Sök i Ratio Lex

Angående vissa frågor rörande vård och undervisning av rörelsehindrade barn m. m

1965-03-05 · 85 sidor, varav 81 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 81 av 85 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1965:75, Angående vissa frågor rörande vård och undervisning av rörelsehindrade barn m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

1

Nr 75

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa frågor

rörande vård och undervisning av rörelsehindrade barn

m. m.; given Stockholms slott den 5 mars 1965.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

.. r : i , « ... f . v. . . ♦ V’ •''-‘I-vi 1 rfu; ••• • • •

GUSTAF ADOLF
Sven

Aspling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen behandlas frågan om vård och undervisning av rörelsehindrade

barn i förskoleåldern och grundskolan. Till fullföljande av ett beslut

vid 1961 års riksdag föreslås att verksamheten utbyggs till att avse

även grundskolans högstadium. Antalet rörelsehindrade barn i grundskolan

för vilka särskilda anordningar behöver vidtas beräknas till ca 600 i hela

landet. Skyldigheten för sjukvårdshuvudmännen att anordna elevhem tor

de barn som behöver inackordering föreslås nu bli lagfäst. En särskild proposition

därom framläggs. „

Till fortsatt försöksverksamhet med påbyggnadsundervisning or rore sehindrade

föreslås en medelsanvisning av ca 5,7 milj. kr. for uppforande av

elevpaviljonger m. m. vid Norrbackainstitutet i Stockholm, Folke Bernadottehemmet

i Uppsala och Bräcke östergård i Göteborg. Medelsanvisning föreslås

även för vissa ombyggnadsarbeten inom ortopediska kliniken vid Norrbackainstitutet.

...

Vidare framläggs förslag i syfte alt öka möjligheterna till fria resor foi

handikappade barn som vårdas på vissa institutioner.

I propositionen förutskickas en särskild utredning av olika frågor rörande

omvårdnaden av handikappade. Förutsättningarna för att anordna en allmän

hälsokontroll av barn kommer också att undersökas. EU kontakt- och

samarbetsorgan för handikapporganisationerna, statens handikappråd, skall

inrättas.

1_Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 sand. Nr 75

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 5 mars

1965.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Strang, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Johansson, Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven
-

Efter gemensam beredning med statsrådets Övriga ledamöter anmäler chefen

för socialdepartementet, statsrådet Aspling, vissa frågor rörande vård

och undervisning av rörelsehindrade barn m. m. och anför.

I. Inledning

En särskild utredning, 1962 års utredning angående högstadieundervisnmgen

for rörelsehindrade m. m. (överdirektören E. G. Anneli och byrålrektoren

B Sundmark), har haft i uppdrag att utreda frågan om huvudmannaskap

för en blivande riksanstalt för cp-barn, organisationen av

hogstadieundervisningen för i första hand svårt rörelsehindrade elever samt

de spörsmål beträffande skolverksamheten vid vanföreanstalterna och

Eugeniahemmet, som i övrigt kunde föranledas av grundskolans genomforande

Utredningsmännen har därjämte såsom experter biträtt centrala

rehabihteringsberedningen vid prövningen av frågor rörande vanföreanstalternas

verksamhet. Den 30 april 1964 har utredningen avgivit ett betänkande

med förslag till riktlinjer för högstadieundervisning för rörelsehindrade

samt för vanforeanstalternas och Eugeniahemmets framtida ställning

(Socialdepartementet, stencil 1964:2). Vidare har utredningen - med an
avS

Ta 1964 lämnat tilläggsuPPdrag - den 9 september 1964

g vit ett betänkande angående försöksverksamhet med påbyggnadsunder
visning

or rörelsehindrade (Socialdepartementet, stencil 1964:5). Betän
kandena

har vant föremål för remissbehandling. I anslutning till undervis
Tand

7 m°m S0CiaIdePartementet verkställts en översyn av gäl
lande

bestämmelser rörande ersättning för handikappades och deras an
håndhngreS°r''

S anhåHer nU aU få ta UPP SamtHga dessa fråg°r be
1

årets statsverksproposition (bil. 7 s. 415) har Kungl. Maj:t föreslaait

riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

1965/66 till Län till vissa byggnadsarbete»

ett investeringsanslag av 300 000 kr. Jag anhaller all fa ta upp

fråga till behandling i detta sammanhang.

II. Vård och undervisning av rörelsehindrade barn

Nuvarande organisation

Riktlinjer för vården och undervisningen av rörelsehindrade barn i för

skoleåldern och klasserna 1-6 antogs av riksdagen år 1961 i enlighet med

det förslag sou, pä grundval av 1958 ärs C^ednrngs betänkande (SOU

1960-14) framlades i prop. 1961: 170 (SU 161, rskr 367).

Enligt de i propositionen angivna riktlinjerna avsågs den föreslagna organisatnen

Skifta öppen för ep-barn och vissa andra svär

barn ecb ungdomar. Värden föreslogs i första hand fn,lagd b ^

centraler i anslutning till centrallasaretten. För barn, “ältade

handikapp ej kunde gå i vanliga skolor, föreslogs spec,alskolor,

länsvis eller i samarbete mellan flera huvudmän.

Platsbehovet för barn i förskolan samt låg- och mellanstadiet uppskattades

till i runt tal 600 för hela landet. Med hänsyn till osäkerheten i bedoim

ningen ansågs emellertid ytterligare undersökningar bora goras dai tv - samhet fanns om storleken av utbyggnadsbehovet. Svart skadade bär

komplicerande handikapp borde omhändertas på eu ny nksanstalt avse

att ersätta det nuvarande Eugeniahemmet. Riksanstaltens förläggning oc

närmare utformning borde utredas. Även för högstadieundervismngen fo

ordades i princip en decentralisering. Frågan härom ansågs emellertid bora

ytterligareP utredas. I avvaktan härpå skulle försöksverksamhet med og

stadieundervisning påbörjas vid Norrbackainstitutet i Stockholm

Huvudmannaskapet för cp-vården på det lokala planet -utsattes a - komma på de kommunala sjukvårdshuvudmannen medan frtg« om hu

vudmannaskapet för riksanstalten ansags bora upptas till nannare p

"St ökat allmänt intresse för de rörelsehindrade barnens vård- och nmlervisningsproblem

kan konstateras efter riksdagens beslut 1961. Antale in

stitutioner har i stort sett fördubblats och uppgick läsåret 1963/64 till 36.

övervägande antalet nytillkomna enheter utgörs av ^olor ^

erhåller sjukgymnastisk behandling och i lekens form får tillfälle

•> 11 män anpassning och kontakt med andra barn.

‘ Den medicinska behandlingen pågår som regel jämsides med ^skolans

,ek och sysselsättningsövningar. I allmänhet är förskoleverksamheten sålunda

integrerad med den sjukvårdande verksamheten under ledning av

överläkaren vid centrallasarettets barnklinik. Samarbete har aven, dar detta

visat sig praktiskt möjligt, etablerats med andra medicinska experter som

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

ortoped, barnpsykiater, neurolog, ögon- och öronläkare. Till verksamheten

har pa vissa hall även knutits talpedagoger.

Utredmngar och behandlingar av mera komplicerade fall är i regel förfgda

h 1 barnklmiker eller regionala institutioner. För denna diagnostise
rmf

verksamhet svarar Eugeniahemmet, Folke Bernadottehemmet, Bräcke

s ergar och Olaihemmet, där en samlad expertis finns att tillgå,

nom forskolan synes ej tillämpas den differentiering av elevmaterialet

med hansyn till bl. a. elevernas allmänna mognad och intellektuella förutsättningar

som blir nödvändig när eleverna börjar sin obligatoriska skolgång.

Da overgar de psykiskt efterblivna, de gravt hörsel- och synskadade m. fl.

Dett b m °Ct 11Td°rganiSati0n’ S°m SärSkHt inrättats för dessa barn.

för åll !t . J ’ aU barnantalet På grundskolans lågstadium blir

förhållandevis lagre an motsvarande antal åldersgrupper inom förskolan.

Specialskolor

Under läsåret 1963/64 uppgick antalet befintliga specialskolor för normalår"16

rörelsehindrade barn i skolplikt^ ålder till 11. Härtill kommer

ian oreanstalterna i Stockholm (Norrbackainstitutet), Hälsingborg (Sköl
denborgsmstHutet)

och Härnösand samt Eugeniahemmet. Elevfördelningen

var följande. °

Vanföreanstalterna.............

Eugeniahemmet................

Skolorna för rörelsehindrade.....

_ Summa

Antal elever

In-

ternat

Ex-

ternat

Sum-

ma

därav på

Låg-

stadi-

um

Mel-

lansta-

dium

Låg- o.

mel-

lansta-

dium

Hög-

stadi-

um

Real-

skola

150

26

176

19

20

39

122

15

75

10

85

44

41

85

68

132

200

105

71

176

24

_

293

168

461

168 |

132

300

146 |

15

Fördelningen av specialskolornas barn på förskola, låg- och mellanstadium

samt högstadium framgår av efterföljande tabell.

Sjukvårdshuvudmännen planerar en utbyggnad av specialskolorna för

—-T"'' 1 S“°lmS Stad Pågår UtredninS 0111 ^ organisation

för Stockho ms-omradet. De aktuella planerna innebär två nya skolenheter,

knutna till medicinska behandlingscentraler.

fö^TT^ ''fnS laildstin§ har upprättat förslag om en länsinstitution

orlagd till Eskilstuna. Platsantalet beräknas till omkring 30, varav 12

mternatplatser. I Östergötlands läns landsting pågår planering angående

en legioninstitution med omkring 45 platser. För ca hälften beräknas internatplatser.

Norrköpings stad har samarbete med Östergötlands läns lands
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965

5

Stockholm

Uppsala

Eskilstuna

Linköping

Norrköping

Jönköping

Mönsterås

Karlskrona

Asarum

Malmö

Hälsingborg

Landskrona

Halmstad

Göteborg

Broströmska

sjukhemmet

Bräcke Östergård

Borås

Trollhättan

Uddevalla

Lidköping

Falköping

Karlstad

Kristinehamn

Arvika

Säffle

Örebro

Västerås

Gävle

Skönsberg, Sundsvall
Lugnvik,

Östersund

Umeå

Skellefteå

Karlsvik, Luleå

Huvudman

Barnavårdsnämnden

och skoldirektionen.

Landstinget och skolstyrelsen

..........

Socialnämnden och

skolstyrelsen.......

Fröbelnämnden.

Skolstyrelsen..........

Röda Korset..,.----

Röda Korset..........

Skolstyrelsen..........

Barnavårdsnämnden. . .

Föräldraföreningen

Föräldraföreningen

Skolstyrelsen och sjuk

vårdsstyrelsen.......

Göteborgs Diakoniss
sällskap.

...........

Landstinget...........

Socialnämnden.

Röda Korset.......

Röda Korset.......

Röda Korset.......

Föräldraföreningen.

Landstinget........

styrelsen......

Landstinget och skol

styrelsen......

stvrelsen.

Föräldraföreningen. .

Röda Korset.........

Röda Korset........

Landstinget

styrelsen.

och

Summa

Antal elever

Exter-

nat

Inter-

nat

Sum-

ma

därav på

För-

skola

Låg- och

mellan- stadium

Hög-

stadium

47

_

47

26

21

—

21

20

41

20

21

—

24

_

24

17

7

—

15

—

15

15

—

—

8

'' -

8

8

—

, -

12

—

12

12

—

—

7

—

7

7

—

—

10

—

10

10

—

—

10

—

10

10

—

—

38

--

38

18

16

4

8

—

8

8

—

--

10

—

10

10

—

—

6

—

6

6

45

—

45

20

16

9

8

52

60

10

39

11

10

—

10

10

—

—

6

—

6

6

—

—

15

—

15

15

—

—

6

—

6

6

—

—

) 6

—

6

6

—

—

12

—

12

12

—

—

7

—

7

7

—

12

—

12

12

—

—

8

—

8

8

—

—

16

15

31

13

18

j-

17

—

17

6

11

—

17

—

17

10

7

—

18

—

18

12

6

—

10

_

10

10

—

—

10

—

10

10

—

—

26

—

26

26

—

—

15

7

22

8

14

—

480

94

574

| 374

176

i 24

ting för en vidgad och förbättrad organisation av såväl vård- som undervisningssidan.

Kronobergs läns landsting bar preliminära planer på inrättande av en

förskola i Växjö. Kalmar läns södra och norra landsting samplanerar med

Östergötlands läns landsting, medan Malmö stad förutsätter samverkan med

länet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

Hallands läns landsting samråder med Malmöhus läns landsting för

regionplanering av vård och undervisning för rörelsehindrade. I Västernorrlands

läns landsting har förslag avgivits om inrättande av en behandlingscentrai

vid länslasarettet i Sundsvall samt uppförande av en specialskola

av externattyp inom Sunds vallsområdet. Samarbete diskuteras med

Jämtlands läns landsting.

Västerbottens läns landsting har inlett diskussioner med landstingen inom

Umeå-regionen angående regionalt samarbete. Norrbottens läns landsting

planerar skola i Boden med 20 platser samt har i fråga om behandlingen

överläggningar med Västerbottens läns landsting.

Vånföreanstalterna och Eugeniahemmet

1955 års riksdag (prop. 1955: 135, SU 139, rskr 311) fattade på grundval

av 1951 års vanförevårdsutrednings betänkande (SOU 1954:28) principbeslut

om vanföreanstalternas framtida verksamhet. Beslutet innebar i huvudsak

att anstalternas ortopediska kliniker skulle överföras till de lokala

sjukvårdshuvudmännen och anstalterna oinbildas till kvalificerade arbetsvårdsinstitut.

Vanföreanstalterna i Stockholm, Hälsingborg och Härnösand inrymmer

ortopediska kliniker, ortopediska verkstäder, yrkesskolor med elevinternat,

skolhem (skolavdelningar med elevinternat), hemarbetscentraler samt administrations-

och ekonomiavdelningar. Till vanföreanstalterna i Stockholm

och Hälsingborg hör dessutom särskilda arbetshem för höggradigt invalidiserade.

Vanföreanstalten i Göteborg (Änggårdens yrkesskolor) omfattar

numera förutom administrations- och ekonomiavdelningar endast yrkesskolor

med därtill hörande elevinternat. Eugeniahemmets verksamhet omfattar

sjukvård, förskole- och skolhemsverksamhet samt vårdhem. Dess

upptagningsområde omfattar hela landet. Även vanföreanstalterna fungerar

som riksanstalter och har sålunda formellt inga begränsade upptagningsområden.

Sedan länge har funnits en av praktiska skäl genomförd uppdelning

av landet i fyra distrikt, som numera inte har samma aktualitet som

tidigare. Huvudmän för anstalterna är enskilda föreningar (för Eugeniahemmet

sällskap). Varje förening har särskilda stadgar, fastställda av

Kungl. Maj :t.

Den centrala ledningen och tillsynen över såväl vanföreanstalterna som

Eugeniahemmet ankommer på medicinalstyrelsen. Skolhemmen vid anstalterna

är underkastade tillsyn och inspektion av skolöverstyrelsen. Beträffande

vanföreanstalternas yrkesskolor tillkommer det skolöverstyrelsen att

utöva inspektion och att godkänna undervisningsplaner, lärares och rektorers

behörighet samt lokaler och undervisningsmateriel.

För yrkesutbildningen vid vanföreanstalterna ombesörjer den inom arbetsmarknadsverket

uppbyggda arbetsvårdsorganisationen och dess lokala

organ rekryteringen av elever till anstalternas yrkesskolor m. m.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965

Statsmakternas principbeslut om överförande av vanföreanstalternas

ortopediska kliniker till lokala sjukvårdshuvudmän har förverkligats i Göteborg

och Hälsingborg. Vanförevårdsföreningen i Hälsingborg är visserligen

av praktiska skäl fortfarande formellt huvudman för kliniken, men det reella

ansvaret för denna åvilar numera Malmöhus läns landsting.

De ortopediska verkstäderna vid anstalten i Göteborg har överförts till

Göteborgs stad i samband med stadens övertagande av den ortopediska kliniken.

Eugeniahemmets tidigare verksamhet på detta område har avvecklats

och hemmets bandagebehov tillgodoses numera genom Norrbackainstitutets

verkstäder.

Platsantalet vid vanföreanstalterna och Eugeniahemmet var hosten 9 <

följande.

Antal platser

Vanföreanstalten i

Samtliga

Stock-

holm

Göte-

borg

Hälsing-

borg

Härnö-

sand

hemmet

160

65

108

39

372

140

—

40

35

80

295

467

122

137

126

82

—

21

—

34

—

11

66

Summa

443

137

265

225

130

1 200

Elevinternat

118

40

35

65

258

178

» yrkesskola................

41

—

89

48

Staten utövar betydande inflytande och kontroll över anstalternas verksamhet,

som till stor del finansieras av statsmedel. Landstingen och de

landstingsfria städerna svarar visserligen för avsevärda belopp när det

gäller driften av anstalternas ortopediska kliniker, men det ekonomiska

huvudansvaret för verksamheten i stort har staten påtagit sig. Vid sidan av

inflytande avgifter av olika slag erhåller anstalterna statliga driftbidrag

till lärarlöner m. m. Staten svarar dessutom för uppkommande underskott

i driften.

För budgetåret 1963/64 uppgick den sammanlagda bruttoutgiften tor

driften av anstalterna till ca 27 milj. kr., varav drygt 24 milj. kr. hänförde

sig till den statsunderstödda verksamheten och 2,9 milj. kr. till övrig verksamhet.

Ca 9,7 milj. kr. utgjorde underskottstäckning av staten for den

förstnämnda verksamheten medan för den Övriga verksamheten överskott

redovisades med sammanlagt nära 34 000 kr. Sistnämnda helopp hänförde

sig uteslutande till vanföreanstalterna.

Fördelningen av vissa investeringskostnader i fastigheter framgår av följande

tabell.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

Bidrag från

staten

Lån ur folk- pensione- ringsfonden

Bidrag från

huvud- mannen

Summa

Vanföreanstalten i Stockholm.

3 547 000

3 075 000

625 165

1 275 000

891 178

1 000 000

1 406 376

621 000

628 294

5 953 376

* » Göteborg.....

9 • Hälsingborg.....

9 » Härnösand......

516 000

3 696 000

1 769 459

Eugeniahemmet......

2 965 800

1 275 000

3 856 978

Summa

9 413 343

1 516 000

5 621 470

16 550 813

Vanförevårdsföreningamas och sällskapet Eugeniahemmets egna tillgångar

har huvudsakligen bildats genom donationer från enskilda personer.

De donationsmedel, som under årens lopp tillfallit de olika föreningarna

uppgår till sammanlagt drygt 10 milj. kr., varav ca 2,6 milj. kr. för föreningen

i Stockholm, ca 1,3 milj. kr. för föreningen i Göteborg, ca 2,5 milj.

kr. for föreningen i Hälsingborg, ca 0,35 milj. kr. för föreningen i Härnösand

och ca 3,3 milj. kr. för Eugeniahemmet.

Utöver namnda donationsmedel förfogar föreningarna över vissa andra

fondmedel, som uppkommit genom egna avsättningar eller på annat sätt,

främst dispositions- och pensionsfonder, byggnadsfonder samt stipendieoch

hjälpfonder av olika slag.

Föreningarnas medel har till en del gjorts räntebärande genom placering

på bankräkningar, i värdepapper m. m. men är i övrigt placerade i anstaltsfastigheterna

och verksamheten.

Utredningens förslag

Utredningen som enligt direktiven i första hand avsett frågan om organisationen

av högstadieundervisningen och försöksverksamhet med påbygnadsundervisnmg

för rörelsehindrade barn och ungdomar, förläggning och

huvudmannaskap för en riksanstalt för de svårast handikappade barnen

samt vanforeanstalternas och Eugeniahemmets framtida ställning, har jämväl

upptagit vissa allmänna frågor som berör hela organisationen av vården

och undervisningen av dessa barn och ungdomar.

Allmänna synpunkter

I överensstämmelse med internationell terminologi använder utredningen

rehabilitering som det överordnade begreppet, vilket kan uppdelas i fyra

lika viktiga huvudgrenar, nämligen medicinsk rehabilitering, utbildningsrehabihtenng,

arbetsvärd och social rehabilitering. Som en underavdelning

av den medicinska rehabiliteringen, organisatoriskt skild från denna, anges

barn- och ungdomsrehabiliteringen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965

Åldersgränsen har av utredningen satts till 21 år, men torde i många fall

inte komma att sammanfalla med gränsen för patientens överforande från

barn- och ungdomsrehabiliteringen till den medicinska rehabiliteringen,

vilka båda i stor utsträckning har långsiktiga behandlingsprogram. I vissa

fall kan det därvid vara riktigast att en underårig omhändertas av den medicinska

rehabiliteringen. I andra fall kan det vara lämpligt att eu inom

barn- och ungdomsrehabiliteringen påbörjad behandling fortsätter upp i

patientens 25-årsålder, oavsett att behandlingen normalt skulle falla inom

den medicinska rehabiliteringen.

Utredningen har inte funnit anledning att föreslå ändring i 1961 års riksdagsbeslut

att vård- och undervisningsorganisationen för normalbegavade

rörelsehindrade skall innefatta samtliga grupper fysiskt handikappade barn,

för vilka undervisning i specialskola är nödvändig. Hit raknas först och

främst barn med cerebral pares (cp-barn). Gruppen omfattar även fall med

defekter eller deformiteter, medfödda eller förvärvade samt sjukdomar i ben

och ledgångar, ryggskador m. m. Som exempel på arter av handikapp, som

antalsmässigt befinner sig i tillbakagång, nämner utredningen sviter av

polio och kirurgisk tuberkulos. Mera aktuella är hjärtfelen, ryggmargsbracken,

muskeldystrofierna, svår reumatism och sockersjuka, astma, missbildningar

av skilda slag samt dvärgväxt.

1958 års cp-utredning beräknade, att frekvensen i vårt land av barn med

cerebral pares var 1,6 fall per 1 000 levande födda. Detta betyder med nuvarande

födelsetal att för varje år tillkommer 175 nya cp-fall. På en befolkning

av 100 000 personer skulle således komma 2,3 fall per år.

Totalsiffran cp-fall för landet i dess helhet skulle enligt cp-utredningens

utgångspunkter för åldrarna 0—18 år utgöra omkring 3 150. På åldersgruppen

0—7 år beräknades komma ungefär 1 225 fall, under det att aldrarna

8—18 år skulle omfatta ca 1 925 fall.

Senare gjorda undersökningar synes inte jäva riktigheten av cp-utredningens

uppskattning av totalantalet cp-barn. Även den av cp-utredmngen

gjorda bedömningen att närmare hälften av totalantalet cp-barn bor omhändertas

inom vårdorganisationen för de utvecklingsstörda synes stå sig.

Nu föreliggande utredning har med ledning av undersökningarna funnit,

att antalet barn med andra rörelsehinder än ep uppgår till 20 % av antalet

cp-barn i behov av institutionell vård, vilket innebär en relation av 1 till 5.

Totalantalet handikappade barn i Sverige under 21 år uppskattas av utredningen

till mellan 26 000—37 000, av vilka 35—40 % är enbart mentalt

handikappade och ungefär lika många enbart somatiskt handikappade,

medan återstående ca 25 % är både mentalt och somatiskt handikappade.

Enligt utredningen bör från de normalbegåvade rörelsehindrade undantas

barn, för vilka särskilda vårdorganisationer redan byggts upp. Detta

gäller främst vården av utvecklingsstörda, blinda, döva och epilcptiker.

Beträffande gränsdragningen mot nämnda vårdorganisationer räknar ut
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

redningen med att utbildningsorganisationen för de rörelsehindrade på de

agre stad,erna bor ha observationsavdelningar, dit intellektuellt relativt

högtstående särskolebarn med ep bör kunna hänvisas.

Blindskoleorganisationen beräknas få ett väsentligt resurstillskott genom

den nya skolan i Örebro för blinda barn med komplicerande lyte, vilken normalt

bor kunna ta hand om även blinda barn med ej alltför avancerade

symptom på rörelsehinder. I de svåraste fallen av rörelsehinder har hittills

varken blmdorganisationens eller de nuvarande specialanstalternas för

cp-barn resurser räckt till. Sådana dubbelhandikapp är sällsynta. Behovet

\ rdplatser for åldern 0—20 år uppskattas till 5 å 10 för hela riket

Prmciplosmngen av såväl de gravt talskadade barnens som de hjärn
entl

6 Vård'' °Ch undervisningsproblem förutsätts innebära

t I u”S * U K,m’ ld denna bor barn med rörelsehinder och dövhet eller

talskada som komplikation omhändertas. Endast i undantagsfall torde

denna kombination förekomma i sin svåraste form; platsbehovet för hela

riket uppskattas till sammanlagt ett tjugutal.

Rörelsehindrade med lindriga former av epilepsi bör utan svårighet kunna

omhändertas vid anstalterna för rörelsehindrade. Barn, vilka trots adekvat

medicinermg har så många eller svåra anfall att de kan skada sig själva

eller andra eller i övrigt är så starkt präglade av sin sjukdom att de inverkar

menligt pa gruppsamhörigheten på anstalten, bör dock tas om hand

inom epileptikervården.

Enligt utredningen är vården av svårt rörelsehindrade barn en medicinsk

angelagenhet, vari undervisningen bör integreras. Vid rehabiliteringen och

omhändertagandet av normalbegåvade handikappade barn och ungdomar

bor den edande principen vara att de pediatriska klinikerna vid regionsjukhusen

skall fungera som centraler i vårdorganisationen. Uppgifterna för

regionrehabd,teringen, med specialklinikerna som självständiga utredningsoch

behandlmgsinstitutioner, skulle enligt denna princip vara att inom regionen

sorj a for en riktig samordning av rehabiliteringsåtgärderna för barn och

ungdom, att därvid särskilt beakta den öppna och halvöppna vårdens möjigheter

och soka utveckla dessa vårdformer, att ägna övergången till arbets^rd

och medicinsk rehabilitering — normalt i 21-årsåldern — fortlöpande

uppmärksamhet och att genom konsultverksamhet stödja och stimulera

verksamheten vid de olika barnrehabiliteringsanordningarna inom regionens

skilda sjukvårdsområden.

Utredningen föreslår att registre rings plikt skall införas för de rörelselndrade,

men anser i enlighet med av socialstyrelsen, medicinalstyrelsen

och skolöverstyrelsen framförda synpunkter att en närmare utredning skall

orega dess realiserande. En sådan utredning bör omfatta den legala och

praktiska utformningen av registreringen, hur organisationen och utformningen

av registreringen skall ordnas enklast och effektivast samt hur

samordningen med och gränsdragningen mot det register som förs av varje

centralstyrelse för de psykiskt efterblivna bäst skall utformas. Vidare

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965 11

bör ävea undersök»*, om inte registren från varje sjukvårdsområde skulle

kunna sammanföras hos cheferna för de pediatriska klinikerna pa .eg.

sjukhusen.

Skolverksamheten

F Förskoleorganisationen är enligt utredningen inte tillräckligt utbyggd.

Medan några län kan uppvisa 3-4 skolenheter, saknas inom andra landsdelar

helt motsvarande verksamhet. Man samarbetar dar med forskolemstitutioner

utanför det egna landstingsområdet. Med hansyn till elevunderlag,

barnens ålder samt nödvändigheten av kontinuerlig foraldrainformahon

är det dock önskvärt, att varje landstingsområde disponerar over minst e

egen förskola. Ansvaret för den medicinska vården vad torsk*) om

åvila chefen för den pediatriska kliniken inom sjukvårdsområdet. Det bor

vidare ankomma på chefen för den pediatriska kliniken vid regionsjukhuset

att fungera som konsult för förskolorna inom regionen.

Grundskolan in. in.

Allmänna skolfrågor

Utredningen anser, att elever med lindrigare motoriska handikapp i forsta

hand bör erhålla sin undervisning vid hemortens grundskola, dar tillämpliga

stödåtgärder bl. a. i form av särskild specialundervisning, ^avvisning

och i vissa fall placering i specialklass bör möjliggöra för denna

elevgrupp att nå likvärdiga undervisningsresultat som små fullt fris

kamrater. Den utbyggnad av den allmänna skolan med specialklasser som

ägt rum på senare tid, gör att möjligheterna att undervisa rörelsehindrade

i den allmänna skolan åtminstone på storre orter far anses goda. g

utbildningsmöjligheterna vid specialskola för rörelsehindrade ar så begränsade

som f. n. är risken snarast att barn, som är i behov av institutionell

vård inte kan erhålla sådan. Gränsdragningen skall alltid utgå från han

kappet, men det slutliga valet av vårdform måste aUt^ traffas med borseende

från formella skäl och med reellt beaktande av alla inverkande faktorer,

medicinska, pedagogiska, sociala och rent praktiska.

De barn som hänvisas till en skola för rörelsehindrade måste bedömas

tillhöra gruppen svårt handikappade barn. Ur skolsynpunkt star nam igen

för''de^indrigare fallen I princip flera v»e»r öppnn En de, Iran » an .förre

olägenhet få undervisning i hemortens skola, medan andra måste erhålla

en kontinuerlig stödundervisning, i huvudsak då i form av särskild spec

undervisning med hänsyn till bl. a. tal-, skriv- eller lässvårigheter. Inon

vissa större kommuner kan det vara lämpligt att inratta specialklasser

för lindrigt motoriskt rörelsehindrade elever, motsvarande nuvarande

cp-klasser. Gällande bestämmelser rörande klasstorlek för cp-klass bor

även i fortsättningen kunna tillämpas. Särskild undervisning bor ifråga
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Knngl. Maj. ts proposition nr 75 år 1965

komma såsom permanent lösning för enskilda elever endast i sådana fall

da placering vid skola för rörelsehindrade eller i specialklass på grund av

handikappets eller sjukdomens art är utesluten

sk^an ”sTär I10rmer :Cu beStämmelSer’ S°m 8*Uer för den obligatoriska

i '' , f aV6n aga tlllamPninS vid undervisning av de gravt rörelse
cinska

vård ^Vh1 n SärS,dlda skoIenheter’ knutna till medi
cinska

vård- och behandhngsinstitutioner. Då vården och undervisningen

aia™ mafe Sam°rdnas 0ch hänsyn tas till medicinska och pedagogska

krav maste organisationen enligt utredningens mening ges den principiella

uppläggning, som förordas i prop. 1961: 170

Sk0|°r„as pedagogiska ledning kommer i princip att förläggas till den

loka a skolstyrelsen, varvid skoldistriktets rektor eller i förekommande fall

specialklassrektor blir den person, som närmas, blir ansvarig “d“e U„

demsningen vtd specialskolorna förutsätts av redningen i prirZskoL

Em,du “vid f°m,ell''.beh“riga op-lärare, vilka bör få annan t änstc
taTda

„g^ önsk™?-"8"“ b” minSt “ ''ärare ha som

a Pedagog önskvärt ar aven att man vid de större regionskolorna har tillgång

till lärare utbildade för grundskolans hörselklasser. Då bestämmel
rS;11''?

fgmV S“dlmde™Snin8 >"»■" grundskolan förutsätts

ö a for sam hga skolor for skolplikt^ rörelsehindrade elever, kan vtter■gare

speciallärare komnrn a,t behövas. Denna undervisning ,ord" ^ek

kunna meddelas av timanställda lärare.

ni^2fdrt<le 1StatSb;dragen tiH kostnaderna för ifrågavarande undervisning

ar det enligt utredningen mest praktiskt om samtliga lärargrupper

som har sin motsvarighet inom grundskolan, ur anställningssynpunkt hänfors

till den skolkommun, där skolan för de rörelsehindrad! är belägen

Sta bulragen för lärarlönerna skulle därvid utgå till skolkommunen och

ej till sj ukvardsinstitutionens huvudman. Den önskvärda pedagogiska samr

ningen med kommunens Övriga skolväsende skulle härigenom väsent

igt underlättas och problemen beträffande bl. a. växlingarna i lärarbehovet

pataghgt forenklas. Samordningen mellan sjukvård och pedagogik skulle

i princip ordmas efter mall från Folke Bernadottehemmet i Uppsala Då

detta system redan nu tillämpas på flera håll och erfarenheterna

positiva bor lärartjänsterna i den kommande organisationen generellt inordnas

, den kommunala skolverksamheten. Fn viss besparing^ fråga om

antalet lärare skulle härigenom troligen kunna göras genom att regionsko
läraTgrTpp

mmUnenS “""S™»"* intee™*‘ och bildar en enda

Platsbehov

eIe!,er Våg* 0Ch meIlanstadiet vid specialskolorna uppgår till ca

300 och ar sålunda lägre än det i prop. 1961: 170 beräknade, ^65 Eu

rklanngarna till den föreliggande diskrepansen torde vara, att man

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1!)65

på grund av brister i organisationen ännu ej lyckats bereda plats för alla

de skolpliktiga barn, som är i behov av undervisning vid skola för rörelsehindrade.

Med hänvisning till de frekvensundersökningar som gjorts samt

med utgångspunkt från dagens faktiska siffror bedömer utredningen elevunderlaget

per årsklass för låg- och mellanstadiet till 60 70 elever och för

högstadiet till 70—80 elever.

Orsaken till det högre antalet elever på högstadiet är att ett mindre antal

elever, som på låg- och mellanstadiet placerats i hemortens grundskola,

först vid övergången till högstadiet vänder sig till skolorna för rörelsehindrade,

då svårigheterna på detta stadium tycks bli mera påtagliga. Härtill

kommer ett tillskott av elever, som på grund av sjukdom eller olycksfall

under den tidigare tonårsåldern måste erhålla vård och behandling

och sålunda utökar elevgruppen. Förekomsten av cerebral pares varierar

vidare starkt från det ena året till det andra. Dessa erfarenheter, liksom

behovet av observationsplatser för gränsskiktet mot de utvecklingsstörda

har tagits med vid uppskattningen av platsbehovet. Vid bedömningen av

skolorganisationen har de lägre talen på varje stadium tillämpats, då en för

låg dimensionering synes mindre riskfylld än en överdimensionering. Vid

planläggningen av specialskolorna bör ett framtida utbyggnadsbehov beaktas.

Låg- och mellanstadiet

Utredningen anser det angeläget att så långt som möjligt söka förverkliga

decentraliseringsprincipen i fråga om undervisningen på låg- och mellanstadiet.

Skolorganisationen måste dock härvid bli beroende av elevunderlaget.

Ur pedagogisk synpunkt bör sålunda skolenheten helst omfatta lägst

två klassavdelningar. Behovet av möjligheter till differentiering av elevmaterialet

med hänsyn till elevens mognad och allmänna inlärningsförmåga

talar för att särskilda klasser upprättas i synnerhet på mellanstadiet för

de elever som behöver en långsammare undervisningstakt, i första hand

vid regioninstitutionerna, som kan förväntas fa ett stöire elevantal än länsinstitutionerna.

Antalet låg- och mellanstadieskolor på läns- och regionplanet bör begränsas

till högst 18, vilket innebär att utöver de 7 regionskolorna skulle finnas

11 läns- eller länssamarbetsskolor. Detta program stämmer väl med sjukvårdshuvudmännens

planer, och skulle göra det möjligt att som regel skapa

skolenheter med minst två klasser, även i de fall, där elever på grund av

sen mognad avskilts till annan skolenhet. Omkring 30 % av eleverna är

i behov av en i förhållande till övriga elever betydligt långsammare arbetstakt

samt eu längre driven individualiserad undervisning, och bör därför

ur pedagogisk synpunkt undervisas i särskilda klasser. Med ett elevundcilag

på 60 elever per årskurs skulle sålunda i genomsnitt 18 elever behöva avskiljas

för undervisning i särskilda klasser. En uppdelning av de åter
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

stående 42 eleverna på 18 skolenheter innebär, att varje skolenhet inom

sitt låg- och mellanstadium i genomsnitt skulle erhålla omkring 12_14

elever.

En minskning av elevantalet per klass till de tal, som gäller för grundskolans

hörselklasser, bör vidare med hänsyn till elevernas komplicerade

inlärningssvårigheter komma till stånd. Sålunda föreslår utredningen, att

en klass får inrättas då antalet elever är 5—8 och två klasser då antalet är

9—14. Vid högre elevantal skulle ytterligare en klass få inrättas för varje

påbörjat sjutal elever. Härigenom skapas en skolorganisation vilken tar

hänsyn till behovet av differentiering av eleverna samt gör det möjligt att

i regel vid varje skolenhet inrätta minst två klasser.

Ett förverkligande av grundskolans målsättning — att skapa betingelser

för en studiegång, som är anpassad efter den enskilde elevens förutsättningar

och behov innebär bl. a., att en viss gruppering av eleverna

måste genomföras.

Högstadiet

På högstadiet måste en sådan elevgruppering bli betydligt mera omfattande

än på låg- och mellanstadiet. Systemet med tillvalsgrupper förutsätter

att högstadiet har ett förhållandevis stort elevunderlag, om det fria

ämnesvalet praktiskt skall kunna realiseras i önskvärd omfattning. Ett

långt drivet decentraliserat skolsystem på högstadiet kan med hänsyn till

tillgängligt elevunderlag därför inte genomföras. De elever, som redan under

mellanstadiet avskilts till särskilda klasser med hänsyn till behovet

av en långsammare inlärningsgång, torde dock i praktiken inte ha behov

eller intresse av alla de valmöjligheter, som högstadiet erbjuder. Med hänsyn

härtill synes det även realistiskt att i huvudsak räkna med att dessa

elever kan bli kvar på hemortens regionskola.

Erfarenheterna av undervisning av rörelsehindrade barn på högstadiet

ger vid handen, att en relativt stor procent elever — sannolikt genomsnittligt

ca 35 per årskurs — behöver ytterligare ett tionde och elfte skolår för

att nå fram till den utvecklings- och kunskapsnivå, som grundskolan syftar

till. Dessa elever utgörs av sådana, som på grund av sitt fysiska allmäntillstånd

ej är i stånd till normal arbetstakt under skoltiden och sålunda

inte orkar eller hinner med att inhämta grundskolans kurser i den takt

läroplanen föreskriver. Hit hör också elever, vilkas intellektuella resurser är

otillräckliga och därför måste ges tillfälle till ett långsammare arbetstempo,

samt elever, som på grund av osäkerhet beträffande bl. a. yrkesval och

yrkesinriktning väljer vidgade teoretiska studier men som ej är omedelbart

kvalificerade för fackskolestudier. Under de första åren torde härtill komma

ett antal barn, vilka lämnat grundskolan innan påbyggnadsundervisningen

varit aktuell.

Huvudparten elever torde komma att utgöras av dem som redan under

mellanstadiet bildat särskilda klassenheter på regionplanet. Det svnes där
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Mcij.ts proposition nr 75 år 1965

för principiellt riktigt att regionskolorna rustas för att kunna omhänderta

även dessa elevers undervisning. En samordning torde kunna genomföras

med skolans ordinarie högstadium. Härvid erhålls bl. a. ett stabilare elevunderlag

vid samtliga regionskolor, vilket gör skolorganisationen mindre

känslig för tillfälliga svängningar beträffande elevunderlaget. Genom en

dylik organisation tillförsäkras berörda elever även förhållandevis goda

möjligheter till kontakter med hemmet.

Enligt utredningen bör sålunda undervisningen på högstadiet jämte tionde

och elfte skolåret förläggas till samtliga sju regioninstitutioner.

För huvudparten elever på högstadiet, som kan bedömas ha förutsättningar

att utnyttja de valmöjligheter högstadiets kurs- och timplaner anvisar,

måste undervisningen ytterligare koncentreras. Med utgångspunkt

från ett genomsnittligt elevtillskott på ett 50-tal ungdomar per årskurs

skulle det sammanlagda antalet platser som erfordras för denna grupp

uppgå till i runt tal 150. Detta torde utgöra ett maximital för ifrågavarande

grupp då en viss procent elever — omöjlig att närmare precisera - kan

antas vara gränsfall till den tidigare behandlade elevgruppen, vilken sålunda

utökas i motsvarande grad.

En årskurs på omkring 50 elever kan med de föreslagna nya delningsbestämmelserna

uppdelas på sju klassenheter. Elevernas formella möjligheter

att vid en enda skolenhet utnyttja de varierande alternativen beträffande

tillvalsgrupper skulle bli påfallande goda. Med ett bibehållande av

rimliga krav på variationer i fråga om tillvalsämnen har utredningen funnit

det mest förenligt med såväl föräldra- och elevintressena som pedagogiska

och medicinska krav att fördela eleverna på två högstadieskolor.

Medan en enda skola skulle bereda olägenheter med hänsyn till bl. a. skolans

storlek och elevernas resor, blir en uppdelning av eleverna på mer

än två skolenheter otillfredsställande med hänsyn till skolorganisatoriska

och pedagogiska krav. I det senare fallet finns uppenbara risker för att

kraven på likvärdiga utbildningsmöjligheter för friska och handikappade

barn inte kan upprätthållas. Med två skolor hör däremot en tredelning av

årskursen kunna säkerställas.

De två högstadierna föreslås bli förlagda till Stockholm och Göteborg som

med hänsyn till läge, befolkningsunderlag och befintliga resurser är överlägsna

övriga regionstäder. Upptagningsområdet för Stockholm skulle omfatta

Stockholms, Uppsala, Linköpings och Umeå sjukvårdsregioner medan

övriga sjukvårdsregioner skulle hänföras till Göteborg. Landets folkmängd

skulle därmed delas i praktiskt taget två lika delar och man kan räkna med

numerärt likvärdiga elevgrupper på resp. skolorter. Då fastare grunder saknas

för en bedömning av elevunderlagets fördelning på sjukvårdsområdena,

förordas denna indelning som en preliminär mall vid tillämpningen av den

föreslagna skolorganisationen.

Högstadierna i Stockholm och Göteborg kan sålunda vardera påräkna - de tidigare behandlade särskilda klasserna, omfattande årskurserna 7—11

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kiingl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

ej inraknade — högst 25 elever per årskurs, vilket för varje högstadium

approximativt skulle ge maximalt 75 elever. Av hela antalet högstadieelever

på samtliga regionskolor samt de elever, som beräknas fortsätta ett

frivilligt tionde och elfte skolår, torde omkring två tredjedelar komma på

Stockholm och Göteborg, medan övriga regionskolor erhåller den återstående

tredjedelen. Fördelningen av de särskilda klasserna och det tionde

och elfte skolåret får i första hand bedömas som en principiell organisationsplan

med hänsyn till osäkerheten beträffande elevunderlaget, som

uträknats på basis av befolkningsunderlaget enligt beräkningarna i prop.

1960: 159 angående sjukvårdens regionindelning.

Det bor ankomma på skolöverstyrelsen och länsskolnämnderna att på

nära håll söka följa utvecklingen och beträffande varje enskild region avgöra

om eller när föreslagen decentralisering av högstadieundervisningen

och det frivilliga tionde och elfte skolåret bör realiseras. Utredningen anser

det inte uteslutet att i en framtid ytterligare något fullständigt högstadium

kan blir erforderligt.

F a c I; s k o I a och gymnasium

Osäkerheten beträffande antalet gravt rörelsehindrade barn accentueras

ytterligare vid bedömandet av platsbehovet på det gymnasiala stadiet. Det

finns dock en grupp elever, som både önskar och har förutsättningar att

fortsatta på en högre teoretisk utbildningslinje. De hittills blygsamma resurserna

för dessa elever med avseende på särskilt tillrättalagda undervisningsformer,

lokaler och undervisningsmateriel har likväl inte hindrat

flera svårt handikappade ungdomar att övervinna de praktiska svårigheterna

och nå ett eftertraktat utbildningsmål. Flera ungdomar har dock

stoppats i små försök till fortsatta studier på grund av bristen på adekvata

undervisningsresurser.

Enligt utredningen synes en viss passivitet råda, när det gäller hänsyn till

behovet av mer eller mindre omfattande åtgärder utanför den ordinarie

ramen. En ny högstadieskola, en fackskola eller ett gymnasium planeras

sålunda i regel inte för undervisning av handikappade barn. Påtagligt små

avvikelser från den normala planeringen skulle dock kunna göra det möjligt

för elever med i vissa fall relativt besvärande handikapp att med fördel

inlemmas i den allmänna skolorganisationen. Frånvaron av en hiss vid

en tilltänkt undervisningsanstalt kan t. ex. utgöra ett definitivt hinder för

studieplanernas förverkligande. Krav ställs alltså på ökat lokalt och centralt

samarbete mellan de handikappade elevernas företrädare och vederbörande

myndigheter som ansvarar för skolplaneringen i stort.

En vidgad förståelse för behovet av åtgärder, som kan befrämja studiemöjligheterna

for de rörelsehindrade vid de allmänna högre skolorna, utgör

dock endast hjälp för en utvald grupp elever. För många studiebegåvade

ungdomar med svåra handikapp torde en allmän skolmiljö bli alltför pressande,

da bl. a. kraven på speciella åtgärder vid dessa skolor måste bli be
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965

gränsade. För dessa elever måste därför inrättas särskilda skolor, där såväl

fokal- som personalresurser är utformade och dimensionerade med hansyn

till elevernas behov av vård och behandling samt undervisning Da det

främst gäller elever med sådana fysiska handikapp som fordrar en omsorgsfuh

och kontinuerlig medicinsk behandling, synes det nödvändigt att

undervisningen på lämpligt sätt anknyts till en institution med resurser

barn- och ungdomsrehabilitering.

Av tillgängligt utredningsmaterial framgår bl. a. att mei an %

det totala antalet rörelsehindrade ungdomar inom en årskull har

ningar och behov av att fortsätta sina studier inom en gymnasial skolform

eller därmed parallell anordning. Med utgångspunkt från 70 elever per arskurs

skulle platsbehovet efter reducering av de elever, som deltar i ett

villigt tionde och elfte skolår, uppgå till omkring 20 elever per

Vid Norrbackainstitutet uppges att f. n. 25—30 elever s u e aga o

sättningar att fortsätta sina studier på gymnasie- eller fackskolenn a^ D

är dock här fråga om ett delvis ackumulerat behov och dessutom torde e

obestämt antal elever antas kunna studera vid de allmänna ^™eraa''

Utredningen beräknar därför ett genomsnittligt platsbehov av 20 30 e -

ver per årskurs. Hur många av dessa som i en framtida organisation skulle

välja fackskola eller gymnasium kan ej anges.

Osäkerheten i bedömningarna understryker behovet av en forsoksve - samhet. Endast praktiska erfarenheter torde närmare kunna klarlagga de

reella förutsättningar, som en kommande gymnasial skolorganisation för e

rörelsehindrade kräver. Det är heller f. n. inte möjligt att narmare ange, hur

den kommande omorganisationen av yrkesutbildningen kan paverka ele„,

s val mellan e„ praktisk och teoretisk »tbildmngsv.g. Beträffande

fackskolan torde en försöksverksamhet i tillämpliga

enligt de allmänna bestämmelserna om försöksverksamhet med^fackskda

och böra omfatta social fackskola och ekonomisk fackskola. Något behov

av teknisk fackskola torde f. n. inte föreligga. Elever med lämplighet for

manuella yrken går ofta direkt till yrkesutbildning.

En försöksvis bedriven gymnasieundervisning bor samordnas d

föreslagna fackskoleverksamheten samt — bl. a. for att pa e

sätt utnyttja befintliga undervisningslokaler och tillgänglig larm persona

förläggas till Stockholm, som med hänsyn till sitt centrala lage och resurser

svnes vara överlägset andra regionstäder.

Utredningens förslag till särskilda åtgärder för en fortsatt försöksverksamhet

med påbyggnadsundervisning redovisas under ett senare avsm .

Yrkesutbildning

Specialyrkesskola in. m.

Vid specialskolorna för rörelsehindrade kommer att finnas ett antal elever,

2_Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 sand. Nr 75

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

vilkas handikapp är så svårt att de saknar förutsättningar att tillgodogöra

sig en kvalificerad yrkesutbildning. Det är elever, vilkas handikapp tillåter

dem att utföra en starkt begränsad arbetsuppgift, samt ungdomar, vilka enast

kan utbildas for det dagliga livets aktiviteter (ADL-träning). Då resurser

for ADL-traning bör finnas vid varje regionanstalt föreslås att varje såan

anstalt också skall ha en avdelning för arbetsträning och viss enklare

utbildning, inriktad på speciella arbetsuppgifter.

En mindre del av grundskoleeleverna kan förväntas böra fortsätta i gymnasium.

De som inte fortsätter vid den till Norrbackainstitutet förlagda

gymnasieavdelningen torde få vistas i sina hem eller stanna kvar vid den

°Ch ** ‘ "5rbe,äeet -

De berörda yrkesutbildningseleverna och de jämnåriga gymnasieeleverna

kan lämpligen sammanföras i eu gemensam internatavdelning. Att ange

avdelnin§ är vanskligt’ men risk för överdimensioneg

de inte föreligga om man som riktpunkt anger 10 platser

Om man från det uppskattade totala platsantalet, 150, drar (7 X 10) 70

piatser a e^tår 80 platser, som kan antas motsvara behovet för kvalificerad

°enna b°r SamlaS tU1 en regionsamarbetsavdelning, förlagd

till Stockholm. Av behandlingsskäl och även av ekonomiska skäl bör

den samordnas med regionanstalten i Stockholm.

.f1,irfÖr sPeciaIavdelningen bör vara att ge varje handikappad elev en

sa kvalificerad och fullständig yrkesutbildning som omständigheterna i det

''"Sk"da f“"f:.tiUS‘er “h därm<!d honom Ms.a möjliga ffrn,sättninga,

för en produktiv arbetsinsats och ett aktivt liv.

P"in,fpie11^ °ch Praktiska skäl bör yrkesutbildningsavdelningen, som

alltså skulle omfatta 90 platser, ha samma huvudman och samma tillsynsmyndighet

som regionanstalten i övrigt. Detsamma gäller naturligtvis yrkesutbildmngsavdehnngar11"

vid Övriga regionanstalter. Medicinalstyrelsen

ar emellertid inte speciell sakkunskap på detta område. Därför bör enligt

utrednmgen i skolöverstyrelsen inrättas en tjänst som inspektör för yrkesutbildningen

av handikappade.

v.H1''^^11!161611/''18^ aU maXimal Cffekt aV “»dervisningen utvinns, om

je avdelning begransas till högst 6-8 elever. Yrkesutbildningsavdelningen

i«t säD f H 311 „ jUda 10 å 12 utbiIdningsgrenar. Dessa bör på lämp
igt

satt fordelas mellan permanenta och rörliga yrkesavdelningar, de senare

amphgen anordnade som ett- å tvååriga utbildningskurser av den typ som

tillhandahållits av överstyrelsen för yrkesutbildning. Vidare bör finnas en

observations- och prövningsavdelning för de elever, beträffande vilka tveksamhet

rader om lämplig utbildningsgren.

Itrcdmngen föreslår att både de regionala yrkest,tbildningsavdelning•tn

a och den spec.alntrnstade avdelningen i Stockhohn i första hand bör

ta band om de svårast handikappade.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

19

Vanföreanstalternas yrkesskolor

Eleverna vid vanföreanstalternas yrkesskolor kan hänföras till fyra huvudgrupper,

1) svårt handikappade yngre, 2) lindrigt handikappade yngre,

3) äldre elever och 4) friska elever. ..

Den allmänna samhällsutvecklingen främst inom utbildningsväsendet,

arbetsvärden samt hälso- och sjukvården har inneburit att svagheter uppkommit

i det nuvarande systemet, vilka av utredningen sammanfattas på

följande sätt. Nyssnämnda blandning av elever innebär i skilda hanseenden

problem, och en systematisk uppdelning av dem bör därför eftersträvas.

Den otillräckliga läkarmedverkan är en annan olägenhet. Lakarvarden ombesörjs

numera — bortsett från den rent ortopediska vården — som en deltidsuppgift.

Kontinuiteten i och ett samlat medicinskt ansvar for vården av

eleverna saknas. Att anstalterna står under tillsyn av flera myndigheter kan

medföra, att handläggningen av olika ärenden fördröjs och försvåras, och

risken för att inspektionsförrättarna ger anvisningar som är oforenhga kan

inte heller uteslutas. Att åstadkomma en förenklad och därigenom effektiverad

tillsyn är därför en angelägen uppgift. Ett särskiljande av de funktioner

som hör hemma inom den medicinska vården och inom utbildningsväsendet

synes nödvändig.

Det enskilda huvudmannaskapets frihet och smidighet i fråga om verksamhetens

utformning och förvaltning har enligt utredningen numera gatt

nästan helt förlorad. På grund härav föreslås att anstalterna överförs till

det allmänna och att vanförevårdsföreningarna i fortsättningen skall verka

för att ge den komplettering av de samhälleliga åtgärderna som alltid kommer

att behövas på detta område. Vidare föreslås att de medicinska vårduppgifterna,

i vilka skolutbildning och yrkesutbildning för de svårast rörelsehindrade

skall integreras, överförs till medicinalväsendet, yrkesutbildningen

för lindrigare handikappade övertas av skolöverstyrelsen och omhändertagandet

av de ungdomar, vilka erhållit all den utbildning som ges

åt deras friska jämnåriga, anförtros de organ som svarar for värden av

vuxna, nämligen arbetsvärden, rehabiliteringen och den allmänna socialvården.

Trots den snabba utvecklingen av yrkesskolväsendet ar kapaciteten alltjämt

otillräcklig. Vid Göteborgsanstalten företagna undersökningar visar att

ett betydande underskott på utbildningsplatser för de yngre handikappade

föreligger inom upptagningsområdet. Då marginalen mellan utbildningsbehov

och utbildningskapacitet inom yrkesskolväsendet torde komma att

bestå under lång tid och det för övrigt torde finnas anledning räkna med

alt speciella yrkesutbildningsanstalter för handikappade blir nödvändiga

även på längre sikt, föreslås att vanföreanstalterna i Hälsingborg, Göteborg

och Härnösand ombildas till regionyrkesskolor för yngre lindrigt handikappade

elever. Den föreslagna yrkesutbildningsavdelningen i Stockholm

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kung!. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

som skall ersätta Norrbackainstitutet — förutsätts inordnad i den nya

anstaltsorganisationen för de svårt rörelsehindrade

Regionyrk^skol0^ bör ställas under skolöverstyrelsens överinseende

edning samt liksom skol- och yrkeshemmen på Salbohed och i Vänersborg

fa en egen styrelse. Staten bör inlösa nuvarande byggnader och, i den

an sa erfordras, ombesorja deras upprustning. Likaså bör staten svara för

driftkostnaderna. Forhandlingar bör inledas med de olika föreningarna och

vse villkoren for överlåtelse av anstalterna, erforderliga permutationer etc.

Regionsamarbetsplatser

I utredningens uppdrag har ingått frågan om huvudmannaskapet för

” anstalten för cp-barn, som enligt 1961 års riksdagsbeslut är avsedd för

barn med svara komplicerande handikapp. De skäl som i prop. 1961- 170

anförts for att landstingen skall överta huvudmannaansvaret för psykiskt

e terblivna med komplikationer synes direkt tillämpliga på de rörelsehindrade

barnen med komplicerande handikapp. På grund härav föreslås att

landstingen skall bil huvudmän även för vården av dessa barn.

Termen .regionplatser» innehåller en symbol för samarbetet mellan ett

begransat antal sjukvårdshuvudmän. Genom att utbygga termen till »regionsamarbetsplatser»

markeras att samarbetet skall ske även mellan regionerna.

Riksanstalten ersätts därför med regionsamarbetsplatser.

De handikappade barn som skall vårdas på regionsamarbetsplatserna har

alla svara rörelsehinder. Till dessa kommer därjämte avancerad synsvaget,

horselnedsattningar, stora talsvårigheter, psykiska egenheter, företrädesvis

av aggressiv art, och andra svåra lidanden såsom hjärtfel, astma,

missbildningar etc. ’

i DC i1''1!03 1frnen med röreIsehinder skall omhändertas vid den nya skolan

, örebro för hlinda. Vidare förutsätter utredningen att de gravt ta,skadade

barnen och de hjärnskadade döva barnen med svårt rörelsehinder skall

tä sin vård vid en planerad ny anstalt, sannolikt förlagd till Sigtuna

Dessa bedömningar talar för en reduktion av platsantalet. Ä andra sidan

ns ytterligare ett antal fall, som utan tvivel är i behov av den mest kvalificerade

vård som kan erbjudas. Vidare är barnen i gränsskiktet mellan

normalbegavade och utvecklingsstörda i särskilt behov av den omsorgsfullast

tankbara utredning. Fn ej obetydlig del av platserna bör därför avses för

observation av sådana barn och för forskning rörande deras problem.

,ä sjukvårdsberedning har motsatt sig att platserna för
läggs

till Stockholmsområdet. De av sjukvårdsberedningen anförda skälen

ar enligt utredningen inte obefogade. Med godtagande härav föreslås därför

ITT fatSCrna fÖrläg§S tm FoIke Bernadottehemmet i Uppsala

Utbildningen bor såvitt möjligt samordnas med utbildningen för bär
b^—''

'' aVSeVärd U,S‘räCtninS ‘°rde d“k

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

21

Vanföreanstalternas övriga verksamhet

Den skyddade verksamhet som bedrivs vid särskilda vård- och arbetshem

vid några vanföreanstalter och Eugeniahemmet anses preliminärt böra successivt

inordnas i den allmänna verksamheten på detta område. Någon

form av övergångshem med sysselsättningsmöjligheter för sådana fall, som

inte kan beredas arbetsanställning eller annat omhändertagande i direkt

anslutning till genomgången utbildning, torde dock komma att behövas som

komplement till specialyrkesskolornas utbildningsverksamhet.

Utredningen understryker vikten av att övergångsanordningarna från anstalterna

för rörelsehindrade till den skyddade verksamheten inom vuxenvården

ägnas särskild uppmärksamhet.

Beträffande de ortopediska klinikerna bör verksamheten vid kliniken i

Härnösand flyttas, så snart kliniken i Sundsvall är färdig att tas i bruk. Mer

komplicerade är de förhållanden som berör klinikerna vid Norrbackainstitutet

och Eugeniahemmet, vilka är oupplösligt förbundna med karolinska

sjukhusets framtid. För att lösa dessa problemkomplex föreslås att vid Norrbackainstitutet

anställs en planeringschef i B 1. Denne bör i första hand

handlägga frågor rörande ersättningsanstalt för Norrbackainstitutet och

Eugeniahemmet och i andra hand bereda ärenden som avser de bägge anstalternas

uppgående i karolinska sjukhuset.

I fråga om de ortopediska verkstäderna föreslår utredningen att de erhåller

benämningen medicinskt-teknisk verkstad. Verkstäderna bör nämligen

tillhandahålla medicinskt-tekniska produkter inte blott åt ortopedklinikerna

utan även åt ett antal andra kliniker, t. ex. rehabiliteringsklinikerna, de

neurologiska klinikerna samt de pediatriska klinikerna och de till dem anslutna

anstalterna för rörelsehindrade. Det synes också naturligt att den

verksamhet som föreslagits av den av statens medicinska forskningsråd och

statens tekniska forskningsråd år 1958 gemensamt tillsatta kommittén för

medicinsk teknik får arbetslokaler vid dessa verkstäder. Verkstäderna bör

betraktas som delar av sjukhusen på motsvarande sätt som t. ex. centrallaboratorierna.

Sjukhushuvudmannen bör därför vara huvudman även för

verkstaden.

Tidigare förslag att arbetscentralerna (hemarbetsförmedlingsverksamheten)

borde samordnas med övrig sådan verksamhet i en mera fast organisationsform

har numera under mer än ett års tid prövats vid vanföreanstalten

i Göteborg. Verksamheten där överfördes den 1 januari 1963 till arbetscentralerna

under länsarbetsnämnderna i vederbörandcs hemortslän. Erfarenheterna

har varit övervägande goda. Kvarvarande arbetscentraler bör

därför överföras till den allmänna arbetsvärden.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

Huvudmannaskap och finansiering

På det regionala planet bör huvudmannaskapet ankomma på sjukvårdshuvudmännen.

Samarbetet vid de anstalter som enligt förslagen skall innehålla

regionsamarbetsplatser bör regleras genom särskilda avtal mellan

sjukvårdshuvudmännen.

Även verksamheten på länsplanet bör läggas på sjukvårdshuvudmännen.

En hög och jämn medicinsk och pedagogisk standard är så angelägen vid

dessa ofta små anstalter att ansvaret för dem bör bäras av sjukvårdshuvudmännen.

Självfallet utesluter förslaget inte att landstingen i många fall kan

finna lämpligt att anförtro den direkta driften av anstalterna åt föräldraföreningar,

ideella sammanslutningar och andra.

Staten skall enligt förslaget stå för verksamheten vid tre av vanföreanstalterna,

medan verksamheten vid vanföreanstalten i Stockholm och Eugeniahemmet

skall överföras till en ny region- och regionsamarbetsanstalt samt

ky§§naderna vid de äldre anstalterna tillföras karolinska sjukhuset.

Förhandlingar bör upptas med vanförevårdsföreningarna och avse statens

övertagande av byggnader och annan föreningarna tillhörig egendom.

Sedan överenskommelser träffats och staten tillträtt anstalterna bör driftkostnaderna

helt utgå av statsmedel.

Sammanlagda årliga driftkostnaden för huvudmännen beräknas till ca

20 milj. kr. Detta belopp överstiger ej den årliga driftkostnaden för ett ej

alltför stort lasarett. Under sådana förhållanden finns inte tillräcklig grund

för statsbidrag till de allmänna driftkostnaderna. Däremot förutsätts att

statsbidrag till skolverksamheten skall utgå enligt nuvarande regler samt

att kroppssjukvårdens statsbidragsutredning beaktar den utvidgning av

vårdansvaret, som förslaget innebär.

Utredningen föreslår att staten helt star för kostnaderna för uppförande

och förstagångsutrustning av regionsamarbetsavdelningarna men att huvudmännen

svarar för fortsatta kapitalkostnader.

Beträffande läns-, länssamarbets- och regionplatser synes huvudmännen

i princip böra svara för investeringskostnaderna, frånsett vad som ersätts

genom bidrag från de allmänna anslagen inom undervisningsväsendet. Ett

undantag bör dock göras för en planerad utbyggnad för påbyggnadsundervisning

vid Bräcke Östergård med hänsyn till angelägenheten av att sådan

undervisning skyndsamt kommer till stånd.

Tillsyn

Utredningen föreslår att medicinalstyrelsen skall ha överinseendet över

den del av verksamheten, vars främsta kännetecken är läkarvård. Styrelsen

skall i motsats till vad som nu gäller också ha tillsynen över hela denna

verksamhet, vilken föreslås förlagd till institutionerna för rörelsehindrade.

Då verksamheten där emellertid innefattar element av både skolutbildning

och yrkesutbildning, områden där medicinalstyrelsen inte har särskild kom
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 7965

petens, föreslår utredningen att i skolöverstyrelsen inrättas två inspektörstjänster,

den ena för skolutbildning av rörelsehindrade och den andra för

yrkesutbildning av dem. Bägge inspektörerna skall som en av sina huvuduppgifter

ha att biträda medicinalstyrelsen.

Skolöverstyrelsen bör enligt utredningen överta överinseendet och tillsynen

av verksamheten vid de tre vanföreanstalterna i Hälsingborg, Göteborg

och Härnösand, där yrkesutbildning skall meddelas åt lindrigare

handikappade ungdomar. Till sitt förfogande skall styrelsen få de bägge

nyss nämnda inspektörerna.

övergångsanordningar

Som allmän övergångsanordning föreslås att vanföreanstalterna och

Eugeniahemmet fortsätter sin verksamhet som hittills till dess att ersättningsanstalter

står färdiga eller verksamheten eljest kan överföras i ny regi.

När så kan ske beror på förhållandena vid varje särskild anstalt.

Sålunda anses Änggårdens yrkesskolor, som endast driver yrkesutbildningsverksamhet,

kunna omändras till regionyrkesskola så snart förhandlingarna

kunnat slutföras.

Beträffande Sköldenborgsinstitutet har Malmöhus läns landsting redan

beslutat uppföra en ny ortopedisk klinik vid Hälsingborgs lasarett. Vidare

har arbetsmarknadsstyrelsen framlagt förslag till yrkesskolavdelningens ersättande

med ett nyuppfört arbetsvårdsinstitut. Skolhemmet torde inte

kunna nedläggas förrän den anstalt som planeras av regionsjukvårdsnämnden

i Lund kommit till stånd. Nyintagningar till arbetshemmen torde såvitt

möjligt böra undvikas och energiska åtgärder vidtas för att de nuvarande

skyddslingarna skall omhändertas i sina hemorter.

Verksamheten vid Härnösandsanstaltens skolhem torde, till den del den

motsvarar grundskolans låg- och mellanstadium, böra flyttas till en av

landstinget planerad länssamarbetsanstalt för rörelsehindrade i trakten av

Sundsvall. Yrkesskolan bör förvandlas till regionyrkesskola ungefär vid den

tidpunkt då kliniken kan nedläggas.

Ett överförande av Norrbackainstitutet och Eugeniahemmet till karolinska

sjukhuset förutsätter att den nya region- och regionsamarbetsanstalten

i Stockholm kan börja sin verksamhet, vilket måste ta lång tid.

Vid förhandlingarna förutsätts att personalen vid vanföreanstalterna och

Eugeniahemmet får sina intressen beaktade.

Försöksverksamhet med påbyggnadsundervisning

Genom beslut den 29 april 1964 har Kungl. Maj:t medgivit, att påbyggnadsundervisning

må under provisoriska former påbörjas vid Bräcke östergård

och Norrbackainstitutet fr. o. m. höstterminen 1964. Påbyggnadsundervisningen

skall under läsåret 1964/65 ha formen av eu tionde årskurs

för komplettering och fördjupning av det kunskapsstoff som ingår i grund
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj ds proposition nr 75 år 1965

skolans kursplaner samt, där så befinns lämpligt, med möjlighet till tillval

av specialämnen motsvarande ämnen som ingår i fackskola. Planläggningen

av påbyggnadsundervisningen skall ske i samråd med medicinalstyrelsen,

skolöverstyrelsen och vederbörande lokala skolmyndigheter.

Vidare har skolöverstyrelsen beslutat att vid det statliga allmänna gymnasiet

i Solna läsåret 1964/65 skall inrättas tre nybörj arklasser för rörelsehindrade,

en på treårig allmän linje, en på treårig reallinje och en på treårig

latinlinje. Klasserna, beträffande vilka samläsning skall ske i största möjliga

utsträckning, förläggs till Norrbackainstitutet.

Antalet elever på högstadiet och i påbyggnadsutbildningen utgjorde vid

början av höstterminen 1964 följande.

Antal elever

Årskurs

Årskurs

Fack-

Gym-

8

9

Summa

10

skolan

nasiet

7—9

Norrbackainstitutet.....

33

28

43

104

7

20

26

Malmö................

2

2

_

4

Sköldenborgsinstitutet..

—

1

_

1

_

Broströmska sjukhem-

met, Göteborg.......

2

5

1

8

_

Bräcke Östergård, Göte-

borg................

7

2

3

12

21

Västerås..............

1

—

_

1

Vanföreanstalten, Här-

nösand..............

4

_

2

6

Karlsvik, Luleå........

2

—

—

2

—

—

—

Summa

51

38

49

138

28

20

26

Antalet elever på låg- och mellanstadiet vid specialskolorna uppgick höstterminen

1964 till 275, fördelade på klasserna 1—6 med resp. 47, 55, 44, 54,

29 och 46 elever. Härtill kommer 15 elever i de till Eugeniahemmet förlagda

hörselklasserna.

På grundval av uppgifter från skolledningarna kan beräknas följande

antal elever i skilda årskurser av gymnasiet, fackskolan och det förlängda

högstadiet under läsåren 1965/66—1966/67.

Antal elever

Läsåret 1965/66

Läsåret 1966/67

Gymna-

siet

Fack-

skolan

Årskurs

10—11

Gymna-

siet

Fack-

skolan

Årskurs

10—11

Norrbackainstitutet..........

29

28

25

k

20

27

Malmö.............

1

Sköldenborgsinstitutet........

1

Bräcke östergård.......

1

2

Broströmska sjukhemmet......

1

2

1

2

3

6

Vanföreanstalten, Härnösand ...

2

—

2

—

Summa

34

30

34

42

23

36

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1965

Av totalantalet elever beräknas för läsåret 1965/66 sammanlagt 9 12 och

,9 elever samt för läsäret W66/67 sammanlagt 8, It och 1 elever komma

att tillhöra första årskursen av resp. gymnasiet, fackskolan och 10

^Högsladieundervisningen för de gravt rörelsehindrade är f. n. praktiskt

taget helt koncentrerad till Stockholm och Göteborg. Norrbackamstituta

intar härvid en särställning med i runt tal 100 elever mot Bracke östergards

0nFrånvaron av möjligheter till vidare utbildning för de elever, som inhämtat

grundskolans lärokurser eller erhållit motsvarande kunskaper inom

folkskoL har tidigare starkt hämmat deras fortsatta teoretiska studie.

Följden härav återspeglas i de höga intagningssiffrorna till gymnasiet och

fackskolan för läsåret 1964/65. En normalisering kan troligen paraknas redan

fr. o. m. läsåret 1965/66. .

Då elevantalet läsåret 1964/65 avser ett uppdämt behov kan man ej utga

från detta vid en bedömning av det framtida platsbehovet för en allmän

påbyggnadsundervisning efter grundskolan. Observeras bär dock att elevantalet

under detta läsår ger utslag vid beräkningen av platsbehovet

två—tre kommande läsåren. . .

Behovet av elevplatser för den planerade påbyggnadsundervisningen synes

bli störst under läsåret 1966/67. Gymnasiet och fackskolan tillsammans

skulle då behöva 65 platser vartill kommer 36 platser for elever inom e

förlängda högstadiet. Ett fullt utbyggt treårigt gymnasium kombinerat me

en tvåårig fackskola synes alltså enligt utredningen på längre sikt behota

disponera 50-60 elevplatser. Utredningen framhåller svårigheterna att

prestera ett säkert sifferunderlag för bedömningarna av platsbehovet. De tal

som framkommit vid förfrågningar hos skolledningarna får med all sannolikhet

anses för låga. Förklaringen härtill är i forsta hand att påbyggna sundervisning

är en nyhet. Det finns skäl anta att deltagandet i denna undervisning

kommer att bli procentuellt högt bland de barn, som redan undervisas

vid specialskolorna för rörelsehindrade.

Lika viktigt som att ge dessa barn påbyggnadsutbildning ar emellertid

att sörja för ett adekvat omhändertagande av de barn, som borde ga i specialskola

men av olika anledningar inte gör det, samt de barn, som på senare

tid lämnat specialskolorna utan att därefter bli föremål for samhallehg

omvårdnad. ™

Om man, med accent på osäkerheten i beräkningarna, till de elever, som

under läsåret 1964/65 redan börjat påbyggnadsundervisning, lägger de elever

som enligt bearbetning av lämnade uppgifter kan förväntas borja påbyggnadsundervisning

de närmast efterföljande läsåren erhålls följande

resultat.

10—It skolär

Fackskolan

Gymnasiet

Summa

28

20

26

74

47

32

34

113

36

...__—.—

21

42

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965

För att tillgodose behovet av lokalutrymmen för den försöksverksamhet

med påbyggnads- och gymnasieundervisning, som startat vid Norrbackalnstitutet

hostterminen 1964, byggs institutets skolhem på Lidingö ut med

brlaggnmgspaviljonger för 40 elever i en första etapp. På dessa platser har

man for läsåret 1964/65 förlagt 40 högstadieelever i sjunde årskursen. De

därigenom lediga platserna på huvudinstitutionen har belagts med gymnasieelever,

fackskolelever och elever i tionde årskursen.

Vid Bracke östergård disponerar förskoleavdelningen 30 platser fördelade

pa tre avdelningar och skolavdelningen 30 internatplatser fördelade på två

avdelningar. Terapiavdelningen täcker behovet för 60 barn och ungdomar

samt 10 externatelever. F. n. är bristen på utrymmen för mat och vila för

externatbarnen kännbar.

I en provisorisk tillbyggnad finns 10 internatplatser och tre ordinära

skolsalar. Inga extrautrymmen finns för externatelever, vilka därför provisoriskt

får utnyttja lektionssalarna för måltider m. m. Till byggnadsarbetena

har bidrag med 250 000 kr. beviljats ur allmänna arvsfonden

För läsåret 1965/66 har Norrbackainstitutet föreslagit en utbyggnad med

0 internatplatser till 60 och Bräcke östergård en utbyggnad med 52 internatplatser

tdl 62. Sammanlagt skulle alltså för påbyggnadsundervisningen

tinnas 122 internatplatser.

U,tre,<?nm!en föres|år> att den nyssnämnda planerade andra etappen av

en orlaggningspaviljong på Lidingöhemmet utförs samt beräknar kostnaden

för uppförandet av byggnaden till 450 000 kr. och anskaffning av utrustning

till 130 000 kr., sammanlagt 580 000 kr.

För Bracke östergard föreslår utredningen, att en nybyggnad med 52

7 J^nnnn t ^m‘ UppfÖres med statsmedel för en beräknad kostnad av

535 000 kr. Kostnaden för utrustning uppskattas till 389 000 kr. BVggnadsforetaget

kan inte slutföras under budgetåret 1965/66 men 20 internatplatser

bor kunna åstadkommas till början av läsåret 1965/66. Kostnaderna

for byggnadsarbetena fram till den 30 juni 1966 beräknas till 4 milj. kr.

Det for påbyggnadsundervisning tillkomna antalet internatplatser beräknas

till följande.

Norrbackainstitutet

Bräcke östergård

Summa

1964/65......

10

1965/66.....

50

1966/67......

60

30

62

90

122

Utgar man från att proportionen av externatelever blir densamma under

vart och ett av läsåren 1964/65, 1965/66 och 1966/67 skulle platstillgången

r °e t ?oc^°rande av forsla§et vara knapp, men likväl tillräcklig under

lasaret 1965/66 och tillräcklig under läsåret 1966/67. Utredningen förutsätter

att fackskolor och gymnasium under de tre försöksåren skall före
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965

komma vid Norrbackainstitutet samt det tionde och elfte skolåret vid båda

skol oros

Med hänsyn till det med all sannolikhet stigande intresset för påbyggnadsutbildning

samt till de barn som kan befinnas vara i bchovuvvidare

omhändertagande, bör man enligt utredningen inte arbeta praktiskt ta§

utan marginal för läsåret 1965/66. Utredningen — som tidigare tillstyrkt åt

eu paviljong uppförs vid Sköldenborgsinstitutet for att forbattra forlaggningsförhållandena

för eleverna - anser nu att denna förbättring bor fa

stå tillbaka för det än mer trängande behovet att ordna mojligheter till pabyggnadsundervisning,

samt föreslår att medel anvisas för uppforande av en

30-platsers paviljong vid Sköldenborgsinstitutets skolhem for en kostna

^Utredningen föreslår därjämte att en arbetsgrupp - bestående av eu

planeringschef i B 1, en biträdande överläkare och en konsulent — tillsatts

för kartläggning och uppspårande av handikappade barn som ar i e ov

av undervisning i specialskola.

Ökningen av de årliga driftkostnaderna för Norrbackainstitutet med a - ledning av den föreslagna utbyggnaden beräknas till 337 125 kr. för av onincrar

åt vårdpersonal och lärare, pensionsavgifter och omkostnader.

Följande personalbehov för Norrbackainstitutet har redovisats.

Vård- och ekonomipersonal

4 250

Lärarpersonal

. 129 648

2 lärarassistenter å 250 kr. per månad.............

8 682

............................................ 235 125

Sammanfattningsvis föreslår utredningen i fråga om forsoksverksam e

med påbyggnadsundervisning att till bidrag till uppförande av lokaler för

fortsatt skolundervisning för rörelsehindrade för budgetåret 1965/66 anvisas

ett reservationsanslag av 4 milj. kr., att uppdrag meddelas åt medicinalstyrelsen

att med biträde av den föreslagna arbetsgruppen skyndsamt

verkställa utredning rörande behovet av ytterligare utbildning vid specialanstalt

för barn och ungdom under 21 år, att styrelsen for föreningen for

bistånd åt lytta och vanföra i Stockholm bemyndigas att anstalla en planeringschef

vid Norrbackainstitutet och en biträdande overlakare för sko - hemmet på Lidingö, den senare såvitt angår den medicinska vården underställd

chefen för den medicinska kliniken vid Kronprinsessan Lovisas barnsjukhus,

att under förslagsanslaget Bidrag till vanforeanstalter in. m. foi

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965

budgetåret 1965/66 anvisas 580 000 kr. till uppförande och 432 789 kr till

dnlt av ytterligare eu paviljong vid Norrbackainstitutets skolhem på Lidingö,

samt att under samma anslag för budgetåret 1965/66 anvisas 866 100

r. till uppforande vid Skoldenborgsinstitutet av en förläggningspaviljong.

Yttranden

Över betänkandet Högstadieundervisning för rörelsehindrade m. in har

centrala rehabihteringsberedningen (CRB) avgivit utlåtande, vilket överamnats

till Övriga remissinstanser. Yttranden över betänkandet och CRBut

atandet har därefter avgivits av socialstyrelsen, medicinalstyrelsen, diektionen

för karolinska sjukhuset, direktionen för akademiska sjukhuset

niversitetskanslersambetet, som bifogat yttranden av de medicinska fakul
utetnas,

V1t UmVer!itete" 1 °PPSala och Göteborg samt vid karolinska institet,

statens medicinska forskningsråd, statens tekniska forskningsråd,

yggna sstyrelsen, statskontoret, riksrevisionsverket, skolöverstyrelsen gemensamt

med överstyrelsen för yrkesutbildning, arbetsmarknadsstyrelsen,

195/ ars epileptikerutredning, barnanstaltsutredningen, utredningen för

ZTZjr S ''jS- T UnderViS"i"® ”™sa psykiskt efter
blivna,

1960 års blmdvardsutredning, utredningen rörande blind- och döv
skolevasende

s utbildningsmål och organisation, yrkesutbildningsberedde?

och T"SVCnSka landstingsförbundet, Svenska stadsförbun
stad

k I, r r TmUnfÖrbUndet’ Stor-Stockholms sjukvårdsberedning,

och H 8 1 Goteborg, som överlämnat yttranden av sjukvårdsstyrelsen

och allmänna skolstyrelsen i staden, sjukvårdsstyrelsen i Norrköping, förtnmgsutskotten

i Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings

landTr tnh n°rra °Ch SÖdra landstinS’ Malmöhus läns landsting, hL

Västmanlands"8^ T"’ Värmlands, Örebro,

Vastmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västerbottens och Norrbottens

and Un? S8’ e™Sningsnämnde™ 1 Kronobergs och Kristianstads läns

Sf ? areSaI1Ska.Pet’. Svenska vanförevårdens centralkom
.

.. andikapporganisationernas centralkommitté (HCIv) De

vandas riksförbund (DVR), Riksförbundet Sveriges föra,dra,Ören,ngår

för CP-barn Föreningen för bistånd åt lytta och vanföra i Stockholm, Föreningen

för bistånd åt vanföra i Göteborg, Föreningen för bistånd åt vanfora

, sodra Sverige och Föreningen för bistånd åt vanföra i Norrland, stysähskap0"

^‘lskaPet Eugeniahemmet och styrelsen för Göteborgs Diakoniss
•

harftranden ^kommit från föräldraföreningarna för CP-barn

Stockholm med omnejd och i Malmö, Norrbackainstitutets och Eugenia
“o,

,rdraKren,"8ar Sam* -O Bräcke Sster
Remissinstanserna

har i allmänhet anslutit sig till huvudlinjerna i utred
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

ningens förslag. Från ett par håll anläggs dock en i viss mån annan syn

på några av principspörsmålen liksom divergerande meningar också kommer

till uttryck i detaljfrågor.

Allmänna synpunkter

Bland allmänna uttalanden av de remissinstanser som i huvudsak ställt

sig positiva till principförslagen redovisas här först vad CRB anfört.

Vid sidan av en allmän basorganisation för rehabiliteringsverksamheten

är det också nödvändigt med särskilda kompletterande anordningar för

rehabilitering av vissa patientkategorier såväl inom den institutionella vården

som utanför denna. Behov härav föreligger uppenbart för vissa grupper

av sjuka och handikappade barn och ungdomar. Enligt den allmänt godtagna

normaliseringsprincipen bör man i största möjliga utsträckning inom

de vanliga vård-, undervisnings- och utbildningsinstitutionerna skapa erforderliga

resurser för omhändertagande även av dessa barn och ungdomar.

En anpassning av den allmänna samhällsplaneringen på dessa områden

med hänsyn härtill måste ske. För svårare eller mera komplicerade fall kan

dock behov föreligga av speciellt för dem tillrättalagda vård- och undervisningsformer.

Med denna principiella inställning överensstämmer väl att för

grupperna psykiskt utvecklingsstörda, blinda, döva och epileptiker sådana

särskilda vårdorganisationer är under utbyggnad. Detsamma gäller de genom

1961 års riksdagsbeslut fastställda riktlinjerna för omhändertagande

av svårt rörelsehindrade barn och ungdomar.

CRB framhåller vidare, att förslagen i betänkandet huvudsakligen avser

en organisation av specialskolor och yrkesutbildningsanstalter för handikappade

barn och ungdomar, vilken beräknas kunna bli fullt genomförd

först under 1970-talet. Det är angeläget att sådana interimistiska lösningar,

som i viss utsträckning måste komma till stånd i avvaktan på utbyggnaden,

anpassas till det mera långsiktiga programmet. Inte minst angeläget anser

beredningen det vara att man tillvaratar möjligheterna till försöksverksamhet

så att erfarenheterna kan utnyttjas under den fortsatta detaljplaneringen.

Blind- och dövskolutredningen understryker att det intensifierade samarbete

som inletts av medicinare, tekniker och pedagoger har öppnat nya

och förbättrade möjligheter även för de gravt handikappade, och att med

hänsyn härtill de samlade åtgärder som syftar till att ge de rörelsehindrade

ökade möjligheter att utveckla sina anlag efter måttet av sin förmåga och

leva ett mera meningsfyllt liv bör grundas på eu planering, vilken tar hänsyn

till de handikappades behov av dels undervisning och utbildning samt

dels en kontinuerlig medicinsk behandling. Utredningsmännens principförslag

till skolformer för rörelsehindrade bör i huvudsak kunna läggas till

grund för eu detaljplanering.

Medicinalstyrelsen konstaterar med tillfredsställelse att det nu framlagda

förslaget om högstadieundervisning samt det av centrala rehabiliteringsberedningen

avgivna yttrandet ansluter sig till den bärande ide som framfördes

av 1958 års cp-utredning, nämligen alt man skall skapa regionala

centra för att tillgodose de speciella och mera krävande medicinska och

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965

pedagogiska problem, som vården av cp-skadade och andra motoriskt svårt

handikappade kräver. Regionsjukhusen har en viktig ställning inom handikappvården

i vid mening på grund av de omfattande, högspecialiserade medicinska

resurser, som successivt växer fram därstädes, resurser som bör

komma inte endast akutsjukvården utan även handikappvården tillgodo.

Den medicinska och pedagogiska verksamheten bland rörelsehindrade barn

och ungdomar måste enligt styrelsen intimt samordnas och bilda en organisk

enhet.

Skolöverstyrelsen understryker betydelsen av att insatserna för utbildning

och vård av på olika sätt handikappade barn och ungdomar intensifieras och

rationaliseras och att vid avvägningen mellan olika utgiftsändamål dessa

insatser prioriteras synnerligen högt. Med hänsyn till det genomgripande

och förhållandevis snabba reformarbetet på utbildningsområdet i övrigt

kommer eljest i vart samhälle, trots dess ökande resurser och stigande levnadsstandard,

klyftan mellan de handikappade och övriga grupper att ökas

i stället för att krympas. Det sistnämnda måste redan på utbildningsstadiet

vara den givna målsättningen från både etiska och sociala synpunkter. Härtill

kommer den från samhällsekonomisk synpunkt högst påtagliga angelägenheten

av att genom en intensiv habilitering och rehabilitering sätta också

de handikappade i stånd till en produktiv insats i arbetslivet. De åtgärder,

som under senare år vidtagits för att genom arbetsvärd och på andra sätt

inpassa dessa grupper i arbetslivet, måste för att bli verkligt meningsfulla

också stödjas av åtgärder på utbildningssidan.

Styrelsen för Svenska landstingsförbundet ansluter sig i stort till förslaget

som en allmän principskiss och med tyngdpunkten lagd på en mera definitiv

lösning av de nuvarande vanföreanstalternas arbetsuppgifter i en allmän

rehabiliteringsorganisation, och anser det angeläget att de erfarenheter

som kan vinnas under utbyggnadsskedet snabbt kan tillgodogöras planeringen

utan att tidigare uppdragna riktlinjer lägger hinder i vägen. Styrelsen

ansluter sig — utan att gå in på detaljer — i övrigt till de av CRB framförda

synpunkterna.

Styrelserna för Svenska stadsförbundet och Svenska kommunförbundet

anser den piincipskiss för värden och utbildningen av rörelsehindrade ungdomar

som framläggs i betänkandet värdefull och betonar vikten av att

skolundervisning och yrkesutbildning för de rörelsehandikappade eleverna

snarast förverkligas efter i stort sett de linjer som dragits upp av utredningsmännen.

Liknande synpunkter framförs av Stor-Stockholms sjukvårdsberedning

och Göteborgs stadskollegium.

Styrelserna för vanförevårdsföreningarna har endast funnit anledning till

detalj erinringar mot förslaget och betygar sin uppskattning av det värdefulla

och snabbt utförda utredningsarbetet. Uttalanden i denna riktning görs

också av bl. a. Norrbackainstitutets och Eugeniahemmets föräldraföreningar.

SVCK understryker vikten av att man beaktar alla de möjligheter till för
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 7965

bättringar för de handikappade barnen och ungdomarna, som en medicinsk

behandling, träning i dagliga livets aktiviteter, nyttjande av tekniska hjälpmedel

etc. innebär. Vidare bör enligt SVCK:s mening uppmärksammas behovet

av den grundliga och oundgängligt nödvändiga koordinationen av alla

dessa åtgärder till förmån för en helhetssyn på barnens behov.

DVR understryker vikten av att förslagen leder till ett snabbt utbyggande

av vanförevårdens skolinstitutioner för teoretisk och yrkesmässig utbildning.

Invändningar av mera allmän principiell natur framförs av bl. a. Skaraborgs

läns landstings förvaltningsutskott, Kristianstads läns landstings undervisningsnämnd

samt några handikapporganisationer och föräldraföreningar.

Sålunda uttalar Skaraborgs läns landstings förvaltningsutskott att hela

problemkomplexet beträffande de handikappades omhändertagande och

andra åtgärder för deras habilitering och rehabilitering bör bedömas i ett

sammanhang. Vad utredningen och CRB föreslagit bör bli föremål för en

omsorgsfull och realistisk bedömning i anslutning till eu gränsdragning

mellan stat, landsting och primärkommuner så att en så ändamålsenlig organisation

som möjligt kan vinnas såväl vård- och undervisningsmässigt

som ekonomiskt.

Enligt HCK.s uppfattning har man i det föreliggande betänkandet i allt för

hög grad accepterat den gamla vanförevårdstanken på specialinstitutioner

för rörelsehandikappade. HCK uttalar bl. a.

Genom olika praktiska åtgärder bör det i stor utsträckning vara möjligt

att tillgodose de handikappade barnens och ungdomarnas såväl vård som utbildning

inom hemorten. Den behandling i form av sjukgymnastik, tal- och

hörselvård som barnen kan vara i behov av bör kunna lämnas vid sjukvårdsinstitution

på orten eller genom att en mindre särskild behandlingsavdelning

inrättas vid berörda skolor där behandling lämnas organisatoriskt

i samråd mellan skol- och sjukvårdsmyndigheterna. De handikappade kan

efter arten av sitt handikapp hänvisas antingen till de vanliga skolklasserna

eller där så är nödvändigt till speciella klasser för rörelsehandikappade med

skriv-, tal-, hörselsvårigheter etc. Så långt det är praktiskt och möjligt bör

eleverna få bo kvar i föräldrahemmet. Skolskjutsar måste därför ordnas i

största möjliga utsträckning. För de barn och ungdomar som inte dagligen

kan färdas mellan hemmet och skolan behövs små inackorderingshem. De

bör ligga avskilda från skolområdet så att eleverna slipper känslan av alt

hela tiden vistas inom en vårdinstitution. Skolan och inackorderingshemmet

får inte ligga mer avlägset från föräldrahemmet än att eleverna kan komma

hem över veckoslut och lovdagar. För sådana veckoslutsresor bör skolskjutsar

anordnas utan kostnader för föräldrarna. Föräldrarna bör inte heller

bindas vid uppgiften att följa barnen till skolan och hämta dem där. Förutsättningen

för att man skall kunna realisera denna normaliseringstanke är

självfallet att skolorna planeras handikappvänligt. Därvid är det inte tillräckligt

med att man fortsättningsvis bevakar utformningen av skolbyggnaderna.

Ett särskilt statsbidrag föreslås till merkostnader vid installation

av lyftplattor, hissar, ramper samt andra anordningar som är nödvändiga

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition, nr 75 år 1965

för att göra även de nuvarande skolbyggnaderna tillgängliga för såväl

handikappade elever som lärare.

Härigenom minskar enligt HCK behovet av specialskolor för handikappade

elever på såväl lokal- som riksplanet. De skolor för handikappade elever

som emellertid av bl. a. medicinska skäl kan vara nödvändiga bör inrättas

med nära anknytning till vanliga skolor. Man bör undvika att isolera

handikappade från andra medborgare. De får själva och i andras ögon annars

lätt ett drag av särlingar, vilket i dag inte skall behöva vara nödvändigt.

DVR framför liknande synpunkter och understryker särskilt det värde

som ett deltagande i undervisningen i hemorten har för de handikappade

barnen och ungdomarna. Kontakten mellan barn och föräldrar är av stor

vikt under hela skoltiden. En rubbning i känslan av familjegemenskapen

kan psykiskt starkt påverka den unga individen i negativ riktning. En normalisering

av de handikappades situation förutsätter också att man redan

under skolåren inlemmar de handikappade i samhällsgemenskapen.

Riksförbundet Sveriges föräldraföreningar för CP-barn förordar att decentraliseringsprincipen

till länsplanet för vård och undervisning av svårt

rörelsehindrade bibehålls och att man vid den praktiska tillämpningen

strävar efter att normalisera verksamheten till motsvarande institutioner

för friska. Den nya vård- och undervisningsorganisationen för rörelsehindrade

barn får inte byggas upp efter anstaltsmönster. Förbundet betraktar

medicinsk behandling och utbildning som två likvärdiga delar i habiliteringen.

Medan den medicinska delen dominerar förskoleåldern kommer

utbildningsfrågorna under senare år alltmer i förgrunden, givetvis med den

medicinska behandlingen som en viktig komponent.

Föräldraföreningarna för CP-barn i Stockholm med omnejd och i Malmö

framför i stort samma uppfattning som riksförbundet och får på väsentliga

punkter instämmande av Kristianstads läns landstings undervisningsnämnd.

Utredningens begreppsbestämningar och gränsdragningar

avseende rehabiliteringsområdet lämnas utan erinran av det

övervägande antalet remissinstanser.

CRB framhåller dock bl. a. att som grund för praktiskt hållbara lösningar

hithörande frågor fordrar väsentligt mera ingående överväganden.

Uttrycket rehabilitering borde enligt medicinalstyrelsen, medicinska fakulteten

i Göteborg, förvaltningsutskotten i Göteborgs och Bohus, Älvsborgs

och Värmlands läns landsting samt styrelsen för Göteborgs Diakonisssällskap

utbytas mot habilitering. Medicinalstyrelsen har vidare ingen erinran

mot den angivna åldersgränsen, 21 år, för övergång från barn- och

ungdomsrehabilitering till övrig medicinsk rehabilitering, ehuru den ej överensstämmer

med den gränsdragning vid 15 års ålder som begränsar de

pediatriska klinikernas arbetsområde. Åldersgränsen bör dock inte fixeras

alltför hårt.

Socialstyrelsen understryker nödvändigheten av att rehabiliteringen läggs

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965

upp så att individen verkligen har möjlighet att uppfatta den som en enhetlig

och allsidig process, vilken syftar till normalisering av individens livsföring.

Ansvaret för att inga åtgärder försummas eller fördröjs bör läggas

på ett enda samhällsorgan.

Direktionen för karolinska sjukhuset understryker att en avsevärd del a\

de handikappade ungdomarna kräver kontinuerlig medicinsk övervakning

men anser samtidigt att en av svagheterna i den nuvarande organisationen

för rörelsehindrade barns och ungdomars rehabilitering består i bristande

kontinuitet mellan den pediatriska, ortopediska och vuxenneurologiska tillsynen.

Denna avsaknad av kontinuitet framträder särskilt i de åldrar, da

patienternas friska jämnåriga börjar yrkesarbeta eller bedriva högre studier.

Vid regionsjukhusen måste därför finnas en samarbetsorganisation i

vilken erforderliga specialister ingår för att skapa de bästa förutsättningar

för att ungdomarna från ungefär 18 års ålder skall bli omhändertagna på

ett tillfredsställande sätt. Ett sådant samarbetslag måste etableras redan

innan den planerade nya organisationen för vården av detta patientklientel

blir utbyggd.

Norrbackainstitutets och Eugeniahemmets föräldraföreningar anser att

den för de rörelsehindrade utomordentligt betydelsefulla habiliteringen, som

hittills bedrivits i alltför ringa omfattning, bör väsentligt utbyggas inom

ramen för det nya vård- och utbildningssystemet och inrymma en omfattande

fysisk utbildning och träning, främst genom sjukgymnastik. Största

uppmärksamhet bör ägnas åt möjligheterna att lindra och kompensera fysiska

handikapp genom användning av tekniska hjälpmedel, och anstalterna

bör genom bioteknologer kontinuerligt följa utvecklingen på detta område

i Sverige och utlandet, tillse att tekniska hjälpmedel anskaffas och utprovas

samt träna eleverna i deras användning. Elevernas fysiska och psykiska

hälsotillstånd bör kontrolleras genom kontinuerliga läkarundersökningar,

och varje elevs individuella utveckling bör följas noga genom kontinuerliga

testningar av den fysiska och psykiska prestationsförmågan. Anstalterna

bör systematiskt bevaka och tillvarata alla möjligheter att planera

för elevernas inträde i arbetslivet efter avslutad skolgång.

Avgränsningen mot andra handikappgrupper föranleder inte heller

någon egentlig erinran i remissyttrandena.

Enligt medicinalstyrelsen bör det överordnade begreppet vara handikappade

barn och ungdomar samt kategorierna betecknas som dels normalbegåvade

rörelsehindrade, dels psykiskt efterblivna rörelsehindrade, dels

handikappade av annan arl. Beträffande gränsdragningen mot utvecklingsstörda,

blinda, döva och epileptiska barn anser styrelsen att ett visst antal

svårt handikappade utvecklingsstörda barn tidigt måste omhändertas på

vårdhem för psykiskt efterblivna, medan de övriga bör utredas och observeras

på samma institutioner som de icke utvecklingsstörda, även om de slulligen

omhändertas inom sin särskilda specialorganisation.

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 sand. Nr 75

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965

Medicinska fakulteten i Stockholm betonar att en gränsdragning mellan

s. k. normalbegåvade och mentalt retarderade ofta är flytande.

Liknande synpunkter framförs av bl. a. utredningen för översyn av 195k

års lag om undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna och medicinska

fakulteten i Göteborg.

Föräldraföreningen för CP-barn i Stockholm med omnejd anser att de

bildbara särskolebarnen av cp-klientelet bör få fullgöra sin skolgång vid

någon särskola i nära anknytning till en förskolas behandlingscentrai eller

eventuellt vid särskoleklass som inrättats med anslutning till sådan central.

Utredningens redovisning och slutsatser beträffande frekvensen av

rörelsehindrade barn och ungdomar av olika kategorier samt bedömningen

av elevunderlaget för den föreslagna specialskoleorganisationen

lämnas i allmänhet utan erinran.

CRB understryker i likhet med medicinalstyrelsen och andra remissinstanser

vad som i betänkandet framhålls om bristen på tillfredsställande beräkningar

av antalet handikappade av skilda slag. Beredningen framhåller

också behovet av undersökningar om hur handikappade barn ur pedagogisk

och socialpsykologisk synpunkt förmår anpassa sig till olika miljöförhållanden

i samband med skolgång och utbildning.

Medicinalstyrelsen påpekar att de inventeringar som gjorts inom begränsade

områden endast givit en aktuell bild av de handikappade barnens antal

och fördelning och inte varit ägnade att läggas till grund för en allmän organisationsplan.

Stor-Stockholms sjukvårdsberedning meddelar att ett försök att beräkna

det för stockholmsregionen erforderliga antalet elevplatser vid specialskolor

för rörelsehindrade givit ett resultat, som överensstämmer väl med utredningens

beräkningar.

Utredningens bedömning av platsbehovet för den nya skolorganisationen

kritiseras av Norrbackainstitutets och Eugeniahemmets föräldraföreningar,

som menar att man inte kan lägga det nuvarande elevantalet till grund för

beräkning av det kommande platsbehovet på det sätt som utredningen gjort,

då detta ger för låga prognosvärden. Föreningarna anser i motsats till utredningen

— med all respekt för ekonomiska synpunkter — att underdimensionering

innebär större risker än överdimensionering och att det vore ytterst

olyckligt om antalet elevplatser skulle bli för litet, så att inte alla gravt

rörelsehindrade kunde beredas vård och utbildning inom den nya organisationen.

Man bör därför enligt föräldraföreningarna planera för en något

större organisation än som föreslagits i betänkandet.

Förslaget om registrering av handikappade barn och ungdomar

föranleder i princip positiva uttalanden från remissinstanserna.

CRB föreslår därvid en försöksverksamhet och en utredning av hela frågan

hur en intensifierad uppspårande verksamhet bland barn och ungdomar

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965

bör utformas för att på enklaste och effektivaste sätt nå de sjuka och

handikappade och föra in dem under lämplig vård och behandling.

Medicinalstyrelsen har vid förnyad prövning funnit övervägande skäl tala

för att en registrering kommer till stånd och föreslår därför att styrelsen

får i uppdrag att utarbeta direktiv hur en sådan registrering skall organiseras

samt vilka handikapp och grader av handikapp som bör integreras. Även

skolöverstyrelsen tillstyrker förslaget om utredning rörande utformningen

av en registrering, som snabbt bör leda till att en effektiv sådan kommer

till stånd. Enligt socialstyrelsen och statskontoret föreligger bärande skäl för

att utreda frågan om registrering. 1957 års epileptikerutredning tillstyrker

i likhet med barnanstaltsutredningen — som anser att utredningen bör omfatta

även psykiskt handikappade — samt blind- och döv skolutredning en,

Stor-Stockholms sjukvårdsberedning, Örebro och Norrbottens läns landstings

förvaltningsutskott att den av CRB föreslagna försöksverksamheten

och utredningen kommer till stånd.

Göteborgs stadskollegium anser att registrering bör ske på regionplanet

och tillstyrker CRB:s förslag i likhet med Älvsborgs läns landstings förvaltningsutskott,

SVCK, styrelserna för vanförevårdsföreningarna och sällskapet

Eugeniahemmet.

Riksförbundet Sveriges föräldraföreningar för CP-barn samt Norrbackainstitutets

och Eugeniahemmets föräldraföreningar understryker vikten av

att snabba åtgärder vidtas för lösande av registreringsfrågan.

Utredningens förslag om registreringsplikt tillstyrks av Norrköpings

stads sjukvårdsstyrelse, Södermanlands läns landstings förvaltningsutskott

— som dock anser att registreringsplikten bör begränsas till av fysiska defekter

mera gravt rörelsehindrade barn upp till 18 år —- av Jönköpings

och Kalmar läns södra landstings förvaltningsutskott, Kristianstads läns

landstings undervisningsnämnd — som anser att förslag om hälsoundersökning

av barn i 2—3-årsåldrarna bör beaktas — samt av Malmöhus och

Västmanlands läns landstings förvaltningsutskott.

Kopparbergs läns landstings förvaltningsutskott tillstyrker utredning av

frågan om formen för en registrering och ifrågasätter en obligatorisk kontroll

av barn i 2—3-årsåldern. Liknande synpunkter framförs av HCK och

DVR.

Skolverksamheten

Utredningens förslag om minst en förskola i varje län tillstyrks i

allmänhet av de remissorgan, som yttrat sig i frågan, däribland skolöverstyrelsen,

medicinalstyrelsen, Stor-Stockholms sjukvårdsberedning, Göteborgs

stadskollegium och Kristianstads läns landstings undervisningsnämnd.

Skolöverstyrelsen påpekar vidare att ingen differentiering bör ske på delta

stadium samt att internalen inte alltid behöver förläggas i anslutning till

skolan, om transporter kan ordnas.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

CRB finner länsinstitutionen vara av största värde, men framhåller att

institutionerna på grund av det ringa barnantalet på många håll torde

bli av enbart externatkaraktär. CRB understryker vidare behovet av länssjukgymnaster

och länsförskollärare bl. a. för hemvård av vissa handikappade

forskole- och skolbarn. De barn som inte kan nå tätorternas externat

måste nämligen få hjälp i hemmen. Det kan enligt CRB inte vara realistiskt

att mera varaktigt omhänderta barn i dessa åldrar i internat på regionanstalt.

De svårast handikappade barnen kan emellertid behöva periodvis

återkommande internatvistelser på regionanstalten. Till dessa synpunkter

ansluter sig Örebro och Kopparbergs läns landstings förvaltningsutskott

samt socialstyrelsen, som är övertygad om att medicinska och sociala skäl

talar för att många av barnen får komma till förskolorna i mycket tidig ålder

och finner lämpligt, att förskolorna delas upp på lekskolor för de yngsta

och egentliga förskolor.

Till de av CRB anförda synpunkterna ansluter sig vidare barnanstallsutredningen,

som anser att möjligheter till korttidsbehandling bör skapas

och att det bör finnas minst en förskola för handikappade barn inom varje

landstingsområde, blind- och dövskolutredningen samt Södermanlands läns

landstings förvaltningsutskott, som framhåller att differentieringen gentemot

de psykiskt efterblivna barnen av hänsyn till föräldrarna i uppenbara

fall måste upprätthållas.

DVR hävdar att de handikappade barnen bör beredas plats vid vanliga

förskolor. Liksom andra barn behöver de handikappade barnen genom förskolorna

pröva sig på skolarbetet. Eftersom man strävar efter att de rörelsehandikappade

barnen i största möjliga utsträckning skall gå i vanliga skolor,

bör de redan under förskoleåldern få kontakt med icke handikappade

barn, liksom de icke handikappade barnen på ett mycket tidigt stadium bör

lära sig förståelse för de barn som är något annorlunda. Den vårdpersonal

som kan behövas för att hjälpa barnen med praktiska problem bör ställas

till förfogande liksom man bör ordna skolskjutsar även för denna åldersgrupp

av barn.

Riksförbundet Sveriges föräldraföreningar för CP-barn menar att förskolorna

för de handikappade barnen om möjligt bör anknytas till motsvarande

institutioner för friska barn.

Utredningens förslag till organisation av grundskolan för rörelsehindrade

har i stort sett accepterats av remissinstanserna. Framför allt

handikapporganisationerna har härvid ytterligare starkt understrukit önskan

om en decentralisering och normalisering av skolgången.

Barnanstaltsut redningen framhåller, i likhet med utredningsmännen och

CRB, att handikappade barn i största möjliga utsträckning bör beredas undervisning

inom det reguljära skolväsendet, vilket kan innebära att specialklasser

måste inrättas. För de gravt handikappade är internatvistelse nödvändig.

Internaten bör då anordnas så, att de inte alltför mycket avviker

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965

från hemmiljön. Samma synpunkter framförs av Södermanlands, Jönköpings,

Malmöhus och Örebro läns landstings förvaltningsutskott samt av

Kronobergs läns landstings undervisningsnämnd.

Utredningen för översyn av 195* års lag om undervisning och vård av

vissa psykiskt efterblivna anser, att de rörelsehindrade i största möjliga utsträckning

bör hänföras till skolformer för icke rörelsehindrade samt att

detta i hög grad är beroende av vilka anordningar man vidtar för transport

av eleverna.

Barnanstaltsutredningen framhåller vidare, att man inte bör överföra mer

än nödvändigt till regionplanet samt tillstyrker att skolundervisningen vid

specialskolorna inordnas i den lokala skolorganisationen.

Enligt Riksförbundet Sveriges föräldraföreningar för CP-barn bör barnen

redan under skoltiden ingå i de friska barnens gemenskap genom att

undervisningen sker i vanliga skolor, där elevernas handikapp så fordrar i

specialklasser. En sådan normalisering ger effektiv undervisning, god behandling

och underlättar barnens sociala anpassning. Riksförbundet rekommenderar

ma uppfattning framförs av föräldraföreningen för CP-barn i Stockholm

med omnejd samt DVR, som tillägger att man i avvaktan på genomförandet

av förslaget redan nu bör tillgodose gruppens utbildningsbehov och anser

att man gör detta bäst genom att bereda handikappade barn och ungdomar

plats inom det reguljära skolväsendet. Behovet av medicinsk behandling

tillgodoses bäst om vården lämnas inom ramen för hemortens sjukvårdsorganisation.

Utbildning vid skolinternat i anslutning till sjukvårdsinstitutioner

har inte garanterat dem bättre behandlingsmöjligheter än som stått

till buds på hemorten. Eleverna bör sålunda kunna beredas sjukgymnastik,

talbehandling, hörselvård m. in. i anslutning till sin skolgång av specialist

som regelbundet besöker skolan eller på annat sätt. DVR kräver en väsentlig

liberalisering av reglerna för vårdbidrag åt handikappade barn samt

tidsbegränsad förtidspension med invaliditetstillägg i syfte att främja barns

vistelse i hemmen under skol- och utbildningstiden. Även med fri inackordering

och fria resor under utbildningstiden har nämligen handikappade barn

och deras föräldrar väsentliga merkostnader som starkt försämrar fannljeekonomin.

— Liknande förslag framförs av Morrbackainstitutets och Eugeniahemmets

föräldraföreningar.

Medicinalstyrelsen finner det angeläget att så långt möjligt soka decentralisera

undervisningen. Frågan hur många barn, som skulle kunna gå i

vanlig skola om där skapas tekniska förutsättningar, är dock inte penetrerad.

Liksom man numera inte bygger någon skola för efterblivna utan att

räkna med rörelsehindrade bör detta beaktas även då man bygger vanliga

skolor. Fördelarna måste anses mer än väl uppväga de ringa kostnaderna.

Givetvis återstår ändock en grupp med svårt handikapp, som måste samlas

på länsnivå. I del fortsatta utredningsarbetet måste man försöka nå fram

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

till mera konkreta beskrivningar på samarbetet och integreringen med skolväsendet

i övrigt. Man bör vidare räkna med att behovet av särskild undervisning

för de barn, som behöver en långsammare takt än flertalet rörelsehindrade,

måste tillfredsställas.

I fråga om låg- och mellanstadiet tillstyrks den föreslagna dimensioneringen

av CRB, 1957 års epileptikerutredning, Stor-Stockholms sjukvårdsberedning,

Goteborgs stadskollegium och SVCK samt av blind- och dövskolutredningen,

som finner förslaget väl avvägt men förordar att även elever

med långsammare undervisningsgång i regel bereds undervisning vid

lansskolorna, där givetvis stödundervisning i tillräcklig omfattning bör

insättas.

Socialstyrelsen uttalar, att externat är att föredra för alla barn som kan

re a sig i ett privat hem. Att det inte är omöjligt att anskaffa lämpliga fosterhem

synes framgå av uppläggningen av verksamheten i Västmanlands

CRB anser det mycket tveksamt om man på länsplanet i större utsträckning

kan tå underlag för internatskolor och, om så inte sker, måste regionanstalterna

dimensioneras för ett större låg- och mellanstadium. Till denna

uppfattning ansluter sig Hallands och Kopparbergs läns landstings förvalt
-

Skolöverstyrelsen fmner förslaget om högst 18 låg- och mellanstadieskolor

val awagt med hansyn till pedagogiska och behandlingsmässiga frågor

samt till foraldrarnas önskemål att få ha barnen så nära som möjligt. Beträffande

de elever som skulle få en långsammare undervisningsgång anser

överstyrelsen det lika angeläget att dessa får vara relativt nära hemorten

som de andra. Det synes därför vara naturligt att behålla även dessa elever

vid de 18 lans- och regionskolorna, som bör ha möjligheter att hjälpa även

dem till ratta, överstyrelsen tillstyrker i likhet med medicinalstyrelsen att

samma elevantal tillämpas för ifrågavarande klasser som gäller hörselklass.

Med hänsyn till den långsamma utvecklingstakt och det komplicerade

handikapp som vidlåder flertalet av de rörelsehindrade barnen, ifrågasätter

styrelsen för sällskapet Eugeniahemmet om det ej ur pedagogisk synpunkt

vore befogat att forlänga skoltiden med något skolår på låg- och mellanstadiet

genom att kursplanen får omfatta ett extra år. Man eliminerar härigenom

de psykologiska och pedagogiska nackdelarna med kvarsittning.

Detta utgor ej hinder för enstaka mindre skadade elever att med individuell

handledning tillgodogöra sig kurserna inom ordinär tid.

Riksförbundet Sveriges föräldraföreningar för CP-barn noterar med tillfredsställelse

föreslagen decentralisering av låg- och mellanstadiet till länsplanet

och har den uppfattningen att även de normalsnabba eleverna behover

en något längre skoltid med tanke på den medicinska behandlingen i

samband med undervisningen. Mindre klasser och längre studietid ger ännu

attre mojligheter att ge alla rörelsehindrade elever, även de långsammare,

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 196o

en ood undervisning och medicinsk behandling på länsplanet special
undervisning

som trots allt är nödvändig för mänga svårt rörelsehindrade

elever bör organiseras som specialklasser för rörelsehindrade vid skolor för

friska. I anslutning till specialklassen skall självfallet finnas medicinsk behandling

med sjukgymnastik och terapi. Det finns ingen anledning anta att

en på så sätt organiserad medicinsk behandling skulle vara samre a

som kan ges vid regionskolor. För de elever som kan bo kvar i små forald - hem torde den medicinska behandlingen bli bättre an vid skolanstalter genom

att hemmet kan medverka i barnets träning.

Södermanlands och Örebro läns landstings förvaltningsutskott anser^lansskolor

vara att föredra framför regionskolor och ifrågasätter därjämte om

särskilda klasser för elever med långsammare undervisnmgsgang skall behöva

inrättas vid regionskolorna, om föreslagen minskning av elevantalet

kommer till stånd. . ,

Utformningen av högstadiet har i regel tillstyrkts men . v,esa avseenden

också föranlett kritik från flera remissinstanser. ,ft

CRB anser att underlag finns för 7 likvärdiga högstadier om vardera 40

platser för såväl normalbegåvade som hjälpklasselever. Fn viss invändning

synes kunna göras mot tanken att samla hela det egentliga högstadiet till

två skolor, eftersom antalet skulle bli så stort att det knappast längre vore

möjligt att behålla något av hematmosfär inom skolorna. CRB anser vidare

att en decentralisering till flera skolor främjar den viktiga kontinuiteten i

den medicinska, psykologiska och pedagogiska omvårdnaden. Medi hänsyn

till möjligheterna att välja tillvalsämnen fordras emellertid ett betydligt

större elevantal än på låg- och mellanstadiet. Det måste da bil en awagmng

mellan strävandena att ge bästa undervisning och skapa en god medicins

kontinuitet i eu miljö som eleverna kan känna sig

om hur många och vilka regionskolor, som bor anordna fullt utbyggt h g

stadium, synes därför böra hållas öppen.

Samma eller liknande synpunkter företräds av statskontoret samt av

Östergötlands, Malmöhus, Hallands, Örebro och Norrbottens lans landsting

^ZldMnZTyrehen anser stora fördelar vara förenade med en konceutrering

av högstadieundervisning till de sju regionanstalterna då den handikappade

härigenom får anknytning till ett och samma regionsjukhus under

hela uppväxttiden. Styrelsen tillstyrker även två särskilda avddmnga

differentierad högstadieundervisning, Norrbackainstitutct och Bracke Ost.

gård. Fn utformning av institutionerna så att själva skoldelen bry s nt i den

man det gäller välbegåvade ungdomar och förläggs som en särskild enhe

inom en skolbyggnad för friska barn skulle ge större resurser och samtidigt

främja kontakt och förståelse mellan friska och handikappade Beträffande

det tionde och elfte skolåret bör man enligt styrelsen unga följa den försöksverksamhet

som pågår. Det kan tänkas att barnen under dessa skolår

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kiingl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965

behover en mera arbets- och yrkesträningsbetonad undervisning än som f. n.

avses och det kan också finnas skäl att undersöka om ej dessa extra skolår

behover forläggas till mellanstadiet eller lågstadiet.

Skolöverstyrelsen finner det väl motiverat att de svårt handikappade elever

som behover längre tid för inlärning får en förlängd utbildning samt

anser, att denna i vissa fall kan behöva läggas på låg- eller mellanstadiet.

Principen bor vara att en elev får gå kvar, tills han är mogen för undervisning

pa nasta stadium, överstyrelsen anser vidare att alla elever, som

med hansyn till små handikapp kan klara undervisningen vid hemortens

skolväsende, bor ges möjligheter härtill. Med en vidgad förståelse bland

lokala skolplanerare för denna grundsyn torde ett successivt ökat antal

rörelsehindrade barn komma att undervisas i hemortens skola, vilket i

och för sig torde komma att medföra en minskning av det totala antalet

hogstadieplatser vid internatskolor, överstyrelsen föreslår därför att i första

and och tills vidare högstadierna i Stockholm och Göteborg byggs ut så att

man dar kan ge alla elever som så önskar en fullgod högstadieundervisning

Också elever med långsam inlärningstakt bör hänvisas till denna undervisning

som alltså kan omfatta 3-5 år. Någon tionde och elfte årskurs i skolstadgans

mening bör alltså inte förekomma. Ytterligare något högstadium

härtiH r VV0" ^ ^ ^ då k°mma m Stånd’ så snart anledning

har dl forehggci-. Såsom CRB anfört bör man alltså inte låsa sig vid ett de

mitivt beslut om antalet högstadier utan utrymme bör ges för önskvärda

forandnngar och lokala initiativ. För anordnande av undervisning i tillvalsamne

m. m. bor generösare bestämmelser gälla än i vanlig klass

Liknande synpunkter i fråga om den förlängda undervisningen framförs

. a av Storstockholms sjukvårdsberedning samt av blind- och dövskolutredningen.

Aven 1957 års epileptikerutredning framhåller att organisationen

inte bor låsas för hårt från början.

Barnanstaltsutredningen anser att alla barn - även gravt rörelsehinder

r- °r„ ! m°jh§het tlU fu»värdig utbildning. Försöksverksamhet bör

forlaggas tdl de platser utredningen föreslagit och bör, när så anses önskvart

utvidgas till andra regioner. Förslaget om utbyggnad av högstadier i

orsta hand i Stockholm och Göteborg biträds av utredningen. Högstadieundervisnmg

bor emellertid komma i gång även i andra skolkommuner där

resurser och omständigheter så medger. Enligt utredningen bör grundsko!ans

upjdaggnmg och utbyggnad göra det möjligt för ett ökat antal elever

att fa undervisning i eller nära hemorten. Ett definitivt beslut om antalet

skolor bor därför inte fattas nu. Elever med långsammare inlärningsgång

or skolplaceras efter samma principer som övriga

J:C;tfr^iframhålIer’ att tillvalsmöjligheterna utgör förutsättning

or ett bredare yrkesval längre fram och att förekomsten eller frånvaron av

vissa ämnen torde kunna bli avgörande för individens yrkesinriktning. Socialstyrelsen

anser att tillvalsmöjligheterna bör bestämmas med hänsyn till

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

vilka yrkesområden som de svårt rörelsehindrade normalbegåvade främst

kan inriktas på. Frågan behöver sannolikt närmare studeras.

Riksförbundet Sveriges föräldraföreningar för CP-barn anser det felaktigt

att uppdela eleverna efter principen elever med normal och något långsammare

arbetstakt. Alla elever bör ha samma valmöjligheter på högstadiet.

Möjligheten att genom förläggning av högstadieundervisningen till moderna

högstadieskolor, i vissa fall i form av specialklasser, lösa problemet borde ha

övervägts. Härigenom kunde man utnyttja högstadieskolans ämneslärare

och specialsalar och vissa elever kunde delta i undervisning i specialämnen

bland friska kamrater. En på detta sätt normaliserad undervisning skulle

enligt förbundets uppfattning ge tillfredsställande valmöjligheter i specialämnen

och samtidigt ge barnen möjlighet att även på högstadiet bo kvar i

föräldrahemmet eller i närheten av detta.

Föräldraföreningen för CP-barn i Stockholm med omnejd framför liknande

synpunkter och menar att förslaget strider mot grundläggande principer

för grundskolans utformning. En dylik uppdelning i elitklasser och

långsamma klasser kan troligen inte heller motiveras av skolsociala skäl.

Styrelserna för Svenska stadsförbundet och Svenska kommunförbundet

anser att utredningens förslag om ett egentligt högstadium i Stockholm och

Göteborg leder till ett urvalsförfarande, som kan innebära komplikationer

vid den praktiska tillämpningen. Liknande invändning görs av styrelserna

för vanförevårdsföreningarna.

Enligt Stor-Stockholms sjukvårdsberedning torde det för långtgående decentralisering

ofta åberopade motivet att byte av skola bör undvikas i och

för sig inte böra tillmätas allt för stor betydelse. En decentralisering av högstadiet

till länsskolorna är av praktiska skäl inte genomförbar och sålunda

måste länsskolornas elever byta skola även om högstadium förläggs till alla

regionskolor. Det flertal elever som skall fortsätta efter högstadiet i gymnasium,

fackskola eller yrkesskola måste ändå nästan samtliga vid något

tillfälle byta skola och många skäl synes tala för övergången till högstadiet

som den lämpligaste tidpunkten för skolbyte, särskilt om bytet är förenat

med övergång till internat. För största möjliga decentralisering talar däremot

nackdelarna hos allt för stora internatskolor. Enligt sjukvårdsberedningens

uppfattning får stockholmsregionen ensam tillräckligt underlag lör

en differentierad undervisning, omkring 15 elever per årsklass. Utredningen

har föreslagit endast två differentierade högstadieskolor i hela landet, i

Stockholm resp. Göteborg. Högstadium vid cp-skolor diskuteras emellertid

redan inom flera regioner i landet och förutsättningar torde finnas alt inrätta

minst en högstadieskola inom landet utöver Stockholm och Göteboig.

Platsantalet vid en högstadieskola i stockholmsområdet bör med hänsyn

härtill begränsas till alt avse enbart stockholmsregionens behov.

Göteborgs stadskollcgium avstyrker föreslagen differentiering av eleverna

och förordar mindre skolenheter med fullständig grundskola integrerad så

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Kiingl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

långt möjligt med den vanliga skolan. Utbyggnaden bör prövas från fall

till fall.

Kristianstads läns landstings undervisningsnämnd anser att de rörelsehindrade

bör få möjlighet att bevista hemortens högstadieutbildning. De

gravt handikappade bör vara i specialavdelningar vid regionskolorna.

Uppsala läns landstings förvaltningsutskott anser att centralisering bör

tillgripas endast i alldeles speciella fall.

Kalmar läns södra landstings förvaltningsutskott förordar sju likvärdiga

högstadier.

Södermanlands läns landstings förvaltningsutskott har ingen erinran mot

att två skolor för mycket gravt rörelsehindrade inrättas i Stockholm och

Göteborg men kan inte biträda att sjukvårdens regionindelning skall tilllämpas

även på det aktuella skolområdet, vilket skulle innebära att länet

hänvisades till Göteborg och inte till Stockholm, vilket vore det naturliga.

Hallands läns landstings förvaltningsutskott anser att de fyra södra universitetsstäderna

bör ges egna fullständiga högstadier och finner det önskvärt

om även Umeå kunde få sådana resurser.

Svenska läkaresällskapet förordar med hänsyn till lärarbristen att till en

början inrättas två enheter för högstadieundervisningen.

Utredningens förslag tillstyrks i stort av Kopparbergs läns landstings förvaltningsutskott

— som dock anser att en viss försiktighet vid planläggningen

är befogad — samt av SVCK.

Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller vikten av praktisk yrkesorientering

efter individuell prövning för högstadiets elever.

CRB anser att det tionde och elfte skolåret rätteligen bör betecknas

som kompletteringsundervisning och inte som påbyggnadsundervisning.

CRB framhåller vidare de svårt handikappades större behov av kunskap

om samhällets vårdsida och av personlig undervisning i fråga om hygien,

sjukdomsförebyggande åtgärder, samlevnadsproblem in. m. CRB finner

det vidare riktigt att lärarkrafterna vid specialskolorna förstärks och

anser även deras anknytning till skolstyrelsen i princip riktig.

Barnanstaltsutredningen tillstyrker ett tionde och elfte skolår för vissa

elever.

Fortsatt försöksverksamhet med högre undervisning — fackskola

och gymnasium — tillstyrks av samtliga remissorgan, som yttrat sig

i denna fråga.

Allt talar enligt CRB för att en ytterligare skolmöjlighet för handikappade

måste tillskapas efter högstadiet. En sådan skolform måste göras frivillig,

vilket medför att en del elever går till gymnasium, en del till fackskola

och en del till annan verksamhet. Det är därför inte möjligt att säga

hur stort platsbehovet för fackskola skulle kunna bli. CRB finner önskvärt

att på regionorten gymnasieundervisning i samband med internat ordnas vid

sidan om gymnasieutbildning. Därvid borde också undersökas om man

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965

inte till någon av regionskolorna borde centralisera den mera kvalificerade

kontors- och handelsutbildning som kan komma i fråga.

Medicinalstyrelsen framhåller vikten av att man vidtar anordningar vid

de vanliga fackskolorna och gymnasierna för att underlätta för rörelsehindrade

att delta i undervisningen för friska ungdomar.

Skolöverstyrelsen framhåller att överstyrelsen beslutat att tre nybörjarklasser

för rörelsehindrade inrättas vid det statliga gymnasiet i Solna läsåret

1964/65 och förläggs till Norrbackainstitutet. överstyrelsen erinrar

vidare om de möjligheter till vidgad utbildning som finns för handikappade

vid folkhögskola och som redan prövats med goda resultat.

Barnanstaltsutredningen framhåller angelägenheten av att de handikappade

ungdomarna bereds samma möjligheter till fortbildning som andra

ungdomar. Utredningen tillstyrker vidare den av CRB föreslagna koncentreringen

av handelsutbildning till någon av regionskolorna.

Arbetsmarknadsstyrelsen kan inte finna skäl att, såsom föreslagits, utesluta

den tekniska fackskolan, som synes väl så nödvändig som den ekonomiska.

En sammanblandning synes ha gjorts mellan lämplighet för manuella

yrken och teknisk utbildning.

DVR anför att man i allt för hög grad möter den uppfattningen att rörelsehandikappade

inte är lämpade för utbildning inom tekniska områden.

Med en kvalificerad teknisk utbildning kan de erhålla arbetsmöjligheter

inom industrin. En fackskola inom vanförevården bör därför ge möjlighet

till ett självständigt linjeval såväl på allmän som teknisk linje.

Stor-Stockholms sjukvårdsberedning finner det angeläget att rörelsehindrade

ungdomar bereds tillfälle till undervisning i fackskola och gymnasium

i hela den utsträckning deras förutsättningar gör detta möjligt och i största

möjliga omfattning i vanliga skolor. Med hänsyn till lokalernas utformning

är dock många skolor inte lämpliga härför. En koncentration av rörelsehindrade

till vissa skolor synes därför ofrånkomlig, och eleverna får förläggas

till internat, som ev. kan anknytas till regionskolornas internat. För

de mest handikappade eleverna måste sannolikt ändå tillgripas en särskild

skola, ordnad som filial till ett vanligt gymnasium/fackskola.

Enligt sjukvårdsberedningens mening bör en sådan institution, avsedd för

hela eller en stor del av landet, förläggas till annan ort än Stor-Stockholm.

Anhopningen av vårdinstitutioner till huvudstadsregionen med dess brist på

vårdpersonal och mark för institutionsbyggnader bör ur allmänna synpunkter

undvikas. Trafiksvårigheterna och de stora avstånden i denna region

torde också medverka till att eleverna här blir mer isolerade än i eu mindre

stad. Institutionen bör i stället förläggas till förslagsvis Uppsala, Örebro eller

Linköping.

Förslaget tillstyrks eller lämnas i stort sett utan erinran av blind- och

dövskolutredningen, Göteborgs stadskollegium, Kronobergs läns landstings

under vis ning snämnd —- som föreslår att Växjö får en regionskola Hal
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

^ Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

lands läns landstings förvaltningsutskott — som principiellt förordar normaliseringsprincipen

— Älvsborgs, Kopparbergs och Norrbottens läns landstings

förvaltningsutskott, Riksförbundet Sveriges föräldraföreningar för

CP-barn samt Norrbackainstitutets och Eugeniahemmets föräldraföreninaar

vilka anför: y ’

Gravt rörelsehindrade barn och ungdomar måste få vård och utbildning

vid särskilda anstalter, och när de nått ett högre stadium i sina studier

måste tyvärr foräldrakontakten till stor del offras för utbildningens skull

Dessa ungdomar ar mer än andra beroende av skolutbildning som en grund

att bygga vidare på for att skapa sig uthärdliga levnadsförhållanden. De

har rätt att krava minst samma möjligheter till högre skolutbildning med

nhet att valja mellan olika studielinjer som står deras normalt utrustade

jamnanga till buds. Sådana studiemöjligheter bjuds endast vid ett mycket

begransat antal anstalter. J

Södermanlands läns landstings förvaltningsutskott anser att de för planering

av fackskole- och gymnasieutbildning ansvariga myndigheterna borde

åläggas att beakta de särskilda krav som måste ställas för att elever med

handikapp skall bil inlemmade i den allmänna skolorganisationen. Utskottet

tillstyrker den föreslagna försöksverksamheten.

Enligt Kalmar läns södra landstings förvaltningsutskott är det önskvärt

att gymnasieutbildning i internat skapas vid hemortens regionort.

Normaliseringsprincipen understrykes vidare av Kristianstads läns landstings

undervisningsnämnd.

Yrkesutbildningen

Förslaget till organisation av yrkesutbildningen har inte föranlett erinran

annat än på vissa punkter.

Salunda tillstyrker CRB principförslaget om resurser vid de föreslagna

sju regionskolorna för träning och anpassning av svårt handikappade

elever till såväl det dagliga livets krav som till vissa uppgifter på

en oppna arbetsmarknaden eller i skyddad verksamhet. Till CRB:s uppfattning

ansluter sig även medicinalstyrelsen och barnanstaltsutredningen, som

dock framhåller, att ADL-träning bör finnas vid alla institutioner.

Skolöverstyrelsen anser det lämpligast att förutsättningar skapas även

for viss enklare utbildning och arbetsträning i första hand vid regionsamarbetsavdelmngarna

i Stockholm och Göteborg samt vid annan högstadieskola

som kan inrättas. ADL-träning bör vidare ingå i undervisningen på

samtliga stadier vid alla skolorna.

Enligt 1957 ars epileptikerutredning bör specialskolor för yrkesutbildningbegränsas

till svårt handikappade samt organiseras enligt förslaget. De bör

dock ta emot även personer med andra defekter och sjukdomar, som omöjliggor

anpassning vid vanliga yrkesskolor.

Stor-Stockholms sjukvårdsberedning anser utredningens förslag väl motiverade.

Beräkningen av gruppens storlek förefaller emellertid med nuva
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965

rande bristfälliga kunskaper om klientelet mycket vansklig, vilket maste

påverka bedömningen av den lämpligaste organisationen.

Utredningen för översyn av 1954- års lag om undervisning och vård av

vissa psykiskt efterblivna anser det viktigt att äldre psykiskt utvecklingsstörda

rörelsehindrade elever som inte kan tillgodogöia sig yrkesundervis

ning inom cp-vården, hänvisas till yrkesundervisning som meddelas för psykiskt

utvecklingsstörda.

I fråga om förslaget om en särskild yrkes utbildningsans

t a 11 för svårt handikappade elever konstaterar CRB att erfarenheterna av

kvalificerad utbildning för vissa härtill hänförliga grupper är mycket begränsade,

vilket också gäller antalet elever samt vilka yrken som kan komma

i fråga. Det är därför inte möjligt att i dagens läge mera bestämt uttala sig

om den föreslagna regionsamarbetsavdelningen för yrkesutbildning, n

gränsdragning mellan svårt och lindrigare handikappade måste dock alltid

bli flytande och det föreslagna platsantalet torde vara befogat bl. a. för att

möjliggöra erforderlig yrkesdifferentiering. Givetvis bör de svårt handikappade

ges förtursrätt. CRB anser det vidare önskvärt att vid Norrbackainstitutet

och Bräcke östergård skapas ökade möjligheter att som försöksverksamhet

i samarbete med medicinsk och social rehabiliteringsexpertis i anslutning

till regionsjukhus bygga upp en fullständig arbetsprövningsverksamhet

inriktad på allsidig fysisk, psykisk, social och arbetsmassig bedömning

av svårt handikappade ungdomar med uppföljning av fallen. CRB,

som i denna fråga understöds av socialstyrelsen och Östergötlands lans

landstings förvaltningsutskott, betonar vidare nödvändigheten av att dessa

problem blir realistiskt beaktade på ett tidigt stadium.

Medicinalstyrelsen har ingen erinran mot förslaget om en kvalificerad

specialyrkesskola för svårt rörelsehindrade i Stockholm.

Stor-Stockholms sjukvårdsberedning — som för bedömningen av behovet

av elevplatser för kvalificerad yrkesutbildning finner det angelaget att

den av CRB föreslagna försöksverksamheten snarast igångsattes anser

däremot att en ev. anstalt för kvalificerad yrkesutbildning av samma

skäl som i fråga om fackskola och gymnasium bör förläggas till annan ort

än Stor-Stockholm, exempelvis Uppsala, Örebro eller Linköping.

Frågan om särskilda yrkesutbildningsanordningar för svårt rörelsehindrade

kräver enligt Norrbottens läns landstings förvaltningsutskott ytterligare

överväganden och erfarenheter, innan man kan ta ställning. Utskottet

är tveksamt till förslaget att på försök bygga upp en särskild fullständig arbetsprövningsverksamhet

vid Norrbackainstitutet och Bracke östergård

och finner det riktigare att satsa på de allmänna arbetsinstituten, som ar

under uppbyggnad och som bör vara kapabla att klara aven detta klientel.

Även Hallands läns landstings förvaltningsutskott erinrar om svårighe
-

terna att göra en gränsdragning.

Beträffande förslaget om anknytning

av yrkesutbildning

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

för lindrigare handikappade till vanföreanstalternas yrkesskoor

anser CRB att den allmänna principen bör vara att de lindrigare handiappade

i största möjliga utsträckning får yrkesutbildning vid vanliga yrkesskolor

och utbildningsinstitutioner. Samma synpunkter framförs av

medicinalstyrelsen, skolöverstyrelsen, 1957 års epileptikerutredning, blindoch

dovskolutredningen och Malmöhus läns landstings förvaltningsutskott.

Enligt CRB är emellertid behovet av särskilda yrkesutbildningsresurser

beroende av i vilken takt det ordinarie yrkesskolväsendet byggs ut. Avvägningen

av antalet speciella yrkesskolor och utbyggnaden av allmänna yrkess

olor, som kan ta emot aven de handikappade, är en fråga för i första hand

s olmyndigheterna. CRB är dock övertygad om att behov av de föreslagna

tre yrkesskolorna for handikappade ungdomar kommer att finnas under

lang hd eftersom dessa ungdomar lätt blir utkonkurrerade av Övriga sökande.

Fors aget tillstyrks därför av CRB, som dock ifrågasätter benämningen

regionyrkesskolor. 8

Socialstyrelsen hav i likhet med Malmöhus läns landstings förvaltningsutskott

i princip mgen erinran mot de tre regionyrkesskolorna.

Skolöverstyrelsen har den uppfattningen att så länge den nuvarande hårda

belastningen på de vanliga yrkesskolorna består vanföreanstalterna i

o eb°r,g’ Halsmgb°rg och Härnösand bör bedriva fullständig yrkesutbildning

^ ^ yrk®Ssk°Iorna §ällande läroplaner. Möjligheterna att placera

handikappade ungdomar i inbyggda skolor och företagsskolor bör tillvara
Liknande

synpunkter framhålls bl. a. av barnanstaltsutredningen.

Norrbottens läns landstings förvaltningsutskott finner förslaget kunna

godtas som en overgångsanordning, förutsatt att det kan ske utan några

egenthga investeringskostnader. Eljest torde förslaget strida både mot normaliserings-

och spridningsprinciperna.

Arbetsmarknadsstyrelsen stöder tanken att vanföreanstalternas klientel

i princip bor utgöras av ungdomar. Åldersgränsen 21 år bör därvid inte gö
grLefa0

” '' ^ vidare att en bindning av elever med olika

Sb T v Stlmulerar tU1 aktivitet som gör dem mera oberoende

ch bättre skickade for ett normalt liv och förordar därför att samtliga vanoreanstalter

far samma elevsammansättning i fråga om handikappens svårighetsgrad.

Beträffande en blandning med psykiska handikapp måste noggranna

överväganden göras för att undvika komplikationer. Den otillräckiga

a^ai medverkan bor redan i nuvarande organisationsformer kunna lösas

genom att i storre utsträckning knyta läkare till verksamheten

Normahseringsprincipdi framhålls även av Göteborgs stadskollegium som

ler sig tveksamt till utredningens förslag och framhåller att undervisningen

av de lindrigt rörelsehindrade så långt möjligt bör förläggas till vanhöa

yrkesskolor. Samma synpunkter framförs av Norrköpings stads sjuk
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj ds proposition nr 75 år 1965

vårdsstyrelse, Kristianstads läns landstings undervisningsnämnd och Värmlands

läns landstings förvaltningsutskott.

Medicinalstyrelsen anser att tillräckliga skäl inte förebragts for att reservera

vanföreanstalternas yrkesskolor för lindrigt handikappade och styre - sen ifrågasätter om man över huvud taget bör tänka sig en dylik speciell

organisation. Dessa spörsmål bör ytterligare penetreras.

Enligt 1957 års epileptikerutredning bör inordningen i det reguljara yrkesskolväsendet

ha till följd att lokalerna vid Hälsingborgs- och Harnosandsanstalternas

yrkesskolor blir friställda. Dessa bör då övertas av de kommunala

yrkesskolorna, som där kan bedriva yrkesutbildning for såval friska

som lindrigt handikappade.

DVR ifrågasätter lämpligheten av att ombilda bl. a. Hälsingborgs-ans a en

till regionyrkesskola, då vanföreanstalterna enligt förbundets mening i mycket

liten grad är handikappvänligt byggda och placerade pa markområden,

som är svårtillgängliga för svårt handikappade.

Riksförbundet Sveriges föräldraföreningar för CP-barn förordar att vanföreanstalternas

yrkesskolor omdanas till yrkesskolor för svårt rörelsehindrade,

medan styrelsen för Göteborgs Diakoniss-sällskap menar, att eftersom

det bör eftersträvas att handikappade som kan gå i vanliga yrkesskolor far

möilighet därtill, ett medelsvårt klientel bör ha förtursrätt vid intagningen

till vanföreanstalternas yrkesskolor. Begreppet »yngre» handikappade bor

inte heller fixeras så hårt att de äldre utestängs även i sådana fall, da mga

olägenheter kan befaras av klientelblandningen.

Förslaget avstyrks av Föräldraföreningen för CP-barn i Stockholm med

omnejd, som menar att ungdomar, som inte kan få sin yrkesutbildning vi

de vanliga yrkesskolorna bör utbildas vid yrkesskolavdelning i samma stad

som närmaste cp-internat.

Regionsamarbets platser

I denna fråga har olika uppfattningar framkommit. CRB tillstyrker den

föreslagna förläggningen av en institution med 40 platser för svårt inva i iserade

barn med komplicerade skador till Uppsala, dar det vid Folke Bernadottehemmet

finns tillräckligt med tomtmark, om behovet skulle visa

sig överstiga detta antal. Vidare tillstyrker CRB förslaget att blinda barn

skulle tas emot vid en särskild institution i Örebro, som har regionsjukhus.

CRB har inte tagit del av de överväganden, som föranlett beslut om projektering

av en institution för bl. a. döva och hjärnskadade barn med rörelsehinder

till Sigtuna och inte i närmare anslutning till karolinska sjukhuset

eller akademiska sjukhuset i Uppsala.

Medicinalstyrelsen har inte något att erinra mot de föreslagna regionsamarbctsplatserna

vid Folke Bernadottehcmmet. Normalbegåvade blmda

cp-barn bör inte inordnas i undervisningen vid den planerade institutionen

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

i Örebro, då det komplicerande lyte, som undervisningen där avser, hänför

sig till psykisk utvecklingsstörning. I första hand bör blinda cp-barn hänvisas

till Tomteboda, såvida cp-skadan inte är alltför starkt uttalad. Skulle

sa vara fallet, bör de hänvisas till nya Eugeniahemmet. Döva cp-skadade

barn bor i forsta hand hänvisas till Manilla och endast om cp-skadan är så

ominerande att den avgör vårdbehovet hänvisas till det nya Eugeniahemmet.

Att hanvisa dem till den nya anstalt, som planeras för gravt talskadade

oc vissa framfor allt neurotiska, döva barn, är inte lämpligt. Samma ståndpunkt

intas av utredningen för översyn av 1954 års lag om undervisning

och vård av vissa psykiskt efterblivna.

Skolöverstyrelsen anser att rörelsehindrade döva barn med komplicerande

handikapp bor foras till Folke Bernadottehemmet och inte till den planerade

anstalten i Sigtuna. I varje särskilt fall bör prövas om undervisningsvasen

e or blinda resp. dova kan ge eleven undervisning och denne bör då

inte hanvisas till institutionen för svårt rörelsehinrade.

Liknande uppfattning har blind- och dövskolutredningen, som framhåller

att vid planeringen av anstalten i Sigtuna förutsatts att döva rörelsehindrade

som hittills skall omhändertas vid skolor för rörelsehindrade. Utredningen

tillstyrker förslaget om regionsamarbetsplatser vid Folke Bernadottehemmet

och förutsätter att döva och talskadade barn, för vilka rore

se in ret utgör det väsentliga förs till dessa samarbetsplatser Utredningen

tillstyrker vidare att blinda barn med svårt rörelsehinder placeras

vid den nyinrättade skolan i Örebro, där man vid byggnadernas utformning

tagit hansyn till behovet av platser för rörelsehindrade.

Socialstyrelsen har intet att anföra mot förslagen att blinda barn med

rörelsehinder tas emot vid en särskild skola i Örebro och att för Övriga rörelsehindrade

barn med komplicerande skador - gravt talskadade och

hjarnskadade dova — platser ordnas vid Folke Bernadottehemmet.

Barnanstaltsutredningen anser förslaget ligga helt i linje med statsmakernas

beslut beträffande överförandet av all sjukvårdande verksamhet till

landstingen. Allt talar for att samarbete om en riksanstalt kan lösas genom

ayta Utredningen framhåller vidare behovet av särskilda ungdomshem

sa att eleverna efter slutad skolgång inte hamnar på vårdhem.

Forslaget tillstyrks av 1957 års epileptikerutredning i likhet med Krismnstads

lans landstings undervisningsnåmnd samt Hallands och Kopparbergs

lans landstings förvaltningsutskott.

Stor-Stockholms sjukvårdsberedning uttrycker sin tillfredsställelse med

forslaget att forlagga vårdplatserna för rörelsehindrade med komplicerande

andikapp från hela landet till andra orter än Stockholm, vilka har eller

kommer att få i stort sett lika goda medicinska utrednings- och behandlingsresurser.

Med hansyn härtill synes institutionen för bl. a. döva barn

med rörelsehinder lämpligen böra förläggas närmare Uppsala än i Sigtuna.

Uppräkningen av vårdplatsbehovet vid Folke Bernadottehemmet synes med

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj ds proposition nr 75 år 1965

den av utredningen angivna motiveringen riktig. Erfarenhetsmässigt är den

av utredningen berörda gruppen av gränsfall mycket svårbedömd.

Norrbottens läns landstings förvaltningsutskott ställer sig frågande till

valet av förläggningsorter för de s. k. regionsamarbetsplatserna för vård av

invalidiserade barn med komplicerade skador.

Älvsborgs läns landstings förvaltningsutskott ■— som har den uppfattningen

att regionsamarbetsplatser inte bör fixeras till vissa institutioner utan

göras flexibla — tillstyrker 40 platser vid Folke Bernadottehemmet men är

tveksamt till förslaget om förläggning av synskadade rörelsehindrade barn

till Örebro, där utvecklingsstörda mottas, och av hörselskadade barn till

Sigtuna.

Direktionen för akademiska sjukhuset i Uppsala ifrågasätter beräkningen

av platsbehovet och finner det vanskligt att ta ställning innan denna och

andra centrala frågor blivit ytterligare belysta.

Uppsala läns landstings förvaltningsutskott instämmer i de betänkligheter

som direktionen anfört i fråga om förläggning till Folke Bernadottehemmet

av föreslagen anstalt samt anser att en sådan institution bör drivas

helt i statlig regi.

SVCK ifrågasätter om inte de gravt handikappade kan få sin vård och

undervisning vid regioninstitutionerna.

I anslutning till utredningens uttalande om att ett överförande av Norrbackainstitutet

och Eugeniahemmet till karolinska sjukhuset förutsätter

att den nya region- och samarbetsanstalten börjar sin verksamhet, vilket

förutsätts ta lång tid, framhåller DX R samt Norrbackainstitutets och Eugeniahemmets

föräldraföreningar att beslut snarast bör fattas om uppförande

av nya skolbyggnader.

Vanföreanstalternas övriga verksamhet

Beträffande hemarbetscentralerna uttalar CRB att de bör överflyttas

till det samhällsorgan, som i övrigt på ifrågavarande orter ombesörjer

sådan verksamhet.

Arbetsmarknadsstyrelsen tillstyrker att hemarbetscentralerna överförs

till de skyddade verkstäderna. 1957 års epileptikerutredning anser att arbetscentralerna

bör överföras till arbetsvärden.

DVR påpekar i fråga om a r b e t s h e m m e n att de som nästan hela

sitt liv levt inom arbetsliemmet i Hälsingborg och Nya hemmet på Eugeniahemmet

anser sig ha moralisk hemortsrätt där även om de juridiskt fortfarande

har hemortsrätten i den kommun varifrån de for som mycket små

barn. Hemkommunen har i regel inte någon annan lösning av bostadsfrågan

att bjuda än ålderdomshem eller långtidssjukhus. Det är utan tvivel så att

ett flertal av hemmens hyresgäster skulle kunna med hjälp av vård i hemmet

klara sig själva i en invalidlägenhet och även vara yrkesverksamma.

Frågan bör lösas i god tid innan hemmen ev. avvecklas.

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 sand. Nr 75

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungi. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

Styrelsen för vanförevårdsföreningen i Hälsingborg påpekar att det till

Hälsingborgs-anstalten knutna arbetshemmet till följd av donationsbestämmelser

endast kan användas för vanföra personer. Styrelsen är beredd att

även i framtiden driva hemmet i föreningens regi. Därest hemlandsting inte

skulle bidra till patients vistelse på hemmet, bör ersättning av statsmedel

utgå.

Medicinalstyrelsen finner det angeläget att överförandet av de o r t o p ediska

klinikerna från vanföreanstalterna till den allmänna sjukvården

fullföljs. De nya ortopediska kliniker som skall ersätta vanföreanstalten

i Härnösand och Norrbackainstitutet torde inte bli färdiga förrän 1970.

Fortsatt utredning härom bör handhas av särskilda utredningsmän.

Förslaget har tillstyrkts eller lämnats utan erinran även av övriga remissinstanser

som yttrat sig i frågan.

Beträffande föreslagna medicinsk-tekniska (ortopediska)

verkstäder anser CRB att målsättningen för de verkstäder, som skall

stå till förfogande för rehabiliteringen av de rörelsehindrade, måste vara

en organisation och teknisk kapacitet som garanterar att de handikappades

behov tillfredsställande tillgodoses. En sammanslagning med andra stora

sjukvårdstekniska uppgifter kan befaras begränsa möjligheterna till en

effektiv service för de rörelsehindrade.

Medicinalstyrelsen och Stor-Stockholms sjukvårdsberedning anser fortsatt

utredning erforderlig. Enligt medicinalstyrelsen är de ortopediska verkstäderna

knappast tillräckliga ens för de hjälpmedel som nu ordineras.

Statskontoret framhåller i anslutning till CRB:s yttrande angelägenheten

av att möjligheterna att utnyttja utländska erfarenheter tillvaratas och att

tillgång till personal finns som är tillräckligt kvalificerad för ett utbyte av

erfarenheter på jämbördig nivå. Det är vidare av vikt att vid utformningen

av verkstadsorganisationen möjligheterna till en koncentration tillvaratas.

1957 års epileptikerutrcdning delar uppfattningen att de större centralverkstäderna

bör koncentreras till ett fåtal orter, högst en för varje region.

Svenska läkarsällskapet anser att det nuvarande systemet bör bibehållas.

DVR, som tillstyrker utredningsmännens förslag om en utbyggd forskningsverksamhet

vid de medicinsk-tekniska verkstäder som ortopedverkstäderna

föreslås utvecklade till, delar inte CRBrs farhågor att en sammanslagning

med andra stora sjukvårdstekniska uppgifter kan begränsa möjligheterna

till en effektiv service för de rörelsehindrade. Snarare är en samordnad

forskning bedriven i nära samarbete med medicinska och tekniska

experter vid ortopedklinikerna en förutsättning för forskningen.

Uppsala läns landstings förvaltningsutskott anser att forskningsverksamheten

är en statlig uppgift.

Matmohus läns landstings förvaltningsutskott menar att inga åtgärder

bör vidtas förrän ärendet grundligt utretts och enighet nåtts med vederbörande

huvudmän.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

Förslaget tillstyrks av Älvsborgs läns landstings förvaltningsutskott,

SVCK, HCK, Riksförbundet Sveriges föräldraföreningar för CP-barn samt

styrelserna för vanförevårdsföreningarna och sällskapet Eugeniahemmet,

som dock understryker vad CRB anfört.

Vad beträffar de nuvarande vanförevårdsföreningarna och

sällskapet Eugeniahemmet är CRB övertygad om att de föreslagna

stiftelserna, även om de inte handhar driften av anstalterna, kommer

att på ett värdefullt sätt medverka i arbetet för de handikappade.

Arbetsmarknadsstyrelsen tillstyrker i likhet med Kristianstads läns landstings

undervisningsnämnd förslaget att ombilda vanförevårdsföreningarna

till stiftelser.

Enligt styrelserna för vanförevårdsföreningarna bör, därest trygghetskravet

kan tillgodoses beträffande den framtida fondförvaltningen, den på tradition

grundade föreningsformen bibehållas. Föreningarnas styrelser liksom

styrelsen för Eugeniahemmet — noterar med tillfredsställelse, att utredningsmännen

inte tagit definitiv ståndpunkt i frågan.

SVCK biträder förslaget att det enskilda huvudmannaskapet för vanföreanstalterna

avvecklas samt delar också uppfattningen att anstalternas och

Eugeniahemmets donationsmedel kan komma till god användning inom

rehabiliteringsområdet.

HCK anser att vanförevårdsföreningarna bör sammanslås under en huvudman

och samhället helt överta ansvaret för vanföreanstalterna.

Huvudmannaskapet

Vad utredningen anfört rörande huvudmannaskapet för organisationen

på läns- och regionplanet har i allmänhet lämnats utan erinran av remissinstanserna.

Några landsting har dock ifrågasatt statsbidrag till verksamheten.

Utredningens förslag tillstyrks av 1957 års epilcptikerutredning och av

Göteborgs stadskollegium — som anser att förhandlingar om överförande av

Bräcke Östergård till samhället bör upptas när så bedöms lämpligt — samt

av Hallands och Jönköpings läns landstings förvaltningsutskott — som förutsätter

att landstingen ges full kompensation för undervisningskostnaderna.

CRB finner det från alla synpunkter lämpligt att även vården och skolundervisningen

på högre nivåer samt yrkesanpassningen på regioninstitutionerna

handhas av samma huvudmän. I fråga om de s. k. regionsamarbetsplatserna

finner CRB det föreslagna huvudmannaskapet något diskutabelt

i de fall då en enda institution skall tillgodose behovet av vård och undervisning

för en viss grupp för hela riket. Tillräckliga skäl har knappast anförts

för att den föreslagna yrkesskolavdelningen för svårt handikappade

med förläggning invid den blivande regionanstalten i stockholmsområdet

skulle betraktas som eu uppgift för de kommunala huvudmännen, medan

samtidigt regionyrkesskolorna för lindrigare handikappade tills vidare skulle

drivas av staten.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 dr 1965

CRB menar att en jämförelse mellan dessa förslag skulle beträffande yrkesskolavdelningen

motivera en riksinstitution som tills vidare skulle drivas

av staten genom en av medicinalstyrelsen tillsatt styrelse. Även beträffande

regionsamarbetsplatserna vid Folke Bernadottehemmet kan betänkligheter

hysas mot det föreslagna huvudmannaskapet.

Medicinalstyrelsen däremot anser det vara en riktig linje att landstingen

blir huvudmän för vårdorganisationen, vilket innebär att alla rörelsehindrade

integreras i vården av de motoriskt utvecklingsstörda. Styrelsen föreslår

därför i likhet med barnanstaltsutredningen att verksamheten vid vanföreanstalterna

införlivas med övrig landstingsverksamhet. Frågan om statens

övertagande av fastigheter in. m. bör därför tills vidare anstå.

Socialstyrelsen —- som delar uppfattningen att medicinalväsendet bör

vara i princip ansvarigt för vård och undervisning av rörelsehindrade barn

och ungdomar, vilka inte kan gå i allmänna skolor och utbildningsanstalter

räknar med att sjukvårdshuvudmännen skall på olika nivå ordna eller

låta ordna de nödvändiga institutionerna. Förslaget om statligt huvudmannaskap

för de tre yrkesskolorna för lindrigare handikappade rörelsehindrade

föranleder ingen invändning från socialstyrelsens sida.

Även skolöverstyrelsen och statskontoret finner det lämpligt att institutioner,

som handhar skolundervisning, yrkesutbildning och medicinsk vård

åt elever på högre stadier, handhas av sjukvårdshuvudmännen. Beträffande

lärare och materiel bör avtal träffas med skolstyrelserna på samma sätt

som nu skett vid Folke Bernadottehemmet och Bräcke östergård. Liknande

synpunkter framförs av blind- och dövskoleutredningen. Statskontoret anser

därför att vanföreanstalterna i Göteborg, Hälsingborg och Härnösand inte

bör övertas av staten.

Riksrevisionsverket godtar förslaget att staten skall svara för verksamheten

vid vanföreanstalterna i Hälsingborg, Göteborg och Härnösand, medan

vanföreanstalten i Stockholm och Eugeniahemmet överförs till en ny

region- och regionsamarbetsanstalt. Det är därvid lämpligt att statens nämnd

för förhandlingar med kommuner företräder staten vid förhandlingar om

övertagande av byggnader och annan egendom. Av praktiska och administrativa

skäl biträds utredningens uppfattning att den blivande yrkesskolavdelningen

för svårt handikappade bör ingå i regionanstalten.

Styrelserna för Svenska stadsförbundet och Svenska kommunförbundet

anser det fullt konsekvent att även förskole-, högstadie-, fackskole-, gymnasie-

och yrkesskolundervisningen läggs under sjukvårdskommunalt huvudmannaskap.

Primärkommunens styrelse bör åta sig att svara för undervisningen.

Ersättningen över hemkommunerna bör därvid slopas. Starka

skäl talar för att de s. k. regionsamarbetsplatserna i Stockholm och Uppsala

får statligt huvudmannaskap, då bägge institutionerna får karaktär av

riksanstalter med hela landet som upptagningsområde. Frågan kompliceras

emellertid av att de samtidigt skulle bli regionanstalter.

Styrelsen för Svenska landstingsförbundet — till vars yttrande Gävleborgs

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

läns landstings förvaltningsutskott ansluter sig — kan inte finna det vare

sig konsekvent eller ur praktiskt administrativa synpunkter tillrådligt att

den till stockholmsområdet förlagda institutionen för yrkesutbildning åt

svårt handikappade ungdomar organiseras som en riksanstalt med Stockholms

stad och Stockholms läns landsting som huvudman för en pa regionsamarbete

med samtliga sjukvårdshuvudmän i landet utformad specialanstalt.

Styrelsen anser det klart indicerat med ett statligt huvudmannaskap.

Av samma skäl anser sig styrelsen ej heller kunna tillstyrka ett kommunalt

huvudmannaskap för Folke Bernadottehemmet, avsett för ett klientel

med komplicerat handikapp med hela landet som upptagningsområde.

Kristianstads läns landstings undervisning snämnd vill ha enhetligt huvudmannaskap

på samtliga plan.

Till CRB:s synpunkter beträffande riksyrkesskolan i Stockholm ansluter

sig SVCK, som dock ifrågasätter om en sådan är nödvändig.

Åtskilliga sjukvårdshuvudmän hävdar att staten bör vara huvudman för

regionsamarbetsplatserna. Denna uppfattning framförs sålunda av Södermanlands,

Östergötlands och Kalmar läns södra landstings förvaltningsutskott

samt — beträffande yrkesskolavdelningen i Stockholm av Kronobergs

läns landstings undervisningsnämnd ävensom av Malmöhus och Hallands

läns landstings förvaltningsutskott, som dock tillstyrker huvudmannaskap

för landstingen på förskole- och grundskolenivå.

Att huvudmannaskapet läggs på landsting och storstäder aven beträffande

den för högstadieåldrarna utbyggda vård- och undervisningsorganisationen

inom resp. område är enligt Stor-Stockholms sjukvårdsberedning

en logisk uppföljning av 1961 års riksdagsbeslut och föranleder ingen

erinran. I de fall då en enda eller ett fåtal institutioner i landet skall tillgodose

behovet av vård och undervisning för en mindre grupp anser dock

sjukvårdsberedningen, att det i princip bör ankomma på staten att vara

huvudman.

Norrbottens läns landstings förvaltningsutskott inser visserligen det konsekventa

i förslaget till utvidgning av huvudmannaskapet men befarar att

landstingets ekonomi kommer att hindra en önskvärd utveckling av berörda

resurser för eu lång tid framåt, därest inte staten kan ge väsentliga

bidrag för ändamålet. Utskottet delar helt CRB:s betänkligheter mot utredningsförslaget

om ett landstingskommunalt huvudmannaskap för regionsamarbetsplatserna

samt vill även av organisatoriska skal fororda ett statligt

ansvar härför.

Västmanlands läns landstings förvaltningsutskott förordar fortsatta överväganden

innan ställning tas till om landstingen eller primärkommunema

skall vara huvudmän för grundskolans låg- och mellanstadium, men framhåller

dock atl landstingen hör svara för den medicinska insatsen.

Kopparbergs läns landstings förvaltningsutskott framhåller, att huvudmannaskapet

för den medicinska sidan bör åvila landstingen men staller sig

tveksamt till strävan alt till dem överföra delar av skolväsendet. Förvalt
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 är 1965

ningsutskottet anser beträffande regionsainarbetsplatserna att staten bör

svara för en del av driftkostnaderna med hänsyn till den forskning som skall

bedrivas där. Uppsala läns landstings förvaltningsutskott hävdar att finansieringsfrågorna

borde bättre utredas, innan ställning tas till frågan om

sj ukvårdshuvudmännens huvudmannaskap.

Yrkesutbildning sberedning en vill inte motsätta sig att vanföreanstalternas

yrkesskolor tills vidare drivs av staten men anser att möjligheterna alt

överfora dem till vederbörande landsting bör ytterligare undersökas.

DVR ~ som tillstyrker att huvudmannaskapet för vanföreanstalterna

helt överförs på samhället — förordar att vanförevårdsföreningarna sammanslås

under en huvudman.

Finansiering

I fråga om principerna för finansieringen har CRB ingen invändning men

förutsätter att kroppssjukvårdens statsbidragsutredning beaktar den utvidgning

av vårdansvaret som kan uppslå för sjukvårdshuvudmännen. Till

denna uppfattning ansluter sig vidare Kristianstads läns landstings undervisningsnämnd

och Hallands läns landstings förvaltningsutskott. CRB har

ingen invändning mot att yrkesskolorna för lindrigare handikappade tills

vidare finansieras av staten.

Skaraborgs lans landstings förvaltningsutskott kan inte godta motiveringen

för alt nya kostnader läggs på landstingskommunerna.

Skolöverstyrelsen tillstyrker förslaget att staten skall bekosta uppförande

och forstagångsutrustning av regionsamarbetsplatserna medan övriga investeringskostnader

och samtliga driftkostnader — frånsett utgående statsbidrag

— skulle åvila sjukvårdshuvudmännen. Vidare tillstyrker överstyrelsen

att staten svarar för den planerade utbyggnaden för påbyggnadsundervisningen

vid Bräcke östergård.

Utvidgningen av vårdansvaret bör beaktas av kroppssjukvårdens statsbidragsutredning

och statsbidrag bör utgå även till driftkostnaderna för

förskoleundervisningen enligt Östergötlands läns landstings förvaltningsutskott.

Medicinalstyrelsen kan inte tillstyrka att staten skulle stå för kostnaderna

vid tre av vanföreanstalternas yrkesskolor. Styrelsen kan inte heller

finna att tillräcklig utredning förebragts för att staten skulle stå för kostnaderna

för uppförande och forstagångsutrustning av regionsamarbetsplatserna,

medan huvudmännen skulle svara för fortsatta kapitalkostnader.

Arbetsmarknadsstyrelsen tillstyrker förslaget till finansiering av vanföreanstalterna

men erinrar om sitt ställningstagande beträffande den nya anstalten

i Stockholm, som bör jämställas med övriga i statsbidragshänseende.

Stor-Stockholms sjukvårdsberedning anser att staten helt bör svara för

kapitalkostnaderna för de anläggningar som sjukvårdsberedningen hävdat

vara en statlig angelägenhet. Vidare bör samtliga internatplatser vid av

landsting och storstäder inrättade och drivna institutioner för rörelsehind
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

rade betraktas som elevhem och huvudmannen erhålla statsbidrag till saval

anordnande som drift enligt gällande regler för elevhem inom det obligatoriska

skolväsendet.

Tillsyn

I fråga om tillsynen utgår CRB liksom utredningen från att samordningen

av skol- och yrkesutbildningen med den medicinska verksamheten kan ordnas

genom avtal mellan sjukvårdshuvudmännen och de lokala skolstyrelserna

och ansluter sig därför till förslaget att skolverksamheten skall handhas

av det lokala skolväsendet. Med hänsyn till att sjukvårdshuvudmannen

förutsätts ha ansvaret för verksamheten finner CRB det följdriktigt att medicinalstyrelsen

blir tillsynsmyndighet. CRB har ingen invändning mot att

yrkesskolorna för landstingens handikappade tills vidare stalls under skolöverstyrelsens

ledning.

Medicinalstyrelsen tillstyrker förslaget att styrelsen skall ha tillsyn over

den del av verksamheten som utgör läkarvård. Medicinalstyrelsen uppfattar

detta så att styrelsen skall vara huvudtillsynsmyndighet med skolöverstyrelsen

som tillsynsmyndighet över skolverksamheten. Beträffande vanföreanstalternas

yrkesskolor skulle förhållandet bli det motsatta. Medicinalstyrelsen

tillägger att beträffande elever i gymnasium och fackskola framsta

skälet till omhändertagande inte är sjukvård.

Liknande synpunkter anförs av socialstyrelsen, som därjämte framhåller,

att det behövs en särskild inspektör för de många förskolorna, externat såväl

som internat.

Förslagen om tillsyn tillstyrks av 1957 års epileptikerutredmng och Hallands

låns landstings förvaltningsutskott.

Skolöverstyrelsen anser att det bör vara två tillsynsmyndigheter i likhet

med vad som gäller inom särskoleorganisationen men ingen huvudtillsynsmyndighet.

_

DVR tillstyrker i princip att utbildningen av lindrigt handikappade överförs

till skolöverstyrelsen men vill starkt framhålla vikten av att verksamheten

bedrivs i nära samråd med arbetsmarknadsstyrelsen.

Statskontoret anser att någon ändring av tillsynsverksamheten inte nu

bör övervägas då detta kan föranleda en försämring av den nuvarande effektiviteten.

.

Södermanlands läns landstings förvaltningsutskott anser att ledningen och

tillsynen över den föreslagna utbildningen bör anförtros skolöverstyrelsen,

som bör tillföras erforderliga tjänster eftersom de organisatoriska problemen

främst är av pedagogisk art.

Liknande synpunkter framhålls av Jönköpings läns landstings förvaltningsutskott,

SVCK och HCK.

Kristianstads läns landstings undervisningsnämnd vill ha enhetlig ledning

på samtliga plan.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungi. Maj:ts proposition nr 75 år 1965

Arbetsmarknadsstyrelsen anser att den huvudsakliga verksamheten bör

vara avgörande för systemtillhörigheten.

Enligt utredningen för översyn av 1954 års lag om undervisning och vård

av vissa psykiskt efterblivna bör beträffande rörelsehindrat barn som går i

van hg klass i grundskola, specialklass för rörelsehindrade barn i grundskola

och specialskola för rörelsehindrade barn, fristående från annan instiuhon,

skdoverstyreJsen vara huvudtillsynsmyndighet och medicinalstyre

sen tillsynsmyndighet i fråga om den medicinska vården, medan för rörelsehindrat

barn som går i specialskola, inrymd i behandlingsinstitution

för rörelsehindrade, medicinalstyrelsen bör vara huvudtillsynsmyndighet och

skolöverstyrelsen tillsynsmyndighet beträffande den pedagogiska verksame

en. Det synes angelaget att klart ange vilken myndighet som är huvud
råden1SmyndlShet

0011 myndighet som har tillsyn På speciella om
Övergångsanordningar
Beträffande

de föreslagna övergångsanordningarna finner CRB att Götergsanstalten

synes vara den av vanföreanstalterna som snabbast skulle

kunna övergå till att fylla sin funktion som yrkesskola för lätt handikappade

under förutsättning att förhandlingar mellan staten och vanförevårdsorenmgen

slutfors. I fråga om Hälsingborgs-anstalten förutsätts att skolverksamheten

fortsätter till dess specialskolorganisation hunnit uppbyggas

inom Lund-Malmöområdet. Bostadsförhållandena för eleverna bör dock

7 gTm aU 6n SärSldld »rliggningspavajong uppförs.

Beträffande Harnosands-anstalten har beredningen ingen invändning mot

den skisserade overgangsanordningen. Väntetiden bör utnyttjas för en upprustning

av anstalten för dess nya ändamål. Även Norrbackainstitutet och

Eugemahemmet far antas fortsätta sin verksamhet tills ortopedsjukvården

införlivats med karolinska sjukhuset och tills den föreslagna specialorganisationen

för rörelsehindrade, i första hand regionanstalten för stockho

msomradet, utbyggts och de s. k. rikssamarbetsplatserna i anslutning

till bolke Bernadottehemmet kommit till stånd.

.. Arb^smarknadsstyrelsen vill liksom CRB framhålla det angelägna i att

övergångsperioden används för en fortsatt försöksverksamhet.

Medicinalstyrelsen och statskontoret kan inte tillstyrka att en tjänat som

p anermgschef i Bl mrattas vid Norrbackainstitutet. Planeringsarbetet bör

enhgt statskontoret samordnas med arbetet på generalplanens förverkligande

for karolinska sjukhuset.

Försöksverksamhet med påbyggnadsundervisning

Oyer betänkandet Försöksverksamhet med påbyggnadsundervisning för

rörelsehindrade har yttranden avgivits av medicinalstyrelsen, byggnadsstyrelsen,

statskontoret, skolöverstyrelsen, styrelserna för Svenska landstings
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

förbundet och Svenska stadsförbundet, Göteborgs stadskollegium — som

överlämnat yttranden från sjukvårdsstyrelsen och allmänna skolstyrelsen

i staden — förvaltningsutskotten i Hallands, Älvsborgs, Göteborgs och Bohus

samt Värmlands läns landsting, styrelsen för Föreningen för bistånd

åt lytta och vanföra i Stockholm, styrelsen för Föreningen för bistånd åt

vanföra i södra Sverige och styrelsen för Göteborgs Diakoniss-sällskap.

Styrelsen för Svenska landstingsförbundet tillstyrker, utan att ingå på

en bedömning av de konkreta detalj förslag som utredningen framlagt, den

fortsatta försöksverksamheten och hänvisar i övrigt till tidigare avgivet

yttrande i frågan om högstadieundervisningens utformning.

Utredningens förslag såvitt avser Bräcke östergård har vidare tillstyrkts

av Göteborgs stadskollegium.

Utredningens uppskattning av platsbehovet för en fortsatt försöksverksamhet

med olika former av påbyggnadsundervisning ävensom den föreslagna

utformningen av denna undervisning vid Norrbackainstitutet och Bräcke

östergård har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna.

Vad gäller de föreslagna byggnadsföretagen har andra etappen av utbyggnaden

vid Norrbackainstitutets skolhem, innefattande uppförandet av ytterligare

en förläggningspaviljong, tillstyrkts av bl. a. medicinalstyrelsen och

skolöverstyrelsen. Skolöverstyrelsen uttalar beträffande den fortsatta planeringen

vid Norrbacka att utbyggnaden av Lidingöhemmet inte bör bli

för omfattande, utan att i stället planering bör påbörjas för den nya anstalt

som f. n. är avsedd att förläggas i Danderyd, där en utbyggnad lämpligen

kan ske etappvis.

Övriga remissinstanser som uttalat sig i detta byggnadsärende, bland dem

byggnadsstyrelsen, har inte haft något att erinra.

Beträffande den planerade utbyggnaden vid Bräcke Östergård tillstyrker

medicinalstyrelsen att denna kommer till utförande men anser att förslaget

med hänsyn bl. a. till de stora kostnaderna, bör underkastas ytterligare

granskning av centrala sjukvårdsberedningen.

Även skolöverstyrelsen, som med hänsyn till att snabba åtgärder är angelägna

tillstyrker en utbyggnad vid Bräcke östergård i enlighet med upprättade

ritningar, förutsätter en översyn av de föreslagna anordningarna

i samråd med överstyrelsen.

Byggnadsstyrelsen hemställer att det framlagda utbyggnadsförslaget blir

föremål för omarbetning.

Statskontoret finner den föreslagna utbyggnaden av Bräcke östergård vara

mera vittsyftande än som direkt åsyftats med utredningen men anser

dock inte att utbyggnaden föregriper den organisation av högstadieundervisningen

för de rörelsehindrade barnen, som statskontoret tidigare förutsatt

böra komma till stånd på grundval av utredningens betänkande rörande

denna senare undervisning.

I övrigt har inga erinringar framförts mot förslaget. Av dem som tillstyrkt

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

detsamma understryker Älvsburgs läns landstings förvaltningsutskott vikten

av att den planerade utbyggnaden kommer till stånd snarast möjligt

och anser att detta torde få betraktas som ett riksintresse.

Förslaget om utbyggnad av Sköldenborgsinstitutets skolhem med en förläggningspaviljong

för att säkerställa tillgången på internatplatser för påbyggnadsundervisningen

har fått ett blandat mottagande av de remissinstanser

som särskilt uttalat sig i frågan. Enligt byggnadsstyrelsen bör frågan

om uppförandet av förläggningspaviljongen vid Sköldenborgsinstitutet

prövas i annat sammanhang. I avvaktan på ställningstagandet till den framtida

organisationen av vård- och utbildningsresurserna för de normalbegåvade

rörelsehindrade barnen bör man enligt statskontoret i första hand tillgodose

behovet av platsreserver under försöksverksamheten vid de med utredningen

avsedda anstalterna i Stockholm och Göteborg. Statskontoret anser

sig således inte kunna biträda förslaget om anordnandet av en särskild

paviljong för ändamålet i Hälsingborg.

Nagra remissinstanser, bland dem medicinalstyrelsen och styrelsen för

Göteborgs Diakoniss-sällskap, anser det mindre välbetänkt att — även om

det endast är frågan om ett provisorium — frångå den uppgjorda planen

för vård- och undervisningsorganisationen på regionnivå. Närmast borde

dessa platser för påbyggnadsundervisning förläggas till Lund men då regioninstitutionen

där endast befinner sig på planeringsstadiet, anses provisoriska

förläggningslokaler i stället böra anknytas till regionvårdsinstitutionen

i Uppsala. Medicinalstyrelsen förordar att en närmare utredning

härom snarast kommer till stånd men betonar samtidigt att oberoende

härav åtgärder snarast bör vidtas för att förbättra förläggningsmöjligheterna

för skolelever vid Sköldenborgsinstitutet.

Skolöverstyrelsen kan inte ansluta sig till de skäl som utredningen anför

för uppförande av en paviljong vid Sköldenborgsinstitutets skolhem, men

finner denna nödvändig för att under nuvarande förhållanden åstadkomma

bättre förläggningsmöjligheter för eleverna.

Styrelsen för föreningen för bistånd åt vanföra i södra Sverige ställer sig

positiv till förslaget att den planerade förläggningspavil jongen med hänsyn

till lokalbristen för påbyggnadsundervisningen temporärt tas i anspråk för

detta ändamål. Styrelsen anser emellertid att detta nödvändiggör ytterligare

undervisningslokaler och framlägger vissa förslag härutinnan.

I fråga om finansieringen tillstyrker bl. a. medicinalstyrelsen och skolöverstyrelsen

att statsbidrag anvisas för uppförande, utrustning och drift

av den föreslagna ytterligare paviljongen vid Norrbackainstitutets skolhem.

De remissinstanser som uttalat sig i finansieringsfrågan synes allmänt

vara eniga om att statsbidrag även bör utgå för utbyggnaden vid Bräcke

Östergård.

Styrelsen för Svenska stadsförbundet framhåller den prekära ekonomiska

situation, vari Bräcke östergård tycks befinna sig och med vilken stadsför
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965

bundet kommit i kontakt i samband med frågan om skolkostnadernas fördelning

vid anstalten. Med hänsyn härtill tillstyrker styrelsen varmt det föreslagna

statsbidraget till uppförande av nya undervisningslokaler.

Även skolöverstyrelsen, statskontoret och medicinalstyrelsen tillstyrker

statlig medverkan vid finansieringen. De sistnämnda två instanserna anser

att finansieringen bör ske lånevägen. Medicinalstyrelsen anför bl. a. följande.

Såsom villkor för statsbidrag till utbyggnaden vid Bräcke östergård har

utredningsmännen uppställt, att sjukvårdshuvudmännen inom Vastra

sjukvårdsregionen förklarar sig beredda att stå för huvudmannaskapet.

Som styrelsen redan uttalat i utlåtande över betänkandet om hogstadieundervisningen

är det eu riktig linje att landstingen blir huvudmän för ifrågavarande

vårdorganisation. Även om denna linje i princip bor följas, kan det

befaras, att en överenskommelse om dylik ändring av huvudmannaskape

för Bräcke östergård inte kan genomföras utan avsevärd tidsutdrakt och

att genomförandet av förevarande projekt härigenom skulle kunna komma

att försenas. Styrelsen får för sin del föreslå, att man for att undvika dy11*''

försening i stället finansierar byggnadsföretaget på samma sätt som skett

beträffande skolhemmet därstädes under åren 1960—1962, nämligen i form

av räntebärande lån av statsmedel.

Av Övriga remissinstanser, som särskilt uttalat sig beträffande det av utredningen

föreslagna villkoret för statsbidraget till Bräcke Östergård, erinrar

Göteborgs stadskollegium om att stadskollegiet i yttrande över betänkandet

angående högstadieundervisning för rörelsehindrade uttalat, att

samhällets huvudansvar för vård och undervisning och därmed förenade

kostnader liksom den föreslagna organisatoriska uppbyggnaden av detta

vårdsområde motiverade att huvudmannaskapet för Bräcke östergård överfördes

till samhället. Förhandlingar härom borde upptas när så bedömdes

lämpligt. .

Förvaltningsutskottet i Älvsborgs läns landsting uppfattar utredningens

förslag så, att verksamheten inte nödvändigtvis skall bedrivas i sjukvårdshuvudmännens

direkta regi och anser inte att det finns anledning att i radande

läge göra någon ändring i nuvarande huvudmannaskap och samarbetsformer

för Bräcke Östergård. Landstinget är berett att även efter den

planerade utbyggnaden fortsätta att svara för vårdkostnaderna för de handikappade

barn som vistas vid Bräcke Östergård.

Liknande synpunkter anläggs av styrelsen för Göteborgs Diakoniss-sallskap

som framhåller, att om utredningens förslag skall tolkas i den riktningen

att verksamheten måste bedrivas i sjukvårdshuvudmännens egen

regi, måste styrelsen bestämt avstyrka förslaget.

Då ett landstingsövertagande av huvudmannaskapet just nu inte skulle

medge den snabba utbyggnad som i betänkandet visats vara nödvändig, avstyrker

Hallands läns landstings förvaltningsutskott att ifrågavarande villkor

uppställs som förutsättning för statsbidrag till Bräcke östergård.

Den av utredningen föreslagna tremannagruppen för undersökning av

behovet av ytterligare utbildning vid specialanstalt för barn och ungdom

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

med rörelsehinder har i allmänhet rönt kritik från de remissinstanser som

gjort uttalande i frågan.

Medicinalstyrelsen kan inte finna den föreslagna anordningen rationell

utan anser att problemet bör angripas genom inventering i första hand på

lokal- och länsplanet, koordinerad och ledd av resp. regioninstitution.

Det initiativ och den ledning, som dessutom erfordras från centralt håll,

finner styrelsen ingå som ett naturligt led i medicinalstyrelsens och det nya

skolverkets funktioner. Den hos medicinalstyrelsen för rehabiliteringsfrågor

anstallda personalen bör lämpligen kunna medverka vid lösandet av

dessa centrala arbetsuppgifter. Förstärkning av administrativ och annan

personal kan dock visa sig erforderlig.

Liknande synpunkter framförs även från annat håll.

Statskontoret anser att det inte finns anledning till erinran mot förslaget

om en särskild undersökning men utgår från att, på motsvarande sätt som

tillampas vid pågående inventering och kartläggning av handikappade inom

Malmöhus lans landstingsområde, viss medverkan bör kunna påräknas från

exempelvis tjänsteläkarnas sida. I övrigt torde undersökningen enligt statskontoret

få ledas av ett tillfälligt organ, sammansatt av för uppgiften lämpliga

personer.

Även skolöverstyrelsen delar utredningens uppfattning att det är nödvändigt

med bättre kännedom om antalet barn och ungdomar, som behöver specialatgarder.

Då det här gäller barn och ungdomar med skolplikt eller med

behov av undervisning och utbildning efter skolpliktstidens slut, anser överstyrelsen

att ledningen av en sådan verksamhet är en uppgift för den skolkonsulent

som överstyrelsen föreslagit skola bli tillsatt. Närmare utredning

av de individuella fallen bör ske på regionsjukhus och placeringsfrågan bör

diskuteras med läkaren på Norrbackainstitutet. Psykologisk expertis bör utnyttjas

vid undersökning av de individuella fallen.

Styrelsen för föreningen för bistånd åt hytta och vanföra i Stockholm anser

att det kommer att dröja avsevärd tid innan den föreslagna registreringen

av handikappade erhåller sådan omfattning att den bildar en tillförlitlig

grund för en kartläggning av det vårdbehövande klientelet. Mot denna

bakgrund är utredningens förslag att redan nu genom en arbetsgrupp kartagga

det aktuella behovet värt att i princip tillstyrkas. Styrelsen anser

emellertid att denna uppgift hellre bör åvila ett centralt ämbetsverk, förslagsvis

skolöverstyrelsen, som bör tillföras erforderlig personal härför.

III- Vissa resor för handikappade

Gällande bestämmelser m. m.

De nuvarande bestämmelserna angående resor för handikappade, som är

intagna på vissa vårdinstitutioner, är meddelade i olika sammanhang

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965

och företer sinsemellan betydande skiljaktigheter. Kostnaderna för ifrågavarande

resor framgår av följande sammanställning.

Huvudtitel

Anslagsrubrik

1963/64

Netto-

utgift

1964/65

Beräknad

utgift

1965/66

Beräknad

utgift

V

V

V

V

VIII

XI

Statens mentalsjukhus: Omkostna-

10 000

12 000

8 000

5 000

271 000

103 000

30 000

9 000

11 000

7 000

280 000

100 000

52 000

13 000

11 000

7 000

330 000

120 000

Vilhelmsro sjukhus: Omkostnader. . .

Statens skol- och yrkeshem på Salbo-

Statens skol- och yrkeshem i Väners- borg och Laxå: Omkostnader....

Resor för blind- och dövskolelever

Bidrag till vanföreanstalter m. m. . •

409 000

437 000

533 000

Från anslaget Statens mentalsjukhus: Omkostnader, som utbetalas och

disponeras av medicinalstyrelsen, bestrids kostnader för feneresor in. m.

vid Kronprinsessan Viktorias kustsanatorium i enlighet med av Kungl.

Maj :t den 30 december 1959 meddelade föreskrifter. Fr. o. m. den 1 juli

1964 bekostas från ifrågavarande anslag även resor för personer som omhändertagits

på arbetshemmet för döva på Mogård. Tidigare utgick ersättning

för kostnaderna för dessa resor från anslaget till blind- och dövskolelevers

resor. Enligt Kungl. Maj :ts beslut den 18 december 1964 gäller

samma resebestämmelser som för blind- och dövskolelevers resor. Arbetshenimet

för utvecklingsstörda blinda i Lund, som f. n. lyder under skolöverstyrelsen,

är avsett att den 1 juli 1965 överföras till medicinalstyrelsens

överinseende. Resekostnaderna även för dessa beräknas belasta har lfraga
varande

anslag under budgetåret 1965/66.

Anslaget Vilhelmsro sjukhus: Omkostnader, som utbetalas och disponeras

av medicinalstyrelsen, belastas med kostnader för ferieresor för elever m. m.

enligt av Kungl. Maj :t den 18 maj 1945 meddelade bestämmelser.

Från anslaget Statens skol- och yrkeshem på Salbohed: Omkostnader,

som utbetalas av länsstyrelsen i Västmanlands län och disponeras av styrelsen

för skol- och yrkeshemmet, bekostas ferieresor för elever m. m.

Närmare bestämmelser har inte fastställts. I stort sett tillämpas samma

regler som gäller för blind- och dövskoleleter.

Motsvarande gäller anslaget Statens skol- och yrkeshem i Vänersborg

och Laxå: Omkostnader, som utbetalas av länsstyrelsen i Älvsborgs lan

och disponeras av styrelsen för skol- och yrkeshemmet. Under forsta halvåret

1965 beräknas institutionen överflyttas från Vänersborg till en nybyggd

anläggning i Laxå.

Anslaget Resor för blind- och dövskolelever jämte ledsagare utbetalas

och disponeras av blindinstitutet å Tomteboda, skolöverstyrelsen samt läns
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

styrelserna i Södermanlands, Kronobergs, Malmöhus, Älvsborgs, Värmands,

Örebro, Vasternorrlands och Norrbottens län. Genom Kungl. Mai:ts

beslut den 4 juni 1964 har meddelats bestämmelser angående dessa resor.

Från anslaget Bidrag till vanföreanstalter m. m., som utbetalas och disponeras

av medicinalstyrelsen, bekostas under vissa förutsättningar bidrag

till vanföras resor enligt kungörelsen den 26 maj 1954 (nr 516) angående

*U1 reS°r fÖr vanföra m- m- (ändrad 1956:313, 1960:29,

904:418). Anslaget redovisas under innevarande budgetår under elfte

huvudtiteln men är avsett att fr. o. m. den 1 juli 1965 överföras till femte

Bestämmelsernas innehåll

De namnda resebestämmelserna omfattar följande kategorier
1)

Elever och skyddslingar vid skolorna för blinda och elever vid sko
-

2) Höggradigt vanföra psykiskt utvecklingsstörda, som enligt ett av

...ung1’ MaJ;t den 5 juni 1959 godkänt avtal mellan medicinalstyrelsen och

oreningen Kronprinsessan Viktorias kustsanatorium intagits för vård på

kustsanatoriet - patienterna är f. n. i åldern 3-30 år _ samt döva utveckmgsstorda

på arbetshemmet Mogård, f. n. i åldern 18_60 år.

3) Barn med epilepsi, intagna på Vilhelmsro sjukhus.

4) Utvecklingsstörda pojkar, f. n. i åldern 10-20 år, med sociala anpassningssvårigheter,

som vistas på statens skol- och yrkeshem på Salbohed

5) Utvecklingsstörda flickor, f. n. i åldern 1^-20 år, med sociala anpassningssvårigheter,

som är intagna på statens skol- och yrkeshem i Vänersborg.

6) Medellösa och mindre bemedlade vanföra barn och vuxna i samband

med besok vid någon av de statsunderstödda vanföreanstalterna och vid

ugemahemmet för undersökning, behandling eller yrkesutbildning i den

män reseersättning inte utgår från allmän försäkringskassa ävensom elever

vid något i samband med vanföreanstalterna anordnat skolhem eller vid

Eugeniahemmet.

För samtliga nämnda elevgrupper, för patienterna vid Kronprinsessan

lktonas kustsanatorium samt för personer omhändertagna på Mogård

galler att ersättning utgår för resor i samband med sommar- och jullov.

Ersättning för resor även i samband med påsklov utgår till blind- och

dovskolelever, patienterna vid Kronprinsessan Viktorias kustsanatorium

personer omhändertagna på Mogård, eleverna vid statens skol- och yrkeshem

pa Salbohed och i Vänerborg samt för eleverna vid vanföreanstalternas

och Eugemahemmets skolhem men inte för barn som vårdas på Vilhelmsro.

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

För blind- och dövskolelever, för personer omhändertagna pa Mogard

samt för eleverna vid vanföreanstalternas och Eugeniahemmets skolhem

utgår resebidrag dels för resor vid ett lov under hösten till hemmet eller

annan lämplig ferieort och dels — om svårigheter skulle visa sig att under

höstlovet sända eleverna till deras hem — ersättning till målsman eller

nära anhörig för kostnaderna för resor i samband med ett besok vid skolan

under läsåret. Motsvarande bestämmelser saknas för patienterna vid Kronprinsessan

Viktorias kustsanatorium och för barnen på Vilhelmsro. Eleverna

vid statens skol- och yrkeshem på Salbohed och i Vänersborg erhå er

fria resor i samband med höstlovet men ersättning till föräldrar i samband

med besök vid skolorna utgår inte, även om elev inte företar någon resa

under höstlovet.

Bestämmelser angående kostnader för resor i samband med en vårdtagares

överflyttning från en institution till en annan finns beträffande

eleverna vid skolorna för blinda och skolorna för döva samt vid vanfore
anstalternas

och Eugeniahemmets skolhem.

Som huvudregel gäller, att resorna skall göras mellan institutionen resp.

inackorderingsorten och hemorten. Beträffande blind- och dövskoleleverna,

barnen på Vilhelmsro sjukhus, de på Mogård omhändertagna samt eleverna

vid vanföreanstalternas och Eugeniahemmets skolhem har dock föreskrivits

att, om särskilda skäl föreligger, resa kan ske till annan lämplig ort for

ferievistelsen och åter.

Elever vid skolorna för blinda och skolorna för döva som under skoltiden

är bosatta i sitt hem eller i inackorderingshem erhåller ersättning för dagliga

resor mellan skolan och hemmet. Motsvarande bestämmelse saknas i Övriga

fall. Bestämmelserna angående blind- och dovskolelevers resor avser aven

ersättning till barn, som kallats till skolan för undersökning, vid resa til

och från skolan samt vid resa som föranletts av yrkespraktik.

Beträffande vanföra stadgas, att medellös eller mindre bemedlad, som

beretts tillfälle till undersökning, behandling eller yrkesutbildning på n

gon av de statsunderstödda vanföreanstalterna eller Eugeniahemmet, kan

erhålla resebidrag genom medicinalstyrelsen om reseersättning till och

från anstalten eller hemmet inte skall utgivas av allmän försäkringskassa.

Prövning av bidragsbehovet samt utbetalning av bidrag ankommer på

anstaltens överläkare. Enligt medicinalstyrelsens anvisningar avses med

mindre bemedlad att den vanföre eller den för honom försörjnmgspliktige

har en till statlig inkomstskatt taxerad inkomst, som inte överstiger 5 400 kr.

eller efter prövning i varje särskilt fall 7 000 kr. för ensamstående vårdsökande

och 8 000 kr. för gift. Har förmögenhetsskatt påförts vederbörande

utgår inte bidrag. Dessa resebidrag, som inte avser resor till ortopediska

kliniker vid lasarett, utgår med samma belopp som skulle ha utgivits, om

resekostnaderna ersatts av allmän försäkringskassa — det innebär att från

resekostnaderna avdras ett karensbelopp på i regel fyra kronor — medan

opaginerad Kontrollera mot PDF

04 Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965

de Övriga här behandlade ersättningarna utgår med belopp motsvarande

hela resekostnaden.

.Som a,lmän reSel gäller att, om den handikappades ålder eller tillstånd

sa påkallar, anhörig eller annan vårdare må medfölja honom på resa samt

att ledsagaren erhåller ersättning efter samma reseklass som den handikappade.

Enligt bestämmelserna för blind- och dövskolelevers resor ut«år resekostnadsersättning

och traktamente till ledsagaren enligt rese- och traktamentsklass

C i allmänna resereglementet eller, när det gäller befattningshavare

vid skolan, den högre klass, som ledsagaren tillhör med hänsyn till

sin tjänsteställning, i sistnämnda fall dock med den begränsningen av resekostnadsersättningen

att vårdaren har att använda samma reseklass som

e even. Samma bestämmelser gäller för vårdare, som är anställd på Vilhelmsro

sjukhus. För detta sjukhus gäller vidare att till vårdare, som inte

ar anstalld på sjukhuset, utgår ersättning enligt samma grunder som för

elever, dvs. ersättning utgår endast till resekostnaden.

Enligt bestämmelserna för resorna rid Kronprinsessan Viktorias kustsanatorium

utgår reseersättning och traktamente till vårdare enligt reseklass

C i allmänna resereglementet.

När det gäller vanföras resor stadgas att reseersättning skall utgå till

vårdare efter samma bestämmelser som gäller för resor vartill bidrag utgår

från allmän försäkringskassa. Förutom reseersättning utgår i förekommande

fall ersättning till kostnader för erforderlig vårdare under resan.

IV. Ortopediska kliniken vid Norrbackainstitutet

För innevarande budgetår har för vissa ombyggnadsarbeten rid ortopediska

kliniken vid Norrbackainstitutet på kapitalbudgeten under fonden för

rt0d’ mrikesdePartementet, anvisats ett investeringsanslag av

600 000 kr. (prop. 1964:63, SU 67, rskr 179). I propositionen beräknades

kostnaderna for ombyggnadsarbetena uppgå till 875 000 kr. enligt prisläget

den 1 jul, 1963. Medelsanvisningen skulle uppdelas på två år. Genom beslut

den 21 maj 1964 har Kungl. Majrt beviljat föreningen för bistånd åt lytta

oc van ora i Stockholm ett ränte- och amorteringsfritt lån av 600 000 kr

tor ombyggnad av institutets röntgenavdelning och poliklinik.

Byggnadsstyrelsen hemställer nu, att ett investeringsanslag av 300 000

kr. anvisas för budgetåret 1965/66.

Bygghandlingar för projektet har numera färdigställts. Den beräknade

byggnadstiden uppgår till 12 månader. För budgetåret 1965/66 erfordras att

skillnaden mellan kostnadsramen, uppräknad till preliminärt uppskattat

armnno6, ^ 1 ^ 1964’ 900000 kr- och anvisade medel 600 000 kr. eller

.100 000 kr. anvisas för arbetenas färdigställande.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

65

V. Departementschefen

De handikappades speciella problem och levnadsförhållanden ägnas allt

större uppmärksamhet från samhällets och enskilda organisationers sida

samt i den offentliga debatten. En snabb förändring har präglat håde tänkesätt

och praktiska åtgärder när det gäller handikappade. Numera framstår

det som både möjligt och nödvändigt att samhället i högre grad tillgodoser

de handikappades särskilda behov.

Samhället strävar efter att göra det möjligt för alla att utbilda sig efter

sina förutsättningar och att få det arbete, som för den enskilde äi mest

lämpligt. Detta mål gäller även de handikappade. Hänsyn till de handikappade

måste tas överallt i samhällslivet, i samhällsplaneringen och bostadsbyggandet,

i utbildningsväsendet och på arbetsmarknaden, i socialförsäkringen

och i kulturlivet.

De handikappade barnen bör få samma start i livet som andra barn. Det

är angeläget, att de handikappade barnen på ett tidigt stadium kommer under

den vård och behandling som kan vara erforderlig. Framstegen på

medicinens och teknikens område måste komma barnen till godo. Undervisning

i grundskolan skall vara en rätt även för handikappade. För elever

som inte kan följa den normala skolgången får vidtas särskilda anordningar.

Även yrkesutbildning efter grundskolan liksom fackskole- och gymnasieutbildning

bör stå till buds för den som har förutsättningar att genomgå utbildningen.

För de handikappades yrkesval och yrkesutbildning är en effektiv

yrkesvägledning särskilt betydelsefull. Den handikappade bör liksom

varje annan medborgare ha möjlighet att få ett yrke som passar honom med

hänsyn till anlag och förutsättningar i övrigt.

Samhället lämnar i olika former stöd till de handikappade. Genom socialförsäkringen

tryggas en viss ekonomisk standard. Under senare år har socialförsäkringen

förbättrats i flera avseenden av särskild betydelse för de

handikappade. Den nya förtidspensioneringen möjliggör partiell pension

vid lägre invaliditetsgrad. Pensionsbeloppen har förbättrats genom standardhöjningarna.

Systemet med tillägg och särskilda ersättningar för svårt

handikappade har byggts ut. Här kan särskilt nämnas det vårdbidrag som

i form av invaliditetsersättning numera utgår till svårt handikappade barn,

som vårdas i sina hem. På skolans område har specialanordningar vidtagits

för handikappade. För grundskolan finns bestämmelser om specialundervisning.

Specialanordningar föreslås i prop. 1965: 1 (bil. 10 s. 249) även för

skolorna på gymnasienivå. Rehabilitering och arbetsvärd ges ökade resurser

och anordningar för yrkesvägledning, omskolning in. in. förstärks. Allt flera

handikappade bereds skyddad sysselsättning i olika former.

1 fråga om ortopediska och tekniska hjälpmedel har Ir.o. in. den 1 juli

1964 genomförts eu reform, som innebär att inte barn ortopediska hj<ilp5____Bihang

till riksdagens protokoll 1965. I snml. AV 75

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:Is proposition nr 7,7 år 1965

medel utan aven hjälpmedel för den dagliga livsföringen helt bekostas av

statsmedel. Även hörapparater bekostas i princip av staten som också stöder

anskaffning av bandspelare för synskadade. Inom medicin och teknik

gors betydelsefulla framsteg. Samhället stöder forskning på området. Särskilt

stod lamnas till forskning för utveckling av ortopediska och andra

hjälpmedel för barn.

Socialpolitiska kommittén har i en sammanställning kallad Social omvårdnad

av handikappade (SOU 1964:43) redovisat undersökningar om

kommunernas och landstingens åtgärder för handikappade och kompletterat

dessa med olika uppgifter om den verksamhet som staten och de handikappades

organisationer bedriver. Tyngdpunkten har lagts på den sociala omvårdnaden

i vidsträckt mening - bostäder, tekniska hjälpmedel, öppen

våld, fritidsverksamhet, resor m. in. — medan institutionsvård av olika sialamnats

asido. Kommittén har framhållit behovet av eu bättre samordning

av samhällets insatser. Det är enligt kommittén viktigt, att eu enhetligrundsyn

pa handikappfrågorna får göra sig gällande i planeringen av sam”

lallsatgarder på ohka områden. Jag delar denna uppfattning och avser att

foresla Kungl. Maj:t att olika frågor rörande omvårdnaden av handikappade

blir föremål för en särskild utredning.

De handikappades egna organisationer har i många fall visat, att de

genom sin intima kontakt med problemen kan ge värdefulla erfarenheter

och synpunkter som stimulerar utvecklingen. Det har synts mig angeläget

a t so ca skapa ett organ, som kan både främja samarbetet mellan organisationerna

inbördes och företräda dem i samhällsarbetet på detta viktiga område.

Jag har darfor vidtagit åtgärder för inrättandet av ett statens handikapprad

bestående av representanter för dessa organisationer.

l ragan om vård och undervisning av rörelsehindrade och vissa långvarigt

sjuka barn behandlades vid 1961 års riksdag (prop. 1961:170, SU 161,

rskr 367). Därvid fastslogs afl huvudmannaskapet skall åligga landstingen

dels nar det galler vård och behandling i förskoleåldern och dels för de

särskilda anordningar som erfordras för att möjliggöra undervisning i

grundskolans lag- och mellanstadium. Till fullföljande av 1961 års riksdagsbeslut

föreslås i det följande att verksamheten utbvgges att avse även

grundskolans högstadium. Skyldigheten att anordna elevhem för de barn

som är i behov av inackordering i sådant hem föreslås nu lagfäst. Vidare

föreslår jag medelsanvisning för vissa åtgärder i syfte att möjliggöra en

fortsatt försöksverksamhet med påbyggnadsundervisning för rörelsehindrade.

Jag kommer därjämte att föreslå ökade möjligheter till ersättninför

resor for handikappade barn, som vistas på vårdinstitutioner. Slutligen

föreslår jag fortsatt medelsanvisning till vissa ombyggnadsarbeten vid ortopediska

kliniken vid Norrbackainstilutet.

Jag vill i detta sammanhang nämna, att chefen för ecklesiastikdepartementet

senare denna dag kommer att föreslå Kungl. Maj :t att lägga fram

Proposition angående blind- och dövskolväsendets organisation in'' m

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

t>7

Vård och undervisning av rörelsehindrade barn

Särskild vård och utbildning för handikappade barn har i vårt land

byggts upp för fysiskt och psykiskt utvecklingsstörda, syn- och hörselskadade

samt epileptiker. Bland de institutioner som mottagit främst motoriskt

rörelsehindrade med cerebral pares och andra fysiska handikapp för

vård och utbildning har sedan länge funnits de fyra vanföreanstalterna i

Stockholm (Norrbackainstitutet), Göteborg (Änggårdens yrkesskolor), Hälsingborg

(Sköldenborgsinstitutet) och Härnösand samt det vid Stockholm

belägna Eugeniahemmet.

Under de senaste åren har för samma ändamål tillkommit bl. a. Bräckc

Östergård i Göteborg, Folke Bernadottehemmet i Uppsala och Olaihemmet

i Örebro. Inom landstingen har i övrigt inrättats framför allt ett stort antal

behandlingsinstitutioner med förskolor för externatbarn.

Som jag tidigare nämnt antog 1961 års riksdag riktlinjer för eu vårdoch

skolorganisation för normalbegåvade cp-barn och barn med andra

fysiska handikapp i förskoleåldern och årskurserna 1—6. Enligt beslutet

skall landstingen och de landstingsfria städerna vara huvudman tor verksamheten.

Det synes mig angeläget att klargöra vad detta huvudmannaskap

innebär. Ansvaret för den medicinska vården och behandlingen åvilar sjukvårdshuvudmännen

redan enligt sjukvårdslagen. Skolundervisningen åligger

enligt skollagen i princip primärkommunerna. Vid samordningen av

vård och undervisning måste emellertid behovet av elevhem tillgodoses tör

de barn som av geografiska eller andra skäl inte kan bo i sina hem. Huvudmannaskapet

för dessa elevhem får enligt 1961 års riksdagsbeslut anses

åvila landstingen och de landstingsfria städerna.

Den med 1961 års beslut avsedda verksamheten skall i princip vara förlagd

till länsplanet. Något hinder skall dock inte föreligga för samverkan

mellan två eller flera landsting eller på regionplanet. För de allra svårast

skadade barnen — de med komplicerande handikapp — forcslogs i propositionen

att en riksanstalt skulle ersätta det nuvarande Eugeniahemmet. Förläggning

och huvudmannaskap skulle närmare utredas. Elevunderlaget föi

den föreslagna organisationen för berörda grupper uppskattades till i runt

tal 600 för hela landet, men eu inventering av behovet rekommenderades

innan närmare planer utarbetades.

Även utbildningen i högre åldrar berördes i den proposition som låg till

grund för 1961 års riksdagsbeslut. 1 fråga om högstadieundervisningen underströks

angelägenheten av alt handikappade barn och ungdomar får

samma möjligheter som andra barn till en nioårig skolutbildning.

Eu utredning av frågorna om högstadieundervisningen och anordnande

av en riksanstalt har nu verkställts av 1962 års utredning angående högstadieundervisningen

för rörelsehindrade in. m. Utredningen har även tamt

upp spörsmålen om elevunderlag och förutsättningar . övrigt for hela

opaginerad Kontrollera mot PDF

(38

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 ur 1965

vård- och skolorganisationen för rörelsehindrade och långvarigt sjuka barn

oc i ungdomar. Vidare har utredningsmännen i egenskap av experter åt

centrala rehabihteringsberedningen behandlat frågan om hur yrkesutbildningen

for dessa handikappade bör organiseras samt hur vanföreanstalternas

yrkesskolor skall kunna infogas i systemet. Slutligen har utredningen

enligt särskilt uppdrag framlagt förslag om eu fortsatt försöksverksamhet

med påbyggnads undervisning för rörelsehindrade.

Till de barn som avsågs i 1961 års riksdagsbeslut räknas cp-barn samt

arn med andra medfödda eller förvärvade defekter, såsom sjukdomar i

en och ledgangar, ryggskador, ryggmärgsbråck, muskelförlamningar, svår

reumatism, hjärtfel, sockersjuka, astma in. in. I fråga om gränsdragningen

i föihållande till andra vård- och skolorganisationer har utred
1

S!0rit SCtt föIjt de Principer som var vägledande för riksdagsbeslutet.

Sålunda bor blinda, döva, epileptiska och psykiskt efterblivna barn även

n rSatIr,ngen f°raS tiU de särskilda vårdorganisationerna för dessa barn.

etta galler aven i fråga om blinda barn med rörelsehinder. Dessa barn kom
°''

m‘ lasaret 1965/66 att kunna mottas vid en ny skola i Örebro,

i fragan om vård och undervisning av svårt rörelsehindrade barn med

hörselskador eller andra komplicerande handikapp återkommer jag i det

följande Rörelsehindrade med lindriga former av epilepsi bör enligt utredningen

kunna omhändertas vid anstalterna för rörelsehindrade, men barn

med mycket svara epileptiska symtom bör omhändertas inom epileptiker''arf

n- . 1,khet med utredningen vill jag betona svårigheterna att göra eu

d fferentienng framför allt när det gäller psykiskt utvecklingsstörda cpbarn

och da särskilt i förskoleåldern. Eu skarp gränsdragning kan inte

öoras i dessa fall. Organisationen för de rörelsehindrade bör såsom utred
undLTob

T ha ‘T0 01U äVen dC Psyldskt utvecklingsstörda cp-barnen

nder observations- och utredningstiden till dess att eu säkrare diagnos kan

stallas. Jag har inte heller i övrigt funnit anledning att frångå de allmänna

pruiciper som utredningen uppställt och tillstyrker därför°de uppdragna

granserna for vårdområdet. *1 ö

Beträffande a n t alet handikappade barn uppskattades i prop.

1958''å t n 8 3V dC frekvensundersökningar, som redovisats av

nte ful tCSr mg: anta!ft fÖdda CI>-bain per å1’ till i genomsnitt 175.

e fullt hälften av dessa barn angavs höra till den grupp som även är

psykiskt utvecklingsstörd. En fjärdedel av samtliga är så lindrigt skadade

att de kan ga i vanliga skolor. För återstoden eller ungefär en fjärdedel av

skild vålPlPenn V''!kel inneMr Ca 45 bani 1 Varje årsku11 ~ ansågs en särskild

vård- och skolorganisation nödvändig.

Den nu verkställda utredningen har i stort sett bekräftat de antaganden

om cp-barnens antal som sålunda gjorts. Utredningen har vidare funnit att

antalet andra handikappade barn motsvarar 20 % av cp-barnen i den grupp

for vilka specialorganisation behövs. Antalet barn i varje årskull, vilka är i

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965 69

behov av särskilda anordningar, beräknas av utredningen i låg- och mellanstadiets

åldrar inkl. vissa observationsfall till 60—70 och i högstadieåldrarna

till 70—80. Sammanlagt uppskattas antalet barn till ca 600. Någon invändning

mot dessa beräkningar har inte framförts. Utredningens uppskattning

av barnantalet bör kunna ligga till grund för planeringen. Jag förutsätter

dock att varje huvudman i samarbete med länsskolnämnd, skolstyrelser,

barnavårdsnämnder och andra myndigheter gör en inventering av platsbehovet

inom landstingskommunen. Genom en sådan inventering bör man

kunna uppnå ett säkrare underlag för utbyggande av organisationen och

även åstadkomma snabba lijälpåtgärder i fall där sådana behövs.

Mot utredningens förslag om regist reringsplikt för de rörelsehindrade

barnen har någon principiell invändning inte framförts av remissinstanserna.

Från ett par håll har dock förslag väckts om införande av hälsokontroll

av barn i förskoleåldern. Att införa en särskild registreringsplikt

för handikappade barn finner jag vara mindre tilltalande. Effektiviteten

därav kan också starkt ifrågasättas. Enligt min mening bör man pröva möjligheterna

att införa en allmän hälsokontroll av småbarn för att på den vägen

spåra upp eventuella handikapp. Jag har uppdragit åt en särskild sakkunnig

att göra en förberedande undersökning av hl. a. förutsättningarna

att organisera en sådan hälsokontroll.

När det gäller diagnostisering och behandling av de rörelsehindrade

och långvarigt sjuka barnen skall enligt 1961 års riktlinjer

behandlingscentraler för vården anordnas i anslutning till barnklinikerna

vid centrallasaretten i länen och samverkan ske med expertis vid lasaretten.

Ledningen av vården bör utövas av överläkaren vid barnkliniken som skall

svara för ett första omhändertagande med fullständig klinisk somatiskpsykiatrisk

och social utredning. I det grupparbete som är nödvändigt förutsätts

ingå hl. a. ortoped, barnpsykiater och neurolog samt specialutbildade

sjukgymnaster, arbetsterapeuter och logopeder. Eu intim samverkan bör

äga rum mellan barnavårdsorganen och behandlingscentralerna. I den mån

resurserna vid dessa behandlingscentraler är otillräckliga för erforderlig utredning

och behandling bör behandlingscentraler vid regionsjukhusen med

större tillgång till expertis av olika slag — neurologi, psykiatri, neurofysiologi

in. in. — svara för den kvalificerade diagnostiken och behandlingen av

de svårare fallen och i denna egenskap utgöra remissinstans för landstingen

inom regionen. Någon ändring av denna organisation har inte itrågasatts.

Utredningen har betonat, att verksamheten främst är en medicinsk

angelägenhet. Den fortsatta utbyggnaden av de medicinska resurserna för

vården av de barn varom här är fråga bör enligt min mening ske i enlighet

med 1961 års riktlinjer. Jag vill i detta sammanhang understryka betydelsen

av all s. k. ADL-träning — träning i det dagliga livets aktiviteter — kontinuerligt

ingår i behandlingen.

De handikappade barnen i torsk oleåld e r n behöver jämsides med

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

den medicinska behandlingen i hög grad särskild övning och träning i lekens

form. Av den tidigare lämnade redogörelsen framgår, att antalet förskoleinstitutioner

har ökat betydligt under senare år. En del drivs av landstingen,

men någia har enskilda sammanslutningar eller primärkommuner som huvudmän.

Dessa förskoleinstitutioner har karaktär av observations- och utredningsorgan

och mottar ett ganska stort antal barn, som senare förs till

andra vårdorganisationer, bl. a. till vården av psykiskt utvecklingsstörda.

\ id förskoleinstitutionerna tår barnen behandling och träning i regel i

externatets form, men några av institutionerna är anordnade som internal.

Som utredningen framhållit saknas förskoleinstitutioner i flera landsting.

Liksom utredningen anser jag att riktpunkten bör vara, att det skall finnas

minst en förskoleinstitution i varje landsting. Hinder bör naturligtvis inte

föreligga för samverkan med närliggande landsting. Vid institutionerna bör

i mån av behov finnas elevhem för de barn som inte kan bo i sina hem. Det

är sannolikt att platsbehovet vid dessa institutioner kommer alt öka om en

utsträckt hälsokontroll av barn organiseras.

De handikappade barnen behöver efter inträdet i skolpliktig ålder i många

fall fortsatt vård och behandling kombinerad med undervisning i

grundskola. Ett betydelsetullt led i den allmänna grundskolans strävanden

att avpassa skolarbetet för elever med vissa handikapp utgör specialundervisningen.

Denna kan anordnas jämsides med vanlig undervisning

i form av särskild specialundervisning för bl. a. elever med hörsel-, syneller

talsvårigheter, men den kan också anordnas i specialklasser. Till specialklasser

räknas (förutom hjälpklasser) bl. a. hörsel-, syn-, ep- och observationsklasser.

Försök till en normalisering av de rörelsehindrade barnens undervisning

med utnyttjande av de nämnda möjligheterna till specialundervisning har

redan gjorts på en del håll i landet i fråga om de barn som undervisas i

externat. Så har t. ex. skett vid Stockholms stads externatskola för handikappade

barn, där även andra barn får undervisning. Vidare kommer en

planerad nybyggnad i Malmö för undervisning av rörelsehindrade barn alt

uppföras som ett annex till en vanlig skola.

Utredningen har haft som utgångspunkt att så många rörelsehindrade

barn som möjligt bör gå i vanliga skolor. För de barn, för vilka särskilda

anordningar anses nödvändiga, föreslår utredningen i enlighet med 1961

års riksdagsbeslut en speciell organisation. Vid remissbehandlingen av förslaget

har starka önskemål uttalats, framförallt från flera av de handikappades

egna organisationer, om en så långt gående integrering i den vanliga

skolan som möjligt även av de mera svårt handikappade barnen. Man har

därvid föreslagit, att en sådan integrering skulle få den formen att undervisningen

ordnas i specialklasser i enlighet med de formella möjligheter

som redan finns i skollagen och skolstadgan samt att den förläggs i eu vanlig

skola. För de elever som inte bor på skolorten föreslås i dessa remissyttranden

att små internal anordnas.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

Jag vill kraftigt understryka, att handikappade barn bör få sin undervisning

bland icke handikappade barn i så stor utsträckning som möjligt.

Integreringen av de inte alltför svårt rörelsehindrade barnen i den allmänna

skolorganisationen bör kunna ske genom att barnen går i hemortens skola

och får sin undervisning i vanlig klass. Vissa av dessa elever kan behöva

stödundervisning antingen i form av särskild specialundervisning med hänsyn

till bl. a. tal-, skriv- eller lässvårigheter eller i form av undervisning i

specialklass. Vissa förutsättningar måste emellertid vara uppfyllda om en

integrering skall kunna genomföras i praktiken. Ifl. a. toide sasom utredningen

framhållit skolbyggnaderna böra utföras så att de bättre än f. n.

svarar mot de handikappades behov. Dessa synpunkter bör framför allt

beaktas vid uppförandet av de nya skolor som nu planeras. Även de äldre

skolorna torde i många fall genom förhållandevis enkla åtgärder kunna ändras

så att de i större utsträckning än f. n. kan ta emot handikappade barn. En

annan förutsättning är att tekniska hjälpmedel och andra anordningar —

l. ex. skrivmaskiner — anskaftas för dem som har svårigheter att följa den

vanliga undervisningen. Vidare måste de dagliga transporterna av handikappade

elever organiseras. Även frågor rörande vård och behandling måste

uppmärksammas. Det är angeläget att skolmyndigheterna i större utsträckning

än som nu är fallet tar hänsyn till dessa krav för att öka möjligheterna

för de handikappade barnen att inordnas i det vanliga skolväsendet.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att chefen för ecklesiastikdepartementet

i prop. 1965: 1 (bil. It) s. 249) föreslagit, att medel anvisas till vissa

tekniska stödåtgärder för handikappade gymnasieelever, samt förklarat, att

skolöverstyrelsen borde ytterligare överväga formerna för statens insatser

på området och därvid pröva om och på vad sätt de pedagogiska hjälpmedelscentralerna

kan medverka. Dessa överväganden hör avse även formerna

för anskaffning av tekniska hjälpmedel för undervisningen av rörelsehindrade

barn inom grundskolan.

För barn med svårare rörelsehinder och långvarigt sjuka barn krävs särskilda

anordningar i fråga om skolornas utformning samt personella och

materiella resurser. Undervisningen för dessa barn bör anordnas i specialklasser

i för ändamålet särskilt utrustade vanliga skolor. De barn som bör

gå i sådana skolor och som inte har sitt hem på ort där skolan är belägen

hör beredas plats på elevhem. Vissa svårt rörelsehindrade barn måste få

undervisningen ordnad i direkt anslutning till elevhemmet. Jag återkommer

senare till frågan om dimensioneringen av specialklass- och elevhemsorganisationen

för de svårt rörelsehindrade barnen, hör dessa svait handikappade

barn är det dessutom nödvändigt all vidta särskilda åtgärder som gör

det möjligt för dem att få adekvat medicinsk vård och behandling jämsides

med undervisningen.

Samordningen mellan den medicinska och sociala omvårdnaden samt undervisningen

skapar emellertid organisatoriska problem. Önskemålet all

barnen skall få vistas så nära sina föräldrar som möjligt, helst så nära

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

att de kan bo i hemmet och gå i skola på orten, kan för de barn som på

grund av sitt handikapp behöver specialundervisning inte tillgodoses på

orter där elevunderlaget är otillräckligt för att ordna specialklasser. På

mindre orter är därjämte möjligheterna till en kvalificerad medicinsk behandling

vanligen små.

Det ar främst för svårt handikappade barn från sådana orter som de särskilda

elevhemmen är avsedda. Dessa bör förläggas till orter där barnklinik

hnns. De kan lämpligen anordnas i anslutning till behandlingscentralen.

et bör enligt min mening i princip inte möta något hinder att även för dessa

internatbarn ordna skolundervisningen i form av specialklasser som inrättas

i eu vanlig skola medan elevhemmet förläggs på annat håll på orten. För

den medicinska vården och behandlingen av barnen bör behandlingscentralen

svara. De barn som går i externat i specialklasser förutsätts givetvis

också fa behandling vid centralen, som bör vara utrustad med alla de terapeutiska

resurser som krävs. Sjukgymnastik, fysikalisk terapi och övrig

erforderlig behandling bör eleverna i regel få vid behandlingscentralen

Eu väsentlig förutsättning för att barn med svårare handikapp skall

kunna orka med de ytterligare påfrestningar, som förflyttningen från den

skyddade miljön i elevhemmet till skolan utgör, är att transporterna kan

ordnas smidigt utan vantetider för barnen. Skolbyggnaden måste vara så

utformad att aven barn med svåra rörelsehinder kan förflytta sig inom

lokalerna samt att möjligheter till vila ges. Många av barnen behöver dessutom

hjalp med bl. a. på- och avklädning samt matning. För dessa uppgifter

bor elevhemmet i princip ställa personal till förfogande. För själva skolundervisningen

är det vidare nödvändigt att sådana tekniska hjälpmedel och

anordningar anskaffas som kan underlätta för eleverna att trots t. ex. taloch

lässvårigheter tillgodogöra sig undervisningen. Det är vidare uppenbart

att en del barn härjämte måste ha särskild specialundervisning och annan

individuell hjälp.

Aven om undervisningen i specialklasser organiseras så att också svårt

handikappade barn kan mottas, finns det som jag förut nämnt barn som av

o.*k3 anledningar inte kan tänkas bli undervisade i specialklass i vanlig

skola utan maste fa undervisning i direkt anslutning till elevhem. Av prakiska

skal synes det bli nödvändigt att sådan undervisning anordnas företrädesvis

pa regionplan^. Vid bedömningen av varje handikappad elevs föru

sättningar att ga i specialklass som förläggs i en vanlig skola måste hänsyn

as till alla omständigheter som rör eleven. Handikappets svårighetsgrad

har givetvis stor betydelse men är inte alltid helt avgörande.

Beträffande detaljplaneringen av skolorna för låg- och mellanstadiet

har utredningen med utgångspunkt i ett elevantal av 60—70 i varje årskurs

föreslagit en till lansplanet decentraliserad organisation. Enligt min mening

bor i princip ett elevhem inrättas i varje landstingsområde. I överensstämmelse

med 1961 års riktlinjer utgår jag därvid från att en samverkan mellan

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kangl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

två eller flera landsting skall vara möjlig. Jag har därför ingen erinran mot

att det av utredningen beräknade antalet elevhem — 18 varav 7 förlagda till

de orter som har regionsjukhus — får bli en riktpunkt vid planeringen. Varje

elevhem bör motta även elever med långsammare inlärningsgång. Dessa

elever skall inte behöva flytta till regioninstitutionen om skolmöjligheter

finns inom länet. På övriga punkter anser jag mig i huvudsak kunna tillstyrka

vad utredningen föreslagit. Kungl. Maj :t bör äga att fatta beslut i

fråga om lägsta antalet barn i varje klass.

För organisationen av undervisning på högstadiet spelar elevunderlaget

en större roll än för låg- och mellanstadiet. Varje elev på högstadiet skall

i princip ha full frihet att välja vissa ämnen och ämneskombinationer.

Det fria tillvalet syftar till att främja en individualisering av skolarbetet.

Timplanen upptar således en kärna av gemensamma obligatoriska ämnen

samt vissa tillvalsämnen. Inga spärrar finns i princip för tillträde till de

olika tillvalsgrupperna eller linjerna. Det fria tillvalet får upprepas årligen

och kan då ändras. I högstadiets årskurs 7 är antalet tillvalsvarianter 17.

Årskurs 8 har samma antal men andra ämneskombinationer. I årskurs 9

skall eleven göra ett linjeval och har då att välja mellan 9 linjer. Inom

linjerna förekommer olika ämneskombinationer. Erfarenheterna av det fria

tillvalet inom den allmänna skolan är ännu begränsade, men de visar att de

flesta eleverna hittills gjort sitt val inom ett fåtal ämnesgrupper och utbildningslinjer.

Såsom framgår av den tidigare lämnade redogörelsen bedrivs f. n. hogstadieundervisning

eller motsvarande utbildning för rörelsehindrade elever

främst vid Norrbackainstitutet, som för innevarande läsår har sammanlagt

104 elever, vid Broströmska sjukhemmet i Göteborg som har 8 elever

samt vid Bräcke östergård som har 12 elever. Dessutom erhåller ytterligare

14 elever högstadieundervisning på annat håll.

Utredningen har föreslagit, att högstadiet i princip decentraliseras till

sju regionskolor. Som tidigare nämnts uppskattas antalet nytillkommande

elever till 70—80 för varje årskurs. För elever med förutsättningar att utnyttja

flertalet av de ämnesvalsmöjligheter som högstadiet erbjuder föreslår

utredningen kvalificerade högstadieavdelningar i Stockholm och Göteborg

med fullständiga möjligheter till ämnes- och linjeval. Övriga högstadieavdelningar

bör enligt utredningen vara avsedda endast för elever med

långsammare inlärningsgång eller för elever som inte har behov eller intresse

av alla valmöjligheter som högstadiet erbjuder.

Mot utredningens förslag till differentiering av högstadieeleverna har

starka invändningar framförts av bl. a. CBB samt vissa handikapporganisationer.

Dessa invändningar måste tillmätas betydelse. Även om det medför

svårigheter att både tillgodose önskemål om decentralisering och bereda

eleverna fri tillvalsrätt, vill jag förorda att eleverna får i princip samma

möjligheter till ämnes- och linjeval på samtliga orter dar högstadieunder
C,

_Bihnng till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 75

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

visning anordnas. Enligt min uppfattning bör möjligheter finnas att åstadkomma

en fullvärdig undervisning även om man decentraliserar i något

storre utsträckning än vad utredningen föreslagit. Det ligger nära till hands

att inrikta planeringen på att anordna högstadium i första hand på de orter

som har regionsjukhus. Jag vill förorda att så sker. En samundervisning i

vissa ämnen med elever i vanliga klasser bör kunna öka möjligheterna att

ytterligare decentralisera undervisningen. Det kan nämnas att försök skall

goras vid Folke Bernadottehemmet att för högstadieelever vid hemmet ordna

samundervisning i vissa ämnen med undervisning vid närbelägen skola för

andra barn. På de orter där högstadieundervisningen förläggs bör självfallet

finnas elevhemsplatser i erforderlig omfattning även för eleverna på

högstadiet. 1

Utredningen har vidare föreslagit, att ett tionde och elfte skolår anordnas

som en komplettering av högstadiet. Det är uppenbart att de rörelsehindrade

eleverna - som ofta har en begränsad fysisk prestationsförmåga

och samtidigt med undervisningen skall ha tid för behandling och träning

av olika slag — har en så stor arbetsbörda att de inte kan hinna med kurserna

som Övriga elever. De behöver därför ha möjlighet till en förlängning

av tiden för genomgången av grundskolan. Såsom bl. a. skolöverstyrelsen

framhållit bor denna förlängning av skoltiden vid behov kunna sättas in

under hela grundskolan, alltså även på låg- och mellanstadiet. Nuvarande

bestämmelser ger möjlighet till en sådan förlängning i enstaka fall. Bestämmelserna

bor få vidgad tillämpning i den mån så erfordras för de

elever varom här är fråga.

Utredningen har föreslagit att s. k. regionsamarbetsplatser

or de allra svårast handikappade — främst de med komplicerande skador —

anordnas vid Folke Bernadottehemmet. Platsantalet beräknas till 40. Härjämte

föreslår utredningen att svårt synskadade rörelsehindrade barn skall

mottas vid det nya skolhem i Örebro för blinda med även annat lyte, som

beraknas vara färdigställt sommaren 1965, samt att gravt talskadade och

hjarnskadade döva barn med svårt rörelsehinder skall mottas vid en planerad

riksinstitution i Sigtuna.

Jag vill i princip ansluta mig till utredningens förslag om att platser

av rikskaraktär bör finnas för vissa svårt rörelsehindrade barn med

komplicerande handikapp. I fråga om förläggningen av de hörsel- eller talskadade

svårt rörelsehindrade barnen har olika meningar framförts av

flera remissinstanser. I prop. 1965: 1 (bil. 10 s. 654) har chefen för ecklesiastikdepartementet

anmält att förslag avses skola framläggas till nästa

års riksdag angående nybyggnad för en planerad riksinstitution i Sigtuna

för undervisning och behandling av gravt talskadade normalbegåvade barn

och dova barn med vissa komplikationer. Med hänsyn till nämnda omstänlg

eter anser jag mig nu inte böra ta slutlig ställning till utredningens förslag.

Tills vidare torde svårt rörelsehindrade barn med komplicerande handi
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965

kapp liksom hittills få tas om hand vid Eugeniahemmet i den mån de inte

kan tas emot vid andra institutioner.

Yrkesutbildningen för svårt handikappade yngre elever bor

enligt utredningen anordnas inom den särskilda anstaltsorgamsationen för

rörelsehindrade. Sålunda föreslås att den kvalificerade yrkesutbildningen,

som beräknas kräva 80 platser, samlas till en regionsamarbetsavdelning,

förlagd till Stockholm och samordnad med regionanstalten där. For de

elever, vilkas handikapp är så svårt att de saknar förutsättningar att tillgodogöra

sig en kvalificerad yrkesutbildning, bör samtliga regionanstalter

ges möjligheter att meddela arbetsträning och viss enklare utbildning,

inriktad på speciella arbetsuppgifter. Dessa avdelningar beraknas omfatta

ett 10-tal platser vid varje regioninstitution. _

Yrkesskolorna vid vanföreanstalterna i Hälsingborg, Göteborg och Härnösand

föreslås ombildade till regionyrkesskolor för yngre lindrigt handikappade

elever.

Remissinstanserna har i stort sett godtagit utredningens förslag. Nagra

remissinstanser har dock anfört tveksamhet eller avvikande mening på ett

par punkter.

För egen del vill jag till en början framhålla, att även i fråga om yrkesutbildningen

den allmänna principen bör vara att de handikappade så långt

det är möjligt skall få utbildning inom det reguljära skolväsendet. Liksom

på andra områden bör man vid planeringen av nya yrkesskolor eller vid

större ombyggnadsarbeten inom befintliga sådana se till att de uppförs och

utrustas så att de bättre än f. n. svarar mot de handikappades behov. Det är

också viktigt att elevhem, som inrättas i anslutning till en yrkesskola, ges

en sådan utformning och inredning att även handikappade elever kan tas

emot. Även behovet av medicinsk vård och behandling måste beaktas. Sjukvårdshuvudmännen

och skolmyndigheterna bör följa utvecklingen på detta

område och i samråd vidta de åtgärder som kan visa sig nödvändiga.

Även med den här förordade utvecklingen synes det knappast vara realistiskt

att räkna med att alla handikappade skall kunna tas emot inom

den ordinarie yrkesutbildningen. För de svårare handikappade torde särskilda

utbildningsresurser alltjämt vara nödvändiga. Erfarenheterna av

yrkesutbildning för de svårast handikappade är mycket begränsade. De har

sålunda endast i ringa omfattning kunnat mottas vid vanforeanstalternas

yrkesskolor. De snabba medicinska och tekniska framstegen under senare år

bär också påtagligt bidragit till att aktualisera frågan om undervisning och

utbildning för delvis nya grupper med svårare handikapp, vilka tidigare

knappast kunnat komma i fråga härtill. För yrkesutbildningen för dessa

kategorier, till vilka jag hänför bl. a. de svårt cp-skadade, torde bcliovas speciella

resurser och en mera individuell inriktning än som hittills i allmänhet

varit möjligt. Det synes nödvändigt att närmare klarlägga vad som krävs

härutinnan. Detta gäller vidare enligt min uppfattning hela 1 rågekomplexet

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kiingl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965

om hur många svårt handikappade ungdomar som bör erhålla praktisk

yrkesutbildning och vilka yrken som kan ifrågakomma för dem.

Jag vill i detta sammanhang också erinra om den utredning rörande yrkesutbildningens

uppgifter, innehåll och organisation som f. n. pågår genom

den år 1963 tillkallade yrkesutbildningsberedningen. Utformningen av de

handikappades yrkesutbildning blir givetvis beroende av den allmänna yrkesutbildningens

organisation.

Det ar mm avsikt alt låta frågan om organisationen av yrkesutbildningen

for normalbegåvade rörelsehindrade ingå i den av mig inledningsvis berörda

utredningen om handikappfrågor. Vid utredningsarbetet bör samråd äga

rum med yrkesutbildningsberedningen.

I avvaktan på resultatet av denna utredning är jag inte beredd att föreslå

mera genomgripande ändringar i den nuvarande yrkesutbildningsverksamheten

vid vantöreanstalterna. I några avseenden synes dock åtgärder

vara påkallade.

Som utredningen framhållit har särskilt sammanförandet av äldre och

vngre skapat problem i olika avseenden. Jag delar i princip utredningens

upptattnmg att en uppdelning av eleverna bör eftersträvas och förordar

därför, att vanföreanstalternas yrkesskolor successivt inriktar verksamheten

på yngre elever med företrädesrätt för de svårare handikappade. De

äldre synes närmast höra hemma inom arbetsvärden och bör därför i fortsättningen

i första hand omhändertas där.

Genom en på föreslaget sätt ändrad inriktning av vanföreanstalternas

yrkesutbildningsverksamhet bör de svårt handikappade kunna ges bättre

utbildningsmöjligheter redan under en övergångstid till dess frågan om den

framtida utformningen av verksamheten på området blivit löst. Huruvida

de allra svårast skadade skall spridas på samtliga vanföreanstalter eller om

en viss koncentration är mera ändamålsenlig, torde erfarenheterna få visa.

Behov av en ökad läkarmedverkan och förstärkta resurser på olika områden,

bl. a. i fråga om anordningar för praktisk anlags- och arbetsprövning

samt ADL-träning, kan förutses.

I fråga om vanföreanstalternas övriga verksamhet

innebär utredningens förslag att 1955 års principbeslut om ett överförande

av ortopedvården under sjukvårdshuvudmännens ansvar så snabbt som

möjligt bör realiseras. Detta beslut har redan förverkligats i Göteborg

och Hälsingborg. Vanförevårdsföreningen i Hälsingborg är visserligen av

praktiska skäl fortfarande formellt huvudman för kliniken, men det reella

ansvaret för denna åvilar numera Malmöhus läns landsting.

Vasternorrlands läns landsting har i princip beslutat att den ortopediska

kliniken för sjukvårdsområdet skall förläggas till ett nytt lasarett i Sundsvall.

Kliniken vid vanföreanstalten i Stockholm skall enligt fattat principbeslut

upphöra i samband med tillkomsten av en ortopedisk klinik vid karo
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

linska sjukhuset. Såsom framgår av prop. 1965: 59 avses denna nya klinik

enligt förslaget till generalplan för karolinska sjukhusets utbyggande skola

färdigställas på 1970-talet.

I likhet med utredningen anser jag, att skäl talar för att de ortopediska

verkstäder som f. n. ingår i verksamheten vid vanföreanstalterna i Stockholm,

Hälsingborg och Härnösand överförs till sjukvårdshuvudmännen såsom

redan skett i Göteborg. Jag har för avsikt att låta undersöka denna fråga

i särskild ordning.

Beträffande den hemarbetsförmedlingsverksamhet för svårt handikappade

som tre av vanförevårdsföreningarna i egen regi bedriver vid sina arbetscentraler

nämner utredningen, att motsvarande verksamhet i Göteborg redan

den 1 januari 1963 överförts till arbetscentralerna under länsarbetsnämnderna.

Erfarenheterna härav synes ha varit goda. Jag delar därför utredningens

uppfattning att även kvarvarande arbetscentraler, så snart omständigheterna

det tillåter, hör överföras till den allmänna arbetsvärden. Jag

förutsätter att denna möjlighet beaktas av vederbörande föreningar.

Huvudmannaskapet för den verksamhet som omfattas av 1961

års riksdagsbeslut åvilar landstingen och de landstingsfria städerna i vad

avser barn i förskoleåldern och låg- och mellanstadiets åldrar. Utredningen

har föreslagit att huvudmannaskapet skall avse även eleverna i högstadiet.

Remissinstanserna har i allmänhet inte haft nagon erinran häremot. Då jag

finner det konsekvent att ansvaret för de rörelsehindrade barnen åvilar

samma huvudman under hela den tid de gar i grundskolan, ansluter jag

mig till utredningens förslag.

Som jag inledningsvis framhållit avser jag att senare denna dag föreslå

att landstingens och de landstingsfria städernas huvudmannaskap för elevhemsorganisationen

lagfästes. I en för hela riket gällande plan bör bestämmas

vilka elevhem som skall finnas och var de skall vara förlagda. Landstingen

och de landstingsfria städerna bör göra en inventering av behovet av

elevhem och inkomma med förslag till Kungl. Maj :t, som skall fastställa

planen.

Kostnaderna för uppförandet och driften av elevhemmen bör åvila sjukvårdshuvudmännen.

Liksom utredningen förutsätter jag att samarbetet

mellan sjukvårdshuvudmännen regleras genom särskilda avtal. Jag räknar

också med att samordningen av undervisningen och den medicinska verksamheten

kan vinnas genom överenskommelser mellan sjukvårdshuvudmännen

och den lokala skolstyrelsen av det slag som redan förekommer vid

Bräcke östergård och Folke Bernadottehemmet. 1 vården av barnen på

elevhemmen bör även ingå skyldighet att svara för erforderliga transporter

till och från den skola där undervisningen bedrivs.

Beträffande skolfrågan för de barn som är inackorderade på elevhemmen

bör som nämnts i första hand eftersträvas alt de får undervisning i specialklass

i en vanlig skola. Det torde dock i vissa fall vara behövligt med under
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

visning i specialklasser förlagda till elevhemmen eller eljest i nära anslutning

till dem. Sådana specialklasser blir att anse som delar av grundskolan

i den kommun där skolhemmet är beläget. Innan jag går vidare, vill jag redogöra

något för de regler som gäller om kommunernas skyldighet att anordna

skolundervisning.

Enligt skollagen skall det finnas ett elevområde för varje skola. Elevområde

kan också fastställas för del av en skola. Ingenting hindrar att särskilt

elevområde fastställs för den del av grundskolan i en kommun, som utgörs

av de specialklasser i vilka barnen i elevhemmen får undervisning. Detta

gäller vare sig specialklasserna är anordnade vid en vanlig skola eller i anslutning

till elevhemmet. Till elevområde hör barn som är kyrkobokförda i

kommun som ingår i elevområdet. Barn som vistas i kommun tillhörande

elevområdet utan att vara kyrkobokförda där kan också tillhöra elevområdet

för grundskolan, exempelvis om de är intagna i barnhem eller liknande

anstalt i kommun inom elevområdet.

Enligt skollagen skall barn tas emot i den grundskola, till vars elevområde

barnet bör. Kommun är skyldig att anordna grundskola av den omfattning

som erfordras för att ta emot barn enligt vad nu sagts samt att bestrida

de kostnader härför, som inte täcks av andra medel.

Inom grundskolan skall enligt skollagen bl. a. anordnas specialundervisning

för sådana barn som har svårt att följa den vanliga undervisningen eller

anpassa sig till verksamheten i skolan.

Skollagens bestämmelser torde leda till att den kommun, där ett elevhem

för rörelsehindrade och sjuka barn är beläget, blir skyldig att anordna

grundskoleundervisning i specialklasser för dessa barn. En kommun som

förvaltar en skola har inte rätt till ersättning av annan kommun för kostnader

för undervisning i grundskola av barn som är kyrkobokförda i annan

kommun men vistas i skolkommunen på grund av att de är intagna i

barnhem eller liknande anstalt där. Med hänsyn till denna konsekvens av

reglerna om vistelsens betydelse för elevområdestillhörigheten uttalades i

förarbetena till skollagen (prop. 1962: 136 s. 85), att bestämmelserna inte

fick förstås så att man skulle kunna, utan att i reguljär ordning åvägabringa

interkommunal samverkan, placera barn på anstalt i annan kommun

i direkt syfte att skaffa dem skolundervisning. Den princip som kommit

till uttryck i detta uttalande bör beträffande de nu föreslagna elevhemmen

leda till följande. För specialundervisningen i grundskolan i den skolkommun,

där elevhemmet placeras, bestäms ett elevområde. Detta bör, förutom

skolkommunen, omfatta övriga kommuner inom elevhemmets upptagningsområde,

såvitt angår de barn som intas i elevhemmet. Härav följer

att skolkommunen blir berättigad till ersättning för undervisningen av de

övriga kommunerna enligt de allmänna grunderna för sådana ersättningar.

I statsbidragshänseende gäller givetvis vanliga regler för ifrågavarande

skolor. Primärkommunerna erhåller således statsbidrag till lärarlöner m. in.

enligt gängse regler. Starka skäl talar för att i bidragsunderlaget därvid även

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

inräknas löner för personal som erfordras för assistans åt lärare vid undervisningen

av de svårt handikappade barnen. Statsbidraget till skolbyggnader

förutsätts utgå i vanlig ordning.

I avvaktan bl. a. på resultatet av den förut nämnda utredningen förutsätts

vanföreanstalterna och Eugeniahemmet komma att i stort sett fortsätta

verksamheten som hittills. Med anledning härav torde staten tills vidare få

bibehålla det ekonomiska huvudansvaret för verksamheten vid dessa institutioner,

arbetscentralerna dock alltjämt undantagna.

Beträffande utbildningen efter grundskolan för rörelsehindrade har

försöksverksamhet med påbyggnads undervisning i

form av ett tionde och elfte skolår samt fackskola och gymnasium fr. o. in.

innevarande läsår påbörjats vid Norrbackainstitutet samt i viss mindre utsträckning

också vid Bräcke östergård.

Utredningen anser, att resultatet av försöksverksamheten bör avvaktas

innan slutlig ställning tas till frågan om en definitiv organisation av fackskola

och gymnasium. Även enligt min mening är det nödvändigt att ytterligare

erfarenheter vinns av detta slags utbildning innan man kan besluta

under vilka former den bör bedrivas i framtiden. Den igångsatta påbyggnadsundervisningen

bör fortsätta. Såsom framgår av den redogörelse jag

lämnar i det följande är emellertid det antal internatplatser som finns f. n.

otillräckligt för att täcka behovet av platser för högstadieundervisningen

och påbyggnadsundervisningen under de närmaste åren.

För att påbyggnadsundervisningen skulle kunna börja innevarande läsår

har särskilda provisoriska dispositioner vidtagits. Norrbackainstitutet har i

en nyuppförd elevpaviljong på Lidingöhemmet förlagt 40 högstadieelever.

Vidare har den befintliga byggnaden på Lidingöhemmet rustats upp så att

undervisning kan bedrivas där. De därigenom lediga internatplatserna vid

huvudinstitutionen används för påbyggnadsundervisningen. Kostnaderna

för utförda byggnadsarbeten jämte utrustning uppgår till sammanlagt

1 515 000 kr.

Vid Bräcke östergård har en tillbyggnad uppförts med 10 externatplatser

och 10 internatplatser. Till byggnadsarbetena har bidrag utgått ur allmänna

arvsfonden med 250 000 kr.

Antalet elever i påbyggnadsundervisningen utgjorde vid början av innevarande

läsår 74, varav i tionde skolåret 28, i fackskola 20 och i gymnasium

26. Av gymnasieeleverna, som alla bor på Norrbackainstitutet under terminerna,

får 10 undervisning vid Solna läroverk och 16 undervisning i särskilda

klasser, som är organisatoriskt anknutna till läroverket men lokalt

förlagda till Norrbackainstitutet.

Utredningen har uppgivit att omfattningen av tionde och elfte skolåret

samt påbyggnadsundervisningen för läsåret 1965/66 kan beräknas till 98

elever, varav 84 i tionde och elfte skolåret, 80 i fackskola och 84 i gymnasium.

Utredningen har framhållit att dessa tal sannolikt är för låga.

Med utgångspunkt från i första hand det antal elever som f. n. går i

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

grundskolan eller får påbyggnadsundervisning beräknar jag att det sammanlagda

platsbehovet för högstadiet och påbyggnadsundervisningen under läsåret

1965/66 kommer att uppgå till ca 220 för att åren därefter sjunka

något. Antalet internatplatser som f. n. står till förfogande för ändamålet

uppgår till sammanlagt ca 160. Ett tillskott av ca 60 platser erfordras

alltsa for att täcka behovet för de närmaste åren. Jag förordar, att dessa

platser uppförs med statligt stöd.

Av ifrågavarande 60 platser bör 20 anordnas vid Norrbackainstitutet

(Lidingöhemmet), 20 vid Folke Bernadottehemmet och 20 vid Bräcke östergård.

Kostnaderna för uppförande av en elevpaviljong med 20 platser på Lidingöhemmet

har av Norrbackainstitutets ledning beräknats till 655 000 kr.

och kostnaderna för inventarier till 80 000 kr. eller sammanlagt 735 000 kr.

Mot kostnadsberäkningen har jag ingen erinran. Jag tillstyrker att Norrbackainstitutets

huvudman för täckande av kostnaderna för redan utförda

arbeten, 1 515 000 kr., och för utförande av nu föreslagen elevpaviljong med

20 platser jämte inventarier beviljas ett tills vidare ränte- och amorteringsfritt

lån med sammanlagt 2 250 000 kr.

För den utvidgade verksamheten vid Norrbackainstitutet krävs en ökning

av vårdpersonalen. Följande extra tjänster bör inrättas, nämligen % sjukgymnasttjänst

i Ag 15, 2 vårdartjänster i Ag 10, IV* underskötersketjänst i

Ag9, 2 sjukvårdsbiträdestjänster i högst Ag 5 och 3 ekonomibiträdestjänster

i högst Ag 5. Frågan om ökningen av driftkostnaderna i övrigt — omkostnader

och vissa hjälpmedel vid undervisningen m. m. — torde få prövas

i samband med fastställandet av stat för Norrbackainstitutet för budgetåret

1965/66. 5

Vid Folke Bernadottehemmet torde enligt eu på mitt uppdrag verkställd

utredning kunna uppföras en elevpaviljong med 20 internatplatser jämte

vissa lokaler for undervisning och behandling m. m. för en kostnad av ca

1,3 milj. kr. Kostnaden för inventarier beräknas till 200 000 kr. En del av

undervisningen förutsätts kunna ske vid allmän skola i närheten. Jag föreslår

att ett belopp av 1,3 milj. kr. anvisas för byggnadsföretaget. Byggnaden

kommer att förvaltas i samma form som gäller för akademiska sjukhuset i

Uppsala. Med hänsyn härtill och då byggnaden framdeles kan komma att anvandas

for platser av rikskaraktär för svårt rörelsehindrade barn med komplicerande

handikapp föreslår jag, att beloppet uppförs som investeringsanslag

under statens allmänna fastighetsfond. Kostnaderna för inventarier

bor bestridas från förslagsanslaget till driftkostnader vid akademiska sjukhuset

i Uppsala.

Beträffande fördelningen av driftkostnaderna för den ökade verksamheten

vid Folke Bernadottehemmet bör det ankomma på Kungl. Maj :t att träffa

avtal med Övriga berörda huvudmän. Om principerna i redan gällande avtal

tillämpas kan statens andel i driftkostnaderna beräknas till ca 60 000 kr.

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965

Vid Bräcke östergård erfordras 20 internatplatser. Härutöver behövs vissa

andra lokaler för undervisning och behandling. Jag föreslår att medel ställs

till förfogande för anordnande av lokaler för ifrågavarande ändamål samt

för anskaffning av inventarier till dessa lokaler. Ifrågavarande medel bör

kunna utgå i form av ett lån till Göteborgs Diakoniss-sällskap, vilket lån

tills vidare bör vara ränte- och amorteringsfritt. Lånet bör uppgå till högst

2,1 milj. kr.

Den närmare utformningen av de i det föregående angivna nybyggnaderna

bör ske i samråd med medicinalstyrelsen, skolöverstyrelsen och byggnadsstyrelsen.

I fråga om statsbidragen till försöksverksamheten med påbyggnadsundervisning

har Kungl. Maj :t genom beslut den 29 april 1964 medgivit att statsbidrag

till lärarlöner m. m. får bestridas från åttonde huvudtitelns förslagsanslag

till grundskolor. Statsbidrag bör även i fortsättningen utgå från

motsvarande anslag.

Efter samråd med chefen för ecklesiastikdepartementet vill jag i detta

sammanhang anmäla, att hans avsikt är att föreslå Kungl. Maj :t att ställa

medel till förfogande för en arvodesbefattning som konsulent i skolöverstyrelsen

med uppgift att samordna åtgärder som syftar till att underlätta skolgången

för de rörelsehindrade.

Vissa resor för handikappade

Det är angeläget att de handikappade barn och ungdomar, som vistas på

institutioner för vård, behandling och utbildning, behåller kontakten med

hemmet och sina anhöriga. Liksom för andra barn måste en god sådan

kontakt vara av stor vikt för de handikappade barnens och ungdomarnas

utveckling. Det är också betydelsefullt att föräldrarna och andra vårdnadshavare

har god kontakt med vårdinstitutionen och kan följa arbetet dar,

speciellt med hänsyn till det egna barnets förhållanden och utveckling. Ett

gott samarbete mellan föräldrar och andra vårdnadshavare å ena sidan samt

vårdare och lärare vid institutionen å andra sidan kan bidra till en gynnsam

utveckling för barnet. Föräldrarna kan få hjälp, råd och upplysning i frågoi

som rör barnet, och personalen kan genom den direkta personliga kontakten

få ökad förståelse för barnets situation. Man strävar inom det allmänna

skolväsendet efter ett gott samarbete mellan hem och skola. Detta samarbete

ingår som ett led i skolarbetet. På samma sätt bör man enligt min mening

söka främja kontakten mellan hem och vårdinstitution, nar det gäller handikappade

barn och ungdomar. Denna kontakt tår ses som ett naturligt led i

det gemensamma arbetet för att nå ett gott resultat. För att kunna upprätthålla

en normal föräldrakontakt med barnet åsamkas många föräldrar dock

dryga kostnader bl. a. för resor.

Ersättning för handikappades och deras anhörigas resor utgår enligt varie
-

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

rande grunder för olika grupper handikappade. Som jag tidigare nämnt har

jag latit gora en översyn av gällande regler i syfte att få enhetliga bestämmelser

beträffande ersättningar för resor. .lag föreslår beträffande vissa

statliga och darmed jämställda institutioner dels införandet av enhetli«a

bestämmelser angående ersättning för kostnader för resor av ifrågavarande

slag, dels en väsentlig utökning av möjligheterna till fria resor för handikappade

och deras anhöriga enligt i huvudsak följande riktlinjer.

Handikappade som för vård eller utbildning stadigvarande vistas på

skolorna for blinda och skolorna för döva, de statsunderstödda vanföreanstalterna

och Eugeniahemmet, Kronprinsessan Viktorias kustsanatorium,

vårdanstalterna för döva och blinda med komplicerat lyte på Mogård resp.

1 Lund, Vilhelmsro sjukhus samt statens skol- och yrkeshem på Salbohed

och i Laxå, bör erhålla fri resa från hemorten till institutionen vid intagningen

och åter till hemorten vid utskrivningen samt vid överflyttning till

annan institution.

Under institutionsvistelsen föreligger f. n. möjlighet till fri resa till hemorten

och åter i samband med ferier. Jag föreslår att den handikappade

tår möjlighet till en fri resa per månad för besök i hemorten. Sådan resa

bor kunna ställas även till annan ort än hemorten om särskilda skäl härtill

föreligger.

I den mån handikappade som inte fyllt 21 år ej utnyttjar möjligheten till

n resa till hemorten, bör i stället föräldrarna eller annan vårdnadshavare

eller närstående efter ansökan därom kunna beredas möjlighet till fri resa

i samband med besök vid institutionen.

Handikappad, som utan att vara bosatt på institutionen är inskriven där

bor utöver vad som nu sagts ha rätt till fria dagliga resor mellan denna och

bostaden. Även den som beretts tillfälle till undersökning eller behandling

vid någon av de här ifrågavarande institutionerna bör erhålla ersättning för

kostnaderna för erforderliga resor mellan hemorten och institutionen. I detta

sammanhang vill jag nämna, att frågan om ersättning för resor i samband

med provning eller utbyte av ortopediska hjälpmedel är hänskjuten till

1961 års sjukförsäkringsutredning.

Reseersättning bör utgå till följeslagare, anhörig eller annan, vars närvaro

under resan erfordras på grund av den handikappades ålder eller tillstånd.

Om den handikappade behöver vård under resan bör ersättning utgå även

för skälig kostnad för den medföljande vårdaren.

Enligt min mening bör ersättning i anledning av sådana resor som jag nu

behandlat bestridas av statsmedel när det gäller de förut angivna institutionerna.

Ersättning bör utgå för hela kostnaden och vid beräkning av ersättningen

bor i tillämpliga delar gälla samma grunder som för resor bekostade

av allmän försäkringskassa.

Resekostnaderna bör liksom nu bestridas från vederbörande omkostnadsanslag

resp. bidragsanslag, som alltså i motsvarande mån kan komma

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965

att belastas med högre belopp än som tidigare beräknats. F. n. uppgår de

beräknade anslagsmedlen för ifrågavarande ändamål till ca 500 000 kr.

Statsverkets merkostnad vid genomförande av förslaget kan beräknas till

ca 1 milj. kr.

Det bör ankomma på Kungl. Maj :t att meddela de föreskrifter som erfordras

beträffande nu berörda reseersättningar för handikappade barn

m. fl. Givetvis är det önskvärt, att landstingen lämnar reseersättning enligt

motsvarande regler för handikappade barn på de vårdinstitutioner som

landstingen svarar för.

Ortopediska kliniken vid Norrbackainstitutet

1964 års riksdag (prop. 1964: 63, SU 67, rskr 179) har medgivit, att Föreningen

för bistånd åt lytta och vanföra i Stockholm erhåller ränte- och

amorteringsfria lån för de till 875 000 kr. beräknade kostnaderna för ombyggnad

av Norrbackainstitutets röntgenavdelning och poliklinik. Medelsanvisningen

har ansetts böra fördelas på två år. För budgetåret 1964/65 har

anvisats 600 000 kr.

Kostnadsberäkningen för ombyggnadsarbetena grundade sig på prisläget

den 1 juli 1963. Då kostnadsstegringar inträtt bör beloppet nu höjas till

900 000 kr. Jag föreslår alltså att för nästa budgetår under fonden för låneunderstöd

anvisas 300 000 kr. Medlen bör upptas under ett särskilt investeringsanslag

med benämningen Lån för ombyggnad av ortopediska kliniken

vid Norrbackainstitutet.

VI. Hemställan

Med hänvisning till vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att

Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

I. godkänna de av mig föreslagna riktlinjerna för vård

och undervisning av rörelsehindrade barn m. m.;

II. bemyndiga Kungl. Maj :t att meddela föreskrifter beträffande

ersättning för resor för vissa handikappade barn

m. fl.;

III. a) på kapitalbudgeten under fonden för låneunderstöd,

socialdepartementet, till Lån till vissa byggnadsarbeten

m. m. vid Norrbackainstitutet för budgetåret 1965/66 anvisa

ett investeringsanslag av 2 250 000 kr.;

b) på kapitalbudgeten under fonden för låneunderstöd,

socialdepartementet, till Lån för ombyggnad av ortopediska

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1965

kliniken vid Norrbackainstitutet för budgetåret 1965/66 anvisa

ett investeringsanslag av 300 000 kr.;

c) på kapitalbudgeten under fonden för låneunderstöd

socialdepartementet, till Lån till vissa byggnadsarbeten vid

Bräcke östergård i Göteborg m. m. för budgetåret 1965/66

anvisa ett investeringsanslag av 2 100 000 kr.;

d) på kapitalbudgeten under statens allmänna fastighetsfond,

socialdepartementet, till Vissa byggnadsarbeten vid

Folke Bernadottehemmet i Uppsala för budgetåret 1965/66

anvisa ett investeringsanslag av 1 300 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med

instämmande av statsrådets övriga ledamöter

hemställt förordnar Hans Maj :t Konungen att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Håkan Rahm

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1965

85

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

I. Inledning...................

II. Vård och undervisning av rörelsehindrade barn . .

Nuvarande organisation............

Utredningens förslag.............

Yttranden..................

III. Vissa resor för handikappade..........

Gällande bestämmelser m. ...........

Bestämmelsernas innehåll ..........

IV. Ortopediska kliniken vid Norrbackainstitutet . ..

V. Departementschefen..............

Vård och undervisning av rörelsehindrade barn .

Vissa resor för handikappade.........

Ortopediska kliniken vid Norrbackainstitutet . .

VI. Hemställan..................

Sid.

2

3

3

8

28

60

60

62

64

65

67

81

83

83

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

7 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (7)

7 kopplingar.

  1. Rskr. 1965:274 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa frågor rörande vård och undervisning av rörelsehindrade barn m. m. jämte vissa m a1 i texten
  2. SU 1965:132 Memorial i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga om invalidbostadsbidragets maximibelopp. a1 i texten
  3. 2LU 1965:52 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om elevhem för vissa rörelsehindrade barn m. fl. s. 2 i texten
  4. SU 1965:100 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående vissa frågor rörande vård och undervisning av rörelsehindrade barn m. m. jämte i ämnet väckta motion s. 1 i texten
  5. ABU 1965:39 Utlåtande i anledning av väckta motioner om ökade samhällsinsatser för svårt handikappade. s. 4 i texten

Visa alla 7