Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag med särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning, m. m

1965-03-05 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1965:72, Med förslag till lag med särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 72 år 1965

1

Nr 72

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag med

särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning,

m. m.; given Stockholms slott den 5 mars

1965.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

1) antaga härvid fogade förslag till lag med särskilda bestämmelser rörande

riksbankens sedelutgivning;

2) bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att särskilda bestämmelser om undantag från

riksbankslagens föreskrifter beträffande riksbankens sedelutgivningsrätt

skall gälla även för tiden den 1 juli 1965—den 30 juni 1966. Därvid föreslås,

att maximibeloppet för sedelutgivningsrätten höjs från 9 200 till 9 700 milj.

kr.

Vidare föreslås att riksbanken under samma tid får fortsatt befrielse från

skyldigheten att vid anfordran inlösa bankens sedlar med guld. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 72

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 72 år 1965

Förslag

till

Lag

med särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning

Härigenom förordnas, att under tiden den 1 juli 1965—den 30 juni 1966

följande särskilda bestämmelser skola gälla i stället för bestämmelserna i

9 § och 11 § första stycket lagen den 30 juni 1934 (nr 437) för Sveriges

riksbank1.

1 §‘

Riksbanken må utge sedlar till ett belopp av högst niotusensjuliundra miljoner

kronor.

2§.

Under tid då riksdagen ej håller session äger Konungen på framställning

av fullmäktige i riksbanken och efter hörande av fullmäktige i riksgäldskontoret

medge riksbanken att utge sedlar till ett belopp av ytterligare högst

sjuhundra miljoner kronor, om det prövas nödvändigt med hänsyn till utomordentliga

omständigheter. Blir sådant medgivande icke godkänt av riksdagen

inom tjugo dagar från början av nästföljande session, upphör medgivandet

att gälla vid utgången av nämnda tid.

3§.

Som riksbankens metalliska kassa skall räknas allt guldmynt och omyntat

guld som tillhör riksbanken. 1

1 Senaste lag i ämnet se 1964: 264.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 72 år 1965

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 5

mars 1965.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund,

EdenmaN, Johansson, Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme,

Sven-Eric Nilsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om särskilda bestäm■

melser rörande riksbankens sedelutgivning, m. m., och anför.

I skrivelse den 28 januari 1965 har fullmäktige i riksbanken gjort framställning

om fortsatt provisorisk lagstiftning rörande riksbankens sedelutgivning

och hemställt om fortsatt befrielse för riksbanken från skyldigheten

att inlösa av banken utgivna sedlar med guld. över framställningen har,

efter remiss, yttrande avgetts av fullmäktige i riksgäldskontoret.

Lagstiftningen rörande riksbankens sedelutgivningsrätt

och inlösningsskyldighet

Riksbankens rätt att utge sedlar grundas på stadgande i 72 § regeringsformen.

Enligt detta lagrum har riksbanken även skyldighet att vid anfordran

lösa in utgivna sedlar med guld efter deras lydelse, om inte Kungl.

Maj :t och riksdagen i viss ordning medger undantag från denna skyldighet.

Enligt 9 § första stycket lagen den 30 juni 1934 (nr 437) för Sveriges riksbank

(riksbankslagen) är riksbankens rätt att ge ut sedlar begränsad

till det belopp, som motsvarar dubbla summan av riksbankens metalliska

kassa beräknad enligt 11 §, jämte ett ytterligare belopp av 350 milj.

kr. Enligt 9 § andra stycket kan riksbanken under vissa förutsättningar

få bemyndigande att ge ut sedlar till ett belopp av ytterligare högst 350

milj. kr. Den utelöpande sedelmängden skall dock så snart ske kan nedbringas

med ett belopp motsvarande vad som utgetts med stöd av ett sådant

bemyndigande.

Enligt 10 § skall bankens utelöpande sedlar, till den del de överstiger ban
1-f

Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 72

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 72 år 1965

kens metalliska kassa, motsvaras av vissa i paragrafen angivna tillgångar

sammanräknade, den s. k. supplementära sedeltäckningen. Dessa tillgångar

är

a) lätt säljbara statspapper;

b) allmänna hypoteksbankens och Konungariket Sveriges stadshypotekskassas

obligationer samt andra inhemska obligationer, som noteras på utländsk

börs;

c) på betryggande sätt försäkrat guldmynt och omyntat guld, som är nedsatt

på utrikes ort eller under transport men som inte enligt 11 § inräknas

i den metalliska kassan;

d) växlar, som är betalbara inom eller utom riket;

e) medel som innestår i räkning hos bank eller bankir på utrikes ort och

förfaller till betalning inom sex månader, efter avdrag av riksbankens skuld

i sådan räkning;

f) medel,

med högst samma uppsägningstid mot säkerhet av sådana statspapper och

obligationer som nämnts under a) och b), samt — intill ett belopp av 100

milj. kr. — mot annan säkerhet;

g) medel, som är utlånade till Internationella valutafonden.

Som riksbankens metalliska kassa skall enligt 11 § första stycket räknas

allt riksbankens guld inom landet och dessutom, intill ett belopp motsvarande

15 % av hela metalliska kassan, banken tillhörigt guld som är nedsatt

på utrikes ort eller under transport och försäkrat på betryggande sätt. I 11 §

andra stycket stadgas, att den metalliska kassan inte får bibehållas vid lägre

belopp än 150 milj. kr.

I syfte att skapa den större elasticitet i penningsystemet, som förhållandena

påkallade, modifierades riksbankslagens bestämmelser temporärt med

stöd av lagen den 22 december 1939 (nr 895) angående rätt för Konungen att

meddela särskilda bestämmelser om riksbankens sedelutgivning och bankrörelse

m. m. Denna lag gällde ursprungligen t. o. m. den 31 mars 1940 men

fick därefter fortsatt giltighet, sista gången genom lag den 16 maj 1947 (nr

194), enligt vilken giltighetstiden utsträcktes t. o. m. den 30 juni 1948. Lagen

utgjorde ett led i krigsårens beredskapslagstiftning och hade karaktären

av fullmaktslag, som var tillämplig vid krig eller krigsfara vari riket befann

sig eller eljest under utomordentliga av krig föranledda förhållanden.

De modifierade bestämmelser, som meddelades med stöd av 1939 års lag,

innebar i huvudsak följande.

Genom kungörelsen den 31 januari 1940 (nr 54) med viss bestämmelse

angående riksbankens metalliska kassa sattes stadgandet i 11 § första stycket

riksbankslagen om den metalliska kassan temporärt ur kraft. I kungörelsen

förordnades, att som riksbankens metalliska kassa skulle räknas allt

riksbanken tillhörigt guld. De i riksbankslagen föreskrivna begränsningarna

i sedelutgivningsrätten, vilka sammanhängde med guldets placering, hade

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 72 år 1965

nämligen ansetts lägga hinder i vägen för en sådan fördelning av liksbankens

guldbehållning som från säkerhetssynpunkter var mest betryggande.

Vidare utfärdades bestämmelser, som medgav ökning av det belopp varmed

sedelutgivningen enligt 9 § första stycket riksbankslagen fick överstiga

dubbla summan av den metalliska kassan. Genom kungörelsen den 15 februari

1957 (nr 31) med viss bestämmelse angående riksbankens sedelutgivning

ökades sålunda detta belopp från 350 till 1 400 milj. kr. Genom kungörelsen

den 20 juni 1957 (nr 251) med viss bestämmelse angående riksbankens

sedelutgivning ökades beloppet till 2 500 milj. kr.

1939 års fullmaktslag, som upphörde att gälla med utgången av juni manad

1948, ersattes av lagen den 28 maj 1958 (nr 258) med särskilda bestämmelser

rörande riksbankens sedelutgivning.

Enligt sistnämnda lag gällde under tiden den 1 juli 1948 den 30 juni

1949 i stället för stadgandena i 9 § och 11 § första stycket riksbankslagen

särskilda bestämmelser. Dessa medgav riksbanken att ge ut sedlar till ett

belopp av högst 3 200 milj. kr. (1 §). Om så prövades nödigt med hänsyn

till utomordentliga omständigheter, fick Kungl. Maj:t, när liksdagen

inte var samlad, på framställning av fullmäktige i riksbanken och efter

samråd med fullmäktige i riksgäldskontoret medge riksbanken att ge ut

sedlar till ett belopp av ytterligare högst 700 milj. kr. Ett sådant medgivande

skulle, om det inte godkändes av riksdagen inom tjugo dagar från

det att riksdagen åter sammanträtt, upphöra att gälla efter utgången av

nämnda tid (2 §). Slutligen skulle som riksbankens metalliska kassa räknas

allt riksbanken tillhörigt guldmynt och omyntat guld (3 g).

Som nämnts gällde 1948 års lag endast till utgången av juni månad 1949.

Den har emellertid senare successivt ersatts av ny lagstiftning. Därvid bär

maximibeloppet för riksbankens sedelutgivning höjts. Nu gällande bestämmelser

återfinns i lagen den 21 maj 1965 (nr 265) med särskilda bestämmelser

rörande riksbankens sedelutgivning. Maximibeloppet för sedelutgivningen

är där bestämt till 9 200 milj. kr.

Genom kungörelsen den 21 maj 1964 (nr 265) om befrielse för riksbanken

under viss tid från skyldigheten att inlösa av banken

utgivna sedlar med guld har Kungl. Maj :t med stöd av riksdagens

medgivande befriat riksbanken från denna skyldighet för tiden t. o. m. den

30 juni 1965. Banken har dock rätt att dessförinnan återuppta inlösningen

av bankens sedlar, om förhållandena ger anledning till detta.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 72 år 1965

Utredningar i ämnet

Riksbanksfullmäktige tillsatte den 15 december 1949 en kommitté med

uppdrag att se över riksbankslagens bestämmelser om sedelutgivningen.

Denna kommitté — 1949 års riksbankslagskommitté — föreslog ändrade

grunder för sedelutgivningsrätten och dessutom en huvudsakligen formell

omarbetning av riksbankslagen. Enligt kommitténs förslag skulle någon

övre gräns för sedelutgivningen inte fastställas. Inte heller i övrigt skulle

i princip finnas några »spärrar» för denna. En viss begränsning innefattades

emellertid bl. a. i en allmän bestämmelse om att riksbanken i all sin

verksamhet hade att verka för ett genomförande av de av riksdagen uppställda

penning- och valutapolitiska direktiven.

I skrivelse den 1 februari 1951 hemställde riksbanksfullmäktige, att

Kungl. Maj :t skulle underställa riksdagen förslag till ny riksbankslag i huvudsaklig

överensstämmelse med vad 1949 års riksbankslagskommitté föreslagit.

Sedan denna framställning remissbehandlats, framlades i prop.

1951:181 förslag till fortsatt provisorisk lagstiftning rörande riksbankens

sedelutgivning. I denna proposition förklarade sig chefen för finansdepartementet

inte beredd att ta slutlig ståndpunkt till frågan hur sedelutgivningsrätten

på längre sikt borde regleras. Samtidigt med att bankoutskottet tillstyrkte

bifall till propositionen underströk utskottet i sitt av riksdagen godkända

utlåtande (B:oU 1951: 20) vikten av ytterligare utredning i frågan.

Efter bemyndigande av Kungl. Maj :t tillkallade chefen för finansdepartementet

den 13 november 1951 sakkunniga med uppdrag att utreda regleringen

av riksbankens sedelutgivningsrätt på längre sikt. Enligt direktiven

borde utredningen i stort sett begränsas till att avse den del av riksbankslagskommitténs

förslag till riksbankslag, som hade samband med sedelutgivningen.

Den 3 november 1955 avlämnade de sakkunniga betänkande om

riksbankens sedelutgivningsrätt och därmed sammanhängande penningpolitiska

frågor (SOU 1955: 43). I betänkandet anslöt sig de sakkunniga till den

av 1949 års riksbankslagskommitté intagna ståndpunkten att sedeltäckningsbestämmelserna

i nuvarande riksbankslag borde upphävas utan att ersättas

med några motsvarande bestämmelser. Vidare föreslog de sakkunniga

ett definitivt upphävande av riksbankens skyldighet att inlösa bankens sedlar

med guld. De framlagda författningsförslagen innefattade bl. a. ändringar

i 72 § regeringsformen.

I remissyttrande över de sakkunnigas betänkande uttalade riksbanksfullmäktige,

att den slutliga prövningen av frågan borde uppskjutas till dess en

översyn slutförts beträffande det av 1949 års riksbankslagskommitté framlagda

förslaget. En sådan översyn hade igångsatts av fullmäktige, som förklarade

sig ämna senare redovisa resultatet för Kungl. Maj :t. översynen har

ännu inte slutförts.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 72 år 1965

I prop. 1936: 117 föreslog Kungl. Maj:t efter framställning av riksbanksfullmäktige

förlängning av den provisoriska lagstiftningen om sedelutgivpngsrätten.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande över propositionen

och vissa motioner med anledning av denna (B:oU 1956: 30) tillstyrkte bankoutskottet

propositionens förslag. Därvid sade sig utskottet dela riksbanksfullmäktiges

uppfattning, att den definitiva regleringen av sedelutgivningsrätten

borde ske i samband med en allmän revision av riksbankslagen.

Den provisoriska lagstiftningen om sedelutgivningsrätten har efter framställning

av riksbanksfullmäktige och på förslag av Kungl. Maj:t successivt

förlängts för ett år i sänder (prop. 1957: 121, 1958: 89, 19o9: 58, 1960:

49, 1961:63, 1962: 65, 1963: 115 och 1964:130).

Kungl. Maj :t har den 31 maj 1963 förordnat, att riksbanksfullmäktiges

framställning den 1 februari 1951 och det betänkande som de sakkunniga

för utredning om reglering av riksbankens sedelutgivningsrätt på längre sikt

avgivit skall läggas till handlingarna.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 1 november 1963 bär chefen

för finansdepartementet tillkallat sakkunniga med uppdrag att verkställa

en allmän översyn av gällande myntlagstiftning och därmed sammanhängande

frågor (myntkommittén). I direktiven för denna utredning framhålls

att riksbankens sedelinlösningsskyldighet alltsedan år 1931 varit suspenderad

genom varandra avlösande, provisoriska lagar. Denna provisoriska lagstiftning

kan enligt direktiven sägas ha i realiteten inneburit, att guldmyntfoten

åtminstone temporärt upphävts för Sveriges del. Vidare hänvisas till

det tidigare omnämnda förslaget i SOU 1955: 43, att grundlagsstadgandet

om skyldighet för riksbanken att inlösa sedlar med guld skulle upphävas,

och till ett förslag av samma innebörd i författningsutredningens betänkande

rörande ny regeringsform (SOU 1963: 16—19). Myntkommittén bör, sägs

det vidare i direktiven, vara oförhindrad att behandla hithörande spörsmål

i vad de direkt berörs av en ny myntlagstiftning. Kommittén bör sålunda ta

ställning till de förslag, som redan väckts i dessa frågor, och överväga darav

betingade ändringar i myntlagstiftningen. Myntkommitténs arbete pågår

alltjämt.

Bankoutskottet har i sina av riksdagen godkända utlåtanden (B:oU 1957:

22, 1958 A: 23, 1959:22, 1960:10, 1961: 18, 1962:10, 1963: 19 och 1964:35)

—’ samtidigt med att utskottet godtagit de föreslagna förlängningarna av

provisoriet — alltsedan år 1958 framhållit angelägenheten av en mera definitiv

reglering av sedelutgivningsrätten. Enligt vad bankoutskottet förklarade

i sitt utlåtande 1962: 10 över förslaget till lagstiftning i ämnet för tiden

den 1 juli 1962—den 30 juni 1963 hade utskottet under hand inhämtat, att

ett utkast till ny riksbankslag upprättats men att det fortsatta arbetet komplicerats

av att mera djupgående överväganden ansetts nödvändiga i vissa

stycken. Därvid hänvisades till att frågan om sedelutgivningen utgjorde eu

del av den vidare kreditpolitiska problematik, som kunde komma att aktua
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 72 år 1965

