Angående avveckling av stödet till odling av spånadslin och hampa
38 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 19 av 38 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1966:11, Angående avveckling av stödet till odling av spånadslin och hampa
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Knngl. Maj:ts proposition nr 11 är 1066
1
Nr 11
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående avveckling av
stödet till odling av spånadslin och hampa; given
Stockholms slott den 30 december 1965.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen alt
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
liric Holmqvist
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen förordas att stöd till odlingen av spånadslin och hampa ej
längre skall utgå. Till följd härav torde driften vid linberedningsverket i Laholm
och hampberedningsverket i Visby komma att läggas ned när befintliga
lager av lin- och hamphalm bearbetats. Vid linberedningsverket väntas halmlagret
räcka till september eller oktober 1966 eller, om arbetsstyrkan minskas,
till början av år 1967. Hampberedningsverket torde inställa driften under
försommaren 1966.
För att underlätta omställningen för personalen vid beredningsverken föreslås
att särskilda avgångsersättningar utgår av statsmedel. De beräknas
kosta ca 800 000 kr.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 11
opaginerad Kontrollera mot PDF
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 11 år 1966
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj. t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
30 december 1965.
Närvarande:
Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Andersson, Lindström, Lange,
Kling, Edenman, Johansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric
j| Nilsson, Lundkvist, Gustafsson.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för jordbruksdepartementet, statsrådet Holmqvist, fråga om avveckling
av stödet till odling av spånadslin och hampa och anför.
Inledning
Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 18 oktober 1963 tillkallades
kanslichefen Yngve Ericsson för att överväga frågan om stödet åt spånadslin-
och hamphanteringen på längre sikt in. m. (direktiv se 1964 års
riksdagsberättelse s. 349). Utredningen har den 30 juni 1965 överlämnat betänkandet
»Lin och hampa» (Stencil Jo 1965: 2).
Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av arbetsmarknadsstyrelsen,
statskontoret, lantbruksstyrelsen, statens jordbruksnämnd, styrelsen
för lantbrukshögskolan, Skogs- och lantbruksakademien, kommerskollegium,
överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap, länsstyrelserna
i Gotlands, Kristianstads, Malmöhus och Hallands län, 1960 års jordbruksutredning,
Sveriges utsädesförening, Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet
Landsbygdens folk (RLF), Riksförbundet Lin och hampa, Hallands
läns linodlareförening, Gotlands hampodlareförening, Sveriges allmänna linodlingsförening,
Svenska hemslöjdsföreningarnas riksförbund, Landsorganisationen
i Sverige (LO), Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges industriförbund,
Textilrådet, Sveriges grossistförbund och Kooperativa förbundet.
Lantbruksstyrelsen har bifogat yttranden av hushållningssällskapen i Gotlands,
Kristianstads, Malmöhus och Hallands län. Statens jordbruksnämnd
har bifogat yttrande av Sveriges oljeväxtintressenter, förening u. p. a. Kommerskollegium
har bifogat yttranden av Skånes, Västergötlands och Norra
Hallands samt Gotlands handelskammare. Länsstyrelsen i Hallands län har
3
Kangl. Maj:ts proposition nr 11 är 1969
bifogat yttrande av drätselkammaren i Laholms stad. Länsstyrelsen i Gotlands
län har bifogat yttranden av länsarbetsnämnden i länet samt av drätselkammaren
i Visby stad. LO har bifogat yttrande av Svenska textilarbetareförhundet.
Härutöver har i anledning av betänkandet skrift inkommit från Södra
Hallands kommunalförbund. Sveriges utsädesförening bar ingett PM beträffande
den framtida verksamheten vid föreningens linlaboratorium.
Nuvarande förhållanden
Linodlingen. I jämförelse med andra textilråvaror, t. ex. bomull, spelar
linet en ringa roll. Den största produktionen av spånadslin har Sovjetunionen
och vissa andra östeuropeiska länder, vilka svarar för mer än hälften
av världsproduktionen. Av övriga länder har Frankrike, Belgien, Nederländerna
och Turkiet den största odlingen. Inom EFTA-länderna förekommer
linodling endast i Danmark och Sverige.
I Sverige förekom i äldre tider en ganska omfattande linodling. Sedan
1900-talets början har emellertid linarealen varit sjunkande. Denna tendens
bär avbrutits endast av kortare perioder under de båda världskrigen,
då försörjningssvårigheter beträffande textilprodukter ledde till statliga
stödåtgärder till linodling och linberedning.
Numera är linodlingen koncentrerad till västra Skåne och södra Halland
och av de sex linberedningsverk som var i drift i slutet av 1940-talet återstår
ett, nämligen det i Laholm. Den besådda arealen rör sig numera omkring
2 000 ha mot 4 500 ha under 1940-talets mitt. Vid linberedningsverket
var i april 1965 182 personer anställda.
Linodlingens omfattning i Sverige under senare år framgår av nedanstående
tablå över besådd areal, antal odlare och areal per odlare.
År Besådd Antal Areal
areal odlare per odlare
ha ha
1958 .................. 2 191 426 5,14
1959 .................. 2 161 414 5,22
1960 .................. 2 471 515 4,80
1961 .................. 1 837 422 4,35
1962 .................. 1 875 457 4,10
1963 .................. 1 937 456 4,25
1964 .................. 2 234 519 4,30
Av följande sammanställning framgår skörden av repad spånadslinhalm
och linfrö, totalt och i kg per ha.
opaginerad Kontrollera mot PDF
4 Kungl. Maj. ts proposition nr 11 år 1966
År Besådd Halm
areal
ha ton
1958 .............. 2 191 9 782
1959 .............. 2 161 6 588
1960 .............. 2 471 10 039
1961 .............. 1 837 8 750
1962 .............. 1 875 10 906
1963 .............. 1 937 8 869
1964*.............. 2 234 11200
* Preliminära siffror.
Frö
kg/ha
ton
kg/ha
4 465
2 022
923
3 049
2 029
939
4 063
2 610
1056
4 763
1 911
1040
5 817
2 054
1095
4 578
2 084
1 076
5 000
2 200
1 000
Av odlarna erhållen betalning för frörepad linhalm och linfrö, som sålts
till linberedningsverket i Laholm, anges i följande tabell.
År
Betalning för
Betalning för
Sammanlagd
Medelbruttoinkomst
linhalm
frö
betalning för
kr per ha
totalt
kr
totalt
kr
halm och frö
av
av
total
1 000
per kg
1 000
per kg
1 000 kr
halm
frö
kr
kr
1958......
---- 1 189
0:122
1 476
0: 730
2 666
543
674
1217
1959......
---- 1 084
0:165
1 469
0: 724
2 553
501
680
1 181
1960......
---- 1 644
0: 164
2 025
0: 776
3 669
665
820
1 485
1961......
---- 1207
0:138
1 535
0: 804
2 742
657
836
1 493
1962......
____ 1428
0: 131
1 821
0:887
3 250
762
971
1 733
1963......
---- 1 028
0: 116
1 888
0: 906
2 915
531
975
1506
1964* ____
. . . . 1 150
0:100
2 250
0: 900
3 400
510
990
1 500
1 Preliminära siffror.
Som en form av betalning kan också räknas att beredningsverket bekostar
viss odlingsservice samt transporten från odlare till verket av halmen. Denna
kostnad uppgår till omkring 5 öre per kg halm.
I efterföljande tabell anges produktionen av linfiber vid linberedningsverket
i Laholm.
Produktionsår
(1 april—
31 mars)
Rötad tåga
Rötad linbrisé
-
Rotade blånor
-
Grönberedd
fiber
Total rötad
och grönberedd
fiber
Utbyte av rötad
fiber i %
av halm
1957/58
1958/59
1959/60
1960/61
1961/62
1962/63
1963/64
1964/65
CÖ
> G
^ 3
736
710
605
426
485
619
426
305
a —
•3 £
fc. O
:C3 O
TH
1 907
1 661
1 463
1 095
1 251
1 620
1 217
838
C3
> C
■S o
£ o
:« O
•4_>
G
C3
> G
■S o
C o
:C3 O
c
a
> E
£ o
:C3 O
c
> c
e _
•O £
t- o
''E o
a
oo
o
£
*->
"a
O
> ~
o
HH —<
> rH
> TH
H
S
£
640
1 068
951
667
564
322
2 892
3 964
6,7
14,6
21,3
578
881
1 424
975
324
159
3 035
3 677
5,7
15,9
21,6
359
575
1 337
951
166
81
2 467
3 070
5,7
15,8
21,5
238
410
1 176
910
172
92
2 013
2 507
4,9
16,1
21,0
217
383
1 330
1 051
145
82
2 177
2 766
5,2
16,8
22,0
306
648
1 222
1 046
156
83
2 303
3 397
6,4
15,9
22,3
321
723
1 330
1 397
128
84
2 205
3 421
4,4
17,2
21,6
429
880
902
1 025
196
136
1 832
2 879
3,3
14,5
17,8
totalsiffrorna ingår
även
fiber av ej spinnbar kvalitet
in. m.
Värdet av denna produktion uppskattas till ca 600 000 kr. per år.
Försäljningen av linfiber har under åren 1958—1963 uppgått till högst
2 494 ton (1958) och lägst 1 569 ton (1960). Till linspinnerier har sålts högst
5
KiiihjI. Maj. ts proposition nr 11 år 1966
50,6 % (1963) och lägst 34,8 % (1961), till hampspinnerier och rcpslagerier
in. in. högst 20,1 % (1962) och lägst 11,3 % (1958) samt till export
högst 50,9 % (1960) och lägst 34,0 % (1962).
Importen av lin, huvudsakligen till linspinnerierna, är i allmänhet tämligen
oförändrad år från år och ligger omkring 2 500—2 800 ton. Importen
från olika länder har växlat avsevärt men största delen har härrört från
Belgien, Sovjetunionen, Nederländerna och Frankrike.
Linspinneriernas totala årsbehov av linfiber brukar röra sig mellan 3 500
och 4 000 ton. Mellan 35 och 50 % av den svenska linfibern lämpar sig för
sådana produkter soin tillverkas av de svenska spinnerierna, medan lägre
fiberkvaliteter till största delen exporteras. Den bättre fibern fyller ungefär
en tredjedel av fiberbehovet för de svenska linspinnerierna, vilka i övrigt
måste importera erforderlig fiber.
Priserna på linfiber har gått ner under de senaste tio åren. Den största
sänkningen skedde mellan år 1955 och 1956.
Grunderna för nuvarande stöd åt linhanteringen fastställdes genom beslut
av 1961 års riksdag (prop. 49, JolJ 17, rskr 169). Beslutet avsåg 1961—-
1964 års skördar av spånadslin. Genom beslut av 1965 års riksdag (prop.
95, JoU 15, rskr 254) utsträcktes stödet till att omfatta även 1965 års skörd.
Stödet utgår av införselavgiftsmedel inom ramen för det belopp av 3 milj.
kr. av införselavgifter för fettvaror som årligen sedan regleringsåret 1959/
60 disponerats till stöd åt odlingen av oljelin. För linhalmen utgår pristilllägg
för en kvantitet av högst 8 000 ton. Den sammanlagda kostnaden för
pristillägget får inte överstiga 1 040 000 kr., vilket motsvarar 13 öre per kg
halm. Om halmkvantiteten inte uppgår till 8 000 ton minskas stödbeloppet
så att pristillägget per kg halm blir oförändrat 13 öre. Om däremot halmkvantiteten
överstiger 8 000 ton blir pristillägget per kg linhalm mindre än
13 öre. Stödet för spånadslinfröet har formen av garantipris för en kvantitet
av 2 400 ton frö med 18 % vattenhalt. Garantipriset bestäms av Sveriges
oljeväxtintressenter, förening u. p. a., med hänsyn till skördens storlek,
marknaden för linfrö och betalningen för andra fettråvaror. För åren 1961—
1965 har fastställts ett garantipris av 80, 88, 90, 90 resp. 85 öre per kg. Skillnaden
mellan garantipriset och det pris som oljeslagerierna har betalat för
linfröet har täckts av införselavgiftsmedel.
Storleken av de bidrag av införselavgiftsmedel som utgått för att stödja
spånadslinodlingen framgår av följande tabell (s. 6).
Hallands läns linodlareförening, som äger linberedningsverket i Laholm,
har sedan länge haft statliga lån från hemslöjdslånefonden (numera statens
hantverks- och industrilånefond). Med anledning av väntade likviditetssvårigheter
för föreningen i anslutning till ett omfattande prisfall på linfiber
beviljades föreningen genom beslut av 1957 års riksdag (prop. 2, JoU 2,
rskr 58) ytterligare ett statslån på 1 milj. kr., vilket var amorterings- och
räntefritt. Föreningens ekonomi hade år 1959 till följd av flera saraman
lf
Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 11
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1966
Års-
Bidrag till
skörd
frörepad linhalm
frö
halm +
halm
frö
totalt
frö
totalt
kr. per kg
totalt
kr. per kg
totalt
kr per ha.
1 000 kr.
1 000 kr.
1 000 kr
1961
1040
0:119
400
0:209
1 440
566
218
784
1962
1 040
0:095
720
0:351
1 760
555
384
939
1963
1 040
0:117
846
0:406
1 886
537
437
974
19641
1 040
0:093
894
0:400
1 934
466
400
866
1 Preliminära siffror. Skörden uppskattad till 5 000 kg repad halm och 1 000 kg frö per ha.
Bidrag till fröodlingen uppskattat till samma belopp (avrundat) som utgått till 1963 års linfröskörd.
träffande omständigheter ånyo försämrats. På grund härav beslöt 1959 års
riksdag (prop. 147, JoU 29, rskr 283) avskriva nyss nämnda lån på 1 milj.
kr. Vidare erhöll Kungl. Maj :t bemyndigande att bevilja linodlareföreningen
uppskov med de räntor och amorteringar för lån från hemslöjdslånefonden,
som skulle förfalla till betalning under åren 1959—1963. Genom beslut av
1963 års riksdag (prop. 134, JoU 14, rskr 180) har detta bemyndigande förlängts
till att avse tiden intill utgången av år 1965. Sedan viss återbetalning
skett år 1963 i anslutning till att föreningen sålde en spånskivefabrik uppgår
föreningens skuld till hemslöjdslånefonden till sammanlagt 2 649 604
kr. För skulden, som är fördelad på fyra lån, har lämnats säkerhet i form av
inteckningar i linberedningsverkets fabriksfastighet. Föreningen har fullgjort
räntebetalningarna på lånen. Föreningens ekonomiska ställning för
räkenskapsåret 1964/65 framgår av följande vinst- och förlusträkning samt
balansräkning.
Vinst- och förlusträkning
Intäkter
Utgående lager av råvaror och fabrikat ................................ 1 290 910:14
Extern försäljning inklusive prisgaranti för halm och frö .............. 6 728 430:81
Linryckning och diverse inkomster .................................... 304 306: 54
Inkomsträntor ........................................................ 44 973: 69
Influtna hyror ...................................................... 2 400: —
Erhållen brandskadeersättning.......................................... 51 295: —
Summa kr. 8 422 316: 18
Kostnader
Ingående lager av råvaror och fabrikat ................................ 433 678: 12
Inköp av halm och frö ................................................ 3 020 117:09
Infrakt av halm och frö .............................................. 402 480: 82
Odlings- och försöksverksamhet ...................................... 76 281: 96
Fabriks- och linryckningskostnader, m. m............................. 3 523 306:02
Utgående frakter och utlastning ...................................... 128 348:72
Försäljningsprovision till Riksförbundet Lin och hampa ................ 23 591: 94
Allmänna förvaltningskostnader ...................................... 420 815:31
Utgiftsräntor ........................................................ 129 724: 20
Utrangering på grund av brandskada .................................. 51 295: —
Skatter .............................................................. 5 839: —
Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1066
7
Avskrivningar:
Maskiner och inventarier
Fabriksbyggnader .....
Bostadsbyggnader ......
Nettovinst ...............
Balansräkning
Tillgångar
Omsättningstillgångar
Kassa, bank och postgiro ........................
Fordringar av diverse personer ..................
Varulager ......................................
Anläggningstillgångar
Maskiner och inventarier ........................
Fabriksfastighet ................................
Bostadsfastigheter ..............................
Andelar i Riksförbundet Lin och hampa ........
Övriga andelar ................................
120 221:—
80 956: —
529: —
Summa kr.
Skulder
Kortfristiga skulder
Skulder till diverse personer .................
Oguldna skatter .............................
Långfristiga skulder
Checkräkningskredit .........................
Intecknings- och övriga lån...................
Statslån ...................................
Eget kapital
Inbetalda insatser ............................
Reservfond .................................
Disponibla medel från föregående balansräkning
Avgår avsatt till reservfonden ................
Årets nettovinst .............................
Summa kr.
Summa kr.
201 706: —
5 132: —
8422 316: 18
397 840: 81
1 887 455: 06
1 356 386: 26
3 641 682:13
681 253: 87
1 372 755: 80
50 322: —
584 516: 19
10 144:70
2 698 992: 56
6 340 674:69
2 203 126:51
5 834: —
2 208 960:51
450 000: —
20 000: —
2 649 604: —
''3 119 604: —
784 262:52
222 715:66
6 344:26
— 6 344:26
1 006 97818
5 132: —
6 340 674:69
Hampodlingen. Mjukfibrig hampa odlas framför allt i Italien, Spanien,
Jugoslavien, Sovjetunionen, Polen, Rumänien, Bulgarien och Ungern. Inom
EFTA-länderna förekommer nämnvärd hampodling endast i Sverige. I jämförelse
med andra textilråvaror spelar mjukhampan en underordnad roll.
Hampa av typen mjukhampa har odlats i Sverige sedan lång tid tillbaka.
Arealen beräknas vid 1880-talets mitt ha uppgått till omkring 350 ha. Under
de båda världskrigen ökade odlingen. År 1947 uppnåddes den största
arealen, drygt 2 000 ha. Under senare år har odlingen rört sig mellan 500
och 1 000 ha och varit förlagd helt till Gotland. Av de båda hampberedningsverk
som uppfördes under det andra världskriget återstår ett i Visby. Antalet
anställda vid verket uppgick i maj 1965 till 44.
Av följande tabell framgår besådd areal, antal odlare och areal per odlare
under senare år.
8 Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1966
År
Besådd
Antal
Areal
areal
odlare
per odlare
ha
ha
1958
.. 1 035
443
2,34
1959
939
392
2,40
1960
682
295
2,31
1961
863
361
2,39
1962
858
374
2,29
1963
667
270
2,47
1964 .
530
213
2,49
Av följande sammanställning framgår skörden av tröskad hamphalm och
hampfrö.
År
Besådd
Halm
Frö
areal
ha
ton
kg/ha
ton
kg/ha
1958 ......
.. .. 1 035
3 982
3 847
60
58
1959 ......
939
3 832
4 081
80
85
1960 ......
682
1 986
2 912
21
31
1961......
863
4 597
5 327
25
29
1962 ......
858
3 817
4 449
_
_
1963 ......
667
4 031
6 040
—
_
1964 ......
530
3 336
6 439
—
—
Storleken av
den betalning.
, som odlarna erhållit vid försäljning
av halm
och frö till hampberedningsverket i Visby,
redovisas i
följande samman-
ställning.
År
Betalning för
Betalning för
Sammanlagd
Medel-
hamphalm
frö
betalning för halm
bruttoin-
och frö
komst
totalt
kr. per
totalt kr. per
totalt
kr. per
kr. per
1 000 kr. kg
1 000 kr. kg (avr)
1 000 kr.
kg halm
ha
1958......
490
0:123
42 0:700
532
0:134
514
1959......
559
0:146
56 0:700
615
0:160
655
1960......
286
0: 144
15 0:700
301
0:153
442
1961......
739
0:161
20 0:800
759
0:165
880
1962......
544
0:142
2 0:800
546
0:143
636
1963......
662
0:164
- -
662
0:164
992
1964......
549
0:165
- --
549
0: 165
1 060
Bruttoinkomsten per ha har varierat avsevärt, beroende på växlingar i
skördens kvantitet och kvalitet. Av de tre senaste åren har 1962 varit ett
mycket dåligt år men 1963 och 1964 goda år för hampodlingen.
I följande sammanställning lämnas
fiber.
Produktionsår
Tåga
Blånor
(1 juli—30 juni)
Kvan-
Värde
Kvan-
titet
1 000
titet
ton
kr.
ton
1957/58 ......
45
106
674
1958/59 ......
37
74
611
1959/60 ......
16
33
690
1960/61 ......
—
—
380
1961/62 ......
3
7
773
1962/63 ......
2
4
780
1963/64 ......
2
5
903
uppgifter om produktionen av hamp
-
Total produktion hampfiber
Värde
Kvan-
Utbyte i
Värde
1 000
titet
% av
1 000
kr.
ton
halm
kr.
827
719
16,5
933
699
647
15,5
773
902
706
18,4
935
539
380
19,1
539
1 274
776
20,6
1 281
1 209
782
20,3
1 213
1 470
905
22,1
1475
opaginerad Kontrollera mot PDF
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1066
Försäljningen av hampfiber, vilken i sin helhet ombesörjs av Riksförbundet
Lin och hampa, uppgick under åren 1960—1964 (inberäknat exporterade
partier) till 613 lon, 450 ton, 810 ton, 775 ton resp. 1 037 ton till ett värde
av 818 000 kr., 676 000 kr., 1 315 000 kr., 1 234 000 kr. resp. 1 565 000 kr. Så
gott som all hampfiber har sålts till hainpspinnerierna. År 1962 exporterades
dock 101 ton till ett värde av 160 000 kr., år 1963 38 ton till ett värde av
58 000 kr. samt år 1964 381 ton till ett värde av 592 000 kr. Importen av
mjukhampa är tämligen obetydlig. Priserna på rötad hampfiber har sedan
mitten av 1950-talet gått ned något beträffande tåga men stigit något i fråga
om blånor. Särskilt låga var priserna i slutet av 1950-talet.
Nu gällande grunder för det statliga stödet till hampodlingen har varit
oförändrade sedan år 1958. 1965 års riksdag (prop. 95, JoU 15, rskr 254)
beslöt att stöd enligt dessa grunder skulle utgå även för 1965 års skörd.
Stödet utgår i form av pristillägg för högst 720 ton spinnbar fiber med 94,5
öre per kg fiber eller med totalt 680 000 kr. Skulle kvantiteten hampfiber bli
större än 720 ton blir det totala pristillägget ändå inte högre än 680 000 kr.
Pristilläggen bestrids ur anslaget till prisreglerande åtgärder på jordbrukets
område.
För hampfrö — som inte används vid oljeslagerierna utan huvudsakligen
nyttjas till fågelfrö -— utgår inget statsbidrag. Vid import av hampfrö tas
införselavgift ut, men i den mån det är fråga om import av utsäde har statens
jordbruksnämnd medgett befrielse från avgift.
Storleken av det statliga stödet till hampodlingen åren 1958—1964 framgår
av följande tabell.
Års- Totalt bidrag
skörd 1 000 kr. kr. per kg kr. per
halm ha
1958 ................ 680 0:171 657
1959 ................ 668 0:174 711
1960 ................ 680 10:343 998
1961 ................ 680 0: 148 788
1962 ................ 680 0:178 793
1963 ................ 680 0:169 1 020
1964 ................ 680 0:204 1 280
1 Endast omkring halva skörden kunde bärgas detta år.
För att uppföra hampberedningsverket i Visby erhöll aktiebolaget Hampberedning
under åren 1941, 1943 och 1944 statliga lån från hemslöjdslånefonden
på tillhopa 1 966 900 kr. Bolaget upphörde den 31 december 1951
med sin verksamhet och gick samtidigt i likvidation. Verksamheten övertogs
av Gotlands hampodlareförening u. p. a. Med stöd av bemyndiganden,
som lämnades av 1953 års riksdag (prop. 224, JoU 38, rskr 340), nedskrevs
statens fordran så att föreningens statliga lån därefter uppgick till i runt
tal 660 000 kr. Åren 1954 och 1956 beviljades hampodlareföreningen nya lån
på 200 000 kr. resp. 150 000 kr. Genom beslut av 1959 års riksdag (prop. 147,
JoU 29, rskr 283) beviljades föreningen uppskov med att erlägga ränta och
opaginerad Kontrollera mot PDF
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1966
amortering på statslånen under åren 1959—1963. Uppskovet har genom beslut
av 1964 års riksdag (prop. 77, JoU 14, rskr 240) utsträckts till att omfatta
även åren 1964 och 1965. Hampodlareföreningens kapitalskuld på förevarande
lån uppgår till 781 175 kr. Ränteskulderna uppgick den 30 juni 1964
till något över 177 000 kr.
Hampodlareföreningens ekonomiska ställning framgår av det senast fastställda
bokslutet som avser räkenskapsåret den 1 juli 1963—den 30 juni
1964.
Vinst- och förlusträkning
Intäkter
Bruttovinst på rörelsen inklusive statligt pristillägg på fiber .................. 152 187: 29
Nettointäkt på uthyrda fastigheter och lokaler .............................. 13 498: 51
Räntor ................................................................ 900: —
Brandskadeersättning.................................................... 1 800:_
Årets förlust............................................................ 44 167: —
Kr. 212 552: 80
Kostnader
Förvaltnings- och allmänna omkostnader .................................. 145 219: 95
Räntekostnader: på statslån .................................. 33 518: 64
övriga .................................... 29 020:21 62 538:85
Skatter ................................................................ 4 689: —
Avskrivning på fordran .................................................. 105; —
Kr. 212 552: 80
Balansräkning
T illgångar
Omsättningstillgångar
Kassa, postgiroräkning........................................ 3 704: 60
Fordringar hos kunder.............................. 4 118:61
* * odlare .............................. 155 008:36 159126:97
Varulager, hamphalm.............................. 132 222: —-
hampfiber .............................. 579 950: —
hampfrö................................ 17 461: —•
diverse förråd .......................... 12 951: 89 742 584: 89
Erlagda ej upplupna avgifter
Brandförsäkringspremier............................ 11522:50
Olycksfalls- och grupplivförsäkring .................. 6 214: 60
Övriga försäkringspremier .......................... 479: 80
Föreningsavgifter.........................^____.... 800: 75 19 017: 65
Anläggningstillgångar
Insatsmedel i Riksförbundet lin och hampa...................... 173 169: 75
Andelar i Gotlands Centralkassa................................ 100: —
Fabriksfastigheter ................................. 410 351: 22
Bostadsfastigheter ................................ 21 640: —
Transportmedel ................................... 12 730: —
Maskiner och inventarier............................ 294 353: — 739 074: 22
Vinst och Förlust
Balanserad förlust från föregående år ................ 101 302: 55
Avgår reservfond enligt beslut ...................... — 567: 85 100 734: 70
Årets förlust ................................................ 44 167: —
924 434: 11
912 343: 97
144 901: 70
Kr. 1 981 679: 78
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr It år 1 !)(>(>
11
Skulder
Kortfristiga skulder
Anställdas skattemedel, oredovisade
Egna accepter...................
Skulder till kunder ..............
» » leverantörer..........
» el-skatt .................
» varuskatt ..............
» statslåneräntor ..........
248 448: 58
65 663: 71
2 810: —
16: —
177 328:95
Förskott av statligt pristillägg på fiber.................. ........
Avsatt för beräknade semesterersättningar och pensionsavgifter
Långfristiga skulder
Statslån mot inteckningar......
Övriga lån ..................
Checkräkningskredit..........
Eget kapital
Insatskapital, inbetalt av odlare
i> , stödjande ......
Reservfond..................
58 263: —
50 000: —
494
267:
24
4
318:
29
50
729:
—
y—1
oo
t>
175:
92
916:
69
161
990:
41
221
494:
90
65
000:
—
1
525:
25
Kr.
657 577: 53
1 036 082:10
288 020: 15
1 981 679: 78
Forsknings- och försöksverksamhet beträffande lin och hampa. Sådan
verksamhet bedrivs främst av lantbrukshögskolans institution for växtodling
med bistånd av berörda hushållningssällskap och av Sveriges utsadesförening
i Svalöv.
Vid lantbrukshögskolans institution för växtodling ingår som ett led i
dess försöksavdelnings s. k. riksförsök att pröva sorter som överlämnas av
utsädesföreningen eller annan växtförädlare. Odlingsförsök beträffande lin
och hampa utförs av avdelningen, av utsädesföreningen samt av hushållningssällskapen.
I arbetet med försöken deltar personalen vid växtodlingsinstitutionens
försöksavdelning, som avlönas från lantbrukshögskolans avlöningsanslag.
Kostnaderna för försöken hos hushållningssällskapen belastar högskolans
försöksanslag. Av detta har för budgetåret 1964/65 10 000 kr. avsetts
för spånadsväxter. I övrigt lämnar Riksförbundet Lin och hampa bidrag till
lantbrukshögskolan och utsädesföreningen för odlingsförsöken med f. n.
7 000 resp. 4 000 kr.
Växtförädlingsarbeten med spånadslin har sedan första världskrigets tid
bedrivits vid Sveriges utsädesförening. Forskningen upprätthölls även sedan
linodlingen efter krigets slut gått ned till ringa omfattning. Under senare
hälften av 1930-talet intensifierades växtförädlingsverksamheten med spånadslin
och hampa. Åren 1939—1940 inrättades ett speciellt fiberforskningslaboratorium.
I början av 1945 färdigställdes ett nytt laboratorium
med avsevärt större kapacitet. Detta finansierades delvis genom ett ranteoch
amorteringsfritt statslån på 207 000 kr., som enligt beslut av 1943 års
riksdag (prop. 344, JoU 66, rskr 474) beviljades från fonden för låneunderstöd.
Som lånevillkor har föreskrivits bl. a. att lånet skall återbetalas om
föreningen lägger ned linlaboratoriet. Statsbidrag har utgått till verksamheten
vid linlaboratoriet alltsedan dettas tillkomst, fr. o. m. budgetåret 1952/
opaginerad Kontrollera mot PDF
12 Kungl. Maj.ts proposition nr 11 år 1966
53 med 65 000 kr. Beloppet ingår numera i det på riksstatens nionde huvudtitel
uppförda anslaget Bidrag till Sveriges utsädesförening.
Linlaboratoriets huvuduppgifter är att undersöka sortmaterial från förädlingsverksamheten
med lin och hampa, att undersöka skörden från lokala
odlingsförsök med lin och hampa, att genomföra kvalitetsundersökningar
på lin och hampa samt att undersöka såväl svensk som utländsk spånadsfiber
för att söka finna vägar att förbättra den svenskodlade fiberns kvalitet.
Härjämte utför laboratoriet bl. a. vissa beredningstekniska undersökningar.
En viktig del av förädlingsarbetena är att framställa tidiga sorter av spånadslin
och oljelin, men även avkastning, stråstyrka och resistens mot olika
för linet specifika svampsjukdomar beaktas. För hampans del koncentreras
arbetet på korsningar som ger högre halm- och fiberavkastning samt bättre
fröskörd och fiberkvalitet.
För budgetåret 1964/65 utgår liksom tidigare statsbidrag med 14 000 kr.
till Riksförbundet Lin och hampa från anslaget Prisreglerande åtgärder på
jordbrukets område. Av beloppet brukar riksförbundet ge bidrag till lantbrukshögskolans
institution för växtodling och till linlaboratoriet för odlingsförsök
samt till linlaboratoriet för att bestrida vissa driftskostnader.
Från nyss nämnda anslag utgår även statsbidrag med 6 000 kr. till Sveriges
allmänna linodlingsförening.
Utredningen
Linodlingen. I fråga om linhanteringens allmänna förutsättningar anför
utredningen att odlingen varit beroende av ekonomiskt stöd alltsedan den
i samband med det andra världskrigets utbrott byggdes ut. Erfarenheter
från tidigare och senare år ger inte anledning att räkna med att linhanteringen
i fortsättningen skall kunna bedrivas utan stöd. Den svenska linhanteringen
har haft svårt att konkurrera med den utländska trots påtagliga
framsteg i fråga om odlingsmaterial och odlingsmetoder samt beträffande
rationalisering av beredningen. Man bör emellertid inte räkna med att linhanteringen
i vårt land vare sig genom förbättring av utbytet av linodlingen
eller av linfiberns kvalitet eller genom sänkning av framställningskostnaderna
blir i stånd att utan stöd konkurrera med utländska företag, som kan
arbeta med lägre kostnader för löner m. m. Det bör uppmärksammas att
linberedningens avsättningsmöjligheter inte är tillräckliga för att utgöra
bas för drift i större industriell skala även om de svenska spinnerierna
skulle tillgodose sitt behov av linfiber genom ökade inköp av svensk vara. I
stället kan det övervägas om inte skäl finns att begränsa omfattningen av
linberedningen.
Utredningen övergår härefter till att behandla skälen för fortsatt stöd
åt linhanteringen. Enligt utredningen kan linodlingen erbjuda fördelar för
opaginerad Kontrollera mot PDF
13
Kungl. Maj.ts proposition nr It år 1966
jordbruket genom att den kan utnyttjas som ett lämpligt led i växtföljden.
Delta gäller inte minst kreaturslösa eller kreatnrssvaga jordbruk där vallodlingen
har begränsad omfattning. En olägenhet är emellertid att odlingen
är tämligen arbetskrävande. Det kan förutsättas att de flesta jordbrukare,
som nu odlar lin, är beredda att fortfarande inpassa linet bland
sina grödor om nettoutbytet ligger lika högt som för andra växtslag. Däremot
är det tveksamt om en jordbrukare värderar de fördelar, som linet
erbjuder som led i växtföljden, tillräckligt högt för att godta ett nämnvärt
lägre pris för linet än för annan gröda. Linets lämplighet som mellangröda
kan knappast heller ur allmän synpunkt vara anledning att subventionera
produktionen.
Såsom skäl för fortsatt stöd till linodlingen brukar hänvisas till att annan
odling, t. ex. vete och höstraps, genom prisregleringen för jordbruksprodukter
åtnjuter minst lika omfattande stöd som linodlingen. En dylik jämförelse
kan enligt utredningens mening inte utan vidare anses hållbar. Att produktionen
av livsmedel subventioneras genom nuvarande prisregleringssystem
synes inte utan vidare böra medföra att motsvarande subvention skall
få åtnjutas vid användning av jordarna till annat än produktion av livsmedel.
Det brukar även hänvisas till att de jordar, där lin nu odlas, efter en
nedläggning av denna odling kommer att disponeras för odling som ökar
överproduktionen av vissa livsmedel. Bortfallet av subventionskostnaderna
för linodlingen skulle därigenom inotvägas av ökade kostnader för subventionering
av den odling som ersätter linodlingen. Utredningen framhåller att
det härvid lämnas ur räkningen att en ökad livsmedelsproduktion på linarealerna
skulle vara ägnad att på längre sikt leda till ett minskat utnyttjande
av andra, sämre jordar. Om man bortser från de fördelar ur andra än
jordbrukssynpunkter, som kan vara förenade med inhemsk linproduktion,
innebär den nuvarande linodlingen att man använder mycket bördiga jordar
i södra Sverige till verksamhet utanför livsmedelsproduktionen som ej
är självbärande. Eftersom den areal på omkring 2 000 ha, som nu används
för linodling, motsvarar mindre än en promille av landets sammanlagda
åkerareal, måste det dock spela en mindre väsentlig roll hur denna areal
disponeras.
Ur spinneriindustrins synpunkt kan den svenska linfibern ersättas med
utländsk vara, så mycket hellre som större urval erbjuder sig på utlandsmarknaden.
Emellertid torde det vara av värde att den svenska spinneriindustrin
i fråga om en så viktig vara som lin inte är helt beroende av import.
Den omständigheten att lin odlas och bereds i landet torde också kunna
stärka spinnerierna vid deras förhandlingar om inköp från utlandet så
att de kan betinga sig förmånligare villkor än eljest skulle vara möjligt.
Ett uttryck för spinneriernas intresse är att de genom femårsavtal förbundit
sig att köpa svensk linfiber till viss minimikvantitet.
, Hemslöj dsrörelsens kulturellt betonade intresse av linhanteringen bör
enligt utredningens mening inte utan vidare lämnas ur räkningen.
2f Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 11
opaginerad Kontrollera mot PDF
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1966
Utredningen anser att det bör vara av ett visst värde för Laholms stad
att linberedningsverket ligger där. Detta förhållande torde inte i och för sig
utgöra skäl för staten att vidta åtgärder för linhanteringens fortvaro. Ur
mera allmänna arbetsmarknadssynpunkter kan linhanteringens upprätthållande
inte ha någon påtaglig betydelse. De svårigheter, som vid linberedningsverkets
nedläggning kan uppstå i form av risk för någon tids arbetslöshet
för viss personal, torde inte vara värre att bemästra än de som kan
uppkomma i motsvarande situationer inom andra delar av landet. Självfallet
bör man dock ej bortse från de anställdas intresse av att inte behöva
lämna sina nuvarande anställningar och från kostnaderna för åtgärder som
kan erfordras för att hålla de anställda skadeslösa. Utredningen erinrar
även om att linberedningsverket under vintermånaderna ger värdefull kompletteringssysselsättning
för småbrukare och annan lokalt bunden arbetskraft.
I ett eventuellt avspärrningsläge blir det enligt utredningen av väsentlig
betydelse att tillgång på linvaror finns inom landet. Utredningen har därför
gjort beräkningar rörande beredskapsbehovet i fråga om linfiber och linfrö.
Enligt utredningens uppfattning kan i händelse av en avspärrning konsumtionen
av linvaror, som nu motsvarar ca 7 000 ton linfiber årligen, begränsas
avsevärt, i synnerhet om textilvaror av andra material finns tillgängliga.
Det torde dock vara svårt att pressa ned förbrukningen av linfiber
nämnvärt under 3 000 ton per år, varav det mesta behövs för presenningar
och tältduk. Under ett första avspärrningsår kan nuvarande inhemska produktion
täcka omkring 1 400 ton av fiberbehovet. Härjämte kan linfiber
tas i anspråk från de lager som finns hos industrier och statliga myndigheter
och som tillsammans kan antas uppgå till omkring 2 000 ton. Härutöver
kan det antas finnas lager av lingarn om ungefär 1 000 ton.
Med utgångspunkt från angivna överväganden räknar utredningen med
att ytterligare omkring 1 000 ton linfiber behöver lagras för att under ett
första avspärrningsår motväga bortfallet genom att den svenska linodlingen
läggs ner.
Kostnaden för att lagra 1 000 ton lin uppskattar utredningen i nuvarande
pris- och ränteläge till, förutom en anskaffningskostnad av 2,5 milj. kr.,
210 000 kr. per år enligt följande kalkyl.
Räntekostnad ............................................................ 135 000
Transportkostnader m. m. i samband med inlagring och omsättning .......... 20 000
Lagringsförlust genom kvalitetsförsämring .................................. 25 000
Lagerhyra (här räknas med att ett års lager kan i huvudsak förvaras i tillgängliga
utrymmen) ........................................................ 30 000
Summa kr. 210 000
Om avspärrningen väntas sträcka sig längre än ett år, måste Iagringskvantiteten
ökas. Med utgångspunkt från att det måste ta relativt lång tid,
sannolikt två till tre år, innan någon nämnvärd ny inhemsk fiberproduktion
kan erhållas, anser utredningen att lagringskvantiteten inte kan sättas
opaginerad Kontrollera mot PDF
15
Kungl. Maj. ts proposition nr 11 är 1960
lägre än 5 000 ton linfiber utan att den nuvarande beredskapen försämras.
Kostnaderna för en sådan lagring uppskattar utredningen till allra minst
1 milj. kr.
I detta sammanhang framhåller utredningen att någon särskild beredskapslagring
inte torde erfordras om linodlingen begränsas till t. ex. hälften
av nuvarande produktion, eller omkring 1 000 ton fiber per år. Tillsammans
med redan befintliga lager och eventuellt ytterligare någon lagring, vartill
spinneriindustrierna kan finna anledning, torde en fiberproduktion av
nämnda storlek vara tillräcklig i avvaktan på att linhanteringen inom loppet
av något år hunnit byggas ut.
I fråga om beredskapssynpunkterna beträffande spånadslinfröet uttalar
utredningen att den inhemska produktion av linolja, som i huvudsak baseras
på sådant frö, uppgår till mellan 700 och 800 ton per år. Lagring av
exempelvis 700 ton linolja, som i anskaffning kostar ca 1,2 milj. kr., uppskattar
utredningen i nuvarande pris- och ränteläge kosta 85 000 kr. per
år enligt följande beräkning.
Räntekostnad .............................................. ...............
Transportkostnader m. m. i samband med inlagring och omsättning............
Lagerhyra ................................................................
Summa kr.
65 000
10 000
10 000
85 000
Vid lagring av linolja med tanke på två ä tre års avspärrning torde angivna
kostnader få uppräknas proportionellt. Utredningen framhåller att
om linodlingen behålls men begränsas till hälften av nuvarande omfattning
torde någon särskild lagring av linolja för att ersätta produktionsminskningen
inte erfordras.
Vidare erinrar utredningen om att utsädeströ bör lagras för att i ett avspärrningsläge
användas till att snarast möjligt sätta igång ny linodling på
ungefär 1 000 ha. Med utgångspunkt från att utsädesförrådet bör omsättas
vartannat år, varvid den kasserade frökvantiteten kan säljas till reducerat
pris, kan man räkna med en årlig lagringskostnad på ungefär 50 000 kr.
Den sammanlagda årskostnaden för den lagerhållning i fråga om linfiber,
linolja och utsädesfrö, som föranleds av att linhanteringen läggs ned, uppskattar
utredningen till 1,2—1,5 milj. kr., om den nuvarande beredskapen
inte skall försämras. Såsom jämförelse erinrar utredningen om att produktionsstödet
åt linhalm och linfrö f. n. uppgår till ett årligt belopp av närmare
2 milj. kr. Den investering, som behöver göras för lageranskaffning
m. in., uppskattas till omkring 15 milj. kr. och är sålunda mångdubbelt
större än det belopp som staten nu har investerat i lån till linberedningsverket
i Laholm. Vid en jämförelse mellan alternativen odling resp. lagring
bör man emellertid enligt utredningen inte enbart ta hänsyn till olikheter
i kostnader utan även till vilket alternativ som är mest fördelaktigt i beredskapshänseende.
Det är därvid, anser utredningen, uppenbart att odlingsalternativet
ger en bättre beredskap åtminstone vid en utdragen avspärrning.
Om t. ex. 2 milj. kr. per år eller samma belopp som åtgår för nuva
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
16
Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1966
rande subventionering av linodlingen ställdes till förfogande för lagring,
skulle emellertid enligt utredningen lagring vara fullt jämförlig med odlingsalternativet
ur beredskapssynpunkt.
Mot bakgrunden av sina överväganden rörande kostnaderna för beredskapslagring
har utredningen funnit det motiverat att undersöka möjligheterna
att minska kostnaderna för stödet åt linodlingen så att dessa bättre
svarar mot den beräknade kostnaden för lagringen. Några mera betydande
kostnadsminskningar kan knappast åstadkommas genom minskade priser
för linhalm eller frö eller genom rationalisering av skörde-, transport- och
beredningsförfarandena. Den väg som erbjuder sig synes därför vara att
beskära omfattningen av linhanteringen. Detta kan enligt utredningen ske
genom att linberedningsverkets drift nedskärs från två-skift till en-skift.
Härigenom minskar den årliga halmkvantitet som kan beredas från ungefär
10 000 ton nu till 5 000 ton. Fiber- och fröutbyte samt odlingsareal minskas
i stort sett i motsvarande proportion.
Utredningen erinrar om att det ekonomiska resultatet av en rörelse i allmänhet
blir bäst om kapaciteten utnyttjas så fullständigt som möjligt. Denna
princip behöver emellertid inte nödvändigt gälla när en rörelse i likhet
med linhanteringen går med förlust och hålls i gång genom subvention. Om
behovet av subvention minskar vid en begränsning av verksamheten, kan
det enligt utredningen vara motiverat att kapaciteten inte utnyttjas helt.
I fråga om möjligheterna att balansera utgifter och inkomster vid nuvarande
drift av linberedningsverket och vid drift i ett skift redovisar utredningen
följande kalkyl.
Två-skifts drift
Utgifter
Betalning för halm och frö
m. m.
Halm 10 000 000 kg ä 12 öre 1 200 000
Frö 2 200 000 kg å 80 öre____ 1 760 000
Odlings- och intransportkostnader
.................... 540 000
Avskrivningar .............. 270 000
Räntor på statslån ............ 125 000
Andra räntor ................ 15 000
Övriga kostnader.............. 3 481 700
Summa kr. 7 391 700
Inkomster
Utvunnen fiber 2 000 000 kg .. 3 545 700
Frö 2 200 000 kg å 65 öre...... 1 443 000
Skävor 3 000 000 kg å 13 öre .. 390 000
Drevavdelningens överskott .... 83 000
Pristillägg
på halm 10 000 000 kg å 10,5
öre ........................ 1 050 000
på frö 2 200 000 kg å 40 öre . . 880 000
Summa kr. 7 391 700
En-skiftsdrift
Betalning för halm och frö
m. m.
Halm 5 000 000 kg å 12 öre . . 600 000
Frö 1 100 000 kg ä 80 öre .... 880 000
Odlings- och intransportkostnader
...................... 245 000
Avskrivningar .............. 200 000
Räntor på statslån............ 125 000
Andra räntor ................ 15 000
Övriga kostnader.............. 2 122 400
Summa kr. 4 187 400
Utvunnen fiber 1 000 000 kg . . 1 772 900
Frö 1 100 000 kg å 65 öre...... 721 500
Skävor 1 500 000 kg å 13 öre . . 195 000
Drevavdelningens överskott ____ 83 000
Pristillägg
på halm 5 000 000 kg å 10,5
öre ........................ 525 000
på frö 1 100 000 kg å 40 öre . . 440 000
Bidrag sammanhängande med
drift i en-skift i stället för
två-skift .................. 450 000
Summa kr. 4 187 400
17
Kungl. Maj.ts proposition nr 11 år 1966
Utredningen framhåller att kostnaderna för drift i ett skilt är betydligt
mer än hälften av kostnaderna för nuvarande drift i två skilt. Detta är ett
uttryck för de fasta kostnadernas betydelse, ökningen på grund av de lasta
kostnadernas inverkan kan emellertid täckas genom en särskild subvention
till linberedningsverket på 450 000 kr. per år. Den totala årliga kostnaden
för stödet till linhanteringen skulle enligt kalkylen i allt tall stanna vid ca
1,5 milj. kr. Om subventionen skall kunna hållas inom denna ram, beror enligt
utredningen till stor del på — förutom utvecklingen av löner och andra
kostnader — de priser som spinneriindustrierna är beredda att betala för
linfibern och den betalning som beredningsverket kan erhålla för frö och
skävor samt de anspråk odlarna ställer i fråga om priserna på halm och frö.
Utredningen finner att de gjorda antagandena om betalningen till odlarna
för linhalm och frö motsvarar en bruttoinkomst av drygt 1 400 kr. per ha
eller något under genomsnittet för de senaste åren. Detta kan inte anses
orimligt lågt med hänsyn till de fördelar för jordbruket som linodlingen ger
och i jämförelse med inkomsterna för jordbrukare i andra delar av landet.
Subventionskostnaderna blir vid tillämpning av siffrorna i kalkylerna ungefär
1 350 kr. per ha vid den begränsade omfattningen på odlingen mot ungefär
920 kr. per ha vid nuvarande odlingsareal. Särskilt det förstnämnda
beloppet ter sig uppenbarligen mycket högt men är dock inte påtagligt högre
än subventionskostnaderna för de flesta andra ifrågakommande grödor
inom södra Sveriges jordbruksområden.
Ur de andra synpunkter, som utredningen i det föregående redovisat som
eventuella skäl för fortsatt stöd till linodlingen, blir en nedskärning av linhanteringen
till nackdel. Minskningen av antalet anställda vid linberedningsverket
till följd av övergång till en-skiftsdrift rör sig om ett 70-tal arbetare
och tjänstemän.
För spinnerierna är det enligt utredningen givetvis eu olägenhet att beroendet
av utländsk import under normala förhållanden ökar, men även
förekomsten av en mindre inhemsk odling är enligt utredningen till fördel
för dem. För jordbrukets del kan det inte antas bli till större olägenhet att
antalet brukare i Skåne och Halland, som ej använder lin i växtföljden,
ökar. Linodlingen kan mer än nu koncentreras till områden, där förutsättningarna
är särskilt goda och som i transporthänseende ligger väl till i förhållande
till linberedningsverket.
Utredningen förordar att fortsatt stöd till linodling lämnas i sådan omfattning
att produktionen av linfiber kan väntas uppgå till omkring 1 000
ton per år. Stödet bör utgå i form av ett gemensamt belopp för hela linhanteringen.
Med utgångspunkt från de kalkyler som utredningen redovisat
torde vid en-skiftsdrift vid linberedningsverket drygt 1,4 milj. kr. behöva
disponeras för stöd åt linodlingen mot f. n. ungefär 2 milj. kr. Med hänsyn
till den fortlöpande stegringen av löne- och andra kostnader samt till
att vissa försökskostnader i det följande föreslås skola bestridas av linbe
-
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 11 år 1966
redningsverket bör stödbeloppet avrundas till 1,5 milj. kr. Några särskilda
villkor, som påverkar stödbeloppets storlek, torde i övrigt inte böra uppställas.
Linodlareföreningen bör sålunda själv få ta ståndpunkt till vilken
omfattning odlingen skall ha och vilket pris som kan erbjudas för linhalmen.
Utredningen förordar att grunderna för stödet bestäms för en följd av år.
Det bör sålunda undvikas att frågan om subventionering av linhanteringen
såsom hittills underställs statsmakternas prövning så gott som varje år. Utredningen
anser fem år vara en lämplig period, vilket innebär att ett beslut
bör avse skördeåren 1966/67—1970/71. I den mån inte annat föranleds av
resultatet av 1960 års jordbruksutrednings arbete bör kostnaderna för stödet
liksom hittills bestridas av införselavgiftsmedel.
I fråga om linodlareföreningens ekonomiska ställning uttalar utredningen
att den förefaller ganska svag och att vissa dolda reserver torde behöva
tas i anspråk för att balansera bokslutet för räkenskapsåret den 1 april
1964—den 31 mars 1965. Utredningen har dock inte funnit tillräckliga skäl
föreligga för att staten skall besluta om avskrivning av någon del av sin
fordran hos föreningen och ej heller om befrielse eller anstånd i fråga om
räntebetalning. Däremot synes det knappast möjligt för föreningen att verkställa
amorteringar på statens lån om inte subventionen höjs. Utredningen
förordar därför att anstånd med betalning av amorteringar beviljas för tiden
t. o. m. år 1971.
Om en avveckling av stödet till linodlingen blir aktuell i och med att 1965
års skörd är slutbearbetad, bör enligt utredningen ståndpunkt tas till om
och i vilken utsträckning statens fordran hos linodlareföreningen bör avskrivas
samt vilka åtgärder som behöver vidtas till förmån för friställd
personal.
Vad beträffar avskrivning av statens fordran erinrar utredningen om att
Kungl. Maj :t vid tidigare avveckling av lin- och hampberedningsverk hafl
befogenhet förklara att krav på återbetalning av statens fordringar inte
skall framställas förrän i samband med likvidation av vederbörande företag
och att lånen vid likvidationen skall äga sämre rätt än övriga fordringar
hos företaget. Om lånen inte kunde betalas har Kungl. Maj :t ägt avskriva
oguldna belopp i den mån så behövts för att delägarna skulle kunna återfå
hälften av det av dem satsade insatskapitalet. Angivna principer bör enligt
utredningen tillämpas även i det fall en avveckling av linberedningsverket
i Laholm blir aktuell.
Vid vissa tidigare nedläggningar av linberedningsverk och hampberedningsverk
har det förekommit att särskilda stödåtgärder vidtagits för personalen.
Så har skett både vid avvecklingen av hampberedningsverket i
Värmbol år 1953 och vid nedläggningen av linberedningsverken i Växjö och
Mellansel år 1956. I första hand har därvid arbetsmarknadsmyndigheterna
vidtagit åtgärder för att söka bereda den vid verken friställda personalen
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj.ts proposition nr 11 är ii)66 IS
sysselsättning inom andra områden. Vidare utgick gratifikation i törsta liand
till dem som varit anställda i sammanlagt fem år eller därutöver. Gratifikationens
belopp bestämdes till 100 kr. för varje påbörjat halvår av anställningstiden.
Vissa äldre anställda och invalider samt andra personer med
svårt handikapp erhöll därutöver extra tillägg med 50 % av den utgående
gratifikationens belopp.
Utredningen erinrar dock om att överenskommelse mellan arbetsmarknadsparterna
träffats vid 1904 års löneuppgörelse om att bilda en fond
med ändamål att lämna bidrag till arbetare, som blivit arbetslös på grund
av allmän eller partiell driftsinskränkning vid ett företag och som uppnått
hög ålder och varit anställd vid företaget under lång tid. Fonden disponeras
av en nämnd i vilken Svenska arbetsgivareföreningen och LO är representerade.
Hallands läns linodlareförening är ansluten till Svenska arbetsgivareföreningen.
Mot denna bakgrund anser utredningen tillräckliga skäl numera
inte föreligga från statens sida att vidta särskilda åtgärder för gottgörelse
åt friställda arbetare om driften vid linberedningsverket nedläggs
eller inskränks. I fråga om tjänstemän finns emellertid ingen motsvarande
anordning med fondmedel för bidrag till arbetslösa. Enligt utredningens
mening bör det därför hänskjutas till arbetsmarknadsmyndigheterna att
besluta om bidrag till sådan personal. Härvid bör iakttas ungefär samma
grunder, som tillämpas för arbetarnas del. Kostnaderna för bidragen till
tjänstemännen bör enligt utredningen bestridas på samma sätt som nuvarande
subventionskostnader.
Hampodlingen. I fråga om olika skäl för fortsatt stöd till hampodlingen
anför utredningen att denna odling hittills varit beroende av stöd från det
allmänna. Verksamheten kan inte bedrivas utan stöd i framtiden, så mycket
mindre som svårigheter efter hand kan uppstå att finna avsättning för
hampfibern. Från dessa utgångspunkter har utredningen bedömt vilka
skäl som kan åberopas för att hampodlingen bör fortsätta och om dessa
skäl är tillräckliga för att verksamheten skall erhålla samhälleligt stöd.
Odlingen av hampa anses vara till stor fördel ur växtföljdssynpunkt på
utdikade myrmarker på Gotland genom att den kväver ogräs på ett mycket
effektivt sätt samt luckrar upp jorden. Utredningen framhåller dock
att man genom utvecklingen av bekämpningsmedel mot ogräs torde bli
mindre beroende av hampodling. Än så länge har man likväl att räkna med
att det för jordbruket på Gotland är av värde att man har hampodling att
tillgå.
Frågan om fortsatt hampodling bör enligt utredningen även bedömas
ur sysselsättnings- och därmed sammanhängande sociala synpunkter. Trots
att sysselsättningssituationen under senare år förbättrats på Gotland genom
att industriell verksamhet tillkommit, torde det vara nödvändigt att
ta vara på alla tillfällen att vidmakthålla och nyetablera sådan verksamhet
i länet. Förutom att en avveckling av hampodlingen skulle kunna
20
Kungl. Maj.ts proposition nr 11 år 1966
försämra förutsättningarna för jordbruket och därmed påverka avflyttningen
från de gotländska jordbruksbygderna och i andra hand från Gotland,
är förekomsten av hampberedningsverket i Visby utan tvivel av värde.
Vid bedömningen härav bör uppmärksammas att en del av arbetarna
torde vara bättre lämpade för vissa arbeten där än för industriellt arbete
av annat slag. Erfarenheterna från företagna inskränkningar i fråga om
antalet arbetare vid beredningsverket har visat att de friställda arbetarna
i stort sett inte gått över till den vanliga industrin. Hänsynen till
hampberedningsverkets betydelse ur sysselsättningssynpunkt bör emellertid
självfallet inte föra så långt att enbart av detta skäl en produktion upprätthålls
som inte motsvaras av ett behov av varan i fråga eller som eljest
inte är samhällsekonomiskt försvarbar.
Vid bedömning av hampodlingens betydelse ur beredskapssynpunkt
kan man enligt utredningen utgå från att efterfrågan på hampa knappast
kommer att ändras i ett avspärrningsläge. I stället för hampa kan dock
användas annat material. Däremot kan det antas att hampa skulle kunna
utnyttjas för att framställa produkter, som numera mest tillverkas
av annat material. Sålunda kan en hampodling göra det möjligt att beredskapslagren
av linor m. m. eller råvara för tillverkning därav hålls lägre
än eljest skulle vara behövligt. Utredningen anser att eventuell beredskapslagring
i stället för inhemsk produktion skulle kunna begränsas till 500
ton vid antagande om ett års avspärrning. Anskaffningskostnaden beräknas
till 1 milj. kr. och den årliga kostnaden till 85 000 kr.
Även bortsett från risken för avspärrning kan enligt utredningen spinneriindustrin
och andra tillverkare av varor av hampa eller liknande material
antas ha fördel av att hamphantering förekommer inom landet,
bl. a. vid förhandlingar om priser m. m. för motsvarande importvaror.
Vid sidan av de skäl för att behålla en hampodling som angetts i det
föregående kan det, anför utredningen, vara förklarligt, om man hyser en
viss betänksamhet när det gäller att fullständigt slopa en gotländsk hantering
av denna speciella art och därmed avbryta en odling, som förekommit
i Sverige sedan långa tider och som numera inte torde drivas på
något annat håll i nordvästra Europa än på Gotland.
Även om inte något av angivna förhållanden enbart för sig kan utgöra
tillräckligt motiv för att upprätthålla hampodlingen på Gotland, anser utredningen
att de sammantagna kan tala för att det stöd, som tillkommer
jordbruket i vårt land, till någon del bör få formen av prisstöd för hampodlingen
på Gotland. Förutsättningen är dock att odlingen kan drivas under
rimliga ekonomiska betingelser.
Utredningen övergår härefter till frågan om möjligheterna att förbättra
hampodlingens lönsamhet. Enligt utredningen har de förväntningar om
förbättrad lönsamhet, som legat till grund för beslut som statsmakterna i
tidigare sammanhang fattat om stöd åt odlingen, inte infriats. Avsätt
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
21
Kungl. Maj.ts proposition nr 11 ur 1!)till
ningsinöjligheterna för hampfibern har under senare är minskats. Linor
ocli rep in. in. liar kommit att mer och mer tillverkas av syntetiskt material
eller hårdhampa. Några positiva resultat av de försök, som gjorts all
använda den svenska hampan lör andra ändamål, synes ej ha uppnåtts.
Den kvantitet hampa som landets två större hampspinnerier genom överenskommelse
hundil sig för att köpa har numera skurits ned trån 700 ton
till 500 ton per år. Varken importen eller exporten av mjukhampa är av
nämnvärd betydelse. Utredningen uttalar att om liampodlingen skall upprätthållas
måste stora ansträngningar nedläggas på att förbättra förutsättningarna
för odlingen, beredningen och användningen av hampan.
Utredningen har ansett sig böra undersöka konsekvenserna av en minskad
omfattning av hamphanteringen. En sådan bedömning är särskilt
motiverad med hänsyn till att en produktion av omkring 500 ton hampfiber
per år närmast synes motsvara vad som nu kan finna avsättning
inom landet.
Om produktionen av hampfiber skall begränsas i avsevärd omfattning
bör detta enligt utredningen ur driftsekonomisk synpunkt lämpligast ske så
att hampberedningsverket från att tidigare ha drivits i två skift i stället
övergår till drift i ett skift. Detta skulle begränsa produktionen till omkring
500 ton per år. För att ett arbetsskift skall kunna sysselsättas hela året erfordras
en halmkvantitet av omkring 2 700 ton vilket motsvarar en odling av
ungefär 450 ha. Utredningen har upprättat vissa kalkyler angående kostnader
för sådan begränsad drift av beredningsverket. I fråga om den närmare
innebörden av kalkylerna hänvisas till betänkandet.
Utredningen har vid sitt övervägande av hampodlingens framtid inte
kunnat finna annat än att utsikterna är små för att odlingen skall kunna upprätthållas.
Flera skäl gör det enligt utredningen önskvärt, att så skulle
kunna ske, men andra omständigheter och då främst de minskande avsättningsmöjligheterna
och den därmed sammanhängande prisutvecklingen
torde förr eller senare sätta en spärr för fortsatt verksamhet. Utredningen
anser emellertid inte att odlingen bör avvecklas omedelbart. För några år
framåt är avsättning garanterad för en fiberkvantitet som ungefär motsvarar
vad beredningsverket kan producera vid drift i ett skift. Även om
sysselsättningsmöjligheterna förbättrats på Gotland, får arbetsmarknadsläget
fortfarande betecknas som labilt, och det torde därför vara önskvärt
att en avveckling av befintlig verksamhet får anstå något. Dessa omständigheter
tillsammans med de fördelar, som är förenade med hampodlingen
ur jordbrukssynpunkt och delvis även ur beredskapssynpunkt, kan enligt
utredningen utgöra skäl för stöd åt hampodlingen under ytterligare
några år framåt, varvid det får förutsättas att hamphanteringen begränsas
så att produktionen ungefär motsvarar efterfrågan.
Utredningen förordar därför att staten inte nu vidtar åtgärder som
framtvingar hampodlingens omedelbara avveckling i strid mot önskemål
opaginerad Kontrollera mot PDF
22
Kungl. Maj. ts proposition nr 11 år 1966
som kan finnas hos hampodlarna och annan befolkning på Gotland. Om
odlingen far fortsatt stöd, som inte är påtagligt större än som kommer
andra slag av jordbruksdrift till del, synes det kunna hänskjutas till
hampodlarna själva att ta den slutliga ståndpunkten till om och i vilken
omfattning de vill driva verksamheten. Det förefaller även närmast böra
ankomma på hampodlareföreningen att bedöma, när en eventuell avveckling
bäst bör ske med tanke på möjligheterna att avyttra fabriken, att
placera anställda m. m.
Det fortsatta stödet till hampodlingen bör enligt utredningen ges formen
av ett pristillägg på högst 94,5 öre per kg hampfiber. Kostnaden för pristillägget
kommer vid den begränsade produktion av 540 ton spinnbar fiber,
som utredningen förordar, att uppgå till drygt 500'' 000 kr. per år. Utredningen
föreslår dessutom, såsom närmare utvecklas i det följande, att vissa
medel skall få tas i anspråk för utvecklingsarbeten. Med hänsyn härtill bör
det belopp, som ställs till förfogande för stöd åt hampodlingen m. m., uppgå
till förslagsvis i runt tal 525 000 kr. Detta innebär en minskning med 25 %
av det nu utgående stödbeloppet. Om kvantiteten spinnbar hampfiber något
år understiger 540 ton, bör stödbeloppet minskas i motsvarande proportion.
Utredningen framhåller att ett stödbelopp av 525 000 kr. vid en odlingsareal
av omkring 450 ha motsvarar mellan 1 100 och 1 200 kr. per ha. Stödet
åt hampodlingen kan dock samtidigt betraktas som ett bidrag till ogräsbekämpning,
som inte enbart kommer den under resp. år odlade arealen till
godo utan den kanske tiodubbla areal där hampodling förekommer i växtföljden.
Sett från den utgångspunkten kan bidraget till odlingen sägas motsvara
endast något hundratal kr. eller mindre per ha och år.
För att hampodlingen skall kunna planeras på ett rationellt sätt bör grunderna
för subventioneringen fastställas för några år framåt, förslagsvis för
en femårsperiod, varvid dock hampodlareföreningen bör ha möjlighet att
avveckla verksamheten dessförinnan. Under perioden bör föreningen få tillgodogöra
sig uppkommande rationaliseringsvinster. Utredningen föreslår att
kostnaderna för stödet även i fortsättningen bestrids från anslaget Prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område.
På hampodlareföreningens tre lån från hemslöjdslånefonden har några
amorteringar inte gjorts sedan år 1958. Ej heller har några räntor erlagts
sedan dess. I den kalkyl, som utredningen gjort i fråga om den fortsatta
driften vid hampberedningsverket, har inte räknats med några utgifter för
räntor på nämnda lån. För att räntebetalning skall kunna ske måste storleken
av det statliga stödet ökas. Enligt utredningens mening är det dock att
föredra alt hampodlareföreningen befrias från räntebetalning i fortsättningen.
Utredningen anser det vidare vara nödvändigt att minska föreningens
skulder. I detta syfte föreslår utredningen att staten befriar föreningen från
ränteskulden som vid slutet av räkenskapsåret 1964/65 kommer att uppgå
till omkring 210 000 kr. Utredningen föreslår också att befrielse medges för
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1966
räntor för den kommande femårsperioden. Även i fråga om amortering av
länen anser utredningen att hampodlareföreningen saknar möjligheter att
fullgöra sina åtaganden. Utredningen förordar därför att amortering får
anstå under femårsperioden. Däremot anser utredningen inte att tillräckliga
motiv finns för att staten redan nu avskriver en del av sin kapitalfordran
.
Om en omedelbar avveckling av stödet till hampodlingen blir aktuell bör
enligt utredningen ståndpunkt tas till om och i vilken utsträckning statens
fordringar bör avskrivas samt till vilka åtgärder som behöver vidtas till förmån
för friställd personal. Utredningen föreslår att i sådant fall tillämpas
samma grunder som utredningen förordat beträffande avveckling av stödet
till linodlingen. Kostnaden för ersättningar åt friställda tjänstemän vid
hampberedningsverket bör dock bestridas från anslaget Prisreglerande åtgärder
på jordbrukets område.
Forsknings- och försöksverksamhet beträffande lin och hampa. Enligt utredningens
mening bör nuvarande medelsanvisning över riksstaten till lantbrukshögskolan
och till Sveriges utsädesförening med dess linlaboratorium
för forsknings- och försöksverksamhet beträffande lin och hampa utgå även
under de närmast kommande åren. Däremot anser utredningen att de bidrag,
som Riksförbundet Lin och hampa nu lämnar till ifrågavarande verksamhet,
bör ersättas av att linberedningsverket och hampberedningsverket
med lantbrukshögskolans institution för växtodling eller utsädesföreningen
överenskommer om de försöks- och utvecklingsarbeten, som verken bedömer
ge de bästa ekonomiska resultaten, och att verken ger bidrag till kostnaderna
härför. Utredningen anser att även spinneriindustrin har anledning
att lämna bidrag till verksamheten. Enligt utredningen bör statsbidrag tills
vidare alltjämt utgå till Sveriges allmänna linodlingsförening.
Remissyttrandena
Linodlingen. Utredningens principiella ställningstagande
till frågan om fortsatt stöd åt linodlingen är föremål för olika
meningar bland remissinstanserna. Skogs- och lantbruksakademien, Hallands
läns hushållningssällskap, Sveriges lantbruksförbund, RLF, Riksförbundet
Lin och hampa, Hallands läns linodlareförening, Sveriges allmänna
linodlingsförening, Svenska Hemslöjdsföreningarnas riksförbund och
Textilrådet förordar på i huvudsak de skäl utredningen anfört ett fortsatt
stöd. Statskontoret ansluter sig i allt väsentligt till utredningens synpunkter.
Kommerskollegium och Kooperativa förbundet har ingen erinran mot
utredningens förslag. 1960 års jordbruksutredning vill inte motsätta sig ett
24
Kungl. Maj.ts proposition nr 11 år 1966
fortsatt stöd åt odlingen, om det av beredskapsskäl befinns erforderligt med
en inhemsk linhantering. I stort sett liknande uppfattning hyser länsstyrelsen
i Malmöhus län och Sveriges industriförbund.
Statens jordbruksnämnd, som uttalar att de skäl som utredningen åberopar
för fortsatt stöd åt linodlingen i allt väsentligt föreligger, anser dock
att frågan om stöd på längre sikt bör bedömas med utgångspunkt från de
omständigheter och överväganden som kan komma att utgöra grund för
jordbrukspolitikens utformning i stort. Med hänsyn härtill anser nämnden
att frågan bör hänskjutas till 1960 års jordbruksutredning. I avvaktan
på förslag från denna utredning bör stöd utgå enligt oförändrade grunder. I
huvudsak samma synpunkter framför styrelsen för lantbrukshögskolan
samt hushållningssällskapen i Kristianstads och Malmöhus län.
Lantbruksstyrclsen är inte främmande för att frågan om en fullständig
avveckling av stödet till linodlingen kan aktualiseras. Av flera skäl bör
dock inte åtgärder vidtas för en omedelbar avveckling. Frågan om linodlingens
framtid bör nämligen bl. a. ses i samband med de nya förutsättningar
för övrig jordbruksproduktion som är att vänta sedan 1960 års jordbruksutredning
slutfört sitt arbete. I avvaktan härpå tillstyrker styrelsen
fortsatt stöd i huvudsaklig överensstämmelse med utredningens förslag.
Även länsstyrelsen i Kristianstads län anser det motiverat att en avveckling
av stödet får anstå i avvaktan på resultatet av jordbruksutredningens
arbete.
Överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap, som framhåller att ett
stöd till linodlingen enligt utredningens förslag inte helt kan motiveras ur
beredskapssynpunkt, tillstyrker dock med tvekan förslaget. Ehuru några
egentliga skäl för fortsatt stöd inte föreligger enligt Sveriges Grossistförbunds
mening, vill förbundet inte motsätta sig att stöd övergångsvis lämnas
för en kortare tid av två å tre år. Länsstyrelsen i Hallands län, som
inte tar någon direkt ställning i frågan, anför att en avveckling lättast kan
genomföras under en högkonjunktur som den nu rådande.
Några remissinstanser förordar att åtgärder omedelbart vidtas för att
avveckla stödet till linodlingen. Med hänsyn till den brist på arbetskraft,
som nu råder, finner sålunda arbetsmarknadsstyrelsen att det ur arbetsmarknadssynpunkt
är mest rationellt att verksamheten vid linberedningsverket
i Laholm helt avvecklas och att arbetskraften bereds sysselsättning
vid mera produktiva företag. Svenska arbetsgivareföreningen anför att från
de arbetsmarknadssynpunkter, som föreningen har alt bevaka, ett fortsatt
stöd knappast ter sig försvarbart. Även LO förordar att odlingen och beredningen
av lin avvecklas.
I fråga om linodlingens betydelse ur beredskapssynpunkt
anför överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap att en linodling, som
begränsas enligt utredningens förslag, innebär att behoven för planlagd
krigsproduktion m. m. kan tillgodoses även på längre sikt, i vart fall så
opaginerad Kontrollera mot PDF
25
Kungl. Maj. ts proposition nr 11 år 1966
länge som näringslivets lager förblir av nuvarande storlek. Utredningens
beräkningar av kostnaderna för att lagra linfiber in. in. bekräftas av överstyrelsens
erfarenheter. Utredningens jämförelser mellan odlings- och lagringsalternativen
kan dock gälla endast för en avspärrning på flera års
sikt. Vid ett kortare tidsperspektiv, t. ex. ett avspärrningsår, torde beredskapskraven
bättre kunna tillgodoses genom enbart lagring i avsevärt mindre
omfattning och därmed till lägre kostnader än utredningen ansett nödvändiga.
överstyrelsen anmäler att målsättningen för försörjningsberedskapen beträffande
de varor, som nu beredskapslagras genom överstyrelsens försorg,
tills vidare satts betydligt lägre än vad utredningens beräkningar i fråga
om lagring av linfiber innebär. Uthålligheten beträffande jämförbara försörj
ningsviktiga varor bör enligt överstyrelsens mening om möjligt vara
lika stor. Mot bakgrunden härav konstaterar överstyrelsen att linodlingens
avveckling inte behöver kompenseras med lagring i den omfattning som
utredningen anger, överstyrelsen erinrar dock om att 1960 års jordbruksutredning
för jordbrukets del torde räkna med en avspärrningsperiod som
är längre än den som f. n. ligger till grund för överstyrelsens beredskapslagring.
Eftersom linodlingen måste anses anknyta till jordbruksregleringen,
finns enligt överstyrelsens mening skäl som talar för att samma beredskapsmålsättning
bestäms för linodling som för övrig jordbruksproduktion.
Vidare erinrar överstyrelsen om att den pågående strukturrationaliseringen
inom olika delar av näringslivet leder till en begränsning av de
inhemska försörjningsresurserna och till minskad lagerhållning. Ur beredskapssynpunkt
är det en fördel om ett differentierat näringsliv behålls
så länge som möjligt. Även dessa synpunkter talar för att en inhemsk linodling
behålls.
Ett antal remissinstanser, däribland Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet
Lin och hampa och RLF, anser att ur beredskapssynpunkt en inhemsk
odling är betydligt överlägsen lagringsalternativet. Det torde nämligen
enligt förbunden bli mycket svårt att i en avspärrningssituation på
nytt ta upp en linodling, vilket erfarenheterna från det senaste världskriget
klart visar.
Sveriges industriförbund anser för sin del att de beredskapssynpunkter,
som utredningen åberopar som skäl för att behålla den inhemska linodlingen,
måste tillmätas stor —- om än inte avgörande — betydelse. Sveriges
grossistförbnnd ifrågasätter om de av utredningen framförda beredskapsargumenten
är bärande. Enligt förbundets mening är det inte osannolikt
att lagringen av lin hos bl. a. textilindustrien kommer att öka om linodlingen
läggs ner.
LO anser inte tillräckliga skäl föreligga ur beredskapssynpunkt för att
vidmakthålla linhanteringen med dess i förhållande till verksamhetens omfattning
mycket betydande subventioner. Linet som textilråvara trängs allt
opaginerad Kontrollera mot PDF
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1966
mer ut av syntetiska produkter. Det finns enligt LO anledning att räkna
med att denna utveckling fortsätter. Beredskapen kan dessutom hållas väsentligt
mycket högre om man lagrar de färdiga produkterna, såsom presenningar,
tältduk, brandslangar osv. Med den ringa sannolikhet som f. n.
synes föreligga för ett behov av inhemsk linproduktion i ett beredskapsläge
blir det emellertid under alla förhållanden samhällsekonomiskt väsentligt
myckt billigare med en mindre beredskapslagring av linråvaror och kanske
framför allt av linindustriens speciella produkter. Om mot förmodan behov
härav uppstår, kan man åter ta upp linodlingen och linberedningen. Detta
visade sig enligt LO inte vara så svårt under andra världskriget. Linberedningen
är ju i grund och botten en relativt enkel industriell process.
I fråga om betydelsen ur arbets mar k nadssynpunkt av
linberedningsverket i Laholm framhåller arbetsmarknadsstyrelsen, som anser
det ur nämnda synpunkt mest rationellt alt verket avvecklas, att staden
ligger i Halmstads A-region som hör till de mera expansiva regionerna
i landet och som årligen har nettoinflyttning av arbetskraft. Laliolmsdelen
av regionen har emellertid ett relativt svagt näringsliv, som inte kan ta
emot områdets egna arbetskraftstillgångar och inte heller den arbetskraft
som friställs om linberedningsverket läggs ner. För en del av personalen
finns dock möjligheter till sysselsättning i Halmstad med bibehållen bosättning.
Goda förutsättningar torde även föreligga att förlägga annan tillverkning
till själva lokaliseringsområdet om linberedningsverket läggs ner.
Det är emellertid enligt styrelsen angeläget att en avveckling sker på ett
sådant sätt att störningar på arbetsmarknaden i möjlig mån begränsas. Om
stödet avvecklas bör därför avvecklingsperioden inte vara alltför kort.
LO framhåller att arbetsmarknadsläget i Laholm inte är sådant alt det
i och för sig på längre sikt utgör skäl för alt vidmakthålla verksamheten
vid linberedningsverket. Arbetskraftens åldersstruktur är dock ogynnsam
och omskolningsmöjligheterna torde även av andra anledningar vara i viss
mån begränsade. Särskilda åtgärder torde därför vara erforderliga för att
arbetsmarknadsmyndigheterna skall kunna skaffa annan för ifrågavarande
arbetskraft lämplig sysselsättning. En avveckling måste göras mjuk och
smidig och får inte ske snabbare än att lämplig alternativ sysselsättning
står till buds. Länsstyrelsen i Hallands län anför att en eventuell avveckling
måste ske med varsamhet såväl med hänsyn till ålderssammansättningen
hos de anställda som till sysselsättningssituationen i Laholmsområdet.
Drätselkammaren i Laholms stad anför bl. a. att varje inskränkning i
driften vid linberedningsverket under nuvarande förhållanden får kännbara
återverkningar på sysselsättningen i södra Halland. Södra Hallands
Kommunalförbund framför liknande synpunkter.
Utredningens analys av de fördelar för jordbruket, som linodling
för med sig, vitsordas till en del av lantbruksstyrelsen. Linodlingen
27
Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1900
är enligt styrelsen av värde som ett led i växtföljden, i synnerhet vid kreaturslös
drift. Ur allmän jordbrukssynpunkt anses dock linodlingen vara
av underordnat intresse. Odlingens betydelse ur växtföljdssynpunkt understryks
även av Malmöhus, Kristianstads och Hallands läns hushållningssällskap,
Skogs- och lantbruksakademien, Sveriges lantbruks förbund, Riksförbundet
Lin och hampa, RLF och Sveriges allmänna linodlingsförening.
Några remissinstanser behandlar den i betänkandet framförda synpunkten
att ett slopande av linodlingen kanske inte medför någon samhällsekonomisk
vinst, eftersom de grödor som i så fall odlas i stället för lin åtnjuter
minst lika stort stöd som linet och odlingen av dessa grödor dessutom
leder till överproduktion. Sålunda anför LO att föreställningen att
man under sådana förhållanden lika gärna kan odla lin som andra grödor
inte är giltig på längre sikt. Jordbrukspolitiken måste nämligen enligt LO
sträva efter att totalproduktionen anpassas till avsättningsutrymmet. Om
produktionen av lin läggs ner bör man räkna med en motsvarande krympning
av den totala åkerarealen.
De av utredningen påpekade fördelarna för spinneriindustrin
att åtminstone till en del kunna täcka sitt råvarubehov inom landet
och sålunda ej helt vara beroende av utländska exportörer vitsordas av bl. a.
RLF och Skogs- och lantbruksakademien. Sveriges grossistförbund anser
däremot detta argument inte böra tillmätas någon betydelse i förevarande
sammanhang. Enligt förbundet skulle f. ö. sådana skäl kunna åberopas för
stöd av en inhemsk produktion av flertalet produkter.
Som en upplysning anmäler länsstyrelsen i Hallands län att linberedningsverket
är den största vattenförorenaren i Lagans nedre lopp.
Enligt en år 1965 upprättad principutredning beträffande avloppsreningsverk
för Laholms stad ni. m. har kostnaderna för ett på enklaste sätt utfört
reningsverk för linberedningsverket överslagsvis beräknats till 900 000 kr.
och de årliga kostnaderna till 135 000 kr.
Ett antal remissinstanser — därav flera som i princip är positiva till ett
fortsatt stöd till linodlingen — har betydande invändningar mot utredningens
förslag till utformning av det fortsatta stödet. Särskilt
kritiseras förslaget om övergång till drift i ett skift vid linberedningsverket.
Sveriges industriförbund anser en sådan begränsning av driften tvivelaktig
ur såväl företagsekonomisk som samhällsekonomisk synpunkt. Liknande
uppfattning hyser statskontoret och 1960 års jordbruksutredning.
RLF, Skogs- och lantbruksakademien, Sveriges allmänna linodlingsf örening
och Hallands läns linodlarförening förordar under hänvisning bl. a. till
nackdelarna med driftsinskränkningen att stöd utgår till en odling av nuvarande
omfattning. Sveriges lantbruks förbund och Riksförbundet Lin och
hampa framför samma förslag. Förbunden är vidare tveksamma till möjligheten
att begränsa kostnaderna för driften av linberedningsverket till
opaginerad Kontrollera mot PDF
28
Kungl. Maj.ts proposition nr 11 år 1966
dem som utredningen beräknar, framför allt eftersom hänsyn inte tagits
till inverkan av framtida löneökningar. Hallands läns linodlare förening,
som driver beredningsverket, uttalar att det förefaller omöjligt att i vart
fall vid den begränsade drift som utredningen föreslår kunna genom rationaliseringsvinster
kompensera de betydande årliga kostnadsökningarna.
Föreningen anser det nödvändigt att den bereds skäligt skydd mot fortsatt
inflation om utredningens förslag genomförs. Liknande synpunkter framför
RLF, Sveriges lantbruks förbund samt Riksförbundet Lin och liampa. De
båda sistnämnda remissinstanserna understryker också nödvändigheten av
att stöd garanteras för den tid av fem år, som utredningen föreslår, så att
linberedningsverket får möjlighet att planera verksamheten på något längre
sikt.
RLF anser att kostnaderna för stödet till linodlingen bör bestridas över
budgeten. Sveriges lantbruks förbund och Riksförbundet Lin och hampa
anser för sin del att det belopp av 450 000 kr., som utredningen föreslår skall
utgå till linberedningsverket som kompensation för minskat kapacitetsutnyttjande,
bör bestridas över budgeten.
I anledning av utredningens förslag till åtgärder i händelse av en avveckling
av stödet till linodlingen understryker arbetsmarknadsstyrelsen
angelägenheten av att avgångsbidrag utgår till de anställda
vid linberedningsverket som inte kan beredas annat arbete. LO anför att de
normer, som gäller för den av arbetsmarknadens parter instiftade avgångsbidragsfonden,
är betydligt restriktivare än dem som tillämpats för avgångsersättningar
vid tidigare nedläggningar av linberedningsverk. LO anser
därför att en utfyllnad till en högre norm måste ske i förevarande fall.
Med hänsyn till de ersättningsbestämmelser, som tillämpats vid tidigare nedläggningar
av linberedningsverk, anser Svenska textilarbetareförbundet att
det är motiverat att avgångsbidrag kan få utgå även till arbetare med kortare
anställningstid än tio år och att arbetare som ej fyllt femtio år kan få sådant
bidrag. RLF anför att eventuella avgångsbidrag bör bestridas över budgeten
och inte med införselavgiftsmedel.
Hampodlingen. Remissinstanserna är genomgående mera negativt inställda
till utredningens principiella ställningstagande till frågan
om fortsatt stöd åt hampodlingen än vad fallet är i fråga om linodlingen.
Fortsatt stöd förordas uttryckligen på de av utredningen anförda skälen
främst av Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet Lin och hampa, RLF,
Skogs- och lantbruksakademien, Textilrådet, Svenska hemslöjdsföreningarnas
riksförbund, länsstyrelsen i Gotlands län, hushållningssällskapet i Gotlands
län, drätselkammaren i Visby stad, Gotlands handelskammare och
Gotlands hampodlareförening.
opaginerad Kontrollera mot PDF
29
Kungl. Maj:ta proposition nr 11 år 1966
Lantbruksstyrelsen, statens jordbruksnämnd och styrelsen för lantbrukshögskolan
anser att frågan om att bevara hampodlingen bör slutligt lösas
först i samband med ett ställningstagande till jordbrukspolitiken i allmänhet
och att i avvaktan härpå fortsatt stöd bör utgå till odlingen. Enligt statskontorets
mening ligger det närmare till hands att slopa hampberedningsverket
i Visby än linberedningsverket i Laholm, men ämbetsverket anser
dock utredningens förslag kunna godtas.
1960 års jordbruksutredning ställer sig ytterst tveksam till fortsatt stöd
åt hampodlingen. Enligt arbetsmarknadsstyrelsens mening är det från mera
allmänna arbetsmarknadssynpunkter mest rationellt att verksamheten vid
liampberedningsverket snarast möjligt avvecklas och att arbetskraften bereds
arbete vid företag med högre produktivitet.
Avveckling av stödet till hampodlingen förordas av LO och Svenska arbetsgivareföreningen
på i huvudsak samma grunder som organisationerna
anför i fråga om stödet till linodlingen. Sveriges industriförbund och Sveriges
grossistförbund anser att några bärande skäl inte kan förebringas för
att behålla stödet till hampodlingen.
överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap delar utredningens uppfattning
att hampodlingen ur beredskapssynpunkt inte kan
tillmätas samma betydelse som linodlingen, överstyrelsen uttalar att något
oavvisligt krav på hampa för beredskapsviktiga ändamål inte föreligger. Å
andra sidan är en inhemsk produktion av hampa ett värdefullt tillskott till
försörjningen med fiber. Bl. a. Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet
Lin och hampa, som i och för sig inte har någon erinran mot utredningens
uppfattning i denna fråga, anför att det liksom i fråga om linodlingen
torde bli mycket svårt att åter ta upp hampodlingen om den nu läggs ner.
I fråga om hamphanteringens betydelse ur arbetsmarknadssynpunkt
anför arbetsmarknadsstyrelsen att sysselsättningsmöjligheterna
på Gotland har förbättrats under senare år och att en ytterligare industriell
utbyggnad pågår. Effekten av denna utbyggnad kommer att göra
sig fullt gällande under år 1967. Om stödet till hampodlingen slopas bör
avvecklingsperioden avvägas med hänsyn till detta förhållande. LO anför
samma synpunkter på avvecklingen av liampberedningsverket som i fråga
om nedläggning av linberedningsverket. Svenska arbetsgivareföreningen
framhåller att den industriella utbyggnaden på Gotland, särskilt inom det
elektrotekniska området, torde vara tillräcklig för att ta emot arbetskraften
vid hampberedningsverket.
Länsarbetsnämnden i Gotlands län uttalar att avsevärda svårigheter
kommer att uppstå för de anställda om verksamheten vid hampberedningsverket
upphör när 1965 års skörd är bearbetad. Nämnden räknar därför
med att beredskapsarbete och skyddad sysselsättning måste tillgripas i
opaginerad Kontrollera mot PDF
30
Kungl. Maj.ts proposition nr 11 år 1966
större utsträckning, om samtliga skall kunna beredas sysselsättning. Gotlands
hampodlareförening, som driver beredningsverket, framför liknande
synpunkter. Enligt drätselkammaren i Visbg stad kan de anställda svårligen
beredas annat arbete.
Lantbruksstyrelsen anför i fråga om liampodlingens betydelse för
jordbruket att det kan bli svårt att finna ersättningsgrödor för hampan
på Gotlands myrjordar om odlingen läggs ner. Liksom linodlingen anses
dock hampodlingen vara av underordnad betydelse ur allmän jordbrukssynpunkt.
Länsstyrelsen i Gotlands län erinrar om att jordbruket i
länet har långt större relativ betydelse än vad som är fallet i övriga delar
av landet. En omedelbar avveckling av stödet till hampodlingen försämrar
enligt länsstyrelsen de allmänna förutsättningarna för jordbruket med
tanke på den tillbakagång för kreaturshållningen som blir följden härav.
Gotlands läns hushållningssällskap anför liknande synpunkter.
Vad gäller utredningens förslag till utformning av det fortsatta
stödet till hampodlingen anför länsarbetsnämnden i
Gotlands län att övergång till drift av hampberedningsverket i ett skift har
skett under hösten 1964. De remissinstanser, som är positiva till fortsatt
stöd åt odlingen, godtar också i allmänhet utredningens förslag att stödet
skall avse en odling av sådan omfattning att beredningsverket behöver drivas
endast i ett skift.
Gotlands hampodlareförening framhåller att det med hänsyn till den
ständigt fortgående kostnadsökningen inte torde vara möjligt att under
en femårsperiod uppehålla driften vid beredningsverket med oförändrat
stöd om man samtidigt inte har möjlighet att genom investeringar genomföra
vissa rationaliseringar. Föreningen pekar också på att det förefaller
osannolikt att tillräcklig odlingsareal kan erhållas om priset på halm sänks
i enlighet med utredningens beräkningar. Mot denna bakgrund anser föreningen
det ofrånkomligt att det föreslagna stödet höjs med 50 000 kr. för
1966 års hampskörd. För följande år bör stödet höjas med belopp som motsvarar
de ökade lönekostnaderna. Vidare finner föreningen angeläget att
föreningens ränteskuld på statslånen skrivs av samt förklarar sig ej heller
i fortsättningen ha möjlighet att erlägga någon ränta på dessa lån. RLF,
Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet Lin och hampa och Gotlands
läns hushållningssällskap hyser i stort sett samma uppfattning som hampodlareföreningen
om behovet av ett större ekonomiskt stöd än vad utredningen
föreslår.
I fråga om utredningens förslag till åtgärder, om beslut fattas att a vveckla
stödet till hampodlingen, har arbetsmarknadsstyrelsen,
LO, Svenska textilarbetareförbundet och RLF samma synpunkter som
beträffande motsvarande förslag för linodlingens del.
Kungl. Maj.ts proposition nr 11 år 11)66 31
Forskning och försöksverksamhet beträffande lin och hampa. Sveriges utsädesförening
framhåller betydelsen av att föreningens verksamhet på området
kan fortsätta men förklarar alt forskningsarbetet är mycket svårt
att förbilliga genom rationaliseringsåtgärder. Oförändrade anslag innebär
därför att personal och arbetsvolym måste minskas och därmed att de medel
som investerats i laboratoriet blir sämre utnyttjade. Styrelsen för lantbruk
shögskolan anför att de resurser, som nu disponeras för forskning
och försök på området, bör utnyttjas för andra ändamål om lin- och hampodlingen
inskränks väsentligt. Om så ej blir fallet, bör försöksverksamheten
i sin helhet inordnas i riksförsöksprogrammet och i princip bekostas
av statsmedel.
Hallands läns linodlarcförening, som understryker forskningens betydelse
för lidodlingen, konstaterar att utredningens förslag medför att ökat
stöd till forskningen inte blir möjligt från linberedningsverkets sida. Föreningen
föreslår därför att det bidrag av 14 000 kr., som hittills utgått till
Riksförbundet Lin och hampa, i fortsättningen används för att förstärka
Sveriges utsädesförenings verksamhet på området.
Departementschefen
Odlingen av spånadslin och hampa har fått särskilt stöd allt sedan den
återupptogs i större skala under andra världskriget. Stödet har utgått i
form av pristillägg eller garantipris till odlarna samt statliga lån för att
igångsätta och driva beredningsverk som förädlar halm av lin och hampa
till råvara för spinneriindustrin. Frågan om stödet till lin- och hampodlingen
har senast mera ingående övervägts av 1961 års riksdag (prop. 49,
JoU 17, rskr 169), då för linodlingens del beslut fattades om stöd för 1961—
1964 års skördar och för hampodlingens del i fråga om 1961 års skörd. Sedermera
har genom beslut av riksdagen stödet utsträckts till att omfatta
tiden t. o. m. 1965 års skörd av såväl lin som hampa.
Frågan om stödet på längre sikt åt spånadslin- och hampodlingen har
övervägts av en särskild utredning. Denna föreslår, såsom närmare framgår
av redogörelsen i det föregående, att fortsatt stöd skall utgå under en
tid av fem år för att upprätthålla en begränsad odling av lin och hampa.
Remissinstansernas uppfattning om önskvärdheten av att behålla odlingen
är starkt varierande.
Utredningen och remissinstanserna är ense om att lin- och hampodlingen
inte kan vidmakthållas utan särskilt stöd. Några remissinstanser, däribland
lantbruksstyrelsen och statens jordbruksnämnd, förordar att frågan om
lin- och hampodlingens framtid inte avgörs förrän i anslutning till att beslut
fattas om de riktlinjer för den framtida jordbrukspolitiken, som f. n.
32
Kungl. Maj. ts proposition nr il år 1966
övervägs av 1960 års jordbruksutredning, och att i avvaktan härpå fortsatt
stöd utgår enligt provisoriska grunder. För min del anser jag att ett provisorium
av flera skäl inte är lämpligt. Enligt min mening bör vidare frågan
om stöd åt lin- och hampodlingen inte bedömas efter samma grunder som
när det gäller jordbruksprodukter av betydelse för livsmedelsförsörjningen.
Jag vill också hänvisa till att 1960 års jordbruksutredning i sitt remissyttrande
inte sätter i fråga att utredningens resultat skall avvaktas. Jag förordar
sålunda att ställning nu tas till frågan om lin- och hampodlingens
framtid.
Utredningen tillmäter linodlingen avsevärd betydelse ur beredskapssynpunkt.
Om odlingen läggs ner helt, blir det enligt utredningen nödvändigt
att genom lagring, som beräknas kosta 1,5 milj. kr. per år, trygga behovet
av linfiber in. m. under en eventuell avspärrning. Det är däremot inte nödvändigt
att vidta åtgärder i beredskapssyfte, om odlingens omfattning minskas
till hälften av nuvarande areal, överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap
framhåller bl. a. att de av utredningen uppställda beredskapskraven
betydligt överstiger målsättningen för den försörjningsberedskap
som tillämpas i fråga om andra varor som överstyrelsen lagrar. Mot bakgrunden
av att uthålligheten beträffande olika försörj ningsviktiga varor
om möjligt bör vara lika stor anser överstyrelsen att en nedläggning av
linodlingen inte behöver kompenseras med beredskapslagring av den omfattning
som utredningen anger.
Med utgångspunkt från sina överväganden och kostnadsberäkningar rörande
beredskapslagring av linfiber m. m. anser utredningen ett fortsatt
stöd till linodlingen, vilket drar ungefär samma kostnad som lagringen,
vara försvarligt. Detta innebär enligt utredningen att kostnaderna för stödet
måste minskas från f. n. 2 milj. kr. till 1,5 milj. kr. för år. För att eu
sådan minskning skall kunna ske finner utredningen att såväl nuvarande
odlingsareal som beredningskapacitet bör begränsas till ungefär hälften.
Utredningens förslag härom, som går ut på att linberedningsverket i Laholm
skall drivas i ett i stället för två arbetsskift, kritiseras av ett stort antal
remissinstanser. Dessa framhåller dels att driftsinskränkningen ur
både samhällsekonomisk och företagsekonomisk synpunkt är olämplig, dels
att utredningen underskattar kostnaderna för en begränsad odling och
drift. I det senare hänseendet pekas på att utredningen inte tagit hänsyn
till inverkan av framtida löneökningar samt att betalningen till odlarna för
linhalm måste höjas. Det bör även erinras om att länsstyrelsen i Hallands
län upplyser att linberedningsverket är den största vattenförorenaren i
Lagans nedre lopp och att ett enklare reningsverk uppskattas medföra en
investeringskostnad av 900 000 kr. och en årlig driftskostnad av 135 000 kr.
Av vad överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap anför synes enligt
min mening framgå att försörjningsberedskapen i fråga om linfiber m. in.
33
Kungl. Maj.ts proposition nr It år 1966
kan tillgodoses till lägre kostnad än utredningen räknar med. Ä andra sidan
synes de synpunkter, som vissa remissinstanser framför beträffande
lämpligheten av och kostnaderna för att driva linberedningsverket med en
till hälften minskad kapacitet, inte kunna frånkännas berättigande. Det är
sålunda sannolikt att driftskostnaderna för beredningsverket blir högre än
vad utredningen beräknar. Vidare kan vissa investeringar bli ofrånkomliga.
Mot denna bakgrund är det uppenbart att åtminstone på sikt en jämförelse
mellan kostnaderna för stöd åt fortsatt linodling och för beredskapslagring
utfaller till lagringens fördel. Med hänsyn till det anförda anser
jag inte beredskapssynpunkterna utgöra tillräckligt skäl för att lämna stöd
till fortsatt odling av spånadslin.
Bland övriga skäl som påverkar frågan om stödet till linodlingen märks
arbetsmarknadssynpunkterna. Arbetsmarknadsstyrelsen, LO och Svenska
arbetsgivareföreningen förordar i sina remissyttranden under hänvisning
till den allmänna bristen på arbetskraft att linberedningsverket läggs ner.
Enligt min mening måste dessa synpunkter tillmätas stor vikt. Det är givet
att, såsom bl. a. de lokala remissinstanserna påpekar, rådande åldersfördelning
bland beredningsverkets personal kan leda till vissa svårigheter ur
sysselsättningssynpunkt vid en avveckling. Detta kan dock inte utgöra något
avgörande skäl att upprätthålla verksamheten, eftersom sådana svårigheter
även framgent kan uppkomma. Jag vill framhålla att det, såsom länsstyrelsen
i Hallands län påpekar, är lättast att avveckla linberedningsverket
Hinder en högkonjunktur såsom den nu rådande.
Ur allmän jordbrukssynpunkt får linodlingen enligt lantbruksstyrelsen
anses vara av underordnad betydelse. Åtskilliga remissinstanser framhåller
dock linets värde som ett led i växtföljden. Vidare anförs som skäl för
att behålla nuvarande stöd till linodlingen att andra jordbruksgrödor åtnjuter
minst lika stort stöd räknat per hektar. Härjämte hävdas att användningen
för andra grödor av den areal där lin nu odlas leder till överskott
som är svåra att avsätta.
Enligt min mening finns ej anledning att vid behandling av frågan om
stöd till linodlingen jämföra med det stöd som lämnas till produktion av
livsmedelsråvaror. Jag vill även framhålla att f. n. mångdubbelt större areal
åkerjord än de ca 2 000 ha som används för linodling årligen tas ur produktionen.
Med hänsyn bl. a. härtill synes knappast den omständigheten
att linodlingsarealen friställs för annan jordbruksproduktion kunna inverka
på riskerna för överproduktion.
Såväl utredningen som vissa remissinstanser framhåller att förekomsten
av en linodling medför vissa fördelar ur spinneriindustrins synpunkt vid
prisförhandlingar med utländska leverantörer. Å andra sidan uttalar Sveriges
grossistförbund att sådana skäl kan åberopas för stöd åt flertalet inhemska
produkter.
Mot bakgrunden av det anförda finner jag att tillräckliga skäl ej längre
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1966
föreligger att lämna stöd för att vidmakthålla en inhemsk odling av spånadslin.
I likhet med flera remissinstanser anser jag dock att odlingen och beredningen
av lin bör avvecklas så att minsta möjliga störningar på arbetsmarknaden
uppkommer. Även andra skäl talar för att verksamheten såvitt
möjligt avvecklas under en övergångsperiod, då fortsatt stöd i nuvarande
eller begränsad omfattning utgår. I anledning härav har jag haft
överläggningar med företrädare för Hallands läns linodlareförening, som
äger linberedningsverket i Laholm. Dessa har härvid yrkat på att linodlingen
bör få sådant stöd att verksamheten vid beredningsverket kan fortgå
i nuvarande omfattning. Samtidigt har de dock förklarat att, om principbeslut
nu fattas att stödet skall upphöra, det knappast är möjligt att få till
stånd odling och behålla arbetskraft i tillräcklig omfattning för att under
en övergångsperiod på ett par år upprätthålla driften vid linberedningsverket.
Under sådana förhållanden har de uttalat sig för att driften läggs ner
då nu befintliga lager av linhalm är bearbetade. Om driften upprätthålls
i två arbetsskift, beräknas dessa lager räcka till september eller oktober
1966. Vid en partiell driftsinskränkning under avvecklingstiden kan lagren
väntas räcka över årsskiftet 1966/67.
Med hänsyn till vad som sålunda framkommit finner jag det inte möjligt
att genom fortsatt stöd till linodlingen under en övergångsperiod tillgodose
de i och för sig berättigade önskemål som har framkommit om successiv
avveckling av linodlingen och linberedningen. Eu viss övergångsperiod uppkommer
dock genom att driften vid linberedningsverket upprätthålls så
länge det nu befintliga lagret av linhalm räcker. Såsom framgår av det föregående
blir det därför sannolikt inte aktuellt att lägga ner driften vid beredningsverket
förrän under senare delen av år 1966 eller början av år
1967. För att underlätta för linberedningsverkets anställda att få annan
sysselsättning bör så snart riksdagens beslut föreligger arbetsmarknadsmyndigheternas
uppmärksamhet fästas på det ändrade sysselsättningsläge
som uppkommer i och med att verket läggs ner. Det torde vidare kunna
förutsättas att linodlareföreningen vid avvecklingen av driften samråder
med arbetsmarknadsmyndigheterna och berörda kommunala organ. — Jag
vill även anmäla att så snart riksdagens beslut föreligger överstyrelsens för
ekonomisk försvarsberedskap uppmärksamhet bör fästas på det ändrade
läge som uppkommer i fråga om försörjningen med linfiber m. in. Det åligger
överstyrelsen att vidta eller föreslå de åtgärder som i anledning härav
kan erfordras ur beredskapssynpunkt.
För att ytterligare underlätta omställningen för personalen vid linberedningsverket
bör liksom tidigare skett vid nedläggning av sådana beredningsverk
viss avgångsersättning utgå. Med hänsyn till de särskilda omständigheterna
i detta fall bör ersättningen bestridas med statsmedel, oavsett att
arbetsmarknadens parter numera inrättat en fond för avgångsbidrag. Villkoren
för ersättningen bör enligt min mening utformas som en kombina
-
35
Kungl. Maj. ts proposition nr 11 år 1966
tion av de grunder som gällt vid tidigare nedläggningar av Iinberedningsverk
och dem som tillämpas för bidrag ur den nyss nämnda fonden. Ersättning
bör utgå till person som varit anställd minst fem år vid beredningsverket
och som avskedas till följd av allmän eller partiell driftsncdläggelse.
Om särskilda skäl föreligger, bör ersättning kunna utgå även till annan anställd.
Vid avvägningen av avgångsersättningens storlek bör hänsyn tas till såväl
anställningstidens längd som åldern. Jag föreslår sålunda såsom grundbidrag
vid en anställningstid av minst fem år 1 000 kr., minst tio år 1 500
kr. och minst femton år 2 000 kr. Härutöver bör tilläggsbidrag med hänsyn
till ålder, då anställningen upphör, utgå enligt följande tabell.
Ålder Ur. Ålder kr.
50—55 4r................ 1 000 59 år 4 200
56 » ................ 1 800 60 » 5100
57 » ................ 2 600 61—66 » 6 000
58 » ................ 3 300
Handikappad personal bör oavsett ålder och anställningstid kunna erhalla
avgångsersättning med högst 8 000 kr., vilket motsvarar högsta förekommande
ersättning enligt de bestämmelser jag nyss förordat. Kungl. Maj :t eller
myndighet, som Kungl. Maj :t bestämmer, bör äga besluta om och meddela
närmare föreskrifter rörande avgångsersättning.
Kostnaderna för avgångsersättningar till personalen vid linberedningsverket
uppskattar jag till ca 650 000 kr. Eventuella kostnader under innevarande
budgetår för avgångsersättningar bör få belasta det under riksstatens
nionde huvudtitel uppförda förslagsanslaget Prisreglerande åtgärder på
jordbrukets område. I fråga om täckande av medelsbehovet under budgetåret
1966/67 för ifrågavarande ändamål återkommer jag vid anmälan av
den särskilda proposition varvid jag ämnar behandla bl. a. nyss nämnda
anslag.
Linodlareföreningen bör i avvaktan på linberedningsverkets nedläggning
och därpå följande likvidation erhålla fortsatt anstånd med räntebetalning
och amortering på föreningens lån ur hemslöjdslånefonden. Vid de förut
nämnda överläggningarna med företrädare för Hallands läns linodlareförening
har uttalats att under den tid verket drivs för att bearbeta befintliga
lager av linhalm likviditetssvårigheter kan tänkas uppkomma. Eftersom en
nedläggning av driften i förtid av sådan orsak bör undvikas, bör Kungl.
Maj :t äga ta i anspråk medel ur det förut nämnda förslagsanslaget Prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område för att vid behov såsom tillfälligt
lån kunna ställa erforderliga rörelsemedel till linodlareföreningens förfogande.
I enlighet med vad som tillämpats vid tidigare nedläggning av linberedningsverk
bör Kungl. Maj :t äga förklara att krav på återbetalning av statens
36
Kungl. Maj. ts proposition nr 11 år 1966
fordringar inte skall framställas förrän i samband med likvidation och att
därvid dessa fordringar — med undantag för nyss nämnda tillfälliga lån_
skall äga sämre rätt än övriga fordringar. Kungl. Maj :t bör därjämte äga
efterge statens fordringar i den utsträckning som behövs för att medlemmarna
i linodlareföreningen skall återfå högst hälften av det av dem satsade
insatskapitalet. Belopp som eftergetts bör täckas via fonden för oreglerade
kapitalmedelsförluster.
Hampodlingen har enligt utredningen inte samma betydelse ur beredskapssynpunkt
som linodlingen. Denna uppfattning delas av överstyrelsen
för ekonomisk försvarsberedskap, som uttalar bl. a. att något oavvisligt
krav på tillgång till hampa för beredskapsviktiga ändamål inte föreligger.
Med hänsyn härtill finns enligt min mening ej längre skäl att ur beredskapssynpunkt
vidmakthålla hampodlingen.
Ur allmänna arbetsmarknadssynpunkter förordar arbetsmarknadsstyrelsen,
LO och Svenska arbetsgivareföreningen att hampberedningsverket i
Visby läggs ner. Arbetsmarknadsstyrelsen hänvisar därvid till att sysselsättningsmöjligheterna
på Gotland förbättrats under senare år och att en
ytterligare industriell utbyggnad pågår. De lokala remissinstanserna hävdar
däremot att det är svårt att bereda beredningsverkets personal annat arbete.
Även om vissa tillfälliga sysselsättningssvårigheter kan uppkomma, om beredningsverket
läggs ner, kan med hänsyn till vad arbetsmarknadsstyrelsen
anför detta förhållande enligt min mening inte utgöra tillräckligt skäl för
att på sikt upprätthålla driften vid verket.
Åtskilliga remissinstanser erinrar om betydelsen av hampodlingen för
jordbruket på Gotland. Ehuru vissa svårigheter kan uppstå att finna ersättningsgrödor
för hampan på de myrjordar där den odlas, anses dock enligt
lantbruksstyrelsen odlingen vara av underordnad betydelse ur allmän jordbrukssynpunkt.
För min del anser jag att spörsmålet bör ses mot bakgrunden
av att hampodlingen minskat så att den år 1964 omfattade endast 530
ha av de något över 80 000 ha åkerjord som finns på Gotland.
Med hänsyn till det anförda och till att, såsom utredningen framhåller,
svårigheter efter hand uppkommit att finna avsättning för hampfiber finns
enligt min mening ej längre bärande motiv för stöd åt hampodlingen. Såsom
flera remissinstanser framhåller kan det vara önskvärt att odlingen och beredningen
avvecklas under en övergångsperiod. Arbetsmarknadsstyrelsen uttalar
sålunda att den pågående industriella utbyggnaden på Gotland beräknas
få full effekt först under år 1967. I syfte att undersöka möjligheterna att
avveckla verksamheten under en övergångsperiod på något år, då fortsatt
stöd skulle utgå, har jag haft kontakt med företrädare för Gotlands hampodlareförening,
som äger hampberedningsverket. Härvid har dock framkommit
att det, om principbeslut nu fattas att stödet till hampodlingen skall
upphöra, i likhet med förhållandena vid linberedningsverket inte anses föreligga
förutsättningar att upprätthålla driften längre tid än vad som er
-
37
Kungl. Maj.ts proposition nr 11 år 1966
fordras för att bearbeta befintliga halmlager. Dessa beräknas räcka för drift
av verket t. o. in. juni 1966.
Liksom fallet är i fråga om linet finner jag det sålunda inte möjligt atl
genom fortsatt stöd till odlingen under en övergångsperiod tillgodose de i
och för sig berättigade önskemålen om en successiv avveckling av hampodlingen
och hampberedningen. En kortare övergångsperiod uppkommer dock
genom att driften vid liampberedningsverket, såsom framgår av det föregående,
torde kunna upprätthållas t. o. in. juni 1966. För att underlätta för
beredningsverkets anställda att få annan sysselsättning, när verket läggs
ner, bör så snart riksdagens beslut föreligger arbetsmarknadsmyndigheternas
uppmärksamhet fästas på det ändrade sysselsättningsläget. Det torde
vidare kunna förutsättas att hampodlareföreningen vid avvecklingen av driften
samråder med arbetsmarknadsmyndigheterna och berörda kommunala
organ.
För att ytterligare underlätta omställningen bör till personalen utgå avgångsersättningar
av statsmedel enligt samma grunder som jag förordat för
linberedningsverkets personal. Kostnaderna för ersättningarna uppskattar
jag till ca 150 000 kr. Dessa kostnader bör bestridas på samma sätt som jag
bär föreslagit beträffande motsvarande kostnader vid linberedningsverkets
avveckling.
Vad jag vid behandlingen av avvecklingsfrågorna beträffande linberedningsverket
förordat i fråga om anstånd med räntebetalning och amortering
på lån ur hemslöjdslånefonden, täckande av eventuellt uppkommande behov
av driftskapital samt återbetalning, förmånsordning och eftergift av
statens fordringar bör tillämpas även vid avvecklingen av hampberedningsverket.
Såsom närmare framgår av redogörelsen i det föregående utgår statsmedel
för viss forsknings- och försöksverksamhet beträffande spånadslin och hampa.
Endast mycket obetydlig odling av dessa växter kan väntas förekomma
när stöd ej längre utgår. Med hänsyn härtill anser jag att det inte finns anledning
att vid Sveriges utsädesförening och lantbrukshögskolan bedriva
särskild forsknings- och försöksverksamhet i fråga om dessa växter och produkter
av dem. De medel, som för ändamålet inräknats i statsbidraget till
utsädesföreningen, bör under nästa budgetår få disponeras av föreningen för
att täcka kostnader för den personal som sysselsatts vid linlaboratoriet.
Frågan om medlen skall kvarstå även för följande budgetår får prövas vid
den årliga budgetbehandlingen. De medel som tagits i anspråk för ifrågavarande
ändamål ur lantbrukshögskolans anslag till försöksverksamhet bör
stå till förfogande för andra försök.
Det ränte- och amorteringsfria lån ur fonden för låneunderstöd, som Sveriges
utsädesförening erhöll genom beslut av 1943 års riksdag för att finansiera
uppförandet av ett nytt linlaboratorium, bör få kvarstå tills vidare.
38
Kungl. Maj:ts proposition nr tl år 1966
Något villkor att lånet skall återbetalas om laboratoriet läggs ner bör givetvis
inte gälla i fortsättningen. Laboratoriebyggnaden torde av föreningen
kunna användas för andra ändamål inom dess verksamhetsområde.
Av förut nämnda skäl bör efter utgången av innevarande budgetår statsbidrag
ej längre utgå till Riksförbundet Lin och hampa eller till Sveriges allmänna
linodlingsförening.
Under åberopande av vad jag anfört i det föregående hemställer jag, att
Kungl. Maj :t föreslår 1966 års riksdag att
a) godkänna vad jag i det föregående förordat rörande
avveckling av stödet till odlingen av spånadslin och hampa,
b) godkänna vad jag föreslagit om avgångsersättningar
till anställda vid lin- och hampberedningsverken,
c) medge de åtgärder i fråga om statens fordringar hos
Hallands läns linodlareförening och Gotlands hampodlareförening
som jag förordat i det föregående,
d) bemyndiga Kungl. Maj :t att hevilja föreningarna tillfälliga
lån i enlighet med vad jag förordat,
e) godkänna vad jag anfört rörande forsknings- och
försöksverksamheten beträffande spånadslin och hampa.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Hubert Thorsson
MARCUS BOKTR. STHLM 1966 65C8I4
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1966:69 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avveckling av stödet till odling av spånadqlin och hampa jämte i ämnet väckta motioner a1 i texten
- JoU 1966:3 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avveckling av stödet till odling av spånadslin och hampa jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten