Sök i Ratio Lex

Med förslag rörande de värnpliktigas utbildning m. m

1966-03-25 · 174 sidor, varav 174 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 174 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1966:106, Med förslag rörande de värnpliktigas utbildning m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

1

Nr 106

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag rörande de

värnpliktigas utbildning m. m.; given Stockholms slott

den 25 mars 1966.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels anta härvid fogat förslag till lag om ändring i värnpliktslagen den

30 december 1941 (nr 967),

dels bifalla det förslag i övrigt om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Sven Andersson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås nya grunder för värnpliktsutbildningen. Denna

skall omfatta grundutbildning och repetitionsutbildning. Förslaget innebär i

huvudsak följande.

Grundutbildningen motsvarar i stort sett nuvarande första

tjänstgöring och tjänstgöring i en följd. Den differentieras i ökad utsträckning

inom och mellan försvarsgrenarna med utgångspunkt i att behovet av

utbildningstid växlar mellan olika grupper av värnpliktiga. Flertalet värnpliktiga

i allmänhet vid armén och kustartilleriet får 300 dagars grundutbildning,

vilket innebär i stort sett oförändrad utbildningstid. Grundutbildningen

är dock ca 50 dagar kortare än nu för en stor grupp och högst ca 40

dagar längre för en mindre grupp. Vid flottan förkortas utbildningstiden

för flertalet värnpliktiga i allmänhet till 320 dagar, medan den vid flygvapnet

för flertalet behålls oförändrad vid 364 dagar. De flesta underbefälsuttagna

får i förhållande till nu något förlängd grundutbildning vid armén

(högst 345 dagar) och kustartilleriet (330 dagar), betydligt förkortad grundutbildning

vid flottan (364 dagar) och oförändrad grundutbildning vid flygvapnet

(364 dagar). För flertalet underofficersuttagna behålls grundutbild1

— Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 saml. Nr 106

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kurigl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

ningen vid nuvarande 450 dagar —- den förkortas dock något vid flygvapnet.

De officersuttagna får genomgående förkortad grundutbildning,

540 dagar vid armén och marinen samt 510 dagar vid flygvapnet. Officersutbildning

genomgås endast efter frivilligt åtagande.

Repetitionsutbildning i krigsförband skall, utom som nu vid

armén och kustartilleriet, ske även vid flottan och flygvapnet. Utbildningen

omfattar krigsförbandsövningar, särskilda övningar och mobiliseringsövningar.

Krigsförbandsövningarna — som motsvarar nuvarande repetitionsövningar

med anslutande befälsövningar — genomförs vart fjärde år för

förbanden, övningens längd är för värnpliktiga i befattningar för meniga

18 dagar vid armén och marinen samt 15 dagar vid flygvapnet. Smärre avvikelser

förekommer. Värnpliktiga i befälsbefattningar har i de flesta fall

längre övningsskyldighet. Varje krigsförbandsövning får dock omfatta högst

34 dagar. Högst fem krigsförbandsövningar fullgörs av den värnpliktige.

De särskilda övningarna är en utbyggnad av nuvarande särskilda befälsövningar

och läggs in vid viktigare förband mellan krigsförbandsövningarna.

De genomförs i flertalet fall med krigsförbandens befäl i officers- och underofficersbefattning

men vid ett mindre antal förband även med vissa värnpliktiga

i befattning för underbefäl eller menig. Vid armén och marinen

genomförs högst tre särskilda övningar om vardera elva dagars längd och

vid flygvapnet högst fem övningar om vardera fyra dagars längd. Mobiliseringsövningarna,

som saknar motsvarighet i nuvarande system, kan omfatta

antingen viss nyckelpersonal för förbandens mobilisering eller hela

förband med särskilt korta mobiliseringstider. övningens längd är i regel

ett och högst två dygn. Den värnpliktige åläggs högst fem mobiliseringsövningar.

Det nya utbildningssystemet innebär att det årliga antalet tjänstgöringsdagar

för värnpliktiga vid fullt utbyggt system i förhållande till det nuvarande

minskar med 800 000 för grundutbildning samt ökar med 300 000

för repetitionsutbildning. Antalet in- och utryckningsdagar ökar med drygt

100 000. Det förutsätts att de ekonomiska förmånerna åt värnpliktiga anpassas

till den nya utbildningsordningen. Förslag härom avses skola framläggas

senare. Uppkommande kostnader för genomförande av förslaget bedöms

vara av den art att de bör bestridas inom ramen för 1963 års försvarsbeslut.

Förslaget föreslås skola tillämpas i huvudsak med början under år 1967.

Systemet för repetitionsutbildning påbörjas hösten 1966 men avses inte vara

helt genomfört förrän under första hälften av 1970-talet.

Slutligen föreslås decentralisering av beslutanderätten i vissa ärenden om

befrielse från och anstånd med värnpliktstjänstgöring.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

3

Förslag

till

Lag

om ändring i värnpliktslagen den 30 december 1941 (nr 967)

Härigenom förordnas, att 5 och 6 §§, 14 § 1 mom., 27 § 1 och 3 mom. samt

29, 30 och 44 §§ värnpliktslagen den 30 december 194D skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

5 §•

Konungen må från värnplikts- Från värnpliktstjänstgöring må

tjänstgöring helt eller delvis befria: helt eller delvis befrias:

a) den som------sådan befrielse.

Under de villkor Konungen bestämmer

må anstånd medgivas med

tjänstgöring enligt 27 § 1 mom. Konungen

meddelar bestämmelser om

anstånd med annan värnpliktstjänstgöring.

6 §.

De värnpliktiga------

Värnpliktig, vilken äger förutsättningar

för utbildning till officer, underofficer

eller underbefäl, må uttagas

för sådan utbildning.

Uttagning för officersutbildning

må ske endast efter den värnpliktiges

medgivande. Sådan uttagning

sker vid inskrivningen eller därefter.

Uttagning för underofficers- eller

underbefälsutbildning må ske även

utan medgivande av den värnpliktige.

Uttagning efter den värnpliktiges

medgivande må ske vid inskriv
-

tilldelas förband.

Värnpliktig uttages i samband

med inskrivningen eller senare för

utbildning till viss befattning eller

grupp av befattningar.

Uttagning för utbildning till befattning

för officer får icke ske utan

den värnpliktiges medgivande. För

uttagning för annan utbildning fordras

medgivande av den värnpliktige

endast om uttagningen ändras efter

inskrivningen och den ändrade uttagningen

medför att tiden för grundutbildningen

förlånges.

1 Lagen omtryckt 1954:479. Senaste lydelse av 27 § 1 mom. och 29 § 1 mom. se 1960:354.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

(Nuvarande lydelse)

ningen eller därefter. Uttagning utan

medgivande av den värnpliktige skall

ske i samband med den värnpliktiges

inskrivning; dock att värnpliktig,

vilken i egenskap av sjömanshusinskriven

blivit utan personlig

inställelse inskriven såsom värnpliktig

och därvid tilldelats flottan, må

uttagas för underbefälsutbildning efter

inskrivningen och senast i samband

med inryckningen till tjänstgöring.

Om uttagning av värnpliktiga för

särskild tjänstgöring eller utbildning

i andra avseenden förordnar Konungen.

Vid tilldelning och uttagning skall

tillses, att envar värnpliktig såvitt

möjligt får fullgöra den tjänstgöring

och undergå den utbildning, för vilken

han befinnes lämpligast. Där så

kan ske, skall hänsyn tagas till den

värnpliktiges önskemål. Visar värnpliktig,

som vid inskrivning befunnits

äga förutsättningar för utbildning

till underofficer, att undergående

av sådan utbildning skulle för

honom eller av hans arbete beroende

nära anhöriga medföra särskilt svåra

olägenheter, bör han ej uttagas

för sådan utbildning.

(Föreslagen lydelse)

Om uttagning av värnpliktiga för

särskild tjänstgöring förordnar Konungen.

Vid tilldelning och uttagning skall

tillses att varje värnpliktig såvitt

möjligt får fullgöra den tjänstgöring

och undergå den utbildning för vilken

han är lämpligast. I den mån

det kan ske skall hänsyn tagas till

den värnpliktiges önskemål. Värnpliktig

bör ej uttagas för utbildning

i befattning, för vilken fordras längre

grundutbildning än ett år, om han

visar att detta medför särskilt svåra

olägenheter för honom eller för nära

anhörig till honom som är beroende

av hans arbete.

14 §.

1. Värnpliktig är, där ej Konungen

för särskilda fall annorlunda förordnar,

skyldig att personligen inställa

sig vid inskrivningsförrättning det

år han fyller aderton år. Den som

förvärvar svenskt medborgarskap

först sedan han inträtt i värnpliktsåldern

är skyldig inställa sig vid inskrivningsförrättning

det år som in
-

1. Värnpliktig är, där ej Konungen

för särskilda fall annorlunda förordnar,

skyldig att personligen inställa

sig vid inskrivningsförrättning tidigast

det år han fyller aderton år.

Den som förvärvar svenskt medborgarskap

först sedan han inträtt i

värnpliktsåldern är skyldig inställa

sig vid inskrivningsförrättning det år

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966 5

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

faller näst efter det han förvärvat som infaller näst efter det han förmedborgarskapet.

värvat medborgarskapet.

Rörande skyldighet------förordnar Konungen.

27 §.

1. De värnpliktigas utbildningstid

1 fråga om de värnpliktigas utbildningstid

skola gälla följande bestämi.

ielser.

A. 1 den mån ej nedan under punkterna

B.—E. annorlunda föreskrives,

är värnpliktig skyldig tjänstgöra följande

antal dagar, nämligen:

a) värnpliktig tilldelad armén

eller kustartilleriet trehundranittiofyra

dagar, vilken tjänstgöring

skall fullgöras med en första

tjänstgöring om trehundrafyra dagar

och tre repetitionsövningar, envar

om trettio dagar;

b) värnpliktig tilldelad flottan

trehundranittiofyra dagar, vilken

tjänstgöring skall fullgöras i en

följd; samt

c) värnpliktig tilldelad flygvapnet

trehundranittiofyra dagar,

att enligt Konungens bestämmande

fullgöras med en första tjänstgöring

om lägst trehundrafyra dagar

samt högst fyra repetitionsövningar,

envar om trettio eller femton

dagar.

B. Följande för underbefäls- eller

underofficersutbildning uttagna

Vårnpliktsutbildningen utgöres av

grundutbildning och repetitionsutbildning,

om annat ej följer av vad

som sågs nedan. Repetitionsutbildningen

kan utgöras av krigsförbandsövningar,

särskilda övningar

och mobiliseringsövningar.

A. Värnpliktig, som uttagits för

utbildning till befattning för menig

eller underbefäl, skall fullgöra

grundutbildning som omfattar

a) vid armén och kustartilleriet

högst trehundrafyrtiofem dagar,

b) vid flottan och flygvapnet högst

trehundrasextiofyra dagar.

Värnpliktig, som skall utbildas till

särskilt kvalificerad befattning för

menig eller underbefäl, kan åläggas

grundutbildning under högst fyrahundrafemtio

dagar.

Värnpliktig, som uttagits för utbildning

till befattning för underofficer,

skall fullgöra grundutbildning

under högst fyrahundrafemtio dagar.

För värnpliktig, som uttagits för

utbildning till befattning för officer,

omfattar grundutbildningen högst

femhundrafyrtio dagar.

Tid för grundutbildning må icke

understiga tvåhumirntrettiofem dagar.

B. Värnpliktig skall fullgöra högst

fem krigsförbandsövningar.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

(Nuvarande lydelse)

värnpliktiga åro skyldiga att enligt

de närmare bestämmelser Konungen

meddelar fullgöra tjänstgöring enligt

vad nedan sägs:

a) värnpliktig tilldelad armén

eller kustartilleriet:

den som uttagits för underbefälsutbildning

en första tjänstgöring om

trehundratjugufyra dagar samt tre

repetitionsövningar, envar om trettio

dagar, och

den som uttagits för underofficersutbildning

en första tjänstgöring

och fortsatt tjänstgöring om sammanlagt

högst fyrahundrafemtio dagar

samt tre repetitionsövningar, envar

om trettio dagar;

b) värnpliktig tilldelad flottan:

den som uttagits för underbefälsutbildning

tjänstgöring i en följd om

fyrahundrafyrtiofyra dagar, och

den som uttagits för underofficersutbildning

tjänstgöring om sammanlagt

högst femhundrafyrtio dagar;

samt

c) värnpliktig tilldelad flygvapnet

och uttagen för underofficersutbildning

tjänstgöring om sammanlagt

högst femhundrafyrtio dagar.

Värnpliktig som uttagits för officersutbildning

är skyldig att utöver

den i föregående stycke för varje

särskilt fall angivna tiden för underofficersutbildning

fullgöra fortsatt

tjänstgöring om högst etthundraåttio

dagar.

Värnpliktig som enligt av Konungen

meddelade bestämmelser är antagen

för utbildning till reservofficer

vid armén är skyldig att, utöver den

i föregående stycke angivna utbild
-

(Föreslagen lydelse)

Värnpliktig i annan befattning för

menig eller underbefäl än befattning

på stamstridsfartyg vid flottan skall

fullgöra krigsförbandsövningar under

sammanlagt högst

a) vid armén och kustartilleriet

etthundrafem dagar eller, i underbefäl

sb ef att ning eller kvalificerad befattning

för menig, etthundratjugofem

dagar,

b) vid flottan nittio dagar eller, i

underbefälsbefattning, etthundratjugofem

dagar,

c) vid flygvapnet nittio dagar eller,

i kvalificerad underbefälsbefattning,

etthundratjugofem dagar.

Värnpliktig i befattning för menig

eller underbefäl på stamstridsfartyg

vid flottan skall fullgöra krigsförbandsövningar

under sammanlagt

högst etthundratjugofem dagar eller,

i underbefälsbefattning eller kvalificerad

befattning för menig, högst

etthundrasextio dagar.

Värnpliktig i underofficers- eller

officersbefattning skall fullgöra

krigsförbandsövningar under sammanlagt

högst etthundrasextio dagar

vid armén och marinen samt

högst etthundratjugofem dagar vid

flygvapnet.

För värnpliktig i befattning som

kompanichef eller kompanikvartermästare

eller i motsvarande befattning

eller med uppgift som materielredogörare

kan den sammanlagda tiden

för krigsförbandsövningar överskridas

med högst tio dagar.

Krigsförbandsövning får omfatta

högst trettiofyra dagar.

Konungen äger bestämma att en

krigsförbandsövning för värnpliktig

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungi. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

(Nuvarande lydelse)

ningstiden, i den ordning Konungen

bestämmer undergå utbildning till

reservofficer under högst tvåhundra

dagar.

C. Värnpliktig tilldelad flottan, vilken

vid sjöbefälsskola avlagt sjökaptens-

eller sjöingenjörsexamen eller

erhållit avgångsbetyg från styrmanseller

maskinteknikerkurs, är skyldig

att, utöver den under A. b) angivna

tiden eller — om den värnpliktige

före examens avläggande genomgått

underbefälsutbildning — utöver den

under B. b) angivna tiden för tjänstgöring

i en följd, i den ordning Konungen

bestämmer fullgöra fortsatt

tjänstgöring under en tid av etthundratjugu

dagar.

Värnpliktig, vilken vid sjöbefälsskola

avlagt sjökaptensexamen eller

erhållit avgångsbetyg från styrmanskurs

och med godkännande vitsord

genomgått underofficersutbildning

vid flottan, må efter frivilligt åtagande

genomgå officersutbildning.

Sådan värnpliktig är skyldig att, utöver

den i föregående stycke angivna

fortsatta tjänstgöringstiden, undergå

utbildning till officer under

nittio dagar.

D. För värnpliktig,------

Beträffande värnpliktig som nu

sagts må Konungen, där så finnes

lämpligt, förordna, att enligt de närmare

bestämmelser Koungen meddelar

den under A. angivna tjänstgöringen

om trehundranittiofyra dagar

skall, med rätt i förekommande

fall till avbrott under viss tid för studiernas

eller yrkesutbildningens fullföljande,

fullgöras med dels soldat
-

(Föreslagen lydelse)

i befattning på stamstridsfartyg vid

flottan uppdelas i högst fyra delövningar.

C. Värnpliktig i underofficers- eller

officersbefattning samt, enligt

Konungens bestämmande, annan

värnpliktig kan åläggas att fullgöra

högst tre eller vid flygvapnet högst

fem särskilda övningar.

Särskilda övningar skola fullgöras

under sammanlagt högst trettiotre

dagar vid armén och marinen samt

högst tjugo dagar vid flygvapnet.

Särskild övning får omfatta högst

elva dagar.

Värnpliktig, som vid förband skall

fullgöra uppgift av särskild betydelse

för genomförande av förbandets

mobilisering eller som är krigsplacerad

vid förband, vars mobilisering

är avsedd att kunna genomföras

på avsevärt kortare tid än som gäller

för huvuddelen av krigsmaktens förband,

kan åläggas att fullgöra högst

fem mobiliseringsövningar om sammanlagt

högst åtta dagar.

bestämmelser gälla.

Beträffande värnpliktig som nu

sagts må Konungen, där så finnes

lämpligt, förordna att den värnpliktige

skall fullgöra tjänstgöring om

trehundranittiofyra dagar i stället

för den under A.—C. angivna tjänstgöringen.

Denna tjänstgöring skall,

med rätt i förekommande fall till

avbrott under viss tid för studiernas

eller yrkesutbildningens full
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

(Nuvarande lydelse)

och befälsutbildning eller enbart soldatutbildning,

dels ock fackutbildning

och facktjänstgöring. Värnpliktig,

beträffande vilken på grund av

studier sålunda förordnats, må, där

så anses påkallat för bibringande

och vidmakthållande av för avsedd

mobiliseringsbefattning erforderliga

insikter, åläggas att därutöver fullgöra

fortsatt tjänstgöring under

högst etthundrafyrtiosex dagar. Den

fortsatta tjänstgöringen skall kunna

i omgångar fördelas på hela vämpliktstiden.

Har ej

(Föreslagen lydelse)

följande, fullgöras med dels soldat-

och befälsutbildning eller enbart

soldatutbildning, dels ock fackutbildning

och facktjänstgöring.

Värnpliktig, beträffande vilken på

grund av studier sålunda förordnats,

må, där så anses påkallat för bibringande

och vidmakthållande av för avsedd

mobiliseringsbefattning erforderliga

insikter, åläggas att därutöver

fullgöra fortsatt tjänstgöring

under högst etthundrafyrtiosex dagar.

Den fortsatta tjänstgöringen

skall kunna i omgångar fördelas på

hela värnpliktstiden.

prövar skäligt.

E.1 Värnpliktig tilldelad armén,

kustartilleriet eller flygvapnet, vilken

genomgått befälsutbildning eller,

utan att hava genomgått sådan utbildning,

krigs placerats såsom befäl,

må enligt de närmare bestämmelser

Konungen meddelar kunna åläggas

att, utöver tjänstgöring enligt A. eller

B., i anslutning till honom åliggande

repetitionsövning fullgöra befälsövning,

omfattande tio dagar eller, om

repetitionsövningen omfattar femton

dagar, fem dagar.

Värnpliktig tilldelad armén, kustartilleriet

eller flygvapnet, vilken genomgått

underofficers- eller officersutbildning

eller, utan att hava genomgått

sådan utbildning, krigsplacerats

såsom underofficer eller officer,

må enligt de närmare bestämmelser

Konungen meddelar kunna

åläggas att utöver i första stycket

angivna befälsövningar fullgöra två

1 Punkten E upphäves genom lagen

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

särskilda befäls övningar, envar om

femton dagar.

F.1 Konungen äger förordna om

minskning av tiden för tjänstgöring

enligt detta moment — dock icke av

tid för repetitionsövningar och befålsövningar

— med högst sju dagar,

såvitt avser envar av de i A.—D. angivna

utbildningstiderna. Härutöver

äger Konungen förordna om minskning

av dels tiden för första tjänstgöring

enligt A. a) med högst fjorton

dagar, dels tiden för första

tjänstgöring för värnpliktig tilldelad

armén, som uttagits för underbefälsutbildning,

med högst sju dagar.

Sättet för fullgörande av tjänstgöring

enligt detta moment bestämmes

av Konungen. I tjänstgöringen

skola inräknas tider för vederbörligen

anbefallda övningsuppehåll.

Konungen äger bestämma att tjänstgöringen

skall fullgöras i annan ordning

än i detta moment sägs. Första

tjänstgöring och tjänstgöring i en

följd skola taga sin början före utgången

av tredje året efter inskrivningsåret.

Repetitionsövning må icke, där ej

Konungen finner nödigt att för särskilda

fall annorlunda förordna, äga

rum vid infanteriregementena under

tiden från och med den 11 juli till

och med den 31 augusti.

3. Särskilda bestämmelser2

A. Därest, på--

D. Har värnpliktig

äga rum.

--ock Konungen.

1 Punkten F upphäves genom lagen

‘ Ändringen innebär att punkten E upphäves

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

29 §.

1. Anstånd till nästföljande år med

påbörjande av i 27 § föreskriven

första tjänstgöring (tjänstgöring i en

följd) må i den ordning Konungen

bestämmer medgivas:

a) å sjömanshus inskriven värnpliktig,

som enligt intyg från sjömanshusombudsmannen

är å handelsfartyg

inmönstrad för utrikes

sjöfart och som till följd därav icke

utan väsentlig olägenhet kan, så

länge resan varar, inställa sig;

b) å sjömanshus inskriven värnpliktig,

som gör sannolikt, att han

under den tid närmast förestående

tjänstgöring skulle omfatta kommer

att söka inträde i sjökaptens-, styrmans-,

sjöingenjörs- eller maskinteknikerkurs

vid sjöbefälsskola;

c) värnpliktig, som själv förvaltar

och brukar honom tillhörig fast egendom

eller själv driver honom tillhörig

handels-, fabriks- eller annan industriell

rörelse och icke varit i tillfälle

att på lämpligt sätt ordna fastighetens

eller rörelsens skötande

under den tid han för sin militära

tjänstgöring skulle bliva frånvarande;

samt

d) värnpliktig, som visar annat giltigt

skäl för anstånds beviljande, såsom

att tjänstgöringen skulle medföra

avsevärt avbräck i fortskriden

lärokurs eller eljest bereda honom

eller av hans arbete beroende nära

anhöriga väsentliga svårigheter eller

olägenheter.

Fortfar anledning till anstånd

med tjänstgöringen, må förlängt anstånd,

varje gång för ett år, beviljas

den värnpliktige. Tjänstgöringen

Beslut om befrielse från värnpliktstjänstgöring

enligt 5 § första

stycket och om anstånd med tjänstgöring

enligt 27 § 1 mom. meddelas

av truppregistreringsmyndighet efter

ansökan av den värnpliktige. Anser

sig truppregistreringsmyndigheten

icke kunna bifalla ansökningen, skall

myndigheten med eget yttrande överlämna

handlingarna till centrala

vårnpliktsbyrån, som beslutar i ärendet.

Talan mot centrala värnpliktsbyråns

beslut föres hos värnpliktsnämnden

genom besvär som skola

ha inkommit till nämnden inom två

veckor från den dag klaganden fick

del av beslutet.

Mot värnpliktsnämndens beslut

må talan icke föras.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1966

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

skall dock taga sin början senast det

år under vilket den värnpliktige fyller

tjugufyra år, där ej Konungen

finner synnerliga skäl föranleda

längre anstånd.

2. Värnpliktig, för vilken, sedan

han påbörjat första tjänstgöring

(tjänstgöring i en följd), i anledning

av dödsfall eller annan av honom

oberoende händelse uppkommer sådant

skål för anstånd, som avses i

1 mom. c) eller d), må i den ordning

Konungen bestämmer medgivas anstånd

med återstoden av tjänstgöringen.

Sådant anstånd, som beviljas

för ett år i sänder, må ej medgivas

för längre tid än sammanlagt fyra år,

där ej Konungen finner synnerliga

skäl föranleda längre anstånd.

Huruvida och i vad mån värnpliktig,

som beviljats anstånd jämlikt första

stycket, må anses hava fullgjort honom

åliggande tjänstgöring, ävensom

i vilken ordning återstoden av tjänstgöringen

skall fullgöras, därom meddelar

Konungen erforderliga bestämmelser.

30

Anstånd med annan i denna lag

föreskriven tjänstgöring än i 29 §

sägs må beviljas i den ordning och

i den utsträckning Konungen bestämmer.

§•

Värnpliktsnämnden består av ordförande

och två andra ledamöter.

För ledamot skall finnas ersättare.

Vid hinder för ordföranden tjänstgör

ersättare för honom som ordförande.

Konungen utser ledamöter och ersättare

för viss tid.

Värnpliktsnämnden är beslutför

när ordföranden eller ersättare för

honom samt minst en annan ledamot

äro närvarande. När ärende av

större vikt handlägges, böra om möjligt

samtliga ledamöter närvara.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Som nämndens beslut gäller den

mening varom de flesta förena sig

eller, vid lika röstetal eller om samtliga

ledamöter åro av olika mening,

den mening som ordföranden biträder.

Rättegångsbalkens bestämmelser

om jäv mot domare gälla i tillämpliga

delar ledamot av vårnpliktsnämnden.

44 §.

Konungen äger---------vid krigsmakten.

I vad — -—-------bestämmer Konungen.

Vad sålunda---------lots- och fyrstaten.

Särskilda bestämmelser gälla för

värnpliktig som erhållit tillstånd till

vapenfri tjänst.

Denna lag träder i kraft såvitt avser 6 §, 14 § 1 mom. och 27 § 1 mom.

den 1 september 1966 och i övrigt den 1 oktober 1966.

Genom lagen upphävas lagen den 11 maj 1951 (nr 195) om skyldighet

för vissa värnpliktiga att fullgöra repetitions- och beredskapsövningar samt

förordningen den 7 maj 1965 (nr 113) med provisoriska bestämmelser

rörande utbildningstiden för vissa värnpliktiga.

Den som börjar värnpliktstjänstgöring före den 1 januari 1967 eller, i

fråga om värnpliktstjänstgöring vid kustartilleriet, före den 1 februari 1967

skall i stället för grundutbildning enligt den nya lagen fullgöra annan tjänstgöring

än repetitionsövning enligt 27 § 1 mom. A.—C. värnpliktslagen i

dess äldre lydelse. Den som börjat värnpliktstjänstgöring före den 1 september

1966 skall fullgöra högst det antal krigsförbandsövningar och särskilda

övningar som angives i tabellerna 1—3 i bilaga till denna lag.

Om Konungen ej bestämmer annat tillämpas bestämmelser i lag eller författning
1.

om annan tjänstgöring än repetitionsövning enligt 27 § 1 mom. A.—C.

vämpliktslagen i dess äldre lydelse på grundutbildning enligt den nya lagen,

2. om repetitionsövning och befälsövning på krigsförbandsövning enligt

den nya lagen,

3. om särskild befälsövning på särskild övning enligt den nya lagen.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

13

Bilaga

Tabell 1

Krigsförbandsövningar

för

värnpliktig som börjal värnpliktstjänstgöring före den 1 september 1966

Värnpliktig

född år

Antal krigsförbandsövningar vid

armén och

kustartilleriet

flottan

flygvapnet

1947 eller senare............

5

5

5

1946—1943................

51

4*

45

1942 1939................

42

3

3

1938 1936................

3

2

3

1935 1933................

33

2

2

1932 1929................

2

1

2«

1928 1925................

1

1

1

1924 eller tidigare..........

l7

—

l7

1 Fyra krigsförbandsövningar om en repetitionsövning fullgjorts före den X september 1966.

2 Tre krigsförbandsövningar om två repetitionsövningar fullgjorts före den 1 september 1966.

3 Två krigsförbandsövningar om två repetitionsövningar fullgjorts före den 1 september 1966.

* Tre krigsförbandsövningar för värnpliktiga vilkas tjänstgöring icke blivit uppdelad med stöd

av Kungl. brev den 4 december 1964 ang. viss uppdelning av värnpliktstjänstgöringen vid flottan.

* Tre krigsförbandsövningar om en repetitionsövning fullgjorts före den 1 september 1966.

6 En krigsförbandsövning om två repetitionsövningar fullgjorts före den 1 september 1966.

7 Under förutsättning att en repetitionsövning återstår enligt äldre utbildningsbestämmelser.

Tabell 2

Särskilda övningar

för

värnpliktig i underofficers- eller officersbefattning vid armén eller marinen som börjat

värnpliktstjänstgöring före den 1 september 1966

Värnpliktig född år

Antal särskilda övningar

1943 eller senare...............

3l

1942 1936...................

2

1935 1931...................

1

1930 eller tidigare.............

—

1 Två särskilda övningar om en särskild befälsövning fullgjorts före den 1 september 1966.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungi. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

Tabell 3

Särskilda övningar

för

värnpliktig i underbefäls-, underofficers- eller officersbefattning vid flygvapnet som börjat

värnpliktstjänstgöring före den 1 september 1966

Värnpliktig född år

Antal särskilda övningar

1944 eller senare...............

5

1943—1941...................

4

1940—1934...................

3

1933—1930...................

2

1929—1927...................

1

1926 eller tidigare

—

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

15

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

25 mars 1966.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Länge, Kling, Edenman, Johansson,

Hermansson, Holmqvist, Aspling, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist,

Gustafsson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Andersson, fråga om de värnpliktigas

utbildning m. m. och anför.

Inledning

1960 års vårnpliktsutredning, som tillsattes med stöd av Kungl. Maj:ts

bemyndigande den 14 oktober 1960 för utredning rörande värnpliktsutbildningen

m. m. (utredningsman intill den 5 december 1961 statsrådet

Eric Holmqvist och därefter riksdagsmannen Bengt Gustavsson; direktiv

se 1961 års riksdagsberättelse s. 100), har den 13 december 1965 avlämnat

betänkandet »Värnplikten» (SOU 1965:68).

Värnpliktsutredningen framlägger i sitt betänkande förslag till värnpliktsutbildningens

anordnande vid armén, marinen och flygvapnet. Förslaget

innebär ändringar i fråga om utbildningstidens längd och fördelning.

Vidare föreslås bl. a. vissa ändringar av nu utgående värnpliktsförmåner

samt ändringar i värnpliktslagen som betingas av nämnda förslag.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av överbefälhavaren,

chefen för armén, chefen för marinen, chefen för flygvapnet, försvarets

civilförvaltning, försvarets sjukvårdsstyrelse, fortifikationsförvaltningen,

försvarets intendenturverk, arméförvaltningen, marinförvaltningen,

flygförvaltningen, militärpsykologiska institutet, försvarets radioanstalt,

försvarets personalvårdsnämnd, socialstyrelsen, poststyrelsen, järnvägsstyrelsen,

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, sjöfartsstyrelsen, statskontoret,

riksrevisionsverket, skolöverstyrelsen, universitetskanslersämbetet, domänstyrelsen,

lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, statens naturvårdsnämnd,

överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap, arbetsmarknadsstyrelsen,

rikspolisstyrelsen, civilförsvarsstyrelsen, beredskapsnäinnden för psykologiskt

försvar, länsstyrelsen i Södermanlands län, 1954 års värnpliktsavlö
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

ningsutredning, 1962 års försvarssjukvårdsutredning, militära tjänstgöringsåldersutredningen,

1964 års inskrivnings- och personalredovisningsutredning,

skolarbetstidsutredningen, Folkpartiets Ungdomsförbund, Högerns

Ungdomsförbund, Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund,

Riksförbundet Landsbygdens Folk (RLF), Svenska Arbetsgivareföreningen,

Sveriges Hantverks- och Industriorganisation, Sveriges Industriförbund,

Sveriges Lantbruksförbund, Sveriges Akademikers Centralorganisation

(SACO), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Statstjänstemännens

Riksförbund (SR), Sveriges Förenade Studentkårer, Sveriges Elevers Centralorganisation

(SECO), Svenska Arméns och Flygvapnets Reservofficersförbund,

Svenska Flottans Reservofficersförbund, Svenska Reservunderofficersförbundet,

Centralförbundet för Befälsutbildning, Värnpliktiga Officerares

Riksförbund, Värnpliktiga Underofficerares Riksförbund och Svenska

Naturskyddsföreningen. — Vidare har i vad avser frågorna om fartygsskyddsutbildning

och yrkessjömännens värnpliktsutbildning yttranden avgivits

av Sveriges Redareförening, Rederiföreningen För Mindre Fartyg,

Svenska Maskinbefälsförbundet, Svenska Sjöfolksförbundet, Svenska Stewardföreningen

och Sveriges Fartygsbefälsförening. — Arméförvaltningen har

bifogat yttranden av chefen för fälttygkåren och chefen för tygtekniska

kåren. Universitetskanslersämbetet har bifogat yttranden av rektorsämbetena

vid universiteten i Uppsala, Lund, Stockholm, Göteborg och Umeå och

rektorsämbetena vid Karolinska mediko-kirurgiska institutet, farmaceutiska

institutet och tekniska högskolan i Stockholm samt organisationskommittén

för teknisk högskola i Lund. Sveriges Akademikers Centralorganisation

har bifogat yttrande från Sveriges Läkarförbund. — Därjämte

har Sveriges Konservativa Studentförbund i skrivelse anfört synpunkter

med anledning av betänkandet.

Departementsutredningen lägger i sina promemorior nr 53 och 54 fram

förslag angående decentralisering av vissa ärenden om befrielse från och

anstånd med värnpliktstjänstgöringen. Förslagen rör ärenden om befrielse

från värnpliktstjänstgöring enligt 5 § värnpliktslagen och om anstånd med

fredstjänstgöring. Handläggningen av övriga befrielse- och anståndsärenden

tas inte upp av utredningen och berörs inte heller i detta sammanhang,

över promemoriorna har efter remiss yttranden avgetts av överbefälhavaren,

cheferna för armén, marinen och flygvapnet, centrala värnpliktsbyrån, försvarets

civilförvaltning, arbetsmarknadsstyrelsen och statskontoret.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

17

Nuvarande förhållanden i fråga om de värnpliktigas utbildningstid m. in.

Översikt över utvecklingen från år 1941 intill nuvarande tid

1941 års värnpliktsbeslut m. m.

Efter förslag av 1941 års försvarsutredning beslöts år 1941 en reform av

värnplikten och värnpliktsutbildningen som i väsentliga hänseenden alltjämt

präglar vårt värnpliktssystem (PM den 4 oktober 1941 av försvarsutredningen;

prop. 1941:318, SL2U 6, rskr 507; värnpliktslag den 30 december

1941, nr 967). Systemet innebar i stora drag följande.

Värnpliktstiden omfattade tiden från och med det år den värnpliktige

fyllde 20 år till och med det år han fyllde 47 år. Inskrivning av den värnpliktige

skulle ske det år den värnpliktige fyllde 20 år.

För värnpliktiga i allmänhet vid armén bestämdes första tjänstgöringen

till 360 dagar. Utbildningstiden innefattade dessutom två repetitionsövningar

och en efterutbildningsövning om vardera 30 dagar eller således sammanlagt

450 dagar.

Flertalet värnpliktiga skulle inte tas i anspråk för handräckningstjänst.

Härför skulle användas värnpliktiga tillhörande besiktningsgrupp 4 med

lika lång tjänstgöringstid som de värnpliktiga i allmänhet.

Utbildningen till underofficer omfattade högst 180 dagar och utbildningen

till officer utöver första tjänstgöringen högst 360 dagar. Om behovet av elever

för officers- och underofficersutbildning inte kunde fyllas med värnpliktiga,

som frivilligt anmält sig till sådan utbildning, kunde tvångsvis uttagning

ske.

För värnpliktiga i allmänhet vid flottan var den totala utbildningstiden

lika lång som vid armén dvs. 450 dagar. Sjömanshusinskrivna värnpliktiga

skulle härvid fullgöra tjänstgöringen i en följd medan för andra

värnpliktiga av utbildningstiden en månad skulle avses för en efterutbildningsövning

vid armén, dit överföring skulle ske efter visst antal år. Handräckningsvärnpliktiga

fullgjorde fredstjänstgöring i en följd om 450 dagar.

Värnpliktiga sjökaptener skulle utbildas till värnpliktiga officerare och

värnpliktiga styrmän och maskinister till värnpliktiga underofficerare. Utöver

tjänstgöringen om 450 dagar var nämnda kategorier skyldiga att fullgöra

två repetitionsövningar om sammanlagt 120 dagar.

Vid kustartilleriet gällde beträffande de värnpliktigas tjänstgöringstid

samt uttagning och utbildning i stort sett samma bestämmelser

som vid armén.

Vid flygvapnet omfattade tjänstgöringen för värnpliktiga i allmänhet

en första tjänstgöring om 360 dagar, två repetitionsövningar om vardera

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 106

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

30 dagar och en efterutbildningsövning om 30 dagar, vilken senare övning

av flertalet värnpliktiga skulle fullgöras vid armén.

Uttagning för utbildning till värnpliktig underofficer medförde liksom

vid armén förlängd utbildningstid för vederbörande med högst 180 dagar.

Lika för alla försvarsgrenar fastställdes i 1941 års värnpliktslag

skyldighet för värnpliktiga i allmänhet att, om Kungl. Maj :t med hänsyn

till krigsberedskapen så prövade nödigt, fullgöra en eller flera beredskapsövningar

om sammanlagt högst 180 dagar. Skyldigheten att fullgöra beredskapsövning

upphörde sedan ett och ett halvt år förflutit från avslutandet

av första tjänstgöringen.

Statsmakterna beslöt vidare (prop. 1942:297, Sä3U 4, rskr 375; SFS 527)

att premier skulle utgå till värnpliktiga som uttagits till underofficers- eller

officersutbildning samt vissa andra slag av utbildning.

Vissa ändringar i 19il års värnpliktssystem

Den genom 1941 års värnpliktslag bestämda utbildningstiden förkortades

genom beslut av statsmakterna år 1947 (prop. 227, L2U 30, rskr 259; SFS

228) provisoriskt för samtliga värnpliktiga med 30 dagar, vilket för flertalet

innebar att första tjänstgöringen minskades från 360 till 330 dagar.

Vidare beslöt Kungl. Maj :t den 23 april och den 30 maj samma år inställa

samtliga årets efterutbildningsövningar och vissa repetitionsövningar.

År 1948 beslöts av statsmakterna provisorisk förkortning av de värnpliktigas

tjänstgöringstid med ytterligare 60 dagar (prop. 1948:207, L2U 1,

rskr 376; SFS 514). Den sammanlagda utbildningstiden för flertalet värnpliktiga

bestämdes härigenom till 360 dagar. Den uppdelades vid armén och

kustartilleriet på en första tjänstgöring om 270 dagar samt två repetitionsoch

en efterutbildningsövning om vardera 30 dagar. Vid flottan och flygvapnet

skulle tjänstgöringen om 360 dagar fullgöras i en följd.

År 1949 beslöts (prop. 194, L2U 1, rskr 371; SFS 308 och 309; se även

prop. 1950: 224 s. 15) att inskrivningsåldern för värnpliktiga skulle sänkas

från 20 till 19 år.

År 1954 beslöt statsmakterna, för att i utbildningsorganisationen på sikt

utjämna den varierande storleken mellan årsklasserna av värnpliktiga, att

sänka inskrivningsåldern till 18 år och därmed den möjliga åldern för värnpliktstjänstgörings

påbörjande för flertalet värnpliktiga med ytterligare ett

år (prop. 1954: 92, L*U 20, rskr 185; SFS 199). övergången till tidigarelagd

tjänstgöring skulle ske successivt.

År 1950 fattade statsmakterna, efter förslag av 1948 års värnpliktskommitté,

beslut (prop. 1950:224, L2U 46, rskr 340; SFS 225) om åtskilliga

ändringar i 1941 års system, främst avseende repetitionsutbildningen.

Värnpliktskommittén hade bl. a. framhållit, att det dittillsvarande repetitionsövningssystemet

vid armén principiellt kännetecknades av att inkallelserna

skedde åldersklassvis. Eftersom krigsförbanden av praktiska skäl inte

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

uteslutande eller ens huvudsakligen kunde sammansättas av värnpliktiga

med samma födelseår, blev följden att krigsförbanden aldrig i fred blev

övade såsom förband. Systemet var därför behäftat med den allvarliga svagheten,

att det inte i tillräcklig grad tog sikte på att förbereda och samträna

krigsorganisationen för kriget.

Genom viss omläggning av vämpliktsredovisningen hade förutsättningar

skapats för att utforma den värnpliktiges fortsatta utbildning med utgångspunkt

i hans aktuella krigsplacering i stället för hans åldersklasstillhörighet.

Därmed förelåg även möjlighet att inkalla värnpliktiga till repetitionsövningar

krigsförbandsvis i stället för åldersklassvis.

Ett system med repetitionsövningar i krigsförband borde enligt värnpliktskommittén

vara så beskaffat att varje i krigsorganisationen ingående förband

inkallades till repetitionsövning med inte alltför långa mellanrum. Vad

som ur militär synpunkt främst borde få bestämma dessa mellanrum var

frekvensen av personalutbytet inom krigsförbanden. Mera omfattande personalförändringar

fick inte hinna ske under mellantiden som därför inte borde

överstiga sex år. Kommittén föreslog att det nya systemet skulle grundas på

sexårsperiodicitet, varigenom omkring en sjättedel av krigsorganisationen

skulle kunna övas varje år. Förslaget innefattade även utbyte av den dittillsvarande

efterutbildningsövningen mot en repetitionsövning av samma längd.

Detta innebar att den värnpliktige skulle ha att fullgöra sammanlagt tre

repetitionsövningar om vardera 30 dagar. Förslaget förutsatte vidare att vissa

tidsspärrar i värnpliktslagen för fullgörande av repetitionsövning slopades.

Statsmakterna godtog förslaget. Det nya systemet med repetitionsövningar

krigsförbandsvis skulle gälla endast för armén. Några principiella förändringar

av repetitionsövningssystemet vid marinen och flygvapnet företogs ej.

Värnpliktskommittén hade vidare föreslagit att möjligheten att inkalla

värnpliktiga till beredskapsövning för att stärka försvarsberedskapen skulle

bibehållas. Förband som inkallades till beredskapsövning borde emellertid

vara så organiserade, utrustade och utbildade att de var fullt stridsdugliga.

De borde därför utgöra en del av krigsorganisationen, dvs. vara krigsförband.

Enär arméns krigsförband regelmässigt var sammansatta av värnpliktiga

ur flera åldersklasser, borde skyldigheten att fullgöra beredskapsövning

inte som dittills begränsas till de yngsta åldersklasserna. Motsvarande borde

gälla vid marinen och flygvapnet, där beredskapsförbanden också borde

utgöras av krigsförband.

Statsmakterna godtog även detta förslag.

I fråga om uttagning av värnpliktiga till utbildning hade värnpliktskommittén

bl. a. föreslagit att för utbildning till värnpliktig underofficer

och värnpliktigt underbefäl vid armén och kustartilleriet samt till underofficer

vid flygvapnet uttagningen skulle få ske tvångsvis vid inskrivningen

med ledning av särskilda prov. För uttagning av motsvarande kategorier vid

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

flottan skulle särskilda regler alltjämt gälla. Uttagning till officersutbildning

föreslogs alltid skola grundas på ett frivilligt åtagande. För att stimulera

härtill föreslogs bl. a. höjning av utbildningspremierna.

Statsmakternas beslut innebar väsentligen ett godtagande av värnpliktskommitténs

nämnda förslag. Premierna höjdes dock inte.

Kungl. Maj :t ålade, efter riksdagens hörande, genom beslut år 1951 (prop.

1948: 206, SU 160, rskr 369; SFS 1951: 549) bl. a. värnpliktiga med uppskov

och civilplaceringskort skyldighet att vid beredskaps- eller krigstillstånd

tjänstgöra i hemvärnet.

Enhetliga regler antogs samma år (prop. 194, L2U 25, rskr 224; SFS 195)

om vissa äldre värnpliktigas kvarstående repetitionsövningsskyldighet, samt

om skyldighet att fullgöra beredskapsövning. I samband härmed beslöts att

det skulle åligga arméns värnpliktiga befäl att fullgöra befälsövning om tio

dagar i anslutning till repetitionsövning. Bestämmelserna om sistnämnda

skyldighet gjordes provisoriska (SFS 1951:196).

År 1952 beslöt statsmakterna (prop. 177, L2U 31, rskr 137; SFS 173

och 174) på grundval av ett av 1949 års gruppchefsutredning avgivet betänkande

rörande gruppchefsutbildningen och därmed sammanhängande

frågor att förlänga utbildningstiden för värnpliktiga i allmänhet och för

underbefälsuttagna m. fl. Vid remissbehandlingen av nämnda betänkande

som endast avsåg armén, framlade de militära myndigheterna även förslag

rörande utbildningstid och tjänstgöringsskyldighet vid övriga försvarsgrenar.

Statsmakternas beslut innebar i huvudsak följande.

Vid armén skulle första tjänstgöringen förlängas för värnpliktiga i

allmänhet med 20 dagar till 290 dagar och för underbefälselever med 40

dagar till 310 dagar. Dessutom skedde den formella ändringen att det s. k.

skördeuppehållet om 14 dagar, som dittills ansetts falla utanför tjänstgöringstiden,

inräknades i denna. Nyssnämnda tjänstgöringstider vid armén

kom därför att i värnpliktslagen anges till (290 + 14) 304 dagar och

(310 + 14) 324 dagar. För arméns del beslöts vidare att 1951 års provisoriska

bestämmelser om skyldighet att fullgöra befälsövning om tio dagar i

anslutning till repetitionsövning skulle bli permanenta.

Intill 1948 års förkortning av utbildningstiden hade vid flottan fartygsbesättningarna

efter grundläggande utbildning i land tjänstgjort ombord

ett år. Förkortningen hade gjort det nödvändigt att övergå till ett kvartalssystem,

enligt vilket de värnpliktiga ryckte in i fyra omgångar per år och

fartygsbesättningarna successivt förnyades varje kvartal. I yttrande över

gruppchefsutredningens förslag förordade chefen för marinen för flottans

del återgång till ettårsrytmen och föreslog för att möjliggöra detta utbildningstider

om 440 dagar för underbefälselever och 390 dagar för värnpliktiga

i allmänhet med 14 dagars sommaruppehåll för båda kategorierna samt,

för värnpliktiga i allmänhet, 30 dagar för repetitionsövning i och för om
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

skolning. Departementschefen ansåg sig inte kunna tillstyrka större utökning

av utbildningstiden för flottan än för armén. En återgång till ettårsrytmen

vid flottan borde ändå kunna genomföras. Statsmakterna bestämde

utbildningstiden vid flottan till 444 dagar för underbefälselever och 394

dagar för värnpliktiga i allmänhet. Tjänstgöringen skulle i båda fallen fullgöras

i en följd.

För de värnpliktiga i allmänhet vid kustartilleriet skulle första

tjänstgöringen omfatta 304 dagar. Inom vissa gränser skulle dock Kungl.

Maj:t äga ändra denna tjänstgörings längd. För de underbefälsuttagna

skulle första tjänstgöringen liksom vid armén omfatta 324 dagar.

Vidare beslöts att repetitionsövningar i krigsförband och befälsövningar

motsvarande arméns skulle införas vid kustartilleriet. För att möjliggöra

detta ålades äldre värnpliktiga övergångsvis viss övningsskyldighet.

Vid flygvapnet skulle, liksom vid övriga försvarsgrenar, den sammanlagda

utbildningstiden för flertalet värnpliktiga omfatta 394 dagar.

Härvid beräknades tiden för första tjänstgöringen till lägst 304 dagar och

antalet repetitionsövningar till högst 4 om 30 eller 15 dagar. Befälsövningar

om 10 eller 5 dagar i anslutning till repetitionsövning om 30 dagar respektive

15 dagar infördes vidare. Även underbefälet skulle deltaga i dessa övningar.

År 1953 beslöts en ändring i värnpliktslagen (prop. 220, L2U 41, rskr 422;

SFS 766), varigenom Kungl. Maj:ts rätt att inom vissa gränser ändra längden

av första tjänstgöringen för de värnpliktiga i allmänhet vid kustartilleriet

utvidgades till att avse även arméns värnpliktiga.

År 1954 beslöts i besparingssyfte att värnpliktig med uppskov inte skulle

inkallas till repetitionsövning (jfr prop. 1955:1 bil. 6, s. 15).

År 1956 beslöt statsmakterna (prop. 1 bil. 6, SU 42, rskr 122) att, såsom en

engångsåtgärd för att begränsa en beräknad ökning av försvarskostnaderna,

repetitionsövningar i princip inte skulle anordnas under budgetåret 1956/57.

År 1957 beslöts en ändring i värnpliktslagen (prop. 83, L2U 22, rskr 269;

SFS 314), varigenom Kungl. Maj :t bemyndigades att förordna om minskning

av tiden för första tjänstgöringen för underbefälsuttagna vid armén med

högst sju dagar. Syftet härmed var att nå bättre överensstämmelse mellan

tidpunkterna för avläggande av studentexamen vid civila läroanstalter och

inryckningen till första tjänstgöring.

År 1960 beslöts (prop. 109, SU 113, rskr 290; prop. 144, L2U 46, rskr 333;

SFS 354) att värnpliktiga vid armén, kustartilleriet och flygvapnet, som

krigsplacerats i underofficers- eller officersbefattning skulle vara skyldiga

att, utöver eljest föreskriven tjänstgöring, fullgöra två särskilda befälsövningar

om vardera 15 dagar. Dessa övningar skulle inläggas mellan repetitionsövningarna.

Kategorin specialtjänstuttagna värnpliktiga berördes ej

av utökningen. För att avbalansera genom denna uppkommande kostnadsökningar

bemyndigades samtidigt Kungl. Maj:t att för samtliga värnpliktiga

med högst sju dagar avkorta all värnpliktstjänstgöring enligt 27 § 1 mom.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

värnpliktslagen med undantag av repetitions- och befälsövningar. Härigenom

inskränktes ej de Kungl. Maj :t tidigare givna bemyndigandena att avkorta

första tjänstgöringen för värnpliktig tilldelad armén och kustartilleriet

med högst fjorton dagar resp. för värnpliktig tilldelad armén, som uttagits

för underbefälsutbildning, med högst sju dagar.

Från år 1960 har i växlande omfattning repetitionsövningarna förkortats

för alla eller vissa värnpliktiga i syfte att möjliggöra utbildningsförsök (jfr

bl. a. prop. 1961:39, 1962:28, 1963:16 och 1965:25). Nu gäller i detta

avseende förordningen den 7 maj 1965 (nr 113) med provisoriska bestämmelser

rörande utbildningstiden för vissa värnpliktiga.

Vid beskrivningen i det följande av den nuvarande värnpliktsutbildningen

använder jag i vissa fall uttrycket grundutbildning som sammanfattande

beteckning för sådan utbildning vid vars slut den värnpliktige första gången

skall kunna krigsplaceras i den befattning för vilken han utbildats. Grundutbildning

i denna mening utgör värnpliktslagens första tjänstgöring och

tjänstgöring i en följd samt, i viss utsträckning, fortsatt tjänstgöring. På

liknande sätt använder jag uttrycket repetitionsutbildning för värnpliktsutbildning

som följer efter grundutbildningen, dvs. värnpliktslagens repetitionsövning,

befälsövning och särskild befälsövning samt, i vissa fall, fortsatt

tjänstgöring.

I min framställning använder jag följande benämningar på de olika formerna

för beredskap, nämligen

långsiktig beredskap, vars syfte är att fortlöpande hålla krigsmaktens personella

och materiella resurser på en kvalitativt och kvantitativt så hög

nivå, att det inte blir nödvändigt med några väsentliga kompletteringar vid

och efter mobilisering,

mobilisering sb er edskap, vars syfte är att krigsförbanden skall kunna mobilisera

snabbt och säkert, samt

insatsberedskap, vars syfte är att stridsdugliga förband skall finnas disponibla

för insats efter det militärpolitiska lägets krav.

De värnpliktigas nuvarande tjänstgöringsskyldighet och utbildning m. m.

Den följande redogörelsen är uppdelad på fyra avsnitt som behandlar vad

som gäller särskilt för armén, flottan, kustartilleriet och flygvapnet samt

ett femte som behandlar vad som gäller för samtliga försvarsgrenar. I sistnämnda

avsnitt redovisas bl. a. regler om värnpliktiga uttagna i specialtjänst,

handräckningsvärnpliktiga och uppskovsvärnpliktiga samt vissa

regler om uttagning till utbildning m. m.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

23

Armén

Utbildningstidens längd. Enligt värnpliktslagen är värnpliktig i allmänhet

skyldig tjänstgöra 394 dagar, att fullgöras med en första tjänstgöring om

304 dagar och tre repetitionsövningar om vardera 30 dagar. Underbefälsuttagen

värnpliktig är skyldig tjänstgöra 414 dagar med en första tjänstgöring

om 324 dagar och tre repetitionsövningar om vardera 30 dagar.

Underofficersuttagen värnpliktig är skyldig fullgöra en första tjänstgöring

och en fortsatt tjänstgöring om tillsammans längst 450 dagar samt tre repetitionsövningar

om vardera 30 dagar, eller således sammanlagt högst 540

dagar. Den som uttagits för officersutbildning är skyldig att, utöver den för

underofficersuttagen angivna tiden, fullgöra fortsatt tjänstgöring om längst

180 dagar.

Värnpliktig som krigsplacerats såsom befäl kan vidare enligt de närmare

bestämmelser Kungl. Maj :t meddelar åläggas att, i anslutning till föreskriven

repetitionsövning fullgöra befälsövning om tio dagar. — Värnpliktig,

som krigsplacerats såsom underofficer eller officer, kan enligt de närmare

bestämmelser Kungl. Maj :t meddelar åläggas att utöver nämnda befälsövningar

fullgöra två särskilda befälsövningar, envar om 15 dagar.

Kungl. Maj.-t äger i vissa fall förordna om minskning av tjänstgöringstiden

med längst sju dagar. Tiden för repetitionsövningar och befälsövningar

får dock inte minskas. Härutöver äger Kungl. Maj :t bl. a. förkorta första

tjänstgöringen för underbefälsuttagen värnpliktig med högst sju dagar.

Lagbestämmelserna har tillämpats på följande sätt.

Det i lagen angivna högsta antalet tjänstgöringsdagar för underofficersoch

officersutbildning tas i regel helt i anspråk.

Grundutbildningen förkortas i vissa fall med någon eller några dagar för

att vinna bättre anpassning av tjänstgöringstiden till kalendern. Grundutbildningen

för underbefälsuttagna förkortas vidare med högst sju dagar

för att möjliggöra för värnpliktig att avlägga studentexamen i maj före

värnpliktsutbildningens påbörjande. Denna förkortning kompenseras genom

en minskning av ett i utbildningstiden ingående övningsuppehåll.

Utbildningens uppbyggnad. Det allmänna målet för grundutbildningen

är att hos den värnpliktige skapa ansvarskänsla och självdisciplin

samt sådan psykisk och fysisk motståndskraft som ger förutsättningar för

att uthärda påfrestningarna under krig och vid övningar under krigsliknande

förhållanden. I övrigt skall den värnpliktige bibringas sådana kunskaper

och färdigheter att han kan krigsplaccras i avsedd befattning vid

grundutbildningens slut.

Värnpliktskontingenten för grundutbildning omfattar enligt vad som följer

av 1963 års försvarsbeslut årligen 36 500 man, värnpliktiga i handräckningstjänst

inräknade.

Vid arméns huvuddel sker inryckningen till grundutbildningen under

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

våren eller sommaren. Utryckning sker för större delen av åldersklassen

under senare delen av mars. Underofficers- och officersuttagna värnpliktiga

fortsätter, sedan övriga värnpliktiga ryckt ut, sin underofficersutbildning

vid plutonchefsskola under fem månader. De officersuttagna genomgår

efter underofficersutbildningen kadettskolas vinter- eller sommarlinje.

Vid en mindre del av armén — vissa övningstrupper m. m. — är utbildningen

för de värnpliktiga i allmänhet och de underbefälsuttagna inpassad

på annat sätt. Nämnda värnpliktiga rycker in på senhösten och rycker ut på

sensommaren påföljande år.

För smärre styrkor förekommer andra tider.

Nuvarande system för repetitionsutbildningen omfattar övningar

med krigsförbanden —- repetitionsövningar med anslutande, inledande

befälsövningar — och övningar med visst befäl vid vissa krigsförband

— särskilda befälsövningar. Systemet innebär att ett och samma krigsförband,

som i regel är sammansatt av värnpliktiga ur flera årsklasser, övas

vart sjätte år. De flesta värnpliktiga fullgör antingen två övningar med sex

års mellanrum i fältförband och efter ett uppehåll på omkring nio år en

tredje övning i lokalförsvars- eller etappförband eller en övning i fältförband

och efter ett uppehåll på omkring nio år två övningar med sex års

mellanrum i lokalförsvars- eller etappförband. Under en del av nämnda

nioåriga mellantid är de värnpliktiga placerade i personalreserv, generellt

sett de tre sista åren. Avsevärda avvikelser från angivna tidsschema förekommer,

bl. a. som följd av att anstånd beviljas i stor omfattning, att antalet

omplaceringar inom förbanden i samband med flyttning är stort och att

personaltillgången växlar mellan olika truppregistreringsmyndigheter.

Särskild befälsövning fullgörs av värnpliktiga krigsplacerade i befattning

för officer eller underofficer vid fältförband. I regel inplaceras en av dessa

övningar mellan första och andra repetitionsövningen och den återstående

mellan andra och tredje repetitionsövningen.

Flertalet förband som under ett år genomför repetitionsövning fördelas

på en höstomgång, en vinteromgång och en våromgång. Vissa förband har

därutöver under senare år övats under sommaren för att tillgodose behovet

av insatsberedda förband. Höstomgången är störst. Därnäst i storlek kommer

våromgången. Särskild befälsövning genomförs i regel under sommaren.

Systemet innebär att årligen i genomsnitt 75 000 man fullgör repetitionsövning

och 5 000 man särskild befälsövning.

Marinen: Flottan

Utbildningstidens längd. Enligt värnpliktslagen är värnpliktig i allmänhet

skyldig tjänstgöra 394 dagar i en följd. Underbefälsuttagen värnpliktig är

skyldig tjänstgöra 444 dagar i en följd. Underofficersuttagen värnpliktig är

skyldig tjänstgöra sammanlagt längst 540 dagar. Den, som uttagits för officersutbildning,

är skyldig att utöver den för underofficersuttagen angivna

tiden fullgöra fortsatt tjänstgöring om längst 180 dagar.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

Värnpliktig tilldelad flottan, som vid sjöbefälsskola avlagt sjökaptenseller

sjöingenjörsexamen eller erhållit avgångsbetyg från styrmans- eller

maskinteknikerkurs är skyldig att, utöver nyssnämnd tjänstgöring som

värnpliktig i allmänhet eller som underbefälsuttagen, fullgöra ytterligare

tjänstgöring under en tid av 120 dagar i den ordning Kungl. Maj:t bestämmer.

Värnpliktig, som vid sjöbefälsskola avlagt sjökaptensexamen eller

erhållit avgångsbetyg från styrmanskurs och med godkännande vitsord genomgått

underofficersutbildning vid flottan, kan efter frivilligt åtagande

genomgå officersutbildning om ytterligare 90 dagar.

Kungl. Maj :t äger i vissa fall förordna om minskning av tjänstgöringstiden.

Lagbestämmelserna har tillämpats på följande sätt.

Grundutbildningen förkortas i vissa fall med någon eller några dagar för

att vinna bättre anpassning till kalendern.

Underofficersuttagna fullgör första tjänstgöring under 450 dagar med

återstående tid, 90 dagar, uppdelad på tre repetitionsövningar om vardera

30 dagar.

Officersuttagna — i praktiken endast värnpliktiga som tidigare genomgått

utbildning vid sjövärnskåren — genomgår grundläggande utbildning

under 630 dagar och fullgör tre repetitionsövningar om vardera 30 dagar.

För värnpliktigt sjöbefäl som avlagt examen före värnpliktstjänstgöringens

början innefattar den nämnda tjänstgöringen om 394 dagar normalt

underofficersutbildning och den fortsatta tjänstgöringen om 120 dagar två

tjänstgöringsomgångar av repetitionsövningskaraktär om vardera 60 dagar.

För sjöbefäl som fullgjort 394 eller 444 dagars värnpliktstjänstgöring före

sjöbefälsexamen utnyttjas den nämnda ytterligare tjänstgöringen om 120

dagar helt för underofficersutbildning. Denna fullgörs i en följd.

För värnpliktigt underbefäl och meniga vid flottan föreligger som framgår

av det föregående ingen allmän skyldighet att genomgå repetitionsutbildning.

Emellertid skall enligt inskrivningsförordningen den som innehaft

fast anställning vid krigsmakten med ständig tjänstgöringsskyldighet fullgöra

viss ytterligare tjänstgöring. För flottans del innebär detta för värnpliktigt,

f. d. aktivt befäl skyldighet att genomgå viss repetitionsutbildning.

Underbefäl och meniga tillhörande sjövärnskåren är vidare skyldiga att deltaga

i viss repetitionsutbildning.

Utbildningens uppbyggnad. Det allmänna målet för grundutbildningen

vid flottan skiljer sig principiellt inte från det som gäller vid

armén.

Värnpliktskontingenten för grundutbildning omfattar enligt vad som torde

följa av 1963 års försvarsbeslut på längre sikt årligen 3 350 man, värnpliktiga

i handräckningstjänst inräknade.

Utbildningssystemet bygger på principen att den sjökommenderade värnpliktige

efter erforderlig skolutbildning i land tjänstgör ett år i följd ombord

på fartyg.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungi. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

Flertalet värnpliktiga inleder sin militärtjänst med en fem veckors rekrytkurs

vid Karlskrona örlogsskolor. I samband härmed genomgår de värnpliktiga

prov och uttagning till olika yrkesgrenar. De flesta värnpliktiga i

allmänhet går efter avslutad rekrytkurs direkt till utbildning ombord eller

till praktisk tjänst i land. De underbefälsuttagna genomgår före sjötjänsten

eller placeringen i landförband en yrkeskurs omfattande minst sex veckor

vid skola i land. Sedan nämnda förberedande utbildning avslutats följer

praktisk utbildning ombord på fartyg.

För att kunna upprätthålla en kontinuerlig insatsberedskap och samtidigt

någorlunda jämnt belasta utbildningsorganisationen i land har de värnpliktiga

uppdelats i två omgångar — bemanningsgrupperna A och B — tidsförskjutna

i förhållande till varandra.

Bemanningsgruppen A, som är den största, bemannar de större stridsfartygen,

dvs. jagare, fregatter och ubåtar. Till denna bemanningsgrupps

tjänstgöringstider är flottans övningsår knutet. Verksamheten ombord

börjar och slutar med besättningsbyte —- som dock inte omfattar värnpliktiga

i allmänhet — i mitten av oktober. För att underlätta översynsarbeten och

samtidigt garantera tillräcklig personaltillgång ombord under tiden för vissa

kurser sker in- och utryckningen för värnpliktiga i allmänhet en och en

halv månad senare.

Bemanningsgruppen B bemannar de mindre stridsfartygen samt trängfartygen.

Utbildningsgången för denna grupp är i princip densamma som

för gruppen A men med besättningsbyten i januari och februari.

Av det föregående framgår, att skyldighet att fullgöra repetitionsutbildning

föreligger endast för vissa grupper av värnpliktiga. Sådan

utbildning har därför tämligen ringa omfattning vid flottan.

I den repetitionsutbildning som anordnas deltar reservpersonal, värnpliktiga

underofficerare och officerare, tidigare aktiv personal, värnpliktiga i

specialtjänst samt visst värnpliktigt sjöbefäl ur handelsflottan. Inkallelser

avser i huvudsak fortsatt tjänstgöring i omgångar vanligen om 30 dagar vart

femte år så länge tjänstgöringsskyldighet återstår. Sjövämskårens personal

och vissa värnpliktiga, krigsplacerade i flottans landförband, deltar i inte

ringa utsträckning efter frivilligt åtagande.

Systemet innebär att årligen i genomsnitt 1 000 man fullgör repetitionsutbildning

vid flottan.

Marinen: Kustartilleriet

Utbildningstidens längd. Enligt värnpliktslagen är utbildningstiden för

de värnpliktiga vid kustartilleriet densamma som för arméns värnpliktiga,

dock med någon avvikelse ifråga om möjligheten till förkortning. Kungl.

Maj:t äger sålunda bl. a. förordna om minskning av tiden för första tjänstgöring

i vissa fall med högst 14 dagar.

Lagbestämmelserna har tillämpats på följande sätt.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

Det i lagen angivna högsta antalet tjänstgöringsdagar för underofficersoch

officersutbildning tas i regel i anspråk.

Grundutbildningen förkortas ofta några dagar för att vinna bättre anpassning

av tjänstgöringstiden till kalendern. Hittills har grundutbildningen

för de värnpliktiga i allmänhet avslutats omkring den 20 oktober. Denna

utbildning förkortas regelbundet, utöver nämnda mindre förkortning, med

14 dagar till 290 dagar för att utbildningen inte skall påbörjas förrän efter

trettondedag jul.

Utbildningens uppbyggnad. Vad som i det föregående sagts om målet för

grundutbildningen vid armén är även tillämpligt på kustartilleriet.

Värnpliktskontingenten för grundutbildning omfattar enligt vad som följer

av 1963 års försvarsbeslut årligen 2 700 man, värnpliktiga i handräckningstjänst

inräknade.

Kustartilleriets utbildning har ansetts böra, med undantag för det inledande

skedet, genomföras då tillgång finns till öppet vatten. Med hänsyn

härtill sker för närvarande inryckning på hösten och vintern. Utbildningen

kulminerar under sensommaren. Utbildningen avslutas vid olika tidpunkter

för olika värnpliktskategorier: för värnpliktiga i allmänhet under senare

delen av oktober, för underbefälsuttagna värnpliktiga i mitten av oktober

och för underofficersuttagna värnpliktiga vid månadsskiftet augusti—september.

Utbildningen till värnpliktig officer sker vid en för kustartilleriet

gemensam kadettskola under vinterhalvåret i direkt anslutning till underofficersutbildningen.

Nuvarande system för repetitionsutbildningen omfattar liksom

vid armén övningar med krigsförband — repetitionsövningar med anslutande,

inledande befälsövningar — och övningar med visst befäl vid krigsförbanden

— särskilda befälsövningar.

Flertalet värnpliktiga genomför tre repetitionsövningar med sex års mellanrum.

Den sista övningen kan, om den avses för omskolning, bli förskjuten.

Värnpliktiga krigsplacerade i befattning för officer eller underofficer fullgör

två särskilda befälsövningar. Dessa är inplacerade mellan krigsförbandens

repetitionsövningar.

Repetitionsövningarna genomförs i regel under september och oktober och

de särskilda befälsövningarna under sommaren.

Systemet innebär att årligen i genomsnitt 6 000 man fullgör repetitionsövning

och 250 man särskild övning.

Flygvapnet

Utbildningstidens långd. Enligt värnpliktslagen är värnpliktig i allmänhet

skyldig tjänstgöra 394 dagar, vilken tjänstgöring enligt Kungl. Maj:ts bestämmande

skall fullgöras med en första tjänstgöring om minst 304 dagar

samt högst fyra repetitionsövningar envar om 30 eller 15 dagar. Under
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

officersuttagen värnpliktig är skyldig tjänstgöra sammanlagt längst 540

dagar. Den som uttagits för officersutbildning är skyldig att, utöver tid för

underofficersutbildning, fullgöra fortsatt tjänstgöring om längst 180 dagar.

Värnpliktig som krigsplacerats såsom befäl kan enligt de närmare bestämmelser

Kungl. Maj :t meddelar åläggas att, utöver här förut nämnd

tjänstgöring, i anslutning till föreskriven repetitionsövning fullgöra befälsövning

om tio dagar eller, om repetitionsövningen omfattar 15 dagar, fem

dagar. Värnpliktig, som krigsplacerats såsom underofficer eller officer, kan

vidare enligt de närmare bestämmelser Kungl. Maj:t meddelar åläggas att

utöver nyss nämnda befälsövningar fullgöra två särskilda befälsövningar,

envar om 15 dagar.

Värnpliktslagen ger inga särskilda bestämmelser om utbildningstid för

blivande värnpliktigt underbefäl vid flygvapnet.

Kungl. Maj:t äger i vissa fall förordna om minskning av tjänstgöringstiden

med högst sju dagar. Tiden för repetitionsövningar och befälsövningar

får dock härigenom inte minskas.

Lagbestämmelserna har tillämpats på följande sätt.

Flertalet värnpliktiga i allmänhet fullgör första tjänstgöring om 364 dagar

och en eller två repetitionsövningar om sammanlagt 30 dagar. Luftbevakningsmanskap

fullgör första tjänstgöring om 304 dagar och fyra repetitionsövningar

om 30 eller 15 dagar.

Värnpliktig i luftbevakningstjänst, som under sammanlagt minst 15 dagar

frivilligt deltagit i tillämpningsövning inom luftförsvaret, får enligt beslut

av Kungl. Maj :t den 8 mars 1957 tillgodoräkna denna tjänstgöring såsom

under lika lång tid fullgjord författningsenlig repetitionsövning.

Under grundutbildningen utväljs bland värnpliktiga, som fyller kraven

för kvalificerade befattningar, vissa som förordnas till vicekorpral och

korpral. Sålunda förordnad värnpliktig blir skyldig delta i befälsövning om

han är krigsplacerad i befälsbefattning.

Underofficersuttagna värnpliktiga fullgör första tjänstgöring om 450 dagar

och återstående tid, 90 dagar, uppdelad på tre omgångar om vardera 30

dagar. Härtill kommer sammanlagt 60 dagar för befälsövningar och särskilda

befälsövningar.

Uttagning för utbildning till värnpliktig officer har under senare år inte

ägt rum vid flygvapnet.

Grundutbildningen förkortas i allmänhet några dagar för att vinna bättre

anpassning av tjänstgöringstiden till kalendern.

Utbildningens uppbyggnad. Målet för grundutbildningen skiljer

sig principiellt inte från det mål som angivits för motsvarande utbildning

vid armén. Emellertid måste de värnpliktiga genom utbildningen även bibringas

sådana kunskaper och färdigheter att de redan under utbildningstiden

kan bestrida vissa betydelsefulla arbetsuppgifter inom flygvapnets

fredsorganisation.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 är 1966

Värnpliktskontingenten för grundutbildning omfattar enligt vad som följer

av 1963 års försvarsbeslut årligen 7 650 man, värnpliktiga i handräckningstjänst

inräknade.

Flertalet av flygvapnets värnpliktiga delas upp på fyra grundutbildningsomgångar

så att en jämn tillgång på personal för bastjänst, stridsledning och

luftbevakning finns under hela året. Härigenom kan den för utbildning erforderliga

flygtjänsten genomföras och insatsberedskap hållas året runt.

Som regel äger in- och utryckning rum vid mitten av varje kalenderkvartal.

Repetitionsutbildningen vid flygvapnet har inte samma systematiska

uppbyggnad som den vid armén och kustartilleriet. Repetitionsövning

används numera antingen för tjänstgöring i krigsbefattning eller för

omskolning till ny sådan. Vid större övningar då förband uppsatts enligt

krigsorganisationen har värnpliktiga i mycket stor utsträckning måst lånas

från andra förband i krigsorganisationen. De värnpliktiga har då visserligen

fått öva i sin krigsbefattning men sällan i rätt förband och har därigenom

inte fått tillfälle att med sina krigsplacerade kamrater sammansvetsas till

ett krigsförband.

Större tillämpningsövningar med deltagande av värnpliktiga förläggs i

allmänhet till vår eller höst beroende på utbildningsrytmen vid flygförbanden.

Det genomsnittliga antalet värnpliktiga som årligen undergår repetitionsutbildning

utgör ca 2 500. De år flygvapenövning äger rum, stiger antalet till

ca 5 000.

För försvarsgrenarna gemensamma frågor

Beredskapen. Vid den svenska krigsmaktens uppbyggnad har den största

vikten lagts vid att kunna vidmakthålla en tillräckligt omfattande, väl utbildad

och snabbt mobiliserbar krigsorganisation medan i gengäld inom de

totala resursernas ram mindre utrymme kunnat ges åt kontinuerligt insatsberedda

styrkor. Krigsmakten i fred är alltså i första hand en organisation

för utbildning och mobilisering. Uppbyggnaden av långsiktsberedskapen och

mobiliseringsberedskapen har således prioriterats. Det har å andra sidan inte

kunnat bortses från att behov kan uppkomma av att hålla fler förband insatsberedda

än utbildningssystemet normalt medger. Ett sådant behov har

avsetts kunna tillgodoses genom att krigsförband inkallas till utanför utbildningssystemet

liggande beredskapsövning (27 § 2 mom. värnpliktslagen).

Värnpliktig kan härvid, om Kungl. Maj:t med hänsyn till krigsberedskapen

så prövar nödigt, åläggas att, utöver tjänstgöring för utbildning, i den

ordning Kungl. Maj :t bestämmer fullgöra en eller flera beredskapsövningar

om sammanlagt högst 180 dagar.

Utbildning och tjänstgöring för särskilda grupper värnpliktiga. Värnpliktslagcn

ger för värnpliktiga som fullbordat, idkar eller avser idka studier

för utbildning till ingenjör eller akademiska eller motsvarande studier i

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungi. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

sådana ämnen att deras insikter kan vara till särskilt gagn för krigsmakten

särskilda bestämmelser om värnpliktstjänstgöringen, att tillämpas i fall då

Kungl. Maj:t så finner lämpligt. Lagen anger tjänstgöringsskyldighet för

dessa värnpliktiga — värnpliktiga i specialtjänst — till

sammanlagt högst 540 dagar.

Tjänstgöringen är av Kungl. Maj :t för alla kategorier utom läkare bestämd

till 540 dagar, varav 394 dagar avses för soldatutbildning och, i förekommande

fall, befälsutbildning samt för fackutbildning och facktjänstgöring,

och 146 dagar för fortsatt tjänstgöring.

För läkare är utbildningstiden av Kungl. Maj :t bestämd till 420 dagar

(jfr prop. 1963:62). De värnpliktiga läkare som inte behövs för krigsmaktens

krigsorganisation förs emellertid över, efter genomgången soldat- och

befälsutbildning om ca 185 dagar, för tjänstgöring inom den civila krigssjukvården.

Detta system gäller för de värnpliktiga läkare som påbörjat

sin vämpliktsutbildning år 1963 eller senare.

Antalet värnpliktskategorier, för vilka uttagning för utbildning i specialtjänst

förekommer, uppgår till omkring tjugo vid vardera armén och marinen

och omkring tio vid flygvapnet.

Flertalet av de värnpliktiga som med hänsyn till kroppsbeskaffenheten

är lämpliga till krigstjänst i begränsad eller väsentligt begränsad omfattning

placeras som värnpliktiga i handräckningstjänst. Dessa

är skyldiga att fullgöra tjänstgöring av samma längd som övriga värnpliktiga

i allmänhet, dvs. 394 dagar. De värnpliktiga påbörjar mestadels utbildningen

vid den tidpunkt som gäller för flertalet värnpliktiga. Efter två till

fem veckors grundläggande militärutbildning placeras de i handräckningstjänst.

De flesta värnpliktiga i handräckningstjänst fullgör hela sin tjänstgöring

— 394 dagar — i en följd. Ett mindre antal värnpliktiga vid armén och

kustartilleriet fullgör i stället, i direkt anslutning till grundutbildningen,

endast en eller två av repetitionsövningarna. övrig tjänstgöringsskyldighet,

omfattande 60 eller 30 dagar, fullgörs senare. Handräckningsvärnpliktiga

med kvarstående tjänstgöringsskyldighet kan fullgöra denna på samma sätt

som övriga värnpliktiga fullgör repetitionsövning. Ifrågavarande tjänstgöring

kan härvid fullgöras såsom repetitionsövning i krigsförband, om den

värnpliktige är krigsplacerad, eller i handräckningstjänst för att biträda vid

repetitionsövning som fullgörs av andra värnpliktiga eller i arbete som yrkesman

vid s. k. effektiviseringsarbeten.

Med uppskovs värnpliktiga avses sådana värnpliktiga som med

stöd av uppskovskungörelsen (SFS 1959:146) åtnjuter krigstjänstgöringsfrihet

eller är meddelade uppskov, dvs. befrielse under beredskapstillstånd

och under krig från inkallelse jämlikt 28 § värnpliktslagen, dvs. krigstjänstgöring.

Krigstjänstgöringsfria är värnpliktiga som på grund av bestämd befatt
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

31

ning eller bestämt uppdrag — exempelvis såsom ledamot av riksdagen —

är befriade från tjänstgöring enligt 28 § värnpliktslagen.

Uppskov får meddelas värnpliktig vid verk, vars verksamhet oundgängligen

måste upprätthållas under beredskapstillstånd eller krig. Under krig

kan Kungl. Maj :t med omedelbar verkan upphäva uppskovets giltighet.

Uppskov skall i första hand meddelas äldre värnpliktig eller värnpliktig

som i begränsad omfattning är duglig till krigstjänst.

Gemensamt för nämnda kategorier är, att de vid mobilisering inte disponeras

för krigstjänstgöring i militära förband i överensstämmelse med den

militära utbildning de erhållit. Så länge orsaken till detta förhållande består,

kan de ej heller i fredstid krigsplaceras vid förband. De inkallas inte till

fredsutbildning under den tid de är meddelade uppskov. Om uppskovet hävs,

är de åter disponibla för krigsplacering.

Enligt kungörelsen om värnpliktiga hemvärnsmän och driftvärnsmän

(SFS 1951:549) är vissa värnpliktiga med uppskov m. fl. vid beredskapstillstånd

eller krig skyldiga att fullgöra tjänstgöring i hemvärnet. Dessa

värnpliktiga övas i fred endast efter frivilligt åtagande.

Inskrivning och uttagning av värnpliktiga. Den värnpliktige är skyldig

låta inskriva sig såsom värnpliktig det år han fyller 18 år. Värnpliktsutbildningen

påbörjas, om anstånd inte meddelas, det år den värnpliktige fyller 19,

20 eller 21 år.

Uttagning till utbildning till underbefäl och underofficer sker tvångsvis

vid inskrivningen. Uttagning till utbildning till värnpliktig officer sker vid

inskrivningen eller under pågående utbildning och endast efter frivilligt

åtagande. Anledningen till att uttagningen till officersutbildningen sker

efter frivilligt åtagande är följande. Tillräckligt säkert urval bedöms ej

kunna ske redan vid inskrivningen. I stor utsträckning måste uttagningen

därför ske under utbildningen till underofficer. Erfarenheter från tidigare

tvångsvis uttagning visar att de värnpliktiga i stor utsträckning tillgrep

»maskning» under underofficersutbildningen för att undgå ytterligare utbildning

till officer. Maskningen innebar avsevärt men för underofficersutbildningen.

Genom att ta ut värnpliktiga till officersutbildning endast

efter frivilligt åtagande undanröjdes anledningen till maskning. Syftet med

uttagningen till befälsutbildning är att tillgodose krigsorganisationens behov

av befäl. Det förekommer dock i begränsad utsträckning att uttagning sker

till underbefälsutbildning för att utbildning till kvalificerade befattningar

utan egentlig befälsuppgift skall kunna ges tillräcklig längd.

Enligt nu gällande ordning har alla värnpliktiga som inte uttagits för

befälsutbildning lika lång grundutbildning inom varje försvarsgren. Fördelningen

av de värnpliktiga på utbildningslinjer kan därför i de allra flesta

fall ske sedan de värnpliktiga påbörjat grundutbildningen. Ett efter inskrivningsväsendets

nuvarande kapacitet nöjaktigt urvalsunderlag för förbanden

åstadkoms genom anvisningar från centrala värnpliktsbyrån till inskriv
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

ningscheferna. I de fall då den avsedda militära utbildningen förutsätter särskilda

förkunskaper i exempelvis yrkestjänst, sker dock uttagningen redan

vid inskrivningen. I fråga om de hittillsvarande värnpliktiga i handräckningstjänst

är önskemålen om yrkestillhörighet långt specificerade för att

möjliggöra bedömning av vederbörandes användbarhet.

De värnpliktigas ekonomiska förmåner. Bland kontanta förmåner som

utgår till värnpliktig kan nämnas penningbidrag, vilket utgår under tjänstgöringen,

samt värnpliktspremier, som kan utgå vid tjänstgöringens slut

till värnpliktig som genomgått befälsutbildning eller tjänstgjort längre tid

än värnpliktiga i allmänhet. Premier utgår även till deltagare i särskild befälsövning.

För att under den värnpliktiges tjänstgöring trygga hans familjs

försörjning eller för att upprätthålla hans rörelse om han är egen företagare

kan familjebidrag utgå, främst i form av familjepenning, bostadsbidrag och

näringsbidrag. Vidare erhåller den värnpliktige bl. a. ett visst antal fria

resor.

Penningbidrag utgår med följande belopp för dag räknat.

Menig som fullgjort mindre än 304 tjänstgöringsdagar .. 4:—

Annan menig, vicekorpral, 2 kl. sjöman................ 5:50

Korpral ............................................ 7:—

Furir .............................................. 8:—

överfurir, rustmästare .............................. 8:75

Sergeant ............................................ 9:75

Fänrik, fanjunkare .................................. 12:—

Löjtnant, förvaltare.................................. 14:50

Kapten och högre.................................... 17:50

Till värnpliktiga som genomgått befälsutbildning utgår utbildning spremie.

Som exempel på premiernas storlek vid armén och kustartilleriet

må nämnas följande. Värnpliktig, som uttagits för och genomgått underbefälsutbildning

(grundutbildningstid 324 dagar) erhåller en premie om

300 kr. Värnpliktig som uttagits för och genomgått underofficersutbildning

(grundutbildningstid 450 dagar) erhåller en premie om 2 000 kr. Värnpliktig

som uttagits för officersutbildning och genomgått kadettskola (grundutbildningstid

630 dagar) erhåller utöver underofficerspremien en premie om

4 000 kr.

Vid armén erhåller därutöver värnpliktig som är antagen för utbildning

till reservofficer och som efter utbildning till värnpliktig officer genomgått

reservofficerskurserna I och II 4 000 kr. för envar av kurserna.

Premie för genomgången underbefälsutbildning utgår inte till underofficers-

och officersuttagen värnpliktig.

Utbildningspremie utgår endast då den värnpliktige gått igenom utbildningen

med godkännande vitsord.

Till värnpliktig som uttagits för viss utbildning och fullgjort längre tjänstgöring

än värnpliktiga i allmänhet men inte blivit berättigad att erhålla ut
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 10G år 1966

bildningspremie utgår tjänstgöringspremie. Sådan premie utgår

i första hand till tre grupper värnpliktiga, nämligen befälsuttagna värnpliktiga

som inte blivit godkända vid genomgången befälsutbildning, specialtjänstuttagna

värnpliktiga och värnpliktiga som fullgör särskild befälsövning.

Tjänstgöringspremien till den förstnämnda gruppen värnpliktiga utgår

med 150 kr. för varje hel premieberättigande tjänstgöringsperiod om 20

dagar, varmed tjänstgöringen överstiger för värnpliktiga i allmänhet föreskriven

tjänstgöringstid, vid armén och kustartilleriet 304 dagar samt vid

flottan och flygvapnet 394 dagar. Följande belopp kan i enlighet härmed

normalt utgå till befälsuttagen värnpliktig som inte godkänts och därför

inte fått utbildningspremie nämligen, till underbefälsuttagen (grundutbildningstid

324 dagar) 150 kr., underofficersuttagen (grundutbildningstid

450 dagar) högst 1 050 kr. och officersuttagen (grundutbildningstid 180 dagar

utöver tid för underofficersutbildning) högst 1 350 kr.

Premie till värnpliktig, uttagen för utbildning i specialtjänst utgår enligt

nyss nämnda beräkningsgrunder men endast för tjänstgöring utöver 394

dagar.

Till värnpliktig som fullgjort särskild befälsövning utgår tjänstgöringspremie

om 500 kr.

Den i familjebidraget ingående familjepenningens maximibelopp

utgör i kronor för dag följande belopp, nämligen

för hustru m. fl..................................... 9:—

för barn under 16 år................................ 4:15

för annan familjemedlem över 16 år.................. 4:70

Bostadsbidrag utgår högst med belopp som motsvarar den inkallades

kostnader för förhyrd bostad eller bostad i egen fastighet samt i förekommande

fall kostnader för egen uppvärmning av bostad.

Ifrågavarande belopp reduceras efter behovsprövning med hänsyn till de

inkomster som den värnpliktiges familjemedlemmar uppbär under hans

värnpliktstjänstgöring.

Näringsbidrag utgår dels för upprätthållande av rörelse, dels för täckande

av kostnader för under värnpliktstjänstgöringen nedlagd rörelse.

Den värnpliktige äger vid ledighet under första tjänstgöring eller däremot

svarande tjänstgöring i en följd åtnjuta fem fria resor till hemorten.

Han äger därjämte under tjänstgöring som fullgörs i direkt anslutning till

första tjänstgöring, under återstående del av tjänstgöring i en följd och

under annan tjänstgöring åtnjuta en fri resa till hemorten för varje hel

period om två månader som tjänstgöringen avser.

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 saml. Nr 106

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

Förslag av 1960 års värnpliktsutredning

Av värnpliktsutredningen redovisade förutsättningar för utformningen av

värnpliktsutbildningen

Krigets ändrade karaktär

Värnpliktsutredningen framhåller, att kriget ändrat karaktär i väsentliga

hänseenden främst genom utnyttjandet av den moderna tekniken och

hänvisar härvid bl. a. till följande. Transportmedlens utveckling ökar efter

hand risken för att stridshandlingar kommer att omfatta berörda staters

hela territorier eller väsentliga delar därav. Stridsmedel med kraftigare eller

helt andra verkningar än man tidigare räknat med kan komma att utnyttjas,

exempelvis atomstridsmedel, kemiska och psykologiska stridsmedel. Striden

får ett snabbare förlopp. Kuppanfall kan genomföras lättare.

Dessa förändringar kommer enligt utredningen att medföra ökade och

delvis nya krav på befäl, enskilda meniga och förband.

Strid över större ytor och ett snabbare stridstempo innebär, anför utredningen,

skärpta krav på befälets förmåga att fatta självständiga beslut och

att omsätta besluten i korta och entydiga order. Utsätts förbanden genom

stridens ändrade karaktär för större påfrestningar än tidigare skärps även

kraven på befälets förmåga att genomdriva nödvändiga beslut under svåra

förhållanden. Dessa skärpta krav berör befäl på alla nivåer vid samtliga

försvarsgrenar.

Risken för en strid över landets hela yta medför att alla krigsmaktens

förband — oavsett om de har strid till huvuduppgift eller inte — måste

kunna medverka i ytförsvaret. Alla värnpliktiga måste därvid kunna försvara

sig och förbandet samt kunna skydda sig själva och vid behov ge hjälp åt

stridsskadade m. m.

Som en följd av det snabbare tempot i striden måste de enskilda befattningshavarna

enligt utredningen kunna lösa sina uppgifter med större

snabbhet och precision än tidigare. Stridseffekten hos ett förband är dock

inte beroende enbart av de enskildas kunnande utan också av graden av

samträning i förbandet. Samträningen har bl. a. sin betydelse för snabbheten

och precisionen. Kraven på snabbhet och precision kan tillgodoses

endast genom att individerna efter tillräcklig enskild utbildning samtränas

i förband under tillräckligt lång tid. Förvärvade färdigheter måste, sedan

grunden lagts, också bibehållas under hela krigsplaceringstiden.

Slutligen framhålls att den ökade risken för kuppanfall medför större

krav än tidigare såväl på förbandens som på den enskildes förmåga då det

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 106 år 1966 35

gäller att genomföra snabb mobilisering även om strider samtidigt skulle

Pågå.

1963 års försvarsbeslut

Utredningen, som grundat sina överväganden om en reform av värnpliktsutbildningen

på den uppbyggnad av vårt försvar som följer av 1963 års försvarsbeslut,

erinrar om att detta beslut i första hand avser budgetåren

1963/67. Den föreslagna reformen av värnpliktsutbildningen kan bli genomförd

i full omfattning först efter utgången av nämnda period samt bör

bestå åtminstone fram till slutet av 1970-talet. Reformen är således mer

långsiktig än försvarsbesluten och måste därför utformas så att vid behov

anpassning kan ske till nya kostnadsramar för försvaret.

I fråga om innehållet i 1963 års försvarsbeslut pekar utredningen bl. a.

på följande. Beslutet innebär i huvudsak ingen ändring av krigsmaktens

struktur och storlek utan en fortsatt utveckling och modernisering efter

linjer som tidigare följts. En förutsättning för krigsmaktens verksamhet

utgör alltjämt den allmänna värnplikten med vapenutbildning för alla

vapenföra. Några avsevärda ändringar i fråga om kraven på de värnpliktigas

antal har beslutet inte medfört. Grunden i beredskapssystemet skall

enligt beslutet utgöras av en hög långsiktig beredskap och mobiliseringsberedskap.

Insatsberedskapen skall upprätthållas inom ramen för en utbildningsverksamhet,

som är avpassad främst med hänsyn till den långsiktiga

beredskapen. Med tanke på ökande risk för kuppanfall betraktas

det emellertid som önskvärt att insatsberedskapen förbättras, i varje fall

om så kan ske utan men för den långsiktiga beredskapen.

Tillgången på värnpliktiga, krigsmaktens behov av värnpliktiga m. m.

Värnpliktsutredningen erinrar om att 1954 års utredning rörande totalförsvarets

personalbehov kom till den slutsatsen att tillgången på utbildade

värnpliktiga var knapp i förhållande till behoven och skulle så förbli under

överskådlig tid. Orsak till denna knapphet bedömdes vara att ett jämförelsevis

litet antal män inträtt i värnpliktsåldern under 1940-talets senare del

och under 1950-talet. Värnpliktsutredningen har vid sin egen bedömning

av tillgången på utbildade värnpliktiga kommit till samma resultat. Utredningen

har härvid på vissa punkter modifierat normerna för beräkningen

av personalreservens storlek.

Värnpliktsutredningen fäster uppmärksamheten på följande förhållande.

Krigsmaktens tillgångar och behov av värnpliktiga påverkas av statsmakternas

tidigare beslut, att den årliga kontingenten av värnpliktiga under

grundutbildning skall hållas i huvudsak konstant vid omkring 50 000 värnpliktiga

för år trots att antalet årligen inskrivna värnpliktiga växlar kraftigt

beroende på förändringar i födelsetalen. För att hålla utbildningskontingen
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1966

ten i huvudsak konstant har — sedan 1950-talets början — använts den

metoden att utbildningskontingenten sammansatts av värnpliktiga ur flera

årsklasser. De stora årsklasserna 18-åringar under 1960-talets mitt medför

härvid, att medelåldern bland de värnpliktiga som fullgör grundutbildning

de närmaste åren kommer att stiga med omkring ett år. Sålunda kommer

antalet värnpliktiga i åldern 21 år och äldre, som f. n. utgör 10—15 %

av utbildningskontingenten, att i början av 1970-talet ha ökat till 60—70 %

av denna.

Enligt nu gällande ordning bestäms, anför utredningen, arméns och kustartilleriets

årliga grundutbildningskontingent i huvudsak av krigsorganisationens

omsättningsbehov. Flottans och flygvapnets årskontingent av

värnpliktiga har inte samma matematiska samband med krigsorganisationens

omsättningsbehov utan överstiger detta. Förhållandet beror på att de

värnpliktiga vid flottan och flygvapnet under sin grundutbildning — för att

möjliggöra utbildning av aktiv personal samt för att upprätthålla mobiliserings-

och insatsberedskap — också tillgodoser behov av personal för drift

och underhåll samt bemannar fartyg och vissa lednings- och underrättelseorgan.

Härigenom uppkommer en förhållandevis stor personalreserv vid

flottan och flygvapnet. Utredningen framhåller att denna reserv för närvarande

inte som önskvärt vore kan inkallas för omskolning och därefter

tas i anspråk för att täcka brister inom övriga delar av krigsmakten. Ett nytt

utbildningssystem bör utformas så, att bättre möjligheter att tillvarata

nämnda personalreserv åstadkommes.

I syfte bl. a. att i det nya utbildningssystemet skapa större möjligheter

att överföra värnpliktiga mellan olika försvarsgrenar, föreslår utredningen

att Kungl. Maj :t skall fastställa de personalramar, inom vilka försvarsgrenarnas

krigsorganisation skall utformas, liksom också de normer efter

vilka personalreservens storlek bör beräknas.

Slutligen räknar utredningen som en av förutsättningarna för sina överväganden

att inskrivnings- och personalredovisningsverksamheten kommer

att effektiviseras som en följd av nu pågående utredning härom.

Personalavgångarna under fred i krigs förbanden

Värnpliktsutredningen anför att det i ett system med repetitionsövningar

i krigsförband är nödvändigt att under fred i så stor utsträckning som

möjligt hålla krigsförbandens personaluppsättning oförändrad mellan de

tillfällen då förbandet planenligt skall omsättas. Emellertid förekommer i

stor utsträckning en av personalavgångar föranledd, inte önskväx-d omsättning

i krigsförbanden vid andra tidpunkter. Utredningen har närmare

undersökt omfattningen av nämnda avgångar och kommit till den slutsatsen

att dessa är av så stor omfattning att krigsförbanden mot senare delen av

den tidrymd som förflyter mellan två övningstillfällen för ett förband svår
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966 37

ligen kan uppfylla kravet att vara krigsanvändbara omedelbart efter mobilisering.

Personalavgångar i krigsförbanden förekommer även i anslutning till

repetitionsövningarna, bl. a. till följd av att värnpliktiga får anstånd med

att fullgöra repetitionsövning. Antalet avgångar till följd av anstånd är

betydande. Detta påverkar menligt utbildningsresultatet och medför inte

önskvärda omplaceringar. Utredningen anser därför att det relativa antalet

anstånd i framtiden bör begränsas.

Förhållandena på vissa civila samhällsområden

Värnpliktsutredningen framhåller att värnpliktssystemet måste utformas

under hänsynstagande till bl. a. samhällsekonomien, arbetsmarknaden och

det civila utbildningsväsendet.

I fråga om värnpliktssystemets inverkan på samhällsekonomien

påpekar utredningen bl. a. följande. De värnpliktiga som

f. n. tas i anspråk för värnpliktstjänstgöring motsvarar i årsarbetare enligt

utredningens beräkningar ca 1,5 % av landets totala arbetskraft. Denna

arbetskraft har antagits komma att öka något under det närmaste decenniet.

Utredningen förutsätter att det nuvarande totala antalet tjänstgöringsdagar

för värnpliktiga under samma tid inte kommer att ökas utan snarare

att något minskas. Med de angivna förutsättningarna kommer utvecklingen

således att medföra att ianspråktagandet av arbetskraft för värnpliktstjänstgöring

relativt sett minskar.

Enligt utredningen koncentrerar sig arbetsmarknadsintresset

beträffande värnpliktssystemets utformning — om man bortser från frågan

om hur stor del av arbetskraften som totalt tas i anspråk för värnpliktstjänstgöring

-— till frågan om grundutbildningens och repetitionsutbildningens

inpassning under året samt frågan om anstånden med repetitionsutbildning.

Beträffande inpassningen är det enligt av arbetsmarknadsstyrelsen till

utredningen lämnade uppgifter allmänt sett önskvärt att utryckningen från

grundutbildning inte sker under december, januari och februari. Enligt

samma källa är november, december, januari, februari och mars ur arbetsmarknadssynpunkt

de lämpligaste månaderna för repetitionsutbildning.

Nämnda uppgifter har, anför utredningen, vid bedömningen av inpassningsfrågan

i möjlig mån beaktats.

De olägenheter ur utbildningssynpunkt m. in. som anstånden med repetitionsutbildning

enligt utredningens mening förorsakar har i det föregående

redan berörts. I ett reformerat system för värnpliktsutbildningen erfordras

enligt utredningen, oberoende i stort sett av hur systemet utformas, att

andelen anstånd minskas. För att uppnå detta tänker sig utredningen olika

utvägar. Förkortning av den enskilda övningens längd anses kunna bidra.

Vidare ifrågasätts större återhållsamhet än nu vid beviljandet av anstånd.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1966

Dessutom ifrågasätter utredningen om inte inställningen till anståndsfrågan

hos många värnpliktiga kunde ändras genom systematisk upplysning om

de olägenheter för krigsmakten samt för andra värnpliktiga och deras arbetsgivare

som anstånden medför.

Beträffande utvecklingen av det civila utbildningsväsendet

och dess betydelse för värnpliktsutbildningen framhåller utredningen

bl. a. följande. Den civila skolutbildningens innehåll är av väsentligt

intresse eftersom den utgör den grund som värnpliktsutbildningen måste

bygga på. Genom den pågående expansionen av det civila utbildningsväsendet

kommer allmänbildningen och vanan att tillägna sig undervisning att

öka hos de värnpliktiga liksom även tillgången på värnpliktiga med för

krigsmakten direkt användbara kunskaper.

ökningen av elevantalet vid vissa skolformer gör det svårare att inpassa

värnpliktstjänstgöring och studier på lämpligt sätt i förhållande till varandra.

Antalet värnpliktiga med gymnasiekompetens har under senare år

kraftigt ökat och kommer att ytterligare öka. Till följd härav kommer det

inte att bli möjligt för alla gymnasieutbildade att påbörja den militära grundutbildningen

omedelbart efter gymnasiestudiernas slut. Den ökade tillgången

på gymnasieutbildade värnpliktiga kommer dessutom att medföra att åtskilliga

av dessa kommer att avses för utbildning till underbefäl eller meniga

och inte som tidigare i huvudsak till underofficer. Förhållandet

kommer att gälla samtliga försvarsgrenar. Utredningen finner därför att

grundutbildningen vid samtliga försvarsgrenar, även för underbefäl och

värnpliktiga i allmänhet, i framtiden bör inpassas under året med beaktande

av studiesociala hänsyn.

Utredningen framhåller vidare att inpassningen av den militära grundutbildningen

i förhållande till läsåret i gymnasiet erbjuder vissa problem.

Flertalet årskurser i det nya gymnasiet skall inte utan tvingande skäl avslutas

senare än den 10 juni (jfr prop. 1964:171 s. 372). Emellertid avses

undervisningen bl. a. i sista årskursen av gymnasiet avslutas omkring en

vecka tidigare än i övriga årskurser. Med hänsyn härtill finner utredningen

att den militära grundutbildningen om möjligt inte bör påbörjas under maj

månad såsom i viss utsträckning sker i nuvarande system. — Även hänsyn

till undervisningens uppläggning vid universitet och högskolor kräver enligt

utredningen att grundutbildningen om möjligt börjar efter maj månads

utgång. Vidare bör grundutbildningen med hänsyn till dessa läroanstalter

om möjligt inte avslutas senare än under augusti. Utredningen anser emellertid

att den militära grundutbildningen när så är oundgängligen nödvändigt

bör få fullföljas in i första hälften av september trots de olägenheter detta

från studiesocial synpunkt för med sig. — För universitetens och högskolornas

del har även beaktats möjligheten av kortare avbrott i studierna

för att fullgöra militär repetitionsutbildning. Utredningen utgår härvid från

att ett fast uppbyggt system med repetitionsutbildning i krigsförband kräver,

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

att här avsedda studier i största möjliga utsträckning anordnas så, att ett

avbrott i studierna under några veckor inte behöver medföra en oproportionerlig

förlängning av studietiden.

Riktlinjer för värnpliktsutbildningens utformning

Allmänna överväganden

Utredningens överväganden har gjorts med utgångspunkt från de förhållanden

som kan väntas föreligga omkring år 1971. Samtidigt har emellertid

utredningen beaktat att utbildningssystemet måste vara så uppbyggt,

att det utan principiell omgestaltning kan anpassas till förhållandena även

efter nämnda tidpunkt.

Behov och resurser. Värnpliktsutredningen bedömer att det i framtiden

i åtskilliga hänseenden kan förutses större krav på de värnpliktiga än de

som f. n. ställs. Utredningen erinrar emellertid om att resurserna för att

tillgodose nämnda större krav är begränsade. Bl. a. sätter den för krigsmakten

gällande kostnadsramen en gräns. I direktiven för utredningen

har vidare angivits att någon minskning av det totala uttaget av tjänstgöringsdagar

för de värnpliktiga bör eftersträvas. Utredningen har därför

sökt tillgodose de större kraven inte genom att tillföra ytterligare resurser

utan genom att disponera befintliga resurser på ett lämpligare sätt än nu.

De möjligheter som utredningen prövat är att ytterligare differentiera utbildningstidens

längd, att effektivisera utbildningen samt att fördela den

sammanlagda utbildningstiden mellan grundutbildning och repetitionsutbildning

på ett bättre sätt än nu.

En differentiering av utbildningstidens längd kan

enligt utredningen ge fördelar genom att krigsmaktens resurser kan kraftsamlas

till de områden där utbildningsbehovet bedöms vara störst. Emellertid

uppstår nackdelar om utbildningstiderna inte standardiseras till några

få nivåer. Möjligheterna att differentiera utbildningstidens längd efter den

värnpliktiges eget utbildningsbehov begränsas när längden är beroende även

av andra faktorer såsom insatsberedskapen eller utbildningen av andra än

den värnpliktige själv.

Värnpliktsutredningen bedömer att differentiering bör kunna ske inom

kategorien värnpliktiga i allmänhet, där nu alla värnpliktiga har lika lång

sammanlagd utbildningstid. Differentiering av utbildningens längd bör

enligt utredningens uppfattning eftersträvas mellan olika försvarsgrenar i

större utsträckning än vad som nu sker, där olikheter i behov av utbildningstid

förekommer.

Vad som här anförts anser utredningen i princip tillämpligt såväl på

grundutbildning som repetitionsutbildning.

En effektivisering av utbildningen kan enligt utredningen

i viss utsträckning ske genom att man inom en given tjänstgöringstid in
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

rymmer fler utbildningstimmar än tidigare. Ett led i effektiviseringen är

att ur utbildningen utrensa allt som inte är helt oumbärligt. Ett visst utrymme

för sådana ändringar av utbildningens innehåll bedöms föreligga.

Utbildningen kan också effektiviseras genom att den ges bättre personella

och materiella resurser. Utredningen anser sig emellertid kunna räkna med

mera påtaglig utökning av resurserna endast i fråga om viss utbildningsmateriel

samt övnings- och skjutfält.

Genom de nämnda åtgärderna för effektivisering bör de nya utbildningsbehov

som anmälts enligt utredningen kunna tillgodoses utan att utbildningstiden

behöver förlängas i motsvarande mån.

Utredningen erinrar beträffande fördelningen av den sammanlagda

utbildningstiden mellan grundutbildning

och repetitionsutbildning att vid armén och kustartilleriet för

de värnpliktiga i allmänhet omkring en fjärdedel av tiden avser repetitionsutbildning.

Motsvarande andel är vid flygvapnet mindre än en tiondedel och

vid flottan lika med noll.

Framkomna anspråk på grundutbildningen gäller bl. a. mer utbildning

för vissa värnpliktiga. Behovet av utbildningstid härför bör enligt utredningen

tillgodoses genom ytterligare differentiering av utbildningstidens

längd, varvid förlängningarna bör göras mindre än förkortningarna. Anspråken

på repetitionsutbildningen gäller främst fler övningstillfällen. Utredningen

bedömer att anspråken vid armén och kustartilleriet i huvudsak

men inte helt bör kunna tillgodoses genom att varje övning görs kortare än

nu. Vid flygvapnet och särskilt vid flottan bedöms det nödvändigt att inte

obetydligt öka repetitionsutbildningen för den enskilde.

Sammanfattningsvis räknar värnpliktsutredningen med att repetitionsutbildningen

i framtiden ianspråktar en större andel av den sammanlagda

utbildningstiden än hittills. Andelen bedöms öka särskilt vid flottan.

Utbildningssystemets uppbyggnad i stort. Utbildningens syfte. Utbildningssystemet

bör enligt utredningen i framtiden liksom nu omfatta grundutbildning

och repetitionsutbildning. Den senare bör möjliggöra att de under

grundutbildningen förvärvade kunskaperna vidmakthålls och utvecklas.

Med hänsyn till de begränsade tillgångarna på utbildade värnpliktiga

måste de unga värnpliktiga så snart som möjligt kunna krigsplaceras. Utredningen

finner att den utbildning som erfordras härför måste ges under

grundutbildningen och inte till någon del kan uppskjutas till repetitionsutbildningen.

Vidare gäller att krigsmakten inte kan påräkna någon tid för

kompletterande utbildning efter mobilisering. Härav följer, att utbildningssystemet

måste vara så utformat att den värnpliktige är krigsanvändbar

omedelbart efter mobilisering. Grundutbildningen måste i första

hand tillgodose dessa krav som hänför sig till den långsiktiga beredskapen.

Dessutom kan det emellertid i vissa fall bli nödvändigt att tillgodose även

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

mobiliseringsberedskapens och insatsberedskapens krav. Eftersom resurserna

för utbildningen i princip är oförändrade, blir det då i regel fråga om

att försvaga den långsiktiga beredskapen, exempelvis genom att förlägga viss

utbildning till tid under året som från utbildningssynpunkt är mindre

gynnsam.

Enligt värnpliktsutredningen bör repetitionsutbildningen

bl. a. syfta till att hålla den enskilde värnpliktige fullt användbar i den eller

de befattningar för vilka han utbildats under grundutbildningen även i de

fall organisationen ändras eller ny materiel och nya förfaringssätt tillkommer.

Den bör dessutom medge omskolning till ny typ av befattning t. ex. vid

omplacering från fält- till lokalförsvarsförband vid armén. För krigsförbanden

liksom för den enskilde värnpliktige gör sig kravet på användbarhet

omedelbart efter mobilisering starkt gällande. Utredningen anser det därför

uppenbart att repetitionsövningar i krigsförband måste införas även vid

flottan och flygvapnet.

överskottet av värnpliktiga vid flottan och flygvapnet. Värnpliktsutredningen

anför att nuvarande utbildningssystem medfört en förhållandevis

stor personalreserv vid flottan och flygvapnet. Detta beror på att där årligen

utbildas fler värnpliktiga än som krävs för krigsorganisationen, bl. a. för

att tillgodose behovet av utbildning för den aktiva personalen. Denna personalreserv

kan f. n. inte utnyttjas för att täcka brister inom övriga delar av

krigsmakten eftersom ingen eller endast liten tjänstgöringsskyldighet återstår.

Om däremot överskottspersonalen vid flottan och flygvapnet åläggs att

fullgöra ytterligare tjänstgöring efter grundutbildningens slut kan den då

eller senare överföras till armén och kustartilleriet och där omskolas för

nya uppgifter t. ex. inom lokalförsvaret. Utredningen anser att kravet på ett

rationellt utnyttjande av landets värnpliktstillgångar motiverar att samtliga

värnpliktiga åläggs en i huvudsak likvärdig skyldighet att fullgöra repetitionsutbildning

och att denna skyldighet fullgörs successivt under värnpliktstiden

med ungefär samma intervall inom hela krigsmakten. Utredningens

förslag innebär en sådan tjänstgöringsordning. Utredningen räknar med

att överföring av värnpliktiga mellan olika försvarsgrenar i fortsättningen

skall äga rum i större omfattning än nu.

Om de värnpliktiga vid flottan och flygvapnet åläggs repetitionsutbildning

av ungefär samma omfattning som övriga värnpliktiga bör enligt utredningens

mening viss uppdelning ske av de årliga värnpliktskontingenterna

för grundutbildning vid flottan och flygvapnet. Vardera kontingenten

föreslås härvid bli uppdelad i två delar, varav den ena avses bli krigsplacerad

vid flottan resp. flygvapnet under större delen av värnpliktstiden

och i övrigt skola utgöra nödvändig personal reserv inom försvarsgrenen

medan den andra delen efter grundutbildningens slut avses bli disponerad

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

på det för hela försvaret lämpligaste sättet. Utredningens förslag till utbildningens

anordnande förutsätter att vid inskrivningen en uppdelning i princip

enligt följande tabell äger rum.

Fredsorganisationens årsbehov

A.

För krigsorganisationens omsättning (krigs- placeringsbarhet intill 47 år, vid behov

efter omskolning)

B.

För fredsorganisationens återstående behov

Kraven i fråga om yrke samt fysiska och

psykiska egenskaper härleds ur krigsorga- nisationen

Krav föreligger på lokal rekrytering

Kraven i fråga om yrke samt fysiska och

psykiska egenskaper härleds ur fredsorga- nisationen

Krav föreligger ej på lokal rekrytering

Avkall på marinens resp. flygvapnets dis- positionsrätt kan göras kort tid efter

grundutbildningen

Grundutbildningen

Behovet av förbättringar. Vägar att tillgodose detta behov. Med tanke på

den långsiktiga beredskapen krävs enligt utredningen förbättring av grundutbildningen

framför allt i vad avser förmågan att utöva befäl och förmågan

att i alla lägen kunna bjuda motstånd. Mobiliseringsberedskapen måste förbättras

genom att vissa moment tillförs grundutbildningen. Insatsberedskapskravens

inflytande redovisas i det följande.

Värnpliktsutredningen bedömer, som tidigare nämnts, att framtidens

krigföring kommer att ställa ökade krav på befälet och befälsutövningen

på alla nivåer.

Erfarenheterna från repetitionsövningarna vid armén och kustartilleriet

visar att särskilt det krigsplacerade värnpliktiga befälets förmåga att handha

och ansvara för trupp liksom att öva trupp och ge den kompletterande

utbildning varit otillräcklig. Svårigheterna kommer att framstå än tydligare

om de jämförs med de framtida kraven.

De angivna bristerna bedöms i stor utsträckning bero på svagheter i

grundutbildningen. Det är emellertid utredningens uppfattning att den

praktiska befälsföringsförmåga som förvärvats under grundutbildningen

dessutom nedgår under den långa tiden mellan repetitionsövningarna. Det

bedöms därför nödvändigt att förbättra möjligheterna till praktisk befälsutövning

såväl under grundutbildningen som under repetitionsutbildningen.

Värnpliktsutredningen framhåller att stridens karaktär av ytstrid kräver

att all personal och alla förband oavsett uppgift kan delta i ytförsvaret.

Varje värnpliktig måste därför ha förmåga att i alla lägen försvara

sig och sin arbetsplats, skydda sig och lämna kamrater en första

hjälp. Ett för hela krigsmakten i fråga om mål, omfattning och innehåll

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:Is proposition nr 106 år 1966

likformigt minimiprograin för detta led i värnpliktsutbildningen bör enligt

utredningen fastställas.

Särskild utbildning rörande verksamheten under mobilisering

meddelas under grundutbildningen f. n. endast i begränsad

utsträckning. Denna utbildning bör enligt utredningen förstärkas.

Grundutbildningens innehåll. Utredningen anser att värnpliktsutbildningen

innehållsmässigt bör byggas upp kring tre komponenter, nämligen

allmänmilitär utbildning likformig för alla värnpliktiga inom krigsmakten,

befattningsutbildning och förbandsutbildning.

Utredningen anser att befattningsutbildningen för att öka förbandens

stridsuthållighet bör utformas så att de värnpliktiga kan bekläda flera olika

befattningar i förbanden än nu.

Utredningen anser att grundutbildningen av de värnpliktiga tidigt bör

organiseras så att den i så stor omfattning som möjligt bedrivs inom ramen

för ett fast organiserat övningsförband. Mot slutet av utbildningen bör

värnpliktiga av alla kategorier ha hunnit så långt i befattningsutbildning och

grundläggande förbandsutbildning att de kan placeras i förband av krigsmässig

styrka och sammansättning och tjänstgöra i befattningar som svarar

mot deras avsedda krigsbefattning. Värnpliktsutredningen benämner

utbildningen under sistnämnda skede grundläggande krigsförbandsutbildning

(GKU). Dessa under grundutbildningen samtränade

övningsförband bör så långt det är möjligt med oförändrad personalsammansättning

överföras till krigsorganisationen.

Grundutbildningens längd. Utbildningstidens längd bör liksom hittills i

första hand bestämmas med hänsyn till vilken utbildning den värnpliktige

behöver för att kunna lösa sin uppgift inom krigsorganisationen. Det är dock

i vissa fall nödvändigt att ta värnpliktiga i anspråk längre tid t. ex. för att

kunna genomföra utbildning av befäl eller för att kunna upprätthålla insatsberedskap.

I fråga om de handräckningsvärnpliktiga bör beaktas att deras

utbildning kräver en jämförelsevis kort tid och att utnyttjande av deras

tjänstgöring i övrigt bestäms av krigsmaktens arbetskraftsbehov och tillgången

på för handräckning lämpliga värnpliktiga.

Av sociala skäl bör som riktpunkt för utformningen av värnpliktsutbildningen

enligt utredningen gälla, att tid inrymmande högst två studieterminer

skall tas i anspråk för den värnpliktiges militära grundutbildning,

bortsett från tjänstgöring som sker efter frivilligt åtagande. Så är inte alltid

fallet i nuvarande system.

I fråga om utbildningsveckans längd för de värnpliktiga

under grundutbildningen anför utredningen att krigsmaktens

värnpliktiga nu i princip har en tjänstgöringstid för utbildning om

48 timmar för vecka, fördelade på sex tjänstgöringsdagar. Härtill kommer

tid för vakttjänst och hcredskapstjänst fördelad på samtliga veckodagar,

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

även söndagar. De senaste åren har emellertid inom större delen av krigsmakten

lördagarna under tre sommarmånader gjorts tjänstefria genom

att tid har förts över till annan del av utbildningsåret och tagits ut i samband

med tillämpningsövningar.

Utredningen, som undersökt möjligheterna att göra samtliga lördagar

under grundutbildningen tjänstefria, understryker i detta sammanhang

att den värnpliktiges tjänstgöring under grundutbildningen inte får likställas

med en civil anställning vid bedömning av tjänstgöringstider, ekonomiska

förmåner etc. Olikheter i fråga om syftet med verksamheten och

verksamhetens varaktighet gör att direkta jämförelser knappast kan läggas

till grund för förslag om förändringar. Den värnpliktiges förhållanden är

specifika och måste därför bedömas för sig.

Utredningen har övervägt möjligheterna såväl att inom veckan omfördela

nuvarande antal tjänstgöringstimmar från sex dagar (måndag—lördag)

till endast fem dagar (måndag—fredag) som att frilägga lördagen genom

att direkt minska antalet tjänstgöringstimmar för vecka för de värnpliktiga.

Omfördelning har emellertid bl. a. av pedagogiska skäl befunnits vara

olämplig och likaså minskning av antalet tjänstgöringstimmar för vecka av

det skälet att en sådan minskning skulle påkalla förlängning av grundutbildningstiden

för flertalet värnpliktiga med i det närmaste fyra veckor. Utbildningen

bör därför enligt utredningens mening bygga på att de värnpliktiga

liksom hittills tjänstgör sex dagar i veckan utom under månaderna juni, juli

och augusti då lördagarna är tjänstefria, varvid förlorad tid tas igen senare

under förbandsutbildningen.

Uttagningen till underofficersutbildning är f. n. obligatorisk medan

uttagningen till den därpå följande utbildningen till värnpliktig

officer får ske endast om den värnpliktige lämnar sitt medgivande

härtill. Skälet till dessa bestämmelser har varit att den tidigare tillämpade

tvångsvisa uttagningen visade sig medföra olägenheter i form av s. k. maskning

under utbildningen. Utredningen anser att nämnda skäl för uttagning

på frivillighetens grund alltjämt är giltigt och föreslår att denna form för

uttagning bibehålls. Rekryteringen som på vissa håll varit otillräcklig föreslås

emellertid stimulerad genom högre premier och genom att utbildningen

i tiden bättre än nu anpassas till civila studier. Skulle dessa åtgärder inte

ge avsett resultat bör enligt utredningen frågan om tvångsvis uttagning på

nytt prövas.

Grundutbildningens inpassning i tiden. Grundutbildningen bör enligt utredningen

i första hand inpassas så, att utbildningsresultatet blir det bästa

möjliga, dvs. med tillgodoseende av den långsiktiga beredskapen. I vissa

fall kan ifrågakomma att sätta insatsberedskapen före långsiktsberedskapen.

De faktorer som med tanke på utbildningsresultatet främst måste beaktas

vid inpassningen av grundutbildningen är klimatförhållanden, belastning

på utbildningsorganisationen, möjligheter att på lämpligt sätt inpassa ut
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungi. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

bildningen med hänsyn till större helger och samövningsmöjligheter. Faktorernas

betydelse växlar mellan olika försvarsgrenar liksom mellan olika

vapen- och truppslag.

Utredningen har emellertid utgått ifrån att vid grundutbildningens inpassning

hänsyn även måste tagas till civila önskemål, framför allt från

undervisningsväsendet och arbetsmarknaden.

Med hänsyn till åtskilliga i det föregående redovisade förhållanden som

sammanhänger med det civila utbildningsväsendets pågående expansion,

främst den ökande tillgången på gymnasieutbildade värnpliktiga, har utredningen

kommit till den uppfattningen att all grundutbildning av värnpliktiga

i framtiden bör utformas med beaktande av studiesociala hänsyn. Utredningen

anser att den obligatoriska grundutbildningen i princip inte skall få

ta i anspråk mer tid än som inrymmer högst två civila studieterminer och

föreslår därför att grundutbildningen så vitt möjligt skall inpassas efter

utgången av maj första året och före ingången av september påföljande år.

Vid bedömningen av inpassningsfrågan har även arbetsmarknadsintresset

i möjlig mån beaktats. Mest hänsyn har emellertid utredningen ansett sig

böra ta till utbildningsväsendets och de studerandes intressen bl. a. därför

att det i fråga om de studerande på skilda stadier ofta föreligger ett »tröskelproblem».

Ett par månaders inkräktande på en studietermin kan nämligen

medföra att ett helt studieår går förlorat.

Repetitionsutbildningen

Behovet av förbättringar. Vägar att tillgodose detta behov. Enligt utredningen

krävs framförallt att repetitionsutbildningen förbättras så att den

ger större säkerhet än nu för att krigsförbanden vid mobilisering skall

vara samtränade och så att den värnpliktige bättre än nu bibehåller sina

färdigheter i krigsbefattningen. Även mobiliseringsberedskapen behöver förbättras

så att mobilisering kan ske ännu snabbare än nu. Beträffande

insatsberedskapen hänvisas till det följande.

Ett förbands användbarhet bestäms enligt utredningens uppfattning

främst av befälets förmåga att leda förbandet och den grad av samträning

som förbandet — befäl och meniga — uppnått för sin uppgift.

Utredningen framhåller vidare att samträningen anses kunna nås endast

genom att den krigsplacerade personalen inom i princip hela krigsmakten

övas tillsammans och tillräckligt ofta under repetitionsövningar i krigsförband.

Ett system för repetitionsövningar i krigsförband måste, framhåller utredningen,

vara så utformat alt den samtränade delen av ett förbands personal

alltid är tillräckligt stor under tiden mellan repetitionsövningarna. 1948

års värnpliktskommitté, som föreslog införandet av repetitionsövningar i

krigsförband vid armén, ansåg att personalutbytet inom ett förband inte

fick överstiga 35 % av styrkan. Med hänsyn hl. a. härtill föreslogs att krigs
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

förbanden skulle övas vart sjätte år. De undersökningar rörande utbytet av

personal som värnpliktsutredningen låtit företa visar att det årliga utbytet

av värnpliktig personal är större än man sålunda räknat med. Utbytet under

en sexårsperiod uppgår ofta till över hälften av styrkan.

För att begränsa det inte önskvärda personalutbytet i krigsförbanden

anses i första hand den nuvarande anståndsfrekvensen höra sänkas med

ca en tredjedel, vilket enligt utredningen bör underlättas av att övningarna

i det föreslagna repetitionsutbildningssystemet blir kortare än i det

nuvarande. Även efter en sådan åtgärd kommer dock, bl. a. till följd av

omkrigsplaceringarna, att kvarstå ett behov att öva krigsförbanden oftare

än nu.

Sammanfattningsvis förordar utredningen att stommen i repetitionsutbildningen

liksom i nuvarande system skall utgöras av övningar med krigsförband,

av utredningen benämnda krigsf örbandsövningar, som

återkommer oftare än nuvarande repetitionsövningar vid armén och kustartilleriet.

Krigsorganisationen består av förband som mobiliseras. Som nämnts

ökar riskerna för överraskande anfall. Detta medför, att mobilisering kan

komma att ske samtidigt som strid pågår, dvs. under svåra yttre förhållanden.

Personalen måste därför enligt utredningen i framtiden vara bättre

förberedd än nu för verksamheten under mobilisering.

Repetitionsutbildningssystemets uppbyggnad. Krigsförbandsövningarnas

frekvens bör enligt värnpliktsutredningens mening bestämmas främst med

hänsyn till antalet omplaceringar i krigsförbanden, ändringar i taktik, organisation

och utrustning, glömskefaktorn samt arten av de uppgifter som

åvilar förbandet.

Antalet omplaceringar är beroende av fortlöpande avgångar på grund

av byte av bostadsort, dödsfall, frikallelse, nedgruppering, uppskov, organisationsändringar

m. m. ävensom av förändringar som sammanhänger med

inkallelse till repetitionsutbildning såsom tillfällig sjukdom, beviljade anstånd

m. m. Utredningen räknar som nämnts med att antalet årliga avgångar

i framtiden skall kunna nedbringas. En väsentlig höjning av samträningsnivån

i krigsförbanden anses dock kunna nås endast genom förkortning

av tidsmellanrummet mellan övningarna.

Glömskefaktorns menliga inverkan på de värnpliktigas förmåga att vid

mobilisering lösa sina uppgifter är enligt utredningen inte obetydlig. Svårighet

föreligger dock att bestämma när och i vilken omfattning glömskan på

ett för krigsförbandens användbarhet avgörande sätt gör sig gällande.

Med tanke särskilt på övningsbehovet för befäl och värnpliktiga i nyckelhefattningar

vore det enligt utredningen motiverat med övning varje eller

vartannat år. Att årligen öva så stor del av krigsorganisationen anses inte

möjligt. Utredningen har därför sökt finna en annan lösning som kan tillgodose

de väsentligaste kraven i fråga om förbandens krigsanvändbarhet.

I nuvarande utbildningssystem är för vissa typer av förband i tidsmellan
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungi. Maj. ts proposition nr 106 år 1966

rummet mellan två övningar i krigsförband särskild befälsövning inlagd.

En utvidgad användning av denna eller liknande typ av övning anser utredningen

på ett ändamålsenligt sätt kunna tillgodose behoven av ofta återkommande

övningar för personal i vissa befattningar utan att den för krigsmakten

gemensamma krigsförbandsövningsfrekvensen ökas. Utredningen

förutsätter därför vid sin bedömning av lämplig övningsfrekvens för krigsförbandens

del att krigsförbandsövningarna kan kompletteras med mellanliggande

övningar för vissa av förbandens befattningshavare, främst befäl

men även andra. Utredningen benämner dylika övningar särskilda

övningar.

Utredningen bedömer att ett system med fyraårsintervall mellan krigsförbandsövningarna

kompletterat med särskilda övningar i mitten av varje

fyraårsperiod skulle kunna tillförsäkra förbanden och de värnpliktiga erforderlig

krigsanvändbarhet.

För huvuddelen av de värnpliktiga innebär ett system av nu angivet slag

enligt utredningens beräkningar en tjänstgöringsskyldighet om fem krigsförbandsövningar.

En mindre del, främst personal i underofficers- och

officersbefattning, skulle därutöver behöva åläggas ett lika stort antal särskilda

övningar, dvs. fem. Det är angeläget att ytterligare begränsa kostnaderna

och belastningen på utbildningsorganisationen. Utredningen har därför

funnit sig böra räkna med att, i varje fall under den tid som kan överblickas,

så långt möjligt låta de särskilda övningarna begränsas till personal

vid de förband som har de mest kvalificerade uppgifterna.

Särskild övning bör, beroende på förbandets art, ges olika omfattning,

övningen bör kunna omfatta helt förband eller väsentlig del därav, exempelvis

befälet.

Mobiliseringen av krigsmaktens förband kan som nämnts i ogynnsamt fall

komma att få genomföras under pågående krig. Personalen måste enligt

utredningen bättre än nu vara förberedd och övad för att genomföra mobilisering.

Systemet med oftare återkommande övningar beräknas även medföra

en väsentlig förbättring i detta hänseende. För en mycket liten, men

betydelsefull del av krigsorganisationen — personal och förband med särskilt

betydelsefulla uppgifter i mobiliseringsskedet — erfordras dock enligt

utredningens bedömande komplettering med speciella mobiliseringsövningar,

vilka bör vara korta. De bör vara av två slag, nämligen mobiliseringsgenomgång

och mönstringsövning.

Den personal som är särskilt avdelad för att påbörja ett krigsförbands

mobilisering — ett fåtal befattningshavare i varje förband — bör enligt

utredningen regelbundet genomgå sina uppgifter. Detta bör i första band

ske inom ramen för krigsförbandsövningar och särskilda övningar. I den

mån den värnpliktige inte fullgör sådana övningar tillräckligt ofta — dvs.

ungefär vartannat år — bör han delta i separat anordnad mobiliseringsgenomgång.

Ett mindre antal förband, som är av särskild betydelse för avvärjande av

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

kuppanfall och skydd för mobiliseringen, måste kunna mobilisera inom

några timmar. En väsentlig förutsättning härför är att de får ytterligare

övning i snabb mobilisering utöver den som erhålls vid krigsförbandsövning.

De bör därför genomföra mobiliseringsövningar om något dygn.

Krigsförbandsövningarna. Utredningen föreslår att all repetitionsutbildning

grundas på att krigsförbanden genomför sina krigsförbandsövningar

vart fjärde år.

Av ekonomiska skäl inkallas f. n. inte de uppskovsvärnpliktiga till fullgörande

av repetitionsutbildning. Utredningen anser att så i regel inte heller

bör ske i fortsättningen. Skyldighet för den uppskovsvärnpliktige att

delta i sådan utbildning bör dock i och för sig alltjämt föreligga. Denna skyldighet

bör enligt utredningen få utnyttjas dels för att fylla vissa vakanser,

dels för eventuell särskild utbildning framdeles av vissa uppskovsvärnpliktiga.

Hittills bedrivna repetitionsövningar i krigsförband vid armén och kustartilleriet

har i regel omfattat förbandsutbildning och det minimum av

enskild utbildning som varit erforderlig. Repetitionsövningen för befäl har

föregåtts av en befälsövning. Utredningen anser att krigsförbandsövningarna

även i fortsättningen bör byggas upp kring dessa huvudmoment.

Krigsförbandsövningarnas längd bör enligt utredningen differentieras

så långt det är praktiskt möjligt efter de enskilda värnpliktigas och förbandens

behov.

Genom att övningarna återkommer oftare än hittillsvarande repetitionsövningar

bör varje övnings längd enligt utredningen kunna minskas. Eftersom

det antal krigsförbandsövningar vari den enskilde värnpliktige har att

delta kommer att öka, är det även ur social synpunkt angeläget att en sådan

förkortning sker. Utredningen anser, att i framtiden ingen värnpliktig bör

tas i anspråk mer än fem veckor per övning. Nu förekommer övningstider

om ca sex veckor.

De meniga värnpliktigas behov av befattningsutbildning växlar med befattningens

svårighetsgrad. Värnpliktiga i allmänhet, som handhar särskilt

svårskött materiel, och personal, som under krigsförbandsövning måste

omskolas till ny befattning, behöver längre tid för repetition än annan personal.

Utredningen anser att en differentiering av krigsförbandsövningens

längd bör eftersträvas i syfte att ge personal i befattning som kräver längre

befattningsutbildning än genomsnittet längre krigsförbandsövning än övriga.

Vid större tilllämpningsövningar eller eljest då tidskrävande transporter

förekommer bör övningen för de värnpliktiga som har den minsta

övningslängden kunna få förlängas för att den egentliga utbildningstiden

till följd av transporterna inte skall beskäras alltför mycket. Härigenom

kan genomsnittslängden för övningarna sättas lägre än som annars är

möjligt.

Kompanichef och kvartermästare eller motsvarande befattningshavare

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungi. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

samt sådan personal vilken skall tjänstgöra som materielredogörare måste

f. n. få sin repetitionsövning senarelagd en eller två dagar i förhållande

till förbandet i övrigt för att efter förbandets utryckning avveckla verksamheten.

Det är emellertid inte ändamålsenligt att sådan personal rycker in

till övningen efter övrig befälspersonal. Utredningen föreslår därför att

kompanichef, kvartermästare och befäl som utsetts till materielredogörare

skall kunna åläggas att kvarstanna i tjänst högst två dagar efter krigsförbandets

utryckning för att slutföra avvecklingen av övningen.

För att i möjlig mån begränsa det bortfall av arbetskraft som krigsförbandsövningarna

medför för näringslivet föreslår utredningen att övningslängden

som regel skall omfatta jämna veckor samt att inryckning skall

ske en måndag och utryckning en lördag, övningslängden i tjänstgöringsdagar

blir härvid 4, 11, 18, 25 eller 32 dagar, in- och utryckningsdagar oräknade.

De särskilda övningarna. Utredningen föreslår att de särskilda övningarna

skall avse antingen enbart underofficerare och officerare eller all

personal i nyckelbefattningar i förband med särskilt komplicerad materiel

eller stridsteknik.

Tiden mellan de särskilda övningarna bör enligt utredningen vara lika

lång som mellan krigsförbandsövningarna, dvs. fyra år. övningarna bör

förläggas till en tidpunkt mitt emellan förbandets krigsförbandsövningar.

De bör genomföras inom krigsförbandets ram.

De nuvarande särskilda befälsövningarna har en längd av 15 dagar. Längden

på den föreslagna övningen bör vara densamma för all deltagande personal.

Den bör, beroende på behovet, omfatta fyra eller elva dagar.

Mobiliseringsövningarna. Utredningen föreslår att mobiliseringsövning

skall genomföras antingen i form av mobiliseringsgenomgång eller mönstringsövning.

Nyckelpersonalen vid mobilisering bör enligt utredningen vart annat år

på platsen gå igenom sina mobiliseringsuppgifter. Detta bör i första hand

ske vid krigsförbandsövning, särskild övning och mönstringsövning och

i övrigt vid mobiliseringsgenomgång. Mobiliseringsgenomgång föreslås omfatta

högst en dag, tid för in- och utryckning inräknad. I sådan genomgång

föreslås delta kompanichef, kompanikvartermästare och motsvarande befattningshavare

samt mobiliseringsförberedare och mottagningsförrättare

med ersättare.

Förutsättningen för värnpliktsutredningens överväganden rörande mönstringsövning

är följande. Flertalet av de förband som tänkts komma i fråga

för sådan övning är helt lokalrekryterade. Vid armén utgörs de av lokalförsvarsförband

som huvudsakligen består av äldre värnpliktiga. Förband

av bär avsedd typ genomför inte särskild övning. De har speciella uppgifter

av särskild betydelse i inledningsskedet av ett kuppanfall och måste med

hänsyn härtill kunna mobilisera inom några timmar. I nuläget förvaras i

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 sainl. Nr 106

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

princip såväl gemensam materiel som personlig utrustning för alla krigsförbands

behov i mobiliseringsförråd vilka som regel är anordnade kompanivis.

De militära myndigheterna har övervägt att i viss omfattning söka

få till stånd en ordning enligt vilken personalen vid ett begränsat antal

förband av nyssnämnda typ i hemmet skulle förvara sin personliga utrustning,

bl. a. handvapen med ett förstahandsbehov av ammunition samt

uniform.

Enligt utredningens mening bör de militära myndigheterna kunna bemyndigas

att lämna ut utrustning till personalen vid ifrågavarande förband.

Utrustning förutsätts härvid inte utlämnad om den värnpliktige reser invändning

mot att förvara den. Vidare förutsätts, att före utlämnande samråd

sker med de lokala polismyndigheterna i fråga om lämpligheten av att

i det enskilda fallet utlämna eldhandvapen och ammunition.

Mönstringsövningens syfte bör enligt utredningen vara att vid förband,

som har särskilt korta mobiliseringstider, öva att snabbt genomföra en mobilisering

och att redan under mobiliseringen börja lösa vissa stridsuppgifter

eller motsvarande uppgifter. Mönstringsövning bör i regel genomföras en

gång i mellanrummet mellan två på varandra följande krigsförbandsövningar.

Det årliga antalet förband avsedda för mönstringsövning förutsätts

bli tämligen litet. Då så krävs för att tillgodose insatsberedskapen bör även

kunna tas i anspråk andra för mönstringsövning avsedda förband än de

som står i tur för inkallelse under året.

Utredningen föreslår att övningen får en längd av högst 24 timmar, tid

för in- och utryckning inräknad. Den bör emellertid få utsträckas till 48

timmar om den anordnats för att snabbt höja insatsberedskapen. Den normala

tiden för övningens längd — 24 timmar — är beräknad bl. a. under

förutsättning att den tidigare nämnda utrustningen är utlämnad till de

värnpliktiga. 24 timmar har härvid ansetts som en dag. Mönstringsövning

bör om möjligt förläggas till veckoslut.

Till mönstringsövning avses endast bli inkallad personal i förband, som

uttagits i förväg. Personalen skall vara orienterad om att den kan komma

att inkallas till sådan övning. Inkallelse skall innebära att inställelse skall

ske snarast. Det skall därvid tillses att personal som inte bör delta i övningen

med hänsyn till civil anställning — t. ex. pågående jourtjänst -— familjeförhållanden

eller sjukdom undantas från inkallelse eller hemförlovas utan

omgång.

Mönstringsövningen bör omfatta bl. a. alarmering, samling, utlämning av

viss gemensam utrustning exempelvis understödsvapen, intagande av stridsgruppering

och i samband därmed kort tillämpningsmoment.

Beslut om anordnande av mönstringsövningar bör ankomma på Kungl.

Maj :t.

Tjänstgöringsskyldigheten för den värnpliktige vad gäller mobiliserings
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

övningar av olika slag föreslås bestämd till fem övningstillfällen om tillsammans

högst åtta dagar, beräknade på sätt i det föregående angivits.

Insatsberedskapen och utbildningssystemet

Utredningen erinrar om att krigsmakten enligt gällande försvarsbeslut

i första hand skall tillgodose den långsiktiga beredskapen och mobiliseringsberedskapen

medan insatsberedskapen satts i andra hand. Beträffande de

krav på insatsberedskap krigsmakten skall kunna tillgodose har överbefälhavaren

i underlaget till 1963 års försvarsbeslut angivit bl. a. följande.

I fråga om insatsberedskap bör ställas större krav på flygstridskrafterna

och vissa delar av marinstridskrafterna än på arméstridskrafterna. Allmänt

sett är det ett önskemål att insatsberedskapen förbättras i den mån detta

kan ske inom ramen för utbildningsverksamheten. Läggs tyngdpunkten i

verksamheten på långsiktig beredskap och mobiliseringsberedskap fordras

att förmågan till snabba beredskapshöjningar är god och att sådana också

kommer till stånd under perioder av stor politisk spänning. Det valda systemet

ställer stora krav på underrättelsetjänstens effektivitet.

Enligt utredningens mening kan behovet av insatsberedda styrkor med

krigsmaktens nuvarande uppbyggnad tillgodoses på olika sätt. Vad som

är lämpligaste sätt beror bl. a. på behovets art.

Vissa av behoven av insatsberedda förband är ständiga eller ständigt återkommande,

t. ex. behov av viss luftbevakning och av enheter som kan

hävda rikets gränser vid gränskränkningar. Dessa behov, som skiftar med

årstiderna, kan förutses. Andra behov är beroende av det utrikespolitiska

lägets växlingar. Dessa behov är tillfälliga och måste tillgodoses med kort

varsel.

För att tillgodose de ständiga eller ständigt återkommande behoven kan

enligt utredningen ifrågakomma att använda antingen förband under grundutbildning

eller förband under repetitionsutbildning. Vad som bör väljas

får avgöras från fall till fall. Utredningen bedömer att det i allmänhet är

fördelaktigast att tillgodose insatsberedskapsbehoven med förband under

grundutbildning. Med hänsyn till den begränsade tid av året som sådana

förband kan vara disponibla måste emellertid även förband under repetitionsutbildning

utnyttjas för att tillgodose insatsberedskapen.

Värnpliktsutredningen fäster vid sin bedömning av frågan hur de mera

tillfälliga insatsberedskapsbehoven bör tillgodoses främst avseende vid den

omständigheten, att det svenska värnpliktssystemet i fred väsentligen är

ett system för att utbilda värnpliktiga. Utredningen anser med hänsyn härtill

att tillfälliga behov av förstärkning av insatsberedskapen i princip bör

tillgodoses genom att inkalla värnpliktiga till fullgörande av beredskapsövning

(27 § 2 mom. värnpliktslagen). Sådana övningar utgör emellertid

en extra belastning. I första hand bör därför enligt utredningen de tillfälliga

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

behoven av insatsberedskap tillgodoses genom smärre omläggningar inom

ramen för utbildningssystemet, främst genom ändrad fördelning i tiden av

krigsförbandens repetitionsutbildning samt anordnande av mobiliseringsövningar.

Förslag avseende armén

Granskning av nuvarande system. Behov av förbättringar

Grundutbildningen. Värnpliktsutredningen anser att det värnpliktiga befälets

förmåga att leda och handha sin trupp är otillräcklig. Befälet bör

för att denna brist skall avhjälpas enligt utredningen redan vid grundutbildningen

under tillräckligt lång tid utöva befäl i avsedd befattning. Detta bör

ske under den avslutande delen av grundutbildningen för värnpliktiga i allmänhet,

då förband av krigsmässig styrka och sammansättning är organiserade.

Utredningen betecknar denna utbildning som grundläggande krigsförbandsutbildning

(GKU).

Den grundläggande krigsförbandsutbildningen måste enligt utredningen

för all personal föregås av en tillräckligt lång skolmässig utbildning. I nuvarande

system påbörjar de underofficersuttagna värnpliktiga sin grundutbildning

något senare än övriga värnpliktiga. Erfarenheterna visar enligt

utredningen att man då inte hinner ge dessa värnpliktiga en så omfattande

förutbildning att de under grundutbildningen varaktigt kan placeras som

chefer i de befattningar i vilka de är avsedda att krigsplaceras. Utredningen

har sett som en väsentlig uppgift att söka tidsmässigt samordna grundutbildningen

av denna kategori värnpliktiga med grundutbildningen av övriga

värnpliktiga så att behovet av förutbildning kan tillgodoses.

Utredningen framhåller som en påtaglig brist i nuvarande system att

antalet värnpliktiga som genomgår den på frivillig uttagning grundade

utbildningen till värnpliktig officer är helt otillräckligt. Detta förhållande

har fått till följd att ej officersutbildad personal måst krigsplaceras i officersbefattningar

eller att i vissa fall officersbefattningarna är vakanta.

Detta innebär att de lägsta enheterna varken under krigsförhållanden eller

under fredsutbildningen i samband med repetitionsövningar kan ledas med

tillräcklig effekt. Det är enligt utredningens mening av avgörande betydelse

att denna brist täcks.

Utredningen har angett att den värnpliktiges militära grundutbildning av

studiesociala skäl bör få ta i anspråk en tid som inrymmer högst två studieterminer.

Strävan bör därför vara att med hänsyn till det växande antalet

studerande inpassa grundutbildningen mellan den 1 juni ett år och den

1 september påföljande år. Utbildningen är för närvarande inte inpassad

på detta sätt för flertalet värnpliktiga i arméns utbildningskontingent utan

inryckning sker redan under maj.

Repetitionsutbildningen. Värnpliktsutredningen har — som i det före
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

53

gående redovisats — ansett att repetitionsutbildningen måste ytterligare

förbättras, i första hand genom oftare återkommande övningar med krigsförbanden.

Härvid har förordats att förbanden övas i fyraårsrytm.

Vid förband med särskilt kvalificerade uppgifter bedöms övning endast

vart fjärde år vara otillräckligt. Komplettering av systemet måste därför

enligt utredningen ske med mellanliggande särskild övning för befäl i

nyckelbefattning. Vid förband med särskilt komplicerad stridsteknik och

utrustning bör särskild övning enligt utredningen utökas till att omfatta

även annan personal i för förbandets funktion väsentliga befattningar.

Slutligen har utredningen i sina riktlinjer redovisat att mobiliseringsövning

bör införas för viss personal i nyckelbefattning vid mobilisering och

för vissa förband med särskilt korta mobiliseringstider.

Grundutbildningens omfattning

Grundutbildningens främsta mål bör enligt utredningen vara att den

värnpliktige senast vid dess slut är krigsplaceringsbar i den eller de befattningar

för vilka han utbildas.

Värnpliktsutredningen har undersökt utbildningsbehovet för de viktigaste

befattningarna i arméns krigsorganisation. Utredningen erinrar om att utöver

det framräknade behovet av tid för övningsgrenar och ämnen behövs

en viss reservtid. Denna har i utredningens beräkningar minskats från

nuvarande 20 % till 10 %.

Värnpliktsutredningens i det följande redovisade beräkningar rörande

behovet av tid för grundutbildning för viktigare befattningar inom krigsorganisationen

avser nettoutbildningstid, som omfattar egentlig utbildningstid

och reservtid. Den totala tjänstgöringstiden kan variera beroende på

dels hur utbildningen inpassas under året och det antal helgdagar som härvid

innefattas, dels hur många dagar som ianspråktas för övningsuppehåll.

Tjänstgöringstidens längd redovisas senare i samband med granskning

av olika alternativ'' för utbildningens inpassning under året.

Värnpliktiga i allmänhet. Värnpliktsutredningen använder som beteckning

på de olika kategorierna värnpliktiga i allmänhet vid samtliga försvarsgrenar

bokstäverna E, F och G. Härvid betecknar G i princip värnpliktiga

med den inom försvarsgrenen kortaste tiden för grundutbildning av

värnpliktiga i allmänhet undantagandes handräckningsvärnpliktiga, F värnpliktiga

med den därnäst kortaste tiden och E värnpliktiga med den längsta

tiden. Inom marinen har därvid flottan och kustartilleriet behandlats var

för sig. Det anförda innebär bl. a. följande. Värnpliktiga G vid en försvarsgren

kan ha annan längd på grundutbildningen än värnpliktiga G vid en

annan försvarsgren. Beteckningen anger inte något ensarlat behov vid inskrivningen

av kvalifikationsnivå hos den värnpliktige. Beteckningen återspeglar

inte heller längden på repetitionsutbildningen för den värnpliktige.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

Enligt utredningens beräkningar behövs för grundutbildningen för ett

stort antal befattningar en utbildningstid där medelvärdet utgör omkring

195 utbildningsdagar om åtta timmar. För stridsvagnsbesättningar och viss

personal vid artilleriet är utbildningsbehovet 254 resp. 266 utbildningsdagar.

Utbildningsbehovet för återstående befattningar är i medeltal något

över 230 utbildningsdagar. Detta innebär enligt utredningen en möjlighet

till differentiering av kategorien värnpliktiga i allmänhet, som nu har en

för hela kategorien lika lång utbildningstid, i tre grupper med sinsemellan

olika utbildningstider.

Värnpliktiga G med utbildningstiden 195 utbildningsdagar omfattar något

över 9 000 man av den årliga grundutbildningskontingenten på 36 500

man. I denna grupp ingår främst värnpliktiga avsedda för befattningar som

inte har aktiv strid till huvuduppgift, t. ex. befattningar i trossar.

Till värnpliktiga F med något över 230 utbildningsdagar bör enligt utredningen

hänföras bl. a. följande befattningar, nämligen skyttesoldat, pansarvärnssoldat,

riktare vid artilleriet, eldledningsman och radarman vid luftvärnet,

telegrafister, telefonister, sjukvårdare och mekaniker. Det sammanlagda

antalet beräknas uppgå till ca 13 400 man årligen.

Till värnpliktiga E med 254 resp. 266 utbildningsdagar bör enligt utredningen

hänföras förare, laddare och skytt i stridsvagn och motsvarande

stridsfordon samt batteriplats- tillika underrättelsebiträde vid artilleriet.

De motsvarar ett årligt utbildningsbehov av omkring 650 värnpliktiga.

Flertalet av dessa värnpliktiga har, främst på grund av behovet av utbildningstid,

hittills oegentligt tagits ut för utbildning till underbefäl.

Som framgår av det följande har värnpliktsutredningen beräknat att de

underbefälsuttagna värnpliktiga bör ges en utbildning som innefattar 270

utbildningsdagar. Utredningen anser det av värnpliktstekniska skäl lämpligt

att ge värnpliktiga E lika lång utbildningstid som de underbefälsuttagna

värnpliktiga.

Underbefälsuttagna värnpliktiga. Enligt värnpliktsutredningens beräkningar

behövs för den största kategorien underbefälsuttagna — skyttegruppcheferna

— en utbildningstid om ca 270 utbildningsdagar. För motsvarande

befattningshavare vid pansartrupperna erfordras ytterligare 9 utbildningsdagar.

För vissa befattningar erfordras något kortare tid.

En differentiering av utbildningstiden mellan olika grupper underbefälsuttagna

värnpliktiga med något tiotal dagar ger enligt utredningens mening

inte en vinst som svarar mot de utbildningsorganisatoriska olägenheter och

de ökade befälsbehov som därigenom skulle uppstå. Utredningen anser därför

att nettoutbildningstiden för samtliga underbefälsuttagna bör vara 270

utbildningsdagar. Detta innebär i förhållande till nuvarande ordning en

ökning med 25 utbildningsdagar.

Underofficersuttagna värnpliktiga. Nu gällande utbildningsmål för värnpliktiga

underofficerare innebär i stort att eleverna skall utbildas att fora

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

pluton i enklare lägen och att inom pluton lösa de uppgifter, som vanligen

åvilar plutonchefs ställföreträdare.

Enligt nuvarande ordning skall i befattning för plutonchef krigsplaceras

värnpliktig officer medan i befattning för plutonchefs ställföreträdare,

troppchef, kvartermästare och stabsunderofficer skall krigsplaceras värnpliktig

underofficer.

Chefen för armén har i skrivelse den 15 juni 1964 till värnpliktsutredningen

hävdat att plutonchefs ställföreträdare utan omgång måste kunna

ersätta plutonchef och föra plutonen med samma skicklighet som denne

och att därför plutonchef och ställföreträdare till denne bör ha samma kompetens

och därmed samma utbildning.

Värnpliktsutredningen förklarar sig i princip dela arméchefens uppfattning

i den nu aktuella frågan men framhåller följande. För att ge plutonchefs

ställföreträdare så kvalificerad utbildning som arméchefen tänkt

sig krävs en väsentlig utbyggnad av kadettskolorna. Utredningen bedömer

det möjligt att genomföra en sådan utbyggnad först sedan personalläget vid

armén förbättrats väsentligt. Detta torde vara en fråga på mycket lång sikt.

Utredningens uppfattning är därför att nuvarande skillnad i målsättning

och utbildning för plutonchef och för plutonchefs ställföreträdare tills vidare

måste bibehållas. Strävan bör dock enligt utredningen vara att inom ramen

för gällande målsättning höja användbarheten hos plutonchefs ställföreträdare

främst genom utökad övning i praktisk truppföring.

1954 års befälsutredning har senast granskat grundutbildningen till

värnpliktig underofficer mot bakgrunden av en bedömning av de krav utvecklingen

väntades ställa i framtiden. Utredningen ansåg att utbildningen

till underofficer borde kunna ges högre effekt bl. a. genom att bättre anpassas

efter elevernas intellektuella och fysiska kapacitet samt deras utvecklingsmöjligheter.

Härigenom borde sådana tidsvinster kunna skapas att

av utvecklingen betingad utökning av utbildningsomfånget kunde inrymmas

inom gällande tidsram av 15 månader. — Värnpliktsutredningen har

funnit, att de av befälsutredningen föreslagna förbättringarna av grundutbildningen

redan i viss utsträckning har genomförts. Utredningen bedömer

det emellertid möjligt att ytterligare höja effekten av utbildningen.

Enligt värnpliktsutredningens beräkningar skulle det därmed vara möjligt

att inrymma underofficersutbildningen inom nuvarande tidsram, nämligen

345 utbildningsdagar.

Officersuttagna värnpliktiga. Värnpliktsutredningen finner att nu gällande

utbildningsmål i stort för officersuttagna värnpliktiga är lämpliga.

De innebär att eleverna skall ges god förmåga att föra självständigt eller

inom kompani uppträdande pluton eller motsvarande förband.

Utredningen har förut anfört att förutsättningarna för en förkortning

av utbildningen av värnpliktiga officerare borde allvarligt prövas i syfte

att förbättra rekryteringen. Enligt utredningens beräkningar kan utbild
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

ningen vid kadettskolan begränsas till något över 60 utbildningsdagar om

den görs helt skolmässig. Detta innebär en beskärning av tiden för nuvarande

kadettskola med mer än hälften. Utredningen bedömer att de värnpliktiga

officerarna likväl skall kunna ges en utbildning som svarar mot de

uppställda utbildningsmålen. Förutsättningen härför är emellertid att kadetterna

före kadettskolan fått en underofficersutbildning med bl. a. den praktiska

trupptjänst som utredningens förslag möjliggör och att samordningen

mellan underofficers- och officersutbildningen ytterligare förbättras.

Sammanfattning. Behovet enligt värnpliktsutredningens beräkningar av

utbildningsdagar för arméns värnpliktiga, med undantag för värnpliktiga

uttagna för handräckningstjänst och för utbildning i specialtjänst, framgår

av följande sammanställning. Tjänstgöringstidens längd under grundutbildningen

beror utom av det nu behandlade behovet av utbildningsdagar också

av hur utbildningen inpassas under året m. m. Sistnämnda fråga behandlas,

med här redovisade beräkningar som grund, i det följande.

Behov av utbildningsdagar

Kategori

Antal värnpliktiga

för år

Beräknat behov

Skillnad i

förhållande till

nuläget

Värnpliktiga i allmänhet:

G.......................

9 050

195

— 34

F.......................

13 400

233

+ 4

E.......................

650

270

+ 25*

+ 412

Underbefälsuttagna värn-

pliktiga..................

7 000

270

+ 25

Underofficersuttagna värn-

pliktiga..................

1 900

345

± o

Officersuttagna värnpliktiga. .

1 000

407

— 643

1 I de fall för befattningen tidigare avsetts underbefälsuttagen värnpliktig.

2 I de fall för befattningen tidigare avsetts värnpliktig i allmänhet.

8 Jämfört med nuvarande kadettskolas sommarlinje. Sker jämförelsen med nuvarande kadettskolas

vinterlinje blir minskningen 76 utbildningsdagar.

Repetitionsutbildningens omfattning

Repetitionsutbildningssystemet bör som redovisats i det föregående enligt

utredningen omfatta krigsförbandsövningar vart fjärde år samt i vissa

fall mellanliggande särskilda övningar och mobiliseringsövningar.

Krigsförbandsövning. En väsentlig del av krigsförbandsövningen bör

enligt utredningen omfatta förbandsutbildning. Därutöver bör övningen

inrymma sådan enskild utbildning som är oundgängligen nödvändig för att

befattningshavarna skall kunna lösa sina uppgifter i förbandet.

Krigsförbandsövnings längd bör enligt utredningen för flertalet värnpliktiga

bestämmas med beaktande av följande förhållanden.

Krigsförbandsövningen bör, på sätt hittills ofta varit fallet, inledas med

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Ma j:ts proposition nr 106 år 1966

övning avseende förbandets mobilisering. Erfarenheten

visar att för denna övning åtgår i genomsnitt två dagar, inryckningsdagen

inräknad.

Tid bör vidare enligt utredningen stå till förfogande för enskild

utbildning omfattande repetition och utbildning med ny materiel, bl. a.

skjutning med handvapen och pjäser samt skydd mot särskilda stridsmedel.

Omkring två dagar behövs enligt utredningen vid flertalet förband

för ifrågavarande utbildning förutsatt att vissa moment har genomförts

under övningen i mobilisering. Vid förband med särskilt utbildningskrävande

uppgifter eller med särskilt komplicerad materiel blir det enligt utredningens

uppfattning nödvändigt att väsentligt öka utrymmet för enskild

utbildning av värnpliktiga i vissa befattningar för meniga utöver vad sålunda

angivits. Utredningen föreslår att detta behov tillgodoses genom att

berörd personal åläggs förlängd krigsförbandsövning som påbörjas erforderlig

tid före övriga meniga. Värnpliktsutredningens beräkningar visar,

att i medeltal åtta dagar behövs för befattningsutbildning av angivna personal

varvid tidigare nämnda två dagar har inräknats. Detta innebär att

berörda värnpliktiga behöver inkallas sju dagar före övriga meniga, varvid

räknas med att en dag är söndag. Exempel på grupper av meniga som på

angivet sätt bör ges längre krigsförbandsövning är sådana som ingår i stridsvagnsbesättning

samt viss sjukvårds- och stabsbiträdespersonal. Enligt utredningen

bör av det varje år övade antalet meniga högst 9 000 eller ca 10 %

ges sådan längre övning. Urvalet av befattningar för denna längre övning

bör kunna varieras något år från år bl. a. under hänsynstagande till krigsorganisatoriska

förändringar. Utredningen föreslår att chefen för armén

bemyndigas att inom angiven personalram fastställa vilka befattningar som

skall utväljas härför. Utredningen framhåller att den beräknade tiden är ett

genomsnittsvärde och att variationer kan förekomma. En veckas förlängning

bör dock enligt utredningen utgöra övre gräns. Förlängningen bör göras

mindre om utbildningsbehovet motiverar detta.

I fråga om förbands utbildningen framhåller utredningen att

brigaderna är de från operativa synpunkter avgörande förbanden i arméns

krigsorganisation. Möjligheter måste därför finnas att genomföra samövning

i brigad. Fördelningsstaberna kommer emellertid även i framtiden

att vara betydelsefulla ledningsorgan i arméns krigsorganisation. Det är därför

också nödvändigt att fördelningsstaber med ledningsorgan och de i fördelningen

ingående förbanden (brigaderna m. m.) får praktisk övning i form

av fälttjänstövning i att uppträda i fördelning, övning i brigad och i förband

av motsvarande styrka bör enligt utredningens beräkningar omfatta

minst sex dygn med tid för till- och fråntransporter inräknad. Utredningen

bedömer att övningar av en storleksordning som kräver sex dygn måste

genomföras av praktiskt taget alla förband som fullgör krigsförbandsövning.

övning i fördelning bedöms kräva sex till nio dygn med tid för

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

till- och fråntransport inräknad. Den kortaste tiden avser härvid förband

som utbildas inom eller i omedelbar närhet av område där övning skall ske

medan den längsta tiden avser förband som måste genomföra längre transporter.

Utredningen anser, att utbildningssystemet bör vara så utformat

att möjligheter föreligger till övning i brigad eller motsvarande enhet vid

varje krigsförbandsövning. Fördelningsstab med stabsförband bör få praktisk

tillämpning i form av fälttjänstövning i genomsnitt varannan krigsförbandsövning,

dvs. vart åttonde år. Mellanliggande krigsförbandsövning för

fördelningsstaben och dess stabsförband bör genomföras i form av stabstjänstövning.

Den avslutande tillämpningsövningen måste föregås av förbandsutbildning,

där främst stridstekniken inom bataljonen repeteras. Enligt

utredningens beräkningar krävs genomsnittligt minst fem dagars förbandsutbildning

i kompani och bataljon före avslutande övning i brigad eller

fördelning. Utredningen redovisar även en bedömning av de viktigare lokalförsvarsförbandens

behov av förbandsutbildning. övervägandena utmynnar

i att dessa förband bedöms behöva lika många dagars förbandsutbildning

som fältförbanden varvid dock förutsätts att i denna tid inryms visst utrymme

för övning i fältarbeten avseende försvarsstrid. — Sammanfattningsvis

är således enligt utredningen minimibehovet av förbandsutbildning elva

dagar vid övning som omfattar högst brigad eller förband av motsvarande

storlek samt elva till fjorton dagar om övningen även skall omfatta fälttjänstövning

i fördelning. I de fall övning i fördelning skall ske, krävs som

tidigare angetts längre transporter för att samla vissa av förbanden. För att

möjliggöra transport av dessa föreslår utredningen att krigsförbandsövning

skall kunna förlängas med högst tre dagar för de meniga värnpliktiga som

ingår i berörda förband. Utredningen anser däremot att en förlängning av

övningen för befälet av sociala skäl bör undvikas eftersom befälet under

alla förhållanden måste ges en tämligen lång övning. Inte heller bör tiden

ytterligare förlängas för meniga som med hänsyn till behov av enskild utbildning

har ålagts förlängd krigsförbandsövning. Behovet av tid för transporter

bör för sist nämnda kategorier enligt utredningen tillgodoses genom

motsvarande minskning av tiden för övrig utbildning. Utredningens beräkningar

ger vid handen att högst 5 000 man årligen behöver åläggas nu ifrågavarande

förlängning.

Utredningen anför att några förband, oberoende av om de skall delta i

fälttjänstövning eller ej, såsom hittills kommer att behöva företa till- och

fråntransporter, vardera omfattande mer än ett dygn. Detta gäller dels

förband som för att tillgodose insatsberedskapens behov övas långt från

mobiliseringsplatsen, dels förband som av utbildningsskäl övas inom vissa

områden, som är av intresse med hänsyn till de uppgifter förbanden är

avsedda för i krig. Utredningen föreslår att tid för detta ändamål avsätts

på samma sätt som vid transporter till och från större fälttjänstövningar.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1966

Även i detta fall behövs förlängning för högst 5 000 man årligen i befattningar

för menig.

Enligt utredningen behövs vidare en dag för förberedelser före avslutande

tillämpningsövning. Denna tid redovisas av utredningen som reservtid.

Vid avrustningen är det med hänsyn till mobiliseringsberedskapen

och av ekonomiska skäl nödvändigt att förbandets personal iordningställer

materielen för förrådsförvaring så att materielen är fullt funktionsduglig

då personalen rycker ut. Utredningen framhåller i detta sammanhang,

att materielvården vid avrustningen också måste ses som ett viktigt

led i utbildningen. Utförda försök visar, att avrustningen vid flertalet förband

bör kunna genomföras på i genomsnitt två dygn, utryckningsdagen

frånräknad. Vid vissa förband med mycket enkel utrustning kan tiden nedbringas

under denna tid, vid andra åter med mera komplicerad utrustning

krävs ytterligare tid. Utredningen lägger en tid av två dygn som grund för

sina beräkningar rörande tid för avrustning.

En sammanställning av angivna behov av tid för krigsförbandsövning för

huvuddelen av personalen visar att 18 dagar erfordras.

Värnpliktsutredningens studier och försök har entydigt påvisat behovet

av att inleda krigsförbandsövningen med utbildning för befälet. En

i förhållande till nuvarande ordning förlängd utbildning för befäl av alla

kategorier är enligt utredningen starkt motiverad. Utredningen anser emellertid

att en sträng återhållsamhet är nödvändig dels med hänsyn till den

begränsade tillgången på tjänstgöringsdagar, dels av sociala skäl. Utredningen

föreslår därför en differentiering av befälsövningens längd som

innebär att värnpliktiga krigsplacerade i befattning för underofficer och

officer ges 14 dagars övning före inryckningen av förbandets huvuddel medan

motsvarande övning för värnpliktiga krigsplacerade i underbefälsbefattning

begränsas till sju dagar.

Med hänsyn till den korta tid som står till förfogande för avrustningen av

krigsförbanden vid krigsförbandsövningens slut föreslår utredningen att

kompanichef och kompanikvartermästare samt värnpliktigt befäl avdelat

som inaterielredogörare vid behov kvarstår i tjänst för efterarbete

två dagar sedan övriga värnpliktiga i förbandet ryckt ut. Med kompanichef

bör härvid likställas chef för självständig pluton eller motsvarande enhet.

Denna tjänstgöring bör enligt utredningen av truppregistreringsmyndighet

kunna åläggas angiven personal i samband med inkallelse till krigsförbandsövning.

Med nuvarande system genomför ca 75 000 man årligen repetitionsövning,

varav ca två procent utgörs av handräckningsvärnpliktiga. Med det av värnpliktsutredningen

föreslagna systemet med fyraårsintervall kommer årligen

ca 120 000 man att genomföra krigsförbandsövning. Den övande per
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

sonalen fördelar sig med ungefär hälften på fältförband och hälften på lokalförsvars-

och etappförband. Utredningen föreslår att ett mindre antal förband

liksom i nuvarande system undantas från krigsförbandsövning. De

värnpliktiga i dessa förband bör för att bibehålla användbarheten i befattningen

fullgöra krigsförbandsövning vid andra förband exempelvis vid

vakans till följd av anstånd eller brist på personal med kvarstående övningsskyldighet.

Sammanfattningsvis innebär värnpliktsutredningens förslag att krigsförbandsövningarna

för värnpliktiga vid armén anordnas på följande sätt.

Krigsförbanden, med undantag av enstaka, särskilt angivna förband, övas

vart fjärde år med möjlighet till tillfälliga, mindre avvikelser härifrån.

Krigsförbandsövningens längd blir som regel, för meniga värnpliktiga 18

dagar, för värnpliktiga i underbefälsbefattningar 25 dagar och för värnpliktiga

i underofficers- och officersbefattningar 32 dagar. Från angivna

tider kan följande avvikelser ske. Meniga värnpliktiga, som har särskilt

stort behov av befattningsutbildning, kan till ett antal av högst 9 000 årligen

fullgöra krigsförbandsövning som med högst sju dagar överstiger angiven

tid om 18 dagar. Meniga värnpliktiga, som tillhör förband vilket under krigsförbandsövning

skall företa längre förflyttning och som eljest skulle fullgöra

krigsförbandsövning om 18 dagar, kan vidare till ett antal av högst

10 000 årligen fullgöra krigsförbandsövning som med högst tre dagar överstiger

angiven tid om 18 dagar. Slutligen kan vissa i det föregående angivna

värnpliktiga i befälsbefattningar åläggas att för awecklingsarbete efter

krigsförbandsövning tjänstgöra högst två dagar utöver angivna tider om

25 eller 32 dagar. Den värnpliktige skall vara skyldig delta i högst fem

krigsförbandsövningar. Förslaget innebär att årligen omkring 120 000 värnpliktiga

fullgör krigsförbandsövning vid armén.

Särskild övning. Särskild övning bör enligt utredningen omfatta antingen

enbart personal i officers- och underofficersbefattning eller all personal i

nyckelbefattning.

Utredningen framhåller alt av arméns förband skall fältförbanden kunna

lösa de mest kvalificerade stridsuppgifterna. Dessa förband har också

mestadels den mest komplicerade och svårskötta materielen. Utredningen

bedömer därför att fältförbanden är i oundgängligt behov av särskild övning

mellan krigsförbandsövningarna. Härutöver finner utredningen det vara ett

starkt önskemål att cykelskyttebataljonernas mest kvalificerade personal

genomför sådan övning. Det är emellertid enligt utredningens uppfattning

nödvändigt att starkt begränsa antalet deltagande förband såväl med hänsyn

till belastningen på utbildningsorganisationen som med hänsyn till resurserna

i övrigt. Av denna anledning föreslår värnpliktsutredningen att

särskild övning anordnas endast för fältförbanden. Ett begränsat antal fältförband

har enklare uppgifter än övriga. Dessa bör undantas från särskild

övning.

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

Med hänsyn till den tid under vilken den värnpliktige normalt är krigsplacerad

i fältförband erfordras enligt utredningen att han åläggs fullgöra

högst tre särskilda övningar, övningen bör för all personal ha en längd av

elva dagar.

Vid flertalet fältförband är det enligt utredningen tillfyllest om endast

befäl i officers- och underofficersbefattning deltar i särskild övning. Övningen

bör emellertid vid speciella förband — fördelnings- och brigadstaber

med ledningsorgan, stridsvagns- och bandkanonförband, luftvärnsrobotförband

m. fl. — omfatta även övrig personal i nyckelbefattningar.

Med nuvarande system för särskilda befälsövningar genomför årligen ca

5 000 underofficerare och officerare sådan övning. Värnpliktsutredningens

förslag innebär, att sammanlagt ca 12 000 man årligen genomför särskild

övning, varav ca 9 000 befäl och ca 3 000 meniga.

Mobiliseringsövning. Mobiliseringsövning förutsätts kunna genomföras

i form av mobiliseringsgenomgång eller mönstringsövning. övningarnas

syfte, innehåll och utformning liksom med övningarna sammanhängande

tjästgöringsskyldighet för den värnpliktige har tidigare beskrivits.

Den personal, som bör delta i mobiliseringsgenomgång utgörs vid armén

av kompanichef och motsvarande befattningshavare, kompanikvartermästare

och motsvarande befattningshavare samt mobiliseringsförberedare med

ersättare och mottagningsförrättare med ersättare.

Mönstringsövning föreslås anordnad främst för ett mindre antal lokalförsvarsförband

med särskilt korta mobiliseringstider. övningarnas omfattning

framgår av hemlig bilaga till betänkandet.

Utbildningsgången för den värnpliktige. Värnpliktig Aid flertalet fältförband

genomför normalt två krigsförbandsövningar och, i vissa fall, två särskilda

övningar. Vid övriga fältförband genomför den värnpliktige normalt

tre krigsförbandsövningar och, i vissa fall, tre särskilda övningar. Återstående

tre respektive två krigsförbandsövningar fullgörs i båda fallen vanligen

i lokalförsvarsförband eller etappförband. För den värnpliktige kan härutöver

tillkomma högst fem mobiliseringsövningar som i regel inträffar

ungefär mitt i tidsmellanrummet mellan krigsförbandsövningarna i sådana

fall då den värnpliktige inte fullgör särskild övning.

Inpassning under året av värnpliktsutbildningcn m. m.

Värnpliktsutredningen har efter granskning av flera alternativ för inpassningen

under året av grundutbildningen vid armén närmare övervägt tre

sådana. Gemensamt för dom är att grundutbildningen — till skillnad från

vad som nu gäller — är så anpassad tidsmässigt att förband sammansatta

av värnpliktiga ur alla kategorier kan organiseras och samövas under de

sista månaderna av grundutbildningen för åldersklassens huvuddel i form

av grundläggande krigsförbandsutbildning. Gemensamt är vidare att vidareutbildningen

till värnpliktig officer genomförs sommartid vid kadettskola,

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

varvid den nuvarande vinterlinjen vid kadettskola slopas.

I den redovisning som följer av alternativen redovisas tjänstgöringstidens

längd för de olika kategorierna. I denna tid innefattas förutom utbildningsdagar

även sön- och helgdagar samt övningsuppehåll. Tjänstgöringstiderna

kan variera något mellan alternativen beroende på vilket antal tjänstgöringsfria

dagar som innefattas.

Alternativet vårutryckning (V). Alternativet innebär i stort sett att

grundutbildningen avslutas en månad senare än nuvarande utbildning för

åldersklassens huvuddel. Senareläggningen betingas av att de underbefälsuttagna

värnpliktiga av studiesociala skäl inte bör påbörja grundutbildningen

före den 1 juni såsom sker i nuvarande system. Utbildningen för de

underbefälsuttagna och värnpliktiga E blir något kortare än utredningen

har beräknat vara erforderligt för dessa värnpliktiga.

Grundutbildningen för de underofficersuttagna föreslås uppdelad på två

perioder för att dessa värnpliktiga med tillräcklig förutbildning skall kunna

tjänstgöra under GKU-skedet i de befattningar de utbildas till samtidigt

som tid inrymmande högst två studieterminer tas i anspråk för grundutbildningen.

De värnpliktiga som så önskar förutsätts dock i den utsträckning det

är organisatoriskt möjligt få genomföra tjänstgöringen i en följd. Utbildningen

kommer dock härvid att inkräkta på mer än två studieterminer.

De officersuttagna värnpliktiga kan genomgå kadettskola — omfattande

tiden juni—augusti — omedelbart efter avslutande av underofficersutbildningen.

För alternativet gällande tider m. m. framgår av följande tabell.

Kategori

Antal tjänst- göringsdagar

Inryckning

Utryckning

Värnpliktiga i allmänhet:

G......................

255

17/8

30/4

F......................

300

3/7

30/4

E......................

332

1/6

30/4

Underbefälsuttagna värn-

pliktiga.................

332

1/6

30/4

Underofficersuttagna värn-

pliktiga.................

450

första perioden1..........

(90)

1/6

31/8

andra perioden2..........

(360)

4/6

31/5

Officersuttagna värnpliktiga.

450 + 90

första perioden1..........

(90)

1/6

31/8

andra perioden2 (kadett-

(450)

6/6

31/8

skola 1/6—31/8)

1 Kan alternativt genomföras tiden mars—maj i direkt anslutning till andra perioden.

2 Påföljande år.

Anm. In- och utryckningstiderna förutsätts kunna variera något år från år m.h.t. kalendern.

Tjällossningen kan på vissa platser under april utgöra ett så allvarligt

hinder för utbildningen, att utryckning för de underbefälsuttagna värnpliktiga

och värnpliktiga E, F och G bör tidigareläggas högst en månad.

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

En tidigareläggning bör också ske i de fall påsken infaller i slutet av

april. Tidigareläggning kan härvid ske för värnpliktiga F och G utan

att inryckning behöver ske före den 1 juni. För underbefälsuttagna värnpliktiga

och värnpliktiga E måste emellertid grundutbildningen härvid i

motsvarande mån förkortas eftersom eljest inryckning skulle ske före den

1 juni. De militära myndigheterna bör enligt utredningen få avgöra från

fall till fall i vad mån utbildning skall bedrivas under april, varvid förutsätts

att skilda förband kan ges olika utryckningstider.

Alternativet sommar utryckning (S). Alternativet innebär att grundutbildningen

genomförs i en följd för alla kategorier värnpliktiga utom de

officersuttagna. Utbildningen för de officersuttagna är av studiesociala skäl

uppdelad på två perioder. För alternativet gällande tider m. m. framgår av

följande tabell.

Kategori

Antal tjänst- göringsdagar

Inryckning

Utryckning

Värnpliktiga i allmänhet:

20/6

G......................

255

7/10

F......................

300

23/8

20/6

E......................

345

9/7

20/6

Underbefälsuttagna värn-

20/6

pliktiga.................

345

9/7

Underofficersuttagna värn-

26/8

pliktiga.................

450

1/6

Officersuttagna värnpliktiga.

första perioden..........

450 + 90

(450)

1/6

26/8

andra perioden1 (kadett-

31/8

skola)..................

(90)

1/6

1 Påföljande år.

Anm. In- och utryckningstidema förutsätts kunna variera något år från år m.h.t. kalendern.

Alternativet höstutryckning (H). Alternativet innebär liksom alternativet

sommarutryckning att grundutbildningen för alla kategorier värnpliktiga

utom de officersuttagna kan genomföras i en följd och att utbildningen för

underbefälsuttagna värnpliktiga och värnpliktiga E får erforderlig längd.

Utryckningstidpunkten är vald bl. a. med hänsyn till att inryckningen för

värnpliktiga G bör ske efter trettondedagen. För alternativet gällande tider

m. m. framgår av följande tabell (s. 64).

Utredningens överväganden och förslag. Alternativet vårutryckning bedöms

av utredningen i stort trots vissa nackdelar ge de bästa utbildningsbetingclserna.

Utbildningen börjar då det är varmt och ljust. Detta ger hög

effekt åt den inledande enskilda utbildningen. Förbandsutbildningen som

dominerar verksamheten under hösten och vintern kan — frånsett april månad

på vissa platser — ges tillräcklig rörelsefrihet genom att det är möjligt

att i viss utsträckning utnyttja civil mark efter skörden och då marken

s. 64 Kontrollera mot PDF

64 Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

Kategori

Antal tjänst- göringsdagar

Inryckning

Utryckning

Värnpliktiga i allmänhet:

G......................

243

7/1

8/9

F......................

300

11/11

8/9

E......................

345

27/9

8/9

Underbefälsuttagna värn-

pliktiga.................

345

27/9

8/9

Underofficersuttagna värn-

pliktiga.................

450

14/6

8/9

Officersuttagna värnpliktiga.

första perioden..........

450 + 90

(450)

14/6

8/9

andra perioden1 (kadett-

skola)...................

(90)

1/6

31/8

1 Påföljande år.

Anm. In- och utryckningstiderna förutsätts kunna variera något år från år m.h.t. kalendern

är tjälad. Vinterutbildningen får tillräcklig omfattning och föregås av tillräckligt

lång grundläggande utbildning.

Alternativet sommarutryckning anser utredningen organisatoriskt sett

vara något enklare än alternativet vårutryckning. Utredningen anser det

också vara bättre sett från studiesocial synpunkt eftersom de underofficersuttagnas

tjänstgöring alltid blir sammanhängande. Alternativets allvarligaste

olägenhet är enligt utredningen att förbandsutbildning måste bedrivas under

våren och försommaren då tjällossning och besådd mark begränsar rörelsefriheten.

Möjligheterna att med godtagbart resultat genomföra utbildning

vid denna tid och att bemästra svårigheterna kan enligt utredningen utrönas

först efter försöksverksamhet under ett antal år.

Alternativet höstutryckning har enligt utredningen främst den bristen

att vinterutbildning i förband inte kan medhinnas. Alternativet är dock enligt

utredningen lämpat för vissa övningstrupper till centrala skolor, som

för sin befälsutbildning behöver trupp som redan under sommaren nått det

utbildningsstadiet att den kan uppträda i förband.

Värnpliktsutredningen föreslår, att värnpliktsutbildningen vid armén skall

inpassas under året på följande sätt.

Vid flertalet förband inpassas grundutbildningen så, att de

flesta värnpliktiga avslutar sin grundutbildning med april månads utgång,

dvs. i enlighet med alternativet vårutryckning. Utbildningen kan dock, om

påsken infaller i slutet av april, tidigareläggas så att den avslutas före påsk,

Utbildningen kan vidare, om tjällossningen utgör ett betydande hinder för

utbildningen under april och senare delen av mars, vid enstaka förband

läggas högst en månad tidigare än vid övriga förband. Sker sådan tidigareläggning,

förkortas grundutbildningen för värnpliktiga E och underbefälsuttagna

i motsvarande mån till lägst 302 dagar. — Krigsförbandsövningarna

fördelas vid dessa förband i huvudsak på en höstomgång, en våromgång och

en vinteromgång.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

Vid ett mindre antal förband ur flera truppslag inpassas

försöksvis under en begränsad period grundutbildningen så att flertalet

värnpliktiga avslutar denna omkring den 20 juni, dvs. i enlighet med alternativet

sommarutryckning. Krigsförbandsövningarna vid dessa förband fördelas

i huvudsak på en höstomgång och en vinteromgång. Det nu angivna

systemet bör enligt utredningen prövas parallellt med det tidigare angivna

under fyra år, varefter möjligheten av att skapa en i huvudsak enhetlig årsinpassning

för arméns förband (utom vissa övningstrupper m. fl.) på nytt

får bedömas.

Vid vissa övningstrupper m. fl. inpassas grundutbildningen

under året så att flertalet värnpliktiga avslutar denna omkring den 8 september,

dvs. i enlighet med alternativet höstutryckning. Krigsförbandsövningarna

vid dessa förband fördelas på två höstomgångar.

Vid några få förband förutsätts grundutbildningen inpassad på

annat sätt beroende på speciella förhållanden.

Utredningens förslag syftar till att i första hand tillgodose den långsiktiga

beredskapen. Utredningen framhåller att tillgången på insatsberedda

förband under året kan varieras om alternativen kombineras. En avvägning

bör här enligt utredningen göras av de militära myndigheterna mellan kraven

på långsiktig beredskap och kraven på insatsberedskap.

Utredningen föreslår, med utgångspunkt i den valda lösningen, att de

värnpliktigas tjänstgöring för grundutbildning skall vid armén omfatta,

för värnpliktiga G 243—255 dagar, för värnpliktiga F 300 dagar, för värnpliktiga

E och underbefälsuttagna värnpliktiga — i de särskilda fall grundutbildningen

inte förkortas i enlighet med vad tidigare angetts — 332—345

dagar, för underofficersuttagna värnpliktiga 450 dagar samt för officersuttagna

värnpliktiga 540 dagar. Sker tidigareläggning av utbildningen förkortas

grundutbildningen för värnpliktiga E och underbefälsuttagna värnpliktiga

i motsvarande mån till lägst 302 dagar. — Förslag rörande omfattningen

av de värnpliktigas tjänstgöring för repetitionsutbildning har tidigare

redovisats.

Anpassning av den fast anställda personalens tjänstgöring m. in. till föreslagen

värnplikts utbildning

Den föreslagna grundutbildningen kräver viss anpassning av utbildningen

till aktiv befattningshavare.

Beträffande reservpersonalen erfordras anpassning dels av utbildning till

reservofficer, dels av tjänstgöringen som sådan. Reservofficersutbildningen

bör enligt utredningen även i framtiden genomföras med kadettskoleutbildning

som grund. Utbildningen bör uppdelas som nu på två reservofficerskurser

varav den första (ROK I) om 90 dagar normalt bör fullgöras sommaren

efter kadettskolan samt den andra (ROK II) om 80 dagar sommaren

två år därefter. En krigsförbandsövning fullgörs normalt året mellan

5 —■ Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 sand. Nr 106

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

reservofficerskurserna. Tiden för denna inräknas ej i utbildningstiden. Den

trupptjänstgöring om 30 dagar som nu föregår ROK I föreslås utgå.

Förslag avseende marinen: Flottan

Granskning av nuvarande system. Behov av förbättringar

Utbildningen ombord av den större av de två bemanningsgrupperna vid

flottan, bemanningsgruppen A, börjar under svåra väderleksförhållanden

under senhösten, genomlöper därefter isperioden och slutar med två kvartal

med i allmänhet gott väder. Ur utbildningssynpunkt är detta en mindre

lämplig utbildningsgång. Utredningen anser att det är lämpligare att börja

utbildningen under isperioden och därigenom vinna en sammanhängande

period för fartygsgång.

Bemanningsgruppen B har enligt utredningens bedömande en ur utbildningssynpunkt

lämplig inpassning under året, dock med undantag för tiden

från juluppehållet till utryckningen som sker under vintern. Verksamheten

under sistnämnda period består i allmänhet av översyns- och servicearbeten

och blir för den värnpliktige inte så meningsfylld som den tidigare

tjänstgöringen.

De tämligen omfattande byten av personal på fartygen som förekommer

under löpande övningsår i nuvarande ordning har visat sig vara ogynnsamma

för utbildningsverksamheten. Utredningen anser, att hela värnpliktsbesättningen

på ett fartyg bör påmönstra och avmönstra samtidigt och att

besättningen bör kvarstå oförändrad hela tiden ombord under löpande utbildningsperiod.

Utbildningsbehoven är individuellt sett mycket olika inom flottan. Befattningshavare

med litet behov av utbildning har emellertid trots att de är

färdigutbildade måst fortsätta sin utbildning intill dess fartygets hela besättning

är färdigutbildad. Utredningen har funnit, att utbildningen därigenom

för de flesta värnpliktiga ombord ter sig lång och onödigt utdragen och

finner det önskvärt, att utbildningen ombord görs intensivare och mera

koncentrerad. En förkortning av tjänstgöringstiden ombord blir då också

möjlig.

Tjänstgöringstiden för den av utredningen såsom representativ bedömda

gruppen värnpliktiga — artillerister ombord på jagare — var vid tiden för

värnpliktsutredningens undersökningar genomsnittligt ca 42 timmar per

vecka under de av värnpliktsutbildning dominerade första och andra kvartalen,

dvs. sex timmar mindre än som i allmänhet förekommer inom krigsmakten

i övrigt. Av denna tid utnyttjades knappt hälften för egentlig utbildning

medan återstoden användes till vakttjänst, materielvård samt

service- och underhållsarbeten. Utredningen bedömer, att det både är önskvärt

och möjligt att öka tjänstgöringen till 48 timmar per vecka för de värn
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

pliktiga och samtidigt förändra tidsfördelningen till utbildningens förmån.

Den egentliga förbandsutbildningen för flertalet av flottans landförband

omfattar endast den årliga krigsövningen på ca en vecka, vilket utredningen

anser helt otillräckligt. En längre sammanhängande period av tillämpad utbildning

måste enligt utredningen tillkomma.

För att tillförsäkra flottan erforderlig tillgång på personal med lång

tjänstgöringsskyldighet tas f. n. till tjänst ombord på fartygen ut ett betydligt

större antal underbefälsvärnpliktiga än som svarar mot antalet befattningar

med krav på befälsutövning. Det är utredningens uppfattning,

att den nuvarande gruppen underbefälsuttagna bör delas i två. Den ena bör

avses för underbefälsbefattningar förenade med befälskrav och den andra

för fackbefattningar utan befälskrav men med ett utbildningsbehov som

till sin omfattning motsvarar underbefälets.

Flertalet av flottans fartyg har på sommaren fyra veckors uppehåll i

övningarna. Under denna tid ges de värnpliktiga fördelade på omgångar

fjorton dagars ledighet och den aktiva personalen bereds tillfälle till semester.

På de större fartygen har de värnpliktiga övningsuppehåll i omgångar

med en vakt i sänder. När den ena vakten har nämnda ledighet, utför den

andra underhållsarbeten ombord. Utbildningsverksamheten för huvuddelen

av flottans personal ligger således helt nere under fyra på varandra följande

sommarveckor. Erfarenheten visar enligt utredningen att man därmed inte

endast förlorar för värnpliktsutbildning lämplig tid, utan även orsakar att

kunskaperna och färdigheterna hos de värnpliktiga nedgår något. Enligt

utredningens mening bör sommaruppehållet i den värnpliktiges utbildning

begränsas till att gälla endast den för den värnpliktiges egen ledighet

nödvändiga tiden. Utredningen anser detta kunna ske utan att den aktiva

personalens möjligheter att erhålla sommarsemester begränsas.

Stridsfartygen genomgår årligen i allmänhet ca en månads översyn vid

varv. Under översynen ligger utbildningsverksamheten i huvudsak nere

och besättningen deltar i översynsarbetena ombord. Utredningen anför att

besättningens arbetsinsats vid översynen visserligen i viss grad minskar

varvskostnaden men att en varvsöversyn, vari besättningen deltar, inte

medger en rationell användning av de värnpliktiga.

Värnpliktsutredningen anser, att varvsöversynen i ett framtida system

bör förläggas till en period, då utbildning med hel besättning inte pågår

ombord på fartyget.

I enlighet med utredningens allmänna riktlinjer bör som nämnts i utbildningen

av alla värnpliktiga ingå såsom ett minimum en för krigsmakten

likformig allmänmilitär utbildning. För flottan innebär detta, att utbildningsomfånget

bör ökas ut, främst i fråga om markförsvar.

Krigsorganisationen måste enligt utredningen även vid flottan samtränas

i fred. Därför bör som tidigare angivits repetitionsutbildning i krigsförband

införas även vid flottan.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1966

Fartygsrustningarna i fred och värnpliktskontingentens storlek

Värnpliktsutredningen bedömer att såsom hittills omkring en tredjedel

av stridsfartygen bör vara rustade för att utbildningsverksamheten skall

kunna genomföras och samordnas med behovet av teknisk omsättning av

fartygsmaterielen. Enligt utredningens förslag skall härvid de rustade fartygen

tidvis ha reducerade besättningar, dvs. befinna sig i vad utredningen

benämner ovillkorlig depåförläggning.

Utredningen har bedömt det i och för sig önskvärt att skapa möjlighet att

rusta vissa ytterligare fartyg, som nu är avrustade, och förlägga dessa i

depå med reducerade besättningar. Utredningen har benämnt detta villkorlig

depåförläggning. Syftet med denna skulle vara att förbättra

främst mobiliseringsberedskapen men även insatsberedskapen. En

sådan ökning av rustningsvolymen är inte nödvändig för att genomföra

utredningens förslag till utbildningssystem. Den ställer krav på ytterligare

medel. Utredningen har därför funnit sig böra beakta ifrågavarande behov

endast i det hänseendet att utredningen uppmärksammar personalbehovet

härför vid beräkningen av flottans behov av värnpliktiga.

Utredningen har räknat med att vid ett genomförande av utredningens

förslag flottan för grundutbildning tilldelas 3 650 värnpliktiga för år, vilket

innebär 300 värnpliktiga mer än vad som förutsatts i underlaget till 1963

års försvarsbeslut. Ökningen av värnpliktsbehovet får ses mot bakgrund

av att grundutbildningen för flertalet värnpliktiga förkortas två till tre

månader. Härutöver kommer uppskattningsvis 200 värnpliktiga att behövas

för eventuell villkorlig depåförläggning av vissa fartyg. Beräkningarna avser

läget omkring år 1971.

Grundutbildningen

Värnpliktiga i allmänhet. Värnpliktsutredningen bedömer det lämpligt

att liksom vid armén med hänsyn till behovet av utbildningstid indela de

värnpliktiga i allmänhet — bortsett från de handräckningsvärnpliktiga — i

tre utbildningskategorier, som utredningen betecknar värnpliktiga G, F

och E.

Värnpliktiga G utgörs enligt utredningen av sådana värnpliktiga i allmänhet

som avses utbildas till befattningar för vilka befattningsutbildningen

inte behöver meddelas vid örlogsskola utan i sin helhet kan förläggas

ombord eller till landförband. Exempel på befattningar som har hänförts till

kategori G är följande som tas ut på grund av civila kunskaper, nämligen

fotografer, skräddare, skomakare, målare, motorcykelförare och bilmekaniker.

Exempel på befattningar som av utredningen hänförs till kategorien F

är artilleri-, radar- och ubåts jaktmatroser samt signalister, motormän och

hantverkare av olika slag. Dessa värnpliktiga är i nuvarande system underbefälsuttagna.

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

Värnpliktiga E utgörs enligt utredningen av sådana värnpliktiga i allmänhet

avsedda för utbildning till radiotelegrafister som inte har civilt

radiocertifikat och som därför har behov av särskilt lång befattningsutbildning

i land. Dessa värnpliktiga är i nuvarande system underbefälsuttagna

men kommer endast undantagsvis i sådan ställning att de utövar befäl. Befälsuttagning

bör därför inte förekomma.

Underbefälsuttagna värnpliktiga. Utredningen har funnit att skillnaden

i utbildningsbehov mellan värnpliktiga F och värnpliktigt underbefäl är så

liten att den inte motiverar att dessa kategorier ges olika lång utbildning.

Underofficersuttagna värnpliktiga. Värnpliktiga bör vid behov kunna tas

ut för underofficersutbildning inom flottans samtliga yrkesavdelningar.

Uttagningen bör därför inte, som nu sker, i huvudsak begränsas till värnpliktiga

som före grundutbildningen bär utbildats vid sjövärnskåren.

Det synes vidare utredningen angeläget att egentliga underofficersbefattningar

besätts med underofficersuttagna värnpliktiga —- och inte såsom

nu i viss utsträckning med i special tjänst uttagna värnpliktiga -— främst

för att vid uttagningen vederbörandes befälslämplighet skall beaktas. Utredningen

räknar med att sådana värnpliktiga som uttagits för underofficersutbildning

och som avlagt sjökaptens- eller sjöingenjörsexamen skall

följa en särskild utbildningsgång.

Officersuttagna värnpliktiga. Utbildning till värnpliktig officer avses förekomma

av värnpliktiga som utbildats såväl enligt normal utbildningsgång

för underofficer som enligt den särskilda utbildningsgången för underofficersuttagna

sjökaptener.

Kategori

Antal

värnpliktiga

för år

Föreslagen

grundutbildningstid

(i dagar)

Förändring i

förhållande till

nuvarande, för

grundutbildning

anslagen tid

(i dagar)

Värnpliktiga i allmänhet:

G......................

1 400

320

— 74

F......................

750

364

— 80

E......................

50

450

+ 6

Underbefälsuttagna värn-

400

364

— 80

Underofficersuttagna värn- pliktiga:

värnpliktiga som avlagt

sjökaptens- eller sjöingen-

90

364

— 30

120

450

-i o

Officersuttagna värnpliktiga.

40

540

— 90

Anm. 1 Härtill kommer värnpliktiga avsedda för utbildning till aktiv personal och reservpersonal,

värnpliktiga för utbildning i specialtjänst samt värnpliktiga i liandräckningstjänst.

2 Som reservtid bar liksom vid armén räknats 10 % av utbildningstiden.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1966

Som underlag för bedömningen rörande grundutbildningens längd har

utredningen liksom ifråga om armén beräknat utbildningsbehovet för representativa

befattningar på fartyg och vid landförband.

Utredningens förslag rörande grundutbildningens totala längd framgår

av tabell (intagen på s. 69).

Utredningen föreslår att de värnpliktiga i en fartygsbesättning i princip

skall påmönstra och avmönstra fartyget samtidigt oberoende av vilken värnpliktskategori

de tillhör. För att detta skall vara möjligt måste de värnpliktiga,

framhåller utredningen, påbörja grundutbildningen vid olika tidpunkter

eftersom behovet av utbildning i land före påmönstringen växlar kraftigt

mellan olika värnpliktskategorier. Värnpliktiga med olika inryckningstider

men avsedda att samtidigt utbildas ombord på ett och samma fartyg eller

grupp av fartyg sammanförs av utredningen till samma bemanningsgrupp.

Utredningen föreslår, att utbildningssystemet byggs upp med fartygsbesättningarna

i huvudsak indelade i tre bemanningsgrupper med sinsemellan

förskjutna in- och utryckningstider. Bemanningsgrupperna benämns A, B

och C. Härtill kommer en speciell, fjärde bemanningsgrupp, D, för isbrytarbesättningarna.

Bemanningsgruppen C avses för bemanning av vissa vintertid depåförlagda

fartyg, för bemanning av långresefartyg och för tjänst vid bas- och

kustbevakningsförband.

Bemanningsgrupp

Kategori

Antal

B

D

dagar

In-

ryck-

ning

Ut-

ryck-

ning

In-

ryck-

ning

Ut-

ryck-

ning

In-

ryck-

ning

Ut-

ryck-

ning

In-

ryck-

ning

Ut-

ryck-

ning

Värnpliktiga i allmänhet:

G....................

F....................

Underbefäls- och underoffi- cersuttagna (sjöbefäl). .

Underofficersuttagna (ej

sjöbefäl) och värnpliktiga

i allmänhet: E.........

Officersuttagna värnplik- tiga ..................

320

364

364

450

450 +

90

29/10

15/9

15/9

21/6

21/6

15/9

15/9

15/9

15/9

215/12

2/2

7/1

7/1

25/9

20/12''

*20/12

. *5»

>20/12

20/12

21/5

7/4

7/4

11/1

7/4

7/4

\é

7/4

7/4

1JH-

15/9

1/6

1/6

1/6

1/6

1/6

Tjänstgöring på fartyg

(värnpliktiga i sjötjänst)

20/12

—15/9

7/4—

20/12

15/9

-7/4

10/11

15/9-

—:»2/8

->l/6

Antal värnpliktiga6......

1 170

1 330

630

175

1 Tiden avkortad för att möjliggöra utryckning före julhelgen.

2 Alternativt påföljande år tiden 15/6—15/9 varvid utryckning från första perioden sker 15/9.

3 Värnpliktiga i allmänhet: G.

1 Övriga värnpliktiga.

5 Värnpliktiga uttagna för utbildning i specialtjänst och i handräckningstjänst inräknade.

Anm. In- och utryckningstiderna förutsätts kunna variera något år från år m.h.t. kalendern.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1960

Bemanningsgrupperna föreslås inpassade under året på sätt framgår av

tabell (intagen på s. 70).

Repctitionsutbildningen

Repetitionsutbildningen vid flottan bör enligt värnpliktsutredningens förslag

liksom vid krigsmakten i övrigt omfatta krigsförbandsövningar, särskilda

övningar och mobiliseringsövningar.

Krigsförbandsövning. Utredningen föreslår att krigsförbandsövningar med

värnpliktiga krigsplacerade ombord på stam stridsfartyg anordnas

enligt följande ordning.

Högst två krigsförbandsövningar av de fem som åläggs de värnpliktiga

fullgörs under den tid de är krigsplacerade på sådant fartyg, varvid den

första övningen sker ett, högst två år efter grundutbildningens avslutande

och den andra tre, högst fyra år efter den första övningen. Återstående

krigsförbandsövningar fullgörs vid andra förband t. ex. vid hjälpfartyg eller

vid landförband. De kan också fullgöras utanför flottan.

Med hänsyn till stamstridsfartygens komplicerade konstruktion blir behovet

av tid för enskild utbildning och samträning av besättningen i de

flesta fall större än vad som beräknats för armen, övningen föreslås omfatta

32 dagar för värnpliktiga i befattning för officer och underofficer, värnpliktig

uttagen i specialtjänst, värnpliktigt underbefäl samt för högst en tredjedel

— enligt chefens för marinen bestämmande — av värnpliktiga E och F

som är krigsplacerade i kvalificerade befattningar ombord. Den första veckan

av utbildningen avses härvid för skolmässig utbildning i land och övrig tid

för utbildning ombord. För övriga meniga värnpliktiga bör övningen omfatta

25 dagar, som helt utnyttjas för utbildning ombord.

Den andra krigsförbandsövningen byts ut för värnpliktiga krigsplacerade

på depåförlagda stridsfartyg med hög materiell beredskap mot två eller

flera delövningar. Ifrågavarande delövningar kan anordnas antingen som

högst fyra delövningar envar om fyra dagars längd under vart och ett av fyra

på varandra följande år eller som högst två övningar envar om elva dagars

längd och med två års mellanrum. Det slutliga valet mellan fyra- och elvadagarsövningar

bör enligt utredningen anstå tills tillräckliga erfarenheter

har kunnat samlas från sådana övningar. Delövning förutsätts vara lika

lång för alla kategorier värnpliktiga och bedrivas helt ombord.

Utredningen föreslår att krigsförbandsövningar med övriga fartyg

anordnas på följande sätt.

övningsintervallet för förbandens del förutsätts liksom vid armén vara

fyra år. De värnpliktiga åläggs fullgöra högst fem krigsförbandsövningar.

Krigsförbandsövning omfattar för personal i befattning för värnpliktig

officer och underofficer samt värnpliktig uttagen för utbildning i specialtjänst

32 dagar, varav de första 14 dagarna upptar inledande befälsövning i

land och återstående tid utbildning ombord, för personal i befattning för

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

värnpliktigt underbefäl 25 dagar, varav de första sju dagarna upptar inledande

befälsövning i land och återstående tid utbildning ombord samt för meniga

värnpliktiga 18 dagar under vilka utbildningen bedrivs helt ombord.

För hjälpfartyg som till följd av civil användning kan disponeras endast

under kortare tid föreslås att övningen för huvuddelen av personalstyrkan

i motsvarande mån förkortas. Krigsbesättning för hjälpfartyg som inte får

disponeras i fred föreslås undantagen från övning.

Utredningen föreslår, att krigsförbandsövning för värnpliktiga i landförband

skall anordnas i fyraårsintervall och omfatta för personal i befattning

för värnpliktig officer, underofficer och för specialtjänstuttagen 32

dagar, i befattning för underbefäl 25 dagar och i befattning för menig 18

dagar. Från krigsförbandsövning bör härvid undantas vissa förband som

svårligen kan eller inte behöver övas i fred.

För efterarbete vid krigsförbandsövnings slut bör vid samtliga förbandstyper

vissa värnpliktiga kunna få sin krigsförbandsövning förlängd med

högst två dagar efter samma grunder som angetts för armén.

Den värnpliktige skall enligt utredningens förslag vara skyldig att fullgöra

högst fem krigsförbandsövningar. Beroende på att vässa av flottans

förband, företrädesvis sammansatta av äldre värnpliktiga, inte kommer att

genomföra krigsförbandsövning, beräknas emellertid de värnpliktiga vid

flottan i genomsnitt inte komma att fullgöra mer än omkring fyra krigsförbandsövningar.

Krigsförbandsövningarna föreslås i första hand anordnade under tiden

omkring den 15 september—den 15 oktober. Mindre förband och enskilda

fartyg föreslås övas även under andra delen av året, i första hand under

återstående del av fjärde kvartalet.

Förslaget innebär att årligen omkring 6 000 värnpliktiga fullgör krigsförbandsövning

vid flottan.

Särskilda övningar. De fartyg och förband som har de mest krävande uppgifterna

bedöms inte få tillräcklig användbarhet enbart med vart fjärde år

anordnade krigsförbandsövningar. Utredningen föreslår därför, att för

stamstridsfartyg, hjälpfartyg och vissa landförband anordnas särskild övning.

Deltagandet föreslås tills vidare begränsat till personal i befattning

för officer. För stamträngfartyg samt återstående landförband räknar utredningen

inte med sådan övning.

Övningen föreslås för all deltagande personal få en längd av elva dagar.

Den värnpliktige föreslås ålagd att fullgöra högst tre särskilda övningar.

Förslaget innebär, att årligen omkring 100 värnpliktiga fullgör särskild

övning vid flottan.

Mobiliseringsövning. Värnpliktsutredningen har bedömt att vid flottan

finns behov av mobiliseringsövningar av samma slag som vid armén. Omfattningen

framgår av hemlig bilaga till utredningens betänkande.

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Majrts proposition nr 106 år 1966

Fartygsskyddsutbildning och yrkessjömännens värnpliktsutbildning

Utredningen anför att frågan om särskild utbildning i aktivt och passivt

försvar av handelsfartyg under senare år har varit föremål för flera utredningar

och delvis varit sammankopplad med frågan om yrkessjömännens

värnpliktsutbildning.

Utredningen erinrar om att det när sistnämnda fråga ursprungligen aktualiserades

förutsattes att ett väsentligt moment i utbildningen skulle vara

utbildning i luftvärnsartilleritjänst. Sedermera har önskemålen kommit att

inriktas på passiva skyddsåtgärder, närmast av verkskyddsnatur. Med hänsyn

till att 1965 års försvarsutredning har i uppdrag att överväga vissa åtgärder

rörande handelsfartygs skydd framlägger värnplilctsutredningen

inga förslag i frågan. Utredningens förslag till nytt grundutbildningssystem

vid flottan inrymmer emellertid möjlighet att under grundutbildningen i

begränsad omfattning meddela vissa av flottans sjömanshusinskrivna värnpliktiga,

tjänstgörande på isbrytare och sjömätningsfartyg, fartygsskyddsutbildning

utöver vad som erfordras för örlogsflottans behov.

Förslag avseende marinen: Kustartilleriet

Granskning av nuvarande system. Behov av förbättringar

Grundutbildningen. De förhållanden som angivits för armén är enligt

värnplilctsutredningen i stor utsträckning för handen också för kustartilleriets

del. Den mest framträdande bristen avser också vid kustartilleriet det

värnpliktiga befälets utbildning.

Rekryteringen på frivillighetens väg av värnpliktiga officerare är även

vid kustartilleriet otillräcklig.

Utredningen har förordat, att de värnpliktiga i hela krigsmakten ges en

likformig allmänmilitär utbildning bl. a. avseende markförsvar. Kustartilleriets

nuvarande utbildningssystem tillgodoser enligt utredningen i huvudsak

dessa behov men utbildningen för vissa värnpliktiga måste dock

härvidlag utvidgas.

Utredningen har hävdat att av studiesociala skäl grundutbildningen så

långt möjligt bör påbörjas först efter maj månads utgång ett år och avslutas

senast med augusti månads utgång påföljande år. Nuvarande utbildning

vid kustartilleriet är utom för de underofficcrsuttagna inpassad på ett ur

studiesocial synpunkt olämpligt sätt med utryckning först under senhösten

för värnpliktiga i allmänhet och underbefälsuttagna värnpliktiga. Utredningen

anser att i ett framtida system all utbildning bör vara avslutad till

den 1 september. Med hänsyn till de särskilda utbildningsbetingelserna för

kustartilleriet måste det emellertid övervägas att överskrida denna tidpunkt.

Motsvarande förhållanden föreligger som tidigare nämnts för flottan.

It epetitionsut bild ningen. Värnplilctsutredningen har som tidigare nämnts

funnit det nödvändigt alt repetitionsutbildningen ytterligare effektiviseras

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1966

även vid kustartilleriet, i första hand genom oftare återkommande övningar

med krigsförbanden. Härvid har förordats att förbanden övas i fyraårsrytm.

Vid kustartilleriförband med särskilt kvalificerade uppgifter bedöms

enbart övning vart fjärde år med hela förbandet vara otillräckligt. Krigsförbandsövningarna

bör därför kompletteras med mellanliggande särskilda

övningar samt med mobiliseringsövningar för viss personal.

Grundutbildningen

Utredningen anser som tidigare nämnts, att grundutbildningens mål bör

vara att den värnpliktige senast vid dess slut är krigsplaceringsbar i den

eller de befattningar för vilka han utbildas.

Grundutbildningens längd. Värnpliktsutredningen har undersökt utbildningsbehovet

för de viktigaste befattningarna i kustartilleriets krigsorganisation.

Följande beräkningar förutsätter bl. a. att reservtiden minskas

från nuvarande 20 % till 10 %.

Utredningen har funnit det möjligt att uppdela de värnpliktiga

i allmänhet vid kustartilleriet i två grupper efter deras behov av utbildningstid.

Till en grupp har utredningen härvid hänfört värnpliktiga avsedda för

befattningar, som kräver särskild yrkesskicklighet och därför längre utbildningstid

än övriga, nämligen befattningar för flertalet värnpliktiga vid

rörliga enheter och ett mindre antal vid fasta enheter. Nettoutbildningstiden

för ifrågavarande personal är beräknad till i genomsnitt 227 utbildningsdagar

om åtta timmar. Denna grupp, som utredningen benämner värnpliktiga

F, omfattar ca 800 värnpliktiga av den årliga grundutbildningskontingenten

om sammanlagt 2 700 värnpliktiga, värnpliktiga i handräckningstjänst

inräknade.

Till en andra grupp, som utredningen benämner värnpliktiga G, bar hänförts

övriga värnpliktiga i allmänhet, utgörande ca 630 värnpliktiga av den

årliga kontingenten. Dessa beräknas behöva en nettoutbildningstid av i genomsnitt

200 utbildningsdagar.

De allmänna principer som utredningen följt vid bedömningen av utbildningsbehovet

för arméns underbefäl har i stor utsträckning tillämpats också

beträffande kustartilleriets underbefäl. Enligt de på detta sätt utförda

beräkningarna rörande behovet av nettoutbildningstid behövs för det övervägande

antalet underbefälsbefattningar en nettoutbildningstid av 250 utbildningsdagar

om åtta timmar.

De värnpliktiga underofficerarna avses vid kustartilleriet

som chefer för troppar eller motsvarande enheter, exempelvis pjäsavdelningar

vid tungt rörligt artilleri. Värnpliktsutredningen bedömer det möjligt

att inrymma utbildningen för dessa värnpliktiga inom nuvarande tids
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

ram, dvs. 345 utbildningsdagar, under förutsättning av viss ytterligare

effektivisering. En sådan anser utredningen genomförbar.

Utredningen anser det möjligt att för de officersuttagna värnpliktiga

begränsa utbildningen under kadettskolan till att omfatta tre

månader. Den totala utbildningstiden för ifrågavarande värnpliktiga skulle

härigenom skäras ned från 21 till omkring 18 månader.

Utredningen har som tidigare angetts förutsatt, att uttagningen för utbildning

till värnpliktig officer även i framtiden skall ske endast efter den

värnpliktiges medgivande. Utredningen bedömer, att den föreslagna förkortningen

av tiden för officersutbildningen kommer att förbättra möjligheterna

att rekrytera ett tillräckligt antal värnpliktiga officerare.

Grundutbildningens inpassning. Utredningen framhåller att kustartilleriets

grundutbildning med hänsyn till behovet av utbildningssamordning

inom marinen och övning i skjutning mot sjömål i framtiden måste ha i

stort samma tidsmässiga inpassning som nu. Detta innebär inryckning för

flertalet värnpliktiga under senhösten eller vintern och utryckning på hösten.

De avslutande tillämpningsövningarna som bl. a. omfattar större skarpskjutningar

måste därvid äga rum efter semesterperiodens slut då kustområdena

är i huvudsak fria från semestrande. Detta leder till att utryckning

tidigast kan ske i mitten av september. Det är enligt utredningen nödvändigt

att alla kategorier värnpliktiga deltar i de avslutande övningarna

som utgör utbildningskulmen. Detta ställer krav på att utryckningen för de

underofficersuttagna senareläggs i förhållande till nuläget med ca två

veckor. Detta är mindre gynnsamt ur studiesynpunkt men utredningen finner

en sådan lösning ofrånkomlig.

Utredningen föreslår att grundutbildningen inpassas enligt följande tabell.

Nettoutbildningstiderna för kategorierna har i tabellen omräknats till

tjänstgöringstider och innefattar sålunda sön- och helgdagar samt övningsuppehåll.

Kategori

Antal tjänst- göringsdagar1

Inryckning

Utryckning

Värnpliktiga i allmänhet:

G......................

251

7/1

16/9

F......................

300

19/11

16/9

Underbefälsuttagna värn-

pliktiga.................

330

20/10

16/9

Underofficersuttagna värn-

pliktiga.................

450

16/9

Officersuttagna värnpliktiga3

450 + 90

15/12

1 Innefattar bl. a. två veckors övningsuppehåll under sommaren.

2 Omedelbart efter midsommar.

3 Det bör enligt utredningen övervägas att i stället anordna kadettskolan sommaren efter

undcrofficersutbildningens slut.

Anm. In- och utryckningstiderna förutsätts kunna variera något år från år m.h.t. kalendern.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

Repetitionsutbildning en

Av tidigare redogörelse framgår att repetitionsutbildningen enligt utredningen

bör omfatta krigsförbandsövningar vart fjärde år för förbanden, särskilda

övningar samt mobiliseringsövningar.

Krigsförbandsövning. I fråga om övningens längd anger utredningen bl. a.

följande.

Krigsförbandsövning bör i den utsträckning förhållandena medger även

i ett nytt system inledas med övning avseende förbandets mobilisering. Erfarenheten

visar, att för denna åtgår i genomsnitt en dag, inryckningsdagen

oräknad.

Beräkningarna av behovet av tid för repetition av enskild utbildning visar

att för flertalet värnpliktiga åtgår omkring två dagar.

Det behövs emellertid enligt utredningen liksom vid armén ytterligare tid

för enskild utbildning av personal i vissa befattningar t. ex. såsom robotskytt,

roboteldledningsman, sjukvårdare, radiosignalist, kryptobiträde och växeltelefonist.

Beräkningarna visar att det för denna personal även vid kustartilleriet

i medeltal behövs åtta dagars enskild utbildning, inbegripet tidigare

nämnda två dagar. Detta innebär att berörda värnpliktiga behöver

inkallas sju dagar före övriga, varvid räknas med att en dag är söndag. Värnpliktsutredningens

beräkningar visar att årligen högst 500 meniga är i

behov av ifrågavarande längre utbildning. Fördelningen av dessa meniga på

befattningar kan enligt utredningen växla något år från år, bl. a. beroende

på krigsorganisatoriska förändringar. Det bör därför enligt utredningen

uppdras åt chefen för marinen att inom angiven personalram bestämma vilka

menigbefattningar som skall ha längre krigsförbandsövning än övriga. Variationer

förekommer i nu berört utbildningsbehov. Förlängningen av krigsförbandsövningen

bör därför omfatta högst sju dagar och kortare tid uttas

i den mån utbildningsbehovet motiverar detta.

Förbandsutbildningen bör enligt utredningens uppfattning uppdelas på en

förberedande förbandsutbildning samt en avslutande tillämpningsövning

(krigsövning). Den förstnämnda utbildningen har visat sig kräva minst sex

dagar under det att den senare i allmänhet bör få en längd av minst fem

dagar.

Utredningen framhåller att vissa förband, främst de rörliga enheterna,

måste bedriva delar av eller hela sin förbandsutbildning inom sådana områden

att tidskrävande till- och fråntransporter blir nödvändiga från mobiliseringsplatsen.

Ett behov av ytterligare tre övningsdagar för ca 1 000

värnpliktiga uppstår därvid. Chefen för marinen bör enligt utredningen

bemyndigas att inom nämnda ram ange de förband vid vilka de meniga

värnpliktiga bör åläggas sådan förlängd utbildning. Förlängningen bör

ifrågakomma endast för sådana värnpliktiga som inte av andra skäl skall

fullgöra längre krigsförbandsövning än flertalet värnpliktiga.

Utredningen bedömer det nödvändigt med en dag till förberedelser för

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

den avslutande tillämpningsövningen. Denna tid redovisas här som reservtid.

Utförda försök visar, att avrustningen vid flertalet förband bör kunna

genomföras på i genomsnitt två dagar.

En sammanställning av det av utredningen nu redovisade behovet av

utbildningstid ger vid handen att, liksom vid armén och delar av flottan,

sammanlagt 18 dagar normalt erfordras för genomförande av en krigsförbandsövning

med huvuddelen av de meniga värnpliktiga i ett förband. Inoch

utryckningsdagar är härvid frånräknade.

Den inledande utbildningen för befälet bör liksom vid armén för personal

placerad i befattning för underbefäl omfatta sju dagar och för personal placerad

i befattning för underofficer och officer fjorton dagar. Den sammanlagda

längden på krigsförbandsövningen blir därför för värnpliktiga placerade

i befattning för underbefäl 25 dagar samt i befattning för underofficerare

och officerare 32 dagar.

Om de meniga värnpliktiga vid vissa förband på sätt tidigare angivits får

krigsförbandsövningen förlängd med högst tre dagar utöver 18 dagar för

att möjliggöra vissa förflyttningar, förlängs den period under vilken utbildning

bedrivs med det samlade förbandet. Härvid bör, för att undvika en

utökning av befälets tjänstgöringsskyldighet, den inledande befälsövningen

enligt utredningen förkortas i motsvarande mån. För befälet vid berörda

förband blir därvid den sammanlagda övningslängden alltjämt 25 eller 32

dagar.

Med hänsyn till den korta tid som står till förfogande för förbandets avrustning

vid krigsförbandsövningens slut bör enligt utredningen batterichef

och batterikvartermdstare och häremot svarande befattningshavare samt

befäl avdelat som materielredogörare vid behov kvarstå i tjänst för efterarbete

i högst två dagar sedan förbandet i övrigt ryckt ut. Denna tjänstgöringbör

av truppregistreringsmyndigheten kunna åläggas i samband med inkallelse

till krigsförbandsövning.

I fråga om krigsförbandsövningarnas inpassning under året anför utredningen

följande. Krigsförbandsövningarna bör i första hand anordnas på

hösten efter grundutbildningens slut då erforderliga resurser kan ställas

till förfogande. För alt tillgodose uppkommande behov av insatsberedskap

bör emellertid möjlighet föreligga att öva krigsförband vid annan tid under

året.

Utredningen förutsätter att ett fåtal förband liksom i nuvarande system

undantas från krigsförbandsövning. Däremot måste enligt utredningen de

värnpliktiga i dessa förband bibehållas vid användbarheten i befattningen

och bör därför fullgöra krigsförbandsövning vid andra förband i motsvarande

befattningar, som blir vakanta exempelvis genom anstånd eller på

grund av brist på inkallelsebar personal.

Värnpliktsulredningen föreslår sammanfattningsvis alt krigsförbandsövningarna

för värnpliktiga vid kustartilleriet anordnas på följande sätt.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Majrts proposition nr 106 år 1966

Krigsförbandsövningens längd blir som regel för värnpliktiga i menigbefattningar

18 dagar, för värnpliktiga i underbefälsbefattningar 25 dagar

och för värnpliktiga i underofficers- och officersbefattningar 32 dagar. Från

angivna tider kan följande avvikelser ske. Meniga värnpliktiga, som har

ett särskilt stort behov av befattningsutbildning, kan till ett antal av högst

500 årligen fullgöra krigsförbandsövning som med högst sju dagar överstiger

angiven tid om 18 dagar. Meniga värnpliktiga, vilka tillhör förband

som under krigsförbandsövning skall företa längre förflyttning och vilka

eljest skola fullgöra krigsförbandsövning om 18 dagar, kan till ett antal av

högst 1 000 årligen fullgöra krigsförbandsövning som med högst tre dagar

överstiger angiven tid om 18 dagar.

Slutligen kan vissa, i det föregående angivna värnpliktiga i befälsbefattningar

åläggas att för awecklingsarbete vid krigsförbandsövning tjänstgöra

högst två dagar utöver angivna tider om 25 eller 32 dagar. Den värnpliktige

åläggs delta i högst fem krigsförbandsövningar. Krigsförbanden övas vart

fjärde år med möjlighet till tillfälliga mindre avvikelser härifrån. Förslaget

innebär, att årligen omkring 10 000 värnpliktiga fullgör krigsförbandsövning

vid kustartilleriet. Detta innebär en ökning i förhållande till nuvarande

system med ca 4 000 man.

Särskild övning. Av belastnings- och kostnadsskäl räknar utredningen

med att de särskilda övningarna vid kustartilleriet i huvudsak måste begränsas

till att omfatta värnpliktiga underofficers- och officersbefattningar.

Å andra sidan bedömer utredningen att särskild övning i denna form blir

nödvändig att genomföra vid i stort sett samtliga förband.

Med hänsyn till att de värnpliktiga vid kustartilleriet i stor utsträckning

är krigsplacerade i samma typ av förband under hela sin värnpliktstid

skulle härvid enligt utredningen fordras att den värnpliktige hade skyldighet

att fullgöra lika många särskilda övningar som krigsförbandsövningar,

dvs. fem. Utredningen har här ansett sig kunna välja mellan att låta den

värnpliktige fullgöra antingen fem övningar vardera om en vecka eller tre

övningar vardera om två veckor. Utredningen bedömer det system där den

värnpliktige är skyldig fullgöra tre särskilda övningar vara det mest fördelaktiga

och förordar detta. Övningslängden hör härvid enligt utredningen

vara elva dagar.

Förslaget innebär att ca 450 värnpliktiga årligen fullgör särskild övning

vid kustartilleriet.

Mobiliseringsövning. Utredningen föreslår som tidigare nämnts att mobiliseringsövning

skall kunna anordnas antingen i form av mobiliseringsgenomgång

för vissa befattningshavare eller i form av mönstringsövning för

helt förband.

De förband vid kustartilleriet för vilka mönstringsövning skulle kunna

vara aktuell genomför enligt utredningens förslag särskild övning. Denna

ersätter i vissa hänseenden mönstringsövning. Behovet av sådan övning är

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

därför för kustartilleriets del enligt utredningen mindre framträdande. För

att bl. a. få till stånd en fortlöpande kontroll av mobiliseringsapparaten föreslår

utredningen att kustartilleriförband med särskilt korta mobiliseringstider

vid enstaka tillfällen genomför mönstringsövning. Här förutsätts att

särskild övning inte anordnas för förbandet under aktuell fyraårsperiod.

Den personalstyrka som årligen skulle genomföra mobiliseringsövningar

i ett utbildningssystem av angivet slag redovisas i hemlig bilaga till utredningens

betänkande.

Anpassningen av den fast anställda personalens tjänstgöring till föreslagen

värnpliktsutbildning

Utredningen framhåller att den aktiva personalens och reservpersonalens

utbildning och tjänstgöring måste anpassas så att den alltid kan tjänstgöra

i sin krigsbefattning då det krigsförband vederbörande tillhör genomför

repetitionsutbildning. Utredningen anser att det bör uppdras åt chefen för

marinen att med hänsyn härtill företa en översyn av bestämmelser rörande

denna personals tjänstgöring och framlägga härav föranledda förslag.

Förslag avseende flygvapnet

Granskning av nuvarande system. Behov av förbättringar

Grundutbildningen. Utredningen hävdar att de värnpliktigas markstridsutbildning

i vissa fall har varit bristfällig. Utredningen anser att effekten av

denna bör kunna höjas i erforderlig grad inom nuvarande tidsramar.

Utredningen har utgått ifrån att för den värnpliktiges militära grundutbildning

av studiesociala skäl inte bör få tas i anspråk mer tid än som inrymmer

högst två studieterminer. Grundutbildningens nuvarande längd

för flertalet värnpliktiga vid flygvapnet medger att nämnda krav kan tillgodoses.

Utredningen framhåller emellertid att med nuvarande inryckningstider

för de flesta värnpliktiga vid flygvapnet, nämligen i mitten av månaderna

februari, maj, augusti och november, kommer med 364 dagars

grundutbildning och med den inpassning under året av den civila skolutbildningen

som man i framtiden har att räkna med att tas i anspråk tid

som helt eller delvis omfattar tre, tre, två och tre studieterminer. Nuvarande

inpassning är därför enligt utredningen ur studiesocial synpunkt

mindre lämplig. Om det med hänsyn till kraven på beredskapstäckning

m. in. inte i full utsträckning är möjligt att åstadkomma önskvärd anpassning

bör enligt utredningen den enskildes studieförhållanden beaktas vid de

värnpliktigas fördelning på tjänstgöringsomgångar.

Re petitions utbildningen. Värnpliktsutredningen anför som tidigare nämnts

alt det inom nuvarande värnpliktssystcm inte är möjligt att utnyttja vissa

överskott av värnpliktiga tillhörande flottan och flygvapnet för att täcka

brister inom övriga delar av försvaret. Om däremot överskottspersonalen

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

vid flottan och flygvapnet efter grundutbildningens slut har skyldighet att

fullgöra ytterligare tjänstgöring av tillräcklig omfattning kan personalen

i fredstid föras över till armén eller kustartilleriet och där omskolas för nya

uppgifter. Kravet på ett rationellt utnyttjande av landets värnpliktstillgångar

motiverar enligt utredningen att samtliga värnpliktiga inom krigsmakten

åläggs en i huvudsak likvärdig repetitionsövningsskyldighet och att denna

skyldighet fullgörs successivt under värnpliktstiden med ungefär samma

intervall inom alla försvarsgrenar.

Den för flertalet av de värnpliktiga tillhörande flygvapnet f. n. gällande

omfattningen av repetitionsövningsskyldigheten, i regel sammanlagt 30

dagar, medger enligt utredningen inte en repetitionsutbildning av tillräcklig

omfattning. Utredningen anser därför att tjänstgöringsskyldigheten för den

värnpliktige vad gäller repetitionsutbildning måste utökas.

Utredningen framhåller att den nuvarande repetitionsövningsverksamheten

vid flygvapnet inte sker i krigsförband utan i form av tillfälligt organiserade

övningsförband och att en omläggning härvidlag därför måste ske.

Vid förband med särskilt kvalificerade uppgifter bedöms enbart övning i

form av krigsförbandsövning vart fjärde år vara otillräckligt. Komplettering

av systemet måste därför ske med mellanliggande särskild övning. Mobiliseringsberedskapen

vid flygvapnet måste enligt utredningen höjas genom införande

av mobiliseringsövning.

Grundutbildningen

Utbildningens uppbyggnad i stort. Utredningen föreslår — under hänvisning

till de krav som utbildningen av den flygande personalen, insatsberedskapen

och mobiliseringsberedskapen ställer — att utbildningsorganisationen

vid flygvapnet i stort sett skall bibehållas vid nuvarande principiella

uppbyggnad. I detta sammanhang preciserar utredningen de förutsättningar

i fråga om flygtidsuttag m. m., under vilka utredningens nämnda förslag

har lagts fram.

Grundutbildningens längd. Den av utredningen godtagna uppbyggnaden

av utbildningsorganisationen innebär, att flertalet värnpliktiga i allmänhet

under ca tre månader genomgår en skolmässigt organiserad utbildning vid

specialkompani och därefter under ca nio månader tjänstgör vid baskompani

eller motsvarande enhet. Utredningen föreslår i enlighet därmed att

grundutbildningen för dessa värnpliktiga såsom hittills skall ha en längd

av 364 dagar. Tiden är beräknad dels med hänsyn till de värnpliktigas

eget behov av utbildning, dels med hänsyn till de krav som utbildningen av

den flygande personalen, mobiliseringsberedskapen och insatsberedskapen

ställer. Dessa värnpliktiga benämns av utredningen värnpliktiga E. Antalet

sådana värnpliktiga beräknas årligen utgöra ca 5 300, vartill dock kommer

ca 700 värnpliktiga som påbörjar sin utbildning som värnpliktiga E men

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kangl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

som under grundutbildningen väljs ut för utbildning till underbefäl i enlighet

med vad som anges i det följande.

För de tämligen fåtaliga värnpliktiga i allmänhet som inte erfordras för

att vidmakthålla utbildningsorganisationen bör enligt utredningen utbildningstiden,

i motsats till vad nu är fallet, bestämmas med hänsyn endast

till de värnpliktigas eget utbildningsbehov. Utredningen föreslår att grundutbildningen

för dessa värnpliktiga — som avses som kockar, sjukvårdare

och robotpersonal —- skall omfatta 255 eller 300 dagar, beroende på utbildningsbehovet

på ifrågakommande utbildningslinje. Den förra gruppen,

som utredningen benämner värnpliktiga G, beräknas årligen omfatta ca 60

värnpliktiga. Den senare benämns värnpliktiga F och beräknas årligen omfatta

300 värnpliktiga.

Utredningen föreslår, att krigsorganisationens behov av underbefäl på

i princip samma sätt som nu sker skall tillgodoses genom att vissa värnpliktiga

i allmänhet med 364 dagars grundutbildning utan förlängning av

denna under pågående utbildning väljs ut för och genomgår underbefälsutbildning.

Ett fåtal underbefäl -— kommissarier — föreslås bli uttagna redan vid inskrivningen.

De bör enligt utredningen få en grundutbildning av 330 dagar,

eller ungefär samma tid som har beräknats för motsvarande befattningar

vid armén.

Utbildningstiden för de underofficersuttagna föreslås genom en begränsning

av tiden för praktisk tjänstgöring minskad från nuvarande 450 till

420 dagar. Denna kategori beräknas årligen omfatta 70 värnpliktiga, officersuttagna

inräknade.

Uttagning för utbildning till värnpliktig officer har under senare år inte

förekommit vid flygvapnet. Utredningen föreslår, att med hänsyn till krigsorganisationens

behov sådan utbildning skall komma till stånd. Den föreslås

omfatta 90 dagar utöver tiden för underofficersutbildningen. Uttagning

förutsätts ske efter frivilligt åtagande. Det årliga behovet av officersuttagna

beräknas till i genomsnitt endast 10 värnpliktiga.

Grundutbildningens inpassning under året. Utredningen föreslår främst

av studiesociala skäl vissa förskjutningar av inryckningstidpunkterna så

att inryckningen för flertalet värnpliktiga äger rum i början av varje kalenderkvartal.

Den angivna inpassningen ger också möjlighet till besparingar

genom att utbildningen i vissa fall då kan förkortas med sammanlagt högst

21 dagar, nämligen för den omgång som avslutar sin grundutbildning vid

årsskiftet samt i en del fall för den omgång som avslutar sin grundutbildning

under sommaren.

Grundutbildningen för övriga värnpliktiga föreslås inpassad så att den

i stor utsträckning tillgodoser de studiesociala önskemålen.

6 — Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 sand. Nr 106

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungi. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

Värnpliktsutredningen föreslår att grundutbildningen för flertalet värnpliktiga

i allmänhet inpassas på följande sätt.

Utbildningsomgång

Antal tjänst- göringsdagar

Inryckning

Utryckning

1

345

8/1

20/12

2

359

31/3

26/3

3

360

12/7

8/7

4

361

27/9

24/9

Anm. In- och utryckningstiderna förutsätts kunna variera något år från år m.h.t. kalendern.

Repetitionsutbildning en

Repetitionsutbildningen vid flygvapnet föreslås i enlighet med utredningens

allmänna riktlinjer omfatta krigsförbandsövningar, särskilda övningar

och mobiliseringsövningar.

Krigsförbandsövning. Utredningen föreslår, att krigsförbandsövningarna

för värnpliktiga vid flygvapnet anordnas på följande sätt.

Krigsförbanden, med undantag av vissa särskilt angivna förband eller

delar av förband, övas vart fjärde år med möjlighet till tillfälliga mindre

avvikelser härifrån. Den värnpliktige skall vara skyldig fullgöra högst

fem krigsförbandsövningar.

Krigsförbandsövning vid basbataljon får en längd av, för meniga värnpliktiga

och för flertalet värnpliktiga i underbefälsbefattning 15 dagar samt

för värnpliktiga i vissa underbefälsbefattningar och i underofficers- och

officersbefattning 22 dagar. Krigsförbandsövning vid stridslednings- och

luftbevakningsförband får vid ledningscentraler och radarstationer samt då

omskolning sker till optisk luftbevakning en längd av, för värnpliktiga i

befattning för menig eller underbefäl 15 dagar samt för värnpliktiga i

underofficers- och officersbefattning 22 dagar. Krigsförbandsövning vid

luftbevakningskompani får, utom då omskolning till optisk luftbevakning

sker, en längd av, för värnpliktiga i befattning för menig eller underbefäl

sex eller åtta dagar samt för värnpliktiga i underofficers- och officersbefattning

13 eller 15 dagar. Krigsförbandsövning vid flygvapnets övriga förband

anordnas i princip såsom vid basbataljon.

Utredningen framhåller, att det inte kan uteslutas att erfarenheterna

av krigsförbandsövningarna kommer att ge vid handen att övningen ofrånkomligen

måste omfatta 18 dagar för huvuddelen av personalen. Förnyade

överväganden rörande dispositionen av flygvapnets utbildningsresurser och

av volymen tjänstgöringsdagar får då göras. Värnpliktslagen bör därför

lämna möjlighet att låta övningen omfatta 18 dagar för värnpliktig placerad

i befattning för menig och underbefäl och 25 dagar för underbefäl

i kvalificerad befattning samt i befattning för underofficer och officer.

Slutligen kan enligt förslaget vid samtliga förband ett fåtal värnpliktiga i

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

83

särskilt angivna befälsbefattningar åläggas att för efterarbete vid krigsförbandsövning

tjänstgöra högst två dagar utöver angivna tider om 13, 15

eller 22 dagar.

Krigsförbandsövningarna vid flygvapnet, som enligt utredningens mening

årligen bör fördelas på två ungefär lika stora omgångar, föreslås genomföras

av den ena omgången under våren med hänsyn till utbildningsrytmen

inom flygvapnet i övrigt samt av den andra omgången under hösten, då

större övningar inom flygvapnet eller inom krigsmakten normalt anordnas.

Enligt nuvarande ordning övas årligen under repetitionsövning en styrka

som beroende på övningsverksamheten varierar mellan 2 500 och 5 000

värnpliktiga. Förslaget innebär, att årligen omkring 9 000 värnpliktiga

fullgör krigsförbandsövning vid flygvapnet.

Särskild övning. Med hänsyn till den snabbhet med vilken såväl taktik

och stridsteknik som organisation och utrustning förändras är det enligt

utredningens mening nödvändigt att i stort sett alla förband vid flygvapnet

som genomför krigsförbandsövning också genomför särskild övning.

Värnpliktsutredningen föreslår därför att vid flygvapnet anordnas särskilda

övningar för flertalet krigsförband inpassade i tidsmellanrummet

mellan förbandens krigsförbandsövningar. I övningarna bör enligt förslaget

som regel delta underofficerare och officerare samt vissa underbefäl i

förbandet eller, vid luftvärnsrobotförband, större delen av den värnpliktiga

personalen. Härtill kan komma vid behov anordnad särskild övning för

flertalet värnpliktiga i stationskompani i det fall omskolning krävs med

anledning av byte av den flygplantyp, som förbandet skall betjäna.

Övningen bör enligt utredningen för all deltagande personal ha en längd

av fyra dagar. Den bör om möjligt anordnas under sommaren om inte utbildningsskäl

påkallar förläggning till annan tid.

Förslaget innebär, att omkring 800 värnpliktiga årligen kommer att

genomföra särskild övning vid flygvapnet.

Mobiliserings övning. Värnpliktsutredningen har bedömt att vid flygvapnet

föreligger ett behov av ungefär samma slag som vid armén av mobiliseringsövning

ehuru antalet värnpliktiga som bör beröras härav är förhållandevis

mindre vid flygvapnet särskilt vad avser mönstringsövningar. Utredningen

föreslår, att vid flygvapnet skall anordnas mobiliseringsövningar

i form av mobiliseringsgenomgångar och mönstringsövningar med den utformning

och omfattning som framgår av särskild hemlig bilaga till utredningens

betänkande.

Förslag rörande vissa för försvarsgrenarna gemensamma frågor

Utbildning av värnpliktiga i specialtjänst

Värnpliktsutredningen anser att behov alltjämt föreligger av särskilda

bestämmelser för de i specialtjänst uttagna värnpliktigas tjänstgöring. Ut
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungi. Majrts proposition nr 106 år 1966

redningen begränsar sig emellertid f. n. till att i fråga om dessa värnpliktiga

ange dels de principer enligt vilka dessa värnpliktigas tjänstgöring bör utformas,

dels hur ifrågavarande värnpliktigas tjänstgöring provisoriskt bör

anpassas till utredningens nu framlagda förslag.

Enligt utredningen bör utbildningen för de specialtjänstuttagna värnpliktiga

— liksom för övriga värnpliktiga — i princip bestå av grundutbildning

och repetitionsutbildning. Grundutbildningens längd bör enligt utredningen

avvägas för olika grupper bland annat under hänsynstagande till

de värnpliktigas genom civil yrkesutbildning förvärvade kompetens. Repetitionsutbildningens

omfattning avses bli bestämd på samma sätt som för övriga

värnpliktiga. Den skall i huvudsak äga rum i anslutning till krigsförbandens

utbildning. Det förutsätts att det sammanlagda antalet tjänstgöringsdagar

för kategorien specialtjänstuttagna värnpliktiga inte skall ökas.

I avvaktan på slutligt förslag rörande de specialtjänstuttagna värnpliktigas

utbildning föreslås att, inom ramen för nu gällande bestämmelser i

värnpliktslagen, utbildningen för dessa värnpliktiga provisoriskt anpassas

i första hand så att de kommer att övas samtidigt med övrig personal i de

krigsförband, vari de är krigsplacerade.

Utbildning och tjänstgöring för handräckningsvärnpliktiga

För att allsidigt angripa problemen kring de handräckningsvärnpliktigas

tjänstgöring fordras enligt utredningen att man behandlar inte blott frågan

om tjänstgöringstidens längd utan också frågan om de handräckningsvärnpliktigas

arbetsuppgifter. Att utreda även behovet av dessa värnpliktigas

arbetsinsatser anser emellertid utredningen ligga utanför dess uppdrag.

Utredningen bedömer det dock angeläget att dessa frågor granskas. I avvaktan

på resultatet av en sådan särskild granskning föreslås för de handräckningsvärnpliktiga

vissa provisorier i anslutning till föreslagna ändringar

av värnpliktsutbildningen inom krigsmakten i övrigt. De handräckningsvärnpliktigas

såväl arbetsuppgifter som utbildning avses härvid tills

vidare förbli i huvudsak oförändrade liksom också volymen tjänstgöringsdagar.

Däremot avses tjänstgöringstidens längd bli provisoriskt anpassad

till vad som har föreslagits för övriga värnpliktiga. Tjänstgöringsskyldigheten

för värnpliktiga som vid inskrivningen har avsetts för handräckningstjänst

föreslås därför tills vidare få ungefär samma längd som nu och omfatta

beroende på försvarsgren m. m. 390—394 dagar. Värnpliktiga som

efter tjänstgöringens början förs över till handräckningstjänst föreslås få

den tjänstgöringsskyldighet som gäller för flertalet värnpliktiga vid försvarsgrenen.

Dock skall ökning av tjänstgöringsskyldigheten inte komma

i fråga för dem som före överföringen varit ålagd kortare tjänstgöring än

flertalet. Med hänsyn härtill föreslår utredningen att värnpliktig G som

under grundutbildningen förs över till handräckningstjänst skall ha en sammanlagd

tjänstgöringsskyldighet om vid armén 333—345 dagar beroende på

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Knngl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

inpassningsalternativ för utbildningen, vid kustartilleriet 345 dagar och

vid flygvapnet 330 dagar. Värnpliktig F vid flygvapnet föreslås under motsvarande

förutsättning få en tjänstgöringsskyldighet om 375 dagar. Vidare

föreslås att den nu gällande 35-årsgränsen för inkallande av ej krigsplacerade

värnpliktiga i handräckningstjänst tills vidare skall bibehållas.

Utbildning av uppskovsvärnpliktiga

Som tidigare har nämnts inkallas de uppskovsvärnpliktiga inte till utbildning

i fredstid enligt nuvarande ordning.

Utredningen anser att behov av att utbilda de uppskovsvärnpliktiga i

och för sig föreligger. Sådan utbildning kunde bl. a. avse att sätta vederbörande

i stånd att delta i det fria kriget. Den kunde vidare avse att underlätta

förnyad krigsplacering om meddelat uppskov återkallas. Slutligen

kunde den sätta de värnpliktiga i stånd att vidta sådana militära åtgärder,

främst inom det värnpliktiga hemvärnets ram, som erfordras för att lösa

uppskovsuppgiften.

Utredningen anser att av resursskäl endast utbildning av sistnämnda slag,

dvs. utbildning för hemvärnsuppgifter och motsvarande uppgifter, kan övervägas.

Som tänkbar form för utbildningen nämner utredningen s. k. hemvärnsövning

om elva dagar för värnpliktiga hemvärnsmän i befälsbefattning

och fyra dagar för övriga hemvärnsmän. Det anses dock möjligt att

införa obligatorisk sådan utbildning först sedan det nu föreslagna utbildningssystemet

i övrigt blivit genomfört och vunnit stadga. Behovet att utbilda

här avsedd personal får då vägas mot andra behov inom befintlig

kostnadsram.

Utredningen föreslår emellertid, att uppskovsvärnpliktig skall vara

skyldig att fullgöra repetitionsutbildning liksom andra värnpliktiga. Det

föreslås, att militär myndighet inom ramen för disponibla medel skall

kunna inkalla uppskovsvärnpliktiga för att täcka under övning eljest föreliggande

personalbrist i övande krigsförband. Ett övande förband kan enligt

utredningen i vissa fall härigenom ges den styrka som erfordras för

att nå syftet med övningen samtidigt som deltagande uppskovsvärnpliktiga

får en i och för sig önskvärd utbildning.

Urval och redovisning av värnpliktiga

Värnpliktsutredningen anser, att de framlagda förslagen rörande utbildningen

inte i och för sig kräver att provningsverksamheten vid inskrivningsförrättningen

vad gäller befälsuttagna effektiviseras. Däremot bedöms den

föreslagna differentieringen av utbildningstidens längd bland de värnpliktiga

i allmänhet medföra ökade krav på urvalsverksamheten. Utredningen

anser alt det bör ankomma på 19f>4 års inskrivnings- och personalredovisningsutredning

alt bedöma hur erforderliga utökade prövningar skall inrymmas

i inskrivningsförrättningen.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1966

Utredningen har kommit till den uppfattningen att det ur urvalssynpunkt

är önskvärt att höja inskrivningsåldern från nuvarande 18 år till 19 år samt

att tillgången på värnpliktiga gör det möjligt att genomföra en sådan höjning.

Å andra sidan finner utredningen det av studiesociala skäl önskvärt

att skriva in vissa värnpliktiga redan vid 18 års ålder. Utredningen föreslår,

för att så långt möjligt tillgodose båda dessa önskemål, att de värnpliktiga

alltjämt skall vara skyldiga att inskriva sig under det år de fyller 18 år men

att vid denna ålder endast en del av årsklassen skall inskrivas. Den avsedda

delen utgörs främst av sådana värnpliktiga som slutfört eller som beräknas

påföljande år slutföra sina gymnasiestudier eller andra studier som kan

bilda grund för fortsatt utbildning vid universitet och högskolor samt av

värnpliktiga som anmäler avsikt att söka anställning som yrkesbefäl vid

krigsmakten. Övriga värnpliktiga bör enligt utredningen skrivas in under

det år de fyller 19 år.

Av värnpliktsutredningen framlagda förslag medför enligt utredningens

bedömande intet behov att ändra principerna för redovisning av värnpliktiga.

De värnpliktigas ekonomiska förmåner

Åt 1965 års försvarsutredning har uppdragits att särskilt pröva frågan

om de värnpliktigas ekonomiska och sociala förmåner. Värnpliktsutredningen

har med hänsyn härtill inte ansett sig ha anledning att gå närmare in

på en prövning av dessa frågor. För att de reformer som har beskrivits i det

föregående skall kunna genomföras, anser emellertid utredningen att vissa

av de nuvarande förmånerna behöver ändras. Härvid avses framförallt konsekvenserna

av den ökade differentieringen av grundutbildningen och den

intensifierade repetitionsutbildningen.

Försvarets civilförvaltning har våren 1965 framlagt förslag hl. a. om en

höjning av familjepenningens maximibelopp med 20 %. Utredningens överväganden

rörande värnpliktsförmånernas form och storlek i övrigt har

som förutsättning att den angivna höjningen av familjepenningen kommer

till stånd.

I nuläget avbalanseras för de värnpliktiga vid flottan och flygvapnet

i viss mån en lång grundutbildning med kort eller ingen repetitionsutbildning.

Det här föreslagna värnpliktssystemet medger endast i liten utsträckning

en sådan avbalansering. Följaktligen måste förmånerna under grundutbildningen

enligt utredningen avvägas olika värnpliktiga emellan uteslutande

med hänsyn till tjänstgöringsförhållandena under grundutbildningen.

Utredningen förordar, för att kompensera värnpliktiga med lång grundutbildning,

att premiesystemet utvidgas till att omfatta även vissa värnpliktiga

i allmänhet. Vid avvägningen av de av differentieringen betingade

förmånerna har utredningen som utgångspunkt valt den f. n. vanligaste

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungi. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

längden på grundutbildningen, nämligen 304 dagar jämkad till 300 dagar,

vilken tid således i detta sammanhang anses som normal.

Utredningen föreslår, att till samtliga värnpliktiga som fullgör längre

grundutbildning skall, oberoende av kategori, för tid varmed grundutbildningen

överstiger 300 dagar utgå en tjänstgöringspremie om tre kronor för

dag. Beloppet är avvägt utifrån den förutsättningen att penningbidraget till

värnpliktiga i allmänhet under grundutbildning skall utgöra fyra kronor

för dag. Detta penningbidrag förutsätts alltså i motsats till vad nu är fallet

utgå även för tid varmed grundutbildningen överstiger 304 dagar.

För flertalet befälsuttagna värnpliktiga — i fråga om vilkas grundutbildningstid

några större förändringar i regel inte har föreslagits — har utredningen

vid premieavvägningen eftersträvat att få en sammanlagd premiesumma

som är ungefär lika stor som den nuvarande. Utredningen föreslår,

att till värnpliktiga som har genomgått underbefälsutbildning skall utgå, utöver

tjänstgöringspremien, en utbildningspremie om 250 kr. Vidare föreslås

för värnpliktiga som genomgått underofficersutbildning, utöver tjänstgöringspremien,

en utbildningspremie om 10 kr. 50 öre för dag, varmed utbildningstiden

överstiger 300 dagar. Vid 450 dagars utbildning kommer härvid

den sammanlagda premiesumman att utgöra 2 025 kr. I fråga om de officersutbildade

— för vilka tiden för den egentliga officersutbildningen förkortas

från 180 till 90 dagar — föreslås att utbildningspremien för den tid varmed

officersutbildningen överstiger tiden för underofficersutbildningen skall

utgå med 53 kr. för dag. Härigenom kommer tjänstgörings- och utbildningspremierna

för en med tre månader förkortad officersutbildning att uppgå till

sammanlagt 5 040 kr. eller omkring 1 000 kr. mer än nu. Premiesumman för

officersutbildningen kommer för dag räknat att mer än fördubblas. Utredningen

anser att den föreslagna kraftiga premiehöjningen kan verksamt

bidra till en önskvärd förbättring av rekryteringen av värnpliktiga officerare.

Sammanlagt kommer premien för underofficers- och officersutbildningen

att uppgå till (2 025 + 5 040) 7 065 kr.

I fråga om repetitionsutbildningen innebär det föreslagna utbildningssystemet,

att antalet övningar för den värnpliktige blir fler, att det sammanlagda

antalet dagar som den värnpliktige är skyldig att fullgöra repetitionsutbildning

i vissa fall ökar samt att antalet övningar som tas ut blir olika

för olika värnpliktiga. Utredningen har med hänsyn härtill eftersträvat

få till stånd dels en mer allmän kompensation till de värnpliktiga för

ökad repetitionsutbildningsskyldighet, dels en kompensation till sådana

värnpliktiga som fullgör ett särskilt stort antal övningar.

Den allmänna kompensationen bör lämnas i form av höjning dels av

penningbidraget till de värnpliktiga under repetitionsutbildning dels av

den i familjebidraget ingående familjepenningen. Penningbidraget föreslås

höjt med 2 kr. 50 öre för dag. Därjämte förutsätts familjepenningens maxi
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1966

mibelopp, i enlighet med civilförvaltningens nyssnämnda förslag, liöjt med

20 %. — Den särskilda kompensationen bör avse deltagare i de särskilda

övningarna och mobiliseringsövningarna samt utgå i form av premier, avpassade

efter övningens längd. För dag räknat bör beloppet höjas något

i förhållande till nuvarande premier för särskild befälsövning. Premie

föreslås utgå för särskild övning om elva dagar med 500 kr. och för sådan

övning om fyra dagar med 228 kr. samt för mobiliseringsövning om en, två

eller tre dagar med 38 kr., 76 kr. resp. 114 kr. I sistnämnda fall har i antalet

dagar inräknats såväl tjänstgöringsdagar som förekommande in- och utryckningsdagar.

Utredningen ifrågasätter om inte vissa av de nu aktuella värnpliktsförmånerna

skulle kunna göras mer värdebeständiga genom någon form av

indexreglering.

I förevarande sammanhang understryker utredningen betydelsen av att

en ändring sker av bestämmelserna rörande studiemedel i syfte att undvika

att, vid bedömning av rätten till sådana medel, värnpliktsförmånerna

betraktas som inkomst.

Övergången till det föreslagna utbildnings systemet

Grundutbildningen. Värnpliktsutredningen föreslår, att inskrivningarna

från och med hösten 1966 — med beaktande av begränsningarna hos det

nuvarande inskrivningsväsendet — inriktas på det föreslagna grundutbildningssystemet.

Utredningen föreslår vidare, att den föreslagna nya ordningen för grundutbildningen

i huvudsak skall börja tillämpas under år 1967.

Repetitionsutbildningen. Värnpliktsutredningen föreslår, att övergången

till den föreslagna ordningen för bedrivande av krigsf örbandsövn

i n g a r påbörjas vid samtliga försvarsgrenar under år 1967. Förkortning

av repetitionsövningarna (krigsförbandsövningarna) bör dock ske så snart

som möjligt efter ett beslut om införande av det nya utbildningssystemet.

Den ökade belastningen bör enligt utredningen påföras utbildningsorganisationen

successivt. Utredningen föreslår att krigsförbandsövningar enligt den

nya ordningen skall bedrivas i full omfattning vid armén och kustartilleriet

först fr. o. m. budgetåret 1972/73 samt vid flottan och flygvapnet först

fr. o. m. budgetåret 1971/72.

Utredningen erinrar om att det, då år 1950 repetitionsövningar i krigsförband

infördes vid armén, bedömdes nödvändigt att genom särskild lag

ålägga äldre värnpliktiga tjänstgöringsskyldighet som gjorde det möjligt

för dessa att delta i övningarna. Motsvarande åtgärd erfordras enligt utredningen

i viss omfattning även nu.

Vid armén och kustartilleriet erfordras i nyssnämnt avseende för flertalet

en omvandling av tjänstgöringsskyldighet från exempelvis tre övningar

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

om vardera 30 dagar till fem övningar om vardera 18 dagar. I dessa fall

ändras således inte det sammanlagda antalet tjänstgöringsdagar för den

värnpliktige. I andra fall blir fråga om jämförelsevis små förändringar. I

enstaka fall kan förändringarna bli större.

Inom flottan blir förhållandena annorlunda, beroende på att flertalet

värnpliktiga där inte har någon återstående tjänstgöringsskyldighet i fred.

Utredningen anför att om repetitionsutbildningssystemet vid flottan skulle

baseras endast på värnpliktiga, som har grundutbildats enligt den nya ordningen,

ca 20 år skulle förflyta innan flottans krigsförband kunde övas

på åsyftat sätt. Flottans redan grundutbildade värnpliktiga måste därför

åläggas en inte obetydlig skyldighet att fullgöra repetitionsutbildning.

Inom flygvapnet är problemet likartat, ehuru behovet av extra åläggande

blir mindre, beroende dels på att det sammanlagda behovet av tjänstgöringsskyldighet

är något mindre, dels på att redan nu viss tjänstgöringsskyldighet

disponeras.

Utredningen föreslår, med nu nämnda utgångspunkter, att det, i och för

övergången till det nya utbildningssystemet, i princip skall åligga redan

grundutbildade värnpliktiga att fullgöra högst det antal krigsförbandsövningar

som motsvarar för respektive försvarsgrenar och årsgrupper redovisat

behov enligt följande tabell. Tabellen avser förhållandena den 1 juli

1966.

Utredningen föreslår i fråga om särskilda övningar vid armén

och kustartilleriet att de nuvarande särskilda befälsövningarna förkortas

från 15 till 11 dagar så snart sig göra låter efter det beslut har fattats att införa

det nya utbildningssystemet. Vidare föreslås, att de särskilda övningar

\ ärnpliktiga födda år

Erforderligt antal krigsförbandsövningar för värnpliktiga

tillhörande

armén och

kustartilleriet

flottan

flygvapnet

1947 eller senare...........

5

!5

5

1946—1943................

5 (M)

*5 (34)

4 (23)

1942 1939................

4 (43)

3

3

1938—1936................

3

2

3

1935—1933................

3 (42)

2

2

1932—1929................

2

1

2 (*1)

1928 1925................

1

1

1

1924 eller tidigare.........

61

0

*1

1 Avser endast värnpliktiga som år 1966 ännu inte har påbörjat grundutbildning.

2 Om en repetitionsövning har redan fullgjorts före år 1966.

3 Avser värnpliktiga vars tjänstgöring har uppdelats med stöd av kung], brev den 4 dcc. 1964.

Övriga värnpliktiga fullgör tre krigsförbandsövningar.

4 Om två repetitionsövningar redan har fullgjorts före år 1966.

5 Om en repetitionsövning återstår.

Anm. Inom ramen för angivet behov räknas med viss ytterligare begränsning i fråga om de

handräckningsvärnpliktiga.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungi. Maj. ts proposition nr 106 år 1966

som avses genomförda som befälsövningar för personal i officers- och underofficersbefattning

anordnas med en frekvens som anpassas efter vederbörande

krigsförbands övergång till ny övningsrytm. I fråga om särskilda

övningar, i vilka skall delta även andra värnpliktiga än de nyss nämnda,

räknas med en försöksverksamhet i begränsad skala t. o. m. budgetåret

1970/71, varefter dessa övningar skall bedrivas i full skala.

Särskilda övningar vid flottan föreslås anordnade fr. o. m. budgetåret

1967/68. I dessa övningar avses, i vart fall tills vidare, endast delta värnpliktiga

i befattning för officer, ehuru i lagförslaget tagits upp övningsskyldighet

även för värnpliktiga i underofficersbefattning.

Skyldigheten för redan grundutbildade värnpliktiga i befattning för underofficer

och officer vid armén och marinen att fullgöra särskild övning bör

enligt utredningen få den omfattning som framgår av följande tabell.

Tabellen avser förhållandena den 1 juli 1966. Någon övergångsvis ålagd

skyldighet för övriga redan grundutbildade värnpliktiga vid nämnda försvarsgrenar

att fullgöra särskild övning föreslås inte.

Värnpliktiga födda år

Antal särskilda övningar

(antal dagar)

Exempel på återstående

skyldighet att fullgöra

särskild befälsövning

enligt nu gällande ordning1

1943 eller senare..................

3 (33)2

2 (30)

1942—1936.......................

2 (22)

1 9 3m

1935—1931.......................

1 (11)

1—2 (15—30)

1930 eller tidigare................

0

1—2 (15—30)

1 Vid armén och kustartilleriet.

2 2 (22) om en övning tidigare har fullgjorts.

I fråga om särskilda övningar, i vilka skall delta även andra värnpliktiga

än de nyss nämnda, räknar utredningen med en försöksverksamhet i begränsad

skala t. o. m. budgetåret 1970/71. Därefter bör dessa övningar enligt

utredningen bedrivas i full omfattning. Någon övergångsvis ålagd skyldighet

för nu grundutbildade värnpliktiga att fullgöra sådana särskilda övningar

föreslås inte av utredningen.

Utredningen föreslår, att för visst befäl avsedda särskilda övningar skall

anordnas vid flygvapnet i begränsad omfattning fr. o. m. budgetåret 1967/68

och i full omfattning fr. o. m. påföljande budgetår. För genomförande

härav föreslår utredningen åläggande övergångsvis av den tjänstgöringsskyldighet

för tidigare grundutbildade underbefäl, underofficerare och officerare

som framgår av följande tabell. Tabellen avser förhållandena den

1 juli 1966.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1966

91

Värnpliktiga födda år

Antal särskilda övningar

(antal dagar)

Exempel på återstående

skyldighet för underofficer

och officer att fullgöra

särskild befälsövning enligt

nu gällande ordning

1944 eller senare..................

5 (20)

2 (30)

1943 1941.......................

4 (16)

2 (30)

1940 1934.......................

3 (12)

1 (15)

1933 1930.......................

2 ( 8)

1 (15)

1929 1927.......................

1 ( 4)

1 (15)

Det föreslås vidare, att särskild övning avsedd för omskolning av stationskompanis

huvuddel skall anordnas vid behov fr. o. m. budgetåret 1968/69.

Någon övergångsvis särskilt ålagd tjänstgöringsskyldighet för härav berörda

värnpliktiga föreslås inte.

Slutligen föreslår utredningen, att mobiliseringsövningar av

olika slag skall kunna anordnas fr. o. m. budgetåret 1967/68. För genomförande

härav föreslår utredningen åläggande övergångsvis av tjänstgöringsskyldighet

för tidigare grundutbildade värnpliktiga av samma omfattning

Kategori under grundutbildningen

Grund-

utbildning

Repetitions-

utbildning

Summa

Armén

345 (—49)

Värnpliktiga G............................

255 (— 49)

90 (± 0)

F............................

300 (—4)

90 (± 0)

390 (—4)

E............................

332 (+ 28)

147 (+ 57)

479 (+ 85)

Underbefäl................................

332 (+ 8)

125 (+ 5)

457 (+ 13)

Underofficerare............................

450 (± 0)

182 (+ 32)

632 (+ 32)

Officerare.................................

540 (— 90)

182 (+ 32)

722 (— 58)

Flottan

406 (+ 12)

Värnpliktiga G............................

320 (— 74)

86 (+ 86)

F............................

364 (— 80)

80 (+ 86)

450 (+ 6)

E............................

450 (+ 6)

100 (+ 100)

550 (+ 106)

Underbefäl................................

364 (— 80)

114 (+ 114)

478 (+ 34)

Underofficerare............................

450 (± 0)

160 (+ 70)

610 (+ 70)

Officerare.................................

540 (— 90)

193 (+ 103)

733 (+ 13)

Kustartilleriet

Värnpliktiga G............................

251 (— 39)

90 (± 0)

341 (— 39)

F............................

300 (+ 10)

90 (i 0)

390 (+ 10)

Underbefäl................................

330 (+ 6)

125 (+ 5)

455 (+ 11)

Underofficerare............................

450 (± 0)

193 ( + 43)

643 (+ 43)

Officerare.................................

540 (— 90)

193 (+ 43)

733 (— 47)

Flygvapnet

60 (+ 30)

315 (— 79)

Värnpliktiga G............................

F............................

255 (— 109)

300 (— 64)

60 (+ 30)

360 (— 34)

E............................

364 (± 0)

60 (+ 30)

424 (+ 30)

Underbefäl................................

364 (± 0)

60 (+ 20)

424 (+ 20)

Underofficerare............................

420 (— 30)

130 (— 20)

550 (— 50)

Officerare1.................................

| 510 (— 120)

130 (— 20)

640 (— 140)

1 Någon utbildning äger för närvarande inte rum.

Anm. Sammanställningen omfattar inte handräckningsvärnpliktiga och i specialtjänst uttagna

värnpliktiga.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92 Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

som har förutsatts för värnpliktiga grundutbildade enligt utredningens

förslag.

Tjänstgöringsskyldighetens omfattning

Tjänstgöringsskyldighetens genomsnittliga omfattning för de värnpliktiga

enligt utredningens förslag framgår av tabell (intagen på s. 91). I tabellen

redovisas den tjänstgöring, i dagar räknad, som fullgörs av de flesta

värnpliktiga. Från de angivna typvärdena kan åtskilliga avvikelser ske såväl

uppåt som nedåt, t. ex. om värnpliktig förs över från en försvarsgren till en

annan. Den ändring som förslaget innebär i förhållande till nuvarande system

redovisas inom parentes.

Ekonomiska konsekvenser av utredningens förslag

Vid beräkningen av kostnaderna under fjärde huvudtiteln vid ett genomförande

av förevarande förslag utgår utredningen från den ändring som

förslaget skulle medföra i antalet tjänstgöringsdagar för värnpliktiga. Förslaget

beräknas innebära en minskning med sammanlagt ca 800 000 tjänstgöringsdagar

för grundutbildning och en ökning med ca 300 000 tjänstgöringsdagar

för repetitionsutbildning, dvs. netto en minskning med ca

500 000 tjänstgöringsdagar. Härtill kommer emellertid en ökning av antalet

in- och utryckningsdagar — vilka inte har räknats in i tjänstgöringsdagarna

— med drygt 100 000. Förändringarna ifråga, uttryckta i tusental dagar,

redovisas närmare i följande tabell.

Tj änstgöringsdagar

In- och utryck- ningsdagar

Försvarsgren

Grund-

utbildning

Repetitions-

utbildning

Summa

Armén..............

Marinen:

11 373 (—690)

2 681 ( + 176)

14 054 (—514)

342 ( + 109)

Flottan...........

1 300 (— 81)

142 ( + 105)

1 442 (+ 24)

19 (+ 13)

Kustartilleriet.....

860 (— 15)

228 (+ 49)

1 088 (+ 34)

27 (+ 9)

Flygvapnet..........

2 781 (— 40)

134 (— 10)

2 915 (— 50)

38 (+ 1)

Summa

16 314 (—826)

3 185 ( + 320)

19 499 (—506)

426 ( + 132)

Kostnaderna för att genomföra förslaget — vilka i vissa fall är svåra

att avgränsa — har utredningen uppskattat till dels ca 15 milj. kr. för

år utgörande i huvudsak tjänstgöringsdagsberoende kostnader, främst för

värnpliktsavlöningar, vilka direkt kan hänföras till det nya systemet, dels

ca 40 milj. kr. för år utgörande kostnader som väl har ett samband med

utredningens förslag men där kostnadens storlek inte alltid kan direkt

härledas ur förslaget. Av sistnämnda belopp avser ca 5 milj. kr. löner under

avlöningsanslag, ca 26 milj. kr. andra löpande kostnader och ca 9 milj. kr.

årskostnader för vissa engångsanskaffningar då dessa fördelas på lämpligt

antal år.

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1966

Utredningen har i samband med kostnadsberäkningarnas utförande uppskattat

behovet av utökning av den heltidsanställda personalen inom krigsmakten

till drygt 500 personer, fördelade på sätt framgår av följande tabell.

Personalkategori

Armén

Marinen

Flygvapnet

Summa

Militär personal.....

_

»31

17

248

Militär personal3 eller

civil tjänstemanna-

personal..........

145

—

17

162

Civil tjänstemanna-

113

personal..........

100

13

—

Civil arbetarpersonal.

150

45

4

199

Summa

395

89

38

522

1 Möjligheterna att tillgodose ifrågavarande behov genom omdisposition av befintlig personal

har inte kunnat överblickas av värnpliktsutredningen.

2 16 kompaniofficerare, 14 underofficerare, 18 underbefäl.

3 Underofficerare och underbefäl.

Anm. Behovet av civil tjänstemannapersonal — vilket främst avser skrivbiträdespersonal —

samt arbetarpersonal kan i viss utsträckning tillgodoses genom skrivmånader resp. arbetarmånader.

Utredningen anser, att uppkommande merkostnader i princip är av sådant

slag att de bör inrymmas inom den för krigsmakten enligt 1963 års försvarsbeslut

fastställda kostnadsramen och att en reform av värnpliktsutbildningen

är så angelägen att den bör beredas utrymme inom nämnda ram.

Utredningen bedömer att de föreslagna förändringarna av värnpliktsutbildningen

ur samhällsekonomisk synpunkt innebär att belastningen på

samhällsekonomien minskar eller möjligen förblir oförändrad. Utredningen

har härvid i första hand beaktat den tidigare nämnda minskning av antalet

tjänstgöringsdagar för värnpliktiga som förslaget innebär.

Värnpliktsutredningens sammanfattande synpunkter

Värnpliktsutredningen anger sammanfattningsvis att med det framlagda

förslaget bör kunna uppnås följande.

Den långsiktiga beredskapen höjs påtagligt. Utredningen fäster härvid

särskilt uppmärksamheten på att grundutbildningen av det värnpliktiga befälet

förbättras. Samtliga värnpliktiga får vidare såsom grund en för hela

krigsmakten likformig allmänmilitär utbildning. Repetitionsutbildningssystemet

vid armén och kustartilleriet intensifieras genom oftare återkommande

övningar. Repetitionsutbildning i krigsförband införs också vid flottan

och flygvapnet där sådan hittills inte har förekommit, övningsintensiteten

motsvarar härvid den som har föreslagits för armén och kustartilleriet.

Utredningen bedömer att med föreslaget utbildningssystem krigsförbanden

inom samtliga försvarsgrenar får en tillräckligt god användbarhet omedelbart

efter mobilisering.

Genom den allmänna intensifieringen av repetitionsutbildningen — lik
-

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

som genom de speciella mobiliseringsövningarna — förbättras inobiliseringsberedskapen

väsentligt.

Möjligheterna att vid behov höja insatsberedskapen ökas.

De angivna förbättringarna kan enligt utredningen nås med iakttagande

av de ekonomiska gränser som gällande försvarsbeslut uppdrar liksom också

i huvudsak med den värnpliktsstyrka under grundutbildning som försvarsbeslutet

förutsätter. För att kunna nå angivna mål med föreliggande resurser

har begränsningar måst göras. Exempelvis har en differentiering av

utbildningstidens längd bland de värnpliktiga i allmänhet blivit nödvändig.

Utredningen framhåller att förslagen till förbättringar har utformats

under beaktande av samhällsekonomiska och arbetsmarknadsmässiga synpunkter,

vilket kommer till uttryck i en minskning av det totala antalet

tjänstgöringsdagar och en förkortning av de i repetitionsutbildningen ingående

övningarnas längd. Mycket stor hänsyn har enligt utredningen tagits

till studiesociala förhållanden, vilket främst kommer till uttryck i den

inpassning under året av grundutbildningen som föreslås för de flesta värnpliktiga.

Slutligen har värnpliktssociala hänsyn tagits och bl. a. föranlett

förslag till förbättringar av värnpliktsförmånerna under repetitionsutbildningen.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

95

Yttrandena

Allmänna omdömen

Värnpliktsutredningens förslag har av remissinstanserna ansetts i stort vara

ägnat att läggas till grund för en reform av värnpliktsutbildningen eller lämnats

utan principiella erinringar. De avvägningar utredningen gjort mellan

militära och civila behov har sålunda i huvudsak godtagits. Exempelvis anför

Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund att de förslag och ställningstaganden

som utredningen gjort i hög grad syns svara mot vår allmänna

försvarspolitiska målsättning, givna direktiv och vårt lands ekonomiska

och personella resurser i förening samt också utformats med hänsyn till

berättigade civila krav.

Förslaget har med avseende på den långsiktiga beredskapen

ansetts ge påtagliga vinster. Överbefälhavaren bedömer sålunda att det föreslagna

värnpliktssystemet skulle innebära en betydlig höjning av krigsförbandens

användbarhet och att införandet av krigsförbandsövningar vid flottan

och flygvapnet är av särskilt värde. Försvarsgrenscheferna redovisar

motsvarande uppfattning. Chefen för flygvapnet anser emellertid att luftvärnsrobotförbandens

grundutbildning inte är lämpligt utformad och ånger

hur denna utbildning enligt hans mening bör ordnas.

Överbefälhavaren liksom försvarsgrenscheferna finner att förslaget totalt

sett innebär en höjning av mobiliseringsberedskapen. Överbefälhavaren

och chefen för flygvapnet anser dock att mobiliseringsberedskapen

vid flyvapnets luftvärnsrobotförband blir otillräcklig i förslaget. I fråga

om mobiliseringsberedskapen i materiellt hänseende finner överbefälhavaren

att det föreslagna systemet innebär ökad materielhantering och ökat

slitage på materielen med åtföljande större krav på underhållsorganisationen.

Cheferna för armén och marinen anser att ifrågavarande konsekvenser

beaktats av utredningen, medan chefen för flygvapnet finner att viss materielanskaffning

utöver vad utredningen förutsatt är nödvändig för att den

föreslagna repetitionsutbildningen skall kunna genomföras utan att mobiliseringsberedskapen

sänks.

Även för insatsberedskapen skulle förslaget enligt överbefälhavaren

innebära vissa vinster. Förslaget ger, anför överbefälhavaren, möjligheter

till förbättrad insatsberedskap inom armén under sommaren där nu

tillgången på insatsberedda förband är ringa. Förslaget innebär emellertid

en inte oväsentlig nedgång av insatsberedskapen vid flottan. Överbefälhavaren

anser att åtgärder för att avhjälpa denna brist måste vidtas. Han

avser överväga dels att föreslå införande av den s. k. villkorliga depåför
-

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1966

läggningen av fartyg utredningen diskuterar, dels att förlägga vissa krigsförbandsövningar

vid flottan till våren och anser att insatsberedskapen

därmed kan bli godtagbar. — överbefälhavaren godtar den insatsberedskap

vid kustartilleriet som förslaget innebär. — I fråga om flygvapnet ger förslaget

enligt överbefälhavaren goda möjligheter att upprätthålla erforderlig

insatsberedskap vid stridslednings-, bas- och flygförbanden. Han anser

emellertid alt luftvärnsrobotförbandens insatsberedskap måste förbättras.

Försvarsgrensclieferna bedömer dessa frågor på samma sätt som överbefälhavaren.

I fråga om möjligheterna att ur organisatorisk synpunkt

genomföra systemet anser överbefälhavaren att värnpliktsutredningens

tidsplan för övergång till det föreslagna systemet i stort är

lämplig men framhåller att tidpunkten då hela systemet är genomfört måste

anpassas efter bl. a. tillväxten av de personella resurserna. Den föreslagna

repetitionsutbildningen innebär enligt chefen för armén en väsentlig merbelastning

på den aktiva kadern främst intill den tidpunkt då reservbefäl och

värnpliktigt befäl genom det föreslagna systemet fått bättre förmåga att

bära en större del av utbildningsansvaret än nu. De nuvarande stora vakanserna

bland det aktiva befälet försvårar också genomförandet. Arméchefen

finner det dock möjligt att bl. a. genom vissa omläggningar av det militära

skolsystemet bära de maximibelastningar som följer av systemet men betonar

i likhet med överbefälhavaren att införandet måste ske i takt med resurstillväxten.

Även cheferna för marinen och flygvapnet anser att den föreslagna

repetitionsutbildningen innebär en betydande merbelastning på såväl

utbildnings- som förvaltningsorganisationen. Förslagen rörande övergången

till det nya systemet vid dessa försvarsgrenar bedöms dock kunna utgöra

underlag för planläggningen. Behovet av att kunna anpassa övergången efter

resurserna framhålls emellertid. Marinchefen och flygvapenchefen anför i

detta sammanhang att de anser de av dem till utredningen redovisade merbehoven

av personal som minimibehov. De anser att utredningen bedömt behoven

för lågt och att reformen inte kan genomföras med de av utredningen

beräknade personalförstärkningarna.

SR och TCO framhåller att den föreslagna repetitionsutbildningen kommer

att öka belastningen på det aktiva befälet utan motsvarande lättnad under

grundutbildningen. Förbunden anser att det inte längre är försvarbart

av statsmakterna att underlåta att vidta effektiva åtgärder för att avhjälpa

den rådande befälsbristen. Kan inte vakanssituationen inom några år förbättras

i så avgörande grad, att befälet erhåller normal arbetsbelastning,

måste långtgående ingrepp göras i målsättningen för de värnpliktigas utbildning

och därmed i krigsorganisationen. Detta måste med avgörande

tyngd vägas in i bilden vid den fortsatta beredningen av frågan rörande det

föreslagna reviderade värnpliktssystemet.

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

överbefälhavaren understryker i likhet med cheferna för armén och

flygvapnet betydelsen av att ett modernt inskrivnings- och personalredovisningssystem

införs. Militärpsykologiska institutet och 1964- års inskrivnings-

och personalredovisningsutredning anser att det av utredningen föreslagna

utbildningssystemet ur inskrivnings- och personalredovisningssynpunkt

är möjligt att genomföra.

Förslaget har med hänsyn till sin inverkan på samhällsekonomi

och arbetsmarknad tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga

remissinstanser. Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller att huvudprinciperna

i betänkandet mot bakgrunden av bristen på arbetskraft för näringslivets

del är förmånliga. Liknande synpunkter framförs av Sveriges Hantverks-

och Industriorganisation och Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund.

TCO ansluter sig till den principiella uppbyggnad av systemet som

utredningen föreslagit. Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges Industriförbund

har intet att erinra mot föreslagna förändringar beträffande

den grundläggande utbildningen och dess inpassning under året eller mot

omfördelningen till flera men kortare repetitionsövningar.

Universitetskanslersämbetet och skolöverstyrelsen uttrycker sin tillfredsställelse

över den betydelse utredningen har tillmätt den civila utbildningssektorn.

Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund,

Högerns Ungdomsförbund, SACO, Sveriges Förenade Studentkårer och

SECO uttrycker tillfredsställelse med de principiella ställningstaganden,

som utredningen utgått från då den sökt anpassa värnpliktsutbildningen

till det civila skolväsendet. Försvarets personalvårdsnåmnd delar utredningens

synpunkter beträffande avvägningen mellan de arbetsmarknadsmässiga

och studiesociala önskemålen.

Av värnpliktsutredningen redovisade förutsättningar för utformningen av

värnpliktsutbildningen

Tillgången på värnpliktiga, krigsmaktens behov av värnpliktiga m.m.

De utgångspunkter i fråga om tillgång på värnpliktiga m. m. som värnpliktsutredningen

redovisat har inte föranlett några principiella invändningar

annat än från SACO och Sveriges Förenade Studentkårer som anser,

att utredningen utgått från att antalet 20-åringar kommer att öka under

det närmast förestående decenniet vilken utgångspunkt inte låter sig förena

med statistiska centralbyråns prognoser. Enligt dessa sjunker nämligen årskullarnas

omfattning kontinuerligt från år 1965 till år 1980. Detta förrycker

enligt organisationernas mening utredningens resonemang om att det kommer

att bli aktuellt att under det närmaste decenniet sammansätta värnpl

i k Iskontingenten av 20-åringar och 21-åringar, dvs. en höjning av genomsnittsåldern

inom den maximerade utbildningskontingenten. — överbefäl7

— Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 sand. A''r 106

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

havaren framhåller bl. a. att personaltjänsten inom totalförsvaret fått sin

allmänna inriktning genom beslut av 1963 års riksdag. För att riksdagsbeslutets

grundtanke skall kunna realiseras måste emellertid i enlighet med

utredningens förslag brist och överskott på värnpliktiga kunna utjämnas

mellan försvarsgrenarna och personalen omskolas för nya uppgifter, överbefälhavaren

fäster vidare uppmärksamheten på att det f. n. föreligger relativt

stora brister på frivillig avtalsbunden personal. Skulle dessa brister allt

framgent bestå eller öka torde enligt överbefälhavaren ett stort antal värnpliktiga

erfordras för att ersätta denna personal.

Om utredningens förslag att Kungl. Maj :t skall fastställa de totala personalramarna

anser såväl överbefälhavaren som chefen för armén att dessa

redan i nuläget är så låsta i och med att den årliga utbildningskontingenten

är maximerad, att ytterligare regleringar inte erfordras.

I detta sammanhang har berörts vissa frågor om anstånd med grundutbildningens

påbörjande. Sveriges Förenade Studentkårer anser, att alla

som inte kan få grundutbildningen förlagd i omedelbar anslutning till avslutade

gymnasiestudier bör beviljas anstånd med denna tjänstgöring tills

de avlagt primärexamen. Organisationen hävdar nämligen, att ett avbrott

i studierna på ett år har en synnerligen ogynnsam effekt ur studiesynpunkt.

Universitetskanslersämbetet anser att om den organisatoriska ram som gällande

försvarsbeslut ger inte tillåter att de gymnasieutbildade värnpliktiga

får påbörja sin grundutbildning vid gymnasiestudiernas slut så bör försvarsbeslutet

ändras på denna punkt. I andra hand bör övervägas att uppskjuta

grundutbildningen till dess akademisk primärexamen eller motsvarande avlagts.

Skolöverstyrelsen anför, att om grundutbildningen måste börja före

maj månads utgång är det betydelsefullt, att alla, som vid tidpunkten för inryckning

bedriver studier på det gymnasiala stadiet kan erhålla ett års

anstånd.

Personalavgångarna under fred i krigsförbanden

Värnpliktsutredningens förslag att frekvensen av anstånd till repetitionsutbildning

bör begränsas har biträtts av överbefälhavaren, försvarsgrenscheferna,

arbetsmarknadsstyrelsen och SR. Åtskilliga remissinstanser, företrädande

bl. a. den civila utbildningssektorn, har däremot uttryckt farhågor

inför detta förslag.

Överbefälhavaren understryker det angelägna i att anståndsfrekvensen

vid repetitionsövningarna begränsas avsevärt. Även om förkortningen av repetitionsövningarna

torde minska anståndsbehovet finner överbefälhavaren

det likväl troligt att med hänsyn till det ökade antalet övningar antalet

anståndsansökningar totalt inte minskar. Chefen för armén anser också

att andelen anstånd med fullgörande av repetitionsutbildning måste minskas,

men framhåller samtidigt, att möjligheter till en begränsning av an
-

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

stånd föranledda av sociala skäl inte torde föreligga. Däremot torde enligt

arméchefen antalet anstånd på grund av arbetsmarknadsskäl kunna

begränsas på grund av att övningarna förkortas. En ökad restriktivitet vid

beviljande av anstånd är nödvändigt särskilt då det gäller värnpliktiga

officerare och underofficerare. Även SR understryker betydelsen av att

anstånd för befäl vid krigsförband meddelas restriktivt. Cheferna för marinen

och flygvapnet framför liknande synpunkter. Den senare framhåller

betydelsen av att kunskapen om en begränsning av anståndsmöjligheterna

förs ut till allmänheten av annan myndighet än försvarsmyndighet. Arbetsmarknadsstyrelsen

anser, att den förkortning av övningarna under repetitionsutbildningen

som föreslås kommer att särskilt då det gäller meniga

värnpliktiga gynnsamt inverka både på den enskilde arbetstagarens och på

arbetsgivarens möjlighet att lösa arbetskraftproblemen. Därför är en ökad

restriktivitet från myndigheternas sida vid beviljande av anstånd berättigad.

Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund hävdar däremot att skärpning

av nuvarande praxis inte behövs, eftersom de kortare övningarna

kommer att minska behovet av anstånd i tillräcklig utsträckning. Centralförbundet

för befälsutbildning har vid kontakter med företrädare för det

värnpliktiga befälet funnit att ett mindre antal långvariga tjänstgöringsperioder

bedöms mer hindersamma för den civila verksamheten än flera

kortare i enlighet med utredningens förslag. Lantbruksstyrelsen framhåller

att för jordbruket behovet av anstånd i huvudsak torde kvarstå. Man har

nämligen inom denna näringsgren överhuvud svårt att avstå arbetskraft

vid de tider på året, då tillgängliga resurser måste utnyttjas maximalt.

RLF framför liknande synpunkter. Skogsstyrelsen instämmer i utredningens

förslag, då den förordat att man vid uppläggningen av den militära

grund- och repetitionsutbildningen i första hand tar hänsyn till de störa

utbildningsgrupperna. Man bör emellertid då enligt styrelsen också vara

beredd att vid prövningen av anstånd ta vederbörlig hänsyn till mindre

utbildningskategorier.

Universitetskanslersämbetet förordar, att möjligheterna att uppskjuta repetitionsutbildningen

för de studerande till dess de avlagt primärexamen

noga bör övervägas. Om detta inte kan ske, bör enligt universitetskanslersämbetet

ett liberalt anståndsförfarande tillämpas. Även Sveriges Förenade

Studentkårer framhåller att stor hänsyn måste tas till studiesociala skäl

vid prövning av anståndsansökningar. I sådana fall, då avbrott på mellan

18 och 32 dagar för den enskilde skulle innebära en allvarlig studieförsening

därför att övningen infaller i anslutning till tentamensprov, obligatorisk

kurs etc., kan det enligt organisationen inte vara rimligt att vägra anstånd.

Samma uppfattning redovisas av Högerns Ungdomsförbund, Sveriges Konservativa

Studentförbund och SECO.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

Riktlinjer för värnpliktsutbildningens utformning

Allmänna överväganden

Värnpliktsutredningens uttalande att värnpliktsutbildningen måste vara

så uppbyggd att den kan anpassas även till utvecklingen efter början av

1970-talet har inte föranlett några erinringar. Överbefälhavaren och chefen

för flygvapnet framhåller i anslutning härtill att det är nödvändigt att de

bestämmelser som reglerar systemet utformas med sådan flexibilitet att en

anpassning av dess tillämpning fortlöpande kan ske med hänsyn till utvecklingen.

överbefälhavaren anger som exempel att ökade krav på insatsberedskap

måste kunna tillgodoses utan principiell omgestaltning av systemet.

De av utredningen vid avvägningen mellan behov och resurser

gjorda övervägandena har inte föranlett några erinringar från remissinstansernas

sida.

Förslaget att öka differentieringen av utbildningstidens längd anser överbefälhavaren

och försvarsgrenscheferna möjligt att genomföra. De framhåller

emellertid som en nackdel att systemet därmed blir mera komplicerat.

Dessa svårigheter av organisatorisk art bedöms emellertid kunna bemästras.

Folkpartiets Ungdomsförbund, Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund

och S,4CO framhåller värdet av en ökad differentiering och framhåller

bl. a. att våra värnpliktsresurser därmed kan utnyttjas mera rationellt än

nu.

Utredningens uttalanden rörande effektiviseringen av utbildningen har

i stort sett inte föranlett några erinringar. Armé förvaltningen framhåller i

denna fråga att effektivisering av enskild utbildning förutsätter tillgång till

utbildningsmateriel t. ex. i form av simulatorer. Sådan materiel kräver betydande

belopp i anskaffning men innebär på lång sikt minskade kostnader

för drivmedel, ammunition m. m. Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund

framhåller, att alla moment som förefaller den värnpliktige meningslösa

och som endast har till syfte att fylla ut tiden, påverkar försvarsviljan

negativt. De bör därför rensas bort. Utredningen synes enligt förbundet

ha haft denna ambition. Folkpartiets Ungdomsförbund hävdar att utbildningssamhällets

utveckling på längre sikt ger möjligheter till effektivisering

och bör ägnas större uppmärksamhet än utredningen har gjort.

Utredningens förslag rörande överföring av värnpliktiga från främst

flottan och flygvapnet till övriga delar av försvaret har inte föranlett några

principiella erinringar från remissinstanserna. Chefen för flygvapnet framhåller

dock att bestämmelserna bör utformas så att värnpliktiga avsedda

för överföring, när det personella läget så kräver, kan få kvarstå vid

flygvapnet viss tid.

Grundutbildningen

Vad utredningen har anfört om grundutbildningens uppbyggnad i stort

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kangl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

har inte föranlett några principiella invändningar från remissinstansernas

sida. Överbefälhavaren och chefen för armén framhåller i detta sammanhang

betydelsen av att en för krigsmakten likformig allmänmilitär utbildning

införs. Cheferna för marinen och flygvapnet har intet att erinra mot

att sådan utbildning införs. Chefen för flygvapnet betonar dock att utbildning

avseende flygvapnets huvuduppgift alltid måste tillgodoses i första

hand.

överbefälhavaren finner skälen hållbara för utredningens förslag om att

bibehålla utbildningsveckans längd för de värnpliktiga vid sex

dagar. En genomgående minskning av den normala arbetstiden om 48 timmar

per vecka är enligt överbefälhavarens mening inte möjlig och han biträder

den avvägning, som gjorts av utredningen, överbefälhavaren förordar

emellertid en ordning enligt vilken försvarsgrenschef ges större frihet än

för närvarande att så förlägga utbildningstiden för de värnpliktiga under

en vecka, att med hänsyn till tjänstens krav lämplig dag under veckan kan

göras tjänstefri. Cheferna för armén och marinen tillstyrker utredningens

förslag. Chefen för flygvapnet anser däremot, att då allt fler kategorier

även inom försvaret får tjänstefria lördagar former bör finnas för att

även förlägga de värnpliktigas arbetstid på motsvarande sätt och framhåller

att försvarsgrenschef bör ges befogenhet att fatta beslut i detta hänseende.

Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund liksom Högerns Ungdomsförbund

biträder i princip utredningens förslag. Försvarets personalvårdsnämnd

bedömer det inte lämpligt att för närvarande generellt införa femdagarsvecka

inom det militära försvarets utbildningssektor men anser att

femdagarsveckan vid den långsiktiga utbildningsplanläggningen bör betraktas

som ett seriöst alternativ till den nuvarande ordningen. Skolarbetstidsutredningen

önskar inte f. n. ta ställning i frågan medan SR och TCO hävdar

att antalet fria lördagar för de värnpliktiga måste ökas i betydande utsträckning.

Chefen för armén förordar tvångsvis uttagning för utbildning

till värnpliktig officer men godtar försöksvis frivillig uttagning.

Utredningens förslag att uttagningen alltjämt skall ske efter frivilligt åtagande

har biträtts eller lämnats utan erinran av övriga remissinstanser. I

detta sammanhang framhåller bl. a. SR att frågan om den militära utbildningens

meritvärde vid inträde till universitet och högskolor måste bringas

till en snar lösning.

Repetitionsutbildningen

Utredningens principuttalanden rörande repetitionsutbildningen har inte

föranlett några erinringar från remissinstansernas sida.

överbefälhavaren liksom försvarsgrenschef ernå bedömer att det före
-

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kangl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

slagna systemet för repetitionsutbildning är uppbyggt efter riktiga principer.

överbefälhavaren understryker kraftigt den vikt han fäster vid

att mönstringsövningarna tillkommer i utbildningssystemet, överbefälhavaren

föreslår att antalet värnpliktiga som inkallas till sådana övningar något

ökas. Centralförbundet för befälsutbildning bedömer att frivillig befälsutbildning

även i framtiden kommer att behövas som ett komplement till den

obligatoriska utbildningen.

Som tidigare nämnts har Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges

Industriförbund intet att erinra mot att repetitionsutbildningen fördelas på

fler men kortare övningar.

Universitetskansler sämbetet och Sveriges Förenade Studentkårer framhåller,

att varje system med fast studiegång måste vara så anpassningsbart,

att frånvaro från studier på grund av sjukdom eller andra tvingande skäl

inte medför onödig förlängning av studietiden. Repetitionsövningarna medför

emellertid, att relativt stora grupper tvingas göras förhållandevis långa

uppehåll i studierna, något som kan förrycka studietakten och i viss

mån försvåra att helt upprätthålla den bundna studiegångens princip. De

kan också inverka ofördelaktigt på den enskildes inställning till fullgörande

av försvarsplikten. Universitetskanslersämbetet erinrar emellertid vidare

om, att införandet av ett treterminssystem, varom utredning nu pågår, kan

visa sig vara förmånligare från militär synpunkt, då det gäller inpassningen

av repetitionsutbildningen.

I fråga om mönstringsövningarna förutsätter chefen för marinen att de

av utredningen redovisade tidsgränserna 24 resp. 48 timmar är räknade från

den tidpunkt då vederbörande når mobiliseringsplatsen och intill dess han

lämnar denna.

Insatsberedskapen och utbildningssystemet

Vad utredningen har anfört om insatsberedskapen och dess samband med

utbildningssystemet har inte föranlett några erinringar vid remissbehandlingen.

överbefälhavaren understryker betydelsen av att utbildningssystemet utformas

så att erforderlig insatsberedskap kan upprätthållas inom ramen för

utbildningssystemet och i möjlig mån så att långsiktsberedskapen inte negativt

påverkas. Av den inledande redovisningen av yttrandena framgår att

överbefälhavaren bedömer att det föreslagna systemet i stort medger tillräcklig

insatsberedskap. Överbefälhavaren framhåller vidare att akuta kristoppar

i första hand bör mötas genom ändringar i stridsberedskapen vid

insatsberedda styrkor, men att dessa styrkor kan visa sig vara otillräckliga.

Ytterligare styrkor måste då snabbt tillföras genom inkallelse. Sådana

inkallelser måste betraktas som en naturlig företeelse. Som mindre ingripande

åtgärder bör som utredningen angett för att snabbt och tillfälligt för
-

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

stärka insatsberedskapen bl. a. ifrågakomma ändrad fördelning till tiden av

krigsförbandsövningar och mönstringsövningar.

Armén

Vad utredningen med anledning av sin granskning av nuvarande system

anfört om behovet av förbättringar av utbildningssystemet inom armén har

inte föranlett några erinringar.

Grundutbildningens omfattning

Utredningens överväganden rörande grundutbildningens omfattning har

inte föranlett några erinringar från flertalet remissinstansers sida. Dock

har på enstaka punkter framförts erinringar mot den fördelning av olika

befattningar på utbildningskategorier som utredningen gjort. Vidare har i

några yttranden uttalats tveksamhet om huruvida avsatt tid för underofficers-

och officersutbildning är tillräcklig.

Chefen för armén framhåller allmänt att de av utredningen beräknade

tiderna är minimitider, som inte kan underskridas. Han anger vidare att

underlaget för beräkningar rörande det årliga antalet värnpliktiga av olika

kategorier nu är säkrare än då utredningen gjorde sina överväganden och

anmäler med anledning härav ett merbehov av 26 000 tjänstgöringsdagar i

förhållande till utredningens förslag. Arméchefen liksom arméförvaltningen

framhåller vidare att den antalsmässiga fördelningen mellan de olika kategorierna

värnpliktiga kan komma att variera beroende på krigsorganisatoriska

förändringar m. m. Bestämmelserna bör utformas med hänsyn härtill.

Försvarets sjukvårdsstyrelse och 1962 års försvarssjukvårdsutredning anser

att kompanisjukvårdare, som utredningen ansett såsom hittills böra vara

underbefäl, med hänsyn till uppgifterna bör vara underofficer. Vidare

föreslås att viss sjukvårdspersonal i övrigt, som utredningen hänfört till

värnpliktiga F, med hänsyn till behovet av utbildning bör överföras till

gruppen E.

Chefen för armén anför att en differentiering av utbildningens längd för de

värnpliktiga i allmänhet är möjlig att genomföra men framhåller

att vissa organisatoriska nackdelar uppstår. Han understryker att

erfarenheter rörande en så kort utbildning som förutsatts för värnpliktiga

G f. n. saknas och förutskickar att justering av tiden kan bli nödvändig

sedan praktiska erfarenheter vunnits.

I fråga om de underbefälsuttagna värnpliktiga delar

chefen för armén utredningens uppfattning rörande behovet av utbildningsdagar

men framhåller att utredningen av studiesociala skäl inte fullt tillgodosett

detta behov i alternativet vårutryckning. Arméchefen anser att detta

utbildningsbehov måste tillgodoses, vilket kräver att inryckningen tidigareläggs

till maj.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

Chefen för armén framhåller i likhet med vad han tidigare framfört till

utredningen att de underofficers uttagna värnpliktiga som

utbildas till plutonchefs ställföreträdare bör ha samma kompetens och därmed

samma utbildning som plutoncheferna. Utredningen har inte tillgodosett

detta behov utan fasthållit vid den nuvarande mer begränsade målsättningen,

vilket arméchefen anser vara en brist. Arméchefen framhåller att

målsättningen och frågan om utbildningens längd framdeles bör omprövas

men bedömer att de av utredningen förutsatta utbildningsmålen kan nås

inom angiven tid. Svenska Arméns och Flygvapnets Reservofficersförbund

liksom Värnpliktiga Underofficerares Riksförbund delar arméchefens synpunkter

på målsättningen för utbildningen av plutonchefs ställföreträdare.

Arméchefen bedömer att den med tre månader avkortade utbildning som

utredningen föreslår för officers uttagna värnpliktiga kan ge

erforderligt resultat om eleverna är av hög kvalitet och om utbildningens

innehåll koncentreras starkt. Värnpliktiga Officerares Riksförbund tillstyrker

ehuru med tvekan den föreslagna förkortningen av grundutbildningen

för officersuttagna värnpliktiga. Högerns Ungdomsförbund redovisar stor

tveksamhet inför beskärningen.

Repetitionsutbildningens omfattning

Chefen för armén delar utredningens uppfattning rörande sättet för förbättring

av repetitionsutbildningen och anser att den föreslagna indelningen

i olika slags övningar är lämplig.

Överbefälhavaren framhåller att den av utredningen föreslagna förlängningen

av krigsförbandsövningen för vissa meniga med tre dagar för att

möjliggöra längre transporter bör avse även värnpliktiga i befattning för

underbefäl och sådana meniga vars övning förlängs på grund av behov av

enskild utbildning. SR anser däremot att utredningens förslag att förlänga

krigsförbandsövning för vissa meniga med tre dagar är obilligt. Förbundet

föreslår att denna tid i varje fall minskas till två dagar så att vederbörande

kan rycka in och ut på en söndag. Härigenom skulle undvikas förlust av

arbetsinkomst.

Utredningen har föreslagit att högst 9 000 meniga värnpliktiga årligen

skall kunna ges förlängd krigsförbandsövning. Chefen för armén framhåller

att underlaget för beräkning rörande erforderlig personalram varit osäkert

och förklarar sig ämna återkomma i denna fråga efter förnyad undersökning.

Inpassning under året av vårnpliktsutbildningen m.m.

Utredningens val av alternativ för grundutbildningens inpassning

under året har föranlett bl. a. följande yttranden. Överbefälhavaren

anför att genom kombination av de tre alternativen tillräcklig insatsbered
-

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

skap kan erhållas vid armén under större delen av året men att av bl. a.

utbildningstekniska skäl alla tre alternativen inte bör tillämpas. Av yttrandet

framgår att överbefälhavaren är beredd att som huvudalternativ

godta endera av vårutrycknings- eller sommarutryckningsalternativen. Alternativet

höstutryckning är, anför överbefälhavaren, förenat med såväl försoni

nackdelar vad gäller den långsiktiga beredskapen. Han anser emellertid

att handlingsfrihet måste föreligga att tillämpa alternativet för förband i

södra Sverige och östra Mellansverige om ökade krav på insatsberedskap

måste tillgodoses trots nackdelarna vad gäller den långsiktiga beredskapen.

Chefen för armén förordar i likhet med utredningen alternativet vårutryckning

som huvudalternativ, ehuru med vissa modifieringar, och anger

att endast detta alternativ ger möjligheter att utnyttja terräng och vägar

utanför övningsfälten i erforderlig utsträckning och att genomföra tillräcklig

vinterutbildning. Arméchefen anser att de av utredningen föreslagna

försöken avseende alternativet sommarutryckning inte är nödvändiga och

framhåller i likhet med överbefälhavaren att det är förenat med olägenheter

att utbilda armén enligt tre inpassningsalternativ. Han framhåller att erforderliga

erfarenheter rörande möjligheterna att tillämpa detta alternativ

kan erhållas genom försök vid förband som nu tillämpar höstutryckning.

Arbetsmarknadsstyrelsen anser att ur arbetsmarknadssynpunkt alternativet

vårutryckning är det bästa. Eftersom efterfrågan på arbetskraft ökar under

april är det dock ett önskemål att utryckningen kan tidigareläggas till mars.

Även Sveriges Lantbruksförbund förordar alternativet vårutryckning. RLF

anser att alternativet kan godtas för arméns huvuddel trots att den senare

utryckningen i förhållande till nuläget är förenad med vissa nackdelar. Vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen delar utredningens uppfattning att större övningar

måste genomföras före tjällossningen och finner det beklagligt att

förbandsutbildning för arméns huvuddel förutsätts pågå under april då vägnätet

är känsligt. Statens naturvårdsnämnd och Svenska naturskyddsföreningen

framhåller, att samtliga tre av utredningen föreslagna alternativ för

inpassning av grundutbildningen från naturskyddssynpunkt är ofördelaktigare

än nuvarande system och hävdar att det är önskvärt att nu gällande

ordning ändras så litet som möjligt. Alternativet vårutryckning bedöms vara

minst olämpligt. Alternativet sommarutryckning anses vara sämst eftersom

förbandsutbildning då förläggs till den känsliga vår- och försommartiden.

Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund förordar i likhet med utredningen

att alternativet vårutryckning tillämpas vid flertalet förband

samt att försök vid ett mindre antal förband genomförs enligt alternativet

sommarutryckning. Förbundet anför att det senare alternativet är att föredra

från studiesocial synpunkt men bedömer att skillnaden mellan alternativen

är så liten att de militära utbildningsskäl som talar för alternativet

vårutryckning tills vidare bör få väga tyngre. Även Högerns Ungdomsförbund

förordar alternativet vårutryckning trots de olägenheter alternativet

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

innebär ur studiesynpunkt men understryker att försök bör genomföras

redan från början med alternativet sommar utryckning.

SR förordar att i första hand alternativet sommarutryckning prövas eftersom

detta synes organisationen bäst för dem som skall utbildas till värnpliktiga

officerare och underofficerare. För detta alternativ talar enligt förbundet

även dess större möjligheter att ge det aktiva befälet semester på

sommaren utan att utbildningseffekten därvid minskas. TCO förordar alternativet

sommarutryckning med utgångspunkt från den fredsanställda personalens

arbetsförhållanden. Universitetskanslersämbetet anser att från studiesocial

synpunkt alternativet sommarutryckning är gynnsammast och understryker

kraftigt dess i förhållande till övriga alternativ förmånligare konstruktion

för det civila utbildningsväsendets del. Ämbetet anför att alternativet

vårutryckning innebär betydande nackdelar genom delningen av underofficersutbildningen

och framhåller vidare att utryckning den 8 september

i alternativet höstutryckning är ogynnsamt från studiesocial synpunkt. Även

SACO och Sveriges Förenade Studentkårer förordar alternativet sommarutryckning

av studiesociala skäl.

Förslaget till utformning av alternativet vårutryckning

har föranlett erinringar i flera yttranden. Mot förslaget att avsluta

grundutbildningen först under april har erinringar framförts, bl. a. av arméchefen,

arbetsmarknadsstyrelsen, vissa naturvårdande organ samt väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen. Förslaget att dela utbildningen för de underofficersuttagna

värnpliktiga har såväl av arméchefen som företrädare för den

civila utbildningssektorn ansetts vara förenat med betydande olägenheter.

Chefen för armén framhåller att den senareläggning av in- och utryckningstiderna

i förhållande till nuläget för åldersklassens huvuddel som utredningen

föreslår av studiesociala skäl är ogynnsam främst eftersom utbildningens

slutskede därmed infaller under april då tjällossningen pågår.

Med hänsyn till markförhållandena blir det enligt arméchefen nödvändigt

att genomföra den avslutande tillämpningsövningen före den 1 april medan

det ännu finns luckor i de värnpliktigas befattningsutbildning. Han framhåller

att inte oväsentliga pedagogiska och psykologiska problem kommer

att uppstå genom att senarelägga utryckningen till slutet av april och finner

nackdelarna härmed uppenbara. Arméchefen anser det dock möjligt att

i enlighet med utredningens förslag genomföra erforderlig kompletterande

utbildning enskilt och i mindre förband under april så att ett tillfredsställande

slutresultat kan nås. Han framhåller emellertid att några säkra uttalanden

inte kan göras rörande utbildningsresultatet med hänsyn till den

begränsade erfarenhet som finns rörande utbildning av detta slag under

april månad.

Arméchefen framhåller att med hänsyn till de ogynnsamma utbildningsbetingelserna

under april en omprövning av frågan om utbildningens inpassning

är nödvändig och att därvid en inpassning av utbildningen enligt nuva
-

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1966

rande ordning med inryckning för huvuddelen av kontingenten under maj

och utryckning under mars påföljande år måste väljas. Som tidigare nämnts

har också arbetsmarknadsstyrelsen, statens naturvårdsnämnd och Svenska

naturskyddsföreningen framhållit önskvärdheten av en tidigareläggning av

utryckningen.

Enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen måste övningarnas omfattning

under april, såsom utredningen och chefen för armén förutsatt, ges begränsad

omfattning med hänsyn till tjällossningen. Skolöverstyrelsen understryker

å andra sidan starkt betydelsen av att tiderna senareläggs i enlighet med

utredningens förslag så att grundutbildningen påbörjas först efter maj månads

utgång. I de fall detta inte är möjligt av militära skäl, bör alla som

bedriver studier på det gymnasiala stadiet beviljas ett års anstånd. Sveriges

Förenade Studentkårer anser däremot att anstånd efter det att akademiska

studier påbörjats men innan primärexamen avlagts innebär ett allvarligt

avbrott i studietiderna.

Chefen för armén understryker betydelsen av att de underofficersuttagna

värnpliktiga ges en tillräckligt lång skolmässig utbildning före den praktiska

tillämpningen i truppföring under den grundläggande krigsförbandsutbildningen.

Arméchefen anser att den variant av alternativet vårutryckning som

innebär tjänstgöring i en följd med inryckning i mars bör tillämpas för flertalet

underofficersuttagna eftersom den är organisatoriskt enklast och ger

den bästa pedagogiska uppbyggnaden av utbildningen. Arméchefen framhåller

att den variant som innebär uppdelning av grundutbildningen på två

perioder innebär påtagliga nackdelar för den militära utbildningen bl. a. i

form av ökad belastning på utbildningsorganisationen under sommaren.

Arméchefen bedömer vidare att det kan vara förenat med olägenheter för

de värnpliktiga att efter ett års studier återgå till den militära utbildningen.

Å andra sidan är det från utbildningssynpunkt ogynnsamt att medge anstånd

med fullgörande av andra tjänstgöringsperioden. Arméchefen är emellertid

beredd att trots de påvisade nackdelarna godta en uppdelning om den

sammanhängande utbildningen av studieskäl inte kan tillämpas för alla berörda

värnpliktiga. Skälet härtill är enligt arméchefen att det oavvisliga

behovet av förutbildning före den grundläggande krigsförbandsutbildningen

därmed likväl kan tillgodoses vilket uppväger nackdelarna med förslaget.

Universitetskanslersämbetet anför att en uppdelning av underofficersutbildningen

för studerande vid universitet och högskolor skulle innebära ett

avbrott på ett läsår och för många sannolikt en förlängning av studietiden

genom den uppkomna ryckigheten i studietakten. Sveriges Förenade Studentkårer

framhåller i fråga om grundutbildningens uppdelning för de underofficersuttagna

värnpliktiga att ett avbrytande av studierna efter ett år

innebär stora olägenheter för samtliga kategorier studerande både av utbildningsmässiga

och studiesociala skäl. Organisationen framhåller att olägenheterna

blir särskilt framträdande för sådan utbildning där studiegång
-

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

en är bunden och i de fall kurser och laborationer pågår sammanhängande

vår—höst. Den pekar också på att olägenheten är betydande ur kostnadssynpunkt.

Den av utredningen redovisade varianten av vårutryckningsalternativet

med tjänstgöring i en följd med inryckning i mars anser organisationen

olämplig från studiesynpunkt men framhåller att de underofficersultagna

likväl bör ha fritt val att välja mellan denna och en uppdelad tjänstgöring.

SR och Svenska Arméns och Flygvapnets Reservofficersförbund anser

att förslaget rörande delningen av underofficersutbildningen är orealistiskt.

Chefen för armén redovisar ett i förhållande till utredningen modifierat

förslag till utbildning till värnpliktig officer. Det innebär att kadettskolan

läggs två månader tidigare än i utredningens förslag dvs. till månaderna

april—juni och efterföljs av två månaders trupptjänst med utryckning i

månadsskiftet augusti—september. Den sammanlagda tiden för grundutbildning

till värnpliktig officer är 540 dagar i likhet med utredningens förslag.

I fråga om repetitions utbildningens inpassning under

året framförs följande synpunkter.

Överbefälhavaren har inte framfört några erinringar mot utredningens

principiella uppfattning att krigsförbandsövningarna vid armén såsom nu

bör uppdelas på vinter-, vår- och höstomgång. Han framhåller emellertid att

i alternativet vårutryckning krigsförbandsövningarna under våren i likhet

med vad som nu sker bör fördelas på två omgångar för att tillgodose insatsberedskapen.

överbefälhavaren anser i likhet med utredningen att krigsförbandsövningarna

vid behov skall kunna spridas ut under året och framhåller

särskilt behovet av att på så sätt kunna tillgodose insatsberedskapen i

övre Norrland. Chefen för armén anser att krigsförbandsövningarna för flertalet

förband bör ske i vinter- och höstomgång men förutsätter härvid att

med hänsyn till utbildningsresurserna en större del av årskontingenten än

nu övas vintertid samt att även våromgång bör förekomma. Arbetsmarknadsstyrelsen

framhåller att lång erfarenhet visar att övningar under sommaren

och hösten ofta kommer i konflikt med jordbrukets intressen. Utvecklingen

visar att sådana yrken som varit utpräglat sommarsäsongbetonade

nu kulminerar med sin verksamhet långt in på hösten i oktober och

november. Styrelsen understryker under hänvisning härtill betydelsen av att

huvudparten av krigsförbandsövningarna förläggs till vintern. Lantbruksstyrelsen

anser att krigsförbandsövningar med hänsyn till jordbruket är

lämpligast under perioden november—mars. RLF har samma uppfattning.

Anpassning av den fast anställda personalens tjänstgöring m.m. till föreslagen

repetitionsutbildning

Svenska Arméns och Flygvapnets Reservofficersförbund tillstyrker den avutredningen

föreslagna förkortningen av vidareutbildningen till reservoffi
-

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

cer från 200 till 170 dagar liksom utbildningens förläggning till sommaren.

Förbundet anför dock att förslaget innebär att den blivande reservofficeren

under sex på varandra följande år längre eller kortare tid skall fullgöra

militärtjänst, vilket synes innebära risker för rekryteringen. Det föreslås

därför att systemet jämkas så att ett år blir fritt från militärutbildning.

Förbundet tillstyrker förslaget i vad det avser reservofficerarnas fortsatta

tjänstgöring.

Chefen för armén framlägger ett i förhållande till utredningen modifierat

förslag för utbildning till reservofficer. Efter genomgången kadettskola under

april—juni enligt arméchefens förslag rörande värnpliktiga officerare

följer reservofficerskurs I under juli—augusti. Reservofficerskurs II fullgörs

normalt påföljande år under månaderna juni—augusti. Mellan reservofficerskurserna

inläggs ett korrespondens- eller kompendieskede. Förslaget

innebär att vidareutbildningen till reservofficer i förhållande till nuläget

förkortas från 200 till 100 dagar. Den sammanlagda tiden för grundutbildning

till reservofficer minskas därmed från nuvarande (630 + 200) 830 dagar

till (540 + 100) 640 dagar. Utredningens förslag är (540 + 170) 710

dagar.

Marinen: Flottan

Granskning av nuvarande system. Behov av förbättringar

Vad utredningen med anledning av sin granskning av nuvarande system

anfört om behovet av förbättringar har vid remissbehandlingen inte föranlett

några erinringar annat än från marinförvaltningen. Marinförvaltningen

framhåller med anledning av utredningens kritiska uttalanden om att en

stor del av tjänstgöringstiden varje vecka används för materielvård, underhålls-

och servicearbeten, att denna verksamhet utgör en viktig del av besättningens

uppgifter i krig. Ämbetsverket anser därför att utredningen underskattat

utbildningsvärdet hos denna verksamhet.

Marinförvaltningen anför i fråga om fartygsbesättnings medverkan vid

årsöversynen på varv att värdet av översynen från utbildningssynpunkt

visserligen kan variera med vederbörandes befattning men att den för de

värnpliktiga i många befattningar utgör en både värdefull och nödvändig

del av utbildningen, eftersom de värnpliktiga härigenom får fördjupad kunskap

om den materiel de skall betjäna. Marinförvaltningen ifrågasätter1

emellertid inte lämpligheten av att översynen på föreslaget sätt förläggs till

annan tid än då hel besättning är ombord men framhåller att merkostnader

uppstår genom en sådan lösning.

Fartggsrustningarna i fred och värnpliktskontingentens storlek

Utredningens bedömanden rörande fartygsrustningarnas omfattning bar

inte föranlett några erinringar från remissinstansernas sida.

Överbefälhavaren förklarar sig som tidigare nämnts med hänsyn till in
-

s. 110 Kontrollera mot PDF

110

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

satsberedskapen avse att ytterligare överväga att införa den s. k. villkorliga

depåförläggningen av fartyg som i vissa hänseenden beaktats vid utformningen

av utredningens förslag. Chefen för marinen framhåller, att införande

av en villkorlig depåförläggning är en förutsättning för att de av utredningen

föreslagna krigsförbandsövningarna skall medföra en höjning av den

långsiktiga beredskapen.

Utredningens beräkningar rörande värnpliktskontingentens storlek har

föranlett erinringar från chefen för marinen, sjöfartsstyrelsen och statskontoret.

Chefen för marinen anför att utredningens beräkningar avser läget

omkring 1971 och att en större kontingent kommer att behövas under övergångsskedet

med hänsyn till flottans nuvarande sammansättning. Sjöfartsstyrelsen

anmäler ett något ökat behov av värnpliktiga i sjömätningstjänst.

Statskontoret fäster uppmärksamheten på att i ämbetsverkets undersökningsrapport

med förslag till organisation av Ostkustens och Västkustens

örlogsbaser värnpliktsbehovet där beräknats minska med 200 man under

det att utredningen angett det fredsmässiga behovet enligt nu gällande besättningslistor.

I detta sammanhang må nämnas att Folkpartiets Ungdomsförbund anser

att det är olämpligt att ta i anspråk värnpliktiga för sjömätnings- och isbrytartjänst

eftersom denna utbildning inte är motiverad av krigsorganisationens

behov.

Grundutbildningen

Vad utredningen anfört om indelning och uttagning av värnpliktiga för

grundutbildning har inte föranlett några erinringar vid remissbehandlingen.

Värnpliktsutredningens förslag beträffande grundutbildningens längd har

inte föranlett några direkta erinringar från remissinstansernas sida. Chefen

för marinen och marinförvaltningen ger dock uttryck för osäkerhet rörande

möjligheterna att på vissa punkter hinna med erforderlig utbildning. Sjöfartsstyrelsen

har på viss punkt erinringar av sådant slag.

Chefen för marinen anser sålunda att de föreslagna utbildningstiderna bör

tillämpas för flottans del i avvaktan på erfarenheter men bedömer dock redan

nu att den till 10 % nedskurna reservtiden är för knapp bl. a. med hänsyn

till de väntetider som väderleken gör oundvikliga.

Marinförvaltningen framhåller att de värnpliktigas yrkesutbildning enligt

förslaget förkortas, vilket enligt ämbetsverkets mening torde innebära att

de blir mindre kvalificerade än nu att handha den tekniskt komplicerade

materielen på de moderna stridsfartygen. Sjöfartsstgrelsen anser att den av

utredningen föreslagna markstridsutbildningen inte kan inrymmas inom de

angivna tidsramarna utan att den årliga sjömätningskapaciteten minskas.

En minskning av denna anser ämbetsverket inte rationell med hänsyn till

de höga kostnaderna för sjömätningsverksamheten.

Chefen för marinen föreslår att — utöver de av utredningen föreslagna

s. 111 Kontrollera mot PDF

111

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

radiosignalisterna utan certifikat -— även telehantverkare som inte har genomgått

minst teleteknisk linje vid fackskola skall erhålla grundutbildning

om 450 dagar. Den av utredningen föreslagna förkortade utbildningen för

värnpliktiga officerare innebär enligt marinchefen att utbildningen måste

ges en något lägre målsättning än nu. Han vill dock inte motsätta sig utredningens

förslag till förkortning med hänsyn till de rekryteringsskäl och studiesociala

skäl som utredningen framför.

Vad utredningen föreslagit rörande grundutbildningens uppbyggnad, innefattande

bl. a. indelningen i bemanningsgrupper och dessas tidsmässiga

inpassning under kalenderåret har vid remissbehandlingen föranlett erinringar

bl. a. från skolhåll. Universitetskanslersåmbetet liksom Sveriges Förenade

Studentkårer anför sålunda att bemanningsgruppen A har den i

stort gynnsammaste inpassningen ur studiesynpunkt men att det är en olägenhet

att utbildningen därvid avslutas först i mitten av september. Universitetskanslersämbetet

anser att störa fördelar vinns om utryckningen tidigareläggs

åtminstone en vecka. Också SACO framhåller att det är angeläget

att utbildningen inte avslutas senare än den 1 september.

Repetitionsutbildningen

Utredningens förslag till repetitionsutbildningssystem för flottan har i huvudsak

inte föranlett några erinringar från remissinstansernas sida. Chefen

för marinen anser att utredningens förslag i stort är lämpligt men har på

vissa punkter erinringar mot detsamma. Det är sålunda enligt marinchefen

inte lämpligt att krigsförbandsövning äger rum samtidigt med provtur efter

generalöversyn, vilket utredningen ansett kunna ske i viss utsträckning. Marinchefen

anser att utöver av utredningen angiven personal även krigskassor

bör kunna kvarbeordras två dagar för avveckling efter förbands utryckning.

Det bedöms vidare att en dag för genomförande av mobiliseringsövning

i form av mobiliseringsgenomgång är väl kort tid. I fråga om repetitionsutbildningens

inpassning under året biträder chefen för marinen utredningens

uppfattning att denna bör vara koncentrerad till hösten men framhåller,

i likhet med överbefälhavaren, att vissa enheter bör övas under våren

bl. a. för att tillgodose kravet på insatsberedskap. Svenska Flottans Reservofficersförbund

tillstyrker att repetitionsutbildning införs inom flottan men

understryker betydelsen av att bestämmelserna avseende tjänstgöring för

flottans reservofficerare anpassas efter systemet.

Fartggsskgddsutbildning och yrkessjömännens värnpliktsutbildning

Chefen för marinen anser att utredningsförslaget innebär mindre möjligheter

än nu att ge sådan utbildning. Sjöfartsstyrelsen finner att utredningens

förslag till grundutbildning vid flottan inrymmer möjligheter att i begränsad

utsträckning meddela fartygsskyddsutbildning för yrkessjömän utöver

vad som behövs för örlogsflottans behov.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

I gemensamt yttrande hävdar Sveriges Redareförening, Svenska Maskinbefälsförbundet,

Svenska Sjöfolksförbundet, Svenska Stewardföreningen

och Sveriges Fartygsbefälsförening att det sedan lång tid tillbaka är ett

starkt önskemål att i handelsflottan tjänstgörande personal bl. a. för att underlätta

rekrytering får fullgöra sin värnpliktstjänstgöring under väsentligt

kortare tid än övriga värnpliktiga. Organisationerna föreslår att sjömän vid

värnpliktstidens inträde fullgör en grundutbildning på ca 90 dagar med

syftning på uppgifterna inom handelsflottan under krig. Befrielse från ytterligare

värnpliktstjänstgöring bör enligt organisationerna ges dem som kvarstannar

i handelsflottan under viss tid. Organisationerna tar inte ställning

till om den av utredningen föreslagna utbildningen i fartygsskydd är tillräcklig.

Marinen: Kustartilleriet

Granskning av nuvarande system. Behov av förbättringar

Vad utredningen med anledning av sin granskning av nuvarande system

anfört om behovet av förbättringar har vid remissbehandlingen inte föranlett

några erinringar.

Grundutbildningen

Vad utredningen föreslagit om grundutbildningens längd har

inte föranlett erinringar annat än från chefen för marinen.

Chefen för marinen anför att den reservtid om 10 % varmed utredningen

räknat i sina beräkningar av behovet av utbildningstid, är otillräcklig bl. a.

på grund av att utbildningen är starkt väderberoende med väntetider som

följd och att kustartilleriförbanden för sin utbildning måste genomföra

långa förflyttningar.

För värnpliktiga G och för underbefälsuttagna värnpliktiga har det av utredningen

beräknade minimibehovet av utbildningstid i förslaget inte helt

kunnat tillgodoses av studiesociala skäl. Det är enligt chefen för marinen

nödvändigt att ifrågavarande behov tillgodoses inte minst med tanke på att

reservtiden beskurits. För värnpliktiga F fordras enligt marinchefen en förlängning

av grundutbildningen med fem dagar i förhållande till förslaget.

De officersuttagnas grundutbildning bör enligt chefen för marinen förlängas

från 90 dagar till 100 dagar.

Utredningens förslag till inpassning av grundutbildninge

n finner chefen för marinen i stort lämplig men framhåller att med hänsyn

till behovet av tid för avslutande övningar i skärgårdarna efter semesterperiodens

slut utryckningen bör ske något senare än utredningen föreslagit

eller omkring den 30 september. Han anser sig dock för att vinna bättre

studieanpassning kunna godta den av utredningen föreslagna utryckningstiden

den 15 september men anser att denna tidpunkt är den tidigast

tänkbara med hänsyn till den militära utbildningen. Universitetskanslersäm
-

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

betet, Sveriges Förenade Studentkårer och Sveriges Lantbruks förbund anser

att utryckningen sker väl sent under hösten.

Repetitionsutbildningen

Utredningens förslag till repetitionsutbildningssystem vid kustartilleriet

har vid remissbehandlingen inte föranlett andra erinringar än att chefen

för marinen och i någon mån överbefälhavaren på vissa punkter önskar ge

utbildningen större omfattning än utredningen föreslagit.

I fråga om längden på krigsförbandsövning anser chefen för

marinen att de av utredningen utförda beräkningarna av övningslängden

är för snävt gjorda. För övning i mobilisering med avslutande förbandsprov,

för enskild utbildning samt för avrustning behövs enligt marinchefen

erfarenhetsmässigt något längre tid än vad utredningen förutsett. Dessutom

framhålls behovet av reservtid främst med hänsyn till väderleksförhållandena.

Chefen för marinen förordar därför att krigsförbandsövning ges en

längd av 25 dagar för flertalet värnpliktiga, 32 dagar för underbefäl och

vissa meniga samt 39 dagar för underofficerare och officerare. Chefen för

marinen anser slutligen, att utöver av utredningen angiven personal, även

krigskassor bör kunna kvarbeordras två dagar för avveckling efter förbands

utryckning. De av överbefälhavaren framlagda förslagen rörande förlängning

av krigsförbandsövning för att möjliggöra längre transporter och som

redovisats under armén avser även kustartilleriet.

Chefen för marinen biträder utredningens uppfattning att tyngdpunkten

av krigsförbandsövningarna bör vara förlagd till hösten men framhåller i

likhet med överbefälhavaren att vissa förband bör övas på våren dels av

utbildningsskäl, dels med hänsyn till insatsberedskapen.

Beträffande särskild övning föreslår chefen för marinen att personalramen

ökas något.

I mobiliseringsgenomgång bör enligt chefen för marinen utöver

vad utredningen redovisat även materielredogörare delta även om denne

inte samtidigt är batterikvartermästare.

Flygvapnet

Granskning av nuvarande system. Behov av förbättringar

Vad utredningen med anledning av sin granskning av nuvarande system

anfört om behovet av förbättringar har vid remissbehandlingen inte föranlett

några erinringar. Chefen för flygvapnet stöder som tidigare redovisats

utredningens förslag i stort till värnpliktsutbildning. Han understryker

emellertid i detta sammanhang betydelsen av att vid avvägning av olika slags

utbildning alltid behovet för att tillgodose flygvapnets huvuduppgift får väga

tyngre än kravet på en fullständig likriktning av första grundutbildningsskedet

för landets värnpliktiga.

8 —- Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 sand. A''r 106

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

Grundutbildningen

Chefen för flygvapnet, som biträder utredningens förslag i stort rörande

grundutbildningen, framhåller att det kan bli nödvändigt att vid vissa förband

framdeles övergå till flera eller färre inryckningsomgångar, varför bestämmelserna

bör utformas så att detta blir möjligt. Han har intet att erinra

emot att inryckningstiderna i enlighet med utredningens förslag anpassas

så att bättre studieanpassning vinnes. Flygvapenchefen anser sig, i likhet

med överbefälhavaren, inte kunna tillstyrka utredningens förslag angående

robotförbandens grundutbildning och framlägger i hemligt yttrande ett modifierat

förslag till utbildning av dessa förband. Universitetskanslersämbetet

framhåller att endast två av de fyra omgångarna (1 och 3) är inpassade på

ett från studiesynpunkt godtagbart sätt men anser sig kunna tillstyrka förslaget

rörande grundutbildningen vid flygvapnet under förutsättning att de

studerande fördelas uteslutande på dessa två omgångar.

Repetitionsutbildningen

Vad utredningen föreslagit rörande repetitionsutbildningen vid flygvapnet

har inte föranlett några erinringar vid remissbehandlingen.

Chefen för flygvapnet framhåller emellertid i detta sammanhang att det i

vissa fall kan uppstå svårigheter att på sätt förutsatts öva krigsförbanden

på platser enligt krigsplanläggningen med hänsyn till att dessa inte kan

disponeras i fredstid.

Vissa för försvarsgrenarna gemensamma frågor

Utbildning av värnpliktiga i specialtjänst

Utredningens förslag till principlösning av de i specialtjänst uttagna värnpliktigas

tjänstgöring har inte föranlett några erinringar vid remissbehandlingen.

Med tanke på det fortsatta utredningsarbetet har vissa institutioner

anfört synpunkter rörande enskilda grupper av de specialtjänstuttagna.

Överbefälhavaren understryker behovet av att de specialtjänstuttagnas

tjänstgöringsförhållanden snarast utreds fullständigt. Överbefälhavaren, liksom

chefen för armén, ansluter sig till utredningens allmänna princip att

antalet specialtjänstuttagna bör svara direkt mot det krigsorganisatoriska

behovet vilket kräver viss ändring av föreslagen värnpliktslag.

Chefen för armén understödjer helt utredningens uppfattning att även de

specialtjänstuttagna skall delta i krigsförbandens övningar. Arméchefen

anser att man bör överväga att utnyttja de särskilda övningarna för centralt

bedriven befattningsutbildning.

1962 års försvarssjukvårdsutredning har ingen erinran mot de principöverväganden

och förslag till provisoriska anpassningsåtgärder som värnpliktsutredningen

framlagt gällande särskilda grupper värnpliktiga. Med

hänvisning till den fortsatta utredningen i fråga om dessa grupper värn
-

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

pliktiga anför försvarssjukvårdsutredningen dock bl. a. följande. De värnpliktiga

som erfordras för att täcka krigsorganisationens behov av veterinärer

och apotekare bör alltjämt i samband med inskrivningen helt eller

delvis tas ut för utbildning i specialtjänst. I fråga om läkarnas utbildning bör

inga principiella förändringar av den ordning som beslöts vid 1963 års riksdag

(prop. 1963: 106) företas.

Utbildning och tjänstgöring för handräckningsvärnpliktiga

Värnpliktsutredningens förslag om särskild utredning av de

handräckningsvärnpliktigas tjänstgöringsförhållanden har vid remissbehandlingen

inte mött några erinringar. Förslaget tillstyrks bl. a. av överbefälhavaren

och Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund.

Chefen för armén framhåller att med hänsyn till den ökade svårigheten

att rekrytera civil arbetskraft till utbildningsanstalterna det är av största

vikt att behovet av handräckningsvärnpliktiga tillgodoses för att utbildningsmålen

skall nås inom de av utredningen hårt pressade tidsramarna.

Detta gäller såväl under grundutbildningen som under repetitionsutbildningen.

Arméchefen anser att om man inte kan öka tilldelningen av handräckningsvärnpliktiga

dessas tjänstgöring bör avpassas så att behovet av

handräckningstjänst tillgodoses.

Den differentiering av utbildningstiden som föreslagits för de vanliga

värnpliktiga borde enligt Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund innefatta

även de handräckningsvärnpliktiga. Förbundet hävdar att endast

behovet av utbildningstid skall vara avgörande för längden av första tjänstgöringen

och anser att den utbildning de handräckningsvärnpliktiga torde

behöva kan genomföras på kortare tid än nu. Förbundet anser vidare att de

allvarliga strävanden efter rationaliseringar som gjorts inom försvaret under

senare år ovillkorligen måste motverkas av nuvarande system med

handräckningsvärnpliktiga. Det är därför angeläget att den föreslagna utredningen

genomförs snabbt och att vederbörlig hänsyn därvid tas till konsekvenserna

på arbetsmarknaden.

De förslag till provisorisk anpassning av tjänstgöringen som

utredningen framlagt har i huvudsak lämnats utan erinran. Sveriges Socialdemokratiska

Ungdomsförbund anser dock att redan nu en nedskärning kan

ske av de handräckningsvärnpliktigas tjänstgöring från 394 till 300 dagar.

Chefen för armén föreslår att värnpliktiga G som överförs till handräckningstjänst

åläggs 390 dagars tjänstgöringsskyldighet.

Utbildning av uppskovsvurnpliktiga

Vad utredningen anfört rörande utbildningen av uppskovsvärnpliktiga

har i huvudsak inte föranlett några erinringar från remissinstansernas sida.

Vissa myndigheter understryker behovet av att de uppskovsvärnpliktiga ges

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

militär utbildning. Civilförsvarsstyrelsen har på vissa punkter anmält en

mot utredningen avvikande mening.

Poststyrelsen och järnvägsstyrelsen framhåller önskvärdheten av att det

värnpliktiga driftvärnet åläggs att genomföra någon form av obligatorisk

utbildning. Rikspolisstyrelsen förordar att uppskovsvärnpliktiga vid polisväsendet

utbildas i styrelsens egen regi i samråd med de militära myndigheterna,

dvs. i stort enligt nuvarande bestämmelser.

För att under en övergångsperiod kunna ge vissa delar av det värnpliktiga

hemvärnet ökad mobiliseringsberedskap och även en viss utbildning anser

överbefälhavaren att det bör övervägas att låta detta ske inom ramen för

mönstringsövning. Härigenom skulle även skapas möjligheter att öka tillgången

på insatsberedda enheter.

Civilförsvarsstyrelsen understryker betydelsen av, att värnpliktssystemet

ger civilförsvaret möjlighet att få tillgång till kvalificerad uppskovspersonal

i lämpliga befattningar och i lämplig ålder. Den personal, som överförs

till civilförsvaret, bör ha en lämplig grundutbildning med inriktning på

speciella grenar. Styrelsen anför vidare att det skulle vara synnerligen lämpligt

att snarast föra över så stor del som möjligt av det personalöverskott,

som enligt utredningens förslag efter hand uppkommer vid flottan och flygvapnet

till totalförsvarets civila sektor för att fylla de stora brister, som

finns där. De värnpliktiga, som tas ut till undsättningskårerna, bör enligt

styrelsen ha kvarstående skyldighet att fullgöra minst tre krigsförbandsövningar.

Mot förslaget att civilförsvarets undsättningskårer skall rekryteras

företrädesvis från övertaliga vid flottan och flygvapnet invänder styrelsen,

att de nödvändiga kvalifikationerna för värnpliktiga till dessa kårer

bäst fylls av värnpliktiga, som genomgått grundutbildning vid armén. Den

föreslagna likformiga allmänmilitära utbildningen kan dock komma att öka

andra värnpliktskategoriers användbarhet inom civilförsvaret.

Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller, att det ur dess synpunkt inte föreligger

något hinder mot att militära myndigheter på av utredningen föreslaget

sätt inkallar uppskovsvärnpliktiga för att i övande krigsförband täcka

brister på personal som av olika skäl ej kunnat inkallas. Styrelsen framhåller

vidare, att krigsmakten torde få svårigheter att gå med på önskemålen

ifråga om uppskov från den civila sektorn inom totalförsvaret. En viss återhållsamhet

måste därför iakttas vid beviljande av uppskov.

Urval och redovisning av värnpliktiga

Vad utredningen anfört rörande urvalsverksamheten har i huvudsak

inte föranlett några erinringar från remissinstansernas sida. Från

flera håll har understrukits behovet av förbättringar av inskrivnings- och

personalredo visningsverksamheten.

Överbefälhavaren framhåller i detta sammanhang betydelsen av att ett

modernt inskrivnings- och personalredovisningssystem snarast införs. Che
-

s. 117 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

117

fen för flygvapnet biträder vad utredningen anfört om ett effektivare utnyttjande

av de personella resurserna men framhåller vikten av att värnpliktiga

som inte fyller högt ställda krav på kvalitet frikallas från skyldigheten

att fullgöra tjänstgöring. Cheferna för marinen och flygvapnet biträder utredningens

uttalanden om att man vid inskrivningen måste säkerställa att

flottans och flygvapnets värnpliktskontingent tillförs ett mot årsbehovet

svarande antal befälslämpade värnpliktiga.

Militär psykologiska institutet anför bl. a. att en av de grundläggande förutsättningarna

för att i betänkandet framlagda förslag skall kunna genomföras

är en ökad och effektiviserad urvalsverksamhet. Den föreslagna uppdelningen

av värnpliktiga i allmänhet på flera grupper med olika lång

grundutbildning och därmed skilda inryckningstider medför, att urvalsverksamheten

i stor utsträckning måste flyttas från utbildningsmyndigheten

till inskrivningsorganisationen. Eftersom uttagningen dessutom avses ske

inte enbart till viss kategori utan även till de olika enskilda befattningar som

ingår i resp. kategorier, krävs att till inskrivningsmyndighetens förfogande

ställs ett prövningssystem som säkerställer att den uttagna personalen kommer

att motsvara de krav utbildning och avsedd krigsbefattning ställer.

Såvitt nu kan bedömas kommer det dock inte bli möjligt att i samband

med inskrivningen verkställa en detaljerad befattningsuttagning. Detta bör

i de flesta fall inte heller vara nödvändigt för genomförandet av utbildning

enligt utredningens förslag.

196i års inskrivnings- och personalredovisningsutredning anför bl. a. att

nu framlagda principförslag rörande värnpliktsutbildningen innebär som

också värnpliktsutredningen angett att ökade krav ställs på inskrivningsoch

redovisningssystemet. Det ankommer på 1964 års inskrivnings- och personalredovisningsutredning

att föreslå hur dessa krav tekniskt skall kunna

tillgodoses. Det av värnpliktsutredningens förslag föranledda behovet att

differentiera urvalet för stridande och inte stridande befattning har av utredningen

beaktats redan vid planeringen av det undersökningsprogram

som försöksvis prövades vid 1965 års inskrivningsförsök. Det av bl. a. värnpliktsutredningen

framhållna behovet av ökad överblick och ökad rörlighet

beträffande de personella tillgångarna har inarbetats i det planerings- och

redovisningsförfarande, som är under utformning inom 1964 års inskrivnings-

och personalredovisningsutredning. Utredningen bedömer det tekniskt

möjligt att i allt väsentligt tillgodose de av värnpliktsutredningen ställda

kraven på inskrivnings- och redovisningssystemet. Vad gäller möjligheterna

att vid inskrivningen välja ut högst 50 värnpliktiga E för utbildning

till radiotelegrafisler vid flottan har dock utredningen liksom också mililärpsykologiska

institutet anmält viss tvekan.

Vad utredningen föreslagit rörande inskrivningsåldern har inte

föranlett några erinringar vid remissbehandlingen. Militurpsykologiska institutet

anser att utredningens förslag rörande inskrivningsåldern synes an
-

s. 118 Kontrollera mot PDF

118 Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

visa en smidig utväg att lösa bl. a. vissa prövningspsykologiska problem.

Överbefälhavaren, som också biträder förslaget, förutsätter att de praktiska

konsekvenserna övervägs ytterligare av 1964 års inskrivnings- och personalredovisningsutredning.

Också 196-r års inskrivnings- och personalredovisningsutredning

biträder förslaget.

De värnpliktigas ekonomiska förmåner

Samtliga remissmyndigheter som yttrat sig om den föreslagna konstruktionen

av förmånssystemet har i huvudsak tillstyrkt

detsamma eller lämnat det utan erinran. Invändningar mot beräkningsgrunderna

på vissa punkter har anförts bl. a. av SR och Sveriges Socialdemokratiska

Ungdomsförbund. Vissa organisationer har därjämte framfört synpunkter

rörande premier under frivilligutbildning.

195i års värnpliktsavlöningsutredning uttalar att föreslagna förstärkningar

av värnpliktsförmånerna ansluter till den huvudlinje som utredningen

företrätt i sina betänkanden om värnpliktsavlöning och familjebidrag.

Försvarets civilförvaltning finner utvidgningen av premiesystemet vara välgrundad

och föreslagna förenklade utbetalningsformer för premierna vara

av värde bl. a. från administrativ synpunkt. Överbefälhavaren samt cheferna

för armén, marinen och flygvapnet biträder i princip föreslagna beräkningsgrunder

för premiebeloppen och den premieberättigande tjänstgöringstiden.

Svenska Arméns och Flygvapnets Reservofficersförbund finner föreslagen

utvidgning av premiesystemet vara att föredra framför differentiering av

penningbidraget.

Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar anser föreslagna åtgärder,

lämpligen i kombination med en brett upplagd upplysningsverksamhet om

värnpliktstjänstgöringen, vara ägnade att förbättra de värnpliktigas villighet

och trivsel samt ifråga om premier bidra till förbättrad rekrytering.

Försvarets personalvårdsnämnd anför liknande synpunkter vad gäller de

ekonomiska förmånerna.

Försvarets radioanstalt anmärker att premierna till vissa värnpliktiga vid

anstalten, vilka har lika lång grundutbildning som de underofficersuttagna,

måste höjas för att undvika bl. a. rekryteringssvårigheter. Socialstyrelsen

uttalar i stort sin anslutning till föreslagna förmåner men framhåller bl. a.

att det är angeläget att de värnpliktiga bereds ett ökat antal fria resor.

SR anser det skäligt att vissa extra bidrag utgår till värnpliktiga som fullgör

utbildning under längre tid än minimitiden 255 dagar. En liknande

uppfattning uttalar Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund som anser

att föreslagen tjänstgöringspremie bör utgå redan vid tjänstgöring

utöver 255 dagar och därvid med 2 kr. för dag intill 300 dagar samt med

3 kr. för dag för tid därutöver. Värnpliktiga Officerares Riksförbund och

Centralförbundet för Befälsutbildning föreslår en utvidgning av premiesystemet

att även omfatta frivilligutbildningen.

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

Utredningens förslag att bibehålla penningbidragsbeloppen

under grundutbildningen vid nuvarande nivå föranleder invändningar från

ett flertal remissmyndigheter, överbefälhavaren finner det sålunda beklagligt

att utredningen föreslagit oförändrade penningbidragsbelopp och anser

en uppräkning vara nödvändig, lämpligen såsom ett provisorium — i avvaktan

på försvarsutredningens kommande ställningstagande — på i princip

samma sätt som utredningen föreslagit för repetitionsutbildningen. Även

försvarets civilförvaltning, socialstyrelsen och Sveriges Socialdemokratiska

Ungdomsförbund förordar att man redan nu överväger en höjning av

penningbidragsbeloppen. Nämnda förbund föreslår en höjning av lägsta

utgående belopp från 4 till 8 kr. för dag under grundutbildningen samt från

8 till 12 kr. under repetitionsutbildningen.

Mot de föreslagna premiebeloppen för officersutbildning har flertalet

remissinstanser intet att erinra. Militärpsykologiska institutet anser

dock att premien i fråga inte är tillräckligt konkurrenskraftig för att ge

avsett resultat. Svenska Arméns och Flygvapnets Reservofficersförbund

föreslår att beräkningen av premien under reservofficerskurs II (ROK II)

sker efter högre belopp än under reservofficerskurs I (ROK I) enär eljest

kan befaras att ett antal aspiranter kommer att avgå efter sistnämnda kurs

som enligt utredningsförslaget ger högre premiebelopp på grund av längre

utbildningstid. Försvarets civilförvaltning anser att tjänstgöringspremietillägget

för värnpliktiga som underkänts i exempelvis officersutbildning

beräknats för lågt och innebär en markant försämring mot förhållandet i

nuläget. Ämbetsverket framhåller därjämte i likhet med Svenska Arméns

och Flygvapnets Reservofficersförbund att utredningen borde ha framlagt

förslag om förbättrade premieförmåner till aspiranter som är under utbildning

vid övergången till det nya utbildnings- och premiesystemet.

Remissmyndigheterna utgår i likhet med utredningen från förutsättningen

att den av försvarets civilförvaltning föreslagna höjningen av familj epenningbeloppen

kommer till stånd. Några remissmyndigheter, däribland

överbefälhavaren, försvarets personalvårdsnämnd och Sveriges

Socialdemokratiska Ungdomsförbund anser den föreslagna 20-procentiga

höjningen av förmånen i fråga som ett minimum och förordar en ytterligare

uppräkning av beloppen. Överbefälhavaren och försvarets civilförvaltning

betonar angelägenheten av att familjepenningbeloppen höjs redan fr. o. m.

den 1 juli 1966 samt — i likhet med flera andra remissmyndigheter — att

förmånen görs värdebeständig.

Övergången till det föreslagna utbildningssystemet

Den av utredningen angivna tidsplanen för övergången till ett nytt

utbildningssystem har i huvudsak inte föranlett några erinringar från remissinstansernas

sida. De militära myndigheterna har emellertid liksom

SR och TCO framhållit att övergången måste anpassas efter resurstillväxten,

s. 120 Kontrollera mot PDF

120 Kungl. Ma j. ts proposition nr 106 år 1966

Överbefälhavaren anser den av utredningen föreslagna tidsplanen för

övergång till det nya utbildningssystemet i stort sett lämpligt, överbefälhavaren

framhåller emellertid att den tidpunkt då hela systemet bör vara

genomfört måste anpassas till disponibla resurser inte minst de personella.

Överbefälhavaren bedömer att repetitionsövning i krigsförband enligt det

nya systemet skall kunna igångsättas vid armén och kustartilleriet under

år 1966 och vid flottan och flygvapnet i begränsad omfattning och delvis

av försökskaraktär under år 1967.

Chefen för armén framhåller att det krigsplacerade, icke aktiva, befälet

själva måste kunna leda erforderlig kompletterande utbildning vid förbanden.

Detta befäl bör därför så snart möjligt i enlighet med utredningens förslag

påbörja grundutbildning enligt det nya systemet som ger befälet ökad

förmåga att leda utbildningen, övergången till det nya repetitionsutbildningssystemet

måste enligt arméchefen kunna anpassas efter resurstillväxten

vilket kan påfordra ändring av tidsplanerna. Arméchefen är beredd att

godta förkortade krigsförbandsövningar och särskilda befälsövningar redan

fr. o. m. hösten 1966, förutsatt att utredningens förslag i princip godtas.

Chefen för marinen framhåller under förutsättning att innevarande års

riksdag beslutar om ändring i värnpliktslagen, att flottan kan övergå till

av utredningen föreslagen inryckningstid och tjänstgöringslängd fr. o. m.

hösten 1966. Vid kustartilleriet kan övergång till nytt system påbörjas tidigast

under budgetåret 1967/68.

Repititionsutbildningen kan vid flottan i begränsad omfattning införas

fr. o. m. hösten 1967. Vid kustartilleriet kan den föreslagna ordningen för

krigsförbandsövningar påbörjas under år 1967. Förkortning av repetitionsövningstiden

bör ske hösten 1966. Övergången till nytt system enligt ovan

angivna tider förutsätter dock att Kungl. Maj :t utfärdar nya bestämmelser

om tjänstgöringsskyldighet enligt utredningens förslag och att flottans utbildningskontingent

ökas till minst 3 650 värnpliktiga för budgetåret 1966/

67. Utredningens förslag rörande tidpunkter då krigsförbandsövningar i

full omfattning bör kunna bedrivas vid flottan och kustartilleriet — budgetåren

1972/73 resp. 1971/72 — biträds.

Chefen för flygvapnet biträder i princip utredningens förslag om förkortning

av utbildningstiden och tidigareläggning av inryckningen i samband

med övergången till ny inpassning av grundutbildningen. Därest övergången

koncentreras till ett år kommer dock en inryckningsomgång inte

att kunna ges fullständig utbildning under grundutbildningens första skede.

Kompletteringsutbildning i erforderlig omfattning torde inte heller kunna

ges under andra skedet varför flygvapenchefen anser att övergången bör

ske stegvis. Lämpligen kan detta genomföras för åldersklasserna 1966—67

under tiden 1967—69. Från år 1969 skulle däremot inryckningen ske vid

varje kvartals början enligt utredningens förslag, övergångsförfarandet

beräknas minska antalet tjänstgöringsdagar med ca 180 000.

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

Militärpsykologiska institutet framhåller att det ur prövningspsykologisk

synpunkt hade varit lyckligt om övergången till nytt utbildningssystem

kunnat anstå till dess att prövningsmässiga förutsättningar hunnits skapas

genom ett förbättrat inskrivningssystem.

SR framhåller att övergången till repetitionsutbildning enligt det föreslagna

systemet bör ske under en så lång period att arbetsrytm och arbetsuppgifter

efter hand kan anpassas till de nya förhållandena. Övergångstiden bor

enligt förbundet också utnyttjas till att skapa fasta och enkla regler för genomförande

av de olika typerna av övningar.

Mot de av utredningen framlagda förslagen till åläggande övergångsvis

av tjänstgöringsskyldighet för redan grundutbildade

värnpliktiga har vid remissbehandlingen inte framförts några erinringar.

Ekonomiska konsekvenser av utredningens förslag

De samhällsekonomiska konsekvenserna av utredningens

förslag har inte föranlett några erinringar från remissinstansernas sida.

Militära tjänstgöringsåldersutredningen framhåller i denna fråga att ur

samhällsekonomisk — liksom ur statsfinansiell — synpunkt betänkligheterna

mot att bygga ut personalorganisationen på det sätt utredningen räknat

med i sina kostnadsberäkningar bör minska om stora delar av de

anmälda behoven kan tillgodoses genom att äldre personal tas i anspråk.

De allmänna principer som utredningen tillämpat vid beräkningen

av kostnadsändringen för det militära försvarets del har i huvudsak

lämnats utan erinran vid remissbehandlingen.

Statskontoret anför i detta sammanhang att de ekonomiska konsekvenserna

av utredningens förslag är relativt betydande. Statskontoret understryker

svårigheterna att särskilja vilka kostnader som är direkt betingade

av utredningens förslag och vad som bl. a. kan bero pa radande eftersläpningar

på grund av otillräckliga resurser i nuläget. Ämbetsverket anser i

likhet med utredningen att det föreslagna utbildningssystemet medför ett

ökat behov av intendenturmateriel men framhåller att kostnaderna härför

är beroende av det sätt på vilket behovet tillgodoses och de dimensionerande

ingångsvärdena för beräkning av behovet. Statskontoret anmärker

därjämte att utredningen inte beräknat medel för eventuellt behov av

investeringar eller iståndsättningar av förrådsbyggnader för täckande av

det ökade behovet av förrådsutrymmen. En i betänkandet angiven särskild

utredning inom arméstaben angående storleken av erforderlig anskaffning

av beklädnadsmateriel bör vidgas att avse samtliga försvarsgrenar, varvid

bland andra statskontoret förutsätts medverka. I fråga om personalkostnader

framhålls att utredningens kostnadsberäkningar för personal avser nettolöner.

I fråga om vissa för försvarsgrenarna gemensamma för
-

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kung!. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

hållanden anför 196''r års inskrivnings- och personalredovisningsutredning

att värnpliktsutredningen inte ger en fullständig redovisning av de

merkostnader inom inskrivnings- och personalredovisningsväsendet som

kan följa av förslaget. Inskrivnings- och personalredovisningsutredningen

anser att sådana merkostnader kommer att uppstå men att den del härav

som skulle kunna redovisas såsom direkt föranledd av värnpliktsutredningens

förslag blir förhållandevis liten.

Ett genomförande av utredningens förslag, som bl. a. innebär ett ökat

antal korta repetitionsövningar, torde enligt försvarets civilförvaltning

komma att öka arbetsbelastningen vid flertalet kassor inom försvaret i

sådan omfattning att viss personalförstärkning syns erforderlig. Enligt

ämbetsverkets bedömning erfordras härvid 21 alternativt 23 tjänster för

expeditionsunderofficer (arvodesbefattningar i A:18) samt biträdespersonal

motsvarande 212—222 anställningsmåhader för år. Kostnaderna för denna

personalförstärkning uppskattar civilförvaltningen till ca 450 000 kr. för år

under förutsättning att nämnda tjänster tillsätts med pensionerade underofficerare.

Försvarets sjukvårdsstyrelse anför att det föreslagna utbildningssystemet

ökar materiel- och personalbehoven. Ämbetsverket räknar med att medelsbehov

för underhåll av sjukvårdsmateriel ökar med 450 000 kr. samt att

uppskattningsvis ytterligare två förrådsmän och två apotekstekniker måste

anställas, för vilket kostnaderna beräknas till ca 80 000 kr. för år.

Fortifikationsförvaltningen bedömer att värnpliktsutredningens förslag

till effektivare utbildning kommer att medföra ökade behov av utbildningsanordningar,

standardförbättringar beträffande förläggning in. m.

samt ökade krav på nya och utvidgade övnings- och skjutfält. Ämbetsverket

har emellertid inte hunnit undersöka och bedöma storleken av de kostnader

som förslaget kan komma att innebära för förvaltningens ämbetsområde.

Vad gäller armén erinrar chefen för armén att utredningen inte ansett

sig böra räkna med i betänkandet behandlat behov av utbildningsannnunition

under grundutbildningen om 6 milj. kr. för år. Arméchefen framhåller,

i likhet med arméförvaltningen, att detta behov kvarstår oberoende av att

antalet tjänstgöringsdagar minskar. Han framhåller vidare att den föreslagna

höjningen av värnpliktsförmånerna samt det ökade behovet av förhyrning

av fordon under repetitionsövningar medför en kostnadsökning på

driftsidan med ca 7 milj. kr. för år utöver vad utredningen räknat med.

Slutligen anmäls för arméns del ett behov av ytterligare 16 milj. kr. under

perioden 1967/74 för utbyggnad av läger för repetitionsutbildning samt av

förläggningar vid kadettskolor.

Statskontoret anför att, med hänsyn till de undersökningar som ämbetsverket

under åren 1964 och 1965 gjort beträffande den arbetsledande personalen

vid förbandens och försvarsområdenas förvaltningsorganisation, dessa

förvaltningsavdelningar om utredningens förslag genomförs bör förstärkas

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

med i första hand 80 befattningshavare, varav ett betydande antal civila

tjänstemän. Härtill kan enligt statskontoret komma ytterligare 10—20 befattningshavare.

Ämbetsverket beräknar sålunda behovet till högst 100 befattningshavare

medan utredningen har uppskattat behovet till 120 befattningshavare.

Utredningen synes ha utgått från att personalen i stor utsträckning

bör vara arvodespersonal. Statskontoret förutsätter emellertid att personalen

skall bestå av aktiv personal eller civila tjänstemän. Detta innebär

enligt statskontoret en betydande höjning av de kostnader som utredningen

beräknat för avlöningar till aktiv personal m. fl. Enär en väsentlig del av

ökningen betingas av nu rådande arbetsförhållanden, synes det ämbetsverket

skäligt att den del av ökningen som föranleds av det ändrade utbildningssystemet

upptas endast till det belopp som ingår i utredningens kostnadsberäkningsunderlag.

Förrådsarbetskraften vid förband och försvarsområden

behöver enligt statskontorets beräkningar endast ökas med 140 förrådsarbetare

mot av utredningen upptagna 150. Statskontoret finner den av utredningen

angivna ökningen av kontorsbiträdestjänster i huvudsak lämpligt

avvägd och föreslår att tjänsterna inrättas som extra. Även de 25 befattningar

som utredningen upptagit för biträde åt vissa personalregistratorer

bör enligt statskontoret utgöras av extra tjänster för civil personal eller arvodesbefattningar

för pensionerade underofficerare. De kostnader för utbyggnad

och iståndsättning av läger vid övnings- och skjutfält som utredningen

angett synes enligt statskontoret lågt räknade även om lägren utformas enligt

campingplatsmodell. Enligt statskontoret erfordras en betydande utökning

och iståndsättning av framför allt arméns läger. Ämbetsverket anmärker

vidare att i utredningens kostnadsberäkningsunderlag frågan om av

intensifierad utbildning föranledda ökade krav på tillgång till tygteknisk

personal och verkstadskapacitet vid förband med tekniskt komplicerad materiel

inte beaktas i annan mån än att anslaget för underhåll av tygmateriel

höjts.

Armé förvaltningen biträder statskontorets bedömningar av behovet av

personal för arméförbandens och försvarsområdenas förvaltningsorganisation.

Arméförvaltningen anför vidare bl. a. att en utbyggnad av vissa tygverkstäder

fordras vid ett genomförande av utredningens förslag. Enligt

ämbetsverket kan detta kräva en investering av uppskattningsvis minst

10 milj. kr. Ämbetsverket anger härjämte ett ökat behov av vårdmateriel,

för vilket kostnaden överslagsmässigt angivits till 1 milj. kr. Anskaffningen

är av engångsnatur men beräknas av förvaltningen på längre sikt kunna

spara underhållsmedel och tid. Arméförvaltningen anför att för engångsanskaffning

av sådan krigsmateriel som används i utbildningen enligt ämbetsverkets

mening erfordras 10 milj. kr. utöver vad utredningen tagit upp

härför men förklarar sig, under hänvisning till arméns kostnadsram, inte

beredd föreslå alt medel avses för sådan anskaffning. Enligt arméförvaltningen

erfordras slutligen en förstärkning av tygtekniska kåren utöver vad

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

utredningen angivit med 4 arinéingenjörer och 21 förste verkmästare, förste

tyghantverkare och tyghantverkare. De av utredningen angivna ökade kostnaderna

för tygunderhåll motsvarar, anför ämbetsverket, en arbetsinsats av

ca 75 nyanställda årsarbetare.

Enligt försvarets intendentnrverk hör under vissa förutsättningar för

arméns del tillkomma en engångsanskaffning av viss beklädnadsmateriel

(vindrockar) till en beräknad kostnad av ca 6,2 milj. kr.

Chefen för marinen och marinförvaltningen har i fråga om marinen

understrukit att de av utredningen redovisade kostnadsberäkningarna, i

brist på erfarenheter, är osäkra. Vidare har från utredningen mer eller

mindre avvikande uppfattningar om vilken personalförstärkning som bör

läggas till grund för kostnadsberäkningarna anmälts av chefen för marinen

och statskontoret. Försvarets intendentnrverk anser att medel måste tas upp

för ytterligare intendenturmateriel.

För att genomföra det föreslagna repetitionsutbildningssystemet erfordrades

enligt beräkningar som marinchefen tidigare överlämnat till värnpliktsutredningen

en personalförstärkning vid marinen med 129 befattningar.

Värnpliktsutredningen har i sina kostnadsberäkningar medräknat endast

kostnaderna för 89 av dessa (18 militära och 9 civila befattningar vid flottan

samt 13 militära och 49 civila befattningar vid kustartilleriet). Chefen

för marinen anför i sitt yttrande att även återstående 40 befattningar (4 militära

och 3 civila befattningar vid flottan samt 17 militära och 16 civila befattningar

vid kustartilleriet) fordras om utredningsförslaget skall kunna

genomföras och att kostnaderna bör räknas upp med hänsyn härtill. Statskontoret

däremot anser att den föreslagna utökningen av utbildningspersonalen

är betydande även om hänsyn tas till att erfarenheter om rutiner beträffande

repetitionsutbildning nu saknas vid flottan och ifrågasätter om

inte omfattningen av den av utredningen beräknade personalökningen ytterligare

bör prövas. Ämbetsverket finner dock att den av utredningen föreslagna

ökningen av förrådsarbetskraften vid flottan är skälig men bedömer

att kostnaderna under arbetaravlöningsanslaget bör minskas från 0,2 till 0,1

milj. kr. Beträffande kustartilleriet anför statskontoret att man f. n. saknar

aktuellt normativt underlag för att kunna beräkna av utredningen angivna

behov av personalförstärkningar men att den begränsning av personalökningen

som utredningen vidtagit i förhållande till marinchefens bedömanden

inte är oskälig. Statskontoret anför vidare att de under anslaget till avlöningar

till aktiv personal m. fl. vid kustartilleriet upptagna merkostnaderna

för ordinarie och icke-ordinarie personal bör minskas från 1,0 till 0,6

milj. kr.

Rörande underhållskostnaderna framhåller marinförvaltningen att det är

vanskligt att bedöma hur dessa kommer att påverkas av utredningens förslag

och att först några års erfarenheter kan ge säkrare underlag för en

sådan beräkning. Det kan dock enligt ämbetsverket befaras att dessa kost
-

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungi. Maj. ts proposition nr 106 år 1966

nader, även om i vissa hänseenden besparingar kan nås, likväl kommer

att öka mer än vad värnpliktsutredningen räknat med.

Försvarets intendenturverk och statskontoret anför att utredningen för

marinens del bort ta upp medel för anskaffning av främst beklädnadsmateriel.

Intendenturverket ånger engångskostnaden för erforderlig anskaffning

till 9,8 milj. kr. Chefen för marinen erinrar om att kostnaderna

på kapitalbudgeten för bl. a. markanskaffning inte f. n. kan närmare anges.

Beträffande flygvapnet anför chefen för flygvapnet att han i

huvudsak inte har något att erinra mot vad utredningen anfört om de ekonomiska

konsekvenserna av förslaget. Han understryker dock med skärpa

att han inte delar utredningens uppfattning om storleken av den personalförstärkning

som fordras vid ett genomförande av förslaget och anser att

anslagsbehovet måste räknas upp med hänsyn härtill. Han anser vidare

i likhet med flygförvaltningen att vissa engångsanskaffningar bort tas upp

med högre belopp.

För att genomföra det föreslagna utbildningssystemet erfordrades enligt

beräkningar som flygvapenchefen tidigare överlämnat till värnpliktsutredningen

en personalförstärkning vid flygvapnet med 89 befattningar (68 militära

befattningar för utbildningsverksamheten, 17 militära befattningar

för flottiljernas personaldetaljer och 4 förrådsarbetare). Värnpliktsutredningen

har i sina kostnadsberäkningar endast räknat med kostnaderna

för 38 av dessa befattningar, innebärande en begränsning med 51 befattningar

(avsedda för utbildningsverksamheten). Chefen för flygvapnet vidhåller

att de av honom till utredningen anmälda personalförstärkningarna

är nödvändiga för förslagets genomförande. Statskontoret förklarar sig dela

utredningens uppfattning om personalförstärkningen vid personaldetaljerna

och anför att för befattningarna bör avses i första hand pensionerad personal.

Ämbetsverket finner i fråga om utökningen av förrådsarbetskraften

inte anledning till erinran mot utredningens beräkning.

Beträffande materielkostnaderna anmärker chefen för flygvapnet att utredningen

tagit upp ett lägre belopp än flygvapenchefen anser erforderligt

för anskaffning av utrustning. Flygförvaltningen anser det nödvändigt för

uppehållande av inobiliseringsberedskapen att, utöver av utredningen beaktat

behov av buffertförråd av intendenturmateriel, även ett visst buffertförråd

av tygmateriel tilldelas varje flottilj. Kostnaderna härför uppskattas

till 180 000 kr. årligen.

Utredningen bar anfört att kostnaderna för genomförande av utredningsförslaget

i princip är av den art att de bör bestridas innanför kostnadsramen

för det militära försvaret, sådan denna följer av

1963 års försvarsbeslut. Överbefälhavaren behandlar i sitt yttrande dessa

kostnaders roll i ett kommande försvarsbeslut. Han anför härvid alt av

kostnaderna den del som avser förbättringar av värnpliktsförinånerna av

överbefälhavaren lagts utanför de av honom redovisade kostnadsramarna

s. 126 Kontrollera mot PDF

126 Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

för det militära försvaret i hans utredning av år 1965 om det militära

försvarets fortsatta utveckling — ÖB 65. Frågan bör enligt överbefälhavaren

tas upp till särskild prövning av försvarsutredningen. Chefen för armén

anför att av kostnadsökningen för armén ca 9 milj. kr. avseende förbättrade

värnpliktsförmåner bör gå utanför arméns ram. Chefen för marinen

anser att kostnaderna på driftbudgeten för att genomföra utredningens

förslag i huvudsak kan inrymmas i ÖB 65 men framhåller osäkerheten

i kostnadsberäkningarna.

s. 127 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

127

Departementschefen

Utgångspunkter

Vårt försvar måste inte minst i personellt hänseende utformas med utgångspunkt

i de särskilda förutsättningar som gäller för oss. Vår alliansfrihet

förutsätter att vi är i stånd att ta upp en försvarsstrid med endast

landets egna resurser. Landets yta är stor men våra befolkningstillgångar

små. Utvecklingen inom invasionstekniken öppnar möjligheter för en angripare

att redan i inledningsskedet av ett krig sätta in styrkor mot skilda

delar av vårt land. Vi måste därför förfoga över stridskrafter i sådan mängd

att vi kan möta angrepp i olika delar av landet. Med hänsyn till de personella

resurserna bör krigsmakten därför kunna disponera alla vapenföra

män som inte binds av andra nödvändiga uppgifter i totalförsvaret. Krigsmakten

bör således byggas på den allmänna värnpliktens grund. De angivna

förhållandena har i väsentliga avseenden satt sin prägel på utformningen

av krigsmakten under en lång tid. Så måste även bli fallet framdeles så

länge försvaret behåller sin nuvarande utformning och inriktning.

De värnpliktiga bör effektivt kunna medverka i krigsorganisationen under

hela den mer än tjugofemåriga värnpliktstiden. Värnpliktsutbildningen

måste därför vara så utformad att de värnpliktiga redan under

grundutbildningen ges sådana militära färdigheter att de kan krigsplaceras

omedelbart efter denna. De värnpliktiga måste vidmakthålla och vidareutveckla

sina färdigheter under hela värnpliktstiden. Härav följer att värnpliktsutbildningen

måste utformas efter mycket långsiktiga planer.

Kännetecknande för vårt försvars uppbyggnad är att den största vikten

läggs vid att vidmakthålla en tillräckligt omfattande och väl utbildad krigsorganisation

som snabbt kan mobiliseras. Den långsiktiga beredskapen och

mobiliseringsberedskapen tillgodoses således i första hand. Erforderlig insatsberedskap

upprätthålls i huvudsak med förband som normalt måste

vara organiserade för den till långsiktig beredskap syftande utbildningen.

Man får emellertid räkna med att behov tillfälligt kan uppkomma av fler

insatsberedda förband än som normalt måste vara organiserade för utbildning

av skilda slag. Behovet av sådana förband kan tillgodoses genom att

krigsförband inkallas till repetitionsövningar av större omfattning eller till

beredskapsövningar jämlikt 27 § 2 mom. värnpliktslagen.

Åtskilliga av de trygghetsskapande åtgärder som är ett karakteristiskt

inslag i vårt samhällsliv förutsätter att kollektiva insatser görs från medborgarnas

sida. Anledningen härtill är att i många fall den enskilde medborgarens

möjligheter att enbart genom egna insatser tillförsäkra sig trygg
-

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

het är alltför begränsade. Detta förhållande är särskilt påtagligt när det gäller

insatserna för försvaret vilka om de görs av medborgarna enskilt blir

tämligen verkningslösa.

Värnpliktssystemet kräver personliga uppoffringar av en stor del av vår

manliga befolkning, vilket får återverkningar även inom familj och samhälle.

Å andra sidan blir en krigsmakt som byggts upp enligt detta system en

naturlig del av samhället genom att den innefattar alla yrkesgrupper såväl

bland befäl som meniga. Den kommer att i väsentliga avseenden utgöra ett

tvärsnitt av landets befolkning. Därmed finns också goda förutsättningar för

att krigsmakten skall genomsyras av en demokratisk anda och att en levande

försvarsvilja skall kunna vidmakthållas.

Några medborgare har hittills ansett sig inte kunna ingå i den gemenskap

som de kollektiva insatserna för försvaret förutsätter utan har, med stöd

av den möjlighet värnpliktslagstiftningen lämnar dem som av djup samvetsnöd

inte vill utbildas i bruket av vapen, valt att fullgöra vapenfri

tjänst. Jag anser att en sådan möjlighet på grund av värnpliktstjänstgöringens

speciella natur är motiverad såsom ett rimligt hänsynstagande till

enskilda individers särskilda förhållanden. Jag anmäler denna dag särskilt

frågan om en ändring av grunderna för den vapenfria tjänsten. Det har

emellertid också under senare tid från enstaka håll hävdats att man bör

vägra att fullgöra värnplikt därför att man ogillar vår försvarspolitik. Det

står givetvis var och en fritt att söka få till stånd ändringar i gällande lagstiftning

på olika områden eller att få en viss politik omprövad. Men detta

måste i en demokrati ske på sedvanlig politisk väg och inte genom ohörsamhet

mot lag.

Det är angeläget att framhålla att värnpliktssystemet ger bättre möjligheter

än något annat rekryteringssystem att ta tillvara landets befolkningstillgångar

inte bara i kvantitativt utan också i kvalitativt avseende. Det är

t. ex. möjligt att för befälsbefattningar disponera dem som har de bästa ledaregenskaperna.

I befattningar som kräver tekniska specialkunskaper kan

placeras värnpliktiga som har kvalificerad civil utbildning eller yrkeserfarenhet

på aktuellt tekniskt område.

Vårt nuvarande system för utbildning av värnpliktiga bygger

i huvudsak på den grund som lades genom 1941 års värnpliktsbeslut. Betydande

förändringar har dock genomförts. Åren 1947 och 1948 förkortades

grundutbildningen. De tidigare åldersklassvis genomförda repetitionsövningarna

utbyttes vid armén år 1950 och vid kustartilleriet år 1952 mot

repetitionsövningar i krigsförband. Grundutbildningen förlängdes år 1952

för värnpliktiga i allmänhet och för underbefälsuttagna värnpliktiga. Efter

att provisoriskt ha bedrivits från år 1951 infördes år 1952 befälsövning

i anslutning till repetitionsövning såsom en permanent beståndsdel i utbildningssystemet.

År 1960 infördes särskilda befälsövningar för värnpliktiga

placerade i underofficers- eller officersbefattning.

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

Den nuvarande grundutbildningen syftar främst till att utbilda den värnpliktige

så att han vid dess slut kan krigsplaceras i avsedd befattning. Uttagning

för utbildning sker soin ett obligatoriskt åläggande. Endast uttagning

för utbildning till värnpliktig officer sker efter frivilligt åtagande.

Grundutbildningens längd för värnpliktiga i allmänhet är vid armén och vid

kustartilleriet 304 dagar, vid flottan 394 dagar samt vid flygvapnet i flertalet

fall 364 dagar. För underbefälsuttagna värnpliktiga är utbildningstiden vid

armén och kustartilleriet 324 dagar samt vid flottan 444 dagar. Vid flygvapnet

väljs underbefäl ut bland de värnpliktiga i allmänhet, vilka som nämnts

vanligen fullgör en grundutbildning om 364 dagar. Grundutbildningen förlängs

härvid inte. Underofficersuttagna värnpliktigas grundutbildning är

inom hela krigsmakten 450 dagar och de officersuttagnas 630 dagar. Värnpliktslagen

ger vissa möjligheter till smärre förkortningar av angivna tjänstgöringstider,

bl. a. för att åstadkomma lämplig anpassning till kalendern.

Detta utnyttjas bl. a. så att grundutbildningen för värnpliktiga i allmänhet

vid kustartilleriet regelmässigt förkortas till 290 dagar.

Till grundutbildningen vid armén rycker flertalet värnpliktiga in på våren

och sommaren och rycker ut under senare delen av mars följande år.

Vissa övningstrupper för skolor följer en annan utbildningsrytm. Vid kustartilleriet

rycker flertalet värnpliktiga in på senhösten eller vintern och rycker

ut på sensommaren och senhösten. Vid flottan är flertalet värnpliktiga

fördelade på två i förhållande till varandra tidsförskjutna s. k. bemanningsgrupper.

Vid den större av dessa sker inryckningen på sommaren och hösten

och utryckning på hösten påföljande år. Vid den mindre bemanningsgruppen

sker inryckningen på senhösten och vintern med utryckning påföljande

vinter. Vid flygvapnet är flertalet värnpliktiga fördelade på fyra

omgångar med in- och utryckning för omgångarna på vintern, våren, sensommaren

och senhösten.

Den nuvarande repetitionsutbildningen omfattar repetitionsövningar med

anslutande befälsövningar samt särskilda befälsövningar. Repetitionsövning

i krigsförband syftar främst till att samträna krigsförbanden så att

de under tiden mellan övningarna i händelse av mobilisering är direkt användbara

för sina uppgifter utan kompletterande utbildning. Under övningarna

sker förutom repetition i tämligen betydande omfattning omskolning

av personalen på nytillkommen materiel eller för nya uppgifter

inom krigsorganisationen, t. ex. i lokalförsvarsförband.

Repetitionsövningar i krigsförband förekommer f. n. vid armén och kustartilleriet,

där krigsförbanden övas vart sjätte år. Vid flygvapnet förekommer

repetitionsövningar i tillfälligt sammansatta övningsförband. Vid flottan

förekommer mot repetitionsövningar svarande utbildning endast för

visst befäl.

Meniga värnpliktiga vid armén och kustartilleriet är skyldiga att fullgöra

tre repetitionsövningar om vardera 30 dagar. Visst befäl har i anslutning till

9 — Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 sand. Nr 106

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

varje repetitionsövning att fullgöra befälsövning om tio dagar. Meniga värnpliktiga

vid flygvapnet är skyldiga att fullgöra högst fyra repetitionsövningar

om vardera 30 eller 15 dagar inom ramen av en sammanlagd tjänstgöringstid

för grundutbildning och repetitionsutbildning om 394 dagar. För

befäl förekommer förutom repetitionsövningar också befälsövning i anslutning

härtill med en längd av tio eller, vid repetitionsövning om 15 dagar,

fem dagar. De mot repetitionsövningar svarande övningarna vid flottan

omfattar i regel vardera 30 dagar och avser som tidigare angetts endast visst

befäl.

Särskild befälsövning, som i regel anordnas krigsförbandsvis, syftar till

att ge värnpliktiga i underofficers- och officersbefattning den träning som

krävs för att krigsförbanden skall kunna lösa sina viktigaste uppgifter.

Personal i sådan befattning är skyldig att fullgöra högst två övningar om

vardera 15 dagar, övningarna läggs in mellan repetitionsövningarna. Särskild

befälsövning förekommer inte vid flottan.

Nuvarande repetitionsövningar genomförs vid armén med förbanden fördelade

på en vinteromgång, två våromgångar och en höstomgång. Den sistnämnda

är störst. I växlande omfattning övas dessutom av beredskapsskäl

förband under sommaren. Av den personal som fullgör mot repetitionsövningar

svarande utbildning vid flottan övas huvuddelen under hösten. Vid

kustartilleriet genomförs repetitionsövningarna i regel under hösten men i

någon omfattning också våren. Vid flygvapnet äger repetitionsövningarna i

regel rum under hösten. — De särskilda övningarna genomförs vid samtliga

försvarsgrenar i regel under sommaren.

I direktiven för värnpliktsutredningen angavs bl. a. att behovet av

total utbildningstid för värnpliktiga vid samtliga försvarsgrenar borde klarläggas

liksom den lämpligaste uppdelningen av tiden på grundutbildning

och repetitionsutbildning. Det framhölls alt riktpunkten måste vara att med

beaktande av väsentliga samhällsekonomiska, statsfinansiella och sociala

faktorer söka åstadkomma den utformning av värnpliktssystemet som bäst

tjänar vårt försvar. Det förutsattes att vid utformningen av förslaget någon

minskning av det årliga antalet tjänstgöringsdagar skulle eftersträvas.

Vidare skulle de vämpliktssociala konsekvenserna redovisas, liksom

konsekvenserna för inskrivningsväsendet, de värnpliktigas uttagning och

redovisning m. m.

Värnpli k tsut redningens arbete har bl. a. omfattat en kartläggning

av det nuvarande systemets effekt och behovet av förbättringar.

Kartläggningen har genomförts under studiebesök vid ett stort antal förband,

fartyg och skolor varvid synpunkter har inhämtats såväl från befäl

av olika kategorier som från meniga värnpliktiga. Ett flertal prov och försök

på olika utbildningsområden har genomförts på utredningens initiativ.

Bristerna i nuvarande system och behoven av förbättringar är enligt utredningen

främst följande. Det värnpliktiga befälets förmåga att leda och

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

handha underställd trupp är otillräcklig. Förbandens användbarhet i krig

sänks härigenom liksom effekten av repetitionsövningarna i fredstid. För

att en förbättring skall komma till stånd bör det värnpliktiga befälet under

grundutbildningen ges flera tillfällen till praktisk övning i att föra trupp.

— Tillgången på värnpliktiga officerare inom krigsorganisationen är otillräcklig.

Detta beror på att rekryteringsbehovet inte har kunnat täckas sedan

tvångsuttagningen till ifrågavarande officersutbildning slopades år 1950. Till

följd härav har man i ett stort antal befattningar för officer blivit tvungen

att placera värnpliktiga, som inte har den erforderliga utbildningen. Detta

bidrar enligt utredningen till att minska krigsorganisationens användbarhet.

Åtgärder måste enligt utredningen vidtas för att förbättra rekryteringen

av värnpliktiga officerare. — Vidare har brister konstaterats ifråga om enskilda

befattningshavares och förbandens förmåga att genomföra mobilisering.

Utbildningen på detta område måste enligt utredningen förbättras. —

På grund av att striden kan väntas komma att föras över stora ytor måste

alla värnpliktiga och alla förband oavsett huvuduppgift eller plats för gruppering

effektivt kunna medverka i ytförsvaret. Denna förmåga är enligt utredningen

otillräcklig vid vissa förband. För att förbättra nämnda förmåga

föreslås införande av en för krigsmakten likformig allmänmilitär utbildning.

— Det är enligt utredningen inte möjligt att med nuvarande sexåriga

mellanrum mellan förbandens repetitionsövningar fortlöpande bibehålla

krigsförbandens samträning på tillräckligt hög nivå. Detta beror på att utbytet

av personal på grund av flyttning, sjukdom m.m. hinner bli för stort

under sexårsperioden. De enskilda värnpliktiga — både befäl och meniga —

hinner också i alltför stor utsträckning glömma sina kunskaper och färdigheter

under mellantiden mellan övningarna. Utredningen framhåller vidare

att det är en allvarlig brist att repetitionsövningar i krigsförband över huvud

taget inte förekommer vid flottan och flygvapnet. Utredningen anser det vara

nödvändigt, att repetitionsutbildning i krigsförband införs inom hela

krigsmakten och att övningarna anordnas med kortare tidsintervaller än

sex år.

Utredningens överväganden har gjorts med utgångspunkt i de förhållanden

som väntas föreligga i början av 1970-talet, bl. a. i fråga om krigsorganisationens

storlek enligt 1903 års försvarsbeslut. Samtidigt har emellertid

utredningen beaktat att utbildningssystemet utan principiella förändringar

måste kunna anpassas till förhållanden efter denna tidpunkt. Utredningen

erinrar om att resurserna för att genomföra de föreslagna förbättringarna

är begränsade. Den för krigsmakten gällande kostnadsramen

sätter en gräns. Direktiven anger att någon minskning av det totala antalet

tjänstgöringsdagar för de värnpliktiga bör eftersträvas. De nytillkomna

behoven har utredningen med hänsyn härtill sökt tillgodose genom att så

långt möjligt disponera de tillgängliga resurserna på ett lämpligare sätt

än nu. Utredningen har därvid valt att ytterligare differentiera utbildnings
-

s. 132 Kontrollera mot PDF

132 Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

tidens längd mellan olika grupper värnpliktiga. Utredningen har vidare

räknat med att det skall vara möjligt att i någon mån ytterligare effektivisera

utbildningen. Slutligen har utredningen genom vissa förkortningar av grundutbildningen

sökt skapa förutsättningar för den intensifiering av repetitionsutbildningen

som bedömts nödvändig. Vid sina överväganden rörande

grundutbildningstidens längd och tidsmässiga inpassning har utredningen

av studiesociala skäl eftersträvat att för den värnpliktiges obligatoriska

grundutbildning inte ta i anspråk mer tid än som innefattar högst två studieterminer

vid universitet eller motsvarande läroanstalt.

Värnpliktsutredningens förslag innebär i stort följande.

Värnpliktsutbildningen skall liksom i nuvarande system omfatta grundutbildning

och repetitionsutbildning med i stort samma syfte som nu. Den

tidigare nämnda för krigsmakten likformiga allmänmilitära utbildningen,

som skall ingå i grundutbildningen, innebär dock i vissa fall en höjning av

utbildningsmålet.

Det föreslås att liksom nu uttagning för utbildning till värnpliktig officer

skall ske efter frivilligt åtagande. Uttagning till all annan utbildning för

värnpliktiga föreslås ske tvångsvis. Rekryteringen av värnpliktiga officerare

bedöms, trots att den alltjämt avses bygga på frivillighet vid uttagningen,

kunna bli tillräcklig om, såsom utredningen föreslår, grundutbildningen

blir kortare och bättre anpassad med hänsyn till civila studier samt

om utbildningspremien blir högre än nu.

Utredningen räknar med att de värnpliktiga i större omfattning än nu

skall omplaceras från en försvarsgren till en annan under sin värnpliktstid

och har anpassat utbildningen härtill.

Grundutbildningens längd differentieras enligt utredningsförslaget i ökad

utsträckning inom och mellan försvarsgrenarna efter de varierande behoven.

De värnpliktiga i allmänhet vid armén och kustartilleriet får härvid i flertalet

fall en grundutbildningstid av 300 dagar, dvs. ungefär densamma som nu.

Grundutbildningen för en stor grupp värnpliktiga i allmänhet förkortas till

ca 250 dagar. För en liten grupp ökar den till högst 345 dagar. Vid flottan

förkortas utbildningstiden till 320 dagar för en grupp värnpliktiga i allmänhet

och till 364 dagar för en annan grupp som nu är underbefälsuttagen

men som i utredningsförslaget behandlats som meniga. Vid flygvapnet bibehålls

grundutbildningen för flertalet värnpliktiga i allmänhet vid 364

dagar. De underbefälsuttagnas utbildning förlängs vid armén till högst 345

dagar, vid kustartilleriet till 330 dagar, förkortas vid flottan till 364 dagar

samt bibehålls vid flygvapnet i regel oförändrad vid 364 dagar. Grundutbildningens

längd för de underofficersuttagna bibehålls oförändrad vid

450 dagar utom vid flygvapnet där den förkortas till 420 dagar. Grundutbildningen

för de officersuttagna värnpliktiga förkortas vid armén och

marinen från 630 till 540 dagar och vid flygvapnet från 630 till 510 dagar.

Förkortningarna vid flottan, vilka är särskilt stora, bör ses mot bakgrun
-

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1966

den av att repetitionsutbildning för alla värnpliktiga föreslås införd vid

denna vapengren. Det föreslås att liksom i nuvarande system vissa förkortningar

av tjänstgöringen skall kunna ske för att vinna lämplig anpassning

till kalendern.

Grundutbildningen inpassas enligt utredningens förslag inom hela krigsmakten

så att allsidigt sammansatta förband av krigsstyrka kan organiseras

under senare delen av utbildningen främst för att ge det värnpliktiga befälet

bättre övning i praktisk truppföring. — Vid arméns huvuddel rycker flertalet

värnpliktiga in under sommaren och rycker ut på våren påföljande år.

Utbildningen för de underofficersuttagna uppdelas på två perioder varav

den första fullgörs under tre sommarmånader med uppehåll därefter till påföljande

sommar då återstoden av grundutbildningen, tolv månader, påbörjas.

Tjänstgöring i en följd kan emellertid ske efter frivilligt åtagande varvid

dock längre studietid än som innefattar två studieterminer tas i anspråk.

— Vid flottan fördelas enligt förslaget flertalet värnpliktiga på tre

bemanningsgrupper mot nuvarande två. De värnpliktiga i den största bemanningsgruppen

rycker in under sommaren och hösten och rycker ut i

mitten av september påföljande år. De värnpliktiga som tillhör den näst

största bemanningsgruppen rycker in under hösten och vintern och rycker

ut till jul omkring ett år senare. Vid den tredje bemanningsgruppen sker

inryckning under vintern och våren, utryckningen påföljande var. Inom bemanningsgrupperna

förbättras samordningen av utbildningen främst genom

att tiderna för påmönstring och avmönstring på fartygen blir gemensamma

för alla kategorier. — Vid kustartilleriet inpassas grundutbildningen i stort

liksom nu, varvid dock en anpassning sker mellan olika kategorier värnpliktiga

så att gemensam utryckning erhålls. — Vid flygvapnet genomförs

utbildningen som nu i huvudsak med kontingenten uppdelad på fyra från

varandra tidsförskjutna omgångar, där inryckningstiderna jämkats något

för att underlätta civila studier.

Repetitionsutbildning i krigsförband, som nu förekommer vid armén och

kustartilleriet, föreslås införd även vid flottan och flygvapnet. Repetitionsutbildningen

omfattar enligt utredningsförslaget tre slags övningar, nämligen

krigsförbandsövningar, särskilda övningar och mobiliseringsövningar.

Krigsförbandsövningarna, som motsvarar nuvarande repetitionsövningar

i krigsförband med anslutande befälsövningar, genomförs enligt förslaget

för förbandens del vart fjärde år. övningarnas längd är vid armén och marinen

i de flesta fall 32 dagar för personal i officers- och underofficersbefattning,

25 dagar för personal i underbefälsbefattning och i särskilt utbildningskrävande

befattning för menig samt 18 dagar för övriga meniga,

övningarnas längd är vid de flesta av flygvapnets förband 22 dagar för

värnpliktiga i befattning för officer, underofficer och i befattning för vissa

underbefäl samt 15 dagar för återstående värnpliktiga. Vid mindre delar

av krigsmakten eller för viss personal förekommer smärre variationer be
-

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

roende på olikheter ifråga om behov av utbildningstid m. m. Den värnpliktige

åläggs vid samtliga försvarsgrenar att fullgöra högst fem krigsförbandsövningar.

Särskilda övningar, som är en vidareutveckling av nuvarande särskilda

befälsövningar, inläggs enligt utredningsförslaget mellan krigsförbandsövningarna

vid förband med särskilt komplicerad stridsteknik eller materiel.

De genomförs i flertalet fall med krigsförbandens befäl i officers- och underofficersbefattning

men vid vissa förband även med övrigt befäl och meniga

i nyckelbefattningar. Den värnpliktige åläggs att fullgöra, vid armén

och marinen högst tre särskilda övningar om vardera elva dagars längd

samt vid flygvapnet högst fem sådana om vardera fyra dagars längd.

Mobiliseringsövningarna, som saknar motsvarighet i nuvarande utbildningssystem,

kan omfatta antingen viss personal med särskilt betydelsefulla

uppgifter vid förbandens mobilisering eller hela förband med särskilt korta

mobiliseringstider. övningens längd är i regel högst 24 timmar. Den kan

dock utsträckas till högst 48 timmar. Den värnpliktige åläggs vid samtliga

försvarsgrenar att fullgöra högst fem mobiliseringsövningar.

Repetitionsutbildningen förutsätts av värnpliktsutredningen i stort inpassad

under kalenderåret som nu. Vid armén har emellertid frågan om förbandens

antalsmässiga fördelning på vinter-, vår- och höstomgångar lämnats

öppen. För flottan räknar utredningen med krigsförbandsövningar

främst under hösten.

Utredningsförslaget innebär jämfört med nuvarande system att antalet

tjänstgöringsdagar för värnpliktiga vad gäller grundutbildningen minskar

med omkring 800 000 och vad gäller repetitionsutbildningen ökar med omkring

300 000. Totalt inbesparas således omkring 500 000 tjänstgöringsdagar.

Samtidigt ökar dock antalet in- och utryckningsdagar med drygt 100 000.

Utredningen lägger fram förslag till sådana ändringar av de ekonomiska

förmånerna till de värnpliktiga som utredningen anser att den föreslagna

omläggningen av utbildningen nödvändiggör. Därjämte föreslås en avsevärd

förbättring av premierna för utbildning till värnpliktig officer.

Utredningen uppskattar att dess förslag på längre sikt innebär merkostnader

dels av 15 milj. kr. för år för sådana åtgärder som direkt är att hänföra

till förslaget, dels av 40 milj. kr. för år utgörande kostnader som väl har

ett samband med förslaget men vilkas storlek inte alltid direkt kan härledas

ur detta. Utredningen har härvid bedömt att successivt fram till början av

1970-talet sammanlagt omkring 500 personer skulle behöva anställas inom

krigsmakten, varav en del kan utgöras av pensionsavgången militär personal.

Förslaget föreslås tillämpas beträffande grundutbildningen fr. o. m. år

1967. Systemet för repetitionsutbildning föreslås infört stegvis med början

år 1966 och vara helt genomfört år 1973.

Det av värnpliktsutredningen föreslagna utbildningssystemet har av re
-

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

missinstanserna ansetts vara uppbyggt efter riktiga principer eller

lämnats utan större erinringar, överbefälhavaren liksom försvarsgrenscheferna

bedömer att ett genomförande av förslaget skulle innebära att de

väsentliga kraven på krigsorganisationens användbarhet under överskådlig

framtid tillgodoses. De militära myndigheterna liksom de personalorganisationer

som företräder den fredsanställda personalen framhåller emellertid

att det föreslagna systemet innebär ökad belastning på såväl utbildningssom

förvaltningsorganisationen. De förutsätter att systemet genomförs stegvis

och med hänsyn till de resurser som står till förfogande. De civila myndigheter

och organisationer som företräder näringslivet anser, att de ställningstaganden

utredningen har gjort är väl anpassade efter vårt lands ekonomiska

och personella resurser. De remissinstanser som företräder den

civila utbildningssektorn uttrycker genomgående sin tillfredsställelse över

den hänsyn utredningen har tagit till studiesociala faktorer och finner att

utredningens förslag totalt sett innebär en förbättring på detta område.

För egen del anser jag att värnpliktsutredningen har gjort en noggrann

och i allt väsentligt lämplig avvägning mellan militära och civila behov och

att förslaget därför är en god grund för en reform av värnpliktsutbildningen.

Det av utredningen framlagda förslaget är enligt min uppfattning tillämpligt

med nuvarande försvarsbeslut som grund men också vid vissa avvikelser

från detta.

överväganden och förslag

Förutsättningar och riktlinjer

Värnpliktsutredningen framhåller, när den redovisar förutsättningarna

för utformningen av värnpliktsutbildningen, att

våra tillgångar av värnpliktiga är knappa. Den pekar på att flottans och

flygvapnets årskontingent bl. a. för att tillgodose insatsberedskapen är större

än vad som krävs för att vidmakthålla krigsorganisationen, vilket leder till

att en förhållandevis stor personalreserv bildas. Jag delar utredningens uppfattning

att de värnpliktiga i denna personalreserv måste kunna utnyttjas

för att täcka brister inom övriga delar av försvaret. Detta kräver att de värnpliktiga

till skillnad från vad nu gäller har kvarstående skyldighet att fullgöra

erforderlig utbildning efter överföring från flottan resp. flygvapnet.

Vad som från bl. a. Sveriges Förenade Studentkårers sida anförts om att

antalet 20-åringar kommer att minska det närmaste decenniet är i och för

sig riktigt. Däremot kan jag inte biträda den slutsats som organisationen

dragit härav, nämligen att det skulle gå att de närmaste åren sänka genomsnittsåldern

på de värnpliktiga. Medelåldern på de värnpliktiga är nämligen

med den hittills använda tekniken för utjämning av värnpliktskontingentens

storlek beroende av antalet värnpliktiga 20-åringar under en längre

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungi. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

följd av år och det dröjer därför nu tämligen länge innan genomsnittsåldern

på de värnpliktiga sjunker. Jag finner därför utredningens uppfattning att

genomsnittsåldern på de värnpliktiga stiger de närmaste åren vara riktig.

Utredningen har bl. a. i syfte att säkerställa ett rationellt utnyttjande av

värnpliktiga föreslagit, att Kungl. Maj :t skall fastställa personalramar för

försvarsgrenarnas krigsorganisation liksom för personalreserverna, överbefälhavaren

och chefen för armén hävdar att nuvarande ordning, som

innebär att de årliga utbildningskontingenterna är maximerade, medger tillräcklig

säkerhet i detta hänseende och bör bibehållas. Jag tar inte nu ställning

i denna fråga.

Värnpliktsutredningen har framhållit betydelsen av att frekvensen av

anstånd med fullgörande av repetitionsutbildning minskas. Dessa synpunkter

har starkt understrukits av de militära myndigheterna som framhållit

att en minskning av anståndsfrekvensen är en förutsättning för att den

av utredningen föreslagna repetitionsutbildningen skall ge avsedd effekt.

Berörda civila myndigheter och organisationer har genomgående uttryckt

förståelse för värnpliktsutredningens synpunkter men det har hävdats att

repetitionsutbildning särskilt för studerande och för de i jordbruket sysselsatta

kan innebära allvarliga olägenheter. Jag bedömer i likhet med flera

remissinstanser att den föreslagna förkortningen av övningarna minskar

behovet av anstånd men anser det därutöver nödvändigt att de synpunkter

utredningen anfört om åtstramning av anståndsgivningen beaktas. Särskild

hänsyn måste dock även i framtiden tas till dem som genomgår utbildning

av olika slag med bunden studiegång.

Jag vill i detta sammanhang understryka betydelsen av vad utredningen

anfört angående de särskilda villkor och möjligheter som är förknippade

med ett värnpliktssystem. Jag delar sålunda utredningens uppfattning, att

förfaringssätt och bestämmelser måste göras så enkla som möjligt och att

ändringar bör ske endast då så oundgängligen krävs. Jag vill vidare framhålla

betydelsen av att man även vid anskaffning av materiel till krigsorganisationen

noggrant beaktar de särskilda förutsättningar som betingas av

värnpliktssystemet. Det är väsentligt att försvarsgrenarnas materiel görs enhetlig

så långt detta är möjligt och lämpligt och att anpassning till materiel

som utnyttjas inom samhället i övrigt sker i största möjliga utsträckning.

Olikheter mellan försvarsgrenarna i fråga om intendenturmateriel, handvapen,

fordon m. m. måste vara klart motiverade. Viss enhetlighet bör också

vara möjlig i fråga om komponenter i skilda vapensystem. Strävan efter

enkel och så långt möjligt enhetlig materiel skall syfta till lättare och

säkrare inlärning och repetition, lägre anskaffnings- och underhållskostnader

samt bättre utnyttjande av utbytesenheter. Vidare underlättas omdisposition

av värnpliktiga mellan försvarsgrenarna.

Utredningen har, då den dragit upp riktlinjer för värnplikt sutbildningens

utformning, bl. a. räknat med att i ökad utsträck
-

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Kungl. MajAs proposition nr 106 år 1066

ning differentiera utbildningstidens längd mellan olika grupper värnpliktiga

samt att söka effektivisera utbildningen. Utredningen har bedömt det möjligt

att fördela de värnpliktiga i allmänhet, som nu inom försvarsgrenarna

i regel har lika lång utbildningstid i grupper med olika lång grundutbildning.

En liknande uppdelning föreslås beträffande repetitionsutbildningen.

Differentiering av utbildningens längd förekommer i förslaget även i ökad

utsträckning mellan försvarsgrenar och vapengrenar ifråga om såväl grundutbildning

som repetitionsutbildning. Det är uppenbart att en sådan differentiering

innebär att utbildningssystemet i viss mån kompliceras. De

militära myndigheterna bedömer dock den föreslagna differentieringen möjlig

att genomföra. Jag anser att den väg utredningen valt är riktig eftersom

den innebär större möjligheter att fördela resurserna så att de väsentliga

behoven tillgodoses utan ökning av den sammanlagda tjänstgöringsvolymen.

Den ökade differentieringen kan komma att skapa vissa psykologiska

svårigheter. Jag anser emellertid i likhet med utredningen att dessa

kan minskas genom att värnpliktiga som åläggs längre tjänstgöring än som

gäller flertalet gottgörs ekonomiskt. Utredningens uppfattning att de nya

behoven av utbildning i viss mån kan tillgodoses med den tid som friställs

genom effektivisering av utbildningen har inte föranlett erinran från de

militära myndigheterna. Jag vill understryka betydelsen av att utbildningen

fortlöpande effektiviseras när så är möjligt och vill särskilt förorda att den

självverksamhetsprincip som tillämpas i det civila undervisningsväsendet

beaktas även inom den militära utbildningen framförallt när det gäller befälsutbildningen.

Genom att utnyttja möjligheterna till differentiering av

utbildningstidens längd och till effektivisering är det enligt utredningen

möjligt att överföra tid från grundutbildningen till repetitionsutbildningen.

En sådan omfördelning av resurserna finner jag ofrånkomlig. Den utgör en

grundförutsättning för att krigsorganisationen fortlöpande skall kunna samtränas

så att den är användbar omedelbart vid mobilisering.

Vad värnpliktsutredningen föreslår rörande utbildningssystemets uppbyggnad

i stort har vid remissbehandlingen inte föranlett någon erinran.

Grundutbildningen föreslås liksom nu främst ha till syfte att utbilda den

värnpliktige så att han vid dennas slut är fullt användbar i avsedd befattning

inom krigsorganisationen. Även repetitionsutbildningens syfte föreslås

oförändrat, dvs. att säkerställa att den värnpliktige är fullt användbar enskilt

och i förband inom krigsorganisationen under den återstående värnpliktstiden.

Jag ansluter mig till denna utredningens uppfattning.

Grundutbildningens uppbyggnad enligt utredningens förslag finner jag

lämplig. Jag anser det betydelsefullt att alla värnpliktiga ges en för krigsmakten

likformig allmänmilitär utbildning. Härigenom skapas en grundförutsättning

för att alla värnpliktiga skall kunna användas inom krigsorganisationen

på ett rationellt sätt. Jag finner vidare det nödvändigt att utbildningen

för alla kategorier värnpliktiga så samordnas tidsmässigt att

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1066

grundläggande krigsförbandsutbildning med allsidigt sammansatta förband

kan genomföras under senare delen av grundutbildningen. Det är därvid

särskilt viktigt att de befälsuttagna värnpliktiga före den grundläggande

krigsförbandsutbildningen hunnit få sådan färdighet i befälsutövning att de

under denna utbildning varaktigt kan tjänstgöra i befattning i vilka de senare

avses krigsplaceras. Denna sammanhängande period av praktisk befälsutövning

under främst förbandsutbildning betraktar jag som en hörnsten

i det nya utbildningssystemet.

Ifråga om utbildningsveckans längd har utredningen förordat att nuvarande

ordning bibehålls vilket innebär i stort att lördagarna är tjänstgöringsfria

under de tre sommarmånaderna. Den tid som faller bort överförs

till återstående del av grundutbildningen, som i övrigt bedrivs sex dagar i

veckan. Utredningen framhåller att den inte finner det lämpligt från pedagogisk

synpunkt att genomgående frilägga lördagarna genom överföring av

utbildningstid från lördagarna till veckans övriga vardagar. Den framhåller

vidare att ett genomförande av femdagarsvecka skulle nödvändiggöra en

förlängning av grundutbildningen till nackdel såväl för den värnpliktige som

för näringsliv och civil undervisning. Jag finner motiven för utredningens

ställningstagande bärande och tillstyrker förslaget men anser, med beaktande

bl. a. av vad överbefälhavaren och chefen för flygvapnet anfört, likväl att

en möjlighet bör finnas att i begränsad omfattning utöver de tre sommarmånaderna

få omfördela tjänstgöringstiden på lördagar till övriga dagar i

veckan när så är möjligt utan att antalet utbildningstimmar per vecka

minskas.

Värnpliktsutredningen har som riktlinje för grundutbildningens inpassning

under året antagit att tid inrymmande högst två civila studieterminer

bör tas i anspråk för denna utbildning och att denna om möjligt bör

inpassas mellan den 1 juni första året och den 1 september följande år.

Antalet värnpliktiga som genomgått gymnasium eller postgyinnasial fackutbildning

väntas öka starkt och omfatta värnpliktiga ur alla kategorier.

Jag finner det därför angeläget att nämnda riktlinjer tillämpas, oaktat att

härvid obestridligen vissa militära olägenheter uppstår.

Bristen på värnpliktiga officerare främst inom arméns krigsorganisation

är stor, vilket innebär en allvarlig minskning av förbandens effekt i

krig. Utredningen bedömer bl. a. efter samråd med militärpsykologiska institutet

att det inte är lämpligt att återinföra tvångsvis uttagning utan förordar

att nuvarande ordning med uttagning efter frivilligt åtagande bör

bestå. För att underlätta rekryteringen anser utredningen att man i stället

bör välja att anpassa utbildningen bättre än nu till civila studier och ersätta

de värnpliktiga bättre ekonomiskt, överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna

har i huvudsak ingen erinran mot att förslaget tills vidare tillämpas.

Jag anser att den av utredningen föreslagna anpassningen av utbildningen

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

kan väntas påtagligt bidra till en förbättring av rekryteringen och tillstyrker

förslaget. Mina i det följande framlagda förslag bygger i princip på en

sådan ordning. Till frågan om förbättring av premierna återkommer jag i

det följande.

Repetitionsutbildningens uppbyggnad i stort enligt utredningens förslag

har tillstyrkts eller lämnats utan erinran vid remissbehandlingen. Jag anser

att utredningen med omfattande praktiska och teoretiska undersökningar

som grund har föreslagit ett system som är väl avvägt med hänsyn

till såväl de enskilda värnpliktigas som förbandens skiftande behov av övning.

Det är enligt min mening uppenbart att repetitionsövningarna vid

armén och kustartilleriet måste återkomma oftare än vart sjätte år. Jag

anser det också nödvändigt att repetitionsutbildning i krigsförband införs

vid flottan och flygvapnet. Utredningens förslag att krigsförbanden i princip

skall övas vart fjärde år anser jag vara väl underbyggt. Jag finner också att

utredningen har redovisat bärande skäl för att befäl och meniga i särskilt

viktiga befattningar bör genomföra särskild övning under tiden mellan

krigsförbandsövningarna. De mobiliseringsövningar som utredningen föreslår

dels för vissa befattningshavare med särskilda uppgifter vid mobiliseringen,

dels för vissa förband med särskilt korta mobiliseringstider anser

jag vara en nödvändig del av repetitionsutbildningen med hänsyn till de

ökade krav som ställs på våra värnpliktsförbands förmåga att snabbt och

säkert genomföra mobilisering. Med införande av dessa övningar skapas

också möjligheter att vid behov tillfälligt höja insatsberedskapen.

Ifråga om utredningens förslag rörande mobiliseringsövningar för hela

förband —- mönstringsövningar — vill jag anföra följande. Jag tillstyrker

att personalen i förbanden inkallas med åläggande om omedelbar inställelse

med hänsyn till de höga krav som ställs på förbandens mobiliseringsberedskap.

Personalen bör emellertid vara orienterad i förväg om att den under

en viss tidsperiod kan komma att inkallas till mönstringsövning. Jag vill

vidare framhålla betydelsen av att värnpliktiga som inte bör delta i övningen

med hänsyn till angelägen civil verksamhet — t. ex. jourtjänst — undantas

från inkallelse eller hemförlovas utan omgång. Mönstringsövning bör

som utredningen föreslagit i regel omfatta 24 timmar men kunna utsträckas

till 48 timmar om övningen anbefallts för att tillfälligt höja insatsberedskapen.

övningens längd bör räknas från tidpunkt då inkallelseorder sänds ut

från militär myndighet och till den tidpunkt då den värnpliktige lieinförlovas.

Utredningens förslag avseende mönstringsövning innebär bl. a. att personlig

utrustning innefattande handvapen med ammunition i fred skall

lämnas ut till berörda värnpliktiga för förvaring i bostaden förutsatt att den

enskilde inte reser invändning häremot. Syftet med denna utlämning är att

säkerställa hög personell beredskap vid förband som är särskilt betydelse
-

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj.ts proposition nr 10G år 1966

fulla vid ett kuppföretag, övningarnas omfattning är enligt min mening inte

beroende av vilken ställning som tas i denna fråga. Jag tar inte nu ställning

i frågan.

Vad utredningen har anfört ifråga om insatsberedskapen och

utbildningssystemet biträder jag. Jag vill bl. a. framhålla betydelsen

av att tillfälliga behov av att höja insatsberedskapen kan tillgodoses

genom ändrad förläggning till tiden av krigsförbandsövningar samt genom

mönstringsövningar.

Armén

Utredningens kartläggning av nuvarande brister och behovet av

förbättringar i värnpliktsutbildningen vid armén har inte föranlett

erinran vid remissbehandlingen. Jag finner utredningens synpunkter väsentliga

och vill särskilt understryka nödvändigheten av att det värnpliktiga

befälet ges bättre rutin att leda och handha underställd trupp. Jag delar

utredningens mening att det är nödvändigt att krigsförbandens användbarhet

förbättras genom tätare återkommande repetitionsutbildning.

I fråga om grundutbildningens omfattning finner jag i

likhet med arméchefen det i och för sig beklagligt att möjlighet inte finns

att ge de underbefälsuttagna värnpliktiga en utbildningstid om 345 dagar

i alternativet vårutryckning, vilket alternativ utredningen avsett för arméns

huvuddel. Jag anser emellertid att arméchefens förslag att undanröja denna

olägenhet genom att tidigarelägga inryckningen till maj skulle innebära ett

väsentligt avbräck för det störa antal värnpliktiga som under denna månad

alltjämt bedriver studier vid gymnasium eller universitet. En beskärning av

utbildningstiden för underbefälsuttagna och värnpliktiga E i enlighet med

utredningens förslag måste därför enligt min mening ske. Jag kan i och för

sig dela arméchefens uppfattning att plutonchefs ställföreträdare med hänsyn

till uppgifterna bör ges utbildning likvärdig med den som ges plutonchef.

Jag anser emellertid i likhet med utredningen att plutonchefs ställföreträdare

t. v. med hänsyn till de begränsade utbildningsresurserna och såsom

nu också sker måste ges kortare utbildning. Även utredningens förslag rörande

utbildningstidens längd för övriga kategorier värnpliktiga anser jag

lämpliga. Jag vill dock framhålla att den föreslagna förkortningen av utbildningen

till värnpliktig officer tillstyrks av mig endast under den förutsättningen

att underofficersutbildningen innefattar den sammanhängande period

av trupptjänstgöring under tillämpad förbandsutbildning som utredningen

föreslagit. Jag återkommer till denna fråga i det följande.

Arméchefen, som har utfört en översyn av utbildningskontingentens sammansättning

och fördelning på kategorier, föreslår med anledning härav att

antalet tjänstgöringsdagar för grundutbildning ökas med 26 000 i förhållande

till utredningens förslag. Jag kan av kostnadsskäl inte tillstyrka att antalet

tjänstgöringsdagar ökas utan räknar med att nu anmälda nya behov

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

av ytterligare utbildning — liksom andra sådana behov som framdeles kan

göra sig gällande — får tillgodoses genom omdisposition inom ramen för

ett i förhållande till utredningens förslag oförändrat antal tjänstgöringsdagar.

Utredningen har redovisat tre alternativ för inpass ningen undei

året av värnplikts utbildningen, nämligen alternativen sommar-,

höst- och vår utryckning.

Jag anser det obestridligt att alternativet sommarutryckning inrymmer

fördelar såväl från militära synpunkter som med hänsyn till civila studier.

För alternativet talar att det organisatoriskt är relativt enkelt samt att det

underlättar uttag av sommarsemester för den aktiva personalen. Från studiesynpunkt

är det bl. a. en fördel att enligt alternativet all obligatorisk

grundutbildning genomförs i en följd. Alternativet innebär emellertid även

uppenbara militära olägenheter. Utbildningens inledande skede genomförs

för en stor del av åldersklassen under ogynnsamma klimat- och ljusförhållanden,

särskilt i Norrland. Vinterulbildningen måste inledas innan tillräcklig

föregående utbildning genomförts. Under slutskedet av utbildningen begränsar

tjällossning och besådd mark i väsentlig grad rörelsefriheten under

förbandsutbildningen. De angivna svårigheterna torde i viss mån kunna

minskas om utbildningshallar byggs i stor omfattning för att underlätta den

inledande enskilda utbildningen samt om övningsfälten utvidgas och förstärks

i betydligt större utsträckning än nuvarande planer anger. Ett investeringsprogram

av den omfattning som här skulle bli aktuellt bedömer jag

dock av kostnadsskäl inte möjligt att genomföra. Jag vill också tillägga att

de markskador som utbildningen under våren och sommaren skulle förorsaka

kommer att dra merkostnader, vilkas storlek är svår att uppskatta.

Jag inser väl de skäl som har föranlett utredningen och många remissinstanser

att föreslå försök med alternativet. Jag anser emellertid att det inte är

möjligt att till rimliga kostnader nå en från militär synpunkt godtagbar

effekt av alternativet. Det bör därför inte bli föremål för särskilda försök.

I likhet med värnpliktsutredningen finner jag det nödvändigt att, bl. a.

med hänsyn till behovet av övningstrupper, vissa förband utbildas i enlighet

med alternativet höstutryckning trots de olägenheter från militär synpunkt

som är förenade med alternativet. Enligt alternativet pågår utbildningen

något över en vecka in i september, vilket kan medföra vissa svårigheter för

dem som skall påbörja eller fortsätta civila studier denna månad. Utbildningstiderna

är emellertid så hårt beskurna att jag inte finner det möjligt

att förkorta utbildningen så att utryckning kan ske före den 1 september.

Det är med hänsyn till trettondedagshelgen heller inte lämpligt att lidigarelägga

inryckningen eftersom den för eu grupp av berörda värnpliktiga a\ses

ske omedelbart efter denna helg. Jag anser därför att den av utredningen

valda inpassningen är ofrånkomlig.

Alternativet vårutryckning är, främst till följd av att det innebär alt un
-

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kung1. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

derofficersutbildningen delas upp på två tjänstgöringsperioder, förenat med

olägenheter för de värnpliktiga som bedriver studier vid universitet och högskolor.

Jag hyser förståelse för de synpunkter som med anledning härav

framförts bl. a. av universitetskanslersämbetet. Av skäl som jag kommer att

redovisa i det följande finner jag dock alternativet vårutryckning ha sådana

fördelar att det i första hand bör väljas. Efter samråd med chefen för ecklesiastikdepartementet

vill jag erinra om bl. a. de möjligheter som finns att

inom ramen för ett treterminssystem öka såväl undervisningsvolymen som

antalet examinationstillfällen. Eventuellt kan även en justering av det akademiska

läsårets längd komma att bli erforderlig i detta sammanhang. Hithörande

frågor övervägs f. n. av universitetskanslersämbetet. Jag vill framhålla

som min bestämda uppfattning att av de tre redovisade alternativen

endast alternativet vårutryckning medger den förbandsutbildning av tillämpad

karaktär som ofrånkomligen krävs för att ge befäl och meniga fullvärdig

utbildning. Vidare säkerställs i alternativet att de värnpliktiga får tillräcklig

vinterutbildning. Jag tillstyrker därför liksom utredningen och chefen

för armén att alternativet tillämpas för arméns huvuddel.

De av mig nu redovisade övervägandena rörande i vilken utsträckning

alternativen bör tillämpas är gjorda mot bakgrunden av de krav som den

långsiktiga beredskapen ställer, dvs. med tanke på att skapa bästa möjliga

betingelser för utbildningen. Jag är emellertid medveten om att nämnda

krav måste avvägas mot de krav insatsberedskapen ställer. En sådan avvägning

bör i enlighet med utredningens förslag göras fortlöpande. Jag finner

att tillräcklig handlingsfrihet härvidlag kan erhållas inom ramen för alternativen

vår- och höstutryckning.

I fråga om den närmare utformningen av alternativet vårutryckning vill

jag anföra följande. Den av arméchefen förordade generella tidigareläggningen

av in- och utryckningstiderna, innebärande att utryckning sker före

den 1 april, är från vissa militära synpunkter att föredra. Vissa fördelar

skulle också vinnas för näringslivet. Följden skulle emellertid bli att inryckning

vid obeskuren utbildning för en stor del av arméns kontingent skulle

ske redan under maj med de olägenheter för studerande som tidigare har redovisats.

Jag anser därför liksom utredningen att en tidigareläggning av utryckningen

bör ske endast vid truppförband med förläggningsort där tjällossningen

omöjliggör den utbildning som avses förekomma under april.

Härvid får utbildningen för de underbefälsuttagna värnpliktiga och värnpliktiga

E förkortas i motsvarande mån som tidigareläggning sker, så att

inryckning inte sker under maj. En tidigareläggning av in- och utryckningstiderna

anser jag nödvändig även de år påsken infaller i slutet av april.

Jag vill i detta sammanhang understryka betydelsen av att de underofficersuttagna

värnpliktiga får tillräcklig utbildning före trupptjänstgöringen

under den grundläggande krigsförbandsutbildningen. Utredningens förslag,

som innebär att utbildningen antingen sker i en följd med inryckning i mars

s. 143 Kontrollera mot PDF

143

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1966

eller uppdelas på två perioder, tillgodoser minimibehovet av skolmässig förutbildning

före den grundläggande krigsförbandsutbildningen. Jag tillstyrker

därför utredningens förslag rörande de underofficersuttagnas utbildning.

Jag förutsätter därvid att största möjliga frihet ges åt de värnpliktiga

att välja mellan tjänstgöring i en följd eller tjänstgöring uppdelad på två

perioder.

Utredningens förslag rörande inpassningen av vidareutbildningen till

värnpliktig officer finner jag lämpligt från såväl utbildnings- som rekryteringssynpunkt,

eftersom kadettskolan genomförs i direkt anslutning till underofficersutbildningen.

Chefen för armén redovisar i sitt remissyttrande ett

modifierat förslag som bygger på utredningens utbildningstider. Det innebär

i jämförelse med utredningens förslag en mindre belastning på utbildningsorganisationen

under sommaren men medför å andra sidan bortfall av

en månads trupptjänst under den grundläggande krigsförbandsutbildningen.

Med hänsyn till att denna trupptjänst är ett väsentligt led i de befälsuttagna

värnpliktigas utbildning är jag inte beredd att tillstyrka arméchefens

förslag utan förordar det som redovisats av utredningen.

Jag vill slutligen framhålla att såväl de civila utbildningsmyndigheterna

som de militära myndigheterna noga bör följa utvecklingen och, om så befinns

nödvändigt, ömsesidigt göra jämkningar beträffande tidsinpassningen.

Sammanfattningsvis tillstyrker jag utredningens förslag rörande grundutbildningen

för de värnpliktiga. Det innebär att de värnpliktigas tjänstgöring

för grundutbildning skall omfatta för värnpliktiga G 255 dagar eller,

i alternativet höstutryckning, 243 dagar, för värnpliktiga F 300 dagar, för

värnpliktiga E och underbefälsuttagna värnpliktiga —- i de särskilda fall

grundutbildningen inte förkortas i enlighet med vad i det följande anges —

332 dagar eller, i alternativet höstutryckning, 345 dagar, för underofficersuttagna

värnpliktiga 450 dagar samt för officersuttagna värnpliktiga 540

dagar. — Arméns huvuddel utbildas enligt alternativet vårutryckning,

mindre del enligt alternativet höstutryckning. Vid några få förband inpassas

beroende på speciella förhållanden grundutbildningen på följande sätt. Utbildningen

enligt alternativet vårutryckning kan vid förband där tjällossningen

utgör ett betydande hinder för utbildningen under april och senare

delen av mars läggas högst en månad tidigare än vid övriga förband. Sker

tidigareläggning förkortas grundutbildningen för värnpliktiga E och underbefälsuttagna

värnpliktiga i motsvarande mån till lägst 302 dagar. Tidigareläggning

i erforderlig omfattning bör även ske i de fall påsken infaller i slutet

av april. — Liksom i nuvarande system bör de nu angivna tiderna kunna

förkortas med i regel högst sju dagar för att vinna lämplig anpassning till

kalendern.

Utredningens förslag rörande repetition sutbildningens o infattning

finner jag vara väl underbyggt genom omfattande studier och

försök. Jag är medveten om att de av utredningen föreslagna tiderna för

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

olika övningar är korta och att bl. a. möjligheterna att genomföra större tilllämpningsövningar

därigenom minskar. Med hänsyn till de begränsade resurserna

i olika hänseenden kan jag emellertid inte tillstyrka de mindre utökningar

i fråga om krigsförbandsövning och mönstringsövning som överbefälhavaren

finner behövliga. Jag biträder under åberopande av det anförda

utredningens förslag som innebär följande.

Krigsförbandsövning genomförs vart fjärde år för förbanden med möjlighet

till mindre avvikelser härifrån. Ett mindre antal krigsförband undantas

liksom nu från övning. Den värnpliktige åläggs att fullgöra högst fem

krigsförbandsövningar. Krigsförbandsövning får omfatta högst 34 dagar.

Den omfattar för de meniga värnpliktiga 18 dagar, för värnpliktiga i underbefälsbefattningar

25 dagar och för värnpliktiga i underofficers- och officersbefattningar

32 dagar. Från angivna tider kan följande avvikelser ske.

Meniga värnpliktiga, som har särskilt stort behov av befattningsutbildning,

till ett antal av högst 9 000 årligen fullgör krigsförbandsövning om högst 25

dagar. För meniga värnpliktiga, som tillhör förband vilket under krigsförbandsövning

skall företa längre förflyttning och som eljest skulle fullgöra

krigsförbandsövning om 18 dagar, till ett antal av högst 10 000 årligen kan

tiden för krigsförbandsövning förlängas till högst 21 dagar. Detta innebär

att den värnpliktige kan åläggas att fullgöra krigsförbandsövning under

sammanlagt högst följande antal dagar, nämligen vid placering i flertalet

befattningar för menig 105 dagar, vid placering i vissa befattningar för menig

och i befattning för underbefäl 125 dagar samt vid placering i befattning

för underofficer och officer 160 dagar. Härutöver kan värnpliktiga i befattningar

som kompanichef eller kompanikvartermästare eller motsvarande

befattning samt i annan befälsbefattning med uppgift som materielredogörare

åläggas att för avvecklingsarbete fullgöra krigsförbandsövning som

är högst två dagar längre än den tid om 25 eller 32 dagar som annars skulle

gälla. Den värnpliktige får således åläggas sådan förlängning sammanlagt

under högst tio dagar. Vid fullt utbyggt system fullgör årligen i genomsnitt

120 000 värnpliktiga krigsförbandsövning vid armén.

Särskild övning läggs in mellan krigsförbandsövningarna för flertalet fältförband.

övningen omfattar antingen enbart personal i officers- och underofficersbefattning

eller all personal i nyckelbefattning. Den värnpliktige

åläggs fullgöra högst tre särskilda övningar vardera om elva dagar. Vid fullt

utbyggt system fullgör årligen i genomsnitt 12 000 värnpliktiga särskild övning,

varav ca 9 000 befäl och 3 000 meniga.

Mobiliseringsövning genomförs på sätt som angetts i det föregående i

form av mobiliseringsgenomgång eller mönstringsövning. övningens längd

är således i regel högst 24 timmar men kan dock utsträckas till högst 48 timmar.

Den värnpliktige åläggs att fullgöra högst fem mobiliseringsövningar

under sammanlagt högst åtta dagar. Det årliga antalet värnpliktiga som

fullgör mobiliseringsövning är förhållandevis begränsat.

Jag tillstyrker vidare utredningens förslag att krigsförbandsövningarna

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

liksom nu i huvudsak äger rum på vintern, våren och hösten. Den antalsmässiga

fördelningen av förband på omgångar bör främst ske under hänsynstagande

till arméns egna utbildningsbehov, behovet av samövning mellan

försvarsgrenarna samt behoven av insatsberedda förband. Särskilda övningar

bör med hänsyn till det stora antalet studerande genomföras främst

under sommaren. Jag förutsätter att planeringen av repetitionsutbildningens

förläggning under året liksom nu sker i nära samverkan med arbetsmarknadsmyndigheterna.

Utredningen föreslår, att utbildningen till reser v officer även i fortsättningen

byggs upp efter de principer som ligger till grund för 1960 års

befälsordning, dvs. med utbildningen till värnpliktig officer som grund och

med påbyggnad av två reservofficerskurser. Utredningens förslag innebär

att reservofficerskurserna med oförändrad längd inpassas lämpligare än nu

med hänsyn till civila studier men att en trupptjänstgöringsperiod om 30

dagar bortfaller, varigenom utbildningen kan förkortas från nuvarande 200

dagar till 170 dagar. Härvid bör beaktas att den föregående utbildningen till

värnpliktig officer föreslås förkortad med 90 dagar, varför den sammanlagda

tiden för utbildningen till reservofficer enligt utredningsförslaget förkortas

med 120 dagar. Förslaget tillstyrks i princip av Svenska Arméns och

Flygvapnets Reservofficersförbund. Arméchefen har i sitt yttrande lagt fram

förslag om förkortning av utbildningen till reservofficer med ytterligare 70

dagar så att den skulle — förutom ett korrespondensskede — omfatta endast

100 dagar utöver nu föreslagen tid för utbildning till värnpliktig officer.

Enligt min mening är arméchefens förslag troligen gynnsammare än utredningens

från rekryleringssynpunkt. Det måste emellertid innebära att målen

för utbildningen till reservofficer sänks. Med hänsyn till de kvalificerade

uppgifter som åvilar reservofficerarna inom krigsorganisationen kan jag

därför inte biträda arméchefens förslag till ytterligare beskärning av utbildningstiden.

Jag tillstyrker däremot utredningens förslag som innebär oförändrad

målsättning för utbildningen men likväl betydligt bättre betingelser

för rekrytering än nu. Jag har härvid bl. a. beaktat att den förväntade bättre

rekryteringen av värnpliktiga officerare också breddar rekryteringsbasen

för reservofficersutbildningen.

Tjänstgöringen såsom reservofficer föreslås av utredningen inom nu gällande

tidsram anpassad efter det föreslagna systemet för de värnpliktigas

repetitionsutbildning. Förslaget har vid remissbehandlingen tillstyrkts eller

lämnats utan erinran. Även jag tillstyrker förslaget.

Marinen: Flottan

De synpunkter som utredningen har framfört avseende behovet av

f ö r b ä 11 r i n g a r av utbildningssystemet har vid remissbehandlingen inte

föranlett några principiella erinringar. Jag anser att utredningens behovsredovisning

är väl grundad och vill särskilt peka på betydelsen av att repetitionsutbildning

i krigsförband införs vid flottan.

10 — Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 sand. Nr 106

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1966

I fråga om fartygsrustningarna i fred anser jag att den av

utredningen angivna s. k. villkorliga depåförläggningen av fartyg skulle innebära

en betydande höjning av flottans beredskap. Jag är emellertid inte beredd

att i detta sammanhang ta ställning till frågan om att införa sådan

förläggning. Jag kan ansluta mig till chefens för marinen uppfattning att

flottans årliga värnpliktskontingent under en övergångsperiod kan behöva

vara större än som bedöms erforderligt på längre sikt.

Utredningens förslag rörande kategoriindelning och uttagning

av värnpliktiga innebär bl. a. att de värnpliktiga i allmänhet

efter längden på grundutbildningen fördelas på tre kategorier. Jag anser

att förslaget förbättrar förutsättningarna för att på ett rationellt sätt

anordna de värnpliktigas tjänstgöring vid flottan och tillstyrker detsamma.

Utredningens förslag rörande längden på grundutbildningen innebär

betydande förkortningar i förhållande till nuvarande ordning. Chefen

för marinen har biträtt förslaget, dock med den reservationen att möjligheterna

att genomföra den föreslagna utbildningen inte har kunnat prövas

praktiskt vilket gör att bedömningen blir osäker. Han har vidare anfört att

målsättningen för utbildningen till värnpliktig officer måste sänkas något

på grund av den föreslagna förkortningen. Jag anser för egen del att de

föreslagna tämligen betydande beskärningarna av grundutbildningen är

nödvändiga om tid skall kunna avdelas till repetitionsutbildning inom i stort

sett nuvarande totala utbildningstider. Härvid får godtas att nuvarande anspråk

på grundutbildningen får jämkas något, exempelvis vad gäller den

angivna målsättningen för officersutbildningen. Det är också ofrånkomligt

att förkortningen av utbildningstiden medför en viss sänkning av insatsberedskapen

under del av året, vilket såväl överbefälhavaren som chefen för

marinen har framhållit. Förutsättningar synes föreligga att avhjälpa denna

svaghet, bl. a. genom att förlägga krigsförbandsövningar för vissa av flottans

fartyg till den tid under året då insatsberedskapen med enheter under

grundutbildning är låg.

Utredningens förslag avseende grundutbildningens uppbyggnad har föranlett

erinran bl. a. från universitetskanslersämbetet, som framhåller att det

är en olägenhet att många värnpliktiga vid flottan enligt utredningsförslaget

avslutar sin utbildning alltför sent, först i mitten av september. Jag vill

härtill framhålla, att det av utredningen framlagda förslaget innebär att

utryckningen för berörda värnpliktiga sker betydligt tidigare än nu, något

som bl. a. har till syfte att tillmötesgå de studerande. Eftersom det likväl är

nödvändigt att de avslutande övningarna för flottan kan ske efter semesterperiodens

slut, kan utryckningen enligt min uppfattning inte läggas tidigare

än utredningen föreslagit, dvs. i mitten av september.

Jag kan i allt väsentligt ansluta mig till vad utredningen föreslagit rörande

grundutbildningen vid flottan och föreslår således följande. Grundutbildningen

omfattar med i det följande nämnda undantag för värnpliktiga G

320 dagar, för värnpliktiga F 364 dagar, för värnpliktiga E 450 dagar, för

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

underbefälsuttagna värnpliktiga 364 dagar, för underofficersuttagna värnpliktiga

i de fall de avlagt sjökaptens- eller sjöingenjörsexamen 364 dagar

och för övriga 450 dagar samt för officersuttagna värnpliktiga 540 dagar.

För underofficersuttagna värnpliktiga med 364 dagars grundutbildning bör

utbildning till värnpliktig officer under ytterligare 90 dagar, dvs. under

sammanlagt 454 dagar, kunna förekomma. Det kan framdeles bli nödvändigt

att ta ut inte blott värnpliktiga E och underofficersuttagna värnpliktiga

utan även blivande underbefäl till 450 dagars grundutbildning. Värnpliktslagen

bör utformas så att möjlighet härtill finns.

De värnpliktiga fördelas på i huvudsak tre bemanningsgrupper med sinsemellan

tidsförskjliten utbildning. Härtill kommer en bemanningsgrupp

för isbrytarbesätlningar. Jag förutsätter att de värnpliktiga fördelas på omgångar

med beaktande av deras studieförhållanden, eftersom omgångarna

inte är likvärdigt inpassade till tiden.

Liksom i nuvarande system bör de angivna tiderna kunna förkortas med

högst sju dagar för att vinna lämplig anpassning till kalendern.

För visst fall är denna förkortningsmöjlighet inte tillräcklig. Underbefälsuttagna

värnpliktiga, värnpliktiga F och underofficersuttagna värnpliktiga

med sjökaptens- eller sjöingenjörsexamen i en av bemanningsgrupperna, bemanningsgruppen

B, påbörjar sin grundutbildning i början av januari och

skulle rycka ut strax efter nyår om hela utbildningstiden 364 dagar tas i

anspråk. Övriga kategorier värnpliktiga i samma bemanningsgrupp rycker

ut omkring den 20 december. Inryckningen för förstnämnda värnpliktiga

kan inte lämpligen läggas tidigare med hänsyn till trettondedagshelgen. Utredningen

föreslår med anledning härav att utbildningstiden om normalt

364 dagar för underbefälsuttagna värnpliktiga och värnpliktiga F i denna

bemanningsgrupp får förkortas så att utryckning för alla värnpliktiga i bemanningsgruppen

kan ske före jul, i den mån de värnpliktiga inte behövs

för särskild beredskapstjänst under jul- och nyårshelgen vid grundutbildningens

slut. Ifrågavarande värnpliktiga, som avses inkallade till 364 dagars

tjänstgöring, skall i god tid under hösten meddelas om möjlighet föreligger

till utryckning före jul. De värnpliktiga har enligt förslaget alltid rätt att kvarbli

i tjänst till utgången av den tid för vilken de ursprungligen inkallats. Vad

utredningen sålunda föreslagit kan jag biträda med det tillägget att förkortning

bör kunna ske även för här berörda underofficersuttagna värnpliktiga.

.lag anser att utbildningen i förevarande fall skall kunna förkortas med ytterligare

högst 21 dagar.

Utredningens förslag till vidgade möjligheter till frivillig tjänstgöring över

jul- och nyårshelgen för vissa andra värnpliktiga i bemanningsgruppen B

än de nyss nämnda — liksom för vissa värnpliktiga vid flygvapnet — anser

jag i avvaktan på närmare erfarenheter av det nya utbildningssystemet inte

böra föranleda någon åtgärd.

.lag finner alt den av utredningen föreslagna r e p e t i t i o n s u t b i 1 till

ingen vid flottan är lämplig. Remissinstanserna, bl. a. chefen för mari
-

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1066

nen, är också i huvudsak av denna uppfattning. Krigsförbandsövningarna

för stamstridsfartygen är enligt utredningsförslaget något längre för underbefäl

och meniga än vad som har föreslagits för övriga förband inom krigsmakten.

Jag anser i likhet med utredningen att denna längd är nödvändig

med hänsyn till fartygens komplicerade utrustning och med tanke på de

särskilt höga kraven på samträning av besättningarna på dessa fartyg och

av de förband som fartygen bildar. Jag finner i likhet med utredningen också

nödvändigt att en krigsförbandsövning för värnpliktiga placerade på

dessa fartyg i vissa fall kan uppdelas på delövningar, varvid intervallet mellan

delövningarna blir ett eller två år. Krigsförbandsövningarna för övriga

fartyg samt för landförband bör i enlighet med utredningens förslag i huvudsak

ha samma längd som vid armén.

I likhet med utredningen och marinchefen anser jag att de föreslagna

särskilda övningarna vid flottan i vart fall t. v. bör begränsas till att omfatta

endast värnpliktiga i officersbefattning.

Chefen för marinen anser att den av utredningen föreslagna längden —

en dag — för mobiliseringsgenomgång är väl kort. För egen del är jag emellertid

främst av värnpliktssociala skäl inte beredd tillstyrka att dessa övningar

görs längre än enligt utredningsförslaget.

Jag föreslår sammanfattningsvis att repetitionsutbildningen vid flottan

—- i huvudsaklig överensstämmelse med utredningsförslaget — anordnas

enligt följande.

Den värnpliktige åläggs att fullgöra högst fem krigsförbandsövningar. Vissa

krigsförband vid flottan som företrädesvis är sammansatta av äldre

värnpliktiga kommer inte att övas. Till följd härav kommer de värnpliktiga

vid flottan i genomsnitt att fullgöra mindre än fem krigsförbandsövningar.

Krigsförbandsövningens längd är högst 34 dagar.

Krigsförbandsövning på stamstridsfartyg omfattar 32 dagar för värnpliktig

i befattning för officer, underofficer och underbefäl samt för högst en

tredjedel — enligt chefens för marinen bestämmande — av i kvalificerade

menigbefattningar ombord placerade värnpliktiga. För övriga värnpliktiga

omfattar övningen 25 dagar. — Den andra krigsförbandsövningen för värnpliktiga

krigsplacerade på depåförlagda stamstridsfartyg kan bytas ut mot

delövningar. Dessa tas ut antingen som högst fyra övningar envar om fyra

dagars längd under vart och ett av fyra på varandra följande år eller som

högst två övningar envar om elva dagars längd och med två års mellanrum.

Det slutliga valet mellan fyradagars- och elvadagarsövningar bör anstå till

dess tillräckliga erfarenheter hunnit samlas från sådana övningar. — I sammanhanget

vill jag nämna alt berörda värnpliktiga normalt avses fullgöra två

krigsförbandsövningar på stamstridsfartyg och återstående krigsförbandsövningar

på andra fartyg eller i landförband. Förslaget innebär att den värnpliktige

kan åläggas fullgöra krigsförbandsövning på stamstridsfartyg under

sammanlagt högst 160 dagar vid placering i kvalificerad befattning för me
-

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 ur 1966

nig och i befattning för underbefäl, underofficer och officer samt under

högst 125 dagar vid placering i annan befattning för menig. I och med att

den värnpliktige förs över till annan typ av fartyg eller till landförband

minskar emellertid den sammanlagda tjänstgöringsskyldigheten för värnpliktig

i befattning för underbefäl och menig.

Krigsförbandsövning vid övriga fartyg och förband genomförs vart fjärde

år och omfattar för värnpliktig i befattning för officer och underofficer 32

dagar, för värnpliktig i befattning för underbefäl 25 dagar samt för övriga

värnpliktiga 18 dagar. — I det fall hjälpfartyg eller motsvarande stamfartyg

kan disponeras endast under kortare tid än 18 dagar kan utbildningstiden

ombord för samtliga värnpliktiga förkortas med sju eller 14 dagar. Detta

innebär att den värnpliktige kan åläggas att fullgöra krigsförbandsövning

under sammanlagt högst 90 dagar vid placering i befattning för menig, 125

dagar vid placering i befattning för underbefäl samt 160 dagar vid placering

i befattning för underofficer och officer.

Krigsförbandsövning kan utöver vad som tidigare nämnts för utförande

av avvecklingsarbeten förlängas med högst två dagar för värnpliktig i befattning

som kompanichef och kompanikvartermästare eller motsvarande

befattning samt annan befälsbefattning med uppgift som materielredogörare.

Till befattningar som motsvarar de här angivna räknar jag fartygschef och

krigskassor.

Förslaget innebär att vid utbyggt system årligen i genomsnitt 6 000 man

genomför krigsförbandsövning.

Den värnpliktige åläggs att genomföra högst tre särskilda övningar envar

om elva dagar, övningarna anordnas endast för värnpliktig placerad i befattning

för värnpliktig officer. Förslaget innebär att ca 100 värnpliktiga årligen

genomför särskild övning.

Den värnpliktige kan slutligen åläggas att fullgöra högst fem mobiliseringsövningar

under sammanlagt högst åtta dagar. Övningarna fullgörs av

ett tämligen begränsat antal värnpliktiga varje år.

Jag anser i likhet med utredningen att repetitionsutbildningen vid flottan

huvudsakligen bör äga rum under hösten, övningar för vissa fartyg och förband

bör kunna genomföras på andra tider bl. a. med hänsyn till insatsberedskapen.

Värnpliktiga soin fullgör grundutbildning ombord på flottans stamstridsfartyg

får nu en tämligen omfattande utbildning i fartygsskydd. För

värnpliktiga som är yrkessjömän är denna utbildning av värde även för deras

civila yrkesverksamhet. De värnpliktiga, som fullgör sin grundutbildning

ombord på isbrytare och sjömätningsfartyg, har hittills inte fått sådan

utbildning, eftersom militära skäl inte påkallat detta. Utredningen har i

sitt förslag inrymt en möjlighet att ge även sistnämnda värnpliktiga en inte

obetydlig fartygsskyddsutbildning. Grundutbildningens längd påverkas inte

om denna möjlighet utnyttjas. Chefen för marinen har ansett att utrednings
-

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

förslaget innebär mindre möjligheter än nu till fartygsskyddsutbildning.

Jag finner detta i och för sig vara riktigt för flottan som helhet och sammanhänga

med den allmänna förkortningen av utbildningstiden. För den

nämnda gruppen värnpliktiga öppnas dock enligt min mening en möjlighet

till förbättring. Eftersom denna utbildning kommer att medföra vissa,

om än inte särskilt stora merkostnader, anser jag emellertid att ställning

till frågan om sådan utbildning skall anordnas bör tas först i samband med

att 1965 års försvarsutrednings kommande förslag prövas.

De organisationer som företräder handelsflottan och dess personal har

föreslagit att yrkessjömännen ges en mycket kort grundutbildning främst

inriktad på verksamheten inom handelsflottan i krig. De hävdar vidare att

de sjömän som efter ett antal år alltjämt tjänstgör i handelsflottan bör befrias

från ytterligare värnpliktsutbildning. För egen del finner jag det principiellt

betänkligt att i värnpliktsavseende ge en viss yrkesgrupp en undantagsställning

av det slag som åsyftas. Jag kan därför inte biträda detta

förslag. Jag kan däremot tillstyrka att de värnpliktiga som tjänstgör i handelsflottan

normalt härunder likställs med uppskovsvärnpliktiga och därmed

i regel inte inkallas till repetitionsutbildning.

Utbildningen och tj änstgör ingen för reser v officerare vid marinen

liksom vid flygvapnet påkallar som utredningen framhållit ytterligare överväganden.

Enligt min mening bör dessa överväganden göras med bl. a. den

utgångspunkten att utbildningen även i framtiden skall bedrivas inom de

tidsramar som nu gäller för dessa befälskategoriers utbildning. För repetitionsutbildningens

del bör eftersträvas en ordning där reservofficeren alltid

tjänstgör när det krigsförband vari han är krigsplacerad fullgör repetitionsutbildning.

Marinen: Kustartilleriet

Vad utredningen har anfört rörande behovet av förbättringar

av värnpliktsutbildningen vid kustartilleriet kan jag ansluta mig till. Jag vill

härvid särskilt framhålla behovet av en förbättrad tidsmässig samordning

av grundutbildningen för olika kategorier värnpliktiga samt behovet av tätare

återkommande övningar med krigsförbanden.

Utredningens förslag rörande grundutbildningen innebär bl. a.

att de värnpliktiga i allmänhet efter sitt behov av utbildning indelas i två

grupper. Vissa erinringar mot förslaget rörande utbildningens längd har

redovisats av chefen för marinen, som anser att denna utom för de underofficersuttagna

värnpliktiga bör ökas med omkring en vecka. Som motiv

härför har marinchefen bl. a. anfört att behovet av reservtid är större än

vad utredningen räknat med. Jag kan inte tillstyrka en sådan förlängning

av grundutbildningen eftersom utryckningen då måste äga ruin vid en med

hänsyn till civila studier alltför sen tidpunkt under september månad. Också

kostnadsskäl talar emot en förlängning. I syfte att utvinna mer tid för

s. 151 Kontrollera mot PDF

151

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 dr 1066

utbildning inom den tidsram utredningen angivit bör övervägas att förkorta

övningsuppehållet under sommaren från fjorton dagar till en vecka. Å andra

sidan är jag inte heller beredd biträda de önskemål som framförts från universitetshåll

om att kustartilleriets grundutbildning skulle avslutas tidigare

på hösten än vad utredningen föreslagit. Jag finner det nämligen nödvändigt

att kustartilleriet bedriver tillämpad utbildning under september månad.

Häri ingår viss utbildning som bl.a. av säkerhetsskäl inte kan genomföras

under den egentliga semesterperioden i skärgården.

Jag föreslår således att grundutbildningen vid kustartilleriet anordnas i

enlighet med utredningens förslag vilket innebär att den omfattar för värnpliktiga

G 251 dagar, för värnpliktiga F 300 dagar, för underbefälsuttagna

värnpliktiga 330 dagar, för underofficersuttagna värnpliktiga 450 dagar

samt för officersuttagna värnpliktiga 540 dagar. Flertalet värnpliktiga rycker

in på senhösten och vintern och rycker ut i mitten av september. Liksom

i nuvarande system förutsätts de angivna tiderna få förkortas med högst

sju dagar för att vinna lämplig anpassning till kalendern.

Chefen för marinen anser i fråga om repetitions utbildningen

vid kustartilleriet att krigsförbandsövningarna bör förlängas i förhållande

till utredningens förslag med omkring en vecka för samtliga värnpliktiga.

Marinchefen åberopar som motiv härför bl. a. behov av reservtid i samband

med skjutningar och för genomförande av nödvändiga längre förflyttningar

av förbanden, överbefälhavaren föreslår förlängning av krigsförbandsövningen

för vissa värnpliktiga främst för att öka möjligheterna att genomföra

längre transporter. Chefen för marinen föreslår vidare att något fler värnpliktiga

än utredningen räknat med skall fullgöra särskild övning. För egen

del finner jag med hänsyn till de begränsade resurser som disponeras att

någon utvidgning av repetitionsutbildningen vid kustartilleriet utöver utredningens

förslag inte bör ske. Utredningens förslag finner jag även i övrigt

lämpligt avvägt och biträder därför detsamma. Jag föreslår således sammanfattningsvis

följande.

Ivrigsförbandsövning genomförs vart fjärde år för förbanden med möjlighet

till mindre avvikelser härifrån. Ett mindre antal förband undanlas

som nu från övning. Den värnpliktige åläggs att fullgöra högst fem krigsförbandsövningar.

-— Ivrigsförbandsövning ges i regel en längd av, för värnpliktiga

i menigbefattningar 18 dagar, för värnpliktiga i underbefälsbefattningar

25 dagar och för värnpliktiga i underofficers- och officershefattningar

32 dagar. Meniga värnpliktiga i befattningar för vilka behovet av utbildning

är särskilt stort till ett antal av högst 500 årligen fullgör krigsförbandsövning

om högst 25 dagar. Meniga värnpliktiga, vilka tillhör förband som

under krigsförbandsövning skall företa längre förflyttning och vilka eljest

fullgör krigsförbandsövning om 18 dagar, skall till ett antal av högst 1 000

årligen fullgöra krigsförbandsövning om högst 21 dagar. Slutligen kan värnpliktiga

i befattningar som batterichef, batterikvartermästare eller däremot

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1966

svarande befattningar samt i annan befälsbefattning med uppgift som materielredogörare

åläggas att för awecklingsarbete fullgöra krigsförbandsövning

som med högst två dagar överstiger den tid om 25 eller 32 dagar som

annars skulle gälla. Förslaget innebär, att vid fullt utbyggt system årligen

i genomsnitt 10 000 värnpliktiga fullgör krigsförbandsövning vid kustartilleriet.

Rörande det högsta sammanlagda dagantal som kan tas ut för krigsförbandsövningar

hänvisar jag till vad jag sagt avseende armén.

Den värnpliktige åläggs att fullgöra högst tre särskilda övningar envar om

elva dagar. Förslaget innebär att årligen sammanlagt ca 450 man skall genomföra

särskild övning.

Den värnpliktige aläggs vidare att fullgöra högst fem mobiliseringsövningar

varvid sammanlagt högst åtta dagar tas i anspråk. Det årliga antalet värnpliktiga

vid kustartilleriet som fullgör mobiliseringsövningar är litet.

Jag anser i likhet med utredningen att krigsförbandsövning vid kustartilleriet

i huvudsak bör genomföras under hösten medan de särskilda övningarna

genomförs huvudsakligen under sommaren.

I fråga om anpassningen av utbildningen till och tjänstgöringen som r eservofficer

vid kustartilleriet i samband med övergången till det nya

utbildningssystemet hänvisar jag till vad jag anfört i motsvarande fråga

vid flottan.

Flygvapnet

De allmänna slutsatser utredningen dragit med anledning av den lämnade

redovisningen av behov’et av förbättringar av värnpliktsutbildningen

vid flygvapnet kan jag biträda. Jag vill därvid särskilt framhålla betydelsen

av att repetitionsutbildning i krigsförband införs vid denna försvarsgren.

Grundutbildningen vid flygvapnet bör enligt utredningen i fråga

om längd och uppbyggnad i huvudsak anordnas enligt nuvarande principer.

Jag delar utredningens uppfattning men vill i likhet med utredningen understryka

att ställningstagandet som förutsättning har nuvarande uttag av

flygtid vid flygvapnet och nuvarande krigsorganisation. Om förutsättningarna

ändras i dessa hänseenden finns anledning att se över utbildningsorganisationen

med beaktande av att ändringar av denna kan påkalla ändringar

också av den egentliga utbildningen.

Utredningens förslag till införande av en för krigsmakten likformig allmänmilitär

utbildning har föranlett flygvapenchefen att uttala att utbildningen

av den flygande personalen är en huvuduppgift och måste tillgodoses

i första hand. I och för sig har jag ingen erinran mot detta, men jag vill

framhålla dels att den gällande målsättningen för krigsmakten förutsätter

att samtliga krigsmaktens förband kan effektivt medverka i ytförsvaret, dels

att de begränsade tillgångarna på värnpliktiga gör det nödvändigt att de

s. 153 Kontrollera mot PDF

153

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

värnpliktiga ges en sådan utbildning att de efter kort omskolning kan användas

även inom andra försvarsgrenar. Jag förutsätter därför att den

allmänmilitära utbildningen av de värnpliktiga kommer att bedrivas i huvudsak

på det sätt utredningen har föreslagit.

Utredningen har föreslagit att de tämligen få värnpliktiga som grundutbildas

vid flygvapnet för tjänst vid luftvärnsrobotförband skulle såsom

värnpliktiga F ges en utbildningstid av 300 dagar, överbefälhavaren och

chefen för flygvapnet anser att av beredskapsskäl ifrågavarande värnpliktiga

bör såsom värnpliktiga E ges lika lång grundutbildning som flertalet

värnpliktiga vid flygvapnet, dvs. 364 dagar. Jag vill inte motsätta mig att

ifrågavarande värnpliktiga får en grundutbildning av den längd som överbefälhavaren

och flygvapenchefen föreslagit.

Tidpunkterna för in- och utryckning för flertalet värnpliktiga som grundutbildas

vid flygvapnet bör på sätt utredningen föreslagit förskjutas ca sex

veckor till början av varje kalenderkvartal i syfte att nå en bättre anpassning

till det civila studieårets terminer. Jag förutsätter härvid att de värnpliktiga

fördelas på de fyra inryckningsomgångarna med beaktande av deras

studieförhållanden, eftersom omgångarna inte är likvärdiga från studiesynpunkt.

Med den föreslagna inpassningen kommer en av inryckningsomgångarna

att påbörja sin grundutbildning i början av januari och skulle, om inte särskilda

åtgärder vidtas, komma att avsluta den i början av januari påföljande

år. Såsom utredningen föreslagit bör emellertid utbildningen för denna

omgång förkortas med högst 21 dagar så att utryckning kan ske strax före

jul. Från förkortningen bör dock undantas vissa värnpliktiga som behövs

för kontinuerlig tjänst, t. ex. väderbiträden. En motsvarande förkortning bör

ske vid de flottiljer där övningsuppehållet infaller kort före den tid då en

inryckningsomgång annars skulle ha avslutat grundutbildningen. I fråga

om viss av utredningen föreslagen frivillig tjänstgöring hänvisar jag till vad

jag anfört i fråga om flottan.

Jag föreslår i likhet med utredningen sammanfattningsvis alt grundutbildningen

vid flygvapnet skall omfatta för det helt övervägande antalet

värnpliktiga, värnpliktiga E, 364 dagar. Flertalet underbefäl tas ut bland

värnpliktiga E utan förlängning av grundutbildningstiden. För ett litet antal

värnpliktiga föreslår jag följande grundutbildning, nämligen för värnpliktiga

G 255 dagar, för värnpliktiga F 300 dagar och för vissa underbefälsuttagna

värnpliktiga 330 dagar. Grundutbildningen skall vidare omfatta för

underofficersutlagna värnpliktiga 420 dagar samt för officersuttagna värnpliktiga

510 dagar. De angivna tiderna för grundutbildning föreslås liksom

nu kunna förkortas med högst sju dagar för att vinna lämplig anpassning

med hänsyn till kalendern. — Grundutbildningen förkortas därutöver med

högst 21 dagar för en inryckningsomgång så att utryckning sker före jul

s. 154 Kontrollera mot PDF

154 Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

och kan förkortas lika mycket när utryckning annars sker kort efter sommaruppehållet.

Jag finner att den av utredningen föreslagna re petitions utbildningen

vid flygvapnet gör det möjligt att i alla väsentliga hänseenden

fylla de krav som måste ställas på den enskilde värnpliktiges liksom på

krigsförbandens användbarhet. Antalet övningstillfällen för värnpliktiga i

nyckelbefattningar kan enligt förslaget bli större vid flygvapnet än vid övriga

försvarsgrenar. Med hänsyn till att kraven på funktionsduglighet under

och omedelbart efter mobilisering måste ställas särskilt högt på de flesta av

berörda flygvapenförband finner jag dock detta nödvändigt. Olägenheterna

för den enskilde värnpliktige med det större antalet övningar uppvägs emellertid

enligt min mening mer än väl av att ifrågavarande övningar är särskilt

korta. Det av utredningen framlagda förslaget till repetitionsutbildningens

ordnande vid flygvapnet finner jag allmänt lämpligt. Jag föreslår

därför att utbildningen, i överensstämmelse med utredningens förslag, anordnas

på i huvudsak följande sätt.

Krigsförbanden, med undantag av vissa särskilt angivna förband eller

delar av förband, övas i form av krigsförbandsövning vart fjärde år med

möjlighet till tillfälliga mindre avvikelser härifrån. — Den värnpliktige

skall vara skyldig att fullgöra högst fem krigsförbandsövningar. — Krigsförbandsövning

vid basbataljon ges en längd av 15 dagar för meniga värnpliktiga

och för flertalet värnpliktiga i underbefälsbefattning samt 22 dagar

för värnpliktiga i vissa underbefälsbefattningar och i underofficers- och

officersbefattning. Krigsförbandsövning vid stridslednings- och luftbevakningsförband

har vid ledningscentraler och radarstationer samt då omskolning

sker till optisk luftbevakning en längd av 15 dagar för värnpliktiga i

befattning för menig eller underbefäl samt 22 dagar för värnpliktiga i underofficers-

och officersbefattning. Krigsförbandsövning vid luftbevakningskompani

utom när omskolning till optisk luftbevakning sker har en längd

av, för värnpliktiga i befattning för menig eller underbefäl 6 eller 8 dagar

samt för värnpliktiga i underofficers- och officersbefattning 13 eller 15 dagar.

Av nämnda 8 eller 15 dagar kan två dagar tas i anspråk för utbildning

vid annan tidpunkt än övrig del av krigsförbandsövningen. Vid flygvapnets

övriga förband, i den mån de skall genomföra krigsförbandsövning, anordnas

övningen såsom vid basbataljon. Jag föreslår att den värnpliktige åläggs

fullgöra krigsförbandsövning under högst 90 dagar vid placering i befattning

för menig och i flertalet befattningar för underbefäl samt högst 125 dagar

vid placering i kvalificerad befattning för underbefäl och i befattning för

underofficer och officer. Den sammanlagda tiden är härvid beräknad så att

det skall vara möjligt att framdeles vid behov förlänga krigsförbandsövning

från 15 till 18 dagar resp. från 22 till 25 dagar.

Slutligen bör utöver vad som tidigare nämnts vid samtliga förband värnpliktiga

i befattning för kompanichef och stabsunderofficer samt i an
-

s. 155 Kontrollera mot PDF

155

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 ur 1966

nan befälsbefattning med uppgift som materielredogörare kunna åläggas

att för avvecklingsarbeten fullgöra krigsförbandsövning som med högst

två dagar överstiger den tid om 13, 15 eller 22 dagar som annars skulle gälla.

Den värnpliktige får åläggas sådan förlängning under sammanlagt högst

tio dagar.

Vissa delar av basbataljonerna, i vilka företrädesvis ingår äldre värnpliktiga,

kommer att fullgöra krigsförbandsövning med kraftigt reducerad styrka.

Till följd härav kommer de värnpliktiga i basförbanden i genomsnitt att

fullgöra mindre än fem krigsförbandsövningar.

Förslaget innebär att vid fullt utbyggt system årligen i genomsnitt 9 000

värnpliktiga fullgör krigsförbandsövning vid flygvapnet.

Den värnpliktige åläggs fullgöra högst fem särskilda övningar om vardera

fyra dagar. Vid fullt utbyggt system deltar i genomsnitt 800 värnpliktiga

årligen i särskild övning.

Den värnpliktige skall vidare vara skyldig att fullgöra högst fem mobiliseringsövningar

varvid sammanlagt högst åtta dagar får tas i anspråk. I

dessa övningar deltar ett litet antal värnpliktiga.

I fråga om repetitionsutbildningens förläggning under året har jag ingenting

att erinra mot att krigsförbandsövningar enligt utredningens och chefens

för flygvapnet förslag anordnas främst vår och höst och att särskilda

övningar anordnas främst under sommaren.

I fråga om anpassningen av utbildningen till och tjänstgöringen som

reserv officer vid flygvapnet i samband med övergången till det nya

utbildningssystemet hänvisar jag till vad jag anfört i motsvarande fråga

vid flottan.

Vissa för försvarsgrenarna gemensamma frågor

I fråga om de för utbildning i specialtjänst uttagna värnpliktiga

kan jag i likhet med remissinstanserna ansluta mig till de principer

som värnpliktsutredningen föreslagit för tjänstgöringens anordnande.

Dessa innebär i huvudsak att denna tjänstgöring bör bestå av grundutbildning

och repetitionsutbildning. Grundutbildningen anpassas därvid efter de

värnpliktigas genom civil utbildning förvärvade kunskaper, medan repetitionsutbildningen

anpassas till krigsförbandens behov av utbildning. Möjligheterna

att tillämpa angivna principer på alla grupper specialtjänstuttagna

värnpliktiga måste emellertid ytterligare undersökas. Som en riktpunkt

för en sådan undersökning hör, med hänsyn till belastning och ekonomi, gälla

att den sammanlagda volymen tjänstgöringsdagar för dessa värnpliktiga

inte ökas.

I avvaktan på resultatet av nyss nämnda undersökning förordar jag, att

tjänstgöringen för ifrågavarande värnpliktiga, inom ramen för nu gällande

värnpliktslagsbestäinmelser, så långt möjligt anordnas så att de specialtjänstuttagna

värnpliktiga kan medverka i krigsförbandens övningar. För

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Mnj. ts proposition nr 106 år 1966

de värnpliktiga läkarnas tjänstgöring gäller särskilda av Kungl. Maj :t utfärdade

regler (jfr även prop. 1963: 62). Jag förutsätter att läkarnas tjänstgöring

inte ändras. I avvaktan på att de specialtjänstuttagna värnpliktigas

tjänstgöring slutligt ordnas hör det liksom hittills ankomma på Kungl.

Maj :t att meddela på detta område erforderliga bestämmelser, bl. a. rörande

de befattningar för vilka specialtjänstuttagning skall förekomma. Det bör

härvid erinras om att värnpliktsutredningen i sitt nu framlagda förslag har

föreslagit att åtskilliga befattningar för värnpliktiga vid flottan förs över

från specialtjänst- till underofficersuttagning.

Värnpliktsutredningen har framhållit att förhållandena för de handräcknings

värn pliktiga numera i flera avseenden är sådana att

det finns skäl att företa en särskild utredning rörande dessa värnpliktigas

tjänstgöring. I likhet med flera remissinstanser anser jag det önskvärt att

en sådan utredning kommer till stånd. Jag avser att framdeles föreslå Kungl.

Maj :t att tillkalla en sådan utredning. Utredningen bör avse även andra

värnpliktiga med begränsad militär användbarhet, främst vissa i stabstjänst

uttagna värnpliktiga.

I avvaktan på resultatet av nämnda utredning hör de handräckningsvärnpliktigas

arbetsuppgifter i princip förbli oförändrade. Det är emellertid nödvändigt

att provisoriskt anpassa dessas tjänstgöringsskyldighet till den

tjänstgöringsordning som föreslås för övriga värnpliktiga. Som en riktpunkt

för en sådan anpassning bör såsom utredningen angett gälla att volymen

tjänstgöringsdagar för handräckningsvärnpliktiga i huvudsak förblir oförändrad.

Utredningen har som provisorisk lösning föreslagit att tjänstgöringstiden

för de värnpliktiga som redan vid inskrivningen avses för handräckningstjänst

tills vidare får högst samma längd som nu, dvs. 394 dagar, och

att den beroende på försvarsgren m. m. skall omfatta 390—394 dagar. Utredningen

har vidare föreslagit att sådana värnpliktiga som under pågående

grundutbildning överförs till handräckningstjänst ges samma tjänstgöringsskyldighet

som gäller för flertalet värnpliktiga inom försvars- resp. vapengrenen,

med det undantaget dock att värnpliktiga som vid inskrivningen uttagit

s för annan utbildning inte genom överföringen till handräckningstjänst

skall få sin tjänstgöringsskyldighet utvidgad. Med hänsyn härtill har utredningen

föreslagit att värnpliktig G som under pågående grundutbildning förs

över till handräckningstjänst skall ha en sammanlagd tjänstgöringsskyldighet

omfattande vid armén 333—345 dagar beroende på enligt vilket inpassningsalternativ

utbildning sker, vid kustartilleriet 345 dagar och vid flygvapnet

330 dagar. Värnpliktig F vid flygvapnet har föreslagits under motsvarande

förutsättning få en tjänstgöringsskyldighet om 375 dagar. Vad utredningen

anfört har vid remissbehandlingen inte mött andra invändningar

än att Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund har påyrkat en allmän

förkortning av tjänstgöringen medan arméchefen har velat ge handräck
-

s. 157 Kontrollera mot PDF

157

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

ningsvärnpliktig, som inskrivits som värnpliktig G, längre utbildning än utredningen.

För egen del finner jag den av utredningen föreslagna ordningen

lämplig och föreslår att tjänstgöringen provisoriskt anordnas i enlighet härmed.

De upps k ovsvärn pliktiga åtnjuter med hänsyn till sina civila

uppgifter i krig krigstjänstgöringsfrihet eller är meddelade uppskov, dvs.

befrielse under beredskapstillstånd och krig från inkallelse till tjänstgöring

enligt 28 § värnpliktslagen. — De inkallas i nuvarande system av besparingsskäl

normalt inte till repetitionsutbildning. Det har ifrågasatts att dessa

värnpliktiga i stället skulle ges obligatorisk driftvärnsutbildning anpassad

till uppskovsuppgiften. Värnpliktsutredningen, vars förslag förutsätter

att de uppskovsvärnpliktiga av besparingsskäl alltjämt i regel inte skall inkallas

till repetitionsutbildning, har ansett en sådan driftvärnsutbildning i

och för sig önskvärd och möjlig att tekniskt genomföra inom ramen för det

av utredningen föreslagna utbildningssystemet. Utredningen har emellertid

med hänsyn till att många andra angelägna utbildningsbehov nu föreligger,

bedömt att några resurser i nuvarande läge inte kan avdelas för sådan utbildning.

Vid remissbehandlingen har bl. a. överbefälhavaren och järnvägsstyrelsen

— vilken myndighet disponerar ett mycket stort antal uppskovsvärnpliktiga

-— lagt större vikt än utredningen vid denna utbildning. Jag är

emellertid, med hänsyn till att de tillgängliga resurserna under alla förhållanden

kommer att ansträngas hårt när utbildningsreformen genomförs,

inte nu beredd att tillstyrka att sådan särskild driftvärnsutbildning anordnas

för uppskovsvärnpliktiga. I det föreslagna utbildningssystemet bör emellertid

framdeles, inom ramen för tillgängliga resurser och efter omprövning

av den aktuella angelägenhetsgraden av olika slag av utbildning, kunna infogas

sådan utbildning.

Civilförsvar sstyrelsen framhåller att värnpliktiga, som fors över till civilförsvarets

undsättningskårer och därefter meddelas uppskov, bör ha kvarstående

skyldighet att fullgöra minst tre krigsförbandsövningar. Jag anser

att det bör eftersträvas att låta överföringen ske på angivet sätt.

Det föreslagna utbildningssystemet som innebär att även andra än befälsutlagna

värnpliktiga kan ha olika lång grundutbildning, ställer som värnpliktsutredningen

framhållit, större krav på inskrivningsverksarall

e t e n. En del av det urval som nu sker omedelbart efter inryckningen

måste nämligen ske redan vid inskrivningen. Utredningen och de på detta

område särskilt sakkunniga remissinstanserna har ansett att den omläggning

av urvalsverksamheten som detta kräver är möjlig att genomföra.

Formerna för inskrivningsverksamhetens anpassning till ett ändrat utbildningssystem

torde få prövas närmare framdeles i samband med att ställning

tas till de förslag som 1964 års inskrivnings- och personalredovisningsutredning

har i uppgift att lägga fram rörande bl. a. inskrivningsverksamhetens

organisation i allmänhet.

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kung!. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

Inskrivningsåldern, soin enligt 1941 års värnpliktslag ursprungligen var

20 år, har successivt sänkts till nuvarande 18 år. Värnpliktsutredningen har

ansett att en viss senareläggning av inskrivningen är önskvärd från urvalssynpunkt.

Från remissinstansernas sida har ingen erinran rests häremot.

Utredningen föreslår att senareläggningen sker i den formen att den värnpliktige

alltjämt skall vara skyldig att låta inskriva sig vid 18 års ålder men

att endast en del -— minst en tredjedel — av årsklassen inskrivs vid denna,

medan övriga värnpliktiga inskrivs det år de fyller 19 år. Vid 18 års ålder

avses härvid inskrivas främst sådana värnpliktiga som har slutfört eller

som påföljande år beräknas slutföra sina gymnasiestudier eller andra studier

som kan bilda grund för fortsatt utbildning vid universitet och högskolor

samt sådana värnpliktiga som anmäler avsikt att söka anställning som

yrkesbefäl vid krigsmakten. Vad utredningen sålunda föreslagit kan jag

biträda. Det bör vid tillämpningen av det angivna systemet enligt min mening

eftersträvas att så långt de kvantitativa förhållandena det medger tillgodose

de enskilda värnpliktigas önskemål om inskrivningsår.

Värnpliktsutredningen har lagt fram förslag till hur de ekonomiska

förmåner som nu utgår till de värnpliktiga under utbildningen skall

anpassas till den nya ordningen för utbildningens bedrivande, främst till

den avsedda differentieringen av grundutbildningens längd och den ökade

omfattningen av repetitionsutbildningen. Därjämte har utredningen lagt

fram förslag till en kraftig höjning av premierna för utbildning till värnpliktig

officer i syfte att förbättra rekryteringen. Utredningen har — i överensstämmelse

med sina direktiv — däremot inte behandlat den allmänna nivån

på de värnpliktigas ekonomiska förmåner. Remissinstanserna har funnit de

föreslagna anpassningarna av förmånssystemet vara i huvudsak ändamålsenliga.

Flera remissinstanser har dock föreslagit högre förmånsbelopp än

utredningen angett. Jag delar remissinstansernas uppfattning att fönnånskonstruktionen

i och för sig är i huvudsak lämplig. Det måste emellertid beaktas

att om man bestämmer andra förmånsbelopp än utredningen föreslagit

kan anledning finnas att företa jämkningar i konstruktionen, exempelvis

med avseende på den tidpunkt under utbildningen från vilken föreslagen

tjänstgöringspremie skall utgå. Ett nytt förmånssystem bör träda i

tillämpning den 1 juli 1967. Ställning till förmånsbeloppens storlek, bl. a.

i fråga om officersutbildningspremierna, bör tas i samband med att förslagen

från 1965 års försvarsutredning — som bl. a. har till uppgift att överväga

den allmänna nivån på de värnpliktigas ekonomiska förmåner — föreläggs

riksdagen. Härvid bör, såsom också värnpliktsutredningen framhållit,

bl. a. uppmärksammas frågan om premierna till vissa värnpliktiga

som under övergången till den nya utbildningsordningen genomgår utbildning

till värnpliktig officer enligt den nuvarande ordningen. I nämnda sammanhang

bör också prövas den av utredningen väckta frågan om att tillförsäkra

värnpliktsförmånerna någon form av värdebeständighet.

I enlighet med det anförda bör under budgetåret 1966/67 nuvarande för
-

s. 159 Kontrollera mot PDF

159

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

maner utgå. Härav följer att till värnpliktig som fullgör särskild övning alltjämt

bör utgå en premie om 500 kr., ehuru övningen förkortas från femton

till elva dagar. Särskild övning om fyra dagar, vilken kan förekomma vid

flygvapnet, bör inte anordnas under budgetåret 1966/67.

Försvarets civilförvaltning har i sitt remissyttrande föreslagit att familjepenningbeloppen

skall höjas fr. o. m. den 1 juli i år. 1965 års försvarsutredning

prövar nu värnpliktsförmånerna. I avvaktan på resultatet härav är jag

inte beredd att föreslå någon höjning av ifrågavarande förmånsbelopp.

Den av några remissinstanser väckta frågan om premier till värnpliktiga

som genomgår frivillig utbildning — bortsett från den på frivillig uttagning

grundade utbildningen till värnpliktig officer — bör prövas framdeles i

samband med de övriga frågor om frivilligutbildningen som uppdragits åt

värnpliktsutredningen att behandla.

Övergången till det föreslagna utbildningssystemet

bör genomföras på följande sätt.

Inskrivningarna bör såsom utredningen föreslagit fr. o. m. hösten 1966

anordnas med utgångspunkt i det nya utbildningssystemet.

Värnpliktiga som börjar sin tjänstgöring före den 1 januari 1967, eller

vid kustartilleriet före den 1 februari 1967, bör inte fullgöra utbildning enligt

det nya systemet. Grundutbildningen bör, i huvudsaklig överensstämmelse

med utredningens av remissinstanserna biträdda förslag, anordnas

enligt den nya ordningen för de utbildningsomgångar som börjar sin grundutbildning

under första hälften av år 1967. övergången vid flygvapnet bör,

med hänsyn till vad flygvapenchefen anfört, utsträckas över något längre tid

än utredningen räknat med. Den bör emellertid under alla förhållanden vara

genomförd vid början av år 1969. Allmänt måste under de första åren efter

övergången vissa tillfälliga modifieringar av utbildningen göras så att värnpliktiga

som inskrivits enligt nu gällande ordning inte får sin grundutbildning

förlängd genom det nya utbildningssystemet.

Under övergången till det nya systemet för grundutbildning bör i vissa fall

grundutbildningen kunna förkortas med fler dagar än vad som angetts i det

föregående i syfte att undvika alt utbildningsförband under kortare perioder

blir belagda med större värnpliktskontingenter än vad utbildningsresurserna

medger.

övergången till den nya repetitionsutbildningen bör som utredningen angett

sträckas ut över längre tid än vad fallet är i fråga om grundutbildningen.

övergången till de nya krigsförbandsövningarna bör påbörjas den 1 september

1966, dvs. så att systemet kan börja tillämpas vid de krigsförband

som är avsedda att övas denna höst. Antalet övande värnpliktiga är då

ungefär detsamma som nu men ökas de följande åren successivt. Utredningen

har räknat med att övningarna skulle bedrivas i full omfattning

omkring år 1972. I och för sig har jag ingen erinran häremot men vill, i

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

likhet med de militära myndigheterna och de organisationer som företräder

den anställda personalen, framhålla att övergångstakten fortlöpande

måste anpassas med hänsyn till de aktuella möjligheterna att genomföra

utbildningen på ett godtagbart sätt. Särskilt måste härvid beaktas det nya

systemets konsekvenser beträffande arbetsförhållandena för den personal

som är knuten till utbildnings- och förvaltningsorganisationen, bl. a. med

tanke på de vakanser som finns inom befälskårerna. Jämkningar i planerna

kan härvid visa sig nödvändiga.

För att den nya ordningen för krigsförbandsövningarna skall kunna genomföras

inom rimlig tid måste på sätt utredningen i detalj utvecklat redan

grundutbildade värnpliktiga övergångsvis åläggas skyldighet att fullgöra

krigsförbandsövningar. Sådan skyldighet bör i princip gälla för alla som

börjat sin värnpliktstjänstgöring före den 1 september 1966. För de flesta

värnpliktiga, särskilt de vid armén och kustartilleriet, blir fråga om att

omvandla skyldighet att fullgöra repetitionsövningar till skyldighet att fullgöra

flera krigsförbandsövningar utan att därmed det sammanlagda antalet

tjänstgöringsdagar väsentligt ändras. För andra yngre värnpliktiga, särskilt

sådana som grundutbildats vid flottan och där fullgjort all tjänstgöring

i en följd, fordras dock ett inte obetydligt tillskott av tjänstgöringsskyldighet.

Detta kan för de yngsta redan grundutbildade värnpliktiga vid

flottan enligt utredningens beräkningar uppgå till tre krigsförbandsövningar

om sammanlagt ca 90 dagar. Behovet av tillskott av tjänstgöringsskyldighet

är mindre ju äldre den värnpliktige är och utgör för värnpliktiga

födda åren 1925—1928 en övning om i allmänhet 18 dagar. Vid remissbehandlingen

har inte riktats några erinringar mot förslaget. Jag biträder för

egen del utredningens förslag. Beträffande tjänstgöringsskyldighetens närmare

omfattning hänvisar jag till förslaget till lag om ändring i värnpliktslagen.

I huvudsaklig överensstämmelse med utredningens förslag bör särskilda

övningar anordnas vid armén och kustartilleriet fr. o. m. nästa budgetår

I de fall övningarna skall anordnas som befälsövningar för underofficerare

och officerare bör som utredningen har tänkt sig frekvensen anpassas efter

vederbörande krigsförbands övergång till ny övningsrytm. För genomförande

härav bör i enlighet med utredningens förslag — mot vilket vid remissbehandlingen

inte har riktats någon erinran — berörd värnpliktig åläggas

fullgöra, om han är född år 1943 eller senare tre övningar, om han är född

åren 1936—1942 två övningar och om han är född åren 1931-—1935 en övning.

För vissa värnpliktiga innebär detta en ökad, för andra en minskad

tjänstgöringsskyldighet.

I fråga om särskilda övningar, i vilka även andra värnpliktiga än de nyss

nämnda skall delta, räknar jag i likhet med utredningen med en försöksverksamhet

i begränsad skala t. o. m. budgetåret 1970/71. Jag anser det

s. 161 Kontrollera mot PDF

161

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

från utbildnings synpunkt lämpligt att som utredningen angett övningarna

därefter skall bedrivas i full omfattning. Jag vill dock liksom beträffande

krigsförbandsövningarna framhålla att frågan får bedömas också med hänsyn

till de aktuella möjligheterna att genomföra utbildningen på ett godtagbart

sätt. I likhet med utredningen anser jag att något åläggande övergångsvis

för redan grundutbildade underbefäl och meniga att delta i dessa

övningar inte fordras.

I enlighet med utredningens förslag bör särskilda övningar anordnas vid

flottan fr. o. m. budgetåret 1967/68. För genomförande härav bör redan

grundutbildade underofficerare och officerare övergångsvis åläggas tjänstgöringsskyldighet

av den omfattning som nyss har angetts för armén och

kustartilleriet.

Särskilda övningar för visst befäl vid flygvapnet bör som utredningen

har föreslagit anordnas fr. o. m. budgetåret 1967/68. För genomförande härav

bör redan grundutbildade underbefäl, underofficerare och officerare

åläggas skyldighet att fullgöra om de är födda, år 1944 eller senare fem övningar,

åren 1941—1943 fyra övningar, åren 1934—1940 tre övningar, åren

1930—1933 två övningar samt åren 1927—1929 en övning. — I enlighet med

utredningens förslag bör särskild övning avsedd för omskolning av stationskompani

anordnas vid behov fr. o. m. budgetåret 1968/69. Några särskilda

ålägganden övergångsvis av tjänstgöringsskyldighet erfordras enligt min

mening inte härför.

Utredningen föreslår att mobiliseringsövningar av olika slag skall anordnas

fr. o. m. budgetåret 1967/68. Jag biträder detta förslag. För genomförande

härav bör i enlighet med utredningens förslag värnpliktiga som påbörjat

sin värnpliktstjänstgöring före den 1 september 1966 åläggas samma

tjänstgöringsskyldighet som värnpliktiga grundutbildade enligt den nya

ordningen, dvs. fem övningar.

För de handräckningsvärnpliktiga — som hittills i många fall har fullgjort

all tjänstgöringsskyldighet i en följd — skulle den angivna ordningen

inte sällan innebära att ytterligare tjänstgöringsskyldighet åläggs utan att

det kan hävdas att ett sådant åläggande är nödvändigt för att ett visst

krigsförband skall kunna ges ändamålsenlig övning. Utredningen har för

att undvika sådana följder av den nya ordningen föreslagit vissa regler

som begränsar möjligheterna alt ta i anspråk handräckningsvärnpliktiga

med stöd av övergångsbestämmelserna. Det bör ankomma på Kungl. Maj :l

att utfärda bestämmelser härom.

Omfattningen av den värnpliktiges genomsnittliga tjänstgöringsskyldighet

enligt det nu föreslagna systemet framgår av den

tidigare (s. 91) lämnade redovisningen av utredningsförslaget, där också

vissa jämförelser gjorts med tjänstgöringsskyldigheten enligt nuvarande

ordning. Maximal tjänstgöringsskyldighet kommer i det föreslagna systemet

11 —Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 sand. Nr 106

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1966

att uppgå till vid armén för värnpliktiga G 415 dagar, för värnpliktiga F 460

dagar, för värnpliktiga E och underbefäl 505 dagar, för underofficerare 645

dagar och för officerare 735 dagar. Vid flottan kan skyldigheten högst uppgå

till för värnpliktiga G 429 dagar, för värnpliktiga F 487 dagar, för värnpliktiga

E 573 dagar, för underbefäl 508 dagar, för underofficerare 615 dagar

och för officerare 735 dagar. Vid kustartilleriet kan skyldigheten högst uppgå

till för värnpliktiga G 411 dagar, för värnpliktiga F 460 dagar, för underbefäl

490 dagar, för underofficerare 645 dagar och för officerare 735 dagar. Vid

flygvapnet slutligen kan skyldigheten högst uppgå till för värnpliktiga G 335

dagar, för värnpliktiga F 380 dagar, för värnpliktiga E 459 dagar, för underbefäl

474 dagar, för underofficerare 550 dagar och för officerare 640 dagar.

Till angivna högsta tider kan för samtliga värnpliktiga i befälsbefattning

tillkomma högst tio dagar för avvecklingsarbeten efter krigsförbandsövning.

Maximal tjänstgöringsskyldighet kommer emellertid i det föreslagna systemet,

särskilt vad gäller repetitionsutbildningen, att tas i anspråk i betydligt

mindre utsträckning än vad som är fallet i nuvarande system. Under

alla omständigheter kommer maximitiderna att tas i anspråk endast för

ett litet eller, i vissa fall, mycket litet antal värnpliktiga.

Nyssnämnda redovisning tar sikte på det fallet att den värnpliktige under

hela värnpliktstiden tillhör samma försvarsgren. Värnpliktiga bör emellertid

i framtiden i större utsträckning än nu vid behov föras över från en

försvarsgren till en annan. Om en värnpliktig på detta sätt omplaceras

medför detta inte något behov av ändring av det antal krigsförbandsövningar

och mobiliseringsövningar han är skyldig fullgöra eftersom skyldigheten

härvidlag är densamma inom hela krigsmakten. Längden av krigsförbandsövningarna

skiljer sig emellertid mellan olika försvarsgrenar liksom

f. ö. också i vissa fall mellan olika förbandstyper inom samma försvarsgren.

Detta medför att vid överföring det sammanlagda antalet återstående

tjänstgöringsdagar för krigsförbandsövning kan komma att ändras,

eftersom detta dagantal bör svara mot utbildningsbehovet i den försvarsgren

till vilken överföring skett. Dagantalet bör härvid bestämmas i proportion

till återstående antal övningar. För de särskilda övningarna torde överföring

mellan försvarsgrenarna ha tämligen ringa praktisk betydelse, eftersom

överförd personal endast undantagsvis torde placeras i så kvalificerade befattningar

att särskild övning blir aktuell. Överföring mellan olika försvarsgrenar

kan i ett .mindre antal fall medföra något förlängd tjänstgöringsskyldighet

för vederbörande.

I fråga om de ekonomiska konsekvenserna av framlagt förslag

vill jag vad gäller kostnaderna under fjärde huvudtiteln allmänt framhålla

att svårigheter föreligger att exakt ange vad av förutsedda kostnadsförändringar

inom det militära försvarets organisation som är att hänföra

till det framlagda förslaget.

En av utgångspunkterna vid bedömningar av kostnadskonsekvenserna av

s. 163 Kontrollera mot PDF

163

Kungl. Maj:ts proposition nr i06 år 1966

förslaget är förändringen i antalet tjänstgöringsdagar för värnpliktiga. Det

nu framlagda förslaget innebär i likhet med utredningsförslaget att antalet

tjänstgöringsdagar för grundutbildningen minskar med ca 800 000 och for

repetitionsutbildningen ökar med ca 300 000. Netto minskar således antalet

tjänstgöringsdagar med ca 500 000. Härtill kommer att in- och utryckningsdagarna

— som inte är inräknade i tjänstgöringsdagarna — ökar med drygt

100 000. Jag har härvid räknat med att den föreslagna grundutbildningen

i genomfört skick kommer att omfatta en årlig utbildningskontingent om

ca 50 000 värnpliktiga eller ett något lägre antal än utredningen tagit upp.

I detta antal är inte inräknat värnpliktiga för en eventuell framtida villkorlig

depåförläggning av vissa av flottans fartyg. Antalet värnpliktiga som

varje år skall fullgöra krigsförbandsövning är i genomsnitt 145 000. Särskild

övning avses fullgöras av i genomsnitt 13 500 värnpliktiga och mobiliseringsövningar

av ett betydligt mindre antal värnpliktiga.

Till de av utredningen uppskattade behoven av anställd personal liksom

de ytterligare önskemål om personalförstärkningar som framförts i åtskilliga

yttranden finner jag inte anledning att nu ta ställning. Även om de anmälda

behoven av personalförstärkningar tillgodoses successivt under de

minst sex år varöver uppbyggnaden sträcker sig, vill jag framhålla

att anmälda behov är av den storleken att jag inte finner det sannolikt att

de kommer att kunna tillgodoses i den utsträckning utredningen och myndigheterna

förutsatt. De militära myndigheterna måste således göra kraftiga

ansträngningar att genom rationaliseringar bringa ned ifrågavarande

behov.

Uppkommande kostnader vid genomförande av utredningens förslag är

av den art att de bör bestridas inom den kostnadsram för det militära försvaret

som följer av 1963 års försvarsbeslut. Ifrågavarande kostnader för

perioden efter utgången av giltighetstiden för försvarsbeslutet ankommer

på 1965 års försvarsutredning att ta ställning till. I detta sammanhang vill

jag blott erinra om att överbefälhavaren i samtliga av honom år 1965 enligt

lämnat uppdrag framlagda kostnadsalternativ avseende det militära försvarets

fortsatta utveckling har inrymt kostnaderna för en reform av värnpliktsutbildningen

med undantag för kostnaderna för förbättrade värnpliktsförmåner.

Det må vidare framhållas att under övergångsskedet de löpande kostnaderna

påtagligt nedgår för att successivt fram till tidpunkt under första

hälften av 1970-talet nå avsedd nivå. Härigenom skapas utrymme för engångsanskaffningar

av materiel för utbildningen m. m.

Den nämnda minskningen med omkring en halv miljon tjänstgöringsdagar

för de värnpliktiga vid nuvarande organisation motsvarar ur samhällsekonomisk

synpunkt — om hänsyn tas också till ändringen av antalet

in- och ulryckningsdagar — i runt tal 1 100 manår, som kan komma samhällsekonomien

tillgodo. Härtill kommer de ekonomiska vinster av utbild
-

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Kungi. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

ningsreformen, som ligger däri att repetitionsutbildningen enligt mitt förslag

innebär kortare övningar än de nuvarande och att de föreslagna övningarna

bättre än de nuvarande kan ansluta till arbetsveckan. Vidare bör

beaktas att fler värnpliktiga än nu kommer att vara lediga under sommaren,

vilket också torde vara fördelaktigt från arbetsmarknadssynpunkt. Å

andra sidan måste beaktas att inom ramen för angiven nettominskning

antalet tjänstgöringsdagar för repetitionsutbildning ökar med ca 300 000,

dvs. ungefär 10 procent. Eftersom repetitionsutbildning får anses belasta

samhällsekonomien mer än motsvarande volym grundutbildning begränsas

härigenom effekten av belastningsminskningen något. Vidare begränsas

denna genom en förutsedd ökning av den yrkesanställda personalen. Totalt

innebär det framlagda förslaget på sikt enligt min mening i vart fall ingen

ökning av belastningen på samhällsekonomien.

För åren fram till början av 1970-talet ter sig förslaget från samhällsekonomisk

synpunkt något annorlunda än på längre sikt. Förkortningen av

grundutbildningen — motsvarande mer än 2 000 manår — avses träda i

tillämpning under budgetåret 1967/68, medan utvidgningen av repetitionsutbildningen

— motsvarande mer än 1 000 manår — avses ske successivt

och först under förra delen av 1970-talet når åsyftad omfattning. Under de

allra närmaste åren kommer repetitionsutbildningens omfattning t. o. m.

att inskränkas i förhållande till vad som nu gäller. Tillförande av ytterligare

anställd personal kan ske successivt och i huvudsak i samma takt som

repetitionsutbildningen utvidgas. De angivna förhållandena tillsammantagna

innebär en lättnad vare sig jämförelser sker med nuvarande system

eller med föreslaget system i utbyggt skick.

I detta sammanhang bör erinras om att arbetskraften i samhället till antalet

ökar endast obetydligt de närmaste åren. Att det framlagda förslaget

på sikt inte innebär någon ökning av belastningen på samhällsekonomien

är ur denna synvinkel av särskilt värde.

s. 165 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

165

Beslutanderätten i fråga om befrielse och anstånd

Nuvarande förhållanden

Förutsättningarna för befrielse från värnpliktstjänstgöring och

anstånd med påbörjande av första tjänstgöring m. m. har upptagits i 5 §

och 29 § 1 inom. värnpliktslagen. Utöver vissa angivna bestämda förutsättningar

ger paragraferna utrymme för att av arbetsmarknadsskäl eller av

ekonomiska eller sociala orsaker medge befrielse eller anstånd. Detta har

i 5 § uttryckts så att befrielse kan medges om »synnerliga skäl» föreligger.

Enligt 29 § kan vidare anstånd medges om »giltigt skäl» föreligger. Som

exempel på »giltigt skäl» anges att tjänstgöringen skulle medföra avsevärt

avbräck i fortskriden lärokurs eller eljest bereda den värnpliktige eller av

hans arbete beroende nära anhörig väsentliga svårigheter eller olägenheter.

Anstånd kan också i vissa fall beviljas sedan tjänstgöringen påbörjats och

skall då avse återstående del av denna. Anstånd beviljas för ett år i sänder.

Vissa begränsningar i den sammanlagda tiden för anstånd har föreskrivits.

Bestämmelserna om anstånd med påbörjande av annan fredstjänstgöring

än första tjänstgöring m. m. har upptagits i 103—111 §§ inskrivningsförordningen.

Där regleras främst förutsättningarna för anstånd med repetitionsövning.

Sådant anstånd kan bl. a. beviljas om tjänstgöringen skulle

vålla den värnpliktige väsentliga olägenheter i hans arbete eller eljest synnerliga

skäl föreligger. Anstånd beviljas till närmast följande år eller för

kortare tid. Särskilda anståndsbestämmelser finns även i inskrivningsförordningen

för renskötare tillhörande lappbefolkningen. Vidare kan värnpliktiga

som är tjänstemän eller sakkunniga vid vissa internationella organisationer

i speciella fall få anstånd under erforderlig tid. Riksdagsman

får inte inkallas till tjänstgöring som hindrar honom från att utöva sin

befattning.

Beslutanderätten i nu ifrågavarande befrielseärenden utövas av

Kungl. Maj :t. År 1964 prövades sammanlagt 294 ansökningar om befrielse

från värnpliktstjänstgöring enligt 5 § värnpliktslagen. I ärenden om anstånd

med fredstjänstgöring beslutar f. n. tre instanser, truppregistreringsmyndighet,

försvarsgrenschef och Kungl. Maj:t. Truppregistreringsmyndighet

handlägger huvudsakligen ärenden om anstånd med inställelse till första

tjänstgöring eller med påbörjande av varje slag av tjänstgöring när skäl

finns enligt 29 S 1 inom. värnpliktslagen. Truppregistreringsmyndigheten

äger visserligen såväl avslå som bifalla ansökningarna. I praktiken meddelas

emellertid mycket sällan och aldrig i ärende om anstånd med repetitionsövning

beslut i sådana fall där myndigheten inte anser sig kunna bi
-

s. 166 Kontrollera mot PDF

166 Kungi. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

tråda ansökan. Ansökningen lämnas då i stället över till nästa instans, försvarsgrenschefen,

för avgörande. Vid truppregistreringsmyndigheternas

prövning läggs huvudvikten vid föreliggande militära skäl. Truppregistreringsmyndigheterna

torde årligen handlägga sammanlagt omkring 30 000

anståndsärenden. Försvarsgrenschef kan bifalla men inte avslå ansökan om

anstånd med repetitionsövning, där skäl för anstånd enligt 29 § 1 mom.

värnpliktslagen inte föreligger men där tjänstgöringen likväl skulle

vålla den värnpliktige väsentliga olägenheter i hans arbete eller synnerliga

skäl eljest finns för anstånd. Anser sig försvarsgrenschefen

inte kunna bifalla sådan ansökan om anstånd skall han hänskjuta

frågan till Kungl. Maj :t. Även anståndsärenden som av truppregistreringsmyndigheten

överlämnas till försvarsgrenschefen hänskjuts till

Kungl. Maj :ts avgörande, om försvarsgrenschefen inte anser sig kunna

bifalla ansökningen. Frågor om anstånd med fackutbildning och facktjänstgöring

avgörs av försvarsgrenschef i första instans. I praktiken har chefen

för armén och chefen för marinen delegerat sin beslutanderätt i anståndsärenden

till chefen för centrala värnpliktsbyrån, medan sådant bemyndigande

inte getts från chefen för flygvapnet. Vid centrala värnpliktsbyrån

behandlades under år 1964 omkring 15 000 anståndsärenden. Kungl. Maj :t

prövar förutom hänskjutna ärenden ansökningar om anstånd som avslagits

av militär myndighet men som sökanden bringat under Kungl. Maj :ts prövning.

Vissa ärenden prövas i första instans av Kungl. Maj :t, exempelvis

angående medgivande för värnpliktig att påbörja första tjänstgöring senare

än under det år han fyller 24 år eller medgivande att efter påbörjad första

tjänstgöring få anstånd för längre tid än fyra år med återstoden av tjänstgöringen.

Kungl. Maj :t prövade omkring 4 300 anståndsärenden år 1954,

6 400 år 1959 och 8 800 år 1964. I 2 630 fall av de under år 1964 prövade

ärendena beviljades anstånd. Omkring 2 000 av dessa avsåg anstånd med

repetitionsövningar vid armén och kustartilleriet. Besluten tas i motsats till

vad som gäller för befrielseärendena i generalorder.

Förslag

Departementsutredningen föreslår att alla ärenden om befrielse

från värnpliktstjänstgöring enligt 5 § värnpliktslagen och om anstånd

med värnpliktigas fredstjänstgöring decentraliseras från Kungl. Maj :t. Avgörande

för utredningens ställningstagande har varit att dessa ärenden

överhuvudtaget inte är av den karaktären att Kungl. Maj :t bör belastas

med beslutanderätten i dem. Utredningen föreslår att truppregistreringsmyndighet

ges befogenhet att i första instans besluta i ärenden om befrielse

från värnpliktstjänstgöring enligt 5 § värnpliktslagen samt i alla anståndsärenden

utom de ärenden som nu prövas av försvarsgrenschefen i första

instans eller direkt av Kungl. Maj :t. Detta innebär bl. a. att ansökningar

s. 167 Kontrollera mot PDF

167

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

som truppregistreringsmyndigheten inte anser sig kunna bifalla inte vidare

skall hänskjlitas till försvarsgrenschefen. Truppregistreringsmyndigheten

bör vara skyldig att vid prövningen beakta alla på ärendets avgörande inverkande

faktorer som kommer fram under handläggningen. I händelse

av missnöje med myndighetens beslut bör ärende genom besvär kunna

föras till närmast högre instans. Besvärstiden föreslås till två veckor från

dagen för heslutet. Till andra instans föreslås centrala värnpliktsbyrån,

vilket således innebär att försvarsgrenschefens nuvarande beslutanderätt

i anståndsärenden flyttas till denna myndighet. Centrala värnpliktsbyrån

bör vidare som första instans avgöra de anståndsärenden som nu prövas

av försvarsgrenschefen i första instans eller direkt av Kungl. Maj :t. Beslut

av centrala värnpliktsbyrån skall enligt utredningen kunna överklagas hos

ett särskilt fristående organ, statens nämnd för värnpliktsfrågor. Besvärstiden

föreslås även här till två veckor från dagen för värnpliktsbyråns beslut.

Det är inte avsett att talan skall få fullföljas mot värnpliktsnämndens

beslut. Nämnden bör bestå av tre ledamöter jämte ersättare för dem, vilka

alla förordnas av Kungl. Maj :t. Ordföranden bör vara en högre statstjänsteman,

lämpligen från domarkarriären. I övrigt bör nämnden få en sådan

sammansättning att såväl arbetsmarknadsaspekter och sociala synpunkter

som militära intressen blir tillgodosedda vid ärendenas bedömning. Ledamot

och ersättare förutsätts kunna alternativt delta i nämndens sammanträden

alltefter variationerna i dennas arbetsbelastning. Till nämnden bör

knytas ett kansli med en tjänsteman i byrådirektörs ställning samt erforderlig

assistent- och biträdespersonal. Utredningen förutsätter, att eventuell

remissbehandling av besvärsärenden och införskaffande av kompletterande

utredningar kan ombesörjas av centrala värnpliktsbyrån på uppdrag av

nämnden. Värnpliktsbyråns vidgade arbetsuppgifter torde enligt utredningen

kräva viss förstärkning av byråns personal och ändring av formerna

för ärendenas handläggning.

Yttrandena

Remissmyndigheterna tillstyrker i princip departementsutredningens decentraliseringstanke.

Vissa erinringar framförs dock.

Överbefälhavaren, cheferna för armén och marinen, centrala värnpliktsbijrån

samt försvarets civilförvaltning anser att befrielseärendena i princip

bör avgöras av chefen för centrala värnpliktsbyrån som första instans med

rätt för denne att till inskrivningschef kunna delegera beslutanderätten

i fall, som är författningsmässigt entydigt reglerade eller där en bestämd

praxis finns utvecklad. Statskontoret anser, att befrielseärendena i första

instans bör handläggas av inskrivningschef men inte av truppregistreringsmyndighet.

Chefen för armén och centrala värnpliktsbyrån anser vidare,

att truppregistreringsmyndigheternas antal f. n. är för stort för att medge

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

en enhetlig bedömning av anståndsärendena hos dessa myndigheter som

första instans. Flera remissmyndigheter framhåller att personalvårdspersonal

för medverkan vid handläggningen hos truppregistreringsmyndigheterna

inte finns i den utsträckning som utredningen förutsätter. Statskontoret

ifrågasätter om inte anståndsärenden i första instans i princip skall

avgöras av centrala värnpliktsbyrån intill dess truppregistreringsmyndigheterna

blivit omorganiserade i enlighet med kommande förslag av 1964

års inskrivnings- och personalredovisningsutredning. Under denna övergångsperiod

skulle dock centrala värnpliktsbyrån i erforderlig omfattning

kunna delegera beslutanderätten till truppregistreringsmyndigheterna. Liknande

tankegångar framförs av chefen för armén och centrala värnpliktsbyrån.

Beträffande handläggningen hos centrala värnpliktsbyrån anser överbefälhavaren

att chefen för byrån bör ha att fatta beslut efter samråd med

vederbörande organ inom försvarsstaben, närmast chefen för dess personalvårdsbyrå,

och försvarsgrensstaberna. I erforderlig omfattning bör enligt

överbefälhavarens mening även viss medverkan från försvarets civilförvaltning

komma i fråga. Överbefälhavaren och centrala värnpliktsbyrån framhåller

att förutsättningarna för att byrån skall kunna ta på sig det föreslagna

större ansvaret är att den tillförs de befattningshavare som utredningen

föreslår, överbefälhavaren anser dessutom erforderligt med ytterligare

en tjänsteman vid försvarsstabens personalvårdsbyrå.

Överbefälhavaren finner slutligen inte utredningens förslag att inrätta

en särskild prövningsnämnd vara övertygande motiverat. Skall nämnden

inrättas bör antalet ledamöter vara fyra eller fem, av vilka överbefälhavaren

bör föreslå den ledamot som skall företräda de militära intressena och

arbetsmarknadsstyrelsen en ledamot, överbefälhavaren synes vidare anse

att företrädare för försvarsstabens personalvårdsbyrå skall ingå i nämnden.

Chefen för flygvapnet föreslår att nämnden skall bestå av fyra ledamöter.

Arbetsmarknadsstyrelsen delar överbefälhavarens betänkligheter

mot förslaget att inrätta en särskild nämnd. Enligt arbetsmarknadsstyrelsen

bör ledamot av styrelsen under alla förhållanden ingå i nämnden. Statskontoret

finner slutligen från organisatoriska synpunkter bestickande att

prövningsnämndens verksamhet samordnas med den som redan utövas av

inskrivningsrådet och med den av vapenfriutredningen föreslagna nämnden

för prövning av frågor om tillstånd till vapenfri tjänst.

Departementschefen

Jag delar departementsutredningens uppfattning att ärenden om befrielse

från värnpliktstjänstgöring enligt 5§ värnpliktslagen och ärenden om

anstånd med fredstjänstgöring inte är av den karaktären att Kungl. Maj:t

bör belastas med beslutanderätten i dessa ärenden. Liksom utredningen

s. 169 Kontrollera mot PDF

169

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

finner jag ändamålsenligt att ett nytt fristående organ inrättas med uppgift

att fungera som besvärsinstans i sådana ärenden och att för denna prövning

inrättas en särskild nämnd, värnpliktsnämnden, vars beslut inte skall

kunna överklagas. Nämnden bör enligt min mening bestå av tre ledamöter

jämte ersättare till det antal som bestäms av Kungl. Maj:t. Beträffande

nämndens sammansättning är det angeläget att nämnden skall kunna göra

lämpliga avvägningar mellan olika intressen och motsvara de krav på allsidig

prövning av ärendena som de sökande rimligen kan uppställa. Beträffande

de militära myndigheternas handläggning av nu ifrågavarande ärenden kan

som remissmyndigheterna uttalat vissa svårigheter föreligga för truppregistreringsmyndigheterna

att medverka i handläggningen i den utsträckning

utredningen föreslagit. Truppregistreringsmyndighet bör i första instans

handlägga alla anståndsärenden, således även ärenden som nu avgörs av

försvarsgrenschef eller Kungl. Maj :t i första instans men prövningen bör

liksom f. n. begränsas till bifallsbeslut. Samma ordning bör gälla för ärenden

om befrielse från värnpliktstjänstgöring enligt 5 § värnpliktslagen. Anser

sig truppregistreringsmyndigheten inte kunna bifalla ansökningen bör

myndigheten inte avgöra ärendet utan överlämna det till centrala värnpliktsbyrån

för beslut. Jag förutsätter att formerna för truppregistreringsmyndigheternas

handläggning av hithörande ärenden inte ändras. Dessa

myndigheter bör således liksom f. n. inte inhämta yttranden från centrala

myndigheter, utan detta bör ankomma på värnpliktsbyrån. I detta sammanhang

vill jag än en gång framhålla vikten av att särskild restriktivitet iakttas

vid beviljande av anstånd med repetitionsutbildning. Besvärstiden för

att hos den sista instansen, värnpliktsnämnden, föra talan mot värnpliktsbyråns

beslut, synes som utredningen föreslagit kunna bestämmas till två

veckor. Sedan 1964 års inskrivnings- och personalredovisningsutredning

lagt fram sina förslag bör dock fråga om truppregistreringsinyndigheternas

befattning med anstånds- och befrielseärendena tas upp till ny prövning.

I samband därmed bör också den av statskontoret väckta frågan om samordning

av inskrivningsrådets och värnpliktsnämndens verksamhet tas upp

till bedömande. Kostnaderna för den föreslagna värnpliktsnämnden och

dess sekretariat bör bestridas från fjärde huvudtitelns förslagsanslag Vissa

nämnder m. m. Jag ämnar närmare undersöka förutsättningarna för att

sammanslå värnpliktsnämndens sekretariat med sekretariatet för den av

mig vid anmälan av proposition om den vapenfria tjänsten denna dag föreslagna

vapenfrinämnden. Att viss ytterligare personal fr. o. m. budgetåret

1966/67 måste ställas till centrala värnpliktsbyråns förfogande torde vara

ofrånkomligt. Det kan framdeles bli aktuellt att hos riksdagen begära rätt

att överskrida den på avlöningsstaten för byrån uppförda anslagsposten

Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

Lag om ändring i värnpliktslagen

Grundläggande bestämmelser för inskrivningen och värnpliktstjänstgöringen

är samlade i värnpliktslagen. Tillämpningsföreskrifter återfinns

bl. a. i inskrivningsförordningen den 27 april 1956 (nr 188), värnpliktsavlöningskungörelsen

den 12 september 1958 (nr 485) och uppskovskungörelsen

den 10 april 1959 (nr 146). Framför allt värnpliktslagen och inskrivningsförordningen

är i behov av översyn, bl. a. i formellt hänseende. Eftersom

fråga om organisationen av inskrivningsväsendet utreds av 1964 års

inskrivnings- och personalredovisningsutredning och värnpliktsförmånerna

av 1965 års försvarsutredning synes emellertid böra anstå med den angivna

översynen. I förevarande sammanhang tar jag därför bara upp de ändringar

i värnpliktslagen som föranleds av omläggningen av värnpliktsutbildningen

och av det förslag rörande den vapenfria tjänsten som Kungl. Maj :t

i särskild proposition i dag beslutat underställa riksdagen samt av de förslag

angående beslutanderätten i fråga om befrielse från och anstånd med värnpliktstjänstgöring

som jag nyss lagt fram.

Den föreslagna omläggningen av värnpliktsutbildningen nödvändiggör

ändring i 6 §, 14 § 1 mom. och 27 § 1 mom. värnpliktslagen. Ändringen i 6 §

sammanhänger med det nya uttagningssystemet enligt vilket alla värnpliktiga

tas ut för utbildning till viss befattning eller grupp av befattningar. —

Enligt 14 § 1 mom. värnpliktslagen är värnpliktig, om Kungl. Maj :t inte förordnar

annorlunda, skyldig att inställa sig personligen vid inskrivningsförrättning

det år han fyller 18 år. Mitt tidigare redovisade förslag innebär att

somliga värnpliktiga inskrivs först det år de fyller 19 år. — De nuvarande

bestämmelserna i 27 § 1 mom. värnpliktslagen om de värnpliktigas utbildningstid

har omarbetats nära nog helt. Med hänsyn till den föreslagna differentieringen

av värnpliktsutbildningen har jag inte ansett möjligt att i värnpliktslagen

precisera utbildningstiderna för de olika befattningarna. Utbildningstiderna

måste också fortlöpande anpassas till ändringar i krigsorganisationen

och till ändringar i fråga om angelägenhetsgraden av olika slag av

utbildning. I värnpliktslagen bör beträffande de olika kategorierna värnpliktiga

endast tas in det av mig tidigare angivna högsta dagantalet för grundutbildning

och för de olika formerna av repetitionsutbildning. En erinran bör

även tas in om att tiden för grundutbildningen aldrig får understiga 235 dagar.

De nuvarande bestämmelserna om viss förlängd grundutbildning för den

som antagits för utbildning till reservofficer vid armén har utgått. Bestämmelser

om denna frivilliga tjänstgöringsskyldighet bör utfärdas av Kungl.

s. 171 Kontrollera mot PDF

171

Kungl. Mnj.ts proposition nr 106 år 1966

Maj :t. Det exakta dagantalet och antalet övningstillfällen för olika kategorier

värnpliktiga bör fastställas av Kungl. Maj :t och utfärdas i kungörelsens

form. — övergångsbestämmelserna till de föreslagna ändringarna i värnpliktslagen

har utformats i anslutning till min tidigare redogörelse för övergången

till det nya värnpliktssystemet. I tabeller som bifogas lagförslaget

anges antalet krigsförbandsövningar och särskilda övningar för värnpliktiga

som före den 1 september 1966 börjat tjänstgöring enligt nuvarande

utbildningsbestämmelser. Flera författningar använder begreppen första

tjänstgöring eller motsvarande tjänstgöring, repetitionsövning och befälsövning

samt särskild befälsövning. I övergångsbestämmelserna har föreskrift

intagits om att dessa begrepp motsvaras av de föreslagna utbildningsformerna

grundutbildning, krigsförbandsövning och särskild övning. Ofta

får emellertid exempelvis grundutbildningen något annan längd än första

tjänstgöringen. Likställs begreppen kan detta i vissa fall inverka på de

värnpliktigas ekonomiska förmåner m. m. Om det visar sig nödvändigt för

att de värnpliktiga skall behållas vid oförändrade förmåner även sedan det

nya utbildningssystemet införts bör Kungl. Maj :t äga vidta ändringar i

andra med riksdagen beslutade eller med stöd av dess beslut utfärdade författningar

än lag. Detta har kommit till uttryck i den förenämnda föreskriften

i övergångsbestämmelserna.

I särskild proposition denna dag har Kungl. Maj :t underställt riksdagens

prövning fråga om omläggning av den vapenfria tjänsten. Förslaget innebäi

sammanfattningsvis att tjänstgöringen i princip förläggs utanför krigsmakten

och träder i stället för värnpliktstjänstgöringen som en särskild tjänsteplikt.

Den vapenfrie anses under tjänstgöringen inte som krigsman och är

därför inte heller underkastad för krigsmän gällande straffbestämmelser.

De grundläggande bestämmelserna för den vapenfria tjänsten föreslås i

propositionen samlade i en särskild lag om vapenfri tjänst. Erinran om att

särskilda bestämmelser gäller för den som erhållit tillstånd till vapenfri

tjänst har tagits in i 44 § värnpliktslagen. I samband härmed har den nuvarande

undantagsregeln i 27 § 3 mom. E. värnpliktslagen slopats.

Det av mig framlagda förslaget till ändrad handläggning av vissa befrielse-

och anståndsärenden nödvändiggör ändringar i 5, 29 och 30 §§ värnpliktslagen.

De i 29 § värnpliktslagen angivna villkoren för anstånd med

första tjänstgöring m. m. bör i samband härmed överföras till inskrivningsförordningen.

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t föreslår

riksdagen att

dels godkänna de grunder för värnpliktsutbildningen som jag angett i

det föregående,

dels anta ett inom försvarsdepartementet upprättat förslag till lag om

ändring i värnplikt slag en den 30 december 19M (nr 967).

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Göran Westlund

s. 173 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 106 år 1966

173

Innehåll

Inledning............................................................ 15

Nuvarande förhållanden i fråga om de värnpliktigas utbildningstid m.m......... 17

Översikt över utvecklingen från år 1941 intill nuvarande tid................ 17

De värnpliktigas nuvarande tjänstgöringsskyldighet och utbildning m.m. .. 22

Förslag av 1960 års värnpliktsutredning.................................... 34

Av värnpliktsutredningen redovisade förutsättningar för utformningen av

värnpliktsutbildningen............................................. 34

Riktlinjer för värnpliktsutbildningens utformning....................... 39

Förslag avseende armén.............................................. 52

Förslag avseende marinen: Flottan.................................... 66

Förslag avseende marinen: Kustartilleriet.............................. 73

Förslag avseende flygvapnet.......................................... 79

Förslag rörande vissa för försvarsgrenarna gemensamma frågor........... 83

Utbildning av värnpliktiga i specialtjänst ........................... 83

Utbildning och tjänstgöring för handräckningsvärnpliktiga............. 84

Utbildning av uppskovsvärnpliktiga................................. 85

Urval och redovisning av värnpliktiga............................... 85

De värnpliktigas ekonomiska förmåner.............................. 86

Övergången till det föreslagna utbildningssystemet.................... 88

Tjänstgöringsskyldighetens omfattning.............................. 92

Ekonomiska konsekvenser av utredningens förslag.................... 92

Värnpliktsutredningens sammanfattande synpunkter..................... 93

Yttrandena........................................................... 95

Allmänna omdömen................................................. 95

Av värnpliktsutredningen redovisade förutsättningar för utformningen av

värnpliktsutbildningen............................................. 97

Riktlinjer för värnpliktsutbildningens utformning....................... 100

Armén............................................................. 103

Marinen: Flottan.................................................... 109

Marinen: Kustartilleriet.............................................. 112

Flygvapnet......................................................... 113

Vissa för försvarsgrenarna gemensamma frågor......................... 114

Utbildning av värnpliktiga i specialtjänst............................ 114

Utbildning och tjänstgöring för handräckningsvärnpliktiga............. 115

Utbildning av uppskovsvärnpliktiga................................. 115

Urval och redovisning av värnpliktiga............................... 116

De värnpliktigas ekonomiska förmåner.............................. 118

övergången till det föreslagna utbildningssystemet.................... 119

Ekonomiska konsekvenser av utredningens förslag.................... 121

Departementschefen.................................................... 127

Utgångspunkter.................................................... 127

överväganden och förslag............................................ 135

Förutsättningar och riktlinjer....................................... 135

Armén........................................................... 140

Marinen: Flottan.................................................. 145

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1966

Marinen: Kustartilleriet............................................ 150

Flygvapnet....................................................... 152

Vissa för försvarsgrenarna gemensamma frågor....................... 155

Beslutanderätten i fråga om befrielse och anstånd.......................... 165

Nuvarande förhållanden............................................. 165

Förslag............................................................ 166

Yttrandena........................................................ 167

Departementschefen...........‘.................................... 168

Lag om ändring i värnpliktslagen........................................ 170

Hemställan........................................................... 172

Doktrin (1)

  1. Utredningsuppdrag, FT 1967 nr 1 s. 39, på s. 40 · Hos förlaget (inloggning eller köp)

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1966:271 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag rörande de värnpliktigas utbildning m. m., dels ock i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
  2. 2LU 1966:48 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag rörande de värnpliktigas utbildning m. m., dels ock i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. FT 1967 s. 39 Utredningsuppdrag s. 40 i texten