Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 31 maj 1963 (nr 268) om igång sättning stillstånd för byggnadsarbete

1965-11-05 · 35 sidor, varav 35 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 35 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1965:173, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 31 maj 1963 (nr 268) om igång sättning stillstånd för byggnadsarbete

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 173 år 1965

1

Nr 173

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändrad lydelse av 1 § lagen den 31 maj 1963

(nr 268) om igång sättning stillstånd för byggnadsarbete;

given Stockholms slott den 5 november 1965.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag

till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 31 maj 1963 (nr 268)

om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Rune B. Johansson

Propositionens huvudsakliga innehåll

Den fullmakt som Kungl. Maj :t f. n. har att vid allvarlig brist på arbetskraft

i byggnadsindustrien förordna att byggnadsarbete av visst slag inom

visst område inte får påbörjas utan igångsättningstillstånd upphör att gälla

den 31 december 1965. I propositionen föreslås att denna fullmakt skall

avlösas av en något vidgad fullmakt. Enligt denna skall Kungl. Maj:t även

vid annat hinder för byggnadsverksamheten kunna förordna för hela landet

eller del av landet att visst slags byggnadsarbete inte får påbörjas utan

igångsättningstillstånd. Den nya fullmakten föreslås skola gälla till utgången

av år 1967. 1

1 — Bilaga till riksdagens protokoll 1965. 1 sand. Nr 173

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 173 år 1965

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 31 maj 1963 (nr 268)

om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete

Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 31 maj 1963 om igångsättningstillstånd

för byggnadsarbete1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

(Nuvarande lydelse)

1

Därest inom-------— -

Råder inom visst område allvarlig

brist på arbetskraft i byggnadsindustrien,

äger Konungen för viss tid

förordna, att byggnadsarbete av visst

slag, som är att anse såsom mindre

angeläget från allmän synpunkt, icke

må påbörjas inom området utan

igångsättningstillstånd.

(Föreslagen lydelse)

§•

--visst slag.

Råder allvarlig brist på arbetskraft

i byggnadsindustrien eller föreligger

annat avsevärt binder för

byggnadsverksamheten, äger Konungen

förordna att byggnadsarbete

av visst slag icke må påbörjas utan

igångsättningstillstånd.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1966 och gäller till utgången av

år 1967. 1

1 Senaste lydelse av 1 §, gällande t. o. m. den 31 december 1965, se 1964:300.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 173 år 1965

3

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet på

Stockholms slott den 22 oktober 1965.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Andersson, Lindström, Kling, Skoglund, Edenman, Johansson, Hermansson,

Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist,

Gustafsson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för inrikesdepartementet, statsrådet Johansson, fråga angående lagstiftning

om fullmakt för Kungl. Maj:t att om det samhällsekonomiska läget så

kräver förordna om begränsningar i byggnadsverksamheten samt anför.

Lagen den 29 maj 1964 (nr 300) angående ändrad lydelse av 1 § lagen

den 31 maj 1963 (nr 268) om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete,

vilken ger Kungl. Maj :t möjlighet att vid brist på arbetskraft prioritera sådant

byggnadsarbete som är angeläget från allmän synpunkt, upphör att

gälla vid utgången av år 1965. Inom inrikesdepartementet har undersökts

behovet av möjligheter för Kungl. Maj :t att även därefter styra byggnadsverksamheten.

Resultatet redovisas i en inom departementet upprättad, den

22 september 1965 dagtecknad promemoria (stencil In 1965: 6) om igångsättningstillstånd

för byggnadsarbete.

över departementspromemorian har, efter remiss, yttranden avgivits av

arbetsmarknadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, bostadsstyrelsen, fullmäktige

i riksbanken, Svenska stadsförbundet, Svenska landstingsförbundet, Landsorganisationen

i Sverige (LO), Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges

industriförbund och Sveriges grossistförbund (de tre sistnämnda gemensamt),

Hyresgästernas riksförbund, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag

(SABO), Svenska riksbyggen, Svenska byggnadsentreprenörföreningen,

Svenska byggnadsindustriförbundet, Svenska väg- och vattenbyggarnas arbetsgivareförbund

(de tre sistnämnda gemensamt), Svenska byggnadsarbetareförbundet,

Svenska bankföreningen och Svenska sparbanksföreningen.

Historik och nuvarande ordning

Säsongutj amning

Lagen den 30 juni 1943 (nr 444) om tillståndstvång för byggnadsarbete

tillkom som ett led i strävandena att skapa ekonomisk stabilitet i en tid av

stor brist på arbetskraft och byggnadsmaterial. Lagens giltighetstid var

1 * — Bilaga till riksdagens protokoll 1965. 1 saml. Nr 173

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 173 år 1965

begränsad men förlängdes i olika omgångar och utlöpte först vid utgången

av juni 1963. Under större delen av giltighetstiden var regleringens huvuduppgift

av investeringsbegränsande natur. Regleringen var ett medel att

välja ut de byggnadsföretag som med hänsyn till sin betydelse ansågs böra

främst få ta det tillgängliga investeringsutrymmet i anspråk. En annan

viktig uppgift för regleringen var att bidra till en sådan spridning av

igångsättningstiderna för olika byggnadsföretag att säsongarbetslösheten

i byggnadsbranschen motverkades.

I enlighet härmed gav 1943 års lag Kungl. Maj :t fullmakt att i den mån

det behövdes »för att upprätthålla ett fast penningvärde och befrämja en

ändamålsenlig användning av förnödenheter och arbetskraft» förordna att

byggnadstillstånd skulle fordras. I sådant tillstånd kunde föreskrivas tidpunkt

för arbetets påbörjande och villkor för dess bedrivande i övrigt. Tillståndstvånget

omfattade i princip alla slag av byggnader.

Med verkan fr. o. m. år 1959 meddelade Kungl. Maj :t generellt byggnadstillstånd

för alla slags arbeten. Därefter användes byggnadsregleringen endast

såsom ett medel för säsongutjämning inom byggnadsbranschen. Arbetsmarknadsmyndigheterna

bestämde genom igångsättningstillstånd tiden för

arbetenas påbörjande och kunde även meddela föreskrifter om arbetsstyrkans

storlek och sammansättning.

För att undersöka möjligheterna att i andra former än genom igångsättningstillstånd

främja säsongutjämning inom byggnadsbranschen påbörjades

den 1 april 1959 en försöksverksamhet, som innebar att i vissa försöksorter

inte heller igångsättningstillstånd fordrades. Som förutsättning härför

gällde att i försöksorterna inrättades samarbetsnämnder med uppgift att

verka för att byggnadsverksamheten ordnades på sådant sätt att säsongutjämningen

inte blev sämre än om systemet med igångsättningstillstånd alltjämt

hade tillämpats i samma orter. Nämnderna bestod av en företrädare

för arbetsmarknadsverket, två företrädare vardera för områdets byggarbetsgivare

och byggnadsarbetare samt två för de i försöksområdet ingående kommunerna.

Statsmakterna beslutade år 1963 (prop. 1963: 124, L3U 24, rskr 284) att

säsongutjämningen i princip helt skulle bli en angelägenhet för frivillig

samverkan mellan byggarbetsmarknadens parter under aktiv medverkan av

arbetsmarknadsmyndigheterna. Organ för denna samverkan skulle utgöras

av byggarbetsnämnder med samma funktion och sammansättning som samarbetsnämnderna.

På arbetsmarknadsstyrelsen skulle ankomma att närmare

planera och leda nämndernas verksamhet och svara för indelning i lämpliga

distrikt. Det stod klart att effektiviteten i den frivilliga verksamheten i hög

grad skulle bli beroende av i vilken utsträckning planeringsorganens rekommendationer

följdes av byggherrar och andra. Här förutsattes att byggarbetsmarknadens

partsorganisationer verksamt skulle kunna bidra till ett gott

resultat.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 173 år 1965

I de orter där igångsättningstillstånd inte fordrades tidigare, dvs. i försöksorterna,

kunde systemet med frivillig planering genast börja tillämpas.

1 övriga delar av landet är systemet avsett att genomföras under en övergångsperiod,

som löper ut den 30 juni 1966. Under den nu gångna delen av

denna övergångstid har förberedelser vidtagits för övergång i hela landet

till en frivillig planering för säsongutjämning.

Sålunda har den 21 september 1964 träffats en överenskommelse mellan

arbetsmarknadsstyrelsen samt Svenska byggnadsindustriförbundet, Svenska

väg- och vattenbyggarnas arbetsgivareförbund och Svenska byggnadsarbetareförbundet

samt mellan organisationerna inbördes. I överenskommelsen,

till vilken Svenska stadsförbundet och Svenska kommunförbundet anslutit

sig, utfäster sig de nämnda förbunden att hos sina underordnade organ

resp. hos sina medlemmar verka för att länsarbetsnämndernas och byggarbetsnämndernas

rekommendationer om lämplig tidpunkt för igångsättning

av byggnads- och anläggningsarbete följs samt för att nämndernas arbete

i dessa avseenden underlättas. Förbunden åtar sig också att verka för

att den nya planeringsordningen genomförs successivt på sådant sätt att den

före den 1 juli 1966 omfattar hela landet.

Vidare har arbetsmarknadsstyrelsen efter vederbörligt bemyndigande nu

anställt personal för de planeringsuppgifter som är aktuella i sammanhanget

samt påbörjat och delvis genomfört utbildning av denna personal. Styrelsen

och de nämnda arbetsmarknadsparterna har också gemensamt utarbetat

instruktion för byggarbetsnämnderna och anvisningar för det praktiska

planeringsarbetet.

Enligt planerna skall i hela landet organiseras omkring 70 byggnadsnämnder.

Som jämförelse må nämnas att nyssnämnda överenskommelse —

i överensstämmelse med en rekommendation i prop. 1963: 124 (s. 26) —

som riktpunkt för indelningen i planeringsområden anger arbetsmarknadsstyrelsens

A-regioner, vilka är 91 till antalet. Enligt uppgifter från arbetsmarknadsstyrelsen

i skrivelse den 28 juni 1965 kan övergång till systemet

med frivillig planering genom byggarbetsnämnder ske successivt så att det

den 1 juli 1966 omfattar hela landet.

I samband med 1963 års beslut om den här beskrivna frivilliga planeringen

för jämn sysselsättning och byggnadsregleringens upphävande behandlades

behovet av fortsatt lagstiftning till stöd för den frivilliga samverkan mellan

myndigheterna och arbetsmarknadsparterna. I prop. 1963: 124 med förslag

till lag om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete (s. 27) anförde föredragande

departementschefen att det vore oklokt att inte skapa en reservmöjlighet

att ingripa reglerande, för den händelse de på frivillighet grundade

åtgärderna skulle visa sig otillräckliga, samt föreslog som lämpligt instrument

härför eu fullmaktslag, som skulle ge Kungl. Maj :t möjlighet att ingripa

och sätta regleringen i kraft, när så befanns påkallat.

Förslaget ledde till lagen den 31 maj 1963 (nr 268) om igångsättnings
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 173 år 1965

tillstånd för byggnadsarbete, som trädde i kraft den 1 juli 1963. Enligt denna

kan Kungl. Maj :t, om de frivilliga åtgärderna visat sig inte kunna trygga

säsongutjämningen, förordna att igångsättningstillstånd skall inhämtas

från arbetsmarknadsmyndighet innan byggnadsarbete påbörjas. För de

områden, där det fram till den 1 juli 1963 fordrats igångsättningstillstånd,

har sådant förordnande meddelats i övergångsbestämmelserna till 1963 års

lag. Detta generella förordnande upphör, enligt lagen den 23 april 1965 (nr

88) angående ändrad lydelse av övergångsbestämmelserna till 1963 års lag,

att gälla den 30 juni 1966. Kungörelsen den 31 maj 1963 (nr 269) med

tillämpningsföreskrifter till 1963 års lag anger bl. a. de byggnadsarbeten

för vilka igångsättningstillstånd inte behövs trots att nyssnämnda förordnande

gäller. Det är i huvudsak arbeten av mindre omfattning vilka föga

påverkar säsongutjämningen.

I fråga om säsongutjämningen innebär således gällande bestämmelser att

fr. o. m. den 1 juli 1966 några igångsättningstillstånd inte fordras, att i stället

frivillig samverkan och planering sker i byggarbetsnämnderna samt att

1963 års fullmaktslag inte tillämpas. Eftersom lagens bestämmelser om

igångsättningstillstånd i säsongutj ämnande syfte inte har tidsbegränsad giltighet,

kvarstår emellertid möjligheten för Kungl. Maj :t att utan riksdagens

medverkan förordna att igångsättningstillstånd skall krävas för vissa

byggnadsföretag.

Prioritering

Under senare delen av år 1963 visade det sig nödvändigt att vidta särskilda

åtgärder i syfte att dämpa den starkt ökade efterfrågan på arbetskraft för

byggnadsverksamhet. Sålunda utfärdades cirkulär till samtliga statsmyndigheter

angående begränsning av den statliga byggnadsverksamheten. Detta

ledde till att flera statliga byggnadsföretag uppsköts. På motsvarande sätt

förfor även vissa kommuner. De sålunda uppskjutna byggnadsföretagen utgjorde

till övervägande del angelägna projekt. I och med att byggnadsregleringen

upphört att gälla den 30 juni 1963, saknades legala möjligheter att

begränsa enskild byggnadsverksamhet. Säsongutjämningsregleringen enligt

1963 års lag gav nämligen inte möjlighet härtill.

Genom lagen den 29 maj 1964 (nr 300), som trädde i kraft den 18 juni

1964, angående ändrad lydelse av 1 § 1963 års lag infördes möjlighet att

prioritera sådant byggnadsarbete som är angeläget från allmän synpunkt.

I prop. 1964: 95 som låg till grund för denna lagändring (jfr L3U 1964: 30,

rskr 186) redogjordes till en början för den rådande utomordentligt starka

efterfrågan på byggnader och anläggningar av olika slag samt påpekades

att det självfallet är samhällets uppgift att genom positiva åtgärder

söka göra det möjligt att tillgodose alla angelägna byggnadsbehov. Balans

mellan tillgång och efterfrågan borde främst eftersträvas med hjälp

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 173 år 1965

av produktionsstimulerande åtgärder såsom säsongutjämning för att skapa

full sysselsättning för byggarbetskraften, omflyttning av sådan arbetskraft,

utbildning och omskolning för att öka tillgången på byggarbetskraft, rationalisering

för att höja byggnadsindustrins produktionskapacitet samt förbättrad

samhälls- och byggplanering.

Eftersom vissa av dessa åtgärder ger full effekt först på längre sikt ansågs

det oundvikligt att knappheten på resurser i vissa lägen kunde komma

att tillspetsa situationen så att en överkonjunktur skulle hota inom

byggnadssektorn i vissa delar av landet.

Även 1964 års prioriteringslagstiftning har karaktären av en fullmakt för

Kungl. Maj :t att förordna att byggnadsarbete inte får påbörjas utan igångsättningstillstånd.

Förutsättningen härför är att det inom visst område råder

allvarlig brist på arbetskraft inom byggnadsindustrin. Brist på andra

för byggnadsverksamheten erforderliga resurser, exempelvis kapital, kan

däremot inte föranleda prioritering genom igångsättningstillstånd. Dessa

andra resurser är nämligen, heter det i nyssnämnda proposition, inte så

lokalt bundna som arbetskraften till stor del är. Samtidigt som prioriteringsfullmakten

trädde i kraft förordnade Kungl. Maj :t, genom kungörelsen den

29 maj 1964 (nr 301) angående ändring i den förut nämnda tillämpningskungörelsen,

att prioriteringsbestämmelserna skulle gälla i huvudsak i de

tre största städerna med kringliggande kommuner. Efter utvidgning genom

ytterligare ändring den 23 april 1965 (nr 89) i tillämpningskungörelsen gäller

prioriteringsbestämmelserna sedan den 6 maj 1965 i Stockholms stad

och län, Uppsala, Södermanlands, Kristianstads, Malmöhus, Hallands och

Västmanlands län samt i Göteborgsområdet och ett stort antal tätortskommunblock

i övriga delar av landet.

De byggnadsobjekt som berörs av ifrågavarande tillståndsprövning är

som nämnts de som är mindre angelägna från allmän synpunkt. Det ankommer

på Kungl. Maj :t att med hänsyn till den rådande situationen på byggnadsmarknaden

och övriga på frågan inverkande omständigheter ange

dessa slag av objekt. De riktlinjer som gäller härvidlag (prop. 1964:95

s. 17) innebär i huvudsak att bostadsbyggandet, industrins anläggningar

samt byggnader för sjukvård, socialvård och undervisningsväsendet anses

angelägna. Sådana byggnadsföretag prioriteras lagtekniskt på det sättet att

de inte berörs av prioriteringsbestämmelserna och att de således får påbörjas

utan annat tillstånd än som kan krävas för säsongutjämning. De slag av

objekt som anses mindre angelägna specificeras i den nämnda tillämpningskungörelsen.

Härigenom medför systemet den administrativa fördelen att

de angelägna projekten — dvs. den största delen av byggnadsvolymen — i

stort sett lämnas oberörda av den individuella prioritetsprövningen. Denna

omfattar alltså betydligt färre tyj>er av byggnadsföretag än prövningen för

säsongutjämning. Prioritetsprövningen avser nämligen i nyssnämnda tilllämpningskungörelses

lydelse enligt kungörelsen den 23 april 1965 (nr 89)

följande byggnadsföretag.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 173 år 1965

1. bensinstation, reparationsverkstad för motorfordon, parkeringshus

samt sådan parkeringsanläggning, som ej inrättas i anslutning till ny bostadsbebyggelse

;

2. hus som helt eller till huvudsaklig del inrymmer butiks-, kontors- eller

banklokaler;

3. kommunal förvaltningsbyggnad;

4. byggnad som helt eller till huvudsaklig del inrymmer kyrkliga eller

andra samlingslokaler eller nöjeslokaler;

5. sporthall eller annan idrottsanläggning;

6. enfamiljshus, om huset genom arbetet erhåller en bostadsyta överstigande

200 kvadratmeter;

7. kommunal gata, väg eller annan samfärdsled som icke behöves för nytt

bostadsområde.

I de områden, där prioriteringsbestämmelserna gäller, prövas frågan om

igångsättningstillstånd för dessa objekt från fall till fall och med hänsynstagande

till de lokala förhållandena. Prövningen ankommer på arbetsmarknadsstyrelsen

eller, efter dess bemyndigande, länsarbetsnämnden, som i

förekommande fall inhämtar yttrande från vederbörande byggarbetsnämnd.

Enligt föreskrifter som arbetsmarknadsstyrelsen utfärdat skall länsarbetsnämnderna

vidta sådana åtgärder att behovet av arbetskraft till alla aktualiserade

byggnadsprojekt om möjligt tillgodoses. Därvid skall särskilt beaktas

de möjligheter att utnyttja arbetskraften effektivare som föreligger genom

ytterligare säsongutjämning. Möjligheterna att flytta om och utbilda arbetskraft

skall också tillvaratas. I ärende om igångsättningstillstånd skall arbetskraftstillgången

under hela den tid arbetet avses pågå prövas och hänsyn

tas till utvecklingen inom ett större geografiskt område. Är det inte

möjligt att tillgodose efterfrågan på byggnadsarbetare, avslås eller bordläggs

ansökningen om igångsättningstillstånd, beroende på när erforderlig

arbetskraft kan beräknas bli tillgänglig. Ansökan får bifallas bara i den utsträckning

det oprioriterade byggnadsföretaget kan utföras utan att inkräkta

på arbetskraftstillgången för andra slag av byggnadsarbete.

Prioriteringen skiljer sig från säsongutjämningsbestämmelserna däri att

den är tidsbegränsad genom lag. Den åt Kungl. Maj :t givna fullmakten att

— som skett i tillämpningskungörelsen — förordna om krav på igångsättningstillstånd

vid brist på byggarbetskraft upphör nämligen att gälla vid

utgången av år 1965.

Förhållandet mellan säsongutjämnings- och prioriteringsbestämmelserna m. m.

Av redogörelsen för gällande bestämmelser framgår att både säsongutjämnings-

och prioritetsprövning kan förekomma i samma område. Frågan

om igångsättningstillstånd behandlas då som ett ärende. Först undersöks

om det tillämnade byggnadsföretaget är prioriterat. År så fallet prövas ansökan

om igångsättningstillstånd enbart från säsongutjämningssynpunkt. I

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 173 år 1965

motsatt fall prövas om arbetskraftssituationen medger att igångsättningstillstånd

lämnas eller kräver att ansökningen avslås eller bordläggs. Vid

denna prioritetsprövning beaktas också säsongutjämningsintresset.

Enligt kungörelsen den 31 maj 1963 (nr 270) om viss uppgiftsskyldighet

rörande byggnadsarbete är den som utför eller avser att utföra byggnadsarbete

och den för vars räkning arbetet utförs eller avses skola utföras skyldig

att efter anmodan lämna arbetsmarknadsmyndigheterna de uppgifter om

arbetet som behövs för planläggning av åtgärder syftande till jämn sysselsättning

under olika delar av året för byggnadsindustrins arbetskraft. Uppgiftsskyldigheten

avser således endast säsongutjämningen, men eftersom

denna med något undantag omfattar flera typer av byggnadsföretag än prioritetsprövningen

behövde reglerna för den sistnämnda inte kompletteras

med någon särskild uppgiftsskyldighet. Metoder för insamling och bearbetning

av uppgifter till grund för sysselsättningsplaneringen har utarbetats

av arbetsmarknadsstyrelsen i samråd med parterna på byggarbetsmarknaden.

Nämnda uppgiftsskyldighet bör enligt ett uttalande av departementschefen

i prop. 1963: 124 (s. 28) innebära att den som bedriver eller ämnar

bedriva byggnadsarbete på anmodan skall lämna länsarbetsnämnd de uppgifter

som erfordras för en bedömning av sysselsättningsförhållandena

inom byggnadsindustrin. Den i kungörelsen fastslagna rätten för arbetsmarknadsmyndigheterna

att anmoda byggherrar och andra att lämna uppgifter

om planerad byggnadsverksamhet torde därför få anses gälla även

om Kungl. Maj :t inte förordnat om säsongutjämningsprövning. Nämnda

myndigheter måste ha tillgång till uppgifterna bl. a. för att kunna bedöma

om de skall föreslå Kungl. Maj:t att införa sådan prövning.

Erfarenheter av prioriteringen åren 1964 och 1965

Som nämnts i det föregående har prioriteringsbestämmelserna varit i tilllämpning

sedan den 18 juni 1964 och därvid utvidgats med verkan fr. o. m.

den 6 maj 1965. Resultatet åskådliggörs av två tabeller som arbetsmarknadsstyrelsen

tillhandahållit. Tabellerna torde få fogas som bilaga 1 och 2 till

protokollet i detta ärende.

Tabell 1 avser huvuddelen av den tid bestämmelserna tillämpats fram till

den 31 juli 1965. Av tabellen framgår att antalet avslagna ansökningar under

denna tid uppgick till 106, motsvarande en investeringskostnad av 397 milj.

kr. Antalet bordlagda ärenden uppgick den 1 augusti 1965 till 144, representerande

en kostnad av 207 milj. kr. De avslagna och bordlagda ansökningarna

motsvarar alltså tillsammans en kostnad av 604 milj. kr., vilket torde

motsvara en arbetskraftsvolyin av minst 3 000 årsarbetare.

Som framgår av tabell 1 har från regleringens början till den 30 april 1965,

dvs. då regleringen utvidgades, avslagits 18 ansökningar (5 milj. kr.). Den

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 173 år 1965

1 maj 1965 redovisades 81 bordlagda ärenden (293 milj. kr.). Under tiden

därefter, dvs. den 1 maj—den 31 juli 1965, har däremot avslagits 88 ansökningar

(392 milj. kr.). Den 1 augusti 1965 redovisades 144 bordlagda ärenden

(207 milj. kr.). Dessa tal återspeglar en förändring som skett efter utvidgningen

i maj 1965. Från arbetsmarknadsstyrelsen har inhämtats att detta

hänger samman bl. a. med att länsarbetsnämnderna till en början hade vissa

svårigheter att bedöma om främst bostadsbyggandet kunde påräkna krediter

för igångsättning i planerad omfattning. Särskilt under den tidigare perioden

har länsarbetsnämnderna föredragit att bordlägga i stället för att avslå

ansökningarna för att kunna sätta in även oprioriterade, mindre arbeten,

om sysselsättningsläget skulle kräva det. Efter den 1 maj 1965 har emellertid

arbetsmarknadsutsikterna särskilt i storstadsområdena bedömts så att

fler ansökningar har ansetts böra avslås. I första hand gäller detta mera

omfattande byggnadsföretag, medan ärenden avseende mindre företag i regel

fortfarande bordläggs.

Av tabell 2, som åskådliggör fördelningen länsvis, framgår att så gott som

alla avslagna och 83 % av bordlagda ansökningar avser byggnadsföretag

i Stockholms stad och län samt Uppsala, Jönköpings, Malmöhus, Hallands,

Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län. Även de inneliggande, ej avgjorda

ärendena hänför sig i både antal och kostnader främst till dessa län.

Enligt vad som inhämtats från de tillämpande myndigheterna har prioriteringen

för dem inte medfört någon nämnvärd komplicering eller ökad

arbetsbelastning i fråga om ärendenas handläggning. I de områden, där

säsongutjämningsbestämmelserna inte gällt och således igångsättningstillstånd

fordrats först i och med att prioriteringsreglerna införts där, har länsarbetsnämnderna

på olika sätt sökt sprida information om denna förändring,

bl. a. genom byggarbetsnämnderna och kommunernas byggnadsnämnder.

Länsarbetsnämnderna saknar möjligheter att vidta särskilda åtgärder

för att kontrollera om ansökningar kommer in, när det fordras, och hur

föreskrifterna efterlevs. Med hänsyn till länsarbetsnämndernas och byggarbetsnämndernas

kännedom om den aktuella byggnadsverksamheten torde

man emellertid kunna utgå från att ansökningar om igångsättningstillstånd

i regel gjorts i de fall då tillstånd fordras.

I de områden, där frivillig planering för säsongutjämning och prioritering

genom igångsättningstillstånd verkat jämsides, synes det inte ha uppstått

några större olägenheter. Länsarbetsnämnderna har där i allmänhet diskuterat

även de oprioriterade byggnadsföretagens igångsättningstider med vederbörande

byggarbetsnämnd.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 173 år 1965

11

Departementspromemorian

I departementspromemorian berörs först byggnadsverksamhetens

betydelse för samhällsekonomin.

Investeringarna tar i anspråk en betydande del av våra resurser, och tendensen

är att deras andel stadigt ökar. F. n. utgör bruttoinvesteringarna i

det närmaste en tredjedel av bruttonationalprodukten. Av de totala investeringarna

svarade investeringar i byggnads- och anläggningsverksamhet

år 1964 för 58 %. Utvecklingen under den gångna femårsperioden innebär

att byggnadsverksamhetens andel av de totala investeringarna ökat något.

I absoluta belopp uppgick investeringarna i byggnads- och anläggningsverksamhet

under år 1964 till 18,2 miljarder kr. Det har beräknats att byggnads-

och anläggningsverksamheten sysselsätter närmare 9 % av den

totalt tillgängliga arbetskraften. Härtill kommer arbetskraft inom byggnadsämnesindustrien,

transportväsendet och den övriga industrien till den del

den framställer produkter för användning inom byggandet. Jämfört med

övrig investeringsverksamhet kan det vidare antas att investeringarna i

byggnader och anläggningar till väsentligt större del finansieras med krediter,

som förmedlas av kreditmarknadens institutioner.

De betydande anspråk på resurser i form av arbetskraft och material som

byggnadsverksamheten ger upphov till liksom dess beroende av kreditfinansiering

skapar i och för sig problem för den ekonomiska politiken. De skärps

emellertid och får sin särprägel genom den förhållandevis långa tidrymd

som förflyter mellan investeringens påbörjande och dess färdigställande.

Den bindning av resurser som ett beslut om en byggnadsinvestering innebär

ställer därför särskilda krav på en planering i syfte att undvika åtaganden

som kan överanstränga de samlade resurserna i samhället. Den pågående

starka industrialiseringen av byggandet innebär att förändringar i byggandets

volym återverkar mera påtagligt inom stora områden av industrien i

övrigt och skärper därmed kravet på att byggnadsverksamheten i varje läge

bedöms mot bakgrund av de samlade tillgängliga resurserna.

Den betydelse som byggnadsverksamheten sålunda har för samhällsekonomin

utgör enligt promemorian bakgrunden till de särskilda åtgärder som

statsmakterna från tid till annan vidtagit i fråga om denna näringsgren.

Härefter erinras i promemorian om att statsmakterna fr. o. m. den 1 januari

1966 inte längre har möjlighet att genom krav på igångsättningstillstånd

påverka byggnadsinvesteringarnas volym. Det som därefter återstår

av byggnad sregleringen är endast anordningar, som har till ändamål att

främja en utjämning av sysselsättningen över året.

Behovet av instrument för att påverka säsongutjämningen inom

byggnadsproduktionen sägs i promemorian vara allmänt erkänt och behand2*

— Bilaga till riksdagens protokoll 1965. 1 sand. AV 173

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 173 år 1965

las inte närmare. Det framhålls endast att anledning inte heller finns att nu

ta upp spörsmålet om formerna för ingripanden i det begränsade syftet att

främja en jämn sysselsättning. Statsmakternas beslut om övergång till eu

frivillig igångsättningsplanering bör enligt vad som uttalas i promemorian

fullföljas i enlighet med det förut fastställda tidsprogrammet.

Därefter granskas i promemorian frågan om samhället bör och kan avhända

sig varje möjlighet att i fortsättningen medelst tillståndsprövning

begränsa byggnadsinvesteringarnas volym. Ett utrymme

för samhälleliga åtgärder i syfte att hålla tillbaka investeringarna

framstår i och för sig som oumbärligt, om framgång skall kunna vinnas i

strävandena att upprätthålla jämvikt i samhällsekonomin. Frågan är därför

närmast om den erforderliga effekten kan åstadkommas med enbart finansoch

penningpolitiska medel.

Till en början erinras om att dessa medel är i hög grad generella till sina

verkningar. Detta innebär att det möter betydande för att inte säga oöverstigliga

svårigheter att inom finans- och penningpolitikens ram erhålla en

mera påtaglig selektiv begränsningseffekt. Det synes sålunda knappast möjligt

att med generella finans- och penningpolitiska medel påverka investeringsverksamhetens

inriktning i sådan grad som från samhällets synpunkt

kan vara önskvärt i en situation, då den samlade efterfrågan på investeringsresurser

avsevärt överstiger utbudet av sådana resurser. Även om det skulle

vara möjligt att med generella metoder nedbringa den totala investeringsverksamheten

till en omfattning som kan accepteras med hänsyn till den

samhällsekonomiska jämviktens krav, medger dessa metoder endast i ringa

grad att användningen av resurserna styrs så att investeringarna får den

från samhällelig synpunkt lämpligaste fördelningen på olika ändamål.

Vidare framhålls i promemorian att finans- och penningpolitiken är föga

ägnad att åstadkomma den regionala fördelning av investeringarna som

skulle vara mest ändamålsenlig med hänsyn till byggnadsbehovets lokala

variationer och den rådande fördelningen av de reala resurserna. Även i ett

läge där starkt investeringsbromsande åtgärder av generell art vidtas kan

det därför uppträda lokala störningar i form av överefterfrågan på investeringsresurser.

Härtill fogas den anmärkningen att det i praktiken knappast visat sig

genomförbart att tillämpa de generella ekonomiska medlen med sådan skärpa

att det blivit möjligt att enbart med deras hjälp hålla tillbaka de totala

investeringarna tillräckligt mycket utan risk för skadliga biverkningar i

ekonomin. Sålunda har t. ex. under perioder då marknadsräntorna legat på

en toppnivå efterfrågan på investeringsresurser likväl tenderat att med betydande

marginal överstiga tillgångarna med åtminstone lokal överhettning

i konjunkturen som följd.

Av det sagda dras i promemorian slutsatsen att, ehuru den ekonomiska

åtstramning som från tid till annan är ofrånkomlig primärt måste åstad
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 173 år 1965

kommas med anlitande av generella finans- och penningpolitiska medel,

dylika generella ingripanden kan behöva kompletteras med selektivt verkande

åtgärder i syfte att medverka till en lokal skärpning av den investeringsbegränsande

effekten och att främja en från samhällets synpunkt önskvärd

inriktning av investeringarna. Den lagstiftning om prioritering av angelägna

byggnadsföretag, som gäller intill utgången av innevarande år, utgör

en form för sådan komplettering av de generella medlen för ekonomisk

åtstramning.

Tillkomsten av denna lagstiftning bör ses mot bakgrund av utvecklingen

på arbetsmarknaden under år 1963. Den konjunkturnedgång som blev märkbar

hösten 1961 och som fördjupades under år 1962 med särskilt påtagliga

arbetslöshetsrisker inom skogs- och verkstadsindustrien samt inom byggnadsverksamheten

förbyttes under år 1963 i en allmän konjunkturuppgång.

Omfattande åtgärder i konjunkturstimulerande syfte från statsmakternas

sida hade medverkat till att avmattningen passerat utan att leda till en mer

omfattande arbetslöshet. Investeringsfonderna hade frisläppts och de offentliga

investeringarna ökats, varjämte igångsättningen av bostadsbyggen tilllåtits

öka mycket kraftigt.

Verkningarna av dessa konjunkturstimulerande åtgärder hade inte upphört,

när den av konjunkturuppgången framkallade stegringen i arbetskraftsefterfrågan

började framträda under sommaren 1963. Den konkurrens

om arbetskraften som blev en följd härav föranledde farhågor för en

överhettning i samhällsekonomin. I detta läge utfärdades föreskrifter och

rekommendationer som syftade till att tillfälligt begränsa det offentliga byggandet.

Samtidigt syntes föreligga anledning till oro för att de knappa arbetskraftstillgångarna

på den starkt expanderande byggnadsmarknaden

skulle komma att i ökad grad användas för mindre angelägna byggnadsändamål

till förfång för byggandet av bl. a. bostäder, industrier, sjukhus och

undervisningsanstalter. Tendenserna i den ekonomiska utvecklingen tydde

inte heller på att anspråken på resurser skulle minska under den närmaste

framtiden. För att säkerställa erforderliga resurser till de angelägnaste byggnadsändainålen

tedde det sig nödvändigt att komplettera de generella ekonomiska

medlen med ett instrument, varigenom statsmakterna mera direkt

kunde dämpa tendenserna till överhettning på byggnadsmarknaden och i

någon mån styra användningen av resurserna. I detta syfte byggdes lagen

om igångsättningstillstånd uL med bestämmelsen om rätt för Kungl. Maj :t

alt förordna om prioritering av angelägna byggnadsändamål.

Erfarenheterna från tillämpningen av denna prioritering tyder enligt promemorian

på att tillståndsprövningen har haft en inte oväsentlig betydelse

när det gällt att hålla tillbaka vissa byggnadsinvesteringar. Om denna möjlighet

att vägra igångsättningstillstånd inte hade funnits, skulle överhettningstendenserna

på byggnadsmarknaden otvivelaktigt ha varit starkare

märkbara än som nu blivit fallet eller statsmakterna ha nödgats alt hårdare

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungi. Maj.ts proposition nr 173 år 1965

än som skett bromsa utbyggnaden av t. ex. skolor och sjukhus och hålla tillbaka

bostadsbyggandet.

Utvecklingsmönstret på byggnadsmarknaden och inom samhällsekonomin

i stort sedan angelägenhetsprövningen infördes som ett medel att begränsa

byggnadsverksamheten har enligt promemorian inte varit sådant att motiven

för denna komplettering av de investeringsbegränsande hjälpmedlen försvagats.

Snarare har det framstått som alltmer angeläget att behålla en möjlighet

att begränsa och styra investeringsverksamheten genom direkt påverkan

i någon form. Inte minst kostnadsutvecklingen inom byggnadsproduktionen

har accentuerat behovet att med lämpliga medel hålla igångsättningen

av byggnadsföretag inom de gränser som tillgången på investeringsresurser

utstakar.

En bedömning av den framtida utvecklingen av byggnadsbehovet och arbetskraftstillgångarna

anses i promemorian inte ge anledning till en mera

optimistisk syn på möjligheterna att undvara medel för direkta ingripanden

på investeringsmarknaden. Utvecklingen av arbetskraftstillgångama så långt

den nu kan förutses torde närmast gå i riktning mot en minskning av arbetskraftsvolymen

under åren fram till 1970. Inte heller för tiden därefter

fram till år 1980 finns det anledning att räkna med någon nämnvärd förbättring

av läget. I sammanhanget bör beaktas att arbetskraftsvolymens storlek

kan komma att reduceras genom en fortsatt arbetstidsförkortning under

senare delen av 1960-talet. Å andra sidan är det möjligt att en relativt gynnsam

utveckling av kvinnornas förvärvsintensitet och nettoimmigrationens

omfattning kan påräknas. Som ett allmänt omdöme om den förutsebara samhällsekonomiska

utvecklingen på längre sikt sägs i promemorian att man

får räkna med en fortsättningsvis starkt ökad efterfrågan på såväl arbetskraft

som resurser i övrigt.

Det finns sålunda all anledning att förmoda att en stadigt ökande efterfrågan

kommer att riktas mot stagnerande eller minskande arbetskraftstillgångar.

Även om man får räkna med att en påskyndad rationalisering inom

byggnadsbranschen i väsentlig mån kan medverka till att minska det relativa

behovet av arbetskraft för byggnadsverksamheten, medför den förutsebara

arbetskraftssituationen otvivelaktigt betydande risker för balansrubbningar

i ekonomin. Det är också tydligt att en tilltagande relativ knapphet

på arbetskraft kan innefatta fortsatta risker för en snedinriktning av

byggnadsverksamheten mot mindre angelägna byggnadsföretag.

Under den tid då prioriteringslagstiftningen varit i kraft har det klart

framgått att det vid sidan av knappheten på arbetskraft har funnits väsentliga

bristfaktorer som försvårat förverkligandet av de planer för investeringsverksamheten

som statsmakterna gjort upp. Det anses i promemorian

inte uteslutet att den åtstramade arbetskraftssituation som kan förutses

kommer att leda till att även bristen på andra produktionsfaktorer än arbetskraft

accentueras.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 113 år 1965

I promemorian konstateras att bristen på resurser av olika slag har tagit

sig uttryck i en betydande kreditknapphet. Det finns skäl att anta att kreditförsörjningen

till följd av bl. a. institutionellt betingad tröghet i kreditförmedlingen

i vissa situationer är en självständig bristfaktor vid sidan av

knappheten på arbetskraft och material.

Erfarenheterna av de generella ekonomisk-politiska medlens verkningssätt

låter inte förmoda att dessa, kompletterade endast med frivilliga planeringsåtaganden

från berörda parters sida, kan garantera förverkligandet av

de mål statsmakterna ställer upp i fråga om byggnadsverksamhetens omfattning

och inriktning. Det synes inte heller finnas tillräckliga skäl för antagandet

att dessa medel ensamma i varje läge skulle kunna hålla byggnadsverksamhetens

omfattning inom den ram som kravet på samhällsekonomisk

balans uppställer.

Mot denna bakgrund bör det enligt promemorian övervägas att när gällande

prioriteringslagstiftning upphör ersätta den med en fullmakt för

Kungl. Maj :t att om det samhällsekonomiska läget så fordrar ingripa i byggnadsverksamhetens

omfattning och inriktning. Möjligheten att tillgripa en

sådan beredskapslagstiftning anses inte såsom f. n. böra vara uteslutande

knuten till villkoret att brist på arbetskraft inom byggnadsindustrin skall

föreligga utan jämväl brist på andra för byggnadsverksamheten erforderliga

resurser bör kunna föranleda att fullmakten tas i anspråk.

Vid utformningen av en sådan beredskapslagstiftning

bör det enligt promemorian inte komma i fråga att återgå till byggnadsregleringen

i dess ursprungliga form. Denna reglering omfattade tillståndstvång

för större delen av byggnadsverksamheten. En reglering av så

genomgripande art är ägnad att leda till betydande olägenheter i flera olika

avseenden. Sålunda är den administrativt synnerligen betungande såväl för

byggnadsföretagarna som för de tillståndsbeviljande och övervakande organen.

Erfarenheterna av den gamla byggnadsregleringen är i detta hänseende

föga uppmuntrande. Det ligger vidare i sakens natur att ju mer omfattande

en reglering är desto svårare blir det för de tillämpande myndigheterna att

åstadkomma en rimlig och ändamålsenlig avvägning av resurserna mellan

olika ändamål. Det föreligger också risker för att en alltför omfattande och

ingående fysisk reglering på längre sikt kan påverka samhällsutbyggnaden

på ett inte önskvärt sätt. Slutligen framhålls att rigorösa ingripanden i enskildas

rättigheter lätt ger upphov till försök att kringgå de gällande föreskrifterna

och därför kan påkalla en tungrodd övervakningsapparat.

I promemorian framhålls att direkta begränsningar i byggnadsverksamheten

genom eu tillståndsprövning väsentligen kan ses såsom ett komplement

till de generella ekonomisk-politiska medlen och alt det då inte heller

är motiverat att återinföra en byggnadsreglcring av den gamla typen. Närmast

till hands torde det ligga att vid utformningen av en beredskapslag

söka en principiell förebild i den nu gällande prioriteringslagstiftningen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 173 år 1965

Därvid synes det dock motiverat att välja en sådan form att tillämpningen

medger en högre grad av anpassning till växlande samhällsekonomiska förutsättningar.

Mot varje slag av fysisk reglering på byggnadsmarknaden kan givetvis invändas

att den medför olägenheter för byggherrar och byggnadsföretagare

i den meningen att planeringen av byggnadsföretag, som är underkastade

tillståndsprövning, alltid måste präglas av en viss osäkerhet beträffande utsikterna

att realisera uppgjorda planer. Härav följer också latenta risker

för förluster i form av nedlagda planeringskostnader. Det är emellertid enligt

promemorian uppenbart att dessa risker inte framkallas av regleringen

som sådan. I och för sig måste risker av sådant slag alltid föreligga, om investeringsbenägenheten

och därmed den konkreta investeringsplaneringen

går utöver ramen för de tillgängliga resurserna. Det saknar från denna synpunkt

betydelse om planernas förverkligande omintetgörs av tillståndsvägran

från de byggreglerande myndigheternas sida, av finansieringssvårigheter

eller av direkta fysiska hinder såsom omöjligheten att förvärva arbetskraft

lör företaget. Olägenheter av nu antydd art kan f. ö. i hög grad

begränsas om regleringen ges en sådan form att endast vissa närmare angivna

slag av byggnadsarbeten underkastas tillståndstvång. Vidare framhålls

att den frivilliga planeringen genom byggarbetsnämnderna torde kunna erbjuda

värdefulla möjligheter för byggherrar och byggnadsföretagare att få

realismen i tilltänkta byggplaner bedömd.

Av det föregående framgår enligt promemorian att det finns starka motiv

att skapa förutsättningar för Kungl. Maj :t att i viss utsträckning påverka

byggnadsverksamhetens omfattning och inriktning med hänsyn tagen till

alla hinder som kan uppkomma för verksamheten. I promemorian föreslås

att sådana förutsättningar skapas genom en beredskapslagstiftning, som bör

gälla fr. o. m. den 1 januari 1966 och därmed avlösa den nuvarande prioriteringslagstiftningen.

Eftersom tillståndsprövning enligt den nya lagstiftningen bör kunna införas

även vid brist på resurser, vilka är mindre lokalt bundna än arbetskraften,

bör möjligheterna till ingripande till skillnad från vad som gäller enligt

nuvarande prioriteringsregler i princip inte vara begränsade till vissa delar

av landet.

Lagstiftningen bör utformas så att de byggnadsföretag, som även i en ansträngd

ekonomisk situation anses böra komma till stånd, inte behöver prövas

vart för sig. Huvuddelen av byggnadsvolymen kommer härigenom alltid

att bli oreglerad, och någon återgång till den gamla byggnadsregleringen

med krav på tillstånd för varje projekt kommer inte i fråga.

Det erinras i promemorian om att den nuvarande prioriteringen bygger på

en förhållandevis bestämd uppdelning i angelägna och mindre angelägna

projekt. De angelägna anges i lagförarbetena, de mindre angelägna i tillämpningskungörelsen.

Som förut anförts kan emellertid växlingar i det samhällsekonomiska

läget påverka investeringsmöjligheterna i varierande grad.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 173 år 1965

En sådan statisk uppdelning av byggnadsändamålen som i nuvarande pnoriteringsordning

anses därför inte kunna läggas till grund för en lagstiftning

som skall gälla för en längre tid och således bör innefatta beredskap

även för det mest trängda läget. Efterfrågetrycket i samhällsekonomin kan

nämligen bli så starkt, att inte ens de byggnadsföretag, som f. n. hör till den

prioriterade gruppen, med tillgängliga resurser kan genomföras i full utsträckning

i enlighet med uppgjorda planer. Den reglering som i ett sådant

fall hehövs för att hindra en snedvridning av byggnadsverksamheten, kan

inte alltid lämpligen betecknas som prioritering efter angelägenhet.

Även de nu som mera angelägna ansedda företagen kan enligt promemorian

således i vissa lägen behöva underkastas vissa begränsningar. Salunda

kan det på bostadsbyggandets område bli nödvändigt att, vid sidan av den

byggnadsverksamhet vars omfattning och lokalisering bestäms av statliga

stödåtgärder, begränsa den byggnadsverksamhet som sker utan statligt stöd

för att i en bristsituation hindra att bostadsproduktionen snedvrids och för

att underlätta genomförandet av uppställda bostadsbyggnadsprogram. Vidare

kan knapphet på resurser göra det nödvändigt att inskränka viss fritidsbebyggelse,

om den annars skulle inkräkta på annat bostadsbyggande. Det kan

t. ex. framstå som nödvändigt att i ett sådant läge låta fritidsbyggnadsföretag

som drivs yrkesmässigt och i större omfattning stå tillbaka.

När det gäller sjukhusbyggnader kan det vara anledning att vid bristande

resurser låta exempelvis uppförande av vissa slags sjukhus stå tillbaka för

andra.

Principen i det system som sålunda föreslås i promemorian bör vara att

ju mer ansträngda resurserna är desto flera typer av byggnadsföretag läggs

under tillståndsprövningen. Genom att begränsningsåtgärderna på här angivet

sätt kan varieras i omfattning efter det samhällsekonomiska läget, blir

den enligt promemorian ett smidigt och anpassbart instrument. Detta visar

sig även på andra sätt. Även om vissa byggnadsföretag är mindre angelägna

eller eljest reglerade, bör detta, liksom f. n., inte behöva innebära att de alltid

och överallt vägras igångsättningstillstånd.

Den nuvarande prioriteringsregleringen grundar sig på 1 § andra stycket

lagen den 31 maj 1963 (nr 268) om igångsättningstillstånd i dess lydelse

enligt lagen den 29 maj 1964 (nr 300). Detta stycke upphör som nämnts

förut att gälla vid utgången av år 1965, medan lagens giltighet i övrigt inte

är tidsbegränsad. Även den nu föreslagna beredskapslagstiftningen föreslås

i promemorian skola gälla utan tidsbegränsning och få formen av en fullmakt

för Kungl. Maj :t att sätta tillståndsprövningen i verket i den omfattning

som erfordras. Det kan häst astadkommas genom att andra stycket i

1 § 1963 års lag ersättes med ett nytt. Det hör utformas så att Kungl. Maj :t

vid allvarlig brist på arbetskraft inom byggnadsindustrien eller annat avsevärt

hinder för byggnadsverksamhet äger förordna, att byggnadsarbete av

visst slag inte får påbörjas utan igångsättningstillstånd.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 173 år 1965

Vidare föreslås i promemorian att Kungl. Maj :t på grund av en sådan

fullmakt allt efter växlingarna i det samhällsekonomiska läget skall kunna

föreskriva vilka byggnadsföretag som skall vara underkastade igångsättningsprövning.

Prövningen bör som hittills ankomma på arbetsmarknadsstyrelsen

och länsarbetsnämnderna. Det synes lämpligt att byggarbetsnämnderna

därvid anlitas som rådgivande organ.

En fortlöpande kännedom om tillämnad byggnadsverksamhet anses i promemorian

nödvändig för att det skall bli möjligt att bedöma behovet och

omfattningen av begränsningarna. Det erinras om att uppgifter om byggnadsverksamhet

lämnas för säsongutjämningen och om att detta uppgiftslämnande

kommer att besta när nuvarande tillståndsprövning den 1 juli

1966 ersätts med frivillig planering genom byggarbetsnämnder. Enligt den

förut nämnda överenskommelsen mellan arbetsmarknadsstyrelsen och byggarbetsmarknadens

parter ankommer det på byggarbetsnämnd och dess ledamöter

bl. a. att göra sig underrättade om planeringsläget och medverka till

att erforderliga kontakter upprätthålls med beställare i byggnadssektorn.

Partsorganisationerna har i överenskommelsen utfäst sig att hos sina organ

och medlemmar verka för att länsarbetsnämndernas och byggarbetsnämndernas

arbete med sysselsättningsplaneringen underlättas. Enligt de anvisningar

för denna planering vilka arbetsmarknadsstyrelsen och organisationerna

gemensamt utarbetat åvilar det länsarbetsnämnden att samla in och

bearbeta uppgifter om byggnadsverksamheten. Anvisningarna innehåller

vidare rekommendationer om en omfattande kontaktverksamhet gentemot

enskilda, företag, organisationer, kommunala byggnadsnämnder och andra

myndigheter. Enligt promemorian kan man mot denna bakgrund räkna med

att tillräckliga uppgifter kommer att lämnas från alla som berörs av överenskommelsen

med tillhörande anvisningar.

Eftersom den frivilliga sysselsättningsplaneringen omfattar hela landet

och de allra flesta byggnadsföretag av betydelse, kan de uppgifter, som sålunda

kommer in till länsarbetsnämnderna för denna planering, tillgodogöras

även för den nu föreslagna ordningen. Den överblick som dessa uppgifter

möjliggör anses i promemorian vara fullt tillräcklig för detta ändamål.

I den mån det frivilliga uppgiftslämnandet inte skulle vara tillräckligt

kan byggherrarna enligt 1963 års uppgiftskungörelse av arbetsmarknadsmyndighetema

anmodas att lämna de uppgifter som erfordras för säsongutjämning.

Denna uppgiftsskyldighet föreslås bli utbyggd till att avse de

ytterligare uppgifter som kan behövas för tillämpningen av den nu föreslagna

ordningen.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 173 år 1965

19

Remissyttrandena

Vad beträffar den allmänna inställningen till förslaget kan

remissinstanserna indelas i tre grupper. Den första, som omfattar byggnadsstyrelsen,

bostadsstyrelsen, fullmäktige i riksbanken, Svenska stadsförbundet,

Svenska landstingsförbundet, Hyresgästernas riksförbund, SABO

och Svenska riksbyggen, tillstyrker eller biträder förslaget.

Fullmäktige i riksbanken konstaterar, att vid flera tillfällen tendenser

till överhettning inom byggnadssektorn uppstått med kraftig löneglidning

och kostnadsstegring som följd. Särskilt märkbart har detta varit då en

högkonjunktur eller en uppgång i konjunkturen sammanfallit med en säsongmässigt

hög aktivitet inom byggnadsverksamheten. Den långa produktionsperioden

för byggnader medför att produktionsresurserna binds för

relativt lång tid, vilket försvårar en snabb överflyttning av resurserna när

det sker en omsvängning uppåt i de mer konjunkturkänsliga delarna av

investeringarna, i första hand de privata investeringarna. Med högt utnyttjande

av resurserna inom byggnadsverksamheten redan i utgångsläget och

med dessa resurser bundna för relativt lång tid framöver leder en sådan

omsvängning i den privata investeringsefterfrågan lätt till ett mycket kraftigt

efterfrågetryck inom byggnadssektorn och detta ofta i ett läge då efterfrågan

på arbetskraft gör sig starkt gällande även inom andra näringsgrenar.

Det skulle enligt fullmäktiges mening vara önskvärt om de sysselsättningsskapande

åtgärderna kunde fördelas jämnare över olika näringsgrenar

och om trycket inom byggnadsverksamheten kunde lättas något.

Man torde emellertid få räkna med att byggnadssektorn även framdeles

kommer att få bära en stor del av bördan av arbetsmarknadspolitiken

under en lågkonjunktur. Det synes därför enligt fullmäktiges mening vara

så mycket angelägnare att effektiva medel står till förfogande för att

hindra ett övertryck inom byggnadssektorn. Det torde knappast vara möjligt

att med enbart generella penning- och finanspolitiska medel i alla lägen

åstadkomma en tillräcklig åtstramning inom byggnadsverksamheten

utan allvarliga biverkningar på andra områden av ekonomin. Inte heller

torde det vara möjligt att i sådana lägen uppnå en från samhällelig synpunkt

önskvärd fördelning av investeringarna regionalt och med hänsyn

till ändamålet. På dessa grunder förordar fullmäktige en lagstiftning i

enlighet med förslaget.

Som skäl för sin uppfattning nämner bostadsstyrelsen, Hyresgästernas

riksförbund och SABO behovet av åtgärder som säkerställer bostadsproduktionen,

medan Svenska riksbyggen anför att i den rådande högkonjunkturen

ett uppenbart slöseri med resurser äger rum, vilket har sin grund i

hänsynslös konkurrens mellan olika intressen och där oftast den mest

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kungl. Maj.ts proposition nr 173 år 1965

kapitalstarke konkurrenten kan genomföra sina projekt oavsett samhällsnyttan.

Svenska landstingsförbundet linner övervägande skäl tala för att

Kungl. Maj :t får en mera generell fullmakt än enligt den nuvarande prioriteringslagstiftningen

men anser att denna fullmakt fortfarande bör vara

tidsbegränsad.

Till denna grupp kan också hänföras Landsorganisationen i Sverige och

Svenska byggnadsarbetareförbundet, vilka i likalydande yttranden instämmer

i promemorians ståndpunkt att möjlighet att tillgripa en prioritering

bör finnas men även framhåller att en sådan fysisk reglering bör aktualiseras

endast i exceptionellt svåra bristlägen och tå karaktären av ett medel

att på kort sikt lösa akuta krislägen på byggnadsmarknaden.

En andra grupp representeras av Svenska bankföreningen och Svenska

sparbanksföreningen, vilka anser att något permanent behov av fysisk reglering

inte finns men som med hänsyn till dagens läge inte vill motsätta

sig att förslaget genomförs, ehuru på det sättet att giltighetstiden begränsas,

enligt bankföreningen till ett år.

I en reservation till Svenska stadsförbundets yttrande anmärks, att önskemålen

om möjlighet för Kungl. Maj:t att reglera byggnadsverksamheten

bör kunna tillgodoses genom förlängning av giltighetstiden för 1964 års

prioriteringslagstiftning och att denna lagstiftning därför bör ges förlängd

giltighet till utgången av år 1966.

En särställning intar arbetsmarknadsstyrelsen som uttalar sig endast i

frågan om arbetsmarknadsskäl motiverar att förslaget genomförs. Därvid

anser styrelsen att den eftersträvade balansen på byggarbetsmarknaden

tillfredsställande bör kunna uppnås med den samverkan inom byggarbetsnämnder

som nu organiseras mellan länsarbetsnämnderna, kommunerna

och byggarbetsmarknadens parter. Till grund för denna samverkan kommer

att ligga bl. a. av länsarbetsnämnderna insamlade uppgifter och utarbetade

underlag som möjliggör bedömning av sysselsättnings- och investeringsutveckling

både för det närmaste året och för en längre tidsperiod.

Innan detta frivilliga system fullt ut prövats och fått verka en tid

anser sig styrelsen inte ha någon anledning att föreslå ändring i gällande

lagstiftning. En reservant i Svenska landstingsförbundet gör ett uttalande

med samma innebörd.

Till den tredje gruppen, som avstyrker förslaget, hör Svenska arbetsgivareföreningen,

Sveriges industriförbund, Sveriges grossistförbund, Svenska

byggnadsentreprenörföreningen, Svenska byggnadsindustriförbundet,

Svenska väg- och vattenbyggarnas arbetsgivareförbund, tre reservanter i

fullmäktige i riksbanken samt två reservanter i Svenska stadsförbundet.

De generellt verkande finans- och penningpolitiska medlen bör i första

hand anlitas för att upprätthålla allmän ekonomisk balans anför till stöd

för sitt avstyrkande Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges industriförbund

och Sveriges grossistförbund. I förening med vissa, andra åtgärder än

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 173 år 1965

den föreslagna lagstiftningen bör dessa medel vara tillräckliga. Deras betydelse

betonas även av remissinstanser som biträder förslaget. Sålunda

framhåller LO och Svenska byggnadsarbetareförbundet, att man från fackligt

håll i olika sammanhang varit tveksam till resursfördelning genom fysisk

reglering samt att aktiv penning-, finans- och arbetsmarknadspolitik

bör vara huvudmedel att uppnå balans mellan tillgång och efterfrågan på

resurser på byggnadsmarknaden. Under förutsättning att full sysselsättning

skall upprätthållas anser Hyresgästernas riksförbund att ingripanden

med de generella medlen inte kan undvaras på längre sikt.

En del remissinstanser pekar på vissa särskilda nackdelar

med förslaget. Sambandet mellan de föreslagna åtgärderna och

möjligheterna att öka byggnadsindustrins kapacitet behandlas därvid av

byggnadsstyrelsen. Överflyttning till fabrik av den tillverkning som behövs

för byggnadsverksamhet medför enligt styrelsen att kapital investeras vilket

ställer krav på kontinuerlig sysselsättning för att ge räntabilitet. Svenska

riksbyggen framhåller att det i en byggnadsmarknad med långt driven integrering

av produktionsprocesser blir ännu angelägnare att undvika stötande

avbrott och omdisponeringar. Svenska byggnadsentreprenörföreningen,

Svenska byggnadsindustriförbundet och Svenska väg- och vattenbyggarnas

arbetsgivareförbund anför som ett skäl för sitt avstyrkande att tillståndsprövning

i omedelbar anslutning till planerade byggstarter allvarligt

kan skada produktionens ekonomi. Tilltagande krav på kontinuerlig sysselsättning

av byggnadsföretagets personal, maskiner och administration

fordrar vidgade möjligheter till säkrare marknadsöverblick. Förslaget innebär

härvidlag enligt organisationerna allvarliga hinder för det fortsatta

rationaliseringsarbetet. De anför härom vidare.

Byggnadsindustrien är för närvarande mer än någon annan bransch i

behov av förutsättningar ägnade att åstadkomma en jämn produktion. En

reglering av nu föreslagen typ skulle i det konkreta fallet innebära, att

byggnadsföretagen även framgent kommer att leva i ovisshet om och när

byggnadsprojekt kan komma till utförande. Erfarenheterna från regleringsåren

visar upp åtskilliga exempel där projekt, som utgjort eu del av

byggföretagens orderstock genom kortsiktiga prioriteringsbeslut ryckts ut

ur en redan långt driven produktionsplanering. Flertalet byggnadsföretag

har i dag en organisation och en teknisk utrustning, som möjliggör en successiv

industrialisering med långt gående ekonomiska verkningar, som öppnar

nya möjligheter till eu ökning av rationaliseringstakten. Detta förutsätter

emellertid, att företagen ges tillfälle till noggrann resursplanering

och även till en tidskrävande förplanering av varje enskilt projekt. Den

ytterligare begränsning av planeringsmöjligheterna som ett genomförande

av lagförslaget innebär, återinför ostridigt det gamla regleringssystemets

ofördelaktiga inverkan på byggkostnaderna. Dessutom är i dag ytterligare

tekniska och organisatoriska rationaliseringsåtgärder möjliga. Men för att

ge tillfredsställande effekt måste förutsättningar för en planerad byggnadsverksamhet

då säkerställas genom andra och positiva planeringsinsatser.

Även andra olägenheter påtalas av byggnadsindustriens organisationer.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 173 år 1965

Genom den osäkerhet som en reglering skapar konserveras byggnadsföretagens

relativt höga omsättning på arbetskraft, samtidigt som årsanställning

och anställningstrygghet anses självklara i varje annan bransch.

Beskärs förutsättningarna för långsiktig planering äventyras den kontinuerliga

sysselsättningen. En huvudprincip inom säsongutjämningen är att

rekommendationer om lämpliga tider att påbörja byggnadsarbete skall lämnas

i så god tid att byggherrar och byggföretag kan anpassa sin planering.

De föreslagna ingripandena av selektiv natur kan enligt organisationerna

försvåra länsarbets- och byggarbetsnämndernas arbete på så sätt

att projekt som placerats in i sysselsättningsplaneringen genom kortsiktiga

beslut rycks ut ur uppgjorda planer.

Vikten av långtidsplanering av byggnadsverksamheten understryks

i flera yttranden. Enligt arbetsmarknadsstyrelsen är sålunda möjligheterna

att lämna tidiga och långsiktiga besked om igångsättningstider

och arbetsmarknadsmässiga förutsättningar av den allra största betydelse

för balans mellan tillgång och efterfrågan på byggarbetskraft, gynnsammare

planerings- och produktionsbetingelser och därmed ett mera ekonomiskt

byggande. Den tekniska, organisatoriska och strukturella utvecklingen

inom byggnadsindustrien medför således ökade krav på en långsiktigare

planering. Byggnadsstyrelsen finner det väsentligt att arbetsmarknadspolitiska

faktorer och regleringar ingår som led i långtidsplaneringen

så att de inte i stället som nu bryter sönder denna. Enligt Svenska riksbyggen

förutsätter en samhällelig reglering och prioritering att statsmakterna

fastställer en mera långsiktig fördelning av resurserna. Svenska byggnadsentreprenörföreningen,

Svenska byggnadsindustriförbundet och Svenska

väg- och vattenbyggarnas arbetsgivareförbund förordar en investeringsplanering

i nära anslutning till de offentliga investeringsbesluten. Denna planering

bör göras på ett så tidigt stadium att den inte innebär besvärande

ingrepp i byggprocessen.

Andra åtgärder än den föreslagna lagstiftningen bör enligt några

remissinstanser tillgripas för att en bättre fördelning av resurserna skall

uppnås. Sålunda anför Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges industriförbund

och Sveriges grossistförbund att den från samhällelig synpunkt lämpligaste

fördelningen, som enligt promemorian bör eftersträvas, i praktiken

endast kan komma att innebära att i sista hand konsumenternas önskemål

får träda i bakgrunden för myndigheternas värderingar. Från samhällsekonomisk

synpunkt kan på denna väg inte ernås någon bättre fördelning.

Däremot skulle, menar dessa organisationer, ett avgörande steg i denna

riktning kunna tas genom avskaffande av hyresregleringen och de generella

subventionerna till bostadssektorn. Först därigenom kan konsumenternas

önskemål bli avgörande för resursfördelningen även på bostadsområdet.

Liknande synpunkter framförs av Svenska bankföreningen och Svenska

sparbanksföreningen.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 173 år 1965

23

Behovet av förbättrad kontroll och planering av investeringsverksamheten

i den offentliga sektorn framhävs av Svenska arbetsgivareföreningen,

Sveriges industriförbund och Sveriges grossistförbund. Statsmakterna har

från konjunktursynpunkt behov av förbättrade möjligheter att påverka omfattningen

av den kommunala investeringsverksamheten, vilket kan ske

bl. a. genom att variera de statliga finansieringsbidragen med konjunkturläget.

Behovet av bättre kontrollmöjligheter inom den offentliga sektorn

får enligt organisationerna inte tas till intäkt för införande av en reglering

av även den privata verksamheten. Återhållsamhet i fråga om den statliga

byggnads- och anläggningsverksamheten är också enligt Svenska bankföreningen

en förutsättning för att överkonjunkturen på byggnadsmarknaden

skall kunna motverkas.

I frågan om urvalet av de byggnadsföretag som bör

bli föremål för tillståndsprövning anser byggnadsstyrelsen

väsentligt att vid knapphet på resurser lägga vikt vid att nå maximal

utdelning av insatta resurser. En prioritering som mer tar hänsyn till

ett byggnadsföretags rationalitet än angelägenhet skulle dessutom stimulera

till ökning av produktionsapparatens kapacitet. Enligt Svenska arbetsgivareföreningen,

Sveriges industriförbund och Sveriges grossistförbund bör

investeringsresurserna inom den enskilda sektorn fördelas efter de räntabilitetsförhållanden

som framkommer på en fri marknad. Organisationerna

anmärker vidare att promemorian inte innehåller några fullständiga uppgifter

om vilka typer av byggnader som skall bli föremål för den föreslagna

regleringen. Oavsett hur en uppdelning görs kommer emellertid regleringsingripandena

alltid att innefatta ett stort mått av godtycke.

Hyresgästernas riksförbund vitsordar vad som nämnts i promemorian

om att en katalog över mindre angelägna byggnadsföretag inte bör göras

upp men har svårt att förstå att det med en förnuftig politik skall behöva

förutsättas att efterfrågetrycket i samhällsekonomin framdeles skall bli så

starkt att inte ens de företag som nu är prioriterade skall kunna genomföras.

Med hänsyn till bostadsbyggandet finner förbundet att det ligger en

fara i att statsmakterna inte bestämmer sig för vilka byggnadsföretag som

från allmän synpunkt är mest oundgängliga. SABO betonar att, om visst

bostadsbyggande måste drabbas, väl genomplanerade projekt bör prioriteras

framför andra mindre väl planerade. Inte bara bostadsbyggandet bör

prioriteras utan även de komplement utan vilka bostäderna inte kan fungera,

såsom affärslokaler, centrumanläggningar och parkeringsplatser.

Uttalandet i promemorian att det på bostadsbyggandets område kan bli

nödvändigt att begränsa den byggnadsverksamhet som sker utan statligt

stöd föranleder Svenska bankföreningen att hävda att vissa bostadsbyggnadsföretag

inte får försättas i en sämre ställning än andra. Byggnadsprojekt

för samma ändamål och på samma ort bör uppenbarligen behandlas

lika.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungi. Maj. ts proposition nr 173 år 1965

Förslaget att tillämpningen av lagstiftningen som hittills skall ankomma

på arbetsmarknadsmyndigheterna förklarar sig arbetsmarknadsstyrelsen

inte vilja avstyrka fastän styrelsen hellre sett att andra utvägar

prövats. Styrelsen framhåller också att det inte är möjligt att med ledning

av promemorian bedöma omfattningen av den administration som

kan komma att behövas för handläggningen av ifrågavarande ärenden.

LO och Svenska byggnadsarbetareförbundet tillstyrker förslaget att prövning

av igångsättningstillstånd skall ankomma på arbetsmarknadsmyndigheterna

i samråd med byggarbetsnämnderna samt tillägger att överläggningar

om behovet av och riktlinjer för lagstiftningens tillämpning från tid

till annan bör hållas inom de centrala samarbetsorgan där statsmakterna,

arbetstagarna och näringslivet är representerade.

Promemorians rekommendation om samråd med byggarbetsnämnderna

avvisas av Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges industriförbund, Sveriges

grossistförbund, Svenska byggnadsentreprenörföreningen, Svenska

byggnadsindustriförbundet och Svenska väg- och vattenbyggarnas arbetsgivareförbund.

Organisationerna understryker att byggarbetsnämnderna har

inrättats för ett helt annat syfte och att ställningstaganden i prioriteringsfrågor

ligger helt utanför de förutsättningar under vilka den i promemorian

nämnda överenskommelsen om sysselsättningsplanering ingicks.

Hyresgästernas riksförbund tar i detta sammanhang upp frågan om byggarbetsnämndemas

sammansättning är lämplig med hänsyn till att byggarbetsmarknadens

parter, som enligt förbundet i vissa fall kan ha helt sammanfallande

intressen, bildar majoriteten. Det kan tänkas att dessa intressen

inte stämmer överens med den politik samhället vill föra. Förbundet

anser en omprövning av denna fråga påkallad, och därvid bör övervägas

om representanter även för byggherrar och konsumenter kan tillföras byggarbetsnämnderna.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 173 år 1965

25

Departementschefen

Såsom framgått av den lämnade redogörelsen skall en övergång ske till

frivillig samverkan mellan staten, kommunerna och arbetsmarknadens parter

i syfte att befordra en jämn sysselsättning på byggnadsmarknaden.

Denna ordning är avsedd att genomföras successivt och blir enligt statsmakternas

beslut gällande i hela landet fr. o. m. den 1 juli 1966. För den

händelse detta frivilliga system inte skulle få avsedd effekt har Kungl.

Maj :t enligt 1963 års beredskapslag om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete

möjlighet att förordna om tvångsmässig säsongutjämning. Giltigheten

av denna lag är inte tidsbegränsad.

Vid sidan härav finns i nämnda beredskapslag en bestämmelse som ger

Kungl. Maj :t rätt att förordna om särskild prioritering av angelägna byggnadsföretag

vid allvarlig brist på arbetskraft inom byggnadsindustrien.

Denna bestämmelse upphör att gälla vid utgången av år 1965.

Den förut nämnda departementspromemorian mynnar ut i ett förslag

att bestämmelsen om prioritering skall ersättas av en inte tidsbegränsad

fullmakt för Kungl. Maj :t att vid behov förordna om begränsningar i byggnadsverksamheten.

Förslaget motiveras med att de finans- och penningpolitiska

medlen, som vid övertryck i samhällsekonomin har till huvuduppgift

att dämpa den ekonomiska aktiviteten, från tid till annan kan

behöva kompletteras med selektivt verkande åtgärder i syfte att påverka

byggandets inriktning samt lokalt skärpa den ekonomiska dämpningseffekt

som de generella åtgärderna framkallar.

I remissyttrandena har delade meningar om förslaget kommit till uttryck.

Remissinstanserna ansluter sig till den uppfattning som utgör förslagets

allmänna utgångspunkt, nämligen att behovet av samhällsekonomisk åtstramning

i första hand skall tillgodoses genom finans- och penningpolitiska

medel. I de tillstyrkande yttrandena godtas vidare den i promemorian

framförda meningen att ett selektivt verkande komplement till dessa medel

är behövligt i trängda lägen. De avstyrkande yttrandena synes grundade

på uppfattningen att de generellt verkande ekonomisk-politiska medlen

är i huvudsak tillräckliga och att valet mellan konkurrerande investeringsalternativ

inom den enskilda sektorn bör avgöras genom marknadskrafternas

fria spel. I vissa av dessa yttranden accepteras emellertid i och för sig

tanken på komplement till de generellt verkande medlen men den i promemorian

föreslagna formen godtas inte. I stället framförs tanken på en

investeringsplanering i nära anslutning till de offentliga investeringsbesluten.

Den i vissa remissyttranden framförda åsikten att räntabilitetsförhållandena

på marknaden bör fungera som regulator för byggnadsinvesteringarnas

inriktning inom den enskilda sektorn kan jag i och för sig godta.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 173 år 1965

När det gäller fördelningen av resurserna mellan olika investeringsalternativ

inom det enskilda näringslivet måste självfallet denna huvudprincip

gälla. Syftet att vid behov hålla den samlade investeringsbenägenheten i

denna sektor inom ramen för de resurser som kan ställas till dess förfogande

bör därför i första hand tillgodoses med generellt verkande medel.

Å andra sidan kan lägen uppstå då dessa medel visar sig otillräckliga,

bl. a. därför att de inte kan sättas in med erforderlig snabbhet och differentiering.

Om inga legala möjligheter står till buds att vidta direkta begränsningsåtgärder

inom den enskilda sektorn kan följaktligen statsmakterna

i situationer med övertryck i samhällsekonomin nödgas tillgripa begränsningar

enbart inom den offentliga sektorn. Samhället kan därmed

tvingas hålla tillbaka exempelvis socialt angelägna byggnadsinvesteringar

därför att resurserna i ökad grad tas i anspråk för att tillgodose de byggnadsönskemål,

som framkallas av den fria marknadens förhållanden.

I vissa yttranden har anförts att en investeringsplanering bör träda i

stället för direkta begränsningsåtgärder. Förslaget är inte närmare utfört

i yttrandena, men tanken synes vara att de tillgängliga resurserna skall

fördelas på olika ändamål relativt lång tid innan investeringarna skall äga

rum. Genom en sådan resursfördelning skulle man kunna få en mera realistisk

planering inom de olika investeringssektorerna, och direkta ingripanden

för att i nära anslutning till den tillämnade byggstarten stoppa eller

uppskjuta färdigprojekterade företag skulle inte behövas.

Om en sådan investeringsplanering skall kunna få den eftersträvade effekten

måste dock planeringen leda till att faktiska ramar för investeringsverksamheten

inom olika sektorer skapas. Det skulle sannolikt möta betydande

svårigheter att bestämma sådana ramar för en längre period framåt,

särskilt som en realistisk ramplanering för investeringsverksamheten måste

beakta även kommande konjunkturvariationer. Framför allt torde det bli

svårt att för industriens del fastställa investeringsramar för en längre

period.

I detta sammanhang vill jag erinra om att staten sedan åtskillig tid tillbaka

låter utföra ekonomiska långtidsutredningar. De beräkningar av investeringarnas

omfattning inom olika sektorer som långtidsutredningarna

innehåller har inte karaktären av ramar, men de kan likväl utgöra en värdefull

vägledning för de instanser inom enskild och offentlig verksamhet

som har ansvaret för planering av den framtida byggnadsverksamheten.

Jag finner det önskvärt att man så långt möjligt söker nå fram till en

effektiv långtidsplanering. Även om, såsom framhållits i vissa remissyttranden,

de för den frivilliga planeringen skapade byggarbetsnämnderna inte

har tillkommit för att handha en ren prioriteringsverksamhet, synes det

inte otänkbart att de framdeles kan medverka i en långsiktigare planering

av investeringsverksamheten.

Det torde dock inte f. n. finnas konkreta förutsättningar för en långtids
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 173 år 1965

planering, som effektivt begränsar investeringsverksamheten och som medger

en styrning av investeringarnas inriktning. Det framstår därför som

nödvändigt att samhället har tillgång till andra medel att vid behov påverka

byggnadsverksamheten.

I vissa remissyttranden har uppmärksamheten fästs vid de ogynnsamma

kostnadskonsekvenser som direkta ingripanden i byggnadsverksamheten

kan framkalla. Jag är medveten om att åtgärder av den föreslagna arten

kan medföra vissa förluster i form av räntor på nedlagda kostnader för planering

och projektering. Såsom framhållits i promemorian är det emellertid

allmänt sett bristen på resurser och inte de administrativa åtgärderna

som föranleder förlusterna. Det är uppenbart att risker för kostnadsstegringar

alltid uppkommer om investeringsverksamheten tenderar att överskrida

ramen för de tillgängliga resurserna. Det förefaller emellertid sannolikt

att investeringsbegränsande åtgärder av den art som avses i promemorian

generellt sett leder till att kostnadsuppgången dämpas i sådana

lägen, även om de kan framkalla ökade kostnader i de enskilda fall som

blir berörda.

När det gäller frågan i vilken form nödvändiga samhälleliga ingripanden

i investeringsverksamheten bör göras delar jag den uppfattning som kommit

till uttryck både i promemorian och remissyttrandena, nämligen att

man i första hand bör lita till de generellt verkande ekonomiska medlen.

Lokalt uppträdande överhettningstendenser på byggnadsmarknaden bör

man därutöver kunna motverka genom arbetsmarknadspolitiska medel såsom

utbildning av byggarbetskraft och åtgärder i övrigt som främjar arbetskraftens

rörlighet.

Enligt min mening ger emellertid erfarenheten vid handen att de nämnda

medlen inte ensamma kan åstadkomma den i lägen med överefterfrågan på

investeringsresurser önskvärda begränsningen och inriktningen av byggnadsinvesteringarna.

Såsom den lämnade redogörelsen visat blev det nödvändigt

att införa en viss volymreglering år 1964 för att motverka de överhettningstendenser

som då präglade byggnadsmarknaden främst i storstadsområdena

och vissa andra expansiva områden samt för att i någon

mån inrikta användningen av resurserna mot ändamål som tedde sig angelägna

från samhällets synpunkt. Under tiden därefter fram till den 1 oktober

i år har mindre angelägna investeringar på totalt inemot 800 milj. kr. på

detta sätt hållits tillbaka. I promemorian har enligt min mening anförts

övertygande argument för att det även framdeles kan uppkomma situationer,

som gör det nödvändigt att med direkta åtgärder påverka investeringsverksamheten.

Enligt promemorian skall de åtgärder som kan bli aktuella ges sådan

form att ingripandena på byggnadsmarknaden får så liten omfattning som

möjligt. Tanken är att åstadkomma en marginell begränsningseffekt,

medan större delen av byggnadsverksamheten lämnas fri.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 173 år 1965

Såsom anförts i promemorian torde det inte vara nödvändigt eller lämpligt

att i lag ange vilka delar av byggnadsmarknaden som kan komma att

beröras av begränsningsåtgärderna. Frågan härom bör avgöras med hänsyn

till de samhällsekonomiska förutsättningarna vid den tidpunkt då det

blir aktuellt att vidta åtgärderna. Dessa bör med andra ord kunna så smidigt

som möjligt anpassas till det rådande samhällsekonomiska läget, varvid

begränsningarna inte bör ges större räckvidd än som ter sig nödvändigt. I

dagens läge framstår det som angeläget att bereda tillräckligt utrymme

framförallt för industri- och bostadsinvesteringarna.

Den av några remissinstanser framförda synpunkten att, inom de sektorer

som blir föremål för begränsningsåtgärder, välplanerade projekt som

innefattar användning av industriella produktionsmetoder bör erhålla förtur

framför andra kan jag dela i princip. Välplanerade byggnadsföretag med

hög industrialiseringsgrad ger uttryck åt en hushållning med resurserna

som bör understödjas. Vid val mellan i övrigt likvärdiga byggnadsprojekt

bör det bättre planerade ha företräde och företag med hög grad av industrialisering

ges företräde framför byggen som är avsedda att utföras med traditionella

metoder. En allmän förutsättning för sådan prioritering bör emellertid

vara att det framstår som sannolikt att besparingar i den samlade

resursåtgången därmed uppnås.

Mot bakgrunden av vad jag nu anfört vill jag förorda, att riksdagen föreläggs

förslag till lagbestämmelser som gör det möjligt för Kungl. Maj :t att

vid behov förordna om nödvändiga begränsningar i byggnadsverksamheten.

Som föreslagits i promemorian kan beredskapslagstiftningen lämpligen

få formen av ett nytt andra stycke i 1 § 19G3 års lag om igångsättningstillstånd

för byggnadsarbete. Kungl. Maj:t bör där ges fullmakt att förordna

att igångsättningstillstånd skall fordras för byggnadsarbete av visst slag.

Förutsättning för förordnandet bör vara antingen allvarlig brist på arbetskraft

inom byggnadsindustrien eller annat avsevärt hinder för byggnadsverksamheten.

Allvarlig brist på byggarbetskraft får anses råda även om bristen hänför

sig endast till viss kategori byggnadsarbetare men arbetskraftstillgången

inom andra delar av byggnadsfacket är tillräcklig.

Med annat avsevärt hinder än brist på arbetskraft avses bl. a. brist på

krediter. Som nämnts i promemorian kan även brist på material uppträda

som en självständig bristfaktor. Även dessa hinder för byggnadsverksamheten

bör kunna medföra tillämpning av den föreslagna beredskapslagstiftningen.

Uttrycken allvarlig brist och avsevärt hinder är avsedda att ange att det

i allmänhet inte är tillräckligt för att fullmakten skall få tas i anspråk att

endast något enstaka byggnadsföretag måste uppskjutas till följd av bristande

resurser. Bristläget måste åtminstone vara sådant att konsekvenser

som mera allmänt angår en viss ort eller samhället i dess helhet kan befaras

om inga åtgärder vidtas.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj. ts proposition nr 173 år 1965

Om Kungl. Maj :t sålunda ges rätt att förordna att byggnadsföretag av

viss art inte får påbörjas utan igångsättningstillstånd, blir företag som inte

omfattas av förordnandet alltså inte underkastade tillståndsprövning. Huvuddelen

av byggnadsvolymen faller härigenom utanför prövningen. I de

fall prövning fordras skall den ske i fråga om varje särskilt byggnadsprojekt.

Förordnande om krav på igångsättningstillstånd bör såsom föreslagits i

promemorian kunna avse antingen hela landet eller endast vissa områden.

Avgörande får här bli arten och utbredningen av de hinder för byggnadsverksamhet,

som föreligger i den aktuella situationen.

Svenska bankföreningen har i sitt yttrande framhållit att tillståndsgivningen

inte bör få användas som ett lokaliseringspolitiskt medel. En reservant

i Svenska landstingsförbundets styrelse har å andra sidan anfört att

det kan visa sig svårt att förena tillståndsgivningens och lokaliseringspolitikens

syften.

Såsom framgår av lagförslaget är den förut anförda motiveringen för tillståndsgivningen

inte avsedd att tillgodose lokaliseringspolitiska mål.

Emellertid ligger det i sakens natur att en investeringsbegränsande tillståndsgivning

allmänt sett måste få mindre aktualitet i områden, inom vilka

statligt stödd lokalisering kan förekomma, än i andra delar av landet. Det

är därför svårt att se att det skulle behöva uppkomma någon egentlig

konflikt mellan tillståndsgivningen och lokaliseringspolitiken. Jag vill dock

framhålla, att tillståndsgivningen självfallet inte får tillämpas så att den

leder till mindre tillfredsställande geografisk fördelning av byggnadsobjekten.

Som jag anfört tidigare bör tillståndsgivningen ses som ett komplement

till bl. a. arbetsmarknadspolitiska åtgärder för att underlätta arbetskraftens

rörlighet.

Jag anser att arbetsmarknadsmyndigheterna som hittills bör handha tilllämpningen.

Det får ankomma på arbetsmarknadsstyrelsen att ge ledning

och föreskrifter. I detta sammanhang vill jag understryka vad bl. a. LO i sitt

yttrande anfört om centrala överläggningar angående riktlinjer för tillämpningen.

Sådana överläggningar torde med fördel kunna äga rum inom det

s. k. byggrådet, vari representanter för förvaltningen, kommunerna, näringslivet

och arbetsmarknadsparterna deltar. Vid behov kan till byggrådets

överläggningar inbjudas även företrädare för de organ som har ansvaret för

penningpolitik och kreditverksamhet. De centrala överläggningarna torde

kunna ge de tillämpande myndigheterna allmän vägledning i deras verksamhet.

Den nu gällande lagstiftningen om prioritering tillämpas av länsarbetsnämnderna.

Vid bedömningen av förutsättningarna att ge igångsättningstillstånd

åt oprioriterade projekt har länsarbetsnämnderna samrått med

byggarbetsnämnderna, där sådana inrättats. Som påpekats tidigare bör

detta samarbete fullföljas i framtiden.

Förslaget i promemorian går ut på att fullmakten för Kungl. Maj:t inte

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 173 år 1965

skall ha tidsbegränsad giltighet. I yttranden av Svenska bankföreningen,

Svenska sparbanksföreningen och Svenska landstingsförbundet har däremot

föreslagits att fullmakten skall tidsbegränsas.

Jag finner det sannolikt att behovet av komplement till de generella

finans- och penningpolitiska medlen kommer att kvarstå under relativt lång

tid. Som jag tidigare anfört är det emellertid tänkbart att detta behov framdeles

kan tillgodoses i andra former än dem som nu föreslås. Detta talar för

att den nu föreslagna bestämmelsen ges tidsbegränsad giltighet. Jag föreslår

därför att bestämmelsen skall gälla under två år.

I enlighet med det anförda har inom inrikesdepartementet upprättats förslag

till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 31 maj 1963 (nr 268)

om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete. Övriga paragrafer i lagen

kan utan vidare gälla även i fråga om tillståndsprövning enligt den nu föreslagna

fullmakten.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 173 år 1965

31

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer föredragande departementschefen,

att lagrådets utlåtande över det inom inrikesdepartementet upprättade

förslaget till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 31 maj 1963

(nr 268) om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete, vilket har den lydelse

bilaga 31 till detta protokoll utvisar, måtte för det i 87 § regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets

övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Kungl. Höghet

Regenten.

Ur protokollet:

Björn Weibo

1 Bilagan, som är likalydande med det vid propositionen fogade förslaget, har här uteslutits.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 173 år 1965

Bilaga 1

i.

Tabell 1. Redovisning av oprioriterade byggnadsärenden per den 1 augusti 1965 (belyser

tillåmpningsperioden 1/7 1964—31/7 1965)

Byggnadsområde

Beviljade

ärenden

Avslagna

ärenden

Den 1 aug. 1965

inneliggande ej

avgjorda ären- den

Därav bord- lagda ärenden

Antal

Mkr

Antal

Mkr

Antal

Mkr

Antal

Mkr

Bensinstationer,

parkeringshus m. m. .

131

58,8

49

62,0

79

46,4

40

22,2

Affärshus, kontorshus

och bankhus.........

199

200,3

42

292,4

115

192,0

40

106,9

Kommunala förvaltn.- byggn..............

14

6,5

3

12,6

11

21,3

3

8,6

Kyrkor, samlingslokaler

m. m...............

54

30,4

6

14,5

54

45,4

38

31,9

Sporthallar............

45

32,1

3

14,4

37

53,7

16

31,1

Enfamiljshus...........

21

6,8

3

0,6

11

2,8

2

0,5

Kommunal gata eller väg

25

5,8

—

—

16

10,6

5

6,0

Summa

489

340,7

106

396,5

323

372,2

144

207,2

Därav under perioden 1/7

64—30/4 65 beviljade

och avslagna ärenden

samt per den 1/5 65

redovisade ej avgj. och

därav bordi. ärenden .

333

245,7

18

5,0

185

452,4

81

292,9

Under perioden har 250 ärenden till en sammanlagd kostnad av 603,7 milj. kr. redovisats som

avslagna eller bordlagda och 489 ärenden till en sammanlagd kostnad av 340,7 milj. kr. beviljats.

Inneliggande ej avgjorda ärenden utöver bordlagda var 179 till en sammanlagd kostnad av

165,0 milj. kr.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 173 år 1965

33

Bilaga 2

Tabell 2. Redovisning av oprioriterade byggnadsärenden per den 1 augusti 1965 fördelade

på län (belyser tillämpningsperioden 1/7 1964—31/7 1965)

Län

Beviljade

ärenden

Avslagna

ärenden

Inneliggande ej

avgjorda

ärenden

Därav

bordlagda

ärenden

Antal

Kostn.

Mkr

Antal

Kostn.

Mkr

Antal

Kostn.

Mkr

Antal

Kostn.

Mkr

Stockholms stad1.......

154

86,8

29

259,1

59

32,9

10

10,1

Stockholms1...........

64

22,9

17

49,9

43

43,6

6

1,7

Uppsala1..............

20

41,4

7

3,0

9

34,2

9

34,2

Södermanlands........

5

4,0

_

_

13

9,1

10

7,2

Östergötlands..........

10

8,1

—

_

2

2,0

Jönköpings1...........

12

8,9

—

—

25

35,0

20

27,6

Kronobergs............

2

0,3

—

—

4

5,0

4

5,0

Kalmar...............

12

6,0

—

-r—

4

2,6

_

Blekinge..............

2

0,1

2

0,1

4

0,9

3

0,6

Kristianstads..........

—

—

5

4,2

_

_

Malmöhus1............

45

53,0

13

2,4

12

28,4

6

23,9

Hallands1.............

1

0,3

—

—

32

27,7

21

25,0

Gbg och Bohus1........

95

73,5

36

81,5

53

92,7

32

61,5

Ålvsborgs1.............

2

0,4

1

0,3

19

16,0

16

7,8

Skaraborgs............

17

3,7

—

-—i

14

10,1

2

0,4

Värmlands.............

12

9,5

_

_

1

4,5

_

Örebro................

8

1,9

1

0,2

6

1,6

4

1,4

Västmanlands..........

10

9,9

—

—

2

0,9

1

0,8

Kopparbergs...........

2

0,7

—

—

6

11,0

_

Gävleborgs............

12

8,2

—

—

2

0,1

_

_

Västernorrlands........

4

1,1

—

_

2

3,0

_

_

Västerbottens..........

—

—

—

—

6

6,7

—

—

Hela riket.............

489

340,7

106

396,5

323

372,2

144

207,2

Summa för de med 1 mar-

kerade länen.........

393

286,8

103

396,2

252

310,5

120

191,8

Procentuell andel.......

84%

84%

97%

100%

78%

83%

83%

93%

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 173 år 1965

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 3 november 1965.

Närvarande:

f. d. justitierådet Lind,

justitierådet Y. Söderlund,

regeringsrådet Åbjörnsson,

justitierådet Brunnberg.

Enligt lagrådet den 2 november 1965 tillhandakommet utdrag av protokoll

över inrikesärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen

av Halland, i statsrådet den 22 oktober 1965, hade Kungl. Maj :t förordnat,

att lagrådets utlåtande skulle för det i 87 § regeringsformen avsedda

ändamålet inhämtas över upprättat förslag till lag angående ändrad lydelse

av 1 § lagen den 31 maj 1963 (nr 268) om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete.

Förslaget, som finns bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

hovrättsassessorn Claes-Göran Källner.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet

Stig Granqvist

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 173 år 1965

35

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet

på Stockholms slott den 5 november 1965.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Lange, Kling,

Skoglund, Edenman, Johansson, Hermansson, Holmqvist, Palme, SvenEric

Nilsson, Lundkvist, Gustafsson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Johansson, lagrådets den 3 november

1965 avgivna utlåtande över det den 22 oktober 1965 till lagrådet

remitterade förslaget till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 31 maj

1963 (nr 268) om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete samt hemställer

att förslaget, som lagrådet lämnat utan erinran, måtte jämlikt 87 § regeringsformen

genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans

Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Stina Wahlström

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1965:416 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 5 § kommunallagen den 18 december 1958. a1 i texten
  2. 3LU 1965:33 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 31 maj 1963 s. 1 i texten