Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändring i folkbokföringsförordningcn den 28 juni 1916 (nr 469)

1965-02-26 · 22 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 21 av 22 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1965:93, Med förslag till förordning om ändring i folkbokföringsförordningcn den 28 juni 1916 (nr 469)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 93 ur 1965

1

Nr 93

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändring i folkbokföringsförordningcn

den 28 juni 1916 (nr 469); given Stockholms slott

den 26 februari 1965.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till förordning om ändring i folkbokföringsförordningen

den 28 juni 1946 (nr 469).

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att den som beretts plats på ålderdomshem skall

få viss valfrihet i fråga om sin kyrkobokföring. Kyrkobokföringen skall sålunda

ske antingen i den församling där ålderdomshemmet ligger eller i

den församling där han var kyrkobokförd innan han kom i åtnjutande av

vård eller tillsyn i ålderdomshem. 1

1 intrång till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 93

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 93 år 1965

Förslag

till

Förordning

om ändring i folkbokföringsförordningen den 28 juni 1946 (nr 469)

Härigenom förordnas dels att i 14 § folkbokföringsförordningen den 28

juni 1946 skall införas ett nytt moment, betecknat 5 mom.1, av nedan angiven

lydelse, dels att 14 § 6 mom. samma förordning2 skall erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

14 §.

6 mom. Intages någon å sjukvårdsinrättning

eller ålderdomshem

eller å förbättrings-, uppfostrings-,

tvångsarbets- eller straffanstalt,

medför detta ej förändring i avseende

å hans kyrkobokföring, såvida icke

under tiden sådana förhållanden

inträffa, att han på grund därav bort,

därest han ej varit intagen d inrättningen

eller anstalten, annorstädes

kyrkobokföras. I fråga om kyrkobokföring

av den som villkorligt el
1

Förutvarande 14 § 5 mom. upphävt se 1950:41.

8 Senaste lydelse av 14 § 6 mom. se 1960:36.

5 mom. Den som beretts plats i

ålderdomshem i annan församling

än den, där han rätteligen var eller

bort vara kyrkobokförd när han kom

i åtnjutande av vård eller tillsyn i sådant

hem, äger vara kyrkobokförd i

sistnämnda församling.

Om särskilda skäl föreligga, må

den som beretts plats i ålderdomshem

och är kyrkobokförd i den församling

där ålderdomshemmet år

beläget, utan hinder av bestämmelserna

i 13 § 1 mom. tredje stycket

bokföras på annan fastighet i församlingen.

År den som beretts plats

i ålderdomshem kyrkobokförd i annan

församling, må han bokföras på

den fastighet där han förut var bokförd

eller under rubrik å församlingen

skrivna eller, om särskilda

skäl föreligga, på annan fastighet.

6 mom. Intages någon i sjukvårdsinrättning

eller i ungdomsvårdsskola,

fångvårds- eller arbetsanstalt,

medför detta ej förändring

med avseende på hans kyrkobokföring,

såvida icke under tiden sådana

förhållanden inträffa, att han

på grund därav bort, därest han ej

varit intagen i inrättningen eller anstalten,

annorstädes kyrkobokföras.

I fråga om kyrkobokföring av den

som villkorligt frigivits eller utskri
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1965

(Nuvarande lydelse)

ler på prov frigivits eller utskrivits

från fångvårdsanstalt skall under

prövotiden så anses som vore han

fortfarande intagen å anstalten.

(Föreslagen lydelse)

vits från fångvårds- eller arbetsanstalt

eller som efter dom å ungdomsfängelse

eller internering överförts

till vård utom anstalt skall under

prövotiden eller under vården

utom anstalt så anses som om han

fortfarande vore intagen i anstalten.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1965.

Den som före förordningens ikraftträdande beretts plats i ålderdomshem

äger påkalla att de nya bestämmelserna tillämpas på honom.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 93 år 1965

Utdrag av protokollet över finansärenden hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 26 februari

1965.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om kyrkobokföring

av den som beretts plats på ålderdomshem samt anför.

Inledning

I motioner vid 1960 års riksdag påtalades vissa olägenheter som uppkom

genom att pensionärer på ålderdomshem i annan församling än hemförsamlingen

enligt då gällande bestämmelser skulle kyrkobokföras och mantalsskrivas

på ålderdomshemmet. För att avhjälpa dessa olägenheter föreslog

motionärerna, att pensionärerna skulle få behålla sin tidigare kyrkobokförings-

och mantalsskrivningsort. På förslag av L3U 1960: 3 (rskr 77)

upptogs därför ålderdomshem bland de i 14 § 6 mom. folkbokföringsförordningen

den 28 juni 1946 (nr 469) uppräknade inrättningarna. Intagning på

sådan inrättning medför sålunda ej ändring i kyrkobokföringen. Författningsändringen

(1960:36) trädde i kraft den 1 juli 1960.

De nya bestämmelserna ha emellertid lett till vissa tolkningssvårigheter.

Särskilt tveksamt är om pensionärerna äger valfrihet i fråga om sin kyrkobokföringsort.

På grund härav har i april 1964 inom finansdepartementet upprättats en

promemoria angående folkbokföring av pensionärer på ålderdomshem

(Stencil Fi 1964: 2). I promemorian föreslås viss valfrihet för pensionärerna

i fråga om deras kyrkobokföring.

Efter remiss har yttranden över departementspromemorian avgetts av

kammarrätten, statistiska centralbyrån, länsstyrelserna i Kristianstads,

Kopparbergs och Västerbottens län, kyrkobokföringsinspektörerna i Skara

stifts andra inspektionsområde, Växjö stifts första inspektionsområde och

Karlstads stift samt ordföranden i uppbördsorganisationskommittén.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1965

Remissinstanserna har med ett undantag tillstyrkt de i promemorian

framlagda förslagen. Det vid promemorian fogade författningsförslaget torde

få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga.

Innan jag går närmare in på den i promemorian behandlade frågan vill

jag erinra om att 1961 års riksdag funnit en författningsändring motiverad

beträffande ett näraliggande spörsmål, nämligen mantalsskrivning av patienter

i familjevård. Riksdagen ansåg det olämpligt att såsom ofta sker i

praxis mantalsskriva sådana patienter på den ort där familjevårdhemmet

ligger (L8U 1961: 12, rskr 151). Senare har även styrelsen för Nykterhetsvårdens

Anstaltsförbund i skrivelse till Kungl. Maj :t begärt författningsändring

i samma fråga.

För närvarande pågår inom centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden

utredning i syfte att modernisera folkbokföringsförordningen. Därvid

avses även bosättningsbegreppet skola överses. Vilka regler som bör gälla

för mantalsskrivning av patienter i hemsjukvård är i hög grad beroende

av utformningen av bosättningsbegreppet. Jag är därför inte beredd att nu

upptaga denna fråga till närmare övervägande.

Gällande rätt m. m.

Enligt 36 § folkbokföringsförordningen (FBF) skall fysisk person mantalsskrivas

i det distrikt och på den fastighet, där han den 1 november förrättningsåret

rätteligen skall vara kyrkobokförd. Vad i det följande sägs

om en persons kyrkobokföring gäller därför även hans mantalsskrivning.

Som huvudregel gäller enligt 13 § 1 mom. första stycket FBF att envar

skall kyrkobokföras i den församling där han är bosatt. I tredje stycket av

samma mom. stadgas vidare som ett andra led i huvudregeln, att envar skall

kyrkobokföras på den fastighet där han är bosatt. Den som inte är bosatt

på någon fastighet i församlingen skall i regel bokföras under rubrik »å

församlingen skrivna». Den i sammanhanget relevanta motsvarigheten till

sistnämnda rubrik benämnes vid mantalsskrivningen »å kommunen

skrivna».

