Sök i Ratio Lex

Angående avveckling av stödet till odling av spånadslin och hampa

38 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 19 av 38 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1966:11, Angående avveckling av stödet till odling av spånadslin och hampa

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj:ts proposition nr 11 är 1066

1

Nr 11

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående avveckling av

stödet till odling av spånadslin och hampa; given

Stockholms slott den 30 december 1965.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen alt

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

liric Holmqvist

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen förordas att stöd till odlingen av spånadslin och hampa ej

längre skall utgå. Till följd härav torde driften vid linberedningsverket i Laholm

och hampberedningsverket i Visby komma att läggas ned när befintliga

lager av lin- och hamphalm bearbetats. Vid linberedningsverket väntas halmlagret

räcka till september eller oktober 1966 eller, om arbetsstyrkan minskas,

till början av år 1967. Hampberedningsverket torde inställa driften under

försommaren 1966.

För att underlätta omställningen för personalen vid beredningsverken föreslås

att särskilda avgångsersättningar utgår av statsmedel. De beräknas

kosta ca 800 000 kr.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 11

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 11 år 1966

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj. t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

30 december 1965.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Andersson, Lindström, Lange,

Kling, Edenman, Johansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric

j| Nilsson, Lundkvist, Gustafsson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för jordbruksdepartementet, statsrådet Holmqvist, fråga om avveckling

av stödet till odling av spånadslin och hampa och anför.

Inledning

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 18 oktober 1963 tillkallades

kanslichefen Yngve Ericsson för att överväga frågan om stödet åt spånadslin-

och hamphanteringen på längre sikt in. m. (direktiv se 1964 års

riksdagsberättelse s. 349). Utredningen har den 30 juni 1965 överlämnat betänkandet

»Lin och hampa» (Stencil Jo 1965: 2).

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av arbetsmarknadsstyrelsen,

statskontoret, lantbruksstyrelsen, statens jordbruksnämnd, styrelsen

för lantbrukshögskolan, Skogs- och lantbruksakademien, kommerskollegium,

överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap, länsstyrelserna

i Gotlands, Kristianstads, Malmöhus och Hallands län, 1960 års jordbruksutredning,

Sveriges utsädesförening, Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet

Landsbygdens folk (RLF), Riksförbundet Lin och hampa, Hallands

läns linodlareförening, Gotlands hampodlareförening, Sveriges allmänna linodlingsförening,

Svenska hemslöjdsföreningarnas riksförbund, Landsorganisationen

i Sverige (LO), Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges industriförbund,

Textilrådet, Sveriges grossistförbund och Kooperativa förbundet.

Lantbruksstyrelsen har bifogat yttranden av hushållningssällskapen i Gotlands,

Kristianstads, Malmöhus och Hallands län. Statens jordbruksnämnd

har bifogat yttrande av Sveriges oljeväxtintressenter, förening u. p. a. Kommerskollegium

har bifogat yttranden av Skånes, Västergötlands och Norra

Hallands samt Gotlands handelskammare. Länsstyrelsen i Hallands län har

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kangl. Maj:ts proposition nr 11 är 1969

bifogat yttrande av drätselkammaren i Laholms stad. Länsstyrelsen i Gotlands

län har bifogat yttranden av länsarbetsnämnden i länet samt av drätselkammaren

i Visby stad. LO har bifogat yttrande av Svenska textilarbetareförhundet.

Härutöver har i anledning av betänkandet skrift inkommit från Södra

Hallands kommunalförbund. Sveriges utsädesförening bar ingett PM beträffande

den framtida verksamheten vid föreningens linlaboratorium.

Nuvarande förhållanden

Linodlingen. I jämförelse med andra textilråvaror, t. ex. bomull, spelar

linet en ringa roll. Den största produktionen av spånadslin har Sovjetunionen

och vissa andra östeuropeiska länder, vilka svarar för mer än hälften

av världsproduktionen. Av övriga länder har Frankrike, Belgien, Nederländerna

och Turkiet den största odlingen. Inom EFTA-länderna förekommer

linodling endast i Danmark och Sverige.

I Sverige förekom i äldre tider en ganska omfattande linodling. Sedan

1900-talets början har emellertid linarealen varit sjunkande. Denna tendens

bär avbrutits endast av kortare perioder under de båda världskrigen,

då försörjningssvårigheter beträffande textilprodukter ledde till statliga

stödåtgärder till linodling och linberedning.

Numera är linodlingen koncentrerad till västra Skåne och södra Halland

och av de sex linberedningsverk som var i drift i slutet av 1940-talet återstår

ett, nämligen det i Laholm. Den besådda arealen rör sig numera omkring

2 000 ha mot 4 500 ha under 1940-talets mitt. Vid linberedningsverket

var i april 1965 182 personer anställda.

Linodlingens omfattning i Sverige under senare år framgår av nedanstående

tablå över besådd areal, antal odlare och areal per odlare.

År Besådd Antal Areal

areal odlare per odlare

ha ha

1958 .................. 2 191 426 5,14

1959 .................. 2 161 414 5,22

1960 .................. 2 471 515 4,80

1961 .................. 1 837 422 4,35

1962 .................. 1 875 457 4,10

1963 .................. 1 937 456 4,25

1964 .................. 2 234 519 4,30

Av följande sammanställning framgår skörden av repad spånadslinhalm

och linfrö, totalt och i kg per ha.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj. ts proposition nr 11 år 1966

År Besådd Halm

areal

ha ton

1958 .............. 2 191 9 782

1959 .............. 2 161 6 588

1960 .............. 2 471 10 039

1961 .............. 1 837 8 750

1962 .............. 1 875 10 906

1963 .............. 1 937 8 869

1964*.............. 2 234 11200

* Preliminära siffror.

Frö

kg/ha

ton

kg/ha

4 465

2 022

923

3 049

2 029

939

4 063

2 610

1056

4 763

1 911

1040

5 817

2 054

1095

4 578

2 084

1 076

5 000

2 200

1 000

Av odlarna erhållen betalning för frörepad linhalm och linfrö, som sålts

till linberedningsverket i Laholm, anges i följande tabell.

År

Betalning för

Betalning för

Sammanlagd

Medelbruttoinkomst

linhalm

frö

betalning för

kr per ha

totalt

kr

totalt

kr

halm och frö

av

av

total

1 000

per kg

1 000

per kg

1 000 kr

halm

frö

kr

kr

1958......

---- 1 189

0:122

1 476

0: 730

2 666

543

674

1217

1959......

---- 1 084

0:165

1 469

0: 724

2 553

501

680

1 181

1960......

---- 1 644

0: 164

2 025

0: 776

3 669

665

820

1 485

1961......

---- 1207

0:138

1 535

0: 804

2 742

657

836

1 493

1962......

____ 1428

0: 131

1 821

0:887

3 250

762

971

1 733

1963......

---- 1 028

0: 116

1 888

0: 906

2 915

531

975

1506

1964* ____

. . . . 1 150

0:100

2 250

0: 900

3 400

510

990

1 500

1 Preliminära siffror.

Som en form av betalning kan också räknas att beredningsverket bekostar

viss odlingsservice samt transporten från odlare till verket av halmen. Denna

kostnad uppgår till omkring 5 öre per kg halm.

I efterföljande tabell anges produktionen av linfiber vid linberedningsverket

i Laholm.

Produktionsår

(1 april—

31 mars)

Rötad tåga

Rötad linbrisé
-

Rotade blånor
-

Grönberedd

fiber

Total rötad

och grönberedd

fiber

Utbyte av rötad

fiber i %

av halm

1957/58

1958/59

1959/60

1960/61

1961/62

1962/63

1963/64

1964/65

CÖ

> G

^ 3

736

710

605

426

485

619

426

305

a —

•3 £

fc. O

:C3 O

TH

1 907

1 661

1 463

1 095

1 251

1 620

1 217

838

C3

> C

■S o

£ o

:« O

•4_>

G

C3

> G

■S o

C o

:C3 O

c

a

> E

£ o

:C3 O

c

> c

e _

•O £

t- o

''E o

a

oo

o

£

*->

"a

O

> ~

o

HH —<

> rH

> TH

H

S

£

640

1 068

951

667

564

322

2 892

3 964

6,7

14,6

21,3

578

881

1 424

975

324

159

3 035

3 677

5,7

15,9

21,6

359

575

1 337

951

166

81

2 467

3 070

5,7

15,8

21,5

238

410

1 176

910

172

92

2 013

2 507

4,9

16,1

21,0

217

383

1 330

1 051

145

82

2 177

2 766

5,2

16,8

22,0

306

648

1 222

1 046

156

83

2 303

3 397

6,4

15,9

22,3

321

723

1 330

1 397

128

84

2 205

3 421

4,4

17,2

21,6

429

880

902

1 025

196

136

1 832

2 879

3,3

14,5

17,8

totalsiffrorna ingår

även

fiber av ej spinnbar kvalitet

in. m.

Värdet av denna produktion uppskattas till ca 600 000 kr. per år.

Försäljningen av linfiber har under åren 1958—1963 uppgått till högst

2 494 ton (1958) och lägst 1 569 ton (1960). Till linspinnerier har sålts högst

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

KiiihjI. Maj. ts proposition nr 11 år 1966

50,6 % (1963) och lägst 34,8 % (1961), till hampspinnerier och rcpslagerier

in. in. högst 20,1 % (1962) och lägst 11,3 % (1958) samt till export

högst 50,9 % (1960) och lägst 34,0 % (1962).

Importen av lin, huvudsakligen till linspinnerierna, är i allmänhet tämligen

oförändrad år från år och ligger omkring 2 500—2 800 ton. Importen

från olika länder har växlat avsevärt men största delen har härrört från

Belgien, Sovjetunionen, Nederländerna och Frankrike.

Linspinneriernas totala årsbehov av linfiber brukar röra sig mellan 3 500

och 4 000 ton. Mellan 35 och 50 % av den svenska linfibern lämpar sig för

sådana produkter soin tillverkas av de svenska spinnerierna, medan lägre

fiberkvaliteter till största delen exporteras. Den bättre fibern fyller ungefär

en tredjedel av fiberbehovet för de svenska linspinnerierna, vilka i övrigt

måste importera erforderlig fiber.

Priserna på linfiber har gått ner under de senaste tio åren. Den största

sänkningen skedde mellan år 1955 och 1956.

Grunderna för nuvarande stöd åt linhanteringen fastställdes genom beslut

av 1961 års riksdag (prop. 49, JolJ 17, rskr 169). Beslutet avsåg 1961—-

1964 års skördar av spånadslin. Genom beslut av 1965 års riksdag (prop.

95, JoU 15, rskr 254) utsträcktes stödet till att omfatta även 1965 års skörd.

Stödet utgår av införselavgiftsmedel inom ramen för det belopp av 3 milj.

kr. av införselavgifter för fettvaror som årligen sedan regleringsåret 1959/

60 disponerats till stöd åt odlingen av oljelin. För linhalmen utgår pristilllägg

för en kvantitet av högst 8 000 ton. Den sammanlagda kostnaden för

pristillägget får inte överstiga 1 040 000 kr., vilket motsvarar 13 öre per kg

halm. Om halmkvantiteten inte uppgår till 8 000 ton minskas stödbeloppet

så att pristillägget per kg halm blir oförändrat 13 öre. Om däremot halmkvantiteten

överstiger 8 000 ton blir pristillägget per kg linhalm mindre än

13 öre. Stödet för spånadslinfröet har formen av garantipris för en kvantitet

av 2 400 ton frö med 18 % vattenhalt. Garantipriset bestäms av Sveriges

oljeväxtintressenter, förening u. p. a., med hänsyn till skördens storlek,

marknaden för linfrö och betalningen för andra fettråvaror. För åren 1961—

1965 har fastställts ett garantipris av 80, 88, 90, 90 resp. 85 öre per kg. Skillnaden

mellan garantipriset och det pris som oljeslagerierna har betalat för

linfröet har täckts av införselavgiftsmedel.

Storleken av de bidrag av införselavgiftsmedel som utgått för att stödja

spånadslinodlingen framgår av följande tabell (s. 6).

Hallands läns linodlareförening, som äger linberedningsverket i Laholm,

har sedan länge haft statliga lån från hemslöjdslånefonden (numera statens

hantverks- och industrilånefond). Med anledning av väntade likviditetssvårigheter

för föreningen i anslutning till ett omfattande prisfall på linfiber

beviljades föreningen genom beslut av 1957 års riksdag (prop. 2, JoU 2,

rskr 58) ytterligare ett statslån på 1 milj. kr., vilket var amorterings- och

räntefritt. Föreningens ekonomi hade år 1959 till följd av flera saraman
lf

Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 11

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1966

Års-

Bidrag till

skörd

frörepad linhalm

frö

halm +

halm

frö

totalt

frö

totalt

kr. per kg

totalt

kr. per kg

totalt

kr per ha.

1 000 kr.

1 000 kr.

1 000 kr

1961

1040

0:119

400

0:209

1 440

566

218

784

1962

1 040

0:095

720

0:351

1 760

555

384

939

1963

1 040

0:117

846

0:406

1 886

537

437

974

19641

1 040

0:093

894

0:400

1 934

466

400

866

1 Preliminära siffror. Skörden uppskattad till 5 000 kg repad halm och 1 000 kg frö per ha.

Bidrag till fröodlingen uppskattat till samma belopp (avrundat) som utgått till 1963 års linfröskörd.

träffande omständigheter ånyo försämrats. På grund härav beslöt 1959 års

riksdag (prop. 147, JoU 29, rskr 283) avskriva nyss nämnda lån på 1 milj.

kr. Vidare erhöll Kungl. Maj :t bemyndigande att bevilja linodlareföreningen

uppskov med de räntor och amorteringar för lån från hemslöjdslånefonden,

som skulle förfalla till betalning under åren 1959—1963. Genom beslut av

1963 års riksdag (prop. 134, JoU 14, rskr 180) har detta bemyndigande förlängts

till att avse tiden intill utgången av år 1965. Sedan viss återbetalning

skett år 1963 i anslutning till att föreningen sålde en spånskivefabrik uppgår

föreningens skuld till hemslöjdslånefonden till sammanlagt 2 649 604

kr. För skulden, som är fördelad på fyra lån, har lämnats säkerhet i form av

inteckningar i linberedningsverkets fabriksfastighet. Föreningen har fullgjort

räntebetalningarna på lånen. Föreningens ekonomiska ställning för

räkenskapsåret 1964/65 framgår av följande vinst- och förlusträkning samt

balansräkning.

