Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

1965-02-05 · 29 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 28 av 29 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1965:30, Med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 30 år 1965

1

Nr 30

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370); given Stockholms slott den 5 februari

1965.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogat förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den

28 september 1928 (nr 370).

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att repartitionstalet vid fastighetsbeskattningen

och det procenttal som ligger till grund för inkomstbeskattningen i fråga

om en- och tvåfamilj sfastigheter sänks från 2,5 till 2. De nya bestämmelserna

föreslås tillämpade första gången vid 1966 års taxering.

Vidare föreslås bl. a. att skattepliktsgränsen för byggnad på annans mark,

som enligt stadgandet i 5 § 4 mom. kommunalskattelagen utgör 3 000 kr.,

höjs till 5 000 kr. Den nya skattepliktsgränsen föreslås tillämpad redan vid

1965 års fastighetstaxering. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 30

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj. ts proposition nr 30 år 1965

Förslag

till

Lag

om ändring i kommunalskatlelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 5 § 4 mom., 24 § 2 mom., 46 § 3 mom. och

47 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 samt anvisningarna till

47 § samma lag1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

5

4 mom. Därest värdet av byggnad

eller med varandra sammanhängande

byggnader, som äro uppförda

å mark, för vilken garantibelopp

icke skall upptagas såsom skattepliktig

inkomst för byggnadsägaren,

understiger 3 000 kronor, föreligger

icke skatteplikt för byggnaden

eller byggnaderna.

24

2 mom. Är annan fastighet inrättad

till bostad åt en familj jämte

personliga tjänare (enfamiljsfastighet)

eller två familjer jämte personliga

tjänare (tvåfamiljsfastighet)

och föreligger ej fall, som avses nedan

i sista stycket, skall såsom intäkt

av fastigheten upptagas ett belopp

motsvarande för helt år räknat

två och en halv procent av fastighetens

taxeringsvärde året näst före

taxeringsåret. Finnes ej taxeringsvärde

åsatt för året näst före taxeringsåret,

beräknas intäkten på

grundval av fastighetens värde, uppskattat

enligt de grunder, som gällt 1

§•

4 mom. Därest värdet av byggnad

eller med varandra sammanhängande

byggnader, som äro uppförda

å mark, för vilken garantibelopp

icke skall upptagas såsom skattepliktig

inkomst för byggnadsägaren,

understiger 5 000 kronor, föreligger

icke skatteplikt för byggnaden

eller byggnaderna.

§•

2 mom. Är annan fastighet inrättad

till bostad åt en familj jämte

personliga tjänare (enfamiljsfastighet)

eller två familjer jämte personliga

tjänare (tvåfamiljsfastighet)

och föreligger ej fall, som avses nedan

i sista stycket, skall såsom intäkt

av fastigheten upptagas ett belopp

motsvarande för helt år räknat

två procent av fastighetens taxeringsvärde

året näst före taxeringsåret.

Finnes ej taxeringsvärde åsatt

för året näst före taxeringsåret, beräknas

intäkten på grundval av fastighetens

värde, uppskattat enligt de

grunder, som gällt för åsättande av

1 Senaste lydelse av 5 § 4 mom., 24 § 2 mom., 47 § och anvisningarna till 47 § se 1957:105

samt av 46 § 3 mom. se 1964:298.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1965

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

för åsättande av taxeringsvärde för taxeringsvärde för året näst före

året näst före taxeringsåret. taxeringsåret.

Vad i--------använda fastighetsdelen.

Har fastighet, —--------icke ske.

Vad i----------publikt boställe.

46 §.

3 m o m. Har kvinna med hem- 3 m o m. Har kvinna med hemmavarande

barn under 16 år haft mavarande barn under 16 år haft

inkomst av rörelse, vari hon varit inkomst av rörelse, vari hon varit

verksam i ej blott ringa omfattning, verksam i ej blott ringa omfattning,

eller inkomst av eget arbete, må hon eller inkomst av eget arbete, må hon

åtnjuta avdrag med 300 kronor jäm- åtnjuta avdrag med 300 kronor jämte

20 procent av nämnda inkomst, te 20 procent av nämnda inkomst,

sammanlagt dock högst med 2 000 sammanlagt dock högst med 2 000

kronor. Gift kvinna som icke har kronor. Gift kvinna som icke har

hemmavarande barn under 16 år, hemmavarande barn under 16 år,

må, därest hon levt tillsammans med må, därest hon levt tillsammans med

sin man och haft inkomst som nyss sin man och haft inkomst som nyss

sagts, åtnjuta avdrag med 300 kro- sagts, åtnjuta avdrag med 300 kronor.

Avdrag med sistnämnda belopp nor. Avdrag med sistnämnda belopp

må jämväl åtnjutas av kvinna, som må jämväl åtnjutas av kvinna, som

haft inkomst av jordbruksfastighet haft inkomst av jordbruksfastighet

och utfört arbete i förvärvskällan och utfört arbete i förvärvskällan

till minst 300 kronors värde, därest till minst 300 kronors värde, därest

kvinnan antingen varit gift och levt kvinnan varit gift och levt tillsamtillsammans

med sin man eller ock mans med sin man.

haft hemmavarande barn under 16

år.

Har man-----— -— — av jordbruksfastighet.

Har gift--------nämnda belopp.

Avdrag enligt--------2 000 kronor.

Avdrag enligt---------sagda kommun.

47

För fastighet, som året näst före

taxeringsåret varit skattepliktig, beräknas

garantibelopp till två och en

halv procent av fastighetens taxeringsvärde

förstnämnda år. Garantibeloppet

upptages inom den kommun,

där fastigheten är belägen, såsom

skattepliktig inkomst för fastighetens

ägare. Såsom ägare anses

jämväl den, vilken innehar fastighet

med fideikommissrätt eller eljest

utan vederlag besitter fastighet på

grund av testamentariskt förordnande.

Vad som —---—------ —

Såsom innehavare------

Skall avkastning-----— ---

För fastighet, som året näst före

taxeringsåret varit skattepliktig, beräknas

garantibelopp till två procent

av fastighetens taxeringsvärde förstnämnda

år. Garantibeloppet upptages

inom den kommun, där fastigheten

är belägen, såsom skattepliktig

inkomst för fastighetens ägare.

Såsom ägare anses jämväl den,

vilken innehar fastighet med fideikommissrätt

eller eljest utan vederlag

besitter fastighet på grund av

testamentariskt förordnande.

anslagen jord.

—--såsom innehavare.

— -— fastighetens skogsvärde.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Ma j. ts proposition nr 30 ar 1965

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Där beträffande---------ingående skogsvärdet.

Garantibelopp beräknas--------- — hänsyn härtill.

Anvisningar

till 47 8.

Till ledning----------

1. Har rörelseidkare, som använder

av honom ägd fastighet i rörelsen,

gjort sådan omläggning av räkenskapsår

att beskattningsåret

kommit att omfatta 9 månader, beräknas

garantibeloppet till 9/12 av

det belopp, som motsvarar två och

en halv procent av fastighetens taxeringsvärde.

Har beskattningsåret

kommit att omfatta 15 månader, beräknas

garantibeloppet till 15/12 av

nyss angivet belopp.

2. Har i fall, då beskattningsår

sammanfaller med kalenderår, fastighet

bytt ägare den 1 september

beskattningsåret, beräknas garantibeloppet

för den tidigare ägaren till

8/12 och för den nye ägaren till 4/12

av det belopp, som motsvarar två

och en halv procent av fastighetens

taxeringsvärde.

3. Har en rörelseidkare gjort sådan

omläggning av räkenskapsår att

det beskattningsår, som ligger till

grund för 1958 års taxering, omfattar

tiden 1/7 1956—31/12 1957 samt

har han för sin rörelse förvärvat en

fastighet den 1 september 1956 och

en annan fastighet den 1 april 1957,

beräknas garantibeloppet vid nyssnämnda

taxering för förstnämnda

fastighet till 16/12 och för sistnämnda

fastighet till 9/12 av vad som

motsvarar två och en halv procent

av respektive fastigheters taxeringsvärden.

följande exempel.

1. Har rörelseidkare, som använder

av honom ägd fastighet i rörelsen,

gjort sådan omläggning av räkenskapsår

att beskattningsåret

kommit att omfatta 9 månader, beräknas

garantibeloppet till 9/12 av

det belopp, som motsvarar två procent

av fastighetens taxeringsvärde.

Har beskattningsåret kommit att

omfatta 15 månader, beräknas garantibeloppet

till 15/12 av nyss angivet

belopp.

2. Har i fall, då beskattningsår

sammanfaller med kalenderår, fastighet

bytt ägare den 1 september

beskattningsåret, beräknas garantibeloppet

för den tidigare ägaren till

8/12 och för den nye ägaren till 4/12

av det belopp, som motsvarar två

procent av fastighetens taxeringsvärde.

3. Har en rörelseidkare gjort sådan

omläggning av räkenskapsår att

det beskattningsår, som ligger till

grund för 1966 års taxering, omfattar

tiden 1/7 1965—31/12 1965 samt

har han för sin rörelse förvärvat en

fastighet den 1 september 1965 och

en annan fastighet den 1 april 1965,

beräknas garantibeloppet vid nyssnämnda

taxering för förstnämnda

fastighet till 16/12 och för sistnämnda

fastighet till 9/12 av vad som

motsvarar två procent av respektive

fastigheters taxeringsvärden.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. De nya bestämmelserna

skola tillämpas första gången, såvitt avser 5 § 4 mom., vid

1965 års allmänna fastighetstaxering, såvitt avser 46 § 3 mom., vid 1965

års taxering och i övrigt vid 1966 års taxering. Äldre bestämmelser skola

fortfarande gälla, såvitt avser 46 § 3 mom., i fråga om eftertaxering för

år 1964 eller tidigare år och i övrigt i fråga om eftertaxering för år 1965

eller tidigare år.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1065

5

Utdrag av protokollet över finansårenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

5 februari 1965.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Andersson, Lindström, Lange,

Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Hermansson, Holmqvist, Aspling,

Palme, Sven-Eric Nilsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om storleken av repartitionstalet

vid fastighetsbeskattningen och procenttalet för den schablonmässiga

inkomstberäkningen av en- och tvåfamiljsfastigheter samt anför.

Den nu pågående fastighetstaxeringen kommer att ge till resultat en allmän

nivålyftning av fastighetstaxeringsvärdena. Med hänsyn till fastighetsbeskattningens

konstruktion ävensom schablonmetoden för inkomstberäkningen

av en- och tvåfamiljsfastigheter kommer — därest särskilda åtgärder

inte vidtas — en höjning av taxeringsvärdena att för fastighetsägarna innebära

bl. a. ökad kommunal fastighetsbeskattning samt, såvitt avser fastigheter

där schablonmetod tillämpas vid inkomstberäkningen, ökade intäk
ter

att redovisa vid inkomsttaxeringen.

I en inom finansdepartementet av kammarrättsassessorn Lars Lindbeig

upprättad promemoria angående storleken av repariitionstalet för fastighetsbeskattningen

samt procenttalet för den schablonmässiga inkomstberäkningen

av en- och tvåfamiljsfastigheter (Stencil Fi 1964:9) har framlagts

förslag i syfte att mildra de skattehöjningar som kan beräknas bli en foljd

av höjda taxeringsvärden.

Vid promemorian fogade författningsförslag torde få fogas vid statsrådsprotokollet

i detta ärende som bilaga.

Efter remiss har yttranden över promemorian avgivits av kammarratten,

riksrevisionsverket, riksskattenämnden, domänstyrelsen, vattenfallsstyrelsen,

överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands,

Östergötlands, Kalmar, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och

Bohus, Värmlands, Västmanlands, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens

samt Norrbottens län, centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden,

Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund u.p.a.

(HSB), Svenska kommunförbundet, Svenska stadsförbundet, Svenska vat
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj.ts proposition nr 30 år W05

tenkraftföreningen, Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges villaägareför

bund, Sveriges industriförbund, Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet

Landsbygdens folk, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, Sveriges

skogsägareförbund, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens

centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation

(SACO), Sveriges juristförbund och Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har överlämnat yttranden från Norrbottens

lansavdelning av Svenska kommunförbundet, Norrbottens läns landsting,

Jokkmokks kommunalnämnd samt Paj ala kommunalnämnd.

Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet Landsbygdens folk och Sveriges

skogsägareföreningars riksförbund har åberopat''ett yttrande som avgivits

av lantbrukets skattedelegation.

Remissinstanserna har i huvudsak tillstyrkt de i promemorian framlagda

förslagen.

Den beräknade höjningen av taxeringsnivån vid 1965 års

allmänna fastighetstaxering

Vid ett möte i maj månad 1964 med rikets landskamrerare beslöts den

rekommendationen att såsom allmän riktpunkt vid 1965 års fastighetstaxering

skulle las en nivålyftning motsvarande den för respektive län och grupp

av fastigheter med ledning av för länet upprättad köpeskillingsstatistik

— framräknade överprisprocenten under åren 1957—1963, reducerad med

tor jordbruksfastighet 10 enheter, för en- och tvåfamilj sfastigheter 15 enheter

och för hyreshus 10 enheter.

Enligt den köpeskillingsstatistik avseende åren 1957—1963, som upprättats

av statistiska centralbyrån och som förelädes nämnda fastighetstaxeringsmöte,

utgjorde den genomsnittliga överprisprocenten för hela riket

för jordbruksfastigheter.................... 350

för enfamilj svillor ........................ 545

för tvåfamilj svillor ........................ 44 4

för hyreshus.............................. 2“> 1

Det statistiska materialet beträffande överprisprocenten för en- och tvåfamilj

sfastigheter för åren 1957—1963 utvisar följande genomsnittssiffror.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 30 år 1965

Taxeringsvärde och område

Enfamiljsfastigheter

Antal köp Överpris %

Tvåfamiljsfastigheter

Antal köp Överpris %

Städer, köpingar, municipal-

samhällen

5 100— 15 000

kr ....

6 967

71,0

1 360

58,6

15 100— 20 000

» ....

2 908

63,1

1 766

52,6

20 100— 50 000

» ....

13 143

51,1

8 388

44,5

50 100—100 000

» ....

3 836

61,1

2 012

38,3

100 100—200 000

» ....

434

67,9

179

48,5

>200 000

» ....

33

66,4

12

81,5

Summa

27 321

57,5

13 717

44,3

Landsbygd

5 100— 15 000

kr....

23 835

64,0

2 584

47,2

15 100— 20 000

» ....

5 938

54,2

1 932

39,4

20 100— 50 000

» ....

14 006

46,0

4 622

32,3

50 100—100 000

» ....

1 401

41,0

538

30,3

100 100—200 000

» ....

37

58,7

23

39,5

>200 000

» ....

1

116,2

2

40,1

Summa

45 218

51,4

9 701

34,9

Med utgångspunkt från

de vid fastighetstaxering

smötet gjorda

rekom-

mendationerna skulle den

för hela riket genomsnittliga höjningen

av taxe-

ringsnivån, bli

för jordbruksfastigheter........ (35,6—10) 25 %

för enfamilj svillor ............ (54,5—15) 40 »

för tvåfamilj svillor ............ (41,1—15) 25 »

för hyreshus .................. (22,1 10) 10 »

Av de av landskamrerarna sedermera upprättade förslagen till länsanvisningar

framgår att spännvidden är stor mellan de för de olika länen rekommenderade

procenttalen avseende den genomsnittliga höjningen av taxeringsnivån

inom respektive län. Landskamrerarnas förslag varierar sålunda

mellan följande lägsta och högsta tal

för jordbruksfastigheter .............. 15 -35 %

för en- och tvåfamilj svillor............ 20—80 »

för fritidshus ........................ 35 70 »

Fastighetsbeskattningen

Den kommunala fastighetsbeskattningen är konstruerad som en garantiskatt,

dvs. en skatt som åt kommunen garanterar ett visst skatteunderlag.

För fastighet, som året närmast före taxeringsåret varit skattepliktig, utgör

garantibeloppet för närvarande 2,5 % av fastighetens taxeringsvärde.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 196ö

Procenttalet for garantibelopp brukar benämnas repartitionstalet för fastighetsbeskattningen.

Den särskilda fastighetsbeskattningen får betydelse

ir effektiv i regel endast i de fall nettointäkten av fastigheten är lägre

än garantibeloppet.

I vissa fall kan fastighetsskatten reduceras eller helt bortfalla genom att

ortsavdrag ayraknas från garantibeloppet. Vid taxering till kommunal inkomstskatt

laggs garantibeloppet för den skattskyldiges fastighet till summan

av hans till kommunal inkomstskatt skattepliktiga inkomster av olika

orvarvskallor efter det att från denna summa avräknats de allmänna avdrag,

som den skattskyldige enligt kommunalskattelagens bestämmelser är

berättigad till, ävensom i förekommande fall förlustavdrag jämlikt förlustutjamnmgsforordningen.

Det därvid framräknade beloppet utgör taxerad

inkomst. Om inkomsten av förvärvskällorna, minskad med de allmänna avdragen,

skulle resultera i ett negativt tal, tillåts ett sådant underskott inte

reducera garantibeloppet. Den taxerade inkomsten kommer därför alltid att

uppgå till minst garantibeloppets storlek. Den kommunala inkomstskatten

utraknas emellertid på en beskattningsbar inkomst, som utgörs av den taxerade

inkomsten i förekommande fall minskad med ortsavdrag och avdrag

tor nedsatt skatteförmåga. I de fall den skattskyldiges inkomst av olika för\arvskallor,

>e Öppet av honom tillkommande ortsavdrag och — i förekommande fall_

a-\drag föi nedsatt skatteförmåga beskattas alltså garantibeloppet endast till

ett reducerat belopp eller också inte alls.

Garantibeloppet skall upptas såsom skattepliktig inkomst för fastighetens

agare mom den kommun, där fastigheten är belägen. Fastighetsägaren taxeras

således till kommunal inkomstskatt i varje kommun, där han äger fastighet.

Skattskyldig, som åtnjutit inkomst i annan kommun än hemortskommunen

och vars inkomst i hemortskommunen inte är tillräcklig för att

Md den kommunala inkomsttaxeringen utnyttja ortsavdrag och sådana allmänna

avdrag, som omför,mäles i 46 § 2 mom. kommunalskattelagen, äger

rätt att avräkna återstående del i den andra kommunen.

Garantibeskattningen innebär således en ökad skattebelastning för fastighetsagaren

endast om och i den mån fastighetsbeskattningen är effektiv.

Nar sa ar förhållandet beror på omständigheterna i det enskilda fallet. Det

avgörande ar därvid inte endast den verkliga inkomsten av den förvärvskälla,

vari fastighet ingår, utan också storleken av fastighetsägarens Övriga inkomster,

hans allmänna avdrag, förlustavdrag liksom även hans ortsavdrag

och eventuella avdrag för nedsatt skatteförmåga.

Den särskilda kommunala garantibeskattningen av fastigheter har sedan

lange kritiserats. Vid 1953 års riksdag togs ett första steg mot avvecklingen

av denna skatteform i det att repartitionstalet sänktes från 5 till 4. En ytterligare

sänkning av repartitionstalet till nu gällande 2,5 beslöts vid 1957 års

riksdag. Frågan om en avveckling av den kommunala fastighetsbeskattning
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 30 år 1965

eu har därefter varit föremål för utredning av 1957 ars fastighetsskattesakkunniga,

som år 1960 avgav sitt betänkande i ämnet (SOU 1960: 4).

Ett oförändrat repartitionstal efter den väntade höjningen av taxeringsnivån

kommer att för vissa kommuner innebära ett väsentligt ökat skatteunderlag

i form av fastighetsskatt och sålunda ge denna skatteform ökad

betydelse för den kommunala finansieringen.

Inkomstberäkningen för en- och tvåfamiljsfastigheter

Enligt kommunalskattelagen skall varje fastighet av annan fastighets natur

i regel betraktas såsom särskild förvärvskälla. Detta gäller inte blott

hyreshus, som ägaren innehar i syfte att förvärva inkomst, utan ä\en fastigheter,

som förvärvats för att tillgodose det egna behovet av bostad eller,

säsom fallet är med sommarnöjen o, d., behovet av rekreation. Sistnämnda

slag av fastigheter har förvärvats för att tillgodose ett personligt behov för

vilket utgifterna är att hänföra till levnadskostnader. Det föreligger sålunda

en markant skillnad mellan förvärvskällor i allmänhet och sistnämnda slag

av fastigheter.

För en- och tvåfamiljsfastigheter tillämpas sedan år 1953 i regel en

schablonmetod vid inkomstberäkningen. Metoden innebär att intäkten av

fastigheten beräknas till viss procent — för närvarande 2,5 av taxeringsvärdet

samt att avdrag från nämnda intäkt inte medges föi andra utgiftci

än ränta på lånat i fastigheten nedlagt kapital och tomträttsavgäld. Härtill

kommer i regel ett extra avdrag med 200 kr. för fysisk person, som är mantalsskriven

på fastigheten.

Införandet av schablonmetoden för en- och tvåfamilj sfastigheternas del

innebar att en önskvärd förenkling på detta område av deklarations- och

taxeringsförfarandet förverkligades. Teoretiskt motiverades metoden bl. a.

med att fråga var om en förvärvskälla av speciell karaktär för vilken man

närmast avsåg att beskatta räntan på det i fastigheten nedlagda kapitalet.

Procenttalet för inkomstberäkningen fastställdes år 1953 till 3. I prop.

1953: 187 uttalades i detta sammanhang bl. a. följande.

Vad angår frågan om det procenttal, som skall användas vid inkomstberäkning

enligt de särskilda bestämmelserna för en- och tvåfamiljsfastigheter

vill jag erinra om vad jag tidigare anfört rörande en- och tvåfamiljsfastigheternas

natur. Eftersom dessa fastigheter knappast kan likställas

med förvärvskällor i vanlig mening, förutsätter jag, att värdet av den förmån,

som ägarna kan anses åtnjuta av det egna kapitalet i fastigheterna, bör

uppskattas efter ett jämförelsevis lågt procenttal. Det ligger nära till hands

alt därvid anknyta till den avkastning ägaren skulle erhålla, om han placerade

det jämförelsevis lilla kapital, som det vanligtvis rör sig om, på ett

sätt som eljest kunde tänkas ifrågakomma, exempelvis genom insättning i

sparbank. Med utgångspunkt från nu rådande förhållanden borde procent
lf

Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr30

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj.ts proposition nr 30 år 1965

talet i så fall lämpligen bestämmas till 3. Då ränta å lånat kapital får avdragas

med verkliga beloppet och. sådan ränta i allmänhet utgår efter ett

något högre procenttal, blir resultatet, att den beräknade räntan å det egna

kapitalet oftast kommer att i realiteten understiga 3 procent av detta kapital.

Ju högre ränta en fastighetsägare nödgas betala å det lånade kapitalet,

desto lägre blir det procenttal, som motsvarar förhållandet mellan uppskattad

inkomst av en- eller tvåfamiljsfastighet och eget kapital däri.

1 propositionen framhölls vidare att ett sådant procenttal borde väljas att

den framräknade inkomsten i genomsnitt inte blev högre än den inkomst, som

framkom vid beräkning enligt dåvarande regler och metoder.

Utredningsmannens förslag

fastighetsbeskattningen

1 promemorian framliålles att — om man utgår ifrån att taxeringsvärdena

inom en kommun genomsnittligen höjs med 25 % — repartitionstalet kan

sänkas från 2,5 till 2 utan att garantibeloppen sammanlagt undergår några

beloppsmässiga förändringar. En sänkning av repartitionstalet till 1,5 skulle

om man v ill bibehalla summa garantibelopp oförändrad — vara motiverad

endast om taxeringsnivån höjdes med mellan 60 och 70 %.

Svårigheten att avväga repartitionstalet med hänsyn till den presumerade

höjningen av taxeringsnivån ligger emellertid i de tidigare redovisade variationerna

i nivålyftningen dels inom varje grupp av fastigheter dels ock

de olika grupperna av fastigheter emellan.

En sänkning av repartitionstalet med hänsynstagande endast till den genomsnittliga

höjningen av taxeringsnivån för en viss grupp av fastigheter

skulle komma att helt olika påverka skatteunderlaget för olika typer av

kommuner. Fastighetsbeskattningens betydelse för olika typer av kommuiki

har närmare utretts av 1957 års lastighetsskattesakkunniga och utredningsmannen

hänvisar till vad de sakkunniga anfört (SOU 1960: 4). Vattenfallskommuner,

skogskommuner, sommarstugekommuner och liknande har

angivits såsom sådana, där fastighetsskatteunderlaget av olika anledningar

utgör en betydelsefull del av hela skatteunderlaget. En sänkning av repartitionstalet,

som icke uppvägs av en höjning av taxeringsnivån, skulle för dessa

kommuners del innebära ett skattebortfall. Det är därför, framhåller utredningsmannen,

av särskilt intresse att veta vilken nivålyftning av fastighotstaxeringsvärdena

man har att räkna med lör dessa kommuners del.

Härom anföres i promemorian.

Det torde vara vanskligt att närmare ange den förändring av taxeringsnivån

som kan väntas för kraftverkens fastigheter.

Vid beräkning av taxeringsvärdet av kraftverk och regleringsdammar tilllämpar

man antingen anläggningskostnadsmetoden eller den förenklade av
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 30 år 1065

kastningsmetoden. De båda metoderna innebär med stark förenkling i huvudsak

ungefär följande.

Anläggningskostnadsnietoden innebär att den faktiska anskaffningskostnaden

med hjälp av indextabeller o. d. omräknas till en beräknad anskaffningskostnad

per 1964 års utgång och att sistnämnda beräknade anskaffningskostnad

minskas med erforderliga avskrivningar med hänsyn till byggnadernas

och utrustningens ålder.

Enligt avkastningsmetoden beräknas kraftverkets värde med utgångspunkt

från den påräkneliga avkastningen från anläggningen.

För anläggningskostnadsnietoden blir för värdenivån det avgörande å ena

sidan prisindex för anläggningar av ifrågavarande slag och å andra sidan

storleken av avskrivningarna. Dessa senare är beroende av byggnadernas och

utrustningens ålder och sammansättning, något som alltså kommer att variera

från fall till fall. Viss ledning vid bedömande av vilka förändringar i

taxeringsnivån som kan väntas inträffa vid 1965 års allmänna fastighetstaxering

kan dock erhållas i det faktum att prisindex för utgången av år 1964

ligger 12 Vo över det indextal, som vid 1957 års allmänna fastighetstaxering

användes som nuvärde.

Vid avkastningsmetodens tillämpning kommer förändringarna i kraftprisnivån

att bli avgörande. Denna nivå beräknas ha stigit med cirka 20 % sedan

tiden för 1957 års allmänna fastighetstaxering. — Det bör måhända framhållas

att avkastningsmetoden närmast är avsedd för mindre och medelstora

kraftverk, medan metoden anses mindre lämplig för de stora norrländska

kraftverken.

Vad beträffar skogsfastigheterna synes man, framhålles det i promemorian,

mot bakgrunden av de uttalanden, som gjordes vid fastighetstaxeringsmötet

år 1964, knappast ha att vänta någon höjning av den genomsnittliga

taxeringsnivån. För fritidshusens del kommer däremot att ske en

väsentlig höjning av taxeringsnivån.

Repartitionstalet är detsamma för samtliga grupper av fastigheter.

Spännvidden är stor mellan de väntade höjningarna av taxeringsnivån för de

olika grupperna av fastigheter. Såvitt framgår av landskamrerarnas förslag

till länsanvisningar kommer, framhålles i promemorian, nivålyitningen all

vara högst i Göteborgs och Bohus län samt Jämtlands län med genomsnittligen

60 co samt i Stockholms stad med genomsnittligen 60—80 % allt såvitt

avser enfamiljsfastigheter. För fritidshus har föreslagits en höjning av

taxeringsnivån med 70 % i Göteborgs och Bohus län samt med 60 % i

Stockholms län och Södermanlands län.

En sänkning av repartitionstalet till en nivå, som helt eliminerar verkningarna

av höjningen av taxeringsnivån för enfamilj sfastigheternas del,

skulle för skogskommunerna och kraftverkskommunerna innebära ett betydande

skattebortfall. I promemorian erinras om att 1957 års fastighetsskattesakkunniga

fann att inte ens en sänkning av repartitionstalet från

2,5 till 2 var genomförbar för de nämnda kommunernas vidkommande utan

alt dessa utsattes för kännbara ekonomiska påfrestningar. Med hänsyn till

de olika intressen som sålunda bör beaktas vid prövningen av eu generell

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Muj:ts proposition nr 30 dr 1965

sänkning av repartitionstalet torde, framhåller utredningsmannen, en dylik

sänkning inte kunna ge de av höjningen av taxeringsnivån berörda fastighetsägarna

full kompensation.

1 promemorian diskuteras därefter möjligheterna att tillämpa olika repartitionstal

för olika grupper av fastigheter. Repartitionstalet skulle alltså avvägas

för varje grupp av fastigheter just med hänsyn till den väntade höjningen

av taxeringsnivån för respektive fastighetsgrupp. Att en dylik differentiering

av repartitionstalet skulle medföra stora praktiska tillämpningssvårigheter

synes, enligt utredningsmannen, ligga i öppen dag. Så t. ex. sammanfaller

ofta gruppen skogsegendom med gruppen jordbruksegendom för

vilka respektive grupper helt olika höjningar av taxeringsnivån är att vänta.

En efter dylika principer gjord differentiering av repartitionstalet skulle

då få till följd att två olika repartitionstal skulle komma att få tillämpas på

cn och samma fastighet.

Även om sålunda en differentiering av repartitionstalet enligt vad nu angivits

av praktiska skäl måste avvisas, kvarstår frågan i vad mån en justering

av repartitionstalet kan göras endast för en viss grupp av fastigheter

för vilka höjningen av taxeringsnivån får särskild betydelse från fastighetsbeskattningssynpunkt.

Klart är, framhåller utredningsmannen, att en- och

tvåfamilj sfastigheterna här intar en särställning. För dessa fastigheter är

iastighetsskatten i regel effektiv. Den väntade höjningen av taxeringsnivån

är här även vida högre än beträffande övriga grupper av fastigheter. En- och

tvåtamiljsfastigheterna är även särbehandlade vid inkomstberäkningen, som

regelmässigt sker efter schablon. Visserligen är sommarstugekominunerna

särskilt känsliga för en sådan sänkning av repartitionstalet som tillika rubbar

garantiskatteunderlaget, men för dessa kommuners del torde föreligga

cn betryggande höjning av taxeringsnivån. En justering av repartitionstalet

allenast för en- och tvåfamilj sfastigheter och sålunda med bibehållande av

gällande repartitionstal för övriga grupper av fastigheter skulle inte behöva

ske inom samma snäva gränser som i fråga om en generell sänkning av

repartitionstalet. Fråga är då, framhålles i promemorian, om en dylik separat

justering av repartitionstalet för denna grupp av fastigheter kan anses

strida mot principen om likformighet och rättvisa de olika fastighetsägargrupperna

emellan. Emellertid kan fastighetsägare, för vilkas fastigheter

inte är att vänta någon lyftning av taxeringsnivån eller endast en obetydlig

sådan, inte gärna beröras av en justering av repartitionstalet för att eliminera

verkningarna av höjningen av taxeringsnivån. Därefter anför utredningsmannen.

Det statistiska materialet för nivålyftningen av olika fastighetsgrupper

ger vid handen att — utöver en- och tvåfamiljsfastigheterna — allenast jordbruksfastigheternas

situation i detta sammanhang synes vara att beakta.

Höjningen för dessa fastigheters del beräknas till genomsnittligen 25 %. Till

denna grupp av fastigheter hör även skogsegendomarna för vilka någon höj
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 30 år 1905

ning av taxeringsnivån ej är att vänta, ehuru de i köpeskillingsstalistiken

ingår med relativt hög överprisprocent. Enbart av den anledningen synes

jordbruksfastigheterna icke lämpliga såsom en grupp för vilken särskilt

repartitionstal bör bestämmas med hänsyn till höjningen av taxeringsnivån.

För det stora flertalet jordbrukare kommer därjämte en justering av repar - titionstalet att sakna betydelse. Enligt den undersökning som 1957 års fastighetsskattesakkunniga

redovisat i sitt betänkande utgjorde nämligen antale

jordbruksfastigheter med effektiv fastighetsbeskattning i de av de sakkunniga

utvalda kommunerna vid 1958 års taxering allenast 13,8 % av samtliga fastigheter.

Utredningen utvisade även, att relativa antalet fastighetei med eifektiv

fastighetsbeskattning var väsentligt lägre för sådana som ägdes av mbor,

än sådana som tillhörde utbor och juridiska personer. Procenttalet varierade

även med hänsyn till fastigheternas storlek. Jordbruksfastigheter med

taxeringsvärden mellan 50 000—100 000 kronor utvisade det procentuellt

lägsta antalet fastigheter med effektiv fastighetsbeskattning. För denna

^rupp utgjorde procenttalet 4,6. För fastigheter med taxeringsvärden under

50 000 och mellan 100 000—200 000 kronor steg procenttalet till något över

9 för att beträffande fastigheter mellan 200 000—1 000 000 kronor uppgå

till 18,6. För fastigheter med taxeringsvärden över 1 000 000 kronor utgjorde

procenttalet 80. Nyssnämnda siffror avsåg samtliga inbofastigheter.

Skulle man anse sig oförhindrad att begränsa justeringen av repartitionstalet

till att avse allenast en- och tvåfamilj sfastigheterna, föreligger, konstaterar

utredningsmannen, större möjligheter att för denna grupp av fastighetsägare

i huvudsak eliminera verkningarna av höjningarna av taxeringsvärdena.

För att kompensera fastighetsägarna för en genomsnittlig höjning

av taxeringsnivån med 40 % skulle repartitionstalet behöva sänkas till

cirka 1,8. En sänkning av repartitionstalet till 1,5 åter skulle vara motiverad,

därest taxeringsnivån höjdes cirka 65 %.

Då här är fråga om en schablon som skall tillämpas av ett mycket stort

antal skattskyldiga, kan det, enligt utredningsmannens mening, ifrågasättas

huruvida av praktiska skäl över huvud taget andra tal bör ifrågakomma

än 2,5, 2, 1,5 etc.

Eu annan möjlighet till differentiering av repartitionstalet utan att kraftverkskommunerna

och skogskommunerna berördes vore, framhålles i promemorian,

att bibehålla gällande repartitionstal för tastigheter, som ägs av

andra juridiska personer än dödsbon, under det att en generell nedjustering

av repartitionstalet företogs för övriga fastigheter. Kraftverken och skogsegendomarna

i de ifrågavarande kommunerna ägs nämligen i stort sett av

andra än fysiska personer. En dylik åtgärd synes emellertid knappast kunna

rekommenderas. Det skulle hl. a. icke kunna anses materiellt tillfredsställande

att tillämpa etl repartitionstal för den fastighet ett företag såsom juridisk

person äger och använder i sin verksamhet och etl annat repartitionstal

för den fastighet av samma slag, som samma företag förhyr av eu fysisk

person.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1965

Det nu anförda visar enligt utredningsmannens mening att man inte kan

- med de avväganden som i detta sammanhang förutsatts böra ifrågakomma

— vare sig genom en generell sänkning av repartitionstalet eller genom

en partiell differentiering av detsamma för de olika grupperna av fastigheter

åstadkomma full kompensation överlag för höjda taxeringsvärden vid

instundande allmänna fastighetstaxering. Vid en generell sänkning av repartitionstalet

erhåller samtliga fastighetsgrupper del av åtgärden, under det att

vid en partiell differentiering av det slag som diskuterats endast en viss grupp

av fastigheter tillgodoräknas sänkningen. Den praktiska tillämpningen av eu

generell sänkning av repartitionstalet är, framhåller utredningsmannen,

självfallet enkel, under det att däremot varje differentiering av repartitionstalet

är ägnad att komplicera deklarations- och taxeringsförfarandet. Vid

en justering av en schablon av nu ifrågavarande beskaffenhet synes det naturligt

att justeringen bringas att verka över hela linjen med de fördelar och

nackdelar, som därmed må följa för de av åtgärden berörda skattskyldiga.

Utredningsmannen rekommenderar en generell sänkning av repartitionstalet

till 2. Detta innebär oförändrat garantibelopp vid en höjning av fastighetsvärdet

med 25 %..

Inkomstberäkningen för en- och tvåfamiljsfastigheter

Med hänsyn till konstruktionen av inkomstberäkningen av en- och tvåtamiljsfastigheter

kommer, konstaterar utredningsmannen, en allmän höjning

av taxeringsnivån att innebära ökade intäkter för dessa fastigheter i

inkomstskattehänseende. Då ifrågavarande fastigheter ansetts utgöra en förvärvskälla,

för vilken beskattning bör ifrågakomma åtminstone till den del

inkomsten kan anses motsvara ränta på fastighetskapitalet, torde i princip

intet vara att erinra mot att den kapitalökning, som i taxeringssammanhang

registreras genom allmän fastighetstaxering, även får sina direkta konsekvenser

i form av en ökad kapitalintäkt att redovisa för förvärvskällan i fråga.

Procenttalet för inkomstberäkningen borde mot bakgrunden av ett dylikt

resonemang ändras allenast när så kan anses påkallat på grund av förändiing

i det allmänna ränteläget. Inför den väntade höjningen av taxeringsnivån

tör fastigheter vid 1957 års allmänna fastighetstaxering sänktes procenttalet

lör inkomstberäkningen till 2,5, varjämte det extra avdraget tillkom

såsom ytterligare utjämnings faktor. Detta innebar, att man frångått

tanken på en mer direkt anknytning av schablonen till ränteläget. Räntenivån

år 1957 pekade nämligen, framhålles i promemorian, snarare mot en

höjning av procenttalet för inkomstberäkningen än mot den samma år beslutade

sänkningen av detsamma.

Höjda taxeringsvärden får för egnahemsägaren på grund av konstruktionen

av inkomstberäkningen såsom direkt följd ökade bostadskostnader. Eu

motsvarande generell automatik föreligger — om man bortser från fastig
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 196ö

heter ägda av bostadsrättsföreningar och allmännyttiga bostadsföretag inle

i fråga om hyreshus, för vilka höjningen av taxeringsvärdena därjämte blir

avsevärt mycket lägre än för en- och tvåfamilj sfastigheter. Vid dylika förhållanden

synes enligt utredningsmannen en åtgärd, som syftar till att motverka

en automatisk höjning av bostadskostnaderna för en- och tvåfamiljsfastigheter,

framstå såsom motiverad.

När det gäller att neutralisera verkningarna av höjningen av fastighetslaxeringsnivån

för inkomstberäkningen av en- och tvåfamilj sfastigheter synes

enligt promemorian följande tekniska utvägar närmast stå till buds

a) en sänkning av procenttalet för inkomstberäkningen

b) en sänkning av nämnda procenttal kombinerad med en höjning av det

extra avdraget

c) en höjning av det extra avdraget.

Av rent praktiska skäl är, framhåller utredningsmannen, en ändring endast

i ett hänseende av schablonmetoden självfallet att föredra. Deklarations-

och taxeringsförfarandet är genom schablonmetoden enkelt. Tillkomsten

av det extra avdraget torde ur sistnämnda synpunkter närmast varit

ägnad att komplicera förfarandet. Av de angivna alternativen förordar utredningsmannen

därför alternativ a). Därefter anföres i promemorian.

Såsom tidigare redovisats räknar man med en genomsnittlig höjning a^

taxeringsnivån för en- och tvåfamilj sfastigheter med 40 %. För att helt eliminera

verkningarna av en dylik höjning måste procentsatsen för inkomstberäkningen

sänkas till cirka 1,8. Tidigare har framhållits att i fråga om

schabloner av nu ifrågavarande beskaffenhet andra tal av praktiska skal

icke bör ifrågakomma än 2,5, 2, 1,5 etc. En sänkning av procenttalet for

inkomstberäkningen till 2 skulle för egnahemsägaren på satt framgar av

följande exempel innebära en väsentligt lägre inkomstskatt för fastigheten

än vad som skulle varit fallet vid oförändrat procenttal.

Taxeringsvärde 2,5 % 2 % 1,5 %

40 000 1 000 — —

+ 40% 56 000 1 400 1 120 840

Vid en marginalskatt på 35 % skulle — i fråga om en fastighet med taxeringsvärde

enligt förenämnda exempel — ett oförändrat procenttal, 2,5, för

inkomstberäkningen kunna beräknas innebära för ägaren en ökad årlig

bostadskostnad i form av skatt å 140 kr. samt en sänkning av nämnda

procenttal samt repartitionstalet vid fastighetsbeskattningen till 2 en öknmg

av bostadskostnaden med 42 kr. En viss skattehöjning synes berättigad med

liänsyn till de förändringar i den allmänna hyresnivån, som skett sedan år

1957.

1 promemorian föreslås — såsom en åtgärd att motverka den ökade skattebelastningen

för innehavare av en- och tvåtamiljsfastigheter, som eljest

skulle bli följden av 1965 års allmänna fastighetstaxering — att procenttalet

för inkomstberäkningen för dessa fastigheter sänks från för närvarande 2,5

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj. ts proposition nr 30 år 1965

till 2. Därvid skulle procenttalet för inkomstberäkningen och repartitionstalet

för garantiskatten beloppsmässigt, liksom för närvarande, sammanfalla.

Beträffande fritidshus kan, framhåller utredningsmannen, hävdas

att en sänkning av procenttalet vid inkomstberäkningen inte är lika motiverad

som för egnahemsfastigheter. Emellertid talar praktiska skäl mot att

för fritidshusen tillämpa högre procenttal vid inkomstberäkningen än reparfilionstalet

vid fastighetsbeskattningen. Detta skulle — som även underströks

när motsvarande sänkning gjordes år 1957 — medföra en komplikation

av deklarations- och taxeringsförfarandet.

Även för fastigheter, som ägs av bostadsf örenin g, bostadsaktiebolag

eller allmännyttigt bostadsföretag, beräknas intäkten till viss procent

— 3 % — av fastighetens taxeringsvärde. Då emellertid höjningen av taxeringsvärdena

för hyresfastigheter kan beräknas bli relativt måttlig, synes

enligt promemorian någon minskning av nämnda procenttal inte motiverad.

Remissyttrandena

Så gott som samtliga remissinstanser tillstyrker i princip en sänkning av

repartitionstalet vid fastighetsbeskattningen som ett led i avvecklingen

av denna beskattning. TCO och SACO framhåller emellertid att fastighetsskattens

roll i det framtida skattesystemet ej är klarlagd och anser del

mte lämpligt att nu gå vidare på en successiv avveckling av fastighetsbeskattningen.

Dessa organisationer avstyrker således en sänkning av repartitionstalet.

Det helt övervägande antalet remissinstanser godtar utredningsmannens

förslag om en sänkning av repartitionstalet till 2. Dit hör bl. a. riksskattenämnden

som understryker, att det förhållandet att sänkningen av repartilionstalet

bör sammankopplas med en sänkning av procenttalet för inkomstberäkningen

av en- och tvåtamiljsfastigheter talar för viss försiktighet vid

sänkningen av repartitionstalet. Repartitionstalet bör av praktiska och taxeringstekniska

skäl inte vara lägre än procenttalet för villaschablonen. Bärande

motiv för en mera avsevärd sänkning av sistnämnda procenttal torde

enligt nämnden inte kunna andragas. Några remissinstanser, bl. a. domänstyrelsen,

Sveriges fastighetsägareförbund och Sveriges villaägareförbund,

förordar dock en sänkning till 1,5.

Riksskattenämnden erinrar om att nämnden tidigare i olika sammanhang

iiamhållit, att den kommunala fastighetsbeskattningen bör avvecklas. Den

kommunala fastighetsbeskattningen — som enligt nämnden allmänt torde

anses såsom en orättvis och otidsenlig beskattningsform — är svårförståelig

för flertalet skattskyldiga och ägnad att komplicera deklarationsblanketter

och taxeringsförfarandet över huvud taget. Därefter anför nämnden.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 30 år 1965

Med hänsyn till fastighetsbeskattningens konstruktion skulle — därest

särskilda åtgärder icke vidtogs — en allmän höjning av fastighetstaxeringsvärdena

komma att för berörda skattskyldiga medföra en ökning av den

kommunala inkomstskatten på grund av höjda garantibelopp. Nämnden

tillstyrker därför, att åtgärder vidtas för att motverka en dylik utveckling,

som ju skulle vara ägnad att försvåra en kommande avveckling av fastigheisbeskattningen.

En sänkning av repartitionstalet med hänsyn till den

vid 1965 års allmänna fastighetstaxering väntade höjningen av taxeringsnivån

bör sålunda enligt riksskattenämnden företas.

Liknande synpunkter anförs av bl. a. kammarrätten, länsstyrelsen i Östergötlands

län och Sveriges industriförbund.

Flertalet remissinstanser anser att repartitionstalet bör vara detsamma

för olika slag av fastigheter och ägarekategorier. Sålunda understryker riksskattenämnden,

överståthållarämbctet, länsstyrelserna i Östergötlands, Kristianstads,

Hallands och Västernorrlands län samt centrala folkbokföringsoch

uppbördsnämnden alt en differentiering av repartitionstalet inte bör

komma i fråga.

I flera yttranden framhålls dock att en generell sänkning av repartitionstalet

inte är möjlig med hänsyn till de verkningar detta kan få för Hssa

kommuner, främst kraftverks- och skogskommuner. Sålunda framhåller

länsstyrelsen i Jämtlands län att höjningen av taxeringsvärdena för vattenfallsfastigheter

torde bli obetydlig. En för Jämtlands län upprättad provisorisk

men fullt utslagsgivande sammanställning utvisar sålunda, att vattenfallsfastigheter

med gällande taxeringsvärden på tillhopa cirka 801 milj.

kr. torde komma att åsättas taxeringsvärden på tillhopa 817 milj. kr. vilket

innebär en genomsnittlig höjning av blott eirka 2 %. Därelter anför länsstyrelsen.

Bland de där ingående fastigheterna märks flera, för vilka sänkningar

av taxeringsvärdena på flera milj. kr. är att emotse. Med hänsyn till de i

allmänhet mycket höga belopp varom här är fråga och till det förhållandet,

att åtminstone såvitt gäller de av staten ägda kraftverken garantiskatten

nästan alltid är effektiv, innebär varje sänkning av garantibeloppen för vatienfallsfastigheterna

ett både relativt och absolut sett betydande bortfall av

skatteunderlag. Då vattenfallsfastigheterna är få till antalet och så gott

som undantagslöst ägs av juridiska personer skulle tillämpningen a\ annat

procenttal för garantibeloppet för vattenfallsfastiglieter än för övriga till

kategorien annan fastighet hänförliga fastigheter inte stöta på nämnvärda

praktiska svårigheter.

Jordbruksfastigheterna torde — oavsett om de innefattar skog eller inte

— inom Jämtlands län icke komma att utvisa eu nivålyftning, som i och

för sig skulle motivera längre gående sänkning av garantibeloppet än vad

som föreslås i promemorian. Emellertid är att märka att åtminstone såvitt

gäller sådana jordbruksfastigheter, som ägs av på fastigheterna bosatta personer,

garantibeskattningen endast undantagsvis är etfektiv. Härav följer

att beroendet för kommunerna av förändringar i garantiskatteunderlaget

beträffande jordbruksfastigheter är mycket mindre än beträffande vattenfallsfastigheter.

Del förtjänar även nämnas att enligt under hand lämnade

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kunrjl. Maj.ts proposition nr 30 år 1965

uppgifter från det aktiebolag, som bär det största skogsinnehavet inom

lanet, en hojnmg av taxeringsvärdena med 30 Vc är att emotse.

Länsstyrelsen förordar, att repartitionstalet för vattenfallsfastigheter bibehålls

vid 2,5 och för övriga fastigheter sänks till 1,5.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anser att någon sänkning av repartilionstalet

inte bör ifrägakomma beträffande vattenfallsfastigheterna samt

domänverkets och skogsbolagens skogsfastigheter. Beträffande vattenfallsfastigheterna

inom länet beräknar länsstyrelsen höjningen av taxeringsvärdena

till cirka 15,5 %. Därefter anför länsstyrelsen.

För de 12 vattenfallskommuner, inom vilka nu berörda fastigheter är beJagna,

medför en sänkning av repartitionstalet med 0,5 för samma fastigheter

så gott som genomgående ett skattebortfall. Sålunda synes detta bli

taket för 11 av kommunerna, där skattebortfallet sammanlagt torde komma

att uppgå till cirka 380 000 kr., medan man i en av kommunerna kan påiakna

ett skattetillskott av cirka 20 000 kr. För landstingskommunen torde

den föreslagna sänkningen av repartitionstalet för ifrågavarande fastigheter

komma att medföra ett skattebortfall av drygt 200 000 kr.

■. fi äga om domänverkets skogsblock räknar länsstyrelsen snarast med

en sänkning av taxeringsvärdena. För skogsbolagens skogar torde man enligt

länsstyrelsen kunna räkna med oförändrade värden.

Beträffande andra fastigheter än vattenfallsfastigheter och domänverkets

och skogsbolagens skogsfastigheter tillstyrker länsstyrelsen att repartitionstalet

sänks till 2.

Liknande synpunkter anförs av länsstyrelsen i Norrbottens län. Länsstyrelsen

anser sig kunna biträda förslaget om en generell nedsättning av

repartitionstalet endast under den förutsättningen att vederbörande kommuner

erhåller skälig kompensation för det av nedsättningen påvisbara bortfallet

av skattekronor inom ramen för nya regler om allmän kommunal

skatteutjämning. Länsstyrelsen understryker dock angelägenheten av att

en sänkning av repartitionstalet kommer till stånd och anför härom bl. a.

följande.

För att man inom rimlig tid skall nå det slutliga målet — fastighetsskattens

fullständiga avskaffande — är det nödvändigt att varje möjlighet till

nedsättning av repartitionstalet tillvaratas. Om man inte genom nedsättning

av repartitionstalet i huvudsak eliminerar den inverkan på skatteunderlaget”

som sker vid en höjning av taxeringsnivån, försämras nämligen möjligheterna

att avveckla fastighetsskatten, eftersom ökat skatteunderlag i form

av fastighetsskatt ger denna skatteform ökad betydelse för den kommunala

finansieringen.

Länsstyrelsen i Södermanlands län anser att ett genomförande av förslaget

för jordbruksfastigheternas del bör anstå tills vidare med hänsyn till

verkningarna för vissa kommuner, exempelvis skogs- och kraftverkskommuner.

Länsstyrelsen påpekar att höjningen av taxeringsvärdena leder till

ökade värdeminskningsavdrag i de fall dessa beräknas på taxeringsvärdet.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1963

Enligt länsstyrelsen bör sänkningen av repartitionstalet begränsas till enoch

tvåfamilj sfastigheter. Länsstyrelsen antör härom följande.

Beträffande andra kategorier annan fastighet än en- och tvåfamiljsfastigheter

torde höjningen av taxeringsnivån vid 1965 års allmänna fastighetstaxering

som regel bli tämligen måttlig, varför någon sänkning av procenttalet

vid inkomstberäkningen och repartitionstalet inte torde vara motiverad.

Mot en sänkning talar också det förhållande, att fastighetsbeskattningen

i fråga om fastigheter av dessa slag merendels inte är effektiv. Länsstyrelsen

anser sig därför inte böra förorda någon ändring av de bestämmelser, som i

förevarande hänseende gäller för dylika fastigheter.

Även länsstyrelsen i Malmöhus län uttalar sig för att repartitionstalet bibehålls

oförändrat för vissa fastigheter för att förhindra nedgång av skatteunderlaget

i kraftverks- och skogskommunerna i Norrland.

Svenska kommunförbundet framhåller, att höjningen av taxeringsvärdena

för skogs- och kraftverksfastigheter kan antas bli mycket liten. En

sänkning av repartitionstalet kommer därför att leda till minskat skatteunderlag

för vissa skogs- och lcraftverkskommuner med redan förut begränsade

ekonomiska resurser. Förbundet förordar därför att repartitionstalet bibehålls

oförändrat för fastigheter som ägs av juridiska personer. Förbundet

anför därefter.

I promemorian avvisas en differentiering av repartitionstalet efter ägarens

rättsliga ställning med motiveringen att en sådan differentiering inte »kan

anses materiellt tillfredsställande». Enligt förbundets uppfattning får differentieringen

endast begränsad betydelse för den totala skattebördan men

ger en från skatteutjämningssynpunkt bättre fördelning mellan kommunerna

av skatteunderlaget. I fråga om taxeringen av vattenfallsstyrelsens kraftverk

får bibehållandet av oförändrat repartitionstal betydelse för verkets totala

skattebörda, men detta resultat är med hänsyn till gällande bestämmelser

om vattenfallsstyrelsens skattemässiga gäldränteavdrag sakligt motiverat.

Förbundet vill i den frågan hänvisa till sitt i oktober 1961 avgivna

yttrande över 1950 års skattelagssakkunnigas betänkande angående den

kommunala beskattningen av kraftverk in. m.

Förbundet förordar, att repartitionstalet sänks till 2 för fastigheter som

ägs av fysiska personer men bibehålls oförändrat för fastigheter som ägs

av juridiska personer.

Liknande uttalande görs av Norrbottens länsavdelning av Svenska kommunförbundet.

Norrbottens läns landsting framhåller att —- med hänsyn till de konsekvenser

en utebliven höjning av skogsegendomarnas taxeringsvärden och

eu sänkt garantibeskattning kan beräknas innebära för kommuner som är

beroende av denna kommunala skatteintäkt — det är nödvändigt att dessa

kommuner erhåller någon form av kompensation för ett inte oväsentligt

skattebortfall. Samma förhållande kan enligt landstinget gälla för kommuner,

som är beroende av skatteintäkter på grund av vattenfall. Jokkmokks

kommunalnämnd framför samma synpunkter.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj. ts proposition nr 30 år 1903

Pajala kommunalnämnd däremot tillstyrker förslaget om en sänkning av

repartitionstalet till 2. I ett protokoll hållet vid sammanträde med nämnden

den 30 november 1964 utsägs bl. a. följande.

Kommunalnämnden fann det mycket troligt att den föreslagna sänkningen

från två och en halv procent till två procent skulle för en kommun med

Pa j alas struktur, övervägande jord- och skogsbruksfastigheter samt en- och

tvåfamilj shus i glesbygder, innebära minskad inkomst för kommunen genom

garantibeskattning samt inkomstbeskattning. Differentiering av repartitionstalet

för olika grupper av fastigheter kan motiveras, men de praktiska

tillämpningssvårigheterna synes såsom i promemorian anförts i så fall bli

så stora att de överväger fördelarna.

Då av promemorian framgår att taxeringsnivån kommer att höjas så

mycket, att bibehållande av nuvarande bestämmelser för vissa kommuner

innebär ett väsentligt ökat skatteunderlag i form av fastighetsskatt, vilken varit

på väg mot avveckling, och då höjningen av taxeringsvärdena för enoch

tvåfamilj svillor kommer att innebära en automatisk höjning av bostadskostnaderna,

ansag'' kommunalnämnden sig inte ha skäl till erinringar mot

förslaget om sänkning av repartitionstalet för fastighetsbeskattningen samt

procenttalet för den schablonmässiga inkomstberäkningen av en- och tvåfamilj

sfastigheter från två och en halv till två procent. Förslaget tillstvrktes

sålunda.

LO framhåller att de uppgifter som lämnas i promemorian inte ger möjlighet

att bedöma det skäliga i att för vattenfalls- och skogskommunerna

sänka repartitionstalet till 2. Organisationen delar utredningsmannens uppfattning

att sänkningen av repartitionstalet från 2,5 till 2 bör vara generell.

Skulle emellertid effekten av sänkningen lör vissa specialkommuner medföra

stora utdebiteringshöjningar kan särskilda åtgärder under viss övergångstid

ifrågakomma.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län säger sig vara införstådd med att repartitionstalet

vid fastighetsbeskattningen bör sänkas som ett led i en önskvärd

successiv avveckling av denna beskattning. I fråga om storleken av

denna sänkning står emot varandra å ena sidan önskemålet att mildra

verkningarna i skattehänseende av höjda taxeringsvärden och å andra sidan

önskemålet om ett bibehållande i stort sett av det kommunala skatteunderlaget.

Länsstyrelsen anför därefter.

Önskemålen går inte att förena. Om man inte vill arbeta med skilda reparlitionstal

för olika typer av fastigheter eller olika ägarekategorier, vilket

länsstyrelsen liksom utredningsmannen avvisar, återstår endast att finna

en medelväg mellan de skilda önskemålen. Det av utredningsmannen framlagda

förslaget om en sänkning av repartitionstalet från 2,5 till 2 anser

länsstyrelsen vara en godtagbar medelväg. Länsstyrelsen är dock medveten

om, att en dylik sänkning kan komma att innebära ekonomiska påfrestningar

för framförallt vissa kraftverkskommuner och skogskommuner

i länet. Dessa kommuner är i regel de som har de största känningarna

av nuvarande avfolkningstendenser. De härav följande ekonomiska svårigheterna

är dock enligt länsstyrelsens mening inte av den art, att de i nämnvärd

grad kan minskas genom särbestämmelser på skattelagstiftningens

område, även om sådana bestämmelser vore tekniskt genomförbara. Följ
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 30 år 1965

derna av ett sänkt repartitionslal drabbar f. ö. berörda kommuner högst

olikformigt, beroende på huruvida fastighetsskatten på de större taxeringsobjekten

blir effektiv eller inte. Då något alternativ till föreslagen sänkning

av repartitionstalet knappast står till buds, tillstyrker länsstyrelsen förslaget

i denna del.

Lantbrukets skattedelegation anser att problemen för kraftverks- och

skogskommunerna kan lösas genom ändrade inkomstfördelningsreglei.

Skulle dessa regler inte kunna moderniseras i detta sammanhang har delegationen

den uppfattningen att repartitionstalet bör differentieras så alt

det bibehålls vid nuvarande höjd för andra juridiska personer än dödsbon

och att det för övriga skattskyldiga nedsätts till 1,5.

Sveriges fastighetsägareförbund framhåller att de kommuner, för vilka

lastighetsbeskattningen alltjämt är av större praktisk betydelse, är ganska

la. Det borde enligt förbundets mening under sådana förhållanden vara

lämpligt att dessa kommuner — åtminstone under en övergångsperiod —

genom statsbidrag kompenseras för det inkomstbortfall garantiskattens avveckling

kan medföra. Förbundet föi’ordar, som redan nämnts, att lepaititionstalet

sänks till 1,5.

Sveriges industriförbund framhåller att förutsättningarna för ett anhållande

av fastighetsbeskattningen ökat under senare år. Härom anför förbundet.

Sålunda har de svårigheter som ett avskaffande av fastighetsbeskattningen

tidigare skulle förorsaka för kraftverkskommunerna till väsentlig del undanröjts

genom ändrad lagstiftning om fördelning av kraftverkens inkomster.

Förslag har vidare framlagts om nya möjligheter till att bistå mindre

skattekraftiga kommuner genom kommunal skatteutjämning. Om detta förslag

genomförs torde fastighetsbeskattningens betydelse ytterligare minska.

Vidare bör sammanslagningen av smärre kommuner till större enheter verka

i samma riktning.

Förbundet tillstyrker att repartitionstalet sänks till 2.

Utredningsmannens förslag att sänka procenttalet för den schablonmässiga

inkomstberäkningen av en- och tvåfamilj sfastigheter

från 2,5 till 2 tillstyrks av det helt övervägande antalet remissinstanser.

Sveriges fastighetsägareförbund och Sveriges villaägareförbund anser

att procentsatsen bör sänkas till 1,5. Sveriges juristförbund förordar att

procenttalet sänks till 1,5 och att det extra avdraget å 200 kr. för fysisk

person, som är mantalsskriven å fastigheten, slopas. Några remissinstanser,

överståthållarämbetet, centrala folkbokförings- och uppbördsnåmnden och

Svenska stadsförbundet, ifrågasätter om inte det extra avdraget bör höjas.

Några remissinstanser uttalar tvekan om det berättigade i att mildra inkomstbeskattningen

av en- och tvåfamiljsfastigheter. Sålunda framhåller

länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län att innehavare av eu- och tvåfamiljsiastigheter

utgör en i beskattningshänseende speciellt gynnad grupp. Länsstyrelsen

anför härom följande.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1965

Dessa skattskyldiga äger rätt att tillgodoföra sig avdrag för ränta å kapital

nedlagt i fastigheten, vilka belopp med nuvarande ränteläge ofta är betydande

samtidigt som inkomsten av fastigheten endast redovisas med 2,5 cJc av

taxeringsvärdet. Den schablonberäknade inkomsten utgör därför regelmässigt

en mycket ringa del av ränteutgifterna, varför villaägaren får möjlighet

att från inkomster av annat slag yrka avdrag för underskott. Detta förhållande

utgör numera en så väsentlig faktor att" den medräknas vid kalkyleringar

i samband med villaköp. Ränteutgifterna utgör emellertid i realiteten hyra

för bostad och är sålunda att hänföra till levnadskostnader. Ägare av enoch

tvåfanriljsfastigheter erhåller sålunda i motsats till hyresgäster avdrag

vid beskattningen för en väsentlig del av sina hyreskostnader. Denna förmån

lramstår som särskilt betydelsefull under en tidsperiod med stigande räntor

och i följd härav ökade hyror. Genom den fortgående penningvärdeförsämringen

ökas också villornas värde synnerligen kraftigt. Vid försäljning kan

sålunda en villaägare normalt påräkna betydande realisationsvinst. Då det

alltså kan konstateras, att villaägaren redan nu befinner sig i ett synnerligen

gynnsamt läge i förhållande till skattskyldiga, som nödgas förhyra bostad,

måste länsstyrelsen ifrågasätta, huruvida det kan anses rimligt, att, som

lörutsättes i promemorian, ytterligare accentuera den förmånsställning villaägarna

åtnjuter i beskattningshänseende i jämförelse med i hyreshus bosatta

skattskyldiga.

Liknande uttalanden görs av länsstyrelserna i Malmöhus, Värmlands,

Jämtlands och Västerbottens län.

börslaget avstyrkes av länsstyrelsen i Västernorrlands län. Enligt länsstyrelsens

mening talar åtskilliga faktorer snarast för en höjning av procenttalet.

Länsstyrelsen anför bl. a. följande.

Sedan 1953, då lagstiftningen om schablonmässig inkomstberäkning för

villafastigheter genomfördes, har hyresnivån undergått en fortlöpande "stegnng

genom de generella hyrestilläggen. En motsvarande höjning av värdet

av förmånen att bo i egen fastighet synes därför ej omotiverad. Vidare är

räntenivån sedan lång tid avsevärt högre än 1953, varför en ökad avkastning

av det egna kapital, som finns nedlagt i villafastigheterna, framstår som

naturlig. Något samband mellan repartitionstalet vid fastighetsbeskattningen

och den schablonmässiga intäktsberäkningen för villafastigheter förefinns

inte. Den successiva avvecklingen av garantibeskattningen av fastighet, vilken

länsstyrelsen ser som det främsta motivet för en sänkning av repartitionstalet,

bör naturligen inte få inverka på inkomstbeskattningen. Slutligen

må anföras, att den nuvarande schablonberäkningen med ett förhållandev is

lågt intäktsbelopp och avdragsrätt för utgiftsräntor enligt länsstyrelsens mening

inneburit en kraftig stimulans på egnahemsbyggandet och för många

möjliggjort en bostadskostnadsnivå, liggande avsevärt över allmänna hyresmarknadens.

Även TCO och SACO avstyrker förslaget. Enligt den förstnämnda organisationen

bör den kapitalökning, som registreras genom höjda taxeringsvärden,

leda till att en ökad kapitalintäkt redovisas i förvärvskällan i fråga.

Riksskattenämnden Iramlialler att bärande motiv för en mera avsevärd

sänkning av j>rocenttalet för villaschablonen inte torde kunna andragas. I

själva verket kan det — mot bakgrunden av det allmänna ränteläget samt

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 30 år 1965

villaschablonens ursprungliga karaktär av beskattning av räntan på det i

fastigheten nedlagda kapitalet — ur rent principiella synpunkter anses tveksamt

om någon sänkning av procenttalet för villafastigheter över huvud nu

bör ske. Emellertid synes, framhåller nämnden, böra beaktas att kravet på

ränteavkastning i fråga om värdebeständiga kapitalplaceringar i dagens

läge är lågt och torde ha sjunkit sedan år 1957, då nuvarande procentsals

för inkomstberäkningen av villafastigheter fastställdes. Det bör också beaktas,

att fråga är om en bostadskostnad för villaägarna och att en automatisk

höjning av denna kostnad till följd av höjda taxeringsvärden inte framstår

såsom önskvärd. Nämnden anser därför att, oavsett de nyss anförda

principiella synpunkterna, en försiktig sänkning av procenttalet för villafastigheter

är motiverad.

Sveriges villaägareförbund säger sig inte dela den uppfattning som kommit

till uttryck i promemorian att en viss skattehöjning är berättigad med

hänsyn till förändringarna i den allmänna hyresnivån sedan år 1957. Förbundet

anför.

Visserligen är det å ena sidan klart, att en viss generell hyreshöjning inträffat

sedan 1957, men å andra sidan måste samtidigt understrykas, att

hyresgästerna icke betala någon inkomstskatt för sina hyror, vilket även

måste ses i sammanhang med att en avsevärd stegring av den kommunala

utdebiteringen inträffat sedan 1957, vilket allt inneburit redan i sig en kännbar

merbelastning i kostnadsavseende för ägarna av ifrågavarande fastigheter.

Därtill kommer även den kraftiga penningvärdesförsämringen sedan

1957, vilken för ägarna av ifrågavarande fastigheter haft till resultat, att deras

enligt schablonmetoden framräknade hyresintäkter kommit att utsättas

för en allt kraftigare marginalskattebelastning vid den statliga inkomstbeskattningen.

Utredningsmannens förslag att bibehålla procenttalet 3 vid inkomstbeskattningen

av fastigheter som ägs av.bostads föreningar och bostadsaktiebolag

eller allmännyttiga bostadsföretag har lämnats utan erinran

av i stort sett samtliga remissinstanser.

HSB yrkar dock att procentsatsen sänks till 2 eller i vart fall till 2,5.

Taxeringsnivån för bostadsföretagens fastigheter torde enligt förbundet efter

arets fastighetstaxering komma att ligga 20—30 % högre än 1956, vilket

motiverar att procenttalet sänks. Vidare anför förbundet följande.

Härjämte bör beaktas att småhusproduktionen i landet numera i ökad

utsträckning sker för upplåtelse med bostadsrätt eller hyresrätt. Omkring

80 % av de småhus, som produceras av HSB — som är landets största småhusproducent

— upplåtes sålunda med bostadsrätt. Vissa erfarenheter från

det pågående taxeringsarbetet ger vid handen att höjningarna av taxeringsvärdena

för sådana av bostadsrättsföreningar upplåtna enfamiljshus kommer

att ligga närmare genomsnittet för egnahemsfastigheter än genomsnittet

för hyreshus. Det vore synnerligen olyckligt om just denna typ av enfamiljshus

skulle bli utsatt för en diskriminering i beskattningshänseende, eftersom

många skäl — ekonomiska och sociala-—talar för eu ökad inriktning på denna

upplåtelseform för småhus.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 30 år 1965

Kammarrätten ifrågasätter om inte procentsatsen för fastigheter som ags

av bostadsföreningar in, m. av praktiska skäl bör sättas lika med den som

gäller för en- och tvåfamilj sfastigheter. Länsstyrelsen i Malmöhus län

ifrågasätter en sänkning av procenttalet till 2,5. Sveriges industriförbund

anser att den schablonmässiga inkomstberäkningen beträffande fastigheter,

som ägs av s. k. allmännyttiga bostadsföretag, bör slopas och dylika

fastigheter beskattas efter samma grunder som de privatägda.

I yttrande från länsstyrelserna i Stockholms, Kalmar och Jämtlands län.

Sveriges industriförbund och Sveriges juristförbund framhålls att de höjda

taxeringsvärdena även får inverkan på förmögenhetsbeskattningen

och att åtgärder bör vidtas även i fråga om sistnämnda beskattning.

Riksskattenämnden tar upp en fråga som inte berörts i departementspromemorian.

Åtgärden att sänka repartitionstalet aktualiserar enligt nämndens

mening en omprövning av bestämmelsen i 5 § 4 mom. kommunalskattelagen.

Nämnden anför härom.

Enligt nyssnämnda lagrum föreligger skattefrihet för byggnad eller med

varandra sammanhängande byggnader å ofri grund, vars värde understiger

3 000 kronor. Av 6 § 2 mom. kommunalskattelagen framgår vidare, att taxering

icke skall ske av sådan fastighet. Beloppsgränsen 3 000 kronor fastställdes

genom lagstiftning år 1957. Penningvärdesförsämringen och inträffade

prisstegringar har medfört, att en stor mängd dylika byggnader,

\ilka

lagrum icke ändras. Enligt vad riksskattenämnden erfarit lärer sålunda

enbart i Hallands län finnas cirka 5 000 kolonistugor och andra liknande

byggnader å ofri grund, vilkas värde vid 1957 års allmänna fastighetstaxenng

ansågs understiga 3 000 kronor och som därför icke taxerades, men

som på grund av därefter inträffad värdeökning vid 1965 års fastighetstaxering

bör åsättas taxeringsvärden överstigande 3 000 kronor. Någon anledning

att nu åsätta dessa byggnader taxering torde emellertid knappast

loreligga. Riksskattenämnden förordar därför, att gällande beloppsgräns

hojes till 5 000 kronor, vilket -— därest repartitionstalet för fastighetsbeskattningen

sänkes till 2 —- skulle motsvara en skattekrona.

Departementschefen

Den allmänna fastighetstaxering, som nu pågår, kommer att leda till eu

allmän nivålyftning av fastighetstaxeringsvärdena. Enligt de vid fastighetslaxeringsmötet

törra året gjorda rekommendationerna skulle den för riket

genomsnittliga höjningen av taxeringsnivån bli, för jordbruksfastigheter

25 %, för enfamilj svillor 40 %, för tvåfamilj svillor 25 % och för hyreshus

10 %, Variationerna i höjningarna kommer emellertid att bli stora dels

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 30 år 1963

mellan olika län dels mellan olika orter och områden inom länen och dels

mellan enskilda fastigheter inom samma kategori. Sannolikt kommer höjningen

att bli störst för fritidshusen och lägst för skogsfastigheter och vattenfallsfastigheter.

Med hänsyn till fastighetsbeskattningens konstruktion ävensom schablonmetoden

för inkomstberäkningen av en- och tvåfamilj sfastigheter kommer

—- därest särskilda åtgärder inte vidtas -— en allmän höjning av fastighetstaxeringsvärdena

att för fastighetsägarna innebära bl. a. ökad kommunal

fastighetsbeskattning samt — såvitt avser fastigheter där schablonmetoden

tillämpas vid inkomstberäkningen — ökade intäkter att redovisa vid inkomsttaxeringen.

I den departementspromemoria, som behandlats i det föregående, har föreslagits

att repartitionstalet vid fastighetsbeskattningen skall sänkas från nuvarande

2,5 till 2 och att den procentsats som gäller vid inkomstberäkningen

för en- och tvåfanriljsfastigheter också skall sänkas från 2,5 till 2. Däremot

föreslås inte någon ändring av det procenttal, 3, som ligger till grund för den

schablonmässiga inkomstberäkningen av fastigheter, som ägs av bostadsföreningar,

bostadsaktiebolag eller allmännyttiga bostadsföretag.

Det helt övervägande antalet remissinstanser har tillstyrkt de i promemorian

framlagda förslagen eller lämnat förslagen utan erinran.

Beträffande den föreslagna sänkningen av repartitionstalet vid fastighetsbeskattningen

har flera remissinstanser uttalat farhågor för de konsekvenser

sänkningen kan få för vissa skogskommuner och vattenlallskommuner.

Om emellertid det förslag till kommunal skatteutjämning, som jag har för

avsikt att inom kort föreslå Kungl. Maj :t att underställa riksdagen, bifalles,

torde riskerna för inkomstbortfall av betydelse för dessa kommuner genom

den föreslagna åtgärden bli eliminerade. Jag kan därför tillstyrka att repartitionstalet

för samtliga fastigheter sänks till 2. Däremot kan jag inte förorda

att repartitionstalet, som några remissinstanser föreslagit, sänks till

1,5. Mot en sådan sänkning talar bl. a. det förhållandet att repartitionstalet

då skulle bli lägre än procenttalet vid den schablonmässiga inkomstberäkningen

av eu- och tvåfamilj sfastigheter (villaschablonen). Detta skulle i sin

tur komplicera deklarations- och taxeringsförfarandet i synnerhet föi fastigheter,

som ligger i annan kommun än hemortskommunen.

Förslaget att sänka procenttalet för villaschablonen från 2,5 till 2 har mött

erinringar bl. a. från flera länsstyrelse!-. Innehavare av eu- och tvåfamiljsfastigheter

har betecknats som en i beskattningshänseende gynnad grupp. De!

kan dock i sammanhanget inte helt bortses från vad bl. a. riksskattenämnden

framhållit nämligen att det är fråga om en bostadskostnad för villaägarna

och alt en automatisk höjning av denna kostnad till följd av höjda taxeringsvärden

inlc är önskvärd. Detta gäller da främst eu- och tvåfamilj sfastigheter

av det slag som i dagligt tal innefattas i begreppet egnahem. För
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1963

hållandet är i \iss män ett annat när det gäller villor, som i fråga om storlek

och utförande klart faller utom det normala egnahemsbegreppet. Beträffande

dylika fastigheter kan det vara motiverat att hålla fast vid den princip

som ligger till grund för schablonregeln, nämligen att den inkomst som

beskattas skall motsvara en skälig förräntning på det kapital fastigheten

representerar. Det kan därför finnas fog för skilda beräkningsgrunder för

olika slag av en- och tvåfamilj sfastigheter. Frågan om en gränsdragning

\id beskattningen mellan olika slag av fastigheter rymmer emellertid många

problem och jag är därför inte beredd att nu föreslå ändrade regler härutinnan.

Det är dock min avsikt att snarast låta utreda frågan och därmed

sammanhängande spörsmål.

1 avvaktan på den kommande utredningen är jag beredd att nu tillstyrka

eu sänkning av procenttalet vid inkomstberäkningen för alla en- och tvåfamilj

stastigheter till 2. Någon höjning a\'' det extra aA''draget kan jag däremot

inte förorda. Även de schablonregler som gäller för inkomstberäkningen

av fastigheter, som ägs av bostadsföreningar, bostadsaktiebolag och allmännyttiga

bostadsföretag synes böra överses. Någon sänkning av procenttalet

för inkomstberäkningen av dessa fastigheter hör inte nu vidtas. Beträffande

de höjda taxeringsvärdenas inverkan på förmögenhetsbeskattningen

får jag hänvisa till det förslag om sänkning av denna beskattning

som framlagts i prop. 1965: 14.

Riksskattenämnden framhåller i sitt yttrande, att åtgärden att sänka repartitionstalet

aktualiserar en omprövning av bestämmelsen i 5 § 4 mom.

kommunalskattelagen. Enligt nyssnämnda lagrum föreligger skattefrihet

för byggnad eller med varandra sammanhängande byggnader på ofri grund,.

Aars värde understiger 3 000 kr. Riksskattenämnden förordar att gällande

beloppsgräns höjs till 5 000 kr. Jag anser mig kunna tillstyrka detta förslag.

Då repartitionstalet sänktes år 1957 höjdes skattepliktsgränsen för

ifrågavarande fastigheter från 500 kr. till 3 000 kr. Med hänsyn till den

värdeökning som skett sedan år 1957 synes motiverat att nu höja gränsen

till 5 000 kr. Den höjda gränsen bör tillämpas redan vid 1965 års allmänna

fastighetstaxering.

Fråga om ändring av 46 § 3 mom. kommunalskattelagen

Jag vill nu även ta upp en annan fråga. I anledning av yrkanden i de likalvdande

motionerna I: 203 och II: 245 beslöt 1964 års vårriksdag (Bev.U

35 och 58; rskr 309) ändrad lydelse av 46 § 3 mom. kommunalskattelagen.

Ärkandet i motionerna gick ut på att ensamstående barnförsörjare med inkomst

aAr jordbruksfastighet skulle äga rätt till förvärArsaA’drag enligt samma

grunder som ensamstående barnförsörjare med inkomst av rörelse eller

eget arbete. Genom lagändringen erhöll 3 mom. andra stycket nämnda paragraf

ändrad lydelse, medan innehållet i momentet i ÖArigt lämnades oför
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 30 år 1965

ändrat. Härigenom har första och andra styckena i 3 mom. kommit att erhålla

en mot varandra stridande lydelse, såvitt angår förvärvsavdraget för

ensamstående kvinnlig barnför sörj are med inkomst av jordbruksfastighet.

Sålunda stadgas i det oförändrade första stycket bl. a., att avdrag med

300 kr. må åtnjutas av kvinna, som haft inkomst av jordbruksfastighet

och utfört arbete i förvärvskällan till minst 300 kr. värde, därest kvinnan

antingen varit gift och levt tillsammans med sin man eller ock haft hemmavarande

barn under 16 år. Det senare av de bägge alternativen syftar

på kvinnor med barn under 16 år, vilka antingen varit gifta men icke levt

tillsammans med mannen eller ock varit ogifta. Enligt det ändrade andra

stycket i momentet är emellertid kvinna med hemmavarande barn under

16 år, som antingen varit gift men icke levt tillsammans med sin man

eller ock varit ogift — därest hon haft inkomst av jordbruksfastighet —

berättigad till förvärvsavdrag med 300 kr. jämte s. k. kvotavdrag, sammanlagt

högst 2 000 kr. Förvärvsavdraget för ensamstående kvinnlig barnförsörjare

med inkomst av jordbruksfastighet är sålunda enligt bestämmelserna

i första stycket av momentet begränsat till 300 kr., medan enligt

andra stycket i samma moment sådan skattskyldig äger åtnjuta förvärvsavdrag

med högst 2 000 kr.

Den ändringen bör vidtas i 3 mom. första stycket att orden »eller ock

haft hemmavarande barn under 16 år» i sista meningen utgår. Riksskattenämnden

har i skrivelse till finansdepartementet meddelat, att nämnden

vid utformandet av deklarationsblanketterna utgått från att dylik rättelse

kommer att ske och att bestämmelsen i andra stycket av nämnda moment

skall gälla.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.

Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga inom finansdepartementet

upprättat förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370).

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Göran Sellvall

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj. ts proposition nr SO år 1965

Bilaga

Utredningsmannens förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september''1928 (370)

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

24 §. 24 §.

2 m o in. Är annan fastighet in- 2 in o in. Är annan fastighet inrättad

till bostad åt en familj jämte rättad till bostad åt en familj jämte

personliga tjänare (enfamiljsfastig- personliga tjänare (enfamiljsfastighet)

eller två familjer jämte per- het) eller två familjer jämte personliga

tjänare (tvåfamiljsfastighet) sonliga tjänare (tvåfamiljsfastighet)

och föreligger ej fall, som avses ne- och föreligger ej fall, som avses nedan

i sista stycket, skall såsom in- dan i sista stycket, skall såsom intäkt

av fastigheten upptagas ett be- täkt av fastigheten upptagas ett belopp

motsvarande för helt år räknat lopp motsvarande för helt år räknat

två och en halv procent av fastig- två procent av fastighetens taxehetens

taxeringsvärde året näst före ringsvärde året näst före taxerings
taxeringsåret.

Finnes ej taxerings- året. Finnes ej taxeringsvärde åsatt

värde åsatt för året näst före taxe- för året näst före taxeringsåret, beringsåret,

beräknas intäkten på räknas intäkten på grundval av fas
grundval

av fastighetens värde, upp- tighetens värde, uppskattat enligt de

skattat enligt de grunder, som gällt grunder, som gällt för åsättande av

för åsättande av taxeringsvärde för taxeringsvärde för året näst före

året näst före taxeringsåret. taxeringsåret.

Vad i---------använda fastighetsdelen.

Har fastighet,--------- — icke ske.

Vad i---------— publikt boställe.

47 §.

För fastighet, som året näst före

taxeringsåret varit skattepliktig, beräknas

garantibelopp till två och en

halv procent av fastighetens taxeringsvärde

förstnämnda år. Garantibeloppet

upptages inom den kommun,

där fastigheten är belägen, såsom

skattepliktig inkomst för fastighetens

ägare. Såsom ägare anses

jämväl den, vilken innehar fastighet

med fideikommissrätt eller eljest

utan vederlag besitter fastighet på

grund av testamentariskt förordnande.

Vad som

47 §.

För fastighet, som året näst före

taxeringsåret varit skattepliktig, beräknas

garantibelopp till två procent

av fastighetens taxeringsvärde förstnämnda

år. Garantibeloppet upptages

inom den kommun, där fastigheten

är belägen, såsom skattepliktig

inkomst för fastighetens ägare.

Såsom ägare anses jämväl den, vilken

innehar fastighet med fideikommissrätt

eller eljest utan vederlag

besitter fastighet på grund av testamentariskt

förordnande.

anslagen jord.

opaginerad Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 30 år 1965

(Nuvarande lydelse)

Såsom innehavare---

Skall avkastningen--

Där beträffande---

Garantibelopp beräknas -

(Föreslagen lydelse)

- såsom innehavare.

— fastighetens skogsvärde.

ingående skogsvärdet.

--hänsyn härtill.

Anvisningar

till 47 §.

Till ledning--------

1. Har rörelseidkare, som använder

av honom ägd fastighet i rörelsen,

gjort sådan omläggning av

räkenskapsår att beskattningsåret

kommit att omfatta 9 månader, beräknas

garantibeloppet till 9/12 av

det belopp, som motsvarar två och

en halv procent av fastighetens taxeringsvärde.

Har beskattningsåret

kommit att omfatta 15 månader, beräknas

garantibeloppet till 5/12 a%

nyss angivet belopp.

2. Har i fall, då beskattningsår

sammanfaller med kalenderår, fastighet

bytt ägare den 1 september

beskattningsåret, beräknas garantibeloppet

för den tidigare ägaren till

8/12 och för den nye ägaren till

4/12 av det belopp, som motsvarar

två och en halv procent av fastighetens

taxeringsvärde.

3. Har en rörelseidkare gjort sådan

omläggning av räkenskapsår att

det beskattningsår, som ligger till

grund för 1958 års taxering, omfattar

tiden 1/7 1956—31/12 1957 samt

har han för sin rörelse förvärvat en

fastighet den 1 september 1956 och

en annan fastighet den 1 april 1957,

beräknas garantibeloppet vid nyssnämnda

taxering för förstnämnda

fastighet till 16/12 och för sistnämnda

fastighet till 9/12 av vad som

motsvarar två och en halv procent

av respektive fastigheters taxeringsvärden.

till 47 §.

följande exempel.

1. Har rörelseidkare, som använder

av honom ägd fastighet i rörelsen,

gjort sådan omläggning av

räkenskapsår att beskattningsåret

kommit att omfatta 9 månader, beräknas

garantibeloppet till 9/12 av

det belopp, som motsvarar två procent

av fastighetens taxeringsvärde.

Har beskattningsåret kommit att

omfatta 15 månader, beräknas garantibeloppet

till 15/12 av nyss angivet

belopp.

2. Har i fall, då beskattningsår

sammanfaller med kalenderår, fastighet

bytt ägare den 1 september

beskattningsåret, beräknas garantibeloppet

för den tidigare ägaren till

8/12 och för den nye ägaren till

4/12 av det belopp, som motsvarar

två procent av fastighetens taxeringsvärde.

3. Har en rörelseidkare gjort sådan

omläggning av räkenskapsår att

det beskattningsår, som ligger till

grund för 1958 års taxering, omfattar

tiden 1/7 1956—31/12 1957 samt

har han för sin rörelse förvärvat en

fastighet den 1 september 1956 och

en annan fastighet den 1 april 1957,

beräknas garantibeloppet vid nyssnämnda

taxering för förstnämnda

fastighet till 16/12 och för sistnämnda

fastighet till 9/12 av vad som

motsvarar två procent av respektive

fastigheters taxeringsvärden.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt dara meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling; dock att aldre

bestämmelser fortfarande skola gälla i fråga om 1965 ars taxering samt i

fråga om eftertaxering för år 1965 eller tidigare år.

MARCUS BOKTR. STHIM 1965 650114

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BevU 1965:24 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 s. 1 i texten