Enligt 13 § 2 mom. FBF skall — med vissa undantag som nu inte är aktuella

— en person anses bosatt på den fastighet där han regelmässigt

vistas. Från huvudregeln att envar skall kyrkobokföras där han är bosatt

göres undantag i 14 § 6 mom. FBF för den som intages på sjukvårdsinrättning

eller ålderdomshem eller på förbättrings-, uppfostrings-, tvångsarbets-

eller straffanstalt. Sådan intagning medför ej ändring beträffande

den intagnes kyrkobokföring, såvida det inte under liden inträffar sådana

förhållanden, att han på grund därav bort kyrkobokföras på annan ort, om

han inte varit intagen på inrättningen eller anstalten. Slutligen må nämnas

att 14 § 1—4 mom. FBF innehåller vissa valfrihetsbestämmelser som

inte torde vara aktuella beträffande pensionärer på ålderdomshem.

It llihang till riksdagens protokoll 1965. I samt. Nr 9’i

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 93 år 1965

Frågans tidigare behandling

För personer som är intagna på ålderdomshem fanns ursprungligen inga

särskilda bestämmelser i FBF. De skulle alltså mantalsskrivas där de var

bosatta, dvs. på ålderdomshemmet, även om de före intagningen varit mantalsskrivna

i annan kommun.

Genom ett utslag av kammarrätten år 1950 blev ett antal personer, som

var intagna på ett kommunalt ålderdomshem där vårdavgiften täcktes av

deras folkpensioner, mantalsskrivna på hemmet för år 1949. Grunden torde

ha varit att de ansågs där bosatta. Samma år upphävdes 14 § 5 mom. FBF

den s. k. fattigvårdsregeln — dock ej med verkan för mantalsskrivningen

för år 1950 eller tidigare år. Något hinder för att genomgående anse

vistelse på ålderdomshem såsom sådan bosättning, som skall föranleda kyrkobokföring

och mantalsskrivning, förelåg därefter inte enligt vare sig 14 §

5 eller 6 mom. FBF. Frågan om undantag från denna regel väcktes emellertid

redan år 1950. Socialvårdskommitténs då avgivna betänkande med förslag

till lag om socialhjälp innehåller förslag till ändring av 14 § 6 mom

FBF.

Uttalanden i denna fråga gjordes vid 1955 års riksdag, i anslutning till

prop. 1955: 177 med förslag till lag om socialhjälp, och vid 1956 års riksdag

med anledning av motion. Både ekonomiska och humanitära skäl anfördes.

I utlåtande (L3U 1956: 12) gav tredje lagutskottet en sammanfattning.

Spörsmålen gällde fall, då vårdtagare från en kommun mottagits

och följaktligen mantalsskrivits pa ålderdomshem beläget i annan

kommun. Den senare kommunen skulle enligt socialhjälpslagen slutligen

få bära kostnaden för samtliga vårdtagare på hemmet. Mantalsskrivningsorten

bestämde vidare vilken kommun som skulle svara för kommunandelen

i de inkomstprövade folkpensionerna. Detta hade befarats kunna

medföra svårigheter att få till stånd ålderdomshem, gemensamma för flera

kommuner, eller göra det svårare för en kommun att få en annan kommuns

samtycke till att bygga ålderdomshem i den andra kommunen eller

inackordera vårdtagare i ett där beläget ålderdomshem. Häremot hade insänts,

bl. a. av andra lagutskottet (L2U 1955: 39), att svårigheterna i praktiken

kunde lösas av de berörda kommunerna genom överenskommelser,

förbundsordning för gemensamt ålderdomshem eller inackorderingsavtal.

Vad beträffar de humanitära skälen för en ändring hade bl. a. Växjö domkapitel

i skrivelse i december 1954 till Kungl. Maj :t anfört, »att det icke

vore tilltalande, att äldre personer tvångsvis skulle slitas från samhörigheten

med sin gamla hemförsamling, att vid jordfästning i den gamla hemförsamlingen

kantor och kyrkovaktmästare icke vore skyldiga att tjänstgöra

utan särskild ersättning osv.». Vidare hade av social vårdskommittén

anförts, att åldringarna skulle mista sin rösträtt i sin tidigare hemkommun.

Utskottet slutade med att hänvisa till pågående utredning och tog där
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 93 dr 1965 7

för ej slutlig ställning till frågan, hur mantals- och kyrkoskrivning av vårdtagare

på ålderdomshem borde ske, men gjorde följande uttalande, som

utskottet sedan åberopade även år 1960: »Emellertid anser utskottet frågan

ha så stor känslomässig betydelse för gamla vårdtagare, att vid dess slutliga

avgörande stor vikt bör fästas vid de humanitära synpunkterna, oavsett att

ett sådant betraktelsesätt måhända står i strid med en genomgående tanke

i gällande folkbokföringsförordning, att hänsyn ej skall tagas till de folkbokfördas

personliga önskemål. Några övertygande skäl av praktisk natur

mot att, såsom socialvårdskommittén i sitt betänkande med förslag till lag

om socialhjälp föreslagit, jämställa ålderdomshem med sjukvårdsinrättning

i 14 § 6 mom. FBF---— synes hittills icke ha blivit förebragta.»

I de likalydande motionerna 1960: I: 128 och II: 153 ställdes de humanitära

synpunkterna helt i förgrunden. Efter en inledande orientering om

praxis i fråga om kyrko- och mantalsskrivning av vårdtagare på ålderdomshem

anförde motionärerna följande.

Gentemot detta förfarande torde ingen invändning kunna resas därest

vederbörande pensionärer inte har någon som helst fast anknytning med

sin hemsocken, alltså saknar fastighet, bostad, lägenhet, bohag och möblerat

rum hos någon son eller dotter eller liknande. Dock kan även under sådana

omständigheter skäl anföras för att åldringar, som bott större delen

av sitt liv inom samma hemsocken, själva finge uttala sitt önskemål om

kyrkoskrivningsort och i förekommande fall uttaga sitt flyttningsbetyg.

Direkt inhumant synes emellertid kammarrättens ovan anförda utslag

kunna verka, när det gäller åldringar, som i sin hemsocken har egen lägenhet,

men som inte längre på grund av sin ålder, särskilt vintertid, kan bebo

denna. Nu är det mycket vanligt, att just sådana gamla under några

korta vintermånader flyttar till ålderdomshemmet, som kanske ligger i

grannsocknen, och det är väl icke mer än naturligt, att de har svårt att inse,

varför detta tillfälliga uppbrott från hemmet skall medföra, att de till och

med emot deras uttryckligt uttalade önskan måste skrivas i den kommun

eller den socken, där ålderdomshemmet är beläget.

För många av dessa gamla uppfattas kyrko- och mantalsskrivningen i

den nya socknen som om de ryckts upp med rötterna, och då för många av

dem deras jordafärd mänskligt sett kan vara nära förestående, ser de med

vemod och sorg, att det inte blir själaringning i »deras» kyrka och församling,

och att de kanske till och med som främlingar skall jordas i sin församlings

kyrkogård.

Den tragedi, som det för mången pensionär med eget hem innebär att

tvångsvis kyrko- och mantalsskrivas på ålderdomshem, skulle kunna undvikas,

därest bland i 14 § 6 inom. FBF angivna inrättningar även nämndes

ålderdomshem------•

Tredje lagutskottet (L3U 1960:3) åberopade jämte motionärernas sin

egen sakmotivering från år 1956 men fann nu ej anledning att längre avvakta

ytterligare förslag. På utskottets tillstyrkande antog riksdagen (rskr 77)

därefter för sin del den sedermera av Kungl. Maj :t utfärdade förordningen

den 18 mars 1960 (nr 36) genom vilken 14 § 6 mom. FBF fr. o. in. den 1 juli

1960 har sin nuvarande ordalydelse.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr !)3 år W65

Tolkningen av den nya bestämmelsen berördes i en interpellation av herr

Fredi iksson i riksdagens andra kammare hösten 1963. Interpellanten ansag

att pensionärerna borde ha valrätt mellan den församling där ålderdomshemmet

är beläget och den församling där de tidigare skrivits. Den

ovillkorliga kvarskrivningen i den tidigare församlingen hade skapat olägenheter

bl. a. då pensionär skulle utöva sin rösträtt. Särskilt gällde detta

pensionärer, som måst skrivas på församlingen. Enligt interpellanten hänfördes

de nämligen alltid till kommunens sista valdistrikt, vars vallokal

ofta låg långt från pensionärens tidigare bostad och den plats där han förut

röstat. Härtill kom att uppgift om pensionärens nya adress ofta saknades i

längden. Eftersom valförrättaren hade stora svårigheter att spåra upp pensionären

blev resultatet därvid att denne inte fick röstkort och således inte

visste var han skulle kunna utöva sin rösträtt.

I mitt svar den 13 december 1963 framhöll jag bl. a. att frågan om sådan

valrätt var en tolkningsfråga som ännu inte prövats i sista instans och att

lagstiftningens innehåll alltså var oklart på denna punkt.

Depar tementspr omemor ian

Allmän motivering

Efter en redogörelse för frågans tidigare behandling förklaras i promemorian

att den nya bestämmelsen i 14 § 6 mom. FBF rörande ålderdomshem

kom under inflytande av en redan utbildad praxis, gällande övriga

där uppräknade anstalter och inrättningar. Detta har gett upphov till olika

tolkningar. Enligt eu mening medför sammanhanget, att även ålderdomshemmen

blivit sådana anstalter, som de intagna inte kan vara kyrko- och

mantalsskrivna på. Följden har blivit, att man inte endast ansett sig förhindrad

att skriva nyintagna på ålderdomshem utan även överfört åldringar,

som redan skrivits på hemmet, till uppslag för rubriken å församlingen

skrivna. Till följd av eu annan åsikt har på vissa håll uppkommit en kategoriklyvning,

så att de som intagits före men ej de som intagits efter halvårsskiftet

1960 ansetts kunna vara kyrko- och mantalsskrivna på ålderdomshem.

I förekommande fall skrivs därvid nyintagna på församlingen. Slutligen

tinns det företrädare för den inställningen, att pensionärer inte bör

skrivas på församlingen utan på ålderdomshemmet i sådana fall, där de

inte har anknytning till någon annan fastighet som de kan skrivas på.

1 fråga om tillämpligheten av 1960 års lagstiftning uttalas i promemorian

att stadgandet synes vara tillämpligt på dem som fr. o. in. den 1 juli 1960

blir intagna. Beträffande de då redan intagna kan emellertid enligt promemorian

samma humanitära skäl anföras. Att det tydligen inte ansågs nödvändigt

att meddela övergångsbestämmelser kan möjligen, heter det vidare

i promemorian, ha den förklaringen att lagrummet antogs ge pensionärerna

valfrihet.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 93 är 1965

9

I promemorian behandlas därefter begreppen kyrkobokföringsort, kyrkobokföringsfastighet,

skrivning under rubrik och fiktiv flyttning.

Vad först angår kyrkobokföringsort får det enligt promemorian anses

vara en vedertagen uppfattning, att det är en form av verklig bosättning

som ålderdomshemmen bjuder pensionärerna. Enligt prop. 1946: 255 (s.

155) med förslag till folkbokföringsförordning anslöt sig departementschefen

till folkbokföringskommitténs uppfattning, att även sådan anstaltsvistelse

som ursprungligen avsetts i 14 § 6 mom. FBF är bosättning och att

14 § 6 mom. därför stadgar undantag från huvudregeln att envar skall

kyrkobokföras där han är bosatt. Såvitt angår de ursprungligen avsedda

anstalterna torde detta undantag ej ha uppfattats fakultativt, så att del

kunde bero av någons fria val eller myndighets diskretionära prövning, om

den intagne skulle kyrkobokföras i anstaltsorten eller annan ort. Såsom

framgår av det tidigare återgivna interpellationssvaret är det en ännu inte

avgjord tolkningsfråga, hur det förhåller sig i detta avseende beträffande

ålderdomshemmen.

Vad härefter angår kyrkobokföringsfastighet framhålles i promemorian

att beträffande de i 14 § 6 mom. FBF ursprungligen omnämnda anstalterna

och inrättningarna synes 14 § 6 mom. ha tillämpats som ett undantag från

huvudregeln även i detta avseende. Den som intagits på inrättning eller

anstalt varom här är fråga skall inte kyrkobokföras och mantalsskrivas där,

även om han på grund av långvarigheten av inrättnings- eller anstaltsvistelsen

måste anses vara bosatt där. Förordningen genom vilken ålderdomshemmen

tillädes de i 14 § 6 inom. uppräknade inrättningarna trädde i kraft

den 1 juli 1960 och gällde sålunda vid mantalsskrivningen för år 1961. För

är 1961 har kammarrätten genom utslag den 15 januari 1964 fastställt, att

en pensionär skulle vara mantalsskriven på ålderdomshem, enär han

den 11 juni 1960 bort vara kyrkobokförd där och därefter och intill den

2 november 1960 »sådana förhållanden icke förekommit, att någon förändring

i hans kyrkobokföring bort ske». Förordningens ikraftträdande har

sålunda inte ansetts medföra hinder för pensionärer, som redan förut bort

vara kyrkoboklörda på ålderdomshem, att fortfarande vara det.

När det gäller rubriken »å församlingen skrivna» uttalas i promemorian

alt vårdtagare på anstalt som avses i 14 § 6 mom. är, Om anstalten ligger i

hans kyrkobokföringsort, bosatt »å någon» fastighet i församlingen men att

han inte skall bokföras på fastigheten. Enligt 14 § 6 mom. medför intagningen

ej förändring i avseende på hans kyrkobokföring. I vissa fall har

den intagne ansetts böra skrivas på fastighet där han var bosatt vid intagningen.

Ej heller i fråga om den som icke är bosatt på någon fastighet i församlingen

gäller undantagslöst, att han skall bokföras under rubrik »å församlingen

skrivna», heter det vidare i promemorian. I 19 § 1 mom. tredje

stycket FBF tillerkännes pastor eu prövningsrätt i varje särskilt fall be
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 93 år 1965

träffande den som uppehåller sig utom församlingen. Har pastor låtit denne

stå kvar på sin kyrkobokföringsfastighet måste pastor emellertid överföra

honom till rubriken, om han mantalsskrives under rubriken Ȍ kommunen

skrivna». Dessa bestämmelser i förening med stadgandet i 14 § 6 mom., att

intagningen på anstalt ej medför ändring i den intagnes kyrkobokföring,

tillämpas ej så att denne alltid får stå kvarskriven på sin dittillsvarande

kyrkobokföringsfastighet. I promemorian erinras om att 1894—1915 års förordningar

omnämnde de för längre tid på anstalt utom hemorten intagna

som exempel på personer, för vilka rubriken »å församlingen skrivna»

egentligen avsetts, »såvida anledning till deras upptagande å annat ställe

i församlingsboken saknas». Som en sådan anledning torde ha gällt stadgandet:

»Om å sådan inrättning eller anstalt intagen person är bokförd

i församlingsbok såsom medlem av familj och familjen flyttar till annan

församling, medan han är intagen å inrättningen eller anstalten, må han

dock, om så begäres, upptagas på samma ställe som familjen».

Det sista citatet är, påpekas i promemorian, kyrkobokföringsförordningarnas

konkretare motsvarighet till förbehållet i 14 § 6 mom. FBF: »Såvida icke

under tiden sådana förhållanden inträffa, att han på grund därav bort, därest

han ej varit intagen å inrättningen eller anstalten, annorstädes kyrkoboktöras».

Detta stadgande erbjuder en möjlighet vid sidan av alternativet att

låta den frånvarande stå kvar på den gamla kyrkobokföringsfastigheten eller

att skriva honom på församlingen enligt 13 § 1 mom. tredje stycket FBF.

Stadgandet tillämpas t. ex. när en pensionär på ålderdomshem skrivs hos

anhöriga. Enligt samma bestämmelse skulle pensionären också kunna i

kyrkoböckerna flytta från ort till annan med de anhöriga utan egen förändring

av vistelseorten, på samma sätt som i praktiken ibland sker med

t. ex. långtidspatienter på sjukhus. En sådan tillämpning vore emellertid,

framhålls det i promemorian, ej i överensstämmelse med 1960 års lagstiftnings

syfte att garantera åldringen oförändrad kyrkobokföringsort.

Sammanfattningsvis uttalas i promemorian att kammarrättens utslag den

15 januari 1964 bidragit till att skapa klarhet om innebörden av 14 § 6

mom. FBF i dess lydelse efter år 1960. Ännu är det dock enligt promemorian

ovisst vilken ställning praxis kommer att inta till frågan om valrätt för pensionärerna

mellan den ena och den andra kyrkobokföringsorten m. m. Ett

positivt ställningstagande kan försvåras av momentets hävdvunna tillämpning

i övrigt. Även vad som nyss anförts om fiktiv flyttning kan enligt promemorian

åberopas för att bryta ut bestämmelsen från 6 inom.

I promemorian föreslås därför att särbestämmelsen om ålderdomshem

bryts ut ur 6 mom. och i stället placeras i det sedan år 1950 vakanta 5 mom.

Vidare anses i promemorian att bestämmelsen bör avfattas som en valfrihetsbestämmelse

- en valfrihet som med hänsyn till den stationära personkategorin

och den begränsade valmöjligheten icke torde behöva möta

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 93 år 1965

betänkligheter mot bakgrunden av folkbokföringsförordningens grundprinciper.

Den föreslagna placeringen i 5 mom. försvaras även av den därigenom

vunna anslutningen till valfrihetsbestämmelserna i 14 § 1—4 mom.

Bestämmelsen i första stycket av 5 mom. föreslås i promemorian få den

lydelsen att den, som beretts plats i ålderdomshem och därigenom blivit bosatt

i annan församling, äger utan hinder härav vara ltyrkobokförd i den

församling där han var bosatt innan han kom i åtnjutande av vård eller

tillsyn i ålderdomshem. Samtidigt föreslås i andra stycket att pastor beträffande

sådan person äger utan hinder av bestämmelserna i 13 § 1 mom.

tredje stycket FBF pröva, om denne skall kyrkobokföras på fastighet eller

under rubrik som där sägs eller på annan fastighet i församlingen. Syftet

med den lagstiftning som föreslås i promemorian är endast att, med hänsyn

till förekommen tvekan i praxis, till dess en ny folkbokföringsförordning

trätt i kraft fullfölja och klargöra vad som redan torde vara avsett med

1960 års lagstiftning.

Specialmotivering

I promemorian framhålls att det genom kammarrättsutslag fastställts,

att med ordet ålderdomshem i 14 § 6 mom. FBF avses kommun tillhörigt

ålderdomshem. Förslaget anknyter med orden »den som beretts plats i ålderdomshem»

och »vård eller tillsyn» i 5 mom. samt »intages någon» i 6

mom. till socialhjälpslagens terminologi i 18—22 §§.

Promemorieförslaget medger i 14 § 5 mom. första stycket FBF undantag

från huvudregeln i 13 § 1 mom. första stycket, att envar skall

kyrkobokföras i den församling där han är bosatt. Undantaget är fakultativt,

liksom undantagen enligt 14 § 3 och 4 mom. Enligt 21 § jämförd

med bl. a. 14 § 3—5 mom. (se även prop. 1946: 255 s. 128, 165 och 187) kan

den därtill berättigade låta sin kyrkobokföring bestämmas av huvudregeln

eller av undantagsregeln allteftersom flyttningsanmälan göres eller underlåtes.

Formen för valrättens utövande bindes emellertid ej genom den föreslagna

formuleringen. Denna är i övrigt sådan att även den, som på grund

av äldre bestämmelser eller en sedermera ångrad flyttningsanmälan blivit

kyrkobokförd i den församling, där ålderdomshemmet är beläget, men önskar

få sin förutvarande kyrkobokföring återställd, skall kunna få denna

önskan uppfylld. Liksom i andra rättsliga angelägenheter kan eu del gamla

behöva få hjälp med tillämpningen av det föreslagna stadgandet. I detta

sammanhang erinras i promemorian om att mantalsuppgifter enligt 38 och

43 §§ FBF bör insamlas även på ålderdomshemmen. Fastighetsägarens plikter

torde som regel i dessa fall åvila kommunen. I samband därmed bör

hjälp beredas även de pensionärer som skall lämna sin mantalsuppgift i annan

kommun. Om den förutsedda 1966 års folkbokföringsförordning skulle

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1965

komma att sakna motsvarighet till dessa bestämmelser, torde i samband

därmed komma under övervägande, i vilken annan ordning folkbokföringsmyndigheterna

skall få erforderlig kunskap om pensionärerna.

Skillnaden mot en vanlig flyttning — vid vilken huvudregelns tillämpning

är obligatorisk — markeras med ordet »därigenom» i den föreslagna undantagsregelns

inledningsord: »Den som beretts plats i ålderdomshem och därigenom

blivit bosatt i annan församling». Alternativa kyrkobokföringsorter

för den som är bosatt i ålderdomshem för att få vård eller tillsyn är den

lörsamling, där hemmet är beläget, och den församling, där pensionären

var l>osatt (jfr 14 § 3 mom.) innan han kom i åtnjutande av vård eller

tillsyn i ålderdomshem, sålunda vanligen den församling där han senast

hade enskilt hushåll och var kyrkobokförd. Därmed bortfaller den nuvarande

teoretiska möjligheten att kyrkobokföra flyttningar för en pensionär tillsammans

med anhöriga, hos vilka pensionären skrivits, fastän denne själv

hela tiden bor på ett och samma ålderdomshem. Det förekommer att pensionärer

flyttar mellan olika ålderdomshem, men det synes ej föreligga

tillräckliga skäl att i sådant fall låta någon välja att vara kvarskriven i en

församling och kommun, med vilken han inte har annat samband än att han

någon tid varit bosatt i ålderdomshem där. Man bör räkna med en viss rörelsetrihet

för pensionärerna likaväl som för personer i verksammare åldrar,

bosatta i enskilda hushåll, t. ex. för någon tids annan anstaltsvård, för besök

hos anhöriga, för sommarvistelse i egen lägenhet osv., ulan att detta

medför ändring av kyrkobokföringen. Frågan under vilka förhållanden

vistelse på annan ort skall föranleda sådan ändring blir emellertid att bedöma

på samma sätt, vare sig pensionären är kyrkobokförd där ålderdomshemmet

är beläget eller i sin gamla församling. I båda fallen är den aktuella

kyrkobokföringsorten bestämd av att pensionären beretts plats i ålderdomshem

och därigenom blivit därstädes bosatt.

Fnligt 14 § 5 mom. a n d r a stycket FBF — angående skrivning under

fastighet eller rubrik — ges inte såsom i första stycket en valfrihet åt den

som beretts plats i ålderdomshem, påpekas det vidare i promemorian, utan

här får folkbokföringsmyndigheterna eu möjlighet till diskretionär prövning,

större än enligt 13 § 1 mom. tredje stycket, i ersättning för de alternativ

som orden »såvida icke under tiden» etc. i 14 § 6 mom. erbjuder. Från

registreringssynpunkter är det lika litet här som i 3 och 4 momentens fall

lämpligt att ge bestämmanderätt åt enskilda, som ju bl. a. inte kan tillräckligt

överblicka de fortgående förändringarna i fastigheternas bestånd

och användning. Utan att vara bunden av någon pensionärens viljeförklaring

kan pastor, om han finner skäl och möjlighet därtill, heakta pensionärens

önskemål och bästa och allt efter omständigheterna skriva honom på

ålderdomshemmet, på hans gamla kyrkobokföringsfastighet, på någon annan

fastighet i kyrkobokföringsorten, t. ex. där pensionären brukar bo någon

tid av året eller hos anhöriga, eller under rubriken »å församlingen

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 93 år 1965

skrivna», en skrivning som enligt folkbokföringsförordningens betraktelsesätt

inte innebär något diskriminerande. I promemorian föreslås inte någon

motsvarighet till slutorden i 13 § 1 mom. tredje stycket, enligt vilka den

som inte mantalsskrivs på fastighet ej heller får vara kyrkobokförd annorledes

än på församlingen. Vid tillämpning av 36 § blir sålunda den av pastor

enligt 14 § 5 mom. bestämda kyrkobokföringsfastigheten att anse som »den

fastighet, där han den 1 november förrättningsåret rätteligen skall vara kyrkobokförd».

1 promemorian påpekas slutligen, att den som bor på ålderdomshem i

kyrkobokföringsorten aldrig torde behöva skrivas på församlingen. A\

praktiska skäl torde ålderdomshemmet såsom kyrkobokföringsfastighet ofta

även vara att föredra framför en möjlig annan fastighet. Om ålderdomshemmet

ligger i en annan församling kan däremot en bokföring under rubrik

»å församlingen skrivna» bli aktuell.

Remissyttrandena

Samtliga liörda remissinstanser utom en tillstyrker de i promemorian föreslagna

bestämmelserna om valfrihet för pensionärer på ålderdomshem beträffande

kyrkobokföringen. Avstyrkande yttrande avges endast av kammarrätten

som uttalar att även om de föreslagna åtgärderna vore i och för

sig önskvärda — vilket kammarrätten inte kan finna — lär de inte vara av

sådan vikt att de inte kan anstå till den planerade omarbetningen av folkbokföringsförordningen.

1 de tillstyrkande remissyttrandena vitsordas allmänt att osäkerhet råder

rörande innebörden av gällande rätt. Behov av ny lagstiftning anses därför

föreligga. I detta sammanhang hävdar bl. a. länsstyrelsen i Västerbottens

län att nuvarande bestämmelse i 14 § 6 mom. FBF inte kan anses innebära

att pensionärerna på ålderdomshem har någon valrätt mellan den ena eller

andra kyrkobokföringsorten.

De i promemorian anförda skälen för införande av valfrihet i fråga om

pensionärers kyrkobokföring har understrukits i flera av de tillstyrkande

yttrandena. Kyrkobokföringsinspektören i Karlstads stift vill sålunda på

grund av sina erfarenheter vid inspektioner av kyrkobokföringen vitsorda,

att kyrkobokföring på ålderdomshem i annan församling än den, där pensionären

förut haft sin bostad och med vilken församling han även efter

intagandet på ålderdomshemmet bevarar en viss samhörighet, tör många

äldre personer varit av så stor känslomässig betydelse, att de genom överflyttning

till den församling, där ålderdomshemmet är beläget, åsamkats i

och för sig onödiga l>ekymmer och personliga svårigheter. Detta gäller inte

minst i de fall, då fråga uppkommer beträffande pensionärens framtida

jordfästning och begravning. Han kan då riskera att komma att betraktas

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 93 år 1965

som »utsocknes» i sin egen församling med viss inskränkning beträffande

gravplats m. m. Ytterligare markeras detta, om pensionären i den gamla

församlingen innehar bostad eller annan bosättningsanknytning, som på

grund av ålder eller motsvarande ej kan utnyttjas. Några bärande skäl mot

de nya förslagen anser inspektören inte ha förebragts.

Kyrkobokföringsinspektören i Växjö stifts första inspektionsområde

tinner likaså att inga sakskäl anförts mot den föreslagna ändringen i det

förberedande arbetet eller i anslutning till motioner i riksdagen. Tvärtom

iramgår tydligt av utredningen och motiveringen till förslaget, att såväl

humanitära som praktiska skäl, t. ex. vid begravning, talar för ändringen

i författningen. För en sådan ändring talar också den hittillsvarande oklarheten

i tolkningen. Samtliga dessa skäl för den föreslagna ändringen anser

inspektören vara mycket tungt vägande. Särskilt landsförsamlingarnas

problem tår sin lösning genom den föreslagna lydelsen av 14 § FBF. Detta

problem ökar i samma omfattning som nya och för många församlingar och

kommuner gemensamma ålderdomshem ersätter de gamla och mera decentraliserade

hemmen. Varje år har pastor att ta ställning till frågan om

den tortsatta kyrkoskrivningen av pensionärer som beretts plats på ålderdomshem.

Det ideligen upprepade önskemålet är då, att pensionären skall

vara kvarskriven i sin gamla församling och helst på sin gamla fastighet.

Förslaget kan därför enligt inspektören ses som ett led i en humanitär

åldringsvård.

hnligt länsstyrelsen i Kopparbergs län innebär den föreslagna ändringen

att för person, som fått plats på ålderdomshem och därigenom blivit bosatt

i annan församling än den i vilken han bodde före intagningen i ålderdomshemmet,

den församling där ålderdomshemmet är beläget i första hand

skall anses^ vara rätt kyrkobokföringsort. Om den intagne så önskar kan

han dock få kvarstå i den församling i vilken han var bosatt före intagningen.

Detta förslag betraktar länsstyrelsen som en kompromiss mellan den

regel som gällde före 1960 års ändring och den regel som tillkom genom ändrin

gen .Genom eu bestämmelse i enlighet med förslaget skapas sålunda en

viss möjlighet till anpassning efter vad som i varje särskilt fall är önskvärt

tor den enskilde. Detta får anses ur humanitär synpunkt mera tillfredsställande

än en »tvångsskrivning» på det ena eller andra sättet. Eftersom

bestämmelsens räckvidd begränsar sig till personer i den speciella situation,

som uppkommer genom att människor på grund av ålderdom måste beredas

vård, anser länsstyrelsen det ur principiell synpunkt inte föreligga anledning

till särskilda betänkligheter mot valfrihet. Länsstyrelsen går därvid

in på frågan om det — bortsett från att det i detta sammanhang ofta torde

galla personer som i högre grad än andra har behov av råd och hjälp i personliga

angelägenheter — i den praktiska tillämpningen av en sådan valfrihetsbestämmelse

kan uppstå några olägenheter eller svårigheter. Den

aktivitet som stundom hittills utvecklats från kommuners sida för att

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1965

»klaga bort» sådana personer som antas kunna bli en belastning för kommunens

ekonomi skulle med den föreslagna regeln kunna tänkas ta sig uttryck

i någon form av påverkan av personer tillhörande den kategoii val om

bär är fråga. För att valfriheten skall bli en realitet fordras sålunda, framhåller

länsstyrelsen, att sådan ej önskvärd påverkan inte förekommer.

Även länsstyrelsen i Västerbottens län betonar att del är fråga om eu

speciell personkategori och anser den föreslagna valfriheten behjärtansvärd.

Förslaget att ge pastor viss handlingsfrihet beträffande val av kyrkobokföringsfastighet

har bland de tillstyrkande remissorganen närmare kommenterats

endast av kyrkobokföringsinspektören i Väx jo stifts forsta inspektionsområde.

Denne finner förslaget synnerligen ändamålsenligt, inte

minst i församlingar i städer och större tätorter. Fastighetsombildningar

kan nödvändiggöra prövning och omprövning på föreslaget sätt. Den planerade

omgrupperingen av personakterna i församlingsliggaren för personer

i samma fastighet, från familjevis till strikt nummermässig ordning, skulle

i stora fastigheter kunna skapa vissa problem beträffande personakter for

pensionärer som kanske sedan länge inte varit i egentlig mening bosatta på

fastigheten. Dessa problem anser inspektören kunna få sin lösning genom

den föreslagna rätten för pastor att pröva lämpligheten av kvrkoskrivning

på viss fastighet m. in.

Kammarrätten har som tidigare nämnts avstyrkt det remitterade förslaget.

Beträffande de i promemorian omtalade tolkningssvårigheterna

nämner kammarrätten, att en av dem torde vara undanröjd genom kammarrättens

utslag den 15 januari 1964 varigenom fastslagits, att den som

före den 1 juli 1960 intagits på ålderdomshem alltjämt kan vara skriven

där. De övriga missförhållanden som promemorian omnämner i detta

sammanhang kan enligt kammarrätten utan svårighet bemästras genom

anvisningar av centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden.

Såvitt kammarrätten kunnat finna har den föreslagna valfriheten inte i

promemorian motiverats på annat sätt än att den skulle varit avsedd med

1960 års ändring. Att någon valfrihet inte införts genom ändringen i lagtexten

är uppenbart. Men ej heller av förarbetena till denna kan enligt kammarrättens

uppfattning slutas att någon sådan avsikt varit för handen. Om

sålunda något skäl för valfrihetens införande inte kan sagas vara anfört,

får å andra sidan vägande skäl anses tala mot den. Kammarratten anför

härom.

Valfriheten i avseende å kyrkobokföringsort har i folkboklöringsförordningen

inskränkts i förhållande till tidigare gällande lagstiftning, enar självbestämmanderätten

ansetts kunna leda till missbruk. Den nu föreslagna

valfriheten kräver för att kunna utövas ej annan anknytning tdl föregående

ort än tidigare bosättning. Sådan vidsträckt valtrihet tillkommer enligt lolkbokföringsförordningen

endast ledamot av statsrådet. En av grundprinciperna

inom folkbokföringen är, såsom folkhokföringskommittcn samman
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj.ts proposition nr 93 år 1965

hUtar, »att det ej skal) vara den enskilde tillåtet att genom åtgärd eller underlåtenhet

disponera over sin folkbokföring» (SOU 1944:52 s. 232) Utan

tvingande skäl bör denna princip ej frångås, och detta gäller i särskilt hög

grad nar det blir fråga om en så pass vidsträckt valfrihet som i det företagande

forslaget. Den är så omfattande att t. ex. pensionär, som under

manga år rätteligen varit mantalsskriven på ålderdomshem, kan bestämma

att kommun, som han för länge sedan släppt kontakten med, skall i annan

kommuns ställe inträda som mantalsskrivningskommun. Den föreslagna

JagsUftningen kan vidare enligt kammarrättens mening förorsaka stora

olägenheter. Sålunda kan valfriheten i vissa fall tänkas bli utnyttjad i syfte

att na den lagsta kommunala utdebiteringen. Pensionären kan möjligen

aven bliva utsatt för påtryckningar. Vidare kan pensionär till förfång för

fo kbokfonngsarbetet efter behag växla kyrkobokföringsort och därmed

också mantalssknvningsort. Det må även påpekas att utredningar angående

yederborandes bosättning före intagningen på ålderdomshem kan bli tidsodande,

i all synnerhet såvitt gäller pensionärer, vilkas intagning ligger

langt tillbaka i tiden. h

När det gäller den tekniska utformningen av de nya bestämmelserna

har remissinstanserna tillstyrkt att dessa bryts ut ur 14 § 6 mom.

FBF och införs såsom ett nytt 5 mom. i förordningen.

I fråga om lydelsen av första stycket av 5 mom. FBF anser kammarratten

det mera adekvat om anknytning sker till den församling, som varit

vederborandes rätta kyrkobokföringsort vid intagningen på ålderdomshemmet,

i stället för forsamlingen där pensionären var bosatt »innan» han intogs

på ålderdomshemmet. Vidare bör författningstexten avfattas i överensstämmelse

med terminologin i folkbokföringsförordningen i stället för i

socialhjälpslagen. Förslagsvis kan författningsrummet enligt kammarrätten

utformas sålunda.

.... som intagits å ålderdomshem och därigenom blivit bosatt i den

orsamling, där ålderdomshemmet är beläget, äger utan hinder härav vara

kyrkobokford i den församling, där han vid intagningen å hemmet rätteligen

skolat vara kyrkobokford.»

Kyrkobokföring sinspektör en i Skara stifts andra inspektionsområde

fruktar, att mindre rutinerade kyrkobokförare kommer att fatta den nya

bestämmelsen — liksom den gamla - som eu förordning om att vederbörande

skall vara kyrkobokford i förutvarande hemförsamling, när han

intas på ålderdomshem, vilket kan leda till icke önskvärda konsekvenser.

Eu person bosätter sig på ålderdomshem exempelvis i närheten av sina barns

bostad och blir där kyrkoskriven. Efter några år flyttar han till hemförsamlingens

ålderdomshem och önskar bli kyrkoskriven där. Men pastor

laser i förordningen, att han äger vara kyrkobokford i den församling där

han var bosatt, innan han kom till ålderdomshemmet, och tvekar att bifalla

hans begäran. För att skapa full klarhet kunde man enligt inspektören

till 14 § 5 mom. foga exempelvis följande: »Dock kan han, om han så önskar,

vara kyrkobokford å ålderdomshemmet».

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 93 år 1965

Vad angår lydelsen av a n d r a stycket av ä inom. anser länsstyrelsen i

Kopparbergs län förslaget erbjuda de alternativ som bör komma i tiaga.

Begreppet pastor borde enligt kyrkobokföringsinspektören i 1 äxjö stifts

första inspektionsområde möjligen på något sätt fixeras till att avse pastor

i den aktuella kyrkobokföringsförsamlingen, antingen denna är den församling

där ålderdomshemmet ligger eller den gamla hemförsamlingen. Möjligen

kan begreppet pastor, fortsätter inspektören, anses vara otvetydigt

angivet genom bestämmelserna i första stycket samma moment.

Kammarrätten framhåller att bestämmelserna i andra stycket avses bil

tillämpliga såväl vid skrivning i den församling där ålderdomshemmet äi

beläget som vid skrivning i annan församling. Grunden för ett val av förstnämnda

församling som kyrkobokföringsort är bosättningen på ålderdomshemmet.

Har pensionären träffat sådant val, bör han också vara skriven

på ålderdomshemmet. Annan fastighet inom församlingen bör enligt kammarrättens

mening inte komma i fråga som kyrkobokföringsfastighet med

mindre anknytning till fastigheten efter vanliga regler bedömes utgöra bosättning.

An mindre bör i fall som nu avses skrivning ske under rubrik.

Kammarrätten anser följaktligen att bestämmelser varom nu är fråga inte

hör meddelas i fråga om pensionär som valt att skrivas i föi samling där

ålderdomshemmet är beläget.

Vad härefter angår det fall att annan församling än bosättningsförsamIingen

valts som kyrkobokföringsort, bör enligt kammarrättens mening

möjligheterna att skrivas på fastighet inte bli sämre än enligt gällande bestämmelser.

Med stöd av 14 § 6 mom. (jämför orden »medför detta ej förändring»

och »såvida icke under tiden») samt 14 § 1 mom. tredje stycket

kan för närvarande pensionär bli kvarskriven på den senaste kyrkobokföringsfastigheten

eller skriven pa annan fastighet vartill han fatt viss anknytning.

Om i enlighet med förslaget orden »eller ålderdomshem» utmönstras

ur 14 § 6 inom., har pastor i detta hänseende endast att hålla sig

till 13 § 1 mom. tredje stycket, och härigenom minskar möjligheterna att

skriva pensionär på fastighet. Därför hör valfrihetsbestämmelserna beträffande

ifrågavarande pensionärsgrupp, såsom även föreslagits, kompletteras

med bestämmelser angående redovisning på fastighet inom församlingen. Författningsrummet

har emellertid, anför kammarrätten vidaie, blivit så allmänt

utformat att det ej ger pastor någon direkt vägledning utan medger

en mycket fri bedömning. Sålunda har i författningstexten inte getts någon

närmare förklaring på vad som avses med begreppen »fastighet» och »annan

fastighet». Författningstexten bör därför enligt kammarrättens mening

med beaktande av vad sålunda anförts utformas i bättre överensstämmelse

med vad som anges i promemorian.

Frågan om övergångsbestämmelse har upptagits av lånsslyrelsen i \ Österbottens

län. Länsstyrelsen anser att bestämmelsen bör utformas så att

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1965

det klart framgår att valfriheten inte endast gäller för de åldringar som

intagits efter den tilltänkta bestämmelsens ikraftträdande utan även för

dem som vid ikraftträdandet redan är intagna på ålderdomshemmet.

Departementschefen

Frågan om var en person, som vistas på ålderdomshem utanför den egna

kommunen eller församlingen, bör mantalsskrivas och kyrkobokföras har

diskuterats vid ett flertal tillfällen. Ursprungligen fanns det i 1946 års folkbokföringsförordning

(FBF) inga särbestämmelser beträffande ålderdomshem

och detta ledde till kyrkobokföring och mantalsskrivning på ålderdomshemmet

även om personen tidigare varit skriven i annan kommun.

Detta stod visserligen i överensstämmelse med huvudregeln att man skall

kyrkobokföras där man är bosatt men innebar för många vårdtagare att

man klippte av banden med den gamla hemförsamlingen på ett sätt som

kan ha stor känslomässig betydelse för gamla människor. Främst av humanitära

skäl ansåg 1960 års riksdag att den intagne i stället borde skrivas

i den ort där han var bosatt före intagningen. Med anledning härav infördes

i 14 § 6 mom. FBF det tillägget, att intagning på ålderdomshem inte

skall föranleda ändring av kyrkobokföringen.

Av såväl departementspromemorian som remissyttrandena framgår att

den nya lagstiftningen lett till tolkningssvårigheter. Som jag framhöll i interpellationssvar

vid 1963 ars höstriksdag är frågan huruvida pensionär på

ålderdomshem har valfrihet beträffande kyrkobokföringsort en tolkningsfråga.

Den har alltjämt inte prövats av högsta instans i sådana frågor, dvs.

kammarrätten. Lagstiftningens innehåll på denna punkt är alltså fortfarande

oklar. På grund härav har frågan om dessa pensionärers kyrkobokföring

utretts inom finansdepartementet.

I departementspromemorian har nu föreslagits, att pensionär på ålderdomshem

i annan församling skall få valfrihet i fråga om sin kyrkobokföringsort.

Valet har föreslagits stå mellan två församlingar, den där ålderdomshemmet

ligger och den där han var bosatt före intagningen på sådant

hem. Vidare har i promemorian föreslagits alt pastor skall få större frihet

att skriva pensionären på viss fastighet eller under rubriken »å församlingen

skrivna».

Vid remissbehandlingen har de i promemorian framlagda förslagen vunnit

så gott som enhällig anslutning. I flertalet yttranden understryks de

humanitära skälen för införandet av valfrihet. Principiella erinringar har

framförts endast av kammarrätten, som finner sådan valfrihet strida mot

en grundprincip inom folkbokföringen, nämligen att man inte skall få disponera

över sin folkbokföring.

Enligt min mening föreligger det ett behov att nu söka åstadkomma eu

definitiv lösning av frågan om kyrkobokföringen av dem som vistas på ål
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj. ts proposition nr 93 är 1965

derdomshem. Oavsett om den i promemorian föreslagna valfriheten var avsedd

vid tillkomsten av 1960 års lagstiftning eller icke, får den anses innebära

ett fullföljande av den humanitära linje som onekligen var vägledande

vid 1960 års författningsändring. För egen del anser jag de tidigare angivna

humanitära synpunkterna väga betydligt tyngre än den invändning av principiell

natur som framförts av kammarrätten. När det gäller den principiella

sidan av saken måste man för övrigt beakta att det här rör sig om

en klart avgränsad och speciell personkategori som i regel inte kommer

att ändra sin faktiska bosättningsort. Genom valfriheten kan man vidare

i stort sett undgå de olägenheter i fråga om pensionärernas rösträtt som

påtalades i den tidigare omnämnda interpellationen vid 1963 års riksdag.

Några större olägenheter av praktisk natur anser jag inte kunna uppstå

genom införande av den aktuella valfriheten. Risken för missbruk i

syfte att nå en lägre kommunal utdebitering får anses ringa, eftersom denna

pensionärskategori i stor utsträckning är fri från inkomstskatt. Om man

slår fast att det är en rättighet att välja, kan man inte gärna tala om missbruk

när denna valfrihet utnyttjas på ena eller andra sättet. Det torde för

övrigt vara omöjligt att påvisa att det endast är en lägre utdebitering som

varit den avgörande faktorn vid utnyttjandet av valfriheten. Inte heller bör

man numera behöva räkna med missbruk från kommuns sida genom obehörig

påverkan av pensionärer i valet av kyrkobokföringsort. Jag får därför

tillstyrka att den i promemorian föreslagna valfriheten införes.

Valfriheten bör i enlighet med promemorieförslaget konstrueras som ett

undantag från huvudregeln att bosättningen bestämmer kyrkobokföringen.

Den som inte känner någon samhörighet med den tidigare hemortsförsamlingen,

kanske på grund av endast en kortare tids vistelse där, bör nämligen

vara oförhindrad att låta kyrkobokföra sig pa ålderdomshemmet. Den

kyrkobokföring som ägt rum i samband med inflyttningen bör enligt min

mening inte vara bindande för framtiden utan pensionären bör kunna utöva

sin valrätt vid senare tidpunkt om han finner skäl därtill.

Sedan det blivit klart i vilken församling pensionären skall skrivas, aktualiseras

frågan på vilken fastighet i församlingen han skall bokföras.

För närvarande föreligger prövningsrätt för pastor endast om pensionären

skrivits i annan församling än där ålderdomshemmet ligger. Denna

prövningsrätt är för övrigt begränsad till ett val mellan kvarskrivning på

gamla fastigheten och överföring till rubriken »å församlingen skrivna». T

promemorian har nu föreslagits en obegränsad valfrihet för pastoi vare sig

det är fråga om ålderdomshemsförsamlingen eller den tidigare församlingen.

Denna utvidgning av valfriheten har kammarrätten funnit alltför

vidsträckt.

Enligt min mening bör pensionären när ålderdomshemmet ligger i den

gamla kyrkobokföringsorten -- i enlighet med huvudregeln skrivas på ålderdomshemmet

om han uttrycker önskemål härom genom att göra flytt
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1965

ningsanmälan. önskar han däremot vara skriven på sin gamla fastighet,

bör han inte göra sådan anmälan. Pensionären kan emellertid även begära

att bli kyrkobokförd på annan fastighet inom församlingen. Pastor bör efterkomma

sådana önskemål om pensionären har anknytning till fastigheten

genom nära anhörigs bosättning där el. dyl. I likhet med kammarrätten

anser jag att skrivning under rubriken »å församlingen skrivna» inte bör

förekomma när pensionären är bosatt på ålderdomshem i samma församling.

Ligger ålderdomshemmet i annan församling än pensionärens hemortsförsamling

och har pensionären genom att underlåta att lämna flyttningsuttryck

åt sin önskan att inte byta församling, bör skrivningen

ske på den fastighet pensionären önskar om han har viss anknytning till

denna, t. ex. genom att han äger fastigheten eller tidvis vistas hos barn som

är bosatta på tastigheten eller att han förvarar sina inventarier där.

Vid flyttning från ett utanför hemortsförsamlingen beläget ålderdomshem

till ett annat bör han inte skrivas i den tidigare ålderdomshemsförsamlingen.

När det gällei den tekniska utformningen kan man inte genom

anvisningar av centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden införa

den nya valfriheten för pensionärer utan härför krävs ändring i själva

FBF. Enighet råder om att valfrihetsbestämmelsen bör införas under det

vakanta 5 mom. i 14 § FBF. Därvid bör preciseras att den alternativa församlingen

endast är den, där pensionären var bosatt innan han erhöll vård

eller tillsyn i ålderdomshem. Någon anknytning till socialhjälpslagens

terminologi synes inte påkallad, även om det givetvis är fråga om endast

kommunala ålderdomshem. Å andra sidan bör terminologin avvika från

den i b mom. FBF med hänsyn till att inflyttning till ålderdomshem är

helt fi ivillig. Genom uttrycket »beretts plats» utesluts sådana personer som

tillhör ålderdomshemmets personal och som är bosatta på ålderdomshemmet.

Ä\en bestämmelsen om på vilken tastighet kyrkobokföringen skall ske

bör i enlighet med utredningsförslaget införas i 14 § ä mom. FBF. Såsom

kammarrätten påpekat bör dock klargöras att kyrkobokföringen inte skall

få ske på vilken fastighet som helst utan endast på viss fastighet beträffande

vilken särskilda skäl föreligger. Sådant särskilt skäl är pensionärens viljeförklaring

och faktiska anknytning till en fastighet eller till församlingen

som sådan. Det får ankomma på centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden

att lämna anvisningar om vad som avses med särskilda skäl.

Genom uttrycket »om särskilda skäl föreligga» vinnes vidare en möjlighet

till överprövning av pastors beslut. Att det här är fråga om pastor i den aktuella

kyrkobokföringsförsamlingen får anses framgå redan av bestämmelsen

i 5 mom. första stycket.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Ma j.ts proposition nr 93 år 1995

De nu föreslagna bestämmelserna i 5 mom. FBF föranleder en redaktionell

ändring av 6 mom. förordningen. I samband härmed förordas viss modernisering

av sistnämnda författningsrum. Sålunda föreslås bl. a. att uttrycken

förbättrings-, uppfostrings-, tvångsarbets- eller straffanstalt, som

är föråldrade, utbyts mot ungdomsvårdsskola, fångvårds- eller arbetsanstalt.

De nya bestämmelserna bör träda i kraft den 1 juli 1965. Beträffande de

pensionärer som redan dessförinnan inflyttat på ålderdomshem och enligt

1960 års lagstiftning kvarskrivits i sin gamla hemförsamling skulle en allmän

överföring till ålderdomshemsförsamlingen medföra alltför stort administrativt

arbete. En sådan ändring av kyrkobokföringen bör ske endast

om pensionären själv begär det. Därmed undviker man tvångsskrivning

och fullföljer principen om valfrihet. Ett uttryckligt stadgande härom bör

införas som övergångsbestämmelse.

Under åberopande av vad jag anfört i det föregående hemställer jag, att

Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga inom

finansdepartementet upprättat förslag till förordning om ändring i folkbokföringsförordningen

den 28 juni 1946 (nr 469).

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Lurs Wettergren

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr !)3 år 1965

Bilaga

Promemorieförslaget

till

förordning om ändring i folkbokföringsförordningen den 28 juni 1946

(nr 469)

Härigenom förordnas att i 14 § folkbokföringsförordningen den 28 juni

1946 skall införas ett nytt moment, betecknat 5 mom., samt att 14 § 6 mom.

samma förordning1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

14

o mom.~

6 mom. Intages någon å sjukvårdsinrättning

eller ålderdomshem eller

å förbättrings-, uppfostrings-, tvångsarbets-

eller straffanstalt medför detta

ej förändring i avseende å hans

kyrkobokföring, såvida icke under

tiden sådana förhållanden inträffa,

att han på grund därav bort, därest

han ej varit intagen å inrättningen

eller anstalten, annorstädes kyrkobokföras.

I fråga om kyrkobokföring

av den som villkorligt eller på

prov frigivits eller utskrivits från

fångvårdsanstalt skall under prövotiden

så anses som vore han fortfarande

intagen å anstalten.

(Föreslagen lydelse)

§•

5 mom. Den som beretts plats i

ålderdomshem och därigenom blivit

bosatt i annan församling äger utan

hinder härav vara kyrkobokförd i

den församling, varest han var bosatt

innan han kom i åtnjutande av

vård eller tillsyn i ålderdomshem.

Beträffande den som beretts plats

i ålderdomshem äger pastor utan

hinder av vad i 13 § 1 mom. tredje

stycket är stadgat pröva, huruvida

han skall bokföras å fastighet eller

under rubrik som där sägs eller å

annan fastighet i församlingen.

6 mom. Intages någon å sjukvårdsinrättning

eller å förbättrings-, uppfostrings-,

tvångsarbets- eller straffanstalt

medför detta ej förändring i

avseende å hans kyrkobokföring, såvida

icke under tiden sådana förhållanden

inträffa, att han på grund

därav bort, därest han ej varit intagen

å inrättningen eller anstalten,

annorstädes kyrkobokföras. I fråga

om kyrkobokföring av den som villkorligt

eller på prov frigivits eller

utskrivits från fångvårdsanstalt skall

under prövotiden så anses som vore

han fortfarande intagen å anstalten.

Denna förordning träder i kraft

etc.

1 Senaste lydelse av 6 inom., se 1960: 36.

2 Upphävt 1950:41.

MARCUS BOKTR. STHIM 1965 650156

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1965:270 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändring i folkbokföring sförordningen den 28 juni 1946 a1 i texten
  2. 3LU 1965:24 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i folkbokföringsförordningen den 28 juni 1916 s. 1 i texten