Sök i Ratio Lex

Med hemställan om riksdagens samtycke till förordnande angående fortsatt valutareglering

1965-03-05 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1965:71, Med hemställan om riksdagens samtycke till förordnande angående fortsatt valutareglering

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1965

1

Nr 71

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med hemställan om

riksdagens samtycke till förordnande angående fortsatt

valutareglering; given Stockholms slott den 5

mars 1965.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed

1) begära riksdagens samtycke till förordnande om fortsatt valutareglering

i enlighet med vad föredragande departementschefen förordat;

2) inhämta riksdagens yttrande över härvid fogade förslag till förordning

om fortsatt giltighet av valutaförordningen den 5 juni 1959 (nr 264).

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen begärs riksdagens samtycke till förordnande om fortsatt

valutareglering för tiden den 1 juli 1965—den 30 juni 1966. För riksdagens

yttrande framläggs i anslutning härtill förslag till bestämmelser om fortsatt

giltighet av valutaförordningen under samma tid.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 71

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1965

Förslag

till

Förordning

om fortsatt giltighet av vahitaförordningen den 5 juni 1959 (nr 264)

Härigenom förordnas att valutaförordningen den 5 juni 1959, som enligt

förordning den 21 maj 1964 (nr 267) gäller till och med den 30 juni 1965,

skall aga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1966.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1965

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

5 mars 1965.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Johansson, Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme,

Sven-Eric Nilsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om fortsatt valutareglering

och anför.

Enligt valutalagen kan Kungl. Maj :t på framställning av fullmäktige i

riksbanken under vissa förutsättningar förordna om valutareglering i enlighet

med närmare bestämmelser i lagen. I allmänhet får sådant förordnande

meddelas för högst ett år i sänder och endast efter riksdagens samtycke.

Därvid skall även de valutareglerande föreskrifter, som Kungl. Maj :t

avser att utfärda, föreläggas riksdagen. Dessa föreskrifter ar intagna i valutaförordningen.

Förordnande om valutareglering har senast meddelats för tiden den 1 juli

1964—den 30 juni 1965.

Fullmäktige i riksbanken har i skrivelse den 14 januari 1965 hemställt

om fortsatt valutareglering under tiden den 1 juli 1965—den 30 juni 1966.

Över riksbanksfullmäktiges framställning har, efter remiss, yttranden avgetts

av fullmäktige i riksgäldskontoret, Svenska bankföreningen och

Svenska sparbanksföreningen.

Gällande bestämmelser

V a 1 u t a 1 a g e n den 22 juni 1939 (nr 350) gäller enligt lag den 5 juni

1959 (nr 262) fr. o. m. den 1 juli 1959 tills vidare. Valutalagen är en fullmaktslag.

Den ger sålunda, som jag redan nämnt, Kungl. Maj :t befogenhet

att under vissa i lagen angivna förutsättningar förordna om valutareglering.

De närmare förutsättningarna för valutareglering anges i 1 §. Denna

lf Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 71

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1965

innehåller i första och andra styckena regler för fall av krig och krigsfara.

För övriga fall finns bestämmelserna om valutareglering i tredje stycket.

Däi uppställs som förutsättning för förordnande om valutareglering att

ett sådant förordnande bedöms erforderligt för att uppnå det mål, som fastställts

för riksbankens penningpolitiska verksamhet, eller eljest med hänsyn

till rikets betalningsförhållanden med utlandet.

Förordnande om valutareglering i andra fall än vid krig eller krigsfara

meddelas med riksdagens samtycke efter framställning av riksbanksfullmäktige.

Om riksdagens samtycke inte skulle kunna avvaktas utan synnerlig

olägenhet, kan Kungl. Maj:t emellertid utan sådant samtycke interimistiskt

förordna om valutareglering i viss utsträckning.

När Kungl. Maj:t begär riksdagens samtycke till förordnande om valutareglering,

skall även de valutareglerande föreskrifter, som Kungl. Maj:t avser

att utfärda med stöd av den begärda fullmakten, föreläggas riksdagen.

Huvudbestämmelsen om vad sådana föreskrifter får innehålla finns i sju

särskilda punkter i 2 § första stycket.

Sålunda kan till en början föreskrivas att endast riksbanken och annan

bank, som riksbanken därtill bemyndigar (valutabank), får driva handel

med utländska sedlar och skiljemynt, med växlar, checkar, andra penninganvisningar

och fordringar, som innefattar rätt till betalning i utländskt

mynt (utländska betalningsmedel och utländska fordringar), liksom med

aktier, obligationer och likartade värdepapper, vilka är utfärdade av någon

som är bosatt i utlandet (punkt 1).

\ idare kan föreskrivas, att utländska betalningsmedel, utländska fordringar

och utländska värdepapper endast i den omfattning och på de villkor

Kungl. Maj :t eller efter Kungl. Maj :ts bemyndigande — riksbanken

bestämmer får förvärvas och föryttras mot vederlag i svenskt mynt (punkt

2). För att tillgodose behovet av utländska betalningsmedel, utländska

fordringar och utländska värdepapper kan införas föreskrift om att sådana

tillgångar skall erbjudas riksbanken eller valutabank till inlösen mot kontant

ersättning i svenskt mynt (punkt 3).

Bestämmelser kan även meddelas om att svenska och utländska betalningsmedel,

fordringar och värdepapper inte utan särskilt tillstånd får utföras

ur Sverige eller på annat sätt överföras till utlandet eller överlåtas

på den som är bosatt i utlandet (punkt 4) samt att sådana tillgångar inte

får införas till Sverige utan tillstånd av riksbanken (punkt 5). Dessutom

kan föreskrivas att förfogande inte får ske över värdepapper, som införs

till Sverige eller som förvaras här för utomlands bosatt person, eller över

köpeskilling, som influtit vid försäljning av sådana värdepapper, i vidare

mån an Kungl. Maj :t eller — efter Kungl. Maj :ts bemyndigande — riksbanken

bestämmer (punkt 6).

Slutligen kan helt allmänt förordnas, att något förfogande i annat hänseende

än förut sagts över utländska betalningsmedel, utländska fordringar

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1965

och utländska värdepapper inte får ske utan tillstånd av riksbanken på annat

sätt än genom föryttring till denna eller till valutabank (punkt 7).

Utan hinder av sådana valutareglerande bestämmelser som jag nu beskrivit

kan riksbanken enligt 3 § meddela bankaktiebolag eller annan tillstånd

att på villkor, som riksbanken bestämmer, driva den rörelse med utländska

betalningsmedel och utländska banktillgodohavanden, som riksbanken

finner behövlig för att tillhandagå allmänheten med medel för

reseändamål.

När det anses behövligt för tillsyn över efterlevnaden av ett valutareglerande

förordnande, kan Kungl. Maj :t enligt 5 § föreskriva skyldighet att

förete handelsböcker jämte därtill hörande handlingar, medge polismyndighet,

riksbanken eller av denna förordnad tjänsteman rätt att öppna och

granska brev och andra försändelser till eller från utlandet samt även i

övrigt meddela de föreskrifter, som behövs för att genomföra förordnandet

och för att hindra åtgärder vilka är ägnade att uppenbart motverka ändamålet

med detta.

För överträdelse av föreskrift, som meddelats med stöd av valutalagen,

får enligt 9 § stadgas straff, högst fängelse i två år. Dessutom kan meddelas

bestämmelser om förverkande till kronan av betalningsmedel, fordringar

eller värdepapper, som brottet avser, eller av vederlag för sådan egendom

eller om utgivande av motsvarande värde.

Förordnande om valutareglering enligt de fr. o. in. den 1 juli 1959 gällande

bestämmelserna gavs första gången för tiden fr. o. m. samma dag

t. o. in. den 30 juni 1960. Därefter har getts förnyade förordnanden, senast

för iiden den 1 juli 1964—den 30 juni 1965. Sålunda har Kungl. Maj:t genom

förordning den 21 maj 1964 (nr 266) om tillämpning av valutalagen

_med riksdagens samtycke — förordnat, att bestämmelserna i 2 § första

stycket 1), 2) och 4)—7) samt 5 § 1) och 3) ävensom 9 § samma lag skall

äga tillämpning under den angivna tidsperioden. Föreskrifterna om heinbudsskyldighet

— 2 § första stycket 3) — och om brevkontroll — 5 § 2) —

omfattas däremot inte av förordnandet.

De valutareglerande föreskrifter, som Kungl. Maj :t meddelat med stöd

av valutalagen, återfinns i valutaförordningen den 5 juni 1959

(nr 264). Denna har i enlighet med 1 § tredje stycket valutalagen utfärdats

efter riksdagens hörande. Förordningen gällde ursprungligen endast för

tiden t. o. in. den 30 juni 1960 men har, likaledes efter riksdagens hörande,

tillagts fortsatt giltighet för ett år i sänder, senast för tiden t. o. in. den

30 juni 1965 genom förordning den 21 maj 1964 (nr 267).

Valutaförordningens nuvarande bestämmelser innehåller i stort sett följande.

Efter ett inledande stadgande i 1 §, vari ges vissa grundläggande defini
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1965

tioner, innehåller valutaförordningen i 2 § första stycket eu föreskrift, som

under riksbankens kontroll lägger all växling mellan utländsk och svensk

valuta. Förvärv av utländska betalningsmedel eller fordringar mot vederlag

i svenskt mynt eller föryttring av sådana tillgångar får ske endast från

respektive till riksbanken eller genom dess förmedling. Från denna föreskrift

medges dock vissa undantag i 2 § andra stycket. Riksbanken kan sålunda

meddela bankaktiebolag, sparbank och postbanken tillstånd att för

egen eller riksbankens räkning driva handel med utländska betalningsmedel

och utländska fordringar. Riksbanken får även ge postverket tillstånd

att driva den handel med utländska betalningsmedel, som fordras för verkets

rörelse med postanvisningar. Vidare kan riksbanken bevilja bank eller

annan tillstand att driva den rörelse med utländska betalningsmedel och

utländska banktillgodohavanden, som riksbanken anser erforderligt för allmänhetens

tillhandagående med medel för reseändamål. Bank, som enligt

den först återgivna undantagsbestämmelsen erhållit det vidsträcktare tillståndet

att driva valutahandel, kallas i förordningen, liksom i valutalagen,

valutabank.

Riksbanken äger enligt 3 § första stycket bestämma närmare, i vilken

omfattning och på vilka villkor utländska betalningsmedel och utländska

fordringar får förvärvas eller föryttras mot vederlag i svenskt mynt. Begränsning

får inte ske i omfattningen av valutabanks förvärv från eller

föryttring till allmänheten av utländska betalningsmedel eller utländska

fordringar, som härrör från eller fordras för löpande betalning.

Efter den nu redovisade grundregeln om valutahandelsmonopol följer i

valutaförordningen tre olika avsnitt, innehållande skilda förbud mot att

utan riksbankens tillstånd vidta valutadisponerande åtgärder. Dessa förbud

gäller numera väsentligen s. k. kapitalbetalningar. För löpande betalningar

ges nämligen i ett följande avsnitt bestämmelser om vittgående undantag

från de allmänna förbudsreglerna.

I det första av de tre nyssnämnda avsnitten ges ramen av förbud beträffande

utströmningen ur landet av de värden, som berörs av valutaregleringen

(4 och 5 §§), under det att det andra avsnittet innehåller motsvarande

förbud i fråga om den ingående strömmen (6—8 §§). Dessa förbud

beträffande utgående respektive ingående betalningsströmmar svarar i stor

utsträckning mot varandra. Förbud råder sålunda mot att utan riksbankens

tillstånd ut- eller införa andra betalningsmedel än växlar. Resande

får emellertid ut- eller införa resevaluta till belopp som riksbanken medger.

Utförselförbudet gäller utan inskränkning även värdepapper, under det att

införselförbud beträffande värdepapper gäller endast i den mån de inte

införs genom översändande till riksbanken eller till valutabank.

I avsnittet rörande utgående betalningsströmmar ges, utöver förbud mot

konkret utförsel, ett allmänt förbud för den som är bosatt i Sverige (s. k.

valutainlänning) att verkställa betalning till eller till förmån för den som

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1965

är bosatt i utlandet (s. k. valutautlänning). På motsvarande satt stadgas

i avsnittet rörande ingående betalningsströmmar principiellt forbud toi

valutainlänning att direkt eller genom annans förmedling ta mot betalning

från valutautlänning. Några närmare anvisningar om vad som avses

med betalning lämnas inte. Vissa förfaranden anges emellertid uttryckligen

som förbjudna. Hit hör överförande av tillgodohavande hai i ne

till konto eller räkning som förs i utlandet, överlåtelse av betalningsmedel,

värdepapper eller fordringsbevis av presentationspappers karaktar till ''alutautlänning

samt valutainlännings inbetalning på eller överföring ti 1

konto eller räkning som förs i Sverige till förmån för valutautlanning. I avsnittet

om ingående betalningar finns vidare ett forbud för valutainlanning

att ikläda sig skuld till valutautlänning, om det inte ar fråga om ingåen e

av köpeavtal på inom branschen allmänt tillämpade villkor eller om vi -

tagande av därmed jämförliga åtgärder. _ ,

I det tredje av de förut angivna avsnitten av valutaförordningen (9 och

10 S§) förbjuds valutainlänning att utan riksbankens tillstånd forfoga over

innehav av utländska betalningsmedel och utländska banktillgodohavanden

på sådant sätt, att hans innehav av dylika tillgångar minskas, i - stånd fordras dock inte för föryttring till riksbanken eller till valutabank

eller till försäljningsställe för resevaluta. Ett motsvarande förfogande oibud

«äller även beträffande valutainlännings innehav av andra utländska

fordringar än banktillgodohavanden liksom hans innehav av utländska

värdepapper. För att hindra kringgående av valutaförordningens bestämmelser

har vidare stadgats att valutainlänning, som gentemot utlandet ager

rätt att kräva betalning eller som gentemot utlandet ådragit sig betalningsskyldighet,

inte får medge anstånd med eller uppskjuta betalningen eller

träffa avtal om betalning annorledes än med vanliga betalningsmedel, såvitt

inte annat följer av handelsbruk. Valutainlänning får inte heller, i

svfte att kringgå valutaförordningens bestämmelser, till valutautlanning,

med vilken han har gemensamt ekonomiskt intresse, sälja eller av honom

köpa varor till annat pris än det som i allmänhet gäller eller i sådant syfte

vidta andra liknande åtgärder.

Löpande betalningar har i allmänhet undantagits från valutareglering.

1 10 a § har angetts de betalningar av detta slag, som kan ske utan hin er

av de tidigare återgivna förbudsreglerna. Sålunda får valutainlanning genom

valutabank och på betalningsväg, som anvisats av riksbanken, såval

verkställa som motta löpande betalning i förhållande till valutautlanning.

Med betalning genom valutabank jämställs därvid dels betalning genom

avräkning i kontokurantförhållande, under förutsättning att valutainlanningen

är bokföringsskyldig och att riksbankens föreskrifter beträffande

betalningsväg iakttas, dels betalning med postanvisning. Vidare undantas

vissa direkta betalningar mellan valutainlänningar och valutautlanningar

från valutaregleringen. Sålunda får valutainlänning

i Sverige verkställa

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1965

betalning till eller till förmån för valutautlänning för arbetsprestation, som

denne utfört i Sverige, och vidare i Sverige verkställa betalning till eller

till förmån för valutautlänning som gåva eller understöd till denne. Valutainlannmg

äger dessutom under vistelse utomlands verkställa betalning

till valutautlänning för uppehållskostnader utomlands och för inköp för

personligt bruk. På motsvarande sätt får valutainlänning under vistelse

utomlands ta mot betalning från valutautlänning för arbetsprestation, som

betalningsmottagaren utfört utomlands. Vidare får valutainlänning ta mot

betalning i Sverige från valutautlänning för dennes uppehållskostnader

här och for inkop, som kan antas vara avsedda för köparens personliga

bruk.

I en särskild anvisning till 3 och 10 a §§ har närmare angetts vad som i

valutaförordningen avses med löpande betalning. Hit hör exempelvis normala

likvider vid export och import av varor och tjänster, omkostnader

med anledning därav, andra normala betalningar i samband med näringsverksamhet,

vissa försäkringsbetalningar, ränta och annan avkastning av

kapitaltillgång, normala reseutgifter samt pensioner, understöd och liknande

personliga betalningar. I anvisningen har uttryckligen angetts, att

betalning i samband med direkt investering, värdepappersöverlåtelse, personlig

kapitalöverföring eller annan kapitalbetalning inte anses som löpande

betalning. Riksbanken meddelar de närmare föreskrifter, som fordras

för att bestämma vad som skall hänföras till löpande betalning.

Till de nu återgivna centrala bestämmelserna har fogats ett stadgande

(13 §) om möjlighet för riksbanken att ålägga var och en, som uppehåller

sig i Sverige, att deklarera bl. a. sina utländska betalningsmedel,

fordringar och värdepapper samt sina tillgångar och skulder i utlandet. I

ett sista avsnitt finns regler om ansvar för överträdelse av valutaförordningens

bestämmelser (15—21 §§).

Riksbanksfullmäktiges framställning

Riksbanksfullmäktige hemställer, som jag inledningsvis nämnt, att Kungl.

Maj :t matte med stöd av 1 § tredje stycket valutalagen begära riksdagens

samtycke till fortsatt valutareglering för tiden den 1 juli 1965_

den 30 juni 1966. Enligt fullmäktige bör valutaregleringen avse samma

lagrum i valutalagen, som nu äger tillämpning, nämligen 2 § första stycket

1), 2) och 4) 7) samt 5 § 1) och 3) ävensom 9 §.

I sin skrivelse hänvisar fullmäktige till de allmänna synpunkter på valuta!

egleringen och frågan om dess förlängning, som redovisas i prop.

1963:139 (s. 49). Anledning synes alltjämt föreligga att ta valutalagens

gallande fullmakter i anspråk för ytterligare ett år och att samtidigt ge

valutaförordningen fortsatt giltighet.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1965

Enligt vid skrivelsen fogat protokollsutdrag har herr Wedén reserverat

sig mot fullmäktiges beslut och ansett att fullmäktige bort överväga en väsentlig

uppmjukning av valutaregleringen.

Remissyttrandena

Av remissinstanserna har fullmäktige i riksgäldskontoret (majoriteten)

samt Svenska sparbanksföreningen ej haft något att erinra mot framställningen

om fortsatt valutareglering. En reservant i riksgäldsfullmäktige, herr

Östman, har dock ansett att fullmäktige i sitt yttrande bort framhålla önskvärdheten

av en väsentlig uppmjukning av valutaregleringen.

Svenska bankföreningen erinrar om att föreningen tidigare i flera sammanhang

framhållit önskvärdheten av att valutaregleringen avskaffas. Någon

väsentlig olägenhet härav är enligt föreningens mening inte att befara.

Föreningen avstyrker därför den ifrågasatta förlängningen.

Departementschefen

Valutaregleringens författningsmässiga grundval utgörs av 1939 års valutalag,

vilken numera gäller tills vidare. Valutalagen är en fullmaktslag,

som ger Kungl. Maj:t möjlighet att under vissa i lagen angivna betingelser

utfärda valutareglerande bestämmelser inom vissa i lagen angivna gränser.

Under fredsförhållanden får ett sådant förordnande i princip ges endast

med riksdagens samtycke och för en tid av högst ett år i sändei. Samtidigt

skall riksdagen föreläggas de valutareglerande bestämmelser, som Kungl.

Maj:t ämnar utfärda med stöd av den begärda fullmakten. Sedan år 1959

finns dessa bestämmelser i valutaförordningen. Varje gång riksdagen lamnat

samtycke till fortsatt valutareglering har valutaförordningen förlängts

för motsvarande tid.

Förordnande om valutareglering har med riksdagens samtycke senast

meddelats för tiden den 1 juli 1964—den 30 juni 1965. Valutaförordningen

gäller för samma tid. Riksbanksfullmäktige har funnit valutareglering behövlig

även efter den 30 juni i år och har därför hemställt om fortsatt sådan

reglering för tiden t. o. m. den 30 juni 1966. En fortsatt valutareglering

har även accepterats av majoriteten i riksgäldsfullmäktige samt av Svenska

sparbanksföreningen men avvisats av Svenska bankföreningen som funnit

det önskvärt att valutaregleringen avskaffas.

Jag har tidigare år, när frågan om fortsatt valutareglering prövats, redovisat

mina synpunkter på behovet av en sådan reglering. Som jag därvid

framhållit är mycket stora delar av betalningarna till och från utlandet i

praktiken ej underkastade någon begränsning genom valutaregleringen. De

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1965

löpande betalningarna är som bekant undantagna från regleringen. I fråga

om kapitalrörelserna gäller att ansökningar om direkta investeringar i utlandet

har bifallits så gott som undantagslöst under senare år. Förhållandet

har varit detsamma beträffande ansökningarna om utländska direkta

investeringar i Sverige. Det kan nämnas att under tioårsperioden 1955_

1964 tillstånd till direkta investeringar i utlandet lämnats till ett sammanlagt

belopp på inemot 3,2 miljarder kr., varav inte mindre än ca 750 milj.

kr. under år 1964. Tillstånd till finansiell upplåning utomlands har vidare

till mycket betydande belopp lämnats för fartygsbyggen och finansiering av

svenska investeringar i utlandet liksom till utländska dotterbolag i Sverige.

Under år 1964 har därjämte en väsentlig liberalisering av valutaregleringens

tillämpning genomförts i fråga om de kommersiella krediterna.

Valutaregleringen begränsar således för närvarande främst värdepappershandeln

över gränserna. I denna funktion utgör den enligt min uppfattning

ett väsentligt ekonomiskt-politiskt instrument i den uppsättning av

sådana medel, som står samhället till buds för uppnåendet av de allmänt

omfattade målen för den ekonomiska politiken. Ett upphävande av valutaregleringen

skulle som jag anfört i ett tidigare sammanhang genom kapitalrörelsernas

ettekt pa den interna likviditeten i Sverige kunna avsevärt begränsa

möjligheterna att föra en effektiv penningpolitik och därmed eu

ändamålsenligt utformad allmän stabiliseringspolitik. De skäl, som tidigare

motiverade valutaregleringen, är således fortfarande tillämpliga. Riksdagens

samtycke bör därför inhämtas till förordnande om valutareglering för ytterligare

ett år. I enlighet med riksbanksfullmäktiges förslag bör förordnandet

omtatta samma stadganden i valutalagen som för närvarande.

Departementschefens hemställan

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.

Maj :t måtte

1) begära riksdagens samtycke till att Kungl. Maj :t med

stöd av 1 § tredje stycket valutalagen förordnar, att vad som

föreskrives i 2 § första stycket 1), 2) och 4)—7) samt 5 §

1) och 3) ävensom 9 § samma lag skall äga fortsatt tillämpning

under tiden den 1 juli 1965—den 30 juni 1966;

2) inhämta riksdagens yttrande över ett inom finansdepartementet

upprättat förslag till förordning om fortsatt

giltighet av valutaförordningen den 5 juni 1959 (nr 26i).

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Knngl. Maj:ts proposition nr It år 1965

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Hans Ohlsson

MARCUS BOKTR. STHLM i965 65015»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1965:285 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående godkännande av en europeisk balk om social trygghet m. m. a1 i texten
  2. BU 1965:32 Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1965 s. 1 i texten