liseras vid ett ställningstagande till Sveriges medverkan i det europeiska

ekonomiska samarbetet. Det hade därför inte ansetts lämpligt att bryta ut

frågan om sedelutgivningsrätten ur sitt sammanhang i riksbankslagen. Vid

riksdagsbehandlingen år 1963 yttrade bankoutskottet att, även om marknadsfrågan

nu var en annan än då riksdagen år 1962 tog ställning i ärendet,

det likväl torde få konstateras att förutsättningarna för att i det rådande

dagsläget ta upp frågan om riksbankens sedelutgivningsrätt till definitiv

prövning inte hade undergått någon väsentlig förändring sedan år

1962. En förlängning av den provisoriska lagstiftningen under ytterligare ett

år framstod med hänsyn därtill som motiverad. Jämväl vid riksdagsbehandlingen

år 1964 fann bankoutskottet en förlängning av den provisoriska lagstiftningen

om sedelutgivningsrätten motiverad. Utskottet förutsatte dock

att riksbanksfullmäktige alltfort var inriktade på att utan onödigt dröjsmål

framlägga förslag till revision av riksbankslagen.

Riksbanksfullmäktiges framställning

I den inledningsvis omnämnda skrivelsen hemställer riksbanksfullmäktige,

att gällande lagstiftning med särskilda bestämmelser rörande riksbankens

sedelutgivningsrätt ges förlängd giltighet till utgången av juni 1966 och att

maximibeloppet för sedelutgivningsrätten i samband därmed höjs till 9 700

milj. kr. Härjämte hemställer fullmäktige, att riksbanken för tiden den 1

juli 1965—den 30 juni 1966 fritas från skyldigheten att inlösa sina sedlar

med guld, med rätt dock för riksbanken att före utgången av denna tid

återuppta inlösningen av bankens sedlar om förhållandena ger anledning

till detta.

I skrivelsen anför fullmäktige.

Det sedan 1948 tillämpade systemet med maximering av sedelutgivningsrätten

torde böra bibehållas även under nästa budgetår. Vad då angår frågan

om nu gällande maximibelopp, 9 200 miljoner kronor, kan bibehållas

även under denna tid är att märka följande.

Vid utgången av år 1964 utgjorde beloppet utelöpande sedlar 8 386 miljoner

kronor. Det högsta beloppet under året redovisades emellertid den 23

december och uppgick till 8 692 miljoner kronor. När sedelomloppet var som

störst under året förelåg sålunda en marginal för ytterligare sedelutgivning

om 508 miljoner kronor, motsvarande omkring 5,8 procent av den då utelöpande

sedelmängden.

..Om beloppet utelöpande sedlar vid de skilda rapportdagarna under 1964

jämföras med motsvarande siffror för föregående år, befinnes att förändringarna

i sedelomloppets omfattning varierat mellan en ökning å 2,8 procent,

som förefanns den 7 april, och en höjning å 8,5 procent, som registrerades

den 23 oktober. Då sedelmängden den 23 december nådde sin största

omfattning var ökningen 5,3 procent.

Om sedelomloppet under 1965 skulle procentuellt öka lika mycket som

under 1964, skulle det utelöpande beloppet sedlar den 23 december 1965

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 72 år 1065

komma att ligga mellan 9 100—9 200 miljoner kronor. För senare delenax

år 1965 är emellertid att räkna även med den inverkan a sedeholymen

föranledes av den föreslagna höjningen av den allmänna yarnskatten^Me

hänsyn härtill och för att inom sedeltaket rymma aven sadana okmnaar

sedelbehovet som kunna sammanhänga med ändrade betalnings- och kassahållningsvanor

torde maximibeloppet för riksbankens sedelutgivningsratt

för nästa budgetår böra höjas med förslagsvis 500 miljoner kronor till 9 /00

miljoner kronor.

Fullmäktige i riksgäldskontoret har för sin del tillstyrkt riksbanksfullmäktiges

förslag.

Departementschefen

I fråga om riksbankens rätt att ge ut sedlar gäller f. n. — i stället för

riksbankslagens motsvarande stadganden — föreskrifterna i lagen den 21

maj 1964 med särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning.

Dessa bestämmelser innebär bl. a., att riksbanken får ge ut sedlar till ett

belopp av högst 9 200 milj. kr. 1964 års lag, som gäller till utgången av

juni månad 1965, har liksom den föregående lagstiftningen på området

tillkommit som ett provisorium i avvaktan på att en mera definitiv reglering

av sedelutgivningsrätten kommer till stånd.

Som framgått av den tidigare redogörelsen, står frågan om den framtida

regleringen av riksbankens sedelutgivningsrätt i samband med frågan om

ny riksbankslagstiftning. De förslag i ämnet, som särskilt tillkallade sakkunniga

lade fram i betänkande redan år 1955, gjordes efter remissbehandling

till föremål för överarbetning inom riksbanken. Detta arbete har

emellertid av olika skäl ännu inte slutförts. Från riksbankens sida har därvid

hänvisats till sambandet mellan frågan om sedelutgivningsrätten och

den internationella kreditpolitiska problematiken. Vid behandlingen föregående

år av förslag till den nuvarande provisoriska lagstiftningen förklarade

sig banko utskottet förutsätta att riksbanksfullmäktige är inriktade pa

att utan onödigt dröjsmål framlägga förslag till revision av riksbankslagen.

Även enligt min mening bör det nu närmast ankomma på riksbanken att ta

initiativ till en mera permanent lagstiftning i detta ämne.

Riksbanksfullmäktige har hemställt om förlängning av den provisoriska

lagstiftningen under ytterligare ett år. Denna hemställan har tillstyrkts ax

riksgäldsfullmäktige, och även jag biträder förslaget.

Riksbanksfullmäktige har samtidigt föreslagit en höjning av maximibeloppet

för sedelutgivningen från nuvarande 9 200 milj. kr. till 9 700 milj.

kr. Denna höjning har av fullmäktige ansetts erforderlig för att riksbanken

skall kunna möta en viss ökning av sedelbehovet och liksom hittills

hålla en tillräcklig reserv med tanke på eventuella ytterligare ökningar, b ullmäktige

har därvid särskilt framhållit den inverkan på sedelvolymen som

föranledes av den föreslagna höjningen av den allmänna varuskatten den 1

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 72 är 1965

juli innevarande år. Förslaget om höjning av sedelutgivningens maximibelopp

som tillstyrkts av riksgäldsfullmäktige, föranleder inte någon erinran

från min sida.

I enlighet med det anförda förordar jag, att bestämmelser rörande riksbankens

sedelutgivning under tiden den 1 juli 1965—den 30 juni 1966 meddelas

genom särskild lag i överensstämmelse med 1964 års lag i ämnet

men med den jämkningen att maximibeloppet för sedelutgivningen höjs till

9 700 milj. kr. J

Vad slutligen angår riksbankens skyldighet att vid anfordran lösa in utgivna

sedlar med guld efter deras lydelse biträder jag riksbanksfullmäktiges

förslag om befrielse från denna skyldighet för tiden den 1 juli 1965—

den 30 juni 1966. Banken bör dock liksom nu ha rätt att återuppta inlösningen

av bankens sedlar före utgången av denna tid, om förhållandena

skulle ge anledning till detta.

_ * enlighet med vad jag anfört har inom finansdepartementet upprättats

förslag till lag med särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj:t

måtte genom proposition föreslå riksdagen att

1) anta nyssnämnda lagförslag;

2) medge, att riksbanken för tiden den 1 juli 1965_den

30 juni 1966 fritas från skyldigheten att vid anfordran inlösa

av banken utgivna sedlar med guld efter deras lydelse,

med rätt dock för riksbanken att före utgången av denna

tid återupptaga inlösningen av bankens sedlar om förhållandena

ge anledning till detta.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Hans Ohlsson

MARCUS BOKTR. STHIM l«S 650 I 60

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1965:286 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag med särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning, m. m., jämt a1 i texten
  2. BU 1965:33 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag med särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning, m. m.t jämte i ämnet väck a1 i texten