Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 1 december 1959 (nr 507) om allmän varuskatt

1965-02-26 · 42 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 28 av 42 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1965:87, Med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 1 december 1959 (nr 507) om allmän varuskatt

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1965

1

Nr 87

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående ändring i förordningen den 1 december

1959 (nr 507) om allmän varuskatt; given Stockholms

slott den 26 februari 1965.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till förordning angående ändring i förordningen

den 1 december 1959 (nr 507) om allmän varuskatt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa ändringar av företrädesvis teknisk natur i

fråga om den allmänna varuskatten i enlighet med vad som aviserats i prop.

1965: 14. De föreslagna ändringarna är avsedda att träda i kraft den 1 juli

1965 samtidigt med den föreslagna höjningen av den allmänna varuskatten. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 87

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj. ts proposition nr 87 år 1965

Förslag

till

Förordning

angående ändring i förordningen den 1 december 1959 (nr 507)

om allmän varuskatt

7oH«äRrlg~enT förordnas> att 10 § 1 mom., 11 §, 12 § 2 och 3 inom., 19, 62 och

7f SS forordningen den 1 december 1959 om allmän varuskatt samt anvis
m^arin^

16 ocl1 §§ samma förordning1 skola erhålla änd
råd

lydelse pa sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

10 §.

_1 mom Från skatteplikt---krossat skick.

5. Fiskefartyg, bogserbåtar, andra

fartyg med en nettodräktighet av

minst 20 registerton och luftfartyg

samt delar och tillbehör till fartyg

som avses i denna punkt eller till

luftfartyg.

6. Krigsmateriel, som är underkastad

utförselförbud, och delar till

sådan krigsmateriel, när varan försåljes

till staten för militärt bruk eller

för detta ändamål införes till riket

för statens räkning.

7. Allmänna nyhetstidningar,---arbetshindrade medlemmar.

8. Läkemedel, som försäljes enligt 8. Läkemedel, som tillhandahållas

recept eller till sjukhus. enligt recept eller till sjukhus eller

införas till riket i anslutning till sådant

tillhandahållande.

9. Spritdrycker och-------om tobaksskatt.

10. Konstverk, hänförliga till tulltaxenummer

99.01—99.03, när de,

annorledes än butiksmässigt eller i

samband med utställning, tillhandahållas

av upphovsmannen direkt till

konsument eller införas till riket i

anslutning till sådant tillhandahållande.

5. r iskefartyg, så ock andra fartyg

med en nettodräktighet av minst

20 registerton ävensom luftfartyg.

6. Krigsmateriel, som försäljes till

staten för militärt bruk och som är

underkastad utförselförbud.

11. Tullfria tryckalster och framkallade

eller enbart exponerade mikrofilmer,

när de införas till riket såsom

gåva eller eljest utan vederlag.

'' Se"aStte lydelse av 10 § 1 mom- se 1963:226 samt av 11 §, 12 § 2 och 3 mom., 19 §,

62 §, 72 § och anvisningarna till 11, 12, 15, 16 och 18 §§ se 1959: 507.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1965

(Nuvarande lydelse)

11

Tjänsteprestation är skattepliktig,

därest den huvudsakligen har avseende

på skattepliktiga varor samt innefattar

förfärdigande på beställning

(arbetsbeting), uthyrning, servering,

reparation, underhåll, ändring

eller rengöring.

(Se vidare anvisningarna)

12

2 mom. Beträffande handelsbolag,

kommanditbolag, enkelt bolag

samt i 53 § 2 mom. kommunalskattelagen

avsett rederi och s. k. gruvbolag

gäller, att envar delägare i sådant

bolag eller rederi är skattskyldig

i förhållande till sin andel i företaget.

3 in o in. Skattskyldigheten inträder,

när vederlag för skattepliktig

vara inflyter kontant eller eljest

kommer den skattskyldige till godo

eller när skattepliktig vara uttages

ur rörelsen. Har enligt 16 § medgivande

lämnats att inräkna uppkomna

fordringar i omsättningen enligt

bokföringsmässiga grunder, skall

dock skattskyldigheten, i vad avser

fordran uppkommen under tid för

medgivandets tillämpning, inträda

då fordringen uppkommer.

(Se vidare anvisningarna)

(Föreslagen lydelse)

§•

1 mom. Tjänsteprestation är

skattepliktig, därest den huvudsakligen

har avseende på skattepliktiga

varor samt innefattar förfärdigande

på beställning (arbetsbeting), uthyrning,

servering, montering, reparation,

underhåll, ändring eller rengöring.

2 mom. Kungl. Maj:t ager forordna

om undantag från skatteplikt

för viss tjänsteprestation.

(Se vidare anvisningarna)

§•

2 mom. Beträffande handelsbolag,

kommanditbolag, enkelt bolag

samt i 53 § 2 mom. kommunalskattelagen

avsett rederi och s. k. gruvbolag

gäller, att envar delägare i sådant

bolag eller rederi är skattskyldig

i förhållande till sin andel i bolaget

eller rederiet. På ansökan av

samtliga delägare äger dock länsstyrelsen

besluta, att en delägare skall

anses som ensam skattskyldig för

bolaget eller rederiet.

3 m o m. Skattskyldigheten inträder,

när vederlag för skattepliktigt

tillhandahållande inflyter kontant

eller eljest kommer den skattskyldige

till godo eller när skattepliktig

vara uttages ur rörelsen. Har

enligt 16 § medgivande lämnats att

inräkna uppkomna fordringar i omsättningen

enligt bokföringsmässiga

grunder, skall dock skattskyldigheten,

i vad avser fordran uppkommen

under tid för medgivandets tillämpning,

inträda då fordringen uppkommer.

(Se vidare anvisningarna)

19

1 in o in. Skattskyldig äger---

2 in o in. Skattskyldig, som underlåter

att i behörig ordning avlämna

anmälan eller underrättelse, varom

i 1 mom. sägs, må av länsstyrelsen

vid vite föreläggas att fullgöra

sin skyldighet.

§•

— särskilt bevis.

2 mom. Länsstyrelsen äger från

näringsidkare och därmed jämställda,

som icke avgivit anmälan enligt

1 inom., infordra de uppgifter som

fordras för att bedöma huruvida

skattskyldighet föreligger.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1965

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

3 mom. Den som underlåter att

62

I fråga om sådant tillhandahållande

eller ianspråktagande av varor,

som i inkomstskattehänseende är att

hänföra till intäkt av jordbruksfastighet,

skola bestämmelserna i 1, 5—

10, 45, 71—74 och 82—84 §§ med

tillhörande anvisningar i tillämpliga

delar lända till efterrättelse.

72

Riksskattenämnden må, när så

finnes erforderligt för att tillgodose

det i 71 § angivna syftet och frågan

icke finnes vara av beskaffenhet att

böra, efter därom gjord ansökan,

prövas i den ordning 73 § stadgar,

meddela bindande förklaring huruvida

viss vara eller varugrupp är

skattepliktig enligt denna förordning.

över nämndens beslut i sådan

fråga må klagan ej föras.

i behörig ordning avlämna anmälan,

underrättelse eller uppgift enligt 1

eller 2 mom. må av länsstyrelsen vid

vite föreläggas att fullgöra sin skyldighet.

§•

I fråga om sådant tillhandahållande

eller ianspråktagande av varor,

som i inkomstskattehänseende är att

hänföra till intäkt av jordbruksfastighet,

skola bestämmelserna i 1, 5—

10 §§, 12 § 3 mom. samt 45, 71—74

och 82—84 §§ med tillhörande anvisningar

i tillämpliga delar lända

till efterrättelse.

§■

Riksskattenämnden må, när så

finnes erforderligt för att tillgodose

det i 71 § angivna syftet och frågan

icke finnes vara av beskaffenhet att

böra, efter därom gjord ansökan,

prövas i den ordning 73 § stadgar,

meddela bindande förklaring huruvida

viss vara eller varugrupp eller

viss tjänsteprestation är skattepliktig

enligt denna förordning. När särskilda

skäl föreligga, må nämnden

även i annan fråga meddela bindande

förklaring rörande tillämpningen

av denna förordning.

Över nämndens beslut i fråga om

bindande förklaring må klagan ej

föras.

Anvisningar

till 11 §.

Anknytningen av------- — och resebyråer.

Tjänsteprestation med---- militärt bruk.

Begränsningen av — ---lös egendom.

Med servering förstås till- Med servering förstås tillhandahållande

av varor till förtäring handahållande av varor till förtäring

på stället å därför iordningställd lo- på stället å därför iordningställd lokal

eller plats. Därest jämväl bostad kal eller plats.

tillhandahålles och ett gemensamt

pris uttages för kost och logi, får

uppdelning ske efter skälig grund.

Till skattepliktig —----och dylikt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1965

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

till 12 §.

Frågan, huruvida yrkesmässig

he t föreligger, får bedömas

främst med hänsyn till omfattningen

av och syftet med verksamheten.

Sålunda föreligger icke skattskyldighet

exempelvis vid försäljning av

personlig lösegendom.

Tillhandahållande av

Vid försäljning--

Med konsument--

Eftersom fastighet---

I fråga -------

Försäljning till----

Med uttag----- I

Verksamhet anses som yrkesmässig,

om inkomst av verksamheten

enligt kommunalskattelagen är

att hänföra till intäkt av rörelse.

Även annan verksamhet anses som

yrkesmässig, om den innefattar icke

enbart tillfälligt tillhandahållande av

skattepliktiga varor och tjänsteprestationer

till konsument. Verksamhet

som staten eller kommun bedriver

med syfte uteslutande att tillgodose

egna behov anses dock som yrkesmässig

endast om den sker i bolagsform

eller i liknande form. Detta

gäller även när verksamheten anordnats

i samverkan mellan staten

och kommun eller mellan kommu
-

ner och skattskyldighet enligt vad

nyss sagts icke förelegat, om var och

en av de samverkande bedrivit motsvarande

verksamhet för egna behov.

Med kommun avses här även landstingskommun.

--för entreprenören.

--- å auktionen.

----som konsument.

---till konsumenter.

till utgivaren.

— av tjänsteprestation.

--hans kontor.

till 15 §.

— och avgifter.

Avser pris såväl skattepliktigt som

icke skattepliktigt tillhandahållande,

exempelvis av kost och logi, bestäm
-

I beskattningsvärdet —

Vid beräknande av beskattningsvärde

får avdrag icke ske för transport-,

emballage- och andra liknande

kostnader, vilka ingå i priset för

en vara eller tjänsteprestation. Avdrag

får ej heller ske för s. k. avbetalningstillägg.

Kassarabatter och

andra rabatter, som direkt avgå från

likviden, skola däremot icke medräknas.

mes beskattningsvärdet genom uppdelning

av priset efter skälig grund.

Vid beräknande av beskattningsvärde

får dock avdrag icke ske för

transport-, emballage- och andra liknande

kostnader, vilka ingå i priset

för en vara eller tjänsteprestation.

Avdrag får ej heller ske för s. k. avbetalningstillägg.

Kassarabatter och

andra rabatter, som direkt avgå vid

betalningen, skola däremot icke

medräknas.

Vid betalning mot växel anses som

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1965

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

beskattningsvärde det avtalade priset

med skattens belopp inräknat.

Avdrag får icke ske för ränta eller

annan kostnad som avgått vid diskontering

av växel eller omsättning

av diskonterad växel. 1 beskattningsvärdet

och i den skattepliktiga omsättningen

skall icke inräknas ränta

eller annan särskild ersättning som

mottagits vid inlösen eller omsättning

av icke diskonterad växel.

Varas saluvärde---enligt kommunalskattelagen.

till 16 §.

Vid beräkning av skattepliktig omsättning

skall belopp, som influtit

vid diskontering av växel, anses utgöra

kontant likvid. Nödgas den

skattskyldige på grund av bristande

betalning själv inlösa växeln, må beloppet

avdragas vid senare beräkning

av skattepliktig omsättning.

Skulle betalning sedermera inflyta å

sålunda inlöst växel, skall beloppet

ånyo redovisas såsom skattepliktig

omsättning.

Såsom kontant —

Har rabatt, —--

Vid beräkning av skattepliktig omsättning

skall diskontering och inlösen

av växel samt omsättning av icke

diskonterad växel anses utgöra kontant

likvid till belopp motsvarande,

vid diskontering eller inlösen av

växel, dennas nominella värde och,

vid omsättning av icke diskonterad

växel, det belopp varmed växelfordringen

minskat. Dock skall i den

skattepliktiga omsättningen icke inräknas

större sammanlagt belopp än

som svarar mot beskattningsvärdet i

varje särskilt fall.

Nödgas den skattskyldige på

grund av bristande betalning själv

inlösa diskonterad växel, må växelbeloppet

i den mån det ingått i tidigare

redovisad skattepliktig omsättning

avdragas vid senare beräkning

av skattepliktig omsättning. Skulle

betalning sedermera inflyta å sålunda

inlöst växel, skall beloppet ånyo

redovisas såsom skattepliktig omsättning.

—---- för inköp.

--utgivandet skett.

till 18 8.

Avdragsrätt enligt —-----

Med material förstås råvara,

halvfabrikat eller annan vara, som

är avsedd antingen att ingå såsom

beståndsdel i förädlad eller genom

sammansättning framställd vara eller

att förbrukas i den egentliga pro
-

allmän varuskatt.

Med material förstås vara,

som är avsedd antingen att ingå såsom

beståndsdel i förädlad eller genom

sammansättning framställd vara

eller att förbrukas i den egentliga

produktions- eller bearbetningspro
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1965

(Nuvarande lydelse)

duktions- eller bearbetningsprocessen,

såsom smörjmedel och liknande,

eller ock att förbrukas i varuhanteringen,

t. ex. såsom emballage.

(Föreslagen lydelse)

cessen eller i den egentliga varuhanteringen.

Hit räknas t. ex. råvara,

halvfabrikat, tillsatsmaterial, smörjmedel,

slipmedel och annat förbrukningsmaterial

för produktionsändamål

samt emballage och förslutningsmaterial

för distributionsändamål

ävensom maskinverktyg och

motsvarande som genom förslitning

eller på annat sätt normalt förbrukas

inom ett år.

Till material hänföres vidare vara

som är avsedd att användas för yrkesmässig

uthyrning i förening med

tillhandahållande av tvättjänst, s. k.

utbytestvätt.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1965. I fråga om ikraftträdandet

skall i övrigt i tillämpliga delar gälla ikraftträdandebestämmelserna till

förordningen den 1965 (nr 000) angående ändring i för
ordningen

den 1 december 1959 (nr 507) om allmän varuskatt.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 87 år 1965

Utdrag av protokollet över finansärenden hållet inför Hans Maj. t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 26

februari 1965.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om vissa ändringar

i förordningen om allmän varuskatt och anför.

Inledning

1 enlighet med de i årets finansplan aviserade reformerna på beskattningens

område har i prop. 1965: 14 förslag framlagts till sådana författningsändringar,

som reformernas genomförande påkallar i materiella hänseenden.

Beträffande den indirekta beskattningen behandlades härvidlag i huvudsak

endast åtgärderna med avseende på skatteuttagets höjd och omfattning, dvs.

förslagen om höjning av skattesatsen för den allmänna varuskatten till 9 %

den 1 juli 1965 och om samtidiga justeringar i fråga om skattesatser och

skattepliktens omfattning i de av reformerna berörda punktskatterna.

I nämnda proposition framhöll jag emellertid också, att det vid en fortsatt

tillämpning av den allmänna varuskatten med dess nuvarande konstruktion,

men med högre skatteuttag, fanns anledning att se över skattens tekniska

utformning för att tillvarata möjligheterna till förenklingar i dess

handliavande och praktiska tillämpning. Visst underlag härför hade bl. a.

framkommit i allmänna skatteberedningens i juni 1964 avgivna betänkande

(SOU 1964: 25) och vid remissbehandlingen därav. Jag uttalade därför, att

det var min avsikt att på grundval av en redan inom finansdepartementet

igångsatt översyn av gällande beskattningsregler återkomma med förslagtill

riksdagen om tekniska ändringar i förordningen den 1 december 1959

(nr 507) om allmän varuskatt (AVF).

I detta sammanhang vill jag även erinra om ett uttalande i årets finansplan,

enligt vilket en överarbetning av skatteberedningens förslag till omläggning

av den allmänna varuskatten enligt mervärdeskatteprincipen skulle ske inom

finansdepartementet. Denna överarbetning har numera påbörjats.

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1065

Arbetet med den tekniska översynen av den allmänna varuskatten bär nu

slutförts och jag avser att i det följande behandla vissa härvid utarbetade

ändringsförslag, som lämpligen synes böra genomföras samtidigt med den

föreslagna höjningen av skattesatsen vid instundande halvårsskifte. Den

verkställda översynen har emellertid sträckt sig utöver de förslag, som kommer

att presenteras i det följande. Vissa andra frågor av stor praktisk betydelse

har uppmärksammats och förslag till ytterligare ändringar i beskattningen

har utarbetats. Ett sådant förslag går ut på att bereda lättnader i den

löpande varuskatteredovisningen för skattskyldiga med mera begränsad omsättning

genom ett förenklat redovisningssystem, som kan sägas vara en

motsvarighet till det i källskattehänseende gällande s. k. B-skattesystemet.

Ett annat förslag innebär att den s. k. indirekta metoden för redovisning av

preliminär allmän varuskatt och den med denna metod förenade skyldigheten

att avge en speciell tilläggsdeklaration för helt beskattningsår skulle slopas

och ersättas med en författningsenlig möjlighet för alla skattskyldiga

till justering i efterhand av redovisad preliminär allmän varuskatt. Sistnämnda

förslag anknyter till skatteberedningens mervärdeskatteförslag.

Nu antydda frågor är av sådan betydelse och räckvidd att de bör bli föremål

för remissbehandling innan ett slutligt ställningstagande sker. De tages

därför inte upp i detta sammanhang utan kommer att redovisas i en

promemoria, som utarbetas inom finansdepartementet och som kommer att

utsändas på remiss. Det må framhållas, att det här inte rör sig om åtgärder,

som påverkas av en skattesatshöjning den 1 juli i år. Spörsmålen ar av rent

redovisningsteknisk natur och avser åtgärder, som bor trada i kraft vid ett

årsskifte eller vid ingången av nytt beskattningsår.

Såsom tidigare framhållits har syftet med den verkställda översynen varit

att åstadkomma förenklingar i varuskatteförordmngens tillämpning. Vägledande

har härvid varit inte endast synpunkter som framförts av allmänna

skatteberedningen i samband med dess mervärdeskatteförslag och vid lemissbehandlingen

av detta förslag. Även på annat sätt uppmärksammade

förhållanden i fråga om varuskattens tillämpning har beaktats. I allt väsentligt

är de i det följande behandlade förslagen av rent teknisk natur med

ingen eller högst begränsad effekt på skatteutfallet. Också i de fall förslagen

medför sådan effekt, är det i regel praktiska eller skattetekniska skal som

varit avgörande för ställningstagandet. Men härtill kommer att del i detta

sammanhang ansetts lämpligt att även behandla vissa i särskild ordning

gjorda direkta framställningar om ändringar av materiell innebörd i den

allmänna varuskatten. Ett antal sådana framställningar har inkommit till

finansdepartementet men har i avvaktan på resultatet av allmänna skatteberedningens

överväganden inte föranlett vidare åtgärder än att viss remissbehandling

skett.

Vad nu sagts gäller framställningar från sjöfartsstyrelsen om viss änd
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 87 år 1965

ring av undantaget från skatteplikt för fartyg, från Sveriges frimärkshandlare-förening

angående undantag från skatteplikt för frimärken som säljs

sasom samlarobjekt, från Konstnärernas riksorganisation angående utvidgad

skattefrihet för konstverk samt från Sveriges biodlares riksförbund angående

skattefrihet for socker till utfodring av bin. Vidare uppmärksammas

synpunkter som i andra sammanhang framförts beträffande beskattningen

av vissa begagnade varor och av vissa tvättjänster.

1 anslutning härtill må även erinras om att 1963 års riksdag hos Kungl.

Maj:t hemställt om utredning av frågan om omläggning av den allmänna

varuskatten på begagnade traktorer i enlighet med vad som gäller för begagnade

person- och skåpbilar (BevU 1963: 24, rskr 1963: 146). Även här

galler att den begärda utredningen fått anstå i avvaktan på allmänna skatteberedningens

förslag i fråga om den framtida utformningen av den indirekta

beskattningen. Därmed har också detta utredningsuppdrag aktualiserats,

men det har inte varit möjligt att inrymma detta i den nu gjorda översynen.

Frågan synes lämpligen kunna överlämnas till den departementala utredning,

som i enlighet med vad som anförts i det föregående tillsatts för ytterligare

bearbetning av bl. a. det av skatteberedningen framlagda mervärdeskatteförslaget.

I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag

till förordning angående ändring i förordningen den 1 december 1959

(nr 507) om allmän varuskatt. Jag övergår nu till att behandla de olika frågor

som är aktuella i sammanhanget.

Skattepliktiga varor och tjänster (9—11 §§ AVF)

Skattepliktens principiella omfattning

Beskattningsområdet för den allmänna varuskatten regleras genom bestämmelserna

i 9 11 §§ AVF med tillhörande anvisningar. Enligt dessa

författningsrum föreligger skatteplikt för i princip alla varor med endast

de undantag som anges i 10 § 1 mom. AVF eller som beslutats av Kungl.

Maj :t med stöd av 2 mom. nämnda paragraf. Härjämte föreligger skatteplikt

for vissa särskilt angivna tjänsteprestationer, när de huvudsakligen har avseende

på skattepliktiga varor.

Med varor förstås enligt anvisningarna till 9 § AVF materiella ting av lös

egendoms natur och härutinnan görs ingen skillnad mellan nya och begagnade

varor och ej heller mellan färdigvaror och råvaror, halvfabrikat e. d

Med nämnda anknytning följer bl. a. att fastigheter och tjänsteprestationer

med avseende på fastigheter inte omfattas av beskattningen i vidare mån än

som följer av att skatt utgår på varuförbrukningen för byggnadsarbeten och

motsvarande. Av anvisningarna till 9 § AVF framgår vidare att handlingar

opaginerad Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1VG5

vilkas värde grundar sig på rättigheter av olika slag — såsom aktier, obligationer,

biljetter, lottsedlar och presentkort — icke vad gäller dylikt värde är

att anse som varor, men val när de säljs som tryckalster. I anslutning härtill

utsägs, att frankotecken, sedlar och mynt, som äger samlarvärde, är att

anse som varor. Sådana samlarobjekt är därmed underkastade skatteplikt.

Sveriges frimärkshandlare-förening har i sin till finansdepartementet ingivna

framställning hemställt om sådan ändring av den allmänna varuskatten,

att all försäljning av frimärken blir skattefri. Såsom skäl härför åberopas

bl. a., att endast en del av handeln med frimärken för samlingar träffas

av skatten genom att ingen skatt utgår på den försäljning av kurserande

obegagnade frimärken som sker av postverket och av tobakshandlare m. fl.

Då detta även gäller den försäljning som sker från postverket filateliavdelning

och härvidlag även försäljningen av stämplade märken i form av

s. k. förstadagsbrev är beskattningen av samlarobjekt i praktiken begränsad

till den försäljning som sker i den egentliga frimärkshandeln. Härtill kommer,

framhåller föreningen vidare, att en betydande omsättning av samlarobjekt

sker genom auktioner och byten i samlar föreningar under former,

som undandrar sig beskattning. Under hänvisning dessutom till att frimäiken

på sina håll i utlandet, såsom i Danmark, Finland och Schweiz, undantagits

från utgående omsättningsskatter hemställer föreningen om åtgärder

som undanröjer nu rådande orättvisa förhållanden för den självständiga fiimärkshandeln.

I ärendet har yttranden avgivits av generalpoststyrelsen och riksskattenämnden.

Härvid har generalpoststyrelsen framhållit, att all försäljning av

ostämplade frimärken genom postverkets försorg får anses ingå såsom ett

led i dess verksamhet avseende befordran av försändelser, penningförmedling

m. m. Denna verksamhet avser prestationer, som icke omfattas av den

allmänna varuskatten. Det sagda bör enligt styrelsen även gälla försäljningen

av s. k. förstadagsbrev, eftersom denna försäljning sker till de å brevet

anbringade frimärkenas nominella värde och normalt även innefattar brevets

befordran till beställaren. Styrelsen påpekar vidare omöjligheten i att

skilja på försäljning av frimärken för frankeringsändamål och för samlarändamål.

I enlighet härmed finner generalpoststyrelsen riktigt, att endast

den på särskilt anbudsförfarande baserade försäljningen av frimärksmakulatur,

som ombesörjs av dess filateliavdelning, hör anses gälla skattepliktiga

varor och att sålunda endast denna försäljning i enlighet med uttalande harom

från riksskattenämnden hör föranleda skattskyldighet till allmän varuskatt.

Riksskattenämnden ansluter sig i sitt yttrande till generalpoststyrelsens

uppfattning och tillägger, att vad som anförts i fråga om konkurrensen från

auktionsförsäljningar, bytesaffärer in. m. närmast torde vara en kontrollfråga

och att andra påtalade konkurrensförhållanden knappast ar något speciellt

för fr i märksbranschen. Nämnden finner inte tillräckliga skäl föreligga

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungi. Maj.ts proposition nr 87 år 1965

för att företagare med speciell inriktning på yrkesmässig försäljning av frimärken

med samlarvärde undantas från skattskyldighet till allmän varuskatt

och anser sig inte kunna tillstyrka en författningsändring i sådant

syfte. Liknande skäl, som de av föreningen anförda, kan, framhåller nämnden,

åberopas för skattefrihet eller skattelindring på andra områden med

följdverkningar, som nu inte kan överblickas.

I sammanhanget kan nämnas att det för den allmänna varuskatten gällande

varubegreppet bibehållits i skatteberedningens mervärdeskatteförslag.

Beredningens författningsförslag innehåller därför också ett stadgande av

innebörd att handlingar, vilkas värde grundar sig på rättigheter av skilda

slag, t. ex. frimärken, är att anse som varor, endast när de försäljs såsom

trycksaker eller såsom samlarobjekt. Vid remissbehandlingen har ingen

erinran anförts häremot utom i en reservation till riksskattenämndens yttrande,

vari förordats en utformning av mervärdeskatten på denna punkt i

överensstämmelse med den här aktuella framställningen från Sveriges frimärkshandlare-förening.

Departementschefen

För egen del kan jag ansluta mig till de synpunkter som anförts i remissyttrandena

över föreningens framställning och finner således inte anledning

föreslå någon ändring i den allmänna varuskatten på denna punkt. I

I detta sammanhang vill jag även beröra en annan fråga med avseende på

den allmänna varuskattens principiella utformning. Såsom tidigare nämnts

göres i skattepliktshänseende ingen skillnad mellan nya och begagnade varor.

Enligt skattens allmänna konstruktion utgår således skatt vid yrkesmässig

försäljning av begagnade varor till konsumenter. I två speciella fall

föreligger dock skattefrihet för sådan försäljning. Sålunda är jämlikt stadgande

i 13 § AVF handeln med begagnade personbilar och andra begagnade

s. k. bilaccisbelagda motorfordon undantagen från beskattning. Det är här

dock icke fråga om undantag från skatteplikt utan om undantag från skattskyldighet

vid försäljning och uttag, vilket bl. a. medför att skatt utgår

t. ex. vid reparationer av begagnade personbilar. Samtidigt som denna inskränkning

i den allmänna varuskatten genomfördes med verkan fr. o. m.

den 1 maj 1960 höjdes bilaccisen på nya motorfordon av ifrågavarande slag

så att något skattebortfall icke skulle uppkomma för staten. Den inledningsvis

omnämnda, av 1963 års riksdag begärda utredningen torde syfta till en

omläggning av beskattningen av traktorer enligt dessa för personbilar in. fl.

motorfordon gällande principer. Såsom tidigare anförts bör denna fråga

lämpligen behandlas inom den tillsatta utredningen för bl. a. översyn av

skatteberedningens mervärdeskatteförslag.

Det andra undantaget från beskattning av begagnade varor följer av ett

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj. ts proposition nr 87 år 1965

annat stadgande i 13 § AVF, enligt vilket skattefrihet föreligger vid försäljning

eller uttag av till driften hörande maskiner, inventarier o. d. Även här

är det fråga om ett undantag från skattskyldighet och således inte någon inskränkning

i skatteplikten. Detta betyder bl. a., att maskin, som ägaren utrangerat

och i samband därmed försålt skattefritt, blir föremål för beskattning,

om den därefter åter kommer i den allmänna handeln och på nytt säljes

till konsument.

Det har framhållits, att denna utformning av beskattningen missgynnar

den reguljära handeln med begagnade maskiner o. d. Man har bl. a. uppmärksammat,

att fristående agenter uppträder som förmedlare av direktförsäljningar

mellan företag av utrangerade eller eljest för avyttring disponibla

maskiner och andra anläggningstillgångar. Agenten skapar genom annonsering

och på annat sätt kontakt mellan säljare och köpare och kan därvid

som särskilt försäljningsargument åberopa att någon varuskatt inte utgår.

Detta sammanhänger med att vid försäljning, som förmedlas av agent,

dennes huvudman är att anse som säljare i varuskattehänseende. Tillkomsten

av försäljningar av driftstillgångar under medverkan av fristående agenter

har, framhåller man, medfört ett avbräck för den självständiga handeln

med begagnade maskiner och man efterlyser åtgärder för att eliminera skattens

snedvridande verkningar på konkurrensen inom detta område.

De påtalade förhållandena förtjänar enligt min mening beaktande. Den i

prop. 1965: 14 föreslagna reduceringsregeln i syfte att i fråga om maskininvesteringarna

eliminera effekten av en höjning av skattesatsen för den allmänna

varuskatten till 9 % innebär visserligen att branschens förhållanden

inte försämras, men någon annan effekt kan reduceringsregeln knappast få.

Den aktualiserade frågan har emellertid vidare aspekter och torde få ses i

ett större sammanhang. Bl. a. kommer frågan i ett helt annat läge vid eu

eventuell framtida omläggning av den allmänna varuskatten till en mervärdeskatt

enligt skatteberedningens modell. Då den dessutom har viss anknytning

till frågan om eventuell omläggning av beskattningen av begagnade

traktorer, synes böra få ankomma på den tidigare omnämnda utredningen

att även uppmärksamma beskattningens utformning i förevarande hänseende.

Ändringar i varubeskattningen

Från den i princip generella skatteplikten lör varor gäller såsom tidigare

framhållits vissa begränsade undantag. Härom stadgas i 10 § 1 mom. AVF

med tillhörande anvisningar, vartill kommer sådana ytterligare undantag,

som beslutats av Kungl. Maj :t med stöd av 10 § 2 mom. AVF.

Den verkställda översynen har aktualiserat vissa, i huvudsak tekniska

ändringar i fråga om de nu gällande inskränkningarna i varubeskattningen.

Detta gäller de i 10 § 1 mom. AVF stadgade undantagen för fartyg (punkten

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj. ts proposition nr 87 år 1965

5), för krigsmateriel (punkten 6) och för läkemedel (punkten 8) samt de

med stöd av 10 § 2 mom. AVF beslutade undantagen för vissa importerade

tryckalster (SFS 1960: 8) och för konstverk (SFS 1960: 237). Övriga nu

gällande undantag berörs inte i den följande redogörelsen.

Skattefriheten för fartyg

Enligt 10 § 1 mom. punkten 5 AVF är från skatteplikt undantagna fiskefartyg,

så ock andra fartyg med en nettodräktighet av minst 20 registerton

samt luftfartyg. Enligt anvisningarna till detta författningsrum hänförs

till fartyg icke sådana farkoster, i fråga om vilka förflyttningen är av underordnad

betydelse i förhållande till huvuduppgiften. Med denna till tulltaxan

anknutna avgränsning följer, att exempelvis fyrskepp, flodsprutor,

mudderverk, pontonkranar och flytdockor utgör skattepliktiga varor. Eljest

gäller att skattefriheten omfattar inte endast fartyget som sådant utan även

reservdelar, fast inredning och dylikt.

Författningsrummets utformning innebär att fiskefartyg — liksom luftlartyg

i princip är generellt undantagna från skatteplikt, medan skattetriheten

i övrigt är begränsad till fartyg över viss storleksgräns. Beträffande

fiskefartygen må dock nämnas, att det förhållandet att ett fartyg är

avsett att användas för fiske inte automatiskt medför skattefrihet. Enligt

uttalanden av riksskattenämnden och generaltullstyrelsen, vilka bekräftats

genom utslag i regeringsrätten, bör härvidlag vara avgörande att fartyget

med hänsyn till sin beskaffenhet är att anse såsom speciellt anpassat för

fiske.

Förevarande undantag har med oförändrad lydelse intagits i skatteberedningens

mervärdeskatteförslag. Detta har allmänt accepterats vid remissbehandlingen.

I några fall har dock förordats en annan utformning av

undantagsbestämmelserna. Bakgrunden härtill är bl. a. följande.

I ett i januari 1964 avgivet remissutlåtande över förslag av generaltullstyrelsen

om ändringar i reglerna för varvsindustrirestitution tog sjöfartsstyrelsen

särskilt upp frågan om gränsdragningen för restitutionsberättigande

fartyg och föreslog härutinnan vissa ändringar för att undanröja föreliggande

tolkningssvårigheter och enbart av restitutionsskäl betingade dräktighetsmätnmgar

av fartyg. Enligt dessa förslag borde restitutionsrätten för

svenska fartyg gälla fartyg med en längd över allt av minst åtta meter utom

beträffande lustfartyg, för vilka gränsen borde sättas vid en längd av tjugo

meter eller en bruttodräktighet av 70 registerton.

En sådan utformning av restitutionsbestämmelserna borde enligt styrelsens

mening följas av en motsvarande ändring i fråga om undantaget från

allmän varuskatt för fartyg. Såsom skäl härför anfördes att nuvarande

dräktighetsgräns förorsakar många »onödiga» mätningar. Styrelsen föreslog

darfor att undantaget enligt punkten 5 i 10 § 1 mom. AVF förutom

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1965

luftfartyg borde gälla fiskefartyg samt andra fartyg — lustfartyg undantagna

— med en längd av minst åtta meter mätt enligt den särskilda förordningen

angående fartygs byggnad och utrustning.

Över sjöfartsstyrelsens förslag har efter remiss yttranden avgivits av

bl. a. fiskeristyrelsen, generaltullstyrelsen, kommerskollegium, riksskattenämnden,

Sveriges industriförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation,

Svensk industriförening, Sveriges allmänna exportförening, Sveriges

varvsindustriförening, Föreningen Sveriges mindre varv och Sveriges fiskares

riksförbund.

De framlagda förslagen har rönt ett positivt mottagande vid remissbehandlingen

och man har allmänt biträtt förslaget om att anknyta undantaget

från allmän varuskatt för fartyg till en längdgräns.. Endast riksskattenämnden

avvisar en sådan ändring av undantagsbestämmelserna.

Nämnden konstaterar inledningsvis, att det skattefria området i princip

följer tulltaxans varuindelning och att dräktighetsgränsen endast innebär

den inskränkningen, att skattefriheten för andra fartyg än fiskefartyg begränsats

till sådana som skall registreras i fartygsregistret. Enligt nämndens

uppfattning torde tillämpningen av undantaget inte ha medfört några

påtagliga olägenheter.

Vidare erinrar nämnden om att 1959 års höstriksdag vid behandlingen

av propositionen om allmän varuskatt vidtog den ändringen, att fiskefartygen

inrymdes under skattefriheten men samtidigt avslog motionsyrkanden

om generell skattefrihet jämväl för bogserbåtar, bärgningsfartyg och livräddningskryssare

samt för flodsprutor, pontonkranar, flytdockor och liknande

flytande objekt.

Riksskattenämnden finner inte tillräckliga motiv föreligga för åtgärder

av så vittgående innebörd, som de av sjöfartsstyrelsen föreslagna. Då härtill

den föreslagna avgränsningen inte synes medföra några förenklingar i kontrollhänseende

avstyrker nämnden bifall till styrelsens förslag.

I övriga remissyttranden har man såsom nämnts i princip biträtt styrelsens

förslag i denna varuskattefråga, varvid man dook i några fall föreslagit

en annan utformning eller anfört synpunkter av annat slag i frågan.

Sålunda framhåller Sveriges industriförbund att styrelsens förslag innebär

en skärpning av gällande bestämmelser eftersom lustfartyg, oberoende

av storleken, skulle bli skattebelagda. Inskränkningen beträffande sådana

fartyg bör därför utgå.

Sveriges varvsindustriförening anser, att reglerna angående frihet från allmän

varuskatt och om varvsindustrirestitution bör följas åt i största möjliga

utsträckning. Därför bör enligt föreningens mening skattefriheten även omfatta

sådana nu skattepliktiga flytande objekt som flytdockor, dockportar,

pontoner, mudderverk, flodsprutor in. m. Vidare bör nedre storleksgränsen

för såväl restitutionsberättigande som skattefria svenska fartyg överensstämma,

men föreningen tar ingen ställning till var denna gräns bör ligga.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj. ts proposition nr 87 år 1965

Föreningen Sveriges mindre varv framför samma synpunkter med tillägg

att den gemensamma nedre gränsen bör vara en »längd över allt» av åtta

meter.

Uttalanden av samma innebörd återkommer i vissa vid kommerskollegiums

utlåtande fogade yttranden från rikets handelskammare. För egen del framhåller

kommerskollegium att man i frågan torde böra avvakta utredningen

om varuskattens framlida utformning.

Generaltullstyrelsen hänvisar också till nyssnämnda utredning och återkommer

till irågan i sitt yttrande över skatteberedningens betänkande mot

bakgrund av att nuvarande undantag för fartyg i oförändrad form överförts

till beredningens mervärdeskatteförslag. Styrelsen framhåller, att gällande

dräktighetsgräns inneburit olägenheter vid bedömningen av skatteiriheten

för smärre icke mätningspliktiga fartyg. Vidare anses som mindre

tillfredsställande, att bogserbåtar och liknande nyttofartyg, vilkas nettodräktighet

enligt gällande mätningsbestämmelser normalt är ringa trots förhållandevis

stor bruttodräktighet, i regel befunnits skattepliktiga. Enligt

styrelsens uppfattning får fartygets längd därför anses vara en lämpligare

grund för gränsdragningen mellan skattepliktiga och skattefria fartyg. Härvid

bör längden bestämmas från förkant av förstäven till akterkant av akterstäven

i enfighet med vad som föreskrives i tullrestitutionsförordningen.

En omläggning av undantagsbestämmelserna i enlighet härmed aktualiserar

emellertid också, fortsätter generaltullstyrelsen, frågan om lämpligheten

av ett särskilt, generellt undantag för fiskefartyg. Begreppet fisketartyg

är inte klart definierat utan har medfört tolkningssvårigheter. Om

minimigränsen för skattefrihet sättes vid en längd av åtta meter eller eventuellt

något lägre, torde enligt styrelsens uppfattning skattefrihet för fiskefartyg

åvägabringas i praktiskt taget full utsträckning utan att denna fartygstyp

behöver särskilt angivas samtidigt som tillämpningen skulle förenklas

betydligt. Med hänsyn till avgränsningssvårigheterna avstyrks sjöfartsstyrelsens

förslag om generell skatteplikt för lustfartyg.

Generaltullstyrelsen föreslår vidare, att det i överensstämmelse med utbildad

praxis bör klart framgå av författningstexten, att skattefriheten inkluderar

delar och tillbehör till skattefria fartyg.

Även sjöfartsstyrelsen återkommer till undantaget för fartyg i sitt remissyttrande

över skatteberedningens betänkande och ifrågasätter om inte skattefriheten

vid övergång till en mervärdeskatt bör anknytas till fartygens

ändamål och därvid gälla fiskefartyg och vad som enligt 1963 års förordning

angående befäl på svenska handelsfartyg m. m. är att hänföra till handelsfartyg.

Departementschefen

En omläggning av undantaget från skatteplikt för fartyg enligt sjöfartsstyrelsens

förslag synes väsentligen vara av teknisk natur i syfte att under
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Ma j:ts proposition nr 87 år 1965

lätta tillämpningen. Motiveringen liar emellertid även varit att ernå överensstämmelse

med samtidigt töreslagna ändringar i bestämmelseina avseende

tullrestitution för fartyg. Flera remissinstanser har framhållit väldet

av eu samordning av dessa frågor och har från denna utgångspunkt föreslagit

eu utvidgning av skattefriheten till att omtatla även andra flytandi

objekt än fartyg. Samtidigt har emellertid framhållits att förslaget även

skulle leda till skärpt beskattning genom att generell skatteplikt skulle föreligga

för lustfartyg. Mot eu sådan inskränkning av skattefriheten har dessutom

generaltullstyrelsen åberopat tillämpningssvårigheter i fråga om avgränsningen.

Riksskattenämnden återigen anser inte att förslaget kan förväntas

medföra någon förenkling i kontrollhänseende och förordar att nu

gällande undantagsregler blir bestående.

Mot denna bakgrund ställer jag mig tveksam till en omläggning av undantagsreglerna

på sätt som sjöfartsstyrelsen föreslagit. De delade meningar

som kommit till uttryck i yttrandena från generaltullstyrelsen och

riksskattenämnden har inte minst bidragit härtill. Om man, såsom generaltullstyrelsen

ifrågasatt, sätter gränsen för skattefrihet lägre än åtta meter,

skulle man möjligen kunna slopa den särskilt angivna skattefriheten föi

fiskefartyg. Förutsättningen för en sådan lösning bör dock vara att, såsom

sjöfartsstyrelsen föreslagit, lustfartygen ställs helt utanför skattefriheten.

Att en sådan begränsning av'' skattefriheten skulle leda till en skärpning av

beskattningen bör enligt min mening inte ges någon avgörande betydelse,

men härtill kommer de av generaltullstyrelsen mot detta förslag anförda

avgränsningssvårigheterna.

Jag är därför inte nu beredd att framlägga förslag om en så radikal omläggning

av undantagsbestämmelserna som nu diskuterats. Även om det

torde kunna ifrågasättas om skattefrågan och den i sammanhanget aktuella

restitutionsfrågan har ett egentligt samband, synes dock skattefrågan kunna

anstå till dess frågan om en omläggning av tullrestitutionsreglerna blivit

slutligt prövad. Redan nu vill jag dock tramhålla, att anledning enligt min

mening saknas att biträda t ramförda förslag om att utsträcka skattefriheten

till pontonkranar, flytdockor, mudderverk och andra dylika objekt.

Fn sådan utvidgning av skattefriheten skulle stå i strid mot den allmänna

varuskattens principiella konstruktion.

På en punkt synes emellertid en utvidgning av nu gällande skattefrihet

vara motiverad. Såsom generaltullstyrelsen påpekat medför anknytningen

av skattefriheten till nettodräktigheten att skatteplikt ofta kommer att

föreligga för bogserbåtar, trots att bruttodräktigheten är förhållandevis stor.

Enligt min mening synes skäligt att alla bogserbåtar behandlas lika i varuskattehänseende.

.lag föreslår därför att den nu gällande i princip generella

skattefriheten för fiskefartyg utsträcks till att gälla även bogserbåtar. Sådana

båtar hänförs till särskilt nummer i tulltaxan. Författningsförslaget

2 ll i haag till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. A r 87

opaginerad Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj:is proposition nr 87 ur 1965

har utformats i enlighet härmed med ett tillägg, varav framgår att undantaget

även gäller delar och tillbehör till skattefria fartyg och luftfartyg.

Skattefriheten för krigsmateriel

Enligt punkten 6 i 10 § 1 mom. AVF gäller undantag från skatteplikt för

krigsmateriel, som iörsäljs till staten för militärt bruk och som är underkastad

utförselförbud. Med denna utformning av undantaget föreligger

skattefrihet för försvarets anskaffningar av ammunition, vapen och annan

lygiiiuterie], däremot inte för exempelvis intendenturmateriel.

Detta undantag har med endast formella ändringar intagits i skatteberedningens

mervärdeskatteförslag. Vid remissbehandlingen har förslaget på

denna punkt allmänt godtagits eller lämnats utan erinran. Ett förtydligande

med avseende på undantagets omfattning har dock i detta sammanhang

föreslagits av generaltullstyrelsen.

Styrelsen framhåller, att det ofta föreligger svårigheter att avgöra huruvida

krigsmateriel kan anses vara av exportförbjudet slag och till följd

harav skattefritt. Svårigheterna härvidlag har varit särskilt påfallande beträttande

delar till krigsmateriel. Frågan gäller speciellt om delar til! skattefri

krigsmateriel, i analogi med vad som uttalats beträffande fartyg, bör

innefattas av skattefriheten, oaktat delarna som sådana inte är underkastade

utförselförbud. Då i annat sammanhang ingen erinran anförts mot en

sådan tolkning av undantaget anser styrelsen att detta direkt borde bekräftas

i författningen.

Departementschefen

Då ett förtydligande av författningen på denna punkt synes vara av värde,

har författningsförslaget utformats med beaktande av de av generaltullstyrelsen

framförda synpunkterna.

Skattefriheten för läkemedel

Enligt punkten 8 i 10 § 1 inom. AVF föreligger undantag från skatteplikt

för läkemedel, som försäljs enligt recept eller till sjukhus. Samma undantag

har intagits i skatteberedningens mervärdeskatteförslag. Vid remissbehandlingen

härav har endast generaltullstyrelsen anfört särskilda synpunkter

på förslagets utformning i denna punkt. Styrelsen framhåller, att

undantaget formellt är anknutet till vissa slag av försäljningar. Då det

emellertid får anses gälla även införsel till riket i anslutning till sådan försäljning

synes ett uttryckligt stadgande härom böra intagas i författningen

i överensstämmelse med vad som gäller beträffande skattefriheten för

konstverk.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Ma j.ts proposition nr 87 år li)C>5

Departementschef en

De av generaltullstyrelsen anförda synpunkterna har beaktats vid utformningen

av författningsförslaget.

Skattefriheten för konstverk

Genom kungörelsen den 3 juni 1960 (nr 237), som trädde i kraft den 1 juli

1960, har Kungl. Maj:t med stöd av 10 § 2 mom. AVF förordnat om undantag

från skatteplikt för konstverk, hänförliga till tulltaxenummer 99.01 —

99.03, när de, annorledes än butiksmässigt eller i samband med utställning,

försäljs av upphovsmannen direkt till konsument. Skattefriheten omfattar

även införsel till riket i anslutning till sådan direktförsäljning. Till

nämnda tulltaxenummer hänföres målningar och teckningar, utförda för

hand (nr 99.01), konstgrafiska originalblad (nr 99.02) samt originalskulplurer

(nr 99.03).

Detta undantag från skatteplikt för konstverk tillkom, sedan 1960 års

bevillningsutskott i anledning av motionsyrkanden om skattefrihet tör

konstnärers alster inom måleriet, gratiken och skulpturen uttalat (BevL

1960: 62), att viss skattefrihet inom dessa områden syntes befogad och att utskottet

därför förutsatte, att Kungl. Maj :t med stöd av 10 § 2 mom. AVF

måtte vidtaga erforderliga åtgärder för tillgodoseende av motionärernas

syfte.

Efter utfärdandet av 1960 års kungörelse har riksdagen haft att ta ställning

till upprepade motionsyrkanden om en vidgad skattefrihet för konstnärerna.

Genomgående har frågan gällt, om skattefriheten borde utsträckas

till att omfatta även konstverk, som försäljs på utställningar. Yrkanden härom

vid 1961, 1962 och 1963 års riksdagar har dock avvisats (BevU 1961: 27,

1962:37 och 1963: 24).

Frågan om beskattningen av konstverk har behandlats även av allmänna

skatteberedningen i dess mervärdeskatteförslag. På denna punkt uttalas,

att om en inskränkning i beskattningen anses böra bli bestående — och

härutinnan vill beredningen för egen del inte töreslå någon ändring

praktiska skäl synes tala för ett generellt undantag från skatt på konstnärers

försäljning av egna verk, hänförliga till tulltaxenummer 99.01—99.03,

men också att därvid ingen avdragsrätt för ingående skattebelastning bör

ifrågakomma.

Vid remissbehandlingen har detta förslag allmänt accepterats. Endast i

några fall har särskilda synpunkter anförts i frågan. Sålunda konstaterar

riksskattenämnden, att den föreslagna utformningen har företräden framför

nu gällande ordning, men nämnden tillägger, att tillräckliga skäl knappasi

föreligger för att bibehålla undantaget, särskilt som med rent konstnärlig

verksamhet närliggande verksamheter alltjämt skulle beskattas.

2f Ilihang till riksdagens protokoll 1905. 1 sand. År 87

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1965

Övers tåt hållarämbetet och länsstyrelserna i Stockholms, Örebro och Västmanlands

län anför liknande synpunkter men biträder förslaget av praktiska

skäl.

Generaltullstyrelsen framhåller, att undantaget formellt inte torde täcka

det fall, då konstnären skänker bort ett eget verk. I praktiken torde dock

sådana transaktioner inte ha betraktats som skattepliktiga uttag utan

jämställts med försäljning. Styrelsen anser att ett klarläggande i författningstexten

bör göras på denna punkt.

Såsom inledningsvis antytts har frågan om den allmänna varuskattens

tillämpning på konstverk därjämte aktualiserats av Konstnärernas riksorganisation.

I en i januari 1964 gjord framställning har sålunda riksorganisationen

hemställt, att nuvarande skattefrihet måtte utsträckas till all

omtatta även konstverk, som försäljs vid utställningar, samt dessutom alt

jämväl andra konstverk än sådana som hänförs till tulltaxenummer 99.01

—99.03 måtte inbegripas under skattefriheten. Såsom skäl härför åberopas

bl. a., att de bildskapande konstnärerna genom den allmänna varuskatten

försatts i sämre läge än andra konstskapare och att nuvarande bestämmelser

direkt missgynnar den allmänt vedertagna formen att genom utställningar

åstadkomma kontakt med publik och kritik. Vidare framhålles, att försäljningarna

vid utställningar är av jämförelsevis liten omfattning (1_2

milj. kr. för år) och att frågan därför har ringa statsfinansiell betydelse.

Vid den remissbehandling, som framställningen varit föremål för, har

meningarna varit delade. Nationalmuseum och akademien för de fria konsterna

biträder i så måtto förslagen, att skattefrihet bör gälla generellt för

konstverk av alla slag vid försäljning av upphovsmannen direkt till konsument.

Folkrörelsernas konstfrämjande ifrågasätter lämpligheten av en

utformning som skulle innebära, att konstfrämjandets försäljning på kommissionsbasis

skulle vara skattefri men inte dess försäljning av konstverk,

som inköpts från konstnärerna. Konstfrämjandet föreslår i stället, att all

konst skall vara skattefri när försäljning av konstnären själv eller av konstlörmedlare

sker första gången och att beskattningen sätter in först vid

upprepad försäljning.

Statens konstråd tillstyrker förslaget om skattefrihet för konstverk även

vid försäljning på utställning och samma mening uttalas av några av rikets

handelskammare i utlåtanden, som fogats vid kommerskollegii yttrande.

För egen del anför kommerskollegium, att en utsträckning av skattefriheten

till ytterligare kategorier inte kan motiveras av skattetekniska skäl.

Fn sådan åtgärd måste medföra utomordentliga praktiska tillämpningssvårigheter

och kollegium avstyrker framställningen i denna del. Synpunkter

av samma slag kan anföras mot förslaget om skattefrihet för konstverk,

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kanyl. Maj.ts proposition nr 87 ur 1005

som försäljs på utställningar. — Motsvarande uttalas i ett flertal av de bifogade

utlåtandena från rikets handelskammare.

Även generaltullstyrelsen och riksskattenämnden framhåller, att det från

skattetekniska synpunkter inte kan anses föreligga tillräckliga skäl för en

utvidgad skattefrihet på området. Särskilt påpekas, att den föreslagna utvidgningen

av det skattefria området till andra konstalster än sådana, som

faller under tulltaxenummer 99.01—99.03, måste medföra svårartade och

vanskliga gränsdragnings- och tolkningsproblem. Av dessa skäl a\styrks

bifall till de framlagda förslagen.

1 anledning av den i prop. 1965: 14 föreslagna höjningen av den allmänna

varuskatten har Konstnärernas riksorganisation återkommit i ämnet med

förnyad framställning om skattefrihet för konstverk, som försäljs på utställningar.

Riksorganisationen framhåller att det vid en förestående skattehöjning

finns än större anledning att beakta vad som tidigare i denna fråga anförts

från organisationens sida och erinrar dessutom om den av allmänna

skatteberedningen på denna punkt föreslagna utformningen av en mervärdebeskattning.

Framställningen utmynnar i att förslag i förevarande proposition

måtte framläggas om sådan ändring av varuskattetörordningen, att

konstverk, när de av nu levande konstnärer, enskilda eller i grupp, försäljs

på utställning, skall vara undantagna från beskattning.

Departementschefen

Frågan om den allmänna varuskattens tillämpning på konstverk har såsom

framgått av den lämnade redogörelsen varit föremål för särskild prövning

vid upprepade tillfällen efter det att nuvarande undantagsbestämmelser

infördes. Därvid framförda yrkanden om utvidgad skattefrihet har dock

avslagits. Frågan har nu återigen aktualiserats av Konstnärernas riksorganisation,

bl. a. i anledning'' av den i prop. 1965: 14 föreslagna höjningen av

den allmänna varuskatten med verkan fr. o. m. den 1 juli 1965.

Riksorganisationen har framställt två i princip skilda yrkanden. Det ena

av dessa gäller en utvidgning av det skattefria området till andra konstnärliga

alster än enbart sådana, som faller under tulltaxenummer 99.01—99.03.

Detta yrkande har man i flertalet remissyttranden avvisat av skattetekniska

skäl eller också ifrågasatt av andra skäl. Särskilt har man framhållit de

med en sådan utvidgning av det skattefria området förenade tillämpningssvårigheterna.

Mot denna bakgrund finner jag inte tillräckliga skäl föreligga

för att föreslå någon ändring av undantagsbestämmelserna i vad avser

det skattefria områdets omfattning.

Det andra yrkandet gäller det redan tlera gånger framställda och varje

gång avvisade kravet på skattefrihet för konstnärernas försäljning av egna

verk på utställningar. Såsom skäl för en omprövning av denna fråga har nu

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj. ts proposition nr 87 dr 1065

åberopats, att eu höjning- av skattesatsen gör åtgärden än mera angelägen

samt dessutom den av skatteberedningen föreslagna utformningen av mervärdeskatten

på denna punkt.

Skatteberedningens förslag i denna fråga torde i första hand få ses såsom

en av övergången till en mervärdebeskattning betingad ändring av nuvarande

undantagsbestämmelser. Beaktas bör också, att konstnärerna inte

enligt förslaget till mervärdeskatt skulle ha någon avdragsrätt för skattebelastningen

på sina inköp och omkostnader. Mot denna bakgrund torde också

få ses, att förslaget vid remissbehandlingen allmänt godtagits eller lämnats

utan erinran. Vissa kritiska synpunkter har dock framförts i detta sammanhang

och även remissyttrandena över riksorganisationens framställning visar

delade meningar. En höjning av skattesatsen för den allmänna varuskatten

kan enligt min mening inte anses utgöra något bärande motiv för en utvidgning

av den skattefrihet som nu tillkommer konstnärerna. Man måste

härvidlag även beakta den reguljära konsthandelns ställning.

Med hänsyn till vad nu anförts är jag inte beredd att föreslå någon utvidgning

av nu gällande skattefrihet för konstnärernas försäljning av egna verk,

hänförliga till tulltaxenummer 99.01—99.03. Det synes dock lämpligt att i

förevarande sammanhang vidtaga den tekniska ändringen, att det nu i särskild

kungörelse stadgade undantaget ersätts med ett stadgande direkt i författningen

såsom en ny punkt 10 i 10 § 1 mom. AVF. Författningsförslaget

har utformats i enlighet härmed och dessutom på ett sätt som medför frihet

från allmän varuskatt även vid gåva, t. ex. när en tavla, som erhållits i gåva

av konstnären, införes till riket.

Skattefrihet för vissa tryckalster m. m.

Genom kungörelse den 15 januari 1960 (nr 8) har Kungl. Maj :t med stöd

av 10 § 2 mom. AVF förordnat om undantag från skatteplikt för tullfria

tryckalster, hänförliga till kapitel 49 i tulltaxan, och för mikrofilmer, hänlorhga

till tulltaxenummer 37.05, när sådana varor införs till riket såsom

gåva eller lån utan vederlag.

Detta undantag har med oförändrad lydelse intagits i skatteberedningens

mervärdeskatteförslag. Vid remissbehandlingen härav har endast generaltullstyrelsen

antort särskilda synpunkter i frågan. Styrelsen konstaterar, att

detta undantag tillkommit bl. a. med hänsyn till de offentliga biblioteken

och till dessa biblioteks och den vetenskapliga forskningens internationella

bytesverksamhet. Biblioteken har emellertid i vissa fall införsel av tryckalster

med en ålder över 100 år, vilka i egenskap av antikviteter faller under

tulltaxenummer 99.06. Enligt styrelsens mening bör undantaget gälla

aven sådana trycksaker och vidare anses påkallat med en jämkning av bestämmelserna

som klart medger skattefrihet även för reklamtryck, som införs

for att gratis tillställas allmänheten, oaktat detta knappast kan betecknas

som gåva i egentlig mening.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Ma j. ts proposition nr 87 år 1965

Departementschefen

Jag har intet att erinra mot en sådan närmast formell ändring av nu gällande

undantag. Lämpligen synes detta böra ske på det sättet, att 1D60 års

kungörelse i ämnet ersätts med ett stadgande av angiven innebörd i en ny

punkt (11) i 10 § 1 mom. AVF. Författningsförslaget har utformats i enlighet

härmed och på grundval av vad generaltullstyrelsen föreslagit.

Ändringar i tjänstebeskattningen

Enligt 11 § AVF är tjänsteprestation skattepliktig, om den huvudsakligen

nar avseende på skattepliktig vara samt innefattar förfärdigande på beställning

(arbetsbeting), uthyrning, servering, reparation, underhåll, ändring

eller rengöring. 1 anvisningarna till denna paragraf uttalas bl. a., att

tjänstebeskattningens anknytning till skattepliktiga varor innebär att skattefrihet

föreligger för prestationer med avseende på särskilt undantagna varor,

t. ex. större fartyg, och på fastigheter samt för personliga tjänster. Vidare

utsägs att med servering förstås tillhandahållande av varor till törtäiing

på stället å därför iordningställd lokal eller plats. Om jämväl bostad tillhandahålls

och ett gemensamt pris uttas för kost och logi, får uppdelning

ske efter skälig grund.

Allmänna skatteberedningen har i sitt mervärdeskatteförslag utformat

skatteplikt sbestämmelserna för tjänstebeskattningen i nära anslutning till

varuskatteförordningens bestämmelser. Beredningens förslag innebär dock

en betydande utvidgning av beskattningsområdet. I väsentliga avseenden

är detta betingat av mervärdeskatteprincipen som sådan och av målsättningen

att i så hög grad som möjligt eliminera kumulativa skatteeffekter

i det nya systemet. Detta gäller i viss mån även den del av tjänstebeskattningen,

som i likhet med nu gällande ordning har anknutits till skattepliktiga

varor. Härutinnan innebär förslaget att nuvarande skatteplikt skulle

utsträckas till att omfatta även förvaring, montering, kontroll och analys.

Departementschefen

Skäl föreligger enligt min mening inte att inbegripa kontroll- och analysarbeten

under skatteplikten. En sådan åtgärd skulle öka det kumulativa inslaget

i beskattningen. Ej heller synes motiverat att nu inbegripa förvaringstjänster

under den allmänna varuskatten, även om det härvidlag torde vara

i högre grad fråga om konsumtionstjänster. Däremot kan det enligt min mening

vara motiverat att särskilt ange montering såsom skattepliktig tjänsteprestation.

Uppenbart är att t. ex. leverans av en maskin i monterat skick

skall beskattas enligt det betingade vederlaget oavsett om monteringen ingår

i priset eller debiteras särskilt. Tvekan torde emellertid i vissa fall ha förelegat

om skatt skall utgå för monteringsarbeten och i ett speciellt fall, nämligen

i fråga om uthyrning av byggnadsställningar, har iiksskaltenJmndcn

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kungl. Maj. ts proposition nr 87 ur 1965

funnit att av uthyraren särskilt debiterad ersättning för ställningens uppoch

nedmontering inte bör anses utgöra vederlag för prestation, som omfattas

av skatteplikten.

bör att undanröja tveksamhet på denna punkt föreslår jag, att även

montering, varmed bör förstås såväl uppmontering som nedmontering, intas

bland de i 11 § AVF angivna slagen av tjänsteprestationer, som° omtattas

av skatteplikten när de bär avseende på skattepliktiga varor.

Såsom nyss framhållits innehåller anvisningarna till 11 § AVF ett särskilt

uttalande rörande skattens tillämpning i det fall gemensamt pris uttages

för kost och logi. Den uppdelning som i sådant fall skall ske har

närmast avseende på beskattningsvärdets bestämmande. Huvudreglerna

härom är intagna i 15 § AVF med tillhörande anvisningar. Då jag i det följande

ämnar föreslå vissa ändringar även av dessa stadganden på grundval

a\ skatteberedningens mervärdeskatteförslag synes lämpligt att, likaledes

i överensstämmelse med detta förslag, i anvisningarna till 15 § AVF inta

bestämmelserna som reglerar beskattningen i de fall gemensamt pris uttas

tor transaktion, som innefattar såväl skattepliktigt som skattefritt tillhandahållande.

Författningsförslaget har utformats i enlighet med vad som nu anförts.

I detta sammanhang har även beaktats, att skatteberedningen i det förtattningsrum

i mervärdeskatteförslaget, som reglerar skatteplikten för

tjänsteprestationer, intagit ett stadgande, enligt vilket Kungl. Maj:t i likhet

med vad som redan nu gäller på varusidan skulle äga förordna om

undantag från skatteplikt för viss tjänsteprestation. Den genom detta stadgande

tillskapade möjligheten till sådana jämkningar i skatteplikten, som

erfarenheterna från tillämpningen skulle påkalla, torde få ses mot bakgrund

av den väsentligt vidgade beskattningen inom tjänsteområdet, som mervärdeskatteförslaget

innefattar. Behovet av ett sådant stadgande för den allmänna

varuskatten är visserligen mindre framträdande men det kan likväl

vara ändamålsenligt att även på tjänstesidan ha denna dispensmöjlighet.

Skattskyldighetsfrågor (12 och 13 §§ AVF)

Skattskyldighetens principiella utformning

De bestämmelser som reglerar skattskyldigheten till allmän varuskatt

återfinns i 12 13 §§ AVF med tillhörande anvisningar. Enligt huvudregeln

(12 § 1 mom.) åvilar skattskyldighet den, som yrkesmässigt försäljer skattepliktig

vara eller utför eller ombesörjer utförande av skattepliktig tjänsteprestation,

for tillhandahållande av sådan vara eller tjänsteprestation till

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj. ts proposition nr 87 år 1965

förbrukare (konsument), varvid med försäljning likställs uttag ur rörelsen

av skattepliktig vara. Vidare är den som fabriksmässigt tillverkar byggnadsvaror,

i vad avser denna tillverkning, skattskyldig, även om han inte bedriver

yrkesmässig försäljning av sådana varor.

Från skattskyldighet enligt dessa allmänna regler gäller vissa i 13 § angivna

inskränkningar. Utöver tidigare omnämnda undantag vid försäljning

eller uttag av till driften hörande maskiner, inventarier o. d. samt

av begagnade s. k. accisbelagda motorfordon gäller enligt nämnda paragiaf

frihet från skattskyldighet vid tillhandahållande av skattepliktiga varor och

tjänster samt uttag ur rörelse av sådana varor i allenast ringa omfattning

samt av tjänsteprestation med avseende på kläder eller andra textilvaror om

den som utför prestationen inte har fast driftställe för verksamheten (t. ex.

hemsömmerskor).

Förutsättningen för skattskyldighet är sålunda att tillhandahållandet av

skattepliktiga objekt är att anse såsom yrkesmässigt. Denna fråga får enligt

anvisningarna till 12 § bedömas främst med hänsyn till omfattningen

av och syftet med verksamheten. Skattskyldighet föreligger sålunda exempelvis

inte vid försäljning av personlig lösegendom och, likaledes enligt

särskilt uttalande i anvisningarna, inte heller i fråga om tillhandahållande

av kost åt egen personal i annat än serveringsrörelse. Om verksamheten upplåtits

på entreprenad åt annan, som bedriver densamma yrkesmässigt, föreligger

dock skattskyldighet för entreprenören.

Riksskattenämnden har i ett flertal anvisningar behandlat skattskyldighetsfrågor.

Uttalanden av mera principiell innebörd har bl. a. gjorts i en i

februari 1960 meddelad anvisning angående skattskyldighet för statliga

myndigheter m. fl. Under hänvisning till vissa uttalanden i propositionen om

allmän varuskatt och till vad som gällde i fråga om 1940 års omsättningsskatt

konstaterar nämnden, att varuskatteförordningen inte har någon direkt

anknytning av yrkesmässighetsbegreppet till inkomstskatteförfattningarna.

Även om detta begrepps innebörd i inkomstskattehänseende torde böra

vara vägledande jämväl för den allmänna varuskatten, bör en något friare

tolkning få anses vara åsyftad i varuskattehänseende. Därför behöver yrkesmassighetsbegreppet

icke alltid sammanfalla vid de olika beskattningsformerna.

Från denna utgångspunkt får bedömningen bl. a. i fråga om myndigheternas

skattskyldighet ske från fall till fall. Nämnden tillägger dock, att

yrkesmässig verksamhet får anses föreligga om myndighet stadigvarande

driver förvärvsverksamhet i vinstsyfte liksom i de fall verksamhet bedrivcs

gentemot allmänheten i former likartade med dem som förekommer inom

det enskilda näringslivet och i vissa fall i direkt konkurrens med det enskilda

näringslivet. Däremot bör yrkesmässighet inte anses föreligga vid

exempelvis leverans från en statlig myndighet till annan sådan myndighet,

enär härvidlag formellt inte föreligger försäljning av vara till annan person,

och ej heller i de fall myndighet uteslutande till egen personal tillhanda
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj. ts proposition nr 87 år 1965

häller varor, som lörvärvats eller tillverkats för myndighetens eget behov.

Rent servicebetonad verksamhet bör likaledes anses såsom icke yrkesmässig.

Allmänna skatteberedningen har i denna fråga ultalat, alt en omläggning

av den allmänna varuskatten till en mervärdeskatt enligt föreslagen modell

i princip inte innebär annan ändring än att begränsningen av skattskyldigheten

till tillhandahållande till konsumenter måste ersättas med bestämmelser

om att skattskyldigheten gäller generellt för alla näringsidkare och därmed

jämställda. Skattskyldigheten är således även i skatteberedningens mervärdeskatteförslag

anknuten till yrkesmässighetsbegreppet. Dock har anvisningarna

härom givits en annan utformning än de nu gällande.

Enligt skatteberedningens författningsförslag bör yrkesmässig verksamhet

anses föreligga, när inkomsten därav enligt kommunalskattelagen är att hänföra

till inkomst av rörelse eller av jordbruksfastighet samt vidare när verksamheten

utövas av staten, kommun eller annan och innefattar inte endast

tillfälligt tillhandahållande av skattepliktiga objekt till allmänheten. Av staten

eller kommun bedriven verksamhet med uteslutande syfte att tillgodose

egna behov bör däremot inte anses som yrkesmässig annat än om verksamheten

bedrivs i bolagsform eller liknande. Detta bör enligt förslaget gälla

även i den mån samgående i sådant syfte sker mellan staten och kommun

eller mellan kommuner och skattskyldighet inte skolat föreligga om skilda

verksamheter bedrivits.

Skatteberedningens förslag på denna punkt har biträtts eller lämnats

utan erinran vid remissbehandlingen.

Departementschefen

I allt väsentligt anknyter den av skatteberedningen föreslagna utformningen

av yrkesmässighetsbegreppet vid en mervärdeskatt till vad som gäller

i varuskattehänseende. Förslaget innebär dock ett förtydligande direkt

i författningen av vad som bör läggas i begreppet. Det bör vara av värde, att

en motsvarande formulering intas i anvisningarna till 12 § AVF.

I ett avseende innebär emellertid beredningens förslag eu inskränkning

i nu gällande skattskyldighet. Jag åsyftar härvidlag förslaget om att yrkesmässig

verksamhet inte skall anses föreligga vid samgående inom den offentliga

sektorn där syftet är att i den gemensamma verksamheten uteslutande

tillgodose intressenternas egna behov. Detta förslag bär särskild betydelse

beträffande det samgående mellan staten, i detta fall försvarets

fabriksstyrelse, och landstingen, som på riksdagens initiativ etablerats i

fråga om tvätteriverksamhet. Finansieringen av verksamheten vid sådant

samgående sker gemensamt av intressenterna, medan driften ombesörjes

av någon av dessa. Av varuskattens nuvarande konstruktion följer att den

intressent, som svarar för driften, blir skattskyldig för de prestationer som

utföres åt övriga intressenter, medan de prestationer som intressenten

opaginerad Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj. ts proposition nr 87 är 1!)<>5

s. a. s. utför åt sig själv blir skattefria. I de fall driften ombesörjes av fabriksstyrelsen

utgår således skatt för arbeten som utföres åt landstingens

sjukhus och andra inrättningar, medan arbeten åt statliga uppdragsgivare är

skattefria.

Dessa konsekvenser har uppmärksammats tidigare och föranlett viss kritik.

Bl. a. har motionsyrkanden framförts om åtgärder i syfte att åstadkomma

likhet i beskattningen vid verksamhet av ifrågavarande slag. Någon

ändring har sådana yrkanden dock inte föranlett vid tidigare prövning

av frågan. Skatteberedningens förslag på denna punkt skulle tillgodose

dessa krav på en likformig beskattning. Visserligen kan här sägas att förslaget

innebär ett avsteg från de allmänna principerna för beskattningen

och att det dessutom skulle kunna anses missgynna enskild tvätteriverksamhet.

Det får emellertid anses vara ett allmänt intresse att offentlig verksamhet

bedrivs så rationellt som möjligt och att möjligheterna härutinnan

tillvaratas. Varuskattens nuvarande utformning utgör visst hinder

häremot. Sådana konsekvenser bör undanröjas. Härtill kommer att någon

egentlig konkurrenssituation i förhållande till enskild verksamhet knappast

föreligger inom här aktuella områden. Jag finner således skäl tala för att

även i denna del beakta skatteberedningens förslag och föreslår sålunda en

ändring av anvisningarna till 12 § AVF i överensstämmelse härmed.

Skattskyldigheten vid speciella företagsformer m. m.

Utöver de i 12 § 1 mom. AVF angivna allmänna reglerna med avseende

på skattskyldigheten innehåller denna paragraf i 2 mom. bestämmelser

som närmare reglerar frågan för vissa speciella företagsformer samt i 3

inom. bestämmelser som reglerar skattskyldighetens inträde. Även i dessa

delar har vissa ändringar aktualiserats vid den verkställda översynen.

Enligt 12 § 2 inom. AVF gäller att envar delägare i handelsbolag, kommanditbolag,

enkelt bolag eller i 53 § 2 mom. kommunalskattelagen avsett

rederi eller s. k. gruvbolag är skattskyldig i förhållande till sin andel i företaget.

Detta betyder att skattskyldigheten inte åvilar företaget utan delägarna

personligen och att salunda deklarations- och betalningsskyldighet

föreligger för var och en av delägarna. Den allmänna varuskatten har härutinnan

anknutits till vad som gäller i inkomstskattehänseende.

Allmänna skatteberedningen har på denna punkt i sitt mervärdeskatteförslag

gjort ett tillägg av innebörd, att länsstyrelsen på ansökan av samtliga

delägare skall kunna besluta, att en delägare skall kunna svara för

samtligas skalteredovisning. Vid remissbehandlingen har man allmänt biträtt

detta förslag och även ifrågasatt om inte såväl redovisningen som

taxeringen borde kunna anknytas till företaget i stället för till delägarna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

28 Kungl. Maj. ts proposition nr 87 år 1965

Departementschefen

Den av skatteberedningen föreslagna ordningen tillämpas i viss utsträckning

redan nu på riksskattenämndens initiativ. Frågan har eu inte oväsentlig

praktisk betydelse, och jag föreslår därför att i AVF intas bestämmelser

som klart anger denna möjlighet till förenklad redovisning. Det synes dock

inte möjligt att i detta sammanhang gå så långt som att i dessa fall anknyta

beskattningen till företagen som sådana, trots att i vart fall vissa av dessa

utgör självständiga juridiska personer. Den nära anknytningen av den allmänna

varuskatten till vad som gäller i inkomstskattehänseende synes f. n.

utgöra hinder för en sådan mera radikal omläggning.

Beträffande bestämmelserna i 12 § 3 mom. AVF med avseende på skattskyldighetens

inträde föreslår jag en mindre justering av formell karaktär

för att få en mera adekvat anpassning av bestämmelserna till skattens materiella

omfattning. En hänvisning till detta författningsrum bör dessutom

intagas i 62 § AVF, så att det av författningen direkt framgår att de allmänna

reglerna om skattskyldighetens inträde gäller även för jordbrukarna.

Beskattningsvärde m. m. (14—18 §§ AVF)

Varuskatteförordningens bestämmelser med avseende på skattesats, beskattningsvärde

och skattepliktig omsättning är intagna i 14_18 §§ med

tillhörande anvisningar. I korthet innebär dessa bestämmelser, att skatten

utgår med i 14 § angiven skattesats av beskattningsvärdet. Därmed förstås

enligt 15 § vid tillhandahållande av vara eller tjänsteprestation vederlaget

och vid uttag ur rörelse varans saluvärde enligt ortens pris, i båda fallen

med skattens belopp inräknat. Vederlag för skattepliktigt tillhandahållande

hänföres till den skattepliktiga omsättningen för den redovisningsperiod,

varunder vederlaget influtit kontant eller eljest, t. ex. i natura, kommit den

skattskyldige till godo, medan saluvärde för uttagen vara hänföres till omsättningen

för den period, då uttaget skett (16 g). Härutöver innehåller 16 g

samt 17 och 18 §§ regler med avseende på redovisning av skatten enligt bokforingsinässiga

grunder (16 §) och enligt s. k. indirekt metod (17 §) samt

vidare bestämmelser om rätt till avdrag för skattebelagda inköp och de reduceringsregler

som gäller i fråga om serveringsrörelser in. fl. (18 §). Den

i prop. 1965: 14 föreslagna ändrade reduceringsregeln för monteringsfärdiga

hus och nya reduceringsregeln för näringslivets investeringar i maskiner

och andra inventarier berör således 18 §.

Den nu verkställda översynen har bl. a. aktualiserat vissa ändringar av

gällande regler med avseende på beskattningsvärdets bestämmande. Spörsmålet

gäller i första hand varuskattens tillämpning på växelaffärer och be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 81 år 1965

rör anvisningarna till 15 och 16 g§ AVF. Häri uttalas hl. a. (anvisn. till

15 §), att vid beräknande av beskattningsvärde avdrag inte får ske för

transport-, emballage- och andra liknande kostnader, vilka ingåi i priset.

Avdrag får ej heller ske för s. k. avbetalningstillägg, men väl för kassarabatter

och andra rabatter, som direkt avgår vid betalningen. I anvisningarna

till 16 § uttalas, att belopp som influtit vid diskontering av växel skall anses

utgöra kontant likvid vid beräkning av skattepliktig omsättning. Nodgas

skattskyldig på grund av bristande betalning själv inlösa växeln, äger

han avdraga beloppet vid senare beräkning av den skattepliktiga omsättningen,

men han är också pliktig att ånyo redovisa beloppet om betalning

skulle inflyta sedermera. Vidare uttalas att, om rabatt, återbäring e. d. a\- seende skattepliktigt tillhandahållande utges i efterhand, avdrag härför får

göras från omsättningen för den period varunder utgivandet skett.

Varuskattens tillämpning i förevarande hänseenden har behandlats av

riksskattenämnden bl. a. i en i oktober 1960 meddelad anvisning. Där ut
-

talas bl. a. följande.

Vid växeltransaktioner i anledning av tillhandahållna varor och tjänstei

har kontant likvid influtit först då växelutställaren löser växeln genom

kontant betalning. Löses växeln icke helt utan omsättes densamma med ny

växel å lägre belopp, är det belopp som inbetalas i samband med omsättningen

att anse som kontant likvid. I nu nämnda fall bör även ränta, som

erlägges i samband med inlösen eller omsättning av växel, vara att hänföra

till vederlaget för tillhandahållen vara eller tjänsteprestation. Uppburen

ränta (diskonto) bör alltså medräknas i omsättningen vid redovisning av

preliminär allmän varuskatt. .

Vad nu sagts har avseende å det fall den skattskyldige sjalv behåller

växeln och utställaren alltså löser eller omsätter densamma direkt hos den

skattskyldige. Låter denne diskontera växeln i bank gäller enligt anvisningarna

till 16 § varuskatteförordningen att det belopp, som därvid inflyter,

är att anse som kontant likvid. Detta stadgande innebär i forsta hand,

att''belopp som influtit vid växeldiskontering skall medräknas i omsättningen

för den redovisningsperiod, varunder diskonteringen skett, och alltsa icke

först då växeln löses eller omsättes av utställaren. Därjämte bor emellertid

åt nämnda stadgande ges den innebörden, att det belopp, soin skall inräknas

i omsättningen, skall utgöra det belopp som faktiskt erhalles vid

diskonteringen, d. v. s. växelbeloppet minus diskontot.

Det senast anförda kan sägas utgöra ett avsteg från den tidigare angivna

principen att beskattningsvärdet skall utgöras av det av konsumenten erlagda

vederlaget eller priset. Detta avsteg är betingat av praktiska skal. Allmänt

sett innebär det anförda, att vare sig växeln diskonteras eller ej skall

vad som kommer den skattskyldige till godo i form av kontanta medel eller

motsvarande anses utgöra det vederlag för tillhandahållen vara eller tjansteprestation,

som skall inräknas i omsättningen vid redovisning av allmän

varuskatt.

Kritiska synpunkter har anförts mot beskattningens utformning i fråga

om växeltransaktioner. Särskilt har man vänt sig mot, att den ränta som

skattskyldig tillgodogör sig när han s. a. s. ligger på vaxeln skall inräknas

3 Bihanfi till riksdagens protokoll lUfiCt. 1 xaml. Nr S

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Kungl. Maj.ts proposition nr 87 ar 196ö

i vederlaget och sålunda också inräknas i den skattepliktiga omsättningen.

Man menar att detta ar en ersättning för en kreditgivning motsvarande det

diskonto som bankerna betingar sig för samma tjänst och att det är oriktigt

att hänföra beloppen härav till omsättningen. Vidare har framhållits

att skattebelastningen blir olika stor beroende på om växeln omsätts eller

ej. Skatten påverkas härvidlag av faktorer som inte direkt har något samband

med parternas uppgörelse vid avtalets ingående och som inte blir kända

förrän efter det parterna kommit överens om själva priset för prestationen.

Om säljaren diskonterar växeln är oftast något som köparen helt saknar

kännedom om och att köparen vill omsätta växeln kan många gånger

bero på förhållanden som inträffat efter avtalets ingående.

Allmänna skatteberedningen har uppmärksammat frågan i sitt mervärdeskatteförslag

och har därvid såväl med hänsyn till nyss antydda förhållanden

som från kontrollsynpunkt funnit övervägande skäl tala för att mervärdeskatten

vid växelaffärer bör anknytas till det fakturerade eller eljest

överenskomna vederlaget med bortseende från diskontot. Beredningens författningsförslag

har utformats i överensstämmelse härmed.

I denna del har beredningens förslag allmänt biträtts eller lämnats utan

erinran vid remissbehandlingen. Riksskattenämnden t. ex. konstaterar att

forslaget otvivelaktigt innebär en praktisk linje som minskar såväl redovisnings-

som kontrollproblem men tillägger att det synes erforderligt med eu

närmare precisering, nar likviderna regleras genom ett flertal växlar och

när fakturabelopp och växelbelopp inte överensstämmer.

Endast länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län är mot förslaget och anser

det innebära en komplicering i jämförelse med gällande ordning. Härom

anförs bl. a. följande.

Enligt beredningens förslag skall till kontant uppburna växellikvider läggas

diskonto vid beräkning av utgående skatt. Svårigheten att få företagen

att iakttaga detta ar uppenbar. Beträffande särskilt bilväxlar förekommer

tillika"™/! ?'' Vfa ranta oc,h andra tilIägg, som kunden har att erlägga

lika med det avtalade priset for bilen. Gränsdragningen mellan ränta och

andra avbetalningstillagg är synnerligen oklar. Detta måste försvåra tilllampningen

av de av beredningen föreslagna reglerna.

Länsstyrelsen förordar därför, att nu gällande regler skall tillämpas även

tor mervärdeskatten.

Utöver vad som nu redovisats beträffande växeltransaktioner har allmänna

skatteberedningen i sitt författningsförslag dessutom gjort ett tillägg

utan motsvarighet i anvisningarna till 15 § AVF av innebörd, att i de fall

gemensamt pris uttages vid försäljning eller motsvarande, som omfattar

saval skattepliktigt som skattefritt tillhandahållande, beskattningsvärdet

far bestammas genom uppdelning av priset enligt skälig grund.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

K ungt. Maj:ts proposition nr 87 år 1965

Departementschefen

Allmänna skatteberedningens ändringsförslag med avseende pa växeltransaktionerna

bygger på nuvarande förhållanden och på erfarenheterna

från den allmänna varuskatten. Syftet med förslaget är att åstadkomma eu

förenkling i tillämpningen och samtidigt eliminera den skillnad i beskattningen

som uppkommer beroende på om växel, som mottagits för betalning

av skattepliktigt tillhandahållande, diskonteras eller ej. Enligt min uppfattning

tillgodoser förslaget dessa syften. Med eu anknytning av beskattningen

i dessa fall till det avtalade vederlaget ernås den i min mening väsentliga

fördelen att det skattemässiga omsättningsbegreppet i högre grad

än vad som nu är fallet kommer att sammanfalla med det enligt allmänt

vedertagna bokföringsprinciper företagsmässiga omsättningsbegreppet. Detta

bör underlätta såväl redovisning som kontroll, liksom det förhållandet

att särskilt underlag i form av fakturor eller dylikt måste finnas i bokföringen

när det gäller transaktioner, för vilka betalning sker mot växel. ^

Jag föreslår därför en omläggning av varuskattens tillämpning vid vaxeltransaktioner

i överensstämmelse med beredningens förslag. En i enlighet

härmed ändrad lydelse av anvisningarna till 15 och 16 §§ AVF har intagits i

författningsförslaget. Innebörden härav är alt såsom beskattningsvärde vid

betalning mot växel skall gälla det överenskomna vederlaget, inklusive eventuellt

påfört avbetalnings tillägg, enligt vad som framgår av faktura eller annan

handling. Någon hänsyn skall alltså inte tagas till diskonto, vare sig om

växeln diskonteras av den skattskyldige eller om han ligger på vaxeln och

själv tillgodogör sig diskontot. Redovisnings teknisk t innebär förslaget att

skattskyldig med bokföringsmässig skatteredovisning tar upp det fakturerade

beloppet för den redovisningsperiod, varunder fakturan bokforts. Någon

ytterligare åtgärd behöver sedan inte vidtas. Vid kontant metod inträder

skattskyldigheten först när växeln inlöses eller omsättes. Därvid

skall i den skattepliktiga omsättningen inräknas det belopp varmed den

skattskyldiges växelfordran minskat, dvs. vid inlösen hela växelbeloppet

och vid omsättning det belopp, varmed växeln nedsatts.

Vid redovisning enligt kontantmetod tillkommer emellertid problemet

med alt växelbeloppen inte överensstämmer med fakturabeloppen i de fall

betalning skall ske med lika stora delbelopp enligt s. k. rak ränta. Även i

dessa fall bör emellertid beskattningen anknytas till det överenskomna vederlaget

enligt faktura eller annan motsvarande handling. Detta bör kunna

tillgodoses på det sättet, att vid inlösen av sista växeln, varigenom den

skattskyldiges fordran till fullo infriats, endast så stort belopp skall inräknas

i den skattepliktiga omsättningen som svarar mot skillnaden mellan

fakturabeloppet och tidigare verkställda delbetalningar enligt inlösta växlar.

Stadgande av denna innebörd har intagits i förslaget till ändrad lydelse

av anvisningarna till 16 § AVF. Det får ankomma på riksskattenämnden

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Kungl. Maj.ts proposition nr 87 är 1965

att i män av behov utfärda närmare föreskrifter i denna fråga mot bakgrund

av vad jag nu anfört.

Vid en ändring av anvisningarna till 15 och 16 §§ AVF i enlighet med det

nu sagda synes lämpligt att även beakta beredningens förslag, alt i de anvisningar,

som har avseende på beskattningsvärdets bestämmande, också anges

hur man skall förfara när gemensamt pris uttas vid försäljning eller

annan prestation, som omfattar såväl skattefritt som skattepliktigt tillhandahållande,

t. ex. kost och logi. I enlighet härmed har i författningsförslaget

anvisningarna till 15 § kompletterats med ett tillägg motsvarande skatteberedningens

förslag på denna punkt. Därmed kan, såsom tidigare föreslagits,

anvisningarna till 11 § såvitt gäller servering begränsas till att gälla endast

själva begreppet servering.

Materialbegreppet (anvisn. till 18 § AVF)

Den allmänna varuskatten är en skatt på tillhandahållande av skattepliktiga

Med konsument förstås enligt anvisningarna till 12 § AVF den som förvärvar

eller ur rörelse uttar vara för annat ändamål än yrkesmässig återförsaljning

eller servering eller användning såsom material vid yrkesmässig

tillverkning av varor för avsalu, vid fabriksmässig tillverkning av byggnadsvaror

eller vid yrkesmässigt utförande av tjänsteprestationer med avseende

på varor. Efter motsvarande grunder avgöres vem som är konsument

av tillhandahållen tjänsteprestation.

Vad nu sagts innebär att rörelseidkares anskaffningar av omsättningsvaror

ej träffas av skatten och ej heller sådana anskaffningar som är att

hänföra till material för yrkesmässig tillverkning av varor eller motsvarande.

Med sådant material förstås enligt anvisningarna till 18 § AVF, dels råvara,

halvfabrikat eller annan vara som är avsedd att ingå såsom beståndsdel

i förädlad eller genom sammansättning framställd vara, dels vara som

förbrukas i den egentliga tillverknings- eller bearbetningsprocessen, såsom

smörjmedel och liknande, dels ock vara som förbrukas i varuhanteringen,

t. ex. såsom emballage.

Tillämpningen av detta stadgande har behandlats av riksskattenämnden

i ett flertal anvisningar. Därvid har bl. a. uttalats, att till material i tillverkningsprocessen

bör hänföras, förutom tillsats- och förbrukningsmaterial

som mer eller mindre kontinuerligt åtgår i processen, även sådana artiklar

av verktygskaraktär, för vilka förslitningstiden vid normalt utnyttjande

hos förbrukaren uppenbarligen inte uppgår till mer än en å två veckor.

Till material i varuhanteringen bör hänföras emballage av engångskaraktär

eller med relativt kort förbrukningstid samt vidare varuetiketter,

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 ur 1965

pris- och adresslappar, bruksanvisningar, varudeklarationer o. d., men däremot

inte exempelvis reklamartiklar och kontorsmaterial. I riksskattenämndens

anvisningar lämnas vägledande exempel på vad som i enlighet med

angivna grundregler bör hänföras till skattefritt eller icke skattefritt material.

1 detta sammanhang må även erinras om att utformningen av materialbegreppet

varit föremål för riksdagens särskilda prövning vid flera tillfällen.

Vid varuskattepropositionens behandling vid 1959 års höstriksdag förelåg

bl. a. yrkanden om att begreppet material, i vad avser varor som förbrukas

i produktions- och bearbetningsprocessen, borde ges samma innebörd

som begreppet slitgods och sålunda inrymma varor sådana som tänder

till grävskopor, slipskivor, foder till kulkrossar och infordringstegel till

ugnar. Bevillningsutskottet uttalade härom (BevU 1959: 60), att det inte

kunde vara ändamålsenligt att i författningen precisera materialbegreppet

närmare än vad som skett i propositionen. Bedömningen måste i första

hand göras med hänsyn till omständigheterna från fall till fall och det förutsattes

att riksskattenämnden i mån av behov skulle lämna vägledande anvisningar.

Dock var det utskottets mening, att man generellt inte kunde ge

begreppet material den vidsträckta innebörd, som nyssnämnda yrkande

åsyftade. Riksdagsbehandlingen medförde ingen ändring av propositionen

på denna punkt.

Yrkanden av samma innebörd framfördes i motioner till 1960 års vårriksdag

men föranledde ingen åtgärd. Bevillningsutskottet uttalade i frågan

bl. a. följande (BevU 1960: 62 s. 29).

Genom de av riksskattenämnden meddelade anvisningarna på detta område

har vissa riktlinjer uppdragits rörande tolkningen av materialbegreppet.

Dessa anvisningar, som i och för sig inte är bindande för taxeringsmyndigheterna,

ger uttryck för riksskattenämndens tolkning av ifrågavarande

författningsbestämmelser. Givetvis kan olika meningar råda rörande

den rätta innebörden av materialbegreppet. Då det inte ankommer på utskottet

att tolka innebörden av gällande författning, anser sig utskottet inte

böra göra något uttalande i frågan. Icke heller bör enligt utskottets mening

någon ändring av författningstexten vidtagas i den av motionärerna önskade

riktningen.

Materialbegreppets utformning behandlades även av 1961 och 1962 års

riksdagar i anslutning till höjningen av den allmänna varuskatten till 6 %

med verkan fr. o. in. den 1 januari 1962. Framförda yrkanden om eu särskild

utredning av frågan avvisades dock under hänvisning till att spörsmålet

torde komma att uppmärksammas av allmänna skatteberedningen

(BevU 1961: 79 och 1962: 39).

När allmänna skatteberedningen för egen del förordat en omläggning av

den allmänna varuskatten till en generell konsumtionsskatt enligt mcrvär
-

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kangl. Maj. ts proposition nr 87 år 1965

deskatteprincipen liar avgörande betydelse fästs vid att denna skatteform

erbjuder en neutral beskattning i såväl konsumtions- som konkurrenshänseende

i förening med hög avkastningsförmåga. Härvid har beredningen

även uppmärksammat, att man automatiskt undgår vissa nu rådande tekniska

olägenheter i olika tillämpningsfrågor. Bl. a. har beredningen särskilt

uppmärksammat problemen med tillämpningen av materialbegreppet.

Härom anför beredningen bl. a. följande ("SOU 1964: 25).

Den allmänna varuskatten utgår från att säljaren skall bedöma huruvida

köparen är återförsäljare eller producent som har rätt att inköpa vissa varor

skattefritt. Ansvaret ligger härvid helt på säljaren. Detta är redan nu

eli problem och vid eu högre skattesats ett alltmer skärpt sådant. Del

framstår som otillfredsställande att säljaren skall vara ekonomiskt ansvarig

för en sådan bedömning. Vid utformningen av en generell indirekt skatt är

del därför en naturlig strävan att anknyta skattskyldigheten till objektiva

förutsättningar och att de speciella gränsdragningsproblem, som icke kan

undgås, i tekniskt hänseende placeras inom den persons redovisning som

har de faktiska möjligheterna att förete bevisning. Detta tekniska problem

— vilket även är kvantitativt betydande och icke kan lösas inom den nuvarande

allmänna varuskatten — skulle genom en mervärdeskatt bortfalla.

För att eliminera icke avsedda kumulativa verkningar har i förordningen

om allmän varuskatt införts en regel av innebörd att skattefrihet föreligger

för material som utnyttjas för produktions- och distributionsändamål. ErI

arenheterna i Sverige liksom från andra länder visar, att det föreligger

utomordentliga svårigheter att definiera materialbegreppet så att en likformig

tillämpning blir möjlig. T praktiken är detta nära nog ogörligt och

riksskattenämndens i ämnet utfärdade anvisningar innebär inte heller

någon fullständig kartläggning av materialbegreppets omfattning. Bedömningen

måste i väsentlig grad ske utifrån förhållandena i det enskilda fallet.

En lösning som skulle medföra tillfredsställande likformighet borde

baseras på en principiellt riktig företagsekonomisk bedömning, något som i

praktiken dock inte kan ske.

Även om riksskattenämndens anvisningar begränsat tolkningsproblemet

föreligger dock så stora praktiska svårigheter med den nuvarande gränsdragningen

att en förändring av lagstiftningen, därest denna skulle bestå,

framstår som nödvändig. Som ett exempel på arten och omfattningen av

dessa svårigheter kan nämnas, att stora företag inom verkstadsindustrin

arbetar med flera tusen artiklar, vars skatterättsliga karaktär i varuskattehänseende

är tveksam. Härtill kommer att artiklarnas karaktär ständigt

förändras till följd av omläggningar i produktionsinriktning och produktionsteknik.

Genom den metodik, som tillämpas inom mervärdeskatten,

elimineras hela detta problem. Man kan ställa frågan, om det inom den allmänna

varuskattens ram kan vidtas förändringar, som om icke fullständigt

så i väsentlig mån begränsar angivna svårigheter. Så torde måhända inte

vara möjligt, eftersom gränsdragningsproblemet icke kan undgås utan endast

förskjutas.

Vid remissbehandlingen av skatteberedningens förslag har man i ett flertal

yttranden såväl från länsstyrelserna som från organisationer inom näringslivet

framhållit tördelen av att man vid en mervärdeskatt enligt bered
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1965 35

ningens förslag helt undgår de problem som nu föreligger i fråga om materialbegreppets

tillämpning.

Departementschefen

Mot bakgrund av vad nu anförts synes böra ifrågasättas att vid en fortsatt

tillämpning av den allmänna varuskatten i dess nuvarande form, men

med höjt skatteuttag, ompröva frågan om materialbegreppets utformning.

Rent skattetekniska skäl kan anföras för en sådan åtgärd. Såsom framgått

av det tidigare anförda måste frågan, om viss för produktivt ändamål avsedd

vara är att hänföra till skattefritt material eller ej, i betydande utsträckning

avgöras från fall till fall med speciellt hänsynstagande till de individuella

köparnas förhållanden. Detta betyder att samma vara kan vara skattefritt

material hos en förbrukare men inte hos en annan. En sådan från början

gjord bedömning kan påverkas av sedan inträffade förändringar i driftsförhållanden

m. m. och påkalla fortlöpande omprövningar. Detta försvårar i

hög grad tillämpningen, inte minst med avseende på möjligheterna att göra

mera generella och bestående gränsdragningar. Härtill kommer, att det i

sammanhanget aktuella området omfattar en mängd, högst skiftande varuslag

och att sortimentet undergår ständiga förändringar. Av riksskattenämnden

meddelade anvisningar jämte exemplifieringar kan därför, såsom också

påpekats, endast tjäna som vägledning och sålunda inte eliminera gränsdragningsproblemen.

Erfarenheterna från gjorda taxeringsrevisioner har

också visat, att man inom näringslivet har en i hög grad varierande uppfattning

om vad som är att hänföra till material.

Utöver nu anförda skattetekniska synpunkter synes även böra beaktas

frågans ökade betydelse vid en höjd beskattning. Nuvarande regler har gällt

sedan skatten infördes med skattesatsen 4 %. Enbart det förhållandet att

vid bifall till prop. 1965: 14 den allmänna varuskatten den 1 juli 1965 höjs

betyder en skärpt intressekonflikt i denna tillämpningsfråga. Det kumulativa

inslaget i beskattningen får ökad betydelse och ger en ökad press på

kravet om skattefrihet för inköp av omkostnadskaraktär. De skattskyldiga

har härutinnan en mellanställning gentemot sina kunder och beskattningsmyndigheten

som kan vara svår att bemästra.

Dessa förhållanden synes tala för att det i det nu aktuella läget finns skäl

för en omprövning för att i möjlig mån undanröja rådande svårigheter i

fråga om materialbegreppets tillämpning. Att härvidlag skärpa bestämmelserna

för att på så sätt minska gränsdragningsproblemen anser jag inte böra

ifrågakomma. Detta skulle betyda en skärpning av det kumulativa inslaget i

beskattningen och skulle därför knappast stå i överensstämmelse med den

i prop. 1965: 14 föreslagna reduceringsregeln med syfte att eliminera effekten

av den föreslagna skattesatshöjningen för näringslivets investeringar

i maskiner och andra inventarier. Enligt min mening hör frågan i stället

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 7965

lösas i liberaiiserande riktning för att även pa omkostnadssidan skapa en

ordning som begränsar skattens verkningar på företagens kostnader.

Med nuvarande utformning av materialbegreppet föreligger generell

skattefrihet för näringslivets råvaruförsörjning samt för förbrukningen av

sådana varor som är afl hänföra till förbruknings- och tillsalsmaterial. Härutinnan

synes inte heller föreligga några tillämpningssvårigheter. Dessa

torde vara begränsade till vad som i övrigt bör vara hänförligt till material,

dvs. i vilken utsträckning anskaffningar av verktygskaraktär och motsvarande

bör kunna ske skattefritt. Härvidlag har riksskattenämnden ansett, all

gränsen för materialbegreppets tillämpning bör gå vid en varaktighetstid av

en å två veckor. Därmed faller åtskilliga varuanskaffningar av omkostnadskaraktär

utanför begreppet material. Skulle även dessa anskaffningar kunna

ske skattefritt borde gränsen sättas vid en förbrukningstid av tre år.

För en sådan gränsdragning kan anföras, att man skulle få en direkt anknytning

av materialbegreppet till tillämpningsområdet för den föreslagna

reduceringsregeln på investeringssidan. Jag anser dock inte tillräckliga skäl

föreligga för en så långtgående utvidgning av materialbegreppet. Vad som

i detta sammanhang kan ifrågasättas är åtgärder, ägnade att eliminera rådande

tillämpningssvårigheter utan att detta medför något mera betydande

skattebortfall. Härtill kommer att materialbegreppet även framdeles enligt

min mening bör vara anknutet till vad som utnyttjas i den egentliga produktionsprocessen

och i själva varuhanteringen.

Av det uppgiftsmaterial, som förelåg vid riksskattenämndens principiella

ställningstagande i frågan, framgår, att man i allt väsentligt torde undanröja

nuvarande tillämpningssvårigheter om gränsen i förevarande avseende

sättes vid en förbrukningstid i normalfallet av ett år. Framhållas må, att

man från näringslivets sida föreslog denna gräns vid kontakter som föregick

riksskattenämndens ställningstagande. Under dessa förhållanden synes någon

längre varaktighetstid inte behöva ifrågasättas som gräns för materialbegreppets

tillämpning på verktygssidan.

Med hänsyn till vad sålunda anförts har jag ansett mig böra föreslå eu

ändrad lydelse av anvisningarna till 18 § AVF av den innebörden, att till

material skall hänföras dels råvaror, halvfabrikat och tillsatsmedel för produktionsändamål,

dels ock sådana varor för användning i den egentliga

produktions- eller bearbetningsprocessen och i den egentliga varuhanteringen,

som utgöres av emballage, smörjmedel, slipmedel och annat förbrukningsmaterial,

samt därjämte sådana maskinverktyg och motsvarande, som

genom förslitning eller på annat sätt normalt förbrukas inom ett år. En i

enlighet härmed ändrad lydelse av anvisningarna till 18 § AVF har intagits

i författningsförslaget. I fråga om emballage, tillsatsmedel och förbrukningsmaterial

innebär förslaget ingen ändring jämfört med vad som redan

gäller, medan gränsen vid ett år på verktygssidan innebär en utvidgad skat
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1965

lefrihet. Denna gräns liksom anknytningen till det allmänt vedertagna begreppet

maskinverktyg, varunder inte faller vanliga handredskap, bör i allt

väsentligt eliminera rådande tillämpningssvårigheter. .lag förutsätter, att

riksskattenämnden i mån av behov lämnar erforderliga kompletterande uttalanden

för en enhetlig tillämpning av bestämmelserna.

I detta sammanhang vill jag även ta upp några andra frågor som har anknytning

till materialbegreppet.

Av den allmänna varuskattens konstruktion följer, att återförsäljare, som

även bedriver uthyrning av skattepliktiga varor, är skattskyldig för både

uthyrningsverksamheten och den försäljning som sker av begagnade uthyrningsobjekt.

I egenskap av återförsäljare äger han skattefritt forvarva sadana

varor, som sedermera blir föremål för uthyrning. Den som enbart bedriver

uthyrning är skattskyldig för denna verksamhet, men då han inte bedriver

någon yrkesmässig återförsäljning betraktas han som konsument vid

förvärven av uthyrningsobjekten och träffas då av skatt på dessa. Försäljningen

av begagnat uthyrningsobjekt föranleder inte skattskyldighet. I detta

fall bedrives således uthyrning av redan beskattade varor.

Beskattningens utformning på detta område har föranlett kritiska anmärkningar.

Förutom det förhållandet att skatten träffar såväl uthyrningen

som uthyrningsobjekten har man särskilt vänt sig mot att renodlade uthyrningsföretag

sätts i sämre läge än kombinerade försäljnings- och uthyrningsföretag,

lrämst därigenom att de förra redan vid inköpen av uthyrningsobjekten

träffas av skatten. Framställningar har gjorts om att denna

olikhet i beskattningen måtte elimineras.

De nämnda förhållandena följer av skattens allmänna konstruktion. De

skulle undanröjas om även renodlade uthyrningsföretag kunde likställas

med återförsäljare med samma rätt som dessa att skattefritt inköpa objekt

avsedda för yrkesmässig uthyrning. En sådan lösning av frågan kompliceras

emellertid av de undantag från skattskyldighet som föreligger dels vid försäljning

av till driften hörande tillgångar och dels vid försäljning av begagnade

personbilar och andra begagnade s. k. accispliktiga motorfordon.

Jag finner därför inte möjligt att framlägga något förslag av antydd innebörd.

Frågan synes lämpligen böra upptas till prövning inom den tidigare

omnämnda utredningen för översyn av skatteberedningens mervärdeskatte
förslag.

......

På eu punkt synes dock anledning föreligga afl vidta en ändring i gällande

regler om uthyrning. .lag åsyftar härvidlag varuskattens tillämpning

på s. k. ulbytestvätt. Sådan prestation innebär uthyrning i förening med

tvättjänst, varvid de tillhandahållna varorna efter viss tids begagnande utbytes

mot andra varor av samma slag i tvättat skick. Sålunda förekommer

att ett företag hyr handdukar eller skyddsrockar för personalens behov, varvid

det ingår i avtalet att uthyraren varje vecka gör ett utbyte av de begag
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

38

Knngl. Maj.ts proposition nr 87 år 1965

nade varorna mot nytvättade. Det härvid betingade vederlaget utgör ersättning

för både varuförslitningen och tvättjänsten. Då i dessa fall uthyraren

normalt inte bedriver återförsäljning avser uthyrningen varor, som beskattats

vid inköpet.

b rån branschhåll har framhållits, alt varuskatten vid denna uthyrnings1''orin

medför eu särskilt ogynnsam dubbelbeskattningseffekt bl. a. därför

att nthyrmngsobjekten har eu relativt kort förbrukningstid. Varuskatten i

dess nuvarande konstruktion verkar därför, framhålles det, starkt hämmande

på utvecklingen inom detta område.

Enligt min mening synes de anförda synpunkterna förtjäna beaktande.

I varuskattehanseende föreligger här en kombination av två skilda skattepliktiga

tjänsteprestationer på ett sätt som knappast torde förekomma inom

andra områden. Skäl synes tala för att begränsa skattens effekt till enbart

dessa prestationer genom att skapa en möjlighet till skattefria inköp av sådana

varor, som används för vad jag här kallat utbytestvätt. En lämplig

lösning synes härvidlag vara, att under materialbegreppet inrymma varor

som anskaffas för sådant ändamål. Ett tillägg av denna innebörd har intagits

i anvisningarna till 18 § AVF i författningsförslaget.

Den andra i detta sammanhang aktualiserade frågan gäller den inledningsvis

omnämnda framställningen från Sveriges biodlares riksförbund

om skattefrihet för socker, som används för utfodring av bin. I denna

framställning framhåller förbundet, att riksskattenämnden på förfrågan

meddelat, att socker i förevarande fall torde vara att hänföra till livsmedel

och inte till sådant fodermedel som är undantaget från skatteplikt enligt

punkten 1 i 10 § 1 mom. AVF. Ej heller torde sådant socker vara att anse

som skattefritt material enligt anvisningarna till 12 och 18 §§ AVF. I framställningen

vänder sig förbundet mot detta betraktelsesätt och under åberopande

dessutom av den dubbelbeskattning som en beskattning av socker

för biutfodring medför hemställer förbundet att Kungl. Maj:t med stöd av

10 § 2 mom. AVF måtte förordna om undantag från skatteplikt för sådant

socker.

1 remissutlåtande över denna framställning har riksskattenämnden avstyrkt

bifall till densamma under åberopande av i stort sett samma skäl

som tidigare anförts i frågan.

I anledning av detta utlåtande har riksförbundet inkommit med ny skrivelse

i ämnet och därvid framhållit, att de av riksskattenämnden anförda, i

huvudsak praktiska erinringarna torde kunna förebyggas, om riksförbundet

genom sina organ fick ombesörja inköp och distributionen av medlemmarnas

behov av bifodersocker. Därvid skulle varje biodlare erhålla förslagsvis

15 kg per bisamhälle, vilket skulle betyda en total kvantitet av ca

1 500 ton socker per år. Rätten till skattefritt socker borde därvid tillkomma

samtliga biodlare oavsett om verksamheten är att betrakta som yrkes
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1965

mässig eller ej. Riksförbundet framhåller dessutom, att det av biologiska

skäl är nödvändigt att för ändamålet använda strösocker av högsta kvalitet,

vilket inte kan ersättas med något annat fodermedel, om man vill undvika

skador av stundom allvarlig natur.

Den av mig föreslagna ändringen av materialbegreppets lydelse innebär

ingen ändring i vad avser dess tillämpning på bifodersocker. Jag anser inte

heller påkallat att vidtaga någon ytterligare ändring i den av förbundet önskade

riktningen vare sig inom ramen för materialbegreppets tillämpning eller

genom ett förordnande om undantag från skatteplikt med stöd av 10 § 2

mom. AVF. Jag vill i sammanhanget erinra om att ett bifall till de i prop.

1965: 14 framlagda förslagen innebär att den särskilda varuskatten på socker

med 20 öre per kg bortfaller vid instundande halvårsskifte.

Registreringsplikten (19 § AVF)

För andra skattskyldiga till allmän varuskatt än jordbrukare föreligger

särskild registreringsplikt. Enligt härom i 19 § AVF intagna bestämmelser

är varje sådan skattskyldig pliktig att i närmare angiven ordning anmäla

sig för registrering hos länsstyrelsen i det län, där hans hemortskommun

är belägen, och att dessutom inom viss tid lämna underrättelse om sedermera

inträffade ändringar, som har betydelse för registreringen. Om verkställd

registrering utfärdar länsstyrelsen särskilt bevis, varav framgår bl. a. den

skattskyldiges registreringsnummer och sättet för skatteredovisningens fullgörande.

Underlåter skattskyldig att i behörig ordning avlämna anmälan

eller underrättelse som nyss nämnts, må han av länsstyrelsen vid vite föreläggas

att fullgöra sin skyldighet.

Samma bestämmelser har allmänna skatteberedningen intagit i inervärdeskatteförslaget

men därvid gjort ett tillägg av innebörd, att länsstyrelsen

för bedömning huruvida skattskyldighet föreligger skall kunna infordra härför

erforderliga uppgifter från näringsidkare, som inte avgivit registreringsanmälan.

Någon erinran har vid remissbehandlingen inte anförts mot en sådan

komplettering av registreringsbestämmelserna vid en mervärdebeskattning.

Departementschefen

Enligt min mening föreligger fog för en motsvarande komplettering töi

den allmänna varuskattens del. Ett stadgande om uppgiftsskyldighet av ifrågavarande

slag bör vara av värde för beskattningsmyndigheternas handhavande

av skatten. Därmed skulle möjlighet föreligga för eu bedömning av

skattskyldighctsfrågan utan att man skulle behöva utnyttja den i 21 § 2

inom. AVF intagna bestämmelsen, om att även icke registrerad kan avkrä
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år li)65

vas deklaration enligt de för registrerade skattskyldiga gällande regierna.

Med hänsyn härtill föreslås en ändring av 19 § AVF i överensstämmelse med

skatteberedningcns förslag på denna punkt.

Riksskattenämnden (71—74 §§ AVF)

Enligt 71 § AVI1 åligger det riksskattenämnden att genom rådgivande och

vägledande verksamhet främja en riktig och enhetlig tillämpning av varuskatteförordningen.

För att tillgodose detta syfte äger nämnden på ansökan

därom meddela bindande förklaring huruvida viss vara eller varugrupp är

skattepliktig (72 §). Vidare kan riksskattenämnden på ansökan av någon

som hedriver eller ämnar bedriva skattepliktig verksamhet, meddela förhandsbesked

angående fråga, som avser sökandens taxering till allmän varuskatt,

därest frågan finnes vara av vikt med hänsyn till sökandens intresse

eller för enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning (73 §). Meddelat

förhandsbesked kan underställas regeringsrättens prövning, medan bindande

förklaring i skattepliktsfråga ej kan överklagas. Beträffande riksskattenämndens

sammansättning in. m. vid handläggning av varnskatteärenden

stadgas i 74 §.

Allmänna skatteberedningen har i sitt mervärdeskatteförslag med vissa

tillagg överfört nu gällande bestämmelser med avseende på riksskattenämnden

och dess funktion såsom ett centralt organ för den generella indirekta

beskattningen. Tilläggen avser en utvidgning av nämndens rätt att meddela

bindande förklaring och innebär att sådan förklaring skall kunna meddelas

i skattepliktsfrågor inte endast beträffande viss vara eller varugrupp utan

även beträffande viss byggnad och viss tjänsteprestation samt dessutom i

annan fråga av särskild betydelse för tillämpningen.

Vid remissbehandlingen har förslaget i denna del inte föranlett några

erinringar eller invändningar annat än i följande fall.

Riksskattenämnden framhåller sålunda, att viss utvidgning av riksskattenämndens

möjligheter att meddela bindande förklaringar i och för sig kan

vara önskvärd. Utformningen av författningstexten måste dock enligt nämndens

mening betecknas såsom alltför allmänt hållen, varför en närmare precisering

bör ske.

Kammarratten finner utvidgningen av möjligheterna att meddela bindande

iförklaring i skattepliktsfrågor motiverad men avvisar förslaget om afl

sådan förklaring även skall kunna meddelas i andra tillämpningsfrågor.

Härom anföres bl. a. följande.

Vad sålunda föreslagits torde innebära ett markant avsteg från de principer

som tidigare tillämpats i fråga om rätt att meddela bindande förklaringar.

Pa beskattningens område har tidigare sådan rätt tillagts — förutom

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj. ts proposition nr 87 år 1965

riksskattenämnden - • centrala o m s ä 11 ni ngs sk a 11 en ä m n de n och centrala

uppbördsnämnden. I alla dessa fall liar noggrant angivits de speciella frågor

som kunnat bli föremål för bindande förklaring. Det synes ligga i öppen

dag att så bör ske även i fortsättningen. En oinskränkt rätt för vederbörande

nämnd att meddela bindande förklaringar medför uppenbarligen risk för

att frågor som hör under rättskipningen kommer att undandragas beskattningsdomstolarnas

prövning till förfång för de skattskyldigas berättigade

intressen. För så vitt avsikten skulle vara att tillägga riksskattenämnden

befogenhet att utfärda generella anvisningar av bindande karaktär, kan

kammarrätten icke tillstyrka en sådan anordning. Behov härav kan nämligen

icke anses föreligga, då av riksskattenämnden hittills utfärdade anvisningar

rörande skatteförfattningarnas tillämpning får anses ha mycket väl

fyllt sin uppgift, trots att de inte haft bindande karaktär.

Departementschefen

Den av skatteberedningen föreslagna möjligheten att i fråga om mervärdeskatt

meddela bindande förklaring även beträffande skatteplikt för viss

tjänsteprestation samt i tillämpningsfrågor av särskild betydelse har aktualitet

jämväl för den allmänna varuskatten. Visserligen torde beredningens

förslag såvitt gäller bindande förklaringar i fråga om tjänsteprestationer

få ses i samband med att tjänstebeskattningen vid övergång till mervärdeskatt

skulle bli mera omfattande än nu. Likväl synes enligt min mening skäl

föreligga för att vidta sådan ändring i gällande bestämmelser att bindande

förklaringar skall kunna meddelas med avseende på hela beskattningsområdet

och inte som nu enbart beträffande skatteplikt för varor.

Förslaget om rätt att meddela bindande förklaring även i särskilda tilllämpningsfrågor

har vid remissbehandlingen avvisats endast av kammarrätten,

medan riksskattenämnden efterlyst en närmare precisering. Beredningens

förslag har utformats så att en bindande förklaring skall kunna

ifrågakomma endast i fall där frågan inte är av sådan beskaffenhet att den

bör prövas enligt bestämmelserna om förhandsbesked. Vid eu sådan utformning

av bestämmelserna har enligt min mening eu mycket väsentlig begränsning

gjorts i fråga om rätten att meddela bindande förklaring i tilllämpningsfrågor.

Därtill har förutsatts att den bindande förklaringen skall

vara påkallad av särskilda skäl. Om härjämte beaktas, att åtgärden skall

falla inom ramen för den allmänna målsättningen för nämndens verksamhet,

nämligen att främja en riktig och enhetlig tillämpning av varuskatteförordningen,

synes man ha ernått erforderlig avgränsning av tillämpningsområdet

till sådana fall, där en bindande förklaring framstår som en

bättre lösning än andra till buds stående medel. 1 praktiken kommer detta

att betyda att de uttalanden i tolkningsfrågor, som nu sker i form av anvisningar

från riksskattenämnden till beskattningsmyndigheten, i speciella

fall i stället får formen av en direkt bindande förklaring om hur förordningen

skall tillämpas. Kammarrätten framhåller att anvisningarna hittills väl

fyllt sin uppgift, trots att de ej haft bindande karaktär. Detta är utan tvekan

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj. ts proposition nr 87 år 1965

riktigt, men jag anser likväl att det kan föreligga behov av eu möjlighet till

direkt bindande uttalanden för att åstadkomma en riktig och enhetlig tilllämpning

av varuskatten. Såsom exempel på tillämpningsfrågor där sådant

bindande uttalande bör vara av värde för såväl beskattningsmyndigheten

som de skattskyldiga kan nämnas beskattningsvärdets bestämmande i fall

där vederlaget avser både skattepliktigt och skattefritt tillhandahållande

och där uppdelning skall ske efter skälig grund. I sådana spörsmål skulle

det bli möjligt att efter överläggningar med företrädare för näringslivet fastställa

en enhetlig tillämpning med för alla berörda parter bindande verkan.

Jag finner därför övervägande skäl tala för att beakta skatteberedningens

förslag på denna punkt. I enlighet härmed föreslår jag en ändring av 72 §

AVF av innebörd att bindande förklaring skall kunna meddelas av riksskattenämnden

med avseende på skatteplikt för såväl varor som tjänsteprestationer

samt dessutom i tillämpningsfrågor av särskild betydelse. Författningsförslaget

har på denna punkt utformats i överensstämmelse med den

av skatteberedningen förordade lydelsen.

Hemställan

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.

Maj :t måtte i proposition föreslå riksdagen att antaga inom finansdepartementet

upprättat förslag till förordning angående ändring i förordningen

den 1 december 1959 (nr 507) om allmän varuskatt.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Lars Wettergren

KARCUS BOKTR. STHkM I9SS 650I87

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BevU 1965:31 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 1 december 1959 a1 i texten