Sök i Ratio Lex

Angående organisation av en för krigsmakten gemensam intendenturkår m.m

1966-03-11 · 36 sidor, varav 35 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 35 av 36 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1966:109, Angående organisation av en för krigsmakten gemensam intendenturkår m.m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 dr 1966

1

Nr 109

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående organisation

av en för krigsmakten gemensam intendenturkår m.m.;

given Stockholms slott den 11 mars 1966.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Sven Andersson

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 syfte att rationalisera intendenturtjänsten inom krigsmakten föreslås

i propositionen att en för krigsmakten gemensam intendenturofficerskår inrättas

fr.o.m. den 1 oktober 1966. Kåren som avses ersätta nuvarande arméns

intendenturkår, marinintendenturkåren och flygvapnets officerare i intendenturbefattning

föreslås omfatta regementsofficerare och kaptener på aktiv

stat. Förslaget beräknas medföra en årlig kostnadsminskning med 0,2 milj.

kr.

1—8162 66 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 saml. Nr 109

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 1966

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

11 mars 1966.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Länge, Kling, Edenman, Johansson,

Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist,

Gustafsson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Andersson, fråga om organisation

av en för krigsmakten gemensam intendenturkår och anför.

I. Inledning

Uppdraget att utreda frågan om att inrätta en för försvaret gemensam intendenturkår

lämnades ursprungligen 1954 års utredning angående vissa

personalkårer inom försvaret. Uppdraget fördes sedermera över till den

utredningsman1 — 1960 års intendenturförvaltningsutredning — som med

stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 14 oktober 1960 tillkallats för

att utreda frågan om organisation m.m. av ett för försvaret gemensamt intendenturförvaltningsverk.

Sedan utredningen i sitt betänkande rörande

det gemensamma intendenturförvaltningsverket redovisat vissa alternativa

lösningar av kårfrågan (jfr prop. 1962:168 s. 55), förordnade Kungl.

Maj:t genom beslut i april 1962, att det fortsatta utredningsarbetet skulle

bedrivas med sikte på att en gemensam kår skall inrättas för all intendenturpersonal

inom krigsmakten. Kungl. Maj :t har vidare anbefallt utredningen

att beakta vad statsutskottet i anledning av riksdagens år 1952

församlade revisorers berättelse anfört om de grunder, enligt vilka utbildning

av bl.a. intendenter och förvaltare i intendentur-, kassa- och expeditionstjänst

bedrivs inom försvaret (SU 1953:102).

Den 18 januari 1965 har intendenturförvaltningsutredningen avgett ett betänkande

(Stencil Fö 1965:1) med förslag till organisation av en för försvaret

gemensam intendenturkår. Yttranden över betänkandet har efter

remiss avgetts av överbefälhavaren — efter hörande av försvarsgrenscheferna

— försvarets intendenturverk, försvarets civilförvaltning, fortifikationsförvaltningen,

marinförvaltningen, statskontoret, riksrevisionsverket,

militära tjänstgöringsåldersutredningen, Statstjänstemännens Riksförbund

(SR), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Svenska arméns

1 Generaldirektören Gunnar Christianson.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 dr 1966 3

och flygvapnets reservofficersförbund och Svenska flottans reservofficersförbund.

I samband med remissbehandlingen har militära tjänstgöringsåldersutredningen

framlagt ett alternativt förslag till organisation av en gemensam

intendenturkår.

O. Nuvarande ordning för rekrytering och utbildning av intendenturofficerare

Officerare på aktiv stat

Intendenturkåren inom armén rekryteras genom att officerare som

tillhör arméns truppslag efter ansökan tas ut till utbildning vid intendenturförvaltningsskolan.

Enligt gällande bestämmelser skall aktiv officer

vid armén under tredje eller fjärde officersåret genomgå truppslagsofficersskola,

varefter han i regel under åttonde officersåret kommenderas till

armélinjens allmänna kurs vid militärhögskolan. Kommendering till intendentkursen,

som är tvåårig, får ske först efter den allmänna kursen vid

militärhögskolan. Detta innebär, att transport till intendenturkåren kan

äga rum tidigast i slutet av tionde officersåret.

Intendentkurs har sedan 1954 anordnats årligen. Antalet aspiranter

fastställs av chefen för armén och har sedan nämnda år varierat mellan

tio och tretton. Avgången från utbildningen är obetydlig.

Inom marinen tillgodoses behovet av intendenturofficerare genom

grundrekrytering. Utbildningen sker i nära anslutning till utbildningen

av sjö- och kustartilleriofficerare. Efter officersutbildningen, som omfattar

39 månader, skall fänrik för fortsatt utbildning under ett å två år placeras

antingen såsom tjänstgörande officer vid regional eller lokal förvaltning

eller såsom biträdande intendent ombord. På grund av rådande vakansläge

har detta emellertid inte kunnat ske.

Antalet marinintendentaspiranter fastställs årligen av Kungl. Maj :t efter

förslag av marinchefen. Kurserna, som tidigare omfattat ca sex aspiranter,

har på grund av avgångsläget under senare år fått ökat antal deltagare.

Maximum nåddes år 1963 med 15 aspiranter, varefter antalet sjunkit

till ca åtta. Under de senaste tio åren har i genomsnitt hälften av aspiranterna

avbrutit utbildningen.

Flygvapnets rekrytering av officerare i intendenturbefattning är

också en grundrekrytering och sker normalt över reservofficersexamen på

så sätt, att de aspiranter som erhållit de bästa avgångsbetygen erbjuds att

under en kvalificeringstid av två år fullgöra frivillig tjänstgöring som fänrikar

i flygvapnets reserv med placering såsom biträdande intendent vid

flottilj. Under denna tid får fänriken erforderlig handledning och under
2—8162

66 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 109

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 1906

visning av flottilj intendenten och även tillfälle till fördjupade studier på

egen hand. Den som under kvalificeringstiden har erhållit tillfredsställande

vitsord — någon speciell officersexamen avläggs inte — anställs såsom

löjtnant i intendenturbefattning.

Utbildningen anordnas vartannat år för åtta till tio aspiranter och omfattar

ca 22 månader. Den sammanlagda utbildningstiden uppgår således

till nära fyra år. Den genomsnittliga avgången under utbildningen är ca

11 %.

I syfte att vidmakthålla och öka personalens kunskaper anordnas bl.a.

centrala och — inom armén — regionala s.k. förvaltningsgrenssammanträden.

Vidareutbildning sker också genom kommendering till olika slags

kurser samt — inom armén och i viss utsträckning marinen — genom

fältövningar. En annan form av vidareutbildning utgör de kurser, som avser

att ge kompetens för specialbefattningar. Som exempel härpå kan nämnas

förplägnads- och drivmedelskurser.

Såsom förberedelse för befordran till regementsofficer genomgår marinens

intendenturofficerare tidigast efter sex officersår en obligatorisk kurs

om ca sex månader vid militärhögskolan. Inom armén anordnas för yngre

majorer samt kaptener, som avses vinna befordran till regementsofficer,

vart tredje år en högre underhållskurs om ca två månader, föregången

av ett kompendieskede om fem månader. I dessa kurser har även intendenturofficerare

ur marinen och flygvapnet deltagit.

Reservofficerare

Reservintendenturofficerarna inom armén utgörs av förtidsavgångna,

pensionsavgångna, reservutnämnda och värnpliktsavgångna officerare. Utbildningen

till reservutnämnd intendenturofficer sker till en början vid

trängtruppernas intendenturlinje. I utbildningen ingår vidare två reservofficerskurser

och en mellan dessa kurser infallande repetitionsövning.

Efter fullgjord utbildning (29 månader) antas den värnpliktige fänriken

till löjtnant i intendenturkårens reserv, vilket dock inte får ske förrän

jämnåriga aktiva officerare utnämnts till löjtnanter. För anställning som

värnpliktsavgången reservofficer krävs, utöver grundutbildningen vid trängtrupperna,

viss ytterligare frivillig utbildning.

Marinintendent urkårens reservofficerare utgörs av förtidsavgångna,

pensionsavgångna och reservutnämnda officerare. Utbildningen

till reservutnämnd marinintendenturofficer är till en början gemensam

med utbildningen för stamaspiranter. Den fullföljs med en reservofficerskurs

och avslutas efter ca 22 månader med reservofficersexamen. I avvaktan

på att jämnåriga stamkadetter avslutar sin utbildning, förordnas reservkadetterna

till värnpliktiga fänrikar och efter ytterligare ca 18 månader

till fänrikar i reserven.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 är 1966

5

Flygvapnets reservofficerare i intendenturbefattning består av förtidsavgångna,

pensionsavgångna och reservutnämnda officerare. Utbildningen

till reservutnämnd officer i intendenturbefattning omfattar 22 månader.

Utbildningen avslutas med reservofficersexamen.

III. Intendenturförvaltningsutredningens överväganden och förslag

Rekrytering och utbildning

Utredningen erinrar om att det redan i dess direktiv uttalades, att en

gemensam intendenturkår borde rekryteras efter enhetliga grunder. Denna

uppfattning delas av utredningen, som emellertid tillägger, att också utbildningen

bör vara enhetlig och således inte meddelas försvarsgrensvis

med inriktning på att närmast tillgodose försvarsgrenens behov.

Som skäl för sin uppfattning hänvisar utredningen bl.a. till att det endast

genom gemensam utbildning blir möjligt att redan i kompaniofficersgrad

utnyttja officerarna över försvarsgrensgränserna, vilket anses nödvändigt

för att bl.a. undvika en snedvridning av befordringsläget inom kåren. Utredningen

anför vidare, att ett enhetligt rekryterings- och utbildningssystem

gör officerarna mer lämpade för tjänstgöring i försvarets intendenturverk,

försvarsstaben och de nya regionala staberna. Också med hänsyn till den

vidareutbildning som normalt följer efter officersexamen anses det vara av

värde, att officerarna utbildnings- och kunskapsmässigt står på samma

nivå. Slutligen framhåller utredningen, att kostnaderna blir lägre vid en

gemensam än en försvarsgrensvis uppdelad utbildning.

Efter granskning av nuvarande rekryterings- och utbildningssystem har

utredningen funnit, att varken arméns, marinens eller flygvapnets system

i oförändrat skick bör utnyttjas för en gemensam intendenturkår. Utredningen

förordar i stället ett grundrekryteringssystem, vars närmare

utformning redovisas i ett till betänkandet fogat förslag till utbildningsgång,

utbildningsmål och utbildningstider.

Förslaget har utarbetats med utgångspunkt i vissa grundläggande

förutsättningar. Till dessa hör enligt utredningens mening att intendenturofficerarna

av flera skäl måste ha en militär grundutbildning,

som är likvärdig med övriga officerares. Som en annan förutsättning anges

att utbildningen av ekonomiska skäl bör anpassas efter befintliga skolor.

En anknytning till arméns utbildningsorganisation anses därvid ligga närmast

till hands, bl.a. med hänsyn till att flertalet intendenturofficerare

också i fortsättningen kommer att tjänstgöra inom armén. Utredningen

förutsätter också, att officersrekryteringen skall ske efter samma grunder

som gäller för armén samt att övergång från underbefäls- och underofficers-

till officerskarriären i princip skall vara möjlig. Utredningen anför

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Rangl. Maj:ts proposition nr 109 år 1966

vidare, att utbildningen i princip inte bör delas in i försvarsgrensskeden

utan att försvarsgrenarnas utbildningsbehov i stället bör tas upp i sina

fackmässiga sammanhang, varvid utbildningsplanerna bör utformas så, att

de rymmer tillräckliga kunskaper om samtliga försvarsgrenars organisation,

taktik m.m. Speciell förvaltningsutbildning bör enligt utredningen påbörjas

först efter officersexamen och någon tids tjänstgöring inom samtliga försvarsgrenar.

Slutligen förutsätter utredningen att utrymme skall finnas

också för utbildning vid militärhögskolans allmänna och högre kurser.

Utbildningen fram till officersexamen bör enligt utredningen

indelas i förberedande plutonchefsskola, aspirantskola, trupptjänstgöring

och krigsskola.

Den förberedande plutonchefsskolan föreslås pågå tiden juni—december

första utbildningsåret. Utredningen förutsätter, att viss samordning sker

med utbildningen vid trängtrupperna.

Utbildningen vid aspirantskolan avses pågå under tiden januari—december

andra utbildningsåret. Utredningen räknar också i detta fall med viss

samordning med motsvarande utbildning vid trängtrupperna. De delar av

utbildningen som har direkt anknytning till marinen och flygvapnet bör enligt

utredningen förläggas till marin- och flygförband.

Trupptjänstgöringen som avses utgöra förberedelse för utbildningen vid

krigsskolan föreslås omfatta första kvartalet av tredje utbildningsåret. Den

bör enligt utredningen fullgöras vid trängtrupperna.

Utbildningen vid krigsskolan påbörjas enligt förslaget omkring den 1

april tredje utbildningsåret och avslutas omkring den 31 augusti fjärde

utbildningsåret. Krigsskolan avslutas med officersexamen. Den sammanlagda

utbildningstiden fram till officersexamen uppgår till drygt tre år.

Utbildningen efter officersexamen inleds enligt förslaget

med drygt två års trupptjänstgöring, som huvudsakligen förläggs till

arméförband och i övrigt omfattar sex månaders tjänstgöring vid vardera

marinen och flygvapnet.

Den egentliga förvaltningsutbildningen bör enligt utredningen meddelas

i en särskild intendenturofficerskurs vid intendenturförvaltningsskolan.

Kursen avses omfatta 17 månader och föreslås pågå under tiden oktober

tredje officersåret — mars femte officersåret. Ändamålet med kursen bör

enligt utredningen vara att ge eleverna de kunskaper i förvaltningstjänst

som erfordras för att bestrida intendenturbefattningar för kompaniofficerare

i freds- och krigsorganisationerna.

Utredningen föreslår vidare, att intendenturofficeren i likhet med arméns

officerare i allmänhet under åttonde officersåret skall genomgå allmän

kurs vid militärhögskolan. Kursen bör enligt utredningen anordnas

årligen med början i oktober och avslutning i juni. Den anses böra utformas

som en allmän intendenturkurs med syfte att dels ge eleverna de kunska
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 1966

per i taktik och underhållstjänst som erfordras för att bestrida kaptensbefattningar

i intendenturtjänst i freds- och krigsorganisationerna, dels

vara en grund för fortsatt utbildning vid militärhögskolan.

Militärhögskolans högre kurser bör enligt utredningen stå öppna för intendenturofficerare

i mån av behov och enligt samma grunder som gäller

för övriga officerare. Genomgång av högre kurs anses som regel böra vara

förutsättning för befordran till major. Utbildningen skulle enligt utredningen

kunna meddelas i stabskurs och därmed ge intendenturofficerarna

möjlighet att i konkurrens med andra officerare erhålla högre befattningar

inom krigsmakten.

Utredningen förutsätter slutligen, att intendenturofficerarna också i

fortsättningen i mån av behov skall kunna genomgå specialkurser, som ger

kompetens för särskilda befattningar.

Intendenturkårens sammansättning

Utredningen föreslår, att i intendenturkåren skall ingå officerare och underofficerare

på aktiv stat och reservstat samt i reserven.

Aktiva officerare. För att få underlag för en bedömning av intendenturkårens

sammansättning i fråga om aktiva officerare har utredningen undersökt

rekryteringsbehov och befordringsförhållanden för officerare dels

vid intendenturkåren och marinintendenturkåren samt i intendenturbefattning

vid flygvapnet, dels vid armén, flottan, kustartilleriet och flygvapnet.

I samband härmed har utredningen från 1960 års befälsstatsdelegation

inhämtat, att delegationen för arméns del i princip räknar med

befordran till k a p t e n vid 35 års ålder. För egen del föreslår utredningen,

att intendenturofficer normalt skall befordras till kapten vid

32 års ålder. Bland de skäl som anförs härför kan nämnas, att en höjning

av befordringsåldern till 35 år enligt utredningens mening skulle dels leda

till försämrade befordringsmöjligheter och därigenom verka rekryteringshämmande,

dels medföra väsentligt ökade pensionskostnader.

Utredningen behandlar härefter frågan om intendenturofficerarnas

pensionsåldrar. Dessa är — som framgår av följande sammanställning

— f.n. enhetliga för kaptener och översi

emot inte för övriga regementsofficerare.

Grad

överste/ kommendör .......................

Överstelöjtnant/kommendörkapten av 1. graden.

Major/kommendörkapten av 2. graden.........

Kapten....................................

(kommendörer)

men där-

Armén

Marinen

Flygvapnet

60

60

—

55

60

60

55

60

60

55

55

55

I en gemensam intendenturkår torde det enligt utredningen vara ofrånkomligt

med enhetlig pensionsålder för samtliga tjänster i varje grad. Ut
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 1966

redningen erinrar vidare om att dåvarande intendenturförvaltningsdelegationen

från försvarsgrenscheferna inhämtade synpunkter och förslag beträffande

bl.a. pensionsåldern för regementsofficerare. Chefen för armén

avstyrkte därvid bestämt en höjning av pensionsåldern till 60 år och framhöll

som skäl, att en sådan höjning skulle medföra brist på personal som

är användbar för krigsplacering och samtidigt minska befordringsmöjligheterna

och därmed också förutsättningarna för en godtagbar rekrytering.

Utredningen har för egen del kommit till den uppfattningen, att de principiella

betänkligheterna för arméns del mot en höjning av pensionsåldern

för överstelöjtnanter och majorer i och för sig är beaktansvärda. Utredningen

anser dock, att höjningen berör ett så litet antal officerare, att utrymme

bör finnas att krigsplacera dessa i sådana befattningar, där kravet

på lägre ålder inte gör sig så starkt gällande, t.ex. i central förvaltningstjänst.

Utredningen utgår därför från att pensionsåldern för överstelöjtnanter

och majorer i en för försvaret gemensam intendenturkår fastställs

till 60 år. I övrigt förutsätter utredningen att pensionsåldrarna inte ändras.

Utredningen redovisar också en bedömning av fredsorganisationens

behov av kvalificerade intendenturofficerare. Detta anges

till 203 officerare, vilket innebär en ökning med 16 i förhållande till nuläget.

I det angivna antalet ingår en enligt utredningens mening nödvändig kominenderingsreserv

om fyra kaptener, motsvarande 3 % av antalet kaptenstjänster.

Utredningen har vidare undersökt möjligheterna att tillgodose krigsplaceringsbehovet

i nuvarande och föreslagen organisation. En

redogörelse härför lämnas i en särskild bilaga, vilken torde få överlämnas

till riksdagens vederbörande utskott. En jämförelse mellan krigsorganisationens

behov av officerare i det s.k. normerande skiktet och det redovisade

fredsbehovet utvisar, att krigsbehovet är större. Utredningen har därför

funnit sig kunna utgå från att den nya intendenturkåren skall omfatta 203

officerare i det normerande skiktet (jfr prop. 1960:109 angående befälsordningen

vid armén m.m.). Det krigsbehov som inte kan tillgodoses genom

dessa 203 officerare anses såsom f.n. böra täckas genom att inrätta tjänster

på reservstat och genom att utnyttja förtids- och pensionsavgångna intendenturofficerare,

som ingår i kårens reserv.

Intendenturkårens statsammansättning bör enligt utredningen bestämmas

så att den genom rimliga befordringsmöjligheter främjar rekryteringen.

Tjänstebenämningarna bör vara enhetliga oavsett vid vilken försvarsgren

intendenturofficerarna är placerade till tjänstgöring. Utredningen föreslår,

att de för armén, kustartilleriet och flygvapnet gemensamma tjänstebenämningarna

för regementsofficerare utnyttjas.

Med utgångspunkt i förslaget till personaluppsättning i det normerande

skiktet anför utredningen vidare, att det för intendenturkåren erfordras

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 1966

sammanlagt 70 löjtnanter och 20 fänrikar i det rekryterande skiktet. Samtidigt

kan dock antalet subalternofficerare i nuvarande organisation successivt

minskas och vid fullt genomförd omorganisation beräknas 95 tjänster

för löjtnant och 22 för fänrik kunna dras in. Beträffande utredningens

förslag rörande subalternofficerarnas utnyttjande torde få hänvisas till betänkandet.

Reservofficerare. Utredningen framhåller, att en gemensam redovisning

av officerare på aktiv stat och i reserven är en förutsättning för att resurserna

skall kunna utnyttjas effektivt i såväl fred som krig. Med hänsyn

härtill föreslås att samtliga intendenturreservofficerare skall ingå i den

gemensamma kåren.

Utredningen anför vidare, att den inte funnit det möjligt att ta ställning

till det framtida behovet av intendenturofficerare på reservstat. Ett sådant

behov bedöms emellertid föreligga och utredningen föreslår därför, att nuvarande

intendenturofficerare på reservstat vid armén förs över till den

nya kåren.

Beträffande utbildningen av reservofficerare anför utredningen, att den

inte kan betraktas på samma sätt som utbildningen av officerare på aktiv

stat. Sistnämnda utbildning är enligt utredningen inriktad på att göra officeren

tjänstbar inom samtliga försvarsgrenar i krig och fred, medan reservofficersutbildningen

syftar till att få fram innehavare av krigsbefattningar. För

detta ändamål anses en försvarsgrensinriktad utbildning tillräcklig. Utredningen

lägger inte fram något förslag rörande reservofficersutbildningen

utan förutsätter att denna t.v. skall ske försvarsgrensvis, varvid dock alla

möjligheter till samordning bör utnyttjas.

Underofficerare. Vad utredningen anfört om gemensam redovisning av

officerspersonalen anses i tillämpliga delar gälla också underofficerare i

intendenturtjänst på aktiv stat och i reserven. I enlighet härmed bör enligt

utredningen vid samtliga försvarsgrenar befintliga underofficerare med utbildning

i förråds-, kassa- eller ekonomitjänst föras över till den nya kåren.

Något förslag rörande underofficerarnas utbildning läggs inte fram. Med

hänsyn till den samordning som i detta hänseende redan genomförts på

vissa områden bedömer utredningen, att förutsättningarna är goda för att

försvarsgrenarnas utbildningsbehov skall kunna tillgodoses i en gemensam

skolform.

Intendenturkårens ledning

Utredningen erinrar om att den i sitt betänkande med förslag till organisation

av ett för försvaret gemensamt intendenturförvaltningsverk räknade

med att chefskapet för en blivande gemensam intendenturkår skulle

kunna förenas med befattningen som chef för centralplaneringen i det nya

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 1966

verket. Efter fortsatta överväganden har utredningen emellertid funnit,

att chefskapet för kåren inte bör kombineras med någon befattning i intendenturverket.

Härom anförs bl.a. följande.

Bortsett från att i och för sig tänkbara chefsbefattningar i intendenturverket

visat sig så krävande att en samordning med befattningen såsom kårchef

redan av denna orsak ter sig mindre lämplig har utredningen numera

den bestämda uppfattningen, att chefen för intendenturkåren bör vara helt

fristående från såväl intendenturverket som försvarsgrenscheferna. Kårchefen

kommer otvivelaktigt att i olika frågor ställas inför svåra och grannlaga

avvägningsproblem, där en organisatorisk obundenhet inte endast kan

underlätta ställningstagandena utan framför allt utesluter varje grund

för misstanke om icke sakligt grundad — låt vara omedveten -— påverkan.

Denna synpunkt är så mycket viktigare som möjligheten till förtroendefull

samverkan med såväl intendenturverket som försvarsgrensstaberna är

en viktig förutsättning för att objektivt sett riktiga resultat skall kunna

ernås både i utbildningsfrågor och med avseende på intendenturpersonalens

utnyttjande.

Med utgångspunkt i nyss återgivna uttalanden föreslår utredningen, att

den nya för försvaret gemensamma intendenturkåren skall stå under ledning

av en chef, som är direkt underställd överbefälhavaren.

Chefen för intendenturkåren bör enligt utredningen till sitt förfogande

ha en kårstab med expedition, personal- och mobiliseringsavdelning samt

utbildningsavdelning. Med hänsyn till arbetsuppgifternas vikt och delvis

grannlaga art anses staben böra vara sammansatt av förhållandevis kvalificerade

officerare och ha en storlek, som gör det möjligt att genom förrättningar

och studieresor skaffa underlag för kårchefens bedömningar

och avgöranden. Behovet av civil personal för kårstaben har inte bedömts

av utredningen. Med hänsyn till kostnaderna har frågan emellertid ägnats

viss uppmärksamhet och utredningen har därvid funnit, att kostnaderna

för den civila personalen kan antas bli i stort sett oförändrade i förhållande

till nuvarande organisation.

Kostnadsberäkningar m.m.

Utredningens kostnadsberäkningar har gjorts enligt kostnadsläget den

1 juli 1964. Av utredningen beräknade avlöningskostnader framgår

av följande sammanställning (belopp i tusental kr.).

Avlöningar till

Nuv. org.

Föresl. org.

ökning eller

minskning

Regementsofficerare och kaptener ..............

6 503

7 169

+ 666

Subalternofficerare ...........................

2 694

2 055

—639

Summa

9197

9 224

+ 27

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 1966

11

Utbildningskostnaderna enligt nuvarande system uppskattas

till i runt tal 1 182 000 kr. och enligt utredningens förslag till ca 545 000 kr.

för år, vilket innebär en minskning med 637 000 kr.

De årliga pensionskostnaderna för den nya intendenturkåren

beräknas till i runt tal 3 377 000 kr. Jämfört med nuvarande kostnader, ca

4 048 000 kr., uppkommer en årlig kostnadsminskning med 671 000 kr. Vid

beräkningarna har utredningen utgått från att pensionsåldern för samtliga

regementsofficerare skall vara 60 år och för kaptener 55 år samt att nedre

åldersgränsen för det normerande skiktet skall vara 32 år.

Den sammanlagda årliga besparingen uppgår enligt utredningens beräkningar

till 1 281 000 kr. Från nämnda belopp bör dock enligt utredningen

dras ca 140 000 kr., motsvarande avlönings- och pensionskostnader för att

i marinförvaltningen inrätta tjänster såsom ersättning för två officerare

som tjänstgör i ämbetsverket. Besparingen stannar härigenom vid 1 141 000

kr. för år.

Utredningen tar i detta sammanhang också upp vissa anslagstekn

i s k a frågor. Således föreslås att kostnaderna för intendenturkåren (inkl.

kårstaben) och intendenturförvaltningsskolan förs över från nuvarande,

för försvarsgrenarna avsedda anslag till nya anslag under rubriken Gemensamma

ändamål. Vidare framhålls att kostnadsramen för försvaret och

fördelningen inom ramen mellan olika ändamål påverkas av utredningens

förslag; bl.a. bör konsekvenserna av övergången till högre pensionsålder för

vissa officerare beaktas.

Förslagens genomförande

Utredningen föreslår, att omorganisationen genomförs fr.o.m. den 1 juli

1966 och att grundutbildning enligt det nya systemet påbörjas redan den

1 juni 1966.

Omorganisationen är enligt utredningen så stor att ett särskilt organ bör

tillsättas för att förbereda övergången.

I övrigt föreslår utredningen vissa övergångsåtgärder beträffande rekrytering

och utbildning m.m. För närmare kännedom härom torde få hänvisas

till betänkandet.

IV. Remissyttrandena

Flera remissmyndigheter — bland dem överbefälhavaren, chefen för armén,

chefen för flygvapnet, marinförvaltningen och SR -— framhåller inledningsvis,

att bedömningen av föreliggande förslag försvåras av att pågående

försöksverksamhet inom förvaltningstjänsten och resultatet av en

rad ännu inte avslutade utredningar, bl.a. försvarskostnads-, tygförvaltningsoch

fortifikationsutredningarna, kan komma att påverka utformningen av

3—8162 66 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 109

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 1966

den framtida förvaltningsorganisationen och de krav som måste ställas på

personalen inom denna, överbefälhavaren anför i detta sammanhang bl.a.

följande.

Det hade varit av stort värde om utredningen redovisat en närmare analys

och precisering av de krav som i framtiden bedöms komma att ställas

på intendenturofficerare. Verksamheten inom krigsmakten fr.o.m. 1970- talets mitt bör vara riktgivande för de åtgärder som nu vidtas rörande

rekrytering, utbildning m.m. av ifrågavarande officerare.

Förslaget om att inrätta en gemensam intendenturkår tillstyrks

eller biträds i princip av överbefälhavaren, chefen för armén, chefen

för flygvapnet, försvarets intendenturverk, marinförvaltningen, statskontoret,

militära tjänstgöringsåldersutredningen, TCO och Svenska arméns

och flygvapnets reservofficersförbund. Även försvarets civilförvaltning finner,

att starka skäl talar för en gemensam kår, och fortifikationsförvaltningen

har från sina utgångspunkter inte något att erinra mot utredningens

förslag. Chefen för marinen finner det däremot inte i och för sig nödvändigt

med en gemensam kår men vill inte motsätta sig utredningens förslag.

SR anser för sin del, att tiden knappast är mogen för att ta ställning till

frågan om en gemensam kår. Mest avvisande ställer sig Svenska flottans

reservofficersförbund, som anser att försvarsgrenarnas intendenturofficerskårer

liksom hittills bör vara åtskilda men möjligen kan tänka sig en gemensam

kår för personal i regementsofficersgraderna.

Beträffande rekryteringen tillstyrks utredningens förslag om

grundrekrytering av överbefälhavaren, chefen för flygvapnet, marinförvaltningen,

statskontoret och SR. Också intendenturverket förordar grundrekrytering,

eftersom denna anses ha flera fördelar framför rekrytering genom

intransport från övriga officerskårer. Civilförvaltningen ansluter sig

helt till uppfattningen, att rekryteringen i princip bör ske genom grundrekrytering,

men anser det tveksamt om enbart grundrekrytering räcker.

Ämbetsverket anser det därför önskvärt med en alternativ rekryteringsväg

för dem som redan är officerare, en möjlighet som även överbefälhavaren

övergångsvis önskar hålla öppen. Grundrekrytering förordas också av

chefen för marinen och Svenska flottans reservofficersförbund, som emellertid

anser, att denna bör ske försvarsgrensvis. Chefen för armén ställer sig

helt avvisande och hävdar, att utredningens förslag innehåller sådana nackdelar,

att grundrekrytering inte kan godtas. Samma uppfattning redovisas

av tjänstgöringsåldersutredningen, som avstyrker grundrekrytering och bestämt

förordar ett system med vidareutbildning, dvs. särskild,

på intendenturtjänsten inriktad fackutbildning för officerare inom övriga

personalkårer. Som skäl härför framhåller utredningen bl.a. — med hänvisning

till statsmakternas politik på den civila arbetsmarknaden — att

det framstår som angeläget att ytterligare bygga ut möjligheterna att, vid

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 1966

13

behov efter särskild utbildning, placera om äldre militär personal från fysiskt

sett krävande arbetsområden.

I fråga om den föreslagna utbildningsgången ansluter sig Svenska

arméns och flygvapnets reservofficersförbund till uppfattningen att de

aktiva officerarna i en gemensam intendenturkår bör utbildas efter enhetliga

grunder. Statskontoret accepterar utredningens förslag men finner det

angeläget, att grundutbildningen av kostnadsskäl inte görs mera omfattande

än nödvändigt. I övrigt anförs en rad erinringar mot utredningens förslag

på denna punkt. Således framhåller chefen för marinen, att den föreslagna

utbildningsgången inte kan godtas, eftersom den inte fyller marinens

behov. Utbildningen bör därför övergångsvis anordnas försvarsgrensvis.

Chefen för armén hävdar i enlighet med sin uppfattning i rekryteringsfrågan,

att utbildningen till intendenturofficer är en specialutbildning, som

bör läggas i anslutning till allmänna kursen vid militärhögskolan. Tjänstgöringsdldersutredningen

anför, att den föreslagna utbildningsgången —

trots längden — inte torde ge den normkvalitet, som utredningen funnit

nödvändig även för intendenturofficerare. Intendenturverket, som för övrigt

hyser uppfattningen att frågan om utbildningsgången måste utredas ytterligare,

anser däremot att den föreslagna trupputbildningen är för omfattande

och får härvid stöd av marinförvaltningen och Svenska flottans reservofficersförbund,

som föreslår att delar av den militära utbildningen

skall bytas ut mot utbildning i förvaltningstjänst.

Bland övriga erinringar mot utbildningsgången må nämnas att överbebefälhavaren,

chefen för marinen, chefen för flygvapnet och intendenturverket

framhåller, att förbandstjänstgöringen under subalterntiden i huvudsak

bör fullgöras vid en försvarsgren, medan civilförvaltningen anser, att

alla unga intendenturofficerare tidigt bör få tjänstgöra vid samtliga försvarsgrenar.

SR anser det önskvärt, att officerarnas huvudsakliga försvarsgrensinriktning

fastställs på ett tidigt stadium för att undvika den kringflackande

tillvaro, som den föreslagna utbildningsgången skulle medföra

för den yngre personalen. Förbundet finner det vidare från rekryteringssynpunkt

betänkligt att lägga den särskilda intendenturofficerskursen så

sent som utredningen föreslagit. Beträffande denna kurs anför överbefälhavaren

och chefen för flygvapnet, att den bör utgå och antingen ersättas

med en särskild och kortare kurs i förvaltningstjänst eller också föras

över dels till grundutbildningen, dels till allmänna kursen vid militärhögskolan.

Den föreslagna kårsammansättningen har enligt påpekanden i

flera remissyttranden blivit inaktuell på grund av inträffade organisationsförändringar

m.m. 7''jänstgöringsåldcrsutredningcn redovisar i sitt

yttrande vissa beräkningar för att belysa, hur en enligt dess förslag genom

vidareutbildning rekryterad intendenturofficerskår bör vara sammansatt.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 1966

Utredningen har granskat behoven av intendenturofficerare i krigs- och

fredsorganisationen och redovisar resultatet i en särskild promemoria. Beräkningarna

visar enligt utredningen, att behoven väl kan tillgodoses i en

kår som rekryteras genom vidareutbildning och intransport vid ca 37 års

ålder, om pensionsåldern sätts till 60 år och pensionsavgången personal

i krig kan disponeras till 63 års ålder.

Vad gäller reservofficerarna framhåller chefen för marinen, att

deras anslutning till en gemensam intendenturkår bör utredas ytterligare,

medan Svenska arméns och flygvapnets reservofficersförbund anser, att de

— oavsett försvarsgrenstillhörighet — bör ingå i kåren. Förbundet har —

i likhet med chefen för flygvapnet — inte något att erinra mot att utbildningen

t.v. sker huvudsakligen försvarsgrensvis men understryker samtidigt,

att alla möjligheter till samordnad utbildning bör tas tillvara. —

Underofficerarnas ställning bör enligt chefen för marinen utredas

ytterligare. Tjänstgöringsåldersutredningen anför i detta sammanhang, att

vissa skäl talar för att intendenturförrådsförvaltare och kassachefer ingår

i en för krigsmakten gemensam underofficerskår. TCO anser däremot, att

varje motiv saknas för att föra samman intendentur- och kassatjänstens

underofficerskårer. Civilförvaltningen avstyrker, att kassacheferna inordnas

i intendenturkåren och föreslår — efter en längre utredning — att en

särskild kår organiseras för kassacheferna.

Beträffande den gemensamma intendenturkårens lydnadsställn

i n g har överbefälhavaren inte något att erinra mot utredningens förslag.

Också intendenturverket och SR biträder förslaget, att kårchefen bör vara

helt fristående från intendenturverket. Statskontoret finner det däremot inte

fullt tillfredsställande att chefskapet för kåren ej förenas med annan befattning

och anser en anknytning till intendenturverket logisk och naturlig.

Inte heller chefen för armén delar utredningens uppfattning utan anser, att

kåren bör underställas försvarsgrenschef. Om kåren underställs överbefälhavaren,

erfordras enligt arméchefen en ny funktion i försvarsstaben.

Mot utredningens kostnadsberäkningar riktas vissa invändningar.

Chefen för armén anför således, att utredningens förslag ställer sig

klart dyrare än nuvarande system. Enligt chefen för marinen är beräkningarna

missvisande också i fråga om marinen. Svenska flottans reservofficersförbund

hävdar, att beräkningarna behandlar endast en del av kostnaderna

och därför inte bör tillmätas större betydelse. Också tjänstgöringsåldersutredningen

anser, att kostnadskonsekvenserna inte har blivit fullständigt

belysta, eftersom man inte utrett eller tagit hänsyn till hur ett genomförande

av förslagen skulle återverka på övriga personalstater inom försvaret.

På grundval av egna beräkningar konstaterar utredningen, att ett

grundrekryteringsystem ger de högsta kostnaderna och att avgörande fördelar

är förenade med ett vidare utbildningssystem med relativt hög ålder

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 1966

för intransport i intendenturkåren. — I detta sammanhang bör även nämnas

att riksrevisionsverket biträder intendenturförvaltningsutredningens anslagstekniska

synpunkter. Chefen för marinen motsätter sig däremot, att

kostnaderna förs upp under rubriken Gemensamma ändamål, eftersom det

nya rekryteringssysteinet skulle innebära en minskning av marinens anslagsram

med ett större belopp än det som nuvarande system medfört.

Vad gäller förslagens genomförande anser intendenturverket

det angeläget att beslut i frågan snarast fattas, bl.a. med hänsyn till att

nuvarande system och därav följande ovisshet om framtiden skapar onödiga

svårigheter. Statskontoret uttalar sig inte om tidpunkten men anser förslagen

i princip väl ägnade att ligga till grund för ett beslut. Denna uppfattning

delas inte av TCO, som framhåller att vissa förhållanden beträffande

underofficerskåren måste utredas ytterligare. Också överbefälhavaren

framhåller, att ytterligare utredningar erfordras och förordar därför, att

förslagen genomförs successivt med början budgetåret 1966/67, varvid en

gemensam kår för regementsofficerare och kaptener bör organiseras och

en befattning för personalkårchef inrättas. Chefen för armén anser däremot,

att genomförandet bör anstå några år i avvaktan på säkrare underlag, och

marinförvaltningen avstyrker, att utredningens förslag läggs till grund för

beslut. Sistnämnda uppfattning redovisas också av tjänstgöringsåldersutredningen,

som i stället föreslår, att en gemensam intendenturkår organiseras

fr.o.m. budgetåret 1966/67 i enlighet med de principer, som anges i

dess tidigare nämnda promemoria. Förslaget redovisas närmare i det följande.

V. Militära tjänstgörmgsåldersutredningens förslag

Allmänna synpunkter på rekryteringsfrågan

Militära tjänstgöringsåldersutredningen anför inledningsvis att intendenturtjänsten

är en funktion som, i den mån så inte redan är fallet, i stort bör

kunna göras likartad inom hela krigsmakten. Tillkomsten av försvarets

intendenturverk har enligt utredningen åstadkommit bättre förutsättningar

för den rationalisering som en samordnad intendenturtjänst innebär. Om

en för krigsmakten gemensam intendenturkår inrättas anses detta böra

leda till ytterligare förbättrade förutsättningar för rationaliseringsarbetet.

Utredningen utgår därför i likhet med intendenturförvaltningsutredningen

från att en gemensam intendenturkår skall komma till och anser att

huvudfrågan är hur en sådan kår skall rekryteras.

Rekryteringen kan enligt utredningen i princip ske antingen genom

grund utbildnin g, dvs. ett system där personalen anställs och ut
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 1966

bildas uteslutande för uppgifter inom intendenturtjänstens område eller

vidareutbildning, varmed utredningen avser ett system där per“”a,

.SOm anställts för andra uppgifter vid försvarsgrenarna genom särskild

fackutbildning ges de specialkunskaper som erfordras för intendenturtjansten.

Utredningen ger från allmän synpunkt ett bestämt förord åt systemet

med vidareutbildning och anför härvid bl.a. följande.

Utförda prognoser rörande arbetskraftsbalansen i Sverige visar klart att

ae Ketsk^ kan förutses under lång tid framåt. Statsmakterna

IL l u1 aV r.Cdan Vldtagit ätskilliSa åtgärder för att ta till vara

k u freSer,?r‘ Nar det galler krigsmakten sysselsätts främst inom

stabs- och förvaltningstjänsten aldre personal som förflyttats från andra

verksamhetsområden mom den militära sektorn, oftast efter särskild utbildning

för den nya uppgiften. Genom omflyttningen tas den äldre personalens

kunskaper och erfarenheter tillvara för uppgifter, där kraven på

ysisk spänst ar mindre uttalade men där personalen med hänsyn till sin

föregående verksamhet gor en god och nödvändig insats. Den omflyttning

och vidareutbildning som sålunda äger rum inom den militära sektorn är

otvivelaiitigt av stor betyddse. Endast härigenom torde det nämligen vara

mojhgt att behålla den militära personalen i tjänst intill nuvarande pensionsåldrar

Dessa ar visserligen allmänt sett låga men samtidigt så höga

att den militära personalen i allmänhet inte kan stå kvar intill pensionsavgång

i de fysiskt sett mest krävande befattningarna. Härtill kommer de

sociala och humanitära skälen för att bereda personalen fortsatt anställning

upp till en rimlig pensionsålder. 5

, Enl!gt,jn?endenturförvaltningsutredningens förslag skall nuvarande vidareutbildning

av officerare ur armén för intendenturtjänst upphöra. Tjänstgoringsaldersutredningen

anser det emellertid med hänsyn till statsmakternas

politik inom den civila sektorn vara angeläget att vtterligare

bygga ut möjligheterna att, vid behov efter särskild utbildning, placera om

militär personal från de fysiskt sett mest krävande verksamhetsområdena.

Aven om grundrekrytering och vidareutbildning vägs mot varandra från

avgransade militära synpunkter talar enligt utredningen övervägande skäl

för att rekrytera aktiva officerare till den gemensamma intendent urkåren

genom vidareutbildning. Utredningen anför vidare att vissa pågående utredningar

och försök medför att det är svårt att nu göra en prognos över vilka

uppgifter som under 1970-talet kan väntas åvila intendenturofficerarna.

Utredningen anser det emellertid fullt klart att behov av intendenturofficerare

med i stort sett nuvarande arbetsuppgifter kommer att föreligga i

vart fall i början av 1970-talet. Svårigheten att ställa prognos talar enligt

utredningen för ett vidareutbildningssystem, eftersom utbildningen i ett sådant

system snabbare kan anpassas till förändrade behov.

Intendenturofficerarnas viktigaste uppgift är enligt utredningen att bestrida

kvalificerade befattningar i krigsorganisationen. Tillgången på kvalificerade

officerare är emellertid enligt utredningen så knapp att varje så
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 1966

dan officer, alltså även intendenturofficeren, utöver sina fackkunskaper

måste ha den kompetens och erfarenhet — samt motsvarande kunskaper

— som innehas av officer i det s.k. normerande skiktet (normkvalitet).

Kravet på normkvalitet bör vad gäller intendenturofficerarna lättast kunna

tillgodoses genom vidareutbildning av officerare som genomgått allman kurs

vid militärhögskolan. Självfallet kan dock normkvalitet erhållas också vid

grundutbildning.

Inom marinen och flygvapnet har kraven på allmän militär användbarhet

hos intendenturofficerarna hittills varit mindre uttalade än inom armen.

Utbildningen har därför enligt utredningen kunnat göras mera fackinriktad

och därmed också attraktiv för ungdomar med en något annan intresseinriktning

än de som bildar rekryteringsunderlag för annan officersutbildning.

Om man däremot — som utredningen gjort — bedömer att intendenturofficeren

måste ha normkvalitet, måste utbildningen oberoende av rekryteringssystem

inrättas med hänsyn härtill. Vid en sådan andrad målsättning

för utbildningen bedömer utredningen att rekryteringsunderlaget forskjuts

så att det i stort sammanfaller med rekryteringsunderlaget för övrig

officersrekrytering och det kan därför ifrågasättas om en grundutbildning

av officerare för en gemensam intendenturkår skulle öka rekryteringsunderlaget

för officerskåren i gemen.

Utredningen anser att nuvarande svårigheter att fylla arméns behov av

intendenturofficerare främst hänger samman med arméns allmanna befalssituation.

Svårigheterna bör därför inte ses som ett bevis for att vidareutbildningssystemet

är olämpligt. I likhet med intendenturförvaltningsutredningen

anser tjänstgöringsåldersutredningen att marinens och flygvapnets

goda rekrytering bl.a. beror på att utbildningen medför ett gott utgångsläge

för merkantila högskolestudier. Utredningen pekar också på att aven

marinen och flygvapnet har svårigheter att i tjänst behålla erforderligt

antal färdigutbildade intendenturofficerare.

Den omständigheten att personalen i ett grundrekryteringssystem från

början specialiseras på vissa arbetsuppgifter talar enligt utredningen också

av andra skäl mot ett sådant system. Utredningen syftar härvid närmast pa

den minskade flexibilitet i utbildningsorganisationen som ett sådant system

för med sig Då kraven på flexibilitet snarast kan väntas öka måste man

enligt utredningen vara försiktig med åtgärder som binder personal for

vissa speciella uppgifter.

Kostnader för olika rekryteringssystem

För att belysa kostnadsfrågan i samband med olika rekryteringssystem

har utredningen gjort vissa beräkningar. Dessa avser en hypotetisk intendenturofficerskår

om 100 kaptener dels i ett vidareutbildningssystem dar

åldern för intransport i intendenturkåren satts till 35 år motsvarande nu
-

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungi. Maj:ts proposition nr 109 år 1966

varande ordning vid armén — alternativt 37 år, dels i ett grundrekryteringssystem

i enlighet med intendenturförvaltningsutredningens förslag.

Pensionsåldern har också varierats och har för samtliga modeller satts till

dels 55 år, vilket motsvarar nuvarande pensionsålder för intendenturkapten,

dels till 60 år vilket är organisatoriskt möjligt enligt utredningens beräkningar.

Utredningen har i sina beräkningar av löner och pensioner utnyttjat samma

teknik som mtendenturförvaltningsutredningen. Det framhålls emellertid

att ett sådant beräkningssätt är schablonmässigt och att kostnadsberäkningarna

darfor endast är en grov utgiftsprognos, som inte direkt kan

användas i vidare syften, t.ex. i kostnads- eller finansieringssammanhang.

For närmare kännedom om beräkningsgrunderna torde få hänvisas till

handlingarna i ärendet.

I systemen med 55 års pensionsålder överensstämmer

alternativ 1 i huvudsak med arméns nuvarande system. Alternativet omfattar

vidareutbildning genom två års intendenturofficerskurs. Intransport

i intendenturkåren sker vid i genomsnitt 35 år.

Alternativ 2 bygger på intendenturförvaltningsutredningens förslag och

omfattar grundutbildning. Subalternofficerarna vid intendenturkåren genomgår

en intendenturofficerskurs av nio månaders längd. Utnämning till

kapten i intendenturkåren sker vid i genomsnitt 32 år.

Alternativ 3 omfattar vidareutbildning genom fackutbildning i enlighet

med alternativ 1. Intransport i intendenturkåren sker dock först vid i genomsnitt

37 år.

De totala kostnaderna för alternativen framgår av följande tabell.

Kostnadsslag

Alternativ/kostnad

Alternativ 1

Alternativ 2

Alternativ 3

Lönekostnader .........

3 680 000

2 164 000

381 000

6 225 000

Pensionskostnader ......

Utbildningskostnader .

157 000

6 425 000

Summa

5 965 000

Vid beräkning av de i tabellen angivna kostnaderna för löner och pensioner

har utredningen beaktat de förändringar som enligt de olika alternativen

uppkommer för personal i det s.k. rekryterande skiktet och pensionsavgången

personal vid ändring av rekryteringsbas eller ålder för intransport

i kåren. Som utbildningskostnader har i alla alternativ endast räknats

kostnaderna för den intendenturofficerskurs som i det föregående angetts

för resp. alternativ. Kostnadsskillnaderna är på denna punkt beroende av

rekryteringsbasens storlek och utbildningens längd.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1966

19

I systemen med 60 års pensionsålder framgår de totala

kostnaderna av följande tabell.

Kostnadsslag

Alternativ/kostnad

Alternativ 1

Alternativ 2

Alternativ 3

Kostnader vid 55 års pensionsålder (jfr föregående

tabell)......................

6 225 000

—690 000

5 535 000

6 425 000

—625 000

5 800 000

5 965 000

—500 000

5 465 000

Kostnadsändring vid 60 års pensionsålder .. .

Summa

Sätts pensionsåldern till 60 år minskar rekryteringsbasen och därmed

också antalet pensionsavgångar samt antalet elever i vederbörlig intendenturofficerskurs.

Dessa förhållanden medför kostnadsminskningar. Samtidigt

minskar rekryterande skiktet, vilket innebär kostnadsökningar för underofficerare

och underbefäl.

I anslutning till beräkningarna anför utredningen följande.

De utförda beräkningarna visar, att kostnaderna i grundrekryteringssystemet

är högst. Av vidareutbildningssystemen drar de med 37 års intransportalder

i båda pensionsåldersalternativen de lägsta kostnaderna.

Skillnaden i kostnad vid olika intransportåldrar är däremot inte så stor. Den

minskar vid den antagna högre pensionsåldern. Det kan måhända synas

överraskande att det vidareutbildningssystem som innebär den största investeringen

i utbildningskostnader samtidigt är fördelaktigast från kostnadssynpunkt.

Detta hänger emellertid samman med att utredningen vid

beräkningarna haft att utgå från att det med nuvarande förutsättningar

inte finns organisatoriskt utrymme för att bereda meningsfyllda arbetsuppgifter

åt militärt befäl utanför intendenturkåren i åldrar som ligger över

nuvarande pensionsåldrar. Endast för det fall att militär personal utanför

intendenturtjänsten skulle kunna beredas arbetsuppgifter i en omfattning

som skulle göra det möjligt att stå kvar i tjänst lika länge som inom intendenturtjänsten

vore det från kostnadssynpunkt fördelaktigt att inte göra

den större investeringen i utbildningskostnader. Utredningen anser sig kunna

konstatera att det med nuvarande betingelser från statsfinansiella synpunkter

är avgörande fördelar med ett vidareutbildningssystem med relativt

hög ålder för intransport.

Riktlinjer för en gemensam intendenturofficerskår

Grunder

Utredningen framhåller att det i en tid av allmän brist på personal är

av särskild vikt att uppgifterna för yngre och äldre personal totalt fördelas

på ett sätt som ger bästa sammanlagda effekt. Akliva officerares användbarhet

för trupptjänst, sjötjänst och flygtjänst går ned eller

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 är 1966

upphör mellan 35 och 45 år påpekar utredningen vidare och de måste då

placeras om och eventuellt samtidigt utbildas för fysiskt mindre krävande

befattningar. Förhållandevis många arbetsuppgifter för intendenturofficerare

i såväl krigs- som fredsorganisationen bedöms med fördel kunna bestridas

av personal som inte längre besitter full användbarhet för trupptjänst,

sjötjänst eller flygtjänst men som vunnit god erfarenhet angående förbandens

behov och krav bl.a. i vad avser stöd på intendenturtjänstens område.

En för krigsmakten gemensam intendenturofficerskår bör därför rekryteras

och utbildas genom ett vidare utbildningssystem.

Av officeren krävs allsidig användbarhet främst i kvalificerade befattningar

i krigsorganisationen. Enligt utredningens mening bör vidareutbildning

av officer för intransport i intendenturkåren på grund härav inte börja

förrän officeren gått igenom militärhögskolans allmänna kurs samt erhållit

de kunskaper och den erfarenhet som krävs för vitala befattningar främst

inom krigsorganisationens staber. Fackutbildningen bör sålunda normalt

ske vid 35—40 års ålder, varvid officer som börjar utbildningen i regel bör

vara 35 år. Utredningen föreslår emellertid att officer som fått gå igenom

militärhögskolans allmänna kurs tidigare än normalt också bör få börja

intendentsutbildningen tidigare. Även eljest bör enligt utredningen i enstaka

fall särskilt meriterad och lämplig officer kunna antas som elev redan

före 35 års ålder, dvs. något år efter militärhögskolans allmänna kurs.

övre åldersgräns för att påbörja intendentsutbildning bedöms inte behöva

anges.

I fråga om officerskårens omfattning anför utredningen

att den bör bestå av kaptener och regementsofficerare på aktiv stat. Behov

av officerare på reservstat föreligger enligt utredningens beräkningar f.n.

inte, eftersom krigsorganisationens behov bör kunna tillgodoses med aktiva

eller f.d. aktiva intendenturofficerare. Utredningen föreslår dock att ett

reservstatsinstitut — i överensstämmelse med vad som förutsattes i samband

med 1960 års befälsbeslut för armén — behålls i syfte att underlätta

en eventuell kommande omorganisation.

Om man som utredningen gjort räknar med att alla intendenturofficerare

skall ha normkvalitet och rekryteras genom vidareutbildning, innebär

detta att det inte kommer att finnas några subalternofficerare inom

intendenturofficerskåren. Utredningen säger sig emellertid dela intendenturförvaltningsutredningens

mening att det inte finns något oundgängligt

behov av sådana intendenturofficerare. Det bör alltså vara möjligt att -—

utan någon kvalitetsförsvagning — med annan personal ersätta de intendentursubalternofficerare

som ingår i nuvarande organisation och som erfordras

vid ett grundrekryteringssystem. Vilka personalanordningar som

härvid kan bli aktuella framgår närmare av utredningens i det följande

redovisade förslag.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 1966

21

Intendenturofficerarnas arbetsuppgifter

Utredningen har funnit att de uppgifter, som f.n. åvilar intendenturofficerarna

i de försvarsgrensvis organiserade kårerna, t.v. i huvudsak också

bör ankomma på officerarna i den gemensamma kåren. Man bör sålunda

enligt utredningen räkna med i stort oförändrade uppgifter i krig och fred.

Detta innebär att huvuduppgiften alltjämt är ledning av intendenturtjänsten

i krig och intendenturförvaltningstjänsten i fred.

I fredsorganisationen avses de aktiva intendenturofficerarna främst för

befattningar som förbandsintendenter samt för befattningar inom intendenturtjänstens

centrala och regionala ledning.

I fråga om intendenturofficerarnas uppgifter i trupptjänst och annan utbildningsverksamhet

har utredningen en från intendenturförvallningsutredningen

delvis avvikande uppfattning. Utredningen förutsätter för egen

del att förvaltningspersonal inom samtliga försvarsgrenar vid behov skall

medverka vid utbildning (kurser) i intendenturtjänst. Officerare ur intendenturofficerskåren

föreslås även i fortsättningen ställas till tränginspektörens

förfogande för intendenturutbildningen vid trängregementena, varför

sex kaptener för egen utbildning bör vara placerade vid trängtrupperna

som kompanichefer (ställföreträdare) vid intendentur kompanier. Vidare

bör som hittills intendenturofficerare tjänstgöra som facklärare vid arméns

underhållsskola och trängtruppernas kadett- och aspirantskola samt två

officerare (mot nu tre) tjänstgöra vid arméstabens trängavdelning. Vid

marinens intendenturskola bör slutligen en intendenturofficer vara placerad

som chef och facklärare. Behovet av instruktörer i intendenturtjänst vid

marinen bör i övrigt kunna tillgodoses genom intendenturutbildade underofficerare.

Utredningen hävdar vidare att det bör vara till fördel för tjänsten vid

försvarets intendenturverk och därmed intendenturtjänsten inom hela försvaret,

om en förhållandevis stor del av personalen i kvalificerade befattningar

inom verket har erfarenhet från lokala och regionala organ samt

kunskaper om samtliga försvarsgrenars intendenturtjänst och om de förhållanden

varunder denna arbetar. Sådana krav torde enligt utredningen

uppfyllas av intendenturofficerare med kvalificerad och enhetlig utbildning

samt med praktisk tjänst i olika befattningar vid staber och förband. Befattningar

för vilka erfarenheter av här redovisad art är viktiga bör därför

enligt utredningen företrädesvis avses för intendenturofficerare. I befattningar

som kräver sådan speciell civil sakkunskap som inte lämpligen bör

bibringas intendenturofficer bör dock fortfarande placeras civil fackman

(t.ex. jurist, ingenjör e.d.).

Utredningen framhåller i detta sammanhang vidare, att en ökad militär

representation inom intendenturverket även torde medföra en förbättrad

krigsorganisation på grund av att ett ökat antal officerare ger ökad flexi
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 1966

bilitet i organisationen och därmed större möjligheter att tillgodose angelägna

organisatoriska krav. Härtill kommer att aktiva officerare under sin

praktiska tjänst fått rutin att tjänstgöra under krigsliknande förhållanden.

Utredningen utgår från att de också kontinuerligt övas i krigsuppgifterna

under övningar krigsförbandsvis och under särskilda befälsövningar eller

under övningar av motsvarande karaktär. Vidare erhålls en mobiliseringsreserv

av äldre intendenturofficerare som vid behov kan utnyttjas vid

staber och förband.

Behovet av intendenturofficerare

Enligt statistiskt underlag kan den normala årliga avgången ur kåren

beräknas vara ca 2 %. Utredningen har räknat med att 25 % av de avgångna

kan utnyttjas för krigsplacering i normbefattning.

Utredningen, som enligt sina direktiv bl.a. har att pröva möjligheterna

att utnyttja aktiv militär personal till högre ålder än f.n., säger sig inte ha

funnit några skäl som, vid beaktande av enbart fredsmässiga förhållanden,

i princip skulle göra intendenturofficerarna mindre användbara i förhållande

till de civila tjänstemän som tjänstgör inom samma organisationer.

Utredningen framhåller emellertid att vissa befattningar, t.ex. som truppbefäl

eller intendent vid truppförband, måste anses vara fysiskt mera krävande

än befattningar inom t.ex. den centrala förvaltningen. Inom en personalkår

av den ifrågasatta intendenturofficerskårens storlek bör det dock

inte möta några svårigheter att disponera personalen på sådant sätt att

företrädesvis yngre personal används i fysiskt mer krävande befattningar.

I direktiven anges även att den personella kvaliteten inom krigsorganisationen

inte skall försämras. Utredningen erinrar om att tillgången

på kvalificerade officerare, främst inom armén men även inom övriga

försvarsgrenar, är och under nu överskådlig framtid torde komma att

förbli knapp. Utredningen har därför bedömt det vara väsentligt att de relativt

sett fåtaliga aktiva officerarna i krigsorganisationen har allsidig användbarhet

och anför härom bl.a. följande.

Inom krigsorganisationen krävs aktiva intendenturofficerare framförallt

i en rad viktiga staber. Det är utredningens uppfattning att man av de

aktiva intendenturofficerare som erfordras i dessa staber måste kräva

kompetens som fullvärdiga stabsmedlemmar. De bör sålunda inte enbart

ha kompetens inom intendenturtjänsten och förmåga att tjänstgöra såsom

vakthavande officer inom egen sektion. Om sådan allsidig användbarhet

skall vara möjlig krävs att även intendenturofficeren har fullgod normkvalitet.

Utredningen har funnit att krigsorganisationens krav vad gäller aktiva

intendenturofficerare väl kan tillgodoses till såväl antal som kvalitet, om

officerarna intransporteras i den gemensamma kåren vid i genomsnitt

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 1966

23

37 års ålder och pensionsåldern för samtliga dessa officerare sätts till 60

år. Utredningen förutsätter härvid att pensionsavgången personal i krig

kan disponeras till 63 års ålder.

I en särskild bilaga, som kommer att överlämnas till riksdagens vederbörande

utskott, redovisar utredningen krigsorganisationens behov till totalt

304 befattningar.

Vid sin beräkning av fredsorganisationens behov har utredningen

utgått från fastställda organisationer för stabs- och förvaltningstjänsten,

fastställda utbildnings- m.fl. organisationer samt gällande personalstater.

Utredningen har vidare enligt sina direktiv sökt klarlägga möjligheterna

att använda äldre aktiva intendenturofficerare i sådana befattningar som

f.n. avses för militära arvodister eller civila tjänstemän.

Utredningen har slutligen, mot bakgrund av krigsorganisationens krav,

studerat vilka befattningar i fredsorganisationen som bör besättas med

aktiva intendenturofficerare inom det normerande skiktet.

Fredsbehovet av intendenturofficerare i det normerande skiktet enligt utredningens

beräkningar redovisas i följande tabell, i vilken också föreslagna

förändringar i jämförelse med nuvarande organisation anges.

Organisation/kategori/antal

Myndigheter m.m.

Tjänstg. åld.

utredn.

Gällande organisation

Skillnad

Aktiva

Aktiva

Arvo-

dister

Civila

S:a

+ —

Försvarets intendenturverk.........

61

46

8

7

61

—

Centrala staber m.m...............

20

19

3

—

22

— 2

Högre regionala staber m. m........

39

20

3

—

23

+ 16

Lägre regionala staber m. m........

47

30

15

—

45

+ 2

Förband.........................

73

76

—

—

76

— 3

Skolor (utom Int. förvaltn.skolan) ...

Personal för administration och ut-

13

10

7

17

— 4

bildning.......................

8

8

—

—

8

+ 13

Reserv...........................

13

—

—

—

—

Summa

274

209

36

7

252

+22

Utredningen framhåller, att den genom det i tabellen upptagna antalet

tjänster för olika myndigheter m.m. inte tagit ställning till personalbehovet

i de fall ny organisation är aktuell, t.ex. i fråga om intendenturtjänstens

ledning i regional instans. Som ett underlag för kostnadsberäkningar m.m.

har dock utredningen tagit upp de tjänster som i annat sammanhang föreslagits

för den nya organisationen.

Som framgår av tabellen har utredningen funnit, att 36 arvodestjänster

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1966

för pensionerade officerare bör bytas ut mot tjänster för aktiva officerare.

På samma sätt bör sju civila tjänster i intendenturverket — tre för byrådirektör,

en för förste byråsekreterare, en för byråintendent och två för

byråassistent — ersättas med tjänster för aktiva officerare. De som reserv

upptagna tjänsterna motsvarar 5 % av kårens storlek och avses täcka behovet

vid sjukdom o.d. men däremot inte för kommenderingar m.m. Reserven

är, framhåller utredningen, mycket knapp.

I fråga om subalternofficerare finns f.n. i nuvarande intendenturkårer

sammanlagt 36 tjänster för löjtnant, varav åtta vid intendenturkåren, 22

vid marinintendenturkåren och sex vid flygvapnet. Av dessa löjtnanter ingår

15 i antalet aktiva intendenturofficerare i gällande organisation enligt föregående

tabell. De 21 återstående skall enligt placeringsplaner o.d. tjänstgöra

vid förband m.m. samt utgöra reserv. Utredningens förslag beträffande

försvarsgrenarnas intendenturlöjtnanter framgår av följande sammanställning.

Antal intendenturlöjtnanter enligt

kårernas stater

Av löjtnanterna bör enligt utredningen

bytas ut mot

överflyttas

till träng- trupperna

indras

Försvars-

gren

Antal

officerare

inom det

normerande

skiktet

intendentur-

utbildade

underoffi-

cerare

Armén.............

8

1

7

Marinen............

22

3

6

—

13

Flygvapnet..........

6

4

—

—

2

Summa

36

8

6

7

15

Vad gäller fänrikar har utredningen beräknat att åtta utgör det matematiska

behovet för att rekrytera intendenturlöjtnanterna vid marinen

och flygvapnet. Utredningen anser att dessa fänrikar inte erfordras.

Tillkomsten av en för krigsmakten gemensam intendenturofficerskår

av den omfattning som här redovisats skulle enligt utredningen medföra

vissa förändringar inom arméns rekryterande skikt, bl.a. erfordras ytterligare

37 löjtnanter och fem fänrikar. Detta återverkar i sin tur på behovet

av fanjunkare, sergeanter och underbefäl. Vidare föreslås att vissa intendenturlöjtnanter

byts ut mot intendenturutbildade underofficerare. Utredningen

understryker emellertid, att behovet av statförändringar inom försvarsgrenarnas

subalternofficers-, underofficers- och underbefälskårer också

är beroende av många faktorer utanför intendenturkåren. I avvaktan på resultaten

av befälsstatsdelegationernas och utredningens eget arbete föreslås

därför inte nu några förändringar utanför intendenturkåren.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 1966

25

För närmare kännedom om utredningens förslag rörande fredsorganisationen

torde få hänvisas till handlingarna i ärendet.

I följande tabell har det av utredningen beräknade krigsbehovet av officerare

i normbefattning fördelats på åldersgrupper efter krigsorganisationens

bedömda krav. Som jämförelse anges också den tillgång på personal

(aktiva och f.d. aktiva intendenturofficerare samt officerare i arvodestjänster)

som finns enligt nuvarande och föreslagen organisation.

Personaltillgång enligt

Åldersgrupp

utredningens

Krigsbehov

nuv. org.

beräkning

(35) 37—44 år.......................

103

111

91

45—54 år.......................

87

119

110

55—62 år.......................

58

81

103

Summa

248

311

304

Av tabellen kan utläsas att möjligheterna att placera aktiva officerare i

lämplig ålder i kvalificerade befattningar i krigsorganisationen förbättras

om utredningens förslag förverkligas.

Som också framgår av tabellen är krigsbehovet av aktiva intendenturofficerare

304. Eftersom fredsbehovet är 274 befattningshavare, måste 30

befattningshavare med kompetens jämförbar med aktiv intendenturofficers

stå till förfogande utöver de i fredstid anställda officerarna. Detta bedöms

vara möjligt under förutsättning att pensionsavgången personal i krig

kan utnyttjas till 63 års ålder samt att förtidsavgångna intendenturofficerare

i viss omfattning står till förfogande för krigsplacering.

Rekrytering och utbildning

Beträffande rekryteringen av en gemensam intendenturofficerskår föreslår

utredningen att det årligen efter förslag av kårchefen skall fastställas

hur många intendentsaspiranter som får antas från försvarsgrenarna.

Beslut bör grundas på en bedömning av kårens behov av officerare och befälslägets

allmänna utveckling inom försvarsgrenarna. Utredningen bedömer

att från marinen regelmässigt bör få rekryteras en—två officerare

och från flygvapnet högst en officer per år för att krigsorganisationens

krav skall kunna uppfyllas.

Trots att utredningen är medveten om att ett fritt ansökningsförfarande

kan medföra problem, särskilt för små personalkårer, förordas denna

form, bl.a. för att inte fackutbildningen till intendent skall bli mindre lockande

än annan högre utbildning. Intendentsaspirant bör antas av chefen

för intendenturkåren. Den som inte antas bör kunna besvära sig.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kunc/l. Maj:ts proposition nr 109 år 1966

Rätt att söka som intendentsaspirant bör tillkomma varje aktiv officer

inom krigsmakten som genomgått allmän kurs vid militärhögskolan. Chefs

yttrande över ansökan bör avse endast vederbörandes lämplighet att vidareutbildas

till intendenturofficer.

Enligt utredningens riktlinjer bör intendentsaspirant före intransport i

intendenturofficerskåren genomgå obligatorisk fackutbildning

i form av en tvåårig intendenturofficerskurs. Den angivna tiden, som

även inrymmer erforderlig praktik, bör enligt utredningen medge att utbildningsmålen

sätts så att ytterligare obligatorisk utbildning i princip inte

skall erfordras för placering och befordran inom intendenturofficerskåren.

Tiden bör även kunna medge att utbildningsmålen höjs för vissa enskilda

läroämnen om så skulle erfordras, bl.a. med hänsyn till önskemål om förstärkt

ekonomisk utbildning för intendenturofficerarna.

Utredningen erinrar om att intendenturofficerare avses besätta åtskilliga

särskilt kvalificerade krigs- och fredsbefattningar inom krigsmaktens centrala

samt högre och lägre regionala ledning. Vissa intendenturofficerare

måste därför, framhåller utredningen, erhålla högre fackutbildning

som dock inte bör vara obligatorisk. Utredningen föreslår att denna

utbildning skall meddelas vid en högre förvaltningskurs om ca sex månader,

lämpligen förlagd till militärhögskolan.

Kursen bör anordnas vart annat år och vara öppen för de elever, som erhållit

erforderliga kvalificerande poäng i den obligatoriska fackutbildningen.

Undervisningen vid kursen föreslås till ungefär lika delar omfatta en

högre stabsdel och en högre förvaltningsdel. Målsättningen anses böra ligga

på en sådan nivå att den obligatoriska fackutbildningen jämte den högre

förvaltningskursen, vid tillsättning av högre befattningar inom krigsmakten

men utanför intendenturkåren, i princip kan anses motsvara genomgång

av annan högre kurs vid militärhögskolan. Elev, som anses ha erforderliga

kvalifikationer i övrigt, bör kunna få förord som stabsaspirant.

Officerare, som t.ex. på grund av tjänst vid intendenturverkets fackbyråer

anses böra besitta specialkunskaper inom materiel-, livsmedels-, drivmedels-

eller förrådsområdet, bör enligt utredningen beredas tillfälle att genomgå

specialutbildning inom sådana fackområden. I detta sammanhang

föreslås att officer, som kommenderas till sådan utbildning, bör

förbinda sig att återbetala utbildningskostnader enligt samma grunder som

f.n. gäller bl.a. för officerare vid fälttygkåren vid viss utbildning.

Kostnader

Ett genomförande av militära tjänstgöringsåldersutredningens förslag

skulle medföra att intendenturofficerarna i fråga om uppgifter, utbildning

och tjänsteförhållanden i övrigt blir i stort sett helt jämförbara med offi
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 1966

27

cerare tillhörande andra specialkårer. Intendenturofficerarnas löne- och

befordringsförhållanden bör därför enligt utredningen vara i stort sett desamma

som övriga officerskategoriers inom specialkårerna. Med utgångspunkt

häri har utredningen som underlag för sina kostnadsberäkningar

gjort en hypotetisk fördelning av intendenturkårens tjänster på olika lönegrader.

De beräknade kostnaderna för nuvarande organisation och den av utredningen

föreslagna för krigsmakten gemensamma intendenturofficerskåren

framgår av följande sammanställning. Beträffande beräkningsgrunder m.m.

torde få hänvisas till handlingarna i ärendet.

Belopp (1 000-tal kr.) för

Kostnadsslag

nuv. org.

föreslagen

org.

Aktiva intendenturofficerare: lönekostnader...................

8 645

11 486

» » : pensionskostnader...............

4 225

5 051

Intendenturofficerare på reservstat: sa kostnader ..............

354

Vissa arvodister: lönekostnader .............................

511

Vissa civila tjänstemän: lönekostnader .......................

258

» » » : pensionskostnader ...................

77

Vissa kaptener vid försvarsgrenarna: pensionskostnader........

—1 100

Ändringar inom rekryterande skiktet: sa kostnader.............

—1 272

Vissa kostnader utanför intendenturkåren.....................

381

Utbildningskostnader......................................

572

1 299

Summa

14 642

15 845

De angivna kostnaderna för nuvarande organisation är enligt utredningen

riktiga under förutsättning att samtliga arvodister är pensionerade officerare.

I verkligheten tillhör endast knappt hälften denna kategori. Kostnaderna

för arvodister är därför 1 311 000 kr. De sammanlagda kostnaderna för

nuvarande organisation blir härigenom (14 642 000—511 000+1 311 000)

15 442 000 kr.

Kostnaderna för föreslagen organisation inkluderar den beräknade utökningen

vid högre regionala staber m.m. Löne- och pensionskostnaderna

för dessa tjänster kan enligt utredningen uppskattas till 1 272 000 kr., som

inte bör ingå i jämförelsen med nuvarande organisation. Om kåren minskas

med ifrågavarande 19 tjänster, uppkommer emellertid vissa återverkningar

på arméns rekryterande skikt. De totala kostnaderna för föreslagen

organisation kan på grund härav minskas med endast (1 272 000—

387 000) 885 000 kr. och blir härigenom (15 845 000—885 000) 14 960 000

kr. per år. I förhållande till nuvarande organisation innebär detta en årlig

besparing med ca 0,5 milj. kr. Härvid bör dock beaktas att — till skillnad

från vad som enligt utredningens beräkningar gäller för den gemensamma

intendenturofficerskåren — arméns nuvarande intendenturkår saknar

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 1966

tjänster för kommendering och reserv. En sådan reserv skulle vid tillämpning

av samma beräkningsgrund som för den nya kåren dra en lönekostnad

av 0,2 milj. kr. per år.

Om hänsyn tas också till förstärkningen av den regionala ledningen, vilken

såsom tidigare nämnts beräknas dra en kostnad av ca 0,9 milj kr.,

blir de sammanlagda årliga kostnaderna för den föreslagna organisationen

ca 0,4 milj. kr. högre än kostnaderna för nuvarande organisation.

Underofficersfrågan

Utredningen anför att den funnit att vissa skäl kan tala för att aktiva

intendenturförrådsförvaltare och kassachefer ingår i en för krigsmakten

gemensam underofficerskår. Något behov av reservstat för underofficerare

har utredningen däremot hittills inte kunna finna. Utredningen har för

avsikt att under sitt fortsatta arbete granska de organisatoriska förutsättningarna

att använda intendenturförrådsförvaltare och kassaförvaltare i befattningar

som f.n. uppehålls av arvodespersonal eller civil personal.

Ikraftträdande och övergångsanordningar

Enligt utredningens uppfattning bör en gemensam intendenturofficerskår

— om beslut fattas inom kort — kunna organiseras den 1 juli 1966

vad gäller aktiva intendenturofficerare. Gemensam fackutbildning bör kunna

börja hösten 1966.

Av de tjänster som sålunda bör inrättas fr.o.m. den 1 juli 1966 föreslås

ett antal t.v. hållas vakanta. De bör få besättas efter hand som innehavarna

avgår från de civila tjänster och arvodestjänster vilka byts ut mot

tjänster för aktiva officerare i den nya kåren samt efter hand som marinens

och flygvapnets intendentursubalternofficerare kan utnämnas till kaptener

vid den nya kåren.

VI. Departementschefen

I sitt betänkande med förslag till organisation av en för försvaret gemensam

intendenturkår (Stencil Fö 1965:1) föreslår 1960 års intendenturförvaltnings

utredning, att försvarsgrenarnas personal i intendenturtjänst

— officerare och underofficerare på aktiv stat och reservstat samt i reserven

— fr.o. m. den 1 juli 1966 skall föras samman till en gemensam kår. Utredningen

lägger vidare bl.a. fram förslag till nya grunder för rekrytering

och utbildning av aktiva intendenturofficerare.

Enligt nuvarande ordning rekryteras officerare till arméns intendenturkår

genom vidareutbildning på så sätt att officerare vid de olika truppslagen

efter ansökan tas ut till utbildning vid intendenturförvaltningsskolan

och efter genomgången utbildning förs över till kåren. Inom marinen

och flygvapnet tillgodoses behovet av intendenturofficerare genom grund
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 1966

29

rekrytering av aspiranter som utbildas med direkt inriktning på tjänstgöring

i intendenturbefattning. Vid samtliga försvarsgrenar förekommer

efter grundutbildningen olika former av vidareutbildning.

Intendenturförvaltningsutredningen har efter granskning av nuvarande

rekryterings- och utbildningssystem funnit, att varken arméns, marinens

eller flygvapnets system bör väljas för den föreslagna gemensamma kåren.

Utredningen förordar i stället ett nytt grundrekryteringssystem, i vilket utbildningsgången

av praktiska skäl bör anpassas till arméns utbildningsorganisation.

Eftersom det har befunnits nödvändigt att intendenturofficerarna

i likhet med övriga officerare har en militär grundutbildning som är

likvärdig med övriga officerares, föreslår utredningen att den obligatoriska

utbildningen — med avbrott för mellanliggande trupptjänstgöring m.m.

— delas upp i tre huvudskeden, nämligen militär grundutbildning fram till

officersexamen, egentlig förvaltningsutbildning i en särskild intendenturofficerskurs

samt allmän kurs vid militärhögskolan. Den totala utbildningstiden

är enligt förslaget drygt tio år, varav knappt hälften fullgörs som

trupptjänstgöring. Beträffande utbildningen anser utredningen vidare bl.a.

att intendenturofficerarna bör få tillträde till militärhögskolans högre kurser

på samma villkor som övriga officerare. — Vad gäller kårens sammansättning

har utredningen funnit att fredsbehovet av officerare i det normerande

skiktet är 203. Eftersom krigsbehovet anges vara större, föreslår

utredningen att bristen skall täckas bl.a. genom tjänster på reservstat. —

I fråga om pensionsåldern framhåller utredningen att den i den gemensamma

kåren bör vara enhetlig för samtliga befattningshavare i samma grad.

Mot bakgrund härav föreslås att pensionsåldern för överstelöjtnanter och

majorer vid nuvarande arméns intendenturkår höjs från 55 till 60 år, vilket

motsvarar pensionsåldern för jämställda officerare vid marinen och

flygvapnet. — I övrigt föreslår utredningen bl. a. att kårledningen skall

beslå av en kårchef med stab, som lyder direkt under överbefälhavaren.

Chefskapet för kåren bör enligt utredningen inte kombineras med befattning

i försvarets intendenturverk.

Vid remissbehandlingen har förslaget om en gemensam intendenturkår i

stort sett godtagits. Såsom närmare framgår av den redogörelse som jag

har lämnat i det föregående går uppfattningarna om intendenturförvaltningsutredningens

förslag i övrigt starkt isär. Detta gäller bl.a. sådana centrala

frågor som den föreslagna grundrekryteringen, utbildningsgången samt

kårens sammansättning och lydnadsställning. Sammanfattningsvis kan sägas

att endast statskontoret tillstyrker en lösning av intendenturkårfrågan

på grundval av utredningens förslag. I övrigt framhålls bl.a. att kompletterande

utredningar behövs, och överbefälhavaren förordar av denna anledning

att förslagen genomförs successivt, varvid början bör göras med en

gemensam kår för regementsofficerare och kaptener. Direkt avvisande stål
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 är 1966

ler sig bl.a. militära tjänstgöringsåldersutredningen, som avstyrker att förslaget

läggs till grund för ett beslut och i stället redovisar ett eget alternativ

till gemensam intendenturkår.

Tjänstgöringsåldersutredningen går liksom intendenturförvaltningsutredningen

ut från att en gemensam intendenturofficerskår bör organiseras och

anser därför att huvudfrågan är, om en sådan kår skall rekryteras genom

grundutbildning eller vidareutbildning. Efter att ha vägt de två systemen mot

varandra förordar utredningen av såväl arbetsmarknadsmässiga som mera

avgränsat militära skäl att rekryteringen skall ske genom vidareutbildning

av officerare som har gått igenom militärhögskolans allmänna kurs och

därigenom fyller kravet på normkvalitet. Vidareutbildningen föreslås ske i

form av en tvåårig intendenturofficerskurs, varefter intransport i kåren beräknas

kunna ske vid i genomsnitt 37 års ålder. Utöver nyssnämnda obligatoriska

utbildning bör enligt utredningen vissa intendenturofficerare ges

möjlighet till ytterligare utbildning, dels i en högre förvaltningskurs om ca

sex månader vid militärhögskolan, dels i specialkurser m.m. — Utredningen

föreslår vidare att officerskåren skall bestå av regementsofficerare

och kaptener på aktiv stat. Krigsbehovet beräknas till 304 officerare och

fredsbehovet till 274, vari ingår 36 arvodestjänster och 7 civila tjänster

som bör omvandlas till tjänster för aktiva officerare. Något behov av tjänster

på reservstat anses inte finnas, men utredningen föreslår att ett sådant

institut t.v. skall behållas för att underlätta en eventuell framtida omorganisation.

— Pensionsåldern bör enligt utredningen för samtliga officerare

i kåren sättas till 60 år, vilket bedöms vara möjligt också med hänsyn till

krigsorganisationens krav. — Kårledningen föreslås bestå av kårchef med

stab.

Innan jag går över till att redogöra för mina ställningstaganden till föreliggande

utredningsförslag, vill jag erinra om att intendenturkår frågan

aktualiserades redan 1954, då personalkårutredningen fick i uppdrag att

utreda förutsättningarna för att organisera en för krigsmakten gemensam

intendenturkår. Utredningsarbetet har av olika anledningar tagit lång tid

och detta har i sin tur medfört vissa svårigheter att upprätthålla intendenturtjänsten

inom ramen för nuvarande organisation, bl.a. på grund av

att kårfrågans ovissa läge har minskat rekryteringen till nuvarande kårer

och ökat antalet förtidsavgångar. Jag finner det därför angeläget att kårfrågan

blir löst så snart som möjligt.

Intendenturförvaltningsutredningen och praktiskt taget samtliga remissmyndigheter

är eniga om att en gemensam intendenturkår bör inrättas,

För egen del anser jag det troligt att en sådan åtgärd skulle bidra till att

minska nuvarande personalsvårigheter på intendenturtjänstens område. Jag

delar också uppfattningen att en gemensam kår bör ge bättre möjligheter till

samordning av intendenturtjänsten. Ett viktigt steg i den riktningen har re
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 1966

31

dan tagits genom inrättandet av det gemensamma intendenturverket, men

kraven på samordning och enhetlighet har under senare år snarast ökat,

bl.a. genom den beslutade omorganisationen av krigsmaktens regionala ledning.

Jag förordar därför att en gemensam intendenturkår organiseras.

Enligt intendenturförvaltningsutredningens förslag bör den gemensamma

kåren omfatta officerare och underofficerare på aktiv stat och reservstat

samt i reserven. Utredningen anser vidare att ärenden angående utbildning

och registrering m.m. av värnpliktiga officerare och viss annan personal

skall handläggas Aid kåren. Jag anser att starka skäl talar för utredningens

förslag. Eftersom konsekvenserna av en sådan samordning inte har utretts

i fråga om andra kategorier än de aktiva officerarna är jag emellertid nu

beredd att lägga fram förslag endast rörande denna personalkategori. Frågan

om att inordna övriga kategorier i den gemensamma kåren bör tas upp

efter ytterligare utredning.

Beträffande grunderna för rekrytering och utbildning av en gemensam

intendenturofficerskår har två alternativ presenterats, nämligen dels intendenturförvaltningsutredningens

förslag om grundutbildning, dels militära

tjänstgöringsåldersutredningens förslag om vidareutbildning. När det gäller

att ta ställning till dessa alternativ, vill jag i likhet med överbefälhavaren

erinra om att resultatet av bl.a. försvarskostnadsutredningens arbete kan

komma att påverka utformningen av den framtida förvaltningsorganisationen

och de krav som måste ställas på personalen i denna. Principerna

för rekrytering och utbildning bör därför enligt min mening utformas så

att möjligheterna hålls öppna till en anpassning efter eventuellt ändrade

arbetsuppgifter m.m. under 1970-talet. Liksom både intendenturförvaltningsutredningen

och tjänstgöringsåldersutredningen anser jag mig emellertid

redan nu kunna konstatera att tillgången på kvalificerade officerare

i krigsorganisationen är så knapp att intendenturofficerarna, i likhet med

andra officerare, måste ha s.k. normkvalitet. Här berörda krav på flexibilitet

i utbildningssystemet och normkvalitet hos officerarna bör enligt min

mening lättast kunna tillgodoses genom vidareutbildning. Enär detta alternativ

dessutom ger effekt på kort tid och därigenom kan väntas ge en relativt

snabb förbättring av intendenturtjänstens nuvarande personalsvårigheter,

föreslår jag att den för krigsmakten gemensamma intendenturofficerskåren

— i enlighet med tjänstgöringsåldersutredningens förslag — t.v. skall rekryteras

genom vidareutbildning av officerare som gått igenom militärhögskolans

allmänna kurs. Jag tillstyrker också vad utredningen har föreslagit

i frågan om obligatorisk fackutbildning, frivillig högre fackutbildning

och annan utbildning.

I förevarande sammanhang har också frågan om intendenturofficerarnas

pensionsålder aktualiserats. Jag delar i detta avseende intendenturförvallningsutredningens

uppfattning att det i en gemensam kår bör vara en
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 109 år 1966

hetlig pensionsålder för alla officerare i samma grad. Jag anser också att

såväl arbetsmarknadsmässiga och statsfinansiella skäl som tillbörlig hänsyn

till personalen talar för att denna bör få verka inom sitt yrke så länge

detta är organisatoriskt möjligt. Tjänstgöringsåldersutredningen har visat

att både krigs- och fredsorganisationens krav kan tillgodoses om pensionsåldern

för officerare sätts till 60 år och pensionsavgången personal utnyttjas

i krigsorganisationen intill 63 års ålder. Jag förordar därför att pensionsåldern

för alla aktiva intendenturofficerare fastställs till 60 år.

Jag går härefter över till frågan om den gemensamma intendenturofficerskårens

omfattning m.m. Jag vill då först anföra att kåren till följd av

mina i det föregående redovisade förslag beträffande rekrytering och utbildning

bör bestå av regementsofficerare och kaptener. Jag vill i detta sammanhang

också framhålla att jag delar intendenturförvaltningsutredningens

uppfattning om tjänstebenämningarna i den nya kåren. Jag föreslår således

att benämningarna i tillämpliga fall skall vara de som nu gäller för

armén, kustartilleriet och flygvapnet. För nuvarande marinintendenturofficerare

bör i detta hänseende vissa övergångsbestämmelser övervägas.

Tjänstgöringsåldersutredningen har i sina beräkningar funnit att såväl

krigs- som fredsorganisationens behov kan tillgodoses, om kårens numerär

i fredstid fastställs till 274 aktiva officerare. För egen del anser jag att antalet

officerare på aktiv stat i fredsorganisationen bör vara 250, alltså

24 mindre än vad utredningen beräknat. Tjänsterna bör redovisas vid det

förband eller den myndighet, där motsvarande befattning finns inrättad. Fördelningen

av tjänsterna på myndigheter m.m. enligt mitt förslag framgår

av en sammanställning som torde få fogas till statsrådsprotokollet såsom

bilaga. Av de i sammanställningen upptagna tjänsterna motsvaras 34 i nuvarande

organisation av arvodestjänster för pensionerade officerare, vilka

bör omvandlas till tjänster för akliva officerare. Vissa av dessa är avsedda

för myndigheter, för vilka avlöningsanslag har föreslagits redan i prop.

1966:1 (bil. 6). Jag anser det emellertid angeläget att intendenturkårsreformen

genomförs i ett sammanhang och föreslår därför, att de för dessa

myndigheter avsedda tjänsterna t.v. inrättas vid kårstaben och fr.o.m. budgetåret

1967/68 fors över till berörda myndigheter.

Avtal angående föreslagna tjänsters lönegradsplacering och intendenturofficerarnas

pensionsålder har, under förbehåll av Kungl. Maj :ts godkännande,

den 9 mars 1966 träffats mellan statens avtalsverk och Statstjänstemännens

riksförbund. Kungl Maj :t har överlämnat avtalet till riksdagens

lönedelegation för godkännande. Denna har på riksdagens vägnar godkänt

innehållet i avtalet, dock under förbehåll att riksdagen godkänner de organisatoriska

förutsättningarna som ligger till grund för överenskommelsen.

Utöver de i förut nämnda sammanställning angivna tjänsterna bör sju

civila tjänster vid försvarets intendenturverk successivt omvandlas till tjäns
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr t09 år 1966

33

ter för aktiva officerare. Enär viss osäkerhet f.n. råder om verkets organisation

på längre sikt, lämnas emellertid inga direkta förslag nu. Jag föreslår

dock att följande tjänster vid uppkommande vakans inte skall få återbesättas

utan Kungl. Maj :ts medgivande, nämligen tjänster för tre byrådirektörer,

en förste byråsekreterare, en byråintendent och två byråassistenter.

Det av mig förordade vidareutbildningssystemet medför att inga subalternofficerare

kommer att ingå i den gemensamma intendenturofficerskåren.

De uppgifter som f.n. åvilar intendentursubalternerna, framförallt

inom marinen, bör med fördel kunna föras över på andra kategorier, bl.a.

intendenturofficerare i det normerande skiktet och underofficerare, övergångsvis

föreslår jag dock att alla intendenturlöjtnanter och -fänrikar, som

nu finns eller enligt nuvarande rekryteringssystem kommer att tillföras

krigsmakten, skall föras över till den nya kåren. Ett mot löjtnanterna

svarande antal tjänster för kapten bör därför övergångsvis hållas vakanta.

Rekryteringen genom vidareutbildning bör härvid anpassas efter den aktuella

tillgången på subalternofficerare. Jag vill i detta sammanhang också

nämna att ca hälften av de tjänster som f.n. motsvaras av arvodestjänster

övergångsvis bör hållas vakanta så länge arvodestjänsterna är tillsatta med

nuvarande innehavare.

I jämförelse med nuvarande förhållanden innebär mina förslag en minskning

med 59 tjänster. Av dessa har dock 49 enligt tidigare beslut hållits vakanta.

Vidare bör en tjänst vid arméstabens trängavdelning fortsättningsvis

utnyttjas för intendenturtrupputbildad trängofficer. Nettominskningen

utgör sålunda nio tjänster. I nuvarande organisation uppehålls vidare två

befattningar för intendenturkapten av andra officerare än intendenturofficerare.

Motsvarande tjänster bör i princip dras in, men frågan härom

bör — liksom övriga förändringar utanför intendenturkåren — t.v. anstå

i avvaktan på befälsstatsdelegationernas arbete. De tjänster som bör dras

in med anledning av mina nu redovisade förslag utgör — vakantsatta tjänster

inräknade — 308, varav 273 för aktiva officerare och 35 för pensionerade

officerare i arvodestjänst.

Behov av intendenturofficerare på reservstat föreligger inte f.n., men jag

delar tjänstgöringsåldersutredningens uppfattning att institutet t.v. bör behållas

för att underlätta en eventuellt kommande omorganisation.

I likhet med bl.a. överbefälhavaren och chefen för marinen tillstyrker

jag intendenturförvaltningsutredningens förslag att den gemensamma intendenturkåren

skall stå under ledning av en chef, som är direkt underställd

överbefälhavaren. Ett lydnadsförhållande direkt under överbefälhavaren

bör enligt min mening inte medföra någon ökning av personalfunktionen

inom försvarsstaben, utan föreliggande arbetsuppgifter bör lösas av

kårchefens stabsorgan och genom lämpligt avvägd delegering av beslutan
-

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 1966

derätten till kårchefen. Jag förutsätter således att någon ökning av personalen

vid försvarsstaben inte är erforderlig.

Vad gäller kårchefsbefattningen anser jag det inte lämpligt att den förenas

med någon befattning vid försvarets intendenturverk. Jag vill här hänvisa

till vad intendenturverket har anfört om den arbetsbörda som åvilar

verkschefen och verkets byråchefer. Kårchefen bör ha samma tjänstegrad

som truppslagsinspektör vid armén.

Intendenturförvaltningsskolan, som f.n. är underställd chefen för arméns

intendenturkår, bör fortsättningsvis lyda under chefen för den gemensamma

intendenturkåren. Kårchefen bör således ansvara för att utbildningen

genomförs enligt gällande målsättning.

Jag delar vidare tjänstgöringsåldersutredningens uppfattning att kårledningens

och intendenturförvaltningsskolans uppgifter i fråga om utbildning

m.m. har så nära anknytning till varandra att enheterna organisatoriskt

bör föras samman. Härigenom kan bl.a. kårchefen mera i detalj

följa utbildningen till fördel för personalbedömningar och framtida placeringar.

Vidare kan lärare — som enligt min bedömning också i framtiden

huvudsakligen måste vara deltidstjänstgörande — i viss utsträckning tas

ur stabsorganet, vilket medför enklare planläggning samt personal- och tidsvinst.

Jag föreslår därför att kårstaben och intendenturförvaltningsskolan

bildar en organisatorisk enhet direkt underställd kårchefen.

Som jag tidigare har framhållit är jag inte nu beredd att lägga fram

några förslag angående de personalkategorier som utöver aktiva officerare

bör ingå i eller redovisas vid den gemensamma intendenturkåren. Intendenturofficerskårens

tillkomst medför emellertid att arméns och marinens

särskilda intendenturkårexpeditioner försvinner. I avvaktan på frågans vidare

utredning måste därför även sådana ärenden vid dessa expeditioner,

som inte berör de aktiva officerarna, t.v. handläggas vid den nya kårstaben.

Kårchefen bör härvid övergångsvis vara direkt underställd vederbörande

försvarsgrenschef enligt nuvarande grunder.

Den officerspersonal som enligt mitt förslag avses ingå i kårledningen

täcker även behovet för här föreslagen verksamhet. I avvaktan på att kåren

och därmed också kårledningen får sin slutliga organisation och omfattning,

bör den personal som utöver officerarna tjänstgör vid kårexpeditionerna

och intendenturförvaltningsskolan t.v. ingå i den nya kårledningen, dvs.

en expeditionsunderofficer, en kontorsskrivare, en förste expeditionsvakt,

tre kanslibiträden och tre kontorsbiträden.

Avlöningskostnaderna för den av mig föreslagna organisationen uppgår

till ca 10,3 milj. kr. För motsvarande personal i nuvarande organisation utgör

kostnaderna omkring 9,3 milj. kr. Mitt förslag innebär således en kostnadsökning

med i runt tal 1 milj. kr. Härifrån avgår emellertid omkring

1,2 milj. kr. som utgör minskade årliga kostnader för tjänstepensioner

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109 år 1966

35

på grund av höjda pensionsåldrar. Totalt uppkommer således en besparing

av ca 0,2 milj. kr. per år. Jag vill emellertid framhålla att vinsterna av

omorganisationen främst ligger i att verksamheten bör kunna bedrivas

effektivare. Den nya organisationen täcker också det ökade personalbehovet

för den nya regionala ledningen, vilket är oberoende av kårfrågan i övrigt.

Vidare har behovet av personal som reserv för sjukdom, utbildning o.d.

tillgodosetts, en åtgärd som även utan en lösning av kårfrågan torde ha

varit nödvändig i fråga om armén, eftersom dess personalreserv successivt

fallit bort vid tidigare omorganisationer.

1 det föregående har jag föreslagit att intendenturkårens tjänster skall

redovisas vid det förband eller den myndighet, där motsvarande befattning

finns inrättad. Som följd härav fordras inte något särskilt avlöningsanslag

för kåren. Avlöningskostnaderna bör i stället bestridas från vederbörande

försvarsgrens eller myndighets avlöningsanslag, varvid kårstabens och

intendenturförvaltningsskolans avlöningskostnader t.v. bör belasta arméns

avlöningsanslag. Stabens och skolans medelsbehov för omkostnader, övningar

o.d. bör enligt Kungl. Maj:ts bestämmande bestridas från försvarsgrenarnas

anslag till sådana ändamål.

En smidig övergång till den nya organisationen förutsätter ett relativt

omfattande planeringsarbete i skilda hänseenden. Den nya organisationen

bör därför inte träda i kraft förrän den 1 oktober 1966, dvs. vid samma tidpunkt

som den nya regionala ledningen (jfr prop. 1966:110). Kårchefen

bör emellertid, för att kunna utföra ett sådant planeringsarbete, utnämnas

så snart beslut angående den nja organisationen föreligger. Åtskilliga

övergångsåtgärder torde komma att behöva vidtas i samband med organisationsförändringen.

Jag förordar därför att Kungl. Maj :t, i likhet med vad

som tidigare har skett vid större organisatoriska förändringar, inhämtar

riksdagens bemyndigande att vidta sådana åtgärder.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t föreslår

riksdagen att

a) godkänna de riktlinjer som jag i det föregående förordat

för organisation m.m. av en för krismakten gemensam intendenturkår,

b) godkänna att för intendenturkåren avses tjänster enligt

vad jag förordat i det föregående,

c) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidta de övergångsåtgärder

som betingas av mina förslag.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

KERSTIN WEDELIN

opaginerad Kontrollera mot PDF

Departementschefens förslag till tjänster för aktiva officerare i intendentnrkåren

Tjänster

Lönegrad

Med befattning vid

Intendenturverket och

marinförvaltningen

Försvarsstaben och

militärhögskolan

Arméstaben och

hemvärnsstaben

Marinstaben

Flygstaben

Militäro mrådesstaber

och Gotlands MK

Militärområdes-

intendenturförråd

Intendenturf örvalt-

ningar vid örlogsbaser

F örs varsområdes-

staber

Kustartilleriför-

svarsstaber

Arméförband och

-skolor

Kustflottan och

marina skolor

Attackeskadern

och flygflottiljer

Kårledning och

reserv

Summa

Chef för intendenturkåren ..................

Bo 4

1

1

Byråchef ..................................

Bo 3

4

_

_

_

_

_

_

_

_

4 -

Chef för centralplanering ..................

Bo 3

1

—

—

_

_

_

_

_

_

_

_

1

Regementsofficer ..........................

Bo 1

—

—

—

_

_

_

3

_

_

_

_

_

3

Br 1

q

_

11

3

Regementsofficer ..........................

Bo 1/Ao 27

_

_

_

_

3

2

Regementsofficer ..........................

Br1/Ar 27

—

—

_

_

_

3

_

_

_

3

Regementsofficer ..........................

Ao 27

—

_

_

_

_

_

2

_

_

2

Regementsofficer ..........................

Ar 27

12

•3

i

1

1

44

_

_

_

_

22

Regementsofficer ..........................

Ao 27/25

—

—

_

_

_

_

_

_

3

1

1

5

Regementsofficer ..........................

Ar 27/25

6

1

i

_

_

3

_

_

_

_

11

Regementsofficer ..........................

Ao 25

»1

—

_

_

_

3

1

6

1

“13

7 2

3

4

34

Regementsofficer ..........................

Ar 25

6

22

34

1

1

3

17

Regementsofficer/kapten ....................

Ao 25/23

—

—

3

3

13

4

35

•2

16

76

Regementsofficer/kapten ....................

Ar 25/23

4

1

_

_

1

_

6

Kapten ....................................

Ao 23

—

—

—

_

_

_

5

_

5

•10

2

•1

8

31

Kapten ....................................

Ar 23

11

—

1

1

1

6

—

—

20

Summa

54

7

7

3

4

19

12

11

19

13

58

7

20

16

250

1 Marinförvaltningen • Varav 1 vid vardera RS, ArtSS och TrängKAS

•Varav 1 vid militärhögskolan t ] vid värdera KSS och marinens intendenturskola

8 Varav 1 vid hemvärnsstaben * 1 vid vardera BÖS och KÖS S5

* Varav 1 vid Gotlands militärkommandostab • vid attackeskadern a"

“Varav 1 vid vardera KS, ArtSS, TygS och US «©

co

05

Kungi. Maj :ts proposition nr 109 år 1966

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1966:204 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående inrättande av ett internationellt institut för fredsoch konfliktforskning i Sverige a1 i texten
  2. SU 1966:89 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående organisation av en för krigsmakten gemensam intendenturkår m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten