Sök i Ratio Lex

Angående tomträttslån till kommuner

1965-10-15 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1965:144, Angående tomträttslån till kommuner

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 1AA år 1965

1

Nr 144

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående tomträttslån till

kommuner; given Stockholms slott den 15 oktober 1965.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Rune B. Johansson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås riktlinjer för statliga lån (tomträttslån) till kommuner

som upplåtit tomträtt till mark, för vars bebyggande statliga bostadslån

beviljats. Lånen skall ha till syfte att stimulera ökad användning av

tomträttsinstitutet. Enligt förslaget skall lånen löpa med ränta motsvarande

normalräntan för lån från statens utlåningsfonder samt efter 10 års amorteringsfrihet

återbetalas på 30 år. Förslaget innebär vidare att lånen skall

lämnas från lånefonden för bostadsbyggande samt långivningen handhas

av länsbostadsnämnderna.

1 •—Bilaga till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 1A4

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungi. Maj.ts proposition nr H4 år 1965

Utdrag av protokollet över inrikesärenden hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet

på Stockholms slott den 15 oktober 1965.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Kling, Skoglund, Johansson,

Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist,

Gustafsson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Johansson, fråga om tomträttslån

till kommuner och anför.

Markpolitiska utredningen,'' som tillkallades år 1963 för att utreda och

lägga fram förslag om statliga stödåtgärder till främjande av en aktiv kommunal

markpolitik, har den 21 september 1964 avlämnat betänkandet Kommunal

markpolitik (SOU 1964: 42). I betänkandet lägger utredningen fram

förslag om statens medverkan vid kommunernas finansiering av markförvärv

och tomträttsupplåtelser.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av poststyrelsen,

byggnadsstyrelsen, statskontoret, riksrevisionsverket, lantmäteristyrelsen,

arbetsmarknadsstyrelsen, bostadsstyrelsen — efter hörande av länsbostadsnämnderna

— fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret, länsstyrelna

i Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Kronobergs, Malmöhus,

Göteborgs och Bohus, Kopparbergs samt Västernorrlands län, expropriationsutredningen,

1963 års markvärdekommitté, bostadspolitiska kommittén,

bostadsbyggnadsutredningen, kommunalrättskommittén, 1962 års fritidsutredning,

Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet, Landsorganisationen

i Sverige (LO), Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges

allmännyttiga bostadsföretag (SABO), Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars

riksförbund u. p. a. (HSB), Svenska riksbyggen, Svenska

byggnadsentreprenörföreningen, Kommunkredit AB och Näringslivets byggnadsdelegation.

Till länsstyrelsernas yttranden har fogats yttranden av vissa

kommuner.

Av skäl som anges i det följande bör utredningens förslag om särskilt stöd

för finansieringen av kommunala markförvärv prövas senare. Däremot torde

frågan om stöd för kommunernas finansiering av tomträttsupplåtelser nu

få tas upp till behandling.

1 Bankdirektören Gösta Renlund, ordförande, och departementsrådet Göte Svenson.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 144 år 1965

3

Nuvarande förhållanden

Tomträtt, som avses i lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast

egendom, är en för visst ändamål mot årlig avgäld upplåten nyttjanderätt till

fastighet under obestämd tid. Tomträtt kan upplåtas i fastighet, som tillhör

kronan eller kommun eller som eljest är i allmän ägo, samt med Kungl.

Maj :ts medgivande i fastighet, som tillhör stiftelse. Avtal om upplåtelse kan

inte sägas upp av tomträttshavaren men däremot av fastighetsägaren, om det

är av vikt för denne, att fastigheten används för bebyggelse av annan art

eller eljest på annat sätt än tidigare. Sådan uppsägning kan dock ske endast

till utgången av vissa tidsperioder. Upplåts tomträtt för bostadsbebyggelse,

är den första perioden 60 år och varje följande period 40 år, om inte längre

tid överenskommes. Den årliga avgälden kan omprövas med hänsyn till

ändringar i markens värde, med vissa undantag dock endast vid utgången

av bestämda perioder. Har tomträtt upplåtits för bostadsbebyggelse är varje

period, under vilken avgälden i princip inte kan ändras, 20 år. När sådan

tomträtt upphör på grund av uppsägning är fastighetsägaren skyldig att lösa

byggnad och annan egendom, som utgör tillbehör till tomträtten.

Tomträttshavaren är skyldig att hos inskrivningsdomaren söka inskrivning

av tomträtten. Inskrivning förutsätter, att fastigheten är gravationsfri.

Efter inskrivning av tomträtt får inteckning inte beviljas i fastigheten.

I tomträtten kan, sedan den inskrivits, inteckning meddelas för såväl fordran

som t. ex. nyttjanderätt och servitut.

Huvudparten av mark för bostadsproduktion under åren 1958—1962 har

enligt en av utredningen gjord undersökning förmedlats av kommunerna.

Sådan förmedling innebär i regel att kommun förvärvat mark samt, efter

avslutad planläggning och sedan exploateringsarbetena utförts, sålt den

färdiga tomtmarken eller upplåtit tomträtt till den. Beträffande flerfamiljshus

förmedlade kommunerna mark för en tredjedel av de nybyggda

lägenheterna inom tidigare bebyggda områden och för mer än 80 % inom

nyexploateringsområden. För småhus var andelen kommunmark ca 65 %.

I flertalet fall har kommunerna sålt marken till byggherrarna. Utom i de

tre största städerna har tomträtt upplåtits i ringa omfattning. Utanför dessa

städer byggdes år 1962 endast 4 % av lägenheterna i flerfamiljshus inom

nyexploateringsområden på tomträttsmark medan motsvarande andel fem

år tidigare var 13 %. Användningen av tomträtt i samband med bostadsbyggande

har alltså gått tillbaka.

Kommunala markförvärv och tomträttsupplåtelser finansieras dels med

lån, dels med skattemedel. Uppgifter som utredningen hämtat ur primärmaterialet

till den kommunala finansstatistiken visar, att under åren

1960—1962, då det var relativt lätt alt erhålla lån, fastighetsförvärv angavs

som låneändamål vid upptagande av lån för ett belopp motsvarande två

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj ris proposition nr Hi år 1965

tredjedelar av investeringarna i de fastigheter som kommunerna köpte under

samma tid. En av utredningen gjord sammanställning av uppgifter

från ea 370 kommuner, som var skyldiga att upprätta bostadsbyggnadsprogram,

visar att de kommunala fastighetsköpen, kommunala företags köp

oräknade, stigit från ca 128 milj. kr. år 1958 till ca 355 milj. kr. år 1962

och att fastighetsförsäljningarna stigit från ca 85 milj. kr. år 1958 till ca

126 milj. kr. år 1962.

Av de årligen nyproducerade bostadslägenheterna tillkommer 90—95 %

med stöd av statliga bostadslån. Bostadslånen beviljas med belopp som

utgör viss andel av ett låneunderlag, vilket bestämmes på grundval av

schablonmässigt beräknade mark- och byggnadskostnader. Uppförs huset

på tomträttsmark, minskas emellertid låneunderlaget med tomtvärdet. Detta

beräknas i regel till ett belopp motsvarande den kapitaliserade tomträttsavgälden.

När avgälden är mindre än som kan anses normalt minskas

låneunderlaget med det av länsbostadsnämnden uppskattade tomtvärdet.

Utredningen

Utredningen anför, att en aktiv kommunal markpolitik är en nödvändig

beståndsdel i samhällsbyggandet. Kommunalt markinnehav utgör enligt

vad utredningen funnit en förutsättning för att kommunerna skall kunna

utöva ett bestämmande inflytande på bebyggelsens lokalisering och utformning

samt på tidsschemat för samhällsbyggandet. Kommunerna bör

förvärva nyexploateringsmark för att främja en hög och jämn produktion

av bostäder samt tidigare bebyggd mark för att omdana samhällenas centrala

delar och för att förnya äldre bostadsbebyggelse. De kommunala åtgärderna

bör vara långsiktiga och syfta till en ökad markberedskap, så att möjligheterna

att påverka det framtida samhällsbyggandet i god tid säkerställs

genom kommunalt markinnehav.

Utredningen anser att kommunerna, med hänsyn till de betydande ansträngningar

som krävs för att bedriva en aktiv markförvärvspolitik, inte

bör sälja mark de en gång förvärvat utan endast upplåta tomträtt till marken.

Därigenom undviks att svårigheter att disponera erforderlig mark åter

uppkommer, då omreglering av markanvändningen och stadsförnyelse i

framtiden blir aktuell. Marken kommer då i många fall att ha fått ökat

värde, och det nya förvärvet kan bli mångdubbelt kostsammare än det ursprungliga.

Vidare framhåller utredningen att tomträtten är ett värdefullt hjälpmedel

vid genomförande av bebyggelseplanerna. Problem vid samverkan mellan

olika fastigheter kan lösas smidigare om kommunen äger marken och

endast upplåtit den med tomträtt. Sådana problem synes öka i betydelse

genom bebyggelsens och kommunikationsnätets alltmer komplicerade na
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 år 1965

tur. Även om en ny lagstiftning om gemensamhetsanläggningar skulle genomföras,

torde tomträtten få stor betydelse för att reglera dylika förhållanden.

Markanvändningen kan vidare styras aktivare genom tomträttsavtal

än vad byggnadslagstiftningen ger möjlighet till. Även genomgripande

omregleringar av markanvändningen underlättas väsentligt, om marken

upplåts med tomträtt. Tomträtten skapar, anför utredningen, väsentligt

gynnsammare förutsättningar för framtida ändringar i markens disposition,

t. ex. trafiktekniskt nödvändiga omregleringar, ändringar av den kommersiella

bebyggelsen på grund av strukturförändringar inom näringslivet och

samhällets fortsatta expansion.

En ökad användning av tomträtten kan vara ett värdefullt hjälpmedel att

få kontroll över prisbildningen på mark genom att den ger kommunen bättre

möjligheter att påverka utbud och efterfrågan samt minskar risken för

störningar av prisstabiliteten. Däremot innebär en tillämpning av tomträtt

enligt utredningen inte att markvärdestegringen dämpas eller förhindras.

Utredningen anför, att tomträttsupplåtelser medför att kommunen förbehåller

sig huvudparten av ökningen i markens kapitalvärde. På grund av att

tiden mellan avgäldsregleringarna är lång och avgälden inte lämpligen kan

beräknas på grundval av toppriserna, kan dock kommunen inte fullständigt

tillgodogöra sig denna ökning. Trots detta bör tomträttsavgälderna på sikt

kunna bli en god inkomstkälla i synnerhet i expanderande samhällen.

Från dessa utgångspunkter finner utredningen, att en ökad användning

av tomträtten bör främjas. Enligt vad utredningen funnit är den ringa användningen

av tomträtt huvudsakligen betingad av de anspråk tomträtten

ställer på finansiellt engagemang av kommunerna. Bostadskrediter har en

gynnad ställning på kreditmarknaden. I de fall då marken ägs av låntagarna

får även krediter, som avser tomtmarken, en sådan gynnad ställning. För

finansiering av tomtkostnaderna vid användning av tomträtt är kommunerna

däremot hänvisade till oprioriterade kommunala krediter eller skattemedel.

Dessa förhållanden innebär att tomträtt, i jämförelse med äganderätt

till mark, diskrimineras på kreditmarknaden.

Utredningen finner det angeläget att undanröja denna olikhet mellan

äganderätt och tomträtt när det gäller möjligheterna att erhålla krediter för

mark. Lån till kommuner för tomträttsändamål (tomträttslån) bör därför

enligt utredningens mening ges samma gynnade ställning på kreditmarknaden

som bostadslån. En sådan ändring i kreditmarknadsförhållandena torde

ge upphov till en vidgad tillämpning av tomträttsinstitutet. Därav följer

dock inte någon ökning i de totala anspråken på kreditmarknaden. En ökad

användning av tomträtt medför nämligen en motsvarande minskning i

efterfrågan på primär- och sekundärlån för bostadsfastigheter samt statliga

bostadslån.

Med nuvarande omfattning av tomträttsupplåtelser kan värdet av den

mark som upplåts med tomträtt för bostadsändamål i en årsproduktion be
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 år 1965

räknas motsvara ett kapitalbehov på ca 45 milj. kr. Det är svårt att förutse,

hur snabb ökningen av tomträttsupplåtelserna kan bli med ett väl avvägt

finansieringsstöd. Utredningen har antagit en fördubbling under det första

året, dvs. ett lånebehov om 90 milj. kr. och en successiv ökning, så att inom

tio år åtminstone halva bostadsproduktionen äger rum på tomträttsmark.

Detta skulle innebära, att det årliga lånebehovet under tioårsperioden ökar

med 15 milj. kr. per år till ca 225 milj. kr.

Utredningen anser, att finansieringsstödet i första hand bör ta sikte på att

säkerställa en viss bestämd kreditvolym för ändamålet. Detta är nödvändigt

för att möjliggöra en långsiktig kommunal markpolitik.

Lånevillkoren måste vidare utformas med hänsyn till de speciella markpolitiska

förutsättningarna. Sålunda bör kommunernas kapitalkostnader

för mark som upplåts med tomträtt anpassas till de inkomster tomträtten

ger. Amorteringar på tomträttslån bör påbörjas först då avgäldsreglering

ägt rum och utrymme för kapitalavbetalning därigenom skapats, dvs. efter

20 år med nuvarande avgäldsregleringsperiod vid upplåtelse för bostadsändamål.

För att amorteringarna inte skall bli alltför betungande föreslås

en amorteringstid på 40 år. Tomträttslånen föreslås därför löpa på 60 år.

Utredningen anför, att förbättrade finansieringsmöjligheter av angiven

art kan skapas endast med statens medverkan.

Ett sätt att lösa finansieringsfrågan är att vidga möjligheterna för befintliga

kreditinstitut att ge kommunerna lån på villkor, som är anpassade

för ändamålet. Statens medverkan skulle då inskränka sig till att lämna

kommunerna tillstånd till sådan upplåning och att skapa förutsättningar

för en inlåning till kreditinstituten av erforderliga belopp.

En annan lösning är att staten bildar ett nytt kreditinstitut i form av ett

kreditaktiebolag med ändamål att mot obligationer låna upp pengar på kapitalmarknaden

och därefter låna ut dem till kommunerna. Utlåningen

skulle företrädesvis avse tomträttsupplåtelse för bostadsbebyggelse. Bolaget

borde på lämpligt sätt knytas till bostadsstyrelsen.

Ett tredje alternativ är att inrätta en statlig fond för tomträttslån, från

vilken lån skulle ges för upplåtelse av tomträtt till mark för sådan bebyggelse

till vilken statliga bostadslån kan förutsättas bli beviljade. Fonden

bör byggas upp så, att den motsvarar det faktiska lånebehovet. Räntan bör

inte innefatta någon subvention. Utredningen förordar i detta fall, att utlåningsräntan

anknyts till räntan vid statlig eller kommunal upplåning eller

till den aktuella marknadsräntan för tioåriga statslån med ett tillägg av

0,25 %. Fonden bör handhas av bostadsstyrelsen.

Utredningen finner att alternativen med ett statligt kreditaktiebolag och

en statlig utlåningsfond båda är ägnade att främja det avsedda syftet men

har inte tagit ställning till vilket av dessa båda alternativ som bör ges företräde.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 744 år 1965

7

Remissyttrandena

Utredningens uppfattning att kommunerna för att kunna fylla sina uppgifter

inom samhällsbyggandet måste föra en aktiv markförvärv spolitik

delas av de flesta remissinstanserna. Bostadsstyrelsen erinrar om

att den sedan länge sökt animera kommunerna till en markpolitik enligt av

utredningen angivna riktlinjer och även tidigare framlagt förslag i sådant

syfte.

Näringslivets byggnadsdelegation, i vars yttrande Svenska arbetsgivareföreningen

och Svenska Byggnadsentreprenörföreningen instämmer, tar avstånd

från en markberedskap omfattande all mark för bostadsbebyggelse

men anser det inte uteslutet att relativt omfattande kommunala markförvärv

stundom kan erfordras, varvid dock förutsätts att marken i regel

ånyo skall försäljas.

Lämpligheten och värdet av ökade tomträttsup plåtelser har

behandlats av några remissinstanser. Bostadsstyrelsen delar utredningens

uppfattning om tomträttsinstitutets avgörande fördelar. Denna uppfattning

företräds också av lantmäteristyrelsen, bostadsnämnden i Stockholms stad

och län, Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet och expropriationsutredningen.

Länsbostadsnämnderna i Östergötlands och Malmöhus län

finner det emellertid inte troligt, att man i mindre orter kan finna gehör för

tomträtten. Länsbostadsnämnden och länsstyrelsen i Kronobergs län finner

fördelar med sådana upplåtelser men tillråder försiktighet vid tillämpning

inom nya områden.

Näringslivets byggnadsdelegation anser tomträtten lämplig vid industriell

och liknande bebyggelse men finner den knappast fylla någon uppgift som

kommunalt markpolitiskt medel, om fastighetsbildningskommitténs förslag

angående gemensamhetsanläggningar och nya medel för plangenomförande

blir föremål för lagstiftning.

De flesta remissinstanserna delar utredningens uppfattning att finansieringssvårigheterna

är det största hindret för en aktiv kommunal

markförvärvspolitik och för tomträttsupplåtelser. Fullmäktige i riksbanken

framhåller dock, att det ökade utbudet på kreditmarknaden hittills

möjliggjort en väsentlig ökning i kommunernas upplåning och att den vidgning,

som kapitalmarknaden synes undergå, torde ge erforderligt utrymme

för även detta lånebehov.

För en ökad långivning uttalar sig lantmäteristyrelsen, bostadsstyrelsen,

samtliga länsbostadsnämnder och hörda länsstyrelser utom länsstyrelsen

i Västernorrlands län, expropriationsutredningen, 196.1 års markvärdekommitté,

kommunalrättskommittén, 1962 års fritidsutredning, Svenska

stadsförbundet, Svenska kommunförbundet, SABO, HSB, Svenska riksbyggen

och LO. Bostadspolitiska kommittén och bostadsbyggnadsutredning
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr lii år 1965

en har begränsat sig till att understryka vikten av att kommunerna bereds

tillfälle att bedriva en aktiv markpolitik. Länsstyrelsen i Västernorrlnnds

län finner det påtagligt att åtgärder bör vidtas för att stärka den kommunala

markberedskapen och öka möjligheterna att förvärva mark för tomträttsupplåtelse

men är inte beredd tillstyrka ett kreditstöd med föreslagen utformning.

Fullmäktige i riksbanken finner liksom fullmäktige i riksgäldskontoret

att skälen för särskilda låneformer inte är tillräckligt starka.

Näringslivets byggnadsdelegation, Svenska arbetsgivareföreningen och

Svenska Byggnadsentreprenörföreningen anser ej heller att det föreligger

något behov av speciella åtgärder för att finansiellt underlätta kommunala

markförvärv och ett fortsatt kommunalt markinnehav.

I vissa remissyttranden utvecklas kreditmarknad ssynpunkt

e r. Mot utredningens tanke att i första hand säkerställa en viss bestämd

kreditvolym för markpolitiska ändamål framhåller fullmäktige i riksbanken,

att en ökad eller prioriterad kommunal upplåning trots kapitalmarknadens

vidgning i dagens läge med högkonjunktur och fullt utnyttjande av

de produktiva resurserna måste leda till minskat utrymme för den övriga

upplåningen, något som knappast kan undgå att drabba även kommunerna.

Fullmäktige i riksgäldskontoret understryker, att inte heller bostadsbyggandet

kan ställa anspråk på en prioritering oberoende av den samhällsekonomiska

situationen i stort. Näringslivets byggnadsdelegation anför att ca

15 % av tomträttslånen kan beräknas motsvara en nyupplåning, vartill

kommer verkan av föreslagen amorteringsfrihet. Om särskilda krediter

finansieras genom upplåning på obligationsmarknaden skulle en utgallring

av oprioriterade låneansökningar bli följden. Svenska kommunförbundet

förutsätter att långivningens omfattning inte görs beroende av förändringar

i det statsfinansiella läget och att de kommunala krediterna för andra ändamål

inte reduceras. Svenska stadsförbundet understryker utredningens påpekande

att tomträttslånen inte ställer några nya anspråk på kreditmarknaden.

I fråga om lånebehovet för tomträtts upplåtelser anför

Svenska riksbyggen att det finns ett starkt kommunalt intresse för tomträttsupplåtelser

och att institutets användning kommer att öka i samma

takt som lånemöjligheterna. Även expropriationsutredningen anser utredningens

beräkning av lånebehovet vara försiktigt hållen.

När det gäller formen för statens kreditstöd till t o in trättsupplåtelser

uttalar sig de flesta remissinstanserna för direkt

långivning från en statlig lånefond. Denna lösning förordas av flertalet länsbostadsnämnder,

länsstyrelserna i Stockholms, Kronobergs samt Göteborgs

och Bohus län, Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet, SABO,

HSB och LO. Byggnadsstyrelsen anser att tomträttslånen kan administreras

på samma sätt som de statliga bostadslånen.

Bostadsstyrelsen, länsbostadsnämnderna i Östergötlands, Älvsborgs och

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 144 år 1965

Gävleborgs län, länsstyrelserna i Östergötlands och Malmöhus län samt riksrevisionsverket

förordar att långivningen skall skötas av befintliga kreditinstitut.

Tanken på ett särskilt kreditinstitut för tomträttslån har inte vunnit

stöd i något remissyttrande.

I fråga om lånens amorteringstider anser fullmäktige i riksbanken

att vad utredningen anfört om behovet att anpassa kommunernas utgifter

och inkomster för markupplåtelserna till varandra innebär en överdrift

och att de relativt obetydliga belopp, som även utredningens förslag

innebär, inte motiverar särskilda villkor. Bostadsstyrelsen har ingen erinran

mot utredningens synpunkter medan länsbostadsnämnden i Östergötlands

län, länsstyrelserna i Kronobergs, Malmöhus samt Göteborgs och

Bohus län och SABO anser de föreslagna tidsgränserna för snäva.

Departementschefen

En aktiv kommunal markpolitik, som innefattar kommunala markförvärv,

är ett nödvändigt inslag i vår tids samhällsbyggande. Markpolitiska utredningen

har föreslagit finansiella stödåtgärder i syfte att öka kommunernas

möjligheter att motsvara de krav som utvecklingen i detta hänseende ställer.

Utredningens förslag innebär att staten skall lämna kreditstöd till kommunerna

för markförvärv samt till kapitalinvesteringar i mark för tomträttsupplåtelser.

Förslaget har vunnit stöd i flertalet remissyttranden. Några remissinstanser

har dock gjort invändningar mot åtgärder, som innebär att

ökade anspråk nu ställs på kreditmarknaden. I vissa yttranden har vidare

uttalats, att tomträtten knappast fyller någon uppgift som kommunalt markpolitiskt

medel om de förslag som fastighetsbildningskommittén lagt fram

angående gemensamhetsanläggningar och nya medel för plangenomförande

blir föremål för lagstiftning.

Förslaget till åtgärder för att stödja kommunala förvärv av mark har

samband med vissa andra markpolitiska frågor. Jag syftar här på bl. a.

spörsmålet om indragning av markvärdestegringsvinster samt den därmed

sammanhängande frågan om eu kommunal förköpsrätt till mark. Dessa

frågor utreds av 1963 års markvärdekommitté, som väntas lägga fram förslag

nästa år. Mycket talar för att frågan om finansiellt stöd för kommunala

markförvärv bör prövas i sammanhang med de nämnda markpolitiska

spörsmålen. Jag är därför inte beredd att nu ta upp frågan om markförvärvslån

utan uppehåller mig i fortsättningen endast vid frågan om lån för

kommunala tomträttsupplåtelser.

När tomträttsinstitutet infördes år 1907 var syftet främst att skapa ett

medel för det allmänna att främja en sund utveckling av bostadsförhållandena

genom att tillhandahålla mark för bebyggelse utan att därför avstå

från äganderätten till marken. Därmed kunde markvärdestegringen bevaras

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr Ibi år 1965

åt samhället samtidigt som en framtida ändrad användning av marken underlättades.

I syfte att öka tomträttsinstitutets användbarhet genomfördes

vissa lagändringar år 1953. Dessa innebar, att tomträttshavarens rättsliga

ställning befästes, varigenom också tomträttens kreditvärde stärktes.

Markpolitiska utredningen har enligt min mening visat, att tomträtten har

ett betydande värde som hjälpmedel i samhällsbyggandet. Den möjliggör en

aktiv styrning av markanvändningen och utgör därmed ett viktigt komplement

till bebyggelseplaneringen. Tomträtten medför också gynnsammare

förutsättningar för att genomföra framtida ändringar i fråga om markens

användning. På grund av sin smidiga utformning synes tomträtten kunna

få betydelse som hjälpmedel i samhällsbyggandet även om den i vissa remissyttranden

åberopade ändringen i fastighetsbildningslagstiftningen kommer

till stånd.

Som utredningen framhållit får kommunerna vidare genom tomträtten

möjlighet att tillgodogöra sig huvudparten av markens värdestegring. Detta

ter sig också rimligt, eftersom det är genom samhällenas tillväxt och ändrad

markanvändning som markens värde stiger.

Trots de påtagliga fördelar tomträtten sålunda innebär har den inte

kommit till större användning utanför de tre största städerna. Som utredningen

anfört torde detta ha sin främsta orsak i finansieringssvårigheter.

Kommunernas upplåning för tomträttsändamål intar inte någon annan

ställning på kreditmarknaden än övriga kommunlån. Inom ramen för den

kreditvolym som kommunerna totalt kan ta i anspråk för skilda ändamål

får alltså upplåning av sådant kapital som skall bindas i mark för tomträttsupplåtelser

konkurrera med övriga lånebehov. Mot bakgrund av den

expansion som kännetecknar den kommunala investeringsverksamheten ter

det sig vid rådande kreditknapphet naturligt att åtskilliga kommuner avstår

från att använda tomträttsinstitutet. Härtill torde även bidra att kommunala

lån — alltså även lån för tomträttsändamål — enligt gällande praxis skall

amorteras på relativt kort tid.

Såsom utredningen påpekat är villkoren för kreditanskaffningen gynnsammare

när det gäller mark som byggherren äger. Kostnaderna för marken

och dess exploatering inräknas då i låneunderlaget för statligt bostadslån.

Staten svarar därmed för en del av krediten, under det att kreditförsörjningen

i övrigt till väsentlig del ombesörjs av institutioner, som åtnjuter

en viss förtur på obligationsmarknaden. I likhet med utredningen anser jag,

att de beskrivna förhållandena innebär att tomträtt i jämförelse med äganderätt

till mark är missgynnad i fråga om kreditförsörjningen. Det synes därför

påkallat att söka åstadkomma en sådan ändring i kreditgivningen att

tomträtt och äganderätt till mark blir i huvudsak likställda när det gäller

kreditmöjligheterna.

Utredningen har anvisat tre alternativa sätt att ge tomträttsupplåtelserna

en förmånligare ställning på kreditmarknaden än de har f. n. Enligt ett

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 144 år 1965

alternativ skulle befintliga kreditinstitut svara för långivningen för tomträttsändamål

och statens medverkan inskränka sig till att skapa utrymme på

kapitalmarknaden, med andra ord ge förtur vid obligationsutgivning. Enligt

utredningens andra alternativ skulle ett särskilt statligt kreditinstitut inrättas

för att tillhandahålla kommunerna lån för tomträttsupplåtelser. Ett

tredje alternativ innebär att staten skulle ge lån för ändamålet från en under

kapitalbudgeten inrättad lånefond.

Enligt min mening bör statliga stödåtgärder för tomträttsändamål inte

ges större räckvidd än som motsvarar statens bostadspolitiska engagemang.

Dylika åtgärder bör därför avse endast tomträtt till mark, för vars bebyggande

statligt bostadslån beviljats. Det synes vidare motiverat att statens

medverkan ges en sådan form att stödåtgärderna omfattar endast aktuella

kommunala investeringar. Statlig medverkan bör därför komma i fråga endast

om tomträtten upplåtits inom viss tid före beslutet om bostadslån.

En sådan begränsning av låneverksamheten torde bli praktiskt svår att

genomföra vid det första av utredningens alternativ. Det återstår därför att

välja mellan att inrätta ett statligt kreditinstitut och att anordna långivning

över en statlig utlåningsfond. Jag vill förorda det sistnämnda alternativet,

främst av det skälet att en dylik långivning med relativt ringa administrativt

merarbete kan på ett smidigt sätt anknytas till den statliga bostadslångivningen

och handhas av de bostadspolitiska organen. Det synes

också vara en fördel, att man därigenom kan undgå att skapa ytterligare

specialinstitut på kreditmarknaden.

Utredningen synes ha tänkt sig, att en särskild utlåningsfond skulle inrättas

för denna långivning. Enligt min mening nås dock syftet med långivningen

lika smidigt och med mindre administrativ omgång om lånen lämnas

från lånefonden för bostadsbyggande. Jag föreslår därför att så skall bli

fallet. Långivningen bör skötas av länsbostadsnämnderna, vilka har hand

om de statliga bostadslånen.

Jag föreslår följande regler i fråga om tomträttslån till kommuner. Varje

kommun som har upplåtit tomträtt till mark, för vars bebyggande statligt

bostadslån beviljats, bör vara berättigad till lån. Som förutsättning bör gälla

att tomträtt till ifrågavarande mark upplåtits under något av de tio åren

närmast före det år då beslutet om bostadslån meddelas. Det synes lämpligt,

att tomträttslån till kommun beviljas årligen. För att beräkningen av lånens

storlek skall bli så enkel som möjligt bör den grundas på ett låneunderlag,

som kan fastställas på grundval av länsbostadsnämndernas beslut om bostadslån.

Såsom framgått av den föregående redogörelsen skall ett belopp

motsvarande tomtvärdet dras av från låneunderlaget för bostadslån, när

lånet avser byggnad på tomträttsmark. Låneberäkningen bör grundas på

de beslut om bostadslån som länsbostadsnämnderna meddelat under det

nästföregående året. Summan av de belopp som därvid avdragits i bostadslåneärenden

avseende tomträtt, upplåten inom nämnda tid före beslut om

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr Hi år 1965

bostadslån, bör utgöra löneunderlag för tomträtlslån till kommunen. Vissa

bostadslån beviljas i två omgångar, genom preliminärt och slutligt beslut.

Låneunderlaget för tomträttslån bör i sådana fall beräknas på grundval av

de slutliga besluten nnder det föregående kalenderåret.

När låntagaren äger marken utgår bostadslån med 15—30 % av låneunderlaget,

däri inbegripet tomtvärdet, medan 70 % finansieras med primäroch

sekundärlån. Om kreditgivningen till kommunerna för tomträttsmark

helt skulle följa bostadslångivningens mönster, borde tomträttslånet uppgå

till 15 30 % av tomträttsmarkens värde och kommunerna för återstående

kredit hänvisas till lånemarknaden. En uppdelning av de förhållandevis små

tomträttslånen på flera kreditgivare skulle emellertid vara tämligen opraktisk.

Om kreditförsörjningen skulle fungera på samma sätt som för bostäder

på äganderättsmark, finge man vidare tänka sig en ordning för att skapa

förtur för tomträttslån på den allmänna lånemarknaden. Därvid skulle de

avgränsningsproblem uppkomma som jag förut pekat på. Jag anser därför

övervägande skäl tala för att staten svarar för hela tomträttslånet intill en

bestämd övre lånegräns. Med hänsyn till den genomsnittliga övre lånegränsen

för bostadslån bör den övre lånegränsen för tomträttslån utgöra 95 %

av låneunderlaget.

Räntan på tomträttslån bör, såsom utredningen anfört, bestämmas så att

långivningen inte innefattar någon subvention. Det synes dock vara svårt

att nå detta syfte, om räntan enligt utredningsförslaget bindes för en längre

tid. I stället bör räntan vara rörlig och fortlöpande anpassas till den aktuella

räntenivån. Jag förordar, att ränta vid varje tid skall utgå efter samma

räntesats som gällande normalränta för lån från statens utlåningsfonder.

För budgetåret 1965/66 är normalräntan fastställd till 5,75 %.

I likhet med utredningen anser jag att tomträttslånen bör vara amorteringsfria

under viss tid. Jag är dock inte beredd att förorda amorteringsfrihet

under så lång tid som 20 år. Jag vill i detta sammanhang erinra om

att frågan om avgäldsregleringsperiodens längd tillhör de spörsmål, som

övervägs av 1963 års markvärdekommitté. Jag förordar att tomträttslånen

blir amorteringsfria under de första tio åren för att därefter återbetalas

under 30 år. Med hänsyn till att räntan föreslås vara rörlig bör lånen amorteras

med lika stort belopp varje år.

Enligt utredningens beräkningar motsvarar de årliga tomträttsupplåtelserna

för bostäder ett kapitalvärde av ca 45 milj. kr. Medelsbehovet för en

statlig långivning enligt de regler jag förordat kan därför beräknas till

drygt 40 milj. kr. under det första året. Jag utgår från att lånemöjligheterna

kommer att medföra ökad användning av tomträtt. I avvaktan på närmare

erfarenheter torde det emellertid kunna antas att medelsbehovet blir i stort

sett oförändrat under de två närmaste åren för att därefter öka i samma

mån som tomträttsinstitutet finner ökad användning i kommunerna.

Kungl. Maj :t bör äga utfärda närmare bestämmelser om de statliga tomt
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr lii år 1965

rättslånen. Bestämmelserna bör träda i kraft den 1 januari 1966 och tilllämpas

även beträffande tomträttsmark, som under år 1965 varit föremål

för annat än preliminärt beslut om bostadslån.

På lånefonden för bostadsbyggande fanns vid utgången av augusti 1965

ett disponibelt belopp av 1 160 milj. kr. Då detta belopp avsevärt överstiger

den beräknade medelsåtgången för utbetalning av beviljade bostadslån

t. o. m. juni 1966, torde någon ytterligare medelsanvisning för innevarande

budgetår inte bli erforderlig. Fråga om anslag för ändamålet efter

nämnda tidpunkt torde få behandlas i 1966 års statsverksproposition.

Hemställan

Under åberopande av vad jag anfört i det föregående hemställer jag, att

Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

a) godkänna de riktlinjer för statliga tomträttslån till

kommuner som jag förordat i det föregående;

b) medgiva att statliga tomträttslån till kommuner må

utbetalas från lånefonden för bostadsbyggande.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med

instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Stina Wahlström

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1965:412 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående utbyggnaden av universitet och högskolor m. m. jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten
  2. SU 1965:174 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tomträttslån till kommuner jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten