Sök i Ratio Lex

Angående det statliga utvecklingsbiståndets administration

1965-03-05 · 51 sidor, varav 49 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 49 av 51 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1965:63, Angående det statliga utvecklingsbiståndets administration

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 63 år 1965

1

Nr 63

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående det statliga

utvecklingsbiståndets administration; given Stockholms

slott den 5 mars 1965.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över utrikesdepartementsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

statsrådet hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ulla Lindström

Propositionens huvudsakliga innehåll

På grundval av en av statskontoret företagen utredning om det statliga

utvecklingsbiståndets administration föreslås i propositionen att nämnden

för internationellt bistånd (NIB) skall upphöra den 1 juli 1965, vid vilket

datum ett nytt centralorgan för biståndsverksamheten benämnt styrelsen

för internationell utveckling upprättas. Det nya organet föreslås få ställning

som ämbetsverk under utrikesdepartementet med en generaldirektör

som chef. Till det nya organet koncentreras administrationen av det bilaterala

tekniska, humanitära och finansiella biståndet samt förekommande

verksfunktioner avseende det multilaterala biståndet. Eftersom den nya

styrelsen skall fungera som centralt administrativt organ för hela den

svenska biståndsverksamheten, förutsätts den få en i förhållande till NIB

betydligt utvidgad organisation.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 63

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 63 år 1965

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms

slott den 5 mars 1965.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Johansson, Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme,

Sven-Eric Nilsson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

statsrådet Lindström fråga om det statliga utvecklingsbiståndets administration

samt anför.

Inledning

Den 20 september 1963 uppdrog jag med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande

åt statskontoret att företaga utredning av personalorganisationen

och administrationen inom nämnden för internationellt bistånd (NIB) samt

att framlägga därav föranledda förslag. Den 1 november samma år uppdrogs

åt statskontoret att även utreda relationerna mellan NIB och dess fältprojekt.

Den 3 januari 1964, slutligen, fick utredningen tilläggsdirektiv att

framlägga förslag till en närmare samordning av de olika biståndsformernas

centrala administration.

Första avsnittet av statskontorets utredning lades till grund för de förslag

beträffande NIB:s organisation, som genomförts under innevarande

budgetår (prop. 1964: 1 bil. 5 s. 41, SU 53, rskr 156). Även den andra delen

av uppdraget har nu slutförts.

Vid utvidgningen av uppdraget i januari 1964 angavs i direktiven bl. a.

Enligt departementsstadgan sorterar det tekniska och humanitära biståndet

under utrikesdepartementet, medan det finansiella biståndet sorterar

under finansdepartementet och det kommersiella under handelsdepartementet.

I finansdepartementets handläggning av ärenden rörande det bilaterala

finansiella biståndet ingår f. n. vissa uppgifter av administrativ natur. I

huvudsak delegeras emellertid den löpande administrationen av det bilaterala

finansiella biståndet till särskilda experter och myndigheter, verksamma

på de områden som respektive biståndsinsatser avser. Även i flera

andra biståndsgivande stater skiljer sig den departementala och administrativa

handläggningen av den finansiella biståndsgivningen från motsvarande

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 63 år 1965

förfarande med avseende på det tekniska biståndet. Detta är i och för sig

naturligt, eftersom det rör sig om väsentligen skilda typer av biståndsverksamhet.

Bilateralt tekniskt och finansiellt bistånd lämnas emellertid stundom

till samma eller sinsemellan integrerade projekt. Av detta och andra

skäl bör formerna för samarbetet mellan berörda departement och myndigheter

när det gäller olika typer av bilateralt bistånd närmare övervägas.

Det kan härvid bli fråga om dels en utbyggnad av det samråd som redan

nu fortlöpande äger rum mellan dessa departement och myndigheter, dels

en fördjupad samverkan på det exekutiva planet, eventuellt i förening med

en viss centralisering av härför lämpade arbetsuppgifter.

Det svenska biståndet till u-länder genom olika FN-organ (det multilaterala)

föranleder viss medverkan av NIB, närmast i form av rekrytering av

experter samt uttagande av stipendiater på de internationella organens begäran.

Avvägningen av anslagen till FN-organen sammanhänger med politiska

bedömningar inom ramen för utrikespolitiken och har därför handlagts

utanför NIB. Sambandet mellan bilateral och multilateral biståndsverksamhet

har förstärkts påtagligt under senare år. ökningar av multilaterala

anslag medför ökade krav på rekrytering av experter, konsulter m. m.

Direkt anknytning sker även mellan biståndsaktioner, finansierade av FNorgan,

och svenska fältprojekt i u-länder. Beslut om anslag och aktiviteter

på det internationella planet har visat sig få en återverkan även på NIB och

påkallar förr eller senare nämndens tjänster. Det kan därför nu finnas skäl

att vidga NIB:s befattning med de multilaterala biståndsärendena. Som berednings-

eller remissorgan för sådana ärenden kan NIB behöva en organisatorisk

förstärkning och/eller bör dess chef deltaga i det interdepartementala

samarbete, som f. n. sker genom en särskild arbetsgrupp med representanter

för utrikes-, finans- och handelsdepartementen, liksom i den

s. k. FN-nämnden, vari samtliga svenska kontaktkommittéer för olika FNorgan

ingår.

Överhuvudtaget bör möjligheterna till en närmare samordning av de olika

biståndsformernas centrala administration förutsättningslöst prövas, i syfte

att åstadkomma en rationell förvaltning av u-hjälpsanslagen och effektiva

föibindelselinjer till de svenska biståndsprojekten i u-länder.

Statskontoret har i detta senare avsnitt av utredningen biträtts av två

särskilda sakkunniga, nämligen landshövdingen Valter Åman, ordförande

i NIB:s styrelse, och dåvarande statssekreteraren, nuvarande generalsekreteraren

i NIB Ernst Michanek. För sitt uppdrag har utredarna haft samtal

och diskussioner med representanter för berörda myndigheter och organisationer.

Under hösten 1964 har de vidare besökt ett antal biståndsadministrerande

myndigheter och institutioner i Storbritannien och Frankrike, i Nederländerna

och Västtyskland. I det senare studiebesöket deltog även representanter

för utrikes- och finansdepartementen. Administrativa förhållanden

vid fältprojekt samt kontakten mellan projekt och svenska beskickningar

har även studerats under resor, nämligen i Algeriet, Ceylon, Etiopien,

Indien, Libanon, Pakistan och Tunisien.

Resultatet av utredningen föreligger i en redogörelse (slene.), betitlad

»Det statliga utvecklingsbiståndets administration», dagtecknad den 19 februari

1965.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1965

Samråd i ärendet har ägt rum med NIB, som därvid förklarat sig icke ha

något att erinra mot att biståndsadministrationen organiseras i huvudsaklig

överensstämmelse med de förslag som framläggs i redogörelsen.

Utvecklingsbiståndets nuvarande omfattning och administration

Den svenska u-hjälpen var till omfånget relativt begränsad fram till början

av 1960-talet och företedde i administrativt avseende en splittrad bild.

Splittringen hade uppkommit som en återspegling av biståndsverksamhetens

organisation på det internationella planet. De olika FN-organ, som

handlägger bl. a. biståndsfrågor, hänvände sig vanligen i sådana ärenden

direkt till sina kontaktorgan eller kontaktmän inom förvaltning och näringsliv

i Sverige. Visserligen förekom viss samordning. Inom utrikesdepartementet

bereddes frågor som rörde den politiska bedömningen av biståndsärenden.

Den bilaterala hjälpen administrerades av Centralkommittén för

svenskt tekniskt bistånd, som var ett halvstathgt organ med representanter

för såväl folkrörelserna som statsmakterna och med statsanslag för större

delen av sin verksamhet. Utan att ha formella samordningsuppgifter hade

kommittén kommit att tjänstgöra som en naturlig centralpunkt för dem

som var engagerade i eller intresserade av olika biståndsuppgifter. Samordningen

genom utrikesdepartementet och Centralkommittén var dock otillräcklig.

På våren 1960 tillsattes en utredning, administrationsutredningen för

biståndet till utvecklingsländerna, med uppgift att uppdraga riktlinjer för

hur en effektiv administration av u-hjälpen borde utformas och fungera.

Utredningen avgav två betänkanden, varav det ena behandlade utvecklingshjälpens

administration (SOU 1961:22) och det andra rekryteringen av

svenska fackmän för tjänstgöring i hjälpprojekt utomlands samt mottagning

och placering i Sverige av stipendiater från u-länder m. in. (SOU

1961: 50).

På grundval av utredningens arbete föreslog Kungl. Maj:t i prop. 1961:

174 att ett helstatligt organ för handläggning av biståndsfrågor skulle inrättas.

Sedan riksdagen godkänt förslaget (SU 1961:157, rskr 365) inrättades

det nya organet, som fick namnet nämnden för internationellt bistånd

(NIB) och trädde i funktion den 1 januari 1962. Nämnden är centralorgan

för det statliga tekniska biståndet till u-länder och har till uppgift

att sköta den löpande administrationen av bilateral teknisk biståndsverksamhet.

Omfång, inriktning och avvägningar av det tekniska biståndet —

biståndspolitiken — bestäms av regering och riksdag, men till nämndens

funktioner hör att utarbeta förslag till biståndsinsatser även på längre sikt,

varpå politiska beslut kan grundas, och att bearbeta och verkställa statsmakternas

förslag resp. beslut. Nämnden lyder under utrikesdepartementet, och

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1965

det svenska bistånd, som lämnas genom internationella organ eller direkt

trän Sverige till vissa u-länder, samordnas med den utrikespolitik, som för

övrigt utformas inom departementet.

Sedan NIB:s tillkomst har emellertid omfattningen starkt vuxit även av

andra biståndsformer, som under nämndens uppbyggnadsskede ansetts böra

administreras utanför denna. Här åsyftas närmast det finansiella och i

nagon mån det humanitära biståndet. Även det handelspolitiska och kommersiella

biståndet har genom sin nära anknytning till den allmänna handelspolitiken

ansetts böra ligga utanför biståndsorganets kompetens.

Medan nämnden administrerar viss stipendiatverksamhet och expertrekrytering

med anknytning till det multilaterala tekniska biståndet handläggs

detta i övrigt, huvudsakligen anslag till olika FN-organ, inom utrikesdepartementet.

Avvägningen av dessa anslag bedöms inom ramen för utrikespolitiken.

Ett nordiskt tekniskt bistånd har vidare inletts och administreras

i särskilda former.

Samtidigt som således andra biståndsformer framträtt vid sidan av det

rent bilaterala tekniska biståndet, har gränserna mellan dem och den tekniska

hjälpen blivit mindre skarpa.

Här må erinras om den ganska avsevärda expansion, som den svenska

u-hjälpen undergått på senare år och som skall fortsätta mot det av riksdagen

år 1962 angivna målet: 1 % av nationalinkomsten. Utvecklingen

framgår av följande tabell. Siffrorna (i milj. kr.) avser anslagen för budgetåren

1961/62—1964/65 samt förslagen till anslag i statsverkspropositionen

för budgetåret 1965/66.

61/62

62/63

63/64

64/65

65/66

Bilateralt och nordiskt tekniskt

bistånd (III, V o. VIII ht)

Multilateralt tekniskt bistånd

21,2

22,7

36,0

40,2

61,5

(III ht) ................

19,3

42,2

53,4

71,7

79,4

Humanitärt bistånd (III ht)..

Bilateralt finansiellt bistånd

2,0

5,0

5,0

7,5

7,5

(VII ht) ................

Multilateralt finansiellt bistånd

—

20,0

50,0

70,0

90,0

(VII ht)................

10,0

40,2

32,1

36,1

41,4

52,5

130,1

176,5

225,5

279,8

I det följande lämnas i huvuddrag en redogörelse för den nuvarande

administrationen av den officiella svenska biståndsverksamheten.

Tekniskt bistånd

Det bilaterala tekniska biståndet redovisas i riksstaten

under tredje huvudtiteln. Anslagen utbetalas och disponeras av NIB och i

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1965

viss del av byggnadsstyrelsen. För budgetåret 1964/65 är anslagna till denna

verksamhet 34,3 milj. kr., varav 3,2 milj. kr. för NIB:s administration,

23 milj. kr. för fältprojekt, 2,6 milj. kr. för bilateralt bistånd i anslutning

till FN:s Särskilda fond, 4,5 milj. kr. för stipendiat- och kursverksamhet

samt 1 milj. kr. för rekrytering och utbildning av experter. I årets statsverksproposition

(bil. 5 s. 28) föreslås 55 milj. kr. för det bilaterala tekniska

biståndet. I avvaktan på särskild proposition i ämnet har endast upptagits

ett preliminärt beräknat belopp för NIB:s administration med 3,5

milj. kr. För fältprojekt har begärts 45 milj. kr. (vari ingår 2,6 milj. kr.

för bistånd i anslutning till Särskilda fonden) och för övrig verksamhet 6,5

milj. kr.

Vid sidan av detta bilaterala bistånd bidrar Sverige till utvecklingsbiståndet

även genom nordisk och skandinavisk samverkan. Tredje huvudtiteln

upptar för detta ändamål för budgetåret 1964/65 2,75 milj. kr., vilket i årets

statsverksproposition (bil. 5 s. 48) föreslås höjt till 3,5 milj. kr. Medlen

går till Nordic Tanganyikan Centre. Sverige betalar hälften av utgifterna.

Verksamheten administreras av en internordisk styrelse med sekretariat.

Under femte huvudtiteln är vidare för budgetåret 1964/65 upptaget ett anslag

av 2,8 milj. kr. till det skandinaviska undervisningssjukhuset i Korea.

Anslaget utbetalas och disponeras av statskontoret efter Kungl. Maj :ts föreskrifter.

Insatsen härstammar från ett avtal år 1956 mellan de skandinaviska

regeringarna å ena sidan och koreanska regeringen samt FN:s hjälporgan

(UNKRA) å den andra. Årets statsverksproposition (bil. 7 s. 382)

upptar det svenska bidraget till 2,7 milj. kr. Även denna insats står under

ledning av en interskandinavisk styrelse med exekutivorgan. Till biståndsanslagen

brukar också hänföras ett anslag under åttonde huvudtiteln till

Nordiska Afrikainstitutet i Uppsala. Institutet leds av en styrelse i vilken

även övriga nordiska länder är representerade. Anslagna medel ställs till

Uppsala universitets förfogande. Anslaget för budgetåret 1964/65 uppgår

till 283 000 kr. och föreslås för budgetåret 1965/66 (prop. 1965: 1 bil. 10 s.

491) höjt till 327 000 kr.

Också anslagen för Sveriges bidrag till de multilaterala tekniska

biståndsprogrammen redovisas under tredje huvudtiteln. För

budgetåret 1964/65 anslogs totalt 71,7 milj. kr. härför, varav under följande

anslag: FN:s utvidgade tekniska biståndsprogram (EPTA) 10,4 milj.

kr., FN:s Särskilda fond 42,4 milj. kr., FN:s barnfond (UNICEF) 3,9 milj.

kr., Biträdande experter för multilateral biståndsverksamhet 3 milj. kr. samt

Övrigt multilateralt tekniskt bistånd 12 milj. kr. Årets statsverksproposition

(bil. 5 s. 22) upptar totalt under denna rubrik 79,4 milj. kr., varav till

resp. anslag 13 milj. kr. (EPTA), 46,8 milj. kr. (Särskilda fonden), 5,2 milj.

kr. (UNICEF), 4 milj. kr. (Experter) samt 10,4 milj. kr. (övrigt multilateralt

tekniskt bistånd).

Anslagen till EPTA, Särskilda fonden, UNICEF och övrigt multilateralt

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1965

tekniskt bistånd utbetalas och disponeras av utrikesdepartementet. Under

det sistnämnda anslaget inryms bl. a. samarbetsavtal med UNESCO, FAO

och ILO avseende svenskt bidrag till finansiering av ett antal undervisningsoch

yrkesskoleprojekt för afrikanska kvinnor. Verksamheten administreras

av respektive FN-organ. Anslaget Övrigt multilateralt tekniskt bistånd avses

även täcka utgifter, som uppkommer till följd av politiska rekommendationer

i FN och som inte kunnat förutses i samband med anslagsbehandlingen.

I detta sammanhang bör också nämnas, att vissa internationella organ

alltjämt tar direktkontakt med närmast berörda svenska fackmyndighet för

rekrytering av experter. Sålunda vänder sig ICAO direkt till luftfartsstyrelsen

och ITU till telestyrelsen med hänsyn till att kandidater för expertuppdrag

på dessa områden så gott som uteslutande kan rekryteras inom resp.

verk.

Slutligen bör erinras om att förutom de under tredje huvudtiteln upptagna

direkt anslagen till multilateral teknisk biståndsverksamhet under skilda

huvudtitlar redovisas anslag till FN:s fackorgans reguljära budgetar —

FAO, ILO, UNESCO, m. fl. F. n. torde en inte oväsentlig del av dessa fackorgans

reguljära medel komma u-länderna till godo.

Humanitärt bistånd

Anslaget för humanitärt bistånd upptas under tredje huvudtiteln för

budgetåret 1964/65 till 7,5 milj. kr. I årets statsverksproposition (bil. 5 s.

50) föreslås samma belopp. Anslaget utbetalas och disponeras av utrikesdepartementet.

Medel härur las i anspråk för olika biståndsinsatser av nödhjälpskaraktär,

för stödbidrag till biståndsaktioner av frivilligorganisationer

såsom missionen, Rädda barnen och Röda korset samt för flyktingändamål.

Finansiellt bistånd

Det bilaterala finansiella biståndet redovisas under

sjunde huvudtiteln. För budgetåret 1964/65 uppgår anslaget till 70 milj. kr.,

medan i årets statsverksproposition (bil. 9 s. 77) föreslås 90 milj. kr. Inom

ramen för denna biståndsform förekommer såväl krediter som gåvor. De

förra lämnas för finansiering av utvecklingsprojekt eller utvecklingsprogram,

de senare huvudsakligen i form av varor. För administrationen av

detta bistånd svarar f. n. finansdepartementet, som emellertid delegerar vissa

löpande administrativa uppgifter till särskilda experter och myndigheter.

Den finansiella biståndsgivningen sker i nära samråd med övriga berörda

departement och med NIB.

Det multilaterala finansiella biståndet utgörs av bidrag

till Internationella utvecklingsfonden (IDA). Bidraget redovisas under sjun
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 63 år 1965

de huvudtiteln. För budgetåret 1964/65 uppgår bidraget till 36,1 milj. kr. I

årets statsverksproposition (bil. 9 s. 89) har det upptagits till 41,4 milj. kr.

IDA-bidraget handhas av finansdepartementet i samarbete med riksbanken.

Handelspolitiskt och kommersiellt bistånd

De handelspolitiska och kommersiella biståndsfrågorna handläggs inom

handelsdepartementet i samråd med utrikes- och finansdepartementen samt

i förekommande fall med jordbruksdepartementet. Biståndsåtgärderna inom

det förstnämnda området berör bl. a. tull- och importpolitiken gentemot uländerna

liksom också frågan om stabilisering av dessas råvaruexport. Åtgärderna

är av sådan art, att de inte kan särskiljas från övriga handelspolitiska

åtgärder.

De kommersiella biståndsåtgärderna omfattar f. n. statlig exportkreditgarantigivning.

Garantiärenden handläggs av exportkreditnämnden. Inom

en total garantiram på 3 miljarder kr. har 800 milj. kr. reserverats för s. k.

u-garantier, dvs. garantier som ges på speciellt gynnsamma villkor vid viss

export av betydelse för u-länders ekonomiska och sociala framåtskridande.

Samråd

För samråd i biståndsärenden håller departementen kontakt sinsemellan.

De löpande kontakterna består i delgivning till intresserade parter av inkommande

rapporter från utrikesförvaltningen och av annan skriftväxling samt

i remittering för yttrande om eller kommentarer till framförda förslag.

Dagliga underhandskontakter upprätthålls på tjänstemannaplanet. Tjänstemän

i utrikes- och finansdepartementen är vidare medlemmar av biståndsnämndens

styrelse. Därjämte förekommer regelbundet samråd om biståndsfrågor

av mer principiell natur i den s. k. u-gruppen, som sammanträder ca

en gång i månaden. Detta informella organ är sammansatt av de för biståndsärendena

närmast ansvariga tjänstemännen inom utrikes-, finans- och handelsdepartementen

under ordförandeskap av utrikesdepartementets representant.

Till sammanträdena kallas generalsekreteraren i NIB eller dennes

ställföreträdare. När de behandlade ärendenas art så motiverat, har även

företrädare för jordbruksdepartementet och för det nordiska Tanganyikaprojektet

kallats.

Till denna genomgång av biståndsverksamhetens nuvarande administration

bör tilläggas att utrikesdepartementet och utrikesförvaltningens organ

utomlands tar åtskillig befattning med samtliga statliga biståndsformer.

Sålunda biträder utrikesförvaltningen vid förhandlingar med mottagarländer

såväl i fråga om tekniskt som finansiellt bistånd. Svenska beskickningar

i u-länder ger vidare genom sin rapportering underlag för beslut i olika biståndsfrågor

och tjänstgör som serviceorgan för besökande förhandlare och

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj. ts proposition nr 63 år 1965

experter. De har även många uppgifter i samband med administrationen av

bilaterala svenska biståndsprojekt. Genom kontakten med FN och dess fackorgan

och andra internationella organisationer sköter utrikesförvaltningen

också den fortlöpande bevakningen av frågor inom den multilatera biståndsverksamheten.

Finansdepartementet och riksbanken ombesörjer de svenska

kontakterna, bl. a. i frågor rörande multilateralt finansiellt bistånd, med

Världsbanken, Internationella finansieringsbolaget och Internationella utvecklingsfonden

(IDA).

Statskontorets utredning

Sammanfattning

I sitt förslag »Det statliga utvecklingsbiståndets administration» föreslår

statskontoret att nämnden för internationellt bistånd den 1 juli 1965 ersätts

av ett ämbetsverk, benämnt statens styrelse för internationellt bistånd,

med en generaldirektör som chef. Han skall även vara ordförande i

verkets styrelse, som föreslås bli av lekmannatyp och ha sex ledamöter utöver

ordföranden. NIB :s råd föreslås avskaffat.

Statskontoret föreslår en samordning av biståndsverksamheten, så att

handläggningen av bilaterala tekniska, humanitära och finansiella biståndsärenden

koncentreras till den nya centrala biståndsmyndigheten. Som bilaterala

betraktas härvid även svenska biståndsinsatser i anslutning till den

av internationella organ bedrivna biståndsverksamheten. I ärenden rörande

Sveriges bidrag till dessa organ, dvs. det svenska multilaterala biståndet

i egentlig mening, bör förekommande verksfunktioner anförtros biståndsmyndigheten,

i den mån de inte åligger riksbanken.

Det humanitära bistånd, som överförs till biståndsmyndigheten enligt

förslaget, omfattar katastrofhjälp, i den mån den inte är av rent multilateral

natur (huvudsakligen vissa mer eller mindre stående anslag till flyktingsprogram),

samt bidrag till icke-statliga organisationer, inklusive missionen,

som bedriver teknisk eller humanitär biståndsverksamhet.

Det bilaterala finansiella bistånd, som föreslås överfört, innefattar både

kredit- och gåvohjälp, s. k. parallellfinansieringsoperationer och andra biståndsinsatser

i anslutning till Världsbanksgruppens verksamhet.

Det nordiska biståndet för svenskt vidkommande föreslås dock inte bli

helt inordnat under biståndsmyndigheten förrän vid eventuell tillkomst avytterligare

nordiska projekt.

Vissa fackbetonade delar av biståndsadministralionen föreslås bli »utkontrakterade»

på utomstående myndigheter. Sådan decentralisering förordas

för bl. a. stipendiatverksamheten.

Biståndsmyndigheten föreslås skola framlägga förslag till anslag för bila
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 63 år 1965

teralt tekniskt och humanitärt bistånd och därmed integrerat finansiellt bistånd

i sina årliga petita. Beträffande anslag till övrigt bilateralt finansiellt

bistånd och multilateralt bistånd bör biståndsmyndighetens medverkan ske

inom ramen för ett interdepartementalt samrådsarrangemang.

Ett samrådsbehov föreligger i sådana frågor av principiell innebörd, där

flera departements arbetsområden är berörda. För att tillgodose detta föreslås

ett formaliserat arrangemang med regelbundna sammanträden på statssekreterarnivå

och under ordförandeskap av ett statsråd.

Den nya statens styrelse för internationellt bistånd föreslås bli organiserad

på sju byråer, fördelade på tre avdelningar för tekniskt bistånd, för finansiellt

bistånd samt för administrativa ärenden m. m.

Bedömning av nuvarande ordning

Statskontoret beskriver i sin utredning de olika biståndsformerna och

konstaterar, att skiljelinjerna mellan u-hjälpens humanitära och utvecklingsfrämjande

syften i regel är oklara och att detta även gäller dess medel

— kapital, expertkunskaper, handelslättnader eller kommersiellt stöd. Renodlade

former är sällsynta och avsiktliga kombinationer av olika biståndsslag,

s. k. integrerat bistånd, ofta fördelaktiga. En viktig uppgift för planeringen

av svenskt bistånd måste vara att arbeta fram lämpliga kombinationer

av biståndsslag.

Olika slag av bistånd hänger alltså nära samman. De påverkar varandra

i hög grad och biståndsverksamheten måste betraktas som en enhet. Administrationen

av verksamheten bör därför också ske enhetligt i huvudsaklig

överensstämmelse med i statsförvaltningen vedertagna former. Statskontoret

anser emellertid att handläggningen f. n. icke tillgår på detta sätt. Verksamheten

är splittrad på flera organ och verkställande uppgifter för ett par biståndsslag

ankommer på departement. Särskilda men ändå otillräckliga

former för samråd förekommer. En enhetlig långtidsplanering saknas.

I utredningen anförs att administrationen av statligt bistånd f. n. är uppdelad

i stort sett med avseende på biståndets medel. Tekniskt bistånd administreras

sålunda av utrikesdepartementet med därtill anknutet verk, NIB,

finansiellt bistånd ankommer på finansdepartementet och handelspolitiskt

samt kommersiellt bistånd på handelsdepartementet i samarbete med utrikes-

och finansdepartementen och — på verksplanet —- kommerskollegium

och exportkreditnämnden. Några specialformer av tekniskt bistånd — det

skandinaviska sjukhuset i Korea, teleteknik etc. — handläggs av andra

fackmyndigheter än de nu uppräknade. Utrikesdepartementet skall i princip

medverka i nu uppräknade organs officiella förbindelser med utlandet, oavsett

biståndsslaget.

Handläggningen av tekniskt bistånd är som nämnts uppdelad så, att utrikesdepartementet

självt är verkställande organ för multilateralt bistånd

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 63 år 1965

och NIB ansvarar för bilateralt bistånd,. Härjämte är en del multilaterala

projekt av teknisk karaktär med starka svenska bilaterala inslag uppdelade

mellan dessa båda organ, alltefter den grad av svensk insyn och delaktighet

i administrationen, som väntats bli erforderlig. Utrikesdepartementet svarar

sålunda för några dylika kombinerade projekt avseende kvinnoutbildning i

Atrika, nämnden för kombinerat projekt avseende utbildning av flyktingar

från Palestina och för användningen av ett anslag benämnt Bilateralt bistånd

i anslutning till FN:s Särskilda fond. Ett projekt, Tanganyika-projeklet,

för vilket de fyra nordiska länderna gemensamt står såsom givare, administreras

av en särskild nordisk styrelse med, i vad på Sverige ankommer,

visst biträde av nämnden. Nämnden svarar därutöver för rekrytering av

svensk personal och i stort sett för tillhandahållande av utrustning till alla

projekt av tekniskt bistånd, som i övrigt handläggs av utrikesdepartementet

eller nämnden.

Den statliga biståndsadministrationen är emellertid i viss män uppdelad

även med avseende på syftet. Medan utvecklingsbistånd sålunda handläggs

på sätt, som nu i korthet beskrivits, sköts bistånd med humanitärt huvudsyfte,

oavsett dess medel eller överföringssätt, av utrikesdepartementet.

NIB eller andra myndigheter eller organisationer kan dock givetvis av Kungl.

Maj:t anmodas att rekrytera personal eller tillhandahålla utrustning för ett

humanitärt projekt. Det har enligt statskontorets uppfattning ofta kommit

att bero närmast på tillfälligheter, huruvida en företagen insats betraktats

såsom tekniskt bistånd och i denna egenskap beretts av nämnden före Kungl.

Maj :ts beslut eller den ansetts utgöra humanitärt bistånd och därför beslutats

av Kungl. Maj :t utan beredning av nämnden.

Det samråd beträffande verksamheten som äger rum mellan de biståndsadministrerande

instanserna har enligt redogörelsen icke varit till fyllest för

en effektiv samordning. Statskontoret diskuterar utförligt dessa frågor i sin

utredning med anförande av exempel för att belysa vad man kallar det artificiella

och administrativt föga ändamålsenliga i nuvarande uppdelning på

flera organ av det statliga utvecklingsbiståndets och humanitära biståndets

planering och verkställighet. Den knappa personalen utnyttjas inte optimalt,

gjorda erfarenheter ackumuleras inte tillfredsställande, uppgörande av samlade

biståndsplaner, såväl för ämnesområden som mottagarländer, försvåras

och administrationen erbjuder — allt enligt utredningens åsikt — ur

mottagarländernas och icke-statliga svenska intressenters synvinkel en bild

av stark splittring.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 63 år 1965

Förslag till ny organisation

Biståndsorganets kompetens i fråga om de olika biståndsformerna

Sedan utredningen redovisat sina synpunkter på biståndsslagens inbördes

sammanhang och på behovet av en samlad beredning och planering inom

biståndsverksamheten, övergår den till att diskutera de fördelar som kan

uppnås genom en koncentration av arbetsuppgifterna till en instans.

Sammanfattningsvis är enligt utredningen dessa fördelar följande. Det

för en maximering av biståndets utvecklingseffekt erforderliga nära samspelet

mellan olika slags biståndsåtgärder underlättas. Förbättrat underlag

kan åstadkommas för statsmakternas ställningstagande till avvägningen

mellan multilateralt och bilateralt bistånd samt mellan omfattningen av

olika biståndsslag inom vartdera området. Förutsättningarna för långtidsplanering

blir gynnsammare. De knappa personella resurserna i Sverige —

både i fråga om på biståndsområdet heltidsarbetande personal och mer eller

mindre tillfälligt anlitad expertis av olika slag — kan bättre tillvaratagas.

Erfarenheter från biståndsverksamhet av ett slag kan lättare tillgodogöras

inom andra former av sådan verksamhet. Mottagarländers samt på biståndsområdet

verkande internationella organs och svenska frivilligorganisationers

kontakter med svensk statlig biståndsverksamhet underlättas.

Svårigheten, slutligen, att draga klara gränser mellan olika biståndsformer

mister till stor del sin betydelse.

Även om således en stark samordning av biståndsformerna av flera skäl

är önskvärd, måste emellertid, säger utredningen, övervägas om det för någon

eller några biståndsformers del föreligger starkare skäl för separat

handläggning.

Utredningen finner att så är fallet beträffande kommersiellt och handelspolitiskt

bistånd.

Med sådant bistånd avses statliga åtgärder med syfte att underlätta uländernas

export och stabilisera deras exportintäkter, resp. att främja svensk

export av för u-länderna angelägna varor och investeringar i sådana länder.

Utmärkande för dessa båda biståndsformer — i motsats till det bilaterala

tekniska och finansiella biståndet — är att det på förevarande områden

funnits en normal verksamhet långt innan frågan om utvecklingsbiståndet

och dess administration blev aktuell. Det har därför varit naturligt

att se det kommersiella och handelspolitiska biståndet som en

utvidgning av den normala handelspolitiska aktiviteten. Det har varit

lika naturligt, att de administrativa organ, som sysslar med denna verksamhet,

också fått täcka den nytillkomna biståndsaspekten. Det är svårt

eller opraktiskt att skilja ut denna aspekt ur den allmänna handelspolitiken

liksom ur den normala exportstödjande verksamheten. En överföring

av det handelspolitiska och kommersiella biståndets handläggning till en

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 63 år 1965

central instans för biståndsärenden synes därför icke lämplig. Utredningen

föreslår ingen ändring i nuvarande ordning, enligt vilken dessa biståndsärenden

handläggs inom handelsdepartementet, som därvid förutsätts upprätthålla

nödvändiga kontakter med andra departement och berörda verk.

Bärande skäl för att organisatoriskt hålla isär handläggningen av bilaterala

tekniska, finansiella och humanitära biståndsärenden anser däremot

utredningen icke föreligga. På vart och ett av de tre områdena förekommer

visserligen insatser, som är helt isolerade från andra, men detta torde enligt

utredningens förmenande mer och mer få karaktär av undantagsfall

och motiverar icke särskilda organisatoriska arrangemang. En biståndsinsats

kan vara isolerad även i den meningen, att förfaringssättet vid dess

planering och genomförande saknar eller har föga gemensamt med metoder,

som begagnas vid andra former av bistånd. Även detta, tror utredningen,

kan förväntas bli mindre vanligt.

Utredningen medger att det humanitära biståndet intar en särställning

därigenom att det innefattar dels insatser av sådan art, att de inte alls

eller obetydligt skiljer sig från tekniskt bistånd, dels omedelbar katastrofhjälp,

som på grund av sin natur givetvis inte medger mera ingående planering

i samband med varje separat insats. Man skulle därför kunna tänka

sig, att ansvaret förlädes till annan instans än den som har att svara för

utvecklingsbistånd. Utredningen avvisar dock en sådan ordning som orationell,

då den anser att ett organ som ges det omedelbara ansvaret för ett

integrerat utvecklingsbistånd genom sin verksamhet och sina kontakter bör

vara väl ägnat att även planlägga en katastrofberedskap, som gör att förslag

till lämpligt utformad hjälp snabbt kan effektueras vid akuta katastrofsituationer.

Utredningen anser att det bör övervägas, om inte biståndsmyndigheten

i snabbhetens intresse kan bemyndigas att själv fatta beslut

om katastrof hjälpsinsatser intill ett maximerat belopp inom ramen för tillgängliga

anslag.

Den multilaterala biståndsverksamheten är, hävdar utredningen, i princip

av samma slag som den bilaterala, nämligen kapitalinvesteringar av

olika slag, gåvobistånd samt kunskapsöverföring genom experter, konsulttjänster

och utbildning. Utredningen erinrar om de arbetsuppgifter på det

multilaterala området, som redan åvilar NIB, såsom viss expertrekrytering

och stipendiatverksamhet, samt om den kombination av multilaterala och

bilaterala insatser som sker i växande utsträckning. Redan för att kunna

bedriva den bilaterala verksamheten behöver biståndsorganet noga följa de

multilaterala biståndsprogrammen och hålla sig underrättat om riktlinjerna

för de multilaterala organens verksamhet.

Utredningen föreslår en koordination av biståndsverksamheten med innebörd,

att handläggningen av bilaterala tekniska, humanitära och finansiella

biståndsärenden koncentreras till den föreslagna nya biståndsmyn
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1965

digheten. Som bilaterala betraktas härvid även svenska biståndsinsatser i

anslutning till den av internationella organ bedrivna biståndsverksamheten.

I ärenden som rör Sveriges bidrag till dessa organ — dvs. det svenska

multilaterala biståndet i egentlig mening — bör förekommande verksfunktioner

anförtros biståndsmyndigheten, i den mån de inte åligger riksbanken.

I konsekvens härmed skulle på den centrala biståndsmyndigheten ankomma

att — förutom att handha de arbetsuppgifter som redan nu åvilar

NIB — handlägga följande ärenden.

1. Sådant bilateralt tekniskt bistånd som f. n. redovisas under anslagsrubrikerna:

Övrigt multilateralt tekniskt bistånd, Nordiskt bistånd och

Skandinaviska undervisningssjukhuset i Korea. Den insats som f. n. görs

från svensk sida i administrationen av pågående nordiska och skandinaviska

projekt förutsätts tills vidare ske utan ändring av nuvarande anordning.

Man bör söka inordna de särskilda nordiska eller skandinaviska

sekretariaten i resp. lands biståndsmyndighet. Vid eventuell tillkomst

av ytterligare sådana projekt bör det direkta ansvaret för svenska administrativa

uppgifter i samband med dem förläggas helt till den centrala bistånd

smyndigheten.

2. Humanitärt bistånd (huvudsakligen katastrofhjälp), utom i den mån

det är av rent multilateral natur (huvudsakligen bidrag till internationella

organisationer för flyktingfrågor). Härtill kommer under denna anslagsrubrik

f. n. redovisade bidrag till icke-statliga organisationer, inklusive

missionen, som bedriver teknisk eller humanitär biståndsverksamhet.

3. Bilateralt finansiellt bistånd (av såväl kredit- som gåvokaraktär), vari

även innefattas s. k. parallellfinansieringsoperationer och andra biståndsinsatser

i anslutning till internationella organisationers biståndsverksamhet.

Den centrala biståndsmyndigheten bör å andra sidan i stor utsträckning

genom »utkontraktering» anförtro fackbetonade delar av biståndsplanering

och biståndsadministration åt utomstående, dvs. åt statliga fackmyndigheter

och institutioner samt åt andra organ, som besitter särskilda förutsättningar

härför.

Utredningen konstaterar att den föreslagna ordningen inte eliminerar behovet

av samråd med andra myndigheter och institutioner. Formerna för

samrådsförfarandet blir beroende på myndighetens ställning i statsförvaltningen

och dess befattning med anslagsfrågor på biståndsområdet, vilka

båda frågor utredningen berör särskilt.

Utrikesdepartementet och biståndsadministrationen

Utredningen konstaterar, att biståndsverksamheten betraktas som en del

av Sveriges utrikespolitik. Det synes naturligt att svensk statlig eller med

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 63 år 1965

svenska statliga medel finansierad verksamhet, som äger rum i främmande

länder, är anknuten till utrikesdepartementet. NIB anknöts vid upprättandet

år 1962 till detta departement, varvid liksom tidigare biståndsfrågorna

inom regeringen handläggs av ett konsultativt statsråd och bereds inom

utrikesdepartementets sektion för internationella biståndsärenden. Endast

två alternativ föreligger i fråga om huvudprincipen för en samlad biståndsverksamhets

organisation, anser utredningen. Antingen inbyggs verksamheten

helt i utrikesdepartementet eller förläggs den till ett ämbetsverk, som

sorterar under detta departement. Vid det senare alternativet skulle fördelningen

av arbetsuppgifter mellan verk och departement komma att följa de

principer som tillämpas inom statsförvaltningen i övrigt.

Utredningen redogör som bakgrund till sina överväganden för hur biståndsadministrationen

är ordnad i några andra europeiska länder, ehuru

den anser att någon vägledning av ordningen utomlands knappast står

att få, dels på grund av olikheten mellan statsförvaltningens principiella

uppbyggnad i Sverige och i dessa andra länder, dels därför att biståndet

även i länder, vilkas biståndsverksamhet är mest jämförbar med den svenska,

har annan omfattning eller inriktning än Sveriges. Tyngdpunkten ligger

i allmänhet på den bilaterala biståndsgivningen och i all synnerhet

på tidigare kolonier. Handläggningen av biståndsfrågor i de länder, som

utredningen studerat, nämligen Frankrike, Nederländerna, Storbritannien

och Västtyskland, sker vanligen på departementsnivå.

Utredningen framför därefter argument för och emot ett inlemmande av

biståndsadministrationen i utrikesdepartementet. Inbyggnad i utrikesdepartementet

skulle ge biståndsverksamhetens administration fortlöpande direktkontakt

med övrig svensk utrikespolitik. Detta anser dock utredningen

sakna större betydelse för administrationens effektivitet, eftersom biståndspolitikens

samordnande med annan utrikespolitik i första hand är en policyfråga

och sålunda väsentligen styrs av fastställda allmänna riktlinjer,

vilkas modifikation inte tillhör löpande verksamhet utan ligger på de intermittenta

kontakternas plan.

För en fristående central biståndsmyndighet talar enligt utredningen

främst tre skäl. Biståndsverksamhetens volym är så stor, att det framstår

som orimligt att det omedelbara ansvaret för dess administration förläggs

till statsrådsplanet. Biståndsverksamheten består till stor del av sådana

exekutiva och utredande funktioner, som enligt praxis i svensk statsförvaltning

inte brukar ankomma på departement utan på centrala ämbetsverk

eller andra myndigheter. Biståndsverksamhetens natur gör det vidare angeläget

att den ställs under en styrelse som inrymmer lekmannainslag.

Dessa skäl finner utredningen avgörande. Den centrala biståndsadministrationen

bör följaktligen enligt utredningens mening omhändertas av ett

fristående ämbetsverk, sorterande under utrikesdepartementet.

Till de relaterade tre skälen för denna lösning lägger utredningen ytterli
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 63 år 1965

gare två, som den betecknar som mindre vägande men inte helt betydelselösa.

Från rättssäkerhetssynpunkt kan det anses befogat, att det finns överklagningsmöjlighet

till högre administrativ instans i fråga om åtgärder som företas

inom biståndsverksamheten. Preliminära sonderingar av fackbetonad

karaktär rörande ett eventuellt biståndsprojekt kan dessutom av ett presumtivt

mottagarland, förmodar utredningen, uppfattas som mera bindande,

om de utförs eller initieras av utrikesdepartementets företrädare än om en

från departementet fristående myndighet svarar för dem.

Samrådsbehov och samrådsformer inom biståndsverksamheten

Utredningen tror att en koncentration av biståndsverksamhetens administration

medför att anledningarna till samråd minskar. Ett betydande behov

av samråd väntas dock kvarstå, särskilt i frågor av principiell innebörd.

Den centrala biståndsmyndighetens framställningar till Kungl. Maj :t kan

förutses icke sällan komma att behandla frågor som berör icke blott utrikesdepartementet

utan även ett annat eller flera andra departements arbetsområden.

Erforderligt samråd vid handläggning av sådana ärenden förutsätts

ske i de inom Kungl. Maj :ts kansli gängse formerna, dvs. genom gemensam

beredning eller, i förekommande fall, allmän beredning.

Därutöver påpekar utredningen, att u-landsbiståndets synnerligen vidsträckta

verksamhetsfält, både geografiskt och i fråga om sakligt innehåll,

samt dess samhällsekonomiska och mera renodlat utrikespolitiska aspekter

gör, att ett samrådsbehov föreligger i sådana frågor av principiell innebörd,

där flera departements arbetsområden är berörda. Det är också av betydelse

att av biståndsverksamheten närmast berörda departement tid efter annan

erhåller muntlig information om nyvunna erfarenheter från denna verksamhet.

Utredningen föreslår därför ett formaliserat arrangemang för att täcka

detta samråds- och informationsbehov. Under ordförandeskap av ett statsråd

sammanträder på regelbundna mellantider kabinettssekreteraren i utrikesdepartementet,

statssekreterarna i finans- och handelsdepartementen

samt chefen för den centrala biståndsmyndigheten .Då så befinns önskvärt

på grund av arten av de frågor, som skall diskuteras, deltar i sådant sammanträde

statssekreterarna i social-, ecklesiastik- och jordbruksdepartementen.

Vid förfall för någon av de nämnda personerna bör för ändamålet utsedd

ställföreträdare deltaga. Detta forum skall inte vara en beslutande

instans utan begagnas uteslutande för information och diskussion rörande

principiella frågor av större betydelse. Hit kan räknas biståndets totala

volym under kommande år, avvägning mellan multilateralt och bilateralt

bistånd, villkor för det bilaterala finansiella kreditbiståndet, kriterier för

länderprioritering, former för samarbete mellan staten och näringslivet på

biståndsområdet samt enhetliga riktlinjer för instruktioner till svenska de
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj. ts proposition nr 63 år 1965

legationer och delegater som i internationella sammanhang skall företräda

svensk biståndspolitik.

Ytterligare samrådsbeliov föreligger. Utredningen föreslår att de skall tillgodoses

på följande sätt. Den centrala biståndsmyndigheten behöver samråda

med de svenska kontaktorganen för olika internationella organisationer

som verkar på biståndsområdet, t. ex. FAO, UNESCO och ILO. Formen

för samrådet bör avgöras från fall till fall. Biståndsmyndigheten bör därvid

verka för den enhetliga syn på biståndsverksamheten, som det ankommer

på statsmakterna att utforma. Enligt utredningens mening är det av värde

om biståndsmyndigheten är representerad i kontaktorganen för att följa och

deltaga i deras löpande verksamhet vad gäller biståndsfrågor.

Utredningen föreslår också, att biståndsmyndigheten skall vara representerad

i exportkreditnämnden vid handläggning av ärenden, som rör u-länderna,

dels för att exportkreditnämnden skall tillgodogöras dess erfarenheter

beträffande sådana länder, dels för att biståndsorganet behöver följa

denna del av kreditgarantiverksamheten.

Slutligen erinrar utredningen om biståndsmyndighetens behov av samråd

med näringslivet och de frivilligorganisationer som verkar på biståndsområdet.

Biståndsmyndigheten måste ha god överblick över det svenska näringslivets

möjligheter för expertrekrytering, varubistånd o. d. Den behöver

också kunna tillgodogöra sig de svenska företagens internationella erfarenheter.

Samråd mellan biståndsmyndigheten och främst näringslivets topporganisationer

bör alltså äga rum. Formalisering härav synes icke erforderlig

och initiativ förutsätts komma att tagas å ömse håll. Med frivilligorganisationer,

som verkar på biståndsområdet, bör biståndsmyndigheten ha kontakt

icke endast vid behandling av bidragsframställningar från sådana organisationer.

Det ömsesidiga erfarenhetsutbytet kan förutses bli livligt och mångskiftande

i bl. a. projekteringsfrågor samt äga rum på flera nivåer, såsom

styrelse-, verkslednings- och tjänstemannaplanet. Det bör inte begränsas genom

låsning till fasta former.

Biståndsmyndigheten och biståndsanslagen

Beträffande det bilaterala tekniska biståndet finner utredningen ingen

anledning att ifrågasätta lämpligheten av nuvarande ordning, enligt vilken

biståndsmyndigheten avger förslag till anslagsäskanden. Den finner detta

förfarande lämpligt också för det bilaterala humanitära biståndet.

Var beredningen av anslagsförslagen för det bilaterala finansiella och det

multilaterala biståndet skall förläggas diskuteras utförligt.

För lämpligheten av att detta äger rum inom Kungl. Maj:ts kansli

talar bl. a. följande. U-ländernas behov av dessa former av bistånd är praktiskt

taget obegränsade samtidigt som den svenska biståndsmyndighetens

och de multilaterala biståndsorganens möjligheter alt förmedla sådant bi
2

Iiihang till riksdagens protokoll 1U65. i samt. Nr 63

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 63 år 1965

stånd är mycket stora, åtminstone i relation till den svenska biståndskapaciteten

— hur man än mäter denna. Det sagda sammanhänger i fråga om

det bilaterala finansiella biståndet med att detta i växande utsträckning

lämnas till vissa mer eller mindre schablonmässigt avgränsade importprogram

inom ramen för mottagarländernas utvecklingsplaner. Sådant programbistånd

kräver mycket små administrativa insatser och därmed mycket

små personella resurser. Liknande synpunkter kan anföras i fråga om

de multilaterala bidragen.

Storleken av de belopp som föreslås anslagna till bilateralt finansiellt

bistånd och multilateralt bistånd maximeras alltså inte av biståndsmyndighetens

planerings- och administrationskapacitet och påverkas inte heller

i avgörande mån av överväganden och bedömningar som denna myndighet

är särskilt skickad att göra. Den sakkunskap som biståndsmyndigheten får

förutsättas äga i frågor av betydelse när det gäller att fastställa fördelningen

av de svenska insatserna mellan ifrågavarande biståndsformer och olika

internationella biståndsorgan kan tillgodogöras inom ramen för det föreslagna

interdepartementala samrådsarrangemanget.

Förslag om anslag till det bilaterala finansiella och det multilaterala biståndet

framkommer väsentligen som ett resultat av ekonomisk-politiska

överväganden, där inte bara det statsfinansiella läget utan också betalningsbalanssituationen

och sysselsättnings- och kapacitelsförhållanden spelar in.

Härtill kommer överväganden av utrikespolitisk natur. Dessa är särskilt

betydelsefulla i fråga om de relativt stora bilaterala insatserna av finansiell

natur — ofta utan projektanknytning -— och de multilaterala bidrag till

olika internationella organ, som ofta utgör ett led i vår FN-politik. Dessa

ekonomisk-politiska och utrikespolitiska överväganden baseras på material,

som tillhandahålls av olika myndigheter och sammanställs inom vederbörande

departement — främst finans- resp. utrikesdepartementen — som ett

led i deras ordinarie verksamhet. Därvid beaktas också olika aspekter på biståndsformer

— främst det under handelsdepartementet sorterande handelspolitiska

och kommersiella biståndet —- som avses falla utanför biståndsmyndighetens

kompetensområde. Dessa biståndsformer utgör sålunda en integrerad

del av i första hand de tre nämnda departementens handläggning

av handelspolitiska ärenden.

Av skäl, som talar för att biståndsmyndigheten avger förslag till anslag

även för bilateralt finansiellt och multilateralt bistånd, framhävs särskilt

följande. Direkta erfarenheter från biståndsverksamhetens organisation och

praktiska genomförande ger god grund för förkalkyler, gällande framtida

kostnader för pågående projekt och projekt under planering. Det är rimligt

att myndigheten genom förslag till anslag ger uttryck för sin syn på lämplig

omfattning av och lämplig tidpunkt för stöd- och följdinsatser. Myndigheten

kan väl bedöma, vilka nya svenska insatser utan samband med pågående

projekt som bör sättas in, och bör lämpligen framlägga förslag därom.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1965

När vid utarbetandet inom Kungl. Maj :ts kansli av underlag för statsverkspropositionen

klarhet vunnits om vilken totalvolym för det svenska u-landsbiståndet,

som kan komma i fråga i propositionen, torde det vara av stort

värde att ha tillgång till ett av fackmyndigheten framlagt förslag till rationell

fördelning på olika biståndsslag inom en totalvolym någorlunda överensstämmande

med den som skall föreslås riksdagen. Genom den föreslagna

interdepartementela samrådet blir det möjligt för biståndsmyndigheten att

prestera förslag till anslag, svarande mot några olika realistiska alternativ

för totalvolymen. Men om anslagsplaneringen på väsentliga områden skulle

undandragas biståndsmyndighetens medverkan och inflytande, bortfaller en

väsentlig del av underlaget för planering av biståndsverksamheten som sådan.

Enligt statskontorets mening talar övervägande skäl för att biståndsmyndigheten

skall medverka vid utarbetandet av statsverkspropositionen anslagsförslag

avseende samtliga biståndsformer. De skäl som anförts för att

denna medverkan skall ske på så sätt att biståndsmyndigheten själv avger

förslag till anslag har sin största tyngd när det gäller det bilaterala tekniska

och humanitära biståndet. Det är alltså rimligt att biståndsmyndigheten i

vanlig ordning framlägger förslag rörande bilateralt tekniskt och humanitärt

bistånd i sin årliga petitaskrivelse. Detta förfarande bör tillämpas också

i fråga om sådant bilateralt finansiellt bistånd som utgör en integrerad del

av ett i övrigt tekniskt biståndsprojekt. Beträffande det övriga bilaterala finansiella

och det multilaterala biståndet, där de ekonomisk-politiska och

utrikespolitiska övervägandena är särskilt betydelsefulla, torde biståndsmyndighetens

medverkan vid utarbetandet av anslagsförslagen lämpligen

kunna ske inom ramen för det interdepartementala samrådsarrangemanget,

vilket föreslagits skola innefatta även biståndsmyndigheten. Utredningen

anser det naturligt att man härvid replierar på material sammanställt inom

biståndsmyndigheten.

Utredningen erinrar om att i årets statsverksproposition begärts 20 milj.

kr. för bilaterala finansiella projekt, som ej kunnat närmare preciseras vid

propositionens utarbetande. Utredningen anser det lämpligt att förfara på

analogt sätt i fråga om bilateralt tekniskt bistånd.

Relationer mellan biståndsmyndigheten och dess fältverksamhet

Utredningen redogör för normaltypen av avtal mellan Sverige och ett mottagarland.

Ett sådant s. k. länderavtal brukar innehålla beskrivning av projektets

syfte och omfattning (»projekt» används här i betydelse som är

gängse i biståndsterminologien, nämligen som beteckning för en biståndsinsats

såväl då den förberedande utreds och planeras som då den exekveras),

bestämmelse att projektet skall stå under ledning av en styrelse på två personer,

en från vartdera landet, varvid normalt den svenske beskickningsche
2]

Iiihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 63

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1965

fen representerar Sverige, bestämmelser om koordinering av projektets verksamhet

med mottagarlandets övriga verksamhet på samma eller näraliggande

områden, om vartdera landets åtaganden och om äganderätt, om vissa förmåner

samt om tidpunkt för ikraftträdande och om uppsägning.

Den redogör vidare för kostnadsplanering av ett projekt, bokföring, anställning

av experter och inköpsverksamhet och konstaterar att den mer eller

mindre planenliga utvecklingen i stort av ett projekt följs och stvrs av

NIB — förutom via löpande korrespondens — genom projektets kvartalsoch

årsrapporter, NIB-tjänstemäns besök vid projektet samt på grundval av

muntliga rapporter vid projektchefens och annan fältpersonals besök i

Stockholm.

Utredningen finner det vara riktigt, att så mycket som möjligt av projektadministrationen

decentraliseras till fältet.

De argument som anförs härför är bl. a. följande. Ett projekt är i allmänhet

avsett att leva vidare, även sedan det svenska biståndet planenligt upphört.

Det bör därför vara ett av administrationens huvudsyften att under det

skede då Sverige medverkar alltmera inpassa projektet på ett organiskt sätt

i mottagarlandets förvaltningsapparat, där det i regel av naturliga skäl —- det rör sig ju inte sällan om något för detta land helt nytt eller väsentligen

nytt — från början ter sig främmande. En sådan inpassning, som också om

möjligt bör innebära en påverkan på mottagarlandets förvaltning i rationaliserande

riktning, kan icke ske med ett slag utan blir en följd av ett stort antal

åtgärder, av vilka var och en för sig kanske är tämligen obetydlig. Det är

icke lätt att från biståndsmyndighetens horisont bedöma såväl riktigheten

av sådana åtgärder som den rätta tidpunkten för dem. Det är också mycket

svårt för projektets personal att skriftligen ge biståndsmyndigheten tillräckligt

fylligt underlag för beslut av ifrågavarande art, eftersom underlaget

mången gång, även i ett ärende som kan te sig bagatellartat, skulle behöva

utgöras av en vidlyftig exposé över stora delar av mottagarlandets förvaltningsuppbyggnad

och förvaltningspraxis, inklusive historisk bakgrund samt

de politiska och personliga faktorer som spelar in.

Förutsättningar för en stark decentralisering av administrationen från biståndsmyndigheten

till fältet är emellertid, att projekt före igångsättandet

är väl planerade, att planeringen drivits tämligen långt i detalj, att personal

med administrativ skolning finns på fältet samt att biståndsmyndigheten

har resurser för kontroll och erforderliga ingripanden.

Utredningen diskuterar den lämpliga ställningen för en svensk chefsadministratör

på fältet. En sådan bör kunna vara chef för ett projekt eller flera

närgränsande projekt. I förhållande till mottagarlandet bör han fungera som

»chief adviser». En lämplig förebild i åtskilliga avseenden när det gäller att

närmare precisera arbetsuppgifter och befogenheter är FN:s »resident representatives»,

vilka har ställning som diplomater. Utredningen tänker sig

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 03 är li)65

att också en svensk chefsadministratör skall kunna ges diplomatisk ställning

genom att anknytas till svensk beskickning som biståndsattaché.

Konsekvenserna i fråga om organisation och arbetsfördelning av långt driven

decentralisering anger utredningen främst bli följande. Arbetsuppgifterna

vid biståndsmyndighetens projektadministrativa enhet förändras från

handläggning och beslut i detalj ärenden i riktning mot rådgivning och kontroll.

Projektets bokföring flyttas från biståndsmyndigheten till fältet. Projektets

befattning med sin budget förändras såtillvida att relationerna till

biståndsmyndigheten i viss mån förenklas under det att det interna ansvaret

ökar.

Genom detaljerad planläggning innan ett projekt sätts igång kan en flerårsbudget

skapas, helst avseende hela den tid under vilken svenskt bidrag är

avsett att utgå. Projektet tillställs sina årsanslag (utbetalade exempelvis

kvartalsvis i fyra poster) och ges rätt att i obegränsad omfattning reservera

icke ianspråktagna medel för framtida bruk. Biståndsmyndigheten skall icke

ge detaljföreskrifter om fördelningen av årsanslaget på olika ändamål.

Projektet ges således rätt att, om så befinns ändamålsenligt för att uppnå

verksamhetens syfte, omfördela medel inom ramen för tillgängligt totalbelopp

i förhållande till de beräkningar som uppgjorts vid projektets planering.

Sådan omfördelning måste självfallet ske under beaktande av att framtida

förutsebara kostnadsökningar icke uppstår därigenom. Projektets framställningar

i budgetfrågor till biståndsmyndigheten skall avse endast anslagsförändringar,

påkallade av ändringar i kostnadsläge. Av projektet initierade

frågor om förändring av dess omfattning, materiellt eller i tiden, bör

behandlas som ett gemensamt planerings- och projektadministrativt ärende

och icke primärt såsom ett budgetärende.

I fråga om inköp torde i praktiken endast mindre förändringar komma att

inträffa. Det händer i mottagarländer att för projekt behövliga varor endast

sporadiskt kommer i marknaden, ökad handlingsfrihet för projekten underlättar

för dem att under sådana omständigheter göra snabba inköp i större

kvantiteter. Biståndsmyndighetens inköpssektion kan emellertid antas bli

anlitad för service i ungefär samma omfattning som nu. Det bör alltjämt

åligga sektionen att hålla projekten underrättade om vilka priser, kvalitéer,

fraktkostnader och leveranstider samt vilken reservdelshållning och underliållstjänst

i mottagarlandet som kan påräknas vid inköp genom sektionens

försorg. Det får ankomma på projekten att bedöma om inköp skall ske lokalt,

i Sverige eller i tredje land.

Utredningen anser att det bör närmare övervägas, om inte övergång till

starkt decentraliserad projektadministration bör återverka på utformningen

av länderavtal i vissa avseenden, ökad handlingsfrihet för projekt i fråga

om disposition av anslag borde helst i reglerande syfte åtföljas av att den

ekonomiska innebörden av parternas i avtalet angivna åtaganden specifice
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 63 år 1965

ras i största möjliga utsträckning. Detta skulle emellertid kunna komma att

föranleda relativt ofta återkommande avtalsrevision på grund av ändrade

kostnadslägen. Det torde därför vara bättre att i annan skriftlig form gentemot

såväl mottagarland som svensk lokal projektledning fastlägga den ekonomiska

flerårsplan, som icke är avsedd att rubbas utan mycket starka skäl.

Däremot torde det vara möjligt att i själva länderavtalet införa bestämmelse

om rätt att från svensk sida genom biståndsmyndigheten — även när fråga

är om projekt som formellt helt är mottagarlandets -— utöva såväl sakrevision

som kameral revision vid projekt, varvid den förstnämnda arten av revision

bör gälla projektet i dess helhet och den sistnämnda de svenska medlens

användning.

Utredningens behandling av detta avsnitt utmynnar i följande förslag.

Projektadministrationen decentraliseras i möjligaste mån från biståndsmyndigheten

till fältet.

Decentraliseringsgraden i varje enskilt fall bestäms främst med hänsyn

till tillgången på administrativ expertis vid projekt.

Projekt eller grupp av projekt, som — eventuellt efter avlastning av administrativa

göromål från fackexperter — kan bereda heltidsarbete för administrativ

expert, tillförs sådan expert i ledande ställning.

Fackexpert, som skall fungera såsom projektchef, ges före utsändandet

viss systematiserad administrativ utbildning.

Biståndsmyndighetens projektadministrativa enhet inriktar allteftersom

decentraliseringen fortskrider sin verksamhet enbart på rådgivning samt på

kontroll av att projektet drivs planenligt och når sina syften.

Förutsättningen för den starka decentralisering av projektadministrationen

som förordas är att förhandsplaneringen inte stannar vid stora drag

utan drivs tämligen långt i detalj. Härvid kan s. k. nätverksplanering vara

lämplig. Utredningen redogör utförligt för metoden för styrning av komplexa

biståndsprojekt och har för sin del uppgjort en modell för »det logiska

nätverket», applicerad på NIB:s Science Teacher’s College i Nairobi,

Kenya. Vidare krävs det att det finns personal med administrativ skolning

på fältet och resurser för kontroll och uppföljning av planerad fältverksamhet.

Biståndsmyndighetens ledning och organisation

Styrelse och chef

Utredningen föreslår att biståndsmyndigheten får karaktär av centralt

ämbetsverk. Dess chef bör därför vara generaldirektör och ordförande i

verksstyrelsen. På grund av verksamhetens art bör styrelsen vara av s. k.

lekmannatyp dvs. även ledamöter, som icke tillhör statsförvaltningen bör

ingå i densamma. Ämbetsverkens styrelse brukar endast undantagsvis och

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 63 år 1965

av särskilda skäl innehålla tjänstemän i Kungl. Maj :ts kansli. Sådana skäl

synes enligt utredningen icke föreligga för biståndsstyrelsens de], om den föreslagna

ordningen för interdepartementalt samråd kommer till stånd.

Biståndsmyndigheten kommer att ha intressegemenskap med ett mycket

stort antal grupper och organisationer, som verkar inom eller stöder u-landsbiståndet.

Det finns ej möjlighet att inrymma representation för alla eller

ens flertalet av dessa i verksstyrelsen. Erforderliga kontakter med olika intressegrupper

förutsätts i stället skola äga rum i samrådsform. För att vinna

snabbhet och effektivitet i styrelsearbetet och för att öka möjligheterna att

i regel nå fulltalighet vid styrelsesammanträde föreslås att ledamotsantalet

begränsas till sex förutom ordföranden. Suppleanter för ledamöterna torde

då icke behövas, anser utredningen.

Organisatorisk uppbyggnad

Med tanke på att integrerade biståndsprojekt kan förväntas bli alltmer

vanliga kan ifrågasättas om inte exempelvis planeringsarbetet för tekniskt

och finansiellt bistånd även inom myndigheten borde förläggas till samma

organisatoriska enhet, vilket även skulle möjliggöra en geografisk indelningsgrund

vid uppbyggnaden av biståndsmyndighetens organisationsstruktur.

övervägande skäl finner dock utredningen tala för att tekniska och finansiella

biståndsärenden tills vidare hänförs till skilda organisationsenheter.

Varken tillgången på biståndsexpertis i dagens läge eller biståndsverksamhetens

nuvarande omfattning möjliggör geografisk specialisering i den

utsträckning som i och för sig vore önskvärd. För att den löpande verksamheten

icke skall störas är det dessutom lämpligt att omorganisationen görs

med så få samtidiga ingrepp som möjligt. Samordningen mellan biståndsslagen

bör därför i första hand bli en uppgift för verksledningen. Ett projekt

bör anförtros en finansiell eller teknisk organisationsenhet, beroende på

vilka aspekter som överväger vid dess planering och genomförande. Då så

bedöms erforderligt, kan personal omplaceras från den ena avdelningen till

den andra för kortare eller längre tid. För att handha större integrerade projekt

kan särskilda arbetsgrupper bildas, innehållande representanter för båda

enheterna.

För att sköta det tekniska biståndet föreslår utredningen två byråer varav

den ena för planering (byrå 1), och den andra för ledning, rådgivning och

övervakning av pågående projekt (byrå 2). Inom tekniskt bistånd förutses

rymmas även humanitärt bistånd samt tekniskt bistånd i anslutning till

multilaterala biståndsinsatser.

Personaluppsättningen på de två byråerna föreslås vara sammanlagt två

byråchefer, sex byrådirektörer, elva byråsekreterare, en kanslist och åtta biträden.

Även för det finansiella biståndet föreslås inrättandet av två byråer. Den

ena av dessa (byrå 3) skall därvid handha det allmänna planeringsarbetet,

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kung!. Mcij.ts proposition nr 63 år 1965

utformningen av de finansiella biståndsavtalen liksom ärenden rörande finansiellt

programbistånd, bistånd via nationella och regionala utvecklingsbanker

samt planering av varubistånd, medan den andra (byrå 4) skall

sköta finansiellt projektbistånd.

De båda byråerna föreslås tillsammans få följande personal: två byråchefer,

fyra byrådirektörer, två byråsekreterare och fyra biträden.

Utredningen föreslår att biståndsmyndigheten skall innefatta ytterligare

tre byråer, nämligen byrå 5 för kameral verksamhet, inköp, administrativ

rationalisering m. m., byrå 6 för rekryterings- och utbildningsfrågor och

övriga personalärenden samt byrå 7 för informations- och dokumentationsfrågor.

Verksamheten vid dessa byråer behandlas närmare i det följande,

likaså den för byråerna föreslagna personaluppsättningen.

Vad beträffar verksledningen konstaterar utredningen att arten av biståndsmyndighetens

verksamhet gör att varje byrås arbete kommer att gripa

in i de andra byråernas i mycket hög grad. Detta medför i sin tur att

praktiska koordinationsfrågor ständigt blir aktuella. Det är icke möjligt och

icke heller lämpligt att verkschefen själv handlägger sådana frågor och dessutom

svarar för mera principiella samordningsproblem samt övrig ledning

av verksamheten i stort, särskilt med hänsyn till att han måste ägna en stoi

del av sin tid åt sammanträden utom verket och åt resor. Verksledningen bör

därför förutom generaldirektören omfatta ett mindre antal avdelningschefei

och fungera såsom en biståndsstyrelsens direktion. Även för avdelningschefernas

del måste förutsättas ofta förekommande besök vid fältprojekt och

andra utrikes tjänsteresor, till tiden icke sällan sammanfallande med verkschefens.

Hemmavarande avdelningschef eller avdelningschefer måste då ansvara

icke blott för sig underställda byråer utan för verket i dess helhet.

Mellan byråerna 1 och 2 samt mellan 3 och 4 råder ett särskilt nära samband

eftersom det förstnämnda byråparet skall handlägga företrädesvis tekniskt

och det sistnämnda företrädesvis finansiellt bistånd. Även byråerna 5,

6 och 7 bildar en naturlig grupp, enär de — samtidigt som var och en av

dem har viss utåtriktad verksamhet — gemensamt skall svara för interna

administrativa uppgifter och serviceuppgifter vid den centrala biståndsmyndigheten.

Sådana uppgifter ankommer icke till någon del på byråerna

1—4.

Följande avdelningsindelning föreslås därför,

avdelning I: byråerna 1 och 2

avdelning II: byråerna 3 och 4

avdelning III: byråerna 5, 6 och 7

För biståndsmyndighetens styrelse och verksledning föreslås att ett sekretariat

inrättas med en byråsekreterare och en assistent.

Sammanlagt skall enligt utredningens förslag biståndsmyndighetens personal

uppgå till 127 befattningshavare.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 63 år 1965

25

NI B:s råd

I NIB:s råd, som ursprungligen omfattade ett 60-tal ledamöter men i december

1964 bestod av 49 personer, ingår representanter dels för organ som

verkar på områden för u-landsbistånd, dels för organisationer och institutioner,

som är sakkunniga på ämnesområden av betydelse för NIB:s verksamhet.

Inom rådet finns utskott. För den nya biståndsmyndighetens del förutsätts

fortsatt utveckling av det fr. o. m. hösten 1964 av NIB tillämpade systemet

med särskilda arbetsgrupper inom fackområden, på vilka biståndsmyndigheten

arbetar.

Genom arbetsgrupperna och det tidigare nämnda samrådsförfarande! med

frivilligorganisationer och andra organ, som bedriver eller stöder biståndsverksamhet,

torde de syften nås, för vilka NIB:s råd inrättades. Någon motsvarighet

till rådet föreslår utredningen därför icke för biståndsmyndighetens

del.

Stipendiatverksamhet

Utredningen konstaterar att stipendiatverksamheten utgör en viktig del

av det tekniska biståndet. Verksamheten avser förmedling av utbildning och

därmed förknippade funktioner, inklusive mottagnings- och kuratorsverksamhet.

I administrationen ingår dessutom att handha de medel, som anvisats

för verksamheten.

NIB sköter den bilaterala stipendiatverksamheten. Ärenden angående utbildning

handläggs därvid av stipendiatbyrån, som är indelad i en planerings-

och en mottagningsenhet, och av expertrekryteringsbyråns utbildningssektion.

För den multilaterala stipendieringen är NIB serviceorgan för mellanstatliga

organ. Dessa utväljer stipendiater och fastställer utbildningsområde,

medan NIB ombesörjer att studieprogrammet genomförs.

Utredningen framför beträffande stipendiatverksamheten synpunkter på

planering, utlysning av lediga stipendier, urval, administration, utbildning

samt mottagning och kurativ verksamhet.

Vad beträffar den multilaterala stipendiatverksamheten erinrar utredningen

om att studier i Sverige för utländska studerande sedan avsevärd

tid förmedlas av Svenska institutet. Skillnaden mellan NIB:s arbete på det

multilaterala stipendieområdet och institutets studieförmedling består väsentligen

däri, att de studerande i förstnämnda fallet kommer från u-länder

och i det senare fallet från andra länder. Om Svenska institutet för biståndsmyndighetens

räkning övertog den multilaterala stipendiatverksamheten,

skulle detta innebära en nära till hands liggande tillämpning av principen

om utläggning av verksamhet från biståndsmyndigheten till specialistorgan.

Utredningen sammanfattar sina synpunkter på stipendiatverksamheten

enligt följande. Den teoretiska och praktiska utbildningen som meddelas i

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 63 år 1965

Sverige bör i princip genomföras av de myndigheter och institutioner, som

har ansvaret för undervisning och utbildning. Följaktligen bör bilaterala stipendiater

från u-länderna inordnas i det allmänna undervisningssystemet.

Stipendiatverksamhet för multilaterala organ bör lämpligen bedrivas av

Svenska institutet. Mottagnings- och kuratorsverksamhet är nödvändig för

att omhänderta och inpassa stipendiaterna i den svenska miljön. Denna

verksamhet har sådan anknytning till utbildningen, att de nämnda myndigheterna

och institutionerna bör ha hand om den. Erforderliga medel för

verksamheten bör beräknas av biståndsmyndigheten, som också bör till

Kungl. Maj:t lämna förslag till anslag. Principiella frågor i samband med

stipendiatverksamheten handläggs också i fortsättningen av biståndsmyndigheten.

Utredningens förslag för stipendiatverksamhetens fortsatta bedrivande är

följande.

Ansvaret för teoretisk och praktisk utbildning i Sverige av u-landsstipendiater

anförtros de myndigheter och institutioner som har till uppgift att

meddela sådan undervisning och utbildning. Förmedling av praktisk utbildning

av bilaterala u-landsstipendiater vid industrier och andra företag överflyttas

till arbetsmarknadsverket. Dessa myndigheter och institutioner verkställer

i förekommande fall slutligt urval bland stipendiekandidaterna samt

avgör och svarar för ekonomiska och administrativa frågor sammanhängande

med utbildningen. Åt biståndsmyndigheten uppdras att förhandla med

Svenska institutet om att institutet skall övertaga, för biståndsmyndighetens

räkning och enligt dess riktlinjer, förmedling av studier för multilaterala

stipendiater samt genomförande av studiebesök — delegationers och enskilda

personers från u-länder — avseende förvaltning och andra samhällsfunktioner.

Erforderlig mottagnings- och kuratorsverksamhet knyts till utbildningen

på sådant sätt, att det med verksamheten förenade ansvaret åvilar

myndighet eller institution, som svarar för utbildning.

Vad angår den ekonomiskt-administrativa delen av verksamheten föreslår

utredningen bl. a., att den centrala biståndsmyndigheten beräknar medelsbehovet

för stipendiatverksamheten och gör upp förslag till anslag. Av återstående

arbetsuppgifter i samband med stipendiatverksamheten föreslår utredningen,

att planeringsbyrån (byrå 1) skall ombesörja erforderlig planering,

medan inom personalbyrån (byrå 6) skall ligga ansvaret för utlysning

av stipendier, urval av stipendiater och kursverksamhet, bl. a. genom utkontraktering.

Den ekonomiskt-administrativa byrån (byrå 5), slutligen, skall

ha vissa kontrolluppgifter. Föreslagen personaluppsättning för dessa enheter

är avsedd att täcka även dessa uppgifter.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 63 år 1965

27

Expert-, informations- och kameralverksamhet

Expertrekrytering in. in.

Handläggningen av rekryterings- och utbildningsärenden för experter

sker f. n. inom NIB:s expertrekryteringsbyrå, som är indelad i en planerings-

och urvalssektion samt en utbildningssektion. Rekrytering av mindre

omfattning, huvudsakligen inom den multilaterala verksamheten, omhänderhas

av andra myndigheter.

Utredningen erinrar om de svårigheter som föreligger att rekrytera experter

i en arbetsmarknadssituation som präglas av brist på akademisk och annan

utbildad arbetskraft.

Den bilaterala rekryteringen har högsta prioritet i expertrekryteringsbyråns

arbete vid NIB, då den är av obligatorisk karaktär. Det är nödvändigt

att de anmälda personalbehoven fylls. När det gäller den multilaterala rekryteringen,

som i princip bedrivs i internationell konkurrens, är de medverkande

länderna inte förpliktade att prestera något bestämt kvantum kandidatförslag.

Vissa skyldigheter på det allmänna planet kan dock sägas föreligga.

Under den tid NIB har bestått har den bilaterala rekryteringen kommit

att upptaga en allt större del av den totala personalanskaffningen, samtidigt

som rekryteringsvolymen avseende icke svenskavlönade multilaterala

experter minskat både absolut och relativt. Detta har lett till en ökande disproportion

mellan det svenska ekonomiska bidraget till den multilaterala

biståndsverksamheten och svenska experters medverkan i denna. Expertrekryteringsbyrån

har inte förfogat över tillräckliga resurser för att vid

sidan av den bilaterala rekryteringen kunna göra en tillräcklig insats på det

multilaterala området. Svenskavlönade s. k. biträdande multilaterala experter

har dock kunnat rekryteras i avsedd utsträckning.

Från det multilaterala biståndets huvudmän har i olika sammanhang

framförts krav på aktivare svenska insatser vad avser rekrytering liksom

ökat arbete på kvalitativ prövning av expertkandidater. Det har också framgått

av uttalanden att den multilaterala verksamhetens företrädare förväntar

sig, att en ökning av ett lands ekonomiska bidrag till verksamheten skall

åtföljas av en intensifiering av de praktiska insatserna i form av expertrekrytering.

Denna sammankoppling av penningbidrag och praktiska insatser

har i princip accepterats på svensk sida.

Alla åtgärder ägnade att bredda rekryteringsbasen såväl kvantitativt som

kvalitativt liksom en förbättrad rekryteringsmetodik i vid bemärkelse är

väsentliga, säger utredningen. En högre målsättning när det gäller omfattningen

av den multilaterala rekryteringen bör uppställas och resurser skapas

för att kunna uppnå ett sådant mål. Likaså måste stora krav ställas på

planeringen på såväl kort som lång sikt.

Utredningen erinrar i detta sammanhang om de diskussioner som förts

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kurtgl. Maj.ts proposition nr 63 år 1965

om ett arrangemang med »dubblering» av tjänster inom statsförvaltningen

för att frigöra potentiella experter.

Utredningen anser vidare att det bör prövas i vad mån anlitandet av nordisk

eller annan utländsk personal skulle kunna förbättra det svenska rekryteringsläget.

Denna utväg bör dock tillgripas endast i de fall det kan

konstateras att konkurrens härigenom inte uppkommer med resp. länders

bilaterala insatser eller med de multilaterala organens program.

För att öka tillgången på experter behövs över huvud taget ett intensifierat

arbete på att spåra upp kvalificerade kandidater. Härvid bör möjligheterna

prövas till samarbete med frivilliga organ som utför biståndsarbete med

experthjälp, t. ex. missionen, Rädda barnen in. fl. Genom »beredskapsutbildning»

bör expertregistret kunna utökas med en reserv av prövade och utbildade

kandidater. Vidare bör ett särskilt kartotek upprättas för kontaktpersoner

och kontaktorganisationer.

Vad beträffar den rekryteringsverksamhet som nu ligger utanför NIB påpekar

utredningen att huvudansvaret för rekrytering till de i EPTA deltagande

organisationerna ICAO, WMO, ITU och UPU vilar på resp. organisationers

svenska förbindelseorgan, nämligen luftfartsstyrelsen, Sveriges meteorologiska

och hydrologiska institut, telestyrelsen och poststyrelsen. Experterna

står som regel att finna inom verken men vissa möjliga kandidater

återfinns även utanför dessa.

Den aktivaste rekryteringen finner utredningen bäst kunna åstadkommas

om huvudansvaret för rekryteringen till nämnda fackorgan även i fortsättningen

ligger kvar på resp. myndigheter, vilka besitter facklig sakkunskap

och när det gäller den egna personalen personkännedom. Biståndsmyndigheten

bör dock omhänderha rekryteringen utanför dessa myndigheters personalkadrar

genom att ta kontakt med berörda organisationer och personalkategorier.

Under alla förhållanden bör ett nära samarbete mellan biståndsmyndigheten

och ifrågavarande myndigheter etableras i syfte att aktivera

rekryteringen. Prövnings- och urvalsförfarandet bör integreras med biståndsmyndighetens

förfarande. Prövning av fackliga meriter bör ankomma

på vederbörande myndighet även i fråga om expertkandidater som icke tillhör

deras personal. Utbildnings- och informationsfrågor bör lösas i samråd

med biståndsmyndigheten.

Om tillhandahållande av biträdande experter till de fyra FN-organen

blir aktuellt, anser utredningen det av praktiska och formella skäl vara mest

ändamålsenligt att huvudansvaret för all rekrytering av biträdande experter

ligger på biståndsmyndigheten, dock i samarbete med de svenska fackmyndigheterna.

Utredningen behandlar vidare under detta avsnitt frågan om en samordning

av de personaladministrativa funktionerna.

Efter förverkligandet av förslaget om stipendiatbyråns upplösning och

överförande i allt väsentligt av stipendiatverksamhetens exekutiva funktio
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.ts proposition nr 63 år 1965

ner på utomstående organ skulle för biståndsmyndigheten huvudsakligen

kvarstå endast expertrekryteringsbyrån och personalsektionens personaldetalj

med personaladministrativa funktioner.

Då ett organisatoriskt sammanförande av dessa funktioner under en chef

till en byrå skulle medföra åtskilliga fördelar, föreslår utredningen att biståndsmyndighetens

personaladministration koncentreras genom inrättandet

av en personalbyi-å. Byrån föreslås uppdelad på tre sektioner, en rekryteringssektion

(motsvarande NIB:s planerings- och urvalssektion), eu utbildningssektion

(motsvarande denna sektion inom NIB), samt en personaladministrativ

sektion (motsvarande personaldetaljen inom NIB:s personalsektion).

Kanslidetaljen vid NIB:s personalsektion föreslås inlemmad i den

föreslagna ekonomiskt-administrativa byrån.

Den för byrån föreslagna personaluppsättningen är en byråchef (personalchef)

fyra byrådirektörer, tolv byråsekreterare, en assistent, sex kanslister

och elva biträden.

Information och dokumentation

Utredningen erinrar om att det i samband med inrättandet av en informationsbyrå

vid NIB:s tillkomst anfördes, att nämnden behövde en effektiv

informations- och dokumentationsservice bl. a. för planeringen av sin

verksamhet.

Informationsverksamheten redovisas nu i statskontorets förslag uppdelad

på tre grupper, nämligen egentlig intern information som riktar sig

till biståndsmyndighetens personal, vidare utvidgad intern information som

riktar sig till den svenska biståndsverksamhetens fältpersonal, utrikesförvaltningen

in. fl. samt slutligen egentlig extern information som går till

mottagare utanför biståndsmyndigheten. Utredningen understryker betydelsen

av samtliga dessa tre former av information i ett läge av expanderande

biståndsverksamhet.

Vad angår den externa informationen inbegriper den en upplysning av

allmänheten med objektiva fakta — såväl i fråga om innehållslig fakticitet

och formuleringsmässig neutralitet som i fråga om urvalet av de frågor

som behandlas. Utredningen kan också tänka sig en ambitiösare linje, enligt

vilken den externa informationsverksamheten i hemlandet skulle ha

till sin uppgift att söka samla en bred och välunderrättad opinion till stöd

föi- statsmakternas aktuella insatsplaner och resurskrav. Utredningen anser

att syftet med informationsverksamheten bör ligga närmare den mera ambitiösa

linjen.

Informationsförmedlingen skall för övrigt innefatta en service med svar

på förfrågningar, dels från verks- och fältpersonal (intern information),

dels från allmänheten och från internationella organisationer och utländska

biståndsmyndigheter. Eu viktig arbetsuppgift medför hänvändelser från

press, radio etc. med begäran om ytterligare fakta eller kommentarer be
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 63 år 1965

träffande nyheter på biståndsområdet. En annan uppgift av motsvarande

slag är hänvändelser från bildnings- och andra organisationer, skolor etc.

om medverkan vid kurser, konferenser o. d.

Vad beträffar informationsverksamhetens administrativa sida hävdar utredningen,

att mångsidigheten i arbetsuppgifter medför stort behov av fasta,

ändamålsenligt organiserade arbetsrutiner för materialets behandling.

Standardiserade rutiner är sålunda nödvändiga för säkerhet och snabbhet

i bevakningen och för förmedlingen av information. Därmed kan man vinna

tid för en icke rutinbetonad handläggning av informationens egentliga

innehåll och utformning.

En fast arbetsfördelning och en därmed följande viss grad av specialisering

anses nödvändig. Det ligger emellertid i arbetets natur, att samtliga

tjänstemän måste besitta goda allroundkunskaper om biståndsverksamheten

och att de vid behov måste kunna rycka in för varandra.

Informationsbyrån föreslås få följande personal: en byråchef (informationschef),

en byrådirektör, fyra byråsekreterare, en assistent och sex biträden.

Kameral verksamhet m. m.

Utredningen påpekar, att efter genomförande av förslagen beträffande

relationerna mellan den centrala biståndsmyndigheten och dess fältverksamhet,

kommer arbetet för en kameral enhet hos myndigheten att omfatta

inte bara handhavande av dennas egna kamerala angelägenheter utan även

i stor utsträckning kameral rådgivning åt fältverksamheten, bl. a. beträffande

kontoplaner, driftsbokföring och stickprovsrevision på fältet. Till den

kamerala enheten bör också förläggas granskning av reseräkningar samt

biljettbeställningar och andra reseförberedelser för myndighetens personal.

Den nya biståndsmyndighetens inköpsverksamhet kommer att vara mera

omfattande än NIB:s. Värdemässigt kan särskilt det finansiella varubiståndet

få stort inflytande på denna verksamhet.

För de större tekniska biståndsprojektens del och för grupper av projekt

med gemensam administrativ ledning erfordras kontors- och annan administrativ

rationaliseringsservice från myndigheten. En sådan verksamhet

kan betraktas som en icke betydelselös insats på utvecklingsbiståndets område.

Behovet härav accentueras efter genomförande av föreslagen administrativ

decentralisering till fältet. Funktionen tillhör fältadministrationen

men bör av praktiska skäl förenas med motsvarande uppgifter för myndighetens

eget behov. Till detta bör läggas ansvaret för telefonväxel-, receptions-

och expeditionsvakttjänst in. m.

Den ökade omfattningen och betydelsen av kameral-, inköps- och kontorsrationaliseringsfunktioner

gör, att en särskild ekonomiskt-administrativ

byrå (byrå 5) föreslås inrättad för dessa uppgifter.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj. ts proposition nr 63 år 1965

Personaluppsättningen skall enligt utredningens förslag vara en byråchef,

tre bju-ådirektörer, fyra byråsekreterare, sex byråassistenter, assistenter

eller kanslister, 16 biträden och tre expeditionsvakter.

Föredraganden

Principer för utvecklingsbiståndet

Principer och riktlinjer för det svenska utvecklingsbiståndet fastställdes

år 1962 på grundval av prop. 1962: 100 (SU 135—138, rskr 313—316). Vad

som där sades äger fortfarande giltighet och har under de tre gångna årens

många diskussioner i biståndsfrågorna aldrig allvarligt ifrågasatts. Denna

kontinuitet och allmänna enighet i den grundläggande synen på den svenska

biståndsgivningen är väsentlig. Detta bör inte undanskymmas av de

åsiktsbrytningar som tid efter annan kan uppstå i enskilda frågor. Det är

naturligt att olika uppfattningar gärna bildas på ett område där erfarenheterna

är begränsade och engagemanget starkt. Det är också naturligt att

växande erfarenheter och ökande biståndsvolym aktualiserar frågor av administrativ

och organisatorisk natur. Dessa frågor måste uppmärksammas

om inte biståndsverksamhetens effektivitet och expansion skall hämmas.

Den första omfattande utredningen rörande det svenska utvecklingsbiståndets

administration skedde åren 1960—61 (SOU 1961:22, 1961:50).

På grundval härav föreslogs och beslöts inrättandet av NIB fr. o. m. den 1

januari 1962 (prop. 1961: 174, SU 157, rskr 365). Sedan dess har många

nyttiga erfarenheter gjorts av de speciellt svåra administrativa problem

som är förenade med en nyupprättad biståndsmyndighets snabbt expanderande

verksamhet. Samtidigt har den år 1962 inledda bilaterala finansiella

biståndsgivningen lämnat försöksstadiet och nått en sådan stadga och omfattning

att dess införlivande med biståndsmyndighetens verksamhet aktualiserats.

Vid årsskiftet 1963/64 var tiden mogen för en andra utredning av

utvecklingsbiståndets administration. Genom de förslag som statskontoret

efter denna utredning lagt fram har förutsättningar skapats för en administrativ

ordning som bättre än f. n. ansluter sig till de i prop. 1962: 100

uppdragna riktlinjerna för den svenska biståndsverksamheten.

Innan jag går in på de förslag som utredningen utmynnar i, vill jag beröra

frågan om de olika biståndsformernas karaktär och avgränsning. Denna

fråga har nämligen vissa principiella aspekter som återspeglas såväl i

statskontorets betänkande som i de förslag jag i det följande kommer att

framlägga. Den har dessutom indirekt kommit att spela en framträdande

roll i den allmänna debatten. Det har sålunda ofta påtalats att den centrala

biståndsmyndigheten inte fått ansvaret för alla biståndsformer — handels
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 63 år 1965

politiskt, kommersiellt, finansiellt, tekniskt och humanitärt bistånd, multilateralt

och bilateralt.

1 prop. 1962: 100 lanserades de båda begreppen handelspolitiskt bistånd

och kommersiellt bistånd. Härmed avses statliga åtgärder i syfte att underlätta

och stabilisera u-ländernas export resp. att främja egna företags export

till och investeringar i u-länderna. Som konkreta exempel kan nämnas våra

initiativ för att åstadkomma en sänkning av tullarna på tropiska produkter

och våra speciellt förmånliga kreditgarantier vid export av särskild betydelse

för u-länders ekonomiska utveckling. Att här tala om bistånd är ändamålsenligt,

eftersom dessa åtgärder åtminstone på längre sikt är av väl så

stor betydelse för u-ländernas ekonomiska utveckling som de mera direkta

och renodlade biståndsformerna. Biståndsbeteckningen kan samtidigt bli

missvisande i den mån den inger föreställningar om att ifrågavarande åtgärder

är principiellt likvärdiga och administrativt jämförbara med tekniskt,

humanitärt och finansiellt bistånd, vilket de givetvis inte är. Det handelspolitiska

och det kommersiella biståndet är endast element i den allmänna handelspolitiska

och exportstödjande verksamheten. Det är därför naturligt att

statskontoret icke funnit det lämpligt att överföra handläggningen av ifrågavarande

biståndsärenden från de allmänna handelspolitiska och exportstödjande

organen till den centrala biståndsmyndigheten. Detta hindrar inte att

handelspolitiska och kommersiella åtgärder av utvecklingsfrämjande natur

bör utgöra ett viktigt led i den allmänna svenska biståndspolitiken och samordnas

med dess övriga grenar.

Också begreppen multilateralt tekniskt och finansiellt bistånd kan tolkas

olika. Ett första problem ligger i själva avgränsningen av dessa biståndsformer.

Hur skall man betrakta svenska biståndsinsatser i anslutning till de

internationella organens biståndsverksamhet? Här har praxis hittills varit

vacklande. Utredningen föreslår nu att sådana biståndsinsatser skall betraktas

som bilaterala. Jag finner detta rimligt. Begreppet bilateralt bistånd

utvidgas därmed till att avse allt bistånd som på svenskt initiativ

destineras till visst mottagarland. Härvid fästs alltså inte något avseende

vid huruvida eller i vilken grad ett internationellt organ berörs av, medverkar

i eller ombesörjer de svenska biståndsinsatserna. På så sätt blir

begreppet multilateralt tekniskt bistånd fortsättningsvis begränsat till att

avse frågor rörande EPTA, Särskilda fonden, UNICEF och andra multilaterala

tekniska biståndsprogram där bidragen förlorat sin nationella identitet

när de når mottagaren. Det humanitära biståndet föreslås behandlat på

motsvarande sätt. För det finansiella biståndet tillämpas redan denna princip

för distinktionen mellan multilateralt bistånd, dvs. bidragen till IDA,

och bilateralt bistånd, vari inkluderas s. k. parallellfinansieringstransaktioner

i samverkan med Världsbanken/IDA. Jag återkommer i det följande

till de närmare konsekvenserna av nyssnämnda förslag.

Som ett andra begreppsmässigt problem skulle jag vilja beteckna det jäm
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 63 år 1965 33

ställande av multilateralt och bilateralt bistånd som ofta sker — och som

ligger nara till hands. Ett sådant jämställande leder lätt till slutsatsen att det

multilaterala och det bilaterala biståndet är från svensk administrativ synpunkt

likvärdiga och alltså bör på samma sätt anförtros åt den centrala bistandsmyndighete11.

Man förbiser emellertid då att det multilaterala biståndet

i själva verket administreras uteslutande av vederbörande internationella

biståndsorgan. Det är ju detta som är det multilaterala biståndets främsta

karakteristikum och största fördel. Vår befattning med det multilaterala biståndet

är alltså mycket begränsad. Vi inbetalar våra bidrag, vilket är en

rent bankmassig transaktion. Vi deltar vidare genom våra representanter i

de av de internationella biståndsinstitutionernas styrande organ, där Sverige

blir invalt, och då i utformningen av deras »policy» och fattande av beslut.

Det multilaterala biståndet är ett led i våra allmänna förbindelser med FNorganen

och Världsbanksgruppen. När det gäller det multilaterala finansiella

biståndet ombesörjs de begränsade administrativa funktionerna i vårt

land huvudsakligen av riksbanken i dess egenskap av depositionsställe och

forbindelseorgan för Världsbanksgruppens institutioner. Slutligen medverkar

vi vid dels rekrytering av svenska experter, dels mottagande av utländska

stipendiater för de internationella biståndsorganens räkning. Detta senare

är en uppgift som inte mycket skiljer sig från rekrytering och mottagande

av bilaterala experter och stipendiater och som alltså biståndsmyndigheten

helt naturligt svarar för.

Med nyssnämnda snäva avgränsning av begreppet multilateralt tekniskt

och finansiellt bistånd skulle det inte fylla något praktiskt syfte att överföra

dessa biståndsformer till biståndsmyndighefen. Statskontoret begränsar

sig också till att föreslå att förekommande verksfunktioner _ dvs. de

administrativa åtgärder som inte bör ligga i ett departement — i den mån

de inte åligger riksbanken, anförtros åt biståndsmyndigheten. Det rör sig

bär huvudsakligen om expertrekrytering och stipendiatmottagning, upp”

gifter som redan ankommer på NIB. Vidare bör enligt förslaget biståndsmyndigheten

ges möjlighet att följa och påverka även våra mer policybetonade

relationer till internationella organ som administrerar det multilaterala

biståndet. Därom är jag ense med statskontoret.

Bilateralt tekniskt och finansiellt bistånd är de biståndsformer som kräver

administrativa insatser i större skala från givarlandet. Till samma kategori

hör också delar av det bilaterala humanitära biståndet. Dessa administrativa

insatser förutsätter i sin tur betydande personella resurser och

en väl utbyggd organisation såväl centralt som ute på fältet. Det är bär

som en biståndsadministrerande myndighet blir oumbärlig och frågorna

om dess kompetensområde, organisatoriska struktur och relationer utåt

blir aktuella. Det är också dessa biståndsformer och frågor, som statskontorets

utredning koncentrerat sig på och som jag i det följande kommer

att uppehålla mig vid.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 63 år 1965

Jag vill dock först beröra ytterligare en fråga av mera allmän innebörd.

Av vad som tidigare sagts framgår att statskontoret förordat att praktiskt

taget allt som kan betecknas som biståndsadministration skall föras in

under den nya biståndsmyndigheten. Jag kan ansluta mig till denna princip.

Gränsdragningen mellan de olika biståndsformerna mister därmed sin

betydelse. I stället aktualiseras frågan om vad som skall innefattas i begreppet

biståndsadministration. Enligt min uppfattning bör detta begrepp

ges vidast möjliga innebörd. Det bör sålunda inte begränsas till de rent

verkställande funktionerna utan också inbegripa planering, inte bara av

varje enskild insats för sig utan också på längre sikt och inom biståndsmyndighetens

hela kompetensområde. Detta är också naturligt med hänsyn

till det nära sambandet mellan planering och verkställighet.

Om alltså all administration i vidsträckt bemärkelse av utvecklingsbiståndet

är en naturlig uppgift för biståndsmyndigheten, är det lika naturligt

att biståndspolitiken skall utformas och fastställas av regering och riksdag

gemensamt, naturligtvis i stor utsträckning med stöd av material och

förslag, som samlats och utarbetats inom myndigheten. Statsmakternas inflytande

över princip- och policyfrågorna vad beträffar såväl de allmänna

riktlinjerna för biståndsverksamheten och tillämpningen av dem som större

enskilda biståndsinsatser är desto viktigare som det här gäller frågor av utrikespolitisk

och samhällsekonomisk betydelse som starkt engagerar breda

lager av vårt folk.

Mot bakgrund av det här anförda kommer jag i det följande att i första

hand behandla statskontorets rent administrativa förslag. Därefter kommer

jag att beröra några förslag och frågor, som befinner sig inom det biståndspolitiska

området eller gränsar till detta.

Biståndsmyndighetens kompetensområde m. m.

Det utvidgade utredningsuppdrag, som statskontoret fick i januari föregående

år, tog främst sikte på en samordning av de olika biståndsformernas

centrala administration, i syfte att åstadkomma en rationell och effektiv förvaltning.

I statskontorets redogörelse föreslås nu att detta syfte förverkligas

genom att biståndsmyndighetens kompetensområde vidgas. I samma syfte

föreslås en rationalisering av biståndsmyndighetens organisation och en förstärkning

av dess aktionsmöjligheter.

Den vidgning av biståndsmyndighetens kompetensområde som statskontoret

föreslår avser både det tekniska, det humanitära och det finansiella

biståndet.

Vad först det tekniska biståndet beträffar föreslås att den biståndsverksamhet

som f. n. redovisas under anslagsrubriken »övrigt multilateralt

tekniskt bistånd» överförs till biståndsmyndigheten. Det rör sig här

huvudsakligen om de svenska insatser för utbildning av afrikanska kvinnor,

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj.ts proposition nr 63 år 1965

som administreras av vissa FN-organ. Dessa insatser utgör ett komplement

till vederbörande organs löpande multilaterala biståndsverksamhet. De har

efter svenskt initiativ inriktats på vissa länder och kontrolleras fortlöpande

från svensk sida. I enlighet med vad jag tidigare sagt bör detta hädanefter

betraktas som bilateralt bistånd. Det bör därmed föras in under biståndsmyndighetens

verksamhet. Från samma anslag täcks emellertid också vissa

utgifter, som uppkommer till följd av rekommendationer i FN eller som annars

inte kan förutses i vanlig ordning eller är av mera speciell politisk natur.

Aktuella exempel härpå är bidrag till Civila Kongofonden, till ett nytt

FN :s forsknings- och utbildningsinstitut och till världsbefolkningskonferensen

1965. I dessa fall tas inte initiativet från svensk sida och de svenska bidragen

absorberas omgående i ifrågavarande internationella verksamhet.

Det är en multilateral biståndsgivning för vars överföring till biståndsmyndigheten

inte kan anföras någon administrativ motivering. Samråd bör emellertid

ske i vanlig ordning.

För det humanitära biståndet förutses i stort sett motsvarande

ordning. Den bilaterala humanitära biståndsadministrationen skulle

alltså framdeles ankomma på biståndsmyndigheten. Detta bistånd lämnas

huvudsakligen i form av hjälpaktioner med anledning av naturkatastrofer.

Hit hänförs också biståndsåtgärder för utbildning av flyktingar. I båda fallen

rör det sig om biståndsgivning som har uppenbara beröringspunkter med

det tekniska biståndet. Detsamma gäller de stödbidrag som i vissa fall lämnas

till biståndsinsatser av frivilligorganisationer som Röda Korset, Rädda

Barnen och missionen. Även ärenden rörande sådana bidrag bör enligt statskontoret

beredas av biståndsmyndigheten. Jag tillstyrker dessa förslag. Som

statskontoret föreslagit bör undantag göras för humanitärt bistånd av multilateral

natur, dvs. huvudsakligen bidragen till FN:s flyktingprogram.

Vidare förordar statskontoret att en inordning under biståndsmyndigheten

av de administrativa uppgifter, som hänför sig till Sveriges medverkan i

nordiska biståndsprojekt, sker vid eventuell tillkomst av ytterligare

sådana projekt men att tills vidare nuvarande ordning bibehålls. Dessa

uppgifter är emellertid av samma karaktär som de som avser rent

svenska bilaterala projekt. Jag anser det därför önskvärt att de snarast överförs

till biståndsmyndigheten. Detta synes möjligt att göra varvid hänsyn

givetvis måste tas till ifrågavarande biståndsverksamhets nordiska karaktär

och därav betingade former för ansvar och beslut. Jag föreslår alltså att även

dessa uppgifter nu lämnas till biståndsmyndigheten.

När det gäller det finansiella biståndet föreslår statskontoret

att den bilaterala biståndsadministrationen överförs till biståndsmyndigheten.

Härvid ges begreppet bilateralt bistånd vidast möjliga tolkning. I fråga

om det multilaterala finansiella biståndet anses de mycket begränsade administrativa

funktionerna vara av den arten, att de även i fortsättningen

lämpligen fullgörs i första hand av riksbanken. Förslaget om biståndsmyn
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1965

dighetens övertagande av den bilaterala finansiella biståndsgivningen är

den mest genomgripande av statskontorets rekommendationer. Den innebär,

om man utgår från statsverkspropositionens anslagsförslag för 1965/66, att

den av biståndsmyndigheten administrerade biståndsvolymen skulle öka

med omkring 160 %.

Att ärenden rörande det bilaterala finansiella biståndet hittills handlagts i

finansdepartementet, även när de varit av administrativ natur, sammanhänger

inte bara med att denna biståndsform initierades inom den svenska

biståndsgivningen först sedan NIB:s verksamhetsområde redan hade preciserats.

Det ansågs också att biståndsnämndens kapacitet under de första åren

skulle tagas helt i anspråk av de problem som är förenade med upprättandet

av en ny organisation och med den expanderande och arbetskrävande tekniska

biståndsverksamheten. Det var vidare ändamålsenligt att den bilaterala

finansiella biståndsgivningen i sitt initialskede, då riktlinjerna för dess

fortsatta bedrivande successivt utformades, kunde ske i nära kontakt med

den löpande policy-beredande verksamheten i Kungl. Maj :ts kansli. Sedan

NIB nu vunnit administrativ stadga och konsoliderat sin tekniska biståndsverksamhet

och sedan den finansiella biståndsgivningen efter tre år kan anses

ha lämnat försöksstadiet, är tiden mogen för det bilaterala finansiella

biståndets överföring till biståndsmyndigheten. Jag kan därför ansluta mig

till statskontorets förslag också på denna punkt.

Statskontoret föreslår vidare att inom biståndsmyndigheten särskild personal

avdelas för finansiellt bistånd. Även om det tekniska och det finansiella

biståndet måste bringas att samverka — stundom inom ramen för ett och

samma »integrerade» projekt — och följaktligen båda bör ingå i biståndsmyndighetens

kompetensområde, skiljer sig de båda biståndsformerna i

väsentliga avseenden från varandra. Sålunda syftar det tekniska biståndet

som bekant till kunskapsförmedling medan det finansiella biståndets huvudsyfte

är kapitalöverföring. Detta innebär inriktning på olika projekttyper:

i det förra fallet med tonvikten på utbildning, i det senare med infrastrukturen

och industriell utveckling som grundläggande element. Finansiellt

bistånd lämnas vidare i betydligt större skala än tekniskt bistånd.

Detta gäller både de enskilda biståndsinsatsernas storlek och den totala biståndsvolymen,

varav internationellt sett det finansiella biståndet svarar

för omkring 90 %. Den finansiella biståndsgivningen kräver erfarenhetsmässigt

personal med samhällsekonomisk utbildning och kompetens, liksom

den engagerar ingenjörsteknisk sakkunskap i större utsträckning och

över ett bredare register än det »tekniska» biståndet. Det finansiella biståndets

speciella karaktär och krav återspeglas i dess institutionella särskiljande

från det tekniska biståndet såväl i den internationella biståndsadministrationen

som i många nationella förvaltningar. Jag anser det mot

denna bakgrund naturligt att det finansiella biståndet på sätt, som stats
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj. ts proposition nr 63 år 1965

kontoret föreslår och vartill jag återkommer, hålls samman som en administrativ

enhet inom biståndsmyndigheten.

Upprättandet av NIB var första etappen på vägen mot en total samordning

av den svenska biståndsadministrationen. Därigenom skapades ett centralt

organ för i första hand det bilaterala tekniska biståndet. Denna samordning

föreslås nu ytterligare utbyggd. Främst sker detta genom att den

bilaterala finansiella biståndsgivningen överförs till biståndsmyndigheten.

Häi till kommer tidigare nämnda tekniska och humanitära biståndstyper

som för närvarande administreras i annan ordning. Därmed sammanförs

praktiskt taget all biståndsadministration till en enda myndighet.

Förstärkning av biståndsmyndigheten

Statskontoret föreslår vidare en rationalisering och förstärkning av biståndsmyndigheten

i fråga om såväl inre organisation som yttre relationer.

Jag skall här först behandla de centrala dragen i den föreslagna reorganisationen

och återkommer senare till vissa mer speciella frågor.

Biståndsmyndigheten föreslås sålunda få karaktär av självständigt centralt

ämbetsverk med en generaldirektör som chef och tillika ordförande i

verksstyrelsen. Denna skulle i motsats till nuvarande NIB-styrelse inte innefatta

några departementstjänstemän. Jag kan ansluta mig till dessa förslag

men vill på den senare punkten understryka den förutsättning som statskontoret

självt anger: ett effektivt interdepartementalt samrådsförfarande

måste komma till stånd, i vilket även biståndsmyndigheten inbegrips. Härmed

bör en viss ersättning kunna erhållas för det informationsutbyte och

samråd som f. n. möjliggörs genom departementstjänstemäns placering i

NIB-styrelsen.

Vidare föreslår statskontoret att antalet styrelseledamöter reduceras från

nuvarande elva till sju, inklusive ordföranden, varjämte suppleanterna

skulle försvinna. Syftet är givetvis att göra styrelsens arbetsformer smidigare

och mer effektiva. Någon motsvarighet till NIB:s råd anses inte erforderlig.

Sammantaget innebär dock dessa förslag en begränsning av möjligheterna

att med den statliga biståndsverksamheten associera den sakkunskap och

det intresse som finns företrädda inom stora kretsar av riksdagen, organisationslivet

och missionen. Samtidigt förutses en betydande vidgning av det

ämnesområde, som biståndsmyndigheten skall täcka, vartill kommer en väntad

expansion av biståndsvolymen. Risken för att en sjumannastyrelse utan

suppleanter inte alltid kommer att vara beslutför bör också framhållas. Förslaget

inger alltså vissa betänkligheter i detta stycke. Ehuru införstådd med

önskvärdheten av att antalet styrelseledamöter i effektivitetens intresse hålls

lågt, vill jag för egen del förorda eu medelväg som innebär att ledamotsantalet

reduceras från elva till åtta, inklusive ordföranden.

:{ liihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. AV 6.1

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 63 år 1965

Statskontoret föreslår att chefen för biståndsmyndigheten skall ingå i ett

interdepartementalt samrådsforum, till vilket jag återkommer i det följande.

Jag biträder detta förslag, som ligger i linje med nuvarande ordning.

Vidare föreslås biståndsmyndigheten vara representerad med en ledamot

i exportkreditnämnden vid handläggning av ärenden rörande u-länderna.

Antalet ledamöter i exportkreditnämnden är redan lika högt som i den enligt

utredningen alltför stora NIB-styrelsen. Jag anser det därför till fyllest,

att det ömsesidiga samrådsbehovet tillgodoses genom att en representant för

biståndsmyndigheten får tillfälle att närvara och yttra sig vid de sammanträden

med exportkreditnämnden där s. k. u-garantiärenden av intresse för

biståndsmyndighetens verksamhet behandlas.

Vad gäller biståndsmyndighetens kontakter och samarbete med andra

verk, organisationer och intressegrupper har statskontoret tänkt sig ett rätt

formlöst förfarande. Man förutsätter fortsatt utveckling av det från hösten

1964 tillämpade systemet med särskilda arbetsgrupper inom fackområden

på vilka biståndsmyndigheten arbetar. Man förordar att biståndsmyndigheten

är representerad i de svenska kontaktorganen för olika mellanstatliga

organisationer som verkar på biståndsområdet, såsom FAO, ILO, UNESCO

etc. Man anser det angeläget med samråd mellan biståndsmyndigheten och

näringslivets topporganisationer. Och man rekommenderar kontakter och

erfarenhetsutbyte med frivilligorganisationer, verksamma på biståndsområdet.

Någon formalisering bedöms inte vara önskvärd. Genom arbetsgrupperna

och samrådsförfarande förmodar man, att de syften skall nås för vilka

NIB:s råd inrättades. Som redan nämnts föreslås därför inte någon motsvarighet

till rådet för den nya biståndsmyndighetens del.

Jag kan dela statskontorets pragmatiska syn på biståndsmyndighetens relationer

utåt. Jag vill därför tillstyrka att man söker sig fram på de vägar

som antytts. Följaktligen är jag också beredd att — ehuru med någon

tvekan — acceptera det föreslagna avskaffandet av rådsinstitutionen. Jag

vill dock inte utesluta möjligheten av att, sedan viss erfarenhet av de nya

administrationsformerna vunnits, frågan om ett bredare konsultativt forum

ånyo kan komma att aktualiseras. Skulle så bli fallet, bör kunna övervägas

att reorganisera den under åren 1961—1963 verksamma s. k. u-beredningen.

Jag vill vidare framhålla angelägenheten av att de löst skisserade kontaktoch

samrådsförfarandena inte i praktiken kominer att föregripa ställningstaganden

som ankommer på biståndsmyndighetens styrelse eller på Kungl.

Maj :t.

Biståndsmyndighetens chef och avdelningschefer föreslås fungera som eu

direktion, till vilken olika byråchefer och utanför byråorganisationen stående

expertis skall kunna adjungeras. Denna direktion förutsätts komma att

ofta sammanträda med företrädare för andra verksledningar, näringslivet

och frivilligorganisationerna. Mot denna bakgrund föreslås inrättandet av

ett sekretariat för styrelse och verksledning. Jag bär inga invändningar mot

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 63 år 1965 39

dessa arrangemang. Gränserna och formerna för direktionens verksamhet

och avgöranden måste emellertid preciseras.

Jag kan i detta sammanhang också i princip godtaga förslaget att biståndsmyndigheten

genom »utkontraktering» anförtror fackbetonade delar

av viss bistandsplanering och biståndsadministration åt fackmyndigheter,

institutioner och andra organ. Det bör emellertid ankomma på Kungl. Maj :t

att pröva detta förfarande när det aktualiseras i det enskilda fallet. Det måste

tillämpas med urskillning så att man inte äventyrar den samordning och

rationalisering av biståndsverksamheten som är utredningens grundtanke.

Enligt statskontoret bör den biståndsadministrativa reorganisationen, vars

huvuddrag jag här behandlat, föranleda inrättandet av en ny biståndsmyndighet.

NIB skulle därmed upphöra den 1 juli 1965. Efterträdaren, den nya

biståndsmyndigheten, skulle enligt förslaget kunna benämnas statens styrelse

för internationellt bistånd.

Jag har inga invändningar mot att man manifesterar förändringarna i

och förstärkningen av det svenska biståndsorganet och dess ställning genom

att inrätta ett nytt verk. Namnförslaget är i och för sig acceptabelt men den

närmast till hands liggande förkortningen, SIB, är redan inregistrerad och

därmed upptagen. I motsvarande internationella sammanhang används alltmer

beteckningar vari begreppet utveckling ingår. Jag förordar därför att

den nya centrala myndigheten för det svenska utvecklingsbiståndet benämns

styrelsen för internationell utveckling (utvecklingsstyrelsen eller u-styrelsen).

Som lämplig förkortning kan tänkas initialerna i den engelska översättning

av styrelsens namn som torde komma att användas utåt, nämligen

Swedish International Development Agency, alternativt Authority — SIDA.

Fältverksamheten

I sin redogörelse framhåller statskontoret önskvärdheten av största möjliga

decentralisering av fältverksamhetens administration. Statskontoret

framlägger detaljerade förslag rörande vilka åtgärder som bör förbehållas

den centrala ledningen och vilka som med fördel kan läggas i den lokala

projektledningens hand. Jag ansluter mig i princip till den avvägning som

görs. Den närmare utformningen av principen ankommer på Kungl. Maj :t

och dess tillämpning i praktiken måste naturligtvis åvila biståndsmyndigheten.

För fullständighetens skull vill jag dock nämna något härom. Jag

finner det tillrådligt att man i den takt som lämpar sig successivt lägger

över det omedelbara ansvaret för projektadministrationen på den lokale projektchefen.

Detta förutsätter att planeringen av projektet varit synnerligen

noggrann och detaljerad, att erforderliga administrativa resurser tillförts

projektet och att den projektadministrativa hyrån inom den centrala biståndsmyndigheten

kan effektivt övervaka fältverksamhetens planmässiga

genomförande för att vid behov kunna ingripa med råd och dåd. Decentra
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1965

liseringsgraden måste bli beroende på förhållandena i det enskilda fallet

och, såsom statskontoret anför, bestämmas främst med hänsyn till tillgången

på administrativ expertis vid projektet. Om vei\ksamhetens omfattning

gör det skäligt, bör en särskild chefsadministratör tillsättas vid ett projekt

eller en grupp av projekt.

Liksom statskontoret anser jag att det ofta kan vara riktigt att chefsadministratören

anknyts till den svenska beskickningen i mottagarlandet

såsom biståndsattaché. Stundom kan det emellertid visa sig att hans rörelsefrihet

blir större utan ett sådant arrangemang och även i andra avseenden

kan synpunkter anföras både för och emot. En chefsadministratör bör

t. ex. enligt statskontorets mening se som en viktig uppgift att rapportera

till biståndsmyndigheten om andra biståndsgivande länders insatser i mottagarlandet.

I den mån chefsadministratören är knuten till beskickningen

får sådan rapportering, som givetvis är av intresse också för berörda departement,

ses som ett led i utrikesförvaltningens arbete. Frågan om biståndsattachéernas

ställning och arbetsuppgifter över huvud synes böra bli föremål

för närmare utredning.

Helt naturligt har statskontoret icke gått in på frågan om biståndsstyrelsens

förbindelselinjer till utlandet. I instruktionen för NIB föreskrivs att

nämnden i dessa hänseenden skall följa utrikesministerns direktiv. Detsamma

bör gälla den nya myndigheten.

Inte heller statskontorets förslag att decentralisera projektadministrationen

bl. a. rörande budget och redovisning synes böra underställas riksdagen.

I den utsträckning det kan bli aktuellt att frångå gällande bokföringsbestämmelser

m. m. torde frågan i första hand böra prövas av riksrevisionsverket.

Den i och för sig önskvärda decentraliseringen får icke heller föras så

långt att man generellt anförtror åt projektcheferna att självständigt välja

leverantörer och bestämma inköpsvillkor. De möjligheter till betydande rabatter

som kan föreligga på grund av den samlade biståndsverksamhetens

tyngd skulle då kunna gå förlorade. Liksom hittills bör man eftersträva ett

samrådsförfarande, där inköpsvillkoren kan vägas mot ärendets brådska och

hänsyn till tull- och transportfaktorer och där hemmamyndigheten i sista

hand måste bestämma.

Statskontoret föreslår att man i själva länderavtalen inför bestämmelse

om rätt att från svensk sida utöva såväl sakrevision som kameral revision

även vid projekt som formellt helt är mottagarlandets. Jag kan biträda önskemålet

att en dylik avtalsreglering i möjlig mån eftersträvas.

Stipendiatverksamheten

Administrationsutredningen för biståndet till utvecklingsländerna förordade

i sitt betänkande (SOU 1961: 22) en stark koncentration av stipendiatverksamheten

till den föreslagna NIB och stöddes av det stora flertalet

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj.ts proposition nr 63 år 1965

remissinstanser. I enlighet därmed inrättades en särskild byrå inom NIB för

omhändertagande av alla stipendiater från u-länder med svenska stipendier

eller stipendier från FN och dess fackorgan, liksom de amerikanska s. k.

tredjelandsstipendiaterna, medan Svenska institutet behöll befattningen med

det ordinarie stipendiatutbytesprogrammet och med studiebesökarna.

Statskontoret har emellertid funnit att denna koncentration av stipendiatverksamheten

till biståndsmyndigheten åter hör upphävas och förordar

i stället att bilaterala stipendiater från u-länderna inordnas i det allmänna

undervisningsväsendet, medan stipendiatverksamheten för multilaterala

organ skulle bedrivas av Svenska institutet. Urval och mottagning av stipendiaterna

och den kurativa verksamheten skulle också anförtros nämnda institutioner.

Planeringen av stipendiatverksamheten skulle dock ombesörjas

av biståndsstyrelsen som också skulle handha utlysningen av stipendierna,

anordna introduktionskurser och undervisning i svenska samt bistå berörda

myndigheter och institutioner genom att förbereda det slutliga urvalet bland

stipendiatkandidaterna. Därutöver skulle biståndsmyndigheten handlägga

diverse andra administrativa åtgärder, bl. a. omhändertagandet av besökande

tjänstemän och personer på hög nivå, och sådana uppgifter som generaldirektören

bedömer inte böra handhas utanför verket. Beräkningen av medelsbehovet

för hela stipendieverksamheten skulle likaledes handhas av biståndsstyrelsen,

som skulle till Kungl. Maj :t inge därav föranledda förslag.

NIB:s styrelse har beträffande stipendiatverksamheten gjort följande uttalande.

Statskontoret har i sin utredning skisserat ett förslag att överflytta de arbetsuppgifter

som f. n. vilar på nämndens stipendiatbyrå till Svenska institutet,

universiteten in. fl. institutioner. Enligt styrelsens uppfattning kan

skäl anföras såväl för som emot en sådan överflyttning. Underlag för ett

definitivt ställningstagande föreligger dock inte. Spörsmålet om stipendiatfrågornas

framtida handläggning bör därför bli föremål för fortsatt utredning.

Denna kan lämpligen utföras av den nya biståndsmyndigheten. I avvaktan

på resultatet av denna utredning bör nämndens stipendiatbyrå tillsvidare

överföras till den nya biståndsmyndigheten.

I likhet med NlB:s styrelse finner icke heller jag statskontorets förslag i

detta avseende helt övertygande. Att överlåta de multilaterala stipendiaterna

på Svenska institutet skulle vara en återgång till de förhållanden som eu

gång övergivits. Den goodwill för svensk biståndsverksamhet i allmänhet

som nuvarande NIB förvärvat hos de internationella biståndsorganen genom

sina tjänster gentemot deras stipendiater är ett värde som kan omsättas

i gentjänster på andra områden av samarbete och som man kanske

inte utan vidare bör avhända sig. Det är vidare angeläget att undvika att stipendiaterna

i praktiken behandlas efter olika normer allteftersom de studerar

vid ett universitet, arbetar i eu industri eller är anknutna till en förvaltning.

Enligt statskontorets mening skall biståndsmyndigheten alltjämt

vara avgörande instans i principfrågor, varför det sannolikt ändå blir en stor

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 63 år 1965

mängd ärenden av individuell karaktär som denna måste handlägga. Det

rationella i en sådan uppdelning är något tvivelaktigt. Jag ansluter mig därför

till uppfattningen inom NIB:s styrelse att stipendiatbyrån tills vidare bör

kvarligga inom biståndsmvndigheten. Denna fråga bör underkastas ytterligare

utredning.

Expertrekrytering m. m.

Statskontoret har i redogörelsen för sin utredning erinrat om de svårigheter

som expertrekryteringen erbjuder i en arbetsmarknadssituation, som

präglas av brist på akademisk och annan utbildad arbetskraft. I redogörelsen

påpekas också att man måst ge högsta prioritet åt rekryteringen av de

oumbärliga bilaterala experterna. Detta har lett till att rekryteringen av multilaterala

experter kommit i andra hand. Proportionen mellan ekonomiska

bidrag från Sverige till den multilaterala biståndsverksamheten och våra

personella bidrag med expertmedverkan är också mindre god. önskemålen

hos den multilaterala verksamhetens företrädare om flera experter från Sverige

i samband med den ökade svenska bidragsgivningen delas av den svenska

opinionen. En intensifierad expertrekrytering bör därför eftersträvas.

Statskontoret förordar i detta syfte en effektivisering av utlysningen av lediga

expertuppdrag. Vidare föreslås expertgrupper på de viktigaste fackområdena

som kan råda och bistå biståndsmyndigheten vid rekryteringen. Utredningen

pekar vidare i detta sammanhang på möjligheten att rekrytera

personal utanför Sverige — i första hand i de övriga nordiska länderna men

även utanför Norden. Den nämner också eventuella arrangemang med

»dubblering» av tjänster inom statsförvaltningen för att frigöra experter.

Jag instämmer med statskontoret i dess beskrivning av situationen och

i dess målsättning. Rekrytering av experter till både bilaterala och multilaterala

program bör bedrivas med all energi. Det är dock förståeligt att rekryteringen

för multilaterala ändamål med hänsyn till knapphetsläget kommit

att träda något i bakgrunden. I den mån rekryteringssvårigheterna kan

lindras genom särskilda åtgärder för utbildning av experter bör sådana utvägar

prövas. Ett vidgat samarbete med näringslivet på olika avsnitt av biståndsverksamheten

bör också kunna bredda basen för expertrekry teringen.

Statskontoret behandlar den rekryteringsverksamhet som nu ligger utanför

NIB, dvs. den rekrytering av experter till några i EPTA deltagande organisationer,

som sköts av respektive organisationers svenska förbindelseorgan.

I likhet med statskontoret finner jag att huvudansvaret för denna rekrytering

även i fortsättningen bör ligga kvar hos berörda myndigheter.

Eventuell rekrytering av s. k. biträdande experter enligt särskilt avtal med

olika FN-organ bör däremot av praktiska och formella skäl åvila biståndsmyndigheten.

I båda fallen bör givetvis biståndsmyndigheten och fackmyndigheterna

samarbeta.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1965

Statskontoret framhåller, att sedan stipendiatbyrån upplösts och dennas

exekutiva funktioner överförts på utomstående organ skulle för biståndsmyndighetens

del huvudsakligen kvarstå expertrekryteringsbyrån och personalsektionens

personaldetalj med personaladministrativa funktioner. Åtskilliga

fördelar skulle enligt statskontoret kunna uppnås om de funktioner,

som dessa enheter har om hand, organisatoriskt sammanfördes under

en chef till en personalbyrå.

Visserligen har jag redan tidigare anfört att stipendiatbyrån inte bör upplösas

f. n. utan tills vidare fortfara att fungera, men detta finner jag inte inverka

på lämpligheten av att sammanföra personalfunktionerna utanför stipendiatbyrån

till en särskild enhet. Jag biträder därför förslaget att en personalbyrå

inrättas. Efter biståndsmyndighetens bedömande bör personalbyrån

också kunna få i uppdrag att bistå med sådan rekrytering för kortare

eller längre anställning i statlig tjänst, varom framställningar inkommer

från intresserade regeringar i u-länderna.

Information och dokumentation

Statskontoret har framhållit betydelsen av biståndsmyndighetens informationsverksamhet

i dess olika former i ett läge av expanderande biståndsverksamhet.

Jag instämmer häri. Behovet av ett effektivt arbetande informationsorgan

och en omsorgsfull nyhetsförmedling får anses dokumenterat

av erfarenheter från NIB:s arbete. Den föreslagna organisationen tar även

hänsyn till synpunkten att både extern och intern information samlas inom

samma arbetsenhet.

Det är sålunda en viktig intern informationsuppgift för detta organ att

för verksledningen, fackbyråerna och fältarbetarna tillhandahålla, bearbeta

och kanalisera utifrån emanerande tidnings- och tidskriftsinformation,

FN-material och annan dokumentation. Till detta kommer den allmänna information

om biståndsmyndighetens egen verksamhet, som ger sammanhang

och överblick och som bör spridas både inom och utom myndigheten som

hittills. Den föreslagna organisationen bör ta hänsyn till dessa informationsbehov.

Den interna informationen bör vidare kompletteras av den utåtriktade

informationen, kommunikéer etc., som bör ges spridning också inom

biståndsmyndigheten och till dess fältarbetare. Övrig intern information

bör åvila fackbyråerna genom delgivning av promemorior och översikter,

framställda inom vederbörande byråer, där sakkunskap är tillfinnandes och

där informationsenheten blir mottagande.

Vad beträffar den externa informationen torde det stå klart att eu väsentlig

del av denna måste bestå i verksamhet av den typ, som brukar benämnas

»talesmannafunktion» och som kan antagas bli allt viktigare, allteftersom

den svenska biståndsverksamhetens omfattning växer. För detta syfte måste

informationschefen och hans närmaste medarbetare vara kontinuerligt un
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1965

derrättade om vad som tilldrar sig inom myndigheten och fältprojekten.

Utom den delgivning som rutinmässigt förekommer från fackbyråerna är

det av väsentlig betydelse att informationschefen kan hålla direkt kontakt

med generaldirektör och styrelse. Denna kontakt bör inte begränsas

till ärenden av direkt publicitetsintresse utan informationschefen bör ha

kunskap om hela arbetsfältet på högsta nivå. Annan extern information bör

belysa de svenska biståndsinsatsernas omfattning och inriktning i form

av publikationer, pressöversikter, kurser, seminarier etc. Detta är självfallet

en viktig uppgift för det nya biståndsorganet, även om det kan synas

väl ambitiöst att som statskontoret diskuterar »söka samla en bred

och välunderrättad opinion till stöd för statsmakternas aktuella insatsplaner

och resurskrav». Den opinionsbildande debatten bör ju i första

hand ske med stöd av folkrörelserna och tidningspressen samt i riksdagen

och andra politiska fora. Nämnas bör vidare den information, som

mera allmänt vill belysa u-landsproblematiken, särskilt FN :s och dess fackorgans

verksamhet på biståndsområdet. Härvid biträder emellertid även

Svenska FN-förbundet, som har god överblick över FN:s roll i biståndsarbetet.

Jag föreslår inrättande av en biståndsmyndighetens informationsenhet

och återkommer senare till dess personaluppsättning.

Kameral verksamhet m. m.

Statskontoret har föreslagit att en särskild ekonomiskt-administrativ byrå

för kameral-, inköps- och kontorsrationaliseringsfunktioner tillskapas inom

den nya biståndsmyndigheten. Som skäl anförs att dessa verksamhetsgrenar

kommer att expandera. Det kamerala arbetet för myndighetens egen räkning

ökar givetvis med den administrativa personalens påbyggnad. Därtill

kommer rådgivningen för fältverksamheten. Inköpen kommer att bli mer

omfattande inte minst genom att det finansiella varubiståndet förs in under

det nya biståndsorganet. Slutligen kommer administrativ rationaliseringsservice

från myndigheten att erfordras för de större tekniska biståndsprojekten

och för grupper av projekt med gemensam administrativ ledning.

Dessa skäl finner jag övertygande och föreslår därför att en ekonomisktadministrativ

byrå inrättas.

Anslagsberäkningar

Styrelsen för internationell utveckling: Avlöningar

Anslag

1965/66 (förslag) ........................ 5 420 000

Något anslag under denna rubrik finns inte upptaget i riksstaten för innevarande

budgetår. Däremot har för Nämnden för internationellt bistånd

(NIB): Avlöningar anvisats 2 614 000 kr. I årets statsverksproposition (bil.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 63 år 1965 45

o s. 28) har upptagits motsvarande anslag med ett preliminärt beräknat belopp

av 2 867 000 kr.

Med hänsyn till det nya ämbetsverkets ansvarsfulla uppgifter bör tjänsten

som generaldirektör placeras i lönegraden Bp 7. Vidare finner jag det

skäligt att generaldirektören tillerkänns ett representationsbidrag. Detta bör

fastställas till 10 000 kr.

Verket bör organiseras på tre avdelningar under ledning av avdelningschefer

i Be 4. Jag förordar vidare, att avdelningarna I och II för tekniskt

och humanitärt resp. finansiellt bistånd bör bestå av vardera två byråer

med byråchefer i lönegraden Be 3. Avdelning III bör bestå av en byrå för

ekonomiska och administrativa frågor och en byrå för personalfrågor, båda

ledda av byråchefer i Be 3. Till denna avdelning bör även föras en enhet

för informationsfrågor samt den nuvarande stipendiatbyrån. Personalbeho■\et

beräknar jag för avdelning I till tre avdelningsdirektörer i Be 1, sex

byi ådirektörer i högst Ae 27, tio förste byråsekreterare eller byråsekreterare

i högst Ae 23, två kanslister och åtta biträden. För avdelning II beräknar

jag fyra byrådirektörer i högst Ae 27, två förste byråsekreterare eller

byråsekreterare i högst Ae 23, en kanslist och fyra biträden. För avdelning

III beräknas eu avdelningsdirektör i Be 1, fyra byrådirektörer i Ae 27, fem

byrådirektörer i högst Ae 27, fjorton förste byråsekreterare eller byråsekreterare

1 högst Ae 23, fjorton hyråassistenter, assistenter eller kanslister,

28 biträden, en materialförvaltare och två expeditionsvakter. Härav avses

en tjänst som förste byråsekreterare eller byråsekreterare och en biträdestjänst

för verksledningens kansli. Enheten för informationsfrågor bör ledas

av en informationschef i Be 1 och i övrigt bestå av en byrådirektör i högst

Ae 27, tre förste byråsekreterare eller byråsekreterare i högst Ae 23, en

assistent och sex biträden. Samtliga tjänster bör vara extra ordinarie. Den

nuvarande stipendiatbyråns personal, sammanlagt sexton befattningshavare,

bör vidare överföras till det nya verket. Mot den föreslagna Iönegradsplaceringen

av tjänsterna m. in. i styrelsen har vederbörande personalorganisationer

förklarat sig icke ha något att erinra.

NIB har sedan eu tid tillgång till eu administrativ expert på hög nivå (jfr

prop. 1964: 1 bil. 5 s. 43). Möjlighet bör finnas att vid behov alltjämt ha sådan

expertis knuten till biståndsmyndigheten. Omorganisationen torde i övrigt

kräva vissa övergångsåtgärder och jag hemställer att Kungl. Maj :t inhämtar

riksdagens bemyndigande att vidtaga sådana åtgärder.

De av mig förordade förslagen innebär att biståndsmyndigheten sedan sin

tillkomst den 1 januari 1962 ökat från 32 befattningshavare (jfr prop. 1961:

174 s. 47) till här förordade 147 befattningshavare. Större delen av denna

ökning har fallit på de två senaste budgetåren. Per den 19 februari 1965

uppgick antalet tjänstemän i NIB till 108 av vilka 22 extra. Enligt statskontorets

förslag skulle, om stipendiatbyrån inkluderas, antalet anställda sliga

til! 143. I jämförelse med utredningens förslag förordar jag sålunda en

viss förstärkning av personalantalet, vilket jämte eu uppväxling av ett fler
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1965

tal tjänster bör möjliggöra en förbättrad personalrekrytering. Den nu föreslagna

organisationen bör enligt min mening vara tillräcklig för att möta

behoven även vid en ökad biståndsvolym. Jag vill i sammanhanget understryka

vikten av att de administrativa uppgifterna kommer att decentraliseras

till fältprojekten i utlandet. Med hänsyn till att den föreslagna organisationen

innebär en stark ökning av personaluppsättningen inom biståndsmyndigheten

förutsätter jag att viss tid åtgår för att besätta samtliga

tjänster.

Jag beräknar medelsbehovet för avlöningar till ordinarie tjänstemän till

49 000 kr. och till icke-ordinarie personal till 3 111 000 kr. samt för rörligt

tillägg till 1,8 milj. kr. I enlighet med vad jag förordat i det föregående bör

10 000 kr. beräknas för representationsbidrag till generaldirektören. Till

arvoden och särskilda ersättningar bestämda av Kungl. Maj :t bör beräknas

50 000 kr. samt till expertis 400 000. Några särskilda medel för tillfällig personal

anser jag mig icke behöva beräkna. Det sammanlagda medelsbehovet

beräknar jag således till 5 420 000 kr. Detta innebär en ökning med 2 553 000

kr. i jämförelse med det belopp jag preliminärt beräknade i årets statsverksproposition

(bil. 5 s. 28) för Nämnden för internationellt bistånd (NIB):

Avlöningar.

Styrelsen för internationell utveckling: Omkostnader

Anslag

1965/66 (förslag) ........................ 1 550 000

Något anslag under denna rubrik finns inte upptaget i riksstaten för innevarande

budgetår. Däremot har för Nämnden för internationellt bistånd

(NIB): Omkostnader anvisats 590 000 kr. I årets statsverksproposition (bil.

5 s. 29) har upptagits motsvarande anslag med ett preliminärt beräknat belopp

av samma storlek som för budgetåret 1964/65.

Med hänvisning till beräkningen i den följande sammanställningen upptar

jag anslaget till 1 550 000 kr. Jag har därvid under anslagsposten till expenser

inräknat 110 000 kr. för engångsanskaffning av inventarier m. m. i

samband med den i förhållande till NIB utökade organisationen.

1. Sjukvård m. in., förslagsvis .......

2. Reseersättningar m. m., förslagsvis .

3. Expenser, förslagsvis .............

4. Publikationstryck m. m., förslagsvis

Förslag

1965/66

15 000

750 000

685 000

100 000

1 550 000

I detta sammanhang torde jag få anmäla, att riksförsäkringsverket med

skrivelse den 18 december 1964 överlämnat viss utredning om multilaterala

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj.ts proposition nr 63 år 1965

biståndsexperters förmåner inom det svenska socialförsäkringssystemet. Jag

är inte beredd att nu lägga fram förslag i ämnet. Kungl. Maj :t bör emellertid,

därest riksdagen inte har någon erinran däremot, i särskilt ömmande fall

kunna utge bidrag till sjukvårdskostnader m. m. för multilaterala experter

m. fl. och deras familjer. Kostnaderna bör belasta anslagsposten sjukvård

m. m. under förevarande anslag.

Beredningen av frågor rörande biståndspolitiken

1 det föregående har jag behandlat den reorganisering av den svenska

biståndsadministrationen som statskontoret föreslår i sin utredning och som

jag kunnat ansluta mig till. Det är min förhoppning att den biståndsmyndighet

och den administrationsordning, som nu skapas, skall ge det organisatoriska

underlaget för en effektiv och expanderande svensk biståndsgivning.

En väl avpassad institutionell ram och rationella administrativa förfaranden

är emellertid inte nog. För att utvecklingsbiståndet skall nå sina syften

måste det utformas i enlighet med en noga övervägd allmän biståndspolitik.

Den policy-skapande funktionen är speciellt betydelsefull på ett område där

våra erfarenheter och resurser är så små i förhållande till uppgifterna som

de är när det gäller att bidra till de nödlidande och fattiga folkens ekonomiska

och sociala utveckling. Detta är ett område där små felbedömningar kan

leda till stora missgrepp. En felaktigt utformad eller avvägd biståndspolitik

kan betyda stora förluster av insatta medel, förtroende och förhoppningar

och därmed äventyra biståndets syften. Å andra sidan kan en väl genomtänkt

och samordnad biståndspolitik betyda mer för det faktiska resultatet

än själva den penningmässiga biståndsvolymen. Det är därför angeläget att

skapa förutsättningar för utformandet av en sådan politik.

En första förutsättning är att det kan tillhandahållas bästa möjliga erfarenhetsunderlag

och bakgrundsmaterial. Härvid bör man givetvis dra fördel

av den snabbt växande internationella dokumentationen, som inte längre är

begränsad till allmänna utvecklingsteorier utan också inrymmer evalueringar

av konkreta biståndsinsatser. Vi måste också själva i växande omfattning

göra sådana eftervärderingar av våra egna projekt. Vi måste skapa underlag

— så långt det går — för samma slags produktivitetsmässiga överväganden

på biståndsområdet som när det gäller användningen av våra resurser i vår

egen samhällsekonomi. Detta är väsentligen uppgifter för biståndsmyndiglieten.

Men det är inte bara eu fråga om att kompilera material. Detta skall

analyseras, tolkas och omsättas i konkreta rekommendationer och handlingsalternativ.

Utredningar skall göras och en omfattande planering skall

ske, inte bara av enskilda projekt utan av hela biståndsverksamhetens avvägning

och inriktning på längre sikt. Också detta är uppgifter för vilka histåndsmyndigheten

måste bära det huvudsakliga ansvaret.

opaginerad Kontrollera mot PDF

18 liungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1965

Beslut om biståndspolitikens utformning fattas av regering och riksdag.

Kungl. Maj :ts beslut och förslag till riksdagen föregås av beredning i gängse

form. Flera departement berörs av de biståndspolitiska ärendenas beredning.

Dessa ärenden har nämligen ofta såväl utrikes- och handelspolitiska som finansiella

och samhällsekonomiska aspekter. De bereds i enlighet med departementsstadgan

inom olika departement. Ett betydande ömsesidigt informations-

och samordningsbehov föreligger alltså. Det är en förutsättning

för en samlad svensk biståndspolitik att dessa behov kan tillgodoses. Jag

avser inte här behovet av kontakter mellan närmast berörda departementstjänstemän

vid beredning av löpande ärenden utan behovet av regelbundet

återkommande information och diskussion som ett led i beredningen av

mera principiella biståndsfrågor. Jag biträder därför statskontorets förslag

att ett särskilt interdepartementalt samrådsorgan inrättas för detta

ändamål, bestående av företrädare -— i princip på statssekreterarnivå —

för berörda departement, främst utrikes-, finans- och handelsdepartementen

men också social-, ecklesiastik- och jordbruksdepartementen vid överläggningar

i ämnen som angår deras områden. Även statsrådsberedningen och

biståndsmyndigheten bör vara företrädda i detta organ, som jag vill benämna

biständsberedningen. Denna bör ledas av ett statsråd. Övriga berörda

statsråd bör givetvis kunna deltaga i den omfattning de finner behövligt.

Som exempel på frågor som bör tagas upp i biständsberedningen kan nämnas

frågor rörande biståndsvolymen, avvägningen mellan olika biståndsformer,

villkoren för utvecklingskrediterna, länderprioriteringen, samarbetet

med näringslivet och riktlinjerna för instruktioner till våra företrädare i internationella

biståndsorgan.

Statskontoret understryker att det inte är fråga om att skapa någon beslutande

instans utan bara ett forum för information och diskussion rörande

frågor av större betydelse. Självfallet kan det inte bli tal om att diskussionerna

inom biståndsberedningen skulle föregripa avgöranden på regeringsnivån

eller inkräkta på biståndsmyndighetens befogenheter. Men biståndsberedningens

värde ligger i att den genom sin sammansättning täcker

alla biståndsformer och alla aspekter på en samlad biståndspolitik.

Ett viktigt moment i biståndspolitikens utformning är utarbetandet av

statsverkspropositionens anslagsförslag avseende de olika biståndsformerna.

Statskontoret anser övervägande skäl tala för att biståndsmyndigheten skall

medverka i detta arbete när det gäller samtliga biståndsformer. Jag kan ansluta

mig till denna uppfattning liksom till statskontorets förslag rörande de

former i vilka denna medverkan bör ske. Statskontoret förordar att biståndsmyndigheten

i vanlig ordning skall framlägga förslag till anslag till bilateralt

humanitärt och tekniskt bistånd och sådant bilateralt finansiellt bistånd

som utgör en integrerad del av ett i övrigt tekniskt biståndsprojekt. Dessa

biståndsformer svarar för de mest personalkrävande insatserna, vilkas samlade

storlek maximeras av biståndsmyndighetens planerings- och admini
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1965

strationskapacitet och vilkas utformning är resultatet av överväganden och

bedömningar som måste ske inom myndigheten. När det gäller de övriga biståndsformerna,

dvs. det multilaterala biståndet och huvudparten av det

bilaterala finansiella biståndet, är de biståndsadministrativa synpunkterna

mindre väsentliga. Här är, som utredningen framhåller, de ekonomisk-politiska

och utrikespolitiska övervägandena desto betydelsefullare. Biståndsmyndighetens

medverkan i utarbetandet av anslagsförslagen beträffande

dessa biståndsformer föreslås ske inom ramen för det samråd som kommer

att äga rum inom biståndsberedningen. Enligt min bedömning tillgodoser

det av statskontoret föreslagna förfarandet kravet på en samlad värdering av

alla de faktorer som påverkar anslagsförslagen för samtliga biståndsformer.

Hemställan

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.

Maj :t föreslår riksdagen att

I. besluta att nämnden för internationellt bistånd skall

upphöra den 1 juli 1965 och att samma dag skall inrättas

en ny central myndighet för administration av internationellt

bistånd, benämnd styrelsen för internationell utveckling,

i huvudsaklig överensstämmelse med vad jag förordat

i det föregående,

II. bemyndiga Kungl. Maj :t att meddela de övergångsbestämmelser

som fordras för genomförande av de framlagda

förslagen,

III. bemyndiga Kungl. Maj :t att fastställa personalförteckning

för styrelsen för internationell utveckling i enlighet

med vad jag förordat i det föregående,

IV. godkänna följande avlöningsstat för styrelsen för

internationell utveckling att tillämpas tills vidare fr. o. m.

budgetåret 1965/66.

Avlöningsstat

1. Avlöning till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 49 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar bestämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis................ 50 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,

förslagsvis .............................. 3111 000

4. Ersättningar till expertis, förslagsvis........ 400 000

5. Representationsbidrag till generaldirektören . . 10 000

6. Rörligt tillägg, förslagsvis.................. 1 800 000

Summa kr. 5 420 000

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 63 år 1965

V. till Styrelsen för internationell utveckling: Avlöningar

för budgetåret 1965/66 anvisa ett förslagsanslag av

5 420 000 kr.

VI. till Styrelsen för internationell utveckling: Omkostnader

för budgetåret 1965/66 anvisa ett förslagsanslag av

1 550 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Erik Cornell

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1965

51

Förkortningar

EPTA Expanded Programme of Technical Assistance (FN:s utvidgade

program för tekniskt bistånd)

FAO Food and Agriculture Organization (FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation)
ICAO

International Civil Aviation Organization (Internationella civila

luftfartsorganisationen)

IDA International Development Association (Internationella utvecklingsfonden)
ILO

International Labour Organization (Internationella arbetsorganisationen)
ITU

International Telecommunications Union (Internationella teleunionen)
UNESCO

United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization

(FN:s organisation för undervisning, vetenskap och kultur)

UNICEF United Nations Children’s Fund (FN:s barnfond)

UNKRA United Nations Korean Relief Agency (FN:s biståndsorgan för

Korea)

UPU Union Postale Universale (Världspostföreningen)

WMO World Meteorological Organization (Meteorologiska världsorgani
sationen)
-

MAHCUS BOKTR. STHLM I96S 6502 17

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. 2LU 1965:75 Utlåtande i anledning av väckta motioner om sjukförsäkringsförmånerna för utlandssvenskar. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen vä s. 4 i texten
  2. Rskr. 1965:314 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar om anslag för budgetåret 1965/66 på driftbudgeten under tredje huvudtiteln till internation a1 i texten
  3. SU 1965:125 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts framställningar om anslag för budgetåret 1965/66 på driftbudgeten under tredje huvudtiteln till internationell biståndsve s. 11 i texten