Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om särskild skatteberäkning i vissa fall för makar

1965-02-26 · 29 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 23 av 29 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1965:84, Med förslag till förordning om särskild skatteberäkning i vissa fall för makar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 8å år 1965

1

Nr 84

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om särskild skatteberäkning i vissa fall för

makar; given Stockholms slott den 26 februari 1965.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för denna dag vill Kungl. Maj :t föreslå riksdagen att antaga härvid

fogade förslag till förordning om särskild skatteberäkning i vissa fall

för makar.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att samtaxerade makar, som båda haft arbetsinkomst,

skall kunna få skatten för arbetsinkomsten beräknad såsom om

de blivit särtaxerade för denna inkomst. Den särskilda skatteberäkningen

avser statlig inkomstskatt och folkpensionsavgift.

1 It ilning till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr S4

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 81 år 1965

Förslag

till

Förordning

om särskild skatteberäkning i vissa fall för makar

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

För samtaxerade makar må, under de förutsättningar som anges i denna

förordning, statlig inkomstskatt och folkpensionsavgift för arbetsinkomst

beräknas enligt de grunder som gälla för ensamstående skattskyldig.

Bestämmelserna i denna förordning om makar äga motsvarande tillämpning

i fråga om skattskyldiga som avses i 65 § sista stycket kommunalskattelagen.

2 g.

I denna förordning avses, om annat icke anges särskilt, med

skatt: statlig inkomstskatt och folkpensionsavgift,

arbetsinkomst: inkomst av arbete samt pension m. in.,

sidoinkomst: inkomst av annat slag än arbetsinkomst,

förvärvsavdrag: avdrag som avses i 46 § 3 mom. kommunalskattelagen,

taxeringen: den för beskattningsåret fastställda taxeringen till statlig

inkomstskatt.

(Se vidare anvisningarna)

3 §•

Skatteberäkning enligt denna förordning må ske endast om för båda

makarna uppkommer beskattningsbar arbetsinkomst vid omräkning enligt

5 §.

4 §•

Vid skatteberäkning enligt denna förordning beräknas skatt för arbetsinkomst

på sätt i 6 och 7 §§ anges efter omräkning för vardera maken avtaxeringen.

För omräkningen gälla bestämmelserna i 5 §. Skatt för sidoinkomst

beräknas för makarna gemensamt.

5 §•

Vid omräkning av taxeringen upptages arbetsinkomsten till belopp vartill

den beräknats vid taxeringen. Allmänna avdrag och förlustavdrag som

medgetts vid taxeringen avräknas från arbetsinkomsten.

Statligt ortsavdrag beräknas såsom för ensamstående enligt bestämmelserna

i 8 § förordningen om statlig inkomstskatt, jämförd med 48 § 2 mom.

fjärde stycket kommunalskattelagen. Har avdrag för väsentligen nedsatt

skatteförmåga tillgodoräknats vid taxeringen avräknas detta i sin helhet

från arbetsinkomsten.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr <Sl år 1965

Vad som återstår av arbetsinkomsten efter avdrag enligt första och andra

styckena utgör, avrundat nedåt till helt hundratal kronor, beskattningsbar

arbetsinkomst.

6§.

Skatt på makarnas beskattningsbara arbetsinkomster beräknas för vardera

maken för sig med tillämpning av bestämmelserna i 10 § 1 mom. tredje

stycket förordningen om statlig inkomstskatt ävensom 2 § samt 3 § första

och tredje styckena lagen om finansiering av folkpensioneringen. Folkpensionsavgift

redovisas därvid i förekommande fall särskilt.

7 §•

Makarnas statliga inkomstskatt på sidoinkomst beräknas till skillnaden

mellan sådan skatt på sammanlagda beloppet av makarnas beskattningsbara

inkomster enligt taxeringen och sådan skatt på sammanlagda beloppet av

makarnas beskattningsbara arbetsinkomster. Vid beräkningen tillämpas bestämmelserna

i 10 § i mom. andra stycket förordningen om statlig inkomstskatt.

Om makarnas folkpensionsavgifter vid beräkningen enligt 6 § sammanlagt

understiga de folkpensionsavgifter som skulle ha utgått på grund av

taxeringen, utgår skillnadsbeloppet soin skatt på sidoinkomst.

Makarnas skatt på sidoinkomst fördelas på makarna efter förhållandet

mellan deras sidoinkomster. Folkpensionsavgift redovisas därvid i förekommande

fall särskilt.

8 §.

Skatteberäkning enligt denna förordning sker efter ansökan hos den

lokala skattemyndigheten i hemortskommunen av båda makarna eller en

av dem. Ansökan bör innehålla de uppgifter som fordras för tillämpning

av 5 § och skall avfattas på blankett enligt formulär, som fastställes av

riksskattenämnden efter samråd med centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden.

Ansökan om skatteberäkning skall senast den 1 juli under taxeringsåret

göras i den ordning som i 35 § taxeringsförordningen stadgas för avlämnande

av allmän självdeklaration. Har taxeringsnämnden icke följt makes

självdeklaration vid taxeringen till statlig inkomstskatt eller har nämnden

åsatl make, som icke lämnat deklaration, sådan taxering, må dock ansökan

om skatteberäkning göras hos den lokala skattemyndigheten senast den

15 augusti under taxeringsåret.

Om prövningsnämnd ändrat taxeringsnämnds beslut i fråga om taxering

till statlig inkomstskatt eller såsom första instans meddelat beslut i

fråga om taxering som nyss sagts, må ansökan göras hos den lokala skattemyndigheten

inom två månader från det taxeringen vunnit laga kraft.

Ef ter taxeras make till statlig inkomstskatt må ansökan om särskild skatteberäkning

göras inom två månader från del eftertaxeringen vunnit laga

kraft.

9 §•

Föranleder skatteberäkning enligt denna förordning högre sammanlagd

skatt för makarna än som skulle ha utgått enligt taxeringen, må ansökan

bifallas endast om make, vars skatt höjes, förklarat sig likväl påfordra den

särskilda skatteberäkningen.

Avslås ansökan om särskild skatteberäkning eller bifalles ansökan med

avvikelse från de uppgifter som lämnats i ansökan, skall underrättelse om

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Muj.ts proposition nr 84 år 19(>5

den lokala skattemyndighetens beslut tillställas sökanden. Underrättelsen

skall innehålla upplysning om skälen för heslutet och, i förekommande

tall, i vilka hanseenden ansökan frångåtts samt om vad som skall iakttagas

Mel anförande av besvär över beslutet. Bestämmelserna i 69 § 4 mom. andra

stycket taxeringsförordningen äga därvid tillämpning.

Det aligger den lokala skattemyndigheten att ofördröj ligen underrätta

taxeringsintendenten i länet om beslut, varigenom särskild skatteberäkning

verkställes.

10 §.

Bifalles ansökan om skatteberäkning enligt denna förordning senast den

20 november under taxeringsåret, skall skatteberäkningen iakttagas vid

debitering av slutlig skatt.

Bifalles ansökan om skatteberäkning senare, skall belopp varmed skatt

nedsättes avkortas eller, där restitution skall ske, tillställas den skattskyldige

på sätt som anges i uppbördsförordningen. På restituerat belopp utgår

icke ränta.

Föranleder skatteberäkning, varom beslut meddelats efter den 20 november

under taxeringsåret, att ytterligare skatt skall uttagas, äga uppbördsförordningens

bestämmelser om tillkommande skatt tillämpning.

11 §''

Har skatteberäkning skett enligt denna förordning men ändras taxeringen

genom beslut av prövningsnämnd eller utslag av kammarrätten eller

Kungl. Maj :t eller eftertaxeras make till statlig "inkomstskatt genom sådant

beslut eller utslag, skall förnyad särskild skatteberäkning ske. Uppgår

makarnas sammanlagda skatt enligt denna skatteberäkning till högre

belopp än som skulle ha utgått, om skatten bestämts utan särskild skatteberäkning,

äger 9 § första stycket motsvarande tillämpning.

Del åligger den lokala skattemyndigheten att underrätta sökanden och

taxeringsintendenten i länet om förnyad särskild skatteberäkning enligt

första stycket. Därvid äga bestämmelserna i 9 § andra stycket andra punkten

och tredje stycket motsvarande tillämpning.

12 §.

Talan mot lokal skattemyndighets beslut enligt denna förordning föres

genom besvär hos prövningsnämnden i länet eller i fall som avses i 73 §

andra och tredje styckena taxeringsförordningen hos den mellankommunala

prövningsnämnden.

Sökanden eller hans make må hos prövningsnämnden anföra besvär över

lokal skattemyndighets beslut om ansökan om särskild skatteberäkning

avslagits eller bifallits med avvikelse från den omräkning av taxeringen

som gjorts i ansökan enligt 8 §.

Taxeringsintendent eller, i förekommande fall, allmänna ombudet bos

mellankommunala prövningsnämnden må anföra besvär över lokal skattemyndighets

beslut om särskild skatteberäkning.

13 §.

Besvär enligt 12 § skola inges eller insändas till kansliet hos den prövningsnämnd

som har att pröva besvären. Den omständigheten att besvären

ingetts eller insänts till kansliet hos annan prövningsnämnd utgör

dock ej hinder för målets prövning. I sådant fall skola handlingarna omedelbart

översändas till kansliet hos den prövningsnämnd som har att pröva

besvären.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Mnj.ts proposition nr H''i år 1965

14 §.

Besvär av skattskyldig skola ha inkommit inom två månader från det

underrättelse enligt 9 eller 11 § kommit sökanden till handa.

Taxeringsintendent äger anföra besvär intill utgången av april månad

året efter taxeringsåret, om lokal skattemyndighets beslut meddelats före

den 1 mars förstnämnda år, och i annat fall inom två månader från den

dag beslutet meddelades. Har prövningsnämnden avgjort besvär över särskild

skatteberäkning, må taxeringsintendenten dock ej därefter anföra

besvär hos prövningsnämnden rörande samma skatteberäkning.

15 §.

Vad som i fråga om taxering för inkomst stadgas i taxeringsförordningen

om prövningsnämndernas verksamhet, om besvär över prövningsnämnds

beslut och kammarrättens utslag samt om besvär i särskild ordning gäller i

tillämpliga delar vid besvär över beslut om tillämpning av denna förordning.

Därvid gäller bestämmelserna om skattskyldigs rätt att anföra besvär

även hans make.

16 §.

Kungl. Maj :t äger utfärda de föreskrifter som fordras för tillämpning

av denna förordning.

Anvisningar

till 2 §.

Till arbetsinkomst hänföres inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse

om den skattskyldige varit verksam i förvärvskällan i ej blott ringa omfattning

samt inkomst av tjänst, dock icke periodiskt understöd eller därmed

jämförlig periodisk intäkt som avses i 31 § kommunalskattelagen.

Inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse hänföres i sin helhet antingen

till arbetsinkomst eller till sidoinkomst.

I fråga om inkomst av jordbruksfastighet, där jordbruket under beskattningsåret

helt eller till huvudsaklig del varit utarrenderat, torde förhållandena

merendels vara sådana att inkomsten av fastigheten icke är att hänföra

till arbetsinkomst. Om den skattskyldige i nämnda fall exempelvis

aktivt deltagit i skogsbruk i förvärvskällan genom eget arbete i skogen eller

genom direkt arbetsledning må dock, när nettointäkten av fastigheten till

övervägande del härrör från inkomst av skogsbruket, nettointäkten i sin

helhet anses utgöra arbetsinkomst. Inkomst av jordbruksfastighet som åtnjutes

av den som icke är bosatt på fastigheten eller med denna sambrukad

egendom och vars huvudsakliga inkomst är av annat slag än inkomst

av jordbruksfastighet må icke hänföras till arbetsinkomst oavsett om jordbruket

är utarrenderat eller ej.

Inkomst av annan fastighet, tillfällig förvärvsverksamhet eller kapital

utgör sidoinkomst.

Qixi det sammanlagda beloppet av makarnas sidoinkomster icke överstiger

1 000 kronor, skola dessa inkomster vid skatteberäkningen hänföras

till arbetsinkomst.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1966 och skall äga tillämpning

första gången i fråga om skatt på grund av 1967 års taxering.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 84 år 1965

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

26 februari 1965.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om frivillig särbeskattning

i vissa fall av makar och anför.

Inledning

I årets finansplan och i prop. 1965: 14 har jag uttalat mig för att möjlighet

till frivillig särbeskattning av makars arbetsinkomst öppnas. Då arbetet

med den tekniska utformningen av bestämmelserna om sådan särbeskattning

inte var slutfört vid tiden för anmälan av finansplanen och nämnda

proposition, kunde förslag i frågan inte framläggas i det sammanhanget.

Jag framhöll att jag avsåg att vid senare tidpunkt återkomma med förslag

till lagstiftning i ämnet.

Förslag till författningsbestämmelser om den frivilliga särbeskattningen

har numera upprättats inom finansdepartementet. Jag anhåller därför att

nu få anmäla denna fråga.

Gällande bestämmelser m. m.

För narvarande gäller som bekant att makar samtaxeras. Med makar

likställes i beskattningshänseende vissa ogifta, som sammanlever under

äktenskapsliknande förhållanden. Allmän förutsättning för samtaxering är

att makarna varit gifta vid beskattningsårets ingång och levt tillsammans

under större delen av beskattningsåret. Makarna anses ha levt tillsammans

under större delen av beskattningsåret även om ena maken avlidit under

förra hälften av detta år (65 § kommunalskattelagen — KL).

Den omständigheten att makar samtaxeras påverkar vid inkoinstbeskatt
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 8\ år 1965

ningen deras rätt till avdrag i åtskilliga hänseenden. Härvidlag är bestämmelserna

följande.

För beräkningen av inkomsten i viss förvärvskälla finns en regel, som

berör faktisk sambeskattning, dvs. då ena maken arbetat i andra makens

jordbruk eller rörelse. Stadgandet anger att avdrag inte får ske för bl. a.

värdet av arbete, som i den skattskyldiges förvärvsverksamhet utförts av

den skattskyldige själv eller hans make (20 § KL).

Vidare gäller i fråga om inkomst av kapital att det extra avdrag, som där

i regel medges, utgör 800 kr. för makar gemensamt medan avdraget för

ensamstående är 400 kr. (39 § 3 mom. KL). Avdrag för avgift till den allmänna

sjukförsäkringen medges i princip med ett belopp som svarar mot

den under beskattningsåret påförda avgiften. Avdraget skall dock beraknas

till åtminstone 150 kr. eller för makar gemensamt till minst 300 kr. Vid

taxeringen medges vidare avdrag för erlagda livförsäkringspremier och liknande

intill ett belopp av 250 kr. eller, i fråga om makar, intill ett belopp

av för dem båda gemensamt 500 kr. (46 § 2 mom. KL). Även ortsavdraget

vid taxeringen beräknas olika för ensamstående och för makar. For ensamstående

utgör ortsavdraget 2 250 kr. och för makar gemensamt 4 500 kr.

(48 § 2 mom. KL). — I fråga om samtliga dessa avdrag gäller att avdrag

med det högre beloppet medges även om blott den ena maken kan utnyttja

avdraget.

Extra avdrag för väsentligen nedsatt skatteförmåga medges med högst

4 500 kr., och samma högsta belopp gäller såväl för ensamstående som för

makar gemensamt. Beträffande sådant avdrag när inkomsten understiger

s. k. existensminimum gäller att nämnda högsta belopp 4 500 kr. far okas

med högst 1 000 kr. för varje barn som den skattskyldige har att forsörja

(50 § 2 mom. KL).

Om hustru har inkomst av jordbruksfastighet, rörelse eller eget ai e e

är hon berättigad till s. k. förvärvsavdrag. Förutsättning for detta avdrag

är i fråga om jordbruksinkomst att hon utfört arbete i förvärvskällan till

minst 300 kr. värde och i fråga om rörelseinkomst att hon varit verksam

i rörelsen i ej blott ringa omfattning. När makarna icke har hemmavarande

barn under 16 år och även eljest i fråga om inkomst av jordbruksfastighet

utgör förvärvsavdragets belopp 300 kr. Om barn finnes utgår förvarvsavdragel

vid inkomst av rörelse eller tjänst med 300 kr. plus 20 % av förvärvsinkomsten,

dock högst med 2 000 kr. - Om hustrun arbetar i mannens

jordbruk eller rörelse får mannen ett förvärvsavdrag om 300 kr. under

förutsättning att hustruns arbete i förvärvskällan haft ett värde av minst

detta belopp. Förvärvsavdrag medges endast om och i den mån inkomst

som berättigar till avdrag därtill förslår och för båda makarna tillsammans

med högst 300 kr. resp., om hustru med hemmavarande barn haft

inkomst av rörelse eller tjänst, med högst 2 000 kr. (46 § 3 inom. KL).

I delta sammanhang må erinras om alt i prop. 1965: 14 toreslagits en

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 8''t år 1965

viss schablonisering av det avdrag för kommunalskatt som enligt 4 § 1

inom. forordningen om statlig inkomstskatt medges vid taxering till statlig

inkomstskatt. Avdraget skall enligt förslaget — där inte den faktiskt påförda

kommunala skatten föranleder högre avdrag — medges med en

fjärdedel av den sammanräknade nettoinkomsten dock högst med 2 250 kr.

eller, för makar gemensamt, med 4 500 kr.

Förfarandet vid samtaxeringen är följande.

Vardera maken taxeras för sin inkomst och mannen därjämte för boets

gemensamma inkomst. Om för den ena maken framkommer underskott i

förvärvskälla, vilket han icke själv kan utnyttja, får underskottet tillgodoräknas

den andra maken. Motsvarande gäller Övriga s. k. allmänna avdrag

samt förlustavdrag och ortsavdrag som inte kan utnyttjas av den närmast

berättigade maken. Enda undantaget är förvärvsavdraget, som inte

får överföras från hustrun till mannen. Då detta avdrag emellertid avraknas

i första hand, uppkommer sällan fall då hustrun icke kan utnyttja

det. Avdrag för nedsatt skatteförmåga beräknas för vardera maken för sig,

men avdraget får för makarna tillsammans inte överstiga det för sådant

avdrag gällande maximibeloppet.

Kommunal inkomstskatt beräknas för vardera maken på hans beskattningsbara

inkomst.

Statlig inkomstskatt däremot beräknas på det sammanlagda beloppet av

makarnas beskattningsbara inkomster och fördelas mellan makarna efter

förhållandet mellan deras beskattningsbara inkomster. Olika skatteskalor

gäller för makar och ensamstående. I skatteskalorna är den s. k. tudelningsprincipen

i viss omfattning inbyggd. Med tudelning avses, att makars skatt

motsvarar skatten för två ensamstående med vardera hälften av makarnas

sammanlagda inkomster. Enligt de i prop. 1965:14 föreslagna skalorna

kommer tudelning att gälla intill 24 000 kr. sammanlagd beskattningsbar

inkomst för makarna, motsvarande en årsinkomst av ca 34 000 kr.

Enligt vad som föreslagits i nämnda proposition skall fr. o. in. 1967 års

taxering folkpensionsavgift beräknas efter 4 % av den beskattningsbara

inkomsten. Högsta avgift skall dock vara 1 200 kr. Detta maximum gäller

både för ensamstående och för makar gemensamt.

Samtaxering av makar och därmed likställda skattskyldiga sker även

vid förmögenhetsbeskattningen. Förfarandet är följande.

Den skattepliktiga förmögenheten beräknas för makarna var för sig,

varvid boets gemensamma förmögenhet inräknas i mannens skattepliktiga

förmögenhet. Har avdragsgilla skulder därvid inte kunnat utnyttjas på den

därtill närmast berättigade makens förmögenhet, avräknas bristen från

den andra makens förmögenhet. Den beskattningsbara förmögenheten beräknas

för makarna gemensamt. Frågan om skattepliktsgränsen — f. n.

80 000 kr. men 100 000 kr. enligt förslag i prop. 1965: 14 — uppnåtts bedomes

med hansyn till makarnas sammanlagda beskattningsbara förmö
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 8 b år 1965

genliet. Skatten beräknas efter denna förmögenhet och fördelas sedan på

makarna efter deras skattepliktiga förmögenheter (12 § 1 mom. förordningen

om statlig förmögenhetsskatt).

Samtaxeringen påverkar även reduceringsregeln i 9 § förordningen om

statlig förmögenhetsskatt. Enligt denna regel skall den beskattningsbara

förmögenheten icke beräknas till högre belopp än trettio gånger den sammanräknade

nettoinkomsten dock minst till 50 % av den skattepliktiga

förmögenheten. För samtaxerade makar gäller vid regelns tillämpning att

deras sammanlagda nettoinkomst och sammanlagda skattepliktiga förmögenheter

beaktas.

Slutligen må här erinras om förordningen med bestämmelser om begränsning

av skatt i vissa fall, den s. k. åttioprocentspärren. Enligt denna

skall den statliga inkomstskatten och — med viss begränsning — den statliga

förmögenhetsskatten i förekommande fall nedsättas så mycket att den

sammanlagda skatten — enligt huvudregeln —- kommer att motsvara maximum

80 % av den skattskyldiges på visst sätt bestämda inkomst. Vid tilllämpningen

av denna förordning gäller för äkta makar, som under hela

beskattningsåret eller större delen därav levt tillsammans, att rätten till

skattereduktion bedömes med hänsyn till båda makarnas sammanlagda

inkomst och skatter.

Det norska särbeskattningssystemet

I Norge tillämpas sedan år 1960 ett system, som ger makar rätt att under

vissa förutsättningar bli särbeskattade. Systemet är utformat enligt följande.

Huvudregeln vid beskattning av makar enligt norsk skattelagstiftning är

att makarna samtaxeras. Rätt till särbeskattning föreligger dock om båda

makarna haft inkomst av »arbeid, naeringsdrift eller annen virksomhet».

I sådant fall kan envar av makarna begära, att den lägsta inkomsten av

ifrågavarande slag blir föremål för särskild taxering. Om hustrun t. ex. har

en arbetsinkomst på 10 000 kr. och mannen har sådan inkomst på 15 000

kr., kan var och en av makarna begära att hustruns inkomst, som är den

lägsta, beskattas hos henne. Om den make, som har den lägsta arbetsinkomsten,

även har inkomst exempelvis av kapital skall denna inkomst beskattas

hos den andre maken tillsammans med hans inkomst.

Särbeskattningen omfattar således bara vissa inkomstslag. Som inkomst

av arbete räknas även tantiem, provisioner, pensioner och livräntor.

Rätt till särbeskattning föreligger inte, när båda makarnas inkomst härrör

från den ena makens eller makarnas gemensamma jordbruk eller rörelse.

Inkomsten anses i dessa fall i sin helhet åtnjuten av den make, som

kan anses vara den verkliga utövaren av verksamheten, även om också den

andre maken arbetat i denna. Om två makars arbetsinsats bedömes likvärdig,

anses inkomsten vara förvärvad av mannen.

lf Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 81

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 8i år 1965

Om den särbeskattade maken betalt gäldräntor eller livförsäkringspremier

eller haft andra utgifter, som inte kan hänföras till någon bestämd

förvärvskälla, skall utgiften som regel frånräknas den inkomst, som blir

särbeskattad, och inte till någon del belasta den inkomst, som vid skatteberäkningen

överföres till andra maken. Detta gäller dock inte om det visar

sig att — då gäldräntor m. m. fördelas proportionellt på inkomsterna

— minst 500 kr. skulle belöpa på den inkomst, som skall beskattas hos den

andra maken. I sådana fall proportioneras avdragen på de båda inkomsterna.

När en del av den särbeskattade makens inkomst beskattas hos den andra

maken, föreligger inte rätt att få den skatt, som beräknas hos sistnämnda

make, fördelad mellan makarna. Undantag från denna regel gäller dock vid

skilsmässa eller dödsfall.

Vid taxeringen skall den make, som särbeskattas, räknas som ensamstående.

Till barn eller andra personer, som makarna har att försörja, tas hänsyn

vid beskattningen av den andra maken.

Förvärvsavdrag medges inte vid särbeskattning.

Det kan anmärkas att i Norge tillämpas en och samma skatteskala för

alla kategorier fysiska personer medan man i Sverige har olika skalor för

ensamstående och för gifta.

önskar någon av makarna särtaxering skall detta anges genom kryssmarkering

på särskild plats i självdeklarationen.

Allmänna skatteberedningen

Frågan om sam- eller särbeskattning av makar har ingående behandlats

av skatteberedningen. Beredningen har enhälligt avvisat tanken på en omedelbar

övergång till fullständig särbeskattning. Beredningen har emellertid

ifrågasatt huruvida man vid bibehållen sambeskattning borde i vissa fall

medge undantag därifrån och behandla makar såsom av varandra oberoende

skattskyldiga. Härvid har främst åsyftats äktenskap där båda makarna

har förvärvsarbete och sambeskattningen leder till högre skatt än makarna

skulle ha fått såsom ogifta (s. k. negativ sambeskattningseffekt).

Sådan effekt anges kunna f. n. uppkomma (år 1963) i 2 å 3 % av alla äktenskap.

Ett dylikt system med rätt till frivillig särbeskattning skulle enligt

beredningen kunna dämpa kritiken mot sambeskattningen och kanske även

stimulera hustrur till förvärvsarbete.

I beredningens betänkande skisseras ett till svenska beskattningsregler

anpassat system för frivillig särbeskattning. Beredningen har därvid betraktat

särbeskattningen närmast som en komplettering till den s. k. tudelningsprincipen

(en avvägning av skattebördan så att makars skatt motsvarar

skatten för två ensamstående, vardera med hälften av makarnas sammanlagda

inkomster).

Beredningen konstaterar till en början att rätten till särbeskattning inte

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. J\Iaj:ts proposition nr 84 är 1965

bör omfatta alla inkomstslag. Visserligen skulle det från administrativ synpunkt

vara fördelaktigt om alla slags inkomster fick särbeskattas. De principiella

skäl som kan anföras mot att den skattemässiga behandlingen av

två makar blir beroende av vem av dem, som uppbär en arbetsfri inkomst,

har emellertid synts beredningen så starka att ett dylikt system avvisats.

Huvudsakligen två alternativ diskuteras i betänkandet, nämligen att medge

särbeskattning för inkomst av jordbruksfastighet, rörelse och tjänst eller

för endast inkomst av tjänst.

Vid det förstnämnda alternativet, framhåller beredningen, begränsas på

ett tämligen tillfredsställande sätt särbeskattningsmöjligheterna till de inkomstslag,

där eu verklig arbetsinsats erfordras för inkomstförvärvet.

Gränsdragningen blir dock självfallet inte invändningsfri. \ idare anföres

att makarna vid dessa inkomstslag kan ha möjligheter till vissa transaktioner

sinsemellan av skatteflyktskaraktär.

Väljes det andra alternativet tillgodoses främst de grupper, som hårdast

kritiserat nuvarande system, nämligen makar med kanske omfattande

och dyrbar utbildning och med anställningsinkomst i förhållande därtill.

Å andra sidan, säger beredningen, måste en sådan begränsning synas orättvis

vid äktenskap mellan t. ex. rörelseidkare (läkare, tandläkare, advokater,

handelsidkare osv.) och anställda.

Vid valet mellan de båda alternativen har beredningen gett förord åt det

förstnämnda, dvs. att rätt till särbeskattning medges då båda makarna

har inkomst av jordbruksfastighet, rörelse eller tjänst. Det framhålles

emellertid att även vid denna avgränsning kvarstår problem beträffande

inkomster, som inte skulle ge rätt till särbeskattning (sidoinkomster).

Flertalet skattskyldiga det här gäller torde ha någon sidoinkomst t. ex.

av kapital eller av annan fastighet. Möjligen kunde man, anför beredningen,

av praktiska skäl låta smärre sidoinkomster omfattas av särbeskattningen.

För övriga sidoinkomster, som alltså inte skulle omfattas av särbeskattningen,

har beredningen övervägt ett system, liknande det som tilllämpas

i Norge, dvs. att låta den make, som har den högsta särbeskattningsbara

inkomsten, bli skattskyldig jämväl för båda makarnas sidoinkomster.

Detta innebär emellertid att en make skulle kunna få sin inkomst

sambeskattad enligt skalan för ogifta med en ansenlig sidoinkomst, tillhörig

andra maken, och skatten bestämd med hänsyn härtill. Fn sådan ordning

har inte ansetts tillfredsställande. Beredningen har funnit en lämpligare

utväg vara att man söker beräkna den skatt, som enligt leglcina föi

sambeskattning kunde sägas belöpa på sidoinkomsterna, och påför varje

make det skattebelopp, som kommer på hans sidoinkomst. Därefter får särtaxering

ske av vardera makens särbeskattningsbara inkomster. Förfarandet

vid ett sådant system skulle vara följande.

Först uträknas makarnas sammanlagda skatt enligt huvudregeln, dvs.

med sambeskattning och tillämpning av skatteskalan för gitta. Därefter beräknas

på motsvarande sätt den totala skatt, som skulle påföras makarna,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 8b år 1965

om sidoinkomsterna inte funnits. Därvid får medges allmänna avdrag med

allenast de belopp, som vid proportionering mellan sidoinkomsterna och de

särbeslcattningsbara inkomsterna belöper på de sistnämnda. Skillnaden

mellan de uträknade skattebeloppen påföres den make, som har sidoinkomsten,

eller — om båda makarna har sidoinkomster — dem båda i förhållande

till storleken av vars och ens sidoinkomst. Sedan beskattas vardera

maken för sina särbeskattningsbara inkomster. Vardera maken får därvid

allmänna avdrag, som reduceras på sätt framgår av det nyss angivna.

Skatten beräknas enligt skalan för ensamstående och varje make påföres

det för honom beräknade skattebeloppet. Härefter sammanräknas skatten

för vardera makens sam- och särbeskattade inkomster.

I fråga om förvärvsavdragen framhåller beredningen att dessa icke borde

bortfalla vid särbeskattning.

Beredningen har även diskuterat spörsmålet huruvida regler om särbeskattning

borde tillämpas ex officio av myndigheterna. Vissa skäl sägs tala

härför, men övervägande skäl talar enligt beredningen för att initiativet till

särbeskattningen bör komma från de skattskyldiga.

De individuella verkningarna av ett sålunda utformat särbeskattningssystem

redovisas i betänkandet, varvid tillika förutsatts att beredningens

förslag i övrigt beträffande inkomstskatten genomföres. Därvid konstateras

att särbeskattning skulle vara av egentligt värde för makar endast i mycket

höga inkomstlägen. Antalet sådana fall anges överslagsvis till endast

någon eller några få promille av samtliga äktenskap.

Det i betänkandet skisserade systemet för frivillig särbeskattning har

vissa fördelar, anför beredningen, men även nackdelar. Sålunda framhålles

att systemet med utgångspunkt från de av beredningen föreslagna skatteskalorna

skulle beröra endast ett fåtal skattskyldiga. Det anges med hänsyn

härtill knappast kunna ge någon arbetsmarknadspolitisk effekt av betydelse.

Särbeskattningen skulle då hellre kunna motiveras av önskemålet

att överhuvud förhindra negativ sambeskattningseffekt för förvärvsarbetande

makar. Fördelarna av ett sådant system är dock enligt beredningen

mindre än de nackdelar i form av bl. a. administrativ omgång som skulle

uppkomma. Beredningen har mot bakgrunden härav funnit sig inte böra

förorda att frivillig särbeskattning införes.

Reservationer. Beredningens avvisande av den frivilliga särbeskattnmgen

är inte enhälligt. I reservationer av herrar Meidner, Nilstein

och Östergren samt av herr Gustafson påyrkas att sådan beskattning införes.

Remissyttrandena

Praktiskt taget alla remissinstanser delar skatteberedningens uppfattning

att sambeskattningen inte nu bör överges såsom huvudprincip vid beskattning

av äkta makar.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 81 år 1965

Flertalet remissorgan biträder också beredningens mening att ett system

med frivillig särbeskattning icke bör införas. Ett betydande antal remissinstanser

intar emellertid i detta hänseende en motsatt uppfattning. Införande

av rätt till frivillig särbeskattning förordas sålunda av arbetsmarknadsstyrelsen

och länsstyrelserna i Älvsborgs och 1 Österbottens län, av

Svenska sparbanksföreningen, bandelskamrarna i Skåne, Småland, Blekinge.

och Gävle samt Kooperativa förbundet, av Tjänstemännens centralorganisation,

Statstjänstemannens riksförbund, Sveriges akademikers centralorganisation,

Yrkeskvinnors klubbars riksförbund, Kvinnliga akademikers

förening, Sveriges husmodersföreningars riksförbund och Folkpartiets kvinnoförbund.

Landsorganisationen i Sverige åler föreslår, såsom ett första

steg mot en framtida övergång till generell särbeskattning, att barnlösa

makar särbeskattas och därvid hänföres till skalan för ogifta. I samband

med en sådan ändring skulle även relationen mellan skalorna överses.

Departementschefen

1 prop. 1965:14 nämnde jag att en särskild arbetsgrupp borde tillsättas

för att överse familj ebeskattningen och därvid pröva de problem av teknisk

och finanspolitisk art som är förknippade med en övergång till fullständig

eller modifierad särbeskattning. Denna arbetsgrupp har numera tillsatts. I

avvaktan på en mera definitiv lösning av familjebeskattningsfrågan bör, såsom

jag tidigare framhållit, rätt till frivillig särbeskattning införas för makar,

som båda har förvärvsarbete. En sådan särbeskattning skulle kunna

få verkan från och med inkomståret 1966 (dvs. 1967 års taxering).

Genom denna särbeskattning skulle undgås att två makar, som båda

förvärvsarbetar, får högre sammanlagd skatt än de skulle ha haft som

ogifta med samma inkomster (s. k. negativ sambeskattningseffekt). En sådan

effekt kan för år 1966 enligt gällande regler beräknas uppkomma i

ca 4 % av alla äktenskap. Ett system med frivillig särbeskattning har visserligen

avvisats av skatteberedningens majoritet, och flertalet remissinstanser

har intagit samma ståndpunkt. Ett betydande antal remissorgan,

däribland flera löntagarorganisationer, har dock uttalat sig för att frivillig

särbeskattning införes utan dröjsmål. Av betydelse i sammanhanget är att

beredningsmajoritetens ståndpunkt intagits mot bakgrunden av dess förslag

i fråga om inkomstbeskattningen. Detta förslag innebär en betydande

reduktion av den statliga inkomstskattens progressivitet med stora skattesänkningar,

främst i de högre inkomstlägena. Om förslaget genomfördes

skulle fallen av negativ sambeskattning reduceras till någon eller några

få promille av samtliga äktenskap. Då beredningens förslag, som framgår

av prop. 1965: 14, för dagen inte bör genomföras annat än i tämligen begränsad

omfattning, kommer det antal äktenskap som berörs av negativ

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 8\ år 1965

sambeskattningseffekt att vara större än beredningen utgått från vid sitt

ställningstagande.

Mot bakgrunden av det sagda och vad som framkommit vid remissbehandlingen

av skatteberedningens betänkande har jag velat förorda frivillig

särbeskattning av makarnas arbetsinkomst. En sådan ordning bör ses

som ett provisorium i avvaktan på den mera definitiva lösning av familjebeskattningen

som kan väntas efter det arbetsgruppen i frågan avslutat sitt

arbete.

Det inom finansdepartementet upprättade förslaget till frivillig särbeskattning

har utformats som en ren skatteberäkningsform, som skall tilllämpas

beträffande den statliga inkomstskatten och folkpensionsavgiften.

Det sagda innebär, att taxeringsnämnderna samtaxerar makarna i vanlig

ordning och att särbeskaltningen sker vid debiteringen enligt ett särskilt

förfarande. En liknande anordning tillämpas redan förut i fråga om särskild

skatteberäkning för ackumulerad inkomst. Någon särskild skatteberäkning

beträffande kommunalskatten föreslås inte, eftersom denna skatt

i princip är rent proportionell och inte — när båda makarna har inkomst

— får någon egentlig vare sig positiv eller negativ sambeskattningseffekt.

I fråga om den närmare utformningen av ett särbeskattningssystem gör

sig givetvis olika synpunkter gällande. Som nyss antytts har kritiken mot

den ovillkorliga sambeskattningen främst gällt den skatteökning som i vissa

fall uppkommer då två förvärvsarbetande personer gifter sig och behåller

sina arbeten. Det har påståtts att sambeskattningen kan ogynnsamt påverka

gifta kvinnors benägenhet att ta förvärvsarbete. Önskemålen om frivillig

särbeskattning har därför också främst avsett inkomster av förvärvsarbete.

Beträffande de arbetsfria inkomsterna torde inte några mera vägande

skäl kunna åberopas för undantag från sambeskattningen, åtminstone så

länge vårt skattesystem i princip utgår från att makars skatteförmåga skall

bedömas med utgångspunkt från deras sammanlagda inkomster. Skattebelastningen

på exempelvis en kapitalinkomst bör inom ett sambeskattningssystem

självfallet vara densamma, oavsett vilken av makarna som uppbär

inkomsten.

I departementsförslaget har såsom förutsättning för särbeskattning uppställts

att båda makarna haft inkomst av arbete. Vidare skall särbeskattningen

blott avse sådan inkomst. I det följande kommer jag närmare att

uppehålla mig vid gränsdragningen mellan arbetsinkomst och annan inkomst.

Redan nu må dock nämnas, att inkomst av annan fastighet än

jordbruksfastighet liksom även realisationsvinst och kapitalinkomst ansetts

böra generellt hänföras till inkomst av annat slag än av arbete. Ej

heller har det varit möjligt att medge särbeskattning i fall av faktisk sambeskattning

av jordbruks- och rörelseinkomst. Förslaget står i detta hänseende

i överensstämmelse med motsvarande regler i den norska lagstiftningen.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr Si år 1965

I fråga om förvärvsavdragets ställning i ett särbeskattningssystem uppkommer

särskilda avvägningsfrågor. Om förvärvsavdraget ses som ett medel

för att avväga skattebördan mellan familjer av olika struktur kan skäl

anföras mot att ge avdrag. Jag kan erinra om att förvärvsavdrag inte medges

i Norge vid särbeskattning. I den mån avdraget betraktas som ett rent

omkostnadsavdrag talar å andra sidan vissa skäl för att bibehålla avdragsrätten

vid särbeskattning. Som allmän princip beträffande avdrag vid sarbeskattning

torde kunna sägas, att anledning saknas att räkna med sådana

avdrag, som en ogift skattskyldig inte är berättigad till. Om makarna frivilligt

väljer att särbeskattas måste det ju vara helt naturligt att de i fråga

om avdrag inte behandlas gynnsammare än en ogift. Med den principen som

utgångspunkt skulle i fråga om förvärvsavdragen gälla, att barnlösa makar

inte får förvärvsavdrag vid särbeskattning; eu ensamstående person erhaller

ju heller inte förvärvsavdrag. Om däremot makarna har barn är situationen

en annan, eftersom även ogift person, som har hemmavarande barn,

är berättigad till förvärvsavdrag om han haft förvärvsinkomst. I och for sig

talar starka skäl för att det förvärvsavdrag som kan medges makar utan minderåriga

barn bortfaller vid särbeskattning. Å andra sidan medför en omräkning

av de vid taxeringen medgivna avdragen utan tvivel betydande svårigheter

vid tillämpningen av bestämmelserna. För att uppnå största möjliga

enkelhet i tillämpningen har jag därför velat förorda, att dessa forvarvsavdrag,

vilkas belopp f. ö. är förhållandevis obetydligt (300 kr.), får behållas

även vid särbeskattning.

Det särbeskattningssystem, som här föreslås, överensstämmer i åtskilliga

hänseenden med det av skatteberedningen skisserade systemet. Det sagda

gäller exempelvis begränsningen i fråga om inkomstslag, förvärvsavdragets

bibehållande och beräkningen av skatt på arbets- och sidoinkomster. Beredningens

negativa ståndpunkt i saken motiverades bl. a. med att en frivillig

särbeskattning av den typ, som kan ifrågakomma, skulle medföra betydande

arbetsbelastning för myndigheterna och därjämte svåra avvägnings-

och rättviseproblem. Jag är självfallet medveten om att admimstrativa

svårigheter uppstår, då man vill infoga eu rätt till särbeskattning i vårt

på sambeskattningsprincipen uppbyggda skattesystem. De föreslagna bestämmelserna

har därför utformats med tanke på att deras tillämpning skall

vara så enkel som möjligt. Nyss har nämnts att denna strävan föranlett att

förvärvsavdrag bibehålies även i sådana fall, då skäl i och for sig talar

för att de borde bortfalla. Såsom närmare kommer att anges i det följande

föreslås i förenklingssyfte att alla allmänna avdrag vid beräkning av hur

stor del av den beskattningsbara inkomsten som skall anses utgöra arbetsresp.

sidoinkomst skall avräknas från arbetsinkomsten. Så som forslaget

utformats torde det likväl på ett godtagbart sätt anknyta till nu gällande

beskattningsregler samtidigt som de administrativa problem som kommer

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 84 år 1965

att möta vid tillämpningen icke synes bli av sådan art att de bör avhålla

från att infora den frivilliga särbeskattningen. Därjämte finns goda möjligheter

att genom lämpligt utformade blanketter och anvisningar underlätta

bestämmelsernas tillämpning och klargöra för de skattskyldiga särbeskattningens

verkningar och de situationer då sådan beskattning bör begäras.

En uppställning som visar de inkomstkombinationer, där en särbeskattning

leder till lagre skatt för makar, har upprättats och torde få fogas som

bilaga vid statsrådsprotokollet i detta ärende. Anmärkas bör, att de i uppställningen

redovisade inkomsterna i sin helhet avser arbetsinkomster. I de

fall endast hustrun har inkomst har skatten vid särbeskattning uträknats

trots att förordningen då icke skall tillämpas. Uppställningen avser makar

utan barn. Även för makar med barn kan tabellen vara till vägledning. Kvinnans

inkomst skall då reduceras med förvärvsavdrag, i den mån detta överstiger

300 kr., innan inkomstbeloppet uppsökes i tabellen.

Specialmotivering

1 §•

I denna paragraf anges att särbeskattningen sker såsom en särskild skatteberäkning.

Makar, som får särskild skatteberäkning, behandlas i taxeringshänseende

enligt sedvanliga regler, och de vid samtaxeringen fastställda

inkomsterna och avdragen ligger till grund för den särskilda skatteberäkningen.

I paragrafen anges vidare att den särskilda skatteberäkningen ifrågakommer

endast vid arbetsinkomst. Vad därmed förstås framgår av 2 § jämte anvisningar.

J

Slutligen stadgas att skatteberäkning enligt denna förordning endast gäller

statlig inkomstskatt och folkpensionsavgift. Kommunalskatt påföres oberoende

av den särskilda skatteberäkningen. Detsamma gäller sjukförsäkringsavgift

och förmögenhetsskatt.

2 §•

.1 den°a paragraf och därtill hörande anvisningar anges innebörden av

vissa i författningstexten återkommande uttryck. Av dessa torde endast »arbetsinkomst»

och »sidoinkomst» fordra en närmare kommentar i förevarande

sammanhang. Som framgår av 1 § är det ett villkor för förordningens tilllampnmg

att arbetsinkomst föreligger, och genom gränsdragningen mellan

sådan inkomst och annan inkomst bestämmes de fall då särbeskattning kan

ske. Vid denna gränsdragning bär man att beakta å ena sidan principen att

särbeskattningen skall omfatta endast inkomster som utgör vederlag för en

verklig arbetsinsats och å andra sidan att avgränsningen görs så att den

praktiska tillämpningen blir enkel. Såsom tidigare angivits har jag funnit en

lämplig avvägning vara att till arbetsinkomst hänföra vissa former av in
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 8k år J965

komst av jordbruksfastighet, rörelse och tjänst. Inkomst av annan fastighet,

tillfällig förvärvsverksamhet (dvs. realisationsvinst o. d.) eller kapital skall

däremot icke kunna anses som arbetsinkomst.

Till närmare belysning av vad som vid inkomst av tjänst, rörelse och jordbruksfastighet

utgör arbetsinkomst får jag anföra följande.

Tjänst

I fråga om inkomst av tjänst föreslås att all sådan inkomst, med undantag

av periodiskt understöd och liknande, hänföres till arbetsinkomst. Den i

31 § KL gjorda definitionen av vad som är att hänföra till periodiskt understöd

å ena sidan och till annan inkomst av tjänst å andra sidan är därvid

normgivande. Såsom arbetsinkomst skall därför anses vad makar uppbär såsom

ersättning dels för allmän eller enskild tjänst eller stadigvarande uppdrag

ävensom varje annan fast eller tillfällig arbetsanställning, dels i tillfälligt

bedriven vetenskaplig, litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig

verksamhet, tillfälligt uppdrag, ävensom annan därmed jämförlig verksamhet

av tillfällig natur. Det har inte ansetts erforderligt att beträffande detta

slags inkomster — i motsats till vad som skett i fråga om inkomster av

jordbruksfastighet och rörelse — föreskriva en arbetsinsats av viss omfattning

för att arbetsinkomst skall föreligga. I själva ordet »tjänst» ligger nämligen

att ersättning, som utgår för en tjänsteprestation, utgör vederlag för

arbete. Med hänsyn härtill är det enligt min mening naturligt att till arbetsinkomst

hänföres flertalet intäkter som enligt 31 § kommunalskattelagen utgör

intäkt av tjänst.

Som arbetsinkomst anses vidare pension samt sådan livränta och försäkringsersättning

som enligt kommunalskattelagen beskattas som inkomst av

tjänst. Vidare hänföres till arbetsinkomst undantagsförmåner.

I fråga om pension på grund av tjänst kan sägas att sådan inte direkt utgör

vederlag för en arbetsinsats. Emellertid är enligt min mening pension

i princip att se som ersättning för tidigare utfört arbete. Den bör då också

hänföras till arbetsinkomst. För en sådan lösning talar även billiglietsskäl.

Därigenom undvikes nämligen att makar, som åtnjuter särskild skatteberäkning,

förlorar denna rätt då någon av dem pensioneras.

Vid sidan om pension på grund av tjänst förekommer olika former av

pension och livränta, där sambandet mellan tidigare arbetsprestation och

utfallande belopp inte är lika klart. Det rör sig här i regel om förmåner som

utgår på grund av frivillig försäkring eller också avtalats vid överlåtelse av

t. ex. en rörelse. I flertalet fall torde det dock förhålla sig så, att pension

och livränta av detta slag har anknytning till eget arbete som tidigare bedrivits

i rörelse eller tjänst. Det torde inte vara möjligt att i förevarande

hänseende skilja de pensioner och livräntor, som ytterst härrör från arbete,

från andra. Jag vill därför förorda att alla slag av pensioner och livräntor

enhetligt behandlas som arbetsinkomst. Denna gränsdragning tillämpas för

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1965

övrigt även i Norge där den, enligt vad som upplysts mig, fungerat tillfredsställande.

Mot bakgrunden av det nyss anförda är det naturligt att även undantagsförmåner

hänföres till arbetsinkomst.

Periodiska understöd och därmed jämförliga periodiska utbetalningar har

emellertid annan karaktär och motiveras i regel inte av någon arbetsprestation

av understödstagaren. De bör därför hänföras till sidoinkomst.

Frågan om ett såsom inkomst av tjänst deklarerat belopp är arbetsinkomst

eller ej kan dock i vissa fall vara tvivelaktig. Olika situationer kan

här tänkas uppkomma. En i deklarationen såsom pension, lön e. d. rubricerad

inkomst kan således tänkas i stället rätteligen utgöra periodiskt understöd

eller inkomst av kapital (förtäckt aktieutdelning). I och för sig bör

man Aid den särskilda skatteberäkningen vara bunden av den ståndpunkt

som i fråga om inkomstposten tagits vid taxeringen. Har taxeringsnämnden

t. ex. medgivit förvärvsavdrag med avseende på inkomstbeloppet, torde vid

skatteberäkningen dettas karaktär av arbetsinkomst vara klar; taxeringsnämndens

uppfattning bör inte få frångås, om taxeringen inte ändras i beröi

da hänseende. Allmänt kan sägas, att, om en omrubricering av ett inkomstbelopp

av nämnt slag skulle påverka taxeringens slutbelopp, avvikelse

från den fastställda taxeringen inte skall ske vid den särskilda skatteberäkningen

förrän taxeringen i vederbörlig ordning rättats.

I vissa fall däremot har en omrubricering ingen inverkan på taxeringen

såsom sådan. Detta är fallet, t. ex. om en skattskyldig åtnjutit viss inkomst

som kan hänföras till antingen lön (pension) eller periodiskt understöd eller

ock förtäckt aktieutdelning, utan att hans avdrag påverkas av rubriceringen.

I detta fall bör vid den särskilda skatteberäkningen en självständig

bedömning av hur beloppet i fråga rätteligen bort deklareras inte vara utesluten.

Beloppets karaktär av arbets- eller sidoinkomst får avgöras med utgångspunkt

från denna bedömning.

Rörelse

Inkomst av rörelse — liksom f. ö. även inkomst av jordbruksfastighet_

utgör en blandning av arbetsinkomst och kapitalavkastning. Rörelsens resultat

måste ju delvis anses utgöra avkastning av det i verksamheten nedlagda

kapitalet. Detta förhållande bör dock enligt min mening inte föranleda

att rörelseinkomst vid tillämpning av reglerna om särbeskattning uppdelas

på en del som skulle hänföras till arbetsinkomst och en del som såsom

kapitalavkastning skulle anses utgöra sidoinkomst. Rörelseinkomst

bor därför alltid i sin helhet anses utgöra antingen arbetsinkomst eller sidoinkomst.

För att inkomst av rörelse skall få hänföras till arbetsinkomst bör krävas,

att den skattskyldige varit verksam i rörelsen i ej blott ringa omfattning.

År så icke fallet, skall inkomsten anses som sidoinkomst. Den föreslagna

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 8''i år 1965

bestämmelsen har i gällande rätt en motsvarighet när det gäller hustrus

rätt till förvärvsavdrag, då hon åtnjutit rörelseinkomst. I detta hänseende

gäller nämligen att gift kvinna, som haft inkomst av rörelse, får förvärvsavdrag

med 300 kr. eller, om hon haft hemmavarande barn under 16 år,

med 300 kr. jämte 20 % av inkomsten, sammanlagt dock högst med 2 000

kr., allt under förutsättning att hon varit verksam i förvärvskällan i ej

blott ringa omfattning.

I fråga om tolkningen av begreppet »i ej blott ringa omfattning» får jag

hänvisa till vad 1960 års bevillningsutskott (1960:40) yttrade vid sin behandling

av prop. 1960: 76 med förslag om införande av nämnda förutsättning

för förvärvsavdrag. Utskottet framhöll bl. a. att regeln inte fick tolkas

så att en värdering av kvinnans arbetsinsats skulle ske. Avgörande för rätt

till förvärvsavdrag borde i stället vara att hon aktivt deltagit i rörelsens

ledning och utövat sådana funktioner som normalt utövas av innehavare

av sådan rörelse varom fråga är.

Samma synpunkter bör gälla i fråga om bedömningen av om rörelseinkomst

är att anse som arbetsinkomst eller icke. Härav följer att beträffande

hustru med rörelseinkomst frågan om inkomsten är att anse som arbetsinkomst

eller icke vid skatteberäkningen får bedömas med utgångspunkt

från om hon fått förvärvsavdrag för inkomsten eller icke. Någon särskild

prövning av omfattningen av hustruns arbetsinsats i rörelsen erfordras sålunda

inte vid skatteberäkningen. I fråga om rörelseinkomst som åtnjutits

av mannen måste däremot övervägas, om han varit verksam i rörelsen i erforderlig

grad för att den skall kunna anses utgöra arbetsinkomst. Denna

fråga torde dock i de allra flesta fallen lätt kunna besvaras.

o

Jordbruksfastighet

Inkomst av jordbruksfastighet bör — liksom jag nyss förordat beträffande

rörelseinkomst — vid särbeskattningen anses i sin helhet utgöra arbetsinkomst

eller sidoinkomst, allt efter omfattningen av den skattskyldiges

egna arbete i förvärvskällan. För att arbetsinkomst skall anses föreligga böi

samma krav uppställas som i fråga om rörelse, nämligen att den skattskyldige

varit verksam i förvärvskällan i ej blott ringa omfattning.

Detta krav har, som nämnts, vid rörelseinkomst en motsvarighet såsom

förutsättning för hustrus rätt till förvärvsavdrag, när hon bedriver rörelse.

Så är icke fallet vid inkomst av jordbruksfastighet. Hustru med egen inkomst

av jordbruksfastighet får nämligen förvärvsavdrag så snart hennes

eget arbete på fastigheten kan värderas till minst 300 kr. Begreppet »i ej

blott ringa omfattning» är givetvis betydligt snävare. Det förhållandet att

hustrun vid taxeringen fått förvärvsavdrag kan alltså inte i och för sig leda

till att inkomsten av en henne tillhörig fastighet får särbeskattas. Härför

fordras eu arbetsinsats av samma art som jag nyss angivit beträffande inkomst

av rörelse. Naturligtvis gäller samma krav på mannens arbetsinsats,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj. ts proposition nr Hi år 1965

när fastigheten drives av honom. Några större svårigheter alt bedöma om

inkomsten är att se som arbetsinkomst eller inte torde i regel inte föreligga,

när fråga är om lantbrukare i egentlig mening.

Beträffande jordbruksfastigheter förekommer i betydande utsträckning

att de ägs av personer, som inte själva bedriver jordbruket eller som visserligen

formellt själva står för driften men innehar fastigheten mera som

kapitalplacering eller för rekreationsändamål än för att få sin utkomst av

fastigheten. I dessa fall synes anledning saknas att vid en särbeskattning

anse fastighetsinkomsten som arbetsinkomst.

En särskild bestämmelse har upptagits i författningsförslaget, som syftar

till att begränsa rätten till särbeskattning av inkomst av jordbruksfastighet

till sådana som har sin huvudsakliga sysselsättning på fastigheten. Denna

bestämmelse innebär i huvudsak följande.

Inkomst av jordbruksfastighet, där jordbruket under beskattningsåret

helt eller till huvudsaklig del varit utarrenderat, anses normalt inte hänförlig

till förvärvsinkomst. Undantag från denna regel kan emellertid tänkas.

Om den skattskyldige exempelvis i nämnda fall aktivt deltagit i skogsbruk

i förvärvskällan genom eget arbete i skogen eller genom direkt arbetsledning

och tillika nettointäkten av fastigheten till övervägande del härrör

från inkomst av skogsbruket, torde nettointäkten i sin helhet få anses såsom

arbetsinkomst. Såsom ytterligare exempel kan anges att ägaren till eu

jordbruksfastighet där själva jordbruket är utarrenderat driver hönseri

eller svinavel på fastigheten i sådan omfattning att nettointäkten av fastigheten

till övervägande delen härrör från denna verksamhet.

Vidare föreslås en bestämmelse som tar sikte på s. k. lyxjordbruk, dvs.

en jordbruksfastighet, vilken inköpts av en person, i regel stadsbo, vars huvudsakliga

verksamhet inte gäller fastigheten och som inte personligen leder

fastighetens drift. Regeln har utformats så att den gäller skattskyldig

som inte är bosatt på fastigheten eller på en med denna sambrukad egendom

och vars huvudsakliga inkomst är av annat slag än inkomst av jordbruksfastighet.

Inkomsten skall i detta fall hänföras till sidoinkomst. Genom

att från regelns tillämpning undantages den vars huvudsakliga inkomst

är inkomst av jordbruksfastighet kommer den inte att tillämpas på

förutvarande jordbrukare, som överlåtit den direkta skötseln av fastigheten

på exempelvis sina barn men som fortfarande väsentligen är hänvisad till

att leva på fastighetens avkastning.

\ idare föreslås en bestämmelse av innehåll alt, om sammanlagda beloppet

av makarnas sidoinkomster inte överstiger 1 000 kr., sidoinkomsterna

vid skatteberäkningen skall hänföras till arbetsinkomst. Detta undantag

från de eljest tillämpade reglerna motiveras uteslutande av praktiska skäl.

Härigenom underlättas förordningens tillämpning i ett stort antal fall. Sålunda

undgår man vid mindre sidoinkomster den extra omgång, som beräk
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1965

ningen av skatt för dessa inkomster utgör. Skatten erhålles i dessa fall,

vilket närmare framgår av 7 §, såsom skillnaden mellan två skatteberäkningar.

Vidare minskas självfallet antalet situationer, där svårigheter kan

uppkomma vid gränsdragningen mellan arbetsinkomst och sidoinkomst.

3 §.

I denna paragraf anges som förutsättning för särbeskattning, att båda

makarna har beskattningsbar arbetsinkomst. Av 5 § framgår att med beskattningsbar

arbetsinkomst avses det som återstår av arbetsinkomsten efter

frånräknande av de allmänna avdrag, förlustavdrag, ortsavdrag och ev.

extra avdrag för nedsatt skatteförmåga, som medgivits vid taxeringen.

I de fall båda makarna arbetar i den ena makens jordbruk eller rörelse

beskattas som bekant hela inkomsten av förvärvskällan hos sistnämnda make

och då uppkommer s. k. faktisk sambeskattning. Möjlighet att dela upp

den faktiskt sambeskattade inkomsten mellan makarna och medge särbeskattning

föreligger inte enligt författningsförslaget. Jag är medveten om att

detta på många håll kommer att anses som en brist i förslaget, men någon

samtidigt lättillämpad och rättvis grund för en sådan uppdelning av inkomsten

har inte stått att finna. Jag vill erinra om att denna fråga ej heller

kunnat lösas inom det norska särbeskattningssystemet. Frågan om faktiskt

sambeskattade makars ställning vid en övergång till generell särbeskattning

torde emellertid i hela sin vidd komma att övervägas av den arbetsgrupp

som inom finansdepartementet överser familjebeskattningen. I avvaktan på

att denna översyn slutföres torde någon annan godtagbar lösning av frågan

än den som författningsförslaget innehåller inte stå till buds.

4 §•

Denna paragraf innehåller allmänna bestämmelser om hur skatteberäkningen

skall ske vid den frivilliga särbeskattningen. Detaljbestämmelserna

härom finnes intagna i 5—7 §§.

5 §•

Till grund för särbeskattningen föreslås ligga en beräkning av arbetsinkomstens

nettobelopp, beskattningsbar arbetsinkomst. Reglerna för denna

beräkning är intagna i författningsförslagets 5 §. Ett särskilt fastställande

av sidoinkomstens belopp erfordras inte.

Den beskattningsbara arbetsinkomsten skall, såsom förut nämnts, enligt

förslaget fastställas till skillnaden mellan arbetsinkomsten och vid taxeringen

medgivna avdrag. Samtliga allmänna avdrag och förlustavdrag samt ortsavdrag

och i förekommande fall extra avdrag för nedsatt skatteförmåga

frånräknas arbetsinkomsten. Såväl inkomsten som avdragen beräknas till

samma belopp som vid taxeringen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 85 år 1965

De föreslagna reglerna för beräkning av beskattningsbar arbetsinkomst

innebär alltså att icke någon del av allmänna avdrag och ortsavdrag hänföres

till sidoinkomsten. I och för sig kan naturligtvis vissa skäl åberopas för

en fördelning av dessa avdrag liksom även för en reduktion av vissa av avdiagen,

främst förvärvsavdragen. Såsom jag tidigare nämnt bär den av mig

förordade lösningen valts med hänsyn till de stora fördelar från praktiska

och administrativa synpunkter som är förenade därmed. Såsom omräkningsbestämmelserna

nu utformats kan två makar, som vill undersöka huruvida

sambeskattning är fördelaktig för dem, göra detta utan alltför komplicerade

beräkningar. För myndigheterna minskas omgången avsevärt vid förordningens

tillämpning. Skatteberäkningen kan i många fall ske med utgångspunkt

från de i taxeringslängderna antecknade inkomsterna och avdragen.

\ ederbörandes självdeklarationer behöver sålunda inte alltid framtagas. Vidare

erfordras inte de tidsödande omräkningar vid proportionering och reducering

av avdrag som eljest måste ske.

Genom den föreslagna utformningen av bestämmelserna har den s. k.

millimeter rättvisan i viss mån eftersatts. Nackdelen härav torde emellertid

mer än väl uppvägas av den enkelhet i tillämpningen som nu ernås. Därtill

kommer, såsom jag tidigare nämnt, att förordningen får ses som ett provisorium

i avvaktan på en mera definitiv utformning av familjebeskattningen.

Detta torde vara ägnat att ytterligare minska betänkligheterna mot den

föreslagna schabloniseringen av beräkningsreglerna.

6 och 7 §§.

I paragraferna anges förfarandet vid den egentliga skatteberäkningen.

Av 6 § framgår att den statliga inkomstskatten på beskattningsbar arbetsinkomst

beräknas för vardera maken för sig med tillämpning av den för ensamstående

gällande skatteskalan. Sammanläggning av makarnas beskattningsbara

inkomster skall sålunda inte ske. Vidare framgår att folkpensionsavgiften

beräknas särskilt för vardera maken, likaledes enligt de för

ensamstående gällande grunderna. Vardera maken kan alltså få folkpensionsavgift

sig påförd med upp till maximibeloppet, dvs. 1 200 kr enlM

prop. 1965: 14.

Den statliga inkomstskatten på sidoinkomst framkommer såsom ett skillnadsbelopp

vid två beräkningar. Först beräknas makarnas sammanlagda

skatt enligt huvudregeln, dvs. med sambeskattning och tillämpning av skalan

för gifta. Därefter beräknas på motsvarande sätt skatten på makarnas

sammanlagda beskattningsbara arbetsinkomster. Skillnaden mellan de uträknade

skattebeloppen utgör skatten på sidoinkomsten och påföres den

make, som haft sidoinkomst, eller, om båda makarna haft sådana inkomster,

dem båda i förhållande till vars och ens sidoinkomst.

I 7 § andra stycket har intagits en bestämmelse som avser att förhindra

att makarnas folkpensionsavgifter genom särbeskattningen skulle bli lägre

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 8t år 1965

än vid samtaxering. Denna situation skulle eljest i undantagsfall kunna

uppkomma när arbetsinkomsterna är förhållandevis låga och sidoinkomst

finnes.

De sammanlagda beloppen av statlig inkomstskatt och folkpensionsavgift

beräknas för makarna enligt 6 och 7 §§ samt utgör vad makarna skall erlägga

enligt den särskilda skatteberäkningen.

8 §•

Liksom allmänna skatteberedningen finner jag övervägande skäl, främst

av administrativ art, tala för att tillämpningen av frivillig särbeskattning

inte sker ex officio av myndigheterna utan görs beroende av ansökan från

den som önskar komma i åtnjutande av denna förmån. Reglerna om ansökningsförfarandet

är intagna i 8 §.

Det har synts mig lämpligast att skatteberäkningen handhas av ordinarie

debiteringsmyndighet, dvs. den lokala skattemyndigheten i hemortskommunen.

Förfarandet bör vidare ordnas så, att skatteberäkningen normalt kan

ske i samband med debiteringen av slutlig skatt.

Med denna utgångspunkt bör ansökan om särbeskattning föreligga, nar

taxeringsnämnden avslutar sitt arbete och debiteringsarbetet igångsättes.

Enligt författningsförslaget skall sålunda ansökan om särbeskattning göras

senast den 1 juli under taxeringsåret. Det kan förutsättas att flertalet ansökningar

inges tillsammans med självdeklarationen.

Om taxeringsnämnden avviker från deklarationen kan förutsättningarna

för särbeskattningen ändras. För att tillgodose de skattskyldigas intresse

härvidlag föreslås att ansökan i detta fall får inges senast den 15 augusti,

dvs. inom samma tid som gäller för anförande av besvär över taxeringsnämndens

beslut. Denna besvärstid förutsätter, att den skattskyldige senast

den 15 juli under taxeringsåret fått underrättelse om avvikelsebeslutet. En

erinran om den förlängda ansökningstiden i nu avsedda fall bör göras i

taxeringsnämndens underrättelse till de skattskyldiga. Detta bör kunna beaktas

vid fastställande av formulär till underrättelseblankett; särskild författningsbestämmelse

härom synes därför icke erforderlig.

Har underrättelse om avvikelse inte erhållits senast den 15 juli, gäller

jämlikt 99 § taxeringsförordningen förlängd besvärstid. Av 15 § i forfattningsförslaget

följer att i delta fall ansökningstiden på motsvarande sätt

förlängs.

Vad som nyss sagts om alt en avvikelse från självdeklarationen kan ändra

förutsättningarna för särbeskattning gäller givetvis även om taxeringen

ändras genom beslut av prövningsnämnd eller skattedomstol eller om eftertaxering

åsättes. Detta förhållande beaktas i 8 § andra stycket författningsförslaget.

Enligt däri intagna bestämmelse skall ansökan om skatteberäkning

i nu avsedda fall kunna göras inom två månader från det taxeringen

resp. eftertaxeringen vunnit laga kraft.

opaginerad Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 8t år 1965

För underlättande av skatteberäkningen skall enligt författningsförslaget

ansökan härom göras på blankett enligt lastställt formulär. Blanketten torde

bora vara så uppställd, att sökanden får ange vilka inkomster som enligt

hans mening är att hänföra till arbetsinkomst.

Det bör enligt min mening inte krävas att båda makarna undertecknar ansökningen.

Det synes vara tillräckligt om ena maken ansöker om skatteberäkningen.

Ansökan om särskild skatteberäkning skall, som nämnts, göras hos den

lokala skattemyndigheten i hemortskommunen. Har makarna skilda hemortskommuner,

kan ansökningar beträffande samma makar inkomma till

och provas av två olika myndigheter. I sådana fall bör kommunikation ä«a

rum meHan myndigheterna i likhet med vad som sker under motsvarande

förhållanden vid taxering. Om makarna kan förväntas båda bli bosatta i någon

av de två kommunerna torde ärendet av praktiska skäl böra behandlas

i forsta hand av den lokala skattemyndigheten i denna kommun; särskild

bestämmelse härom synes dock inte erforderlig

ö*

9 §•

Det torde kunna förutses att ansökningar om särbeskattning kommer att

goras aven i sådana fall, då denna ställer sig oförmånlig för makarna I

regel kan ansökningen i dessa fall förmodas ha föranletts av en missbedomning

av sambeskattningens verkningar. Å andra sidan kan tänkas sådana

fall, dar makar av skilda anledningar vill ha särbeskattning även om

denna leder till högre skatt. För att förekomma att en oförmånlig sambeskattning

sker utan att ha varit avsedd av makarna har i 9 § första stycket

intagits en särskild bestämmelse. Enligt denna får den lokala skattemyndigheten

bifalla ansökan om särbeskattning, som leder till högre skatt för

makarna sammanlagt, blott om make, vars skatt höjes genom särbeskattningen,

förklarat sig likväl påfordra den särskilda skatteberäkningen.

Harav följer att den lokala skattemyndigheten i dessa fall måste sätta sig

i förbindelse med make som får förhöjd skatt, om inte av ansökningen uttryckligen

framgår att denne make önskar särbeskattning trots det oförmånliga

i denna.

Stadgandet tar, som nyss sagts, sikte på det fall att särbeskattningen leder

till forhojd skatt för makarna såsom enhet betraktade. I många fall

torde den situationen uppkomma att den ene maken får högre skatt än

vid sambeskattning men att makarnas sammanlagda skattebörda minskas

på grund av särbeskattningen. Något särskilt godkännande av skatteberäkningen

från den make, vars skatt höjes, synes i dessa fall inte erforderligt.

Det torde ligga i den frivilliga särbeskattningens natur, att den leder till

en viss omfördelning av skatten mellan makarna. Så länge särbeskattningen

såsom helhet inte ar oförmånlig för makarna, synes endera maken böra

kunna även genom en ensidig ansökan få särbeskattningen till stånd.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr Si år 1965

1 övrigt innehåller 9 § bestämmelser om den underrättelseskyldighet,

som skall åvila den lokala skattemyndigheten vid beslut rörande ansökan

om särbeskattning. För den händelse ansökan bifalles erfordras ingen särskild

underrättelse. Om beslutet innebär antingen avslag på ansökan eller

bifall men med avvikelse från ansökningen erfordras att sökanden får besked

om utgången för att han skall kunna anföra besvär över beslutet. Reglerna

om denna underrättelseskyldighet (9 § andra stycket) är utformade

efter mönster av vad som enligt taxeringsförordningen gäller i fråga om

taxeringsnämnds underrättelse om taxering med avvikelse från självdeklaration.

Det bör måhända understrykas, att den föreslagna underrättelsen vid avvikelse

från ansökan blott gäller make som ansökt om särbeskattning. Det

torde inte vara erforderligt att tynga den administrativa apparaten med

underrättelse även till den andre maken.

Enligt sista stycket i den föreslagna 9 § skall underrättelse om beslut om

särskild skatteberäkning alltid tillställas taxeringsintendenten. Denna underrättelseskyldighet

är en följd av den besvärsrätt som i sådana frågor

enligt författningsförslagets 12 § tillkommer taxeringsintendent.

10 §.

Denna paragraf innehåller föreskrifter om debiteringsförfarandet m. in.

De är utformade så att uppbördsförordningens bestämmelser blir tillämpliga

på detta område.

11 §•

1 denna paragraf har intagits bestämmelser som reglerar det fall att särskild

skatteberäkning skett men att taxeringen därefter ändras eller att

eftertaxering skett. Förnyad särskild skatteberäkning skall då ske utan särskild

ansökan.

12—15 §§.

Dessa paragrafer innehåller processuella bestämmelser.

Besvär över lokal skattemyndighets beslut i fråga om särskild skatteberäkning

föreslås bli handlagda av prövningsnämnd. Besvärsrätt föreligger

för makarna i den mån ansökan avslagits eller verkställts med avvikelse

från de uppgifter som lämnats i ansökan om särbeskattningen. Besvärstiden

föreslås till två månader från det sökanden fått del av den lokala skattemyndighetens

beslut genom underrättelse enligt 9 § andra stycket eller

11 § andra stycket.

I övrigt föreslås att taxeringsförordningens bestämmelser om processen

bos prövningsnämnd och skattedomstolar skall gälla i tillämpliga delar. Ett

undantag har dock ansetts nödvändigt. Besvärsrätt skall således genomgående

tillkomma även sökandens make.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 8''t år 1965

Övriga författningar

Särskilda problem uppkommer om särbeskattning skall ske jämsides

med särskild beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst

enligt förordningen den 30 november 1951 (nr 763). Särskild skatteberäkning

för ackumulerad inkomst tillgår på följande sätt.

Den ackumulerade inkomsten fördelas med lika delar på taxeringsåret

och så många av de närmast föregående taxeringsåren att inkomsten blir

fördelad på det antal år, till vilka den hänför sig. Statlig inkomstskatt beräknas

därefter för taxeringsåret och för de av skatteberäkningen berörda

närmast föregående taxeringsåren. Skatten för taxeringsåret beräknas på

grundval av den beskattningsbara inkomst som skulle ha framkommit om

blott en kvotdel av den ackumulerade inkomsten åtnjutits under beskattningsåret.

Skatt för de kvotdelar som fördelats på de närmast föregående

taxeringsåren beräknas till de belopp, med vilka varje respektive taxeringsårs

skatt ökar om de fastställda beskattningsbara inkomsterna höjs med

kvotdelen av den ackumulerade inkomsten.

Bestämmelserna om beräkning av skatt för ackumulerad inkomst är i och

för sig invecklade och ofta svåra att tillämpa. Ytterligare svårigheter tillstöter

om de vid särbeskattning och särskild skatteberäkning för ackumulerad

inkomst gjorda omräkningarna skulle få påverka varandra. Särskilt

stora skulle olägenheterna bli om den samtidiga tillämpningen avsåg de

tidigare taxeringsår, till vilka den ackumulerade inkomsten delvis hänföres.

Genom tillägget av en kvotdel av den ackumulerade inkomsten til! tidigare

års beskattningsbara inkomster skulle t. ex. förutsättningar för särbeskattning

kunna uppkomma i fråga om ett taxeringsår, beträffande vilket

deklarationsmaterialel redan förstörts.

Det sagda bör enligt min mening leda till att de båda särskilda skatteberäkningarna

bör hållas atskilda. Särbeskattningen bör i enlighet härmed alltid

avse hela den inkomst som ingår i taxeringen, även om denna inkomst

vid beräkning av skatt för ackumulerad inkomst delvis hänföres till tidigare

taxeringsår. Å andra sidan bör skatt för ackumulerad inkomst, oberoende

av eventuell särbeskattning, ske på grundval av samtaxeringen.

Skatteberäkning för ackumulerad inkomst och särbeskattning bör alltså

ske helt oberoende av varandra. En sådan ordning erhålles utan särskild

författningsbestämmelse. Det ligger dock i sakens natur att man vid tillämpning

av en av dessa skatteberäkningsmetoder såtillvida måste beakta en tidigare

beräkning enligt den andra metoden att restitutionsbeloppet uträknas

med utgångspunkt från det skattebelopp som påförts på grundval av

den tidigare skatteberäkningen.

Vissa ändringar i uppbördsförordningen erfordras, främst för att skapa

möjlighet till anstånd med inbetalning av skatt i avvaktan på verkställandet

av särskild skatteberäkning. Ändringarna i uppbördsförordningen

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 8b år 1965

behöver dock inte tillämpas förrän vid årsskiftet 1967/68. Det kan antagas,

att innan dess eu omarbetning av anståndsreglerna skett såsom en

följd av det förslag på området som inom kort väntas från uppbördsutredningen.

Med hänsyn härtill synes lämpligast att de i samband med särbeskattningen

aktuella ändringarna i uppbördsförordningen får anstå i avvaktan

på den mera långtgående omarbetning av uppbördsförordningen som

förestår.

I övrigt synes några följdändringar i andra skatteförfattningar inte eiforderliga.

De bestämmelser i förordningen om statlig förmögenhetsskatt

och i fråga om den s. k. 80-procentspärren (SFS 1952:410) som syftar på

makars inkomsttaxering torde inte beröras av sårbeskattningen. Bestämmelserna

avser förmögenhetsskattens relation till makarnas sammanräknade

nettoinkomster respektive den totala skattebördans förhållande till

makarnas på visst sätt omräknade taxerade inkomster. Genom att särbeskattningen

konstruerats som en skatteberäkningsmetod ändras inte taxeringen;

det beaktande av taxeringen som skall ske enligt de nämnda bestämmelserna

kommer därför att — även fortsättningsvis och obeioende

av om särbeskattning begäres — avse de vid samtaxeringen faktiskt fastställda

beloppen.

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj .t måtte

i proposition föreslå riksdagen att antaga det inom finansdepartementet

upprättade förslaget till förordning om särskild skatteberäkning i vissa fall

för makar.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Lars Wettergren

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 84 år 1965

Tabell utvisande ökningen ( + ) eller minskningen ( - ) av den sammanlagda direkta skatten för makar utan

Endast förvärvsinkomster. Kommunal utdebitering = 17 kr per skattekrona. Med sammanlagd direkt

De i prop. nr 14 föreslagna reglerna ligger till grund för tabellen.

Mannens

Skatte-

system

Kvinnans inkomst, kr.

kr.

0

12 000

14 000

16 000

i

i 2

3

4

5

6

6 000 ____

sam

sär

487

740

+ 253

3 658

3 662

+

4

4 282

4 384

+

102

4 912

5 252

+ 340

12 000 ____

sam

sär

2 120

2 435

+ 315

5 653

5 653

±

0

6 382

6 437

-f

55

7 242

7 342

+ 100

14 000 ____

sam

sär

2 679

3 080

+ 401

6 382

6 458

+

76

7 243

7 243

±

0

8 no

8149

- 39

16 000 ____

sam

sär

3 241

3 801

+ 560

7 242

7 377

+

135

8110

8163

+

53

9 071

9 071

± 0

18 000 ____

sam

sär

3 807

4 579

+ 772

8 118

8 312

+

194

9 078

9121

4"

43

9 948

9 948

± o

20 000 ____

sam

sär

4 423

5 530

+ 1 107

9 071

9 231

+

160

9 938

9 980

+

42

10 884

10 802

— 82

22 000 ____

sam

sär

5 078

6 503

+ 1 425

9 945

10 143

+

198

10 888

10 889

+

1

11 867

11 711

- 156

25 000 ____

sam

sär

6 158

8 048

+ 1 890

11 367

11 524

+

157

12 344

12 270

-

74

13 323

13 092

- 231

30 000 ____

sam

sär

8 285

10 780

+ 2 495

13 802

13 258

+

156

14 844

14 704

-

140

15 889

15 526

- 363

35 000 ____

sam

sär

10 562

13 481

+ 2 919

16 395

16 540

J .

145

17 437

17 286

-

151

18 482

18 108

- 374

40 000 ____

sam

sär

12 989

16 157

+ 3168

18 988

19 217

+

229

20 036

19 963

-

73

21 180

20 785

— 395

50 000 ____

sam

sär

18 134

21 509

+ 3 375

24 580

24 569

-

11

25 720

25 315

405

26 864

26 137

- 727

75 000 ____

sam

sär

32 180

35 915

+ 3 735

39 240

38 948

-

292

40 479

39 694

-

785

41 722

40 516

— 1 206

100 000 ____

sam

sär

47 515

51 370

+ 3 855

54 695

54 403

-

292

55 934

55 149

-

785

57 177

55 971

- 1 206

200 000 ____

sam

sär

113 129

117 231

+ 4 102

121 354

120 234

- i no

122 773

120 980

- 1

793

124 197

121 802

— 2 395

Anm. Om hustruns inkomst understiger 12 000 kr. får makarna blott sällan skatteminskning genom

sarbeskattning. Vid de i kol. 1 angivna inkomstlägena för mannen skulle sålunda skattminskning först

uppkomma, när mannens inkomst är 200 000 kr. och hustruns inkomst överstiger 9 000 kr.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 84 år 1965

29

Bilaga

barn i olika inkoinstkoinbinationer vid begäran om frivillig särbeskattning.

skatt avses statlig och kommunal inkomstskatt samt sjukförsäkrings- och folkpensionsavgift.

8 000

20 000

25 000

8

9

5 646

6 227

4- 581

6 366 ,

7 187 *

821

8 570

9 607

+ 1 037

8 118

8 281

+ 163

9 071 ,

9 201 ‘

130

11 367

11483

+

116

9 078

9108

+ 30

9 938 ,

9 968 ''

30

12 344

12 247

-

97

9 948

9 948

± o

10 884

10 802

82

13 323

13 081

242

10 898

10 817

- 81

11 868

11 672

196

14 346

13 951

-

395

11 868

11 671

- 197

12 839

12 526

313

15 383

14 805

-

578

12 852

12 580

- 272

13 827®

13 435-

392

16 432

15 714

-

718

14 346

13 961

- 385

15 383,

14 81611

567

17 988

17 095

-

893

16 939

16 395

- 544

17 976

17 250

726

20 633

19 529

-

1 104

19 532

18 977

— 555

20 623

19 832

791

23 475

22111

-

1 364

22 328

21 654

— 674

23 465

22 509

956

26 317

24 788

-

1 529

28 012

27 006

- 1 006

29 149

27 861

1 288

32 001

30 140

-

1 861

42 969

41 385

- 1 584

44 205

42 240

1 965

47 305

44 519

-

2 786

58 424

56 840

— 1 584

59 660

57 695

1 965

62 760

59 974

-

2 786

125 624

122 671

— 2 953

127 043

123 526

3 517

130 598

125 805

-

4 793

30 000

40 000

TT

50 000

12

10

10 848

12 054

13 802

13 905

14 844

14 669

15 889

15 503

16 939

16 373

17 976

17 227

19 025

18 136

20 633

19 517

23 475

21 951

26 317

24 533

29159

27 210

34 941

32 562

50 396

46 941

66 008

62 396

134 145

128 227

+

1 206

103

17S

386

566

749

889

1 116

1 524

1 784

1 949

■ 2 379

- 3 455

- 3 612

- 5 918

15 845

17 303

18 988

19 154

20 036

19 918

21 180

20 752

22 328

21 622

23 465

22 476

24 612

23 385

26 317

24 766

29 159

27 200

32 001

29 782

34 941

32 459

41 123

37 811

56 578

52190

72 605

67 645

141 240

133 476

+ 1458

+ 166

- 118

- 428

- 706

- 989

- 1 227

- 1 551

- 1 959

- 2 219

- 2 482

- 3 312

- 4 388

- 4 960

- 7 764

21 140

22 655

24 580

24 506

25 720

25 270

26 864

26104 ''

28 012

26 974

29 149

27 828

30 296

28 737

32 001

30 118

34 941

32 552

38 032

35 134

41 123

37 811

47 305

43163

62 760

57 542

79 202

72 997

148 335

138 828

+

1 515

74

- 450

- 760

- 1 038

- 1 321

- 1 559

- 1 883

- 2 389

- 2 898

- 3 312

- 4 142

- 5 218

- 6 205

- 9 507

MARCUS BOKTK. STHLM IWS *S0H6

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BevU 1965:30 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om särskild skatteberäkning i vissa fall för makar jämte i ämnet väckta motioner s. 1 i texten