissa humanistiska

examina, vilka ofta har en diffus målinriktning. Med vissa grundläggande examina

och kunskaper i botten, varpå nämnda yrkesutbildning lägges, skulle ett

meningsfullt yrkesarbete snabbare kunna presteras av dessa elever. Viss avlänkningscffekt

från universiteten skulle samtidigt vinnas.

TCO framhåller.

Enligt TCO:s mening måste man eftersträva att skapa ett enhetligt postgymnasialt

utbildningssystem, där på sikt alla slag av postgymnasial utbildning

organisatoriskt integreras inom universitetens ram. Detta ter sig som ytterligt

angeläget inte minst för att möta den pågående utvecklingen inom det postgymnasiala

utbildningsområdet, där tendensen att bygga över gränserna mellan

akademisk utbildning och annan postgymnasial utbildning redan framträder

klart.

För att det snabbt växande antalet ungdomar, som under den närmaste framtiden

kommer att söka sig till akademiska studier, skall kunna få eu meningsfull

och i arbetslivet användbar utbildning synes det också angeläget att man i betydande

utsträckning skapar möjligheter till »blandutbildningar*, vari akademiska

kurser och mera praktiskt inriktade yrkeskurser kan förenas. För att detta

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1965

skall kunna ske på ett smidigt sätt och för att utbildningar av detta slag skall

kunna fast etableras och bli attraktiva måste man skapa den här antydda samordningen

av akademisk utbildning och annan postgymnasial utbildning inom en

gemensam organisatorisk ram.

Det framstår också som ett självfallet led i utvecklingen att redan väl etablerade

postgymnasiala utbildningar, som nu är förlagda till fristående högskolor,

seminarier och institut, i framtiden integreras i universitetens utbildningsverksamhet

som specialavdelningar eller som mindre enheter inom fakulteterna. Som

exempel på sådana utbildningar kan nämnas socionomutbildningen, utbildningen

av klasslärare och övningslärare, högre utbildning av sjuksköterskor och av medicinsk-tekniska

assistenter, specialutbildning av tekniker och ekonomer från gymnasier

och fackskolor, utbildning av ADB-personal och annan kvalificerad personal

för kontor, banker och försäkringsbolag, utbildning av journalister samt av

anställda inom reklam- och turistbranscherna.

Redan omkring år 1970 torde man kunna räkna med att det för icke akademisk

postgymnasial utbildning av ovan exemplifierat slag kommer att krävas

minst 20 000 utbildningsplatser. Om man av utbildningspolitiska skäl vill avleda

studerandeströmmen från det akademiska fältet, kan det tänkas att den siffran

under 1970-talet snabbt kommer att stiga. Med ovan skisserade önskvärda organisatoriska

samordning mellan den akademiska och den övriga postgymnasiala

utbildningen skulle följa att i varje fall huvudparten av utbildningsplatserna

borde lokaliseras till orter, där även akademisk utbildning finns att tillgå. Därmed

framstår det som ännu mera omöjligt att i framtiden begränsa den akademiska

utbildningen enbart till de nuvarande universitetsorterna.

TCO påpekar, att U 63 avstått från att bedöma följderna av det växande behovet

av akademisk vuxenutbildning. TCO anser att de problem som hör samman

med vuxenutbildningen som helhet måste åsättas hög prioritet i det fortsatta

reformarbetet på utbildningens område och anför.

Organisationen har sålunda antagit ett utbildningsprogram, där bl. a. vuxenutbildningsproblemen

utförligt behandlats och där konkreta förslag om åtgärder

för denna utbildningssektor framförts. Därvid har förordats att hela vuxenutbildningsfältet

snarast blir föremål för en samlad granskning och bedömning

inom en statlig utredning med representanter för arbetsmarknadsorganisationerna.

TCO bedömer det som mycket angeläget att frågor som hör samman med den

akademiska vuxenutbildningen och hur denna skall kunna bedrivas även utanför

universiteten i det sammanhanget förs in i bedömningarna.

SFS uttrycker sin tillfredsställelse över att U 63 så snabbt lagt fram sitt omfattande

material. SFS understryker angelägenheten i att planeringen av den

fortsatta utbyggnaden skyndsamt kommer till stånd och anför i huvudsak följande

allmänna synpunkter.

SFS vill framhålla att kommittén på en rad punkter föreslagit åtgärder, vars

förutsättningar och konsekvenser icke alls utretts. En anledning härtill har enligt

SFS:s förmenande varit att U 63 icke i direktiven getts tillfälle att sätta in

sina förslag i ett större utbildnings- och lokaliseringspolitiskt sammanhang. Organisationen

anser att en utbyggnad av universitet och högskolor icke kan ske

utan hänsynstagande till utvecklingen på hela den postgymnasiala sektorn och

underliggande skolformer.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

De senaste tjugo åren har kännetecknats av en snabbt stigande standard inom

de flesta samhällets områden, vilket till stor del är en följd av att ett ökat antal

individer kunnat erhålla en jämfört med tidigare förhållanden allt bättre teoretisk

och praktisk utbildning. För närvarande synes en allmän uppfattning vara,

att en fortsatt standardstegring är avhängig av en höjd utbildningsnivå för

samhället i dess helhet. En utveckling i denna riktning har grundlagts genom den

beslutade utbyggnaden av grundskolan och de gymnasiala skolformerna. Dessa

reformer väntas medföra en kraftig höjning av samhällets utbildningsstandard.

En mycket stor del av den studerande ungdomen på gymnasial nivå beräknas

välja en i huvudsak teoretisk utbildning. Tal mellan 50 och 70 % av eu årskull

har nämnts. Detta medför i sin tur ett kraftigt stegrat behov av en rikt differentierad

postgymnasial utbildning, både vad avser mera speciell teoretisk utbildning

och yrkesutbildning. För att de resurser samhället satsar på den allmänt

teoretiska gymnasiala utbildningen skall utnyttjas optimalt fordras att de studerande,

som fått genomgå en sådan också ges en avslutande utbildning så långt

möjligt anpassad till samhällets krav på kvalificerad arbetskraft.

Det råder sålunda ett tryck på den postgymnasiala sektorn som skapas av

utbyggnaden av underliggande allmänteoretiskt inriktade skolformer. För att

bilden skall bli fullständig måste hänsyn också tagas till det växande behovet av

fortbildning och vidareutbildning.

Vad gäller vuxenutbildning är det önskvärt att de grupper som trots förutsättningar

därtill av olika skäl icke tidigare kunnat erhålla högre utbildning

beredes möjlighet att få sådan. Beaktas måste även att behovet av både vidareutbildning

och fortbildning ökar i hög grad genom den snabba vetenskapliga utvecklingen.

För att arbetskraft med i detta avseende aktuell utbildning i längden

skall vara produktiv fordras att den med jämna mellanrum ges tillfälle att inhämta

den senaste utvecklingen inom sina respektive områden vilken de vetenskapliga

landvinningarna ger upphov till.

De krav på den postgymnasiala utbildningen de här berörda grupperna ställer

kan icke a priori förutsättas vara desamma som gäller för studerande, vilka direkt

efter gymnasial skolgång fortsätter sina studier. Vidare kan fortbildning

och vidareutbildning antagas var för sig kräva olika uppläggning av studiegången.

Gemensamt för de nämnda grupperna studerande torde dock vara att

de kommer att beröra samtliga postgymnasiala utbildningslinjer.

Reformpolitiken på den postgymnasiala utbildningens område måste under sådana

omständigheter baseras på en helhetsbedömning av hela sektorn, varvid de

förutsättningar som finns hos skilda studerandekategorier att tillgodogöra sig en

ur samhällets synvinkel tillfredsställande utbildning måste beaktas. SFS anser

att konsekvensen härav måste bli att klart definierade gränser mellan å ena sidan

akademisk och å andra sidan icke-akademisk utbildning icke längre kan bibehållas.

En utveckling i antydd riktning förutsätter bl. a. avveckling av nuvarande

specifika krav på fullständig akademisk examen för utbildningar som icke

leder fram till någorlunda avgränsade yrkesområden. Mot denna bakgrund vill

SFS kraftigt understryka, att U 63:s förslag måste bedömas dels utifrån den utveckling

som nu sker på den lägre utbildningens område och dels med beaktande

av de krav olika grupper i samhället kan ställa på den fortsatta utvecklingen

rörande postgymnasial utbildning.

Mot bakgrund av vad ovan anförts vill SFS starkt betona att beslut om utbyggnaden

av den högre utbildningen måste utformas så att möjligheter finnes

att passa in utbyggnaden i ett större utbildningspolitiskt sammanhang.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60 Kungl. Maj:ts ''proposition nr Hl år 1965

Det framtida studerandeantalet vid universitet och

högskolor torde om nuvarande tendenser kvarstår oförändrade väsentligt

komma att överstiga de ramtal som legat till grund för kommitténs ställningstaganden,

framhåller särskilt universitetskansler sämbetet, statistiska centralbyrån,

konjunkturinstitutet, kommerskollegium, länsstyrelserna i TJppsala,

Örebro och Västmanlands län, Örebro låns landstings förvaltningsutskott. Svenska

kommunförbundet, Svenska stadsförbundet, SACO, TCO, SFS, Kooperativa

förbundet, Målsmännens riksförbund, Högerns ungdomsförbund, Sveriges

socialdemokratiska studentförbund, Sveriges liberala studentförbund, Samverkande

bildningsförbunden samt Universitetslärarförbundet. Härvid hänvisar de

flesta instanser till universitetskanslersämbetets beräkningar i mars 1965.

SACO beklagar att kommittén inte tagit eller ansett sig kunna ta hänsyn till

de konsekvenser som den ökade tillströmningen till främst filosofiska och samhällsvetenskapliga

fakulteterna kan komma att få. Framför allt är det angeläget

att försöka bygga ut de naturvetenskapliga utbildningsmöjligheterna och

stimulera rekryteringen till sådana studier. Enligt SACO torde antalet studerande

i början av 1970-talet utgöra närmare 90 000, vartill kommer ett svårbedömt

vuxenutbildningsbehov. TCO anser det rimligt att redan nu räkna upp

kommitténs ramtal till att gälla ca 90 000 studerande i början av 1970-talet och

minst cirka 100 000 studerande omkring 1980.

SFS anser det orealistiskt att basera utbyggnaden av universitet och högskolor

på kommitténs ramtal och anför vidare.

Organisationen finner de av universitetskanslersämbetet presenterade beräkningarna

beträffande totalantalet studerande mera realistiska, men de torde icke

kunna uppfattas som något annat än en minimisiffra för den kommande ökningen

av studerandeantalet. Planeringen av den fortsatta utbyggnaden av den högre

utbildningen — med oförändrad målsättning om fritt tillträde — måste därför

grunda sig på lägst universitetskanslersämbetets siffror.

Av en jämförelse mellan universitetskanslersämbetets beräkningar för tillströmningen

till de fria fakulteterna och de av U 63 använda ramtalen framgår,

att så gott som hela ökningen av studerandeantalet utöver U 63:s siffror kommer

att falla på samhällsvetenskaplig och humanistisk fakultet. SFS anser en sådan

utveckling olycklig. Åtgärder måste vidtagas dels för att bygga ut de spärrade

ämnena inom matematisk-naturvetenskaplig fakultet samt öka fackhögskolornas

kapacitet mera än vad U 63 föreslår och dels för att på gymnasial nivå skapa

möjligheter att dirigera studerandeströmmen i större utsträckning mot sådan

utbildning. SFS förutsätter sålunda en omprövning av fördelningen av studerandeantalet

på olika utbildningslinjer, eftersom universitetskanslersämbetets

beräkningar baseras på den utbyggnadstakt av de spärrade utbildningarna, som

angetts i U 63:s betänkande.

Tv remissinstanser presenterar ytterligare material rörande det framtida

studerandeantalet. Universitetskanslersämbetet framhåller sålunda, att till de i

långtidsbudgeten angivna studerandeantalen måste läggas de studerande som

vid genomförande av ett system med decentraliserad akademisk utbildning på

grund av förbättrade studiemöjligheter väljer att ägna sig åt akademiska studier.

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1965

Förutom en sådan rekryterande effekt bör beaktas att bl. a. vuxenutbildning i

ökad omfattning och vidareutbildning svarar för ytterligare tillskott.

Statistiska centralbyrån (SCB) har gjort en ny tendensberäkning av antalet

studerande vid universitet och högskolor fram till år 1980. Centralbyrån anför i

huvudsak.

Kommittén utgår — i enlighet med sina direktiv — från ett studerandeantal

vid universitet och högskolor på ca 83 000 i början av 1970-talet och räknar med

att detta vid ett fortvarighetstillstånd motsvarar ca 90 000 studerande vid 1970- talets slut. I kommitténs tal inbegrips icke socialinstituten, sjukgymnastutbildningen

och den mejeritekniska linjen vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut.

Vid SCB:s nya beräkning av det sannolika antalet studerande vid

universitet och högskolor fram till 1980 inklusive även ovan uppräknade utbildningar

vid nuvarande utbyggnadsplaner för gymnasiet samt f. n. kända eller beräknade

övergångstal till högre studier, har man kommit fram till att studerandeantalet

skulle komma att uppgå till drygt 100 000 vid 1970-talets början

för att därefter visa endast en svag ökning fram till 1980; enligt ett (högre) alternativ

för gymnasieintaget erhålles en ökning på bortåt 10 000 under 1970-talet,

enligt ett annat (lägre) alternativ får man först en svag uppgång sedan en svag

nedgång.

Man kan givetvis i och för sig diskutera de antaganden som denna framskrivning

bygger på och utifrån andra antaganden komma fram till andra resultat.

Beträffande gymnasieexaminationen, som är en av de viktigaste faktorerna när

det gäller att skatta efterfrågan på universitetsutbildning, torde här gjorda antaganden

— enligt båda alternativen — snarast få betraktas som minimialternativ.

Även andra faktorer gör att de framräknade siffrorna får karaktären av

minimialternativ nämligen dels därför att man inte räknat med någon tillströmning

från fackskolor till universiteten ett antagande som genom nyligen aviserad

utredning om behörighet till universitetsstudier icke längre torde vara realistiskt,

dels inte lagt in något antagande om att äldre studenter — och även andra med

erforderlig kompetens — skall i nämnvärd omfattning efterfråga den utbildning

som det här är fråga om. Ett av de vanskligaste antagandena är det om att det

icke blir något bortfall av elever i det nya gymnasiet samt — framför allt —

universitetsbehörigheten för elever från det nya gymnasiet. I den sista frågan

har man bara kunnat stödja sig på tidigare uttalanden. Antagandet på dessa •—- i

och för sig mycket relevanta — punkter kan innebära såväl en över- som en

underskattning av efterfrågan på högre utbildning. Sammanfattningsvis torde

dock slutsatsen bli att de gjorda antagandena tillsammantagna torde ha lett snarare

till en under- än till en överskattning av utbildningsefterfrågan när det gäller

tillströmningen av nya studerande vid nuvarande utbildningspolitik.

SCB:s framskrivningar av studerandeantalet visar således betydligt högre

siffror för 1970-talet än vad kommittén utgått från vid sin planering. Ett annat

intressant inslag i den bild som de nu framräknade siffrorna visar är förloppet

i tiden. Siffrorna över antalet närvarande vid universitet och högskolor visar en

mycket kraftig stegring under perioden 1962/63—1972/73 för att därefter i det

närmaste stagnera (utvecklingen är något olika för de olika alternativen). Flera

faktorer samverkar till denna utveckling. Bland de viktigaste märks: minskande

årskullar i studentåldrarna, stagnerande andel av eu årskull som går lill gymnasiestudier

samt ökande relativ andel elever i fackgymnasierna där övergångstalen

till högre studier hittills varit och här antagits förbli betydligt lägre än från

allmänt gymnasium.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1965

En jämförelse mellan resultaten av SCB:s nu gjorda beräkningar och de av

kommittén använda ramtalen visar att — vid de antaganden som här gjorts —

merparten av ökningen av studerandeantalet utöver ramtalen kommer att falla

på de samhällsvetenskapliga och humanistiska fakulteterna. Den ökade belastning

som denna ökning kommer att medföra på universitetens resurser leder till

att man antingen måste göra utbyggnaden bredare eller måste vidtaga ytterligare

åtgärder, t. ex. snabbare genomströmning av de studerande eller ökad avlänkning

av studerandeströmmen till universiteten in på andra postgymnasiala

utbildningsvägar än universitet och högskolor.

Ett antal remissinstanser har diskuterat resursavvägningsproblem

på utbildningens område. Frågan om dimensioneringen av utbildningssektorn i

dess helhet ställd mot övriga sektorer i samhällsekonomin har, såsom framgått

av det föregående, bl. a. berörts av universitetskanslersämbetet, arbetsmarknadsstyrelsen,

Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund samt

SFS. Dessutom behandlades den ingående av statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

Den av statistiska centralbyrån framlagda tendensberäkningen av studerandeantalets

utveckling tas till utgångspunkt för en diskussion av allokeringsproblem

på utbildningens och forskningens område. Sammanfattningsvis framhåller

centralbyrån.

Utbildning och forskning tar numera i anspråk en mycket stor andel av samhällsresurserna

och man kan förvänta att denna andel kommer att öka framgent.

Det blir då av synnerligen stor vikt att man systematiskt i anslutning till den

allmänna ekonomiska långtidsplaneringen utreder dels allokeringsproblemen,

dels utbildningsväsendets effektivitet och möjligheterna att höja dess produktivitet.

Allokeringsproblematiken innebär att man för varje utbildningskategori

avväger avnämarsektorns expansion — innebärande ett visst arbetskraftsbehov

— gentemot den häremot svarande utbildningen och dess lärarkraftsbehov så

att för varje grupp en balanserad expansion erhålles. Avsteg härifrån skulle således

endast kunna motiveras om man räknar med att uppnå någon speciell fördel

därmed. Även beträffande forskningen krävs ett ingående studium av kriterier

för resursallokeringen.

Konjunkturinstitutet, som i sitt yttrande visserligen kritiserar bl. a. de av

kommittén gjorda kostnadsberäkningarna, tar emellertid dessa till utgångspunkt

för en diskussion av frågan om den optimala fördelningen i samhället mellan

olika typer av kapitalbildning. Institutet bortser i sammanhanget uttryckligen

från att i all utbildning även ingår ett konsumtionselement och anför.

Enligt institutets mening så skulle man kunna uppfatta den av kommittén

redovisade kostnadsutvecklingen för utbildning som relativt oförmånlig i jämförelse

med vad som anses naturligt inom den privata sektorn. På kort sikt och

vid en given teknik så kan visserligen en ökad produktion inom den privata

sektorn tänkas ske till beaktansvärt ökade marginalkostnader men på längre

sikt har åtminstone hittills den tekniska utvecklingen lett till kraftiga produktivitetsförbättringar,

vilka i sin tur lett till ett relativt förbilligande av verksam
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1965

heten. Enligt kommitténs utgångspunkter bär man emellertid för universitetsutbildningsområdet

direkt förutsatt att man under praktiskt taget en tioårsperiod

inte kan räkna med vare sig några beaktansvärda och kostnadsbesparande

tekniska förändringar eller någon annan form av produktivitetshöjande förändringar.

I och för sig kan kommittén förmodas ha ansett sig varit bunden av att direktiven

rekommenderat att »eu allmän utgångspunkt (bör) vara, att nuvarande

examens- och studieförhållanden i stort sett skall förbli oförändrade», men enligt

institutets mening bör kommitténs arbetsresultat vad gäller kostnadsberäkningarna

tas som utgångspunkt för för det första en förnyad prövning av möjligheterna

att pressa kostnaderna för universitetsutbildningen. Om detta av olika

skäl skulle visa sig svårt att åstadkomma bör man då för det andra undersöka

om den givna kostnadsramen för universitetssektorns utbyggnad kan behöva

modifieras mot bakgrunden av en så oförmånlig kostnadsutveckling.

Enligt institutets mening bör alltså kommitténs uppfattning om universitetsutbildningens

kostnader föranleda en förnyad och i detalj gående undersökning

av möjligheterna att öka produktiviteten i undervisningsprocessen. En sådan

undersökning skulle alltså ta sikte på att inom universitetsområdet söka få till

stånd en sådan kostnadsbesparande, teknisk utveckling som nu kännetecknar

stora delar av tillverkningsindustrin. Kommittén diskuterar visserligen möjligheterna

att genomföra en skiftesundervisning och att t. ex. utnyttja TV i undervisningsarbetet

men detta synes inte på något avgörande sätt ha förändrat

kostnadsstrukturen i en förmånlig riktning.

Behovet av en grundläggande revision av undervisningssättet framgår även av

kommitténs på sidan 165 redovisade uppskattningar av lärarbehovet. Enligt dessa

beräkningar kommer fram till 1970 praktiskt taget samtliga de personer som

uppskattas komma att disputera inom samhällsvetenskaplig fakultet att behöva

tas i anspråk av universitetssektorn själv. Om dessa uppskattningar är korrekta

avspeglar de enligt institutets mening en allvarlig brist på balans i prioriteringen

av olika samhällssektorer, som knappast kan vara förenlig med föreställningen

om en optimal hushållning med resurserna.

Man kan givetvis ha olika uppfattningar om hur långt man inom en rimlig

tidsperiod kan komma med olika produktivitetshöjande åtgärder inom universitets-

och högskolesektorn och man kan givetvis inte a priori utesluta att de institutionella

och andra svårigheterna att åstadkomma en gynnsam utveckling blir

så stora att man — åtminstone inte inom det tidsperspektiv som kommittén

haft för sitt arbete — kommer att kunna på ett avgörande sätt förändra universitetsutbildningens

kostnadsstruktur. Enligt institutets mening bör man emellertid

i så fall på nytt överväga huruvida den målsättning om drygt 80 000 studeranden

som gällt för kommitténs arbete är i någon mening samhällsekonomiskt

optimal.

Denna målsättning för utbyggnadsverksamheten har ju fastlagts innan de av

kommittén redovisade kostnadsberäkningarna är kända och i huvudsak endast

med ledning av olika överväganden rörande efterfrågan på utbildning och efterfrågan

på arbetskraft med olika utbildningstyper. Institutet finner det vara helt

naturligt att man i en förnyad prövning konfronterar den nu kartlagda kostnadssidan

med de tidigare uppfattningarna om vad man kommer att uppnå med

den målsatta expansionen.

Institutet har naturligtvis inte kunnat bilda sig någon uppfattning om huruvida

sådana överväganden kan komma att ge vid handen att den föreslagna expansionstakten

är för hög eller för låg med hänsyn till den samhällsekonomiska

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

nettoavkastningen, men anser dock att en sådan prövning bör göras innan slutlig

ställning tas till frågan om universitetssektorns framtida utbyggnad.

Ett annat problem gäller hur resurserna inom den postgymnasiala sektorn bör

fördelas. Problemställningen har berörts av bl. a. universitetskanslers ämbetet,

skolöverstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, Svenska arbetsgivareföreningen och

Sveriges industriförbund, LO, TCO, SFS och Kooperativa förbundet. De ytterligare

remissinstanser som behandlat denna frågeställning berör endast undantagsvis

resursfördelningsproblemet ur principiell synpunkt. I stället tar man i

första hand upp frågan om behovet av att bygga ut den icke-akademiska postgymnasiala

utbildningen samt dennas lokalisering.

Sveriges socialdemokratiska studentförbund anser det önskvärt att statsmakterna

på ett mera markerat sätt (än kommittén, som enligt förbundets mening

genom de relativt snäva direktiven tvingats begränsa sig huvudsakligen till kostnadsaspekterna

för universitets- och högskolesektorn) tar hänsyn till hela det

postgymnasiala stadiet. Betraktelsesättet kan eljest framstå som statiskt, anser

förbundet och finner det nödvändigt att redan nu planera för vidareutbildningen

och uppskolningen. Förbundet fortsätter.

Det synes dessutom önskvärt att universiteten öppnas även för kategorier,

som i dag formellt inte uppfyller villkoren för tillträde till högre studier, men som

av andra skäl kan bedömas kunna tillgodogöra sig utbildningen. Detta kommer

självfallet att på längre sikt ytterligare öka trycket på resurserna för högre utbildning.

Om man emellertid betraktar den postgymnasiala sektorn som en helhet torde

detta endast betyda en omfördelning från en del i sektorn till en annan. Utbildningar

som nu ges i till exempel skolöverstyrelsens eller arbetsmarknadsstyrelsens

regi skulle i stället ges i kanslersämbetets. Det synes snarare vara en

fråga om en förskjutning i universitetsbegreppet än en fråga om ekonomiska

resurser.

Yrkesutbildningsberedningen, SACO och Målsmännens riksförbund berör frågan

om ökning av den icke-akademiska postgymnasiala utbildningens kapacitet.

Yrkesutbildningsberedningen understryker att den akademiska utbildningen bör

ses i sitt utbildningspolitiska sammanhang som ett led i vuxenutbildningen i

stort. Snabb ökning av tillgången på kvalificerade postgymnasiala akademiska

och icke-akademiska utbildningsvägar är nödvändig. SACO anser det vara en allvarlig

svaghet att kommittén genom direktivens utformning ej haft att ta hänsyn

till de olika krav på vuxenutbildning som allt oftare framförs. Organisationen

förordar, att en särskild arbetsgrupp tillsätts för att skyndsamt behandla den

icke-akademiska postgymnasiala utbildningens utbyggnad.

Målsmännens riksförbund finner också starka skäl tala för att hela den ickeakademiska

postgymnasiala utbildningen nu blir föremål för en samlad översyn.

Om tillräckliga resurser ställs till förfogande för de på detta område aktuella planernas

förverkligande, torde detta få en välgörande avlänkande effekt på tillströmningen

till den akademiska utbildningen.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1965

Skolöverstyrelsen behandlar särskilt motiv för och lokalisering av den regionala

akademiska utbildningen och anför i huvudsak.

Överstyrelsen är medveten om att en fortsatt höjning av den allmänna utbildningsstandarden

gör det rimligt att akademiska utbildningsmöjligheter görs

lättare tillgängliga för allt flera. Så visar exempelvis den nu pågående 1-betygsundervisningen

i statskunskap i radio klart hän på vilket stort latent utbildningsintresse

som finns. Man kan från denna utgångspunkt inte begränsa bedömningen

av den förutsebara utvecklingen till att gälla endast den direkt på gymnasiet

följande akademiska utbildning, som efterfrågas av studenter i egentlig

mening. Enligt överstyrelsens uppfattning kan ett ökande antal individer förväntas

efterfråga akademisk utbildning av mindre eller större omfattning som

komplettering till sin tidigare grundutbildning för att med bättre skolning kunna

möta växande krav i sina arbetsuppgifter. Dylika möjligheter till »uppskolning»

är självklart värdefulla och det skulle te sig både orationellt och från rättvisesynpunkt

otillfredsställande om de skulle stå till buds endast på de nuvarande

universitetsorterna.

Som ett komplement till ifrågakommande fasta filialer bör enligt överstyrelsens

mening ett flexibelt system av ett- och tvåbetygskurser alltjämt finnas. I

anslutning till de mer generella synpunkter, som överstyrelsen anfört får överstyrelsen

här framhålla följande. Även om de ekonomiska hindren för den enskildes

utbildning i det väsentliga undanröjts, kvarstår alltjämt, som tidigare framhållits,

högst påtagliga geografiska hinder. Framför allt gäller detta vuxna som

av olika anledningar ej har möjlighet att lämna arbete och kanske familj för att

bege sig till ett avlägset universitet eller en fast filialort för akademiska studier.

Undervisningen för denna kategori är emellertid en angelägenhet, som alltmer

träder i förgrunden och kräver en speciell uppmärksamhet. Skälen härtill ligger

i öppen dag. I vårt föränderliga samhälle ställs allt större krav på fortbildning

och vidareutbildning. Det finns också ett utbrett intresse hos många vuxna att

genom kompetenshöjande studier i ett eller flera ämnen söka vinna befordran i

sitt yrkesarbete. Detta gäller inte minst lärare som genom förvärvande av akademiska

betyg vill skaffa sig vidgad kompetens eller kompetens för undervisning

på ett högre stadium eller som av speciellt intresse för ett eller ett par ämnen

vill skaffa sig fördjupade kunskaper i dessa. Även om lärarutbildningssakkunnigas

förslag skulle leda till ändrad organisation av vidareutbildningen av

folkskollärare, måste man under en lång övergångstid räkna med möjligheter till

vidareutbildning efter nu gällande bestämmelser, bl. a. genom den nuvarande

särskilda akademiska undervisningen utanför universitetsorterna eller, som den

vanligen kallas, den regionala akademiska utbildningen. Verksamheten ingår som

ett led i åtgärder för att minska lärarbristen på grundskolans högstadium, och

den anordnas alltefter intresse och behov på orter som vad de olika ämnena beträffar

växlar från det ena året till det andra. Behov av vidareutbildning föreligger

även hos andra än lärare. Det visar både det stigande intresset för akademisk

korrespondensundervisning och expansionen i den kursverksamhet på akademisk

nivå som sedan flera år tillbaka bedrivits i vissa studieförbunds regi.

I dessa avseenden fungerar universiteten för närvarande närmast som serviceorgan

åt skolmyndigheter, korrespondensinstitut och olika studieförbund, och

kontakterna med universiteten har ofta skett på institutionsnivå. För att få

större möjligheter att i denna verksamhet rationellt disponera befintliga, främst

personella resurser har man emellertid från univcrsitetshåll önskat att denna

kursverksamhet skall ställas under universitctskanslersämbetcts ledning. För
1

— Iiiharuj till riksdag nia ■protokoll 7 .%''•>. 7 sand. Nr 1^1

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

slag kommer också från överstyrelsens och kanslersämbetets sida att framläggas

om att kanslersämbetet fr. o. m. budgetåret 1966/67 skall fungera som central

myndighet för den regionala akademiska utbildningen.

Lokaliseringsfrågan ur principiell synvinkel berörs bl. a. av Svenska kommunförbundet

och Svenska stadsförbundet, som anser en samlad bedömning av lokaliseringsfrågorna

för postgymnasial utbildning angelägen samt förutsätter, att

statsmakterna skall finna möjligheter till lämplig geografisk samordning.

Resursavvägningsproblemen, närmast aktualiserade av beräkningarna av den

väntade tillströmningen till universitet och högskolor, har av ett antal remissinstanser

tagits till utgångspunkt för en diskussion av spärrfrågan.

Universitetskansler sämbetet förordar en omedelbar utredning om de samhällsmässiga

konsekvenserna och tekniska möjligheterna av en ytterligare reglering

av tillträdet till de filosofiska fakulteterna samt om utformningen av en

sådan reglering. Beträffande den principiella sidan av spärrfrågan anför ämbetet

i huvudsak.

Tillträdet till högre studier är på alla områden försett med spärrar i den

meningen, att det inte är möjligt för samtliga medborgare att få bedriva sådana

studier. Normalt förutsättes sålunda att vederbörande avlagt studentexamen

för att få tillträde till akademisk undervisning. På vissa områden ställs därutöver

kravet på kvalificerade betyg för att man skall få delta i undervisningen.

Det är särskilt detta senare system som i dagligt tal brukar förbindas med ordet

spärr. Spärrar förekommer också på det sättet, att det finns regler om att om en

person inte lyckas uppnå vissa studieresultat han på ett eller annat sätt blir

avrådd från att delta i undervisningen eller avstängd från möjligheter att fortsätta

sina studier.

Till detta kommer, att människors olika ekonomiska förhållanden och var de

är bosatta i landet kan leda till att de också i praktiken har olika möjligheter

att åtnjuta akademisk undervisning. Statsmakternas strävanden går sedan lång

tid ut på att på skilda sätt försöka undanröja de hinder som kan finnas för olika

individer att få delta i akademisk undervisning, i syfte att alla de som har förutsättningar

för att tillgodogöra sig sådan undervisning också skall ha möjlighet

att göra det. Kanslersämbetet vill understryka, att ämbetet anser det mycket

värdefullt att man går vidare på den väg som man här slagit in på och alltså

söker undanröja spärrar av olika slag. Bakom denna inställning ligger från ämbetets

sida en bestämd föreställning om att det från — i vid mening — samhällsekonomisk

synpunkt är av stort värde om man kan tillvarata alla de mänskliga

tillgångar som finns i vårt samhälle och ge unga och vuxna människor en bättre

utbildning än som mången gång varit fallet i det förgångna.

Från sådan samhällsekonomisk synpunkt är det härvid naturligt att betrakta

utbildningen som en investering, vilken är motiverad i den mån den ger avkastning

i form av framtida höjning av produktionen. Det gäller härvidlag en höjning

som är väl så stor som den man skulle kunna uppnå genom investeringar på

andra områden. Ämbetet är medvetet om att precisa beräkningar av utbildningens

ekonomiska värde är mycket svåra att genomföra, men de undersökningar

som företagits och erfarenheter från andra länder tyder dock alla med

stor samstämmighet på, att vi för närvarande befinner oss i det läget att det är

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts ''proposition nr Hl år 1965

mycket lönsamt för samhället att investera i högre utbildning. Man kan givetvis

när det gäller vissa mer specifika typer av sådan utbildning ställa sig frågan

om man även på dessa områden kan räkna med så god avkastning som här angivits.

Ämbetet vill dock understryka, att situationen hela tiden förändras och

att utbildning, som i dag kan te sig mindre lönsam ur ekonomisk synvinkel, i

morgon kan visa sig ha ett stort värde samt vidare att enligt erfarenheten olika

former av spärrar visat sig mycket svåra att genomföra på ett tillfredsställande

sätt. De skapar lätt en låsning i utbildningssystemet som inverkar oförmånligt

på dess anpassning till de ständigt skiftande förutsättningarna.

Vad som ovan sagts gäller alltså i den mån man betraktar utbildningen som en

investering och bedömer den ur i vid mening ekonomisk synvinkel. Utbildningen

har emellertid också karaktären av konsumtion — med ett värde i sig — för de

människor som får tillfälle att ta del av den. Det förefaller som om från samhällets

synpunkt denna typ av konsumtion vore värd allt understöd och som

om man i det längsta borde undvika att just på detta område införa konsumtionsbegränsande

åtgärder.

För att ytterligare klargöra sin ståndpunkt i spärrfrågan önskar ämbetet

understryka att bristen på attraktiva utbildningsplatser inom den postgymnasiala

icke-akademiska utbildningens område för närvarande innebär en faktisk

spärr inom hela utbildningssektorn med synnerligen ogynnsamma effekter. Med

ett verkligt konkurrenskraftigt utbildningssystem vid sidan av universitetsväsendet

skulle givetvis en styrningsmekanism avseende hela det samlade postgymnasiala

utbildningsfältet, av det slag som svarar mot statsmakternas riktpunkt

beträffande utbyggnaden av gymnasier och fackskolor, förefalla mindre

drastisk. Utan ett sådant system skulle från nu anlagda synpunkter ytterligare

spärrar vid de filosofiska fakulteterna innebära att syftet med gymnasiereformen

i vissa avseenden skulle förfelas.

I diskussionen på senare tid har bl. a. förutsatts att personer utan hittills

normalt föreskriven kompetens i ökad omfattning skall vinna inträde vid universitet

och högskolor. Kanslersämbetet delar uppfattningen att rekryteringsbasen

för universitets- och högskolestudier bör breddas till att omfatta personer

med förutsättningar för akademiska studier men utan nu föreskriven formell

kompetens. Det ter sig från den enskildes och samhällets synpunkt önskvärt —

och är en följd av föränderligheten i arbetslivet — att en i huvudsak praktisk

yrkeserfarenhet eller yrkesutbildning senare kan, om individuella förutsättningar

finns, behöva kompletteras med kvalificerad teoretisk skolning på akademisk

nivå. ?imbetet vill i detta sammanhang också framhålla att cn mera nyanserad

utformning överhuvudtaget av kraven på kunskap och andra förutsättningar för

högre studier är principiellt mera tilltalande än nuvarande generella regelsystem.

Under erinran om vad kanslersämbetet anfört om kravet på rörlighet i utbildningssystemet

vill ämbetet i detta sammanhang — med hänsyn till att en alltför

negativ bedömning av de filosofiska fakulteternas »fria» sektor stundom

kommit till uttryck i den allmänna debatten — framhålla att de nuvarande

kombinationsmöjligheterna inom de filosofiska grundexamina i och för sig fyller

betydande anspråk på flexibilitet och sålunda erbjuder en god grund för successiv

anpassning av studieplaner efter arbetsmarknadens behov. En dylik anpassning

sker oavlåtligt och med större snabbhet än inom många andra utbildningssektorer.

Enligt ämbetets mening bör emellertid den modell för yrkesutbildning

som föreslagits beträffande utbildning av lärare — bunden studiegång baserad

på ett modifierat examenssystem — kunna etableras i fråga om åtskilliga andra,

redan befintliga och nya yrkesutbildningsområden med förankring i de filosofiska

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 1+1 år 1965

fakulteterna. Ett exempel härpå erbjuder den akademiska civilingenjörsutbildningen

vid Uppsala universitet och den omläggning av psykologutbildningen

mot en mer bunden studiegång som ämbetet avser att förorda. Negativa verkningar

av den växande tillströmningen till dessa fakulteter bör genom ett konstruktivt

arbete i sådana syften kunna hållas tillbaka.

Annorlunda ter sig spärrfrågan från principiella utgångspunkter om reglerande

åtgärder temporärt väljes som instrument för att bemästra vissa balansproblem

inom den nu så starkt expanderande utbildningssektorn. Lärarbristen

kan i vissa ämnen både inom universitets- och högskoleväsendet och på skolans

område under en följande utbyggnadsperiod bli besvärande.

Det är självfallet mot denna bakgrund nödvändigt att pröva alla tänkbara

åtgärder för att nå en balans i utvecklingen, innan möjligheten av ytterligare

reglerande åtgärder med angivna klart begränsade syfte överväges. Ämbetet har

redovisat vissa åtgärder för att täcka de kalkylerade bristerna. Huvudprincipen

bakom dessa åtgärder är den, att lönetekniska och andra extraordinära anordningar

skall utformas så att den inom — och även utanför — universitets- och

högskoleväsendet för undervisning tillgängliga eller tänkbara arbetskraften skall

utnyttjas utan att därigenom bristsituationen på i första hand skolans område

därigenom ytterligare förvärras. Målet för ifrågavarande åtgärder är sålunda

att under ett övergångsskede kraftigt öka den för utbildningsuppgifter inom den

i huvudsak egna sektorns ram befintliga potentialen.

Ämbetet vill framhålla att en sådan kapacitetsökning, räknad i undervisningstimmar,

inte kan nås utan att andra uppgifter, och därvid i första hand

forskningsuppgifter, i någon mån kan få temporärt stå tillbaka. Med beaktande

av skilda synpunkter på detta problemkomplex har ämbetet funnit att här

avsedda omedelbara anordningar för att öka lärarinsatserna självfallet på

längre sikt också kommer forskarrekryteringen och därmed forskningen tillgodo.

Vid sidan av nu berörda anordningar bör uppenbarligen prövas långt gående

rationaliseringsåtgärder av skilda slag, avsedda att underlätta strävandena att

öka lärarinsatsens avkastning. Med tanke på att svårigheterna inom hela utbildningssektorn

i första hand betingas av lärarbrist bör enligt ämbetets mening

alla ansträngningar göras för att genom en förstärkning av den materiella basorganisationen

öka utbildningens effekt.

Uppenbarligen måste rationaliseringsåtgärder i ett initialskede kräva avsevärda

tillskott via sakanslag.

För ämbetet framstår vid sidan av nu diskuterade anordningar en effektivt

genomförd studie- och yrkesvägledning som ett utomordentligt viktigt medel.

Dess möjligheter synes hittills ha prövats i alltför blygsam omfattning. Vid sina

överväganden av spärrproblemet har ämbetet kommit till det resultatet att en

kraftig förstärkning av resurserna för dessa ändamål och för information är

nödvändig, om inte andra mera ingripande åtgärder skall te sig ofrånkomliga.

Givetvis kan här avsedda åtgärder, i den mån de tagit sikte på en lösning av

balansproblemet, visa sig otillfredsställande. Ämbetet vill därför förorda att

effekterna av dylika åtgärder ingående följes.

Enär de förordade försöken att med positiva medel bryta de personella hindren

för den fortsatta expansionen inom hela utbildningssektorn — med alltså eu

ännu starkare tillväxttakt än U 63 haft anledning att utgå från — kan visa sig

icke tillräckliga, förordar kanslersämbetet, för tids vinnande, en omedelbar utredning

om de samhällsmässiga konsekvenserna och tekniska möjligheterna av

en ytterligare reglering av tillträdet till de filosofiska fakulteterna samt om utformningen

av en sådan reglering.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

69

Statens tekniska forskningsråd anser att införande av ytterligare intagningsspärrar

skulle innebära så allvarliga nackdelar att det inte erbjuder något lockande

alternativ. Sveriges grossistförbund uttalar att man så långt möjligt bör upprätthålla

principen att undvika införa spärrar vid nu fria läroanstalter. Kooperativa

förbundet anför i huvudsak.

Svårigheterna att möta den väntade expansionen av utbildningsväsendet är

påtagliga. Lärarbrist, personalbrist, lokal- och bostadsbrist, kan eventuellt framtvinga

ökade krav på spärrar av skilda slag. De överväganden som då kan

komma ifråga kan gälla s. k. totalspärrar, dvs. vissa betygskrav uppställes för

all akademisk utbildning, ämnesspärrar, lokalitets- och ortsspärrar. I princip bör

dock, enligt styrelsens mening, tillträdet till akademisk utbildning vara fritt. En

aktivare upplysningsverksamhet för att ernå en lämplig fördelning av de studerande

på lärosäten och ämnen, ställd i relation till de olika orternas och

fakulteternas resurser kan, tillsammans med långtgående rationaliseringsåtgärder,

vara alternativ i denna diskussion.

LO intar däremot en något annorlunda attityd och anför.

LO ser i detta sammanhang det ej vara oförenligt med den principiella inställning

organisationen har intagit till de spärrade fakulteterna, att tillråda viss

kvantifiering av de fria fakulteterna, samtidigt som de spärrade måtte medges

väsentlig ökning. För att möjliggöra detta måste de i utredningen framförda utbyggnadsförslagen

förverkligas. LO kan härvid tillstyrka det föreslagna filialsystemet.

Sveriges socialdemokratiska studentförbund avvisar bestämt nya spärrar och

anför härom huvudsakligen.

Inträdesspärrarna brukar indelas i två kategorier: resursspärrar och behovsspärrar

där det senare slaget är grundat på att man inom ett visst område har en

så snäv arbetsmarknadssektor att ett för stort intag kan ge upphov till arbetslöshet

eller vid en kastning på arbetsmarknaden kanske kräva en omfattande

omskolning. En yrkesgrupp som t. ex. jägmästarna är inte substituerbar på samma

sätt inom olika områden som exempelvis samhällsteknikerna.

Det förstnämnda slaget, resursspärrarna eller »golvytespärrarna», måste med

nödvändighet i praktiken accepteras även om det från valfrihetssynpunkt principiellt

inte kan godtas och ett upphävande av alla spärrar är i dagens läge självfallet

ej heller realistiskt. Ett bättre utnyttjande av lärar-, lokal- och apparatresurser

bör emellertid kunna komma till stånd. Såsom exempel kan nämnas

det ur många synpunkter önskvärda i ett samarbete mellan tekniska högskolor

och de matematisk-naturvetenskapliga institutionerna. Likaså kan även från

dessa utgångspunkter motiveras ett överflyttande av jordbrukets högskolor från

jordbruksdepartementet till ecklesiastikdepartementet/universitetskanslersämbetet.

En vidgning av tillträdet till de spärrade utbildningsvägarna bör däremot

enligt förbundet kunna ske på det sättet att intaget inte enbart avgörs på

grundval av fullständig studentexamen eller motsvarande. Även vuxenstuderande

med dokumenterat goda kunskaper i naturvetenskapliga ämnen och nödvändiga

kommunikationsfärdigheter bör — utan att fullgöra prövning i gymna
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. May.ts proposition nr Hl år 1965

siets orienteringsämnen — få på eljest lika villkor konkurrera med studenter om

platser till exempelvis teknisk högskola. Förbundet vill i detta sammanhang

understryka vikten av att frågor rörande vidgat inträde till högre studier tas upp

till behandling av den aviserade s. k. kompetensutredningen.

Det andra slaget, behovsspärrarna eller »arbetsmarknadsspärrarna», kan ur

flera synvinklar ej accepteras bl. a. därför att studerande, som genomgått enbart

gymnasium, inte har någon yrkesutbildning. När samhället satsat dyrbar gymnasieutbildning

på en elev är det orationellt att klippa av utbildningen just före

den yrkesutbildande delen. Man kan då invända att denna ej nödvändigtvis

måste förläggas till universitet/högskola, mot vilket kan genmälas, att oavsett

var den postgymnasiala utbildningen förläggs, staten ändå i stort sett måste ta

av samma resurser. De kan inte godtas därför att spärrar slår ojämnt — sämre

bemedlade har ej samma möjligheter att skaffa sig en god utbildning som bättre

bemedlade har även om de inte lyckas komma in vid en viss läroanstalt. Därför

att »behovet> är en ytterst osäker faktor att döma efter. Prognoser eller tendenskalkyler

har visat sig ha en tendens att upphäva sig själva troligen bl. a. beroende

på att studerande i stor utsträckning inrättat sina studier efter tendenskalkylerna.

Därför att urvalsinstrumentet för intagning är relativt outvecklat.

Därför att hittillsvarande intagningssystem till olika spärrade utbildningar tenderat

att inverka menligt på underliggande skolformer. Därför att intagningskriterierna

så gott som uteslutande endast tar hänsyn till förmåga att skaffa

skolpoäng; de torde alltså få den knappast önskvärda effekten att de förstärker

meritokratiska tendenser.

Vid diskussionen kring utbyggnaden av olika utbildningslinjer, främst de

medicinska och tekniska, har ett betydande antal instanser efterlyst prognoser

rörande efterfrågan för viss utbildning. Universitetskanslersämbetet

uttalar i detta sammanhang att man finner värdet av relativt isolerade efterfrågeprognoser

vara ytterst diskutabelt. Enligt ämbetets mening bör prognosarbetet

på utbildningsområdet i fortsättningen mera gälla studier över horisontellt

och vertikalt sammanhängande sektorer, t. ex. sjukvårdssektorn och den

tekniska sektorn. Om möjligt bör sådana studier leda till etappvisa bedömningar,

varigenom successiva ändringar av dimensioneringen av exempelvis de tekniska

läroanstalternas sektioner, fackavdelningar eller linjer samt liknande enheter

kan ske.

2.2.2. U 63 :s utbyggnadsförslag

Efter föregående redovisning av vissa allmänna synpunkter på utbyggnadsproblematiken

övergår jag till att redogöra för remissbehandlingen av U 63 :s

konkreta utbyggnadsförslag.

2.2.2.1. Allmänna synpunkter

U63:s alternativuppläggning har i de flesta remissyttranden

lämnats utan erinran. Bl. a. universitetskanslersämbetet, skolöverstyrelsen, kon
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj.ts proposition nr Hl år 1965

junkturinstitutet, SACO, SFS, Sveriges lantbruksförbund, Folkpartiets ungdomsförbund,

Högerns ungdomsförbund samt Centerns ungdomsförbund och Centerns

studentförbund hävdar emellertid att den valda alternativuppläggningen påverkar

kostnadsberäkningarna och försvårar en rättvisande jämförelse, eftersom

alternativen ej är likvärdiga. Universitetskanslersämbetet framhåller i detta sammanhang

särskilt att det hade varit av betydande intresse att närmare studera

ett alternativ, enligt vilket de mindre universitetsorterna med avseende på omfånget

hos tillgängliga eller tänkbara markresurser konstruerats såsom i det närmaste

likformiga med de större universitetsorterna.

Kommittén har tillmätt kostnadsdifferenserna viss betydelse vid

val av utbyggnadsalternativ, även om andra skäl varit avgörande. Kostnadsundersökningarna

ger dock enligt kommitténs uppfattning ett entydigt utslag

till förmån för alternativ 2. Kommitténs bedömning i dessa avseenden delas av

arbetsmarknadsstyrelsen, yrkesutbildningsberedningen, länsstyrelserna i Kalmar,

Värmlands och Gävleborgs län, Stor-Stockholms planeringsnämnd, Svenska

kommunförbundet, Svenska stadsförbundet och Sveriges socialdemokratiska

studentförbund.

Universitetskanslersämbetet uttalar att det i princip på samma sätt som

kommittén finner att andra skäl än kostnadsdifferenserna bör vara utslagsgivande.

Ämbetet hyser dock en mera skeptisk inställning till kommitténs värdering

av kostnadsargumentet och påpekar att differenserna »torde ligga inom

felmarginalerna och borde därför inte ha fått ens den betydelse vid ställningstagande

som skett». En likartad uppfattning framförs av skolöverstyrelsen,

statskontoret, konjunkturinstitutet, länsstyrelsen i Blekinge län, Svenska arbetsgivareföreningen

och Sveriges industriförbund, Sveriges lantbruks förbund samt

Centerns ungdomsförbund och Centerns studentförbund.

Vissa instanser kritiserar, stundom mycket ingående, kostnadsberäkningarna

och drar av denna kritik slutsatsen att differenserna är alltför små för att vara

till någon ledning vid alternativvalet: konsistoriet vid universitetet i Lund, direktionen

för handelshögskolan i Stockholm, 1963 års forskarutredning, länsstyrelsen

i Västmanlands län, SACO, Universitetslärarförbundet, Svenska teknologföreningen,

SFS, Folkpartiets ungdomsförbund, Högerns ungdomsförbund och

Sveriges konservativa studentförbund.

Kommittén anser en klart konstaterad knapphet på kvalificerade

lärare föreligga. För de filosofiska fakulteternas del medför, enligt kommittén,

alternativ 2 ett något lägre lärarbehov än de båda andra alternativen. Vidare

kan lokala lärarkrafter utnytjas om alernativ 2 väljs.

Kommitténs bedömning av tillgången på kvalificerad akademisk personal

accepteras uttryckligen av styrelsen för lantbruksliö g skolan, direktionen för handelshögskolan

i Stockholm, skolöverstyrelsen, yrkesutbildningsberedningen, Stor
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts -proposition nr l.’tl år 1965

Stockholms planeringsnämnd, Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund

samt Hermods korrespondensinstitut. En mer optimistisk bedömning

redovisas av universitetskanslersämbetet, konsistoriet vid universitetet i

Lund, statens råd för atomforskning (inom rådets ämnesområde), 1963 års forsiM-rutredning,

SACO och Universitetslärarförbundet. Bl. a. SACO hävdar dels

att knappheten på kvalificerad akademisk personal egentligen är en knapphet

på högre tjänster, dels att väntade förändringar i forskarutbildningen och forskarkarriären

torde öka utbudet. Samarbetsnämnden för socialhögskolorna redovisar

däremot en, vad gäller de rätts- och samhällsvetenskapliga ämnena,

mer pessimistisk bedömning av tillgången.

Möjligheten att utnyttja lokala lärarkrafter vid val av alternativ 2 framhålls

av universitetskanslersämbetet, länsstyrelserna i Östergötlands, Kronobergs och

Värmlands län, Örebro läns landstings förvaltningsutskott, TCO och Sveriges

socialdemokratiska ungdomsförbund, medan däremot skolöverstyrelsen, 1963

ars forskarutredning, SACO, SFS och Demokratisk ungdom ställer sig negativa

till denna tanke och hänvisar till rådande brist på gymnasielärare.

Ökade driftanslag till forskningen är enligt kommittén nödvändiga för

att höja utbytet av forskarnas insatser till en optimal nivå inom den existerande

organisationen. Samtidigt fordras utbyggnad av en specialiserad forskningsorganisation

i anslutning till de stora undervisningsämnena. Knappheten på

kvalificerad akademisk personal försvårar dock uppbyggandet av nya forskningsenheter

och manar till försiktighet med att snabbt utöka den mest kvalificerade

forskningspersonalen. Kommittén avvisar mot bakgrund härav alternativ

3 och föreslår att all forskarutbildning och grundforskning — med undantag

av viss klinisk-medicinsk och teknisk — hålls samman på nuvarande universitetsorter.

Universitetskanslersämbetet, veterinärstyrelsen, länsstyrelsen i Norrbottens

län, Svenska kommunförbundet, Svenska stadsförbundet och Sveriges socialdemokratiska

studentförbund instämmer i kommitténs värdering av forskningsverksamhetens

betingelser vid det slutliga alternativ valet. Även konsistoriet vid

tekniska högskolan i Stockholm, statens humanistiska forskningsråd, statens

naturvetenskapliga forskningsråd, statens råd för atomforskning, Vetenskapsakademien,

SACO och Högerns ungdomsförbund avvisar från dessa synpunkter

alternativ 3. Forskarrekryteringssynpunkter talar enligt dessa instanser samtidigt

mot alternativ 2. En utbyggnad enligt sistnämnda alternativ kan leda till

att nuvarande brist på kvalificerade forskare permanentas. Också statens råd

för samhällsforskning och 1963 års forskarutredning avvisar med forskarrekryteringssynpunkter

alternativ 2.

Av de instanser som anser att den nya medicinska forsknings- och utbildningsenheten

bör göras fullständig åberopar särskilt konsistorierna vid universiteten

i Lund, Göteborg och Umeå, statens medicinska forskningsråd och medicinalstyrelsen

skäl som sammanhänger med forskningsverksamhetens betingelser.

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1965

Samma typ av skäl anförs av vissa av de instanser som föreslår utbyggnad

av befintliga tekniska högskolor i stället för upprättande av en ny: konsistorierna

vid tekniska högskolorna i Stockholm och Chalmers tekniska högskola,

statens naturvetenskapliga forskningsråd, statens råd för atomforskning, statens

tekniska forskningsråd, statens råd för byggnadsforskning, organisationskommittén

för teknisk högskola i Lund, Vetenskapsakademien, SACO och Svenska

telcnologf öreningen.

Kommitténs bedömning av studentbostadssituationens betydelse

vid val av utbyggnadsalternativ delas i stort sett av statens tekniska

forskningsråd, Ingeniörsvetenskapsakademien, b o stads styr elsen, yrkesutbildningsberedningen,

överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Kronobergs,

Värmlands, Kopparbergs och Norrbottens län, Örebro läns landstings förvaltningsutskott,

Stor-Stockholms planeringsnämnd, SFS, Svenska kommunförbundet,

Svenska stadsförbundet, SR, Sveriges grossistförbund, Sveriges lantbruksförbund,

Sveriges mekanförbund, Målsmännens riksförbund, Centerns ungdomsförbund

och Centerns studentförbund, Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund

samt Sveriges socialdemokratiska studentförbund. Ett mindre

antal av dessa instanser hävdar samtidigt att kommittén beräknat studentbostadstillgången

alltför lågt: b o stads styr elsen, Örebro läns landstings förvaltningsutskott

och SFS.

Viss tveksamhet inför kommitténs bedömning uttalas av universitetskanslersämbetet,

som hävdar att studentbostadsfrågan ej bör tillmätas den avgörande

betydelse som skett i kommitténs utredning. Skillnaderna i erforderlig nyproduktion

mellan utbyggnadsalternativen är relativt blygsamma. Liknande tveksamhet

anför även skolöverstyrelsen, statskontoret, länsstyrelsen i Älvsborgs

län, Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund samt Sveriges

liberala studentförbund.

Helt avvisande till kommitténs värdering av studentbostadsargumentet ställer

sig konsistorierna vid universiteten i Lund, Göteborg och Stockholm jämte tekniska

högskolan i Stockholm, direktionen för handelshögskolan i Stockholm,

statens humanistiska forskningsråd och 1963 års forskarutredning. Vissa instanser,

såsom SACO, Svenska telcnologf öreningen, Folkpartiets ungdomsförbund,

Högerns ungdomsförbund och Sveriges konservativa studentförbund, underkänner

helt kommitténs redovisning av studentbostadssituationen.

En systematisk värdering av bärkraften i de olika argument som kommittén

anfört till stöd för sitt ställningstagande i alternativvalet redovisas av statskontoret.

Sammanfattningsvis anser statskontoret, att det bedömningsschema

som enligt kommitténs direktiv skulle tillämpas, inte visat sig vara tillräckligt

för ett ställningstagande till frågan om koncentration eller spridning. Av övriga

faktorer kan lokaliseringspolitiska skäl tala för cn ytterligare spridning, medan

4* — llihang till riksdagens protokoll 1065. 1 sand. Nr 11+1

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1965

andra skäl, såsom den lämpliga storleken för institutionerna, talar mot spridning

av universitets- och högskoleutbildningen.

2.2.2.2. Ställningstaganden till U 63 :s utbyggnadsalternativ

Sammanlagt ett hundratal remissinstanser (och underinstanser) har tagit

ställning för huvuddragen i något av de av U 63 diskuterade alternativen för

utbyggnaden av universitet och högskolor. Detta har skett dels mot bakgrund

av sådana allmänna överväganden och diskussioner rörande bl. a. resursproblexnatiken

som redovisats i det föregående, dels med hänsyn till utbyggnaden av

skilda fakulteter och högskolor. Remissinstansernas synpunkter härvidlag kommer

att redovisas i det följande. Ytterligare ett drygt hundratal instanser har

nämligen endast behandlat ett eller två i förslaget upptagna utbildningsområden.

I ett åttiotal yttranden tas över huvud ingen ställning till hur ubyggnaden bör

ske. Flertalet yttranden avser specifika frågeställningar av »teknisk» karaktär.

Närmast lämnar jag en sammanfattande redogörelse för de remissinstanser som

tagit ställning för huvuddragen i något av universitets- och högskolekommitténs

utbyggnadsalternativ. Redovisningen görs utan hänsynstagande till instansernas

inställning till lokaliseringsfrågorna.

Det av U 63 föreslagna utbyggnadsalternativet, alternativ 2, förordas

{i några fall med smärre detaljändringar) av bl. a. chefen för marinen, riksrevisionsverket,

lantbruks styr elsen, bostadsstyrelsen, gymnasieutredningen, överståthållarämbetet,

länsstyrelsen i Kronobergs län, länsstyrelsen i Göteborgs och

Bohus län, länsstyrelsen och länsskolnämnden i Värmlands län, länsstyrelsen i

Kopparbergs län, länsskolnämnderna i Södermanlands, Jönköpings och Norrbottens

län, Malmöhus läns landstings förvaltningsutskott, Jämtlands läns landstings

förvaltningsutskott, Östergötlands och Södermanlands samt Smålands och

Blekinge handelskamrar, handelskamrarna i Karlstad samt i Gefle, LO, SR,

TCO, Svenska kommunförbundet, Svenska stadsförbundet, Kooperativa förbundet,

Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sveriges lantbruks förbund och

Lantbruksförbundets korrespondensskola samt Riksförbundet Landsbygdens

folk.

Till huvuddragen i alternativ 2 men med modifikationer avseende den medicinska

utbildningen ansluter sig även bl. a. länsskolnämnden i Östergötlands län,

länsstyrelsen i Örebro län jämte Örebro läns landstings förvaltningsutskott, länsskolnämnden

i Gotlands län samt Målsmännens riksförbund, vilka anser att den

nya medicinska utbildningsenheten bör vara fullständig. Vidare förordar bl. a.

länsstyrelsen i Jönköpings län jämte Jönköpings läns landstings förvaltningsutskott,

Västernorrlands läns landstings förvaltningsutskott, länsskolnämnden i

Örebro län, Stockholms stadskollegium samt Sveriges socialdemokratiska studentförbund

en utökning och utspridning av läkarutbildningen.

Med modifikationer avseende den tekniska utbildningen förordar även överbe
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts ''proposition nr Hl år 1965

fälhavaren, som anser att utbyggnaden av denna utbildning bör ske inom ramen

för existerande högskolor, huvuddragen i alternativ 2. Arbetsmarknadsstyrelsen

tar ej ställning till frågan om en fjiirde teknisk högskola skall inrättas. Sveriges

socialdemokratiska studentförbund föreslår såväl inrättande av en fjärde teknisk

högskola som väsentligt ökad utbyggnad av befintliga. Även länsskolnämnden

i Örebro län förordar utökning av den högre tekniska utbildningen.

Huvuddragen i alternativ 2 men med modifikationer avseende utbildningen

vid de filosofiska fakulteterna rekommenderas av bl. a. universitetskanslersämbetet,

skolöverstyrelsen och länsstyrelsen i Södermanlands län, vilka anser att

man inte nu bör binda sig för alla de föreslagna universitetsfilialerna och förordar

förändringar i utformningen av dessa. Skolöverstyrelsen anser att akademisk

utbildning i Linköping bör ges sådan omfattning att i själva verket en första

början till ett sjätte universitet skapas. Universitetskansler sämbetet delar denna

uppfattning men betonar att ett fullständigt sjätte universitet ej nu bör inrättas.

Förändringar i filialernas utformning önskas även av länsskolnämndema i Östergötlands

och Hallands län. Behovet av ett sjätte universitet understryks av

länsstyrelsen i Östergötlands län jämte Östergötlands läns landstings förvaltningsutskott,

länsstyrelsen i Örebro län jämte Örebro läns landstings förvaltningsutskott

samt Jönköping läns landstings förvaltningsutskott. Länsskolnämnden

i Västerbottens län framhåller att Umeå universitet i första hand måste

byggas ut till full kapacitet. Länsstyrelsen och länsskolnämnden i Gotlands län

och Gotlands handelskammare förordar en ytterligare decentralisering. Länsstyrelsen

och länsskolnämnden i Västmanlands län rekommenderar en ökning av

den hittillsvarande decentraliserade akademiska undervisningen. Kommerskollegium,

liksom Målsmännens riksförbund, föreslår att försök görs med en universitetsfilial

samtidigt som befintliga universitet utbyggs.

Alternativ 3 förordas (i några fall med smärre detaljändringar) av bl. a.

Universitetslärarförbundet som dessutom föreslår upprustning av nuvarande

lärosäten minst i enlighet med vad som anges i kommitténs alternativ 1. Liknande

synpunkter framförs av styrelsen för veterinärhögskolan.

Till huvuddragen i alternativ 3 men med modifikationer avseende den medicinska

utbildningen ansluter sig även länsstyrelserna i Uppsala och Blekinge län,

vilka godtar kommitténs förslag i detta avseende. Dessa instanser förordar även

modifikationer i alternativ 3 beträffande den tekniska utbildningen, i vilket avseende

kommitténs förslag godtas. Konsistoriet vid Umeå universitet föreslår

dessutom att viss teknisk utbildning förläggs till Umeå.

Utbyggnad i enlighet med alternativ 3 men med modifikationer avseende utbildningen

vid de filosofiska fakulteterna rekommenderas av konsistoriet vid

Umeå universitet, Centerns ungdomsförbund och Centerns studentförbund,

vilka understryker att uppbyggnaden av ett sjätte universitet bör ske först då

Umeå är utbyggt. Länsstyrelsen i Uppsala län, Högerns ungdomsförbund och

Folkpartiets ungdomsförbund förordar samtidigt utbyggnad av existerande uni
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

versitet och ett sjätte. Sistnämnda instans accepterar dock i princip utbyggd

decentraliserad universitetsutbildning men anser ej det av kommittén föreslagna

systemet lämpligt.

Alternativ 1 förordas (i några fall med smärre detaljändringar) av bl. a.

styrelsen för lantbrulcshögskolan, skogsstyrelsen, länsskolnämnden i Blekinge län,

Västerbottens läns landstings förvaltningsutskott och länsbostadsnämnden i Fdsterbottens

län samt Sveriges konservativa studentförbund.

Till huvuddragen i alternativ 1 men med modifikationer avseende den medicinska

utbildningen ansluter sig konsistoriet vid karolinska institutet, statens

råd för atomforskning samt Vetenskapsakademien, vilka rekommenderar utbyggnad

av befintliga medicinska utbildningsenheter. SACO uttalar sig mot delad

medicinarutbildning.

Till förmån för alternativ 1 men med modifikationer avseende den tekniska

utbildningen uttalar sig konsistoriet vid karolinska institutet, Vetenskapsakademien,

Skånes handelskammare samt SACO, vilka avstyrker inrättandet av en

fjärde teknisk högskola och förordar utbyggnad av befintliga.

Skånes handelskammare, som beträffande utbildningen vid de filosofiska

fakulteterna anser att utbyggnaden bör ske vid existerande läroanstalter, förordar

dock försöksverksamhet med en filial.

Statskontoret och SFS redovisar egna utbyggnadsalternativ. Statskontoret

ställer sig i stort bakom alla förslag, som kommittén anser genomförbara vad

gäller vidare utbyggnad på nuvarande utbildningsorter. Några omedelbara beslut

om utbyggnad på nya orter bör däremot inte träffas. Man bör enligt statskontoret

förutsättningslöst pröva om de under remissbehandlingen framförda

förslagen om utbyggnad på nuvarande orter av medicinsk och teknisk utbildning

är praktiskt genomförbara och hur de kostnadsmässigt förhåller sig till kommittéförslagen.

Beslut om universitetsfilialer bör enligt statskontoret kunna träffas

sedan sammanarbetning skett med lärarutbildningssakkunnigas förslag. SFS

rekommenderar upprättande av en fullständig medicinsk utbildningsenhet, utbyggnad

av nuvarande tekniska högskolor i stället för inrättande av en fjärde

samt koncentration av den decentraliserade utbildningen inom de filosofiska

fakulteterna till två orter samtidigt som nuvarande universitet utbyggs.

2.2.2.3. Medicinsk utbildning och forskning

Den överväldigande delen av de remissinstanser som behandlat U 63:s förslag

beträffande medicinsk utbildning och forskning har understrukit behovet av en

snabb och kraftig utbyggnad. I detta avseende finner man en nästan fullständig

enighet. Vid valet av utbyggnadsalternativ för de nu existerande fakulteterna

samt vid valet av lokalisering till de i förslaget nämnda nya utbildningsorterna

förekommer emellertid såsom framgått olika åsikter.

De remissinstanser som tagit ställning till förslagen om utbyggnad av den

medicinska utbildningen såsom en del i ett fullständigt utbyggnadsalternativ

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1965

har redovisats i det föregående. Därutöver har synpunkter på utbyggnaden av

denna utbildning framförts av ett tjugotal instanser.

Bland dessa instanser tillstyrker (i några fall med smärre detaljändringar)

konsistoriet och medicinska jakulteten vid XJppscda universitet, försvarets

sjukvårdsstyrelse, medicinalstyrelsen, nämnden för undervisning ssjukhus ens utbyggande,

mentalsjukvårdsberedningen, Svenska läkaresällskapet samt Svenska

landstingsförbundet kommitténs förslag. Demokratisk ungdom föreslår ytterligare

utökning av läkarutbildningen. För en utbyggnad av den medicinska utbildningen

i enlighet med kommitténs alternativ 3 (i några fall med smärre detaljändringar)

uttalar sig konsistorierna och medicinska fakulteterna vid Lunds

och Göteborgs universitet samt medicinska fakulteten vid Umeå universitet, medan

medicinska fakulteten vid karolinska institutet samt statens medicinska

forskningsråd i första hand förordar undersökningar av möjligheterna att öka

utbildningskapaciteten vid existerande lärosäten, främst i Stockholm. Storstockholms

sjukvårdsberedning anser att möjligheterna att erhålla utbildning i

utlandet bör undersökas samt föreslår utspridning av den kliniska utbildningen

till ytterligare sjukhus.

Universitetskanslersämbetet instämmer i vad medicinska fakulteterna vid

universitetet i Göteborg och karolinska institutet framhåller angående angelägenheten

av en uppföljning av 1960 års läkarprognosundersökning.

Medicinalstyrelsen finner att det för varje år blir allt tydligare att det erfordras

fler läkare än man tidigare haft anledning räkna med. Svenska landstingsförbundet

anser det angeläget att en ny läkarprognos görs och framhåller att det

inom några år mycket väl kan visa sig, att det samlade utbildningsbehovet av

läkare är större än det som tillgodoses genom riksdagens principbeslut. Framför

allt måste man beakta den ökade efterfrågan på läkare inom mentalsjukvården,

vilken i dagens läge är starkt eftersatt. En utbyggd industrihälsovård och rehabiliteringsorganisation

kräver också ökad tillgång på läkare. Liknande synpunkter

anför mentalsjukvårdsberedningen, gymnasieutredningen och Stor-Stockholms

sjukvårdsberedning. Mentalsjukvårdsberedningen anser det vara angeläget

att möjligheterna till ytterligare ökning av den totala utbildningskapaciteten

utöver 1963 års program redan nu tas under övervägande. Vidare

talar den beslutade eller planerade upprustningen av mentalsjukvården och

de gynnsamma förutsättningarna att förbättra eller bota psykiskt sjuka för

nödvändigheten av en väsentlig utökning av den psykiatriskt skolade läkarkadern.

Undervisningen i psykiatri bör enligt mentalsjukvårdsberedningen ges

en centralare ställning i undervisningsplanerna. Öv erståthållar ämbetet, Malmöhus

läns landstings förvaltningsutskott och SACO framhåller liksom mentalsjukvårdsberedningen

det otillräckligt tillgodosedda behovet av psykisk vård

som det främsta skälet att kraftigt utbygga utbildningen av läkare.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

Sveriges socialdemokratiska studentförbund anser mot bakgrund av behovssituationen

att utbudet av medicinsk och odontologisk utbildning bör öka

betydligt.

Medicinska fakulteterna i Uppsala och Göteborg framför krav på översyn

av den medicinska studieordningen. Häri instämmer universitetskansler

sämbetet men erinrar samtidigt om att pågående undersökningar om

forskarutbildningen inom 1963 års forskarutredning kan komma att få betydelse

även för den medicinska grundutbildningen, varför resultaten av detta utredningsarbete

bör avvaktas. En begränsad översyn av den kliniska delen av läkarutbildningen

pågår dock inom ämbetet.

Direktionen för karolinska sjukhuset ifrågasätter om ej systemet med en fri

studieordning i den kliniska utbildningen måste ersättas med en bunden. Storstockholms

sjukvårdsberedning framhåller det kliniska skedet som den trånga

sektorn i läkarutbildningen. Denna utbildning måste vara förlagd till sjukhus.

För att öka läkarutbildningen inom landet måste antingen undervisningssjukhusen

ges större kapacitet eller ett antal undervisningssjukhus tillkomma. Man

bör enligt beredningen överväga en modifierad form av undervisningsfilialer.

Klinisk undervisning av medicine kandidater kunde tänkas förlagd till »dottersjukhus»

inom en icke alltför begränsad räjong från ett större undervisningssjukhus

och fakultetens teoretiska institutioner. Liknande tankegångar framförs

även av länsstyrelsen i Jönköpings län och Sveriges socialdemokratiska studentförbund.

Beträffande den medicinska efter- och vidareutbildningen

framhåller medicinska fakulteten vid universitetet i Göteborg att denna utbildning

bör bli föremål för en särskild utredning. Även Stor-Stockholms sjukvårdsberedning

och Örebro läns landstings förvaltningsutskott finner att den medicinska

vidareutbildningen ej tillräckligt beaktats. Förvaltningsutskottet framhåller,

att det sannolikt krävs en helt ny organisation för central planering och

samordning av denna verksamhet.

Beträffande kostnads- och personalbehovsberåkningarna

anser universitetskansler sämbetet att kommitténs förslag till personalorganisation

i princip kan läggas till grund för fortsatta överväganden. Det måste dock,

vilket även Svenska landstingsförbundet påpekar, vara möjligt att i det framtida

planeringsarbetet vidta erforderliga ändringar. SACO anser att personalbehovsberäkningarna

får ses endast som hjälpmedel vid valet mellan olika orter för

utbyggnaden av medicinsk utbildning. Den framtida personalplaneringen måste

i stället baseras på mer omfattande utredningar såsom 1963 års forskarutredning

och 1963 års klinikutredning.

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

Medicinska fakulteten vid universitetet i Uppsala har ingående behandlat

lokalmässiga resurser och erforderliga personalförstärkningar för ökad läkarutbildning

i Uppsala. Fakulteten tillstyrker, att det årliga antalet nybörjarplatser

för den medicinskt teoretiska utbildningen i Uppsala läsåret 1966/

67 ökas med 20 till sammanlagt 110 med motsvarande ökning i de propedeutiska

och kliniska ämnena och att den teoretiska utbildningen läsåret 1967/68 ökas

med ytterligare 86 till sammanlagt 196 nybörjarplatser. Dessutom tillstyrker

fakulteten det av U 63 diskuterade alternativet med ytterligare ökning av den

propedeutiska och kliniska utbildningen i Uppsala under förutsättning att det

föreliggande förslaget till utbyggnad av akademiska sjukhuset och Samariterhemmets

sjukhus fullföljs i huvudsak enligt det uppgjorda tidsschemat. Konsistoriet

vid Uppsala universitet tillstyrker kommitténs förslag under hänvisning

till vad medicinska fakulteten anfört. Universitetskansler sämbetet tillstyrker

ökad läkarutbildning i Uppsala från ett intag av 90 till 110 nybörjare per år i de

teoretiska ämnena samt från 86 till 106 nybörjare i de propedeutiska och kliniska

ämnena. Ämbetet framhåller vidare att goda förutsättningar bör föreligga att

vid behov utbygga organisationen i Uppsala för utbildning av 196 nybörjare

årligen i de teoretiska ämnena. Ämbetet anser även, att det i och för sig bör

vara möjligt att anordna ca 190 utbildningsplatser per år i de propedeutiska

ämnena. Direktionen för akademiska sjukhuset i Uppsala anser att man med

en ökning från 86 till det föreslagna årliga intaget av 106 studerande i de propedeutiska

och kliniska ämnena kommit till den övre gräns för vad som f. n.

kan bedömas som möjligt och är inte beredd att tillstyrka en utökning härutöver.

Syreisen för Samariterhemrnet i Uppsala framhåller att den för sin del är beredd

att tillmötesgå de önskemål som framförts i det alternativa förslaget om utnyttjande

av det utbyggda Samariterhemmets sjukhus för klinisk utbildning under

förutsättning att överenskommelse kan träffas med berörda landsting och staten

om kostnaderna härför. Uppsala läns landstings förvaltningsutskott ställer

sig i princip positiv till en utökning av läkarutbildningen enligt alternativet med

ytterligare utbildningsplatser på Samariterhemmets sjukhus. Dock synes det utskottet

realistiskt att tills vidare begränsa intaget av läkarstuderande till 106

i avvaktan på förverkligandet av akademiska sjukhusets utbyggnad.

Beträffande förutsättningarna för ökad läkarutbildning i Stockholm

anser medicinska falcidteten vid karolinska institutet att utbyggnaden

bör ske enligt läkarutbildningsberedningens alternativ med 370 nybörjarplatser

i de teoretiska och 360 platser i de propedeutiska och kliniska ämnena i Stockholm

(läkarutbildningsberedningens alternativ S—D) eller i form av en kombination

av alternativen med maximal utbyggnad i både Uppsala och Stockholm

(läkarutbildningsberedningens alternativ U—D och S—D). Enligt fakultetens

mening är den helt avgörande och kritiska frågan för takten i det framlagda

utbyggnadsprogrammet hur man lyckas lösa byggnadsfrågan. Konsistoriet vid

karolinska institutet ansluter sig till medicinska fakultetens synpunkter. Konsistoriet

framhåller att den mycket kraftiga expansion inom sjukhussektorn som

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts ''proposition nr Hl år 1965

förestår inom stockholmsområdet och det aktuella projekteringsläget för Enskededalens

sjukhus torde erbjuda möjligheter, som förtjänar att penetreras mycket

ingående innan statsmakterna binder sig för ett alternativ, som innebär förläggning

av medicinsk utbildning utanför nuvarande universitet. Universitetskanslersämbetet

anser sig icke kunna förorda en utökad utbildningskapacitet i

de kliniska ämnena utöver vad kommittén föreslagit, nämligen 270 nybörjarplatser.

Direktionen för karolinska sjukhuset konstaterar att kommittén förutsatt

att sjukhusen i Huddinge och Enskededalen samt S:t Görans sjukhus i

ombyggt skick skall kunna tas i anspråk för utbildning 1972, vilket enligt

direktionen förutsätter att ett nytt undervisningssjukhus på karolinska institutets

område står färdigt hösten 1969. Direktionen anser det inte tillrådligt att

räkna med en så gynnsam utveckling. Även SFS håller för mindre troligt att

Huddinge sjukhus skall stå klart redan 1972. Nämnden för undervisningssjukhusens

utbyggande samt Stor-Stockholms sjukvårdsberedning ansluter sig däremot

till kommitténs förslag att utnyttja Huddinge sjukhus som Stockholms

tredje undervisningssjukhus.

Samtliga hörda remissinstanser accepterar i allt väsentligt innehållet i den

träffade överenskommelsen om läkarutbildning vid det planerade sjukhuset i

Huddinge kommun.

Beträffande förutsättningarna för ökad läkarutbildning i Umeå

tillstyrker universitetskanslersämbetet, konsistoriet vid universitetet i Umeå

och nämnden för undervisning ssjukhusens utbyggande kommitténs förslag om

en ökning med 20 nybörjarplatser per läsår till sammanlagt 82 fr. o. m. läsåret

1966/67. Även medicinska fakulteten vid universitetet i Umeå tillstyrker förslaget

och behandlar vissa ytterligare personalbehov utöver de av läkarutbildningsberedningen

föreslagna.

U 63 föreslår upprättande av en medicinsk utbildnings- och

forskningsorganisation i Linköping. Vid sitt slutliga ställningstagande

i lokaliseringsfrågan har kommittén tillmätt samlokaliseringen av medicinsk

och teknisk utbildning och forskning stor betydelse. Remissinstansernas

synpunkter på detta problem redovisas i det följande (avsnitt 2.2.2.10).

Vad gäller övriga synpunkter framhåller statens medicinska forskningsråd,

att den fortsatta utbyggnaden av den medicinska utbildningen och forskningen

bör koncentreras så långt det är möjligt. Enligt rådets mening torde patientunderlaget

m. m. i stockholmsområdet vara tillräckligt för en kraftigare utbyggnad

av läkarutbildningen än vad kommittén föreslagit. Först om förnyade undersökningar

visar att det icke är möjligt att anordna tillräckligt många läkarutbildningsplatser

vid befintliga lärosäten bör enligt rådet en ny medicinsk

högskola uppföras.

Kommitténs förslag tillstyrks av universitetskanslersämbetet samt konsistoriet

och medicinska fakulteten vid universitetet i Uppsala. Det skulle dock

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

enligt dessa instanser vara fördelaktigt, om den nya medicinska utbildningsanstalten

redan från starten kunde förses med institutioner i medicinskt teoretiska

ämnen. Även medicinalstyrelsen och Svenska landsting sförbundet tillstyrker

förslaget men finner det angeläget att den nya högskolan så snart som

möjligt görs fullständig. En likartad inställning har konsistorierna och medicinska

fakulteterna vid universiteten i Lund, Göteborg och Umeå. Också nämnden

för undervisningssjukhusens utbyggande tillstyrker.

Kritik mot att undervisningen på den nya orten blir delad anförs av SFS,

Svenska läkaresällskapet, SACO, Högerns ungdomsförbund och Folkpartiets

ungdomsförbund, vilka dock samtliga i princip tillstyrker inrättandet av en ny

medicinsk utbildningsenhet.

Östergötlands läns landstings förvaltningsutskott behandlar ingående arealoch

lokalfrågor, patientunderlag och vissa personalfrågor i Linköping samt framför

vissa synpunkter på frågan om möjligheten till sambruk i utbildningshänseende

mellan regionsjukhuset i Linköping och centrallasarettet i Norrköping.

Sammanfattningsvis förordar förvaltningsutskottet att den medicinska utbildningen

i Linköping under ett övergångsskede anordnas enligt kommitténs förslag

men att den snarast utbyggs till en fullständig medicinsk högskola. Samma

uppfattning hyser länsstyrelsen i Östergötlands län som ser positivt på möjligheterna

att utnyttja Norrköpings lasarett för klinisk utbildning.

Örebro läns landstings förvaltningsutskott konstaterar, att förutsättningarna

att uppföra erforderliga medicinsk-teoretiska institutioner i nära anknytning till

de kliniska är gynnsammare i Örebro än på någon annan aktuell ort. Man förordar

därför att propedeutisk och klinisk medicinarutbildning påbörjas vid regionsjukhuset

i Örebro fr. o. m. läsåret 1967/68 samt medicinskteoretisk utbildning

fr. o. m. läsåret 1969/70. I yttrandet framhålls även att vid regionsjukhuset

finns lokalresurser, som i princip medger igångsättande av klinisk utbildning

redan fr. o. m. hösten 1965. Även länsstyrelsen i Södermanlands län förordar

en förläggning till Örebro.

Länsstyrelsen i Jönköpings län framhåller, att goda förutsättningar finns för

en förläggning av propedeutisk och klinisk utbildning till Jönköping, detta vare

sig en sådan utbildning anordnas i Linköping eller ej. Jönköping har även den

fördelen ur utbildningssynpunkt, att det i staden finns mentalsjukhus och epileptikersjukhus.

Konsistoriet och medicinska fakulteten vid karolinska institutet avstyrker

kommitténs förslag om läkarutbildning i Linköping och föreslår utbyggnad av

de nuvarande medicinska fakulteterna.

2.2.2A. Ilögre teknisk utbildning och forskning

De remissinstanser som tagit ställning till förslagen om utbyggnad av högre

teknisk utbildning och forskning såsom en del i ett fullständigt utbyggnadsalternativ

har redovisats i det föregående. Därutöver har synpunkter på utbyggnaden

av denna utbildning framförts av ett fyrtiotal instanser.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

Bland dessa tillstyrks — oavsett lokalisering — huvuddragen i kommitténs

förslag (i några fall med smärre detaljändringar) av bl. a. försvarets sjukvårdsstyrelse,

länsstyrelserna i Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens

län, Norrbottens läns landstings förvaltningsutskott, länsbostadsnämnden

i Västmanlands län, stadskollegiet i Göteborg, Sv enska landstings förbundet,

Norrlandsförbundet, Samarbete delegationen för de fyra nordligaste länen, Jernkontoret,

Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund, Svenska

papp ersbruksf öreningen, Svenska byggnadsentreprenörföreningen, Sveriges hantverks-

och industriorganisation, Sveriges mekanförbund, Svenska trävaruexportföreningen

samt Demokratisk ungdom. Vissa modifikationer påyrkas av filosofiska

fakulteten vid Umeå universitet, som föreslår att viss teknisk utbildning

förläggs till Umeå, vilket även förordas av länsstyrelsen i Västerbottens lön.

Vidare föreslås viss ökning av utbildningen av tekniska magistrar.

För en utbyggnad av befintliga tekniska högskolor i stället för upprättande

av en fjärde uttalar sig, utöver vad som framgått av det föregående, även konsistorierna

vid tekniska högskolan i Stockholm och Chalmers tekniska högskola,

organisationskommittén för teknisk högskola i Lund, statens naturvetenskapliga

forskningsråd, statens råd för byggnadsforskning, försvarets forskningsanstalt,

Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare, statens institut för byggnadsforskning,

Svenska teknolo gför eningen, Tekniska samfundet i Göteborg,

Skånska ingenjör sklubb en, Svenska väg- och vattenbyggares riksförbund, Sveriges

kemiska industrikontor och Svenska vägförening en. Samma ståndpunkt

in tas av statens tekniska forskningsråd, som jämte ytterligare några instanser

diskuterar utflyttning av tekniska högskolan i Stockholm och Chalmers tekniska

högskola till nya »campus» varigenom expansionsmöjligheterna säkras.

Vissa instanser efterlyser prognoser över behovet av högskoleutbildade

tekniker. Sålunda önskar konsistorierna vid tekniska högskolan i Stockholm och

Chalmers tekniska högskola, organisationskommittén för teknisk högskola i

Lund, statens tekniska forskningsråd, försvarets forskningsanstalt, Ingeniörsvetenskapsakademien,

Jernkontoret, Sveriges kemiska industrikontor, Svenska

teknologföreningen, Svenska väg- och vattenbyggares riksförbund, Svenska arkitekters

riksförbund, SACO och SFS en fortlöpande prognosverksamhet till

grund för en riktig avvägning av utbyggnadens omfattning och inriktning på

olika sektioner vid de tekniska högskolorna.

Kommitténs förslag om att inrätta en fjärdetekniskhögskola delar

som framgått upp remissinstanserna i två läger. De instanser som tillstyrker

förslaget betonar kommitténs uppfattning, att det är nödvändigt att ha en

reserv för framtida ytterligare utbyggnad och att man bäst tillgodoser detta

behov genom att inrätta en ny teknisk högskola. Ett par instanser — universitetskansler

sämbetet och Sveriges mekanförbund — påpekar också förslagets

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Majrts proposition nr Hl år 1965

fördelar ur studentbostadssynpunkt. Nästan samtliga instanser som avstyrker

kommitténs förslag om en fjärde teknisk högskola förordar, att man i stället

bygger ut de nuvarande tekniska högskolorna. Konsistorierna vid tekniska högskolan

i Stockholm och Chalmers tekniska högskola samt organisationskommittén

jör teknisk högskola i Lund framlägger detaljerade förslag som innebär att

det uppställda målet för ökningen av intagningskapaciteten till högre teknisk

utbildning — dock med en relativt betydande förskjutning av tidsplanen — i

det närmaste uppnås. Detta alternativ innebär en ökning av intagningskapaciteten

vid befintliga högskolor med 560 platser utöver kommitténs förslag. Sveriges

socialdemokratiska studentförbund vill kombinera detta utbyggnadsalternativ

med kommitténs förslag. Bland förespråkarna för enbart utbyggnad av

nuvarande tekniska högskolor framhåller man allmänt, att det härigenom blir

möjligt att behålla den koncentration av resurser man nu har och uppnå en

växande utnyttjandegrad av gjorda, pågående och planerade investeringar. Man

påpekar vidare från flera håll att antalet studiekombinationer blir större och att

man får en bättre fördelning på sektioner. De nuvarande tekniska högskolorna

kan inte med bestämdhet sägas ha nått optimal storlek. Ett par instanser tvivlar

även på att den utbyggnadstakt som kommittén föreslår är den lämpligaste. En

långsammare och mera jämn utbyggnad kan vara motiverad. Om man väntar

med den fjärde tekniska högskolan kan man också skjuta upp lokaliseringsfrågan,

påpekar några instanser, däribland arbetsmarknadsstyrelsen. Det kan vid

ett senare tillfälle bli aktuellt att lägga en ny teknisk högskola i Norrland.

Ett alternativ till att bygga ut de nuvarande tekniska högskolorna där de

nu ligger skulle såsom nämnts vara att göra en utflyttning till en ny »campus».

Detta förfarande — som man anser i första hand tillämpligt på tekniska högskolan

i Stockholm — föreslår konsistoriet och rektorsämbetet vid tekniska högskolan

i Stockholm, statens naturvetenskapliga forskningsråd, statens tekniska

forskningsråd, statens institut för byggnadsforskning och Ingeniörsvetenskapsakademien.

Kommitténs diskussion av lokaliseringsort för den nya tekniska

högskolan föranleder kritik från ett antal remissinstanser.

Den allvarligaste invändningen mot kommitténs behandling av frågan är

enligt arbetsmarknadsstyrelsen, länsstyrelserna i Jämtlands, Västernorrlands,

Västerbottens och Norrbottens län, Västerbottens och Norrbottens läns landstings

förvaltningsutskott, Samarbete delegationen för de fyra nordligaste

länen, Norrlandsförbundet och Sveriges hantverks- och industriorganisation

bristen på en ingående prövning av ett norrlandsalternativ. Man påpekar vidare,

att högre teknisk utbildning i Norrland skulle få stora allmänt lokaliseringspolitiska

effekter. Åtminstone borde man enligt flera av de nämnda instanserna

kunna förlägga en partiell teknisk högskola till Norrland. Instanserna önskar

förnyad utredning. Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare anser

dock förslaget om teknisk högskola till Norrland icke vara realistiskt.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

I fråga om kommitténs förslag till samarbete mellan Jernkontorets metallurgiska

forskningsstation i Luleå och sektionen för bergsvetenskap vid tekniska

högskolan i Stockholm uttalar sig Jernkontoret och Stiftelsen för metallurgisk

forskning mycket positivt.

En grupp remissinstanser diskuterar den bedömning kommittén gjort när

det gäller de aktuella mellansvenska städernas förutsättningar som lokaliseringsorter

för en ny teknisk högskola. Som tidigare nämnts har kommittén vid sitt

slutliga ställningstagande i lokaliseringsfrågan tillmätt samlokaliseringen av

medicinsk och teknisk utbildning och forskning stor betydelse. Remissinstansernas

synpunkter på detta problem redovisas i det följande (avsnitt 2.2.2.10).

Örebro läns landstings förvaltningsutskott framlägger i sitt yttrande vissa

fakta rörande lärartillgång m. m. i Örebro-regionen. Man finner det klarlagt att

fullt godtagbara förutsättningar finns för startande av högre teknisk utbildning i

Örebro.

Några instanser anser att Västerås skulle vara den lämpligaste förläggningsorten

för en ny teknisk högskola, om en sådan skall komma till stånd. Dessa

instanser är konsistoriet vid Chalmers tekniska högskola, länsstyrelserna i Södermanlands,

Jönköpings och Västmanlands län, Vetenskapsakademien och Svenska

teknologf öreningen. Man finner att denna stad ur teknisk utbildnings- och

forskningssynpunkt är det starkaste alternativet och kritiserar kommittén för

dess värdering av fördelarna av samlokalisering med medicin.

Länsstyrelsen i Östergötlands län och Östergötlands läns landstings förvaltningsutskott

jämför Västerås och Linköping och kritiserar kommitténs specialutredning

för att ha överbetonat Västerås fördelar. Man anser Linköping oberoende

av önskan om samlokalisering av teknisk och annan utbildning vara likvärdigt

med Västerås som lokaliseringsort för en teknisk högskola.

Vid behandlingen av kommitténs förslag till utbyggnad av de olika

sektionerna vid de nuvarande tekniska högskolorna tar

några instanser upp mera allmänna synpunkter på sektionsindelningen. Försvarets

forskningsanstalt och Svenska teknologf öreningen menar att man kan behöva

ändra sektionsindelningen i takt med den ökande specialiseringen.

Såsom framgått redovisar konsistorierna vid tekniska högskolan i Stockholm

och vid Chalmers tekniska högskola samt organisationskommittén för teknisk

högskola i Lund efter samråd utbyggnadsalternativ som innebär en ökning

av intagningskapaciteten vid dessa med 560 platser utöver kommitténs förslag.

Konsistoriet vid tekniska högskolan i Stockholm föreslår att antalet nybörjarplatser

i Stockholm under perioden 1966—1969 ökas med ytterligare 125 utöver

de sammanlagt 132 som kommittén förordar. Konsistoriet vid Chalmers tekniska

högskola föreslår att antalet nybörjarplatser i Göteborg ökas med 121 utöver

universitets- och högskolekommitténs förslag om sammanlagt 86. De föreslagna

ökningarna förutsätts ske successivt under perioden 1967—1971. Organisationskommittén

för teknisk högskola i Lund förordar att antalet nybörjarplatser i

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj.ts proposition nr Hl år 1965

Lund under perioden 1972—1975 ökas med ca 340 utöver universitets- och högskolekommitténs

förslag om sammanlagt 20. De båda konsistorierna redovisar

detaljerat uppdelningen på olika sektioner. Organisationskommittén anför att

slutligt ställningstagande härtill inte behöver tas förrän några år innan intagningsökningarna

skall göras.

Utbyggnaden av vissa sektioner berörs, utöver vad som redan framgått, i ett

mindre antal yttranden. Kommitténs förslag om ökad intagning till sektionen för

väg- och vattenbyggnad tillstyrks av statens råd för byggnadsforskning och

Svenska vägföreningen, medan den enligt Svenska väg- och vattenbyggares riksförbund

språngvisa utbyggnaden icke motsvarar ett optimalt utnyttjande av utbildningsresurserna

med samtidig optimal ökning med hänsyn till näringslivets

möjligheter att effektivt utnyttja tillskottet.

Sveriges kemiska industrikontor och Svenska arkitekters riksförbund tillstyrker

kommitténs förslag till intagningsökningar vid sektionen för kemi resp.

sektionen för arkitektur. Sistnämnda förbund framför i detta sammanhang

önskemål om snar utredning om utformningen av den framtida arkitektutbildningen.

Lantmäteristyrelsen anser kommitténs förslag att öka utbildningskapaciteten

vid sektionen för lantmäteri vara motiverat. En något större intagning

kan enligt styrelsen visa sig nödvändig.

Samtliga remissinstanser som behandlar kommitténs förslag om en ny utbildningsväg

för samhällsbyggare framhåller, att det finns stort

behov av en sådan utbildning. Följande instanser är i stort sett positivt inställda

och tillstyrker: byggnadsstyrelsen, lantmäteristyrelsen, statens institut för byggnadsforskning,

Svenska kommunförbundet, Svenska stadsförbundet, SFS, TCO,

Svenska teknologföreningen och Svenska arkitekters riksförbund.

Universitetskansler sämbetet, konsistoriet vid Chalmers tekniska högskola,

Akademien för de fria konsterna och Svenska vägföreningen anmärker huvudsakligen

på förslaget till linjeuppdelning.

Flera instanser anser, att den bästa lösningen när det gäller samhällsbyggarutbildningens

utformning vore att inrätta en fristående sektion eller ett särskilt

institut för detta ändamål. Statens råd för byggnadsforskning, Svenska byggnadsentreprenörföreningen,

Svenska kommunal-tekniska föreningen, Föreningen

för samhällsplanering och Svenska väg- och vattenbyggares riksförbund för fram

denna uppfattning. Huvudorsaken till att man föreslår detta förfaringssätt är,

att man menar att samhällsbyggarutbildningen spänner över ett så stort verksamhetsfält

att det inte finns möjlighet för en fackman att behärska hela området.

Det måste därför bli fråga om ett grupparbete mellan representanter för

skilda discipliner.

Beträffande kommitténs förslag till utformning av den fjärde

tekniska högskolan föreslår konsistoriet vid tekniska högskolan i Stockholm,

om högskolornas förslag till utbyggnad av nuvarande tekniska hög
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

skolor ej godtas, att man inrättar en teknisk fakultet i Linköping. Till denna

bör i en första etapp all teknisk magisterutbildning koncentreras. I en andra

etapp kan man dela fakulteten på tre enheter för exempelvis maskinteknik,

elektroteknik och för teknisk magisterutbildning. Vidare ställer man sig tveksam

inför kommitténs lokalbehovsberäkningar och anser personalbehovet beräknat i

underkant. Konsistoriet vid Chalmers tekniska högskola kritiserar kostnadsberäkningarna

och ifrågasätter om kommitténs normer ännu är tillräckligt prövade

för att läggas till grund för realistiska beräkningar. Organisationskommittén för

teknisk högskola i Lund pekar på vissa nackdelar med det föreslagna modifierade

tvåskiftsystemet, anser att lärartätheten blir betänkligt låg vid samtliga sektioner

samt framhåller att den snabba utbyggnadstakten kan leda till att även

relativt små störningar kan orsaka betydande svårigheter. Läro- och timplaneförslaget

måste bearbetas ytterligare, något som även universitetskanslersämbetet

påpekar.

Även Svenska teknologjöreningen finner lärarbehovsberäkningarna vara alltför

knappa. Folkpartiets ungdomsförbund anser de fyra föreslagna sektionerna

utgöra en alltför smal bas för högskolan. Sveriges kemiska industrikontor finner

skäl tala för att en sektion för kemi redan från början inkluderas i planerna för

den fjärde tekniska högskolan, även om ett realiserande av dessa planer kan

ske först vid en senare tidpunkt.

Sveriges mekanförbund tillstyrker i stort sett kommitténs förslag rörande de

olika sektionerna men framför önskemål om modifieringar i vissa detalj hänseenden.

Remissinstanserna visar allmänt en positiv inställning till ekonomisk utbildning

för civilingenjörer. Kommitténs förslag om utbildning av ekonomingenjörer

vid den fjärde tekniska högskolan får dock ett ganska negativt

mottagande. Följande instanser tillstyrker i huvudsak förslaget: universitetskanslersämbetet,

TCO, Sveriges mekanförbund samt Centerns ungdomsförbund

och Centerns studentförbund. Även Svenska arbetsgivareföreningen

och Sveriges industriförbund jämte Svenska byggnadsentreprenörföreningen

tillstyrker men understryker att den föreslagna utbildningen inte kan fylla

näringslivets hela behov av kombinerad teknisk/ekonomisk utbildning. Särskilda

kompletteringskurser för civilingenjörer och civilekonomer i grundläggande

ekonomiska resp. tekniska ämnen bör enligt organisationerna inrättas.

Likartade synpunkter framförs av direktionen för handelshögskolan i Stockholm

som dock ställer sig tveksam och anser att experimentverksamhet med ny utbildning

hellre bör bedrivas vid ett stort och mångsidigt lärosäte än vid ett litet

och tämligen ensidigt. Även lngeniörsvetenskapsakademien tillstyrker i princip

utbildningen av ekonomingenjörer men rekommenderar en mera begränsad intagning

som successivt kan utvidgas. Utbildningsprogrammet bör enligt akademien

granskas närmare. Sveriges socialdemokratiska studentförbund anser att

det vore smidigast att genomföra ekonomingenjörsutbildningen vid en naturve
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

tenskaplig-teknisk fakultet i Linköping, i samarbete med den kommande samhällsvetenskapliga

utbildningen där. Med hänsyn till den rådande svåra bristen

på personer kvalificerade för professurer och lektorat inom det företagsekonomiska

ämnesområdet bör enligt universitetskanslersämbetets mening ekonomingenjörsutbildning

påbörjas senare än U 63 föreslagit, då lärarsituationen förbättrats.

I avvaktan härpå bör enligt ämbetet de övriga tre sektionerna dimensioneras

så att redan från starten den av U 63 föreslagna totala utbildningskapaciteten

på den nya orten kan hållas.

Svenska teknologföreningen avvisar bestämt kommitténs förslag. I stället bör

en för högskoleingenjörer lämplig påbyggnadsundervisning i ekonomiska ämnen

utformas. Någon form av utbildningsråd bör inrättas för att få kännedom om

näringslivets önskemål om utbildningens innehåll och organisation. Även Svenska

civilekonomföreningen avstyrker. Konsistoriet vid tekniska högskolan i Stockholm,

organisationskommittén för teknisk högskola i Lund, SFS, SACO, Tekniska

samfundet i Göteborg och Sveriges kemiska industrikontor motiverar sitt

avstyrkande främst med att enligt deras mening den tekniska delen av utbildningen

är otillräcklig. I stället bör teknologerna få ekonomisk utbildning inom

ramen för nuvarande sektionsindelning. Sistnämnda synpunkt framförs även av

konsistoriet vid Chalmers tekniska högskola, som även finner angeläget att man

ingående prövar förutsättningarna för att ge examinerade från handelsgymnasier

möjlighet att komplettera sin utbildning med tekniska ämnen på högskolenivå.

Även Statens institut för byggnadsforskning föreslår att man bygger in den

ekonomiska utbildningen i de olika sektionernas studieplaner.

Alla instanser som yttrar sig i frågan om tekniska magisterutbildningen

är positiva till att utöka denna. Skolöverstyrelsen, liksom styrelsen

för regional teknisk magisterutbildning, anser emellertid att lärarbehovet i berörda

ämnen i det nya gymnasiet och fackskolan måste ytterligare undersökas

för att man skall kunna bedöma dimensioneringen av utbildningen på längre sikt.

För en utbyggnad utöver vad kommittén föreslagit uttalar sig styrelsen för

regional teknisk magisterutbildning samt Centerns ungdomsförbund och Centerns

studentförbund. Universitetskanslcrsämbetet och SFS förordar att den av

kommittén föreslagna ökningen helt koncentreras till Linköping. Matematisknaturvetenskapliga

fakulteten vid universitetet i Uppsala anser en överflyttning

av den för Örebro planerade utbildningen till Linköping vara motiverad samtidigt

som man tillstyrker kommittéförslaget i vad avser Uppsala.

Kommitténs förslag tillstyrks vidare av konsistoriet vid Chalmers tekniska

högskola, TCO och Högerns ungdomsförbund, medan SACO uttalar att man ej

f. n. kan ta ställning till utbildningens förläggning, innehåll, längd eller kompetens

för lärartjänst.

När det gäller kommitténs förslag om ökad civilingenjörsutbildning

vid Uppsala universitet finner konsistoriet vid tekniska

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

högskolan i Stockholm och SFS det nuvarande systemet med viss intagning i de

båda sista årskurserna lämpligast. De förordar därför att man behåller denna

möjlighet men tillstyrker i övrigt, liksom SACO och statens råd för byggnadsforskning,

förslaget. SACO tillstyrker kommitténs förslag om en förkortad studietid.

2.2.2.5. Utbildning och forskning vid fria fakulteter

De remissinstanser som tagit ställning till förslagen om utbyggnad av de

filosofiska fakulteterna såsom en del i ett fullständigt utbyggnadsalternativ

har redovisats i det föregående. Därutöver har synpunkter på utbyggnaden

framförts av ett sjuttiotal instanser. Bland dessa tillstyrks huvuddragen

— oavsett lokalisering — i kommitténs förslag (med vissa mindre detaljändringar)

av bl. a. yrkesutbildningsberedningen, AD B-utbildnings sakkunnig a, länsstyrelsen

och länsskolnämnden i Kalmar län, länsstyrelsen i Hallands län, länsstyrelsen

och länsskolnämnden i Gävleborgs län, länsstyrelsen och länsskolnämnden

i Västemorrlands län, länsstyrelsen i Norrbottens län, Stor-Stockholms planeringsnämnds

skolkommitté, Kronobergs läns landsting jämte dess förvaltningsutskott

samt länsskolnämnden i Kronobergs län, länsskolnämnderna i Uppsala

och Älvsborgs län, Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation,

Sveriges mekanförbund samt Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund.

Behovet av ett sjätte universitet understryks dock av länsskolnämnderna

i Uppsala och Älvsborgs län.

Modifikationer avseende filialernas utformning i olika avseenden föreslås av

länsstyrelsen i Älvsborgs län, länsskolnämnden i Jämtlands län, Svenska arbetsgivareföreningen

och Sveriges industriförbund, Jernkontoret, Svenska pappersbruksföreningen,

Svenska byggnadsentreprenörföreningen, Svenska trävaruexportföreningen

samt Sveriges liberala studentförbund.

Teologiska och matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna vid universitetet i

Uppsala accepterar filialer på två orter. Sistnämnda fakultet förutsätter att den

ena filialen därvid utgör »embryo» till ett sjätte universitet.

En utbyggnad av de filosofiska fakulteterna i enlighet med huvuddragen i det

av kommittén diskuterade alternativet 3 tillstyrks (med vissa mindre detaljändringar)

av humanistiska fakulteten vid universitetet i Uppsala, konsistoriet

jämte teologiska, humanistiska, samhällsvetenskapliga och matematisk-naturvetenskapliga

fakidtetema vid universitetet i Lund, konsistoriet jämte humanistiska

och samhällsvetenskapliga fakulteterna vid universitetet i Stockholm,

samt filosofiska fakidteten vid universitetet i Umeå. Länsstyrelsen i Västerbottens

län anser en utbyggnad av Umeå universitet vara väsentligast och ser hellre

upprättandet av ett sjätte universitet än inrättandet av universitetsfilialer.

Modifikationer i detta alternativ föreslås av samhällsvetenskapliga fakidteten

vid universitetet i Uppsala, som accepterar upprättandet av en filial, under för
-

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

utsättning att denna avses utbyggas till nytt universitet. Naturvetenskapliga

fakulteten vid universitetet i Stockholm förordar inrättande av en ny humanistisk

fakultet och utbyggnad av existerande naturvetenskapliga. Länsstyrelsen i

Kristianstads län rekommenderar samtidigt utbyggd decentraliserad undervisning

av hittillsvarande typ och länsarbetsnämnden i Örebro län föreslår upprättande

av två nya universitet.

En utbyggnad av de filosofiska fakulteterna i enlighet med huvuddragen i det

av kommittén diskuterade alternativet 1 tillstyrks (med vissa mindre detaljändringar)

av konsistoriet jämte samhälle vetenslcapliga fakulteten vid universitetet

i Göteborg, direktionen för handelshögskolan i Stockholm, statens humanistiska

forskningsråd, statens naturvetenskapliga forskningsråd, statens råd för

atomforskning, 1963 års forskarutredning, Hermods korrespondensinstitut,

Svenska civilekonomföreningen och Sveriges kemiska industrikontor.

Modifikationer i detta alternativ föreslås av konsistoriet vid universitetet i

TJppsala, som förordar utredning av de nuvarande universitetens expansionsmöjligheter.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län förordar utredning om förutsättningarna

för ett sjätte universitet. En utbyggd decentraliserad undervisning av hittillsvarande

typ föreslås av humanistiska och matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna

vid universitetet i Göteborg. Sistnämnda fakultet anser samtidigt att under

vissa förutsättningar en filial kan upprättas försöksvis. Länsstyrelsen i

Malmöhus län rekommenderar utbyggnad och differentiering av den akademiska

utbildningen inom Malmö-Lund-regionen.

Styrelsen för sko g shö g skolan anser, att hittillsvarande decentraliserade undervisning

bör utökas, därest en utbyggnad av nuvarande universitet ej är tillräcklig.

Länsstyrelsen i Jämtlands län hävdar, att en utbyggnad av Umeå universitets

matematisk-naturvetenskapliga, humanistiska och samhällsvetenskapliga fakulteter

till samma dimensioner som vid övriga universitet i det väsentliga skulle

tillgodose det krav på elevplatser, som kommittén velat möta genom förläggning

av filialer till olika orter.

Kommitténs förslag om decentraliserad universitetsutbildning

i centrala ämnen inom de filosofiska fakulteterna utgör som framgått eu

punkt varom meningarna är delade. Förutom redan nämnda instanser, vilka

tagit ställning för ett helt utbyggnadsalternativ eller del därav, framför riksbibliotekarien,

riksarkivet, statens råd för samhällsforskning, byggnadsstyrelsen,

statens institut för folkhälsan, statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet,

statens nämnd för samlingslokaler, länsstyrelserna i Stockholms och Gotlands

län, Stor-Stockholms planeringsnämnd, Folkpartiets ungdomsförbund, Samverkande

bildningsförbunden samt Sveriges sociolog förbund synpunkter på denna

utbildning, därest den skulle komma att förverkligas.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

Remissinstansernas bedömning av de argument kommittén åberopat som

motiv för en utbyggnad av de filosofiska fakulteterna i enlighet med alternativ

2 har redovisats i det föregående. Även andra argument diskuteras dock. Sålunda

anser universitetskansler sämbetet, länsstyrelserna i Östergötlands, Kronobergs

samt Göteborgs och Bohus län, Örebro läns landstings förvaltningsutskott,

Svenska kommunförbundet, Svenska stadsförbundet, LO, SR, Sveriges lantbruksförbund,

Riksförbundet Landsbygdens folk, Sveriges mekanförbund och

Sveriges liberala studentförbund att decentraliserad universitetsutbildning kan

bidra till en önskvärd geografisk spridning av möjligheterna till akademisk undervisning.

I anslutning till diskussionen om decentraliserad universitetsutbildning för

vissa remissinstanser fram tanken på ett »collegeår» i en eller annan form,

huvudsakligen innebärande att det första stadiet av universitetsstudierna skulle

utgöras av ett propedeutiskt år under vilket utbildningen skulle meddelas vid

»colleges» på ett relativt stort antal orter. Synpunkter i denna riktning framförs

av länsstyrelserna i Stockholms och Västmanlands län, Ingeniörsvetenskapsakademien

samt Folkpartiets ungdomsförbund.

Några remissinstanser, nämligen statens råd för samhällsforskning, statistiska

centralbyrån och Demokratisk ungdom, avstyrker förslaget om universitetsfilialer

utan att förorda något annat alternativ eller förslag. En kritisk attityd intar

även riksarkivet och konsistoriet vid universitetet i Uppsala, som inte anser

frågan om universitetsfilialerna tillräckligt utredd, samt Folkpartiets ungdomsförbund,

som anser att förslaget inte är lämpligt att genomföra med det nuvarande

utbildningssystemet.

Den redan existerande decentraliserade universitetsutbildningen bör enligt såväl

universitetskanslersämbetets som skolöverstyrelsens mening bibehållas och

utbyggas också i det fall att universitetsfilialer kommer till stånd. Båda instanserna

anser att denna verksamhet i fortsättningen bör knytas fastare till universitetsväsendet.

Länsstyrelsen i Jämtlands län finner det behov av utbildningsmöjligheter

som inte kan tillgodoses på universitetsorterna böra fyllas genom

en ökning av den icke-permanenta decentraliserade utbildningen. Samma uppfattning

hyser styrelsen för sko g shö g skolan.

Frågan om lokaliseringen av de föreslagna universitetsfilialerna

diskuteras ingående i flera yttranden. Den helt övervägande

delen av de instanser som yttrat sig rörande lokaliseringen tillstyrker inrättandet

av utbildningsenheter i Linköping och Örebro. En mindre deciderad remissopinion

föreligger beträffande Karlstad och Växjö. Särskilt när det gäller

lokaliseringen av decentraliserad universitetsutbildning i södra Sverige går meningarna

isär. De orter som främst nämns i sammanhanget förutom Växjö är

Jönköping och Kalmar. Även i fråga om norrlandsfilialens placering framförs

skilda åsikter.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kurujl. Maj:ts proposition nr 141 år 1965

91

Enligt skolöverstyrelsens mening bör filialerna lämpligen förläggas till gränsområdena

mellan de nuvarande universitetens omland. Vidare bör orter med

stort underlag av studerande inom ett avstånd där dagliga resor kan ske ges

företräde framför orter med ett mera utspritt rekryteringsunderlag. Bl. a. torde,

framhåller överstyrelsen, en obligatorisk hänvisning lättast accepteras av dem

som har dagliga resmöjligheter till filialorterna. I yttrandet redovisas för vissa

orter underlagsberäkningar, vilka utvisar att det teoretiska antalet universitetsclever

är störst i Linköping. Därnäst följer Örebro och Jönköping. Med anledning

bl. a. härav tillstyrker skolöverstyrelsen den föreslagna universitetsfilialen

i Linköping. Överstyrelsen anser att den akademiska utbildningen i Linköping

bör ges en sådan omfattning att därmed i fast organiserade former skapas

ett nytt centrum för akademisk utbildning och i själva verket en första

början till ett sjätte universitet. Universitetskanslersämbetet förordar en koncentration

av den fasta filialverksamheten till i första hand Linköping, dit en

väsentligt större utbildningskapacitet bör förläggas än vad kommittén föreslagit.

Bland de övriga orter som kan komma i fråga intar Örebro enligt universitetskanslersämbetet

en särställning. Där anordnad utbildning bör fortsätta tills

vidare i samma omfattning. Enligt skolöverstyrelsens mening bör Örebro få en

akademisk utbildningskapacitet av minst det omfång som kommittén föreslagit.

Överstyrelsen erinrar i sammanhanget om att till staden synes komma att förläggas

dels gymnastiklärarutbildning, dels en ny socialhögskola. I några yttranden

föreslås inrättandet av ett universitet i Örebro. Örebro läns landstings förvaltningsutskott

och drätselkammaren i Örebro anser den låga frekvensen av

universitets- och högskolestuderande i fyra av de till Örebro län angränsande

länen ävensom de synnerligen gynnsamma trafikgeografiska förutsättningarna

tala i denna riktning. Man bör enligt dessa instanser vidare beakta bl. a. att såväl

den planerade socialhögskolan som gymnastiklärarutbildningen har fördelar

av ett samarbete med en medicinsk fakultet.

Karlstad har enligt skolöverstyrelsens mening ett alltför ringa underlag

både lokalt och totalt för att cn universitetsfilial i varje fall f. n. skall lokaliseras

dit. De studerande som av kommittén beräknats komma att studera i staden

kan få sin utbildning i Örebro. Länsstyrelsen i Värmlands län tillstyrker emellertid

kommitténs förslag i denna del. Länsstyrelsen erinrar om att Karlstads

»dagliga» omland uppvisar ett befolkningsunderlag av ungefär samma storlek

som motsvarande regioner kring Linköping och Örebro. Vidare kommer antalet

16-åringar i Karlstads gymnasieregion enligt gjorda beräkningar att vid början

av 1970-talet vara större än i Örebro gymnasieregion.

Kommitténs förslag om en universitetsfilial i Växjö har blivit föremål för

livlig debatt och ett antal remissinstanser förordar i stället Jönköping eller Kalmar.

Skolöverstyrelsen anser det tveksamt om man nu bör påbörja en utbyggnad

på flera orter än Linköping och Örebro. Därest emellertid en filial skall förläggas

också till södra Sverige förordar överstyrelsen Jönköping, varvid den anser det

kunna ifrågasättas om inte filialen i Jönköping bör knytas till Göteborg i stället

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

för till Lund. Länsstyrelsen i Kronobergs län framhåller att en ur hela landets

synpunkt fullkomligt onormal koncentration till området omedelbart norr, öster

och söder om Vättern skulle uppstå om en universitetsfilial inrättades i Jönköping.

På grund av avståndsfaktorn innefattas rekryteringsområdet för en jönköpingsfilial

till stor del i linköpingsregionen. Enligt länsstyrelsens mening är

Växjö den lämpligaste lokaliseringsorten före både Jönköping och Kalmar eftersom

man såväl från stora delar av Jönköpings län som Kalmar län passerar

genom eller i nära anslutning till Växjö på väg till moderuniversitetet i Lund.

En filial i Jönköping skulle inte nämnvärt avlasta lunda-regionen utan närmast

få betraktas som en filial till linköpingsfilialen eller möjligen till universitetet i

Göteborg. Kronobergs län landsting anför liknande synpunkter och framhåller

bl. a. de avståndsmässigt utomordentliga förutsättningarna för goda kontakter

mellan moderuniversitetet i Lund och en filial i Växjö.

För en lokalisering av den sydsvenska universitetsfilialen till Jönköping

uttalar sig, förutom skolöverstyrelsen, länsstyrelsen i Jönköpings län och Jönköpings

läns landstings förvaltningsutskott. Som argument anförs bl. a. att Jönköping-Huskvarna-regionen

befolkningsmässigt har ett klart företräde framför

Växjö och Kalmar. Jönköping har, framhålls det, ett utmärkt kommunikationsläge

och en universitetsfilial där kan därför avlasta universiteten i såväl Lund

som Göteborg. Närheten till Linköping är i sammanhanget av mindre betydelse

enär rekryteringen till en filial i Jönköping kommer att beröra områden, delar av

Småland och Västergötland, som endast i ringa mån torde komma att få någon

spontan orientering mot Linköping.

En förläggning av en universitetsfilial till Kalmar förordas av länsstyrelsen

i Kalmar län. Länsstyrelsen anför bl. a. att kommitténs specialutredning klart

förordat Kalmar framför Växjö som filialort därest Jönköping ej skulle komma i

fråga. För att filialregionema skall vara likvärdiga som rekryteringsunderlag

över hela landet erfordras enligt länsstyrelsens mening med hänsyn till den

starka befolkningsökningen i den sydligaste delen av landet två universitetsfilialer

i södra Sverige. Såsom växjöfilialen utformats har den, anför länsstyrelsen,

kapacitet endast för halva regionen. De två filialerna bör lokaliseras

till Kalmar och Jönköping varvid kalmarfilialen bör avlasta Lunds universitet

och jönköpingsfilialen såväl Göteborgs som Lunds universitet. Gotland bör

tillhöra kalmarregionen. Skulle trots allt endast en filial f. n. kunna förläggas

till södra Sverige bör, enligt länsstyrelsen, valet träffas endast mellan Kalmar

och Jönköping.

Kommitténs förslag om ett principiellt ställningstagande till en filial i

Sundsvall tillstyrks av länsstyrelsen i Västemorrlands län som anser att

goda förutsättningar finns såväl i Sundsvall som i Härnösand. Den norrländska

universitetsfilialen bör enligt länsstyrelsen upprättas samtidigt med övriga.

Länsstyrelsen i Norrbottens län samt stadsfullmäktige i Kiruna och Luleå kri
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

tiserar starkt förslaget i dessa delar och hävdar att norrlandsfilialen av såväl

utbildningspolitiska som rent lokaliseringspolitiska skäl dels bör prioriteras

före de mellansvenska, dels bör placeras i Luleå i stället för i Sundsvall. Länsstyrelsen

i Jämtlands län uttalar sig för en placering av filialen i Östersund.

I yttrandena har föreslagits ytterligare några orter såsom lämpliga för lokalisering

av universitetsfilialer. Sålunda aktualiseras Visby av länsstyrelsen i Gotlands

län, Karlskrona av länsstyrelsen i Blekinge län, Halmstad av länsstyrelsen

i Hallands län samt Falun av länsstyrelsen i Kopparbergs län. Vidare förordar

statens råd för atomforskning att viss undervisning anordnas i Studsvik, vilket

förslag länsstyrelsen i Södermanlands län biträder.

En av huvudpunkterna i den kritik som riktas mot kommitténs förslag till utformning

av den decentraliserade universitetsutbildningen är att sambandet

mellan lägre akademisk undervisning och forskning

skulle brytas. Behovet av kontakt med forskningen understryks av bl. a. styrelsen

för sko g shö g skolan, statens råd för samhällsforskning, statens råd för atomforskning,

1963 års forskarutredning, Vetenskapsakademien samt SACO. Skolöverstyrelsen

ställer sig — i likhet med Sveriges socialdemokratiska studentförband

samt Sveriges mekanförbund — mera positiv och menar att det med den

kraftiga tillströmning som kan väntas inom kort tid är mest realistiskt att räkna

med att den lägre akademiska utbildningen och den vetenskapliga forskningen

inte heller vid universiteten längre kan stå i lika nära kontakt med varandra

som tidigare.

Den av kommittén föreslagna ämnesuppsättningen för filialutbildningen

diskuteras av ett stort antal remissinstanser vilka framförallt påtalar att

kommitténs förslag inte är samordnade med lärarutbildningssakkunnigas förslag

rörande den framtida lärarutbildningen. Dylika synpunkter framförs av

teologiska fakulteterna vid universiteten i Uppsala och Lund, humanistiska fakulteterna

vid universiteten i Uppsala, Lund, Göteborg och Stockholm, filosofiska

fakulteten vid universitetet i Umeå, samhällsvetenskapliga fakulteterna vid

universiteten i Uppsala, Göteborg och Stockholm, SACO, SFS, länsstyrelsen i

Örebro län, Örebro läns landstings förvaltningsutskott, Svenska arbetsgivareföreningen

och Sveriges industriförbund samt Sveriges mekanförbund. TCO framhåller

betydelsen av att cn samordning med lärarutbildningssakkunnigas förslag

sker. Skolöverstyrelsen erinrar om att detta förslag vid ett genomförande kommer

att medföra högst genomgripande förändringar i studieplanerna för lärarutbildningen.

Universitetsfilial utan lärarhögskola på samma ort kommer enligt

överstyrelsens uppfattning att spela en mindre betydelsefull roll för den på ämnesläraryrket

inriktade universitetsutbildningen än vad kommittén tänkt sig.

Universitetskanslersämbetet föreslår cn ämnesmässig breddning i Linköping i

syfte att uppnå fullständig lärarutbildning där inom matematisk-naturvetenskaplig,

humanistisk och samhällsvetenskaplig fakultet.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj.ts proposition nr 141 år 1965

Alltför få ämnen blir enligt kommitténs förslag representerade på filialorterna,

framhåller SFS och Sveriges socialdemokratiska studentförbund. Detta omöjliggör

alternativkurser och dessutom försvinner möjligheterna till samverkan mellan

ämnen, lagundervisning etc. Högerns ungdomsförbund och Folkpartiets ungdomsförbund

anser att förslaget kommer att leda till en ökad tillströmning till

de stora ämnena på de smås bekostnad. Sveriges liberala studentförbund finner

dock att koncentrationen på ett mindre antal ämnen bland studenterna redan

nu är så markant att filialorternas ämnesuppsättning inte behöver bli avskräckande

torftig.

Även förslaget att undervisning på filialort skall omfatta lågstadieutbildning

för ett och två betyg i grundexamen kritiseras av vissa remissinstanser

som hänvisar till de allvarliga konsekvenserna för forskarrekryteringen

liksom för filialernas attraktionskraft. TJniversitetskanslersämbetet förordar trebetygsundervisning

i Linköping. 1963 års forskarutredning framhåller att den

kommer att föreslå en basexamen med tre betyg i ämne i vilket forskarutbildning

skall ske. För en höjning av betygsnivån på filialorterna uttalar sig även

kommerskollegium, SACO, SFS, Örebro läns landstings förvaltningsutskott,

Sveriges liberala studentförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges lantbruksförbund

och Lantbruksförbundets korrespondensskola samt Folkpartiets ungdomsförbund.

TCO anser det böra prövas om inte i varje fall i Linköping och

Örebro redan från början kunde anordnas trebetygsundervisning.

Beträffande filialernas lärarförsörjning har främst kommitténs förslag

om en ny assistentkategori blivit föremål för livlig debatt. Förslaget tillstyrks av

skolöverstyrelsen, statistiska centralbyrån, Svenska kommunförbundet, TCO,

Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund, Sveriges mekanförbund,

Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sveriges liberala studentförbund

och Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund medan följande remissinstanser

mer eller mindre bestämt avvisar detsamma: konsistorierna vid

universiteten i Uppsala, Lund och Göteborg, styrelsen för veterinärhögskolan,

statens naturvetenskapliga forskningsråd, statens råd för atomforskning, kommer

skollegium, 1963 års forskarutredning, länsstyrelserna i Uppsala och Västerbottens

län, Västerbottens läns landstings förvaltningsutskott, SACO, SFS, Högerns

ungdomsförbund och Sveriges konservativa studentförbund. De instanser

som avstyrker förslaget hänvisar framför allt till att sambandet mellan undervisning

och forskning måste upprätthållas. De vänder sig också mot att den nya

assistentkategorin skall vara avsedd enbart för undervisningens behov. Universitetskansler

sämbetet tar ej ställning till kommitténs förslag om en ny assistentkategori,

då denna fråga f. n. utreds inom ämbetet.

Med hänsyn till den bristande kontakten med forskningen som måste bli rådande

på filialorterna anser SACO det tveksamt om man till de föreslagna universitetslektoraten

på dessa orter skall kunna rekrytera kompetenta sökande.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

95

SFS och kommerskollegium finner kommitténs förslag till lärarförsörjning på

filialorterna inte ge betryggande garantier för att den decentraliserade utbildningen

skall kunna ge en med universiteten likvärdig undervisning men har intet

i princip emot en ny tjänstekategori på universitetslektorsnivå. Sveriges socialdemokratiska

studentförbund ifrågasätter om inte möjlighet bör anordnas att

fylla en eventuell brist på lärare på en filialort med lärare inte enbart från denna

orts moderuniversitet utan även från annat universitet eller högskola. Lärartillgången

skulle också säkrare kunna garanteras om med vissa universitetslärartjänster

skulle följa viss tjänstgöringsskyldighet på filialort.

Möjligheterna att under uppbyggnadsperioden i viss utsträckning utnyttja på

orten tillgängliga lärarkrafter bedömer flera instanser — skolöverstyrelsen,

1963 års forskarutredning, SACO, SFS och Demokratisk ungdom — vara ytterst

begränsade. Ett dylikt förfarande skulle endast öka lärarbristen vid filialortens

skolor. Tvivel angående gymnasielärarnas kompetens i här aktuellt avseende

framförs av SACO, SFS och Högerns ungdomsförbund. En till förslaget positiv

ställning intar TCO och Sveriges socialdemokratiska studentförbund.

Kritik riktas i flera yttranden mot att kommittén vid sina beräkningar

av den regionala rekryteringen till universitet och högskolor enbart

utgått från totalantalet studerande på de skilda orterna i stället för att undersöka

fördelningen av enbart de studerande vid de fria fakulteterna. Statistiska

centralbyrån redovisar i sitt remissvar en sammanställning av de studerande vid

dessa fakulteter med uppdelning på hemortslän höstterminen 1962, vilken sammanställning

baserats på uppgifter som framkommit först efter det att kommittén

avgett sitt betänkande. Av denna redovisning framgår att om nuvarande

fördelning på hemortslän och universitetsort antas utslagsgivande för framtiden

de föreslagna filialorterna Linköping, Örebro och Karlstad i första hand skulle

komma att avlasta universitetet i Uppsala och endast i mindre grad universiteten

i Stockholm och Lund. Samtidigt framhålls att den pågående utbyggnaden

av universitetet i Umeå förmodligen kommer att innebära en betydligt större

avlastning för Uppsalas del än vad kommittén räknat med. Vad beräffar den

till Växjö föreslagna filialen överensstämmer resultatet av centralbyråns undersökning

med kommitténs beräkningar. SACO framhåller att betydande skillnader

föreligger beträffande rekryteringen till de olika universiteten. Uppsala

är till mer än 90% beroende av tillströmningen till de fria fakulteterna, Stockholm

och Göteborg karakteriseras av tillströmningen till de spärrade utbildningslinjerna

medan Lund-Malmö intar en mellanställning. Vad gäller tillströmningen

från olika landsändar dominerar Uppsala förutom norrlandslänen även

Södermanlands, Östergötlands, Örebro och Värmlands län, dvs. områden som

föreslås erhålla filialer. SACO anser det anförda understryka vanskligheten i att

tala om att universiteten har några klart avgränsade rekryteringsområden, en

synpunkt som delas av konsistoriet och samhällsvetenskapliga fakulteten vid

universitetet i Uppsala, direktionen för handelshögskolan i Stockholm samt SFS.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Majrts proposition nr 1^1 år 1965

SFS framhåller att angivna fakta sammankopplade med det föreslagna hänvisningsförfarandet

skulle få till följd att de filosofiska fakulteterna i Stockholm,

Göteborg och Lund skulle få en merbelastning motsvarande 65 % av studerandeantalet

i Uppsala. Kommittén skulle därvid, menar SFS, avlasta ett universitet

med de största förutsättningarna att expandera för att i stället lägga bördan på

de med större svårigheter härvidlag.

Beträffande kommitténs förslag om ett modifierat hänvisningsf

ör farande påpekar universitetskansler sämbetet att varje form av tvångshänvisning

av studerande till filialorter måste anses vara av principiellt annan

natur än den hänvisning som nu ges studerande till vissa spärrade utbildningslinjer.

Förslaget om hänvisning avstyrks av bl. a. konsistorierna vid universiteten

i Lund, Göteborg och Stockholm, styrelsen för veterinärhögskolan, styrelsen för

sko g shö g skolan, direktionen för handelshögskolan i Stockholm, statens råd för

atom forskning, länsstyrelserna i Uppsala, Blekinge, Västmanlands, Jämtlands

och Västerbottens län, SACO, SFS, Målsmännens riksförbund, Högerns ungdomsförbund,

Centerns ungdomsförbund och Centerns studentförbund samt Sveriges

socialdemokratiska studentförbund. Genomgående hävdas, att man inte

genom att ställa krav på lika goda förkunskaper hos de studerande vid filial och

moderuniversitet kan skapa en garanti för att standarden vid dessa inom ett

och samma ämne blir densamma. Detta mål kan uppnås först genom att skapa

lika goda förutsättningar vid filial och moderuniversitet vad gäller lärare och

andra utbildningsresurser. Det föreslagna systemet skulle enligt kritikernas mening

även skapa ekonomiska och andra olägenheter för studenterna, innebärande

bl. a. byten av studieort under studietiden.

Eu till förslaget i princip positiv ställning intar skolöverstyrelsen, Svenska

kommunförbundet, Svenska stadsförbundet, LO, TCO, Sveriges grossistförbund,

Sveriges lantbruksjörbund och Lantbruksförbundets korrespondensskola samt

Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund. Som argument anförs därvid, bl. a.

från skolöverstyrelsen, att hänvisning redan nu förekommer inom flera utbildningssektorer.

Vidare anser överstyrelsen att då staten svarar för den utan jämförelse

största delen av en studerandes utbildningskostnader staten också bör

kunna utöva inflytande över hur utbildningsplatserna skall utnyttjas. I flera

yttranden framhålls angelägenheten av att hänvisningsförfarandet får en så elastisk

och smidig utformning som möjligt.

Beträffande lokaler för decentraliserad universitetsutbildning framhåller

skolöverstyrelsen att något utnyttjande av gymnasiernas lokaler inte kan bli

möjligt annat än i synnerligen begränsad omfattning.

Kommitténs beräkningar rörande lokalresurser och investeringsbehov kommenteras

av bl. a. skolöverstyrelsen, SACO och SFS, vilka framhåller att kostnadsdifferensen

mellan de olika alternativen är att söka i det förhållandet att en

ökning av antalet lågstadiestuderande vid moderuniversiteten förutsätts dra med

sig en utbyggnad även av lokalerna för högre utbildning och forskning medan

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

detta inte är fallet med de studerande som tänks studera vid filialerna. De av

kommittén jämförda alternativen är därför icke likvärdiga. SFS framhåller att

moderuniversitetens resurser för trebetygsstudier och forskarutbildning måste dimensioneras

utifrån övergångsfrekvensen för totalantalet tvåbetygsstuderande

och icke endast utifrån lågstadieutbildningens omfattning vid universiteten.

Skolöverstyrelsen anser att den vid universitetsfilialerna föreslagna utbildningen

med anlitande av de nya tänkta lärarkategorierna lika väl och med principiellt

samma kostnader skulle kunna bedrivas på nuvarande universitetsorter. Speciellt

tvivelaktiga anser överstyrelsen de vinster vara som skulle bero på att vissa

forsknings- och serviceanläggningar skulle inbesparas vid en filialutbyggnad. Om

den av överstyrelsen föreslagna relativt kraftiga resurskoncentrationen till Linköping

kommer till stånd synes det överstyrelsen mest realistiskt att räkna med

att vid en utbyggnad av verksamheten där till högre undervisningsnivåer anläggningar

av detta slag successivt blir nödvändiga även på denna ort.

Vissa instanser, främst universitetsmyndigheterna och forskningsråden, framför

synpunkter på kommitténs förslag till utbyggnad av skilda fria

fakulteter.

Beträffande den matematisk-naturvetenskapliga utbildningen förordar universitetskansler

sämbetet en kraftigare utökning i Linköping än vad kommittén föreslagit

ävensom ett bibehållande av pågående utbildning i Örebro och inrättande

av en matematisk-naturvetenskaplig fakultet i Umeå. Konsistoriet vid universitetet

i Umeå, Västerbottens läns landstings förvaltningsutskott, Samarbetsdelegationen

för de fyra nordligaste länen samt SR föreslår en ökning av de matematisk-naturvetenskapliga

utbildningsresurserna i Norrland. I flera av yttrandena

förordas att man vid universitetet i Umeå inrättar ämnen vilka har direkt

anknytning till norrländskt näringsliv och norrländska naturförhållanden.

Beträffande den samhällsvetenskapliga utbildningen förordar universitetskanslers

ämbetet en ämnesmässig breddning i Linköping utöver vad kommittén

föreslagit. Vidare anser ämbetet att beslut bör fattas om inrättande av en samhällsvetenskaplig

fakultet i Umeå. För en förstärkning av resurserna i Umeå uttalar

sig även konsistoriet vid universitetet i Umeå och samhällsvetenskapliga

fakulteten vid universitetet i Stockholm. SR förordar förläggning av grundutbildning

i samhällsvetenskapliga ämnen till övre Norrland. Samarbetsnämnden

för socialhögskolorna understryker att socionomutbildningen måste beaktas i

samband med ställningstagande till den framtida universitetsutbyggnaden.

Kommitténs direktiv för en utökning av ekonomutbildningen anses av ett flertal

instanser — universitetskanslers ämbetet, konsistoriet vid universitetet i

Umeå, konsistoriet vid handelshögskolan i Göteborg, samhällsvetenskapliga fakulteten

i Stockholm, Svenska civilekonomföreningen och Högerns ungdomsförbund

— såsom alltför snäva. Universitetskanslers ämbetet framhåller samtidigt

att bristen på lärare å andra sidan otvivelaktigt på kortare sikt utgör ett hinder

för en mycket snabb expansion.

5 — Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 saml. Nr Hl

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

Beträffande den humanistiska utbildningen förordar universitetskansler sämbetet

en ämnesmässig breddning i Linköping samtidigt som dock utbyggnaden av

den humanistiska fakulteten i Umeå måste komma i första hand. Kommitténs

förslag rörande utbyggnaden i Umeå tillstyrks av konsistoriet vid universitetet i

Umeå, som dock förordar viss ökning av ramtalen, filosofiska fakulteten vid

universitetet i Umeå, statens humanistiska forskningsråd samt länsstyrelsen i

Västerbottens län. Fakulteten och länsstyrelsen föreslår — i likhet med Norrlands

förbundet — att en professur i samiska kulturen och språket inrättas i

Umeå. SR anser att grundutbildning i humanistiska ämnen bör förläggas till

övre Norrland.

Beträffande den juridiska utbildningens utbyggnad ifrågasätts i några yttranden

kommitténs riktpunkt som innebär en ökning med lika stort antal studerande

vid fakulteterna i Uppsala, Lund och Stockholm. Universitetskanslersämbetet

menar att en större andel av de studerande bör beräknas för universitetet

i Stockholm. Juridiska fakulteten vid universitetet i Stockholm anser att

det annars blir ofrånkomligen nödvändigt med en begränsning av studentantalet

i Stockholm. Detta skulle kunna ske exempelvis genom en central intagning

för alla juris studerande i landet, vilka därefter fördelas på fakulteterna på de

olika orterna. Att kommittén inte diskuterat frågan om en fjärde juridisk fakultet

kritiseras av konsistoriet vid universitetet i Göteborg, juridiska fakulteten

vid universitetet i Uppsala, statens råd för samhällsforskning samt SACO. Universitetskanslersämbetet

och juridiska fakulteten vid universitetet i Stockholm

anser det däremot inte finnas anledning att nu ta upp denna fråga.

Teologiska fakulteten vid universitetet i Uppsala anser kommitténs riktpunkt

för studerandeantalet vid teologisk fakultet alltför snävt tilltagen.

2.2.2.6. Utbildning och forskning vid vissa spärrade fakulteter och högskolor

Ett relativt begränsat antal remissinstanser har närmare behandlat U 63 :s synpunkter

på odontologisk utbildning och forskning.

Universitetskanslers ämbetet finner att det på grund av den rådande tandläkarbristen,

det allmänt ökade behovet av tandvård och den föreslagna tandvårdsförsäkringen

föreligger starka skäl för att utöka tandläkarutbildningen i

landet. En utredning bör skyndsamt genomföras angående dennas fortsatta utbyggnad.

Samma uppfattning hävdas av försvarets sjukvårdsstyrelse, till vilken

överbefälhavaren ansluter sig, medicinalstyrelsen, Stor-Stockholms sjukvårdsberedning,

Malmöhus läns landstings förvaltningsutskott, SFS, Svenska kommunförbundet,

Svenska stadsförbundet, Högerns ungdomsförbund samt Sveriges

socialdemokratiska studentförbund. Svårigheterna att bedöma tendenserna på

tandläkarnas arbetsmarknad under den närmaste framtiden framhålls av odontologiska

fakulteterna vid Umeå universitet och karolinska institutet, SACO och

Svenska tandläkaresällskapet. Dessa instanser anser en flexibel utbyggnad vara

önskvärd. SACO finner mot denna bakgrund kommitténs förslag till utökning

av intagningskapaciteten genom dubblering av stockholmsfakulteten vara lämp
-

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

ligt. Enligt organisationen talar mycket för att denna dubblering bör utsträckas

under längre tid än endast fem år. Odontologiska fakulteten vid karolinska institutet

föreslår att intagningen i Stockholm fr. o. m. 1971 ökas till 180 mot nuvarande

100 genom en temporär dubblering av tandläkarhögskolan i Stockholm

med användande av dels de gamla lokalerna, dels de nya, vilka kommittén förutsatt

böra tillkomma. Statens medicinska forskningsråd understryker vikten av

att frågan om den framtida dimensioneringen av tandläkarutbildningen snarast

möjligt prövas.

Förläggningen av en ny odontologisk utbildningsanstalt inom stockholmsområdet

berörs av universitetskanslersämbetet som föreslår utredning av de två

alternativen S:t Görans sjukhus och Huddinge sjukhus. Försvarets sjukvårdsstyrelse

bestyrker värdet av en förläggning i anslutning till undervisningssjukhus.

Odontologiska fakulteten vid karolinska institutet förordar en lokalisering i

anslutning till S:t Görans sjukhus med hänsyn dels till rekryteringen av patienter,

dels till närheten av de teoretiska institutionerna på karolinska institutets

område. En noggrann utredning av för lokaliseringen betydelsefulla faktorer bör

dock ske. Byggnadsstyrelsen framhåller att den i samråd med den odontologiska

fakulteten vid karolinska institutet behandlat lokalfrågan för tandläkarutbildningen

i Stockholm. Man har därvid funnit en lösning genom nybyggnad i ett

innerstadsläge vara möjlig under vissa förutsättningar. Lösningen torde medge

en nybyggnad för en utbildningskapacitet av omkring 100 studenter årligen.

Stor-Stockholms sjukvårdsberedning diskuterar huddingealternativet och uttalar

tveksamhet om man inom närbelägna områden kan finna tillräckligt patientunderlag

för den kliniska undervisningen. En sådan placering kan därför

enligt beredningen nödvändiggöra viss decentralisering av denna undervisning.

Även SACO och Svenska tandläkaresällskapet hyser betänkligheter inför en förläggning

till det planerade sjukhuset i Huddinge. Båda instanserna framhåller att

den moderna odontologiska forskningen kräver ett nära samarbete med ett flertal

teoretiska institutioner, ej blott medicinska utan även med universitetet,

tekniska högskolan och veterinärhögskolan.

Beträffande den odontologiska forskningen framhåller universitetskanslersämbetet

att erforderliga resurser bör medtagas i den långsiktiga plan rörande utvecklingen

inom det odontologiska utbildningsområdet, som ämbetet förordar

skall utarbetas. Odontologiska fakulteten vid universitetet i Umeå anser att man,

mot bakgrund av att efterfrågan på tandvård förmodligen ökar i framtiden, utöver

en ökad examination även bör skapa möjligheter för bedrivande av ett omfattande

målforskningsarbete med inriktning på den odontologiska profylaktiken.

Svenska tandläkaresällskapet understryker kraftigt nödvändigheten av att de

odontologiska fakulteterna tillförs forskningsresurser.

Odontologiska fakulteten vid universitetet i Umeå anser det även angeläget att

resurser skapas för effektiv vidareutbildning efter tandläkarexamen. Eu sådan

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

organisation skulle enligt fakulteten kunna tillgodose de odontologiska fakulteterna

med kvalificerade lärare och forskare.

Övriga spärrade högskolor har i remissyttrandena berörts endast i mycket

ringa omfattning.

2.2.2.7. Huvudbibliotek samt vissa forsknings- och serviceanläggningar

Med anledning av riksbibliotekariens undersökning rörande tillgängliga b i blioteksresurser

på orter, aktuella för eventuell nylokalisering av universitets-

och högskoleenheter, lämnas i flera yttranden redogörelser för bibliotekssituationen

i skilda städer.

Kommitténs överväganden rörande organisationen av biblioteksverksamheten

på en ny fullständig universitetsort tillstyrks i allt väsentligt av remissinstanserna.

ZJniversitetskanslersämbetet liksom överbibliotekarierna vid

universitetsbiblioteken i Uppsala, Lund och Göteborg ifrågasätter dock urvalet

av mikrofilmkopior av svenska tidningar. Sistnämnda instanser framför även

synpunkter angående användning av filmkopior vid anskaffning av äldre svensk

litteratur samt understryker vikten av forskning om s. k. småtryck.

En anslagsautomatik i förhållande till antalet nytillkommande studerande

vad beträffar personal, inköpsanslag och biblioteksplatser hälsas med

tillfredsställelse av remissinstanserna, bl. a. universitetskanslers ämbetet samt

konsistorema vid universiteten i Uppsala, Lund, Göteborg och Umeå. Konsistoriet

vid Chalmers tekniska högskola anser att för de tekniska högskolebibliotekens

vidkommande den antagna anslagsautomatiken måste grundas på antalet

forskare, som är sysselsatta vid biblioteket.

I fråga om lokalbehoven hävdar universitetskansler sämbetet, överbibliotekarierna

vid universitetsbiblioteken i Uppsala, Lund och Göteborg samt SFS

att normen en arbetsplats per tre studerande är ett minimum.

Kommitténs bedömning av behovet av biblioteksresurser på filialorterna

har behandlats av ett stort antal remissinstanser, vilka till övervägande

delen är mycket kritiska till förslagen att endast kurslitteraturbibliotek

skall upprättas och att ingen retroaktiv bokanskaffning skall äga rum. Biblioteksfrågan

är ett av huvudargumenten för de remissinstanser som avstyrker

kommitténs förslag om decentraliserad utbildning, men även i andra yttranden

anses de föreslagna åtgärderna otillräckliga. Synpunkter i denna riktning anförs

av bl. a. universitetskansler sämbetet, konsistorierna vid universiteten i Uppsala

och Umeå, överbibliotekarierna vid universitetsbiblioteken i Lund och Göteborg,

riksbibliotekarien, 1963 års forskarutredning, Örebro läns landstings förvaltningsutskott

och drätselkammaren i Örebro, SACO, SFS och Sveriges socialdemokratiska

studentförbund. Däremot ansluter sig Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund

till bedömningen att endast kurslitteraturbibliotek behöver upprättas

på filialorterna.

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

Kommitténs överväganden rörande forsknings- och serviceanläggningar

får ett övervägande positivt mottagande av remissinstanserna,

bl. a. universitetskanslersämbetet, statens medicinska forskningsråd, statens råd

för atomforskning, statens tekniska forskningsråd, LUP-nämnden, Ingeniörsvetenskapsakademien

och SFS.

2.2.2.8. Rationaliseringsåtgärder

Den allmänna inställningen i remissyttrandena är genomgående mycket positiv

till universitets- och högskolekommitténs förslag till rationaliseringsåtgärder

inom det högre utbildningsväsendet. Störst intresse har förslagen om tvåskiftutbildning

och användande av sluten-krets-television i undervisningen rönt.

Allmänt positiva uttalanden till förmån för rationaliseringsverksamhet gör riksrevisionsverket,

konjunkturinstitutet, kommerskollegium och arbetsmarknadsstyrelsen.

Likartade synpunkter avseende främst den medicinska utbildningen

framförs av 1963 års klinikutredning och Sveriges socialdemokratiska studentförbund.

Till frågan om ett effektivare utnyttjande av personalresurserna

vid universitet och högskolor ställer sig alla de remissinstanser som

yttrat sig positiva. Universitetskanslersämbetet framhåller att administrativa

uppgifter så långt möjligt bör överföras från kvalificerad akademisk personal till

annan personal. Ämbetet redogör för pågående rationaliseringsundersökningar

och erinrar om att en väsentlig förutsättning för effektivitetens höjande är att

beslutsfattandet blir förlagt så långt ned som möjligt i systemet, där erforderlig

saklig kompetens finns.

För att motverka lärarbristen vid universitet och högskolor förordar ämbetet

en utökning av systemet med s. k. övertimmar. I en särskild promemoria lämnas

redogörelse för författningar och praxis i fråga om akademisk lärares möjligheter

att åta sig och erhålla särskild gottgörelse för dylika övertimmar. Vissa

ändringsförslag framläggs för att möjliggöra att professor och lärare i laboratorsgraden

skall kunna erhålla ersättning för undervisning utöver fastställd undervisningsskyldighet.

Kommitténs förslag till åtgärder av löneteknisk natur inger konsistoriet vid

universitetet i Göteborg starka betänkligheter, då man anser att de egna studierna

för assistenter och amanuenser hindras. Svenska kommunförbundet och

Svenska stadsförbundet önskar att man överväger ett system att bestrida en del

av undervisningen genom lärarares s. k. övertimmar på samma sätt som inom

utbildningsväsendet i övrigt. Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund

samt Sveriges hantverks- och industriorganisation delar kommitténs

synpunkter att en differentiering i fråga om forsknings- och undervisningsuppgifter

genomförs.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1965

Ett flertal instanser beklagar kommitténs uppfattning att det inte nu är lämpligt

att införa ett treterm inssyste in vid universitet och högskolor. Frågan

bör sålunda enligt bl. a. överbefälhavaren, statskontoret, 1960 års värnpliktsutredning,

Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund, Sveriges

mekanförbund samt Högerns ungdomsförbund ytterligare övervägas. Centerns

ungdomsförbund och Centerns studentförbund samt juridiska fakulteten vid universitetet

i Stockholm har intet att erinra mot att treterminsutbildning prövas.

Däremot ansluter sig konsistoriet vid universitetet i Lund, matematisk-naturvetenskapliga

fakulteten vid universitetet i Göteborg, statens råd för samhällsforskning

och SFS uttryckligen till kommitténs uppfattning.

I det närmaste samtliga remissinstanser som yttrat sig i frågan om t v åskiftutbildning

ställer sig positiva till kommitténs förslag. Skolöverstyrelsen

och universitetskanslersämbetet framhåller särskilt att tvåskiftutbildning

bör användas när så är pedagogiskt och ekonomiskt lämpligt. Ämbetet

samt matematisk-naturvetenskapliga fakulteten vid universitetet i JJppsala ifrågasätter

dock om inte kommittén övervärderat tvåskiftutbildningens betydelse i

fråga om lokalbesparing, speciellt i vissa laborativa ämnen. Allmänt tillstyrkande

uttalar sig dessutom statens råd för byggnadsforskning, statskontoret, länsstyrelsen

i Älvsborgs län, Svenska kommunförbundet, Svenska stadsförbundet,

Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund, Sveriges lantbruksförbund,

Sveriges mekanförbund, SACO, SFS, IIermods korrespondensinstitut,

Centerns ungdomsförbund och Centerns studentförbund, Högerns ungdomsförbund,

Demokratisk ungdom samt Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund.

Flera instanser understryker därvid angelägenheten i att skiftutbildning prövas

mer allmänt än vad kommittén föreslagit.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten vid universitetet i Göteborg önskar

inte principiellt avvisa skiftutbildning. Statens råd för samhällsforskning ställer

sig tveksamt till förslaget och konsistoriet vid universitetet i Lund tvivlar på

möjligheterna att genomföra förslaget och anser att kommittén underskattat svårigheterna

för studenter och anställd personal.

Kommitténs inställning till en rationell schemaläggning vid universitet

och högskolor får ett helt positivt mottagande av de remissinstanser som

går in på frågan. Således förordar matematisk-naturvetenskapliga fakulteten vid

universitetet i Göteborg, SFS, Centerns ungdomsförbund och Centerns studentförbund

samt Sveriges mekanförbund att central schemaläggning prövas. Vissa

instanser framhåller dock att de ekonomiska vinster som kan uppnås genom intensivare

lokalutnyttjande måste vägas mot den reella tidsförlust, som kan uppstå

för studerande och lärare om arbetsdagen styckas genom flera övningsmoment

med långa tidsuppehåll emellan.

Kommitténs grundinställning till en ökad användning av tekniska

hjälpmedel i den högre utbildningen möter en allmänt välvillig inställning i

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

remissyttrandena. Sveriges grossist]örbund, Riksförbundet landsbygdens folk och

Hermods korrespondensinstitut ger allmänna synpunkter på utnyttjandet av

dylika hjälpmedel.

Flera remissinstanser är positiva till sluten-krets-TV (CCTV) i undervisningen

och vill ha försöksverksamhet eller ytterligare undersökning av frågan.

Denna ståndpunkt intar bl. a. universitetskansler sämbetet, skolöverstyrelsen,

statens tekniska forskningsråd, statens råd för byggnadsforskning, LUPnämnden

för universitet och högskolor, Svenska kommunförbundet, Svenska

stadsförbundet, SFS, TCO, Svenska teknologföreningen, Högerns ungdomsförbund,

Centerns ungdomsförbund och Centerns studentförbund samt Demokratisk

ungdom. Universitetskanslersämbetet understryker samtidigt nödvändigheten

att vid experimentverksamheten förutsättningslöst prövas såväl fördelar

som tänkbara nackdelar med införande av TV i den akademiska undervisningen.

Ämbetet påpekar även vikten av att en avvägning sker mellan användandet av

å ena sidan TV och å andra sidan andra tekniska hjälpmedel.

Svenska teknologföreningen efterlyser en mer allsidig syn på undervisningshjälpmedel

och anser att TV fått en alltför framskjuten plats i kommitténs betänkande.

Föreningen liksom SACO varnar för tron, att de erfarenheter man

har i dag av TV-undervisning är tillräckliga för att man skall kunna fatta beslut

av mer generell karaktär i fråga om lärartätheten. SFS understryker kraftigt att,

så länge ytterligare undersökningar rörande TV-undervisningens inverkan på det

totala lärarbehovet ej skett, detta behov måste beräknas efter dagens situation.

Centerns ungdomsförbund och Centerns studentförbund menar att konventionell

TV kan ha samma användning som sluten-krets-television och hänvisar

till radioutredningens betänkande. SFS och TCO pekar på att även radio kan

användas i undervisningen. Konsistoriet vid Chalmers tekniska högskola och

SFS framhåller den konventionella filmens betydelse. LUP-nämnden för universitet

och högskolor tar särskilt upp lokalutformningen med hänsyn till användningen

av audiovisuella hjälpmedel. En flexibel utformning bör eftersträvas.

Angelägenheten av att i den högre utbildningen använda självinstruerande

hjälpmedel understryks av bl. a. universitetskanslersämbetet,

skolöverstyrelsen, statens råd för byggnadsforskning, SFS, Kooperativa förbundet

och Hermods korrespondensinstitut. Bl. a. universitetskanslersämbetet, juridiska

fakulteterna vid universiteten i Uppsala och Stockholm, Riksförbundet

Landsbygdens folk samt Sveriges mekanförbund understryker betydelsen av

goda läroböcker i den högre utbildningen. I detta sammanhang påtalar ett

antal remissinstanser den bristande pedagogiska utbildningen av

akademiska lärare. Universitetskanslersämbetet redovisar de åtgärder

som föreslagits av en inom ämbetet tillsatt expertgrupp, vars rapport f. n. remissbehandlas.

Behovet av pedagogisk utbildning för universitetslärare understryks

särskilt av bl. a. yrkesutbildningsberedningen, överståthållarämbetet,

Svenska kommunförbundet, Svenska stadsförbundet och TCO.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts ‘proposition nr Hl år 1965

I kommitténs allmänna uppfattning att det är nödvändigt att förkorta

studietiderna instämmer flertalet remissinstanser. När det gäller de åtgärder

kommittén föreslår, framförs emellertid invändningar.

Några instanser diskuterar mera allmänna frågor. Sålunda påpekar universitetskanslersämbetet

behovet av aktuell och belysande studiestatistik för att man

skall kunna konstatera vilka studenter som inte följer »normal» studiegång eller

vad som skall anses som »normal» studiegång. Konsistoriet vid universitetet i

Göteborg vill se normalstudietiden »kvalitativt» definierad. Att en studerande

använder mer tid än som stipuleras som normalstudietid behöver enligt konsistoriet

inte innebära, att han tillbringar längre tid än vad som är »nödvändigt» med

hänsyn till gällande examenskrav. Enligt konsistoriet är normalstudietid tveklöst

inte bara beroende av undervisning och krav utan även av klientelet, som erfarenhetsmässigt

varierar mellan olika ämnen och år.

SFS vill ge universitetsstudierna en mera yrkesförberedande karaktär. Härvid

bör man beakta möjligheterna att utforma dels »sammanhållna» utbildningar i

likhet med den föreslagna psykologutbildningen, dels korta utbildningar med

friare kombinationer av ämnen, som syftar till vidare sektorer på arbetsmarknaden.

Liknande synpunkter framförs av Sveriges socialdemokratiska studentförbund,

som motiverar sitt ställningstagande bl. a. med att »institut eller specialhögskolor

av olika slag» har låg avlastningseffekt på universiteten och innebär en

åderlåtning av lärarresurserna för övrig högre utbildning. Förbundet framhåller

vidare att man bör ge samma studiemöjligheter till förvärvsarbetande i arbetsliv

och hem, vilka ofta endast önskar ta betyg i enstaka ämnen, som till de heltidsstuderande.

Fortlöpande revisioner av kursplanerna för att hålla nere studietiderna förordar

bl. a. statens råd för samhällsforskning, Svenska kommunförbundet, Svenska

stadsförbundet, SFS, Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund,

Sveriges mekanförbund samt Sveriges lantbruksförbund. SFS rekommenderar

i detta sammanhang inledande kurser i varje ämnes speciella studiemetodik.

Kommitténs förord för en skärpning av gällande regler för deltagande i undervisning

och tentamina i syfte att minska möjligheterna för de studerande att förlänga

studietiderna utöver vad som kan anses skäligt med hänsyn till normalstudietidsbestämmelserna

möter åtskilligt motstånd i remissyttrandena. Konsistoriet

vid handelshögskolan i Göteborg erinrar emellertid om att det år 1954

vid handelshögskolan infördes ett avvisningsförfarande, som enligt konsistoriet

medfört påtagliga fördelar. Examinationsprocenten har sålunda stigit avsevärt

och eftersläpningarna i studierna minskat högst väsentligt. Direktionen

för handelshögskolan i Stockholm upplyser om att högskolan fr. o. m. läsåret

1965/66 infört ett avregistreringsförfarande. Skolöverstyrelsen erinrar om de

regler som gäller inom gymnasiet beträffande avstängning från undervisningen

och anser det vara en åtgärd som allvarligt måste övervägas inför de dimensio
-

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj.ts proposition nr Hl år 1965

ner som universitetsutbildningen kommer att anta. Centrala studiehjälpsnämnden

finner det otillfredsställande om ekonomin skall vara avgörande för huruvida

den studerande skall kunna fortsätta sina studier eller ej. Spärren för fortsatta

studier bör enligt nämnden ske vid läroanstalten och ej få formen av brist

på studiemedel. Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund och Sveriges socialdemokratiska

studentförbund accepterar i princip ett avvisningsförfarande.

Ungdomsförbundet understryker dock att den föreslagna skärpningen inte får

leda till godtycklighet, så att avvisning baseras på enskilda lärares uppfattningar

om de studerandes prestationsmöjligheter. Studentförbundet framhåller att man

vid bedömningen måste i mycket hög grad ta hänsyn till det enskilda fallet samt

att samhället har ansvar även för studerande som ej lyckas i sina akademiska studier.

Även Sveriges mekanförbund uttalar sig i tillstyrkande riktning. Universitetskanslersämbetet

anser att kommitténs förslag om avvisning inte skulle få

någon större ekonomisk betydelse, eftersom de studerande som blivit efter i sina

studier sannolikt inte belastar undervisningsresurserna annat än i begränsad

omfattning. Ämbetet förordar i första hand åtgärder av positiv natur och erinrar

om det i studentkårens regi vid tekniska högskolan i Stockholm praktiserade

systemet med kontinuerlig uppföljning av de studerande som släpar

efter med studierna i syfte att få igenom dem som äger förutsättningar härför.

Då kommitténs rekommendationer inte är utformade i detalj, anser

ämbetet sig icke kunna ta ställning till förslagen. Även SFS, som motsätter

sig kommitténs förslag, understryker, liksom konsistoriet vid universitetet

i Uppsala, centrala studiehjälpsnämnden, Sveriges mekanförbund, Målsmännens

riksförbund och Sveriges socialdemokratiska studentförbund, kraftigt

behovet av att studieorientering och studierådgivning ges väsentliga förstärkningar.

SACO och Högerns ungdomsförbund, som motsätter sig kommitténs förslag,

uttalar liksom SFS farhågor för att de studenter som avvisas söker sig till andra

postgymnasiala utbildningsvägar och där tar upp plats. Konsistoriet vid universitetet

i Lund, matematisk-naturvetenskapliga fakulteten vid universitetet i Göteborg,

yrkesutbildningsberedningen och Sveriges grossistförbund tar bestämt avstånd

från förslaget.

Betydelsen av indirekta studiesociala åtgärder berörs av

vissa remissinstanser däribland centrala studiehjälpsnämnden och SFS, vilka

ingående behandlar de studerande barnfamiljernas situation, studenthälsovården

samt studenternas motionsidrott.

SFS har också ingående diskuterat terminernas längd, frivillig

spridning av kurser över läsåret och sommarstudier.

Enligt SFS:s mening bör institutionerna åläggas att anordna undervisning och

examination under tio av årets månader. Särskilda kurser med långsammare

studietakt för dem som icke orkar med det något hårdare tempo som ett betyg

5* — Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr Hl

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts ''proposition nr Hl år 1965

per fem månader kräver bör ges i ämnen inom de filosofiska fakulteterna. Vidare

bör kurser om möjligt ges mer än en gång per termin. Sommarstudier bör uppmuntras,

bl. a. genom en liberalisering i fråga om möjligheterna att erhålla studiemedel

för sådana. Sistnämnda synpunkt understryks även av SACO. Organisationerna

anser att här behandlade åtgärder kan bidra till förkortning av studietiderna.

U63:s förslag till effektivare byggnadsplanering får en

mycket positiv behandling av det mindre antal remissinstanser som närmare

gått in på dessa frågor. Byggnadsstyrelsen, som delar de av kommittén framförda

synpunkterna på byggnadsplanering, har påbörjat ett arbete för att utveckla

den av kommittén redovisade planeringsmetodiken. Styrelsen har därvid

förutsatt att de med utarbetandet av den nya planeringsmetodiken sammanhängande

utredningsuppgifterna skall åvila styrelsen. Statens institut för byggnadsforskning

framhåller att dess utredningskapacitet står till byggnadsstyrelsens

förfogande. Byggnadsindustrialiseringsutredningen understryker att teknisk

projektsamordning, produktionsplanering och samordnad upphandling utgör

grundelementen i byggandets industrialisering. LUP-nämnden för universitet

och högskolor understryker vikten av långtidsplanering och diskuterar kommitténs

uppskattningar av kostnaderna för inredning och utrustning. Allmänt

tillstyrkande uttalar sig även Stor-Stockholms planeringsnämnd, Svenska kommunförbundet,

Svenska stadsförbundet och Svenska byggnadsentreprenörföreningen.

Universitetsmyndigheterna har särskilt tagit upp normfrågorna. Universitetskanslersämbetet

finner att det grundläggande arbete för att tillskapa normer för

lokaldimensionering som utförts av kommittén är av stort värde. Konsistoriet

vid universitetet i Uppsala anser att stor hänsyn får tas till de speciella förutsättningar

som vid de olika lärosätena gäller för varje ämne. Konsistoriet vid

universitetet i Lund framhåller att kommitténs siffror bygger på den enligt konsistoriet

redan nu otillräckliga lokaltillgången i förhållande till antalet studerande

höstterminen 1963. Att använda de sålunda framkonstruerade normerna

måste resultera i otillräckliga lokalutrymmen även i framtiden.

2.2.2.9. Studentbostäder

Åtskilliga remissinstanser framför kritik mot U63:s bedömning av

det framtida studentbostadsbehovet. Sålunda anser universitetskanslers

ämbetet mot bakgrund av ämbetets studerandeantalsberäkningar ett

nyproduktionsbehov på närmare 35 000 rumsenheter föreligga fram till 1970-talet.

Bostadsstyrelsen hävdar att kommittén underskattat produktionsmöjligheterna,

sådana de kommit till uttryck i kommunernas redovisningar av markresurser och

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

studentbostadsbyggnadsplaner. Enligt styrelsen innebär det av studentbostadsgruppen

beräknade produktionsbehovet inte någon egentlig ökning av den för

åren 1965 och 1966 aktuella produktionsnivån. SFS understryker att en nyproduktion

i enlighet med kommitténs beräkningar skulle innebära en kraftig

försämring av studentbostadssituationen och leda till en s. k. bostadsspärr för

tillträdet till högre studier. SFS finner redan studentbostadsgruppens behovsberäkningar

vara resultatet av dess alltför låga ramar för studerandeantalet, vartill

kommer att hänsyn varken tagits till de ytterligare studerandekategorier som

är delaktiga av det statliga studentbostadsstödet eller till de f. n. ca 20 000 studerande,

som visserligen nyligen inlemmats i studiemedelssystemet men ännu ej

erhållit rätt inneha studentbostad. Att kommittén bedömt det sålunda beräknade

behovet som orealistiskt högt, anser organisationen ytterst märkligt. Enligt

SFS bedömer kommunerna själva det program man redovisat vara möjligt

att utvidga så att det av studentbostadsgruppen angivna behovet kan täckas.

Stark kritik riktas med hänsyn härtill mot kommitténs bedömning av planernas

genomförbarhet. Vidare anser SFS att kommittén betydligt överskattat de tänkta

filialorternas möjligheter att via den allmänna hyresmarknaden absorbera ett

större studerandeantal. Skolöverstyrelsen, 1963 års forskarutredning, länsbostadsnämnden

i Malmöhus län, Örebro läns landstings förvaltningsutskott, TCO,

SACO, Svenska teknologföreningen, Högerns ungdomsförbund, Folkpartiets ungdomsförbund

och Sveriges konservativa studentförbund anför likartade argument.

Kommitténs antaganden om lägre giftermålsfrelcvens för studerande vid filialorterna

än vid universiteten kritiseras av länsbostadsnämnderna i Östergötlands,

Malmöhus och Örebro län, SACO och SFS.

Angelägenheten av att låta nya studerandekategorier komma i åtnjutande av

studentbostadsstödet understryks av yrkesutbildningsberedningen och Storstockholms

planeringsnämnd.

Situationen i fråga om studentbostadsbyggande på olika

o r t er berörs i framför allt länsbostadsnämndernas yttranden.

Länsbostadsnämnden i Uppsala län framhåller att det — såvitt man nu kan

bedöma — föreligger förutsättningar att förverkliga det program som Uppsala

stad angett. En omprövning av de gällande reglerna för kommunal subvention

är enligt nämnden en angelägen uppgift. Nämnden påpekar vidare att kommittén

till det 1963/64 befintliga studentbostadsbeståndet i Uppsala om 5 488 rumsenheter

lagt de 6 760 enheter, vilka av staden beräknas vara färdigställda fram

till år 1969. Summan — 12 248 rumsenheter — har av kommittén uppgetts

vara det beräknade antalet rumsenheter år 1972/73, vilket enligt nämnden skulle

innebära att inte ens den studentbostadsproduktion, för vilken det för dagen pågår

planering, skulle kunna genomföras i avsedd takt.

Länsbostadsnämnden i Malmöhus län anser det helt realistiskt att ur planerings-,

projekterings- och produktionssynpunkt räkna med ett totalt studentbostadsbestånd

i början av 1970-talet i Lund/Malmöregionen om drygt 16 000

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1965

rumsenheter. Vid sin bedömning av realismen i uppgifterna om det möjliga

byggandet har länsbostadsnämnden dock inte medtagit kapital- och arbetskraftsfrågan.

Vidare påtalar nämnden att i regionen endast Lunds stad getts tillfälle

att detaljerat redogöra för planeringen av studentbostadsbyggandet samt lämnar

uppgifter om planerad produktion i Malmö och kringliggande kommuner.

Malmöhus läns landsting påpekar de stora svårigheterna att erhålla bostäder

för landstingspersonal i Lund och understryker betydelsen av att kommitténs

förslag om planering av studentbostäder parallellt med universitetsplaneringen

vinner beaktande.

Länsbostadsnämnden i Göteborgs och Bohus län anser den av kommittén

antagna byggnadskostnaden per rumsenhet vara för låg för Göteborgs del.

Det för Göteborg redovisade möjliga studentbostadsbyggandet bedöms av

länsbostadsnämnden såsom tillräckligt för den av kommittén förordade utbyggnaden

av universitet och högskolor fram till början av 1970-talet. Markanskaffningsfrågorna

måste dock bli föremål för särskild uppmärksamhet.

Stockholms stads och läns bostadsnämnd betonar att markanskaffningsproblemen

är större i Stockholm än på något annat håll i landet. Olösta markfrågor

föreligger för icke mindre än 10 000 rumsenheter om man vill realisera studentbostadsgruppens

program om 14 500 enheter fram till år 1972. Ett acceptabelt

minimiprogram bör enligt nämnden vara större än det av kommittén angivna.

Likartade synpunkter framförs av Stockholmstraktens regionalplanenämnd, till

vars yttrande länsstyrelsen i Stockholms län i dessa delar ansluter sig, samt av

konsistoriet vid universitetet i Stockholm.

Länsbostadsnämnden i Västerbottens län framhåller att, därest tillräcklig

lägenhetsram tilldelas länet, studentbostadsfrågan torde även i fortsättningen

kunna lösas på ett godtagbart sätt. Även filosofiska fakulteten vid universitetet i

Umeå och stadsfullmäktige i Umeå understryker de goda produktionsförutsättningarna.

Linköpings stad har låtit uppföra 258 studentbostäder som skall vara inflyttningsklara

i augusti 1965, nämner länsbostadsnämnden i Östergötlands län, som

redovisar planer för igångsättning av ytterligare 200—300 studentbostäder

hösten 1966. Plats finns i det aktuella området för 2 600 rumsenheter, vartill

kommer att det även är möjligt att förlägga studentbostäder i övrig planerad

bostadsbebyggelse.

Länsbostadsnämnden i Örebro län uttalar, att stadens tillgång på tomtmark

enligt nämndens mening väl tillgodoser de markbehov för bostadsbyggande

som skulle uppkomma vid lokalisering av ett universitet för ungefär 10 000 studerande

till Örebro. En förutsättning för att studentbostadsbyggandet skall

kunna ske i enlighet med utredningens tidsprogram är, påpekar nämnden, att

redan 1966 års ramar för lån och tillståndsgivningen blir så tilltagna att studentbostadsproduktionen

kan påbörjas under nästa år. Sistnämnda synpunkt understryks

även av Örebro läns landstings förvaltningsutskott och drätselkammaren i

Örebro.

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj:ts proposition nr lJfl år 1965

Länsbostadsnämnden i Värmlands län anser Karlstads senaste bostadsbyggnadsprogram

vara realistiskt och under vissa förutsättningar kunna överträffas.

Mark- och planeringssituationen är god, framhåller nämnden, varför studentbostadsbyggande

kan ske om finansieringsfrågorna löses. Likartade synpunkter

beträffande Växjö anförs av länsbostadsnämnden i Kronobergs län.

Nödvändigheten att snabbt öka produktionen av studentbostäder understryks

i yttranden över 1964 års studentbostadsgrupps promemoria

av universitetslcanslersämbetet, Svenska stadsförbundet, Stor-Stockholms planeringsnämnd,

SFS, HSB.s riksförbund och Sveriges allmännyttiga bostadsföretag,

vilka hänvisar till det snabbt ökande studentantalet och tillkomsten av nya

studerandekategorier.

Ett övervägande antal av remissinstanserna, bl. a. universitetskanslersämbetet,

bostadsstyrelsen och SFS, tillstyrker att ett särskilt organ för prognos- och planeringsarbetet

inrättas, förslagsvis kallat statens studentbostadsnämnd. En avvikande

uppfattning framförs dock av konsistorierna vid universiteten i TJppsala

och Göteborg, som framhåller vikten av en stark lokal organisation samt risken

för byråkratisering, samt av byggindustrialiseringsutredningen, Stiftelsen Studentstaden

i Uppsala, Stiftelsen Göteborgs studenthem och Sveriges allmännyttiga

bostadsföretag, vilka anser att ifrågavarande uppgifter kan fullgöras av

bostadsstyrelsen och byggnadsstyrelsen.

De skisserade arbetsuppgifterna för den föreslagna nämnden har genomgående

accepterats av remissinstanserna. Byggnadsstyrelsen, bostadsstyrelsen, länsstyrelsen

och länsbostadsnämnden i Uppsala län, länsbostadsnämnderna i Örebro

och Västmanlands län och Stiftelsen Umeå studentbostäder ställer sig dock tveksamma

till förslaget att nämnden skall äga rätt att fastställa anvisningar som

måste följas för att studentbostadslån skall erhållas. Vidare anser Svenska byggnadsentreprenörföreningen

det felaktigt att nämnden eller till nämnden knuten

utvecklingsgrupp skulle få till uppgift att utarbeta för byggandet gemensamma

byggmetoder. Enligt statskontoret bör sådan verksamhet handhas av statens

institut för byggnadsforskning som för sin del finner det troligt, att de lokala

studentbostadsorganen frivilligt kan organisera en sådan utvecklingsgrupp.

Remissinstansernas synpunkter och förslag rörande den föreslagna studentbostadsnämndens

sammansättning karakteriseras av önskemål om en lokal anknytning

till nämnden i en eller annan form. Således förordar länsstyrelserna i Kronobergs,

Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län, Stockholms stads och läns

bostadsnämnd, Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet, SFS, Akademiska

föreningen i Lund, Stiftelsen Stockholms studentbostäder och Stiftelsen

Göteborgs studenthem att vederbörande kommuner, studentkårer eller studentbostadsföretag

erhåller fast eller adjungerad representation i nämnden. Universitebslcanslersäm,

betet, byggnadsstyrelsen och Svenska byggnadsentreprenörföreningen

rekommenderar att byggnadsteknisk expertis fast knyts till nämnden.

Så gott som samtliga remissinstanser tillstyrker eller lämnar utan erinran för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

slagen angående rationalisering av projektering och produktion genom användning

av industriella byggmetoder och koncentration av studentbostadsbyggandet

till ett företag på varje ort. Sistnämnda förslag understöds starkt av bl. a.

statskontoret, länsstyrelserna och länsbostadsnämnderna i Uppsala, Östergötlands,

Kronobergs, Malmöhus och Örebro län, länsstyrelserna i Göteborgs och

Bohus samt Västerbottens län, Svenska byggnadsarbetareförbundet, Svenska

riksbyggen och Sveriges allmännyttiga bostadsföretag.

Några remissinstanser har berört frågan om ett statligt huvudmannaskap för

den framtida studentbostadsproduktionen. Byggnadsstyrelsen diskuterar denna

fråga utförligt och byggindustrialiseringsutredningen finner att statligt huvudmannaskap

ger avgjorda fördelar när det gäller att åstadkomma en rationell och

snabb produktion av studentbostäder, baserad på industriell tillverkning. Detta

gäller särskilt om hela eller större delen av studentbostadsbehovet skall tillgodoses

genom särskilda studentbostäder och om en snabb produktion är önskvärd.

Det statliga huvudmannaskapet i studentbostadsbyggandet bör, enligt utredningen,

i första hand avse perioden fram till 1972/73 och staten bör representeras

av byggnadsstyrelsen. Samarbetet med kommunerna och studentorganisationerna

bör enligt utredningens mening inte ge upphov till några svårigheter med

hänsyn till att det statliga engagemanget är att betrakta som en tillfällig insats.

När den akuta bristen på studentbostäder är avhjälpt och de industriella byggmetoderna

har utvecklats bör statens huvudmannaskap kunna avvecklas, framhåller

utredningen.

I tomtmarksfrågan har krav på generellt slopande av den kommunala subventioneringen

av tomtmark för studentbostadsbyggande framförts av Svenska

stadsförbundet, Svenska kommunförbundet, Svenska riksbyggen, HSB:s riksförbund,

Sveriges allmännyttiga bostadsföretag och Svenska byggnadsarbetareförbundet.

Studentbostadsgruppens förslag om undantag från kravet på tomtsubvention

i Stor-Stockholmsregionen tillstyrks av konsistoriet vid karolinska institutet,

öv er stathallar ämbetet, Stockholms stads och läns bostadsnämnd, Storstockholms

planeringsnämnd, Stiftelsen Stockholms studentbostäder och SACO

medan statskontoret, länsstyrelsen i Östergötlands län och länsbostadsnämnden i

Örebro län avstyrker.

Yttrandena över förslaget att statlig mark bör reserveras för studentbostäder

är övervägande positiva. Sålunda understryker SFS det angelägna i att byggnadsstyrelsen

får direktiv att verka för att lämplig tomtmark i erforderlig utsträckning

reserveras för studentbostadsändamål. Svenska riksbyggen och Stiftelsen

Stockholms studentbostäder framhåller att ett dylikt förfarande torde i

högsta grad vara angeläget för stockholmskommunernas del. Däremot ställer sig

länsstyrelsen och länsbostadsnämnden i Malmöhus län, bostadsstyrelsen och

stadsfullmäktige i Jönköping och Karlstad negativa till en sådan förändring.

Till förslaget att staten tillhörig mark bör kunna upplåtas med tomträtt direkt

till studentbostadsföretag ställer sig remissinstanserna övervägande negativa.

Sålunda avstyrker statskontoret, bostadsstyrelsen och länsstyrelsen i Malmöhus

s. 111 Kontrollera mot PDF

111

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

län. Svenska stadsförbundet anser emellertid förslaget konstruktivt och på flera

håll en förutsättning för att byggnadsprogrammen skall kunna genomföras.

2.2.2.10. Lokali serings frågor

I samband med redogörelsen för synpunkter på utbyggnaden inom olika utbildnings-

och forskningsområden har lokaliseringsfrågor i stor utsträckning berörts.

I detta sammanhang behandlas inledningsvis remissinstansernas diskussion

av frågan om lokalisering med hänsyn till integrationen mellan medicinsk

och teknisk utbildning och forskning. Kommitténs

samlokalisering till Linköping av både medicinsk och teknisk utbildning kommenteras

av ett tjugotal instanser. Universitetskansler sämbetet liksom statens

tekniska forskningsråd, mentalsjukvårdsberedningen, länsstyrelsen i Kronobergs

län, Ingeniörsvetenskapsakademien, Östergötlands läns landstings förvaltningsutskott,

Svenska landstingsförbundet, SR, TCO, Högerns ungdomsförbund,

Centerns ungdomsförbund jämte Centerns studentförbund samt Demokratisk

ungdom understryker vad kommittén anfört till förmån för en samlokalisering

ur forskningssynpunkt. Universitetskanslersämbetet pekar härvid

särskilt på utvecklandet av sjukhus- och övrig sjukvårdsteknisk apparatur,

hjälpmedel för handikappade samt inmatningssystem för automatisk databehandling

av medicinsk information. Statens tekniska forskningsråd är övertygat

om att det medicinskt tekniska området rymmer utomordentliga utvecklingsmöjligheter.

Ett flertal medicinskt tekniska institutioner vid såväl

medicinska fakulteter som vid tekniska högskolor bör därför snarast inrättas.

Liknande synpunkter anläggs även av Ingeniörsvetenskapsakademien, som

pekar på att civilingenjörer från linjerna för kemi kan delta vid behandlingen

av problem som sammanhänger med miljöfrågor i vid betydelse. Östergötlands

läns landstings förvaltningsutskott hänvisar till en på dess uppdrag

utarbetad »PM angående samlokalisering av medicinsk och teknisk utbildning

och forskning till en ort». I promemorian exemplifieras vissa medicinskt tekniska

forskningsområden, såsom sjukhusdriftens rationalisering, utveckling av medicinsk

apparatur, utveckling av tekniska hjälpmedel åt handikappade, trafiksäkerhetsforskning

och omgivningshygien.

Statens naturvetenskapliga forskningsråd, Vetenskapsalcademien och Svenska

teknologföreningen, vilka som framgått dock ej tillstyrker upprättandet av en

fjärde teknisk högskola, anser däremot att, om en sådan kommer till stånd, skälen

för forskningssamverkan ej har utslagsgivande betydelse vid val av lokaliseringsort.

Samverkan mellan medicinsk och teknisk forskning torde kunna åstadkommas

på annat sätt. En liknande uppfattning uttalas av länsstyrelserna i Södermanlands

och Västmanlands län.

Kommitténs uppfattning, att några stora fördelar knappast står att vinna ur

utbildningssynpunkt genom en samlokalisering av medicin och teknik,

delas ej helt av universitetskanslersämbetet, mentalsjukvårdsberedningen, Östergötlands

läns landstings förvaltningsutskott samt Svenska landstingsförbundet.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112 Kungl. Maj.ts ''proposition nr 141 år 1965

Visst samarbete kan komma att erfordras, hävdar sålunda universitetskanslersämbetet.

Behov torde föreligga av blandad medicinsk-teknisk utbildning såväl

inom hälso- och sjukvårdens områden som inom industrin. Ämbetet avser undersöka

förutsättningarna för sådan utbildning. Mentalsjukvårdsberedningen

fruktar att det önskvärda forskningsarbetet på gränsområdena mellan medicin

och teknik skulle försvåras om det ej förbereddes redan på utbildningsplanet.

Östergötlands låns landstings förvaltningsutskott understryker, att den nödvändiga

utbildningen av medicinskt-tekniska befattningshavare, vilken i stigande

grad kommer att fordras i framtidens samhälle, knappast kan genomföras utan

sådan samlokalisering som kommittén föreslår. I Linköping föreligger, enligt utskottet,

en unik möjlighet att från början genom administrativ och lokalmässig

samordning ge denna utbildning en egen profil av medicinsk teknik.

Universitetskanslersämbetet framhåller vidare, att de fördelar, som en organisatorisk

samordning av de medicinska och tekniska utbildnings- och

forskningsenheterna i Linköping erbjuder, bör utnyttjas. Möjligheterna för en

begränsad lokalmässig samordning bör prövas. Den tekniska utbildnings- och

forskningsorganisationen i Linköping bör enligt ämbetets mening icke benämnas

teknisk högskola utan sasom fakultet infogas i en enhet, benämnd universitetet i

Linköping, som också bör omfatta en medicinsk fakultet. Samma form för organisatorisk

samordning förordas i den till Östergötlands läns landstings förvaltningsutskotts

yttrande fogade promemorian samt av Svenska landstingsförbundet

jämte Centerns ungdomsförbund och Centerns studentförbund.

Frågan om samlokalisering av medicin och teknik i Linköping har även berörts

av länsstyrelsen i Jönköpings län. Länsstyrelsen anser emellertid med hänvisning

till kommitténs specialutredning i ämnet att fördelarna med förläggning

av den nya tekniska högskolan till Västerås överväger.

För TCO framstår samlokalisering i Linköping av teknisk och medicinsk utbildning

å ena sidan, filosofisk å den andra, som mera betydelsefull. Det är givetvis

önskvärt att åstadkomma en utbildningsmässig samverkan mellan de medicinska

och tekniska enheterna, anser organisationen. Under den närmaste framtiden

torde dock mera vara att hoppas på en samverkan mellan dessa båda enheter

var för sig med den utbildning som skall ske vid de filosofiska fakulteterna.

Möjlighet finns till nya utbildningsexperiment, som kan vara svårare att genomföra

vid de gamla lärosätena. Enligt TCO bör man pröva att »teknifiera» naturvetarna,

dvs. låta dem i viss utsträckning komplettera sina teoretiska studier

med tekniska tillämpningsämnen. Vidare skisseras en gemensam utbildning under

två år för tekniska fysiker och matematiker-fysiker som ett led i integrationen

av den tekniska utbildningen i universiteten.

Kommittén framhåller att vid det slutliga valet mellan olika orter för den

medicinska och tekniska utbildningen (Linköping, Västerås eller Örebro) även

rent lokaliseringspolitiska överväganden givetvis är av betydelse.

I den mån remissinstanserna anlägger sådana synpunkter, avser dessa

även andra utbildningslinjer och andra orter.

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

Byggnadsstyrelsen understryker att det högre undervisningsväsendets fortsatta

utbyggnad kommer att bli av väsentlig betydelse även för den industriella

och servicemässiga utvecklingen i de därav berörda regionerna. Det är därför

naturligt, att allmänna lokaliseringsöverväganden ges en betydande vikt. Det är

styrelsens uppfattning att lokaliseringsfrågan borde ha blivit föremål för en

mera djupgående utredning, varvid förutom de egentliga kostnaderna för utbildning

och forskning även de totala samhällsekonomiska följdverkningarna

borde ha beaktats. Även Sveriges socialdemokratiska studentförbund diskuterar

sistnämnda aspekter och önskar att sådana lokaliseringsskäl som näringslivets

struktur, expansionstakten på de berörda orterna och migrationstendenserna

inom upptagningsområdet utförligt hade redovisats. LO, som avstår från närmare

precisering beträffande antalet filialer och lokaliseringen av dessa, framhåller

dock att vid förläggningen av särskilt den tekniska utbildningen lokaliseringspolitiska

hänsyn bör tas.

Länsstyrelsen i Örebro län diskuterar utförligt den lokaliseringspolitiska effekten

av ett universitets förläggande till olika tänkbara orter. Denna effekt är

enligt länsstyrelsen av en sådan storleksordning att den för Örebros vidkommande

skulle få avgörande betydelse för den framtida utvecklingen icke endast

i Örebro stad och län utan i hela den inlandsregion som omfattar förutom Örebro

län stora delar av Västmanlands, Värmlands, Kopparbergs och Skaraborgs län.

En riksplanering vars målsättning bl. a. omfattar att söka vidmakthålla utvecklingen

i det mellansvenska inlandet, kommer med största sannolikhet, framhåller

länsstyrelsen, att visa att en utbyggnad av örebroregionen är den lämpligaste

vägen att nå detta mål. Regionens läge, naturtillgångar, folkmängd, näringsliv,

kommunikationer och anläggningar jämte det regionala mönstret är de

fakta på vilka länsstyrelsen grundar uppfattningen att örebroregionen har större

förutsättningar än någon annan region att genom en målinriktad lokalisering

och planering kunna byggas upp till ett konkurrenskraftigt alternativ till de

befintliga storstadsområdena. För att nå målet är det emellertid nödvändigt att

förlägga ett fullständigt universitet till Örebro. Speciellt torde tekniska, medicinska

och ekonomiska fakulteter verka stimulerande på näringslivets spontana

lokalisering.

Det handlingsprogram som länsstyrelsen i dagens läge anser vara mest realistiskt

är att man samtidigt och successivt uppbygger den akademiska undervisningen

på två eventuellt tre orter med utsagt syfte att på dessa orter åstadkomma

fullständiga universitet. Dessa orter skall väljas i första hand med hänsyn

till deras lämplighet ur allmän lokaliseringssynpunkt i fråga om primär och

sekundär verksamhet. Länsstyrelsen hemställer om en fördjupad utredning i

detta avseende.

Principiellt samma betraktelsesätt har länsstyrelserna i Jönköpings, Kronobergs,

Värmlands, Kopparbergs och Norrbottens län samt Örebro läns landstings

förvaltningsutskott. Även statskontoret delar uppfattningen att lokaliseringspolitiska

skäl kan tala för en ytterligare spridning av universitets- och högskole
-

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

utbildningen. Enligt statskontoret står emellertid tillräckligt material för att

bedöma spridningen i ett större lokaliseringspolitiskt sammanhang ej till förfogande.

Högerns ungdomsförbund anser däremot att placeringen av den nya medicinska

och tekniska utbildningen enbart måste baseras på var utbildningen kan

bli effektivast. Sveriges konservativa studentförbund framför liknande synpunkter.

Det är av stor vikt att hand i hand med vad som görs från statsledningens

sida för utveckling av det norrländska näringslivet effektiva åtgärder

även vidtages för den vetenskapliga undervisningens och forskningens

utbyggnad här, anför länsstyrelsen i Västernorrlands län, som jämte andra företrädare

för Norrland såsom länsstyrelserna i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens

län, Västerbottens och Norrbottens läns landstings förvaltningsutskott,

Norrlandsförbundet samt Samarbetsdelegationen för de fyra nordligaste länen

anser att Norrland tillgodosetts i alltför ringa utsträckning när det gäller lokaliseringen

av den föreslagna utbyggnaden av universitet och högskolor. Framför

allt förläggning av högre teknisk utbildning till Umeå skulle enligt länsstyrelsen i

Västerbottens län, Västerbottens läns landstings förvaltningsutskott och Norrlands

för bundet medföra större möjligheter att åstadkomma den från allmänna

arbetsmarknads- och lokaliseringssynpunkter önskvärda differentieringen av näringslivet.

Samma aspekter anläggs beträffande lokalisering till Luleå av länsstyrelsen

i Norrbottens län och Norrbottens läns landstings förvaltningsutskott.

2.2.2.11. Utbyggnadens genomförande

Byggnadsstyrelsen, som jämte tekniska högskolans i Stockholm byggnadskommitté

har att genomföra universitets- och högskoleutbyggnaden, behandlar

i sitt yttrande av U 63 :s förslag aktualiserade lokal- och markfrågor.

Styrelsen bedömer det i huvudsak möjligt att med nuvarande organisation realisera

de av kommittén framlagda förslagen inom angiven tid. Styrelsen ställer sig

också såsom nämnts positiv till av kommittén framförda synpunkter och förslag

om en effektivare byggnadsplanering.

Byggnadsstyrelsen finner att man vad gäller lokaler för medicinskt teoretiska

och propedeutiska ämnen kan genomföra förslaget om ökad läkarutbildning

i Uppsala. Nämnden för undervisningssjukhusens utbyggande har

intet att erinra mot kommitténs förslag.

Beträffande kommitténs förslag om ökad läkarutbildning i

Stockholm framhåller byggnadsstyrelsen att man, sedan en utflyttning av

statens institut för folkhälsan skett, torde ha säkrat den marktillgång som är

nödvändig för den av kommittén diskuterade ubyggnaden av karolinska institutet.

Utbyggnadsreserverna är dock blygsamma. Styrelsen uttalar stor tvek
-

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj:ts ''proposition nr Hl år 1965

samhet då det gäller de projekterings- och byggnadstekniska möjligheterna att

följa det av kommittén föreslagna tidsschemat.

Förslaget om ökad läkarutbildning i Umeå torde enligt byggnadsstyrelsen

inrymmas i det nybyggnadsprogram som man f. n. genomför för

de medicinskt teoretiska ämnenas del. Däremot anser konsistoriet och medicinska

jakulteten vid universitetet i Umeå att man i dag inte kan lösa vissa lokalfrågor

för de propedeutiska institutionerna inom befintliga eller beslutade

byggnader. Ytterligare en byggnad måste komma till. Även vissa kliniska institutioner

är enligt konsistoriets och fakultetens mening otillräckliga vid det föreslagna

ökade intaget. Nämnden för undervisning ssjukhus ens utbyggande anser

att det finns anledning att förmoda att man kommer att förelägga 1965 års landstingsmöte

sådana förslag rörande utbyggnaden av Umeå lasarett, att man på

väsentliga punkter skingrar oklarheten i fråga om den för ökad läkarutbildning

erforderliga utbyggnaden.

Förslaget om läkarutbildning i Linköping bedömer universitetskansler

sämbetet iiöjligt att genomföra med relativt begränsade byggnadsåtgärder

vad gäller den kliniska delen av läkarutbildningen. För utbildningen

i de propedeutiska ämnena måste man uppföra särskilda institutionsbyggnader.

Nämnden för undervisningssjukhusens utbyggande finner att det finns förutsättningar

att skapa fullgoda resurser för läkarutbildning och forskning vid

regionsjukhuset i staden. Nämnden anser det dock icke vara möjligt att närmare

uttala sig om tidsplanen härför. Östergötlands läns landstings förvaltningsutskott

understryker att eftersom man fastställt generalplan för regionsjukhuset i

Linköping och avgjort arkitekttävlingen om sjukhusets utbyggnad så föreligger

goda möjligheter att hålla den uppställda tidsplanen. Man bör dock ej fatta beslut

senare än år 1965 om att sätta i gång läkarutbildningen. Vidare framhåller

förvaltningsutskottet, att det har utsett en särskild planeringsgrupp för sjukhuset.

De ytterligare lokalresurser som den medicinska undervisningen kräver

torde gruppen kunna arbeta in i detaljprogrammen. Byggnadsstyrelsen uttalar

däremot tveksamhet om erforderliga lokaler kan stå färdiga till början av läsåret

1969/70, även om arkitekttävlingen för regionsjukhuset är avgjord.

Kommitténs förslag om utbyggnad av den tekniska utbildningen

i Stockholm diskuteras mycket ingående av tekniska högskolans i Stockholm

byggnadskommitté. Byggnadskommittén påpekar att universitets- och

högskolekommitténs redovisning av KTH:s lokalbehov grundar sig väsentligen

på uppgifter från byggnadskommittén eller dess arkitekt. Byggnadskommittén

erinrar bl. a. om att lokalfrågorna för sektionerna för väg- och vattenbyggnad

(V), arkitektur (A) och lantmäteri (L) enligt U 63:s förslag kommer att bli beroende

av varandra och av möjligheterna att utnyttja närliggande områden för

statens provningsanstalt, statens väginstitut m. m., samt anför i huvudsak.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts -proposition nr Hl år 1965

Efter vad byggnadskommittén först under senaste halvår erfarit kan man

emellertid icke räkna med ett friställande av provningsanstaltens område inom

en sådan tidsram som U 63 utgått ifrån. Byggnadsstyrelsen har såvitt byggnadskommittén

kunnat utröna, icke något preciserat tidsschema för anstaltens utflyttning.

Byggnadsstyrelsens bedömning av denna utflyttning får dock någon

belysning av det faktum att byggnadsstyrelsen i april 1965 ansett sig böra förorda

ett visserligen provisoriskt men förhållandevis omfattande och kostsamt

nybyggnadsföretag för provningsanstaltens räkning inom dess område. Därjämte

har det framkommit att provningsanstaltens utflyttning, när denna kan bli av,

har beräknats ske etappvis. Vid utbyggandet av en högskolesektion med samtidiga

behov av skilda undervisningslokaler framstår ett sådant successivt ianspråktagande

av områdets delar såväl praktiskt svårgenomförbart som ekonomiskt

ogynnsamt. — Utan att därmed frånhända sig intresset av provningsanstaltens

område som reserv för framtida utbyggnad av högskolan har byggnadskommittén

undersökt andra möjligheter att genomföra de tänkta utökningarna

vid sektionerna V, A och L. Byggnadskommittén har då kommit till det resultatet

att sektion A, som i jämförelse med alla andra sektioner vid högskolan har

mindre komplicerade lokal- och utrustningsproblem, relativt lätt kan frigöras

från nuvarande lokaler och dessas omedelbara närhet till .andra högskolelokaler,

att sektion V lämpligast bör expandera i anslutning till dess nuvarande lokaler

samt att vissa lokaltillskott vid sektion L bör lösas genom tillbyggnad av sektionens

nybyggnad XX.

Vid underhandlingar med byggnadsstyrelsen har framkommit att den högskolan

mycket närbelägna tomten för s. k. Östermalmsfängelset, kvarteret Domherren,

skulle kunna ställas till högskolans disposition för nybyggnad till sektion

A. För detta ändamål är enligt byggnadskommittén detta kvarter synnerligen

lämpat. Denna lösning av lokalfrågorna för sektion A gör det också möjligt

att realisera en utbyggnad av sektion V inom den tidsram som föreslagits av

U 63 (del I, sid. 259). För sektion V skulle nämligen en utbyggnad nu kunna

ske dels i byggnad XI, som för närvarande disponeras av sektion A, dels i kommande

nybyggnader norr om sektion V:s nuvarande byggnader på en ännu icke

disponerad del inom högskoleområdet.

Byggnadskommittén diskuterar därefter vissa tillbyggnadsfrågor för sektion

L och fortsätter.

I betänkandet redovisas (del II, sid. 298) byggnadskostnader för ny- och

ombyggnader till sektionerna V, A och L på sammanlagt 23,9 milj. kr. (prisläge

1/7 1.964) vartill kommer kostnader för försörjningsåtgärder. Byggnadskommittén

har nu gjort en uppskattning av byggnadskostnaderna vid en lösning av lokalfrågorna

för dessa sektioner på det sätt som ovan redovisats och kommit

till det resultatet att sammanlagda kostnader exklusive försörjningsåtgärder

skulle utgöra 23,0 milj. kr. (prisläge 1/7 1964). Härvid är det räknat med de

lokalbehov vid sektionerna V, A och L som redovisats av U 63. Skulle lokalprogrammen

komma att utökas därutöver i enlighet med vad som föreslagits av

sektion V resp. sektion L ökas givetvis i motsvarande grad byggnadskostnaderna.

U 63 föreslår att ökningarna vid sektion A påbörjas från och med läroåret

1967/68. Nya lokaler för sektionen torde dock inte kunna färdigställas förrän

till läroåret 1969/70. Detta sammanhänger icke med sättet för lokalfrågornas

lösning utan med den beräknade tidpunkten för slutligt ställningstagande till

U 63:s förslag och med vederbörlig ordning för handläggning av statliga byggnadsärenden.

Intagningsökningen på sektion A bör därför genomföras från

1969/70.

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

Beträffande teknisk utbildning i Göteborg påpekar byggnadsstyrelsen

att de markområden, som i tidigare generalplan för Chalmers tekniska

högskola angetts för högskolans framtida utbyggnad, ännu ej kunnat frigöras.

En ny utbyggnadsplan för högskolan är under utarbetande. Några hinder mot

en utbyggnad i enlighet med U63:s förslag anförs ej.

Möjligheten att på Vallaområdet genomföra uppbyggnaden av ny teknisk

utbildningsenhet i Linköping till läsåret 1969/70 finner byggnadsstyrelsen

med hänsyn till den tid som står till förfogande för planering, projektering

och byggande starkt begränsade.

Beträffande föreslagen utbyggnad av övrig utbildning i Uppsala

samt allmänna synpunkter på expansionen av universitetet därstädes uttalar

byggnadsstyrelsen att, såvitt ankommer på styrelsen, lokaler för de humanistiska

och samhällsvetenskapliga fakulteterna samt för den matematiska ämnesgruppen

inom den matematisk-naturvetenskapliga fakulteten torde kunna färdigställas i

erforderlig tid. Stadsfullmäktige i Uppsala förutsätter, att tillgången på mark

som ägs av staten eller universitetet möjliggör den föreslagna utbyggnaden.

Vidare påpekar fullmäktige vikten av att fortlöpande kontakt hålls med vederbörande

kommunala organ rörande planerad utbyggnad.

Byggnadsstyrelsen hänvisar beträffande utbyggnad av övrig utbildning

i Lund samt allmänna synpunkter på expansionen av universitetet

därstädes till sin utbyggnadsplan för universitetet, tekniska högskolan och socialhögskolan

i Lund (jfr. prop. 1965:104). Enligt denna plan är utbyggnadsmöjligheterna

för nämnda läroanstalter mycket goda. Planen upptar sedvanlig lokalmässig

utökningsreserv. För den odontologiska fakulteten (Malmö) erfordras en

komplettering av befintlig mark. Stadsfullmäktige i Lund bedömer att staden

bör kunna genomföra den del av utbyggnaden som är att hänföra till kommunens

ansvarsområde. Fullmäktige framhåller samtidigt vikten av att staden kontinuerligt

erhåller del av utredningar och prognoser som berör undervisningsväsendet.

Föreslagen utbyggnad av övrig utbildning i Göteborg samt

allmänna synpunkter på expansionen av universitet och högskolor därstädes har

berörts av stadskollegiet i Göteborg, som framhåller att några större utbyggnadsmöjligheter

ej föreligger i de delar av Göteborg där den högre undervisningen nu

är lokaliserad. Marktillgången är nämligen mycket knapp. I stället kan det enligt

stadskollegiet på sikt bli nödvändigt med en utflyttning av den del av undervisningen

som ej är bunden till sjukhus, skolor och andra institutioner. Byggnadsstyrelsen

hänvisar till utbyggnadsplanen för det s. k. medicinarområdet, vilken

behandlar markbehovet för bl. a. de medicinskt teoretiska, odontologiska och

biologiska ämnen (jfr. prop. 1965: 140). Av planen framgår enligt styrelsen att

marktillgången tills vidare är tillräcklig men att ytterligare markförvärv erford
-

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

ras på längre sikt. För universitetets humanistiska och samhällsvetenskapliga

fakulteter finns tillräcklig mark för av U 63 angivna behov.

Föreslagen utbyggnad av övrig utbildning i Stockholm samt

allmänna synpunkter på expansionen av universitet och högskolor därstädes,

diskuteras utförligt av universitetskanslersämbetet som bl. a. anför.

Universitetets i Stockholm elevantal utgjorde höstterminen 1963, såsom framgår

av U 63:s betänkande, 10 700 elever och har sedan dess ytterligare ökats.

Universitetsområdet i Frescati torde numera icke anses ha tillfredsställande

omfattning, särskilt som önskemål om förläggandet dit av andra institutioner

tillkommit efter 1959 års beslut. Expansionsmöjligheterna för tekniska högskolan

i Stockholm är begränsade. Skulle veterinärhögskolan liksom veterinärmedicinska

anstalten i framtiden förflyttas till annan ort — utredning härom pågår

— öppnas vissa möjligheter för utvidgning av universitetsområdet. Möjligheter

kan även föreligga att disponera mark inom Bergshamraområdet.

Universitetskanslersämbetet finner sig böra förorda en prövning av markoch

byggnadsfrågor för huvudstadsregionens universitet och högskolor i syfte

att undersöka möjligheterna att reservera ytterligare områden för dessa ändamål.

Helst borde vid denna undersökning beaktas möjligheten att förlägga universitetet

i Stockholm och även tekniska högskolan eller delar av dessa läroanstalter

till områden utanför Stockholm som erbjuder stora markreserver. Med

hänsyn till utbyggnadsfrågans läge torde emellertid en sådan lösning icke nu

vara möjlig. Så mycket angelägnare är det att vidga de områden som nu står

till förfogande för nämnda institutioner. Järvafältet t. ex. kan vara tänkbart

för vissa tekniska institutioner. Det bör även övervägas huruvida de humanistiska

och juridiska fakulteterna vid Stockholms universitet kan bibehållas i innerstaden.

Denna utredning bör bedrivas snabbt och i samarbete med den nyssnämnda

utredningen om den veterinärmedicinska utbildningen samt på sådant

sätt att den icke i avsevärd grad försenar lokalförsörjningen för universitetet

i Stockholm.

Byggnadsstyrelsen uttalar i huvudsak.

Byggnadsstyrelsen utgår från att utbyggnaden av de fria fakulteterna vid Stockholms

universitet kommer att äga rum på det för universitetet reserverade området

i Frescati. Kommitténs förslag överensstämmer i stort med de riksdagsbeslut,

som ligger till grund för den pågående utbyggnaden av universitetet. Utredning

och projektering för universitetsutbyggnaden i Frescati visar att nybyggnader

dimensionerade för 15 000 studenter kan inrymmas där, med möjlighet

till en hundraprocentig lokalmässig utbyggnadsreserv. Inom det nuvarande universitetsområdet

är det, utöver utbyggnadsreserven, ej möjligt att genomföra

någon expansion av universitetet.

För den händelse universitetet tenderar att utvidgas utöver tidigare beräknad

storlek ifrågasätter byggnadsstyrelsen, om ej en närmare samplanering med

Uppsala universitet bör etableras. De båda universiteten skulle därvid till vissa

delar kunna betraktas som en enhet. Institutioner skulle härigenom i vissa ämnen

kunna upprättas enbart i Uppsala, medan de i andra ämnen skulle upprättas

enbart i Stockholm. Styrelsen finner tiden vara inne att betrakta Stockholm

och Uppsala som en region i universitetshänseende. Därvid bör dock inte allmänna

lokaliseringsöverväganden få leda till att universiteten i Stockholm och

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungl. Maj:ts proposition nr 1J>1 år 1965

Uppsala blir mindre än vad ungefärligen svarar mot regionens studerandeantal

i förhållande till landets totala studerandeantal.

I andra hand torde frågan kunna lösas genom att ytterligare mark tillföres

universitetsområdet i Frescati. De reservområden som torde komma ifråga för

universitetsändamål är den mark omedelbart öster om det nuvarande universitetsområdet,

som disponeras av statens veterinärmedicinska anstalt samt den

mark väster om området, som disponeras av skogshögskolan, veterinärhögskolan

och Bergianska trädgården. Härtill kommer vissa staten tillhöriga områden i

Bergshamra. Påpekas bör dock, att här nämnda marktillskott förutsätter omlokalisering

eller upphörande av den verksamhet, som där bedrives. Styrelsen

hänvisar, såvitt avser veterinärhögskolan och den veterinärmedicinska anstalten,

till vad styrelsen anfört i skrivelse till Kungl. Maj:t den 6 november 1964

angående fortsatt utbyggnad och eventuell omlokalisering av dessa organ.

Styrelsen berör därefter lokalfrågan för tandläkarutbildningen, varvid såsom

framgått en lösning genom nybyggnad i ett innerstadsläge befinns vara möjlig

under vissa förutsättningar. Styrelsen behandlar fortsättningsvis också lokalbehovet

för gymnastiska centralinstitutet.

Beträffande föreslagen utbyggnad av övrig utbildning i Umeå

samt allmänna synpunkter på expansionen av universitetet därstädes uttalar

byggnadsstyrelsen att erforderliga nybyggnader för humanistiska ämnen torde

kunna färdigställas på universitetsområdet inom föreslagen tid. Mark- och planeringsresurserna

i staden medger i och för sig en kraftigare utbyggnad än vad

kommittén föreslagit. Stadsfullmäktige i Umeå framhåller att möjligheter finns

att öka utbyggnadstakten för studentbostäder. Det föreligger därför enligt fullmäktige

intet hinder för en ökning av studerandeantalet i Umeå utöver vad

kommittén föreslagit.

Det torde enligt byggnadsstyrelsen finnas goda möjligheter att få fram lokaler

till läsåret 1966/67 för den i övrigt av kommittén föreslagna utbildningen i

Linköping genom ianspråktagande av provisoriska lokaler som upplåts av

staden. Stadsfullmäktige i Linköping påpekar i detta sammanhang att sammanlagt

4 000 m2 laboratorie- och föreläsningslokaler kommer att helt stå till den

akademiska undervisningens förfogande i anslutning till eller i närheten av tekniska

gymnasiet. Vidare diskuterar stadsfullmäktige utförligt stadens planeringsresurser

och anför i huvudsak.

Utbyggnaden av en universitetsorganisation med alla dess följdverkningar

utgör en integrerande del i stadens hela utbyggnad. Linköpings översiktsplanering,

konkretiserad i en generalplan för stadens utbyggnad till 1990, har så

långt det varit möjligt sökt beakta alla de planproblem, som tillkomsten av universitetsutbildning

aktualiserar. Prognosantagandena för befolkningsutvecklingen

har i sitt högre alternativ utgått från en universitetsorganisation av samma

omfattning, som innefattas i den principskiss till ett universitet, som ingår

i stadens hemställan 1963 i universitetsfrågan.

Markdispositionen i generalplanen visar så konkret som dagens läge medger

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Majrts proposition nr Hl år 1965

de reservationer för olika ändamål, som en universitetsutbildning ger upphov

till. Dessa dispositioner ger för bostadsbyggandet utrymme för en reserv utöver

vad den reviderade prognosen för 1990 anger erforderligt.

Stadens rullande utbyggnadsplanering för de närmaste åren — vad gäller

bostadsförsörjning, skolplanering, ekonomisk långtidsplanering m. m. — har

alternativt baserats på ovan angivna generalplanepremisser. Att den faktiska

folkökningen under senare år varit mindre än prognosen förutser beror på det

enkla förhållandet att den låneram för bostadsbyggandet, som staden erhållit,

icke givit utrymme för någon större expansion. Att det föreligger ett mycket

starkt samband mellan bostadsbyggande och folkökning kan exemplifieras med

att under perioden 1960—62 var den linjära korrelationen mellan nybyggda

lägenheter per 1 000 invånare och folkmängdsförändringen i procent för de 15

största städerna så hög som 0,83. I detta sammanhang bör därför särskilt poängteras

att en grundförutsättning för Linköpings erforderliga utbyggnad i samband

med tillkomsten av universitetsutbildning är att staden ges tillräckliga

lånemedel för bostadsbyggandet.

Det nuvarande planeringsläget för olika bostadsområden vad gäller dispositionsplaner

och stadsplaner är gynnsamt. Dispositionsplaner föreligger klara

för ett bostadsbyggande av den omfattning som enligt generalplanens maximialternativ

krävs till år 1975. En viss omdisponering av föreliggande planer

för stadens utbyggnad kan visa sig lämplig under 1970-talet, beroende på omfattningen

av universitetsutbyggnaden. Stadsplaner för nya bostadsområden

utformas — enligt nu gängse praxis — i samråd med respektive byggherrar i

anslutning till projekteringen. Det möjliga bostadsbyggandet för närmaste

femårsperiod är större än det enligt maximiprognosen erforderliga byggandet

och någon försämring i detta avseende längre fram är inte att befara.

De försörjningsmässiga förutsättningarna för stadens utbyggnad i allmänhet

och det föreslagna universitetsområdet i synnerhet har mycket ingående belysts

i till kommittén översänt material. Detta visar att den speciella planeringen för

den högre utbildningen förts fram så långt som ur stadens synpunkt är möjligt

innan definitivt beslut fattats i lokaliseringsfrågan. Detta gäller även ifråga om

studentbostadsbyggandet. Studentbostäderna i kv. Flamman, som omfattar 258

lägenheter, blir successivt färdiga under sommaren och hösten i år.

Självfallet kommer stadens planeringsresurser att ställas inför betydande

problem vid ett förverkligande av U 63:s förslag. Härvid bör emellertid framhållas

att Linköpings stad under lång tid betraktat tillkomsten av en universitetsutbildning

i staden som en möjlighet, som planeringen alternativt måste ta

hänsyn till. Om den ovisshet på vitala punkter, som detta förhållande medfört,

upphör med ett beslut i positiv riktning, så kommer detta att i väsentliga avseenden

underlätta den kommunala planeringen. Den ökade expansionstakten

kommer å andra sidan att kräva en ännu snabbare ökning av stadens planeringsresurser

än som nu sker. Linköpings kommunala myndigheter har sin uppmärksamhet

riktad på denna fråga och kommer att se till att stadens planeringsresurser

inte kommer att utgöra något hinder för att bygga ut en universitetsorganisation

i Linköping i den takt statsmakterna för sin del finner möjligt

och lämpligt.

Samarbetsnämnden i Linköpings kommunblock framhåller att utbyggnaden

av universitetsorganisationen i Linköping i särskilt hög grad kommer att påverka

samplaneringen mellan Linköpings stad och Kärna kommun. Representanter

för sistnämnda kommun och Linköpings stad har enats om att föreslå resp.

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

fullmäktigeförsamlingar att låta verkställa en utredning rörande förutsättningarna

för sammanläggning av kommunerna.

Beträffande den av kommittén föreslagna universitetsfilialen i Örebro anför

byggnadsstyrelsen, att stadens mark- och planeringsberedskap är god. Det område

som av staden reserverats för universitetsändamål torde ur olika synpunkter

vara tillfredsställande. Staden och landstinget kan enligt styrelsen ställa

nöjaktiga provisorier till förfogande vid den tidpunkt, då undervisningen i Örebro

skall starta. I det för Örebro läns landstings förvaltningsutskott och drätselkammaren

i Örebro gemensamma yttrandet framhåller man i detta sammanhang.

Lokalfrågorna för ifrågasatt start av socialhögskola och gymnastiklärarutbildning

i Örebro från hösten 1966 är för närvarande under utredning. Förutsättningar

synas föreligga att åstadkomma en godtagbar lösning.

Genom pågående och planerade nybyggnader för landstingets yrkesskolor

beräknas nuvarande lokaler vid centrala verkstadsskolan i Örebro kunna friställas

under år 1966. Landstinget är berett att under fyra ä fem år upplåta dessa

lokaler för akademisk utbildning. Härutöver torde ytterligare ett antal lokaler,

av vilka dock en del är spridda på olika håll i staden, kunna ställas till förfogande

temporärt under uppbyggnadstiden.

Det är emellertid angeläget att nybyggnader speciellt planerade för den högre

utbildningen uppförs så snart som möjligt. Örebro stad har lämnat anvisning på

tomtområde i närheten av Almby kyrka, som i stort sett omgående kan ställas

till förfogande för utbyggnad. Som påvisats för såväl U 63 som representanter för

byggnadsstyrelsen på platsen kan i anslutning till detta område praktiskt taget

obegränsade utvidgningsmöjligheter erbjudas. I direkt anslutning till universitetsområdet

upptar generalplanen för staden flera bostadsområden, vilka vid

utbyggnad av högre utbildning i Örebro kan utbyggas i en snabbare takt än

vad som eljest avsetts.

I direkt anslutning till stadens city finns reserverade markutrymmen som kan

tas i anspråk för sådana universitetsanläggningar, som anses böra få ett centralt

läge. Detta markområde ligger i anslutning till sjukhustomten.

Vidare diskuteras planerings- och byggnadsresurser i Örebro. Förvaltningsutskottet

och fullmäktige anför.

Landstinget och staden har till U 63 lämnat uppgift på de egna planeringsresurserna.

Härtill torde böra tilläggas att planeringsresurserna i form av yrkesverksamma

arkitekter och konsulter inom byggnadsområdet är större i Örebro

än någon annan stad utanför storstadsområdena. Härav torde framgå att de

personella planeringsresurserna för en utbyggnad av akademisk utbildning är

större i Örebro än i någon av de övriga orter som av U 63 föreslagits som lokalisering

för någon form av akademisk utbildning.

Även de personella och materiella byggnadsresurserna är mycket goda. Flera

av de stora byggnadsföretagen med riksomspännande verksamhet har välutrustade

avdelningskontor i Örebro. Härutöver finns även större lokala byggnadsfirmor.

Tillgången på personal för drifts- och arbetsledning inom byggnadsverksamheten

kan anses tillfredsställande.

I Örebro finns en välkvalificerad byggnadsarbetarkår, vilken är betydligt större

än i exempelvis Linköping. Enligt folkräkningen 1960 uppgick således dagbefolk
-

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts projwsition nr Hl år 1965

ningen inom byggnads- och anläggningsverksamhet i Örebro till 4 366 mot 2 816

i Linköping. Landstinget bedriver en omfattande utbildning av byggnadsarbetare.

Under läsåret 1964/65 var sålunda vid landstingets olika yrkesskolor 423

elever under utbildning inom byggnadsfacken. Från och med höstterminen 1965

kommer utbildningskapaciteten inom byggnadsyrkena att öka med 80 elevplatser.

Med skäl torde därför kunna göras gällande, att förutsättningarna för

en snabb utbyggnad av akademisk utbildning är gynnsammare i Örebro än någon

annan tänkbar ort.

Även studentbostadsbyggandet berörs. Det framhålls att man inom Örebro

har möjlighet att uppföra studentbostäder i nära anslutning till det föreslagna

universitetsområdet.

För den föreslagna universitetsfilialen i Karlstad har staden reserverat

markområden, som till storlek och belägenhet är nöjaktiga, anser byggnadsstyrelsen

och uttalar samtidig att nöjaktiga lokalprovisorier kan anvisas. Länsstyrelsen

i Värmlands län anför beträffande Karlstads förutsättningar som akademisk

utbildningsort bl. a.

Stadens möjligheter att realisera det program U 63 skisserar finns redovisade

i länskommitténs framställning till Kungl. Maj:t den 25 november 1963 men

också i eget yttrande vilket bär bifogas. Länsstyrelsen önskar därför endast

understryka att Karlstad har resurser när det gäller lokaler, bostäder och

markområden, men också att det finns en vilja och beslutsamhet att på bästa

sätt förverkliga förslaget om en akademisk 2-betygsundervisning. Karlstad är

en skolstad med traditioner, och länsstyrelsen betraktar U 63:s förslag som ett

naturligt led i stadens ambitiösa strävanden att utveckla dessa. Karlstad har

för övrigt vunnit gehör hos lärarutbildningssakkunniga när det gäller en fortsatt

lärarutbildning i staden.

Stads julimäktige i Karlstad ställer enligt sitt yttrande Tjäderskolan till disposition

för den akademiska utbildningen under uppbyggnadsskedet. En detaljerad

redogörelse för dessa lokaler lämnas. Vissa ytterligare lokaler, som under

dagtid delvis kan disponeras (Folkets hus, församlingslokaler, Sundstagymnasiet

och Tingvallagymnasiet), redovisas också i detalj. Fullmäktige framhåller därjämte

i huvudsak.

I den framställning, som kommittén för akademisk utbildning i Värmlands

län ingav till Kungl. Maj:t den 25 november 1963 »Akademisk undervisning i

Karlstad» erinrades bl. a. om att Karlstads stad kunde erbjuda två markområden,

betecknade alt. 1 och alt. 2, för uppförande av undervisningsbyggnader

m. m. Stadsfullmäktige framhåller att ifrågavarande markområden enligt fullmäktiges

mening även är lämpliga för en universitetsfilial vid dess utbyggnad

i permanent skick. Fullmäktige har därvid funnit att alt. 2 (Kroppkärrs Kronopark,

söder E 18) måste anses vara det mest lämpliga området med hänsyn

till bl. a. att området har en sådan storlek (ca 200 ha) med ytterligare reservarealer

att framtida utbyggnadsbehov kan tillgodoses, att området ägs av Kronan

(större delen) och staden, varför marken ur äganderättssynpunkt är disponibel

för bebyggelse, att området ur kommunikationssynpunkt är välbeläget

i omedelbar anslutning till E 18, att bostadsfrågan för lärare och studenter kan

s. 123 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr Hl år 1965 123

!

ges en mycket god lösning enär enligt stadens bostadsförsörjningsplan bostadsbebyggelse

skall påbörjas år 1969 norr om E 18 i omedelbar anslutning till det

nu aktuella området, att området är av sådan storlek att — därest så befinnes

lämpligt — studentbostäder kan uppföras i närheten av undervisningsbyggnaderna,

att området har goda grundförhållanden, att området har ett synnerligen

vackert läge med utsikt över Kroppkärrssjön och staden och med tillgång till

friluftsbad i nyssnämnda sjö.

Beträffande det ovan omnämnda markområdet, alt. 1 (Jakobsberg) framhåller

stadsfullmäktige att även detta område med sitt något centralare läge fortfarande

är en realistisk möjlighet för uppförande av permanenta undervisningslokaler. Om

det bedömes som troligt att en lärarutbildning med anknytning till seminariet

eller en medicinsk utbildning med anknytning till lasarettet i en framtid kan

bliva aktuell, synes enligt stadsfullmäktige ifrågavarande område som ligger

1 anslutning till dessa institutioners områden, vara att föredraga även för det

nu aktuella byggnadsbehovet för en universitetsfilial. De nackdelar, som vidlåder

Jakobsbergsområdet — sämre trafikförhållanden, och mindre areal än alt.

2 samt befarade bullerstörningar från flygfältet — utgör enligt fullmäktiges

mening icke hinder mot eu lokalisering hit.

Även Växjö har, enligt byggnadsstyrelsen, reserverat markområden, som till

storlek och belägenhet är nöjaktiga, för den föreslagna universitetsfilialen.

Nöjaktiga lokalprovisorier kan anvisas. Länsstyrelsen i Kronobergs län framhåller

beträffande lokal- och marktillgången i Växjö.

I fråga om mark för exploatering är Växjö stad ovanligt väl tillgodosedd.

Staden äger inom och invid den stadsplanelagda delen av stadsområdet mark

med en areal av cirka 2 000 hektar. För den tilltänkta universitetsfilialen har

staden reserverat del av det s. k. Teleborgsområdet, vilket markområde inklusive

reservområden omfattar en areal av 71 hektar. Stadens möjligheter att tillgodose

behovet av bostäder för lärare och studenter bedöms som mycket goda. Växjö

stad har beslutat ställa det välvårdade Teleborgs slott till förfogande för universitetsfilialens

räkning. Representanter för byggnadsstyrelsen har besiktigat byggnaden

och har kunnat konstatera, att i densamma kan inrymmas dels administrationslokaler

och kårlokaler av permanent karaktär, dels ock under ett inlednings-

och uppbyggnadsskede även erforderliga undervisningslokaler. I den nya

biblioteksbyggnaden finns vidare föreläsningssal, som är mycket lämplig som

undervisningslokal för en universitetsfilial. Det kan alltså konstateras, att Växjö

stad har lokaler, som medger ett snabbt igångsättande av utbildning i universitetsfilial.

Därest dock icke ovannämnda lokaler skulle förslå kan en eller flera

monteringsfärdiga lärosalspaviljonger uppföras i anslutning till slottet. Enligt

uppgift från Växjö stad utgör kostnaden för dylik paviljong, innehållande två

lärosalar och fullt färdig med inventarier, för närvarande 109 800 kronor.

Länsstyrelsen hänvisar avslutningsvis till att skolöverstyrelsen i sitt yttrande

över kommitténs betänkande understrukit sambandet mellan universitetsutbildning

och praktisk lärarutbildning. I detta sammanhang tar länsstyrelsen upp

lärarutbildningssakkunnigas nyligen avgivna betänkande och understryker de

fördelar som i olika avseenden, främst lokalmässigt, står att vinna vid en förläggning

av lärarutbildning till Växjö.

Stadsfullmäktige i Växjö understryker att staden är ovanligt väl tillgodosedd

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts ■proposition nr Hl år 1965

med mark för exploatering. Man har reserverat 124 ha av det s. k. Teleborgsområdet

för universitetsfilialen. Förslag till dispositionsplan för området har

utarbetats och redovisas i detalj i yttrandet. Till detta har även bifogats ett

antal kartor jämte fotografier. Lokaler för undervisning m. m. kan enligt stadsfullmäktige

i första hand provisoriskt anordnas inom Teleborgs slott. I mindre

utsträckning kan lokaler dessutom upplåtas inom nybyggnaden för stifts- och

landsbiblioteket. Om lokalerna inom slottet inte skulle vara tillräckliga kan

man uppföra lärosalspaviljonger i närheten. Möjligheterna att tillgodose behovet

av bostäder för lärare och studerande bedöms av stadsfullmäktige som mycket

goda. Utfästelse att bevilja anslag för viss komplettering av boksamlingarna i

stifts- och landsbiblioteket lämnas. Avslutningsvis redovisar man även möjligheterna

för olika idrottsliga och kulturella fritidssysselsättningar.

Beträffande den föreslagna framtida universitetsfilialen i Sundsvall

framhåller stadsfullmäktige i Sundsvall att läget ur lokalmässig synpunkt för

staden nu är mycket gynnsamt i och med att den modernt utrustade gymnasiebyggnaden

i stadens centrum kan ställas till förfogande för universitetsutbildning

och som lärarhögskola. Sundsvall har vidare stora råmarksområden inom

centrala staden där studentbostadsbebyggelse kan ske.

2.3. Departementschefen

Universitets- och högskoleväsendet har — liksom utbildningsväsendet i övrigt

— genomgått en utomordentligt snabb utveckling under de senaste decennierna.

Från att i mitten av 1940-talet ha omfattat något mindre än 15 000 studerande

hade studerandeantalet ökat till ca 48 000 höstterminen 1963. Därefter har

antalet ökat ytterligare. Denna starka expansion har möjliggjorts genom

stora insatser från det allmännas sida. De senaste tio åren har präglats av ett

kontinuerligt reformarbete, som bl. a. resulterat i att den högre utbildningen och

forskningen vid universitet och högskolor under denna period erhållit kraftiga

materiella och personella förstärkningar. De riktlinjer för utbyggnaden under

1960-talet som drogs upp vid 1960 års riksdag (prop. 1960:119, SäU 1, rskr 327)

tog sikte på en expansion av universitets- och högskoleväsendet till ca 53 000

studerande år 1970. Med utgångspunkt i förnyade överväganden reviderades

detta program år 1963, då riksdagen biträdde de av mig i prop. 1963:172 förordade

riktlinjerna för en ytterligare utbyggnad fram till 1970-talets början. I

dessa riktlinjer förutsattes antalet studerande vid universitet och högskolor i

början av 1970-talet uppgå till nära 83 000.

1963 års riksdagsbeslut innefattar inte något ställningstagande till hur den

utomordentligt omfattande utbyggnaden i detalj skall realiseras. Med utgångspunkt

i riksdagens principbeslut om universitets- och högskoleutbyggnaden fram

till början av 1970-talet har 1963 års universitets- och högslcolekommitté (U 63)

s. 125 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr Hl år 1965 125

haft till uppgift att framlägga konkreta förslag till hur utbyggnaden skall genomföras.

De förslag som jag i det följande framlägger utgör en ny betydelsefull etapp i

reformeringen av vårt högre utbildningsväsen med långtgående konsekvenser för

hela vårt samhälle. Förslagen innebär en mycket omfattande utbyggnad av nuvarande

universitet och högskolor. De innebär vidare inrättande av en ny teknisk

högskola, en ny medicinsk utbildnings- och forskningsenhet, en ny humanistisk

fakultet vid universitetet i Umeå samt inrättande av fyra nya utbildningsenheter

för de filosofiska fakulteternas del. Ett förverkligande av dessa förslag

medför en angelägen spridning av utbildningsmöjligheterna på universitets- och

högskolenivå.

Innan jag närmare redovisar mina ställningstaganden till U 63:s förslag vill

jag inledningsvis slå fast, att kommittén enligt sina direktiv inte haft att ompröva

1963 års program. I åtskilliga yttranden har nämligen framförts uppfattningar

av den innebörden, att kommittén bort utgå från andra riktpunkter för

den kvantitativa utvecklingen av studerandeantalet fram till början av 1970- talet än dem som fixerades i 1963 års program. I och för sig är det förståeligt att

remissinstanserna tagit upp denna fråga. De allra senaste årens utveckling av

tillströmningen till högre studier och de tendenser man kan utläsa därur tyder

på att antalet studerande vid universitet och högskolor omkring år 1970 inte

oväsentligt skulle kunna komma att överstiga det antal som förutsattes i 1963 års

program. Statistiska centralbyrån redovisar sålunda en prognos (tendensberäkning),

enligt vilken antalet studerande år 1972 skulle uppgå till drygt 100 000.

Skillnaden mellan denna prognos och 1963 års ram för studerandeantalet har

flera förklaringar. Först kan man konstatera, att antalet studerande i gymnasiet,

främst det allmänna, ökat något snabbare än som var förutsett år 1963.

Vidare har övergången från gymnasiestudier till akademiska studier relativt

sett varit på det hela taget oförändrad, medan en förutsättning i 1963 års program

varit en ganska avsevärd minskning av övergångsfrekvensen. I sammanhanget

bör också observeras att antalet närvarande studerande vid universitet

och högskolor är beroende av de genomsnittliga studietiderna. Statsmakternas

satsning på ökade utbildningsresurser, exempelvis genom införandet av automatisk

lärarkrafttilldelning vid de filosofiska fakulteterna, synes än så länge inte

ha resulterat i att de genomsnittliga studietiderna gått ner.

Jag vill här i korthet erinra om de åtgärder som på skilda områden vidtagits

under senare år för att åstadkomma en balanserad expansion inom hela utbildningssektorn.

Riktlinjerna för statsmakternas politik beträffande utvecklingen

av det gymnasiala åldersstadiets skolor är sålunda utformade med hänsyn bl. a.

till sambandet med det högre utbildningsväsendet. Sedan 1960-talets början har

en förskjutning i riktning mot fackgymnasieutbildning genomförts och senast på

grundval av prop. 1964:171 (SäU 1, rskr 407) angående reformering av de gymnasiala

skolorna m. m. har en riktpunkt för gymnasiets kvantitativa omfattning

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 1^1 år 1965

och fördelning på olika studievägar fastställts för att så långt möjligt överensstämma

med riktlinjerna för utbyggnaden av det högre utbildningsväsendet. På

det postgymnasiala utbildningsområdet har en rad insatser gjorts för att bereda

möjligheter till andra utbildningar än de i traditionell mening akademiska. Genom

statsmakternas beslut år 1962 inrättades två statliga journalistinstitut.

Beslut fattades år 1964 om en fördubbling av utbildningskapaciteten vid nuvarande

socialhögskolor fram till 1970-talets början. Utredning pågår f. n. om att

dels öka socionomutbildningen genom att inrätta en ny socialhögskola, dels inrätta

en ny utbildningsanstalt för gymnastikdirektörer. Vidare har bl. a. klasslärarutbildningen

utbyggts kraftigt, senast efter beslut vid 1965 års vårriksdag.

Intagningen till den ettåriga studentlinjen vid handelsgymnasierna har ökats

innevarande läsår. En utbyggnad pågår även av vårdyrkesutbildningen. Vidare

har en utredning med förslag om en kvalificerad postgymnasial utbildning i automatisk

databehandling nyligen framlagts. Slutligen vill jag i detta sammanhang

erinra om att 1964 års studiesociala reform innebär att studerande vid icke-akademisk

postgymnasiala utbildningslinjer erhåller studiemedel på samma villkor

som universitetsstuderande.

På längre sikt bör åtgärderna på det icke-akademiska postgymnasiala området

— liksom bl. a. de rationaliseringsåtgärder av olika slag som jag i det följande

skall återkomma till — få en avsevärd effekt. Under de närmaste och mest kritiska

åren är det emellertid enligt min mening inte sannolikt att man enbart på

dessa vägar kan lätta trycket på den i traditionell mening akademiska utbildningen

så att överensstämmelse nås med 1963 års program. Universitetskanslersämbetet,

som även utgår från att de olika åtgärder som vidtagits och kommer

att vidtagas skall få effekt bl. a. i avlänkningssyfte, gör den bedömningen att man

med hänsyn till de senaste årens utveckling måste ompröva den i 1963 års riksdagsbeslut

fastställda ramen och räkna med ca 10 000 fler studerande. För egen

del vill jag först betona nödvändigheten av att skilja mellan prognos eller tendensberäkning

och program eller ram. Statistiska centralbyråns beräkning, som

slutar på ca 100 000 i början av 1970-talet, är en renodlad prognos som baseras

på aktuella utvecklingstendenser. Studerandeantalssiffran 83 000 i 1963 års program

är en ram som fastställts med hänsyn till storleken av de resurser samhället

kan ställa till universitets- och högskolesektorns förfogande. Som kommer

att framgå av det följande finner jag det vara orealistiskt att mer väsentligt

ändra ramen 83 000. U 63 har i sina utredningar visat att den fortsatta utbyggnaden

av universitet och högskolor kommer att kräva mycket betydande resurser.

Knappheten på personal och de stora krav som utbyggnaden ställer på

investeringar i lokaler och utrustning m. m. medför att man inte utan att allvarligt

riskera en kris för utbildningsväsendet i dess helhet kan göra en långtgående

revidering av 1963 års riktlinjer för universitets- och högskoleväsendets utbyggnad.

Jag vill sålunda understryka att frågan om universitetens och högskolornas

kapacitet måste ses mot bakgrund av utvecklingen inom utbildningsväsendet

i dess helhet. I dag finns inom skolsektorn en lärarbrist av betydande

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kungl. Maj:ts ''proposition nr Hl år 1965

omfattning. Främst avser bristen akademiskt utbildade lärare. Enligt av statsmakterna

tidigare fattade beslut skall en snabb expansion ske av skolsektorn.

Redan när besluten fattades förutsågs de svårigheter som kan komma att uppstå

när det gäller att tillgodose lärarbehovet. På lång sikt medför en utbyggnad

av universitetsorganisationen ett ökat utbud av lärare. På kort sikt råder emellertid

det motsatta sambandet. Utbyggnaden av universitet och högskolor måste

därför avvägas med särskild hänsyn till föreliggande planer för utbildningsväsendets

expansion på övriga områden. Jag finner att de resurser som U 63 räknat

med för utbyggnaden av universitet och högskolor vid en oförändrad aktivitetsgrad

hos de studerande bör göra det möjligt att höja 1963 års ram med ca 4 000

studerande. Jag förordar sålunda, att man vid den fortsatta planeringen av universitets-

och högskoleutbyggnaden utgår från att det totala antalet studerande

i början av 1970-talet kommer att vara ca 87 000.

Denna nya ram bör på ett rimligt sätt komma att svara mot anspråken på

utbildningsmöjligheter i början av 1970-talet. Jag är fullt medveten om att detta

förutsätter ökad effektivitet i utbildningen vid universitet och högskolor. Därför

måste de åtgärder jag i det följande kommer att förorda i syfte att rationalisera

denna utbildningsverksamhet snabbt ge resultat.

Ett realiserande av det i det föregående angivna programmet kommer såsom

nämnts att fordra ett utomordentligt omfattande engagemang från samhällets

sida på universitets- och högskoleområdet. Lyckas man genomföra detta kommer,

efter vad man nu kan bedöma, i början av 1970-talet svensk ungdom

att ges möjligheter till en högkvalificerad utbildning i en omfattning som då

torde ha få motsvarigheter i världen i övrigt.

Beträffande utvecklingen på längre sikt är det inte möjligt att i dag ge några

bestämda riktpunkter. Den nya ramen för 1970-talets början torde innebära

att man under 1970-talet kommer något högre än det antal — 90 000 studerande

vid »full utbyggnad enligt 1963 års program» — som U 63 räknar med.

Utvecklingen påverkas emellertid också av förändringar inom hela det postgymnasiala

utbildningsfältet och därvid bl. a. av hur de olika utbildningsvägarna

på detta fält kommer att avgränsas mot varandra. U 63 har på allmänna grunder

funnit det rimligt att man i planeringsarbetet räknar med att antalet studerande

vid universitet och högskolor enligt nuvarande terminologi i början av 1980-talet

kommer att överstiga 100 000. Allt eftersom man får bättre grund för en säkrare

bedömning får en fixering av framtida riktpunkter göras.

För dagen är det emellertid angelägnast att genom kraftfulla och snabbt verkande

åtgärder se till att studerandeantalet vid början av 1970-talet verkligen

håller sig inom den ram som jag angett i det föregående. Såsom framgår av

U 63:s överväganden är det program kommittén framlägger för de spärrade

fakulteterna och högskolorna det mesta möjliga som kan åstadkommas under

den angivna tidrymden. Detta betyder att det starka trycket på det högre utbildningsväsendet

kommer att riktas mot de fria fakulteterna och av allt att

döma främst mot de filosofiska. Det är alltså här nämnda åtgärder måste sättas

in om det uppställda programmet skall kunna realiseras.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1965

U 63 rekommenderar vissa organisatoriska åtgärder för att förhindra långt utdragna

studier vid de filosofiska fakulteterna. Kommittén har diskuterat regler

enligt vilka studerande som inte följer gällande normalstudietidsbestämmelser

skulle gå miste om rätten att fortsätta sina studier. Jag delar U 63 :s uppfattning

att kraftiga åtgärder måste vidtagas på detta område och vill än starkare

understryka nödvändigheten av att studietiderna och därmed studerandeantalet

inom de filosofiska fakulteterna begränsas.

Universitetskanslersämbetet bedömer situationen under de närmaste åren som

så kritisk — med hänsyn till bl. a. lärarbristen inom hela utbildningssektorn —

att ämbetet förordar en omedelbar utredning om ytterligare reglering av tillträdet

till de filosofiska fakulteterna i syfte att få konsekvenserna i olika hänseenden

av en spärr belysta. I övrigt har endast ett fåtal remissinstanser aktualiserat

spärrfrågan. För egen del räknar jag med att studieintresserade inte skall

hindras från vidareutbildning av någon annan begränsning än som betingas av

lärartillgången och det investeringsutrymme som ges med utgångspunkt i den

ekonomiskt politiska avvägningen av samhällets totala resurser. Jag redovisar

också längre fram vissa åtgärder som bör medverka till att åstadkomma en

eftersträvad balans i utbildningssystemet. I nuvarande läge med ett omfattande

allmänt gymnasium, som inte ger en direkt yrkesinriktad utbildning, är det inte

heller rimligt att abrupt införa en spärr framför de filosofiska fakulteterna.

Ett ytterligare skäl mot att spärra tillträdet till de filosofiska fakulteterna är

att det möter rent praktiska svårigheter att genomföra en sådan åtgärd. Inom

dessa fakulteter ryms nämligen ett betydande antal studievägar. En spärr kan

därför inte generellt gälla tillträdet till fakultet utan måste avse skilda studievägar

eller med dagens utbildningsorganisation t. o. m. de enskilda ämnena.

Dimensioneringen av de olika studievägarna och ämnena blir ytterst vansklig.

I varje fall saknar man i dagens läge möjlighet att mot bakgrund av arbetsmarknadsprognoser

bedöma vilken intagning som skulle vara motiverad.

För att öka effektiviteten i utbildningssystemet måste nya vägar sökas för att

åstadkomma minskning av studietiderna och en ökad genomströmning. Dessa

åtgärder bör till sin principiella karaktär vara av det slag U 63 förordat. En

förutsättning för att de skall kunna med framgång genomföras är emellertid

enligt min mening att en fastare organisation av utbildningen fram till primärexamen

vid de filosofiska fakulteterna genomförs. En nära till hands liggande

åtgärd, som aktualiserats i flera remissyttranden, är att införa bundna ämneskombinationer

eller om man så vill fasta studiegångar för de studerande vid

filosofisk fakultet. Medan tillträde hittills i princip varit fritt till studier i

varje enskilt ämne inom filosofisk fakultet bör sålunda organisationen i framtiden

tillåta fritt tillträde endast till vissa fasta studiegångar såsom redan

är förhållandet vid spärrade fakulteter och högskolor samt vid de teologiska

och juridiska fakulteterna. En sådan anordning kan ej anses innebära

någon väsentlig inskränkning i valfriheten i jämförelse med nuvarande förhållanden.

Undersökningar som gjorts beträffande vilka ämnen som ingår i primär
-

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Kungl. Maj.ts proposition nr 141 år 1965

examina vid de filosofiska fakulteterna visar nämligen att de studerande väljer

ett relativt begränsat antal ämneskombinationer. I själva verket täcker mindre

än 30 baskombinationer närmare 90 % av alla filosofiska primärexamina. Ungefär

tre fjärdedelar av dessa baskombinationer motsvarar för övrigt i allt väsentligt

de kombinationer som ingår i de nyligen av 1960 års lärarutbildningssakkunniga

föreslagna fasta studiegångarna för utbildning av lärare i läroämnen.

Fasta studiegångar har även aktualiserats i andra sammanhang, bl. a. för psykologutbildningen.

Jag vill också här påpeka att från bl. a. studenternas egna organisationer

i remissyttrandena framförts förslag om införande av fasta studiegångar

inom de filosofiska fakulteterna. Jag räknar med att detta skall realiseras

snarast möjligt. „

De fasta studiegångarna kan i framtiden tänkas omfatta studier för hela betyg

enligt nuvarande examenssystem eller kurser av olika längd i skilda ämnen enligt

vad som kan betecknas som ett poängsystem. I tanken på fasta studiegångar

ligger, att ämnesstudierna skall ske i en fixerad tidsföljd och inom bestämda

tidsramar. Detta bör möjliggöra rationaliseringar så att utbildningen i

skilda ämnen kan samordnas till innehållet och upprepningar av kursstoff som

är gemensamt för två eller flera ämnen undviks. Vidare möjliggör systemet, att

den enskilde studeranden kan följas och att åtgärder kan vidtas om vederbörande

inte förmår hålla takten i undervisningen inom fastställda tidsramar. Om

studieresultatet inte blir tillfredsställande bör som sista utväg den studerande

kunna avvisas från fortsatt universitetsutbildning.

Förutom införandet av ett system med fasta studiegångar vid de filosofiska

fakulteterna förordar jag således skärpta regler för rätten att bedriva studier

vid dessa fakulteter samt vid de teologiska och juridiska fakulteterna. Ett avvisningsförfarande

med den innebörd jag här skisserat tillämpas redan nu vid

handelshögskolorna och de tekniska högskolorna. I detta sammanhang vill jag

även erinra om bestämmelserna i studiemedelsförordningen den 4 juni 1964 (nr

401), som bl. a. stadgar, att studiemedel för fortsatta studier utgår endast om

det med hänsyn till de resultat som vederbörande uppnått måste anses sannolikt,

att han eller hon kommer att slutföra studierna inom normal tid.

För den enskilde studeranden innebär den fasta studiegången krav på ett

beslut om studiernas inriktning vid början av dessa. Detta val bör vid de

filosofiska fakulteterna avse de första årens studier. Härefter bör den studerande

— fortfarande inom en fast studiegång — ha möjlighet till ett mera

fritt val av utbildning. De fasta studiegångarna — i princip omfattande kombinationer

av närbesläktade ämnen och med viss inriktning mot skilda avnämarbehov

i samhället — bör ge den studerande en mer målmedveten inriktning och

större stadga i studiearbetet samt en bättre överblick över studierna än vederbörande

f. n. ofta har. Införande av fasta studiegångar bör därmed få den konsekvensen

att den enskilde mer målmedvetet än i dag fastställer sitt utbildningsbehov

och realistiskt bedömer sina förutsättningar för fortsatta studier. Härigenom

kan ett riktigare val träffas mellan olika former av vidareutbildning eller

(> — Dihang till riksdagens protokoll lOOö. 1 sand. Nr Jk 1

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

direkt förvärvsverksamhet. Det är naturligt att samhällets insatser för bl. a.

studie- och yrkesvägledning härvid samtidigt ökas.

Ökade krav på studietakt och studieresultat vid de filosofiska fakulteterna

kan förutsättas medföra cn snabbare genomströmning och en större andel examinerade.

U 63 har i ett räkneexempel åskådliggjort effekterna av att de genomsnittliga

studietiderna fram till primärexamen vid konstant tillströmning till

dessa fakulteter minskas från fem till fyra år. Enligt detta räkneexempel sjunker

antalet studerande vid de filosofiska fakulteterna så småningom med ca 15 %.

Detta innebär vid nuvarande kostnadsnivå eu besparing enbart i driftkostnader

av omkring 20 milj. kr. per år. Härtill kommer effekten av en ökad examinationsfrekvens.

Av dem som n. avser att avlägga primärexamen kommer uppskattningsvis

endast omkring två tredjedelar att förr eller senare ta examen.

I detta sammanhang vill jag nämna, att 1960 års lärarutbildningssakkunniga,

som föreslår fasta studiegångar, räknar med en examinationsfrekvens av

mellan 85 och 90 % inom ramen för normalstudietiden.

Den av mig skisserade organisatoriska uppläggningen av fasta studiegångar

torde kunna komma i fråga för de allra flesta studerande. Vissa kategorier studerande

— med en i och för sig berättigad målsättning att bedriva högre studier,

exempelvis i enstaka ämnen — torde emellertid inte kunna följa denna typ av

fasta studiegångar. Dessa kategorier bör tillgodoses genom särskilda anordningar.

Införandet av fasta studiegångar fram till primärexamen kräver att stadgan

angående filosofiska examina omarbetas enligt de riktlinjer jag nu dragit upp. Det

fordrar vidare en omarbetning av bl. a. nuvarande studieplaner och organisationsplaner

för samtliga ämnen inom filosofisk fakultet. I sammanhanget bör

även uppmärksammas behovet av att tentamensmöjligheter erbjuds under ferietid.

Nämnda översyn, som snarast bör verkställas, måste ske med beaktande

av de ställningstaganden som statsmakterna kan komma att göra med hänsyn

till lärarutbildningssakkunnigas förslag beträffande ämneslärarutbildningens utformning.

Slutligen måste regler utformas för avvisningsförfarandet. Med hänsyn

till den förväntade starka ökningen av studerandeantalet de allra närmaste

åren måste åtgärder vidtas snarast möjligt. Inom ramen för gällande bestämmelser

borde vissa av dessa kunna ges verkan redan fr. o. m. läsåret 1966/67.

Samtliga de av mig här förordade åtgärderna bör genomföras i den ordning

Kungl. Maj:t bestämmer.

De i det föregående angivna insatserna avser att snabbt effektivisera utbildningen

vid de filosofiska fakulteterna. En rad andra rationaliseringsåtgärder är

också angelägna även om flertalet av dem kommer att få effekt först längre fram.

Relativt snart bör dock vissa åtgärder på personalsidan, som jag skall återkomma

till i samband med övervägandena om de filosofiska fakulteterna, kunna bli

av väsentlig betydelse. Jag är medveten om att ett rationaliseringsarbete i sitt

inledningsskede kan ställa stora krav på ekonomiska insatser och ge utdelning

först efter en ganska lång tid. Verksamheten i detta hänseende måste därför un
-

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Kungl. Maj.ts proposition nr Hl år 1965

derbyggas med vederhäftiga kalkyler över vinsterna på längre sikt. Rationaliseringarna

på universitets- och högskoleområdet får inte leda till en oförmånlig

kostnadsutveckling. Huvudansvaret åvilar universitetskanslersämbetet, som bl. a.

genom den för ett drygt år sedan genomförda reformeringen av universitetens

och högskolornas organisation och förvaltning har fått förutsättningar att leda

och genomföra arbetet.

Utvecklingen går mot en ökad användning av tekniska hjälpmedel i undervisningen

på olika nivåer. Än så länge har denna verksamhet på universitets- och

högskoleområdet en relativt blygsam omfattning. U 63 har lagt fram förslag

med vittsyftande konsekvenser i framtiden. Kommittén har framför allt uppehållit

sig vid möjligheterna att utnyttja s. k. sluten-krets-television i undervisningen

men anser också, att man bör beakta möjligheten att utnyttja korrespondensundervisning

samt radio och television för universitets- och högskoleutbildning.

Vidare framhålls behovet av en snabb lösning av läroboksfrågan.

Förslagen har mötts av en övervägande positiv inställning vid remissbehandlingen.

Det ankommer på vederbörande myndigheter att vidta åtgärder för deras

realiserande. Jag avser för övrigt att i annat sammanhang återkomma till vissa

av dessa spörsmål.

Beträffande användning av tekniska hjälpmedel i den högre utbildningen saknar

man i dag erfarenheter för att kunna förorda ett visst hjälpmedel framför

andra. Olika typer av sådana hjälpmedel måste därför prövas. Jag räknar med

att den försöksverksamhet som inletts under överinseende av universitetskanslersämbetet

och samarbetsnämnden för lokal- och utrustningsprogramkommittéerna

under de närmaste åren kommer att intensifieras och att de av U 63 framförda

förslagen och angivna riktlinjerna därvid särskilt beaktas.

Inom universitetskanslersämbetet pågår f. n. ett omfattande utredningsarbete,

som har anknytning till här berörda frågor. Ämbetet har tillkallat särskilda

sakkunniga — universitetspedagogiska utredningen — med uppgift att allmänt

ompröva universitets- och högskoleutbildningens organisation och metodik. I

enlighet med Kungl. Maj:ts uppdrag har kanslersämbetet vidare tillkallat särskilda

sakkunniga för att verkställa en översyn av den s. k. universitetsautomatiken.

Detta utredningsarbete är mot bakgrund av vad jag anfört i det föregående

av stor betydelse. Jag räknar med att det bedrivs med största skyndsamhet

och samordnas med det arbete som måste verkställas i samband med införandet

av fasta studiegångar.

Som jag i det föregående framhållit är det nödvändigt att komma till rätta

med problemet om studietiderna vid skilda fakulteter och högskolor. Införandet

av fasta studiegångar är ett medel för att inom de filosofiska fakulteterna nå

detta syfte. I likhet med U 63 finner jag det vidare vara ett oavvisligt krav,

att kurs- och studieplaner anpassas till fastställd studietid. Fortlöpande revisioner

av dessa planer är nödvändiga. Införandet av nytt lärostoff måste oundgängligen

medföra motsvarande nedskärning av äldre kursinnehåll. I samband

med dessa revisioner måste givetvis undervisningsvolymens omfattning prövas.

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj.ts proposition nr 141 år 1965

Från många håll har sålunda ifrågasatts om inte numera undervisningsvolymen

per studerande är alltför stor. Alla möjligheter att förbättra studiemetodiken

måste vidare tas till vara i syfte att underlätta för de studerande att snabbt

genomföra sina studier. En betydande remissopinion har understrukit detta.

Statsmakterna har också sedan slutet av 1950-talet satsat hårt på förbättringar

inte minst vid de filosofiska fakulteterna genom införandet av den automatiska

tilldelningen av lärarkrafter vid dessa och en intensifierad studie- och yrkesvägledning.

Det senare gäller även studie- och yrkesvägledningen på det gymnasiala

stadiet, vilken fråga uppmärksammas i samband med reformeringen av de gymnasiala

skolorna.

Slutligen vill jag här inskjuta att frågan om pedagogisk utbildning av akademiska

lärare f. n. övervägs inom universitetskanslersämbetet på grundval av

ett nyligen avgivet expertutlåtande.

Det är angeläget att universitets- och högskolelokalerna utnyttjas effektivt.

IT 63 behandlar möjligheten att införa ett treterminssystem inom det högre utbildningsväsendet.

Av kommitténs utredningar synes framgå, att genomförandet

av ett dylikt system exempelvis vid de tekniska högskolorna kan komma att

kräva en långtgående omläggning av utbildningens inre organisation. Flera remissinstanser

beklagar — bl. a. med hänvisning till de växande svårigheterna att

ge de studerande en meningsfull praktik under sommartid — att kommittén inte

kunnat förorda ett treterminssystem. Med hänsyn härtill och till de stora krav

på lokaler och utrustning som utbyggnaden medför har jag för avsikt att i annat

sammanhang föreslå Kungl. Maj:t att vidare låta utreda frågan.

Möjligheterna att införa skiftanvändning av laboratorielokaler — tvåskiftutbildning

— har ingående behandlats av U 63. Kommittén föreslår, att ett- och

tvåbetygsutbildningen i fysik och kemi inom de matematisk-naturvetenskapliga

fakulteterna omläggs i enlighet härmed. För övriga laborativa ämnen inom

denna fakultet anser kommittén, att möjligheterna närmare bör undersökas.

Ett tvåskiftsystem vid nuvarande tekniska högskolor är enligt kommittén f. n.

inte genomförbart. De betydande fördelar som står att vinna motiverar dock enligt

kommittén, att man bör söka utnyttja ett dylikt system även vid dessa och i

de medicinskt teoretiska ämnena. Kommitténs förslag om skiftutbildning har

mött en övervägande positiv remissopinion. Även jag ansluter mig till förslagen.

Universitetskanslersämbetet och lokal- och utrustningsprogramkommittéerna bör

erinras om att lokalplaneringen i största möjliga omfattning bör utgå från skiftanvändning

av laboratorielokaler för lågstadieutbildning. En sådan anordning

förutsätter en rationell schemaläggning för undervisnings- och laboratorielokaler

vid våra universitet och högskolor. Kommittén förordar införandet av en central

schemaläggning för läroanstalternas lokaler, främst hörsalar och seminarierum.

Några invändningar mot detta förslag har inte rests i remissyttrandena och jag

vill understryka, att det självfallet ankommer på den lokala administrationen att

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Kungl. Maj.ts ''proposition nr Hl år 1965

tillse att samtliga högre läroanstalters föreläsningssalar, laboratorier och seminarierum

på orten utnyttjas effektivt.

U 63 har — såsom framgått av min redovisning i det föregående — avgränsat

tre alternativ för utbyggnaden av universitet och högskolor. Alternativ 1 innebär

att hela utbyggnaden sker på nuvarande fem universitetsorter med undantag

för en viss del av den medicinska och den tekniska utbildningen. Alternativ

2 innebär att medicinsk och teknisk utbildning i samma omfattning som

enligt alternativ 1 förläggs utanför nuvarande universitetsorter samt att utbildning

till primärexamensnivå inom filosofisk fakultet organiseras på ett flertal

nya orter. Alternativ 3 slutligen innebär att en väsentlig del av utbyggnaden

lokaliseras till ett sjätte universitet.

För alla tre alternativen gäller att den största delen av ökningen i studerandeantalet

fram till början av 1970-talet kommer att äga rum på nuvarande universitets-

och högskoleorter. Att utvecklingen måste bli denna är tydligt även

vid en mycket stark satsning på utbyggnad utanför nuvarande universitetsorter.

Som kommer att framgå av det följande finner jag det emellertid angeläget

att de studerande redan under den närmaste femårsperioden kan geografiskt

spridas i något större utsträckning än U 63 räknat med. Gemensamt för

kommitténs samtliga alternativ är att medicinsk och teknisk utbildning anordnas

utanför nuvarande universitetsorter.

Vad gäller den medicinska utbildningen får U 63:s förslag stöd av en stark

majoritet av remissinstanserna, av vilka några förordat en ännu kraftigare utbyggnad

än kommittén räknat med. Ett fåtal instanser har ansett det möjligt

att genomföra expansionen vid nuvarande utbildningsenheter. Man har därvid

räknat med en utbyggnad främst i stockholmsregionen. Liksom bl. a. universitetskanslersämbetet

anser jag detta inte möjligt att genomföra. En utbyggnad

på en sjätte ort av den medicinska utbildningen är enligt min mening nödvändig.

Beträffande den tekniska utbildningen anser en betydande remissopinion —

främst högskolorna själva — att man i stort sett kan bygga ut nuvarande

högskolor i sådan omfattning att en fjärde högskola ej behöver inrättas för att

klara 1963 års utbyggnadsprogram. Högskolornas förslag innebär emellertid att

intagningskapaciteten först vid mitten av 1970-talet kommer i nivå med 1963

års program. Mot högskolornas förslag talar också, såsom framhålls i universitetskanslersämbetets,

Svenska arbetsgivareföreningens och Sveriges industriförbunds

in. fl. yttranden, behovet av att i framtiden ha reserver för utbildningens

och forskningens utveckling vid de redan befintliga högskolorna. I själva verket

skulle konsekvenserna av en satsning enbart på nuvarande högskolor med största

sannolikhet bli att man redan i början av 1970-talet skulle tvingas att genomföra

en besvärlig och synnerligen kostnadskrävande utflyttning av både tekniska

högskolan i Stockholm och Chalmers tekniska högskola i Göteborg till resp.

städers ytterområden. Ett ställningstagande som skulle binda planeringen på

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

detta sätt bör inte komma i fråga. Jag ansluter mig därför till U 63 :s förslag

att en fjärde teknisk högskola inrättas.

Med utgångspunkt i de sålunda gjorda ställningstagandena i fråga om medicinsk

och teknisk utbildning kan i princip ett flertal olika möjligheter för utbyggnaden

av universitet och högskolor tänkas. IT 63 understryker också att det

hade varit möjligt att konstruera alternativen annorlunda än som skett. Kommitténs

uppfattning att de valda alternativen är de mest realistiska har emellertid

fått stöd vid remissbehandlingen, där alternativuppläggningen i det stora hela

lämnats utan erinran. Även jag anser att dessa alternativ innefattar de möjligheter

som nu bör övervägas.

U 63:s alternativ 1 skiljer sig från de båda övriga bl. a. därigenom att utbyggnaden

av icke spärrade utbildningslinjer sker inom ramen för nuvarande läroanstalter.

Ett accepterande av detta alternativ skulle, redan med den ram som

varit U 63 :s utgångspunkt, innebära att avlastningen på nuvarande universitetsorter

blir mycket liten. Härtill kommer att på dessa orter skulle falla hela

den ytterligare ökning med ca 4 000 studerande som den av mig förordade nya

ramen innebär. Vidare är det, såsom även kommittén betonat, med hänsyn till

svårigheterna att lösa bl. a. studentbostadsfrågan nödvändigt att åstadkomma

en avlastning av nuvarande universitetsorter.

I yttranden från företrädare för universitet och högskolor, flera forskningsråd

samt från SACO har man bestämt hävdat nödvändigheten av en koncentration

till nuvarande orter av resurserna för högre utbildning och forskning. Jag delar

den uppfattning som framförts i dessa yttranden såtillvida som jag i likhet

med U 63 finner det vara oundgängligen nödvändigt att en splittring av resurserna

för forskning och forskarhandledning på fler universitetsorter än f. n.

i största möjliga omfattning undviks. Däremot finner jag i motsats till nämnda

instanser det vara nödvändigt att en ytterligare decentralisering av lågstadieutbildningen

inom filosofisk fakultet — utöver inrättandet av teknisk och

medicinsk utbildning på ny ort — genomförs. Detta förslag att ytterligare

decentralisera lågstadieutbildningen har också fått stöd av en kraftig remissopinion,

bl. a. universitetskanslersämbetet, skolöverstyrelsen, LO, TCO, SR,

Svenska kommunförbundet och Svenska stadsförbundet. Mitt ställningstagande

inebär att jag liksom U 63 avvisar alternativ 1.

I valet mellan kommitténs alternativ 2 och 3 finner jag liksom huvuddelen

av remissinstanserna kommitténs argumentering övertygande. En uppbyggnad nu

av ett nytt universitet skulle medföra en allvarlig splittring av forskningsresurserna,

vilket med hänsyn till den utveckling som karakteriserar modern forskning

under alla förhållanden ter sig tveksamt. Med den knapphet på kvalificerade

forskare som råder, särskilt inom samhällsvetenskaper och naturvetenskaper,

måste en dylik splittring undvikas. Härtill kominer att upprättandet av ett nytt

universitet kunde på ett ogynnsamt sätt inverka på universitetet i Umeå under

det för denna läroanstalt betydelsefulla första utbyggnadsskede, som kommer

att pågå under åtskilliga år. Jag förordar med hänvisning till det anförda, att

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 är 1965

utbyggnaden av universitet och högskolor sker i stort efter de riktlinjer som innefattas

i U 63:s alternativ 2. Detta alternativ har av U G3 bedömts från kostnadssynpunkt

vara något fördelaktigare än de två övriga.

Det återstår så att bland de möjligheter som ryms inom detta alternativ ta

ställning till utformningen och lokaliseringen av de olika utbildningslinjerna.

Till frågan om de icke spärrade fakulteterna skall jag återkomma i det följande.

Jag vill emellertid redan här redovisa mina ställningstaganden rörande medicinsk

och teknisk utbildning.

I ett antal remissyttranden har framförts önskemål om förläggning av teknisk

utbildning till Norrland. Jag har förståelse för de synpunkter som framkommit.

Kraven på den tekniska utbildningens inriktning och nödvändigheten

av ett nära samarbete med en omfattande och differentierad industri gör det

emellertid enligt min mening nödvändigt att i dagens läge för en ny teknisk högskola

välja en ort i mellersta Sverige. Jag har kommit till samma uppfattning

som U 63 att vid lokalisering av teknisk och medicinsk utbildning utanför nuvarande

universitets- och högskoleorter endast de tre städerna Linköping, Västerås

och Örebro kan komma i fråga, nämligen Linköping och Örebro för medicinsk

utbildning samt Linköping och Västerås för teknisk. Starka skäl kan, såsom

U 63 framhållit, anföras för mer än en av de möjligheter som föreligger att

vid lokaliseringen av ifrågavarande utbildning kombinera de tre orterna. När

kommittén vid det slutliga valet enats om att sätta alternativet med både

medicinsk och teknisk utbildning förlagd till Linköping främst har detta skett

på grund av den betydelse, som kommittén tillmätt utvecklandet av forskningen

inom gränsområdena mellan medicin och teknik, samt med beaktande av den

vidareutveckling på längre sikt, som kan komma att äga rum vid universitet

och högskolor. Ehuru inte så få olika meningar om lokaliseringen av ifrågavarande

utbildning kommit till uttryck vid remissbehandlingen har dock enligt

min uppfattning inte framkommit något som allvarligt talar mot U 63:s förslag.

Detta förslag stöds av bl. a. universitetskanslersämbetet. Jag ansluter mig

sålunda till detta och förordar att medicinsk och teknisk utbildning förläggs till

Linköping. Härvid förutsätter jag dock att förläggningen av högre utbildning till

staden inte rubbar den mellan staten och Linköpings stad ingångna överenskommelsen

om en långsiktig lösning av markproblemen i staden.

Jag har tidigare denna dag i prop. 1965: 140 förordat en utbyggnad av den

medicinska utbildningen i Göteborg. Vid bifall till detta förslag kommer den

totala intagningskapaciteten per läsår vid de medicinska läroanstalterna att

uppgå till 718 nybörjarplatser i de medicinskt teoretiska ämnena och till 686

platser i de propedeutiska och kliniska ämnena. Riksdagen godkände år 1963, att

den medicinska utbildningen vid början av 1970-talet skulle uppnå en intagningskapacitct

av drygt 900 nybörjarplatser per läsår på det teoretiska stadiet.

U 63 har framlagt ett förslag som innebär, att de medicinska läroanstalternas

kapacitet successivt ökas under perioden 1966/67—1969/70 till 916 nybörjar
-

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj.ts proposition nr IJ^l ar 1965

platser årligen i de medicinskt teoretiska ämnena och under perioden 1968/69

—1971/72 till 880 platser per år i de propedeutiska och kliniska ämnena. Kommitténs

utbyggnadsförslag har vid remissbehandlingen bemötts positivt. Invändningar

har emellertid rests mot den föreslagna uppdelningen av läkarutbildningen

för 86 studerande årligen, vilka studerande skulle få den medicinskt

teoretiska utbildningen i Uppsala och den propedeutiska och kliniska i

Linköping. För egen del ansluter jag mig till huvuddragen i U 63:s förslag. Av

tids- och resursskäl bör en på Uppsala och Linköping uppdelad utbildning accepteras.

Jag förordar således att — såsom en första etapp av utbyggnaden — antalet

nybörjarplatser vid vardera av de medicinska fakulteterna i Uppsala och

Umeå ökas med 20 till totalt 110 resp. 82 nybörjarplatser i de medicinskt

teoretiska ämnena läsåret 1966/67 och att den propedeutiska och kliniska utbildningen

på dessa orter dimensioneras för 106 resp. 80 platser årligen. Vidare

förordar jag att, såsom en andra etapp av utbyggnaden, ytterligare 86 nybörjarplatser

tillkommer i de teoretiska ämnena i Uppsala läsåret 1967/68.

Studerande, som antagits till dessa utbildningsplatser, erhåller propedeutisk och

klinisk utbildning vid en ny medicinsk utbildningsenhet i Linköping. Denna utbildning,

omfattande 84 utbildningsplatser årligen, bör igångsättas läsåret

1969/70 under förutsättning att ett för staten godtagbart avtal kan träffas med

vederbörande huvudmän för sjukvården i Linköping. Slutligen förordar jag att —

såsom en tredje utbyggnadsetapp — antalet nybörjarplatser i medicinskt teoretiska

ämnen vid karolinska institutet i Stockholm ökas med 72 till sammanlagt

280 läsåret 1969/70, vilket medför ett behov läsåret 1971/72 av 270 utbildningsplatser

per år för propedeutisk och klinisk utbildning i Stockholm.

Såsom framgått av min i det föregående lämnade redogörelse har statens

nämnd för förhandlingar med kommuner träffat överenskommelse med delegerade

för Stockholms läns landsting och för Stockholms stad om anordnande av

läkarutbildning vid ett planerat sjukhus i Huddinge. Överenskommelsen innebär

att det kommande sjukhuset i Huddinge får tas i anspråk för klinisk utbildning

av läkare som Stockholms tredje undervisningssjukhus utöver de befintliga

undervisningssjukhusen karolinska sjukhuset och, enligt 1961 års överenskommelse

vilken skall följas av ett nytt avtal, S:t Görans sjukhus. Nämnden

för undervisningssjukhusens utbyggande har i skrivelse till Kungl. Maj:t anmält,

att Stockholms läns landsting beslutat att ett reviderat stomprogram skall

läggas till grund för den fortsatta projekteringen av sjukhuset under förutsättning

av det godkänns av staten. I jämförelse med den i överenskommelsen

intagna stomplanen har antalet vårdplatser inom kroppssjukvården ökats med

150, medan antalet vårdplatser inom mentalsjukvården minskats ungefär lika

mycket. Med hänsyn till att nämnda revision har företagits inom ramen för ett

i huvudsak oförändrat totalantal vårdplatser har jag ingen erinran mot det

reviderade stomprogrammet.

Då jag finner att frågan om medicinsk klinisk utbildning och forskning vid

Huddinge sjukhus och därmed sammanhängande frågor sålunda lösts på ett för

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1965

staten godtagbart sätt förordar jag, att Kungl. Maj:t inhämtar riksdagens bemyndigande

att godkänna förevarande med Stockholms läns landsting och

Stockholms stad träffade överenskommelse.

I överenskommelsen har Stockholms läns landsting bl. a. åtagit sig att intill

den 1 januari 1966 reservera ett markområde om ca 250 000 m2 i närheten av

sjukhusområdet för statliga ändamål med anknytning till medicinsk utbildning

och forskning. Det synes angeläget att möjligheten tillvaratas att förvärva den

mark som kan befinnas erforderlig. Jag förordar därför att de kostnader för statens

förvärv av erforderlig mark som kan uppkomma under innevarande budgetår

får bestridas av tillgängliga medel under anslaget Byggnadsarbeten vid

universiteten och vissa högskolor.

Genom 1963 års riksdagsbeslut fastslogs, att den fortsatta planläggningen

av den högre tekniska utbildningens kapacitet skulle inriktas på att under

1960-talet nå upp till i runt tal 2 900 nybörjarplatser per läsår. Beaktar man

U 63:s förslag i fråga om civilingenjörsutbildningen vid Uppsala universitet och

utbildningen av tekniska magistrar vid detta universitet och vid tekniska högskolan

i Stockholm samt i Linköping och Örebro uppnås en total intagningskapacitet

av drygt 3 000 nybörjarplatser. Såsom tidigare framgått ansluter jag

mig till huvuddragen i kommitténs förslag beträffande utbyggnaden av den högre

tekniska utbildningen.

Vad gäller utbyggnaden av skilda sektioner vid teknisk högskola har vissa

instanser ställt sig kritiska till U 63 :s bedömning av utbyggnadens inriktning och

framhållit nödvändigheten av förnyade prognoser rörande behovet av högre

tekniskt utbildad arbetskraft som underlag för sektionsutbyggnadens dimensionering.

Enligt min uppfattning synes detta betraktelsesätt spegla en viss

övertro på möjligheterna att göra prognoser på små delområden av en stor och

svårdefinierad arbetsmarknad. Man är i stället hänvisad till att göra bedömningar

av hur skilda sektioner skall kunna byggas ut med hänsyn till det aktuella

resursläget och med beaktande av rent utbildningsorganisatoriska förhållanden.

Självfallet måste utvecklingen på arbetsmarknaden följas med uppmärksamhet.

Skulle det visa sig att det uppstår bristande balans mellan tillgång

och efterfrågan på den arbetskraft som utbildas kan modifikationer behöva göras

i utbildningsorganisationens dimensionering.

Jag förordar, att intagningskapaciteten i första årskursen vid tekniska högskolan

i Stockholm under läsåren 1966/67—1970/71 ökas med 132 platser,

nämligen 1966/67 med 4 platser vid sektionen för lantmäteri, 1967/68 med 18

platser vid sektionen för arkitektur, 1969/70 med 20 platser vid sektionen för

elektroteknik och 1970/71 med 90 platser vid sektionen för väg- och vattenbyggnad.

Vidare förordar jag, att intagningskapaciteten i tredje årskursen vid

sektionen för kemi 1967/68 ökas med 16 platser, avsedda för utbildning av s. k.

universitetskemister.

6* — Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt Nr Hl

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

I samband med utbyggnaden av sektionen för arkitektur föreslår kommittén

en särskild studieriktning för samhällsbyggnad vid tekniska högskolan i Stockholm.

Förslaget, som innebär en för studerande vid sektionerna för arkitektur

och lantmäteri gemensam utbildning, är så utformat att det totala antalet examinerade

samhällsbyggare blir ca 50 per år. Vissa invändningar har framförts i

remissyttrandena men förslaget stöds av en betydande opinion. För egen del vill

jag erinra om att i Umeå år 1964 påbörjades en samhällsplanerarutbildning inom

ramen för den filosofiska fakulteten. Med hänsyn till de arbetsuppgifter som

samhällsplanerarna har att befatta sig med synes det rimligt, vilket även framgått

vid remissbehandlingen, att en samhällsbyggarlinje inom ramen för teknisk

högskola snarast kommer till stånd. Även om jag har förståelse för en del av de

kritiska synpunkter som framförts i remissyttrandena rörande nu föreliggande

förslag finner jag det angeläget, att en utbildning av tekniskt inriktade samhällsplanerare

snarast igångsätts. Jag förordar på grund härav att U 63:s förslag

genomförs. Dock bör vid den slutliga utformningen av läro- och timplanerna

för denna utbildning önskvärdheten av en breddning av ämnesinnehållet i utbildningen

beaktas.

Jag finner U 63 :s förslag om utbyggnad av Chalmers tekniska högskola med

sammanlagt 86 nybörjarplatser i första årskursen under läsåren 1966/67—

1968/69 böra godtagas och förordar, att sektionerna för teknisk fysik och vägoch

vattenbyggnad ökas med 25 resp. 20 platser 1966/67, sektionen för kemi

med 25 platser 1967/68 och sektionerna för skeppsbyggnad och elektroteknik

med 6 resp. 10 platser 1968/69. Beträffande tekniska högskolan i Lund förordar

jag en utbyggnad av sektionen för väg- och vattenbyggnad med 20 platser

1970/71.

Vid bifall till den av mig förordade utbyggnaden av nuvarande tekniska högskolor

kommer dessas intagningskapacitet i första årskursen att läsåret 1970/71

vara drygt 2 250 nybörjarplatser, fördelade på tekniska högskolan i Stockholm

med 995, Chalmers tekniska högskola med 751 och tekniska högskolan i Lund

med 510.

Jag har i det föregående anslutit mig till U 63 :s förslag om inrättande av en

fjärde teknisk högskola — tekniska högskolan i Linköping. Kommittén har föreslagit

fyra sektioner vid denna högskola, nämligen sektionerna för teknisk

fysik, maskinteknik och elektroteknik samt — som en nyhet för det högre

tekniska utbildningsväsendet — en sektion för utbildning av ekonomingenjörer,

vilka under läsåren 1969/70—1971/72 skall utbyggas till 60, 170, 170 resp.

170 nybörjarplatser i första årskursen eller sammanlagt 570.

I samband med behandlingen av frågan om inrättandet av en s. k. industrihögskola

i Norrköping framhöll jag i prop. 1963:172, att det inte var möjligt att

innan U 63 framlagt sin utredning bedöma hur från organisatoriska och kostnadsmässiga

synpunkter den »blandade» tekniska och ekonomiska utbildningen

bäst förverkligas. Ehuru förslaget om en särskild sektion för ekonomingenjörer

vid remissbehandlingen utsatts för en relativt hård kritik vad gäller utbildning
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

3 39

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

ens innehåll och omfattning finner jag mig dock med hänsyn till det av flera

remissinstanser understrukna stora behovet av tekniskt-ekonomiskt skolad arbetskraft

böra förorda inrättandet av en dylik utbildning vid den nya tekniska

högskolan i Linköping. Jag förordar vidare att övriga i U 63 :s förslag upptagna

sektioner inrättas enligt den av kommittén föreslagna tidsplanen. Vad gäller

denna har universitetskanslersämbetet föreslagit en viss återhållsamhet vid utbyggnaden

av sektionen för ekonomingenjörer med hänsyn till befarad knapphet

på kvalificerade lärare. Jag delar ämbetets synpunkter och förordar en

något långsammare utbyggnadstakt än vad U 63 föreslagit.

Den totala intagningen vid högskolan bör emellertid hållas på oförändrad

nivå. Det får ankomma på de planerande instanserna att senare bedöma

fördelningen på skilda sektioner. Jag räknar dock nu med att för läsåren 1969/70

och 1970/71 ingen ändring görs i kommitténs förslag. Följande fördelning av

nybörjarplatserna på sektioner och läsår bör därför ligga till grund för ett kommande

planeringsarbete.

Sektion för

1969/70

1970/71

1971/72

teknisk fysik..............

30

60

maskinteknik ................

50

no

elektroteknik .................

50

no

utbildning av ekonomingenjörer.....

50

no

Samtliga

180

390

570

I likhet med U 63 finner jag att förslagen till läro- och timplaner för tekniska

högskolan i Linköping bör överses. Det bör uppdragas åt universitetskanslersämbetet

att verkställa denna översyn. Jag förordar, att i utbildningen vid högskolan

enligt U 63 :s förslag tillämpas ett tvåskiftsystem, som kombineras med

intern TV-undervisning.

Jag ansluter mig till U 63 :s förslag om en utbyggnad av den nuvarande

civilingenjörsutbildningen vid Uppsala universitet från f. n. 30 utbildningsplatser

per årskurs till 60 läsåret 1967/68. Kommittén förutsätter därvid att intagning

till utbildningen sker redan vid påbörjandet av de inledande naturvetenskapliga

studierna. Detta skulle möjliggöra en förkortning, från f. n. fem till

fyra år, av den formella studietiden, vilken därmed skulle bli av samma omfattning

som övrig civilingenjörsutbildning i landet. Kommitténs förslag härvidlag

har mött viss remisskritik. För egen del förordar jag _ i enlighet

med vad jag i det föregående förutsatt skall bli fallet beträffande all Iågstadieutbildning

vid filosofisk fakultet — att den av U 63 föreslagna bundenheten i

studiegången genomförs.

Det föreligger ett stort behov av lärare i tekniska läroämnen. Jag ställer mig

därför positiv till kommitténs förslag att inrätta teknisk magisterutbildning vid

s. 140 Kontrollera mot PDF

140 Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

Uppsala universitet med 72 nybörjarplatser årligen och att göra nuvarande utbildningar

i Linköping och Örebro permanenta med 40 nybörjarplatser på vardera

orten. I likhet med U 63 räknar jag med att den tekniska magisterutbildningen

i Uppsala skall kunna starta läsåret 1967/68. Med hänsyn till föreliggande

överväganden och förslag från lärarutbildningssakkunniga är jag dock inte nu

beredd att ta ställning till den närmare utformningen av utbildningen i Uppsala.

Jag avser att återkomma härtill vid min anmälan av de sakkunnigas förslag.

Beträffande utbyggnaden av övriga spärrade fakulteter och högskolor har

U 63 endast gjort överslagsmässiga kalkyler. I förevarande sammanhang vill jag

emellertid något beröra utbyggnaden av den odontologiska utbildningen. U 63

har utgått från att den odontologiska fakulteten vid karolinska institutet skall

erhålla nya lokaler i anslutning till det planerade undervisningssjukhuset i Huddinge.

Under en övergångsperiod kan detta enligt U 63 möjliggöra en dubblering

av utbildningskapaciteten för tandläkare i Stockholm. Jag finner liksom flera

remissinstanser detta uppslag beaktansvärt och avser att i annat sammanhang

föreslå Kungl. Maj:t att närmare låta utreda frågan. Till frågan om den farmaceutiska

utbildningen återkommer jag i det följande.

Utbyggnaden av de teologiska och juridiska fakulteterna bör enligt U 63 ske

inom ramen för nuvarande universitet. I remissbehandlingen har frågan om en

juridisk fakultet i Göteborg åter aktualiserats. U 63 har ej ansett sig böra ta

upp denna fråga. X anslutning till vad universitetskanslersämbetet anfört finner

jag inte skäl att nu förorda en juridisk fakultet i Göteborg. Jag ansluter mig

till U 63:s riktpunkter för utbyggnaden av de teologiska och juridiska fakulteterna

på nuvarande orter fram till början av 1970-talet.

Mina ställningstaganden i det föregående innebär beträffande de filosofiska

fakulteterna att humanistisk, samhällsvetenskaplig och naturvetenskaplig utbildning

upp till primärexamen förutom vid nu existerande fakulteter i viss omfattning

bör komma till stånd på nya orter, medan däremot forskningen koncentreras

till nuvarande universitetsorter. Jag ansluter mig också till U 63 :s förslag,

att en humanistisk utbildnings- och forskningsorganisation byggs upp i

Umeå så snart lokalmässiga förutsättningar föreligger härför. Jag förordar därvid

att den nuvarande filosofiska fakulteten vid Umeå universitet uppdelas i

en humanistisk, en samhällsvetenskaplig och en matematisk-naturvetenskaplig

fakultet. Utbyggnaden av de filosofiska fakulteterna vid nuvarande universitet

bör i det stora hela ske i den omfattning och takt som U 63 räknat med, varvid

jag särskilt vill framhålla att den konkreta planeringen för de spärrade naturvetenskapliga

ämnena bör ske med utgångspunkt i U 63:s program.

Förslaget om decentraliserad universitetsutbildning har fått ett starkt stöd

från flera remissinstanser. Jag vill erinra om att redan nu utbildning inom filosofisk

fakultet i icke obetydlig omfattning förlagts till ett flertal orter i landet. Den

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

av U 63 föreslagna decentraliseringen i form av s. k. filialer till nuvarande

universitet innebär, att på ett antal av dessa orter etableras en permanent

organisation, som ger möjlighet för de studerande att på orten avlägga

primärexamen inom filosofisk fakultet. Vid filialerna skall finnas fasta

lärartjänster och permanenta lokaler. Inrättandet av filialer innebär sålunda

en väsentlig standardhöjning i den nuvarande decentraliserade universitetsutbildningen.

Jag vill särskilt framhålla att ett införande av permanent

filialutbildning på vissa orter inte betyder, att den decentraliserade utbildningen

i övrigt skall avvecklas. Tvärtom finns — såsom framhålls av många remissinstanser,

bl. a. universitetskanslersämbetet — anledning räkna med en ytterligare

utbyggnad och konsolidering av denna verksamhet. Den starkt ökade

efterfrågan på vuxenutbildning liksom möjligheten till samordning med annan

kvalificerad postgymnasial utbildning talar härför.

Innan jag närmare går in på frågan om utformningen och lokaliseringen av

universitetsfilialer vill jag något uppehålla mig vid ett spörsmål, som berörts i

vissa remissyttranden och som även uppmärksammats i den allmänna debatten.

Det gäller förhållandet mellan filialutbildning och en reformerad lärarutbildning,

varvid naturligt nog jämförelser gjorts mellan U 63:s förslag och 1960 års lärarutbildningssakkunnigas

nyligen framlagda förslag. Såsom jag i det föregående understrukit

har U 63 haft att vid sina överväganden utgå från nuvarande förhållanden,

bl. a. i fråga om ämnesuppsättning och betygssystem vid de i detta sammanhang

närmast berörda fakulteterna. Lärarutbildningssakkunniga har däremot

å sin sida haft att utforma sina förslag med hänsyn till de nya skolornas

ämneskonstruktioner, vilka i vissa fall inte kommer att på samma sätt som nu

svara mot universitetsämnena. De sakkunniga har därjämte föreslagit ett betygs-

och examenssystem, som avsevärt avviker från det nuvarande. Det är sålunda

uppenbart, att de båda utredningarnas förslag inte utan vidare är förenliga.

Av betydelse för bedömningen i nu förevarande sammanhang är emellertid,

om några avgörande hinder föreligger mot en utformning av filialutbildningen,

som anpassar denna till en lärarutbildning enligt lärarutbildningssakkunnigas

förslag. Jag har självfallet ingående granskat denna fråga. Vad gäller den

ämnesteoretiska delen av lärarutbildningen finns i lärarutbildningssakkunnigas

betänkande förslag till ändringar i fråga om såväl nivå som ämnesinnehåll

jämfört med nuläget. Beträffande förslaget till utbildning av lärare för grundskolans

högstadium kan generellt sägas, att några svårigheter att anpassa filialutbildningen

till de sålunda föreslagna ändringarna inte torde föreligga. För det

övervägande antalet blivande lärare på det gymnasiala stadiet kommer vidare

enligt lärarutbildningssakkunnigas förslag utbildningen under de två första åren

att bli gemensam med högstadielärarutbildningen och under alla omständigheter

torde i enlighet därmed denna utbildningsdel kunna erhallas pa filialort. Vidare

kan redan nu konstateras, att i flera ämnen den fortsatta ämnesteoretiska utbildningen,

som enligt lärarutbildningssakkunnigas förslag krävs för kompetens

såsom lärare på det gymnasiala stadiet, bör kunna erhållas vid filialer som i fråga

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

om läraruppsättning och standard i övrigt utformas i enlighet med vad U 63 förordat.

Å andra sidan lär inte alla i lärarutbildningssakkunnigas förslag förekommande

ämneskombinationer kunna komma att erbjudas på filialorterna och i

vissa fall inte heller på samtliga universitetsorter.

Vad beträffar de sakkunnigas förslag om vissa praktisk-pedagogiska inslag i

utbildningen redan från ämnesstudiernas början krävs vissa särskilda åtgärder

för att genomföra detta förslag på ort, som saknar lärarhögskola eller filial till

sådan. Även om lärarutbildningssakkunnigas förslag också på denna punkt helt

skulle följas, anser jag inte svårigheterna i det nu aktuella avseendet vara av den

art att det nu hindrar ett positivt ställningstagande till förslaget om universitetsfilialer.

Sammanfattningsvis blir min bedömning den att principiellt sett

olikheterna mellan U 63:s och lärarutbildningssakkunnigas förslag inte är större

än att dessa med vissa förändringar kan förenas. Penetrationen i detalj av denna

samordningsfråga kan alltså anstå till dess ställning skall tas till lärarutbildningssakkunnigas

förslag i dess helhet. I detta sammanhang vill jag därför endast

konstatera, att ett genomförande av filialorganisationen inte lägger hinder i

vägen för en framtida reformering av lärarutbildningen.

i\är det gäller fragan i vilken omfattning U 63:s förslag till filialer bör genomföras

delar jag den i ett stort antal remissyttranden framförda meningen att

Linköping och Örebro intar en särställning. Båda städerna är redan centra

för teknisk magisterutbildning och för tvåbetygskurser i matematik och

fysik. Jag har i det föregående förordat, att medicinsk och teknisk utbildning

förläggs till Linköping. Jag finner mig utan tvekan kunna förorda U 63:s förslag

om förläggning till Linköping och Örebro av filialer till Stockholms resp. Uppsala

universitet, vid vilka filialer skall anordnas utbildning för primärexamen inom

humanistisk, samhällsvetenskaplig och naturvetenskaplig fakultet. I den fortsatta

planeringen för denna utbildning bör man eftersträva en samordning med

annan högre utbildning på resp. orter i syfte att så långt möjligt uppnå ett gemensamt

utnyttjande av personella och lokalmässiga resurser.

Tvekan har i vissa remissyttranden uttalats beträffande lämpligheten att nu

inrätta de båda övriga av U 63 föreslagna filialerna, till Lunds resp. Göteborgs

universitet. Vissa instanser — bl. a. universitetskanslersämbetet och skolöverstyrelsen

— menar, att man bör vara försiktig med beslut om en permanent

organisation på flera orter. Mot detta kan emellertid anföras det faktum,

att man i ett dynamiskt skede måste säkra en tillräcklig elasticitet i utbildningsorganisationen.

Inför den kraftigt ökade tillströmning av nybörjare till de filosofiska

fakulteterna som kan väntas under de närmaste åren på alla de nuvarande

universitetsorterna är det nödvändigt att vidtaga åtgärder som kan ge

snabb effekt. En filialorganisation på flera orter medger bl. a. att lokalproblemen

och delvis också lärarfrågan kan lösas skyndsamt och effektivt. En spridning

till flera orter gör det också möjligt att komma till rätta med ett av

de allvarligaste hindren mot en expansion av den högre utbildningen, nämligen

bristen på studentbostäder. Jag skall i det följande återkomma till detta

s. 143 Kontrollera mot PDF

143

Kungl. Maj:ts ''proposition nr Hl år 1965

spörsmål men vill redan här framhålla att filialsystemet, som bör medge en större

frekvens hemmaboende studerande och erbjuda en vidgad inackorderingsmarknad,

enligt min mening är en förutsättning för att studentbostadsproblemet skall

kunna bemästras. Med hänvisning härtill förordar jag, att också till vart och ett

av Lunds och Göteborgs universitet knyts en filial. Efter en utbyggnad av Umeå

universitet till full kapacitet kan också en filial i mellersta Norrland tillkomma

med anknytning till detta universitet.

När det gäller filialen till Lunds universitet står valet mellan Jönköping, Kalmar

och Växjö. Jag har funnit att samtliga tre städer kommer att kunna erbjuda

de resurser som filialutbildningen kräver och att från denna synpunkt ingen av

orterna kan ges ett bestämt företräde. I detta sammanhang vill jag framhålla att

Linköping, vid bifall till mina förslag i det föregående, av allt att döma kommer

att få en stor attraktivitet. Med hänsyn till att rekryteringsområdet norr ut

begränsas av utbildningsorganisationerna i stockholmsregionen och Örebro får

man emellertid räkna med att Linköping kommer att och bör rekrytera inom ett

avsevärt område söder om orten. Det ringa avstandet mellan Linköping och Jönköping

talar sålunda emot en förläggning av en filial till sistnämnda stad. Av de

tre städerna har Växjö otvivelaktigt de snabbaste förbindelserna till Lund

och måste därmed rent geografiskt ges ett företräde före både Jönköping och Kalmar.

Endast om det hade kunnat göras gällande att Växjös förutsättningar att

resursmässigt hysa en filial varit alltför begränsade hade valet fått göras mellan

Jönköping och Kalmar. Vid det slutgiltiga avgörandet om förläggningen av filialen

till Lunds universitet måste dessutom allmänna lokaliseringspolitiska skäl

beaktas. Dessa talar enligt min mening för en förläggning till Växjö och jag

förordar därför att filialen till Lunds universitet inrättas där.

Filialen till Göteborgs universitet bör lokaliseras till Karlstad. Rekryteringsunderlaget

till denna filial, som i varje fall kan beräknas omfatta Värmlands

län och norra delarna av Dalsland, torde bli fullt betryggande.

I Karlstad och Växjö bör utbildningen såsom U 63 förordat tills vidare begränsas

till humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnen samt matematik. Beträffande

dimensioneringen av filialerna bör liksom när det gäller universitetsoch

högskoleorganisationen i övrigt de av U 63 angivna proportionerna mellan

antalet studerande på skilda orter och utbildningslinjer tjäna som riktpunkt.

Emellertid finns skäl — bl. a. den av mig i det föregående förordade något vidgade

ramen för utbildningen i dess helhet — att räkna med en snabbare och starkare

expansion av filialorganisationen än U 63 antagit. Jag finner det sålunda angeläget

att en avsevärd del av den ytterligare ökningen fram till början av 1970- talct kan fördelas på filialorterna. Planeringen bör så långt möjligt ske med

beaktande härav.

Jag övergår nu till vissa personaljrågor. Undervisningen på lågstadiet vid universitetens

filosofiska fakulteter ombesörjs numera i helt dominerande utsträckning

av universitetslektorer och assistenter. Detta är resultatet av en utveckling

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

som blivit en nödvändig konsekvens av den snabba expansionen. Under en dynamisk

period har det varit en stor fördel att de filosofiska fakulteterna på

detta sätt har kunnat anpassas till radikalt ändrade förhållanden. Inslaget av undervisning

av professor är mycket begränsat och förekommer i nämnvärd omfattning

nästan enbart i ämnen med litet studerandeantal. U 63:s förslag

att undervisningen vid filialerna skall meddelas huvudsakligen av universitetslektorer

och assistenter överensstämmer därför med vad som i stor utsträckning

redan gäller vid universiteten. Lärarstandarden bör i princip vara likvärdig vid

filialerna och inom lågstadieutbildningen vid moderuniversiteten. Filialutbildningen

bör ingå som en beståndsdel i den allmänna verksamheten vid moderuniversitetets

institutioner. I remissyttrandena har invändningar rests mot filialsystemet

med hänsyn till att lärarna vid filialerna anses få små möjligheter till

kontakt med forskningen. Jag delar emellertid inte denna uppfattning utan

anser att — bl. a. genom en rad särskilda åtgärder — goda kontakter skall

kunna etableras mellan institutionerna vid moderuniversiteten och filialerna.

I den förut nämnda prop. 1963:172 uttalade jag att det borde prövas att i

särskilt lärarkrävande ämnen vid universitet och högskolor utnyttja nya kategorier

av lärare med väsentligt större undervisningsskyldighet än som förekommer

nu. Som en konsekvens av sitt förslag om decentraliserad universitetsutbildning

utan forskningsresurser har U 63, med hänsyn till att i bestämmelserna angående

nuvarande typ av assistenttjänster stadgas skyldighet för innehavare av

sådan tjänst att bedriva forskning, föreslagit en ny typ av assistent med uppgift

att uteslutande ägna sig åt undervisning, främst i de naturvetenskapliga laborativa

ämnena. Jag ansluter mig till kommitténs förslag om införande av en dylik

tjänstetyp och räknar med att sådana tjänster kommer att inrättas även i andra

ämnen än de laborativa. Denna tjänstetyp bör också införas vid nuvarande

universitet och högskolor. Enligt min mening är nämligen denna nya typ av

lärare ofrånkomlig om utbildningskapaciteten — särskilt i de naturvetenskapliga

och samhällsvetenskapliga ämnena — skall kunna ökas i den utsträckning som

jag förordat i det föregående. Vissa frågor berörande den nya tjänstetypen får

lösas genom förhandlingar med vederbörande organisationer. Även frågan om

tjänstetiteln får bli föremål för senare prövning. Jag vill emellertid framhålla att

jag i princip ställer mig positiv till att innehavare av dylika tjänster skall kunna

tillgodoräkna sig tjänstgöringen som väsentlig merit bl. a. vid ansökan till tjänst

som lektor vid gymnasium.

Beträffande filialernas organisatoriska samband med moderuniversiteten finner

jag liksom U 63 att administrationen på filialorten bör kunna betraktas

som en del av moderuniversitetets förvaltningsorganisation.

I fråga om filialutbyggnadens genomförande förordar jag i likhet med U 63,

att filialutbildningen i Linköping, Örebro, Karlstad och Växjö startas — till en

början i provisoriska lokaler — höstterminen 1967. Remissyttrandena från resp.

kommunala instanser och byggnadsstyrelsen har klargjort, att detta är möjligt.

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

Planeringen för permanenta lokaler bör emellertid omedelbart igångsättas och

förhandlingar upptagas mellan berörda parter beträffande utbyggnadens genomförande.

Mina ställningstaganden i det föregående innebär att jag i allt väsentligt anslutit

mig till U 63 :s förslag beträffande inriktning, lokalisering och tidsplan för

utbyggnaden av universitets- och högskoleväsendet. Den ytterligare ökningen i

tillströmningen utöver 1963 års program — som nämnts ca 4* 000 närvarande

studerande i början av 1970-talet — förutsätter jag till avsevärd del kommer att

belasta filialorterna. Då redan 1963 års program innebär en mycket kraftig utbyggnad

av den naturvetenskapliga utbildningen på nuvarande universitetsorter

och på två av de föreslagna filialortema, räknar jag liksom universitetskanslersämbetet

med att huvuddelen av den nämnda ökningen kommer att falla

på den humanistiska och samhällsvetenskapliga utbildningen. Jag förordar sålunda

vad gäller de centrala spärrade naturvetenskapliga ämnenas utbyggnad i

Linköping och Örebro, att utbyggnaden fram till början av 1970-talet — liksom

på universitetsorterna — sker i enlighet med U 63 :s förslag. Däremot är det enligt

min mening önskvärt, att utbyggnaden av den humanistiska och samhällsvetenskapliga

utbildningen vid filialerna och i Umeå sker snabbare och i

större omfattning än U 63 räknat med. Enligt vad jag erfarit om möjligheterna

till provisoriska lösningar av lokalfrågorna på berörda orter torde detta vara

genomförbart.

I prop. 1963:172 framhöll jag, att ett förverkligande av de förordade riktlinjerna

för universitets- och högskoleutbyggnaden fram till början av 1970-talet

självfallet måste bli föremål för samma prövning och avvägning som annan

offentlig verksamhet med anspråk på de gemensamma samhälleliga resurserna.

En fortsatt utbyggnad kan givetvis endast ske i den takt som de realekonomiska

och statsfinansiella tillgångarna medger. Med utgångspunkt i en beräknad årlig

driftkostnad för universitet och högskolor under social-, ecklesiastik- och jordbrukshuvudtitlarna

av totalt ca 350 milj. kr. budgetåret 1963/64 har U 63 beräknat,

att driftkostnaderna enligt prisläget år 1963 kommer att budgetåret 1972/

73 ha ökat till ca 640 milj. kr. Med ca 87 000 studerande vid denna tidpunkt

betyder detta, att kommittén i stort sett räknat med en oförändrad genomsnittlig

årskostnad av ca 7 300 kr. per studerande. I nämnda driftkostnader ingår inte

anslag över statliga forskningsråd och fonder och ej heller studiesociala kostnader.

Utbyggnaden kommer att kräva en mycket stor personalökning. Behovet av

nya professors-, laborators- och docenttjänster inom de medicinska och matematisk-naturvetenskapliga

fakulteterna samt de tekniska högskolorna enligt det

förordade utbyggnadsalternativet har av U 63 uppskattats till sammanlagt drygt

450 tjänster fram till början av 1970-talet. Vid de medicinska fakulteterna räknar

kommittén med att behovet av kvalificerad personal kommer att motsvara

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

omkring en tredjedel av samtliga under perioden disputerade. För utbyggnaden

av de matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna och de tekniska högskolorna

uppskattar kommittén motsvarande behov till ca tre fjärdedelar under första

delen och till drygt hälften under senare delen av utbyggnadsperioden. Än högre

andelar krävs enligt kommitténs uppskattningar för utbyggnaden av den samhällsvetenskapliga

utbildnings- och forskningsorganisationen. Enligt min mening

understryker detta angelägenheten i att man till det yttersta hushållar med de

personella resurserna vid universitet och högskolor.

Även vad gäller investeringsverksamheten på universitets- och högskoleområdet

måste iakttagas återhållsamhet inte minst med hänsyn till den knappa tillgången

på byggnadsarbetskraft. Denna brist är särskilt kännbar inom storstadsområdena,

där en stor del av utbyggnaden måste ske, trots den av mig förordade

decentraliseringen. U 63 har uppskattat de totala investeringsbehoven för en full

utbyggnad enligt 1963 års program till drygt 2,8 miljarder kr., investeringarna i

studentkårlokaler och studentbostäder därvid undantagna. För enbart utbyggnaden

av utbildnings- och forskningslokaler samt bespisningslokaler räknar kommittén

med ett investeringsbehov av nära 1,5 miljard kr. under perioden 1964/65

—1972/73, vilket innebär ett årligt investeringsbehov de närmaste åren av ca

200 milj. kr. Denna investeringsverksamhet kommer att kräva stora insatser

från berörda centrala myndigheters sida. Dessa myndigheter har inte haft något

att erinra mot den av U 63 förordade utbyggnadstakten. Här vill jag åter understryka,

att U 63 :s investeringsplan måste betraktas som ett maximiprogram

för vad som kan genomföras under perioden fram till början av 1970-talet. Berörda

centrala myndigheter torde få göras uppmärksamma på de av U 63 förordade

åtgärderna för en effektivare byggnadsplanering. De normer för beräkning

av skilda lokalbehov som U 63 arbetat efter finner jag ändamålsenliga för

lokalplaneringen. Alla möjligheter att åstadkomma rationella besparingar bör

dock beaktas. Främst samarbetsnämnden för lokal- och utrustningsprogramkommittéerna

har till uppgift att iaktta detta.

Utbyggnaden av universitet och högskolor kommer också att kräva mycket

stora samhälleliga investeringar i studentkårlokaler och studentbostäder samt i

serviceanläggningar o. d. U 63 har såsom nämnts räknat med ett behov av

30 000 rumsenheter i studentbostäder fram till början av 1970-talet och uppskattat

investeringarna härför till ca 720 milj. kr. Investeringarna i studentkårlokaler

under denna period har kommittén uppskattat till drygt 30 milj. kr. Även investeringarna

i serviceanläggningar o. d. torde bli mycket betydande. Som jag

framhållit tidigare måste emellertid dessa behov vägas mot andra angelägna investeringsbehov

i samhället.

Mina ställningstaganden i det föregående har i flera avseenden påverkats av

de bedömningar U 63 gjort rörande möjligheterna att tillgodose studentbostads
-

s. 147 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965 147

behovet. Jag vill nu avslutningsvis närmare behandla vad U 63 och 1964 års

studentbostadsgrupp fört fram i denna fråga.

Studentbostadsgruppen har konstaterat att möjligheterna för de studerande

att på den allmänna hyresmarknaden lösa sin bostadsfråga alltsedan 1940-talet

successivt minskat. Orsakerna härtill har huvudsakligen varit den mycket

snabba ökningen av antalet studerande samt de tilltagande svårigheterna med

bostadsförsörjningen i framför allt Stockholm och Göteborg. Den ökade levnadsstandarden

har vidare minskat benägenheten att hyra ut rum.

Jag vill här erinra om att studentbostadsfrågan varit föremål för en fortlöpande

uppmärksamhet från statsmakternas sida. Sålunda lämnar staten sedan

år 1950 ett särskilt stöd för uppförande av studentbostäder. De nu gällande stödformerna

har i huvudsak tillkommit genom statsmakternas beslut i anledning

av prop. 1957:100 (SU 102, rskr 272).

Vidare vill jag konstatera att besvärliga bristsituationer tidvis uppstått på

grund av att byggandet inte alltid skett i takt med den ökade tillströmningen

av studerande. Även om tillgången på studentbostäder varit minst i Stockholm

och Göteborg, har de studerande hittills i regel kunnat lösa sin bostadsfråga på

den i dessa städer förhållandevis stora och elastiska marknaden för uthyrningsrum.

Det synes inte praktiskt tänkbart eller lämpligt att söka tillgodose alla studenters

bostadsbehov enligt ett ensartat mönster. I framtiden liksom hittills

torde det för åtskilliga studerande te sig ändamålsenligt att hyra inackorderingsrum

eller lägenheter på den allmänna bostadsmarknaden. Vid sidan härav blir

det emellertid nödvändigt att bygga bostäder, särskilt avsedda för studenter.

Allmänt gäller för svensk bostadspolitik att undvika byggande av särskilda

hus för begränsade kategorier av boende, men studentbostäderna utgör undantag

från denna huvudlinje. Flertalet studenter har ingen långsiktig anknytning

till studieorten, och deras bostäder på denna ort får följaktligen karaktären av

genomgångsbostäder. Det har därför ansetts ändamålsenligt att i väsentlig utsträckning

söka lösa studenternas bostadsfråga genom att bygga särskilda studentbostadshus

eller studentrum, som är insprängda i vanlig bostadsbebyggelse

men förbehålles studerande. Ett ytterligare motiv härför har varit hänsynen till

de studerandes särskilda villkor och behov. Bostadsfrågan för studerande måste

därför även i framtiden till betydande del lösas genom produktion av kategoribostäder.

Studentbostadsstödet utgår enligt nu gällande bestämmelser endast för de

kategorier, som omfattas av de i övrigt numera upphävda bestämmelserna för

naturastipendier och s. k. garantilån. Någon ändring härvidlag skedde inte då

det nuvarande studiemedelssystemet infördes genom statsmakternas beslut i

anledning av prop. 1964: 138 (SäU 1, rskr 290). I det föregående har jag berört

vissa insatser som gjorts för att bereda ökade möjligheter till andra postgymna
-

s. 148 Kontrollera mot PDF

148 Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

siala utbildningar än dem som anordnas vid universiteten och högskolorna. Bl. a.

med hänsyn till att möjligheterna att lösa bostadsfrågan inte skall behöva påverka

valet mellan olika postgymnasiala utbildningsvägar bör de nuvarande

bestämmelserna för studentbostadsstödet överses i syfte att möjliggöra för ytterligare

studerandegrupper, som omfattas av studiemedelsförordningen, att efter

särskild prövning jämväl komma i åtnjutande av studentbostadsstödet. Kungl.

Maj :t bör äga meddela de bestämmelser som kan föranledas av nämnda översyn.

Det förslag som studentbostadsgruppen framlagt baseras på en beräknad nyproduktion

fram till början av 1970-talet av ungefär 60 000 rumsenheter utöver

de närmare 16 000 som fanns läsåret 1963/64. U 63 har för sin del räknat

med att antalet tillkommande rum under den ifrågavarande perioden fram

till år 1972 skulle begränsas till ca 30 000. Denna bedömning har utsatts för

kritik av bl. a. bostadsstyrelsen och SFS. Det har påpekats, att ett bibehållande

av nuvarande byggnadstakt skulle leda till att mer än 30 000 rumsenheter

tillkom under perioden. Jag har i det föregående förordat att studentbostadsstödet

utvidgas till att omfatta andra postgymnasiala studerandegruppper än

de akademiska. Med U 63:s beräkningsnormer skulle därmed uppskattningsvis

40 000 rumsenheter behöva färdigställas under den aktuella perioden. Det

synes dock inte lämpligt eller behövligt att fastställa ett program för studentbostadsbyggandet

under så lång tid. En bedömning av det för studentbostadsbyggandet

tillgängliga utrymmet får liksom hittills göras i anslutning till att

statsmakterna tar ställning till frågan om det samlade bostadsbyggandets omfattning.

På grundval av vad U 63 och studentbostadsgruppen redovisat samt med hänsyn

till den remissopinion som stött de framlagda förslagen har jag funnit att

ytterligare åtgärder bör vidtas i syfte att samordna utbyggnaden av studentbostäder

med utbyggnaden av universiteten och högskolorna. Med anledning av

bl. a. den bristsituation som råder främst i Stockholm och som riskerar att ytterligare

betonas har jag vidare funnit att en ökad statlig medverkan vid anskaffningen

av tomtmark kan bli aktuell.

I likhet med studentbostadsgruppen finner jag det angeläget att planerings-

och projekteringsresursema utnyttjas bättre och att byggnadskostnaderna

reduceras. Det synes därvid nödvändigt att industriella byggmetoder

kommer till användning i största möjliga utsträckning. Jag vill i detta sammanhang

erinra om den experimentverksamhet på detta område som redan igångsatts

på grundval av studentbostadsgruppens förslag (prop. 1965: 104 s. 55, SU

67, rskr 193).

För att tillgodose de här förordade syftena bör vissa åtgärder av administrativ

natur vidtagas. Erforderliga förslag härtill kommer att i annat sammanhang

underställas Kungl. Maj:ts prövning.

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

Ett genomförande av vad jag i det föregående förordat kommer att redan innevarande

budgetår medföra en stark ökning av arbetsbelastningen inom universitets-

och högskoleväsendets centrala och lokala administration samt övriga

berörda planerande myndigheter. Kungl. Maj:t äger i erforderlig omfattning

medge överskridande av berörda myndigheters anslag innevarande budgetår

för denna verksamhet.

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Maj:ts proposition nr lJfl år 1965

3. Farmaceutisk utbildning och forskning

3.1. Farmaceututbildningskommittén

3.1.1. Den farmaceutiska utbildningens och forskningens nuvarande organisation
Den

farmaceutiska utbildningen och forskningen i Sverige har sedan mitten

av 1800-talet varit koncentrerad till en särskild läroanstalt, farmaceutiska institutet,

förlagt till Stockholm. I enlighet med statsmakternas beslut (prop. 1964: 50,

SU 119, rskr 293) har detta institut fr. o. m. den 1 juli 1964 inordnats i den nya

universitets- och högskoleorganisationen, tills vidare såsom en under universitetskanslersämbetet

fristående högskola med ett konsistorium och en farmaceutisk

fakultet. Vidare har, med anledning av nämnda proposition, principbeslut

fattats om att farmaceutiska institutet vid en senare tidpunkt skall infogas som

en farmaceutisk fakultet i antingen Uppsala universitet eller karolinska institutet.

Det definitiva ställningstagandet till denna fråga har uppskjutits i avvaktan

på farmaceututbildningskommitténs förslag angående fakultetens framtida

lokalisering.

Den farmaceutiska utbildningen är enligt nu gällande bestämmelser uppdelad

pa tva skilda linjer, apotekarlinjen och receptarielinjen.

Utbildningen på apotekarlinjen omfattar ett års praktisk verksamhet på apotek

(preskolär praktik), tre års studier vid farmaceutiska institutet samt — som

avslutning — ytterligare ett års apotekspraktik (postskolär praktik). Den som

avlagt apotekarexamen kan erhålla apotekarlegitimation.

Intagningskapaciteten höjdes fr. o. m. läsåret 1958/59 från 40 till 80 studerande

per år (jfr prop. 1958:94). De olika ämnena och den nuvarande undervisningens

omfattning för avläggande av apotekarexamen framgår av följande

sammanställning (siffrorna i vissa fall avrundade).

s. 151 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965 151

Undervisningens fördelning på apotekarlinjen

(Enligt år 1962 fastställd provisorisk studieplan)

Ämne

Antal timmar

Föreläsningar

Seminarier

Laborationer

Oorganisk och fysikalisk kemi ..................

75

15

320

Organisk kemi ................................

100

10

330

Analytisk farmaceutisk kemi ....................

70

10

420

Botanik ......................................

40

90

Farmakognosi .................................

100

210

Galenisk farmaci ..............................

40

10

130

Farmaceutisk mikrobiologi ......................

45

5

no

Farmakodynamik och toxikologi ................

75

5

15

Social- och rättsfarmaci ........................

80

Matematik ....................................

35

Statistik ......................................

15

Summa

675

55

1 625

Anm. Utöver den i sammanställningen redovisade undervisningen anordnas bl. a. en frivillig kurs

i företagsekonomi.

Utbildningen på receptarielinjen omfattar två års praktisk utbildning på apotek

följd av ett års studier vid farmaceutiska institutet. Den studerande avlägger

härefter receptarieexamen. För tillträde till utbildningen erfordras avlagd studentexamen.

Intagningskapaciteten höjdes fr. o. m. läsåret 1958/59 från 120 till

180 studerande per år (jfr prop. 1958: 94). I enlighet med statsmakternas beslut

(prop. 1965:1 bil. 10 s. 463, SU 90, rskr 223) skall en ytterligare ökning till 240

studerande årligen ske fr. o. m. vårterminen 1966. De olika ämnena och den nuvarande

undervisningens omfattning för avläggande av receptarieexamen framgår

av följande sammanställning.

Undervisningens fördelning på receptarielinjen

(Enligt år 1962 fastställd provisorisk studieplan)

Ämne

Antal timmar

Föreläsningar

Seminarier

Laborationer

Kemi och farmaceutisk kemi ....................

a) Oorganisk och fysikalisk kemi ...............

30

11

102

b) Organisk kemi ..............................

25

6

48

Farmakognosi .................................

33

7

Galenisk farmaci ..............................

22

3

10

Social- och rättsfarmaci ........................

35

10

Biologisk-medicinsk översiktskurs ...............

45

5

Steriliseringsteknik ............................

15

36

Summa

205

42

196

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Kungl. Maj:ts proposition nr 14-1 år 1965

Behörighet att avlägga farmacie licentiatexamen tillkommer den, som vid farmaceutiska

institutet avlagt apotekarexamen. Licentiatexamen avläggs i minst

två läroämnen, varav ett skall vara huvudämne. Farmacie licentiat äger avlägga

disputationsprov för vinnande av farmacie doktorsgrad.

Den nominella studietiden för de teoretiska studierna på apotekarlinjen, sex

terminer, har i praktiken visat sig svår att följa, framför allt beroende på att en

successiv utvidgning av kursinnehållet ägt rum i flera ämnen. Medianstudietiden

för de teoretiska studierna ligger f. n. vid nio terminer.

Den befintliga personalorganisationen vid institutet redovisas av kommittén.

Lärarpersonalen på apotekarlinjen hade budgetåret 1964/65 följande sammansättning.

Institution eller avdelning

Professor

Laborator

Lektor

Lärare

Assistent-

tjänster

Oorganisk och fysikalisk kemi .......

—

1

—

1

3,2

Analytisk farmaceutisk kemi ........

—

1

—

—

4,0

Organisk kemi .....................

1

1

—

—

3,6

—

—

1

—

2,0

Farmakognosi ......................

1

1

—

—

2,0

Galenisk farmaci ...................

1

1

—

—

4,2

Farm. mikrobiologi .................

—

1

—

—

3,2

Farmakodynamik och toxikologi .....

1

—

—

—

1,6

Social- o. rättsfarmaci ..............

—

—

—

1

0,6

Statistik ..........................

—

—

—

Arvode

—

Företagsekonomi ...................

—

—

—

Arvode

—

Summa

4

6

1

2

24,41

1 Inkl. vissa arvodestjänster (ordinarie assistenttjänster = 21,5).

Dessutom fanns vid institutet inrättade två tjänster som forskarassistent.

Fr. o. m. budgetåret 1965/66 har personalorganisationen utökats med en docent-,

en forskarassistent- och en assistenttjänst. Den befintliga administrations-, biblioteks-

och biträdespersonalen kommer att redovisas i det följande i samband

med farmaceututbildningskommitténs förslag till personalförstärkningar.

Undervisningen på receptarielinjen omhänderhas huvudsakligen av arvoderade

kursgivare. Fr. o. m. budgetåret 1965/66 har inrättats en lärartjänst i lönegrad

Ag 23, avsedd för dels den samlade kemiundervisningen vid receptariekurserna,

dels den omedelbara ledningen av receptarieutbildningen.

3.1.2. Kommitténs förslag

3.I.2.I. Strukturförändringen inom läkemedelsområdet

Kommittébetänkandet inleds med en översikt över de strukturförändringar

inom läkemedelsområdet som ägt rum under de senaste decennierna. Kommittén

anför i dessa frågor i huvudsak följande.

s. 153 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 141 år 1965 153

Läkemedels ar senalen har undergått en utveckling, innebärande att gångna

tiders läkemedel, specialtillredda för varje patient (s. k. extemporeberedning).

ersatts av standardiserade, originalförpackade preparat. Denna utveckling har

under de senaste femtio åren skett i ett alltmer accelererat tempo och »medellivslängden»

för en farmaceutisk specialitet är i dag endast omkring fem år.

Beträffande produktionen av läkemedel utgörs f. n. omkring tio procent av

samtliga på apotek expedierade mediciner av läkemedel specialkomponerade

för den enskilde patienten. Den industriella produktionen är numera helt avgörande

för världens läkemedelsförsörjning. I Sverige finns ett tiotal mera betydande

läkemedelsfabriker, varjämte ett stort antal utländska tillverkare är representerade

i landet. De svenska fabrikerna svarar för inemot hälften av den

svenska marknaden på området.

Detaljhandel med läkemedel får enligt läkemedelsförordningen bedrivas endast

på apotek. F. n. finns i vårt land ca 415 självständiga apotek samt omkring

145 filialer. För en närmare redogörelse rörande det svenska apoteksväsendet

hänvisas till betänkandet.

Läkemedelskonsumtionen såväl i vårt land som annorstädes är i starkt stigande.

Antalet på svenska apotek expedierade recipen har sålunda ökat från 9,5

miljoner år 1940 till 29,7 miljoner år 1963.

Beträffande läkemedelsforskningen framhåller kommittén att det utan jämförelse

mest omfattande forskningsarbetet bedrivs och bekostas av läkemedelsindustrin.

De tio ledande svenska läkemedelsindustrierna uppges ha förbrukat

24,7 milj. kr. på forskning under år 1962.

Trots den i det föregående redovisade strukturförändringen inom läkemedelsområdet,

innebärande bl. a. att de flesta läkemedel tillverkas utanför apoteken

och i ganska stor utsträckning utan medverkan av apotekare, torde det, framhåller

kommittén, utan vidare stå klart att det är ett betydande samhällsintresse

att läkemedelsforskning, läkemedelstillverkning och läkemedelsdistribution sker

under så adekvata former som möjligt. En grundförutsättning härför är att

lämplig utbildning finns att tillgå för dem som önskar verka inom de angivna

arbetsfälten. Enligt kommitténs mening bör man uppfatta farmaceuten som

specialist inom ett gränsområde mellan medicin och naturvetenskap, främst

de kemiska disciplinerna. Allt efter de växlande behoven inom forskning, tillverkning,

distribution, information, administration och undervisning bör det

finnas farmaceuter att tillgå. Detta kräver, framhåller kommittén, en betydligt

rörligare utbildningsorganisation än hittills, med möjligheter till specialisering och

efterutbildning.

3.1.2.2. Behovet av farmaceutisk! utbildad arbetskraft

På uppdrag av farmaceututbildningskommittén företog arbetsmarknadsstyrelsen

år 1959 en omfattande studie av behovet av farmaceutiskt utbildad personal.

Yttranden över denna utredning avgavs av bl. a. Apotekarsocieteten och Sveriges

fannacevtförbund, vilka därvid redovisade egna kalkyler. Resultaten av de

olika föreliggande beräkningarna rörande det sammanlagda farmaceutbehovet

inom läkemedelsområdet framgår av följande tabell.

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kungl. May.ts ''proposition nr Hl år 1965

1965

1970

1975

Apotekare

Arbetsmarknadsstyrelsen ...................................

1 130

1 232

1 380

Apotekarsocieteten ........................................

1 no

1 245

1 355

Sveriges farmacevtförbund..................................

1 050

1 155

1 255

Receptarier

Arbetsmarknadsstyrelsen ...................................

1 416

1 548

1 706

Apotekarsocieteten ........................................

1 410

1 585

1 760

Sveriges farmacevtförbund...................................

1 350

1 455

1 540

Vissa diskussioner rörande möjligheten att tillgodose läkemedelsindustrins

behov av kvalificerad arbetskraft genom anordnande av kombinerad medicinsk

och naturvetenskaplig utbildning föranledde Ingeniörsvetenskapsakademien att

under våren 1961 till läkemedelsindustrin rikta en »Förfrågan angående personalens

utbildning inom läkemedelsindustrin». I följande sammanställning redovisas

vissa uppgifter rörande personalbehovet inom sagda industri, vilka framkom

vid denna enkätundersökning.

■

Personalkategori

’ ■ ■

Antal tjänstemän

Anställda vid

företagen den

31/12 1960

Nyanställd

under perio- den 1/1 1956

—31/12 1960

Behov den

31/12 1960

Beräknat

behov den

31/12 1965

Medicinare .......................

30

21

31

40

1 Veterinärer ........................

2

2

4

7

Apotekare .......................

81

61

89

117

j Receptarier ......................

52

43

49

67

j Med .-fil. utbildade1 ...............

—

—

in

163

1 Naturvetare ......................

69

52

40

57

Biotekniker ......................

—

—

14

19

Övriga civilingenjörer .............

84

38

67

81

Övriga ingenjörer .................

276

200

238

316

1 Övriga tjänstemän ................

1 247

—

1 222

1 437

Summa

1 841

417

1 865

2 304

1 Personer med en kombinerad medieinsk-filosofisk (naturvetenskaplig) utbildning.

Kommittén framhåller, att det självfallet är av stor betydelse vid en uppskattning

av det framtida utbildningsbehovet om farmaceututbildningen i stort sett

kan fylla läkemedelsområdets behov eller om även andra på läkemedelsverksamhet

inriktade utbildningsvägar erfordras. Enligt kommittén bör en farmaceututbildning

anordnad i enlighet med i betänkandet framlagda förslag visa sig

ändamålsenlig även för de arbetsuppgifter, som av läkemedelsindustrin enligt

s. 155 Kontrollera mot PDF

155

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

de tidigare redovisade enkäterna beräknats för personer med blandad medicinsk

och naturvetenskaplig utbildning.

På grundval av erfarenheterna under åren efter 1960 kan enligt kommittén

konstateras, att arbetsmarknadsstyrelsen i sin bedömning av det framtida behovet

av farmaceutiskt utbildad arbetskraft direkt underskattat behovet inom

läkemedelsområdet. Vid bedömningen av det totala utbildningsbehovet måste

man härutöver beakta, att personer med farmaceutisk utbildning kommer att

kunna användas även inom andra arbetsområden, exempelvis den kemisk-tekniska

industrin ävensom den snabbt expanderande livsmedelsindustrin.

Kommittén föreslår att intagningskapaciteten för den kvalificerade farmaceututbildningen

ökas från nuvarande 80 till 120 studerande per år.

De studerande på receptarielinjen torde, framhåller kommittén, även i framtiden

i huvudsak vara hänvisade till skilda befattningar inom läkemedelsområdet.

I avvaktan på resultatet av en inom Apotekarsocieteten pågående utredning

om det framtida behovet av farmaceutiskt utbildad arbetskraft har kommittén

funnit det årliga intaget till denna utbildning böra tills vidare förbli oförändrat,

180 studerande per år. Sedan kommittén avlämnat sitt betänkande har — såsom

förut nämnts — statsmakterna fattat beslut om en ökning av ifrågavarande

intag till 240 studerande årligen fr. o. m. vårterminen 1966.

Sedan 1930 har medicinalstyrelsen haft att årligen bestämma vilket antal

studenter, som högst skall få antagas för att påbörja den i farmaceututbildningen

ingående preskolära praktiken. Kommittén anser det för sin del varken erforderligt

eller önskvärt att intaget årligen anpassas till nya prognoser. I stället bör

arbetsmarknadssituationen inom berörda områden fortlöpande följas genom

rullande prognoser. Först om sådana så småningom visar att intagningen är

orealistisk med hänsyn till kraftiga förändringar på avnämarsidan bör en omprövning

av intagningens storlek ske.

3.1.2.3. Omorganisation av den kvalificerade farmaceututbildningen

Den utbildning som är avsedd att meddelas vid den farmaceutiska fakulteten

betecknas av kommittén som »den kvalificerade farmaceututbildningen». Som

av det följande kommer att framgå föreslås för receptarieutbildningens del

inrättande av ett särskilt receptarieinstitut.

Det är enligt kommitténs mening angeläget, att farmaceutiska institutet snarast

inordnas som en farmaceutisk fakultet vid ett större lärosäte. Härvid förutsätts

viss integration med medicinsk fakultet och även ett intimt samarbete

med vissa ämnen inom matematisk-naturvetenskaplig fakultet.

Farmaceututbildningskommittén föreslår, att den nuvarande utbildningsgången

ersätts med en obligatorisk grundutbildning och en därefter omedelbart

följande specialiserad teoretisk och vid behov även praktisk utbildning i skilda

huvudriktningar. Genom den föreslagna anordningen vinner man enligt kom
-

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj:ts ''proposition nr Hl år 1965

mitténs mening att utbildningen blir förhållandevis enhetlig samtidigt som

man får utrymme för viss specialisering.

Den farmaceutiska grundutbildningen föreslås omfatta fem terminers studier,

avslutade med farmacie kandidatexamen.

Denna examen bör enligt kommitténs förslag bilda utgångspunkt för studier

i två huvudriktningar. En möjlighet är att farmacie kandidater efter denna

examen fullföljer sina studier på en farmaceutisk linje under tre terminer och

därefter avlägger farmacie magisterexamen, vilken avses utgöra grund för verksamhet

såväl vid apotek som i industri och inom andra befattningar på läkemedelsområdet.

Farmacie magisterexamen efter utbildning på den farmaceutiska

linjen förutsätts ligga till grund för apotekarlegitimation, som meddelas

av medicinalstyrelsen.

Farmacie kandidatexamen bör vidare enligt kommitténs förslag kunna utgöra

utgångspunkt för studier i vissa medicinska ämnen. Kommittén räknar med att

en särskild utbildning under tre terminer — förlagd i huvudsak till medicinsk

fakultet — skall utformas i lämpliga sådana ämnen. Utbildningen inom denna

medicinska linje föreslås likaledes bli avslutad med farmacie magisterexamen.

Nämnda examen, avlagd efter utbildning på den medicinska linjen, skulle dock

inte utgöra underlag för apotekarlegitimation. Sådan bör emellertid enligt kommittén

kunna erhållas efter komplettering med den föreslagna sjunde terminens

utbildning inom den farmaceutiska linjen. Avsikten med den blandade farmaceutiska

och medicinska utbildningen är i första hand att skapa en utbildningsväg

för verksamhet inom läkemedelsindustri, livsmedelsindustri, sjukhusapotek och

s j ukhuslaboratorier.

Vad angår forskarutbildningen räknar kommitttén med att studier för farmacie

licentiatexamen i regel påbörjas först efter avlagd magisterexamen. Med

tanke på studerande med speciell vetenskaplig fallenhet har kommittén dock

inte velat utesluta möjligheten att licentiatstudier bedrivs med kandidatexamen

som bas. Studietiden för licentiatexamen beräknas uppgå till 3 å 4 år efter

kandidatexamen. Hinder bör enligt kommittén inte föreligga för att farmacie

kandidat eller magister i speciella fall bedriver sina licentiatstudier inom medicinsk

eller naturvetenskaplig fakultet. Farmacie licentiat förutsätts liksom nu ha

möjlighet att förvärva farmacie doktorsgrad.

Den sålunda av farmaceututbildningskommittén förordade utbildningsgången

inom den kvalificerade farmaceutiska utbildningen redovisas i följande tablå.

s. 157 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

Plan till reformerad farmaceututbildning

157

Examen:

Farm. kand.

Farm. mag.

Farm. lic.

Farm. dr.

Med. linje

Studietid:

3 terminer

Farm. linje

Studietid:

3 terminer

(Leg. apot.)

Licentiatutbildning

Studietid från farm. kand.

3—i år

Fortsatt forskarutbildning

Farm. grundutbildning

Studietid: 5 terminer

Kommittén, som övervägt möjligheterna att anordna ytterligare en utbildningsväg,

en naturvetenskaplig linje, har inte funnit skäl framlägga förslag i

denna riktning.

Farmaceututbildningskommittén lämnar — i vad avser grundutbildningen

samt den farmaceutiska linjen — detaljerade förslag rörande

utbildningens omfattning och utformning. Av redogörelsen i betänkandet

(s. 86—105) inhämtas i huvudsak.

Till sin huvudinriktning bör den kvalificerade farmaceututbildningen enligt

kommitténs mening likna den nuvarande teoretiska delen av apotekarutbildningen.

Följande huvudämnen bör — enligt vad kommittén funnit — ingå i

studierna fram till farmacie magisterexamen.

1. Oorganisk och fysikalisk kemi

2. Organisk kemi

3. Analytisk farmaceutisk kemi

4. Biokemi (läran om livsprocessernas kemi)

5. Farmakognosi (läran om naturprodukter med användning som läkemedel)

6. Galenisk farmaci (framställningen av bruksfärdiga läkemedel med kemiska

substanser och droger som utgångsmaterial)

7. Farmaceutisk mikrobiologi (omfattande bakteriologi samt steriliseringsteknik)
8.

Farmakologi och toxikologi (farmakologi = läran om läkemedlens verkan på

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kungl. Maj:ts ''proposition nr lJfl år 1965

organismen — farmakodynamik — och deras användning vid behandling av

sjukdomar — farmakoterapi; toxikologi = läran om gifter och studiet av

förgiftningar)

9. Social- och rättsfarmaci (kännedom om författningar vilka reglerar läkemedelshanteringen)
Detta

förslag innebär vissa förändringar jämfört med nuläget. Biokemin har

brutits ur ämnet farmakognosi för att bli ett självständigt ämne. Benämningen

farmakodynamik och toxikologi har ersatts med beteckningen farmakologi och

toxikologi. Det nuvarande ämnet botanik har infogats i farmakognosin. Det nuvarande

lärostoffet i farmakognosi föreslås reducerat förhållandevis kraftigt.

I fråga om undervisningens omfattning i de olika ämnena har vidare förutsatts

väsentliga förskjutningar.

Behovet av praktisk tjänstgöring har enligt kommittén minskat till följd av

att läkemedelsframställningen på apotek fått allt mindre omfattning, något

som därtill reducerat apotekens möjligheter att meddela praktikutbildning. Vidare

torde den nuvarande praktikutbildningen i stort sett sakna betydelse för

dem som avser att ägna sig åt annan verksamhet inom läkemedelsområdet än

apotekst jänstgöring.

Enligt kommitténs uppfattning bör den nuvarande preskolära ettåriga apotekstjänstgöringen

helt utgå. Studerande bör således kunna intas till den farmaceutiska

utbildningsgången direkt efter studentexamen. I stället skall under

den sjunde terminens utbildning på den föreslagna farmaceutiska linjen ingå

tre månaders praktisk tjänstgöring på apotek. Den föreslagna nedskärningen av

praktiktiden bör enligt kommittén vara möjlig genom att det manuella apoteksarbetet

i huvudsak överförs till laborationerna i ämnet galenisk farmaci vid fakulteten.

Parallellt med den praktiska utbildningen bör enligt kommitténs mening

meddelas viss undervisning vid fakulteten, bl. a. i form av s. k. apotekstekniska

seminarier. Kommittén finner det möjligt att åstadkomma den önskade nära

anknytningen av den praktiska tjänstgöringen med farmaceutiska fakulteten

genom att den erforderliga tjänstgöringen på apotek förläggs till sådana i

Stockholms- och Uppsala-områdena.

Enligt kommitténs mening bör den farmaceutiska grundutbildningen utformas

så, att den ger en grundläggande naturvetenskaplig skolning med farmaceutisk

anknytning för att förbereda till olika typer av verksamhet inom läkemedelsområdet.

De kemiska aspekterna i grundutbildningen bör, framhåller kommittén,

bli mer markerade än f. n., beroende på dels att kemin blivit av alltmer dominerande

betydelse genom medicinens landvinningar, dels att en gemensam grund

för olika verksamhetsgrenar av tidsskäl inte rimligen kan läggas på mer än

ett vetenskapligt område.

Kommitténs förslag till studieplan för den farmaceutiska grundutbildningen

sammanfattas i följande tabell. (Begreppet total studietid innefattar även tid

för inläsning av ämnena, vilken till eu del beräknas försiggå under de akademiska

ferierna. Det totala studieåret beräknas sålunda uppgå till tio månader, medan

det akademiska studieåret, under vilken tid föreläsningar och laborationer vid

universitetet skall avklaras, beräknas uppgå till åtta månader).

Studierna vid den farmaceutiska linjen, vilka enligt kommitténs förslag skall

kunna påbörjas efter avlagd farmacie kandidatexamen, avses utgöra grund för

framtida yrkesverksamhet vid apotek och inom läkemedelsindustri. Studietiden

beräknas omfatta tre terminer. Utbildningen avslutas med farmacie magisterexamen,

som skall utgöra grund för legitimation som apotekare. Ansvaret för

utbildningen förutsätts helt komma att falla på farmaceutiska fakulteten.

s. 159 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

159

Termin

Ämne

Föreläsningar

o. seminarier

(tim)

Laborationer

(tim)

Total

studietid

(mån)

1

Oorganisk och fysikalisk kemi I ......

35

150

2,5

Analytisk farmaceutisk kemi I ........

40

150

2,0

2

Statistik ............................

20

—

0,5

Oorganisk och fysikalisk kemi II ......

55

90

2,5

Organisk kemi ......................

70

180

3,0

3

Organisk kemi ......................

40

150

3,0

Biokemi .............................

60

90

2,5

4

Analytisk farmaceutisk kemi II .......

30

150

2,0

Farmakognosi .......................

45

60

2,0

5

Galenisk farmaci .....................

60

200

4,0

Summa

455

1 220

24,0

I den teoretiska utbildningen på denna linje bör enligt kommitténs mening

i första hand ingå undervisning i de medicinskt inriktade ämnena farmakologi

och toxikologi samt farmaceutisk mikrobiologi, som är av betydelse för apotekarnas

verksamhet. Med hänsyn till den moderna utvecklingen på läkemedelsområdet

föreslår kommittén bl. a., att toxikologi blir ett självständigt läroämne

inom huvudämnet farmakologi och toxikologi, företrätt av en professor.

Ledningen för undervisningen i de medicinskt inriktade ämnena på den farmaceutiska

linjen avses falla på lärare vid farmaceutiska fakulteten, även om

—• som i det följande kommer att närmare beröras — vissa lärartjänster enligt

förslaget kan komma att vara gemensamma för farmaceutisk, medicinsk och

i viss mån även naturvetenskaplig undervisning och forskning.

Med hänsyn till att utbildningen på den farmaceutiska linjen förutsätts tillgodose

flera olika avnämarområden, bör enligt kommitténs uppfattning såsom

avslutning på utbildningen under den åttonde terminen följa en termin specialiserade

studier i något av de centrala ämnen, som ingått under grundutbildningen

eller under de sjätte och sjunde terminernas utbildning.

Kommitténs förslag till studieplan för den farmaceutiska linjen redovisas i

följande sammanställning.

Termin

(räknat från

grundutbildn.

början)

Ämne

Föreläsn. o.

seminarier

(tim)

Laborationer

(tim)

Total

studietid

(mån)

6

Farmaceutisk mikrobiologi ............

50

100

2,5

Farmakologi ........................

80

50

1

Toxikologi ..........................

20

! 2,5

7

Apotekspraktik ......................

i

Apotekstekniska seminarier ...........

3,0

Social- och rättsfarmaci ..............

60

1,5

Företagsekonomi ....................

20

0,5

8

Specialiserade studier i valfritt ämne . .

Läkemedelsseminarier ................

10

J 5,0

Summa

240

150

15

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

Beträffande den medicinska linjen erinrar kommittén om att under

senare år i olika sammanhang framförts förslag om blandad medicinsk och annan

utbildning, bl. a. under hänvisning till läkemedelsindustrins personalbehov.

Med anledning av ett av läkarutbildningsberedningen framlagt förslag uppdrog

Kungl. Maj:t den 2 juni 1961 åt den tidigare tillkallade sakkunnige för

utredning rörande vissa medicinska utbildningsfrågor m. m., professorn Bror

Rexcd, att närmare utreda omfattningen och utformningen av blandad medicinsk

och naturvetenskaplig, teknisk eller annan utbildning.

I maj 1962 framlade Uppsala universitet i skrivelse till Kungl. Maj:t förslag

om anordnande av medicinska utbildningskurser inom ramen för en blandad

medicinsk och naturvetenskaplig utbildning. Till detta förslag har ställning inte

tagits i avvaktan på dels farmaceututbildningskommitténs betänkande, dels

resultaten av professor Rexeds utredning.

Kommittén framför i huvudsak följande synpunkter och förslag i den här

aktuella frågan.

Det vidgade utbildningsbehovet för läkemedelsindustrin och med denna närbesläktade

arbetsområden bör enligt kommitténs mening tillgodoses i första

hand inom farmaceututbildningens ram. Kommittén finner det möjligt att dels

genom en reformering av den traditionella apotekarutbildningen med bl. a. förstärkning

av de redan nu förekommande medicinska inslagen i utbildningen,

dels genom införande av ytterligare differentieringsmöjligheter i form av utbildning

i medicinska ämnen vid en medicinsk undervisningsorganisation skapa underlag

för differentiering åt medicinskt håll av utbildningen för personal inom

läkemedelsområdet. Dylika differentieringsmöjligheter kan enligt kommittén

beredas såväl genom forskarutbildning med inriktning på licentiatexamen och

eventuellt doktorsgrad, vilken utbildning skall kunna innefatta studier även vid

medicinsk eller naturvetenskaplig fakultet, som genom en särskild medicinsk

linje efter grundutbildningen.

Den medicinska påbyggnadsutbildningen efter farmacie kandidatexamen avses

meddelad vid medicinska institutioner. Den bör pågå tre terminer samt omfatta

sådana medicinska ämnen, som skall kunna ingå i examen även vid filosofisk

fakultet. Utbildningen föreslås bli avslutad med en examen, även denna benämnd

farmacie magisterexamen.

Ingenting bör enligt kommitténs mening hindra en studerande att genomgå

en kombinerad utbildning på två linjer. Så bör det t. ex. vara möjligt för en

farmacie kandidat med medicinsk påbyggnadsutbildning eller en farmacie licentiat

att genomgå apotekarutbildning under ett år för erhållande av bl. a. legitimation

som apotekare eller för en apotekare att fortsätta en forskarutbildning.

En förlängning av studietiden skulle emellertid härigenom inte kunna undvikas.

Genom den blandade farmaceutiska och medicinska utbildningen torde enligt

kommittén huvuddelen av ifrågavarande arbetskraftsbehov inom läkemedelsindustrin

kunna tillgodoses.

Kommittén har inte funnit anledning att framlägga förslag till detaljerade

studieplaner för här aktuell utbildning, utan redovisar endast följande översiktliga

utbildningsplan för medicinsk linje.

s. 161 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ■proposition nr Hl år 1965

161

Termin Ämne

1 Morfologi (omfattande anatomi och histologi)

Medicinsk kemi

Mikrobiologi

2 Fysiologi

Farmakologi

3 Sjukdomslära (omfattande de kliniska specialämnena jämte patologi)

Klinisk översiktskurs

Förebyggande medicin

Undervisningen vid medicinska linjen avses — som tidigare nämnts — bli

förlagd till medicinska institutioner och kliniker och i huvudsak meddelad av

medicinska lärare.

Kommittén erinrar om att den farmaceutiska utbildningen till sin karaktär

är strängt bunden, dvs. att de studerande genomför studierna i en bestämd

ordning. För att effektivera inlärandet bör enligt kommittén ske täta kunskapskontroller

på begränsade delar av kursinnehållet, s. k. duggningar, av samma typ

som f. n. förekommer bl. a. inom medicinsk och naturvetenskaplig utbildning.

Kommittén föreslår vidare införande av särskilda tentamensspärrar framför vissa

avsnitt av utbildningen.

Farmacie magisterexamen på den farmaceutiska linjen bör enligt kommitténs

uppfattning berättiga till legitimation som apotekare. Huruvida dylik legitimation

automatiskt bör medföra rätt att förestå apotek torde enligt kommittén

ankomma på medicinalstyrelsen att bedöma.

Kommittén understryker värdet av den jortbildning vilken f. n. bedrivs i de

farmaceutiska yrkesorganisationernas regi och de resultat som följt i dess spår.

Det är dock — framhåller kommittén — nödvändigt att denna fortbildning kan

ges ökade resurser och även bedrivas i nya former. Enligt kommitténs mening

bör farmaceutiska fakulteten lämpligen kunna få möjlighet att — till en början

försöksvis — meddela viss fortbildning, där mer avancerade specialkurser ges

företräde.

Farmaceututbildningskommittén framhåller nödvändigheten av att resurser

skapas vid farmaceutiska fakulteten för en intensifierad och effektiverad forskningsverksamhet

på den höga nivå som den snabba utvecklingen på läkemedelsområdet

kräver. För detta ändamål erfordras enligt kommittén en slagkraftig

forskningsorganisation, inom vilken man särskilt måste beakta forskarrekrytering,

forskarutbildning och forskarkarriär. För en breddad forskarrekrytering

erfordras framför allt forskarrekryteringstjänster och stipendier i sådan omfattning

och på sådan nivå, att de förmår ge trygghet under forskarutbildningen,

framhåller kommittén. Dess förslag till förstärkning av de personella resurserna

för forskarutbildningen redovisas i det följande i samband med personalorganisationen

vid den farmaceutiska fakulteten.

7 — Bihang till riksdagens ''protokoll 1966. 1 sand. Nr llfl

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kungl. Maj:ts ''proposition nr Hl år 1965

Beträffande licentiatutbildningen framhåller kommittén att man vid planläggningen

av densamma särskilt måste beakta, att läkemedelsindustrin i allt

större omfattning har behov av såväl högt kvalificerade forskare som personer

med fördjupad utbildning i något ämne utöver farmaceutisk grundexamen. Licentiatutbildningen

bör enligt kommitténs mening liksom f. n. omfatta såväl vetenskapligt

arbete, utmynnande i en licentiatavhandling, som studiekurser. Licentiatstudiema

föreslås omfatta endast ett läroämne.

3.1.2.4. Omorganisation av receptarieutbildningen

Kommittén understryker, att receptarierna successivt fått en kvantitativt sett

allt större betydelse för läkemedelshanteringen och att de sannolikt framgent

kommer att få svara för en mycket väsentlig del av det löpande arbetet vid läkemedelsexpeditionen

samt även förestå apoteksenheter av expeditionskaraktär.

Det bör vidare uppmärksammas — framhåller kommittén — att receptarierna

redan nu i viss mån tagits i anspråk för varierande uppgifter utanför apoteksväsendet

och att det finns anledning anta att detta blir fallet i ökad omfattning.

Kommittén anser inte några mera genomgripande förändringar av receptarieutbildningen

påkallade men föreslår en viss översyn av utbildningens organisation

samt anför därvid i huvudsak.

Behovet av utbildning för uppgifter utanför det ursprungliga yrkesområdet

kan enligt kommitténs mening inte tillgodoses inom den nuvarande receptarieutbildningens

ram, vilken främst beaktar behovet inom apoteksväsendet. Genom

fortbildningsmöjligheter bör enligt kommittén det erforderliga behovet av specialkunskaper

tillgodoses. Denna kompletterande utbildning föreslås meddelad

genom särskilda kurser eller genom antagning av receptarier som specialstuderande

i visst ämne på apotekarkursen.

De till följd av strukturförändringen inom apoteksverksamheten uppkomna

svårigheterna att tillgodose behovet av en tillräckligt allsidig utbildning i receptur-

och laboratoriearbete vid apoteken gör det enligt kommitténs uppfattning

nödvändigt att pröva nya former härför. I betänkandet föreslås därför, att utbildningen

i receptur- och laboratoriearbete i viss utsträckning inrymmes i ämnet

galenisk farmaci.

Kommittén anser det vara möjligt att förkorta den praktiska delen av receptarieutbildningen

från två års preskolär tjänstgöring till sex månaders postskolär

praktik. Enligt kommittén bör den praktiska utbildningen förläggas till sista

terminen av en receptarieutbildning om tre terminer. Kommittén anser möjligheter

föreligga att låta även receptarierna genomgå praktisk utbildning på apotek

i Stockholms- och Uppsala-områdena.

Med hänsyn till att målet för receptarieutbildningen avviker från det för

den kvalificerade farmaceututbildningen har kommittén ansett det lämpligt att

s. 163 Kontrollera mot PDF

163

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

lägga upp receptarieutbildningen på ett principiellt annorlunda sätt än den kvalificerade

utbildningen. Kommittén har därvid sökt begränsa antalet undervisningsämnen

i största möjliga utsträckning för att undvika alltför stor splittring

i den relativt kortvariga receptarieutbildningen. Ämnet farmakognosi bör enligt

kommitténs mening utgå som självständigt examensämne.

Kommitténs förslag till studieplan jör receptarieutbildningen redovisas i följande

sammanställning.

Termin

Ämne

Tot.

studietid

(veckor)

Antal tim. per stud.

Antal

grupp-

förhör

Föreläsn.

Grupp-

underv.

Labora-

tioner

I

Allmän kemi .............

9

20

25

120

5

Läkemedelskemi ..........

10

30

20

130

5

II

Galenisk farmaci .........

9

20

20

90

4

Farmaceutisk mikrobiologi .

4

20

10

—

2

Farmakologi .............

6

40

15

—

4

Summa 2 terminer

38

130

90

340

20

in

Apotekspraktik ...........

26

—

—

—

—

Farmaceutisk författnings-

kunskap1 ...............

—

35

8

—

2

Läkemedelsseminarier1 ....

—

—

—

—

Farmaceutisk terminologi

1

och varukännedom1 .....

—

—

15

—

I

Summa 3 terminer

64

165

113

340

23

1 Undervisning i dessa delar meddelas parallellt med apotekspraktiken.

I fråga om receptarieutbildningens organisation anför kommittén bl. a.

Den högre utbildningen vid den farmaceutiska fakulteten kommer att bedrivas

under former, som är fullt analoga med de som förekommer vid universiteten.

Undervisning och studier på receptarielinjen har däremot ej på samma sätt

högskolemässig karaktär och synes därför med fördel kunna avgränsas från den

högre utbildningen. Detta skulle, enligt kommitténs mening, medföra vinster i

framför allt pedagogiskt avseende i form av effektiverad utbildning men även innebära

administrativa fördelar. Erfarenheten från nuvarande förhållande vid farmaceutiska

institutet, där ett intimt samarbete sker mellan receptarie- och

apotekarlinjen, understryker emellertid värdet av ett visst samgående mellan de

båda utbildningsvägarna.

Enligt kommitténs mening bör receptarieutbildningen utformas som en under

farmaceutiska fakulteten lydande men från denna organisatoriskt avgränsad

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Kungl. Maj:ts ''proposition nr Hl år 1965

enhet, receptarieinstitutet. Detta föreslås få en såväl personal- som lokalmässig

anknytning till farmaceutiska fakulteten. Den omedelbara ledningen av

institutet bör enligt förslaget utövas av ett lärarråd med en särskilt utsedd föreståndare

som ordförande. Föreståndarbefattningen — placerad i lönegrad B 1

— bör innehas av en av de lektorer som enligt kommittén skall finnas vid institutet.

3.I.2.5. Personalorganisation

Den snabba expansionen på läkemedelsområdet kräver enligt kommittén en

väsentlig upprustning av forsknings- och utbildningsresurserna på farmacins

område, inte minst beträffande personalorganisationen.

Kommittén föreslår att antalet professurer vid farmaceutiska fakulteten ökas

från fyra till nio genom omändring av laboraturerna i oorganisk och fysikalisk

kemi, analytisk farmaceutisk kemi och farmaceutisk mikrobiologi samt genom

nyinrättande av en professur i biokemi och en i toxikologi. Professuren i toxikologi

föreslås bli gemensam för den farmaceutiska och den medicinska fakulteten

i Uppsala, medan en i annat sammanhang föreslagen professur i mikrobiologi i

Uppsala enligt kommitténs mening åtminstone tills vidare bör kunna vara gemensam

för den matematisk-naturvetenskapliga fakulteten och den farmaceutiska

fakulteten.

Antalet laboraturer eller motsvarande reduceras enligt förslaget från sex till

ett. Denna reducering grundar sig på nämnda överförande av laboraturer till

motsvarande professurer samt ersättning av laboraturen i galenisk farmaci med

en forskningsingenjör i lönegrad A 27. Laboraturen i farmakognosi har kommittén

ansett inte längre vara motiverad.

Vidare föreslås med hänsyn till undervisningens behov inrättande av

sammanlagt åtta universitetslektor stjänster och två forskarassistenttjänster.

Enligt kommittén bör i social- och rättsfarmaci inrättas en speciell lärartjänst

med universitetslektors tjänsteställning. I betänkandet föreslås vidare en ökning

av antalet tjänster på assistent- och amanuensnivå — uttryckt i assistenttimmar

— ävensom inrättande av särskilda överassistenttjänster i lönegrad A 23, vars

innehavare skall ha skyldighet att på heltid ägna sig åt undervisning och då

främst laboratoriehandledning.

s. 165 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965 165

Den av kommittén föreslagna lärarorganisationen vid jarmaceutiska fakulteten

redovisas i följande tabell.

Institution el. avdelning

Prof.

(130 t)

Lab.

(130 t)

Lektor

(396 t)

Forsk.

ass.

(198 t)

Över ass.

Lektors-

tim.

Ass. tim.

Oorg. o. fysik, kemi ........

1

_

1

1

1

43

3 300

Analyt. farm. kemi ........

1

—

1

—

1

84

4 200

Organisk kemi .............

1

1

1

—

1

94

4 600

Biokemi ...................

1

—

1

—

—

34

3 000

Farmakognosi ..............

1

—

1

—

—

—

2 300

Galenisk farmaci ...........

1

I3

1

—

1

128

2 800

Farm. mikrobiologi .........

l1

—

1

—

—

2

2 200

Farmakologi ...............

1

—

1

—

—

82

2 100

Toxikologi .................

l1

—

—

1

—

.It—

1 000

Social- o. rättsfarm.........

—

—

1

—

—

164

1 000

Statistik ...................

—

—

—

—

—

80

—

Företagsekonomi ...........

—

—

—

—

—

50

—

Summa

9

2

9

2

4

761

26 500

1 Delad professur.

2 Forskningsingenjör i A 27.

Med hänsyn till behovet av en snabb upprustning av forskningsorganisationen

föreslår kommittén, att inledningsvis under de närmaste åren

inrättas dels fyra docenttjänster, varav två med företräde för de kemiska ämnena

och två med företräde för övriga ämnen, dels ock en forskardocentur. För

att förstärka forskarrekryteringen föreslår kommittén vidare att fyra forskarassistenttjänster

inrättas utöver de två, som föreslagits med hänsyn till undervisningsbehovet.

Därutöver föreslår farmaceututbildningskommittén att ytterligare

tre licentiand- samt två doktorandstipendier inrättas. Institutet disponerar

f. n. ett licentiand- och ett doktorandstipendium.

Kommitténs förslag till förstärkning av biträdespersonalen m. m. vid farmaceutiska

fakulteten framgår av följande tabell.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommitténs förslag till biträdespersonal m. m. vid farmaceutiska fakulteten

(Siffrorna inom parentes anger personalstaten 1 juli 1964)

Institution eller avdelning

Forskn.

ing.

A 19—23

Lab.ing.

högst

A 15

l:e lab.

ass.

A 13

Lab. ass.

All

Lab.

bitr.

högst

A 9

Inst.bitr.

högst

A 5

Kansli-

skriv.

A 11

Kont.

A 9

Kansli-

bitr.

A 7

Instr.

makare

A 11

Vaktm.

eller

Inst.

tekn.

A 7—A 9

Djur-

sköt.

A 7

Oorg. o. fysik, kemi .............

1

(1)

2

(1)

1

1 (0,5)

Analyt. farm. kemi ..............

1

O)

2

(1)

(0,5)

1

1 G )

Organisk kemi .................

1

1

(1)

1

(I )

1

1 G )

Kemiska avdelningarna gemen-

samt .........................

1

1

1

(1)

1 (1)

1 O )

Biokemi ........................

1

1

1

1

Farmakognosi ..................

1 O)

1

3

(3)

(1 )

1

(1)

1 G )

0,5

Galenisk farmaci ................

1

1

1

O)

1

1 (1 )

Farm. mikrobiologi ..............

1

1

(1)

1

1 (0,5)

0,5

Farmakologi ....................

0,5

1

(1)

2

(1)

1

1

0,5

Toxikologi ......................

0,5

1

1

1

1

0,5

Social- o. rättsfarmaci ...........

1

1

(1)

Gemensamt för icke kemiska avd.

1 (0)

1

(2 )

Summa personal

2 (0)

3 (0)

1 (1)

9

(1)

15

(8)

0 (2,5)

4 (0)

8 (1)

0 (2)

2 (1)

10 (8 )

2 (0)

166 Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

s. 167 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr Hl år 1965 167

Biblioteks- och kanslipersonalen vid farmaceutiska institutet har f. n. följande

sammansättning.

Tjänst

Lönegrad

Bibliotek

1 bibliotekarie .....................

Ae 23

1 förste biblioteksassistent (halvtid) ..

Ae 13

Ae 7

1 kanslibiträde .....................

Kansli

1 byrådirektör .....................

Ag 25

1 kontorsskrivare ...................

Ae 13

1 kansliskrivare ....................

Ae 11

1 förste expeditionsvakt .............

Ae 9

1 kanslibiträde .....................

Ae 7

1 kontorsbiträde ...................

Ae 5

Kommittén föreslår, att — i avvaktan på ställningstagande till frågan om farmaceututbildningens

lokalisering — en tjänst som förste biblioteksassistent i

lönegrad A 13 samt — för administrativa uppgifter — en tjänst som amanuens

i reglerad befordringsgång inrättas.

Kommitténs förslag till personalorganisation vid receptarieinstitutet framgår

av följande tabell.

Ämne

Univers.

lektor

Kurs-

ledare

Överass.

Ass.

A 17—21

Övnings- ass. tim.

Allmän kemi .......................

i

%

1

600

Läkemedelskemi ....................

i

y2

1

650

Galenisk farmaci ...................

i

1

650

Farmaceutisk mikrobiologi ..........

i

160

Farmakologi .......................

i

150

Farm. författningskunskap ..........

i

200

Farm. terminologi och varukännedom .

i

Summa

4

3

i

3

2 410

Kommittén föreslår vidare att vid institutet tillkommer följande biträdespersonal,

nämligen en kansliskrivare i All, en institutionstekniker i A 9 och ett

laboratoriebiträde i A 9. Vad beträffar övrig personal förutsätts institutet kunna

repliera på farmaceutiska fakulteten.

3.1.2.6. Lokaliseringsfrågor

Kommittén diskuterar ingående lokaliseringen av den farmaceutiska utbildnings-

och forskningsorganisationen. Enligt utredningsdirektiven skulle kommittén

beakta möjligheterna av ett samgående i fråga om såväl organisation som

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

lokaler mellan farmaceutiska institutet och statens farmacevtiska laboratorium

(SFL), vilket nu är förlagt i omedelbar anslutning till karolinska institutet

(Norrbackaområdet).

Kommittén förklarar sig vara övertygad om att det finns betydelsefulla beröringspunkter

mellan verksamheten vid SFL och vid farmaceutiska institutet.

Den har emellertid inte kunnat finna, att något sådant dubbelarbete pågår att

rationaliseringar kan göras genom ett närmare organisatoriskt samarbete mellan

de två enheterna. Något samgående mellan den farmaceutiska fakulteten och

laboratoriet är sålunda — enligt kommittén — f. n. ej erforderligt. Kommittén

erinrar vidare om att frågan om SFL:s framtida organisation är under utredning.

Kommittén har i samråd med byggnadsstyrelsen utrett frågan om institutets

framtida lokalisering. Härvid har fyra olika möjligheter undersökts närmare,

nämligen

a) en om- och nybyggnad inom kvarteret Vega vid Kungstensgatan i Stockholm,

där institutets lokaler nu är inrymda; alternativ »Vega»;

b) en utflyttning samt om- och utbyggnad vid Bergshamra i närheten av det

nya Frescati-universitetet; alternativ »Bergshamra»;

c) en utflyttning till Norrbackaområdet och nybyggnad därstädes i anslutning

till karolinska institutet; alternativ »Norrbacka», samt

d) en överflyttning av institutet till Uppsala och nybyggnad därstädes; alternativ

»Uppsala».

En detaljerad redogörelse för den gjorda utredningen lämnas i betänkandet

(s. 171—183). Sammanfattningsvis kan anföras, att kommittén funnit möjligheterna

att i Stockholm skapa markutrymmen för en farmaceutisk undervisnings-

och forskningsorganisation i närheten av befintliga eller planerade utbildnings-

och forskningsorganisationer i närbesläktade ämnen små. Kommittén har

därför redan på denna grund funnit, att ingetdera av alternativen »Vega»,

»Bergshamra» och »Norrbacka» torde kunna ge någon acceptabel lösning av

institutets lokalfråga. Alternativet »Uppsala» erbjuder däremot inga svårigheter

i fråga om tillgång på tomtmark.

Kommittén redovisar i lokaliseringsfrågan i huvudsak följande överväganden.

Beträffande möjligheterna att få till stånd ett samarbete mellan å ena sidan

institutet och dess lärarpersonal och å den andra de institutioner och vetenskapsmän,

som är verksamma på närliggande forskningsområden, konstaterar kommittén

de fördelar alternativ »Uppsala» har att erbjuda. Inom en radie på 1 500

meter kommer att finnas — förutom medicinsk-teoretiska institutioner — Akademiska

sjukhuset, vilket för närvarande är under stark expansion, naturvetenskapliga

institutioner, vissa tekniska institutioner samt på något längre avstånd

Ulleråkers sjukhus samt dess forskningslaboratorium. Motsvarande fördelar kan

enligt kommitténs mening inte erbjudas i Stockholm, då avstånden här blir

betydligt större — bortsett från alternativ »Norrbacka», som ger kontakt med

karolinska institutet, karolinska sjukhuset och statens farmaceutiska laboratorium.

Till de särskilda spörsmål som uppkommer vid en förflyttning av den farmaceutiska

fakulteten från Stockholm räknar kommittén bl. a. institutets kontakt

opaginerad Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj:ts ''proposition nr Hl år 1965

med centrala organ och institutioner för apoteksväsendet, det framtida samarbetet

mellan fakulteten och SFL, tillgången på deltidsanställda lärare och

vikarier, möjligheter för de studerande till praktiktjänstgöring, studiesociala

förutsättningar samt sist men inte minst frågan hur snabbt lokaler för fakulteten

kan stå färdiga.

Den samverkan med apotekarorganisationerna samt SFL, som även i framtiden

kommer att bli erforderlig, torde enligt kommitténs mening kunna vidmakthållas

även om den farmaceutiska högskoleorganisationen placeras i Uppsala.

Inom den undervisningsorganisation, som tidigare presenterats, kan ett visst

antal undervisningstimmar behöva täckas av deltidsanställda, arvoderade lärarkrafter.

Beträffande möjligheterna att i Uppsala rekrytera timarvoderade lärare

anför kommittén, att i staden f. n. finns sex apotek samt en större farmaceutisk

industri. Därtill kommer, att lärarkrafter kan hämtas från den medicinska och

den matematisk-naturvetenskapliga fakulteten. Vidare torde avståndet mellan

Uppsala och Stockholm inte avskräcka kvalificerade personer i Stockholm från

att tjänstgöra som lärare vid en farmaceutisk fakultet i Uppsala. Lärarproblemet

torde därför, menar kommittén, inte vara av den storleksordningen, att det utgör

något hinder för en placering av den farmaceutiska fakulteten i Uppsala.

En förläggning av farmaceutiska fakulteten till Uppsala torde enligt kommittén

inte medföra några olägenheter beträffande den praktiska utbildningen på

apotek. Studiemiljön och de studiesociala förutsättningarna — bl. a. vad gäller

studentbostäder — bör enligt kommitténs mening inte oväsentligt förbättras

genom nämnda placering av fakulteten.

Överflyttning av den farmaceutiska fakulteten till Uppsala skulle vidare —

framhåller kommittén — innebära, att man vid tillskapandet av nya lokaler

på Artillerifältet för undervisningen och forskningen i medicinsk-teoretiska och

farmaceutiska ämnen hade full frihet att anpassa de olika organisationerna med

hänsyn till de särskilda behov som ett sambruk mellan medicinen och farmacin

för med sig. Man vore därvid inte på samma sätt som t. ex. vid ett anordnande

av lokaler för farmaceutiska fakulteten i anslutning till karolinska institutet i

Stockholm beroende av en redan etablerad medicinsk organisation på platsen.

Även i fråga om tidsprogrammet för ett genomförande av förslaget synes —

enligt kommittén — Uppsala-alternativet ha fördelar framför de andra alternativen.

Kommittén har vid sina överväganden primärt prövat vilken lokalisering som

kan erbjuda de bästa möjligheterna att anknyta verksamheten till närliggande

forsknings- och utbildningsområden. Härvid har en lokalisering till Uppsala

framstått som klart överlägsen. I Uppsala föreligger — anför kommittén —

goda möjligheter att i omedelbar anslutning till planerade nybyggnader för

medicinsk och naturvetenskaplig fakultet anordna ändamålsenliga lokaler för

den farmaceutiska undervisningen och forskningen. Här skulle fördelen erhållas

av nära samverkan förutom med medicinska ämnen även med naturvetenskapliga

discipliner, t. ex. biokemi och mikrobiologi. Motsvarande möjligheter föreligger

inte vid någon annan av de aktuella lokaliseringarna. Då härtill kommer

att tillgången på tomtmark är förhållandevis god i Uppsala, har kommittén

beslutat förorda att den farmaceutiska fakulteten anknyts till Uppsala universitet.

Om en flyttning av SFL från dess nuvarande lokaler på Norrbacka-området

blir aktuell, bör cn förläggning till Uppsala även av laboratoriet övervägas.

S — liihang till riksdagens protokoll 196fi. 1 sand. Nr U4I

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Kungl. Maj:ts ''proposition nr Hl år 1965

3.1.2.7. Lokalbehov och kostnadsberäkningar

Kommittén betonar att vid integrering med medicinsk och naturvetenskaplig

fakultet i Uppsala icke obetydliga lokalvinster kommer att kunna göras genom

gemensamt utnyttjande av olika lokalutrymmen, i första hand inom de farmakologiska

och toxikologiska, biokemiska och mikrobiologiska institutionerna.

Kommittén har dock inte ansett det vara möjligt att nu ta ställning till denna

fråga utan har beräknat lokalbehovet med hänsyn till enbart den farmaceutiska

undervisningens och forskningens krav.

Kommitténs förslag till lokalprogram för farmaceutiska fakulteten resp. receptarieinstitutet

redovisas i följande sammanställning. (1 modulenhet = 15 m2).

Enheter

2

m

Farmaceutiska fakulteten

Undervisningsavdelning ............

404

6 060

Forskningsavdelning ..............

379

5 685

Djuravdelning ....................

54

810

Verkstadsavdelning ...............

18

270

Lokalbehov

855

12 825

Receptarieinstitutet

Undervisningslokaler ..............

95

1 425

Lokalbehov

95

1 425

Totalt lokalbehov

950

14 250

Anm. F. n. disponerar farmaceutiska institutet ca 4 500 m2.

Kommitténs kostnadsberäkningar för ett genomförande av det framlagda

förslaget sammanfattas i följande tablå.

Farmaceu- tiska fakul- teten

Receptarie-

institutet

Totalt

Investeringskostnader

Byggnadskostnader .......................... ..t —

28,4 milj

3,0 milj

31,4 milj

Utrustningskostnader ............................

10,0 milj

1,0 milj

11,0 milj

Summa kostnader

38,4 milj

4,0 milj

42,4 milj

Driftkostnader

Personalkostnader ...............................

3 514 000

460 000

3 974 000

Omkostnader ...................................

270 000

30 000

300 000

Materielkostnader ...............................

900 000

50 000

950 000

Apparatkostnader ...............................

—

—

—

Kostnader för fortbildningsverksamhet ............

50 000

50 000

Summa kostnader

4 734 000

540 000

5 274 000

s. 171 Kontrollera mot PDF

171

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 1-il år 1965

Som en jämförelse kan nämnas att motsvarande driftkostnader budgetåret

1965/66 vid farmaceutiska institutet utgör för personal 2 622 000 kr., för omkostnader

184 000 kr. samt för materiel 510 000 kr.

3.1.2.8. Tidsplan för förslagets genomförande

Enär kommitténs förslag förutsätter, att den farmaceutiska utbildningsorganisationen

flyttas från Stockholm till Uppsala, blir enligt kommittén tidsplanen

för dess genomförande främst beroende av hur snabbt redovisade lokalbehov

kan tillgodoses genom nybyggnader på Artillerifältet.

Den i betänkandet redovisade tidsplanen för förslagets successiva genomförande

har som förutsättning haft att statsmakterna redan våren 1965 skulle

bifalla de föreslagna åtgärderna. Möjlighet skulle därvid ha uppstått att disponera

vissa lokaler i Uppsala för farmaceutisk utbildning och forskning redan

hösten 1968. En fullständig utbyggnad av den farmaceutiska fakulteten och

receptarieinstitutet har med nämnda förutsättning beräknats i allt väsentligt

kunna vara genomförd under läsåret 1970/71.

Kommittén föreslår att vissa förstärkningar på forskningssidan omgående vidtas.

En successiv utbyggnad av personalorganisationen bör enligt kommittén

äga rum fram till fakultetens fullständiga utbyggnad år 1970. Förslaget till tidsplan

redovisas i följande tabell. De angivna lönegraderna hänför sig till 1965 års

löneläge.

Befattning

Antal nyinrättade tjänster

1965/66

1966/67

1967/68

1968/69

1969/70

Professor B 3 ......................

2

1

2

Förste forskningsingenjör A 27 .......

1

Forskardocent A 27 .................

1

Universitetslektor A 27 ..............

8

5

E. o. docent A 25 ...................

2

1

1

Forskarassistent A 23 ...............

2

2

1

1

Överassistent A 23 ..................

5

Licentiandstipendium ...............

2

1

Doktorandstipendium ...............

1

1

Forskningsingenjör A 19—23 .........

1

1

Laboratorieingenjör högst A 15 .......

1

1

1

Laboratorieassistent A12 ............

2

1

2

Laboratorieassistent högst A 10 ......

2

1

1

1

3

Kansliskrivare All .................

2

2

1

Kontorist A 9 ......................

2

2

2

1

Instrumentmakare A12 .............

1

Institutionstekniker A 10 ............

1

1

2

Djurvårdare högst A 9 ..............

1

1

Fr. o. m. höstterminen 1968, då enligt de i betänkandet redovisade beräkningarna

de första lokalerna — kemilokaler — för farmaceutisk undervisning och

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

forskning i Uppsala skulle kunna tas i bruk bör enligt kommittén intagningskapaciteten

till den kvalificerade farmaceututbildningen ökas från 40 till 60

studerande per termin. Undervisningen under läsåren 1968/69 och 1969/70 förutsätts

av kommittén bedriven i såväl Uppsala som Stockholm. Fr. o. m. läsåret

1970/71 bör enligt kommittén hela den farmaceutiska utbildnings- och forskningsorganisationen

vara överflyttad till Uppsala.

Receptarieutbildning enligt den nya studieplanen bör — framhåller kommittén

— påbörjas hösten 1968 i Stockholm. Höstterminen 1970 överflyttas enligt kommittén

utbildningen till Uppsala.

3.2. Remissyttrandena

Farmaceututbildningskommitténs förslag till omorganisation av den farmaceutiska

utbildningen och till förstärkning av forskningsresurserna på farmacins

område har vid remissbehandlingen genomgående fått ett positivt mottagande.

Särskilt välkomnas förslagen om ökade differentieringsmöjligheter i studiegången

samt om integration med medicinsk och naturvetenskaplig utbildning och forskning.

Bland vissa remissinstanser råder avvikande uppfattningar, främst rörande

den medicinska linjens utformning, receptarieutbildningens organisation samt

lokaliseringsfrågorna.

3.2.1. Behovet av farmaceutisk! utbildad arbetskraft

Den av kommittén föreslagna höjningen av intagningskapaciteten till den

kvalificerade farmaceututbildningen från 80 till 120 studerande

per år tillstyrks av bl. a. universitetskanslersämbetet, farmaceutiska fakulteten,

medicinalstyrelsen, Sveriges farmacevtförbund, Kemikontoret och SACO.

SFS anser, att utbildningsresurserna bör dimensioneras för ett större antal studerande

än vad kommittén förordat. Medicinalstyrelsen erinrar om de s. k. utvecklingsländernas

behov av läkemedelskontrollanter. Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller,

att kommittén genom införandet av en ny faktor, den medicinska linjen,

gjort tidigare prognoser inaktuella. Styrelsen har för sin del intet att invända

mot att utbildningen dimensioneras för 120 studerande per år men förutsätter

samtidigt att arbetsmarknadsutvecklingen på detta område fortlöpande bevakas.

Nödvändigheten av en dylik uppföljning understryks även av statskontoret,

universitetskanslersämbetet, Sveriges farmacevtförbund, Läkemedelsindustriföreningen

och Svenska läkaresällskapet, vilka betonar svårigheterna att på det

aktuella området åstadkomma tillförlitliga prognoser.

Beträffande intagningen till receptarieutbildningen föreslås i flera

yttranden, bl. a. från universitetskanslersämbetet, farmaceutiska fakidteten och

s. 173 Kontrollera mot PDF

173

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

Apotekarsocieteten, en ökning — utöver vad kommittén föreslagit — till 240 studerande

årligen, dvs. det antal som enligt statsmakternas redan fattade beslut

skall tas in fr. o. m. år 1966. — TCO beklagar att vid kommitténs ställningstagande

till receptarieutbildningen inte beaktats existensen av apotekstekniker,

en kategori som under senare år kommit att överta allt fler av receptariernas

mindre speciella arbetsuppgifter. Organisationen anser prognoser av det samlade

behovet av såväl receptarier som apotekstekniker påkallade men finner

den nuvarande intagningen av 180 studerande kunna bibehållas tills vidare.

3.2.2. Omorganisationen av den kvalificerade farmaceututbildningen

Kommitténs förslag till ny utbildningsorganisation har rönt allmän anslutning

bland remissinstanserna. Apotekarsocieteten framhåller, att de föreslagna utbildningsvägarna

och studieplanerna synes medge den flexibilitet i utbildningen,

som är en förutsättning för att kvalificerade specialister skall kunna utbildas

för den farmaceutiska arbetsmarknadens skiftande behov. Tanken att skilda

delar av den farmaceutiska utbildningen skall kunna användas som byggstenar

i andra utbildningar och examina än farmaceutiska finner societeten särskilt värdefull.

Universitetskanslersämbetet finner i likhet med ett stort antal andra

remissinstanser det vara av utomordentligt värde att en nära samverkan etableras

mellan farmaceutiska, medicinska och naturvetenskapliga utbildningsoch

forskningsorganisationer.

I vad avser grundutbildningen och den farmaceutiska linj

e n har kommitténs förslag i sina huvuddrag tillstyrkts av remissinstanserna.

På vissa punkter föreslås dock ändringar. Beträffande ämnesområden m. m.

framhålls sålunda i flera yttranden bl. a. från universitetshåll, att de kemiska

ämnena beretts alltför stort utrymme på bekostnad av de medicinsk-biologiska.

Sveriges jarmacevtförburul framhåller, att vad apoteksväsendet beträffar utvecklingen

under de senaste åren klart visat, att behovet av avancerade kunskaper

i kemiska ämnen minskar i förhållande till behovet av farmakologiska

kunskaper. Förbundet anser, att en viss omfördelning mellan de olika ämnena

bör företas, dock utan att det av kommittén angivna målet för utbildningen

rubbas. Liknande synpunkter anförs av bl. a. statens farmacevtiska laboratorium,

Apotekarsocieteten och SACO.

Universitetskanslersämbetet anser det vara mycket värdefullt för de personer

som skall ägna sig åt framtida verksamhet inom bl. a. läkemedelsområdet att ha

en så bred kemisk kunskapsbas som föreslagits av kommittén. De studerande,

som anser sig behöva fördjupade kunskaper i biologiska ämnen, kan — framhåller

ämbetet — antingen välja den medicinska linjen eller studera dylika

ämnen under den åttonde terminen på farmaceutiska linjen.

Medicinalstyrelsen understryker, att en förutsättning för de önskvärda nära

kontakterna mellan de farmaceutiska och medicinska fakulteterna är, att den

s. 174 Kontrollera mot PDF

174 Kungl. Maj:ls proposition nr Hl år 1965

farmaceutiska fakulteten får den starkt kemiska inriktning som kommittén

avsett.

Farmaceutiska fakulteten föreslår ändrade ämnesbeteckningar på vissa ämnen

för att markera dessas speciellt farmaceutiska profil. Universitetskansler sämbetet

anser det inte lämpligt att alltför snävt avgränsa närliggande ämnen från varandra.

Det bör vara möjligt att genom andra åtgärder markera en farmaceutisk

profil, framhåller ämbetet, som tillstyrker kommitténs förslag till ämnesbeteckningar.

Sveriges farmacevtförbund finner vissa ämnesbenämningar inkonsekventa.

Ett stort antal remissinstanser, bl. a. universitetskansler sämbetet, 1963 års forskarutredning

och Sveriges farmacevtförbund, anser kommitténs förslag om specialiserade

studier i valfritt ämne under den avslutande åttonde terminen synnerligen

värdefullt. Statens farmacevtiska laboratorium ställer sig emellertid

avvaktande till frågan om hur den åttonde terminen skall utnyttjas av dem

som inte har intresse eller fallenhet för mera djupgående studier. I yttrandet

ifrågasätts om inte denna termin alternativt skulle kunna användas som extra

inläsningstid.

Den av kommittén föreslagna omfattningen av undervisningen i företagsekonomi

anser Sveriges farmacevtförbund vara helt otillräcklig. Förbundet erinrar

om att läkemedelsspecialisten såväl på apotek och sjukhus som inom industri

kommer att få ta ställning till ekonomiska frågor samt ha ansvar för betydande

ekonomiska värden liksom för underställd personal. Kunskaper i ekonomi,

företagsledning och administration är därför enligt förbundets mening nödvändiga.

Förbundet finner, att ämnet social- och rättsfarmaci bör utökas kraftigt

och ges en ekonomisk och administrativ inriktning samt företrädas av professor.

Även Apotekarsocieteten, Kemikontoret, Föreningen Sveriges droghandlare,

TCO och SACO anser utbildningsbehovet på det ekonomiskt-administrativa

området otillräckligt tillgodosett. Universitetskansler sämbetet som finner det

omöjligt att f. n. genomföra en i och för sig önskvärd utvidgning av utbildningen

i företagsekonomi — understryker vikten av att undervisning i ekonomi och

administration anordnas inom ramen för den föreslagna fortbildningsvcrksamlieten.

Frågan om studietidens längd berörs i flera yttranden. Statskontoret och universitetskanslersämbetet

framhåller nödvändigheten av att studietidsförhållandena

noggrant övervakas. Om studietidsförsenande faktorer upptäcks bör —

hävdar kanslersämbetet — dessa omedelbart elimineras och åtgärder vidtas för

att studierna skall kunna genomföras inom den angivna tidsramen. Kanslersämbetet

föreslår vidare, att särskilda anslag ställs till förfogande för studiekurativ

verksamhet. Apotekarsocieteten finner — i likhet med bl. a. medicinska fakulteten

vid karolinska institutet och SACO — kursinnehållet mycket omfattande

i förhållande till den beräknade studietiden. Societeten anser, att den bästa lösningen

skulle vara en förlängning med en termin av studietiden till farmacie

magisterexamen i vart fall på den farmaceutiska linjen. Härigenom skulle enligt

s. 175 Kontrollera mot PDF

175

Kungl. Maj.ts ''proposition nr Hl år 1965

societeten kunna uppnås ett grundligare inhämtande av de biologisk-medicinska

delarna av lärostoffet och skapas utrymme för något ökad undervisning i farmakognosi,

galenisk farmaci samt ekonomi och administration. Vid en dylik förlängning

bör enligt societetens mening undervisningen i biokemi överflyttas från

grundutbildningen till studierna efter farmacie kandidatexamen.

I anslutning härtill kommer Apotekarsocieteten in pa fragan om praktiktjänstgöringen

och anför därvid bl. a.

Apotekarsocieteten har övervägt att föreslå att den praktiska apotekstjänstgöringen

helt bryts ut ur kursplanen för farmacie magisterexamen på den farmaceutiska

linjen. Möjligheter skulle då erbjudas att i utbildningen för denna examen

— utan förlängning av studietiden — inlägga vissa utbildningsmoment, som

enligt vad societeten anser saknas i den föreslagna studieplanen. Apotekspraktik

skulle vid en sådan ordning fullgöras endast av den, som efter farmacie magisterexamen

tänker ägna sig åt tjänst på apotek. Under alla förhallanden bör en

sådan postskolär förläggning av apoteksutbildningen allvarligt övervägas, därest

societetens förslag om en nionde termin ej kan realiseras.

Kommitténs förslag rörande den praktiska utbildningen, innebärande en väsentlig

tidsmässig nedskärning jämfört med nuvarande förhallanden, tillstyrks

i övrigt genomgående i remissyttrandena. Sveriges farmacevtförbund föreslår,

att för den praktiska utbildningen skall utnyttjas särskilda demonstrationsapotek

— dels större apotek med allsidiga funktioner, dels filialapotek, dels sjukhusapotek.

Enligt förbundets åsikt bör varje studerande deltaga i studium av samtliga

dessa tre apotekstyper.

Statens farmacevtiska laboratorium finner det tveksamt om tillräckligt effektiv

utbildning kan lämnas vid anlitande av apotek enbart inom Stockholms- och

Uppsala-områdena. Universitetskanslersämbetet förklarar sig vara medvetet

om att tillgången på praktikplatser inom nyssnämnda områden är begränsad

men anser, att åtgärder kan vidtas för att bemästra dessa svårigheter. Kemilcontoret

menar, att de studerande som avser att ägna sig åt andra sektorer av

läkemedelsförsörjningen än apoteksväsendet borde kunna beredas en på framtida

arbetsuppgifter speciellt inriktad praktik, i första hand inom läkemedelsindustrin.

Detta önskemål är enligt Kemikontoret desto mer angeläget som brist på

praktikplatser vid apotek eljest kan komma att utgöra en icke önskvärd spärr

för tillträde till den farmaceutiska linjen. Statens farmacevtiska laboratorium

finner i fråga om förläggningen av den praktiska utbildningen apotek vara att

föredra framför industri, eftersom apoteksväsendet erbjuder förhållandevis små

arbetsplatser och samtidigt lämnar möjligheter att allsidigt belysa läkemedelsområdet.

I vissa yttranden, bl. a. från Sveriges farmacevtförbund, förordas — med hänsyn

till säkerhetskraven vid expeditionsarbetet — viss assistenttjänstgöring på

apotek efter avlagd examen för erhållande av legitimation som apotekare.

Den av kommittén föreslagna medicinska linjen finner det stora flertalet

remissinstanser sig kunna i princip tillstyrka. Sveriges farmacevtförbund

s. 176 Kontrollera mot PDF

176 Kungl. Maj.ts proposition nr 141 dr 1965

konstaterar, att förslaget innebär en anpassning till utvecklingen inom gränsområdena

mellan farmaci, medicin och naturvetenskap. Den bör enligt förbundet

ge en bättre tillrättalagd och rationellare utbildning än tidigare diskuterade

förslag. I åtskilliga yttranden framhålls emellertid att förslaget är alltför löst

skisserat för att definitiv ställning nu skall kunna tas. Universitetskanslersämbetet

anser sålunda, att den aktuella utbildningsfrågan bör prövas på nytt, när

förslag om införande av en ny medicinsk utbildningslinje framlagts av utredningen

rörande vissa medicinska utbildningsfrågor m. m. SACO beklagar, att kommitténs

förslag inte är så utförligt att det kan läggas till grund för ett definitivt

beslut. Organisationen finner det önskvärt, att en bearbetning snabbt kommer

till stånd. Svenska läkaresällskapet anser den nya utbildningsvägen behöva penetreras

ytterligare, helst av expertis med erfarenhet av undervisning i olika medicinska

ämnen. En dylik överarbetning föreslås även av medicinska och odontologiska

fakulteterna i Lund, vilka framhåller att i samband därmed kan komma

att framföras önskemål om ändringar av studieplanen också på den farmaceutiska

linjen. Enligt fakulteternas mening bör det definitiva ställningstagandet

till studieschemat för sistnämnda linje därför anstå. iMedicinska fakulteten i

Göteborg påpekar, att det vid utarbetandet av studieplan för den medicinska

linjen kan framkomma synpunkter, som motiverar en omarbetning av förslaget

med avseende på såväl grundutbildningen som den farmaceutiska linjen.

Kemikontoret framhåller, att ett genomförande av kommitténs förslag ingalunda

gör den kombinerade naturvetenskaplig-medicinska utbildningsvägen överflödig.

Redan inom läkemedelsindustrin är enligt Kemikontoret utbildningsbehoven

sa varierande att de inte täcks genom den föreslagna farmaceutisk-medicinska

utbildningen. Denna är än mindre ägnad att täcka utbildningsbehovet inom

livsmedelsindustrin och den kemisk-tekniska industrin. Liknande synpunkter

anförs av bl. a. TCO.

Utredningen rörande vissa medicinska utbildningsfrågor m.m. anför i huvudsak.

I farmaceututbildningskommitténs betänkande redogörs för bl. a. läkemedelsindustrins

stora behov av arbetskraft med blandad farmaceutisk och medicinsk

utbildning. Då de framtida arbetsgivarna ej haft tillfälle att yttra sig över mer

preciserade studieplaner för denna utbildning, avser utredningen att inom kort

till berörda parter utsända för yttrande ett detaljerat förslag till utbildningsorganisation

och studieplaner. Detta förslag har utarbetats i samråd med respektive

ämnesföreträdare vid medicinska fakulteten i Uppsala. Det detaljerade förslaget

visar stor överensstämmelse med det av farmaceututbildningskommittén

framlagda förslaget. Utredningen räknar med att i yttrandena erhålla berörda

parters ståndpunktstaganden till innehållet i och organisationen av den blandade

medicinska och farmaceutiska utbildningen. Dessutom torde genom yttrandena

en klarare bild kunna skapas beträffande arbetsmarknadens behov av

arbetskraft med nämnda utbildning.

Utredningen framhåller, att den avser att under hösten 1965 framlägga ett

definitivt förslag rörande den aktuella utbildningen.

s. 177 Kontrollera mot PDF

177

Kungl. Maj:ts ''proposition nr Hl år 1965

Läkemedelsindustri]öreningen hälsar förslaget om den medicinska linjen med

stor tillfredsställelse. Enligt föreningens uppfattning kommer farmacie magistrar

på medicinsk linje att i betydande utsträckning motsvara de personer som i

tidigare prognoser förutsatts ha medicinsk-filosofisk utbildning. Föreningen framhåller

i likhet med bl. a. arbetsmarknadsstyrelsen, medicinska fakulteten i Uppsala

samt statens farmacevtiska laboratorium, att den medicinska linjen bör stå

öppen även för studerande med lämplig utbildning från naturvetenskaplig fakultet.

Enligt arbetsmarknadsstyrelsen bör man överväga att decentralisera utbildningen

på medicinsk linje till olika medicinska fakulteter.

Industrins personalbehov på det aktuella området är, framhåller Läkemedelsindustriföreningen,

så varierande att det inte kan täckas av enbart farmacie magistrar

från den medicinska linjen. Även den farmaceutiska linjen kommer att

ge en utbildning som enligt föreningen förefaller i vissa stycken vara idealisk

för industrins behov. Även om förslaget om inrättande av den medicinska utbildningslinjen

tillkommit för att tillfredsställa industrins behov, synes det enligt

föreningen sannolikt att industrin kommer att få en lika mångsidig användning

av personal som utbildats vid den farmaceutiska linjen.

Beträffande tillströmningen av studerande till den medicinska linjen samt om

möjligheterna för farmacie magistrar från denna linje att erhålla apotekarlegitimation

anför föreningen bl. a.

Det har uttryckts vissa farhågor, att endast ett begränsat antal farmacie kandidater

skulle våga välja den medicinska linjen, eftersom farmacie magisterexamen

på denna linje inte skulle berättiga till legitimation som apotekare. Om

större delen av dem som studerar vid farmaceutisk fakultet måste räkna med

att den mest sannolika sysselsättningen blir apotekstjänstgöring i någon form,

föreligger uppenbar risk att endast en mindre del av de farmacie kandidaterna

kommer att välja den medicinska linjen. Därigenom kan syftet med denna linje

förfelas. Läkemedelsindustriföreningen är därför av den uppfattningen att sådana

bestämmelser måste införas, att — i det fall en farmacie magister utbildad på

den medicinska linjen tjänstgör på sjukhusapotek — vederbörande skall behöva

tentera i endast social- och rättsfarmaci för att vinna legitimation som apotekare.

En smidig lösning av problemet med legitimation åt dem som gått medicinsk

linje måste således åstadkommas. En lösning innebärande att de som valt medicinsk

linje måste fullgöra en nionde termin — i princip identisk med sjunde terminen

på farmaceutisk linje — är inte acceptabel.

Kommitténs förslag om täta kunskapskontroller och om t e n t amensspärrar

anses av bl. a. farmaceutiska faJculteten vara synnerligen betydelsefulla

med hänsyn till tidigare negativa erfarenheter beträffande möjligheterna

att genomföra studierna inom beräknad tid. Flera remissinstanser, bl. a.

universitetskanslcrsämbetet, Apotekarsocieteten, Sveriges farmacevtförbund och

SACO, menar, att det av kommittén föreslagna spärrsystemet är alltför rigoröst

utformat. Det bör — framhåller Sveriges farmacevtförbund och SACO — ankomma

på vederbörande utbildningsnämnd att fastställa kraven för tillträde till

8* — Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 saml. Nr 11^1

s. 178 Kontrollera mot PDF

178 Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

undervisningen i de olika ämnena. SFS avvisar helt förslaget om tentamensspärrar.

Den av kommittén föreslagna fortbildningsverksamheten tillstyrks

genomgående i remissyttrandena liksom även förslagen rörande förstärkning

av forskarutbildningen. Remissinstansernas inställning till de

föreslagna personalförstärkningarna för forskningens behov kommer att redovisas

i det följande. Kommitténs förslag att licentiatstudierna bör omfatta endast

ett läroämne och att det s.k. biämnet bör utgå tillstyrks av bl. a. universitetskansler

sämbetet, som vidare anför viss tveksamhet inför förslaget att i vissa fall

farmacie kandidatexamen skall kunna utgöra underlag för licentiatutbildning.

Kanslersämbetet finner emellertid inte anledning att nu ta definitiv ställning

till detaljer i förslaget om licentiatutbildningen, eftersom 1963 års forskarutredning

f. n. prövar denna fråga. TCO finner kommitténs förslag att farmaceuter

i speciella fall skall kunna genomgå licentiatutbildning vid matematisk-naturvetenskaplig

eller medicinsk fakultet onödigt restriktivt formulerat. Principen

bör enligt TCO vara att licentiatstudier skall bedrivas vid den fakultet som är

lämpligast.

3.2.3. Omorganisationen av receptarieutbildningen

Inför förslaget att receptarieutbildningen skall avgränsas från den kvalificerade

farmaceututbildningen och förläggas till ett särskilt receptarieinstitut

har vid remissbehandlingen skilda meningar kommit till uttryck. Ett flertal

instanser, däribland statskontoret, universitetskanslersämbetet, farmaceutiska

fakulteten, arbetsmarknadsstyrelsen, medicinalstyrelsen, statens farmacevtiska

laboratorium och Apotekarsocieteten, tillstyrker förslaget.

Sveriges farmacevtförbund avstyrker däremot en dylik avgränsning och förordar,

att receptarieutbildningen inordnas i den farmaceutiska fakulteten. Samma

ståndpunkt intar SACO, som framhåller att man genom inrättande av ett fristående

institut reducerar möjligheterna att få till stånd den personella och

lokalmässiga anknytning mellan de två utbildningsvägarna, som kommittén förordar.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Stockholm befarar, att inrättandet

av ett särskilt institut skulle medföra betydande nackdelar i vad avser

rekryteringen av lärare för receptarieundervisningen.

TCO framhåller, att receptarieutbildningen är att hänföra till gruppen ickeakademisk

postgymnasial utbildning, beträffande vilken f. n. råder stor osäkerhet

i fråga om utbildningsformer och organisation. Fristående institut för varje utbildningsväg

kan enligt TCO inte vara en rationell lösning, eftersom den skulle

allvarligt försvåra en samordning av närbesläktade utbildningsvägar. TCO anser

sig emellertid inte kunna ta definitiv ställning till receptarieutbildningens organisation,

innan yrkesutbildningsberedningen — som har i uppdrag att framlägga

förslag till organisation av utbildning även på postgymnasial nivå — redovisat

sina förslag. Organisationen finner det lämpligt, att utbildningen av receptarier

s. 179 Kontrollera mot PDF

179

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

tills vidare anordnas på samma sätt som utbildningen av laboratorieassistenter,

dvs. inom yrkesutbildningsorganisationens ram. På längre sikt kan det enligt

TCO vara ändamålsenligt att på något sätt sammanföra utbildningarna för receptarier,

apotekstekniker, laboratorieassistenter m. fl. grupper inom en successivt

differentierad utbildningsorganisation som bygger på fackskola eller eventuellt

på en lämplig grundläggande utbildning inom den framtida yrkesskolan.

Även yrkesutbildningsberedningen finner den av kommittén föreslagna receptarieutbildningen

i hög grad påminna om utbildningen av laboratorieassistenter

och vissa andra assistentgrupper. Beredningen anser, att receptarieutbildningen

bör anordnas inom yrkesskolorganisationen och att laborantskola skall vara

grundutbildning för blivande reccptarier. Ett gemensamt naturvetenskapligt

ämnesblock samt olika tillvalsmöjligheter blir en naturlig grundutbildning för

såväl receptarier som vissa medicinsk-tekniska assistenter, framhåller beredningen.

Efter det första året kan utbildningen uppdelas på olika linjer, varav

receptarielinjen blir en. Den specifika yrkesutbildningen bör enligt beredningen

kunna organiseras mellan skola, vederbörliga institutioner och apotek.

Apotekarsocieteten anser det inte vara möjligt att inskränka den totala studietiden

så kraftigt som kommittén föreslagit utan förordar, att de teoretiska studierna

för receptarieexamen förlängs med en termin. Härigenom skulle det bli

möjligt att dels utöka undervisningen i vissa ämnen, dels placera undervisningen

i social- och rättsfarmaci före den praktiska apotekstjänstgöringen. Det sistnämnda

skulle medföra, att den praktiska tjänstgöringen blev mindre splittrad

och att den kunde förläggas till apotek även utanför Stockholms- och Uppsalaområdena.

Sveriges jarmacevtjörbund och SACO föreslår, att den av kommittén

framlagda kursplanen för tredje terminens utbildning ändras så att apotekspraktiken

ersätts med en av vederbörande institution ledd praktikundervisning, kombinerad

med en betydande utvidgning av undervisningen i vissa teoretiska ämnen

såsom läkemedelskemi, farmakologi, galenisk farmaci och administration. Av

den som avlagt receptarieexamen bör — enligt de båda organisationerna — för

erhållande av legitimation som receptarie fordras sex månaders assistenttjänstgöring

vid apotek.

Universitetskanslersämbetet och jarmaceutiska fakulteten ställer sig tveksamma

beträffande kommitténs förslag om spärrar före tillträde till varje nytt

ämne och förordar en inskränkning av spärrsystemet.

I kommittébetänkandet förutsätts att receptarieutbildningen liksom hittills

skall bygga på studentexamen. Universitetskanslersämbetet anser, att man bör

pröva möjligheterna att framdeles låta även studerande med genomgången fackskola

följa sagda utbildning. Arbetsmarknadsstyrelsen och yrkesutbildningsberedningen

ställer sig likaså tveksamma till kraven på avlagd studentexamen.

I fråga om praktiktjänstgöringen under receptarieutbildningen framhåller

Apotekarsocieteten, att densamma skulle kunna utnyttjas bättre om den förlädes

till ett antal fasta utbildningsapotek, helst inom Stockholms-, Uppsala-,.

Göteborgs- och Malmö/Lund-områdena.

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Kungl. Maj:ts ''proposition nr Hl år 1965

3.2.4. Personalorganisationen

Kommitténs förslag till personalorganisation vid farmaceutiska fakulteten

och receptarieinstitutet tillstyrks i allt väsentligt av remissinstanserna, däribland

universitetskanslers ämbetet. På vissa punkter framförs dock erinringar.

Statskontoret framhåller sålunda, att — såvitt av betänkandet framgår —

någon närmare undersökning icke verkställts rörande de möjligheter som kan

föreligga för ett gemensamt omhänderhavande i större eller mindre utsträckning

av utbildningen inom berörda ämnesområden mellan den farmaceutiska fakulteten

å ena sidan samt de medicinska och matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna

å den andra. Enligt statskontorets mening bör en dylik samordning vara

förtjänt att närmare övervägas. Statskontoret erinrar i detta sammanhang om

integrationen mellan medicinen och odontologin på det prekliniska området

(prop. 1965: 1 bil. 10 s. 435).

Förslagen om inrättande av nya professurer i ett flertal ämnen tillstyrks genomgående

av remissinstanserna. Universitetskansler sämbetet framhåller, att

professuren i toxikologi synes angelägen med hänsyn till ämnets centrala betydelse

inom såväl farmacin som medicinen. Ämbetet finner det lämpligt att —

på sätt kommittén föreslagit — professuren blir gemensam för de farmaceutiska

och medicinska fakulteterna. Med hänsyn till att ämnet biokemi har fått starkt

ökad betydelse då det gäller att klarlägga grundvalarna för en rationell läkemedelsbehandling,

finner kanslersämbetet det rimligt, att för undervisningen

och forskningen i ämnet vid farmaceutiska fakulteten inrättas en professur.

Vad gäller den av kommittén föreslagna professuren i mikrobiologi, gemensam

för den farmaceutiska och den matematisk-naturvetenskapliga fakulteten,

framhåller farmaceutiska fakulteten och Sveriges farmacevtförbund, att densamma

— med hänsyn till den farmaceutiska mikrobiologins allt större betydelse

från såväl forsknings- som utbildningssynpunkt — bör inrättas som en odelad

professur tillhörande farmaceutiska fakulteten. Matematisk-naturvetenskapliga

fakulteten i Uppsala föreslår, att den sedan många år begärda professuren i allmän

mikrobiologi inrättas utan avvaktan på farmaceutiska institutets flyttning.

Universitetskanslersämbetet finner problemen rörande den aktuella professuren

böra prövas av den nyligen inom ämbetet tillsatta biologiutredningen. Farmaceutiska

fakulteten förordar, att tre av de i betänkandet föreslagna professurerna

ges en något annorlunda benämning än vad kommittén föreslagit. Mikrobiologiprofessuren

bör sålunda ha ämnesbenämningen farmaceutisk mikrobiologi, och

av kemiprofessurerna bör en vara inrättad i fysikalisk farmaci och oorganisk

kemi och en annan i organisk kemi med läkemedelskcmi.

Kommitténs förslag att den befintliga laboraturen i farmakognosi skall indragas

avstyrks i ett flertal yttranden, där krav ställs på bibehållande av laboraturen

jämsides med den befintliga professuren. Dylika synpunkter anförs av bl. a.

matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Stockholm, Apotekarsocieteten och

Sveriges farmacevtförbund. Farmaceutiska fakulteten uttalar i denna fråga bl. a.

s. 181 Kontrollera mot PDF

181

Kungl. Maj:ts -proposition nr Hl år 1965

Laboraturen i farmakognosi bör enligt fakulteten behållas med hänsyn till att

forskningen inom ämnet omfattar flera från varandra starkt skilda delar. Farmakognostiska

institutionen är den enda i sitt slag i Sverige. Genom det föreslagna

slopandet av lektoratet i botanik kommer institutionen att berövas forskningsresurser

inom den botaniska delen av ämnet. Det är enligt fakultetens mening

väsentligt, att forskningsresurserna i ämnet inte ytterligare minskas genom indragning

av laboraturen. Även den högre undervisningen och forskarhandledningen

skulle väsentligt försvåras genom en sådan åtgärd. Då forskningsverksamheten

vid institutionen f. n. är mycket livlig, skulle det enligt fakultetens mening

vara synnerligen beklagligt, om denna skulle hämmas genom en indragning av

laboraturen.

Universitetskanslersämbetet tillstyrker däremot kommitténs förslag om indragning

av laboraturen i farmakognosi och erinrar i sammanhanget om att ämbetet

tillstyrker förslaget om inrättande av ett universitetslektorat i ämnet.

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Uppsala finner det — med hänsyn

till behovet att utforska läkemedlens verkningsmekanismer på cellnivå —

angeläget att en professur inrättas i farmakologisk cellfysiologi. Vidare föreslår

matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Göteborg inrättande av laboraturer

i farmaceutisk biologi resp. drogväxternas morfologi och systematik.

I fråga om förslaget till personalorganisation för ämnet galenisk farmaci framhåller

farmaceutiska fakulteten, att laboratorstjänsten måste bibehållas och i

angelägenhetsgrad placeras före tjänsten som förste forskningsingenjör, speciellt

med hänsyn till att galenisk farmaci utgör det för den farmaceutiska utbildningen

mest specifika ämnet och att detta ämne spänner över ett vidsträckt och

starkt differentierat område. För ett bibehållande av laboraturen uttalar sig

även Apotekarsocieteten, Sveriges farmacevtförbund samt Läkemedelsindustriföreningen.

Universitetskanslersämbetet förklarar sig kunna övergångsvis acceptera

farmaceutiska fakultetens förslag om bibehållande av laboraturen i stället

för inrättande av tjänsten som förste forskningsingenjör.

Till det av kommittén framlagda förslaget om särskilda överassistenttjänster

är flertalet av de remissinstanser som berör frågan obenägna att nu ta ställning.

Universitetskanslersämbetet, 1963 års fors karutredning, Sveriges farmacevtförbund

och SFS hänvisar till att frågan om inrättande av en ny typ av undervisningstjänster

skall prövas av den nyligen genom universitetskanslersämbetet

tillsatta s. k. automatikutredningen i samråd med 1963 års forskarutredning.

Resultatet av detta utredningsarbete bör enligt nämnda instansers mening avvaktas,

innan ståndpunkt tas till farmaceututbildningskommitténs ifrågavarande

förslag. SACO avstyrker emellertid redan nu tanken på inrättande av överassistenttjänster

vid farmaceutiska fakulteten.

Kommitténs förslag om personella förstärkningar för forskningens behov tillstyrks

genomgående i remissyttrandena. Statens medicinska forskningsråd anser

ytterligare forskningstjänster erforderliga utöver dom kommittén föreslagit. 1963

års forskarutredning framhåller, att problemen rörande forskarrekryteringen

ännu inte slutgiltigt diskuterats inom forskarutredningen. Beslut i såväl dessa

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

frågor som övriga i kommittébetänkandet berörda principiella forskningsfrågor

bör enligt utredningen få anstå tills denna överlämnat sitt eget betänkande.

Statens farmacevtiska laboratorium hävdar, att forskarutbildning bör kunna

anordnas i viss utsträckning även vid nämnda laboratorium.

Förslaget till personalorganisation vid receptarieinstitutet tillstyrks genomgående,

bl. a. av universitetskanslersämbetet, som dock framhåller vikten av att

samtliga lärare åläggs att medverka i utbildningen inom den farmaceutiska

fakulteten.

3.2.5. Lokali seringsfrågorna

En överflyttning av farmaceutiska institutet till Uppsala i enlighet med kommitténs

förslag tillstyrks av det helt övervägande antalet remissinstanser, däribland

universitetskanslersämbetet, farmaceutiska fakulteten, byggnadsstyrelsen,

arbetsmarknadsstyrelsen, medicinalstyrelsen, statens naturvetenskapliga forskningsråd,

rektorsämbetet samt de medicinska och naturvetenskapliga fakulteterna

i Uppsala, Uppsala läns landsting och Sveriges farmacevtförbund.

Kommitténs ställningstagande i lokaliseringsfrågan kritiseras däremot av bl. a.

rektorsämbetet vid karolinska institutet, rektorsämbetet vid Stockholms universitet

samt akademiska rektor skonventet i Stockholm, vilka förordar ytterligare

utredning av möjligheterna att uppföra nybyggnader för farmaceutiska fakulteten

i anslutning till karolinska institutet. Medicinska fakulteten vid karolinska

institutet erinrar om att samarbetet mellan farmaceutiska institutet och karolinska

institutet har gamla anor. Detta samarbete bör enligt fakulteten ej utan

synnerligen tvingande skäl avbrytas. Detsamma gäller, framhåller fakulteten,

statens farmacevtiska laboratorium, som redan nu är beläget inom norrbackaområdet

och med vilket ett intimt samarbete pågår. Fakulteten anser vidare,

att marksituationen för utbyggnaden inom karolinska institutets område nyligen

förändrats genom förslaget att flytta statens institut för folkhälsan till området

Västra skogen, beläget nära Karlbergs slott.

Apotekarsocieteten uttalar, att en lokalisering av farmaceutiska institutet till

Stockholm i anslutning till karolinska institutet hade varit att föredra framför

en överflyttning till Uppsala, om lika förutsättningar funnits i fråga om möjligheterna

att anskaffa erforderlig tomtmark.

Byggnadsstyrelsen framhåller, att det fortsatta planeringsarbetet beträffande

karolinska institutet bekräftat svårigheterna att bereda utrymme för farmaceutiska

institutet på norrbackaområdet. Tillgången på lämpliga markutrymmen

för ändamålet är enligt styrelsen betydligt större i Uppsala än i Stockholm.

Universitetskanslersämbetet betonar, att en förläggning av farmaceutiska institutet

till Uppsala ger möjlighet att snabbt i ett nytt byggnadskomplex etablera

ett direkt samgående med medicinsk-teoretiska och naturvetenskapliga ämnen.

Sveriges farmacevtförbund framhåller, att möjligheten till expansion är avsevärt

större inom det angivna området i Uppsala än i Stockholm.

s. 183 Kontrollera mot PDF

183

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1965

Matematisk-naturvetenskapliga jakulteten i Uppsala anser det möjligt att —

genom samgående mellan medicinska, farmaceutiska och naturvetenskapliga

discipliner, speciellt biokemi och mikrobiologi — i Uppsala upprätta ett forskningscentrum

som i sitt slag blir unikt för landet.

Universitetskanslersåmbetet understryker att avgörande för dess ställningstagande

har varit dels nödvändigheten av att reservera karolinska institutets

område för de utbyggnadsbehov som sammanhänger med läkarutbildningens

och den medicinska forskningens framtida expansion, dels föreliggande svårigheter

beträffande studentbostadssituationen i Stockholm.

Beträffande anknytningen mellan farmaceutiska fakulteten och statens farmacevtiska

laboratorium framhåller medicinalstyrelsen, att en utredning f. n.

pågår rörande laboratoriets framtida ställning. En lokalmässig anknytning av

detta till farmaceutiska fakulteten är enligt styrelsen inte nödvändig. Denna

uppfattning delas av farmaceutiska fakulteten, Kemikontoret och Läkemedelsindustriföreningen.

Arbetsmarknadsstyrelsen finner det önskvärt att även laboratoriet

flyttas till Uppsala och framhåller, att detta bör beaktas vid planeringen.

Statens farmacevtiska laboratorium samt medicinska fakulteten vid karolinska

institutet anser däremot att laboratoriet bör bli kvar i Stockholm. Universitetskansler

sämbetet avstår från att nu ta ställning till sistnämnda lokaliseringsfråga.

Enligt ämbetets mening skulle dock vissa fördelar kunna erbjudas, om laboratoriet

även fortsättningsvis kunde behållas på karolinska institutets område.

3.2.6. Lokalbehov och kostnadsberäkningar

Det av kommittén framlagda lokalprogrammet kritiseras av bl. a. statskontoret,

som finner det alltför omfattande. Statskontoret förutsätter, att möjligheterna

till integration av utbildningen vid farmaceutiska fakulteten med utbildning

vid vissa andra fakulteter blir föremål för närmare undersökning. Det nu

föreliggande lokalprogrammet torde, framhåller statskontoret, icke oförändrat

kunna läggas till grund för dimensioneringen av lokalerna för farmaceutiska fakulteten.

Även universitetskanslersä/mbetet samt lokal- och utrustning sprogramkommittén

för Uppsala universitet finner det i betänkandet redovisade lokalprogrammet

böra undergå viss översyn, främst i syfte att få till stånd en större

lokalmässig integration mellan fakulteterna. Byggnadsstyrelsen anser det inte

omöjligt att genom dylika rationaliseringar minska institutets lokalbehov. Farmaceutiska

fakulteten samt medicinska fakulteten i Uppsala framhåller däremot,

att någon ytterligare nedskärning av lokalprogrammet inte kan genomföras utan

att väsentliga svårigheter för institutionernas verksamhet kommer att uppstå.

Vad gäller kostnadsberäkningarna erinrar farmaceutiska fakulteten om att de

angivna personalkostnaderna kommer att motsvara 6 900 kr. per studerande och

år vid fakulteten samt 1 64.0 kr. per studerande och år vid reccptarieinstitutet.

Med ledning härav framhåller fakulteten, att den farmaceutiska utbildningen

inte kommer att bli dyrare iin utbildning i motsvarande ämnen vid medicinsk

eller naturvetenskaplig fakultet.

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Kungl. Maj:ts proposition nr 1\1 år 1965

3.2.7 Tidsplanen för förslagets genomförande

Den av kommittén uppgjorda tidsplanen för förslagets genomförande bör

enligt universitetskanslersämbetet av budgettekniska skäl ändras så att omorganisationens

start uppskjuts ett år, dvs. till budgetåret 1966/67. Kanslersämbetet

anser, att fr. o. m. nämnda budgetår bör tillkomma den personalförstärkning som

kommittén beräknat för budgetåret 1965/66. Detta skulle innebära bl. a., att

fr. o. m. budgetåret 1966/67 inrättas två professurer genom omvandling av befintliga

laboraturer i Ae 27, nämligen en i oorganisk och fysikalisk kemi och en

i analytisk farmaceutisk kemi, samt en tjänst som forskardocent, två tjänster

som docent och två tjänster som forskarassistent. Igångsättandet av undervisning

enligt de nya studieplanerna bör enligt beredningen uppskjutas till läsåret 1967/

68. Ämbetet utgår ifrån att principbeslut nu fattas om inrättande av nya professurer

m. m. i följande ordning, nämligen en professur i vartdera av ämnena oorganisk

och fysikalisk kemi samt analytisk farmaceutisk kemi budgetåret 1966/67,

en professur i toxikologi budgetåret 1967/68 liksom en professur i biokemi budgetåret

1968/69. Tidpunkten för inrättande av professuren i mikrobiologi bör

enligt ämbetet bli beroende av den inom ämbetet tillsatta biologiutredningens

förslag. Laboraturen i organisk kemi i Ae 27 bör enligt ämbetets mening budgetåret

1966/67 ombildas till ordinarie och placeras i lönegrad B 1. Av lektorstjänsterna

bör i enlighet med farmaceututbildningskommitténs förslag fyra

tillkomma budgetåret 1968/69 samt fem budgetåret 1969/70. Receptarieinstitutets

lektorer liksom forskningsingenjörstjänsten i Ae 27 bör inrättas budgetåret

1968/69. Det bör enligt ämbetet ankomma på universitetsmyndigheterna att

successivt framlägga de förslag till övriga personalförstärkningar inom ramen för

angivna utbyggnadsprogram, som kan komma att bli erforderliga. Ämbetet utgår

ifrån att detta sedermera erhåller Kungl. Maj:ts uppdrag att föranstalta om

utbyggnadsförslagets genomförande.

3.3. Departementschefen

Den farmaceutiska utbildningsorganisationen, som är förlagd till farmaceutiska

institutet i Stockholm, innefattar en apotekarlinje och en receptarielinje.

Till den femåriga apotekarutbildningen sker en årlig nyintagning av 80 studerande,

medan intagningskapaciteten för den treåriga receptarieutbildningen enligt

beslut av 1965 års riksdag skall vara 240 elever per år.

Ett förslag till reformering av den farmaceutiska utbildningens organisation

och innehåll framlades förra hösten av den år 1957 tillkallade farmaceututbildningskommittén

(SOU 1964: 48). Enligt detta förslag bör den nuvarande apotekarutbildningen

ersättas av en ny studiegång. Denna föreslås omfatta dels fem

terminers grundutbildning, avslutad med farmacie kandidatexamen, dels tre

s. 185 Kontrollera mot PDF

185

Kungl. Maj:ts -proposition nr 1\1 år 1965

terminers studier på antingen farmaceutisk eller medicinsk linje, varefter farmacie

magisterexamen skall kunna avläggas. Den totala studietiden fram till

magisterexamen blir sålunda ett år kortare än den nuvarande apotekarutbildningen.

I fråga om ämnesinriktningen föreslår kommittén, att det kemiska lärostoffet

skall beredas större utrymme på bekostnad av det medicinsk-biologiska.

Beträffande den farmaceutiska utbildningens och forskningens framtida organisatoriska

ställning vill jag inledningsvis erinra om att 1964 års riksdag i anledning

av prop. 1964:50 beslutat (SU 119, rskr 293), att farmaceutiska institutet

skall infogas som en farmaceutisk fakultet i antingen Uppsala universitet

eller karolinska institutet. Slutlig ställning till frågan om den farmaceutiska utbildnings-

och forskningsorganisationens förläggning skulle tas först sedan farmaceututbildningskommittén

framlagt sitt betänkande.

Principbeslut har sålunda fattats om att farmaceutiska institutet skall knytas

till en läroanstalt innefattande en medicinsk utbildnings- och forskningsorganisation.

Med hänsyn till det naturliga samband som i många avseenden råder

mellan de farmaceutiska och åtskilliga av de medicinska disciplinerna anser jag

det uppenbart, att avsevärda fördelar står att vinna genom en dylik anknytning.

Enligt min mening är ett vidgat samarbete över fakultetsgränserna mellan närbesläktade

ämnen över huvud taget önskvärt. Jag vill i detta sammanhang

erinra om den integration mellan medicin och odontologi som redan etablerats.

Den farmaceutiska fakultetens ämnen har åtskilliga beröringspunkter med inte

blott medicinska utan även vissa naturvetenskapliga ämnen. Också härvidlag

är det enligt min uppfattning angeläget, att ett nära samarbete kommer till

stånd.

Farmaceututbildningskommittén, som ingående undersökt förutsättningarna

för att behålla den farmaceutiska utbildnings- och forskningsorganisationen i

Stockholm, har funnit, att möjligheterna att där finna markutrymmen i närheten

av befintliga eller planerade utbildnings- och forskningsorganisationer

i närbesläktade ämnen är små. I Uppsala finns däremot enligt kommittén tillgång

på erforderlig tomtmark i anslutning till planerade medicinskt teoretiska

och naturvetenskapliga institutioner. Med hänsyn främst härtill har kommittén

funnit sig böra förorda överflyttning av farmaceutiska institutet till Uppsala.

Att tillgången på mirkresurser för expansion av det högre utbildningsväsendet

är knapp i Stockholm »ar visats inte minst i de av U 63 gjorda undersökningarna.

Härtill kommer att de väsentliga fördelar, som står att vinna genom samverkan

mellan å ena sidan farmaceutisk och å andra sidan medicinsk och naturvetenskaplig

utbildning och forskning, är avsevärt lättare att uppnå i Uppsala

än i Stockholm. Sålunda är det i Uppsatq. möjligt att — inom ramen för pågående

planeringsarbete beträffande uppförande av medicinskt teoretiska institutioner

på Artillerifältct — från början avpasse. de olika institutionerna med

hänsyn till de särskilda behov som ett sambruk mcri»n medicin och farmaci kan

komma att medfört. En dylik möjlighet föreligger inU i Stockholm, eftersom

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

den medicinska organisationen redan är fast etablerad på karolinska institutets

område. Inte heller kan i stockholmsområdet erbjudas lika goda möjligheter som

i Uppsala till ett nära samarbete mellan farmaceutiska och naturvetenskapliga

institutioner. Att Uppsala från studentbostadssynpunkt är att föredra framför

Stockholm har framgått av tidigare redovisningar. Jag vill även påpeka, att lokaliseringsutredningen

rörande statlig verksamhet i sitt år 1963 avgivna betänkande

(SOU 1963:69) föreslagit en förläggning av farmaceutiska institutet till

Uppsala.

Det helt övervägande antalet remissinstanser har tillstyrkt Uppsala-alternativet.

De myndigheter som kritiserat förslaget i denna del förordar en lokalisering

till karolinska institutets område. Jag vill i anledning härav erinra om

att såväl universitetskanslersämbetet som byggnadsstyrelsen betonar nödvändigheten

av att reservera karolinska institutets område för de utbyggnadsbehov

som sammanhänger med läkarutbildningens och den medicinska forskningens

framtida expansion.

De av kommittén anförda skälen för en flyttning av farmaceutiska institutet

till Uppsala finner jag övertygande. Jag förordar sålunda, att den farmaceutiska

utbildnings- och forskningsorganisationen inordnas i Uppsala universitet. Med

hänsyn till den speciella yrkesinriktning som de farmaceutiska studierna f. n. har

och i avvaktan på vissa pågående utredningar bör utbildningen tills vidare hållas

samman inom den organisatoriska ramen av en särskild fakultet. I samband

med överflyttningen, som kan beräknas ske successivt, bör institutionsgemenskap

etableras mellan motsvarande farmaceutiska och medicinska resp. naturvetenskapliga

ämnen. En dylik samverkan förekommer som nyss nämnts i vissa

prekliniska ämnen inom medicin och odontologi, där den innebär att institutionen

i sin helhet bär ansvaret för såväl den medicinska som den odontologiska

utbildningen och forskningen. I förevarande fall skulle institutionsgemenskapen

således innebära, att exempelvis universitetets biokemiska institution svarar för

såväl den naturvetenskapliga som den medicinska och den farmaceutiska utbildningen

och forskningen i biokemi. En sådan anordning bör medföra, att de totala

resurserna inom ett ämne kan begränsas jämfört med vad som skulle vara

möjligt, om den farmaceutiska och den medicinska resp. dea matematisk-naturvetenskapliga

fakulteten erhöll separata institutioner i beiörda ämnen. Härigenom

bör avsevärda besparingar kunna göras.

Farmaceututbildningskommittén har enligt sina direkta haft att beakta möjligheterna

till samgående i organisatoriskt och lokalmässigt hänseende mellan

farmaceutiska institutet och statens farmaceutiska laboratorium. Jag delar

kommitténs uppfattning att — enär laboratoriets framtida ställning f. n. prövas

i annat sammanhang — något förslag i denna fråga inte nu bör framläggas.

Vad beträffar inriktningen p*'' den s. k. kvalificerade farmaceututbildningen,

dvs. motsvarigheten till utbildning som bedrivs på Jen nuvarande apotekarlinjen,

får kommitiens förslag ses mot bakgrunden av den genomgripande

s. 187 Kontrollera mot PDF

187

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

strukturändring som läkemedelsområdet genomgått under de senaste decennierna.

Läkemedel produceras numera till helt övervägande del industriellt. Tyngdpunkten

för den på apotek tjänstgörande farmaceutens verksamhet har därigenom

förskjutits från tillredning av läkemedel till distribution och information.

Den sistnämnda funktionen har fått en allt större betydelse genom den utveckling

som läkemedelssortimentet genomgår och som innebär att en mångfald

nya preparat i snabb takt kommer ut i marknaden. Strukturändringen har även

inneburit, att nya arbetsfält öppnats för farmaceutiskt utbildad arbetskraft —

framför allt inom den starkt expanderande läkemedelsindustrin samt inom kemisk-teknisk

industri och livsmedelsindustri.

Genom att det manuella tillredningsarbetet på apotek blivit allt mindre omfattande

har behovet av apotekspraktik för farmacie studerande minskat. Samtidigt

har naturligt nog möjligheterna att bereda cn från utbildningssynpunkt

värdefull praktiktjänstgöring avtagit. Jag delar kommitténs uppfattning att

en förkortning av praktiktiden är motiverad.

Farmaceututbildningen är f. n. baserad på kemiämnena men har samtidigt

ett starkt biologiskt inslag. Kommittén föreslår en ytterligare förstärkning av

den kemiska inriktningen, framför allt under grundutbildningen. Kommitténs

uppfattning delas av flertalet remissinstanser, däribland medicinalstyrelsen. I

vissa yttranden framförs emellertid önskemål om något större utrymme för det

medicinsk-biologiska lärostoffet. För egen del finner jag angelägenheten av

att strukturändringen inom läkemedelsområdet beaktas i den farmaceutiska

utbildningen utgöra ett tungt vägande skäl för den av kommittén förordade

avvägningen.

I betänkandet föreslås vidare att ämnet toxikologi — läran om gifter och studiet

av förgiftningar — skall tillkomma som självständigt ämne på den farmaceutiska

linjen. Nödvändigheten av ökad uppmärksamhet på detta ämnesområde

under en tid av rikt tillflöde av nya läkemedel är enligt min mening uppenbar.

Jag delar sålunda kommitténs uppfattning i denna del liksom även i fråga

om att införa biokemi som självständigt ämne på den farmaceutiska linjen.

Speciellt beträffande biokemin synes — såsom matcmatisk-naturvetenskapliga

fakulteten i Uppsala framhåller i sitt yttrande — utmärkta möjligheter till samarbete

mellan de medicinska, farmaceutiska och naturvetenskapliga fakulteterna

komma att föreligga vid en placering av den farmaceutiska utbildnings- och

forskningsorganisationen i Uppsala.

Av vad jag anfört i det föregående framgår, att jag i princip biträder de riktlinjer

kommittén angett beträSfande utbildningens inriktning. Även beträffande

förslaget om utbildningens uppläggning — varvid den nuvarande apotekarlinjen

ersätts med dels grundutbildning, den utbildning på farmaceutisk linje — ansluter

jag mig till kommitténs ståndpunkt-. Jag föreslår sålunda, att kommittéförslaget

i denna del i huvudsak läggs till g«md för en omorganisation av utbildningen.

Vissa jämkningar av förslaget kan »mellertid visa sig erforderliga.

Univcrsitetskanslersämbetet, som har att utarbeta utbildnings- och studiepla
-

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Kungl. Maj:ts ''proposition nr Hl år 1965

ner — vilka givetvis bör byggas på kommittéförslaget — bör uppmärksammas

på vad som anförts vid remissbehandlingen angående ämnesavvägningen. I

detta sammanhang vill jag erinra om att ett särskilt farmaceutiskt utbildningsråd

i dagarna tillsatts vid kanslersämbetet.

Frågan om blandad medicinsk och annan utbildning har under senare år

aktualiserats i skilda sammanhang. Med anledning härav fick utredningen rörande

vissa medicinska utbildningsfrågor m. m. i juni 1961 i uppdrag att närmare

utreda omfattningen och utformningen av en dylik utbildning. Farmaceututbildningskommittén

har — såsom redan nämuts — framlagt förslag till en

medicinsk utbildningslinje inom den farmaceutiska fakulteten. I remissyttrande

häröver har nyssnämnda utredning anmält sin avsikt att under hösten 1965

framlägga ett närbesläktat förslag angående blandad medicinsk och farmaceutisk

utbildning. Med hänsyn härtill anser jag i likhet med ett flertal remissinstanser,

att ett ställningstagande till farmaceututbildningskommitténs förslag i denna

del bör anstå.

Kommittén föreslår en ökning av intagningskapaciteten vid fakulteten från

80 till 120 studerande per år. Som jag redan antytt föreligger ett vidgat behov av

personal med kvalificerad farmaceutisk utbildning såväl inom apoteksverksamhet,

där farmaceutens uppgift innefattar bl. a. specialistrådgivning rörande

läkemedel åt både läkare och allmänhet, som inom de nya verksamhetsfält —

främst läkemedelsindustrin — vilka tillkommit under senare år. Den föreslagna

höjningen av intagningskapaciteten, som genomgående tillstyrkts av remissinstanserna,

synes mig rimlig. Jag biträder därför kommitténs förslag i denna del.

Med hänsyn till att farmaceutiska institutets lokalresurser f. n. är starkt begränsade,

anser jag det emellertid inte vara möjligt att genomföra denna ökning

förrän i samband med den förordade överflyttningen till Uppsala.

Tidsplanen för införande av den nya farmaceutiska studieordningen är beroende

av när de första lokalerna för farmaceutisk utbildning i Uppsala står

färdiga att tas i bruk. Med hänsyn till svårigheterna att i dag definitivt fastställa

när detta kan ske, bör Kungl. Maj:t äga slutligt bestämma tidpunkten för

omorganisationens genomförande. Som riktpunkt för införandet av den nya studieordningen

bör emellertid gälla ingången av läsåret 1967/68, vilket innebär,

att de första lokalerna för farmaceutisk utbildning i Uppsa''a skall stå färdiga till

höstterminen 1969. Jag vill i sammanhanget påpeka, itt en omorganisation

redan fr. o. m. läsåret 1966/67 — vilket kommittén föreslår — inte är möjlig

att genomföra, eftersom den grupp som enligt nuvarande studieordning skall

påbörja de teoretiska studierna läsåret 196^/67 antagits till apotekspraktik

redan sommaren 1965.

I fråga om personalorganisationen den farmaceutiska fakulteten förordar

kommittén en kraftig förstärknins med hänsyn till såväl utbildningens som

forskningens behov. Kommittén8 förslag har i stort sett tillstyrkts av remissinstanserna.

I vissa yttrande ^ar dock framförts önskemål om modifikationer.

s. 189 Kontrollera mot PDF

189

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

Med hänsyn till att vissa organisatoriska frågor fordrar ytterligare överväganden

— bl. a. förslagen om en medicinsk utbildningslinje — är jag inte beredd att

nu ta ställning vare sig till den totala omfattningen av de personella resurserna

eller till flertalet enskildheter i förslaget. Den närmare granskningen av personalplanen

synes lämpligen kunna ske i samband med ställningstagandena till de

årliga anslagsframställningarna. Det är emellertid från bl. a. planeringssynpunkt

angeläget, att riksdagen redan nu fattar principbeslut om vissa tjänster samt om

tidpunkterna för inrättande av desamma, i sistnämnda hänseende under förutsättning

att den av mig förordade tidsplanen hålls. Smärre justeringar kan givetvis

bli aktuella framdeles, bl. a. om en medicinsk utbildningslinje kommer till

stånd. Mot bakgrund av vad jag tidigare anfört om samverkan över fakultetsgränserna

finner jag, att Kungl. Maj:t bör äga besluta om att de i den farmaceutiska

fakulteten ingående tjänsterna efter överflyttning till Uppsala skall tillhöra

jämväl den medicinska eller den matematisk-naturvetenskapliga fakulteten.

Med utgångspunkt i vad jag här anfört förordar jag att förändringar i personalorganisationen

genomförs enligt i huvudsak följande tidsordning.

Budgetåret 1967/68: Inrättande av en icke ämnesbunden docenttjänst och

en forskarassistenttjänst, ej knuten till viss institution. Ändring av ämnesbenämningen

för den befintliga professuren i kemi och kemisk farmaci till organisk

kemi.

Budgetåret 1968/69: Inrättande av en professur i biokemi. Omvandling av den

befintliga laboraturen i galenisk farmaci till tjänst som förste forskningsingenjör.

Budgetåret 1969/70: Inrättande av en professur i toxikologi, gemensam för

den medicinska och den farmaceutiska fakulteten, fyra universitetslektorat —

ett i vartdera av ämnena oorganisk och fysikalisk kemi, analytisk farmaceutisk

kemi, organisk kemi samt biokemi — ävensom en forskarassistenttjänst utan

anknytning till viss institution. Indragning av det befintliga lektoratet i botanik

samt tjänsten som lärare i lönegrad Ae 23 i kemi. Ändring av ämnesbenämningen

för den befintliga professuren i farmakodynamik och toxikologi till farmakologi.

Budgetåret 1970/71: Inrättande av två universitetslektorat, ett i vartdera av

ämnena farmakognosi och galenisk farmaci. Omvandling av arvodesbefattningen

som speciallärare i social- och rättsfarmaci till universitetslektorat i ämnet. Indragning

av den befintliga laboraturen i farmakognosi.

Vidare förordar jag att principbeslut nu fattas om omvandling av den befintliga

laboraturen i farmaceutisk mikrobiologi till professur i mikrobiologi.

Jag anser det emellertid inte möjligt att här ange tidpunkten för denna omvandling.

I enlighet med uppdrag i anledning av prop. 1905:1 (bil. 10 s. 346) har

nämligen inom universitetskanslersämbetet tillsatts en utredning med uppgift

att se över hela det biologiska området och framlägga förslag om dess utveckling

med beaktande av bl. a. möjligheterna till .samarbete över fakultctsgränserna

och lämplig specialisering. Mikrobiologin skall enligt direktiven utgöra

den första etappen i detta utredningsarbete. Förslag beträffande detta ämne har

enligt vad jag erfarit redan överlämnats av utredningen till universitetskanslers
-

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

ämbetet. Ämbetet bör anmodas att i samband med sin prövning av detta ärende

överväga hur resurserna för ämnet mikrobiologi i Uppsala skall kunna samordnas

mellan den farmaceutiska, den medicinska och den matematisk-naturvetenskapliga

fakulteten.

För innehavare av tjänst som laborator vid farmaceutiska institutet gäller

f. n. andra kompetensvillkor än för innehavare av motsvarande tjänster vid universiteten.

Beträffande laboraturerna i ämnena farmaceutisk mikrobiologi, galenisk

farmaci samt farmakognosi har jag i det föregående framlagt förslag till

omvandling resp. indragning. Vad avser laboraturerna i ämnena analytisk farmaceutisk

kemi samt oorganisk och fysikalisk kemi har farmaceututbildningskommittén

föreslagit omvandling till professur. För egen del förordar jag, att för

laboraturerna i resp. analytisk farmaceutisk kemi, oorganisk och fysikalisk kemi

samt organisk kemi kompetensvillkoren ändras till att överensstämma med vad

som gäller för motsvarande tjänster vid universiteten. Denna skärpning av

kompetensvillkoren kan medföra behov av vissa övergångsbestämmelser. Jag

avser att i annat sammanhang föreslå Kungl. Maj:t att utfärda sådana, om

detta visar sig erforderligt.

Receptarieutbildningen syftar i första hand till att ge apoteksväsendet välutbildad

personal för läkemedelsexpedition m. m. Med hänsyn till att målet för

denna utbildning avviker från den övriga farmaceututbildningens har kommittén

funnit det lämpligt, att utbildningen av receptarier anordnas inom ramen

för ett särskilt receptarieinstitut. En dylik anordning skulle enligt kommitténs

mening även kunna leda till en effektiverad receptarieutbildning.

För egen del anser jag utbildningen av receptarier vara att betrakta som en

klart icke-akademisk postgymnasial utbildning. Jag finner det därför motiverat

att densamma anordnas i andra former än inom den farmaceutiska fakulteten.

Å andra sidan är jag f. n. inte beredd att tillstyrka kommitténs förslag om ett

särskilt institut. I stället finner jag det ligga nära till hands att i likhet med vad

yrkesutbildningsberedningen och TCO gjort i sina remissyttranden dra paralleller

med laboratorieassistentutbildningen. Denna sker till sin teoretiska del i

yrkesskola, medan den praktiska tjänstgöringen är förlagd till sjukhus och universitetsinstitutioner.

Det synes mig böra övervägas om inte också receptarieutbildningen

bör inrymmas i yrkesskoleorganisationen. Ett ytterligare skäl härför

anser jag vara, att den sedan några år pågående utbildningen av apotekstekniker

— vilken i vissa delar ansluter till receptarieutbildningen — äger rum

inom yrkesskolans ram.

Jag är sålunda inte beredd att nu framlägga något förslag rörande den framtida

receptarieutbildningens organisation och lokalmässiga förläggning. I stället

avser jag att i annat sammanhang föreslå att en utredning verkställs i syfte att

med utgångspunkt i kommittéförslaget samt TCO:s och yrkesutbildningsberedningens

remissyttranden skapa en utbildning av receptarier inom yrkesskoleorganisationen.

Denna utrednings uppdrag bör även innefatta att överse inträdes
-

s. 191 Kontrollera mot PDF

191

Kungl. Maj.ts proposition nr Hl år 1965

kraven till denna utbildningsväg. Slutligen bör utredningen även ta upp lokaliseringsfrågan

och därvid överväga huruvida receptarieutbildning bör anordnas

på mer än en ort.

Jag övergår härefter till att behandla vissa lokalfrågor i anslutning till mina

här framlagda förslag. Genom beslut den 30 juni 1965 uppdrog Kungl. Maj:t

åt lokal- och utrustningsprogramkommittén för universitetet i Uppsala att utarbeta

de lokal- och utrustningsprogram som fordras för ett genomförande

av farmaceututbildningskommitténs förslag. I en vid beslutet fogad promemoria

framhölls bl. a., att programarbetet — som borde bedrivas med största skyndsamhet

och med iakttagande av alla möjligheter att begränsa investerings- och

driftkostnaderna — borde ske med utgångspunkt i farmaceututbildningskommitténs

förslag till utbildningsgång och personalorganisation i stort. Som en

förutsättning angavs dock, att receptarieutbildningen tills vidare inte skall

förläggas till Uppsala. I samband med programarbetet borde enligt promemorian

alla möjligheter undersökas att genom integration mellan den farmaceutiska

fakulteten, å ena sidan, samt de medicinska och matematisk-naturvetenskapliga

fakulteterna, å andra sidan, åstadkomma såväl investerings- som driftrationaliseringar.

Härvid borde iakttas möjligheterna att organisatoriskt sammanföra

närbesläktade ämnen vid de berörda fakulteterna i gemensamma institutioner.

Det fortsatta programarbetet bör givetvis bedrivas med utgångspunkt i vad

jag nu föreslagit i anledning av kommitténs betänkande. I likhet med vissa remissinstanser

finner jag det av kommittén framlagda lokalprogrammet för den

farmaceutiska fakulteten vara alltför omfattande och som kommittén själv

framhåller uppgjort utan hänsyn till de besparings- och rationaliseringsmöjligheter

som bl. a. en institutionsgemenskap och en vittgående lokalmässig integration

mellan de berörda fakulteterna torde innebära. En betydande begränsning

av kommitténs beräkningar bör därför enligt min mening göras vid det fortsatta

programarbetet.

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 är 1965

4. Hemställan

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

a) godkänna de av mig förordade riktlinjerna för utbyggnad och organisation

av universitets- och högskoleväsendet fram till början av 1970-talet;

b) bemyndiga Kungl. Maj:t att godkänna överenskommelsen med Stockholms

läns landsting om villkoren för anordnande av läkarutbildning vid ett nytt

sjukhus i Huddinge, m. m.;

c) godkänna vad jag förordat angående bestridande av kostnader för markförvärv

i närheten av området för det planerade sjukhuset i Huddinge;

d) godkänna de av mig förordade riktlinjerna för lånegivningen till uppförande

av bostäder för studerande.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans

Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sarmite Ziemelis

s. 193 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr Hl år 1965

193

Bilaga

överenskommelse om villkoren för anordnande av

läkarutbildning vid ett nytt sjukhus i Huddinge, m. m.

Efter förhandlingar mellan statens nämnd för förhandlingar med kommuner,

å ena, samt delegerade för var och en av Stockholms läns landsting och Stockholms

stad, å andra sidan, har träffats följande överenskommelse.

överenskommelse

mellan svenska staten, å ena, samt Stockholms läns landsting, å andra sidan, om

villkoren för anordnande av läkarutbildning vid ett nytt sjukhus i Huddinge,

m. m.

1. Stockholms läns landsting, som avser att i Huddinge uppföra ett sjukhus,

upplåter detta för klinisk läkarutbildning och för forskning, varvid sjukhusanläggningens

omfattning i huvudsak skall vara enligt följande stomplan.

Kliniker med öppen vård

Bammedicinsk klinik .......................

Barnkirurgisk klinik.........................

Barnpsykiatrisk klinik.......................

Hudklinik (inkl. venereologi).................

Infektionsklinik.............................

Kirurgisk klinik.............................

Kvinnoklinik ...............................

Lungmedicinsk klinik med tuberkulosdispensär .

Långvårdsklinik ............................

Medicinsk klinik ...........................

Neurologisk klinik ..........................

Ortopedisk klinik ...........................

Plastkirurgisk klinik.........................

Psykiatriska kliniker (vuxna).................

Radioterapeutisk klinik .....................

Rehabiliteringsklinik ........................

Urologisk klinik ............................

Ögonklinik .................................

Öronklinik .................................

Antal

vårdplatser

70

. . . 60

20

. . . 60

... .120

80

... 120

80

80

... 160

60

80

20

... 401

20

40

40

40

40

1 591

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Kungl. Maj.ts proposition nr Hl år 1965

Medicinska serviceavdelningar

Anestesiavdelningar (intensivbehandling, uppvakning), bakteriologiskt laboratorium,

blodcentral, cytologiskt laboratorium, djuravdelning, fysiologiskt laboratorium,

jour- och intagningsavdelning, kemiskt laboratorium, konsultations- och

behandlingsavdelningar, konsult- och reservmottagning, kuratorsavdelning, neurofysiologiskt

laboratorium, operationscentraler, patologisk avdelning (obduktion,

patologiskt laboratorium), personalläkarmottagning (förtroendeläkarmottagning),

psykiatrisk behandlingsavdelning, psykologavdelning, rehabiliteringsavdelning

— allmän — (arbets- och fysioterapi), rehabiliteringsavdelning — psykiatrisk

— (arbets- och fysioterapi), röntgenavdelningar, socialmedicinsk avdelning,

tandavdelning, timvårdavdelning.

Övriga serviceavdelningar, förvaltnings- och personalavdelningar, allmänna

lokaler och tekniska anläggningar

Landstinget anordnar och utrustar jämväl lokaler, som erfordras enbart för

den kliniska utbildningen och den kliniska forskningen, vilket även skall gälla

en särskild forsknings- och utbildningsenhet i psykiatri, om staten påkallar att

en dylik enhet inrättas vid de psykiatriska klinikerna. Till sjukhuset skall förläggas

en patologisk institution, vilken skall samordnas med sjukhusets patologiska

avdelning.

Landstingets åligganden enligt nästföregående stycke skola, såvitt gäller utrustning

för forskningens behov, avse endast sådan, som är att hänföra till vedertagen

grundutrustning.

Anm. Med sjukhusanläggning avses i denna överenskommelse samtliga för

sjukhusverksamheten, utbildningen och forskningen avsedda byggnader jämte

därtill hörande anordningar, såsom kulvertar och ledningar inom sjukhusområdet

samt planeringsarbeten i anslutning till byggnad.

Protokollsanteckning

I anslutning till överenskommelsen angående nytt undervisningssjukhus vid

S:t Görans sjukhus överenskommo företrädarna för staten och staden, att vid

Beckomberga sjukhus skulle anordnas en psykiatrisk forskningsavdelning liknande

de psykiatriska forskningsavdelningar, som beslutats vid Ulleråkers

och S:t Lars’ sjukhus. Staden vidhåller sin uppfattning, att det är av största värde

för såväl forskning som vård att en dylik avdelning anknytes till Beckomberga

sjukhus med dess ca 1 500 vårdplatser. Staten har — med hänvisning till att

förslag f. n. föreligger om endast en avdelning inom Stor-Stockholmsområdet —

förbehållit sig rätt att placera denna avdelning vid Huddinge sjukhus. I detta läge

motsätter sig staden icke en sådan placering men förbehåller sig rätten att senare

få upptaga frågan om förläggning till huvudstadsregionen av två sådana avdelningar.

2. Lokaler för angiven utbildning dimensioneras för ett årligt intag av 90 medicine

kandidater.

s. 195 Kontrollera mot PDF

195

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1965

Protokollsanteckning

Från den statliga sidan har hävdats, att elevantalet skall vara 90 i huvudämnena

med möjlighet till ökning i vissa specialämnen. Landstinget har å sin

sida ansett, att en dylik ökning kan innebära en alltför stor belastning på den

sjukvårdande verksamheten, varför parterna överenskommit om att tillsammans

skyndsamt utreda denna fråga.

3. Statligt byggnads- och utrustningsbidrag skall utgå med 25 procent av de

verkliga kostnaderna för sjukhusanläggningens färdigställande.

Därest byggnad avses betjäna även verksamhet utom sjukhuset, beräknas

nämnda bidrag på endast den del av kostnaderna, som med hänsyn till utnyttjandegraden

kan anses skäligen belöpa på verksamheten vid de i punkt 1

angivna enheterna.

4. Byggnads- och utrustningsbidrag enligt denna överenskommelse skola icke

utgå för kostnad, som täckes av i annan ordning utgående statsbidrag, vilket

likväl icke skall gälla bidrag som utgår på grund av avtal i anledning av mentalsjukvårdsreformen.

5. Staten tillhandahåller landstinget byggnads- och utrustningsbidrag under

byggnads- respektive anskaffningstiden i ungefärlig proportion till landstingets

egna utlägg.

6. Landstinget programmerar, projekterar, bygger och utrustar hela sjukhusanläggningen.

Programmering samt upprättande av byggnads- och utrustningsförslag

skola ske i samråd med myndighet, som Kungl. Maj:t bestämmer.

Arbetet skall bedrivas med inriktning på att den kliniska utbildningen vid

sjukhuset skall kunna påbörjas senast den 1 juli 1972.

Förslag och ritningar till byggnadsarbeten samt förslag till utrustning skola

för statsbidrags utgående godkännas i den ordning Kungl. Maj:t föreskriver.

Protokollsanteckning

Med hänsyn till den begränsade tid, som står till förfogande för anläggningens

färdigställande, förutsättes att de organ som för statens och landstingets räkning

medverka i arbetet, härvid erhålla erforderliga personella resurser.

7. Statens bidrag till sjukhusanläggningens totala driftkostnader skall fastställas

i avtal, varom förhandlingar skola upptagas år 1968. Som riktlinje för

dessa förhandlingar — vilka avses skola ske gemensamt för samtliga huvudmän

för kommunala undervisningssjukhus — skall gälla, att det statliga bidraget skall

motsvara de merkostnader som orsakas av att sjukhuset upplåtits för utbildning

och forskning. Parterna avse, att till grund för förhandlingarna lägga gemensamt

utförda utredningar i frågan.

I nyssnämnda förhandlingar och avtal skall även upptagas frågan om statliga

bidrag till byggnader och utrustning, som icke omfattas av punkt 3.

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

Protokolls anteckning

Nämnden har erinrat om att för övriga kommunala undervisningssjukhus gällande

avtal i allmänhet innehålla dels bestämmelse om att staten genom att

lämna bidrag till byggnad och utrustning icke erhåller del i äganderätten, dels

en därtill anknytande regel om återbetalningsskyldighet för huvudman, om

sjukhuset eller del därav icke längre tages i anspråk för utbildning och forskning.

Nämnden har framhållit, att dessa bestämmelser bliva aktuella även för

Huddinge sjukhus vid de ovan avsedda förhandlingarna.

8. Landstinget åtager sig att intill den 1 januari 1966 reservera ett markområde

om cirka 250 000 m2 i närheten av sjukhusområdet för statliga ändamål med

anknytning till medicinsk utbildning och forskning. Detta åtagande gäller dock

endast under förutsättning att landstinget från Huddinge kommun kan förvärva

tomtmark för nämnda ändamål.

Det reserverade området äger staten rätt att före ovannämnda dag förvärva

till ett pris, som motsvarar landstingets kostnader för markförvärvet.

9. Den enligt avtal den 14 april 1964 provisoriskt anordnade läkarutbildningen

vid sjukhus, tillhörande staden och landstinget, överföres till Huddinge sjukhus

så snart ske kan.

Protokollsanteckning

Parterna förklarar sig beredda att upptaga frågan om provisoriskt anordnande

så snart ske kan av ytterligare läkarutbildning vid sjukhus, tillhörande staden

och landstinget, i avvaktan på färdigställandet av Huddinge sjukhus.

10. Denna överenskommelse gäller under förutsättning att Kungl. Maj:t och

Stockholms läns landsting dels före utgången av år 1965 godkänna densamma,

dels ock före den 1 december 1964 godkänna ett samtidigt härmed mellan samma

parter träffat avtal om ersättning för extra projekteringskostnader m. m.

Protokollsanteckning

Parterna förutsätta, att denna överenskommelse skall föreläggas riksdagen

genom proposition i ärendet under våren 1965.

Förhandlingsnämnden har lämnat i huvudsak följande kommentar till överenskommelsen.

Nämnden har vid de förda förhandlingarna som utgångspunkt haft den av

statsmakterna vid flera tillfällen hävdade linjen om enhetliga principer för statens

ianspråktagande av kommunala undervisningssjukhus för läkarutbildning.

Då flertalet nu gällande avtal med huvudmän för kommunala undervisningssjukhus

utlöper den 30 juni 1970 och Huddinge sjukhus icke torde kunna tagas i

bruk förrän efter nämnda dag, har i överenskommelsen intagits preciserade regler

endast om byggnads- och utrustningsbidrag. I dessa avseenden skall landstinget

erhålla samma bidrag som övriga huvudmän för kommunala undervisningssjukhus,

nämligen 25 procent av de verkliga kostnaderna (punkt 3). Frågorna

om driftbidragsbestämmelser samt om bidrag för ändrings-, om- och tillbygg
-

s. 197 Kontrollera mot PDF

197

Kungl. Maj:ts ''proposition nr Hl år 1965

nadsarbeten ävensom för komplettering av utrustning skall jämlikt punkt 7

fastställas i avtal, varom förhandlingar skall upptagas år 1968. Under denna

punkt har angivits som riktlinje för de kommande förhandlingarna — vilka avses

skola ske gemensamt för samtliga huvudmän för kommunala undervisningssjukhus

— att det statliga bidraget skall motsvara de merkostnader, som orsakas

av att sjukhuset upplåtits för utbildning och forskning. Denna princip har

av staten hävdats vid de under senare år förda förhandlingarna om upplåtelse

av kommunala sjukhus för läkarutbildning. Parterna avser att till grund för

kommande förhandlingar lägga gemensamt utförda utredningar i frågan.

Punkt 2. Enligt vad nämnden inhämtat från 1963 års universitets- och högskolekommitté

skulle det planerade sjukhuset i Huddinge kommun uppfylla

fordringarna för ett intag av 90 medicine kandidater i de kliniska huvudämnena.

För vissa specialämnen skulle — enligt uttalande från samma håll — finnas utrymme

för ett större intag. Dock har landstingets delegerade under förhandlingarnas

gång uttalat farhågor för att ett större intag än 90 i något av ämnena kunde

medföra en alltför stor belastning på den sjukvårdande verksamheten. I överenskommelsen

har parterna därför begränsat sig till att fastställa, att själva

lokalerna skall dimensioneras med utgångspunkt från ett årligt intag av 90 medicine

kandidater. Enligt protokollsanteckningen till denna punkt skall parterna

tillsammans utreda frågan i vad mån ökning av elevantalet kan innebära en

alltför stor belastning på den sjukvårdande verksamheten.

Punkt 6. Vid förhandlingarna har förutsatts, att den i första stycket angivna

samrådsmyndigheten skall vara nämnden för undervisningssjukhusens utbyggande

(NTJU). Denna skall således såsom företrädare för staten följa och från

särskilt utbildnings- och forskningssynpunkter bedöma sjukhusets programmering,

projektering och utrustning.

Punkt 10. I anslutning till överenskommelsen har mellan nämnden och delegerade

för Stockholms läns landsting träffats ett avtal om ersättning för extra

projekteringskostnader m. in. Om överenskommelsen om anordnande av läkarutbildning

vid det planerade sjukhuset i Huddinge skulle förfalla av det skälet,

att Kungl. Maj:t icke godkänner överenskommelsen före utgången av år 1965,

skall staten enligt detta avtal ersätta landstinget för de extra projekteringskostnader,

som landstinget kan ha åsamkats under tiden från och med den 3

oktober 1964 fram till dagen för ett eventuellt avslagsbeslut. Dessutom skall staten

då lämna ersättning till landstinget med cn miljon kronor för övriga i sammanhanget

uppkomna merkostnader.

Anmärkning

Nämnden för undervisningssjukhusens utbyggande har i skrivelse den 13 juli

1965 anmält att Stockholms läns landsting beslutat att ett reviderat stomprogram

skall läggas till grund för den fortsatta projekteringen av Huddinge

sjukhus under förutsättning av att det godkänns av staten. Enligt det reviderade

stomprogranunet skall vårdplatsantalet vid nedannämnda kliniker vara följande.

Allmänkirurgi och ortopedi ......

Barnkirurgisk klinik ............

Kvinnoklinik ..................

Långvårdsklinik ................

Psykiatriska kliniker (vuxna)

Njurmcdicinsk klinik ...........

Antal vårdplatser

. . . 220

80

. . . 130

. . . 100

... 300

40

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1965

INNEHÅLL

1. Inledning ..................................................... 4.

2. Universitets- och högskoleutbyggnadens lokalisering och kostnader

m. m.......................................................... 9

2.1. Utredningarna ........................................... 9

2.1.1. Vissa utgångspunkter ............................... 9

2.1.2. Särskilda undersökningar ............................ 13

2.1.2.1. Medicinsk utbildning och forskning........... 13

2.1.2.2. Högre teknisk utbildning och forskning........ 17

2.1.2.3. Utbildning och forskning vid fria fakulteter .... 20

2.1.2.4. Vissa spärrade fakulteter och högskolor....... 29

2.1.2.5. Lärarbehov och lärartillgång ................. 29

2.1.2.6. Huvudbibliotek samt vissa forsknings- och serviceanläggningar

............................ 30

2.1.2.7. Studentbostäder ............................ 30

2.1.2.8. Kostnader för universitets- och högskoleutbygg
naden

..................................... 33

2.1.3. U 63:s val av utbyggnadsalternativ ................... 37

2.1.4. Lokalisering av utbyggnaden ........................ 38

2.1.5. Studerandeantalet på skilda orter..................... 39

2.1.6. Tidsplan för utbyggnaden............................ 41

2.1.7. Investeringsplan för utbyggnaden .................... 43

2.1.8. U 63:s slutsatser .................................... 46

2.2. Remissyttrandena ......................................... 48

2.2.1. Allmänt ........................................... 48

2.2.2. U 63: s utbyggnadsförslag............................ 70

2.2.2.1. Allmänna synpunkter ....................... 70

2.2.2.2. Ställningstaganden till U63:s utbyggnadsalternativ

...................................... 74

2.2.2.3. Medicinsk utbildning och forskning........... 76

2.2.2.4. Högre teknisk utbildning och forskning........ 81

2.2.2.5. Utbildning och forskning vid fria fakulteter .... 88

2.2.2.6. Utbildning och forskning vid vissa spärrade fakulteter

och högskolor....................... 98

2.2.2.7. Huvudbibliotek samt vissa forsknings- och serviceanläggningar

............................ 100

s. 199 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 är 1965 199

2.2.2.8. Rationaliseringsåtgärder ..................... 101

2.2.2.9. Studentbostäder ............................ 106

2.2.2.10. Lokaliseringsfrågor .......................... 111

2.2.2.11. Utbyggnadens genomförande ................ 114

2.3. Departementschefen ....................................... 124

3. Farmaceutisk utbildning och forskning ......................... 150

3.1. Farmaceututbildningskommittén ............................ 150

3.1.1. Den farmaceutiska utbildningens och forskningens nuvarande

organisation .................................. 150

3.1.2. Kommitténs förslag ................................. 152

3.1.2.1. Strukturförändringen inom läkemedelsområdet.. 152

3.1.2.2. Behovet av farmaceutisk! utbildad arbetskraft 153

3.1.2.3. Omorganisation av den kvalificerade farmaceut
utbildningen

............................... 155

3.1.2.4. Omorganisation av receptarieutbildningen ..... 162

3.1.2.5. Personalorganisation ........................ 164

3.1.2.6. Lokaliseringsfrågor.......................... 167

3.1.2.7. Lokalbehov och kostnadsberäkningar ......... 170

3.1.2.8. Tidsplan för förslagets genomförande.......... 171

3.2. Remissyttrandena ......................................... 172

3.2.1. Behovet av farmaceutisk! utbildad arbetskraft......... 172

3.2.2. Omorganisationen av den kvalificerade farmaceututbildningen

............................................. 173

3.2.3. Omorganisationen av receptarieutbildningen ........... 178

3.2.4. Personalorganisationen .............................. 180

3.2.5. Lokaliseringsfrågoma ............................... 182

3.2.6. Lokalbehov och kostnadsberäkningar ................. 183

3.2.7. Tidsplanen för förslagets genomförande................ 184

3.3. Departementschefen ....................................... 184

4. Hemställan .................................................... 192

Bilaga. Överenskommelse om villkoren för anordnande av läkarutbildning

vid ett nytt sjukhus i Huddinge, m. m................... 193

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1965:411 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående utbyggnaden av universitet och högskolor m. m. jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten
  2. SU 1965:173 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utbyggnaden av universitet och högskolor m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten