Med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt
1965-10-29 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1965:163, Med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1965
1
Nr 163
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående ändrad lydelse av 2 § förordningen
den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt; given
Stockholms slott den 29 oktober 1965.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till förordning angående ändrad lydelse av 2 §
förordningen den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
BERTIL
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att höggradigt vanför person skall kunna få befrielse
från automobilskatt, när han inte uppfyller det eljest gällande kravet
på innehav av körkort.
De nya bestämmelserna är avsedda att träda i kraft den 1 januari 1966. 1
1 Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 163
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1965
Förslag
till
Förordning
angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 2 juni 1922 (nr 260) om
automobilskatt
Härigenom förordnas, att 2 § förordningen den 2 juni 1922 om automobilskatt1
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
2 §•
Från skatteplikt--—----
d) automobil eller släpvagn, då
fordonet är taget i anspråk med nyttjanderätt
jämlikt bestämmelserna i
allmänna förfogandelagen den 22 juni
1939 (nr 293), rekvisitionslagen
den 30 juni 1942 (nr 583), beredskapsförfogandelagen
den 30 juni
1942 (nr 584) eller civilförsvarslagen
den 15 juli 1944 (nr 536).
Länsstyrelsen må,
3. motorcykel,
därest fordonet äges av höggradigt
vanför person, som innehar körkort
för förande av fordonet och som för
sin huvudsakliga förvärvsverksamhet
eller för sin utbildning är varaktigt
beroende av fordonet såsom fortskaffningsmedel.
De närmare föreskrifter, som erfordras
för tillämpning av vad i
andra stycket stadgas, meddelas av
1 Senaste lydelse av 2 § se 1959:163.
---— -— timmen; samt
d) automobil eller släpvagn, då
fordonet är taget i anspråk med nyttjanderätt
jämlikt bestämmelserna i
allmänna förfogandelagen den 26
maj 1954 (nr 279), rekvisitionslagen
den 30 juni 1942 (nr 583), beredskapsförfogandelagen
den 30 juni
1942 (nr 584) eller civilförsvarslagen
den 22 april 1960 (nr 74).
kilogram, samt
3. motorcykel,
därest fordonet äges av höggradigt
vanför person, som innehar körkort
för förande av fordonet och som för
sin huvudsakliga förvärvsverksamhet
eller för sin utbildning är varaktigt
beroende av fordonet såsom fortskaffningsmedel.
Kan fordonets ägare
till följd av sin vanförhet icke erhålla
körkort för förande av fordonet,
må länsstyrelsen efter samråd
med arbetsmarknadsstyrelsen likväl
medgiva befrielse, om ägaren på
grund av sin vanförhet är beroende
av fordonet för transport till och
från arbetsplatsen eller utbildninqsstället.
De närmare föreskrifter, som erfordras
för tillämpning av vad i andra
stycket stadgas, meddelas av
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1965
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
myndighet som Konungen bestäm- Konungen eller den myndighet som
mer. , Konungen bestämmer.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1966. Ärenden rörande undantag
från bestämmelsen i 2 § om krav på innehav av körkort såsom förutsättning
för skattebefrielse skola dock till den 1 juli 1966 prövas av Kungl.
Maj :t.
lf Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 163
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1965
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Rcgenten, Hertigen av Halland, i statsrådet
på Stockholms slott den 29 oktober 1965.
Närvarande:
Statsråden Sträng, Andersson, Skoglund, Edenman, Johansson, Hermansson,
Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om vidgad möjlighet
för höggradigt vanför att erhålla befrielse från automobilskatt samt
anför.
Inledning
På förslag av bevillningsutskottet hemställde riksdagen i våras om utredning
och förslag angående ändring i förordningen om automobilskatt
i syfte att även vissa handikappade som saknar körkort skulle kunna få
åtnjuta befrielse från bilskatt (BevU 1965:8, rskr 140).
Det av riksdagen aktualiserade spörsmålet har nu utretts inom finansdepartementet,
och jag anhåller att få anmäla frågan.
Gällande bestämmelser
Enligt 2 § andra stycket förordningen den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt
äger länsstyrelse medge befrielse från skatteplikt för vissa slag
av motorfordon, som ägs av höggradigt vanför person. Förutsättning för
befrielse är att den vanföre innehar körkort för förande av fordonet och för
sin huvudsakliga förvärvsverksamhet eller för sin utbildning är varaktigt
beroende av fordonet såsom fortskaffningsmedel. Skattefrihet enligt denna
bestämmelse kan medges för personbil med en tjänstevikt av högst 1 800 kg
eller lastbil med skåp-, stationsvagns- eller personbilskarosseri och med en
tjänstevikt av högst 1 800 kg samt motorcykel.
De närmare föreskrifter, som fordras för tillämpningen av dessa bestämmelser,
meddelas enligt kungörelse den 15 maj 1959 (nr 164) av pensions
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1065 5
styrelsen — numera riksförsäkringsverket — efter samråd med arbetsmarknadsstyrelsen
och medicinalstyrelsen.
Har länsstyrelse enligt de nyss nämnda bestämmelserna medgett skattebefrielse
för motorfordon, gäller befrielse i regel även s. k. bilaecis för fordonet
(6 § förordningen den 23 november 1956, nr 545, angående omsättningsskatt
å motorfordon i vissa fall). Länsstyrelsen kan dock, om särskilda
skäl föreligger, förordna att erlagd bilaecis inte skall återbetalas.
Genom förordning den 25 november 1960 (nr 603) infördes bestämmelser
om bidrag till vanföra ägare av motorfordon, s. k. bensinskattebidrag.
Bidragsberättigad är höggradigt vanför ägare av sådant motorfordon, som
länsstyrelsen enligt de förut återgivna bestämmelserna befriat från fordonsskatt.
Berättigad till bidrag är vidare ägare av motorcykel, som är in
rättad såsom invalidfordon och vars maximihastighet inte överstiger 30 km/
tim.; för motorcykel av detta slag uttas inte bilskatt. Bensinskattebidraget
är för helt år beräknat till belopp, som motsvarar skatten för viss i förordningen
angiven mängd bensin eller brännolja — 480 resp. 340 liter
och utgår i efterskott för bidragsår. Bidraget utgår till den, som under det
sistförflutna bidragsåret varit antecknad i bilregister såsom ägare till fordonet.
Till grund för undantagsbestämmelserna i automobilskatteförordningen
låg ett förslag i ämnet av 1956 års invalidfordonsutredning i dess den 17
januari 1958 avgivna betänkande (stencilerat). Beträffande frågan, om såsom
villkor för skattebefrielse borde uppställas krav på innehav av körkort,
anförde utredningen bl. a.
Ett ovillkorligt krav på körkort skulle----komma att utesluta även
sådana fall, där tillgången till personbil, förd av annan, måste anses utgöra
en klar närings- och förflyttningshjälp.---Ett undantag från kör
kortskravet
synes för dylika fall berättigat med hänsyn till det av invalidfordonsutredningen
avsedda syftet med skattefrihetsbestämmeJserna. Faran
för missbruk — närmast genom registrering av bil, som brukas av
icke vanför person, på sådan vanför anhörig, som formellt fyller det uppställda
vanförhetskravet— gör emellertid, att stor restriktivitet torde böra
iakttagas vid utformandet av skattefrihetsbestämmelser för icke körkortsinnehavande
vanföra.
Vid de diskussioner, som förts inom i n val i d f ordonsu t r ed n i n gen med de
däri deltagande vanföreorganisationerna, har enighet nåtts därom, att av
de körkortslösa fallen bör till skattebefrielse ifrågakomma endast sådana,
där bilen anskaffats med bidrag av statliga medel för den vanföres utkomst
eller utbildning. I sammanhanget har från pensionsstyrelsen upplysts, att
bidrag till körkortslös invalid av styrelsen endast lämnats i sådana enstaka
undantagsfall, där det varit avsett att invalidens maka skulle köra honom
till och från arbetsplatsen.
Med hänsyn till att bidrag av statliga medel — bl. a. till följd av alt
begränsade belopp står till förfogande för ändamålet — endast lämnas i
klart kvalificerade behovsfall, synes enligt invalidfordonsutredningens uppfattning
skattebefrielse böra medges i samtliga de fall, där motorfordonet
anskaffats med bidrag av statliga medel såsom fortskaffningsmedel i och
6
Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 1965
för den vanföres utkomst eller utbildning, oberoende av huruvida han innehar
körkort eller ej. I övriga befrielsefall synes krav på körkortsinnehav
böra uppställas.
I prop. 1959: 77 uttalade emellertid departementschefen att han inte var
beredd att i då förevarande sammanhang tillstyrka något avsteg från körkortskravet
såsom förutsättning för skattebefrielse. I propositionen liksom
i utskottsutlåtandet häröver (Bevil 28) framhölls emellertid, att lagstiftningen
var ett provisorium i avvaktan på resultatet av 1953 års trafikutrednings
överväganden. Denna utredning har dock numera upphört utan att
nämnda fråga behandlats av utredningen.
Genom beslut den 26 maj 1965 meddelade Kungl. Maj:t bestämmelser
om bidrag och lån till handikappade för anskaffning av motorfordon. Bestämmelserna
ersätter bestämmelser, meddelade i kungl. brev den 5 juni
1963 till arbetsmarknadsstyrelsen, och är avsedda att tillämpas tills vidare
fr. o. m. den 1 juli 1965. Enligt 1965 års bestämmelser ankommer det på
arbetsmarknadsstyrelsen — eller länsarbetsnämnd — att pröva ärenden av
ifrågavarande slag, och styrelsen äger meddela närmare föreskrifter om tilllämpningen
av bestämmelserna. I huvudsak är dessa av följande innehåll.
1. Bidrag och lån för nyanskaffning av personbil eller motordriven invalidvagn
må efter ansökan utgå till den som på grund av medicinskt handikapp
är beroende av sådant fortskaffningsmedel för sin utkomst genom
arbete eller för förvärvande av yrkesutbildning.
2. Det medicinska behovet av fordonet skall styrkas med intyg av läkare.
Utfärdas intyget av annan läkare än läkare hos länsarbetsnämnd, skall intyget
prövas av sistnämnde läkare.
3. Bidrag må utgå med belopp motsvarande sökandens kostnad för förvärv
av fordonet, dock högst 10 000 kr. (helt bidrag), eller det lägre belopp
som bestämmes i punkten 4.
4. Helt bidrag må utgå då sökandens bruttoinkomst för år, bestämd på
sätt nedan sägs, är mindre än, för gift med make sammanlevande sökande
eller ensamstående sökande med hemmavarande barn under 18 år 19 000
kr. och för annan sökande 16 000 kr. För sökande med bruttoinkomst överstigande
belopp som nyss sagts skall bidraget minskas till i nedanstående
tabell angivna procentsatser av helt bidrag:
Bruttoinkomst för år (för gift person in- klusive makes inkomst) minskad med i
förekommande fall sådana avdrag som
nedan angives
Bidrag i procent av helt bidrag
Gift sökande eller ensamståen- de sökande med hemmavaran- de barn under 18 år
Annan sökande
16 000 — 18 999
100
80
19 000 — 21 999
80
60
22 000 — 24 999
60
40
25 000 — 27 999
40
20
28 000 — 30 000
20
—
I det fall det är till fördel för sökanden må i stället för bidrag enligt
vad ovan föreskrivits utgå bidrag med belopp som motsvarar kostnaden
Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1965
7
för de särskilda anordningar som kunna erfordras för att sökanden skall
enligt villkor meddelade jämlikt 67 § vägtrafikkungörelsen den 7 december
1951 äga framföra fordonet samt — i det fall sådan anordning är oundgängligen
nödvändig — för uppvärmning av fordonet. Bidrag till sådana
anordningar må utgå även till sökande vars bruttoinkomst överstiger beloppen
i ovanstående tabell. Bidrag skall i förekommande fall minskas med
det kontantbelopp för köp av invalidbil, som sökanden kan ha erhållit och
för vilket bidrag av statsmedel kan utgå enligt kungörelsen den 14 maj
1964 (nr 360) — med däri den 21 maj 1965 (nr 297) gjord ändring —
om statsbidrag till hjälpmedel för rörelsehindrade m. fl.
Med bruttoinkomst skall avses sökandens intäkter av förvärvsarbete och
avkastning av kapital samt i förekommande fall utgående sjukpenning,
livränta, pension, invaliditetsersättning eller liknande förmåner. Från bruttoinkomsten
må avdragas ett belopp av 1 000 kr. för varje hemmavarande
barn under 18 år. Samma avdrag må göras i det fall sökanden har att utgiva
underhållsbidrag till barn under 18 år.
Beträffande inkomst, som uppbärs av sökandens make, skall hänsyn tagas
endast till den del varmed inkomsten överstiger 3 000 kr.
5. Sökande som med tillämpning av bestämmelserna i punkten 4 lillerkänns
reducerat bidrag må, om särskilda skäl föreligga, beviljas räntefritt
lån med belopp motsvarande skillnaden mellan helt bidrag enligt
punkten 3 och beviljat bidrag. Amorteringstiden för sådant lån skall vara
högst fem år.
6. Vid prövning av ansökan om bidrag och lån skall jämväl skälig hänsyn
tas till sökandens innehav av förmögenhetstillgångar.
7. Bidrag och lån till ersättningsanskaffning av motorfordon må utgå
med tillämpning av bestämmelserna i punkterna 1—6 samt med iakttagande
av följande särskilda föreskrifter:
a) Bidrag och lån till ersättningsanskaffning må medges sedan fem år
förflutit efter det att bidrag eller lån till anskaffning av motorfordon senast
lämnades. Dock må bidrag och lån medges till ersättningsanskaffning
vid tidigare tidpunkt om särskilda skäl föreligga och behovet av byte styrkts
med utlåtande från bilinspektör vid statens bilinspektion.
b) Med helt bidrag skall avses skillnaden mellan 10 000 kr. eller, när särskilda
omständigheter äro för handen, 12 000 kr. och det pris sökanden erbjudits
vid utbyte av innehaft fordon resp. den köpeskilling sökanden erhållit
vid försäljning av sådant fordon, dock att bidraget ej må överstiga 10 000
kr. eller sökandens kostnad för utbytet.
8. Ärenden rörande bidrag och lån till anskaffning av motorfordon prövas
av arbetsmarknadsstyrelsen eller, efter styrelsens bestämmande, av
länsarbetsnämnd.
9. Arbetsmarknadsstyrelsen äger meddela närmare föreskrifter om tilllämpningen
av dessa bestämmelser.
I anslutning till sist nämnda punkt i bestämmelserna bär arbetsmarknadsstyrelsen
i cirkulär (V 4/65) föreskrivit att som förutsättning för att
bidrag och lån skall kunna beviljas gäller även att sökanden innehar körkort
eller genom förhandsbesked från länsstyrelse (i Stockholm överståthållarämbetet)
kan styrka att körkort kan erhållas. I cirkuläret har vidare
intagits föreskrift om att, i den mån specialaggregat eller andra särskilda
8
Kiingl. Maj. ts proposition nr 163 år 1965
anordningar eller särskild utrustning av fordonet fordras med hänsyn till
handikappet, detta bör framgå av körkortet eller förhandsbeskedet. I cirkuläret
har vidare föreskrivits att, i fall då höggradigt invalidiserad person
inte kan erhålla körkortsutbildning på annat sätt än med tillgång till egen
specialutrustad bil, bidrag och lån för anskaffande av bilen måste beviljas
redan innan körkortsutbildningen påbörjas. Detta förutsätter att det genom
förhandsbesked eller intyg kan styrkas att sökanden kan erhålla körkort.
Enligt föreskrift i cirkuläret kan vidare bidrag och lån — under förutsättning
att övriga villkor beträffande behörigheten är uppfyllda — utgå
i sådana fall, då höggradigt invalidiserad person inte själv kan erhålla körkort
men familjemedlem eller annan kan åtaga sig att framföra bilen i
samband med den handikappades resor från och till arbete eller yrkesutbildningsplats.
Enligt nämnda föreskrifter skall skälig hänsyn tas till handikappets
svårighetsgrad vid bedömningen av frågan om lämplig vagnstyp,
storlek och prisklass. Om handikappet så fordrar, kan bidrag och lån
avse även fordon utrustat med helautomatisk växellåda, således automatisk
funktion av såväl koppling som växling, eller annat servoaggregat, t. ex. servostyrning.
Samråd skall härvid ske med medicinsk och teknisk expertis.
1965 års vårriksdag
I motionen 1965: II: 263 hemställdes om sådan ändring i automobilskatteförordningen,
att bestämmelserna om skattefrihet för vissa vanföra ägare
av motorfordon kom att överensstämma med arbetsmarknadsmyndigheternas
villkor för bidrag till anskaffande av motorfordon. Det erinrades i
motionen om att det ingår i samhällets arbetsvårdande verksamhet att ekonomiskt
bidra till anskaffande av motorfordon åt personer, som på grund
av skador i rörelseorganen eller genom sjukdom fått sin förflyttningsförmåga
väsentligt reducerad. Härför gäller, anfördes i motionen, att sökanden
är beroende av motorfordon för transport mellan bostaden och arbetsplatsen
eller utbildningsskola eller i övrigt för inkomstens förvärvande.
Genom att bestämmelserna om ekonomiskt bidrag till anskaffande av motorfordon
och skattebestämmelsen inte är likformiga, uppkom enligt motionärerna
många gånger betydande olägenheter för de handikappade. Det
förekom sålunda ofta, att personer anskaffade motorfordon för medel som
erhållits genom arbetsmarknadsstyrelsens försorg och först senare blev
medvetna om att skattebefrielse inte kunde erhållas.
Bevillningsutskottet uttalade i betänkande 1965: 8 i anledning av motionen
att skillnaden mellan villkoren för skattebefrielse och för bidrag till
inköp av motorfordon ligger i att endast höggradigt vanföra som innehar
körkort och är varaktigt beroende av fordonet för arbete eller utbildning
kan komma i åtnjutande av sådan befrielse, medan bidraget kan utgå till
alla partiellt arbetsföra med eller utan körkort. Med höggradigt vanföra
9
Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 1965
avses uteslutande rörelseinvalida fall, medan den partiella arbetsförheten
omfattar alla fall med fysiska eller psykiska defekter som nedsätter arbetsförmågan.
Utskottet framhöll vidare, att bidragsgivningen i motsats
till skattebefrielsen är i viss mån behovsprövad. Ett bifall till yrkandet i
motionen skulle, anförde utskottet, innebära att möjligheten till skattebefrielse
som regel skulle bortfalla vid viss årsinkomst. Bortsett härifrån
innebar motionärernas yrkande ett avsteg från de principer, som f. n. tillämpas
för skattebefrielsen.
Utskottet fann de av motionärerna påtalade olikheterna mellan skattebefrielse
och bidragsgivning förtjäna uppmärksamhet, särskilt beträffande
höggradigt handikappade. Motionärernas yrkande innebär dock, ansåg
utskottet, ett inte oväsentligt avsteg från de principer som f. n. tillämpas
för skattebefrielsen. Med hänsyn härtill fann utskottet sig inte kunna förorda
en så betydande ändring av möjligheterna till skattebefrielse, som skulle
bli följden av motionärernas förslag. Anknytningen till bidragsgivningen
skulle enligt utskottets mening även kunna medföra, att skattebefrielsen
blev beroende av den praxis som utvecklas vid länsarbetsnämnderna vid
beviljande av bidrag och att skiljaktigheter i beskattningen följaktligen
skulle kunna förekomma mellan de olika länen. De i motionerna påtalade
olikheterna mellan bidragsgivningen och skattebefrielsen föranledde emellertid
utskottet att ifrågasätta, om inte stöd åt handikappade genom dylik
befrielse och genom skattebidrag medförde så betydande administrativt merarbete
att det såväl från de handikappades som från statsverkets synpunkt
fanns skäl att ta upp spörsmålet om formerna för samhällets insatser på
detta område till omprövning.
En sådan prövning skulle, ansåg utskottet, självfallet inte ha till syfte
att tillvarata några fiskaliska intressen utan endast att skapa enhetligare
regler för hjälpen åt de handikappade. Dessa frågor föll till viss del inom
ramen för översynen av vägtrafikbeskattningen, menade utskottet, som
förutsatte, att denna utredning beaktade de handikappades ställning inom
detta skatteområde.
Oavsett hur hjälpen åt de handikappade reglerades i sitt större sammanhang
fann utskottet, att de gällande skattebestämmelserna måste te sig
stötande för vissa mindre grupper av handikappade. Det gällde i första hand
sådana som på grund av sitt handikapp inte kan få körkort och följaktligen
inte heller skattebefrielse men som av närstående kan köras till arbete
eller utbildningsplats. Denna grupp, fortsatte utskottet, omfattar- endast
ett begränsat antal personer, som emellertid borde kunna ställa samma
anspråk på skattelättnader som de rörelseinvalida med körkort, särskilt
som utvecklingen av den medicinska och yrkesmässiga rehabiliteringen för
de gravt handikappade öppnat helt nya möjligheter för deras återförande
till arbetslivet. För att få enhetliga regler för skattebefrielsen ■— som i dessa
stycken i stort sett borde grundas på samma villkor som bidragsgiv
-
10 Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 1965
ningen — syntes det utskottet lämpligt att Kungl. Maj :t fick möjlighet att
på förslag av arbetsmarknadsstyrelsen medge skattebefrielse i här avsedda
fall. Utskottet hemställde därför, att riksdagen i anledning av nämnda motion
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :l anhålla om utredning och förslag
angående ändring av förordningen om automobilskatt i syfte att införa befrielse
från sådan skatt även för vissa handikappade, som saknar körkort.
Riksdagen biföll, som nämnts, utskottets hemställan (rskr 140).
Departementschefen
Av den tidigare redogörelsen framgår, att överensstämmelse inte föreligger
mellan å ena sidan villkoren för befrielse från automobilskatt och å
andra sidan förutsättningarna för bidrag och lån till inköp av motorfordon.
Skattebefrielse kan ges bara för höggradigt vanföra — dvs. uteslutande
rörelseinvalida — som har körkort och som är varaktigt beroende av
fordonet för arbete eller utbildning. Bidrag och lån, däremot, kan utgå till
dem som på grund av medicinskt handikapp är beroende av att färdas i
egen bil till och från arbetsplats eller utbildningsställe, även om de saknar
körkort.
I direktiven för den innevarande vår tillsatta bilskatteutredningen uttalas
bl. a., att reglerna om skattebefrielse bör överses. Därvid nämns särskilt
de handikappade. Vidare har åt den nyligen tillsatta handikapputredningen
bl. a. uppdragits att pröva vissa skattefrågor rörande invalidfordon. Med
hänsyn till det nu anförda kan förväntas, att frågan om skattebefrielse för
de handikappade kommer att tas upp i större sammanhang. Det förefaller
därför mindre lämpligt att, i avvaktan på resultatet av nämnda utredningar,
ändra de allmänna förutsättningarna för skattebefrielse för motorfordon.
Emellertid får gällande regler om befrielse för invalider från automobilskatt
i viss mån anses vara ett provisorium. Utvecklingen har visat att villkoren
för skattebefrielse blivit väl snäva genom att handikappad, som behöver
bil för sin utkomst men på grund av sitt lyte inte själv kan föra bilen,
f. n. inte kan erhålla sådan befrielse. Någon tveksamhet kan visserligen
uttalas, om den nuvarande generösa bidragsgivningen för vissa mottagare
skall ytterligare förstärkas. Som framgår av den tidigare redogörelsen
utgår reducerat bidrag även vid årsinkomster som betydligt överstiger medelinkomsten
för gifta skattebetalare. Emellertid framstår det som mindre
tillfredsställande att den samstämmighet, som i regel råder mellan kvalifikationen
för bidrag resp. skattebefrielse, inte upprätthålls i här berörda
avseende. Jag delar därför bevillningsutskottets uppfattning att en uppmjukning
av bestämmelserna i detta hänseende bör komma till stånd, oavsett
hur hjälpen åt de handikappade regleras i sitt större sammanhang. Jag
anser även att den av utskottet antydda vägen är lämplig. En möjlighet
11
Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1965
att medge undantag från bestämmelserna om krav på innehav av körkort
som förutsättning för befrielse från automobilskatt bör sålunda införas.
Ärendena synes emellertid i princip inte vara av den art att de måste
prövas av Kungl. Maj :t. Jag vill härom hänvisa till vad som anfördes i samband
med årets riksdagsbeslut om departementsorganisationen (prop. 1965:
65 s. 8, SU 1965: 105 s. 3). Det bör enligt min mening ankomma på länsstyrelsen
att besluta i ärenden av nu avsett slag efter samråd med arbetsmarknadsstyrelsen.
Under en kortare övergångsperiod, förslagsvis det första halvåret
1966, kan det emellertid vara lämpligt att ärendena avgörs av Kungl.
Maj :t.
En förutsättning för att undantag från körkortskravet skall kunna medges
i nämnda ärenden bör vara att avsaknaden av körkort inte skulle ha
hindrat sökanden från att få bidrag och lån. Huruvida sökanden uppfyller
övriga villkor för att få sådana bidrag och lån saknar däremot betydelse för
frågan om befrielse från fordonsskatt. Med hänsyn till arten av den prövning
som skall ske, bör i sådana ärenden inhämtas yttrande från arbetsmarknadsstyrelsen.
Talan mot länsstyrelsens beslut i ärendena kommer
med den nu föreslagna ordningen att få föras hos kammarrätten och —
i sista instans — hos regeringsrätten enligt de allmänna besvärsregler som
gäller för beslut enligt 2 § automobilskatteförordningen.
Den av mig förordade utvidgningen av möjligheten att erhålla skattebefrielse
föranleder ändring av 2 § automobilskatteförordningen. De närmare
föreskrifterna om förfarandet bör meddelas av Kungl. Maj :t eller den myndighet
Kungl. Maj :t bestämmer. — I samband med det föreslagna tillägget
till nämnda lagrum synes en viss rent redaktionell ändring av paragrafen
böra vidtas.
De nya bestämmelserna bör lämpligen träda i kraft den 1 januari 1966.
Under åberopande av det anförda får jag hemställa att Kungl. Maj :t måtte
genom proposition föreslå riksdagen att antaga inom finansdepartementet
upprättat förslag till förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen
den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.
MAHCUS BOKTR. STHLM 196S 6S0447
Ur protokollet:
Hans Ohlsson
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- BevU 1965:55 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående ändrad Igdelse av 2 § förordningen den 2 juni 1922 s. 1 i texten