Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt

1965-10-29 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1965:163, Med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1965

1

Nr 163

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående ändrad lydelse av 2 § förordningen

den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt; given

Stockholms slott den 29 oktober 1965.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till förordning angående ändrad lydelse av 2 §

förordningen den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att höggradigt vanför person skall kunna få befrielse

från automobilskatt, när han inte uppfyller det eljest gällande kravet

på innehav av körkort.

De nya bestämmelserna är avsedda att träda i kraft den 1 januari 1966. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 163

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1965

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 2 juni 1922 (nr 260) om

automobilskatt

Härigenom förordnas, att 2 § förordningen den 2 juni 1922 om automobilskatt1

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 §•

Från skatteplikt--—----

d) automobil eller släpvagn, då

fordonet är taget i anspråk med nyttjanderätt

jämlikt bestämmelserna i

allmänna förfogandelagen den 22 juni

1939 (nr 293), rekvisitionslagen

den 30 juni 1942 (nr 583), beredskapsförfogandelagen

den 30 juni

1942 (nr 584) eller civilförsvarslagen

den 15 juli 1944 (nr 536).

Länsstyrelsen må,

3. motorcykel,

därest fordonet äges av höggradigt

vanför person, som innehar körkort

för förande av fordonet och som för

sin huvudsakliga förvärvsverksamhet

eller för sin utbildning är varaktigt

beroende av fordonet såsom fortskaffningsmedel.

De närmare föreskrifter, som erfordras

för tillämpning av vad i

andra stycket stadgas, meddelas av

1 Senaste lydelse av 2 § se 1959:163.

---— -— timmen; samt

d) automobil eller släpvagn, då

fordonet är taget i anspråk med nyttjanderätt

jämlikt bestämmelserna i

allmänna förfogandelagen den 26

maj 1954 (nr 279), rekvisitionslagen

den 30 juni 1942 (nr 583), beredskapsförfogandelagen

den 30 juni

1942 (nr 584) eller civilförsvarslagen

den 22 april 1960 (nr 74).

kilogram, samt

3. motorcykel,

därest fordonet äges av höggradigt

vanför person, som innehar körkort

för förande av fordonet och som för

sin huvudsakliga förvärvsverksamhet

eller för sin utbildning är varaktigt

beroende av fordonet såsom fortskaffningsmedel.

Kan fordonets ägare

till följd av sin vanförhet icke erhålla

körkort för förande av fordonet,

må länsstyrelsen efter samråd

med arbetsmarknadsstyrelsen likväl

medgiva befrielse, om ägaren på

grund av sin vanförhet är beroende

av fordonet för transport till och

från arbetsplatsen eller utbildninqsstället.

De närmare föreskrifter, som erfordras

för tillämpning av vad i andra

stycket stadgas, meddelas av

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1965

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

myndighet som Konungen bestäm- Konungen eller den myndighet som

mer. , Konungen bestämmer.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1966. Ärenden rörande undantag

från bestämmelsen i 2 § om krav på innehav av körkort såsom förutsättning

för skattebefrielse skola dock till den 1 juli 1966 prövas av Kungl.

Maj :t.

lf Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 163

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1965

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Rcgenten, Hertigen av Halland, i statsrådet

på Stockholms slott den 29 oktober 1965.

Närvarande:

Statsråden Sträng, Andersson, Skoglund, Edenman, Johansson, Hermansson,

Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om vidgad möjlighet

för höggradigt vanför att erhålla befrielse från automobilskatt samt

anför.

Inledning

På förslag av bevillningsutskottet hemställde riksdagen i våras om utredning

och förslag angående ändring i förordningen om automobilskatt

i syfte att även vissa handikappade som saknar körkort skulle kunna få

åtnjuta befrielse från bilskatt (BevU 1965:8, rskr 140).

Det av riksdagen aktualiserade spörsmålet har nu utretts inom finansdepartementet,

och jag anhåller att få anmäla frågan.

Gällande bestämmelser

Enligt 2 § andra stycket förordningen den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt

äger länsstyrelse medge befrielse från skatteplikt för vissa slag

av motorfordon, som ägs av höggradigt vanför person. Förutsättning för

befrielse är att den vanföre innehar körkort för förande av fordonet och för

sin huvudsakliga förvärvsverksamhet eller för sin utbildning är varaktigt

beroende av fordonet såsom fortskaffningsmedel. Skattefrihet enligt denna

bestämmelse kan medges för personbil med en tjänstevikt av högst 1 800 kg

eller lastbil med skåp-, stationsvagns- eller personbilskarosseri och med en

tjänstevikt av högst 1 800 kg samt motorcykel.

De närmare föreskrifter, som fordras för tillämpningen av dessa bestämmelser,

meddelas enligt kungörelse den 15 maj 1959 (nr 164) av pensions
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1065 5

styrelsen — numera riksförsäkringsverket — efter samråd med arbetsmarknadsstyrelsen

och medicinalstyrelsen.

Har länsstyrelse enligt de nyss nämnda bestämmelserna medgett skattebefrielse

för motorfordon, gäller befrielse i regel även s. k. bilaecis för fordonet

(6 § förordningen den 23 november 1956, nr 545, angående omsättningsskatt

å motorfordon i vissa fall). Länsstyrelsen kan dock, om särskilda

skäl föreligger, förordna att erlagd bilaecis inte skall återbetalas.

Genom förordning den 25 november 1960 (nr 603) infördes bestämmelser

om bidrag till vanföra ägare av motorfordon, s. k. bensinskattebidrag.

Bidragsberättigad är höggradigt vanför ägare av sådant motorfordon, som

länsstyrelsen enligt de förut återgivna bestämmelserna befriat från fordonsskatt.

Berättigad till bidrag är vidare ägare av motorcykel, som är in

rättad såsom invalidfordon och vars maximihastighet inte överstiger 30 km/

tim.; för motorcykel av detta slag uttas inte bilskatt. Bensinskattebidraget

är för helt år beräknat till belopp, som motsvarar skatten för viss i förordningen

angiven mängd bensin eller brännolja — 480 resp. 340 liter

och utgår i efterskott för bidragsår. Bidraget utgår till den, som under det

sistförflutna bidragsåret varit antecknad i bilregister såsom ägare till fordonet.

Till grund för undantagsbestämmelserna i automobilskatteförordningen

låg ett förslag i ämnet av 1956 års invalidfordonsutredning i dess den 17

januari 1958 avgivna betänkande (stencilerat). Beträffande frågan, om såsom

villkor för skattebefrielse borde uppställas krav på innehav av körkort,

anförde utredningen bl. a.

Ett ovillkorligt krav på körkort skulle----komma att utesluta även

sådana fall, där tillgången till personbil, förd av annan, måste anses utgöra

en klar närings- och förflyttningshjälp.---Ett undantag från kör
kortskravet

synes för dylika fall berättigat med hänsyn till det av invalidfordonsutredningen

avsedda syftet med skattefrihetsbestämmeJserna. Faran

för missbruk — närmast genom registrering av bil, som brukas av

icke vanför person, på sådan vanför anhörig, som formellt fyller det uppställda

vanförhetskravet— gör emellertid, att stor restriktivitet torde böra

iakttagas vid utformandet av skattefrihetsbestämmelser för icke körkortsinnehavande

vanföra.

Vid de diskussioner, som förts inom i n val i d f ordonsu t r ed n i n gen med de

däri deltagande vanföreorganisationerna, har enighet nåtts därom, att av

de körkortslösa fallen bör till skattebefrielse ifrågakomma endast sådana,

där bilen anskaffats med bidrag av statliga medel för den vanföres utkomst

eller utbildning. I sammanhanget har från pensionsstyrelsen upplysts, att

bidrag till körkortslös invalid av styrelsen endast lämnats i sådana enstaka

undantagsfall, där det varit avsett att invalidens maka skulle köra honom

till och från arbetsplatsen.

Med hänsyn till att bidrag av statliga medel — bl. a. till följd av alt

begränsade belopp står till förfogande för ändamålet — endast lämnas i

klart kvalificerade behovsfall, synes enligt invalidfordonsutredningens uppfattning

skattebefrielse böra medges i samtliga de fall, där motorfordonet

anskaffats med bidrag av statliga medel såsom fortskaffningsmedel i och

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 1965

för den vanföres utkomst eller utbildning, oberoende av huruvida han innehar

körkort eller ej. I övriga befrielsefall synes krav på körkortsinnehav

böra uppställas.

I prop. 1959: 77 uttalade emellertid departementschefen att han inte var

beredd att i då förevarande sammanhang tillstyrka något avsteg från körkortskravet

såsom förutsättning för skattebefrielse. I propositionen liksom

i utskottsutlåtandet häröver (Bevil 28) framhölls emellertid, att lagstiftningen

var ett provisorium i avvaktan på resultatet av 1953 års trafikutrednings

överväganden. Denna utredning har dock numera upphört utan att

nämnda fråga behandlats av utredningen.

Genom beslut den 26 maj 1965 meddelade Kungl. Maj:t bestämmelser

om bidrag och lån till handikappade för anskaffning av motorfordon. Bestämmelserna

ersätter bestämmelser, meddelade i kungl. brev den 5 juni

1963 till arbetsmarknadsstyrelsen, och är avsedda att tillämpas tills vidare

fr. o. m. den 1 juli 1965. Enligt 1965 års bestämmelser ankommer det på

arbetsmarknadsstyrelsen — eller länsarbetsnämnd — att pröva ärenden av

ifrågavarande slag, och styrelsen äger meddela närmare föreskrifter om tilllämpningen

av bestämmelserna. I huvudsak är dessa av följande innehåll.

1. Bidrag och lån för nyanskaffning av personbil eller motordriven invalidvagn

må efter ansökan utgå till den som på grund av medicinskt handikapp

är beroende av sådant fortskaffningsmedel för sin utkomst genom

arbete eller för förvärvande av yrkesutbildning.

2. Det medicinska behovet av fordonet skall styrkas med intyg av läkare.

Utfärdas intyget av annan läkare än läkare hos länsarbetsnämnd, skall intyget

prövas av sistnämnde läkare.

3. Bidrag må utgå med belopp motsvarande sökandens kostnad för förvärv

av fordonet, dock högst 10 000 kr. (helt bidrag), eller det lägre belopp

som bestämmes i punkten 4.

4. Helt bidrag må utgå då sökandens bruttoinkomst för år, bestämd på

sätt nedan sägs, är mindre än, för gift med make sammanlevande sökande

eller ensamstående sökande med hemmavarande barn under 18 år 19 000

kr. och för annan sökande 16 000 kr. För sökande med bruttoinkomst överstigande

belopp som nyss sagts skall bidraget minskas till i nedanstående

tabell angivna procentsatser av helt bidrag:

Bruttoinkomst för år (för gift person in- klusive makes inkomst) minskad med i

förekommande fall sådana avdrag som

nedan angives

Bidrag i procent av helt bidrag

Gift sökande eller ensamståen- de sökande med hemmavaran- de barn under 18 år

Annan sökande

16 000 — 18 999

100

80

19 000 — 21 999

80

60

22 000 — 24 999

60

40

25 000 — 27 999

40

20

28 000 — 30 000

20

—

I det fall det är till fördel för sökanden må i stället för bidrag enligt

vad ovan föreskrivits utgå bidrag med belopp som motsvarar kostnaden

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1965

7

för de särskilda anordningar som kunna erfordras för att sökanden skall

enligt villkor meddelade jämlikt 67 § vägtrafikkungörelsen den 7 december

1951 äga framföra fordonet samt — i det fall sådan anordning är oundgängligen

nödvändig — för uppvärmning av fordonet. Bidrag till sådana

anordningar må utgå även till sökande vars bruttoinkomst överstiger beloppen

i ovanstående tabell. Bidrag skall i förekommande fall minskas med

det kontantbelopp för köp av invalidbil, som sökanden kan ha erhållit och

för vilket bidrag av statsmedel kan utgå enligt kungörelsen den 14 maj

1964 (nr 360) — med däri den 21 maj 1965 (nr 297) gjord ändring —

om statsbidrag till hjälpmedel för rörelsehindrade m. fl.

Med bruttoinkomst skall avses sökandens intäkter av förvärvsarbete och

avkastning av kapital samt i förekommande fall utgående sjukpenning,

livränta, pension, invaliditetsersättning eller liknande förmåner. Från bruttoinkomsten

må avdragas ett belopp av 1 000 kr. för varje hemmavarande

barn under 18 år. Samma avdrag må göras i det fall sökanden har att utgiva

underhållsbidrag till barn under 18 år.

Beträffande inkomst, som uppbärs av sökandens make, skall hänsyn tagas

endast till den del varmed inkomsten överstiger 3 000 kr.

5. Sökande som med tillämpning av bestämmelserna i punkten 4 lillerkänns

reducerat bidrag må, om särskilda skäl föreligga, beviljas räntefritt

lån med belopp motsvarande skillnaden mellan helt bidrag enligt

punkten 3 och beviljat bidrag. Amorteringstiden för sådant lån skall vara

högst fem år.

6. Vid prövning av ansökan om bidrag och lån skall jämväl skälig hänsyn

tas till sökandens innehav av förmögenhetstillgångar.

7. Bidrag och lån till ersättningsanskaffning av motorfordon må utgå

med tillämpning av bestämmelserna i punkterna 1—6 samt med iakttagande

av följande särskilda föreskrifter:

a) Bidrag och lån till ersättningsanskaffning må medges sedan fem år

förflutit efter det att bidrag eller lån till anskaffning av motorfordon senast

lämnades. Dock må bidrag och lån medges till ersättningsanskaffning

vid tidigare tidpunkt om särskilda skäl föreligga och behovet av byte styrkts

med utlåtande från bilinspektör vid statens bilinspektion.

b) Med helt bidrag skall avses skillnaden mellan 10 000 kr. eller, när särskilda

omständigheter äro för handen, 12 000 kr. och det pris sökanden erbjudits

vid utbyte av innehaft fordon resp. den köpeskilling sökanden erhållit

vid försäljning av sådant fordon, dock att bidraget ej må överstiga 10 000

kr. eller sökandens kostnad för utbytet.

8. Ärenden rörande bidrag och lån till anskaffning av motorfordon prövas

av arbetsmarknadsstyrelsen eller, efter styrelsens bestämmande, av

länsarbetsnämnd.

9. Arbetsmarknadsstyrelsen äger meddela närmare föreskrifter om tilllämpningen

av dessa bestämmelser.

I anslutning till sist nämnda punkt i bestämmelserna bär arbetsmarknadsstyrelsen

i cirkulär (V 4/65) föreskrivit att som förutsättning för att

bidrag och lån skall kunna beviljas gäller även att sökanden innehar körkort

eller genom förhandsbesked från länsstyrelse (i Stockholm överståthållarämbetet)

kan styrka att körkort kan erhållas. I cirkuläret har vidare

intagits föreskrift om att, i den mån specialaggregat eller andra särskilda

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kiingl. Maj. ts proposition nr 163 år 1965

anordningar eller särskild utrustning av fordonet fordras med hänsyn till

handikappet, detta bör framgå av körkortet eller förhandsbeskedet. I cirkuläret

har vidare föreskrivits att, i fall då höggradigt invalidiserad person

inte kan erhålla körkortsutbildning på annat sätt än med tillgång till egen

specialutrustad bil, bidrag och lån för anskaffande av bilen måste beviljas

redan innan körkortsutbildningen påbörjas. Detta förutsätter att det genom

förhandsbesked eller intyg kan styrkas att sökanden kan erhålla körkort.

Enligt föreskrift i cirkuläret kan vidare bidrag och lån — under förutsättning

att övriga villkor beträffande behörigheten är uppfyllda — utgå

i sådana fall, då höggradigt invalidiserad person inte själv kan erhålla körkort

men familjemedlem eller annan kan åtaga sig att framföra bilen i

samband med den handikappades resor från och till arbete eller yrkesutbildningsplats.

Enligt nämnda föreskrifter skall skälig hänsyn tas till handikappets

svårighetsgrad vid bedömningen av frågan om lämplig vagnstyp,

storlek och prisklass. Om handikappet så fordrar, kan bidrag och lån

avse även fordon utrustat med helautomatisk växellåda, således automatisk

funktion av såväl koppling som växling, eller annat servoaggregat, t. ex. servostyrning.

Samråd skall härvid ske med medicinsk och teknisk expertis.

1965 års vårriksdag

I motionen 1965: II: 263 hemställdes om sådan ändring i automobilskatteförordningen,

att bestämmelserna om skattefrihet för vissa vanföra ägare

av motorfordon kom att överensstämma med arbetsmarknadsmyndigheternas

villkor för bidrag till anskaffande av motorfordon. Det erinrades i

motionen om att det ingår i samhällets arbetsvårdande verksamhet att ekonomiskt

bidra till anskaffande av motorfordon åt personer, som på grund

av skador i rörelseorganen eller genom sjukdom fått sin förflyttningsförmåga

väsentligt reducerad. Härför gäller, anfördes i motionen, att sökanden

är beroende av motorfordon för transport mellan bostaden och arbetsplatsen

eller utbildningsskola eller i övrigt för inkomstens förvärvande.

Genom att bestämmelserna om ekonomiskt bidrag till anskaffande av motorfordon

och skattebestämmelsen inte är likformiga, uppkom enligt motionärerna

många gånger betydande olägenheter för de handikappade. Det

förekom sålunda ofta, att personer anskaffade motorfordon för medel som

erhållits genom arbetsmarknadsstyrelsens försorg och först senare blev

medvetna om att skattebefrielse inte kunde erhållas.

Bevillningsutskottet uttalade i betänkande 1965: 8 i anledning av motionen

att skillnaden mellan villkoren för skattebefrielse och för bidrag till

inköp av motorfordon ligger i att endast höggradigt vanföra som innehar

körkort och är varaktigt beroende av fordonet för arbete eller utbildning

kan komma i åtnjutande av sådan befrielse, medan bidraget kan utgå till

alla partiellt arbetsföra med eller utan körkort. Med höggradigt vanföra

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 1965

avses uteslutande rörelseinvalida fall, medan den partiella arbetsförheten

omfattar alla fall med fysiska eller psykiska defekter som nedsätter arbetsförmågan.

Utskottet framhöll vidare, att bidragsgivningen i motsats

till skattebefrielsen är i viss mån behovsprövad. Ett bifall till yrkandet i

motionen skulle, anförde utskottet, innebära att möjligheten till skattebefrielse

som regel skulle bortfalla vid viss årsinkomst. Bortsett härifrån

innebar motionärernas yrkande ett avsteg från de principer, som f. n. tillämpas

för skattebefrielsen.

Utskottet fann de av motionärerna påtalade olikheterna mellan skattebefrielse

och bidragsgivning förtjäna uppmärksamhet, särskilt beträffande

höggradigt handikappade. Motionärernas yrkande innebär dock, ansåg

utskottet, ett inte oväsentligt avsteg från de principer som f. n. tillämpas

för skattebefrielsen. Med hänsyn härtill fann utskottet sig inte kunna förorda

en så betydande ändring av möjligheterna till skattebefrielse, som skulle

bli följden av motionärernas förslag. Anknytningen till bidragsgivningen

skulle enligt utskottets mening även kunna medföra, att skattebefrielsen

blev beroende av den praxis som utvecklas vid länsarbetsnämnderna vid

beviljande av bidrag och att skiljaktigheter i beskattningen följaktligen

skulle kunna förekomma mellan de olika länen. De i motionerna påtalade

olikheterna mellan bidragsgivningen och skattebefrielsen föranledde emellertid

utskottet att ifrågasätta, om inte stöd åt handikappade genom dylik

befrielse och genom skattebidrag medförde så betydande administrativt merarbete

att det såväl från de handikappades som från statsverkets synpunkt

fanns skäl att ta upp spörsmålet om formerna för samhällets insatser på

detta område till omprövning.

En sådan prövning skulle, ansåg utskottet, självfallet inte ha till syfte

att tillvarata några fiskaliska intressen utan endast att skapa enhetligare

regler för hjälpen åt de handikappade. Dessa frågor föll till viss del inom

ramen för översynen av vägtrafikbeskattningen, menade utskottet, som

förutsatte, att denna utredning beaktade de handikappades ställning inom

detta skatteområde.

Oavsett hur hjälpen åt de handikappade reglerades i sitt större sammanhang

fann utskottet, att de gällande skattebestämmelserna måste te sig

stötande för vissa mindre grupper av handikappade. Det gällde i första hand

sådana som på grund av sitt handikapp inte kan få körkort och följaktligen

inte heller skattebefrielse men som av närstående kan köras till arbete

eller utbildningsplats. Denna grupp, fortsatte utskottet, omfattar- endast

ett begränsat antal personer, som emellertid borde kunna ställa samma

anspråk på skattelättnader som de rörelseinvalida med körkort, särskilt

som utvecklingen av den medicinska och yrkesmässiga rehabiliteringen för

de gravt handikappade öppnat helt nya möjligheter för deras återförande

till arbetslivet. För att få enhetliga regler för skattebefrielsen ■— som i dessa

stycken i stort sett borde grundas på samma villkor som bidragsgiv
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 1965

ningen — syntes det utskottet lämpligt att Kungl. Maj :t fick möjlighet att

på förslag av arbetsmarknadsstyrelsen medge skattebefrielse i här avsedda

fall. Utskottet hemställde därför, att riksdagen i anledning av nämnda motion

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :l anhålla om utredning och förslag

angående ändring av förordningen om automobilskatt i syfte att införa befrielse

från sådan skatt även för vissa handikappade, som saknar körkort.

Riksdagen biföll, som nämnts, utskottets hemställan (rskr 140).

Departementschefen

Av den tidigare redogörelsen framgår, att överensstämmelse inte föreligger

mellan å ena sidan villkoren för befrielse från automobilskatt och å

andra sidan förutsättningarna för bidrag och lån till inköp av motorfordon.

Skattebefrielse kan ges bara för höggradigt vanföra — dvs. uteslutande

rörelseinvalida — som har körkort och som är varaktigt beroende av

fordonet för arbete eller utbildning. Bidrag och lån, däremot, kan utgå till

dem som på grund av medicinskt handikapp är beroende av att färdas i

egen bil till och från arbetsplats eller utbildningsställe, även om de saknar

körkort.

I direktiven för den innevarande vår tillsatta bilskatteutredningen uttalas

bl. a., att reglerna om skattebefrielse bör överses. Därvid nämns särskilt

de handikappade. Vidare har åt den nyligen tillsatta handikapputredningen

bl. a. uppdragits att pröva vissa skattefrågor rörande invalidfordon. Med

hänsyn till det nu anförda kan förväntas, att frågan om skattebefrielse för

de handikappade kommer att tas upp i större sammanhang. Det förefaller

därför mindre lämpligt att, i avvaktan på resultatet av nämnda utredningar,

ändra de allmänna förutsättningarna för skattebefrielse för motorfordon.

Emellertid får gällande regler om befrielse för invalider från automobilskatt

i viss mån anses vara ett provisorium. Utvecklingen har visat att villkoren

för skattebefrielse blivit väl snäva genom att handikappad, som behöver

bil för sin utkomst men på grund av sitt lyte inte själv kan föra bilen,

f. n. inte kan erhålla sådan befrielse. Någon tveksamhet kan visserligen

uttalas, om den nuvarande generösa bidragsgivningen för vissa mottagare

skall ytterligare förstärkas. Som framgår av den tidigare redogörelsen

utgår reducerat bidrag även vid årsinkomster som betydligt överstiger medelinkomsten

för gifta skattebetalare. Emellertid framstår det som mindre

tillfredsställande att den samstämmighet, som i regel råder mellan kvalifikationen

för bidrag resp. skattebefrielse, inte upprätthålls i här berörda

avseende. Jag delar därför bevillningsutskottets uppfattning att en uppmjukning

av bestämmelserna i detta hänseende bör komma till stånd, oavsett

hur hjälpen åt de handikappade regleras i sitt större sammanhang. Jag

anser även att den av utskottet antydda vägen är lämplig. En möjlighet

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1965

att medge undantag från bestämmelserna om krav på innehav av körkort

som förutsättning för befrielse från automobilskatt bör sålunda införas.

Ärendena synes emellertid i princip inte vara av den art att de måste

prövas av Kungl. Maj :t. Jag vill härom hänvisa till vad som anfördes i samband

med årets riksdagsbeslut om departementsorganisationen (prop. 1965:

65 s. 8, SU 1965: 105 s. 3). Det bör enligt min mening ankomma på länsstyrelsen

att besluta i ärenden av nu avsett slag efter samråd med arbetsmarknadsstyrelsen.

Under en kortare övergångsperiod, förslagsvis det första halvåret

1966, kan det emellertid vara lämpligt att ärendena avgörs av Kungl.

Maj :t.

En förutsättning för att undantag från körkortskravet skall kunna medges

i nämnda ärenden bör vara att avsaknaden av körkort inte skulle ha

hindrat sökanden från att få bidrag och lån. Huruvida sökanden uppfyller

övriga villkor för att få sådana bidrag och lån saknar däremot betydelse för

frågan om befrielse från fordonsskatt. Med hänsyn till arten av den prövning

som skall ske, bör i sådana ärenden inhämtas yttrande från arbetsmarknadsstyrelsen.

Talan mot länsstyrelsens beslut i ärendena kommer

med den nu föreslagna ordningen att få föras hos kammarrätten och —

i sista instans — hos regeringsrätten enligt de allmänna besvärsregler som

gäller för beslut enligt 2 § automobilskatteförordningen.

Den av mig förordade utvidgningen av möjligheten att erhålla skattebefrielse

föranleder ändring av 2 § automobilskatteförordningen. De närmare

föreskrifterna om förfarandet bör meddelas av Kungl. Maj :t eller den myndighet

Kungl. Maj :t bestämmer. — I samband med det föreslagna tillägget

till nämnda lagrum synes en viss rent redaktionell ändring av paragrafen

böra vidtas.

De nya bestämmelserna bör lämpligen träda i kraft den 1 januari 1966.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa att Kungl. Maj :t måtte

genom proposition föreslå riksdagen att antaga inom finansdepartementet

upprättat förslag till förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen

den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

MAHCUS BOKTR. STHLM 196S 6S0447

Ur protokollet:

Hans Ohlsson

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BevU 1965:55 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående ändrad Igdelse av 2 § förordningen den 2 juni 1922 s. 1 i texten