Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 3 § barnavårdslagen den 29 april 1960 (nr 97)

1965-02-26 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1965:69, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 3 § barnavårdslagen den 29 april 1960 (nr 97)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1965

1

Nr 69

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av 3 § barnavårdslagen den 29 april 1960

(nr 97); given Stockholms slott den 26 februari 1965.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av 3 § barnavårdslagen

den 29 april 1960 (nr 97).

GUSTAF ADOLF

Ulla Lindström

Propositionens innehåll

I propositionen föreslås sådan ändring i barnavårdslagen att barnavårdsnämnd

uttryckligen blir ålagd att stödja ungdomens föreningsliv. Av lagändringen

följer att kommunalt stöd i fortsättningen kan lämnas också till de

politiska ungdomsorganisationerna.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 saml. Nr 69

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1965

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 3 § barnavårdslagen den 29 april 1960 (nr 97)

Härigenom föl-ordnas, att 3 § barnavårdslagen den 29 april 1960 skall er
-

hålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

3 §•

Barnavårdsnämnden har

att göra sig väl förtrogen med

barns och ungdoms levnadsförhållanden

inom kommunen samt därvid

särskilt uppmärksamma sådana underåriga

som med hänsyn till kroppslig

eller själslig hälsa och utrustning,

hem- och familjeförhållanden samt

omständigheterna i övrigt kunna anses

vara särskilt utsatta för risk att

utvecklas ogynnsamt,

att verka för önskvärda förbättringar

i fråga om kommunens barnavård

samt därvid i mån av behov och

möjligheter främja anordningar för

bättre fritidsförhållanden för barn

och ungdom,

att lämna allmänheten råd och

upplysningar i frågor som äga samband

med nämndens verksamhet,

att förvalta egendom som hör till

kommunens barnavård, i den mån

(Föreslagen lydelse)

Barnavårdsnämnden har

att göra sig väl förtrogen med

barns och ungdoms levnadsförhållanden

inom kommunen samt därvid

särskilt uppmärksamma sådana underåriga

som med hänsyn till kroppslig

eller själslig hälsa och utrustning,

hem- och familjeförhållanden samt

omständigheterna i övrigt kunna anses

vara särskilt utsatta för risk att

utvecklas ogynnsamt,

att verka för önskvärda förbättringar

i fråga om kommunens barnavård

samt därvid i mån av behov och

möjligheter främja anordningar för

bättre fritidsförhållanden för barn

och ungdom,

att stödja den personlighetsutvecklande

och samhållsfostrande verksamhet

som utövas genom ungdomens

egna sammanslutningar,

att lämna allmänheten råd och

upplysningar i frågor som äga samband

med nämndens verksamhet,

att förvalta egendom som hör till

kommunens barnavård, i den mån

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1965

(Nuvarande lydelse)

ej förvaltningen uppdragits åt annan

nämnd eller åt särskild styrelse,

att själv eller genom ombud föra

kommunens talan i alla mål och

ärenden som angå nämndens verksamhet

samt

att även i övrigt ombesörja sådana

angelägenheter som avse kommunens

barnavård och äro att hänföra

till förvaltning och verkställighet.

(Föreslagen lydelse)

ej förvaltningen uppdragits åt annan

nämnd eller åt särskild styrelse,

att själv eller genom ombud föra

kommunens talan i alla mål och

ärenden som angå nämndens verksamhet

samt

att även i övrigt ombesörja sådana

angelägenheter som avse kommunens

barnavård och äro att hänföra

till förvaltning och verkställighet.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uPP&ift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

1* — Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 sand. Nr 69

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1965

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 26 februari

1965.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

statsrådet Lindström fråga om ändring i barnavårdslagen samt anför.

Vid tillkomsten av barnavårdslagen den 29 april 1960 (nr 97) underströks

starkt den allmänt stimulerande och förebyggande verksamhetens

stora betydelse för samhället. För att möjliggöra önskvärd frihet i tillämpningen

reglerades verksamheten inte i detalj. Det förutsattes bl. a. att

barnavårdsorganen skulle samarbeta med lokala ungdomsorganisationer

och ge organisationslivet ett praktiskt stöd. Sådant stöd har också lämnats,

bl. a. i form av kommunala bidrag. Det har i stor utsträckning samordnats

med statsbidragen till ungdomens föreningsliv. Statsbidrag utgår numera

också till de politiska ungdomsorganisationernas verksamhet. I rättspraxis

har emellertid den ståndpunkten intagits att kommunala bidrag inte får

utgå till politisk verksamhet. Till följd härav kan det statliga och det kommunala

stödet av ungdomsorganisationerna inte samordnas helt och därför

inte heller nå full effekt. Jag har därför låtit utarbeta förslag till ändring i

barnavårdslagen i syfte att klarlägga att kommunalt stöd skall kunna lämnas

till all ungdomsverksamhet som kan anses lämplig med hänsyn till den

allmänna ungdomsvården.

Under ärendets beredning har överläggningar ägt rum med Svenska stadsförbundet

och Svenska kommunförbundet.

I skrivelse den 28 januari 1965 har 1962 års ungdomsutredning understrukit

vikten av en skyndsam behandling av ärendet.

Gällande bestämmelser m.m.

Bestämmelserna om barnavårdsorganens allmänt förebyggande verksamhet

upptas i 1 kap. barnavårdslagen. I 1 § anges samhällets vård av barn

och ungdom (barnavård) ha till syfte att främja en gynnsam utveckling av

de unga och goda uppväxtförhållanden i övrigt för dem. Enligt 2 § ankom
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Knngl. Maj:ts proposition nr 69 år 1965

mer det på varje kommun att sörja för sin barnavård enligt vad som stadgas

i barnavårdslagen och att även i övrigt genom lämpliga anordningar och

åtgärder verka för det i 1 § angivna syftet. I paragrafen fastslås vidare att

det skall finnas en barnavårdsnämnd i varje kommun. Vid befattning med

ärenden rörande ungdom över 15 år äger nämnden kalla sig ungdomsnämnd.

Nämndens uppgifter på den allmänt förebyggande verksamhetens

område anges i 3 §. Dessa uppgifter består i att utöva en allmän tillsyn över

barns och ungdoms levnadsförhållanden inom kommunen, varvid nämnden

särskilt skall uppmärksamma sådana underårig^ som kan anses speciellt utsatta

för risk att utvecklas ogynnsamt, att verka för önskvärda förbättringar

i fråga om kommunens barnavård samt därvid i mån av behov och möjligheter

främja anordningar för bättre fritidsförhållanden för barn och ungdom

samt att lämna allmänheten råd och upplysningar i frågor som äger

samband med nämndens verksamhet. Ehuru kommunens ansvar för den

allmänna ungdomsvården sålunda ligger på barnavårdsnämnden, föreligger

inte något hinder mot att kommunen för denna verksamhet anlitar annat

organ. I åtskilliga kommuner har också befattningen med den allmänna

ungdomsvården uppdragits åt skolstyrelsen eller åt ett för uppgiften särskilt

tillsatt organ, såsom ungdomsstyrelse. Begreppet allmänt förebyggande

verksamhet bör ges en vidsträckt tolkning. Därunder kan sålunda

rymmas främjande av goda fritidsförhållanden för ungdom, såsom inrättande

av idrottsanläggningar och klubblokaler m. m., bevakande av särskilda

barn- och ungdomsintressen vid stadsplanering, upplysningsverksamhet

av skilda slag inom barnavårdens område m. m. Kommunen kan

också exempelvis, med eller utan statligt stöd, ge studiecirklar, fritidsgrupper

av skilda slag m. m. ett ekonomiskt eller annat praktiskt stöd.

I tre utslag den 20 februari 1964 har regeringsrätten (Regeringsrättens

årsbok 1964 not. S 60 samt I 42 och 43) förklarat, att kommun inte lagligen

kan lämna bidrag till politisk ungdomsorganisation, om inte genom särskilda

föreskrifter eller eljest säkerhet skapas för att medlen inte kommer att

främja organisationens politiska verksamhet. Det kan nämligen enligt regeringsrätten

inte anses ligga inom den kommunala kompetensen att understödja

politisk verksamhet.

Frågan om statligt stöd till ungdomens föreningsliv och fritidsverksamhet

aktualiserades år 1953 i samband med omläggningen av samhällets nykterhetspolitik.

Anslag anvisades för ändamålet första gången för budgetåret

1954/55. Bestämmelser om villkor för erhållande av bidrag har utfärdats i

kungörelsen den 30 juni 1954 (nr 575) angående statsbidrag till ungdomens

förenings- och fritidsverksamhet (ändrad 1957:307 och 1964:511) samt

kungörelsen den 4 juni 1964 (nr 510) om statsbidrag till vissa ungdomsorganisationers

centrala verksamhet.

Enligt förstnämnda kungörelse utgår statsbidrag för anordnande av ungdomsledarkurser

och för främjande av fritidsverksamhet bland ungdom

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.is proposition nr 69 år 1965

genom anordnande av fritidsgrupper. Bidrag för anordnande av ungdomsledarkurser

utgår till riksorganisation, vars verksamhet är särskilt inriktad

på ungdom i åldern 12—25 år, samt till samarbetande sådana organisationer

under förutsättning, att vederbörande organisation bereder medlemmarna

möjlighet att ägna sig åt fritidsverksamhet av den art, som anges i

särskilda av skolöverstyrelsen meddelade föreskrifter, och att organisationen

bland medlemmarna bedriver eu till kamratskap fostrande verksamhet.

Bidrag utgår inte till politisk organisation i annan mån än att bidrag kan

utgå för ungdomsledarkurs, som av skolöverstyrelsen godkänt riksförbund

för studiecirkelverksamhet anordnar i samverkan med politisk ungdomsorganisation.

I årets statsverksproposition (bil. 10 s. 150) föreslås, att dessa

särbestämmelser för politiska organisationer slopas. Bidrag för anordnande

av ungdomsledarkurser utgår inte till organisation, som har till huvudsaklig

uppgift att tillvarata medlemmarnas enskilda eller yrkesmässiga ekonomiska

intressen. Inte heller utgår bidrag till organisation med mindre än

3 000 medlemmar eller till samarbetande organisationer, vilkas sammanlagda

medlemsantal inte uppgår till 3 000. Bidrag för främjande av fritidsverksamhet

bland ungdom genom anordnande av fritidsgrupper utgår till

studieförbund eller kommun, som har åtagit sig att vara huvudman för fritidsverksamheten.

Bidrag utgår inte till fritidsverksamhet, som i annan ordning

understödjes med statsmedel eller som anordnas av organisation, vilken

har till huvudsaklig uppgift att tillvarata medlemmarnas enskilda eller yrkesmässiga

ekonomiska intressen. Före 1957 års ändring i kungörelsen utgick

bidrag inte heller till fritidsverksamhet som anordnades av politisk organisation.

Numera kan bidrag utgå också till sådan organisation. Som villkor

för bidrag gäller dock bl. a. att politisk eller religiös propaganda inte förekommer

vid gruppens sammankomster.

Enligt 1964 års kungörelse kan ungdomsorganisation erhålla statsbidrag

till kostnaderna för sin centrala verksamhet. Sådant s. k. organisationsbidrag

har ersatt tidigare utgående bidrag till instruktörsverksamhet

och är uppdelat på tre bidragsposter, nämligen grundbidrag, instruktörsbidrag

och rörligt bidrag. Instruktörsbidragen reglerades tidigare i 1954 års

kungörelse. Ursprungligen kunde sådant bidrag inte utgå till politisk organisation.

År 1957 vidtogs den ändringen att bidrag i fortsättningen kunde

utgå för en av godkänt studieförbund anställd instruktör även om denne

var verksam inom politisk ungdomsorganisation. Numera erhåller de politiska

ungdomsorganisationerna organisationsbidrag till hela sin verksamhet

och har i bidragshänseende samma ställning som övriga ungdomsorganisationer.

För statsbidrag enligt 1964 års kungörelse gäller följande villkor:

Organisationen skall vara uppbyggd och fungera enligt vedertagna demokratiska

principer samt öppet ta ställning för demokratin. Den skall bedriva

en till kamratskap fostrande verksamhet. Antalet medlemmar i åldern

12—25 år skall uppgå till minst 3 000.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1965

7

Föredraganden

Med de snabba ocli genomgripande förändringar, som har karakteriserat

vårt samhällsliv under senare år, ställs ständigt ökade krav på den stimulerande

och förebyggande verksamhet som brukar benämnas allmän ungdomsvård.

Denna utgör en central uppgift för de barnavårdande organen. Liksom

barna- och ungdomsvården i övrigt är denna gren av verksamheten i främsta

i uminet en kommunal angelägenhet, som det ankommer på barnavårdsnämnderna

att handha. Det står dock fritt för kommunerna att anlita andra

organ än barnavårdsnämnderna för den allmänna ungdomsvården. I ett

stort antal kommuner har uppgiften lagts på skolstyrelsen eller särskilt tillsatt

organ, t. ex. ungdomsstyrelse. Detta innebär inte att barnavårdsnämnden

är befriad från allt ansvar för den allmänna ungdomsvården inom kommunen.

Barnavårdsnämnden har i sin egenskap av centralorgan för kommunens

barna- och ungdomsvård alltid ytterst ansvaret för att erforderliga

åtgärder och anordningar vidtas till främjande av en gynnsam utveckling

av de unga och goda uppväxtförhållanden i övrigt för dem.

Ungdomen bedriver genom sina egna organisationer ett personlighetsfostrande

och samhällsfostrande arbete, som är av den största betydelse. Det

finns all anledning för samhället att stödja denna verksamhet. I det föregående

har jag redogjort för det statliga stödet av ungdomens föreningsliv.

Också kommunerna lämnar som ett led i den allmänna ungdomsvården

betydande bidrag till ungdomsorganisationernas verksamhet. Denna bidragsgivning

följer i stor utsträckning normerna för statens stöd till ungdomsorganisationerna.

Medel anvisas sålunda till fr i tidsgrupp verksamhet,

instruktörsbidrag och ledarutbildning. Utöver dessa bidrag förekommer en

rad andra stödformer, såsom hyresbidrag, stipendiebidrag, lägerbidrag, bidrag

till nystartade föreningar och administrationsbidrag. Vissa kommuner

har anställt eu eller flera ungdomskonsulenter med uppgift att stödja ungdomens

föreningsliv, ge råd och tips i fråga om exempelvis mötesprogram

och reklam, organisera kommunal ungdomsverksamhet och ungdomsledarutbildning

samt svara för planering, arrangemang och kampanjer m. m. på

ungdomsverksamhetens område. I städer och större tätorter kan finnas

heltidsanställda ungdomsledare.

Någon uttrycklig lagbestämmelse om kommunalt stöd åt ungdomens föreningsliv

finns för närvarande inte. Vid tillkomsten av den nya barnavårdslagen

underströks emellertid vikten av att barnavårdsorganen i sin allmänt

förebyggande verksamhet samarbetar med bl. a. lokala ungdomsorganisationer

samt tar väl vara på de erfarenheter och frivilligkrafter som dessa

forfogar över och ger organisationslivet ett praktiskt stöd. Vad som nu har

aktualiserat frågan om en författningsmässig reglering av det kommunala

stödet åt ungdomsorganisationerna är de avgöranden av regeringsrätten

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1965

som jag har berört tidigare. Enligt dessa anses det falla utanför den kommunala

kompetensen att stödja de politiska ungdomsorganisationerna.

I vårt samhälle, som är byggt på folkstyre, fyller de politiska ungdomsorganisationerna

en mycket betydelsefull ungdoms- och samhällsfostrande

funktion. I fråga om statliga organisationsbidrag är de helt likställda med

övriga ungdomssammanslutningar. Om kommunerna är förhindrade att

stödja de politiska ungdomsorganisationerna, innebär detta att statens och

kommunernas stöd åt ungdomsorganisationernas verksamhet delvis kommer

att grunda sig på skilda målsättningar. Denna brist på överensstämmelse

finner jag otillfredsställande och olycklig. De samhälleliga insatserna

från statens och kommunernas sida måste enligt min åsikt kännetecknas

av en helhetssyn, så att olika stöd- och stimulansåtgärder syftar till att

komplettera varandra. Bristande samstämmighet i det grundläggande betraktelsesättet

kan leda till att verkan förfelas eller uteblir. De politiska

ungdomsorganisationerna bör därför också såvitt angår kommunalt stöd

behandlas på samma sätt som andra ungdomsorganisationer. Vid överläggningar

som ägt rum med stadsförbundet och kommunförbundet har dessa

biträtt min ståndpunkt i denna fråga.

Det kommunala stödet åt ungdomsorganisationernas verksamhet ingåi

som ett betydelsefullt led i barnavårdsorganens allmänna ungdomsvård.

Det bör därför regleras inom barnavårdslagens ram. Detta kan lämpligen

ske genom att infoga ett stadgande i ämnet bland de bestämmelser i lagens

3 § som anger barnavårdsnämndens allmänt förebyggande uppgifter. Med

hänsyn till vad som har uttalats under förarbetena till dessa bestämmelser

får det redan nu anses åligga barnavårdsorganen att stödja ungdomens

föreningsliv. Att det stadgande som jag föreslår riktas till barnavårdsnämnden

hindrar inte att kommunen stödjer föreningslivet på annat sätt än genom

barnavårdsnämnden, t. ex. genom skolstyrelsen eller särskild ungdomsstyrelse.

Detta framgår av vad jag nyss har sagt om den kommunala organisationen

för allmän ungdomsvård.

Jag har redan nämnt att kommunernas stöd åt ungdomsverksamheten kan

lämnas på en råd olika sätt. Det är inte min avsikt att kommunerna skall

bli bundna att ge sitt stöd i en viss form, t. ex. genom ekonomiska bidrag,

utan kommunerna skall också i fortsättningen själva få avgöra både omfattningen

och formen för detta stöd. Det är givet att stödet måste anpassas

efter föreliggande behov och resurser.

Ehuru det närmaste syftet med lagregleringen är att undanröja det hinder

som har ansetts föreligga mot kommunalt stöd åt de politiska ungdomsorganisationernas

verksamhet, bör stadgandet utformas så att det kommer

att avse all ungdomsverksamhet. Som villkor för statsbidrag till ungdomsorganisation

gäller att organisationen är uppbyggd och fungerar enligt vedertagna

demokratiska principer och öppet tar ställning för demokratin samt

att den bedriver en till kamratskap fostrande verksamhet. I sak bör samma

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1965

förutsättningar gälla för kommunalt stöd. Frågan synes dock böra regleras

på ett annat sätt i barnavårdslagen. Jag föreslår därför att de nämnda

förutsättningarna får komma till uttryck i beskrivningen av den ungdomsverksamhet

som åsyftas. Detta torde kunna ske genom ett stadgande av

innebörd, att barnavårdsnämnden skall stödja den personlighetsutvecklande

och samhällsfostrande verksamhet som utövas genom ungdomens egna sammanslutningar.

Givet är att det kommunala stödet måste lämnas enligt objektiva

grunder. Det får t. ex. inte förekomma att en viss politisk eller religiös

riktning ensidigt gynnas. Någon uttrycklig bestämmelse härom kan emellertid

inte anses behövlig.

I enlighet med vad jag nu anfört har inom socialdepartementet upprättats

förslag till lag om ändrad lydelse av 3 § barnavårdslagen den 29 april 1960

(nr 97).

Vid bamavårdslagens tillkomst inhämtades yttrande från lagrådet över

lagen i dess helhet. Den nu föreslagna lagändringen synes dock vara av

sådan beskaffenhet att lagrådet inte behöver höras över den. Jag hemställer,

att Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga

nämnda lagförslag.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Inga Lestner

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1965:212 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till jordförvärvslag m.m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 3 i texten
  2. 2LU 1965:43 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 3 § barnavårdslagen den 29 april 1960 s. 1 i texten