Vinst- och förlusträkning

Intäkter

Utgående lager av råvaror och fabrikat ................................ 1 290 910:14

Extern försäljning inklusive prisgaranti för halm och frö .............. 6 728 430:81

Linryckning och diverse inkomster .................................... 304 306: 54

Inkomsträntor ........................................................ 44 973: 69

Influtna hyror ...................................................... 2 400: —

Erhållen brandskadeersättning.......................................... 51 295: —

Summa kr. 8 422 316: 18

Kostnader

Ingående lager av råvaror och fabrikat ................................ 433 678: 12

Inköp av halm och frö ................................................ 3 020 117:09

Infrakt av halm och frö .............................................. 402 480: 82

Odlings- och försöksverksamhet ...................................... 76 281: 96

Fabriks- och linryckningskostnader, m. m............................. 3 523 306:02

Utgående frakter och utlastning ...................................... 128 348:72

Försäljningsprovision till Riksförbundet Lin och hampa ................ 23 591: 94

Allmänna förvaltningskostnader ...................................... 420 815:31

Utgiftsräntor ........................................................ 129 724: 20

Utrangering på grund av brandskada .................................. 51 295: —

Skatter .............................................................. 5 839: —

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1066

7

Avskrivningar:

Maskiner och inventarier

Fabriksbyggnader .....

Bostadsbyggnader ......

Nettovinst ...............

Balansräkning

Tillgångar

Omsättningstillgångar

Kassa, bank och postgiro ........................

Fordringar av diverse personer ..................

Varulager ......................................

Anläggningstillgångar

Maskiner och inventarier ........................

Fabriksfastighet ................................

Bostadsfastigheter ..............................

Andelar i Riksförbundet Lin och hampa ........

Övriga andelar ................................

120 221:—

80 956: —

529: —

Summa kr.

Skulder

Kortfristiga skulder

Skulder till diverse personer .................

Oguldna skatter .............................

Långfristiga skulder

Checkräkningskredit .........................

Intecknings- och övriga lån...................

Statslån ...................................

Eget kapital

Inbetalda insatser ............................

Reservfond .................................

Disponibla medel från föregående balansräkning

Avgår avsatt till reservfonden ................

Årets nettovinst .............................

Summa kr.

Summa kr.

201 706: —

5 132: —

8422 316: 18

397 840: 81

1 887 455: 06

1 356 386: 26

3 641 682:13

681 253: 87

1 372 755: 80

50 322: —

584 516: 19

10 144:70

2 698 992: 56

6 340 674:69

2 203 126:51

5 834: —

2 208 960:51

450 000: —

20 000: —

2 649 604: —

''3 119 604: —

784 262:52

222 715:66

6 344:26

— 6 344:26

1 006 97818

5 132: —

6 340 674:69

Hampodlingen. Mjukfibrig hampa odlas framför allt i Italien, Spanien,

Jugoslavien, Sovjetunionen, Polen, Rumänien, Bulgarien och Ungern. Inom

EFTA-länderna förekommer nämnvärd hampodling endast i Sverige. I jämförelse

med andra textilråvaror spelar mjukhampan en underordnad roll.

Hampa av typen mjukhampa har odlats i Sverige sedan lång tid tillbaka.

Arealen beräknas vid 1880-talets mitt ha uppgått till omkring 350 ha. Under

de båda världskrigen ökade odlingen. År 1947 uppnåddes den största

arealen, drygt 2 000 ha. Under senare år har odlingen rört sig mellan 500

och 1 000 ha och varit förlagd helt till Gotland. Av de båda hampberedningsverk

som uppfördes under det andra världskriget återstår ett i Visby. Antalet

anställda vid verket uppgick i maj 1965 till 44.

Av följande tabell framgår besådd areal, antal odlare och areal per odlare

under senare år.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1966

År

Besådd

Antal

Areal

areal

odlare

per odlare

ha

ha

1958

.. 1 035

443

2,34

1959

939

392

2,40

1960

682

295

2,31

1961

863

361

2,39

1962

858

374

2,29

1963

667

270

2,47

1964 .

530

213

2,49

Av följande sammanställning framgår skörden av tröskad hamphalm och

hampfrö.

År

Besådd

Halm

Frö

areal

ha

ton

kg/ha

ton

kg/ha

1958 ......

.. .. 1 035

3 982

3 847

60

58

1959 ......

939

3 832

4 081

80

85

1960 ......

682

1 986

2 912

21

31

1961......

863

4 597

5 327

25

29

1962 ......

858

3 817

4 449

_

_

1963 ......

667

4 031

6 040

—

_

1964 ......

530

3 336

6 439

—

—

Storleken av

den betalning.

, som odlarna erhållit vid försäljning

av halm

och frö till hampberedningsverket i Visby,

redovisas i

följande samman-

ställning.

År

Betalning för

Betalning för

Sammanlagd

Medel-

hamphalm

frö

betalning för halm

bruttoin-

och frö

komst

totalt

kr. per

totalt kr. per

totalt

kr. per

kr. per

1 000 kr. kg

1 000 kr. kg (avr)

1 000 kr.

kg halm

ha

1958......

490

0:123

42 0:700

532

0:134

514

1959......

559

0:146

56 0:700

615

0:160

655

1960......

286

0: 144

15 0:700

301

0:153

442

1961......

739

0:161

20 0:800

759

0:165

880

1962......

544

0:142

2 0:800

546

0:143

636

1963......

662

0:164

- -

662

0:164

992

1964......

549

0:165

- --

549

0: 165

1 060

Bruttoinkomsten per ha har varierat avsevärt, beroende på växlingar i

skördens kvantitet och kvalitet. Av de tre senaste åren har 1962 varit ett

mycket dåligt år men 1963 och 1964 goda år för hampodlingen.

I följande sammanställning lämnas

fiber.

Produktionsår

Tåga

Blånor

(1 juli—30 juni)

Kvan-

Värde

Kvan-

titet

1 000

titet

ton

kr.

ton

1957/58 ......

45

106

674

1958/59 ......

37

74

611

1959/60 ......

16

33

690

1960/61 ......

—

—

380

1961/62 ......

3

7

773

1962/63 ......

2

4

780

1963/64 ......

2

5

903

uppgifter om produktionen av hamp
-

Total produktion hampfiber

Värde

Kvan-

Utbyte i

Värde

1 000

titet

% av

1 000

kr.

ton

halm

kr.

827

719

16,5

933

699

647

15,5

773

902

706

18,4

935

539

380

19,1

539

1 274

776

20,6

1 281

1 209

782

20,3

1 213

1 470

905

22,1

1475

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1066

Försäljningen av hampfiber, vilken i sin helhet ombesörjs av Riksförbundet

Lin och hampa, uppgick under åren 1960—1964 (inberäknat exporterade

partier) till 613 lon, 450 ton, 810 ton, 775 ton resp. 1 037 ton till ett värde

av 818 000 kr., 676 000 kr., 1 315 000 kr., 1 234 000 kr. resp. 1 565 000 kr. Så

gott som all hampfiber har sålts till hainpspinnerierna. År 1962 exporterades

dock 101 ton till ett värde av 160 000 kr., år 1963 38 ton till ett värde av

58 000 kr. samt år 1964 381 ton till ett värde av 592 000 kr. Importen av

mjukhampa är tämligen obetydlig. Priserna på rötad hampfiber har sedan

mitten av 1950-talet gått ned något beträffande tåga men stigit något i fråga

om blånor. Särskilt låga var priserna i slutet av 1950-talet.

Nu gällande grunder för det statliga stödet till hampodlingen har varit

oförändrade sedan år 1958. 1965 års riksdag (prop. 95, JoU 15, rskr 254)

beslöt att stöd enligt dessa grunder skulle utgå även för 1965 års skörd.

Stödet utgår i form av pristillägg för högst 720 ton spinnbar fiber med 94,5

öre per kg fiber eller med totalt 680 000 kr. Skulle kvantiteten hampfiber bli

större än 720 ton blir det totala pristillägget ändå inte högre än 680 000 kr.

Pristilläggen bestrids ur anslaget till prisreglerande åtgärder på jordbrukets

område.

För hampfrö — som inte används vid oljeslagerierna utan huvudsakligen

nyttjas till fågelfrö -— utgår inget statsbidrag. Vid import av hampfrö tas

införselavgift ut, men i den mån det är fråga om import av utsäde har statens

jordbruksnämnd medgett befrielse från avgift.

Storleken av det statliga stödet till hampodlingen åren 1958—1964 framgår

av följande tabell.

Års- Totalt bidrag

skörd 1 000 kr. kr. per kg kr. per

halm ha

1958 ................ 680 0:171 657

1959 ................ 668 0:174 711

1960 ................ 680 10:343 998

1961 ................ 680 0: 148 788

1962 ................ 680 0:178 793

1963 ................ 680 0:169 1 020

1964 ................ 680 0:204 1 280

1 Endast omkring halva skörden kunde bärgas detta år.

För att uppföra hampberedningsverket i Visby erhöll aktiebolaget Hampberedning

under åren 1941, 1943 och 1944 statliga lån från hemslöjdslånefonden

på tillhopa 1 966 900 kr. Bolaget upphörde den 31 december 1951

med sin verksamhet och gick samtidigt i likvidation. Verksamheten övertogs

av Gotlands hampodlareförening u. p. a. Med stöd av bemyndiganden,

som lämnades av 1953 års riksdag (prop. 224, JoU 38, rskr 340), nedskrevs

statens fordran så att föreningens statliga lån därefter uppgick till i runt

tal 660 000 kr. Åren 1954 och 1956 beviljades hampodlareföreningen nya lån

på 200 000 kr. resp. 150 000 kr. Genom beslut av 1959 års riksdag (prop. 147,

JoU 29, rskr 283) beviljades föreningen uppskov med att erlägga ränta och

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1966

amortering på statslånen under åren 1959—1963. Uppskovet har genom beslut

av 1964 års riksdag (prop. 77, JoU 14, rskr 240) utsträckts till att omfatta

även åren 1964 och 1965. Hampodlareföreningens kapitalskuld på förevarande

lån uppgår till 781 175 kr. Ränteskulderna uppgick den 30 juni 1964

till något över 177 000 kr.

Hampodlareföreningens ekonomiska ställning framgår av det senast fastställda

bokslutet som avser räkenskapsåret den 1 juli 1963—den 30 juni

1964.

Vinst- och förlusträkning

Intäkter

Bruttovinst på rörelsen inklusive statligt pristillägg på fiber .................. 152 187: 29

Nettointäkt på uthyrda fastigheter och lokaler .............................. 13 498: 51

Räntor ................................................................ 900: —

Brandskadeersättning.................................................... 1 800:_

Årets förlust............................................................ 44 167: —

Kr. 212 552: 80

Kostnader

Förvaltnings- och allmänna omkostnader .................................. 145 219: 95

Räntekostnader: på statslån .................................. 33 518: 64

övriga .................................... 29 020:21 62 538:85

Skatter ................................................................ 4 689: —

Avskrivning på fordran .................................................. 105; —

Kr. 212 552: 80

Balansräkning

T illgångar

Omsättningstillgångar

Kassa, postgiroräkning........................................ 3 704: 60

Fordringar hos kunder.............................. 4 118:61

* * odlare .............................. 155 008:36 159126:97

Varulager, hamphalm.............................. 132 222: —-

hampfiber .............................. 579 950: —

hampfrö................................ 17 461: —•

diverse förråd .......................... 12 951: 89 742 584: 89

Erlagda ej upplupna avgifter

Brandförsäkringspremier............................ 11522:50

Olycksfalls- och grupplivförsäkring .................. 6 214: 60

Övriga försäkringspremier .......................... 479: 80

Föreningsavgifter.........................^____.... 800: 75 19 017: 65

Anläggningstillgångar

Insatsmedel i Riksförbundet lin och hampa...................... 173 169: 75

Andelar i Gotlands Centralkassa................................ 100: —

Fabriksfastigheter ................................. 410 351: 22

Bostadsfastigheter ................................ 21 640: —

Transportmedel ................................... 12 730: —

Maskiner och inventarier............................ 294 353: — 739 074: 22

Vinst och Förlust

Balanserad förlust från föregående år ................ 101 302: 55

Avgår reservfond enligt beslut ...................... — 567: 85 100 734: 70

Årets förlust ................................................ 44 167: —

924 434: 11

912 343: 97

144 901: 70

Kr. 1 981 679: 78

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr It år 1 !)(>(>

11

Skulder

Kortfristiga skulder

Anställdas skattemedel, oredovisade

Egna accepter...................

Skulder till kunder ..............

» » leverantörer..........

» el-skatt .................

» varuskatt ..............

» statslåneräntor ..........

248 448: 58

65 663: 71

2 810: —

16: —

177 328:95

Förskott av statligt pristillägg på fiber.................. ........

Avsatt för beräknade semesterersättningar och pensionsavgifter

Långfristiga skulder

Statslån mot inteckningar......

Övriga lån ..................

Checkräkningskredit..........

Eget kapital

Insatskapital, inbetalt av odlare

i> , stödjande ......

Reservfond..................

58 263: —

50 000: —

494

267:

24

4

318:

29

50

729:

—

y—1

oo

t>

175:

92

916:

69

161

990:

41

221

494:

90

65

000:

—

1

525:

25

Kr.

657 577: 53

1 036 082:10

288 020: 15

1 981 679: 78

Forsknings- och försöksverksamhet beträffande lin och hampa. Sådan

verksamhet bedrivs främst av lantbrukshögskolans institution for växtodling

med bistånd av berörda hushållningssällskap och av Sveriges utsadesförening

i Svalöv.

Vid lantbrukshögskolans institution för växtodling ingår som ett led i

dess försöksavdelnings s. k. riksförsök att pröva sorter som överlämnas av

utsädesföreningen eller annan växtförädlare. Odlingsförsök beträffande lin

och hampa utförs av avdelningen, av utsädesföreningen samt av hushållningssällskapen.

I arbetet med försöken deltar personalen vid växtodlingsinstitutionens

försöksavdelning, som avlönas från lantbrukshögskolans avlöningsanslag.

Kostnaderna för försöken hos hushållningssällskapen belastar högskolans

försöksanslag. Av detta har för budgetåret 1964/65 10 000 kr. avsetts

för spånadsväxter. I övrigt lämnar Riksförbundet Lin och hampa bidrag till

lantbrukshögskolan och utsädesföreningen för odlingsförsöken med f. n.

7 000 resp. 4 000 kr.

Växtförädlingsarbeten med spånadslin har sedan första världskrigets tid

bedrivits vid Sveriges utsädesförening. Forskningen upprätthölls även sedan

linodlingen efter krigets slut gått ned till ringa omfattning. Under senare

hälften av 1930-talet intensifierades växtförädlingsverksamheten med spånadslin

och hampa. Åren 1939—1940 inrättades ett speciellt fiberforskningslaboratorium.

I början av 1945 färdigställdes ett nytt laboratorium

med avsevärt större kapacitet. Detta finansierades delvis genom ett ranteoch

amorteringsfritt statslån på 207 000 kr., som enligt beslut av 1943 års

riksdag (prop. 344, JoU 66, rskr 474) beviljades från fonden för låneunderstöd.

Som lånevillkor har föreskrivits bl. a. att lånet skall återbetalas om

föreningen lägger ned linlaboratoriet. Statsbidrag har utgått till verksamheten

vid linlaboratoriet alltsedan dettas tillkomst, fr. o. m. budgetåret 1952/

opaginerad Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj.ts proposition nr 11 år 1966

53 med 65 000 kr. Beloppet ingår numera i det på riksstatens nionde huvudtitel

uppförda anslaget Bidrag till Sveriges utsädesförening.

Linlaboratoriets huvuduppgifter är att undersöka sortmaterial från förädlingsverksamheten

med lin och hampa, att undersöka skörden från lokala

odlingsförsök med lin och hampa, att genomföra kvalitetsundersökningar

på lin och hampa samt att undersöka såväl svensk som utländsk spånadsfiber

för att söka finna vägar att förbättra den svenskodlade fiberns kvalitet.

Härjämte utför laboratoriet bl. a. vissa beredningstekniska undersökningar.

En viktig del av förädlingsarbetena är att framställa tidiga sorter av spånadslin

och oljelin, men även avkastning, stråstyrka och resistens mot olika

för linet specifika svampsjukdomar beaktas. För hampans del koncentreras

arbetet på korsningar som ger högre halm- och fiberavkastning samt bättre

fröskörd och fiberkvalitet.

För budgetåret 1964/65 utgår liksom tidigare statsbidrag med 14 000 kr.

till Riksförbundet Lin och hampa från anslaget Prisreglerande åtgärder på

jordbrukets område. Av beloppet brukar riksförbundet ge bidrag till lantbrukshögskolans

institution för växtodling och till linlaboratoriet för odlingsförsök

samt till linlaboratoriet för att bestrida vissa driftskostnader.

Från nyss nämnda anslag utgår även statsbidrag med 6 000 kr. till Sveriges

allmänna linodlingsförening.

Utredningen

Linodlingen. I fråga om linhanteringens allmänna förutsättningar anför

utredningen att odlingen varit beroende av ekonomiskt stöd alltsedan den

i samband med det andra världskrigets utbrott byggdes ut. Erfarenheter

från tidigare och senare år ger inte anledning att räkna med att linhanteringen

i fortsättningen skall kunna bedrivas utan stöd. Den svenska linhanteringen

har haft svårt att konkurrera med den utländska trots påtagliga

framsteg i fråga om odlingsmaterial och odlingsmetoder samt beträffande

rationalisering av beredningen. Man bör emellertid inte räkna med att linhanteringen

i vårt land vare sig genom förbättring av utbytet av linodlingen

eller av linfiberns kvalitet eller genom sänkning av framställningskostnaderna

blir i stånd att utan stöd konkurrera med utländska företag, som kan

arbeta med lägre kostnader för löner m. m. Det bör uppmärksammas att

linberedningens avsättningsmöjligheter inte är tillräckliga för att utgöra

bas för drift i större industriell skala även om de svenska spinnerierna

skulle tillgodose sitt behov av linfiber genom ökade inköp av svensk vara. I

stället kan det övervägas om inte skäl finns att begränsa omfattningen av

linberedningen.

Utredningen övergår härefter till att behandla skälen för fortsatt stöd

åt linhanteringen. Enligt utredningen kan linodlingen erbjuda fördelar för

opaginerad Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr It år 1966

jordbruket genom att den kan utnyttjas som ett lämpligt led i växtföljden.

Delta gäller inte minst kreaturslösa eller kreatnrssvaga jordbruk där vallodlingen

har begränsad omfattning. En olägenhet är emellertid att odlingen

är tämligen arbetskrävande. Det kan förutsättas att de flesta jordbrukare,

som nu odlar lin, är beredda att fortfarande inpassa linet bland

sina grödor om nettoutbytet ligger lika högt som för andra växtslag. Däremot

är det tveksamt om en jordbrukare värderar de fördelar, som linet

erbjuder som led i växtföljden, tillräckligt högt för att godta ett nämnvärt

lägre pris för linet än för annan gröda. Linets lämplighet som mellangröda

kan knappast heller ur allmän synpunkt vara anledning att subventionera

produktionen.

Såsom skäl för fortsatt stöd till linodlingen brukar hänvisas till att annan

odling, t. ex. vete och höstraps, genom prisregleringen för jordbruksprodukter

åtnjuter minst lika omfattande stöd som linodlingen. En dylik jämförelse

kan enligt utredningens mening inte utan vidare anses hållbar. Att produktionen

av livsmedel subventioneras genom nuvarande prisregleringssystem

synes inte utan vidare böra medföra att motsvarande subvention skall

få åtnjutas vid användning av jordarna till annat än produktion av livsmedel.

Det brukar även hänvisas till att de jordar, där lin nu odlas, efter en

nedläggning av denna odling kommer att disponeras för odling som ökar

överproduktionen av vissa livsmedel. Bortfallet av subventionskostnaderna

för linodlingen skulle därigenom inotvägas av ökade kostnader för subventionering

av den odling som ersätter linodlingen. Utredningen framhåller att

det härvid lämnas ur räkningen att en ökad livsmedelsproduktion på linarealerna

skulle vara ägnad att på längre sikt leda till ett minskat utnyttjande

av andra, sämre jordar. Om man bortser från de fördelar ur andra än

jordbrukssynpunkter, som kan vara förenade med inhemsk linproduktion,

innebär den nuvarande linodlingen att man använder mycket bördiga jordar

i södra Sverige till verksamhet utanför livsmedelsproduktionen som ej

är självbärande. Eftersom den areal på omkring 2 000 ha, som nu används

för linodling, motsvarar mindre än en promille av landets sammanlagda

åkerareal, måste det dock spela en mindre väsentlig roll hur denna areal

disponeras.

Ur spinneriindustrins synpunkt kan den svenska linfibern ersättas med

utländsk vara, så mycket hellre som större urval erbjuder sig på utlandsmarknaden.

Emellertid torde det vara av värde att den svenska spinneriindustrin

i fråga om en så viktig vara som lin inte är helt beroende av import.

Den omständigheten att lin odlas och bereds i landet torde också kunna

stärka spinnerierna vid deras förhandlingar om inköp från utlandet så

att de kan betinga sig förmånligare villkor än eljest skulle vara möjligt.

Ett uttryck för spinneriernas intresse är att de genom femårsavtal förbundit

sig att köpa svensk linfiber till viss minimikvantitet.

, Hemslöj dsrörelsens kulturellt betonade intresse av linhanteringen bör

enligt utredningens mening inte utan vidare lämnas ur räkningen.

2f Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 11

opaginerad Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1966

Utredningen anser att det bör vara av ett visst värde för Laholms stad

att linberedningsverket ligger där. Detta förhållande torde inte i och för sig

utgöra skäl för staten att vidta åtgärder för linhanteringens fortvaro. Ur

mera allmänna arbetsmarknadssynpunkter kan linhanteringens upprätthållande

inte ha någon påtaglig betydelse. De svårigheter, som vid linberedningsverkets

nedläggning kan uppstå i form av risk för någon tids arbetslöshet

för viss personal, torde inte vara värre att bemästra än de som kan

uppkomma i motsvarande situationer inom andra delar av landet. Självfallet

bör man dock ej bortse från de anställdas intresse av att inte behöva

lämna sina nuvarande anställningar och från kostnaderna för åtgärder som

kan erfordras för att hålla de anställda skadeslösa. Utredningen erinrar

även om att linberedningsverket under vintermånaderna ger värdefull kompletteringssysselsättning

för småbrukare och annan lokalt bunden arbetskraft.

I ett eventuellt avspärrningsläge blir det enligt utredningen av väsentlig

betydelse att tillgång på linvaror finns inom landet. Utredningen har därför

gjort beräkningar rörande beredskapsbehovet i fråga om linfiber och linfrö.

Enligt utredningens uppfattning kan i händelse av en avspärrning konsumtionen

av linvaror, som nu motsvarar ca 7 000 ton linfiber årligen, begränsas

avsevärt, i synnerhet om textilvaror av andra material finns tillgängliga.

Det torde dock vara svårt att pressa ned förbrukningen av linfiber

nämnvärt under 3 000 ton per år, varav det mesta behövs för presenningar

och tältduk. Under ett första avspärrningsår kan nuvarande inhemska produktion

täcka omkring 1 400 ton av fiberbehovet. Härjämte kan linfiber

tas i anspråk från de lager som finns hos industrier och statliga myndigheter

och som tillsammans kan antas uppgå till omkring 2 000 ton. Härutöver

kan det antas finnas lager av lingarn om ungefär 1 000 ton.

Med utgångspunkt från angivna överväganden räknar utredningen med

att ytterligare omkring 1 000 ton linfiber behöver lagras för att under ett

första avspärrningsår motväga bortfallet genom att den svenska linodlingen

läggs ner.

Kostnaden för att lagra 1 000 ton lin uppskattar utredningen i nuvarande

pris- och ränteläge till, förutom en anskaffningskostnad av 2,5 milj. kr.,

210 000 kr. per år enligt följande kalkyl.

Räntekostnad ............................................................ 135 000

Transportkostnader m. m. i samband med inlagring och omsättning .......... 20 000

Lagringsförlust genom kvalitetsförsämring .................................. 25 000

Lagerhyra (här räknas med att ett års lager kan i huvudsak förvaras i tillgängliga

utrymmen) ........................................................ 30 000

Summa kr. 210 000

Om avspärrningen väntas sträcka sig längre än ett år, måste Iagringskvantiteten

ökas. Med utgångspunkt från att det måste ta relativt lång tid,

sannolikt två till tre år, innan någon nämnvärd ny inhemsk fiberproduktion

kan erhållas, anser utredningen att lagringskvantiteten inte kan sättas

opaginerad Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj. ts proposition nr 11 är 1960

lägre än 5 000 ton linfiber utan att den nuvarande beredskapen försämras.

Kostnaderna för en sådan lagring uppskattar utredningen till allra minst

1 milj. kr.

I detta sammanhang framhåller utredningen att någon särskild beredskapslagring

inte torde erfordras om linodlingen begränsas till t. ex. hälften

av nuvarande produktion, eller omkring 1 000 ton fiber per år. Tillsammans

med redan befintliga lager och eventuellt ytterligare någon lagring, vartill

spinneriindustrierna kan finna anledning, torde en fiberproduktion av

nämnda storlek vara tillräcklig i avvaktan på att linhanteringen inom loppet

av något år hunnit byggas ut.

I fråga om beredskapssynpunkterna beträffande spånadslinfröet uttalar

utredningen att den inhemska produktion av linolja, som i huvudsak baseras

på sådant frö, uppgår till mellan 700 och 800 ton per år. Lagring av

exempelvis 700 ton linolja, som i anskaffning kostar ca 1,2 milj. kr., uppskattar

utredningen i nuvarande pris- och ränteläge kosta 85 000 kr. per

år enligt följande beräkning.

Räntekostnad .............................................. ...............

Transportkostnader m. m. i samband med inlagring och omsättning............

Lagerhyra ................................................................

Summa kr.

65 000

10 000

10 000

85 000

Vid lagring av linolja med tanke på två ä tre års avspärrning torde angivna

kostnader få uppräknas proportionellt. Utredningen framhåller att

om linodlingen behålls men begränsas till hälften av nuvarande omfattning

torde någon särskild lagring av linolja för att ersätta produktionsminskningen

inte erfordras.

Vidare erinrar utredningen om att utsädeströ bör lagras för att i ett avspärrningsläge

användas till att snarast möjligt sätta igång ny linodling på

ungefär 1 000 ha. Med utgångspunkt från att utsädesförrådet bör omsättas

vartannat år, varvid den kasserade frökvantiteten kan säljas till reducerat

pris, kan man räkna med en årlig lagringskostnad på ungefär 50 000 kr.

Den sammanlagda årskostnaden för den lagerhållning i fråga om linfiber,

linolja och utsädesfrö, som föranleds av att linhanteringen läggs ned, uppskattar

utredningen till 1,2—1,5 milj. kr., om den nuvarande beredskapen

inte skall försämras. Såsom jämförelse erinrar utredningen om att produktionsstödet

åt linhalm och linfrö f. n. uppgår till ett årligt belopp av närmare

2 milj. kr. Den investering, som behöver göras för lageranskaffning

m. in., uppskattas till omkring 15 milj. kr. och är sålunda mångdubbelt

större än det belopp som staten nu har investerat i lån till linberedningsverket

i Laholm. Vid en jämförelse mellan alternativen odling resp. lagring

bör man emellertid enligt utredningen inte enbart ta hänsyn till olikheter

i kostnader utan även till vilket alternativ som är mest fördelaktigt i beredskapshänseende.

Det är därvid, anser utredningen, uppenbart att odlingsalternativet

ger en bättre beredskap åtminstone vid en utdragen avspärrning.

Om t. ex. 2 milj. kr. per år eller samma belopp som åtgår för nuva
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1966

rande subventionering av linodlingen ställdes till förfogande för lagring,

skulle emellertid enligt utredningen lagring vara fullt jämförlig med odlingsalternativet

ur beredskapssynpunkt.

Mot bakgrunden av sina överväganden rörande kostnaderna för beredskapslagring

har utredningen funnit det motiverat att undersöka möjligheterna

att minska kostnaderna för stödet åt linodlingen så att dessa bättre

svarar mot den beräknade kostnaden för lagringen. Några mera betydande

kostnadsminskningar kan knappast åstadkommas genom minskade priser

för linhalm eller frö eller genom rationalisering av skörde-, transport- och

beredningsförfarandena. Den väg som erbjuder sig synes därför vara att

beskära omfattningen av linhanteringen. Detta kan enligt utredningen ske

genom att linberedningsverkets drift nedskärs från två-skift till en-skift.

Härigenom minskar den årliga halmkvantitet som kan beredas från ungefär

10 000 ton nu till 5 000 ton. Fiber- och fröutbyte samt odlingsareal minskas

i stort sett i motsvarande proportion.

Utredningen erinrar om att det ekonomiska resultatet av en rörelse i allmänhet

blir bäst om kapaciteten utnyttjas så fullständigt som möjligt. Denna

princip behöver emellertid inte nödvändigt gälla när en rörelse i likhet

med linhanteringen går med förlust och hålls i gång genom subvention. Om

behovet av subvention minskar vid en begränsning av verksamheten, kan

det enligt utredningen vara motiverat att kapaciteten inte utnyttjas helt.

I fråga om möjligheterna att balansera utgifter och inkomster vid nuvarande

drift av linberedningsverket och vid drift i ett skift redovisar utredningen

följande kalkyl.

Två-skifts drift

Utgifter

Betalning för halm och frö

m. m.

Halm 10 000 000 kg ä 12 öre 1 200 000

Frö 2 200 000 kg å 80 öre____ 1 760 000

Odlings- och intransportkostnader

.................... 540 000

Avskrivningar .............. 270 000

Räntor på statslån ............ 125 000

Andra räntor ................ 15 000

Övriga kostnader.............. 3 481 700

Summa kr. 7 391 700

Inkomster

Utvunnen fiber 2 000 000 kg .. 3 545 700

Frö 2 200 000 kg å 65 öre...... 1 443 000

Skävor 3 000 000 kg å 13 öre .. 390 000

Drevavdelningens överskott .... 83 000

Pristillägg

på halm 10 000 000 kg å 10,5

öre ........................ 1 050 000

på frö 2 200 000 kg å 40 öre . . 880 000

Summa kr. 7 391 700

En-skiftsdrift

Betalning för halm och frö

m. m.

Halm 5 000 000 kg å 12 öre . . 600 000

Frö 1 100 000 kg ä 80 öre .... 880 000

Odlings- och intransportkostnader

...................... 245 000

Avskrivningar .............. 200 000

Räntor på statslån............ 125 000

Andra räntor ................ 15 000

Övriga kostnader.............. 2 122 400

Summa kr. 4 187 400

Utvunnen fiber 1 000 000 kg . . 1 772 900

Frö 1 100 000 kg å 65 öre...... 721 500

Skävor 1 500 000 kg å 13 öre . . 195 000

Drevavdelningens överskott ____ 83 000

Pristillägg

på halm 5 000 000 kg å 10,5

öre ........................ 525 000

på frö 1 100 000 kg å 40 öre . . 440 000

Bidrag sammanhängande med

drift i en-skift i stället för

två-skift .................. 450 000

Summa kr. 4 187 400

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 11 år 1966

Utredningen framhåller att kostnaderna för drift i ett skilt är betydligt

mer än hälften av kostnaderna för nuvarande drift i två skilt. Detta är ett

uttryck för de fasta kostnadernas betydelse, ökningen på grund av de lasta

kostnadernas inverkan kan emellertid täckas genom en särskild subvention

till linberedningsverket på 450 000 kr. per år. Den totala årliga kostnaden

för stödet till linhanteringen skulle enligt kalkylen i allt tall stanna vid ca

1,5 milj. kr. Om subventionen skall kunna hållas inom denna ram, beror enligt

utredningen till stor del på — förutom utvecklingen av löner och andra

kostnader — de priser som spinneriindustrierna är beredda att betala för

linfibern och den betalning som beredningsverket kan erhålla för frö och

skävor samt de anspråk odlarna ställer i fråga om priserna på halm och frö.

Utredningen finner att de gjorda antagandena om betalningen till odlarna

för linhalm och frö motsvarar en bruttoinkomst av drygt 1 400 kr. per ha

eller något under genomsnittet för de senaste åren. Detta kan inte anses

orimligt lågt med hänsyn till de fördelar för jordbruket som linodlingen ger

och i jämförelse med inkomsterna för jordbrukare i andra delar av landet.

Subventionskostnaderna blir vid tillämpning av siffrorna i kalkylerna ungefär

1 350 kr. per ha vid den begränsade omfattningen på odlingen mot ungefär

920 kr. per ha vid nuvarande odlingsareal. Särskilt det förstnämnda

beloppet ter sig uppenbarligen mycket högt men är dock inte påtagligt högre

än subventionskostnaderna för de flesta andra ifrågakommande grödor

inom södra Sveriges jordbruksområden.

Ur de andra synpunkter, som utredningen i det föregående redovisat som

eventuella skäl för fortsatt stöd till linodlingen, blir en nedskärning av linhanteringen

till nackdel. Minskningen av antalet anställda vid linberedningsverket

till följd av övergång till en-skiftsdrift rör sig om ett 70-tal arbetare

och tjänstemän.

För spinnerierna är det enligt utredningen givetvis eu olägenhet att beroendet

av utländsk import under normala förhållanden ökar, men även

förekomsten av en mindre inhemsk odling är enligt utredningen till fördel

för dem. För jordbrukets del kan det inte antas bli till större olägenhet att

antalet brukare i Skåne och Halland, som ej använder lin i växtföljden,

ökar. Linodlingen kan mer än nu koncentreras till områden, där förutsättningarna

är särskilt goda och som i transporthänseende ligger väl till i förhållande

till linberedningsverket.

Utredningen förordar att fortsatt stöd till linodling lämnas i sådan omfattning

att produktionen av linfiber kan väntas uppgå till omkring 1 000

ton per år. Stödet bör utgå i form av ett gemensamt belopp för hela linhanteringen.

Med utgångspunkt från de kalkyler som utredningen redovisat

torde vid en-skiftsdrift vid linberedningsverket drygt 1,4 milj. kr. behöva

disponeras för stöd åt linodlingen mot f. n. ungefär 2 milj. kr. Med hänsyn

till den fortlöpande stegringen av löne- och andra kostnader samt till

att vissa försökskostnader i det följande föreslås skola bestridas av linbe
-

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 11 år 1966

redningsverket bör stödbeloppet avrundas till 1,5 milj. kr. Några särskilda

villkor, som påverkar stödbeloppets storlek, torde i övrigt inte böra uppställas.

Linodlareföreningen bör sålunda själv få ta ståndpunkt till vilken

omfattning odlingen skall ha och vilket pris som kan erbjudas för linhalmen.

Utredningen förordar att grunderna för stödet bestäms för en följd av år.

Det bör sålunda undvikas att frågan om subventionering av linhanteringen

såsom hittills underställs statsmakternas prövning så gott som varje år. Utredningen

anser fem år vara en lämplig period, vilket innebär att ett beslut

bör avse skördeåren 1966/67—1970/71. I den mån inte annat föranleds av

resultatet av 1960 års jordbruksutrednings arbete bör kostnaderna för stödet

liksom hittills bestridas av införselavgiftsmedel.

I fråga om linodlareföreningens ekonomiska ställning uttalar utredningen

att den förefaller ganska svag och att vissa dolda reserver torde behöva

tas i anspråk för att balansera bokslutet för räkenskapsåret den 1 april

1964—den 31 mars 1965. Utredningen har dock inte funnit tillräckliga skäl

föreligga för att staten skall besluta om avskrivning av någon del av sin

fordran hos föreningen och ej heller om befrielse eller anstånd i fråga om

räntebetalning. Däremot synes det knappast möjligt för föreningen att verkställa

amorteringar på statens lån om inte subventionen höjs. Utredningen

förordar därför att anstånd med betalning av amorteringar beviljas för tiden

t. o. m. år 1971.

Om en avveckling av stödet till linodlingen blir aktuell i och med att 1965

års skörd är slutbearbetad, bör enligt utredningen ståndpunkt tas till om

och i vilken utsträckning statens fordran hos linodlareföreningen bör avskrivas

samt vilka åtgärder som behöver vidtas till förmån för friställd

personal.

Vad beträffar avskrivning av statens fordran erinrar utredningen om att

Kungl. Maj :t vid tidigare avveckling av lin- och hampberedningsverk hafl

befogenhet förklara att krav på återbetalning av statens fordringar inte

skall framställas förrän i samband med likvidation av vederbörande företag

och att lånen vid likvidationen skall äga sämre rätt än övriga fordringar

hos företaget. Om lånen inte kunde betalas har Kungl. Maj :t ägt avskriva

oguldna belopp i den mån så behövts för att delägarna skulle kunna återfå

hälften av det av dem satsade insatskapitalet. Angivna principer bör enligt

utredningen tillämpas även i det fall en avveckling av linberedningsverket

i Laholm blir aktuell.

Vid vissa tidigare nedläggningar av linberedningsverk och hampberedningsverk

har det förekommit att särskilda stödåtgärder vidtagits för personalen.

Så har skett både vid avvecklingen av hampberedningsverket i

Värmbol år 1953 och vid nedläggningen av linberedningsverken i Växjö och

Mellansel år 1956. I första hand har därvid arbetsmarknadsmyndigheterna

vidtagit åtgärder för att söka bereda den vid verken friställda personalen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 11 är ii)66 IS

sysselsättning inom andra områden. Vidare utgick gratifikation i törsta liand

till dem som varit anställda i sammanlagt fem år eller därutöver. Gratifikationens

belopp bestämdes till 100 kr. för varje påbörjat halvår av anställningstiden.

Vissa äldre anställda och invalider samt andra personer med

svårt handikapp erhöll därutöver extra tillägg med 50 % av den utgående

gratifikationens belopp.

Utredningen erinrar dock om att överenskommelse mellan arbetsmarknadsparterna

träffats vid 1904 års löneuppgörelse om att bilda en fond

med ändamål att lämna bidrag till arbetare, som blivit arbetslös på grund

av allmän eller partiell driftsinskränkning vid ett företag och som uppnått

hög ålder och varit anställd vid företaget under lång tid. Fonden disponeras

av en nämnd i vilken Svenska arbetsgivareföreningen och LO är representerade.

Hallands läns linodlareförening är ansluten till Svenska arbetsgivareföreningen.

Mot denna bakgrund anser utredningen tillräckliga skäl numera

inte föreligga från statens sida att vidta särskilda åtgärder för gottgörelse

åt friställda arbetare om driften vid linberedningsverket nedläggs

eller inskränks. I fråga om tjänstemän finns emellertid ingen motsvarande

anordning med fondmedel för bidrag till arbetslösa. Enligt utredningens

mening bör det därför hänskjutas till arbetsmarknadsmyndigheterna att

besluta om bidrag till sådan personal. Härvid bör iakttas ungefär samma

grunder, som tillämpas för arbetarnas del. Kostnaderna för bidragen till

tjänstemännen bör enligt utredningen bestridas på samma sätt som nuvarande

subventionskostnader.

Hampodlingen. I fråga om olika skäl för fortsatt stöd till hampodlingen

anför utredningen att denna odling hittills varit beroende av stöd från det

allmänna. Verksamheten kan inte bedrivas utan stöd i framtiden, så mycket

mindre som svårigheter efter hand kan uppstå att finna avsättning för

hampfibern. Från dessa utgångspunkter har utredningen bedömt vilka

skäl som kan åberopas för att hampodlingen bör fortsätta och om dessa

skäl är tillräckliga för att verksamheten skall erhålla samhälleligt stöd.

Odlingen av hampa anses vara till stor fördel ur växtföljdssynpunkt på

utdikade myrmarker på Gotland genom att den kväver ogräs på ett mycket

effektivt sätt samt luckrar upp jorden. Utredningen framhåller dock

att man genom utvecklingen av bekämpningsmedel mot ogräs torde bli

mindre beroende av hampodling. Än så länge har man likväl att räkna med

att det för jordbruket på Gotland är av värde att man har hampodling att

tillgå.

Frågan om fortsatt hampodling bör enligt utredningen även bedömas

ur sysselsättnings- och därmed sammanhängande sociala synpunkter. Trots

att sysselsättningssituationen under senare år förbättrats på Gotland genom

att industriell verksamhet tillkommit, torde det vara nödvändigt att

ta vara på alla tillfällen att vidmakthålla och nyetablera sådan verksamhet

i länet. Förutom att en avveckling av hampodlingen skulle kunna

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 11 år 1966

försämra förutsättningarna för jordbruket och därmed påverka avflyttningen

från de gotländska jordbruksbygderna och i andra hand från Gotland,

är förekomsten av hampberedningsverket i Visby utan tvivel av värde.

Vid bedömningen härav bör uppmärksammas att en del av arbetarna

torde vara bättre lämpade för vissa arbeten där än för industriellt arbete

av annat slag. Erfarenheterna från företagna inskränkningar i fråga om

antalet arbetare vid beredningsverket har visat att de friställda arbetarna

i stort sett inte gått över till den vanliga industrin. Hänsynen till

hampberedningsverkets betydelse ur sysselsättningssynpunkt bör emellertid

självfallet inte föra så långt att enbart av detta skäl en produktion upprätthålls

som inte motsvaras av ett behov av varan i fråga eller som eljest

inte är samhällsekonomiskt försvarbar.

Vid bedömning av hampodlingens betydelse ur beredskapssynpunkt

kan man enligt utredningen utgå från att efterfrågan på hampa knappast

kommer att ändras i ett avspärrningsläge. I stället för hampa kan dock

användas annat material. Däremot kan det antas att hampa skulle kunna

utnyttjas för att framställa produkter, som numera mest tillverkas

av annat material. Sålunda kan en hampodling göra det möjligt att beredskapslagren

av linor m. m. eller råvara för tillverkning därav hålls lägre

än eljest skulle vara behövligt. Utredningen anser att eventuell beredskapslagring

i stället för inhemsk produktion skulle kunna begränsas till 500

ton vid antagande om ett års avspärrning. Anskaffningskostnaden beräknas

till 1 milj. kr. och den årliga kostnaden till 85 000 kr.

Även bortsett från risken för avspärrning kan enligt utredningen spinneriindustrin

och andra tillverkare av varor av hampa eller liknande material

antas ha fördel av att hamphantering förekommer inom landet,

bl. a. vid förhandlingar om priser m. m. för motsvarande importvaror.

Vid sidan av de skäl för att behålla en hampodling som angetts i det

föregående kan det, anför utredningen, vara förklarligt, om man hyser en

viss betänksamhet när det gäller att fullständigt slopa en gotländsk hantering

av denna speciella art och därmed avbryta en odling, som förekommit

i Sverige sedan långa tider och som numera inte torde drivas på

något annat håll i nordvästra Europa än på Gotland.

Även om inte något av angivna förhållanden enbart för sig kan utgöra

tillräckligt motiv för att upprätthålla hampodlingen på Gotland, anser utredningen

att de sammantagna kan tala för att det stöd, som tillkommer

jordbruket i vårt land, till någon del bör få formen av prisstöd för hampodlingen

på Gotland. Förutsättningen är dock att odlingen kan drivas under

rimliga ekonomiska betingelser.

Utredningen övergår härefter till frågan om möjligheterna att förbättra

hampodlingens lönsamhet. Enligt utredningen har de förväntningar om

förbättrad lönsamhet, som legat till grund för beslut som statsmakterna i

tidigare sammanhang fattat om stöd åt odlingen, inte infriats. Avsätt
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 11 ur 1!)till

ningsinöjligheterna för hampfibern har under senare är minskats. Linor

ocli rep in. in. liar kommit att mer och mer tillverkas av syntetiskt material

eller hårdhampa. Några positiva resultat av de försök, som gjorts all

använda den svenska hampan lör andra ändamål, synes ej ha uppnåtts.

Den kvantitet hampa som landets två större hampspinnerier genom överenskommelse

hundil sig för att köpa har numera skurits ned trån 700 ton

till 500 ton per år. Varken importen eller exporten av mjukhampa är av

nämnvärd betydelse. Utredningen uttalar att om liampodlingen skall upprätthållas

måste stora ansträngningar nedläggas på att förbättra förutsättningarna

för odlingen, beredningen och användningen av hampan.

Utredningen har ansett sig böra undersöka konsekvenserna av en minskad

omfattning av hamphanteringen. En sådan bedömning är särskilt

motiverad med hänsyn till att en produktion av omkring 500 ton hampfiber

per år närmast synes motsvara vad som nu kan finna avsättning

inom landet.

Om produktionen av hampfiber skall begränsas i avsevärd omfattning

bör detta enligt utredningen ur driftsekonomisk synpunkt lämpligast ske så

att hampberedningsverket från att tidigare ha drivits i två skift i stället

övergår till drift i ett skift. Detta skulle begränsa produktionen till omkring

500 ton per år. För att ett arbetsskift skall kunna sysselsättas hela året erfordras

en halmkvantitet av omkring 2 700 ton vilket motsvarar en odling av

ungefär 450 ha. Utredningen har upprättat vissa kalkyler angående kostnader

för sådan begränsad drift av beredningsverket. I fråga om den närmare

innebörden av kalkylerna hänvisas till betänkandet.

Utredningen har vid sitt övervägande av hampodlingens framtid inte

kunnat finna annat än att utsikterna är små för att odlingen skall kunna upprätthållas.

Flera skäl gör det enligt utredningen önskvärt, att så skulle

kunna ske, men andra omständigheter och då främst de minskande avsättningsmöjligheterna

och den därmed sammanhängande prisutvecklingen

torde förr eller senare sätta en spärr för fortsatt verksamhet. Utredningen

anser emellertid inte att odlingen bör avvecklas omedelbart. För några år

framåt är avsättning garanterad för en fiberkvantitet som ungefär motsvarar

vad beredningsverket kan producera vid drift i ett skift. Även om

sysselsättningsmöjligheterna förbättrats på Gotland, får arbetsmarknadsläget

fortfarande betecknas som labilt, och det torde därför vara önskvärt

att en avveckling av befintlig verksamhet får anstå något. Dessa omständigheter

tillsammans med de fördelar, som är förenade med hampodlingen

ur jordbrukssynpunkt och delvis även ur beredskapssynpunkt, kan enligt

utredningen utgöra skäl för stöd åt hampodlingen under ytterligare

några år framåt, varvid det får förutsättas att hamphanteringen begränsas

så att produktionen ungefär motsvarar efterfrågan.

Utredningen förordar därför att staten inte nu vidtar åtgärder som

framtvingar hampodlingens omedelbara avveckling i strid mot önskemål

opaginerad Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj. ts proposition nr 11 år 1966

som kan finnas hos hampodlarna och annan befolkning på Gotland. Om

odlingen far fortsatt stöd, som inte är påtagligt större än som kommer

andra slag av jordbruksdrift till del, synes det kunna hänskjutas till

hampodlarna själva att ta den slutliga ståndpunkten till om och i vilken

omfattning de vill driva verksamheten. Det förefaller även närmast böra

ankomma på hampodlareföreningen att bedöma, när en eventuell avveckling

bäst bör ske med tanke på möjligheterna att avyttra fabriken, att

placera anställda m. m.

Det fortsatta stödet till hampodlingen bör enligt utredningen ges formen

av ett pristillägg på högst 94,5 öre per kg hampfiber. Kostnaden för pristillägget

kommer vid den begränsade produktion av 540 ton spinnbar fiber,

som utredningen förordar, att uppgå till drygt 500'' 000 kr. per år. Utredningen

föreslår dessutom, såsom närmare utvecklas i det följande, att vissa

medel skall få tas i anspråk för utvecklingsarbeten. Med hänsyn härtill bör

det belopp, som ställs till förfogande för stöd åt hampodlingen m. m., uppgå

till förslagsvis i runt tal 525 000 kr. Detta innebär en minskning med 25 %

av det nu utgående stödbeloppet. Om kvantiteten spinnbar hampfiber något

år understiger 540 ton, bör stödbeloppet minskas i motsvarande proportion.

Utredningen framhåller att ett stödbelopp av 525 000 kr. vid en odlingsareal

av omkring 450 ha motsvarar mellan 1 100 och 1 200 kr. per ha. Stödet

åt hampodlingen kan dock samtidigt betraktas som ett bidrag till ogräsbekämpning,

som inte enbart kommer den under resp. år odlade arealen till

godo utan den kanske tiodubbla areal där hampodling förekommer i växtföljden.

Sett från den utgångspunkten kan bidraget till odlingen sägas motsvara

endast något hundratal kr. eller mindre per ha och år.

För att hampodlingen skall kunna planeras på ett rationellt sätt bör grunderna

för subventioneringen fastställas för några år framåt, förslagsvis för

en femårsperiod, varvid dock hampodlareföreningen bör ha möjlighet att

avveckla verksamheten dessförinnan. Under perioden bör föreningen få tillgodogöra

sig uppkommande rationaliseringsvinster. Utredningen föreslår att

kostnaderna för stödet även i fortsättningen bestrids från anslaget Prisreglerande

åtgärder på jordbrukets område.

På hampodlareföreningens tre lån från hemslöjdslånefonden har några

amorteringar inte gjorts sedan år 1958. Ej heller har några räntor erlagts

sedan dess. I den kalkyl, som utredningen gjort i fråga om den fortsatta

driften vid hampberedningsverket, har inte räknats med några utgifter för

räntor på nämnda lån. För att räntebetalning skall kunna ske måste storleken

av det statliga stödet ökas. Enligt utredningens mening är det dock att

föredra alt hampodlareföreningen befrias från räntebetalning i fortsättningen.

Utredningen anser det vidare vara nödvändigt att minska föreningens

skulder. I detta syfte föreslår utredningen att staten befriar föreningen från

ränteskulden som vid slutet av räkenskapsåret 1964/65 kommer att uppgå

till omkring 210 000 kr. Utredningen föreslår också att befrielse medges för

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1966

räntor för den kommande femårsperioden. Även i fråga om amortering av

länen anser utredningen att hampodlareföreningen saknar möjligheter att

fullgöra sina åtaganden. Utredningen förordar därför att amortering får

anstå under femårsperioden. Däremot anser utredningen inte att tillräckliga

motiv finns för att staten redan nu avskriver en del av sin kapitalfordran

.

Om en omedelbar avveckling av stödet till hampodlingen blir aktuell bör

enligt utredningen ståndpunkt tas till om och i vilken utsträckning statens

fordringar bör avskrivas samt till vilka åtgärder som behöver vidtas till förmån

för friställd personal. Utredningen föreslår att i sådant fall tillämpas

samma grunder som utredningen förordat beträffande avveckling av stödet

till linodlingen. Kostnaden för ersättningar åt friställda tjänstemän vid

hampberedningsverket bör dock bestridas från anslaget Prisreglerande åtgärder

på jordbrukets område.

Forsknings- och försöksverksamhet beträffande lin och hampa. Enligt utredningens

mening bör nuvarande medelsanvisning över riksstaten till lantbrukshögskolan

och till Sveriges utsädesförening med dess linlaboratorium

för forsknings- och försöksverksamhet beträffande lin och hampa utgå även

under de närmast kommande åren. Däremot anser utredningen att de bidrag,

som Riksförbundet Lin och hampa nu lämnar till ifrågavarande verksamhet,

bör ersättas av att linberedningsverket och hampberedningsverket

med lantbrukshögskolans institution för växtodling eller utsädesföreningen

överenskommer om de försöks- och utvecklingsarbeten, som verken bedömer

ge de bästa ekonomiska resultaten, och att verken ger bidrag till kostnaderna

härför. Utredningen anser att även spinneriindustrin har anledning

att lämna bidrag till verksamheten. Enligt utredningen bör statsbidrag tills

vidare alltjämt utgå till Sveriges allmänna linodlingsförening.

Remissyttrandena

Linodlingen. Utredningens principiella ställningstagande

till frågan om fortsatt stöd åt linodlingen är föremål för olika

meningar bland remissinstanserna. Skogs- och lantbruksakademien, Hallands

läns hushållningssällskap, Sveriges lantbruksförbund, RLF, Riksförbundet

Lin och hampa, Hallands läns linodlareförening, Sveriges allmänna

linodlingsförening, Svenska Hemslöjdsföreningarnas riksförbund och

Textilrådet förordar på i huvudsak de skäl utredningen anfört ett fortsatt

stöd. Statskontoret ansluter sig i allt väsentligt till utredningens synpunkter.

Kommerskollegium och Kooperativa förbundet har ingen erinran mot

utredningens förslag. 1960 års jordbruksutredning vill inte motsätta sig ett

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 11 år 1966

fortsatt stöd åt odlingen, om det av beredskapsskäl befinns erforderligt med

en inhemsk linhantering. I stort sett liknande uppfattning hyser länsstyrelsen

i Malmöhus län och Sveriges industriförbund.

Statens jordbruksnämnd, som uttalar att de skäl som utredningen åberopar

för fortsatt stöd åt linodlingen i allt väsentligt föreligger, anser dock

att frågan om stöd på längre sikt bör bedömas med utgångspunkt från de

omständigheter och överväganden som kan komma att utgöra grund för

jordbrukspolitikens utformning i stort. Med hänsyn härtill anser nämnden

att frågan bör hänskjutas till 1960 års jordbruksutredning. I avvaktan

på förslag från denna utredning bör stöd utgå enligt oförändrade grunder. I

huvudsak samma synpunkter framför styrelsen för lantbrukshögskolan

samt hushållningssällskapen i Kristianstads och Malmöhus län.

Lantbruksstyrclsen är inte främmande för att frågan om en fullständig

avveckling av stödet till linodlingen kan aktualiseras. Av flera skäl bör

dock inte åtgärder vidtas för en omedelbar avveckling. Frågan om linodlingens

framtid bör nämligen bl. a. ses i samband med de nya förutsättningar

för övrig jordbruksproduktion som är att vänta sedan 1960 års jordbruksutredning

slutfört sitt arbete. I avvaktan härpå tillstyrker styrelsen

fortsatt stöd i huvudsaklig överensstämmelse med utredningens förslag.

Även länsstyrelsen i Kristianstads län anser det motiverat att en avveckling

av stödet får anstå i avvaktan på resultatet av jordbruksutredningens

arbete.

Överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap, som framhåller att ett

stöd till linodlingen enligt utredningens förslag inte helt kan motiveras ur

beredskapssynpunkt, tillstyrker dock med tvekan förslaget. Ehuru några

egentliga skäl för fortsatt stöd inte föreligger enligt Sveriges Grossistförbunds

mening, vill förbundet inte motsätta sig att stöd övergångsvis lämnas

för en kortare tid av två å tre år. Länsstyrelsen i Hallands län, som

inte tar någon direkt ställning i frågan, anför att en avveckling lättast kan

genomföras under en högkonjunktur som den nu rådande.

Några remissinstanser förordar att åtgärder omedelbart vidtas för att

avveckla stödet till linodlingen. Med hänsyn till den brist på arbetskraft,

som nu råder, finner sålunda arbetsmarknadsstyrelsen att det ur arbetsmarknadssynpunkt

är mest rationellt att verksamheten vid linberedningsverket

i Laholm helt avvecklas och att arbetskraften bereds sysselsättning

vid mera produktiva företag. Svenska arbetsgivareföreningen anför att från

de arbetsmarknadssynpunkter, som föreningen har alt bevaka, ett fortsatt

stöd knappast ter sig försvarbart. Även LO förordar att odlingen och beredningen

av lin avvecklas.

I fråga om linodlingens betydelse ur beredskapssynpunkt

anför överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap att en linodling, som

begränsas enligt utredningens förslag, innebär att behoven för planlagd

krigsproduktion m. m. kan tillgodoses även på längre sikt, i vart fall så

opaginerad Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj. ts proposition nr 11 år 1966

länge som näringslivets lager förblir av nuvarande storlek. Utredningens

beräkningar av kostnaderna för att lagra linfiber in. in. bekräftas av överstyrelsens

erfarenheter. Utredningens jämförelser mellan odlings- och lagringsalternativen

kan dock gälla endast för en avspärrning på flera års

sikt. Vid ett kortare tidsperspektiv, t. ex. ett avspärrningsår, torde beredskapskraven

bättre kunna tillgodoses genom enbart lagring i avsevärt mindre

omfattning och därmed till lägre kostnader än utredningen ansett nödvändiga.

överstyrelsen anmäler att målsättningen för försörjningsberedskapen beträffande

de varor, som nu beredskapslagras genom överstyrelsens försorg,

tills vidare satts betydligt lägre än vad utredningens beräkningar i fråga

om lagring av linfiber innebär. Uthålligheten beträffande jämförbara försörj

ningsviktiga varor bör enligt överstyrelsens mening om möjligt vara

lika stor. Mot bakgrunden härav konstaterar överstyrelsen att linodlingens

avveckling inte behöver kompenseras med lagring i den omfattning som

utredningen anger, överstyrelsen erinrar dock om att 1960 års jordbruksutredning

för jordbrukets del torde räkna med en avspärrningsperiod som

är längre än den som f. n. ligger till grund för överstyrelsens beredskapslagring.

Eftersom linodlingen måste anses anknyta till jordbruksregleringen,

finns enligt överstyrelsens mening skäl som talar för att samma beredskapsmålsättning

bestäms för linodling som för övrig jordbruksproduktion.

Vidare erinrar överstyrelsen om att den pågående strukturrationaliseringen

inom olika delar av näringslivet leder till en begränsning av de

inhemska försörjningsresurserna och till minskad lagerhållning. Ur beredskapssynpunkt

är det en fördel om ett differentierat näringsliv behålls

så länge som möjligt. Även dessa synpunkter talar för att en inhemsk linodling

behålls.

Ett antal remissinstanser, däribland Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet

Lin och hampa och RLF, anser att ur beredskapssynpunkt en inhemsk

odling är betydligt överlägsen lagringsalternativet. Det torde nämligen

enligt förbunden bli mycket svårt att i en avspärrningssituation på

nytt ta upp en linodling, vilket erfarenheterna från det senaste världskriget

klart visar.

Sveriges industriförbund anser för sin del att de beredskapssynpunkter,

som utredningen åberopar som skäl för att behålla den inhemska linodlingen,

måste tillmätas stor —- om än inte avgörande — betydelse. Sveriges

grossistförbnnd ifrågasätter om de av utredningen framförda beredskapsargumenten

är bärande. Enligt förbundets mening är det inte osannolikt

att lagringen av lin hos bl. a. textilindustrien kommer att öka om linodlingen

läggs ner.

LO anser inte tillräckliga skäl föreligga ur beredskapssynpunkt för att

vidmakthålla linhanteringen med dess i förhållande till verksamhetens omfattning

mycket betydande subventioner. Linet som textilråvara trängs allt

opaginerad Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1966

mer ut av syntetiska produkter. Det finns enligt LO anledning att räkna

med att denna utveckling fortsätter. Beredskapen kan dessutom hållas väsentligt

mycket högre om man lagrar de färdiga produkterna, såsom presenningar,

tältduk, brandslangar osv. Med den ringa sannolikhet som f. n.

synes föreligga för ett behov av inhemsk linproduktion i ett beredskapsläge

blir det emellertid under alla förhållanden samhällsekonomiskt väsentligt

myckt billigare med en mindre beredskapslagring av linråvaror och kanske

framför allt av linindustriens speciella produkter. Om mot förmodan behov

härav uppstår, kan man åter ta upp linodlingen och linberedningen. Detta

visade sig enligt LO inte vara så svårt under andra världskriget. Linberedningen

är ju i grund och botten en relativt enkel industriell process.

I fråga om betydelsen ur arbets mar k nadssynpunkt av

linberedningsverket i Laholm framhåller arbetsmarknadsstyrelsen, som anser

det ur nämnda synpunkt mest rationellt alt verket avvecklas, att staden

ligger i Halmstads A-region som hör till de mera expansiva regionerna

i landet och som årligen har nettoinflyttning av arbetskraft. Laliolmsdelen

av regionen har emellertid ett relativt svagt näringsliv, som inte kan ta

emot områdets egna arbetskraftstillgångar och inte heller den arbetskraft

som friställs om linberedningsverket läggs ner. För en del av personalen

finns dock möjligheter till sysselsättning i Halmstad med bibehållen bosättning.

Goda förutsättningar torde även föreligga att förlägga annan tillverkning

till själva lokaliseringsområdet om linberedningsverket läggs ner.

Det är emellertid enligt styrelsen angeläget att en avveckling sker på ett

sådant sätt att störningar på arbetsmarknaden i möjlig mån begränsas. Om

stödet avvecklas bör därför avvecklingsperioden inte vara alltför kort.

LO framhåller att arbetsmarknadsläget i Laholm inte är sådant alt det

i och för sig på längre sikt utgör skäl för alt vidmakthålla verksamheten

vid linberedningsverket. Arbetskraftens åldersstruktur är dock ogynnsam

och omskolningsmöjligheterna torde även av andra anledningar vara i viss

mån begränsade. Särskilda åtgärder torde därför vara erforderliga för att

arbetsmarknadsmyndigheterna skall kunna skaffa annan för ifrågavarande

arbetskraft lämplig sysselsättning. En avveckling måste göras mjuk och

smidig och får inte ske snabbare än att lämplig alternativ sysselsättning

står till buds. Länsstyrelsen i Hallands län anför att en eventuell avveckling

måste ske med varsamhet såväl med hänsyn till ålderssammansättningen

hos de anställda som till sysselsättningssituationen i Laholmsområdet.

Drätselkammaren i Laholms stad anför bl. a. att varje inskränkning i

driften vid linberedningsverket under nuvarande förhållanden får kännbara

återverkningar på sysselsättningen i södra Halland. Södra Hallands

Kommunalförbund framför liknande synpunkter.

Utredningens analys av de fördelar för jordbruket, som linodling

för med sig, vitsordas till en del av lantbruksstyrelsen. Linodlingen

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1900

är enligt styrelsen av värde som ett led i växtföljden, i synnerhet vid kreaturslös

drift. Ur allmän jordbrukssynpunkt anses dock linodlingen vara

av underordnat intresse. Odlingens betydelse ur växtföljdssynpunkt understryks

även av Malmöhus, Kristianstads och Hallands läns hushållningssällskap,

Skogs- och lantbruksakademien, Sveriges lantbruks förbund, Riksförbundet

Lin och hampa, RLF och Sveriges allmänna linodlingsförening.

Några remissinstanser behandlar den i betänkandet framförda synpunkten

att ett slopande av linodlingen kanske inte medför någon samhällsekonomisk

vinst, eftersom de grödor som i så fall odlas i stället för lin åtnjuter

minst lika stort stöd som linet och odlingen av dessa grödor dessutom

leder till överproduktion. Sålunda anför LO att föreställningen att

man under sådana förhållanden lika gärna kan odla lin som andra grödor

inte är giltig på längre sikt. Jordbrukspolitiken måste nämligen enligt LO

sträva efter att totalproduktionen anpassas till avsättningsutrymmet. Om

produktionen av lin läggs ner bör man räkna med en motsvarande krympning

av den totala åkerarealen.

De av utredningen påpekade fördelarna för spinneriindustrin

att åtminstone till en del kunna täcka sitt råvarubehov inom landet

och sålunda ej helt vara beroende av utländska exportörer vitsordas av bl. a.

RLF och Skogs- och lantbruksakademien. Sveriges grossistförbund anser

däremot detta argument inte böra tillmätas någon betydelse i förevarande

sammanhang. Enligt förbundet skulle f. ö. sådana skäl kunna åberopas för

stöd av en inhemsk produktion av flertalet produkter.

Som en upplysning anmäler länsstyrelsen i Hallands län att linberedningsverket

är den största vattenförorenaren i Lagans nedre lopp.

Enligt en år 1965 upprättad principutredning beträffande avloppsreningsverk

för Laholms stad ni. m. har kostnaderna för ett på enklaste sätt utfört

reningsverk för linberedningsverket överslagsvis beräknats till 900 000 kr.

och de årliga kostnaderna till 135 000 kr.

Ett antal remissinstanser — därav flera som i princip är positiva till ett

fortsatt stöd till linodlingen — har betydande invändningar mot utredningens

förslag till utformning av det fortsatta stödet. Särskilt

kritiseras förslaget om övergång till drift i ett skift vid linberedningsverket.

Sveriges industriförbund anser en sådan begränsning av driften tvivelaktig

ur såväl företagsekonomisk som samhällsekonomisk synpunkt. Liknande

uppfattning hyser statskontoret och 1960 års jordbruksutredning.

RLF, Skogs- och lantbruksakademien, Sveriges allmänna linodlingsf örening

och Hallands läns linodlarförening förordar under hänvisning bl. a. till

nackdelarna med driftsinskränkningen att stöd utgår till en odling av nuvarande

omfattning. Sveriges lantbruks förbund och Riksförbundet Lin och

hampa framför samma förslag. Förbunden är vidare tveksamma till möjligheten

att begränsa kostnaderna för driften av linberedningsverket till

opaginerad Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 11 år 1966

dem som utredningen beräknar, framför allt eftersom hänsyn inte tagits

till inverkan av framtida löneökningar. Hallands läns linodlare förening,

som driver beredningsverket, uttalar att det förefaller omöjligt att i vart

fall vid den begränsade drift som utredningen föreslår kunna genom rationaliseringsvinster

kompensera de betydande årliga kostnadsökningarna.

Föreningen anser det nödvändigt att den bereds skäligt skydd mot fortsatt

inflation om utredningens förslag genomförs. Liknande synpunkter framför

RLF, Sveriges lantbruks förbund samt Riksförbundet Lin och liampa. De

båda sistnämnda remissinstanserna understryker också nödvändigheten av

att stöd garanteras för den tid av fem år, som utredningen föreslår, så att

linberedningsverket får möjlighet att planera verksamheten på något längre

sikt.

RLF anser att kostnaderna för stödet till linodlingen bör bestridas över

budgeten. Sveriges lantbruks förbund och Riksförbundet Lin och hampa

anser för sin del att det belopp av 450 000 kr., som utredningen föreslår skall

utgå till linberedningsverket som kompensation för minskat kapacitetsutnyttjande,

bör bestridas över budgeten.

I anledning av utredningens förslag till åtgärder i händelse av en avveckling

av stödet till linodlingen understryker arbetsmarknadsstyrelsen

angelägenheten av att avgångsbidrag utgår till de anställda

vid linberedningsverket som inte kan beredas annat arbete. LO anför att de

normer, som gäller för den av arbetsmarknadens parter instiftade avgångsbidragsfonden,

är betydligt restriktivare än dem som tillämpats för avgångsersättningar

vid tidigare nedläggningar av linberedningsverk. LO anser

därför att en utfyllnad till en högre norm måste ske i förevarande fall.

Med hänsyn till de ersättningsbestämmelser, som tillämpats vid tidigare nedläggningar

av linberedningsverk, anser Svenska textilarbetareförbundet att

det är motiverat att avgångsbidrag kan få utgå även till arbetare med kortare

anställningstid än tio år och att arbetare som ej fyllt femtio år kan få sådant

bidrag. RLF anför att eventuella avgångsbidrag bör bestridas över budgeten

och inte med införselavgiftsmedel.

Hampodlingen. Remissinstanserna är genomgående mera negativt inställda

till utredningens principiella ställningstagande till frågan

om fortsatt stöd åt hampodlingen än vad fallet är i fråga om linodlingen.

Fortsatt stöd förordas uttryckligen på de av utredningen anförda skälen

främst av Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet Lin och hampa, RLF,

Skogs- och lantbruksakademien, Textilrådet, Svenska hemslöjdsföreningarnas

riksförbund, länsstyrelsen i Gotlands län, hushållningssällskapet i Gotlands

län, drätselkammaren i Visby stad, Gotlands handelskammare och

Gotlands hampodlareförening.

opaginerad Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ta proposition nr 11 år 1966

Lantbruksstyrelsen, statens jordbruksnämnd och styrelsen för lantbrukshögskolan

anser att frågan om att bevara hampodlingen bör slutligt lösas

först i samband med ett ställningstagande till jordbrukspolitiken i allmänhet

och att i avvaktan härpå fortsatt stöd bör utgå till odlingen. Enligt statskontorets

mening ligger det närmare till hands att slopa hampberedningsverket

i Visby än linberedningsverket i Laholm, men ämbetsverket anser

dock utredningens förslag kunna godtas.

1960 års jordbruksutredning ställer sig ytterst tveksam till fortsatt stöd

åt hampodlingen. Enligt arbetsmarknadsstyrelsens mening är det från mera

allmänna arbetsmarknadssynpunkter mest rationellt att verksamheten vid

liampberedningsverket snarast möjligt avvecklas och att arbetskraften bereds

arbete vid företag med högre produktivitet.

Avveckling av stödet till hampodlingen förordas av LO och Svenska arbetsgivareföreningen

på i huvudsak samma grunder som organisationerna

anför i fråga om stödet till linodlingen. Sveriges industriförbund och Sveriges

grossistförbund anser att några bärande skäl inte kan förebringas för

att behålla stödet till hampodlingen.

överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap delar utredningens uppfattning

att hampodlingen ur beredskapssynpunkt inte kan

tillmätas samma betydelse som linodlingen, överstyrelsen uttalar att något

oavvisligt krav på hampa för beredskapsviktiga ändamål inte föreligger. Å

andra sidan är en inhemsk produktion av hampa ett värdefullt tillskott till

försörjningen med fiber. Bl. a. Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet

Lin och hampa, som i och för sig inte har någon erinran mot utredningens

uppfattning i denna fråga, anför att det liksom i fråga om linodlingen

torde bli mycket svårt att åter ta upp hampodlingen om den nu läggs ner.

I fråga om hamphanteringens betydelse ur arbetsmarknadssynpunkt

anför arbetsmarknadsstyrelsen att sysselsättningsmöjligheterna

på Gotland har förbättrats under senare år och att en ytterligare industriell

utbyggnad pågår. Effekten av denna utbyggnad kommer att göra

sig fullt gällande under år 1967. Om stödet till hampodlingen slopas bör

avvecklingsperioden avvägas med hänsyn till detta förhållande. LO anför

samma synpunkter på avvecklingen av liampberedningsverket som i fråga

om nedläggning av linberedningsverket. Svenska arbetsgivareföreningen

framhåller att den industriella utbyggnaden på Gotland, särskilt inom det

elektrotekniska området, torde vara tillräcklig för att ta emot arbetskraften

vid hampberedningsverket.

Länsarbetsnämnden i Gotlands län uttalar att avsevärda svårigheter

kommer att uppstå för de anställda om verksamheten vid hampberedningsverket

upphör när 1965 års skörd är bearbetad. Nämnden räknar därför

med att beredskapsarbete och skyddad sysselsättning måste tillgripas i

opaginerad Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 11 år 1966

större utsträckning, om samtliga skall kunna beredas sysselsättning. Gotlands

hampodlareförening, som driver beredningsverket, framför liknande

synpunkter. Enligt drätselkammaren i Visbg stad kan de anställda svårligen

beredas annat arbete.

Lantbruksstyrelsen anför i fråga om liampodlingens betydelse för

jordbruket att det kan bli svårt att finna ersättningsgrödor för hampan

på Gotlands myrjordar om odlingen läggs ner. Liksom linodlingen anses

dock hampodlingen vara av underordnad betydelse ur allmän jordbrukssynpunkt.

Länsstyrelsen i Gotlands län erinrar om att jordbruket i

länet har långt större relativ betydelse än vad som är fallet i övriga delar

av landet. En omedelbar avveckling av stödet till hampodlingen försämrar

enligt länsstyrelsen de allmänna förutsättningarna för jordbruket med

tanke på den tillbakagång för kreaturshållningen som blir följden härav.

Gotlands läns hushållningssällskap anför liknande synpunkter.

Vad gäller utredningens förslag till utformning av det fortsatta

stödet till hampodlingen anför länsarbetsnämnden i

Gotlands län att övergång till drift av hampberedningsverket i ett skift har

skett under hösten 1964. De remissinstanser, som är positiva till fortsatt

stöd åt odlingen, godtar också i allmänhet utredningens förslag att stödet

skall avse en odling av sådan omfattning att beredningsverket behöver drivas

endast i ett skift.

Gotlands hampodlareförening framhåller att det med hänsyn till den

ständigt fortgående kostnadsökningen inte torde vara möjligt att under

en femårsperiod uppehålla driften vid beredningsverket med oförändrat

stöd om man samtidigt inte har möjlighet att genom investeringar genomföra

vissa rationaliseringar. Föreningen pekar också på att det förefaller

osannolikt att tillräcklig odlingsareal kan erhållas om priset på halm sänks

i enlighet med utredningens beräkningar. Mot denna bakgrund anser föreningen

det ofrånkomligt att det föreslagna stödet höjs med 50 000 kr. för

1966 års hampskörd. För följande år bör stödet höjas med belopp som motsvarar

de ökade lönekostnaderna. Vidare finner föreningen angeläget att

föreningens ränteskuld på statslånen skrivs av samt förklarar sig ej heller

i fortsättningen ha möjlighet att erlägga någon ränta på dessa lån. RLF,

Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet Lin och hampa och Gotlands

läns hushållningssällskap hyser i stort sett samma uppfattning som hampodlareföreningen

om behovet av ett större ekonomiskt stöd än vad utredningen

föreslår.

I fråga om utredningens förslag till åtgärder, om beslut fattas att a vveckla

stödet till hampodlingen, har arbetsmarknadsstyrelsen,

LO, Svenska textilarbetareförbundet och RLF samma synpunkter som

beträffande motsvarande förslag för linodlingens del.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 11 år 11)66 31

Forskning och försöksverksamhet beträffande lin och hampa. Sveriges utsädesförening

framhåller betydelsen av att föreningens verksamhet på området

kan fortsätta men förklarar alt forskningsarbetet är mycket svårt

att förbilliga genom rationaliseringsåtgärder. Oförändrade anslag innebär

därför att personal och arbetsvolym måste minskas och därmed att de medel

som investerats i laboratoriet blir sämre utnyttjade. Styrelsen för lantbruk

shögskolan anför att de resurser, som nu disponeras för forskning

och försök på området, bör utnyttjas för andra ändamål om lin- och hampodlingen

inskränks väsentligt. Om så ej blir fallet, bör försöksverksamheten

i sin helhet inordnas i riksförsöksprogrammet och i princip bekostas

av statsmedel.

Hallands läns linodlarcförening, som understryker forskningens betydelse

för lidodlingen, konstaterar att utredningens förslag medför att ökat

stöd till forskningen inte blir möjligt från linberedningsverkets sida. Föreningen

föreslår därför att det bidrag av 14 000 kr., som hittills utgått till

Riksförbundet Lin och hampa, i fortsättningen används för att förstärka

Sveriges utsädesförenings verksamhet på området.

Departementschefen

Odlingen av spånadslin och hampa har fått särskilt stöd allt sedan den

återupptogs i större skala under andra världskriget. Stödet har utgått i

form av pristillägg eller garantipris till odlarna samt statliga lån för att

igångsätta och driva beredningsverk som förädlar halm av lin och hampa

till råvara för spinneriindustrin. Frågan om stödet till lin- och hampodlingen

har senast mera ingående övervägts av 1961 års riksdag (prop. 49,

JoU 17, rskr 169), då för linodlingens del beslut fattades om stöd för 1961—

1964 års skördar och för hampodlingens del i fråga om 1961 års skörd. Sedermera

har genom beslut av riksdagen stödet utsträckts till att omfatta

tiden t. o. m. 1965 års skörd av såväl lin som hampa.

Frågan om stödet på längre sikt åt spånadslin- och hampodlingen har

övervägts av en särskild utredning. Denna föreslår, såsom närmare framgår

av redogörelsen i det föregående, att fortsatt stöd skall utgå under en

tid av fem år för att upprätthålla en begränsad odling av lin och hampa.

Remissinstansernas uppfattning om önskvärdheten av att behålla odlingen

är starkt varierande.

Utredningen och remissinstanserna är ense om att lin- och hampodlingen

inte kan vidmakthållas utan särskilt stöd. Några remissinstanser, däribland

lantbruksstyrelsen och statens jordbruksnämnd, förordar att frågan om

lin- och hampodlingens framtid inte avgörs förrän i anslutning till att beslut

fattas om de riktlinjer för den framtida jordbrukspolitiken, som f. n.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj. ts proposition nr il år 1966

övervägs av 1960 års jordbruksutredning, och att i avvaktan härpå fortsatt

stöd utgår enligt provisoriska grunder. För min del anser jag att ett provisorium

av flera skäl inte är lämpligt. Enligt min mening bör vidare frågan

om stöd åt lin- och hampodlingen inte bedömas efter samma grunder som

när det gäller jordbruksprodukter av betydelse för livsmedelsförsörjningen.

Jag vill också hänvisa till att 1960 års jordbruksutredning i sitt remissyttrande

inte sätter i fråga att utredningens resultat skall avvaktas. Jag förordar

sålunda att ställning nu tas till frågan om lin- och hampodlingens

framtid.

Utredningen tillmäter linodlingen avsevärd betydelse ur beredskapssynpunkt.

Om odlingen läggs ner helt, blir det enligt utredningen nödvändigt

att genom lagring, som beräknas kosta 1,5 milj. kr. per år, trygga behovet

av linfiber in. m. under en eventuell avspärrning. Det är däremot inte nödvändigt

att vidta åtgärder i beredskapssyfte, om odlingens omfattning minskas

till hälften av nuvarande areal, överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap

framhåller bl. a. att de av utredningen uppställda beredskapskraven

betydligt överstiger målsättningen för den försörjningsberedskap

som tillämpas i fråga om andra varor som överstyrelsen lagrar. Mot bakgrunden

av att uthålligheten beträffande olika försörj ningsviktiga varor

om möjligt bör vara lika stor anser överstyrelsen att en nedläggning av

linodlingen inte behöver kompenseras med beredskapslagring av den omfattning

som utredningen anger.

Med utgångspunkt från sina överväganden och kostnadsberäkningar rörande

beredskapslagring av linfiber m. m. anser utredningen ett fortsatt

stöd till linodlingen, vilket drar ungefär samma kostnad som lagringen,

vara försvarligt. Detta innebär enligt utredningen att kostnaderna för stödet

måste minskas från f. n. 2 milj. kr. till 1,5 milj. kr. för år. För att eu

sådan minskning skall kunna ske finner utredningen att såväl nuvarande

odlingsareal som beredningskapacitet bör begränsas till ungefär hälften.

Utredningens förslag härom, som går ut på att linberedningsverket i Laholm

skall drivas i ett i stället för två arbetsskift, kritiseras av ett stort antal

remissinstanser. Dessa framhåller dels att driftsinskränkningen ur

både samhällsekonomisk och företagsekonomisk synpunkt är olämplig, dels

att utredningen underskattar kostnaderna för en begränsad odling och

drift. I det senare hänseendet pekas på att utredningen inte tagit hänsyn

till inverkan av framtida löneökningar samt att betalningen till odlarna för

linhalm måste höjas. Det bör även erinras om att länsstyrelsen i Hallands

län upplyser att linberedningsverket är den största vattenförorenaren i

Lagans nedre lopp och att ett enklare reningsverk uppskattas medföra en

investeringskostnad av 900 000 kr. och en årlig driftskostnad av 135 000 kr.

Av vad överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap anför synes enligt

min mening framgå att försörjningsberedskapen i fråga om linfiber m. in.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj.ts proposition nr It år 1966

kan tillgodoses till lägre kostnad än utredningen räknar med. Ä andra sidan

synes de synpunkter, som vissa remissinstanser framför beträffande

lämpligheten av och kostnaderna för att driva linberedningsverket med en

till hälften minskad kapacitet, inte kunna frånkännas berättigande. Det är

sålunda sannolikt att driftskostnaderna för beredningsverket blir högre än

vad utredningen beräknar. Vidare kan vissa investeringar bli ofrånkomliga.

Mot denna bakgrund är det uppenbart att åtminstone på sikt en jämförelse

mellan kostnaderna för stöd åt fortsatt linodling och för beredskapslagring

utfaller till lagringens fördel. Med hänsyn till det anförda anser

jag inte beredskapssynpunkterna utgöra tillräckligt skäl för att lämna stöd

till fortsatt odling av spånadslin.

Bland övriga skäl som påverkar frågan om stödet till linodlingen märks

arbetsmarknadssynpunkterna. Arbetsmarknadsstyrelsen, LO och Svenska

arbetsgivareföreningen förordar i sina remissyttranden under hänvisning

till den allmänna bristen på arbetskraft att linberedningsverket läggs ner.

Enligt min mening måste dessa synpunkter tillmätas stor vikt. Det är givet

att, såsom bl. a. de lokala remissinstanserna påpekar, rådande åldersfördelning

bland beredningsverkets personal kan leda till vissa svårigheter ur

sysselsättningssynpunkt vid en avveckling. Detta kan dock inte utgöra något

avgörande skäl att upprätthålla verksamheten, eftersom sådana svårigheter

även framgent kan uppkomma. Jag vill framhålla att det, såsom länsstyrelsen

i Hallands län påpekar, är lättast att avveckla linberedningsverket

Hinder en högkonjunktur såsom den nu rådande.

Ur allmän jordbrukssynpunkt får linodlingen enligt lantbruksstyrelsen

anses vara av underordnad betydelse. Åtskilliga remissinstanser framhåller

dock linets värde som ett led i växtföljden. Vidare anförs som skäl för

att behålla nuvarande stöd till linodlingen att andra jordbruksgrödor åtnjuter

minst lika stort stöd räknat per hektar. Härjämte hävdas att användningen

för andra grödor av den areal där lin nu odlas leder till överskott

som är svåra att avsätta.

Enligt min mening finns ej anledning att vid behandling av frågan om

stöd till linodlingen jämföra med det stöd som lämnas till produktion av

livsmedelsråvaror. Jag vill även framhålla att f. n. mångdubbelt större areal

åkerjord än de ca 2 000 ha som används för linodling årligen tas ur produktionen.

Med hänsyn bl. a. härtill synes knappast den omständigheten

att linodlingsarealen friställs för annan jordbruksproduktion kunna inverka

på riskerna för överproduktion.

Såväl utredningen som vissa remissinstanser framhåller att förekomsten

av en linodling medför vissa fördelar ur spinneriindustrins synpunkt vid

prisförhandlingar med utländska leverantörer. Å andra sidan uttalar Sveriges

grossistförbund att sådana skäl kan åberopas för stöd åt flertalet inhemska

produkter.

Mot bakgrunden av det anförda finner jag att tillräckliga skäl ej längre

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1966

föreligger att lämna stöd för att vidmakthålla en inhemsk odling av spånadslin.

I likhet med flera remissinstanser anser jag dock att odlingen och beredningen

av lin bör avvecklas så att minsta möjliga störningar på arbetsmarknaden

uppkommer. Även andra skäl talar för att verksamheten såvitt

möjligt avvecklas under en övergångsperiod, då fortsatt stöd i nuvarande

eller begränsad omfattning utgår. I anledning härav har jag haft

överläggningar med företrädare för Hallands läns linodlareförening, som

äger linberedningsverket i Laholm. Dessa har härvid yrkat på att linodlingen

bör få sådant stöd att verksamheten vid beredningsverket kan fortgå

i nuvarande omfattning. Samtidigt har de dock förklarat att, om principbeslut

nu fattas att stödet skall upphöra, det knappast är möjligt att få till

stånd odling och behålla arbetskraft i tillräcklig omfattning för att under

en övergångsperiod på ett par år upprätthålla driften vid linberedningsverket.

Under sådana förhållanden har de uttalat sig för att driften läggs ner

då nu befintliga lager av linhalm är bearbetade. Om driften upprätthålls

i två arbetsskift, beräknas dessa lager räcka till september eller oktober

1966. Vid en partiell driftsinskränkning under avvecklingstiden kan lagren

väntas räcka över årsskiftet 1966/67.

Med hänsyn till vad som sålunda framkommit finner jag det inte möjligt

att genom fortsatt stöd till linodlingen under en övergångsperiod tillgodose

de i och för sig berättigade önskemål som har framkommit om successiv

avveckling av linodlingen och linberedningen. Eu viss övergångsperiod uppkommer

dock genom att driften vid linberedningsverket upprätthålls så

länge det nu befintliga lagret av linhalm räcker. Såsom framgår av det föregående

blir det därför sannolikt inte aktuellt att lägga ner driften vid beredningsverket

förrän under senare delen av år 1966 eller början av år

1967. För att underlätta för linberedningsverkets anställda att få annan

sysselsättning bör så snart riksdagens beslut föreligger arbetsmarknadsmyndigheternas

uppmärksamhet fästas på det ändrade sysselsättningsläge

som uppkommer i och med att verket läggs ner. Det torde vidare kunna

förutsättas att linodlareföreningen vid avvecklingen av driften samråder

med arbetsmarknadsmyndigheterna och berörda kommunala organ. — Jag

vill även anmäla att så snart riksdagens beslut föreligger överstyrelsens för

ekonomisk försvarsberedskap uppmärksamhet bör fästas på det ändrade

läge som uppkommer i fråga om försörjningen med linfiber m. in. Det åligger

överstyrelsen att vidta eller föreslå de åtgärder som i anledning härav

kan erfordras ur beredskapssynpunkt.

För att ytterligare underlätta omställningen för personalen vid linberedningsverket

bör liksom tidigare skett vid nedläggning av sådana beredningsverk

viss avgångsersättning utgå. Med hänsyn till de särskilda omständigheterna

i detta fall bör ersättningen bestridas med statsmedel, oavsett att

arbetsmarknadens parter numera inrättat en fond för avgångsbidrag. Villkoren

för ersättningen bör enligt min mening utformas som en kombina
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj. ts proposition nr 11 år 1966

tion av de grunder som gällt vid tidigare nedläggningar av Iinberedningsverk

och dem som tillämpas för bidrag ur den nyss nämnda fonden. Ersättning

bör utgå till person som varit anställd minst fem år vid beredningsverket

och som avskedas till följd av allmän eller partiell driftsncdläggelse.

Om särskilda skäl föreligger, bör ersättning kunna utgå även till annan anställd.

Vid avvägningen av avgångsersättningens storlek bör hänsyn tas till såväl

anställningstidens längd som åldern. Jag föreslår sålunda såsom grundbidrag

vid en anställningstid av minst fem år 1 000 kr., minst tio år 1 500

kr. och minst femton år 2 000 kr. Härutöver bör tilläggsbidrag med hänsyn

till ålder, då anställningen upphör, utgå enligt följande tabell.

Ålder Ur. Ålder kr.

50—55 4r................ 1 000 59 år 4 200

56 » ................ 1 800 60 » 5100

57 » ................ 2 600 61—66 » 6 000

58 » ................ 3 300

Handikappad personal bör oavsett ålder och anställningstid kunna erhalla

avgångsersättning med högst 8 000 kr., vilket motsvarar högsta förekommande

ersättning enligt de bestämmelser jag nyss förordat. Kungl. Maj :t eller

myndighet, som Kungl. Maj :t bestämmer, bör äga besluta om och meddela

närmare föreskrifter rörande avgångsersättning.

Kostnaderna för avgångsersättningar till personalen vid linberedningsverket

uppskattar jag till ca 650 000 kr. Eventuella kostnader under innevarande

budgetår för avgångsersättningar bör få belasta det under riksstatens

nionde huvudtitel uppförda förslagsanslaget Prisreglerande åtgärder på

jordbrukets område. I fråga om täckande av medelsbehovet under budgetåret

1966/67 för ifrågavarande ändamål återkommer jag vid anmälan av

den särskilda proposition varvid jag ämnar behandla bl. a. nyss nämnda

anslag.

Linodlareföreningen bör i avvaktan på linberedningsverkets nedläggning

och därpå följande likvidation erhålla fortsatt anstånd med räntebetalning

och amortering på föreningens lån ur hemslöjdslånefonden. Vid de förut

nämnda överläggningarna med företrädare för Hallands läns linodlareförening

har uttalats att under den tid verket drivs för att bearbeta befintliga

lager av linhalm likviditetssvårigheter kan tänkas uppkomma. Eftersom en

nedläggning av driften i förtid av sådan orsak bör undvikas, bör Kungl.

Maj :t äga ta i anspråk medel ur det förut nämnda förslagsanslaget Prisreglerande

åtgärder på jordbrukets område för att vid behov såsom tillfälligt

lån kunna ställa erforderliga rörelsemedel till linodlareföreningens förfogande.

I enlighet med vad som tillämpats vid tidigare nedläggning av linberedningsverk

bör Kungl. Maj :t äga förklara att krav på återbetalning av statens

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj. ts proposition nr 11 år 1966

fordringar inte skall framställas förrän i samband med likvidation och att

därvid dessa fordringar — med undantag för nyss nämnda tillfälliga lån_

skall äga sämre rätt än övriga fordringar. Kungl. Maj :t bör därjämte äga

efterge statens fordringar i den utsträckning som behövs för att medlemmarna

i linodlareföreningen skall återfå högst hälften av det av dem satsade

insatskapitalet. Belopp som eftergetts bör täckas via fonden för oreglerade

kapitalmedelsförluster.

Hampodlingen har enligt utredningen inte samma betydelse ur beredskapssynpunkt

som linodlingen. Denna uppfattning delas av överstyrelsen

för ekonomisk försvarsberedskap, som uttalar bl. a. att något oavvisligt

krav på tillgång till hampa för beredskapsviktiga ändamål inte föreligger.

Med hänsyn härtill finns enligt min mening ej längre skäl att ur beredskapssynpunkt

vidmakthålla hampodlingen.

Ur allmänna arbetsmarknadssynpunkter förordar arbetsmarknadsstyrelsen,

LO och Svenska arbetsgivareföreningen att hampberedningsverket i

Visby läggs ner. Arbetsmarknadsstyrelsen hänvisar därvid till att sysselsättningsmöjligheterna

på Gotland förbättrats under senare år och att en

ytterligare industriell utbyggnad pågår. De lokala remissinstanserna hävdar

däremot att det är svårt att bereda beredningsverkets personal annat arbete.

Även om vissa tillfälliga sysselsättningssvårigheter kan uppkomma, om beredningsverket

läggs ner, kan med hänsyn till vad arbetsmarknadsstyrelsen

anför detta förhållande enligt min mening inte utgöra tillräckligt skäl för

att på sikt upprätthålla driften vid verket.

Åtskilliga remissinstanser erinrar om betydelsen av hampodlingen för

jordbruket på Gotland. Ehuru vissa svårigheter kan uppstå att finna ersättningsgrödor

för hampan på de myrjordar där den odlas, anses dock enligt

lantbruksstyrelsen odlingen vara av underordnad betydelse ur allmän jordbrukssynpunkt.

För min del anser jag att spörsmålet bör ses mot bakgrunden

av att hampodlingen minskat så att den år 1964 omfattade endast 530

ha av de något över 80 000 ha åkerjord som finns på Gotland.

Med hänsyn till det anförda och till att, såsom utredningen framhåller,

svårigheter efter hand uppkommit att finna avsättning för hampfiber finns

enligt min mening ej längre bärande motiv för stöd åt hampodlingen. Såsom

flera remissinstanser framhåller kan det vara önskvärt att odlingen och beredningen

avvecklas under en övergångsperiod. Arbetsmarknadsstyrelsen uttalar

sålunda att den pågående industriella utbyggnaden på Gotland beräknas

få full effekt först under år 1967. I syfte att undersöka möjligheterna att

avveckla verksamheten under en övergångsperiod på något år, då fortsatt

stöd skulle utgå, har jag haft kontakt med företrädare för Gotlands hampodlareförening,

som äger hampberedningsverket. Härvid har dock framkommit

att det, om principbeslut nu fattas att stödet till hampodlingen skall

upphöra, i likhet med förhållandena vid linberedningsverket inte anses föreligga

förutsättningar att upprätthålla driften längre tid än vad som er
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj.ts proposition nr 11 år 1966

fordras för att bearbeta befintliga halmlager. Dessa beräknas räcka för drift

av verket t. o. in. juni 1966.

Liksom fallet är i fråga om linet finner jag det sålunda inte möjligt atl

genom fortsatt stöd till odlingen under en övergångsperiod tillgodose de i

och för sig berättigade önskemålen om en successiv avveckling av hampodlingen

och hampberedningen. En kortare övergångsperiod uppkommer dock

genom att driften vid liampberedningsverket, såsom framgår av det föregående,

torde kunna upprätthållas t. o. in. juni 1966. För att underlätta för

beredningsverkets anställda att få annan sysselsättning, när verket läggs

ner, bör så snart riksdagens beslut föreligger arbetsmarknadsmyndigheternas

uppmärksamhet fästas på det ändrade sysselsättningsläget. Det torde

vidare kunna förutsättas att hampodlareföreningen vid avvecklingen av driften

samråder med arbetsmarknadsmyndigheterna och berörda kommunala

organ.

För att ytterligare underlätta omställningen bör till personalen utgå avgångsersättningar

av statsmedel enligt samma grunder som jag förordat för

linberedningsverkets personal. Kostnaderna för ersättningarna uppskattar

jag till ca 150 000 kr. Dessa kostnader bör bestridas på samma sätt som jag

bär föreslagit beträffande motsvarande kostnader vid linberedningsverkets

avveckling.

Vad jag vid behandlingen av avvecklingsfrågorna beträffande linberedningsverket

förordat i fråga om anstånd med räntebetalning och amortering

på lån ur hemslöjdslånefonden, täckande av eventuellt uppkommande behov

av driftskapital samt återbetalning, förmånsordning och eftergift av

statens fordringar bör tillämpas även vid avvecklingen av hampberedningsverket.

Såsom närmare framgår av redogörelsen i det föregående utgår statsmedel

för viss forsknings- och försöksverksamhet beträffande spånadslin och hampa.

Endast mycket obetydlig odling av dessa växter kan väntas förekomma

när stöd ej längre utgår. Med hänsyn härtill anser jag att det inte finns anledning

att vid Sveriges utsädesförening och lantbrukshögskolan bedriva

särskild forsknings- och försöksverksamhet i fråga om dessa växter och produkter

av dem. De medel, som för ändamålet inräknats i statsbidraget till

utsädesföreningen, bör under nästa budgetår få disponeras av föreningen för

att täcka kostnader för den personal som sysselsatts vid linlaboratoriet.

Frågan om medlen skall kvarstå även för följande budgetår får prövas vid

den årliga budgetbehandlingen. De medel som tagits i anspråk för ifrågavarande

ändamål ur lantbrukshögskolans anslag till försöksverksamhet bör

stå till förfogande för andra försök.

Det ränte- och amorteringsfria lån ur fonden för låneunderstöd, som Sveriges

utsädesförening erhöll genom beslut av 1943 års riksdag för att finansiera

uppförandet av ett nytt linlaboratorium, bör få kvarstå tills vidare.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr tl år 1966

Något villkor att lånet skall återbetalas om laboratoriet läggs ner bör givetvis

inte gälla i fortsättningen. Laboratoriebyggnaden torde av föreningen

kunna användas för andra ändamål inom dess verksamhetsområde.

Av förut nämnda skäl bör efter utgången av innevarande budgetår statsbidrag

ej längre utgå till Riksförbundet Lin och hampa eller till Sveriges allmänna

linodlingsförening.

Under åberopande av vad jag anfört i det föregående hemställer jag, att

Kungl. Maj :t föreslår 1966 års riksdag att

a) godkänna vad jag i det föregående förordat rörande

avveckling av stödet till odlingen av spånadslin och hampa,

b) godkänna vad jag föreslagit om avgångsersättningar

till anställda vid lin- och hampberedningsverken,

c) medge de åtgärder i fråga om statens fordringar hos

Hallands läns linodlareförening och Gotlands hampodlareförening

som jag förordat i det föregående,

d) bemyndiga Kungl. Maj :t att hevilja föreningarna tillfälliga

lån i enlighet med vad jag förordat,

e) godkänna vad jag anfört rörande forsknings- och

försöksverksamheten beträffande spånadslin och hampa.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Hubert Thorsson

MARCUS BOKTR. STHLM 1966 65C8I4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1966:69 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avveckling av stödet till odling av spånadqlin och hampa jämte i ämnet väckta motioner a1 i texten
  2. JoU 1966:3 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avveckling av stödet till odling av spånadslin och hampa jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten