Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om kontinentalsockeln m. m

1966-04-01 · 113 sidor, varav 111 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 111 av 113 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1966:114, Med förslag till lag om kontinentalsockeln m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 1H år 1966

1

Nr 114

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

kontinentalsockeln m. m.; given Stockholms slott

den 1 april 1966.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att anta härvid fogade förslag

till

1) lag om kontinentalsockeln;

2) lag om ändrad lydelse av 5 § gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 314);

3) lag om ändring i lagen den 28 maj 1886 (nr 46) angående stenkolsfyndigheter

m. m.;

4) lag om ändring i uranlagen den 2 december 1960 (nr 679);

5) lag om rätt till sand-, grus- och stentäkt inom vissa allmänna vattenområden.

GUSTAF ADOLF

Herman Kling

Propositionens huvudsakliga innehåll

Med kontinentalsockeln avses den långsamt sluttande del av havsbottnen

som är belägen mellan stranden och den branta sluttningen ned mot de

stora havsdjupen. Genom en i Geneve år 1958 antagen konvention om kontinentalsockeln,

vilken godkänts av riksdagen år 1964, har strandstaterna

tillerkänts suveräna rättigheter över den utanför territorialgränsen belägna

delen av sockeln för dennas utforskande och tillgodogörandet av dess naturtillgångar.

I förevarande proposition föreslås i en särskild lag om kontinentalsockeln

regler angående utforskning av havsbottnen och utvinning av

dess naturtillgångar på den svenska delen av sockeln. Lagen föreslås äga

tillämpning såväl på sockelområdet utanför territorialgränsen som på den

del av sockeln som är belägen innanför territorialgränsen intill gränsen för

enskilt vatten. Innanför territorialgränsen görs undantag för inmutningsbara

mineral. Samtidigt föreslås att stenkolslagens och uranlagens regler

inte skall gälla där.

Enligt den föreslagna lagen tillkommer rätten att utforska sockeln och

1 Bihang till riksdagens protokoll 1966. i samt. Nr 114

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj. ts proposition nr 11 i år 1966

utvinna dess naturtillgångar staten. Kungl. Maj :t kan meddela tillstånd åt

annan än staten att utforska sockeln genom geofysiska mätningar, borrning

eller på annat sätt och att utvinna naturtillgångar där. Tillstånd kan förbindas

med föreskrift för att främja ett rationellt utforskande och tillvaratagande

av naturtillgångarna och för att skydda motstående intressen, såsom

sjöfarten och fisket. Vidare kan fastställas villkor som syftar till att

tillförsäkra staten ekonomiskt utbyte av exploateringen, t. ex. i form av

royalty. Har borrplattform eller liknande anläggning för verksamheten

inrättats utanför territorialgränsen, skall svensk lag med vissa undantag

tillämpas på anläggningen och inom sä''kerhetszon omkring denna.

Vidare föreslås ändringar i stenkolslagen av innebörd att koncession för

bearbetning av olje- eller gasfyndighet på land eller inom enskilt vatten kan

begränsas till viss tid och förbindas med skyldighet att erlägga royalty till

staten. En mindre ändring föreslås även i gruvlagen. Den föreslagna lagen

om kontinentalsockeln ersätter 1953 års lag om rätt till sand-, grus- och

stentäkt inom allmänt vattenområde såvitt angår allmänt vattenområde i

havet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 114 år 1966

3

Förslag

till

Lag

om kontinentalsockeln

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Med kontinentalsockeln förstås i denna lag havsbottnen och dess underlag

inom allmänt vattenområde samt inom det havsområde utanför Sveriges

territorialgräns som Konungen bestämmer i enlighet med den i Geneve den

29 april 1958 dagtecknade konventionen om kontinentalsockeln.

Med kontinentalsockelns naturtillgångar avses i denna lag mineraliska

och andra icke levande naturtillgångar på havsbottnen och i dess underlag

samt sådana levande organismer som i det utvecklingsskede, då de kunna

bli föremål för fångst, äro antingen orörliga på havsbottnen eller därunder

eller oförmögna till rörelse annat än i ständig beröring med havsbottnen

eller dess underlag.

Inom allmänt vattenområde äger denna lag ej tillämpning på sådan undersökning

och bearbetning av inmutningsbart mineral som avses i gruvlagen

den 3 juni 1938 (nr 314) och ej heller på fångst av sådana levande

naturtillgångar som omfattas av svensk lagstiftning angående fiske.

2 §•

Rätten att utforska kontinentalsockeln och utvinna dess naturtillgångar

tillkommer staten.

3 §•

Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer äger meddela tillstånd

för annan än staten att genom geofysiska mätningar, borrning eller

på annat sätt utforska kontinentalsockeln och att utvinna naturtillgångar

från denna.

Tillstånd skall avse bestämt område och viss tid.

Konungen äger föreskriva att visst slag av verksamhet som avses i första

stycket får äga rum utan tillstånd.

4 §•

Vid tillstånd kan fogas föreskrift som är påkallad från allmän synpunkt,

såsom föreskrift om företagets ledning, sättet för arbetenas utförande, anläggningar

på kontinentalsockeln för arbetena, karta över arbetena, provtagning,

rapportering rörande verksamheten, användningen av produkterna

och åtgärder till bevarande av fyndighet eller borrhål, samt föreskrift

till förebyggande av vattenförorening eller till skydd för sjöfarten, fisket

eller annat allmänt eller enskilt intresse.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr lli år 1966

När tillstånd meddelas, kan bestämmas i vilken omfattning undersökning

eller utvinning skall ske för att den rätt som grundas på tillståndet skall

äga bestånd.

Tillstånd kan även förbindas med villkor om statligt deltagande i verksamheten

eller om utgivande till staten av avgifter för tillståndet, beräknade

i förhållande till mängden eller värdet av utvunna produkter eller på annat

sätt, eller av andel av produkterna eller med annat liknande villkor.

5 §•

I samband med tillstånd kan föreskrivas på vilka villkor tillståndshavaren

äger frånträda tillståndet eller avstå från en del av det område detta omfattar.

Tillstånd får ej överlåtas utan medgivande av den som meddelat tillståndet.

Tillstånd kan återkallas av Konungen eller den myndighet som meddelat

tillståndet, om föreskrift eller villkor för tillståndet åsidosättes eller om

synnerliga skäl i annat fall föreligga.

6 §.

Konungen eller myndighet som Konungen utser äger bestämma att till

skydd för anläggning för utforskande av kontinentalsockeln eller utvinning

av naturtillgångar från denna skall finnas en säkerhetszon med en utsträckning

av högst 500 meter från anläggningens yttersida och meddela de föreskrifter

som fordras för att trygga zonen. I den mån annat ej följer av denna

lag eller bestämmelse som med stöd av lagen meddelas av Konungen eller

myndighet som Konungen utser får fartyg icke segla in i säkerhetszon

utan medgivande av anläggningens ägare.

7 §•

Beviljas inmutning enligt gruvlagen på område, till vilket rätt föreligger

på grund av tillstånd enligt 3 §, eller avser sådant tillstånd inmutat område,

får arbete för undersökning eller bearbetning, som verkställes på

grund av först uppkommen rättighet, icke hindras på grund av rättighet

som tillkommit senare. Uppstår tvist om hur de särskilda slagen av arbete

skola bedrivas, skall bergmästaren, med iakttagande av föreskrift som enligt

4 § har fogats vid tillståndet, bestämma hur arbetena skola ordnas för

att innehavaren av äldre rättighet skall kunna driva sitt arbete ändamålsenligt

och med minsta förfång för den senare rättsinnehavaren.

8 §.

Tillsyn över efterlevnaden av föreskrifter och villkor för tillstånd utövas

av myndighet som Konungen bestämmer.

Innehavare av tillstånd skall på anfordran lämna tillsynsmyndigheten de

upplysningar och handlingar som fordras för tillsynens utövande. Tillsynsmyndigheten

äger meddela bestämmelser för att trygga efterlevnaden av föreskrift

eller villkor som gäller för tillståndet.

Den som har att taga befattning med tillsyn äger tillträde till anläggning,

fartyg eller luftfartyg, där verksamhet som omfattas av tillstånd bedrives,

och får göra sig underrättad om förhållande av betydelse för tillämpningen

av föreskrift eller villkor för tillståndet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj. ts proposition nr 114 år 1966

9 §•

Sveriges geologiska undersökning eller annan myndighet som Konungen

bestämmer skall på begäran beredas tillfälle att följa tillståndshavarens arbete

i geologiskt avseende och taga del av de geologiska resultaten av arbetet.

10 §.

Inom anläggning och säkerhetszon utanför territorialgränsen tillämpas

svensk lag med undantag av bestämmelserna i gruvlagen, lagen den 28 maj

1886 (nr 46) angående stenkolsfyndigheter m. m., uranlagen den 2 december

1960 (nr 679), vattenlagen och lagstiftningen angående jakt och fiske.

Därvid anses anläggningen och zonen belägna inom närmaste del av Sveriges

sjöterritorium.

Produkt som frambringats utanför territorialgränsen anses utvunnen i

Sverige.

11 §•

Den som utan lov utforskar kontinentalsockeln eller utvinner naturtillgångar

från denna eller vidtager åtgärd för sådan utforskning eller utvinning

dömes till böter eller fängelse i högst sex månader.

Till samma straff dömes den som

1) bryter mot föreskrift som meddelats med stöd av 4 § första stycket,

2) underlåter att efterkomma vad tillsynsmyndighet fordrar eller föreskriver

med stöd av 8 § andra eller tredje stycket eller

3) vid fullgörande av uppgiftsskyldighet som är förbunden med tillstånd

eller som är föreskriven i eller som ålagts enligt 8 § andra stycket uppsåtligen

eller av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift.

Den som överträder förbudet i 6 § att segla in i säkerhetszon eller föreskrift

som utfärdats för tryggande av sådan zon dömes till böter.

12 §.

Har innehavare av tillstånd underlåtit att ställa sig till efterrättelse föreskrift

som meddelats med stöd av 4 § första stycket eller vad som åligger

honom enligt 9 § eller att efterkomma anfordran eller föreskrift som tillsynsmyndighet

meddelat med stöd av 8 § andra eller tredje stycket, äger

tillsynsmyndigheten ålägga honom vid vite att fullgöra sina skyldigheter.

Medför underlåtenheten uppenbar fara för allmänt intresse, äger tillsynsmyndigheten

förbjuda arbetets fortsatta bedrivande och låta genom polismyndighetens

försorg vidtaga rättelse på tillståndshavarens bekostnad.

13 §.

Den som deltager eller deltagit i tillsyn över efterlevnaden av denna lag

eller med stöd av lagen meddelade föreskrifter eller villkor eller som anlitats

såsom biträde vid tillsynens utövande eller som på annat sätt tagit befattning

med ärende som avses i lagen, får ej röja eller obehörigen nyttja

yrkeshemlighet, som därigenom blivit känd för honom, och får ej heller,

om det ej kan anses påkallat i tjänstens intresse, yppa arbetsförfarande

eller affärsförhållande varom han sålunda fält kännedom. Bryter någon

häremot, dömes till böter eller fängelse i högst ett år.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1966

14 §.

Utlänning, som utom riket begått brott som avses i 11 eller 13 §, dömes,

om han finnes här, efter denna lag och vid svensk domstol, även om 2 kap.

2 eller 3 § brottsbalken ej är tillämplig.

Åtal för brott som avses i 11 § första och tredje styckena får väckas endast

efter förordnande av Konungen eller den Konungen bemyndigar.

Brott som avses i 13 § får åtalas av åklagare endast efter angivelse av

målsägande.

15 §.

Talan mot bergmästares beslut enligt 7 § föres hos kommerskollegium

genom besvär.

Mot annat beslut av myndighet enligt denna lag föres talan genom besvär

hos Konungen.

Beslut som avses i andra stycket länder till efterrättelse utan hinder av

förd talan, om ej annorlunda förordnas.

16 §.

Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna lag meddelas av

Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1966.

I fråga om dessförinnan skedd upplåtelse från kronan av rätt till sand-,

grus- eller stentäkt inom allmänt vattenområde gälla särskilda bestämmelser.

Avser tillstånd enligt denna lag område som omfattas av koncession enligt

lagen angående stenkolsfyndigheter m. m. eller uranlagen eller av undersökningstillstånd

enligt sistnämnda lag, äga bestämmelserna i 7 § för

det fall att tillstånd avser område som är inmutat enligt gruvlagen motsvarande

tillämpning.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr llb år 1966

7

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 5 § gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 314)

Härigenom förordnas, att 5 § gruvlagen den 3 juni 19381 skall erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

5 §.

Inmutningspunkten må icke vara Inmutningspunkten må icke vara

belägen å, ej heller inmutat område belägen å, ej heller inmutat område

omfatta: omfatta:

1) område å-----för utvidgningen;

9) område, varå koncession förut

meddelats för eftersökande och bearbetande

av stenkol, såvida begärd

inmutning avser mineral som ingår

i stenkolen och ej kan utvinnas utan

stenkolens förbränning, eller av

alunskiffer, såvida begärd inmutning

avser mineral som förekommer

i sådant samband med skiffern att

det ej kan tillgodogöras för sig eller

utan skada för skifferfyndigheten,

ävensom område, varå undersökningstillstånd

eller koncession enligt

uranlagen sökts eller meddelats, såvida

begärd inmutning avser mineral

som förekommer i sådant samband

med ämne avsett i nämnda lag,

att det ej kan tillgodogöras för sig;

dock att hinder mot inmutning ej

föreligger om, såvitt angår koncession

å stenkol eller alunskiffer, koncessionsinnehavaren

lämnat medgivande

därtill eller, då fråga är om

undersökningstillstånd eller koncession

enligt uranlagen, sökanden eller

innehavaren av undersökningstillstånd

eller koncession lämnat

medgivande till inmutningen eller

Konungen medgivit undantag från

vad nu stadgats.

1 Senaste lydelse av 5 § se SFS 1963: 626.

9) område, varå koncession förut

meddelats för eftersökande och bearbetande

av stenkol, såvida begärd

inmutning avser mineral som ingår i

stenkolen och ej kan utvinnas utan

stenkolens förbränning, eller av alunskiffer,

såvida begärd inmutning avser

mineral som förekommer i sådant

samband med skiffern att det

ej kan tillgodogöras för sig eller

utan skada för skifferfyndigheten,

ävensom område, varå undersökningstillstånd

eller koncession enligt

uranlagen eller tillstånd enligt lagen

om kontinentalsockeln sökts

eller meddelats, såvida begärd inmutning

avser mineral som förekommer

i sådant samband med ämne

avsett i uranlagen eller i ansökningen

eller tillståndet enligt lagen

om kontinentalsockeln, att det ej

kan tillgodogöras för sig; dock att

hinder mot inmutning ej föreligger

om, såvitt angår koncession å stenkol

eller alunskiffer, koncessionsinnehavaren

lämnat medgivande därtill

eller, då fråga är om undersökningstillstånd

eller koncession enligt

uranlagen eller tillstånd enligt

lagen om kontinentalsockeln, sökan
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 114 år 1966

den eller innehavaren av tillstånd

eller koncession lämnat medgivande

till inmutningen eller Konungen

medgivit undantag från vad nu stadgats.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1966.

Förslag

till

Lag

om ändring i lagen den 28 maj 1886 (nr 46) angående stenkols
fyndigheter

m. m.

Härigenom förordnas, dels att 50 § 1 mom. samt 51, 52 och 57 §§ lagen

den 28 maj 1886 angående stenkolsfyndigheter m. m.1 skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives, dels att i sagda lags 5 kap. skall införas en

ny paragraf, betecknad 48 a §, av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

48 a §.

Bestämmelserna ovan i denna lag

äga icke tillämpning inom allmänt

vattenområde i havet.

50 §.

1 mom. Vad i 2—4, 7—25, 32—40, 1 mom. Vad i 2—4, 7—25, 32—

42—44 och 48 §§ är stadgat angåen- 40, 42—44, 48 och 48 a §§ är stadde

stenkolsfyndigheter skall, med gat angående stenkolsfyndigheter

de avvikelser som föranledas av be- skall, med de avvikelser som föranstämmelserna

i detta kap., äga mot- ledas av bestämmelserna i detta kap.,

svarande tillämpning i fråga om salt- äga motsvarande tillämpning i fråga

Myndigheter; därvid skall vad i 21 § om saltfyndigheter; därvid skall vad

andra stycket stadgas gälla även i i 21 § andra stycket stadgas gälla

fall då koncession upphört av annan även i fall då koncession upphört av

anledning än där sägs. annan anledning än där sägs.

Är fråga — ---------till bergmästaren.

51 §.

Rättighet att för utvinnande av Rättighet att för utvinnande av

olja eller gas genom borrning efter- olja eller gas genom borrning eftersöka

och bearbeta olje- eller gasfyn- söka och bearbeta olje- eller gasfyndighet

är beroende på koncession, dighet är beroende på koncession,

1 Senaste lydelse, se beträffande 50 § 1 mom., 51 § och 52 § SFS 1963:625 samt beträffande

57 § SFS 1947:160.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1966

(Nuvarande lydelse)

som meddelas av Konungen. Koncession

må begränsas till att avse allenast

undersökning av fyndighet

och, i samband med dylik begränsning,

till att gälla under viss tid, som

angives i koncessionen.

Den som

52

Vad i 2—4, 7—25, 32—40, 42—44

och 48 §§ är stadgat angående stenkolsfyndigheter

skall, med de avvikelser

som föranledas av bestämmelserna

i detta kap., äga motsvarande

tillämpning i fråga om oljeoch

gasfyndigheter; därvid skall vad

i 21 § andra stycket stadgas gälla

även i fall då koncession upphört av

annan anledning än där sägs.

Bestämmelserna i------

(Föreslagen lydelse)

som meddelas av Konungen. Koncession

må begränsas till att gälla under

viss tid, som angives i koncessionen,

och till att avse allenast undersökning

av fyndighet.

koncessionen gäller.

Vid meddelande av koncession avseende

bearbetning äger Konungen

bestämma att innehavaren skall till

staten erlägga årlig avgift beräknad

efter mängden eller värdet av utvunnen

olja eller gas. Uppstår tvist om

beloppet av sådan avgift, skall vad i

19 § är stadgat för där avsett fall äga

motsvarande tillämpning.

§•

Vad i 2—4, 7—25, 32-40, 42—44,

48 och 48 a §§ är stadgat angående

stenlcolsfyndigheter skall, med de

avvikelser som föranledas av bestämmelserna

i detta kap., äga motsvarande

tillämpning i fråga om olje-

och gasfyndigheter; därvid skall

vad i 21 § andra stycket stadgas gälla

även i fall då koncession upphört

av annan anledning än där sägs.

-----och gasfyndigheter.

57

Vad i 2—5, 7—9, 11—21, 32—40,

42—44 och 48 §§ är stadgat angående

stenkolsfyndigheter skall, med de

avvikelser som föranledas av bestämmelserna

i detta kap., äga motsvarande

tillämpning i fråga om alunskifferfyndigheter.

Konungen äge---------

I fall-----—-----

§■

Vad i 2—5, 7—9, 11—21, 32—40,

42—44, 48 och 48 a §§ är stadgat angående

stenkolsfyndigheter skall,

med de avvikelser som föranledas av

bestämmelserna i detta kap., äga

motsvarande tillämpning i fråga om

alunskifferfyndigheter.

— äga tillämpning.

--60 § sägs.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1966.

Beträffande koncession som beviljats före den nya lagens ikraftträdande

gäller äldre lag.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1966

Förslag

till

Lag

om ändring i uranlagen den 2 december 1960 (nr 679)

Härigenom förordnas, att i uranlagen den 2 december 1960 skall införas

en ny paragraf, betecknad 66 §, av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

66 §.

Denna lag äger icke tillämpning

inom allmänt vattenområde i havet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1966.

Beträffande undersökningstillstånd och koncession som beviljats före den

nya lagens ikraftträdande gäller äldre lag.

Förslag

till

Lag

om rätt till sand-, grus- och stentäkt inom vissa allmänna vattenområden

Härigenom förordnas som följer.

Rätten till sand-, grus- och stentäkt inom allmänt vattenområde i Vänern,

Vättern, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland tillkommer staten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1966, då lagen den 5 juni 1953 (nr 379)

om rätt till sand-, grus- och stentäkt inom allmänt vattenområde upphör

att gälla.

I fråga om upplåtelse från kronan av rätt till sand-, grus- eller stentäkt

inom allmänt vattenområde som skett före den 1 juli 1966 gäller äldre lag.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1966

11

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

18 mars 1966.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Lindström,

Länge, Kling, Edenman, Johansson, Hermansson, Holmqvist, Aspling,

Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för justitiedepartementet, statsrådet Kling, fråga om lagstiftning angående

kontinentalsockeln m. m. och anför.

Inledning

Med kontinentalsockeln avses den långsamt sluttande del av havsbottnen

som är belägen mellan stranden och början av den branta sluttningen ned

mot de stora havsdjupen. Enligt en i Geneve den 29 april 1958 dagtecknad

konvention om kontinentalsockeln, vilken trädde i kraft den 10 juni 1964,

utövar varje strandstat suveräna rättigheter över den utanför territorialgränsen

liggande delen av sockeln, såvitt gäller dennas utforskande och tillgodogörandet

av dess naturtillgångar. Konventionen har godkänts av 1964

års höstriksdag (prop. 197, UU 12, rskr 400) och träder i kraft den trettionde

dagen efter det anslutningsinstrument deponerats. Deposition har ännu

inte skett.

Anslutning från svensk sida till konventionen kräver en intern lagstiftning

angående villkoren för eftersökande och utvinning av naturtillgångar

inom den svenska delen av sockeln. För att framlägga förslag till sådan

lagstiftning tillkallades med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 6

november 1964 särskilda sakkunniga, vilka antog benämningen kontinentalsockelutredningen.

1 Denna avgav i november 1965 betänkandet »Kontinentalsockeln»

(SOU 1965:66) med förslag till lag om kontinentalsockeln,

m. m.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgivits av justitiekanslern,

riksåklagaren, arbetsdomstolens ordförande, vattenöverdomstolen efter hö
1

Justitierådet Carl Holmberg, revisionssekreteraren Lars Delin och kanslirådet Sven Swarting;

dirckliv se riksdagsber. 1965:1 Ju 67.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1966

rande av vattenrättsdomarna och vattenrättsingenjörerna vid Söderbygdens

vattendomstol, hovrätten över Skåne och Blekinge, kommerskollegium

— som överlämnat yttranden från bergmästarämbetena, Kooperativa

förbundet, Svenska gasverksföreningen samt handelskamrarna i Stockholm,

Malmö, Norrköping och Karlstad —■ överbefälhavaren, arbetarskyddsstyrelsen,

riksförsäkringsverket, telestyrelsen, sjöfartsstyrelsen, luftfartsstyrelsen,

kammarkollegiet, kammarrätten, generaltullstyrelsen — som

överlämnat yttranden från cheferna för de i tullverkets organisation ingående

kustdistrikten — kontrollstyrelsen, riksskattenämnden, domänstyrelsen,

fiskeristyrelsen — som överlämnat yttranden från fiskeriintendenterna

i Västerhavets och österhavets distrikt — statens vatteninspektion,

överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap, Sveriges geologiska undersökning,

arbetsmarknadsstyrelsen, rikspolisstyrelsen, statens utlänningskommission,

länsstyrelserna i Kalmar, Gotlands, Blekinge, Kristianstads och

Malmöhus län, gruvrättsutredningen, sjölagskommittén, aktiebolagsutredningen,

vetenskapsakademien, Sveriges industriförbund, Svenska gruvföreningen,

Svenska petroleuminstitutet, Sveriges redarförening, Sveriges fiskares

riksförbund, Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet,

Svenska arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen i Sverige (LO), Statstjänstemännens

riksförbund (SR), Sveriges akademikers centralorganisation

(SACO) och Tjänstemännens centralorganisation (TCO). Länsstyrelsen

i Malmöhus län har bifogat yttranden från chefen för Malmö marina

bevakningsområde, polismyndigheten i Malmö, drätselkamrarna i Malmö,

Trelleborg och Ystad samt Malmöhus läns havsfiskeförening.

Konventionen om kontinentalsockeln, utländsk rätt, svensk gruvlagstiftning

m. m.

Intresset för naturtillgångar på havsbottnen är för närvarande främst koncentrerat

till olja och naturgas (kolväten).

En förutsättning för att olja eller naturgas skall kunna påträffas anses

vara närvaron av sedimentära avlagringar med sådana strukturer att de

kan tjäna som reservoar för kolväten. Inom Sverige och havsområdet utanför

Sverige förekommer sådana geologiska betingelser framför allt i Skåne,

på Öland och Gotland samt i södra Östersjön och delar av Bottenhavet.

Letning — prospektering — efter olja och naturgas inleds i allmänhet med

geofysiska mätningar, som syftar till att utröna de geologiska förutsättningarna.

Härvid förekommer främst flygmagnetiska undersökningar samt seismiska

och gravimetriska mätningar från fartyg. Visshet huruvida olja eller

naturgas förekommer kan dock vinnas först genom djupborrning. Borrning

kan f. n. ske till mer än 6.500 meters djup under jordytan. I havsområden

sker borrning från borrtorn placerade på fasta eller rörliga platt
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr llh år 1966

formar. Den vanligast förekommande typen av plattformar bogseras ut

till borrplatsen, där plattformens ben förs ned i havsbottnen och plattformen

lyftes tio meter eller mer över vattenytan. Framför allt vid större vattendjup

än 100 meter används plattformar som hålls flytande medelst flyttankar.

Borrningsanläggningar i havet är synnerligen kostnadskrävande.

Brytning av malm inom havsområden förekommer f. n. endast på ett

fåtal platser i världen, bl. a. i Jussarö gruva utanför Hangö i Finland.

Sandtäkt inom svenskt havsområde har under senare år förekommit i

växande omfattning utanför Skånes västkust.

Konventionen om kontinentalsockeln

Med kontinentalsockeln förstås i konventionen havsbottnen och dess underlag

i de områden under vatten som gränsar till kusterna men är belägna

utanför territorialgränsen intill ett djup av 200 meter eller, därutanför,

på sådant vattendjup som medger tillgodogörande av naturtillgångar inom

områdena. Konventionen gäller även motsvarande områden runt öar. För

Sveriges del blir konventionen vid en anslutning tillämplig överallt utanför

den svenska territorialgränsen i de hav som omger Sverige. I de fall då

kontinentalsockeln gränsar till två eller flera, mittemot varandra liggande

staters territorier eller till två angränsande staters territorier skall gränsen

mellan staternas anspråk på sockeln i första hand bestämmas genom avtal.

I brist på avtal gäller som huvudregel, att gränsen utgörs av en mittlinje

mellan baslinjerna för beräkningen av berörda staters territorialvatten, om

staterna ligger mittemot varandra, och av en linje bestämd efter principen

om lika avstånd från dessa baslinjer, om staterna gränsar till varandra i

sidled. Strandstaten utövar suveräna rättigheter över kontinentalsockeln såvitt

avser dennas utforskande och tillgodogörandet av dess naturtillgångar.

Med naturtillgångar avses enligt konventionen mineraliska och andra icke

levande tillgångar på havsbottnen och i dennas underlag samt de levande

organismer som tillhör sedentära arter, dvs. organismer vilka, i det stadium

då de kan bli föremål för fångst, är antingen orörliga på havsbottnen

eller därunder eller oförmögna till rörelse annat än i ständig fysisk beröring

med havsbottnen eller dennas underlag. Strandstaten äger på kontinentalsockeln

uppföra, underhålla och driva de anläggningar och andra inrättningar

som fordras för sådan verksamhet samt upprätta säkerhetszoner

kring inrättningarna. Dessa är underkastade strandstatens jurisdiktion men

är ej att betrakta som öar. Strandstatens rättigheter med avseende på kontinentalsockeln

får ej inverka på det ovanförliggande vattnets egenskap av

fritt hav. Inte heller får utforskandet av sockeln eller tillgodogörandet av

dess naturtillgångar lända till intrång i sjöfarten, fisket eller bevarandet av

havets biologiska tillgångar i vidare mån än som kan anses berättigat. Även

vissa andra intressen skyddas.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 1H år 1966

Kontinentalsockelkonventionen hade den 1 mars 1966 biträtts av följande

stater: Albanien, Amerikas Förenta Stater, Australien, Bulgarien, Cambodja,

Colombia, Danmark, Dominikanska Republiken, Finland, Frankrike,

Guatemala, Haiti, Israel, Jamaica, Jugoslavien, Madagaskar, Malawi,

Malaysia, Nederländerna, Nya Zeeland, Polen, Portugal, Rumänien, Senegal,

Sovjetunionen, Storbritannien, Sydafrika, Tjeckoslovakien, Uganda, Ukraina,

Venezuela och Vitryssland.

Kontinentalsockelkonventionens texter på engelska och franska jämte

översättning till svenska torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende

som bilaga 3.

Utländsk kontinentalsockellagstiftning

Efter antagandet av kontinentalsockelkonventionen har nationell lagstiftning

för kontinentalsockeln kommit till stånd i ett flertal länder. Rätten

att utforska sockeln och utvinna dess naturtillgångar har härvid allmänt

förbehållits vederbörande stat. Denna kan upplåta rättigheter på sockeln

genom tillstånd eller koncession.

I Danmark har som förutsättning för utforskning och utnyttjande av

naturtillgångarna på kontinentalsockeln uppställts att koncession meddelats

enligt den för hela riket gällande undergrundsloven av år 1950. Enligt

nämnda lag kan koncession för efterforskning och utvinning beviljas

för högst 50 år åt gången. Koncession kan förknippas med föreskrifter

bl. a. i fråga om anlitande av inhemsk arbetskraft samt antalet danska

medborgare inom styrelse och företagsledning. Hittills meddelade koncessioner

har gällt hela det danska territoriet (utom Grönland och Färöarna)

och avsett ensamrätt under 50 år beträffande kolväten, svavel och ädelgaser.

Enligt den kortfattade finska lagen om kontinentalsockeln av år 1965

skall i tillstånd fastställas de villkor som anses nödvändiga med hänsyn

till säkerheten och i det allmännas intresse eller som eljest prövas vara

påkallade av behovet. Avser ansökan eftersökande, inmutning eller tillgodogörande

av mineral som omfattas av gruvlagen — dit olja eller naturgas

inte hör — skall denna lända till efterrättelse vid sidan av kontinentalsockellagen.

I Norge har vid sidan av en grundläggande lag av år 1963, vari statens

rätt till naturtillgångar under havet fastslås, genom en kungl. resolution

den 9 april 1965 meddelats detaljerade regler om undersökningstillstånd

och utvinningstillstånd.

Undersökningstillstånd meddelas för större områden, som bestäms i

tillståndet, och gäller under tre år. Det berättigar innehavaren att företa

undersökningar med geofysiska metoder men medför varken ensamrätt

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1966

till undersökningar eller rätt till utnyttjande av eventuella fyndigheter inom

området. För tillstånd utgår en årlig avgift.

Utvinningstillstånd hänförs till en indelning av sockelområdet i block

om cirka 500 km2 och ger ensamrätt till undersökning och utvinning under

en tid av sex år inom det eller de block tillståndet avser jämte optionsrätt

till förlängning av tillståndet under 40 år beträffande högst hälften

av det ursprungliga området. Under de första tre åren av förlängningsperioden

får tillståndshavaren behålla 3/4 av nämnda område. För sexårsperioden

erläggs en engångsavgift som beräknas per km2. Därefter utgår

en årlig, successivt stigande arealavgift. Royalty till staten skall erläggas med

10 % av de utvunna produkternas värde.

Enligt de norska föreskrifterna skall utvinning anses ha ägt rum i

Norge. Om inte annat framgår, gäller norsk lagstiftning beträffande anläggningar

i havet samt verksamhet där och inom säkerhetszon omkring

anläggning.

Den brittiska lagstiftningen är uppbyggd efter samma principer som

den norska. Undersökningstillstånd inbegriper även rätt till prospekteringsborrningar

intill ett djup av 350 meter under havsbottnen. Enligt den

gjorda blockindelningen för utvinningstillstånd är blockens storlek begränsad

till cirka 250 km2. Royalty utgår med 12 1/2 procent av produktionens

värde. Den brittiska lagen innehåller bl. a. bestämmelser om tilllämpning

av brittisk civil- och kriminallag på anläggningar och inom

säkerhetszon.

I Nederländerna har år 1965 antagits en lag, som innehåller utförliga bestämmelser

om olika slag av tillstånd samt vissa föreskrifter om rätt för

staten att delta i utvinning av naturtillgång. I fråga om utvinningstillstånd

avses den nederländska delen av kontinentalsockeln bli uppdelad i områden

om cirka 400 km2.

I Förbundsrepubliken Tyskland utfärdades 1964 en lag om provisorisk

reglering av rättigheter på kontinentalsockeln. I lagen stadgas förbud att

utan tillstånd göra undersökningar på kontinentalsockeln och utvinna

dess naturtillgångar. Vid utvinning på sockeln utgår royalty med 5 % av

försälj ningsvär det.

I Frankrike har, i avvaktan på lagstiftning, koncessioner för undersökning

på kontinentalsockeln hittills meddelats i överenstämmelse med reglerna

i den för det franska territoriet gällande kolväteslagstiftningen av år

1956. Enligt denna meddelas undersökningstillstånd för en period av högst

fem år för ett område vars storlek bestäms i varje särskilt fall.

En mera utförlig redogörelse för kontinentalsockellagstiftningen i vissa

främmande länder lämnas på s. 41—53 i betänkandet, vartill torde få hänvisas.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj. ts proposition nr lli år 1966

Gällande rätt i Sverige m. m.

Eftersökande och tillgodogörande inom landet av sådana naturtillgångar

som omfattas av kontinentalsockelkonventionen regleras i svensk rätt i skilda

lagar.

Gruvlagen

Gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 314) är tillämplig på mineralfyndighet som

innehåller malm till ett flertal uppräknade metaller m. m. Gruvlagen bygger

på inmutningssystemet. Enligt detta gäller i princip att den som först söker

inmutning kan erhålla rätt att på egen eller annans mark undersöka och bearbeta

fyndigheter av ifrågavarande mineral. Inmutning beviljas av bergmästaren

i det av landets fyra bergmästardistrikt inom vilket fyndigheten är

belägen. Inmutat område skall vara cirkelformigt med 200 meters radie. Inmutningen

medför ensamrätt att under tre år utföra undersökningsarbeten

inom det inmutade området.

Visar inmutaren att det inom det inmutade området finns mineral som

sannolikt kan göras till föremål för gruvdrift, är han berättigad att vid

särskild förrättning av bergmästaren få sig anvisat visst arbetsområde

(utmål). Utmålets areal får inte överstiga 16 hektar. Den rätt till bearbetning

som erhålls genom utmålsläggningen är inte begränsad till tiden men

villkorad av att gruvinnehavaren erlägger en viss försvarsavgift. Gruvinnehavaren

är skyldig att årligen till jordägaren erlägga avgäld med en

procent av värdet av uppfordrade mineral inom utmålet, dock högst 10 000

kr. per år och längst under 20 år.

Staten är berättigad att till hälften med inmutaren delta i gruvföretaget

(kronoandel). Före 1938 års gruvlag hade jordägaren rätt till halv andel i

företaget (jordägareandel).

Malmprospektering regleras ej i gruvlagen. I princip får prospektering

företas fritt, i den mån det inte sker intrång på annans egendom.

Stenkolslagen

Lagen den 28 maj 1886 (nr 625) angående stenkolsfyndigheter m. m.,

vanligen kallad stenkolslagen, är utformad på grundval av ett koncessionssystem.

Lagen avsåg ursprungligen endast stenkolsfyndigheter (1—5 kap.)

men har genom tillägg vid skilda tillfällen utvidgats till att omfatta även

saltfyndigheter (1917; 6 kap.), olje- och gasfyndigheter (1933; 7 kap.),

alunskifferfyndigheter för utvinnande av olja (1942; 8 kap.) samt fyndigheter

av uranhaltigt mineral (1945; 9 kap.). Bestämmelserna om uranfyndigheter

upphävdes i samband med att uranlagen tillkom år 1960.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr llt år 1966

Rättighet att eftersöka och bearbeta stenkolsfyndighet är beroende på

särskilt tillstånd (koncession), som meddelas av Kungl. Maj :t efter ansökningsförfarande

hos länsstyrelsen (1—4 §§). I koncession skall bl. a. anges

gränserna för koncessionsområdet, område för arbete i dagen och årlig

arbetsskyldighet. Koncessionsområdet får inte överstiga 1 600 hektar. Koncession

är inte begränsad till tiden. Den får ej överlåtas utan Kungl. Maj :ts

medgivande (8—10 §§).

Område för arbete i dagen anvisas vid bergmästareförrättning (12 § 1

mom.). Härvid är vissa områden fredade (13 §). Anvisat område skall i

allmänhet lösas. Därvid äger expropriationslagens bestämmelser motsvarande

tillämpning med den skillnaden att ersättning utgår med ett med 50 %

förhöjt belopp (14 § 1 mom.).

I 17 § regleras vissa frågor rörande kollision mellan olika slag av gruvrätter.

Tvist om ersättning som skall utgå enligt stenkolslagen prövas, om det

inte är fråga om jordlösen, av skiljemän. Vill den som fordrar ersättning

hellre genast hänvända sig till domstol, står detta honom fritt (19 §).

Jordägaren har rätt att av koncessionsinnehavaren erhålla en årlig avgift

motsvarande värdet av en sjuttiofemtedel av mineral som utvinns inom

koncessionsområdet (22 §).

Koncessionsinnehavare kan frånträda koncessionen genom skriftlig anmälan

hos länsstyrelsen. Försummas arbetsskyldigheten, kan koncessionen

förverkas (31 §).

Även rättighet att för tekniskt utvinnande av salt eftersöka och bearbeta

saltfyndighet eller att för utvinnande av olja eller gas genom borrning

eftersöka och bearbeta olje- eller gasfyndighet är beroende på tillstånd av

Kungl. Maj:t (49 och 51 §§). Enligt en lagändring som trädde i kraft den

1 januari 1964 kan koncession avseende dessa ämnen begränsas till att avse

endast undersökning av fyndighet och, i samband med sådan begränsning,

till att gälla under viss tid som anges i koncessionen (49 och 51 §§).

Koncession får inte omfatta område överstigande 10 000 hektar. Vid meddelande

av koncession kan Kungl. Maj :t bestämma i vilken omfattning

fyndigheter skall undersökas för att den rätt som grundas på koncessionen

skall äga bestånd. Kungl. Maj :t kan meddela ändrade bestämmelser i detta

hänseende. Någon möjlighet att meddela motsvarande bestämmelser beträffande

bearbetning av nu ifrågavarande fyndigheter torde däremot numera

inte föreligga, sedan reglerna om arbetsskyldighet upphävdes i fråga

om dessa fyndigheter i samband med angivna lagändring.

Innehavare av undersökningskoncession bar inte obligatoriskt företräde

att erhålla bearbetningskoncession för tillgodogörande av fyndighet som

han påträffat vid undersökningen. Enligt förarbetena (prop. 1963: 176 s.

33) ligger det dock i sakens natur att innehavare av undersökningskoncession

ligger närmast till för att erhålla också bearbetningskoncession, under

2 liihany till riksdagens protokoll IDOG. 1 saml. Nr 114

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr lik år 1966

förutsättning att han uppfyller lagens villkor, dvs. att han kan utnyttja fyndigheten

till gagn för orten och det allmänna. Bearbetningskoncession bör

således som regel tillfalla undersökningskoncessionens innehavare, om han

genomfört eftersöknings- och undersökningsarbetena på ett sätt som ur det

allmännas synvinkel framstår som förtjänstfullt och han bedöms äga förutsättning

att exploatera fyndigheten till gagn för orten och det allmänna.

1 det senare kravet ligger enligt förarbetena att sökanden skall ha nödiga

resurser för att utföra det arbete som avses med koncessionen.

Bearbetningskoncession avseende salt, olja eller gas gäller i princip för

obegränsad tid. Sådan koncession kan dock återkallas av Kungl. Maj :t, om

föreskrift angående undersökningens omfattning åsidosätts eller eljest synnerliga

skäl är därtill (49 § fjärde stycket och 52 § andra stycket). Avgiften

till jordägaren beräknas på samma sätt som i fråga om stenkol.

Koncessionsinnehavaren är pliktig att upprätta karta över undersökningsarbete

och bearbetning av fyndighet inom koncessionsområdet enligt

de föreskrifter som meddelas av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande,

av kommerskollegium. Sveriges geologiska undersökning eller

annan myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer skall på begäran beredas

tillfälle att genom geologisk sakkunnig följa koncessionsinnehavarens arbete

och taga del av de vetenskapliga resultaten av detsamma.

Bestämmelserna i 1 kap. om överlåtelse av koncession, anvisande av

mark för arbete i dagen, fredade områden, frånträdande av koncession,

förfarandet vid tvist m. m. är tillämpliga på samtliga mineral som omfattas

av lagen.

Prospektering efter olja och gas på annat sätt än genom borrning är i

princip fri.

Uranlagen

Även uranlagen den 2 december 1960 (nr 679) bygger på koncessionssystemet.

Undersökningsarbete får i stor utsträckning utföras utan särskilt tillstånd.

Kan jordägarens medgivande ej utverkas eller vill undersökaren

få en skyddad ensamrätt, kan kommerskollegium meddela undersökningstillstånd

gällande högst 100 hektar och tre år. För bearbetning erfordras

koncession som meddelas av Kung], Maj:t. Kungl. Maj :t äger uppställa särskilda

villkor för att skydda allmänna intressen eller enskild rätt och kan

återkalla koncessionen, om villkor ej uppfylls eller eljest synnerliga skäl

är därtill.

Liksom stenkolslagen innehåller uranlagen regler om avgäld till jordägaren

samt ordningsföreskrifter. 1

1 november 1963 tillsattes en utredning med uppdrag att verkställa en

allmän översyn av gruvlagstiftningen, dvs. gruvlagen, stenkolslagen och

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 11) år 1966

uranlagen (gruvrättsutredningen). Enligt utredningens direktiv (se 1964

års riksdagsberättelse s. 81) skall bl. a. på gruvlagens område övervägas en

övergång från inmutningssystemet till koncessionssystemet eller möjligen

till en blandform av båda. Om stenkolslagen sägs i direktiven, att den nu

framstår som avsevärt föråldrad och i behov av en omfattande översyn.

Annan lagstiftning m. m.

Rätten till mineral och andra icke levande naturtillgångar i jorden som

faller utanför gruvlagstiftningen, t. ex. granit, gnejs, marmor, kalksten, grus

och sand, tillkommer enligt svensk rätt jordägaren ensam.

Enligt lag den 5 juni 1953 (nr 379) om rätt till sand-, grus- och stentäkt

inom allmänt vattenområde tillkommer rätten till sand-, grus- och stentäkt

inom allmänt vattenområde kronan. Enligt kungörelse samma dag (nr 380)

angående upplåtelse från kronan av rätt till sand-, grus- och stentäkt inom

allmänt vattenområde får avtal om sådan upplåtelse träffas av länsstyrelsen.

Upplåtelsen, som skall gälla viss tid, högst tio år, skall avse visst område

och ange den omfattning i vilken sand, grus eller sten får tas där. För upplåtelse

skall utgå ersättning, om inte länsstyrelsen med hänsyn till upplåtelsens

ringa omfattning eller annat särskilt skäl finner att vederlag inte

skall utgå. Skriftligt avtal skall upprättas och innehålla samtliga villkor.

Länsstyrelsen kan också medge att sand-, grus- eller stentäkt under viss tid,

högst tio år, får utföras av var och en inom bestämt vattenområde och i angiven

mindre omfattning.

1 fråga om allmänt vattenområde har vidare kammarkollegiet, i enlighet

med ett samtidigt med tillkomsten av nyssnämnda lag erhållet uppdrag, i

december 1965 avgivit betänkande med förslag till lagstiftning, varigenom

äganderätten till allmänt vattenområde förklaras tillkomma kronan. Förslaget

har remissbehandlats.

Bland de naturtillgångar som omfattas av konventionen om kontinentalsockeln

ingår som förut nämnts sådana levande organismer som tillhör

s. k. sedentära arter. Fångande av sådana arter på svenskt vattenområde

faller delvis under den svenska fiskelagstiftningen. Enligt förarbetena till

lagen den 1 december 1950 (nr 596) om rätt till fiske inbegrips under fiske

inte bara fångst av fiskar utan också fångst av sådana skaldjur som kräftor,

hummer och blåmusslor. Det lämnades öppet för rättspraxis att under

lagens bestämmelser inbegripa även fångandet av andra lägre vattendjur,

för den händelse dessas tillgodogörande skulle få den ekonomiska

betydelse att en sådan tillämpning befinns påkallad. Enligt 1 § fiskeristadgan

den 24 september 1954 (nr 607) skall vad som sägs i stadgan om fisk i

tillämpliga delar gälla om hummer, kräfta, havskräfta, räka, krabba, nejonöga,

bläckfisk, ostron, pärlmussla och blåmussla. Av dessa arter torde åtminstone

ostron och blåmussla klart vara hänförliga till de av konventionen

omfattade sedentära arterna.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr Ut år 1966

För en mera detaljerad framställning av gällande svensk rätt avseende

nu ifrågavarande naturtillgångar torde få hänvisas till betänkandet s. 45

—55.

Allmän motivering

Utredningen

Utredningen anför inledningsvis vissa allmänna synpunkter på

en lagstiftning för kontinentalsoekeln.

En intern reglering för den svenska delen av kontinentalsockeln bör enligt

utredningen i princip gälla alla slag av naturtillgångar som omfattas

av konventionen om kontinentalsockeln.

Enligt sina direktiv utgår utredningen från att staten, i överensstämmelse

med vad som gäller i ett flertal andra länder, skall äga det bestämmande

inflytandet över sockelns naturtillgångar. Beträffande sättet för

utövandet av detta inflytande framhåller utredningen, att det inte minst

på grund av vårt lands starka beroende av importerat bränsle är ett betydande

svenskt intresse att tillvarata möjligheterna att få fram olja och naturgas

inom svenskt territorium och den svenska delen av kontinentalsockeln.

Med hänsyn härtill är det angeläget att undersökningsarbeten bedrivs

energiskt och grundligt och att eventuell exploatering sker planmässigt och

rationellt. Staten bör ges möjlighet att öva inflytande på sådana frågor som

hushållningen med påträffade fyndigheter, tidpunkten för produktionens

påbörjande, produktionens omfattning och produkternas vidareförädling

och avsättning.

Utredningen framhåller att hinder inte föreligger att realisera en sådan

politik i den mån staten själv engagerar sig i prospekterings- och exploateringsverksamheten.

I vilken utsträckning staten är beredd att göra detta är

emellertid ovisst för närvarande. Utredningen anser därför att möjligheter

bör skapas att låta enskilda intressenter undersöka och utvinna naturtillgångar

på sockeln. Detta bör enligt utredningen ske genom att staten får

befogenhet att genom tillstånd på vissa villkor upplåta åt enskilda personer

eller företag att under begränsad tid och inom bestämt område undersöka

kontinentalsockeln eller utvinna fyndigheter där.

I detta sammanhang erinrar utredningen om att i vissa länder som lagstiftat

om kontinentalsockeln detaljerade föreskrifter utfärdats beträffande

sådana frågor som giltighetstid för tillstånd, tillståndsområdets storlek,

olika typer av undersökningstillstånd, möjlighet till förlängning av tillstånd

och företrädesrätt för innehavare av undersökningstillstånd att få exploatera

påträffad fyndighet, storleken av utgående avgifter av olika slag m. m.

För vårt lands vidkommande anser utredningen det inte vara lämpligt att

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 11 fr år 1H66

21

nu meddela detaljerade generella bestämmelser om tillståndsgivning och

tillståndsvillkor. Som skäl härför anför utredningen bl. a., att erfarenhet

av kommersiell utvinning av kolväten inom Sverige saknas i stort sett, att

det är ovisst i vilken omfattning intresse kommer att finnas för intensiva

undersökningar inom den svenska delen av sockeln och att i lag eller författning

preciserade föreskrifter angående exempelvis tillståndshavares rättigheter

och produktionsavgifter i vissa lägen skulle kunna försvåra igångsättning

av verksamhet och i andra lägen medföra att samhällets ekonomiska

utbyte blir oskäligt lågt. Vid upplåtelse till enskilda bör i princip enligt

utredningen i stället de närmare villkoren för såväl prospektering som

exploatering i varje särskilt fall anpassas efter förhandenvarande omständigheter.

Därigenom kan en från fall till fall lämplig avvägning ske mellan

samhällsekonomiska och företagsekonomiska intressen. Utredningen anser

det lämpligt och naturligt att tillståndsvillkoren därvid fastställs efter förhandlingar

mellan koncessionsgivaren och berörda företag.

Även om en sådan målsättning accepteras, anser utredningen det nödvändigt

att söka ange vissa allmänna riktlinjer som bör följas vid tillståndsgivningen.

Dessa riktlinjer avser främst vissa kvalifikationer hos den som

söker tillstånd, tillståndets innehåll, föreskrifter för alt uppnå ett effekttivt

utnyttjande av tillståndet och för att skydda motstående allmänna och

enskilda intressen samt villkor om statligt deltagande i företaget och skyldighet

att erlägga royalty till staten. Till den närmare innebörden av riktlinjerna

återkommer jag i det följande vid redogörelsen för utredningens

lagförslag.

När det gäller en reglering för undersökning och utvinning av naturtillgångarna

på kontinentalsockeln ställer utredningen i första hand frågan,

om inte problemet i princip kan lösas så att gällande gruvlagstiftning utsträcks

till att omfatta även kontinentalsockeln utanför territorialgränsen.

Den ordning som utredningen funnit lämplig skiljer sig emellertid i väsentliga

avseenden från såväl gruvlagen som stenkolslagen och uranlagen. Att

gruvlagen med sitt automatiskt verkande inmulningssystem inte lämpar sig

för förhållandena där ligger enligt utredningen i öppen dag. Även stenkolslagen

lämnar enligt utredningen ett mycket begränsat utrymme för att tillgodose

de synpunkter utredningen anfört på den önskade lagstiftningen.

Möjligheterna att vid koncessionsgivning meddela föreskrifter som ger det

allmänna inflytande över utnyttjandet av fyndigheterna är sålunda begränsade.

Någon motsvarighet till gruvlagens regler om kronoandel finns

inte. Bearbetningskoncession avseende salt-, olje- och gasfyndigheter meddelas

för obegränsad lid och torde inte kunna förenas med föreskrifter angående

bearbetningen. Utredningen påpekar vidare att stenkolslagen, som

innehåller en mängd bestämmelser avsedda att reglera det rättsliga förhållandet

mellan företagaren och jordägaren, är utformad för att reglera förhållanden

på land, även om den formellt torde vara tillämplig också på all
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj. ts proposition nr 114 är 1966

mänt vattenområde i havet. Vad utredningen anfört om stenkolslagen gäller

enligt utredningen i viss utsträckning även uranlagen. Utredningen kommer

till uppfattningen att lagstiftningsfrågan måste lösas på annat sätt än genom

en utsträckning av gällande gruvlagars tillämpningsområde.

Utredningen påpekar därefter att om en ny lagstiftning för kontinentalsockeln

utanför territorialgränsen kommer till stånd enligt de av utredningen

anförda riktlinjerna, olika system kommer att gälla för undersökning

och utvinning av naturtillgångarna på ömse sidor om territorialgränsen.

En sådan ordning kan enligt utredningen givetvis medföra olägenheter.

Utredningen diskuterar därför närmare frågan, i vad mån behov finns av en

samordning av reglerna och vilka åtgärder som kan behöva företas i sådant

syfte.

Vad först angår förhållandet till gruvlagen anför utredningen, att det inte

torde kunna antas att undersökning eller brytning av inmutningsbara mineral

blir aktuell på havsområden inom överskådlig tid annat än möjligen från

schakt som drivs från land en kortare sträcka ut under havet. Några samordningsproblem

av omedelbar praktisk betydelse kan därför inte väntas

uppkomma i denna del. Utredningen anför vidare, att dess arbete enligt

direktiven bör i fråga om området innanför territorialgränsen av hänsyn till

gruvrättsutredningens arbete begränsas till att avse andra naturtillgångar

än inmutningsbara mineralfyndigheter. Utredningen föreslår därför inte

någon principiell ändring av gruvlagens regler.

När det gäller stenkolslagen är läget ett annat. Det aktuella intresset för

undersökning och bearbetning av olje- och gasfyndigheter knyter sig i lika

mån till områden innanför och utanför territorialgränsen. En enhetlig reglering

kan här vinnas på olika vägar. En är att efter erforderliga ändringar

göra stenkolslagen tillämplig även utanför territorialgränsen. En annan väg

är att tillskapa en ny lag för hela kontinentalsockeln. En tredje väg slutligen

är att en ny lag tillskapas för den del av kontinentalsockeln som ligger

utanför territorialgränsen och sådana ändringar görs i stenkolslagen att

denna åtminstone i fråga om havsområdet bringas i så nära överensstämmelse

som möjligt med denna nya lag. Efter övervägande av dessa alternativa

lösningar anser utredningen, att man i första hand bör undersöka

möjligheterna att lösa samordningsfrågan genom en ny lag som är gemensam

för kontinentalsockeln på ömse sidor om territorialgränsen. Mot stenkolslagens

tillämpning anför utredningen, att de ändringar som skulle

krävas i lagen för att anpassa den till havsområden och de speciella förhållandena

på kontinentalsockeln utanför territorialgränsen och för att möjliggöra

ett bestämmande statligt inflytande över naturtillgångarna skulle

bli av så genomgripande natur att de inte bör övervägas i förevarande sammanhang.

Vidare betonar utredningen, att de allmänna principer som bör

gälla för utnyttjandet av naturtillgångarna på kontinentalsockeln är lika

relevanta när det gäller området innanför territorialgränsen som utanför.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj. ts proposition nr lli år 1966

Även där är det de potentiella olje- och gasfyndigheterna som tilldrar sig

det största intresset och skälen för ett bestämmande samhälleligt inflytande

kan inte anses mindre starka i fråga om arbeten innanför territorialgränsen

än i området utanför. Också de praktiska problemen i samband med

tillstånd till undersökning och utvinning är enligt utredningen till övervägande

del desamma i båda fallen.

De rättsliga förutsättningarna för en gemensam lagstiftning för hela

kontinentalsockeln är enligt utredningen gynnsamma. Stenkolslagen är

konstruerad för att reglera förhållanden på land och har med något enstaka

undantag aldrig tillämpats på allmänt vattenområde. När lagen tillkom,

framhölls som ett avgörande motiv att den skulle bereda stenkolsindustrien

tillgång till de störa sammanhängande markområden som krävdes

för nya stenkolsanläggningar utan att den skulle vara hänvisad till

den ofta omöjliga utvägen att träffa frivilliga uppgörelser med alla berörda

jordägare. Detta motiv kan enligt utredningen knappast ha någon

relevans i fråga om de vidsträckta havsområden som det allmänna vattenområdet

omfattar. Utredningen erinrar om att äganderätten till allmänt

vattenområde enligt kammarkollegiets väntade förslag i ämnet skall uttryckligen

tillerkännas kronan. En jordägare torde enligt gällande rätt

vara oförhindrad att på sitt område eftersöka och tillgodogöra sig sådana

mineral som omfattas av stenkolslagen, så länge annan inte fått koncession

på området. Mineral som undantas från gruvlagstiftningen anses enligt

rådande uppfattning tillkomma jordägaren. Om kammarkollegiets

förslag upphöjs till lag och det allmänna vattenområdet i havet undantas

från stenkolslagens tillämpningsområde erhålls enligt utredningen ett

likvärdigt utgångsläge för en gemensam reglering för hela kontinentalsockeln

i fråga om sådana naturtillgångar som omfattas av stenkolslagen.

För att vinna enhetlighet beträffande alla mineral som omfattas av koncessionslagstiftningen

anser utredningen det lämpligt att på motsvarande

sätt begränsa uranlagens tillämpningsområde. Utredningen framhåller i

detta sammanhang, att någon brytning av uranhaltiga mineral på allmänt

vattenområde i havet knappast torde vara aktuell inom den närmaste

framtiden. På enskilt vattenområde bör de nämnda lagarna enligt utredningens

mening äga tillämpning även i fortsättningen, eftersom det alltjämt

finns behov där av föreskrifter som reglerar förhållandet till jordägaren.

En enhetlig reglering för kontinentalsockeln enligt det anförda kommer

att medföra olika regler för land och enskilt vattenområde, å ena

sidan, samt havsområdet därutanför å andra sidan. Särskilt anmärkningsvärd

menar utredningen den olikhet vara som sammanhänger med det

allmännas begränsade möjligheter att bestämma över utnyttjandet av oljeoch

naturgasfyndigheter på land. Att nu införa samma vidsträckta möjligbeter

att ställa villkor vid koncessionsgivning som enligt utredningens

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 11b år 1966

förslag bör finnas för kontinentalsockeln skulle dock kräva omfattande

och principiellt omvälvande ändringar i stenkolslagen och i hög grad föregripa

gruvrättsutredningens arbete. Utredningen har därför stannat för

att föreslå en provisorisk ändring i stenkolslagen, som innebär

att möjlighet införs att dels tidsbegränsa bearbetningskoncession avseende

olje- och gasfyndigheter och dels vid meddelande av sådan koncession föreskriva

skyldighet för koncessionsinnehavaren att erlägga royalty till staten.

Ändringen kan genomföras med formellt obetydliga ingrepp i stenkolslagen.

Införande av royalty till staten innebär visserligen en principiell nyhet

i lagen, men sådana avgifter tas ut i flertalet oljeproducerande länder

och de som söker tillstånd torde i allmänhet vara beredda att erlägga royalty.

De föreslagna ändringarna i stenkolslagen får ses som en beredskapsåtgärd

för den händelse utvinning av kolväten skulle bli aktuell innan ny lagstiftning

på området kommit till stånd.

Beträffande stenkols-, salt-, alunskiffer- och uranfyndigheter anser utredningen

att några ändringar inte är påkallade från samordningssynpunkt.

Den olikhet i lagstiftningen som med utredningens förslag kommer

att gälla för land och hav blir inte så framträdande i fråga om dessa fyndigheter,

eftersom brytning i havet knappast torde komma i fråga under

överskådlig tid.

Utredningen erinrar om att till de naturtillgångar som omfattas av

kontinentalsockelkonventionen också hör sand, grus och sten. Det

är enligt utredningen naturligt att en lagstiftning för kontinentalsockeln

får omfatta även täkt av sådana ämnen på allmänt vattenområde i havet.

Den nya lagstiftningen kommer att i detta hänseende ersätta 1953 års

lagstiftning angående upplåtelse från kronan av rätt till sand-, grusoch

stentäkt inom allmänt vattenområde.

Med utgångspunkt från nu anförda allmänna synpunkter har utredningen

utarbetat dels ett förslag till lag om kontinentalsockeln och dels

förslag till vissa ändringar i gruvlagen, stenkolslagen och uranlagen. Utredningens

förslag till lag om kontinentalsockeln torde få fogas till statsrådsprotokollet

i detta ärende som bilaga 2. Utredningen har vidare upprättat

ett utkast till kungörelse med närmare bestämmelser rörande tilllämpningen

av lagen om kontinentalsockeln.

Förslaget till lag om kontinentalsockeln innebär i huvudsak följande.

I 1 § anges lagens tillämpningsområde. Med kontinentalsockeln förstås i

lagen havsbottnen och dennas underlag inom allmänt vattenområde i

havet samt i det utanför Sveriges territorialgräns belägna område under

vatten över vilket Sverige enligt kontinentalsockelkonventionen utövar

suveräna rättigheter, såvitt avser utforskande av bottnen och underlaget

samt utvinning av naturtillgångar där. I territoriellt hänseende begränsas

sålunda tillämpningsområdet inåt av enskilt vattenområde och utåt av

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 774 år 1966

den svenska kontinentalsockelns yttergräns. Gränsen mellan enskilt vatten

och allmänt vattenområde bestäms genom lagen den 1 december 1950

(nr 595) om gräns mot allmänt vattenområde.

Med kontinentalsockelns naturtillgångar avses i lagen, i anslutning till

art. 2 p. 4 i konventionen, mineraliska och andra icke levande tillgångar

på havsbottnen och i dennas underlag samt sådana levande organismer

vilka på det stadium där de kan bli föremål för fångst är antingen orörliga

på havsbottnen eller därunder eller oförmögna till rörelse annat än i ständig

fysisk beröring med havsbottnen eller dennas underlag.

Under begreppet naturtillgångar faller bl. a. vissa djurarter, såsom

ostron och blåmussla, vilka omfattas av lagen om rätt till fiske och av

fiskeristadgan. Eftersom det enligt utredningens åsikt inte finns anledning

alt ändra rådande ordning beträffande fångst av sådana djurarter inom

allmänt vattenområde, föreslår utredningen att lagen inom sådant område

inte skall äga tillämpning på fångst av sådana levande naturtillgångar

som omfattas av svensk lagstiftning angående fiske. Utanför

territorialgränsen förekommer enligt utredningen praktiskt taget inte något

fiske efter sedentära arter. Med hänsyn till kontinentalsockelkonventionens

innehåll och den osäkerhet som kan uppkomma, huruvida viss verksamhet

är att anse som fiske, anser utredningen att sådant fiske utanför nämnda

gräns formellt bör omfattas av lagen. Eftersom det emellertid för närvarande

inte finns något svenskt intresse att ändra nu rådande förhållanden

i detta avseende förordar utredningen, att sådant fiske tills vidare

får bedrivas utan hinder av lagen. Föreskrifter härom bör enligt utredningen

meddelas av Kungl. Maj :t i tillämpningsbestämmelser till lagen.

Den verksamhet som omfattas av konventionen beskrivs i denna såsom

utforskande av kontinentalsockeln och tillgodogörande av dess naturtillgångar.

Utredningen påpekar att begreppet utforskande (exploring)

har en mycket vidsträckt innebörd och av de stater som antagit en intern

lagstiftning för sockeln allmänt ansetts inbegripa sådana undersökningar

som sker utan omedelbar fysisk beröring med havsbottnen, såsom

flygprospektering samt gravimetriska och seismiska mätningar från

fartyg. Enligt utredningens mening bör den svenska kontinentalsockellagen

ansluta sig till denna tolkning och sålunda i princip täcka all aktivitet som

bedrivs på eller över sockeln med sytte att utforska denna.

Som förut nämnts föreslår utredningen, att lagen inom allmänt vattenområde

i havet inte skall äga tillämpning på sådan undersökning och bearbetning

av inmulningsbara mineral som avses i gruvlagen. Däremot bör

lagen enligt utredningen inbegripa prospektering efter sådana mineral

utanför inmutat eller utmålslagt område.

1 fråga om rätten till naturtillgångarna p å kontinental

s o c k e 1 n påpekar utredningen alt ett flertal stater, bland dem

Finland, Norge, Storbritannien och Nederländerna, i sin interna lagstift
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungi. Maj. ts proposition nr 11b år 1966

ning för kontinentalsockeln deklarerat att naturtillgångarna på denna utgör

statens egendom. Även i den svenska lagen bör enligt utredningens

mening slås fast, att rätten att utforska sockeln och utvinna dess naturtillgångar

tillkommer staten. Bestämmelse därom föreslås i 2 §.

I fråga om tillståndsgivningen upptar förslaget endast vissa

grundläggande regler. Enligt 3 § äger Kungl. Maj:t eller myndighet som

Kung], Maj :t bestämmer meddela tillstånd för annan att genom geofysiska

mätningar, borrning eller på annat sätt utforska kontinentalsockeln och

att utvinna dess naturtillgångar. Tillstånd skall avse bestämt område

och meddelas för viss tid. Paragrafen ger vidare Kungl. Maj :t bemyndigande

att föreskriva, att visst slag av verksamhet som avses i paragrafen får

företas utan tillstånd. Avsikten är att bestämmelse därom skall inflyta

i tillämpningsföreskrifterna till lagen.

Principerna för prövning av tillståndsansökningar regleras ej i förslaget.

I detta hänseende anför utredningen vissa riktlinjer. Sålunda bör enligt utredningens

mening tillstånd till undersökning eller utvinning lämnas endast

företag, som är berett att göra en grundlig, i såväl tekniskt som vetenskapligt

avseende väl planerad insats. Sökanden bör kunna dokumentera att han

har erforderliga personella, tekniska och ekonomiska resurser för ifrågakommande

arbetsinsatser. Viss hänsyn synes enligt utredningen också kunna

tas till den omfattning i vilken företaget kan beräknas bidra till landets

energiförsörjning och till dess möjligheter till förädling och avsättning av

utvunna produkter.

Även utländska företag bör kunna få tillstånd att undersöka och exploatera

naturtillgångar på sockeln. Därigenom kan man få möjlighet att utnyttja

de ledande utländska oljebolagens stora resurser och erfarenheter på

området. En förutsättning bör dock vara att verksamheten skall bedrivas

genom svenskt dotterbolag eller här i riket etablerad filial med självständig

förvaltning.

I likhet med vad som för närvarande gäller enligt stenkolslagen beträffande

salt-, gas- och oljefyndigheter bör enligt utredningen tillstånd kunna

meddelas särskilt för undersökning och särskilt för utvinning. Tiden för

undersökningstillstånd synes i regel böra begränsas till 3—5 år. Hinder bör

inte möta att meddela undersökningstillstånd som gäller endast undersökningar

av visst slag, t. ex. översiktliga mätningar från flygplan eller fartyg.

Sådant tillstånd behöver inte innefatta ensamrätt till undersökning. Inbegriper

undersökningstillstånd borrningar på havsbottnen, bör tillståndshavaren

med hänsyn till de stora investeringar det då kan bli fråga om

normalt kunna räkna med att också få utvinningstillstånd beträffande

fyndighet som upptäckts vid undersökningen. Huvuddragen av villkoren

för utvinning bör kunna anges redan i samband med tillståndet till undersökningsborrning.

Med hänsyn därtill torde det enligt utredningen ofta

visa sig mest praktiskt att meddela undersöknings- och utvinningstillstånd

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr lik år 1966

i ett sammanhang. Utvinningstillstånd bör enligt utredningen inte beviljas

på längre tid än 40 år. Med hänsyn till den snabba tekniska utvecklingen

bör man enligt utredningen i viss utsträckning räkna med kortare koncessionstider.

Ibland kan det enligt utredningen befinnas lämpligt att efter

norskt och engelskt mönster föreskriva att tillståndsområdet skall successivt

minskas efter visst antal år. Utvinningstillstånd bör i princip innefatta

rätt för innehavaren att med uteslutande av andra tillgodogöra sig fyndigheter

inom tillståndsområdet och bedriva undersökningar där. Beträffande

anläggningar på sockeln är det med hänsyn till den inverkan dessa kan ha

för sjöfart, fiske och andra allmänna intressen, nödvändigt att i tillståndet

eller genom senare beslut tämligen exakt bestämma dessas läge och huvudsakliga

konstruktion. I fråga om tillstånd som avser konlinentalsockeln

utanför territorialgränsen ankommer det enligt utredningen självfallet på

Kungl. Maj :t att tillse att de åtgärder som innefattas i tillståndet står i

överensstämmelse med kontinentalsockelkonventionen, andra för Sverige

bindande konventioner och folkrättslig sedvänja. Det bör sålunda bl. a.

iakttas att åtgärderna inte strider mot reglerna om havets eller luftrummets

frihet eller på obehörigt sätt hindrar utläggande eller underhåll av

kablar eller rörledningar under vattnet eller i vidare mån än som kan anses

berättigat länder till intrång i sjöfarten, fisket eller bevarandet av havets

biologiska naturtillgångar eller länder till intrång i den oceanografiska

grundforskningen eller annan vetenskaplig forskning, vars resultat är avsedda

att offentliggöras. Tillståndsansökan som görs av kvalificerad institution

och åsyftar uteslutande vetenskapliga undersökningar bör i regel inte

vägras. Även innanför territorialgränsen skall givetvis tillämpliga folkrättsliga

regler iakttas vid tillståndsgivningen.

När det gäller föreskrifter och villkor i samband med tillstånd skiljer utredningen

mellan å ena sidan föreskrifter som har till syfte att till gagn

för landet främja ett rationellt utforskande och tillvaratagande av naturtillgångarna

och att skydda motstående intressen och å andra sidan villkor

som väsentligen har till ändamål att tillförsäkra staten såsom innehavare

av rätten till naturtillgångarna ett rimligt ekonomiskt utbyte vid exploateringen

av dessa. Enligt k § kan sålunda vid tillstånd fogas föreskrifter

som är påkallade från allmän synpunkt, såsom angående företagets ledning,

för arbetena erforderliga anläggningar på kontinentalsockeln, upprättande

av karta över arbetena, provtagning, rapportering rörande verksamheten,

användningen av produktionen samt åtgärder till bevarande av fyndighet

eller borrhål, förebyggande av vattenförorening eller skydd för sjöfarten,

fisket och andra allmänna eller enskilda intressen. Vidare kan när tillstånd

meddelas bestämmas i vilken omfattning undersökning eller utvinning skall

ske för att den rätt som grundas på tillståndet skall äga bestånd. I det senare

hänseendet föreskrivs i samma paragraf att det med tillstånd kan förbindas

villkor om statligt deltagande i företaget och om utgivande till staten av

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj. ts proposition nr 11b år 1966

avgifter för tillståndet eller på utvinningen eller av andel av produktionen

eller annat sådant villkor. När det gäller statligt deltagande syftar utredningen

främst på det fallet att staten önskar förbehålla sig rätt att själv

eller genom statligt bolag inträda som deltagare i företaget i ett senare

skede av verksamheten. I detta fall bör enligt utredningen i tillståndet preciseras

vilka villkor som skall gälla i fråga om delaktighet, kapitalinsatser,

vinstfördelning m. m. önskar staten redan från början ta del i företaget,

ligger det nära till hands att ett statligt bolag ingår i det aktiebolag eller

konsortium för vilket tillstånd beviljas. Avgifter för undersöknings- eller

utvinningstillstånd bör enligt utredningen tills vidare bestämmas från fall

till fall. Beträffande royalty kan man i betraktande av oljemarknadens internationella

karaktär enligt utredningen kanske utgå från att dess storlek

inte bör avvika alltför mycket från vad som är brukligt i jämförbara

länder.

Övervakningen av att tillståndsföreskrifter efterlevs skall enligt förslaget

tillkomma en tillsynsmyndighet. Om meningsskiljaktigheter uppkommer rörande

innebörden och tillämpningen av visst villkor, bör avgörandet som

regel tillkomma denna myndighet. Dess beslut skall kunna överklagas. En

tvist kan också komma under domstols prövning vid åtal för överträdelse

av tillståndsföreskrift. När det gäller royalty och andra avgifter som skall

erläggas till staten under tillståndets bestånd anser utredningen det med

hänsyn till partsförhållandet naturligt, att tvister angående beloppet

skall kunna bli föremål för opartisk prövning i annan ordning.

Utredningen föreslår därför i 5 § en bestämmelse, att det i tillstånd kan

föreskrivas att tvist om beräkningen av avgift eller andel som skall utges

till staten skall hänskjutas till avgörande av skiljemän.

Tillstånd enligt lagen bör enligt utredningen kunna återkallas av

Kungl. Maj :t eller den myndighet som meddelat tillståndet, om de föreskrifter

och villkor som gäller för tillståndet åsidosätts eller om i övrigt

synnerliga skäl är därtill. Bestämmelse härom föreslås i 6 §. Utredningen

understryker, att stor varsamhet bör iakttas vid utövandet av denna befogenhet

och att återkallelse endast undantagsvis bör ske i annat fall än när

tillståndshavare som åsidosatt villkor underlåtit att efterkomma anmaning

om rättelse. Enligt föreskrift i utredningens utkast till tillämpningskungöielse

skall, när tillstånd upphör att gälla, borrhål som upptagits inom

lillståndsområdet utan ersättning tillfalla staten.

Till skydd för anläggning som inrättas på kontinentalsockeln för utforskande

av sockeln eller utvinning av dess naturtillgångar skall enligt 7 § i

utredningens förslag i överensstämmelse med vad som sägs i konventionen

kunna upprättas en säker hetszon med en utsträckning av högst 500

meter från anläggningen. Kungl. Maj :t eller myndighet som Kungl. Maj :t

utser äger bestämma att säkerhetszon skall finnas.

Bestämmelser om tillsyn över efterlevnaden av föreskrifter och vill
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj. ts proposition nr 114 år 1966

kor för tillstånd föreslås i 9 §. Sådan tillsyn skall utövas av myndighet som

Kungl. Maj:t bestämmer. Utredningen föreslår, att uppgiften att vara tillsynsmyndighet

tills vidare anförtros kommerskollegium, som med hänsyn

till kollegiets egenskap av bergöverstyrelse och verksamhet i övrigt anses

bäst lämpat härför. Paragrafen innehåller vissa närmare bestämmelser för

tillsynens utövande.

Beträffande frågan om tillämpning av svensk lag på kontinentalsockeln

framhåller utredningen till en början att verksamhet

för undersökning eller utvinning av naturtillgångar innanför territorialgränsen

givetvis är underkastad svensk jurisdiktion. Några särregler beträffande

tillämpning av svensk lagstiftning inom denna del av sockeln

föreslås inte, bortsett från de förordade ändringarna i gruvlagstiftningen.

Det innebär bl. a., att vattenlagens regler om byggande i vatten är tillämpliga

i fråga om anläggning innanför territorialgränsen. Prövning av vattendomstol

krävs sålunda vid sidan av tillstånd enligt kontinentalsockeln, när

anläggning kan antas förnärma allmän eller enskild rätt. Även naturvårdslagens

bestämmelser är tillämpliga.

Frågan om tillämpning av svensk lagstiftning på anläggningar utanför

territorialgränsen är enligt utredningen mera komplicerad och diskuteras

ingående. De suveräna rättigheter som enligt konventionen tillkommer en

strandstat torde enligt utredningen i första hand innefatta befogenhet att

meddela föreskrifter, som omedelbart syftar till att reglera undersökning

och utvinning av naturtillgångar på sockeln och att skydda motstående

intressen samt att ingripa mot dem som utför sådana arbeten utan strandstatens

tillstånd eller i strid mot givna föreskrifter. Hur långt strandstaten

därutöver kan sträcka sina anspråk på jurisdiktion över en anläggning eller

över verksamhet på sockeln framgår inte alldeles klart av konventionen.

Enligt utredningen ligger det närmast till hands att förstå konventionen

så att strandstaten har befogenhet att underställa all verksamhet i

samband med eftersökande och utvinning av naturtillgångar på sockeln

sin jurisdiktion så långt detta erfordras för att bringa verksamheten under

strandstatens kontroll. Därunder inbegrips exempelvis reglering som kan

fordras för att hindra att på anläggning utövas verksamhet som skadar

strandstatens eller dess medborgares intressen eller som verkar stötande

på rättsuppfattningen i strandstaten.

Vid bedömningen av behovet att göra svensk lagstiftning tillämplig på

kontinentalsockeln är det enligt utredningen lämpligt att skilja mellan den

koncentrerade verksamheten på anläggning och inom säkerhetszon samt

den merendels av översiktliga mätningar bestående verksamheten på sockeln

i övrigt. Delvis olika synpunkter gör sig också gällande beträffande

förhållanden på anläggning och inom säkerhetszon.

Vad först angår tillämpningen av svensk lag på anläggning avvisar utredningen

tanken att likställa sådan med fartyg. Utredningen hänvisar hl. a. till

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Kungl. Maj. ts proposition nr 114 år 1!)66

att lagstiftningen angående fartyg och sjöfart i hög grad är utformad med

utgångspunkt från fartygens egenskap av transportmedel. Som huvudalternativ

för en lösning framstår enligt utredningen att antingen generellt tilllämpa

svensk lag på anläggning eller också välja ut vissa lagkomplex som

oundgängligen synes böra vara giltiga på anläggning. För att bilda sig en

uppfattning om den lämpligaste ordningen har utredningen gått igenom

vissa viktigare rättsområden. Som en bakgrund för frågans bedömning erinrar

utredningen först om vissa praktiska omständigheter i samband med

ett eventuellt inrättande av anläggningar utanför Sveriges kuster. Med hänsyn

till vattendjupet kan borrningar antas ske från plattformar som vilar

på ben nedförda i havsbottnen. En plattform för undersökningsborrning

kan beräknas komma att utnyttjas 2—6 månader på samma plats och en

anläggning för utvinning betydligt längre. Plattform är i regel försedd med

landningsplats för helikopter och med radioutrustning. Byte av arbetslag

kan, beroende på avstånd till land m. m., antas ske dagligen, veckovis eller

med något längre tidsmellanrum. Även om borrningsarbetet utförs och

plattformarna tillhandahålls av utländska entreprenadföretag, får det antas

att såväl bytena av arbetslag som tillförseln av förbrukningsmaterial och

proviant m. m. i allmänhet kommer att ske från baser på svenskt landområde.

Avståndet därifrån till anläggning synes ingenstans kunna överstiga

cirka 15 mil. Utredningen finner det vara ett rimligt antagande att även

utländska entreprenadföretag i betydande utsträckning kommer att anlita

arbetare och annan personal från Sverige. Man synes sålunda enligt utredningen

ha att räkna med en tämligen stark anknytning till Sverige och

svenska förhållanden. Efter sin genomgång av vissa viktigare rättsområden

anför utredningen sammanfattningsvis, att inventeringen ger vid handen

att en tillämpning av svensk lag på anläggning synes nödvändig såvitt avser

svensk strafflag samt lagstiftning angående exekution, allmän ordning och

säkerhet, arbetarskydd, arbetstid och inkomst- och förmögenhetsbeskattning

samt beredskapsförfogandelagstiftning och liknande författningar. Starka

skäl talar för att även åtskillig annan lagstiftning bör gälla på sådana anläggningar,

såsom lagarna om allmän försäkring och yrkesskadeförsäkring,

utlänningslagen och författningar rörande införsel och utförsel av gods.

Som ett viktigt argument framstår därvid att en anläggning på internationellt

vatten i olikhet mot ett fartyg folkrättsligt inte i någon mån torde

omfattas av något främmande lands territorialmakthöghet. Om svensk lag

inte görs tillämplig, skulle sålunda befogenhet likväl inte föreligga t. ex.

för myndigheterna i den stat där anläggningens ägare hör hemma att ingripa

för att upprätthålla lag och ordning på anläggningen. Att utskilja

vissa lagstiftningsområden för tillämpning på anläggning skulle enligt utredningen

innebära synnerligen vanskliga urvals- och gränsdragningsproblem.

Några mera påtagliga olägenheter av att låta anläggning vid tillämpning

av svensk lag generellt betraktas som en del av riket har inte fram
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 111 år 1966

kommit vid genomgången. I den mån olägenheter skulle yppa sig torde

de enligt utredningen ej sällan kunna elimineras genom administrativa föreskrifter.

Vissa möjligheter därtill föreligger exempelvis enligt förordningen

om allmän varuskatt och tulltaxeförordningen. En tillämpning av svensk

lag på anläggning utanför territorialgränsen skulle även fora med sig den

fördelen att anläggningar innanför och utanför territorialgränsen i flertalet

avseenden kan behandlas enligt enhetliga regler.

De allmänna intressen som svenska myndigheter har att beakta med avseende

på anläggnings inverkan på vattenområdet omkring anläggningen får

enligt utredningens mening förutsättas bli tillräckligt tillgodosedda genom

föreskrifter i samband med tillståndet. Utredningen föreslår därför att bestämmelserna

i vattenlagen undantas från den generella regeln om svensk

lags tillämpning. Motsvarande undantag föreslås beträffande gruvlagen,

stenkolslagen och uranlagen. Undantag föreslås även beträffande fastighetsrätt

och lagstiftning om rätt till jakt och fiske.

Vare sig utvinning skett från anläggning eller på annat sätt bör enligt

utredningen produkter som framtagits från kontinentalsockeln vid tilllämpning

av skattelagstiftning och författningar om införsel och utförsel

anses utvunna i Sverige.

Utredningen föreslår en regel om tillämpning av svensk lag även inom

säkerhetszon. Det främsta skälet härtill anges vara att underlätta möjligheterna

för svenska polis- och tullmyndigheter att på motsvarande sätt som

inom svenskt tullområde anordna kontroll och tullbevakning ombord på

fartyg som ankommer till och avgår från anläggning. Beträffande fartyg

och sjöfart inom säkerhetszon bör enligt utredningen en regel om tillämpning

av svensk lag innebära att sjöfarten anses äga rum på svenskt territorialvatten.

I fråga om anknytningen till den administrativa indelningen har utredningen

efter övervägande av olika alternativa lösningar stannat för att förorda,

att anläggning och säkerhetszon skall hänföras till den kommun och

de förvaltningsområden i övrigt som ligger närmast. Utredningen framhåller

särskilt att sammanslagningen av kommuner enligt kommunblocksindelningen

kan antas vara ganska långt framskriden innan den första anläggningen

inrättas på den svenska kontinentalsockeln och att kommunerna

därför när detta sker bör vara väl rustade att ombestyra de extra uppgifter

som en anläggning kan åsamka den kommunala förvaltningen. Även

vid tillämpning av skattelagstiftningen bör enligt utredningens mening anläggning

och utvinningsställe anses tillhöra närmaste kommun.

Utredningen tar i 11 § upp bestämmelser om tillämpning av svensk lag

med vissa undantag på anläggning och inom säkerhetszon. Bestämmelserna

avses gälla vare sig anläggning och zon inrättats på grund av tillstånd enligt

den föreslagna lagen eller av statlig myndighet utan att sådant tillstånd

erfordrats.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 1H år 1966

Bortsett från tillämpningen av tillståndsföreskrifter anser utredningen

att anledning att överväga tillämpning av svensk lagstiftning utanför

territorialgränsen inom andra delar av kontinentalsockeln än anläggning

och zon förekommer endast i fråga om skadeståndsrättsliga regler. Utomobligatoriska

skadeståndsanspråk i anledning av verksamhet

på sockeln torde redan enligt gällande rätt vara att bedöma enligt svenska

skadeståndsrättsliga regler, i varje fall om svenska intressen är inblandade.

Utredningen anser det därför ej erforderligt att föreslå särskilda bestämmelser

i ämnet. På anförda skäl anser utredningen inte heller särskild

forumregel nödvändig för sådan talan.

Remissyttrandena

Utredningens förslag till lagstiftning för kontinentalsockeln har i stort

sett fått ett gynnsamt mottagande vid remissbehandlingen. Förslaget avstyrks

dock av Sveriges industriförbund, Svenska gruvföreningen, Stockholms

handelskammare, Skånes handelskammare och en reservant i gruvrättsutredningen.

Svenska arbetsgivareföreningen och Gotlands handelskammare

har anslutit sig till de yttranden som avgivits av industriförbundet

respektive Skånes handelskammare. Förslag till ändringar på särskilda

punkter framförs av åtskilliga remissinstanser.

Allmänna synpunkter på lagförslaget anförs i flera remissyttranden.

Hovrätten över Skåne och Blekinge uttalar att det i alla hänseenden synes

innefatta fullt ändamålsenliga lösningar och är utarbetat med stor omsorg.

Gruvrättsutredningen anser, att den i betänkandet redovisade utredningen

är klargörande och att genom densamma skapats goda förutsättningar för

lagstiftning angående kontinentalsockeln. Kommerskollegium har i huvudsak

intet att erinra mot förslaget till reglering av de rättsliga förhållandena

vid undersökning och bearbetning av naturtillgångarna på den svenska kontinentalsockeln.

Sveriges geologiska undersökning anser att utredningen väl

beaktat de speciella problem som är förenade med en undersökning och exploatering

av våra naturtillgångar inom havsområdena. Svenska petroleuminstitutet

tillstyrker den föreslagna lagstiftningen och framhåller att denna

i stort sett överensstämmer med de ledande internationella bestämmelserna

på området och synes bereda tillfälle till en ur landets synpunkt värdefull

undersökningsverksamhet. På liknande sätt uttalar sig Svenska gasverksföreningen

och Kooperativa förbundet. LO anser det ur allmän synpunkt

vara synnerligen angeläget att staten genom en koncessionslagstiftning av

föreslagen typ erhåller ett reellt inflytande över den undersöknings- och exploateringsverksamhet

som kan bli aktuell beträffande kontinentalsockeln.

Positiva uttalanden om förslaget görs vidare av kammarkollegiet, överstg
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1966

relsen för ekonomisk försvarsberedskap, Östergötlands och Södermanlands

handelskammare samt handelskammaren i Karlstad.

Den av utredningen valda lösningen att tillskapa en särskild lag

för kontinentalsockeln accepteras i princip av det stora flertalet remissorgan.

De remissorgan som intar en avvisande hållning till utredningens förslag

påyrkar emellertid att den föreliggande lagstiftningsuppgiften löses genom

att gruvlagen, stenkolslagen och uranlagen med vissa ändringar utsträcks

till att gälla även på den utanför territorialgränsen liggande delen av kontinentalsockeln.

Sveriges industriförbund anför sålunda, att den närmast till hands liggande

lösningen är att tills vidare utsträcka nuvarande gruvrättsliga regelsystem

till att gälla även på sockelområdet utanför territorialgränsen med de

ändringar som f. n. kan finnas motiverade. Förbundet är inte övertygat av

utredningens argument att nackdelar skulle uppkomma till följd av att

gruvlagen innefattar vad utredningen kallar »ett automatiskt verkande inmutningssystem»

och att de nödvändiga ändringarna i stenkolslagen skulle

bli så genomgripande att de inte kan övervägas i förevarande sammanhang.

Utforskning och utvinning av inmutningsbart mineral på den yttre sockeln

torde knappast vara att förvänta under den tid som kan förflyta innan gruvrättsutredningens

arbete hunnit slutföras. Om man beträffande olja och

gas i stenkolslagen inför bl. a. regler om tidsbegränsning av bearbetningstillstånd

och om royalty, skulle enligt förbundets mening en tillfredsställande

ordning kunna uppnås, förutsatt att allmänna regler om skyddsåtgärder,

tillämpning av svensk lag etc. samtidigt genomförs. Förbundet föreslår,

att det uppdras åt gruvrättsutredningen att vid sitt fortsatta arbete

närmare utreda frågor som sammanhänger med eftersökande och utvinning

av inmutningsbara mineral, stenkol och uran på kontinentalsockeln. Svenska

gruvföreningen erinrar om att gruvlagen utan komplikationer tillämpats

även på vattentäckt område och att staten genom kronoandelsinstitutet har

möjlighet att bli hälftendelägare i och påverka nyttjandet av mineralfyndighet.

Beträffande stenkolslagen krävs vissa ändringar av praktisk natur

med hänsyn till att de tekniska förutsättningarna för att upptäcka och bearbeta

gas- och oljefyndigheter på större djup förbättrats på ett sätt som

inte förutsågs när bestämmelser om sådana fyndigheter infördes i lagen.

Föreningen vill därför inte motsätta sig att i samband med en utvidgning

av stenkolslagens tillämpningsområde utanför territorialgränsen vissa provisoriska

ändringar görs i lagen i syfte att möjliggöra en intensiv undersökning

och en planerad, rationell bearbetning samt att ge staten möjligheter

att påverka verksamheten så att den på lång sikt ger de resultat som bäst

tjänar landets intressen. I detta sammanhang nämner gruvföreningen införande

av möjlighet att tidsbegränsa bearbetningskoncession samt rätt

för staten att — som en motsvarighet till jordägaravgiften enligt stenkolslagen

— uppbära royalty vid utvinning utanför gränsen för enskilt vatten.

3 Bihang till riksdagens protokoll lt)6C>. 1 samt. Nr 111

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj. ts proposition nr 1H år 1966

Föreningen betonar att de ändringar som görs måste ha en sådan karaktär

att gruvrättsutredningens fria ställningstagande inte inskränks. Argument

av samma eller liknande slag som dem som åberopas av industriförbundet

och gruvföreningen anförs av Stockholms handelskammare, Skånes handelskammare

och reservanten i griwrättsutredningen. Den sistnämnde anser

det otillfredsställande att den föreslagna lagstiftningen med avvikelse från

de principer som annars uppbär svensk gruvlagstiftning lämnar åt Kungl.

Maj :t och underordnade myndigheter att fritt avgöra nära nog samtliga

väsentliga frågor om naturtillgångarnas undersökning och utnyttjande. I

samma riktning uttalar sig bergmästarämbetet i västra distriktet.

Det stora flertal remissinstanser som är positivt inställda till förslaget om

en särskild lag för kontinentalsockeln accepterar i princip också att lagen

skall omfatta även naturtillgångar på havsbottnen inom allmänt vattenområde.

Hovrätten över Skåne och Blekinge, som i remissyttrande avstyrkt

kammarkollegiets förslag om lagstiftning angående kronans äganderätt till

allmänt vattenområde, anser att en lag om kontinentalsockeln i enlighet

med utredningens förslag kan genomföras oberoende av en sådan lagstiftning.

Justitiekanslern framhåller i förevarande sammanhang att starka skäl

talar för att den svenska lagen fasthåller vid den internationella definitionen

av begreppet kontinentalsockeln och inte med avvikelse därifrån med begreppet

införlivar havsbottnen och dess underlag inom allmänt vattenområde.

Företeelsen allmänt vattenområde har inte någon motsvarighet i folkrätten

och måste te sig svårförståelig för den utländske läsaren. Utredningens

syfte bör enligt justitiekanslern lika väl kunna vinnas genom att

det i slutet av lagen tas in en föreskrift att lagens bestämmelser i tillämpliga

delar också gäller inom allmänt vattenområde med de undantag som

behöver specificeras.

Bergmästarämbetena i södra, västra och östra distrikten förordar, att

den föreslagna lagens tillämpningsområde begränsas till den utanför territorialgränsen

befintliga delen av kontinentalsockeln. Detsamma anser

Sveriges industriförbund och reservanten i gruvrättsutredningen, för den

händelse utredningens förslag läggs till grund för lagstiftning. Enligt nämnde

reservant bör inte gruvrättsutredningens arbete föregripas genom att

gällande koncessionslagar på allmänt vattenområde i havet helt upphävs

och ersätts med en lagstiftning av avvikande karaktär. Svenska gruvföreningen

anser det likaledes angeläget att ändringar i gällande lagstiftning

inte onödigtvis företas innan gruvrättsutredningens synpunkter och bedömanden

vunnit beaktande.

Skånes handelskammare intar i andra hand den ståndpunkten att stenkolslagen,

såvitt den avser lagens ursprungliga objekt stenkol och lera,

samt uranlagen alltjämt bör äga tillämpning på allmänt vattenområde.

Samma uppfattning har gruvrättsutredningen när det gäller uranfyndigheter.

Gruvrättsutredningen anmärker, att i förslaget till lag om kontinental
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj.ts proposition nr 1 l ''t ur !!)(>(>

sockeln inte upptagits någon bestämmelse motsvarande 3 § 2 mom. uranlagen,

enligt vilken undersökningstillstånd eller koncession beträffande inmutat

område eller utlagt utmål inte får meddelas annan än inmutaren

eller gruvinnehavaren utan att synnerliga skäl är därtill. En sådan bestämmelse

kan väl vara överflödig i en lag om kontinentalsockeln med

hänsyn till att någon brytning av uranhaltiga mineral på allmänt vattenområde

— liksom över huvud på kontinentalsockeln — inte torde vara aktuell

inom överskådlig tid. Det synes emellertid härvid följdriktigt att inte

begränsa uranlagens tillämpningsområde till förmån för en lag om kontinentalsockeln.

Av skäl som nyss angivits torde även — liksom beträffande

gruvlagen -—- kunna bortses från att gränsen mellan lagarnas tillämpningsområde

kan förefalla onaturlig.

Utredningens förslag att genom ändring i stenkolslagen införa

möjlighet att begränsa koncession för bearbetning av olje- eller gasfyndighet

på land eller inom enskilt vattenområde till viss tid liksom skyldighet

för koncessionsinnehavare att erlägga royalty till staten har lämnats

utan erinran av den stora grupp remissorgan som är positiv till huvudlinjerna

i lagförslaget. Det tillstyrks också av Sveriges industriförbund och,

med tvekan, av Skånes handelskammare. Industriförbundet yttrar att det

för såväl landområden som för enskilt och allmänt vattenområde otvivelaktigt

finns behov av en provisorisk lagstiftning för utvinning av olja och

gas samt att regler om tidsbegränsning och årlig avgift torde gälla i de

allra flesta länder. Gruvrättsutredningen yttrar i denna del, att det kan

anföras mot förslaget att stenkolslagen så sent som år 1963 var föremål

för ändringar som berörde närliggande spörsmål och att det då fick anstå

med lagändring i ifrågavarande avseende, tydligen i avbidan på särskild

utredning. Då gruvrättsutredningen enligt sina direktiv har att överse även

stenkolslagen kan tyckas att ändring av stenkolslagen inte bör genomföras

nu. De av kontinentalsockelutredningen föreslagna ändringarna synes

emellertid påkallade för att förse stenkolslagen med erforderliga regler i

avvaktan på den mera grundliga omreglering som kan förväntas sedan

gruvrättsutredningens arbete slutförts.

Reservanten i gruvrättsutredningen samt Svenska gruvföreningen godtar

utredningens förslag beträffande tidsbegränsning men inte i fråga om

royalty. Nämnde reservant hävdar att ett införande av rätt till royalty för

staten inom landområden skulle innebära en så principiellt betydelsefull

omläggning att den inte bör övervägas i förevarande sammanhang.

Förslaget att en lag för kontinentalsockeln skall inbegripa sand-, g r u soch

stentäkt inom allmänt vattenområde i havet har lämnats utan

erinran av alla de remissinstanser som anslutit sig till huvudlinjerna i utredningens

lagförslag.

Beträffande förhållandet till den svenska fiskelagstiftningen

konstaterar fiskeristgrelscn alt nu gällande, i nämnda lagstiftning intagna

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr IM år 1966

bestämmelser inte påverkas av förslaget till följd av de av utredningen föreslagna

undantagen.

När det gäller verksamhet för utforskande av kontinentalsockeln

gör jnstitiekanslern vissa invändningar i fråga om vidden av

de befogenheter som enligt konventionen tillkommer en strandstat. Justitiekanslern

framhåller, att det i art. 3 i konventionen fastslås att kontinentalsockelrättigheterna

inte inverkar på »de rättsregler som gäller för det

överliggande vattnet såsom fritt hav eller för luftrummet däröver». Kontinentalsockelkonventionen

medför dock ett undantag från principerna om

havets och luftrummets frihet, i det att en strandstat har exklusiv rätt att

utforska »sin» kontinentalsockel och att tillgodogöra sig dess naturtillgångar.

Denna undantagsrättighet skall emellertid tolkas restriktivt, och utförliga

bestämmelser i art. 4 och 5 i konventionen avser att hindra att kontinentalsockelrättigheterna

utövas så, att de gör obehörigt intrång i havets

frihet. Enligt p. 8 i art. 5 fordras strandstatens samtycke till forskning angående

kontinentalsockeln på platsen, men det uttalas att samtycke i regel

inte hör vägras kvalificerade institutioner. Forskning som inte äger rum

»på platsen» är däremot fri. Med »platsen» måste avses kontinentalsockeln,

dvs. enligt art. 1 havsbottnen och dennas underlag. Undersökningar som

sker utan omedelbar fysisk beröring med havsbottnen, såsom flygprospektering

samt gravimetriska och seismiska mätningar från fartyg, synes knappast

kunna förbjudas. Enligt utredningen skulle de folkrättsliga principerna

om havets och luftrummets frihet inte hindra ingripande mot exempelvis

prospektering från fartyg i det fria havet över kontinentalsockeln. Detta

uttalande torde knappast vara riktigt. Främmande fartyg har full frihet

att röra sig i havet och i luften ovanför kontinentalsockeln. Enligt justitiekanslerns

mening är det ett starkt svenskt intresse, inte minst ur försvarssynpunkt,

att slå vakt om principerna om havets och luftrummets frihet

och att inte ansluta sig till nationalistiska och möjligen folkrättsstridiga

tolkningar inom vissa främmande länder av kontinentalsockelkonventionen.

Vattenöverdomstolen anser det oegentligt att låta gruvlagen alltjämt vara

tillämplig inom sjöterritoriet men samtidigt göra prospektering efter de mineralfyndigheter

som avses i lagen avhängig av tillstånd. Också enligt

kommerskollegium skulle det föra för långt att kräva Kungl. Maj :ts tillstånd

beträffande varje efterforskning av nu ifrågavarande slag. Kommerskollegium

föreslår för sin del att det med stöd av 3 § tredje stycket i lagförslaget

bestäms i tillämpningsföreskrifter, att magnetisk, elektrisk och

gravimetrisk prospektering efter inmutningsbara mineral får företas av

svenskt rättssubjekt på allmänt vattenområde i havet utan särskilt tillstånd

men efter anmälan till kollegiet.

Griivrättsutredningen förordar, att i stället för själva kontinentalsockeln

dess naturtillgångar anges i lagen som föremål för utforskande. — Utredningen

anför vidare att rätten till prospektering efter mineralfyndigheter

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj.ts proposition nr ili år 1966

enligt svensk gruvrätt anses vara fri beträffande såväl inmutningsbara

mineral som mineral som omfattas av koncessionslagstiftningen, varvid

gränsen dragits i enlighet med de objektiva rekvisiten för skadegörelse och

åverkan i brottsbalken. Det synes tveksamt om det finns anledning att

för kontinentalsockelns vidkommande införa ett mera restriktivt system

beträffande prospektering än som i övrigt gäller i riket. Mot förslaget kan

enligt gruvrättsutredningen anföras —- förutom att nödvändigheten av ett

förbud knappast visats — att det inte synes praktiskt utförbart att trygga

efterlevnaden av ett förbud som riktar sig mot flygprospektering över huvud.

Oavsett vilken tolkning av konventionen som i detta hänseende kan

ha förekommit utomlands föreslår gruvrättsutredningen ett uttalande av

innebörd att man i vart fall f. n. inte avser att förändra vad som hittills

gällt i fråga om rätten till eftersökande av mineralfyndighet. I samma fråga

anmärker Svenska gruvföreningen att, om rätten att utforska kontinentalsockeln

inte får vara fri inom gruvlagens giltighetsområde, man kan framtvinga

inmutningar i en omfattning som medför oskäligt och onödigt arbete

för såväl inmutare som myndigheter.

Sveriges geologiska undersökning finner det däremot på de skäl som

anförts av utredningen erforderligt att all prospektering, även om den bara

skulle innefatta flygmätningar eller seismiska arbeten, görs beroende

av särskilt tillstånd i likhet med vad som skett utomlands, bl. a. i våra nordiska

grannländer.

Statens vatteninspektion fäster uppmärksamheten på att större samhällen

och industrier före utläggande av undervattensledningar, genom vilka

avloppsvatten leds ut till allmänt vattenområde för att undvika påverkan

nära stranden, ofta bedriver en omfattande undersökningsverksamhet bl. a.

avseende bottenförhållandena. Bottenundersökningarna utförs förutom av

vatteninspektionen av kommersiella undersökningslaboratorier, enskilda

konsulter m. fl. Med hänsyn till omfattningen och arten av ifrågavarande

undersökningsverksamhet bör enligt inspektionens uppfattning undersökningarna

kunna tillåtas ske utan tillstånd eller anmälan.

Stadsförbundet hemställer, att kommuner med hamnar skall äga rätt

att utanför hamnområdet utan särskilt tillstånd men efter anmälan utföra

grundundersökningar och dylikt för framtida utvidgning av hamn eller för

anläggning eller ändring av ledningar.

Vetenskapsakademien uttalar tillfredsställelse över att utredningen i sitt

förslag tillförsäkrat svensk vetenskaplig institution rätt att arbeta på kontinentalsockeln

enbart efter anmälan till kommerskollegium.

En utvidgning av den föreslagna lagens ämnesområde till att omfatta

även förorening genom fast avfall, t. ex. bilvrak och gamla stålwirar på kontinentalsockeln

utanför territorialgränsen, förordas av fiskeristyrelsen, som

påpekar att sådan förorening bl. a. kan hindra eller försvåra utnyttjandet

av sockelns naturtillgångar. Liknande synpunkter anförs av statens vat
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1966

teninspektion, vilken i detta sammanhang även nämner tippning i havet

av schaktmassor, sprängsten, byggnadsavfall och industriavfall.

När det gäller tillståndsgivningen beträffande verksamhet på

kontinentalsockeln berör några remissinstanser frågan i vad mån regler i

detta hänseende bör upptas i lagen.

Sveriges industriförbund anför, att det kan vara förenat med svårigheter

att i lagen lämna detaljerade föreskrifter i denna fråga men att man

inte av denna anledning bör underlåta att i lagen införa åtminstone de huvudprinciper

som skall tillämpas. I övrigt synes det nödvändigt att acceptera

den av utredningen använda metoden att endast i motiven ange de

mera detaljerade riktlinjerna i dessa hänseenden. Lagen bör innehålla en

uttrycklig bestämmelse att koncession skall beviljas på ansökan, såvida

inte särskilda skäl talar däremot. I fråga om tillståndsvillkoren bör det

enligt förbundet vara en huvudregel att det redan vid en upplåtelse av rätt

till prospektering klart anges de förutsättningar under vilka innehavaren

av en sådan rätt senare skall kunna erhålla utvinningstillstånd samt huvuddragen

av de ekonomiska villkor som därvid kan komma att uppställas.

En huvudprincip bör vidare vara att koncessionärerna så långt som

möjligt får konkurrera på lika villkor. Samma eller liknande synpunkter

framförs av Skånes handelskammare, bergmästarämbetet i norra distriktet,

överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap — som betonar vikten från

beredskapssynpunkt av att intresset för prospektering från privat håll inte

dämpas —- samt Svenska petroleuminstitutet. Det sistnämnda ifrågasätter

om inte viss minsta tid för utvinningskoncession borde fastslås i lagen.

Länsstyrelsen i Kristianstads län finner det önskvärt att en sökande som

regel samtidigt meddelas såväl undersöknings- som utvinningstillstånd, varvid

frågan om vissa närmare villkor för sistnämnda tillstånd får skjutas

på framtiden.

Å andra sidan understryker Sveriges geologiska undersökning att ifrågakommande

företag torde bli kostnadskrävande samt att i de enskilda fallen

de allmänna förutsättningarna får antas komma att förete avsevärda

variationer som måste beaktas vid tillståndsgivningen. över huvud synes

enligt Kooperativa förbundet koncessionerna böra utformas efter förhandlingar

mellan staten och intressenterna.

Justitiekanslern ifrågasätter om inte i lagen bör tas in bestämmelser om

att tillstånd inte skall lämnas beträffande verksamhet som på oberättigat

sätt skulle lända till intrång i sjöfarten, fisket eller i bevarandet av havets

biologiska tillgångar eller leder till intrång i nyttjandet av internationella

sjövägar och att, om tillstånd lämnas, sådana villkor skall ställas att nämnda

och vissa andra intressen skyddas. Vidare bör måhända föreskrivas att

anläggningar och säkerhetszoner skall vederbörligen kungöras och markeras.

I fråga om riktlinjer för tillståndsgivningen ansluter sig TCO helt till

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj. ts proposition nr 11b ur 1966

de synpunkter utredningen anlagt. Om utredningens förslag skulle läggas

till grund för regleringen utanför territorialgränsen, har Sveriges industriförbund

i flertalet avseenden ingen erinran mot de av utredningen uppdragna

riktlinjerna för tillståndsgivningen i vad avser olja och naturgas.

Förbundet utgår från att de i förslaget förutsatta möjligheterna för

enskilda intressenter att få tillstånd att efterforska och utvinna naturtillgångarna

på kontinentalsockeln kommer att realiseras. Även här innebär

möjligheten för privat initiativ och företagande en garanti för största möjliga

effektivitet. Liknande synpunkter framförs av Stockholms handelskammare

och Skånes handelskammare. Kooperativa förbundet anser att en

gemensam kraftinsats av staten och ifrågakommande svenska företag borde

kunna ge möjligheter till ett planmässigt bedrivet arbete, så att utforskning

och utvinning sker effektivt och påträffade fyndigheter utnyttjas på

ett ur samhällets synpunkt önskvärt sätt.

Östergötlands och Södermanlands handelskammare anser det inte lämpligt

att göra tillståndsprövningen beträffande utländskt bolag beroende av

om bolaget har dotterbolag eller filial i Sverige. Avgörande hör i främsta

rummet vara om företaget är berett att göra en för landet och dess ekonomi

gagnelig insats och innehar erforderliga resurser härför. Stockholms

handelskammare befarar att ett avböjande av utländsk medverkan på detta

område skulle kunna få ogynnsamma återverkningar för svensk företagsamhet

i utlandet.

Om statligt deltagande skall ifrågakomma i enskild tillståndshavares företag,

bör detta enligt Svenska petroleuminstitutet klargöras senast i samband

med att koncession meddelas. Liknande synpunkter framförs av länsstyrelsen

i Kristianstads län och bergmästarämbetet i norra distriktet.

Petroleuminstitutet framhåller att grunderna för beräkning av royaltyavgifter

anges i utländsk lagstiftning och att detta torde medföra en viss

stadga i praxis. Institutet förordar att bestämmelser av denna art i allt

fall får inflyta i tillämpningsföreskrifter till lagen. Skånes handelskammare

accepterar utredningens uppfattning, att royaltyavgiftens storlek ej

bör avvika alltför mycket från vad som är brukligt i Europa i övrigt och

främst då i närbelägna länder, om önskan att stimulera intresse för prospektering

får utgöra riktlinje vid fastställandet av de ekonomiska villkoren

i övrigt för tillstånd. Kooperativa förbundet yttrar, att den bristande

kunskapen om storleken av eventuella fynd i förhållande till erforderliga

prospekteringskostnader utgör en uppenbar svårighet vid fastställande av

royalty och betonar vikten av att föreskrifter härom föregås av noggranna

överväganden i samråd med intressenterna beträffande samtliga ekonomiska

faktorer.

Om tillstånd lämnas till eftersökande eller utvinning på kontinentalsockeln

av inmutningsbara mineral eller andra av stenkolslagen omfattade mineral

än olja och gas eller av uran bör enligt Sveriges industriförbund vid

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 11b år 1966

utformningen av koncessionsvillkoren principerna i gällande gruvlagstiftning

beaktas så långt möjligt. I samma riktning uttalar sig Stockholms handelskammare,

Skånes handelskammare och kommerskollegium.

Den föreslagna regeln om lösandet av tvist om beräkning av

r o y a 11 y m. m. berörs direkt endast av bergmästaren i västra distriktet,

som menar att möjlighet bör finnas att dra sådan tvist under domstols

prövning.

Den föreslagna regeln angående återkallelse av tillstånd

har framkallat gensagor hos vissa remissinstanser.

Sveriges industriförbund finner det särskilt betänkligt att tillståndshavare

för det fall att tillståndet återkallas på grund av omständigheter över

vilka han inte råder skulle sakna rättslig grund för anspråk på ersättning

för borrhål och för förluster i övrigt. Enligt förbundets mening bör i motiven

uttryckligen fastslås, att stor varsamhet skall iakttas vid utnyttjandet

av befogenheten i fråga och exempel lämnas på när synnerliga skäl

kan anses föreligga. Vidare bör en regel införas om att den som utan egen

förskyllan mister tillstånd får skälig ersättning härför. Motsvarande synpunkter

framförs av Stockholms handelskammare och Skånes handelskammare.

Sistnämnda handelskammare anser att förslaget bör uppmjukas

även i fråga om återkallelse i anledning av åsidosättande av tillståndsföreskrifter

på det sättet att skyldighet införs för staten att utge ersättning

för nedlagda kostnader i den mån detta finnes skäligt med hänsyn till

tillståndshavarens åtgärder eller omständigheterna i övrigt. Enligt samma

handelskammare bör det vidare sägas ut att inte heller åsidosättande av

tillståndsföreskrifter bör kunna föranleda återkallelse av tillståndet annat

än i exceptionella fall vid uppsåtliga eller grava förseelser och när vitesföreläggande

visat sig inte leda till resultat. Även Svenska petroleuminstitutet

anser att bara väsentliga brott mot gällande bestämmelser skall kunna

medföra återkallande av koncession. Samma uppfattning har länsstyrelsen

i Gotlands län, som åberopar rättssäkerhetsskäl och tillståndets avtalsmässiga

prägel.

Gruvrättsutredningen och kommerskollegium anser det inte rimligt att

borrhål under alla förhållanden skall utan ersättning tillfalla staten, om

återkallelse sker utan att tillståndshavaren givit anledning därtill. I sådant

fall bör denne enligt kommerskollegium och bergmästarämbetet i norra

distriktet kunna tillerkännas ersättning. Sveriges industriförbund utgår

från att frågan om ersättning, t. ex. för anläggningar, i andra fall då koncessionsförhållandet

upphör kommer att regleras i tillståndet.

I anslutning till den föreslagna regeln om återkallande av tillstånd uppmärksammar

justitiekanslern frågan om möjlighet till rättslig prövning

av vissa beslut enligt den föreslagna lagen. Med hänsyn bl. a. till

att ett återkallande kan ingripa i enskildas i viss mån på avtal grundade

rätt och till de särskilda komplikationer som kan tänkas inträda om åter
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj. ts proposition nr i Vt år 1966

kallelsen avser ett utländskt företag synes det justitiekanslern önskvärt

att frågan om tillståndsinnehavares och andra främmande intressenters

rätt uppmärksammas ytterligare under lagstiftningsärendets fortsatta behandling.

Utredningens förslag angående inrättande av säker hetszon omkring

anläggning samt tillsynen över efterlevnaden av föreskrifter och

villkor för tillstånd har väsentligen lämnats utan erinran under remissbehandlingen.

De föreslagna reglerna om tillämpning av svensk lag på

anläggning och inom säkerhetszon har i sina huvudlinjer

tillstyrkts eller lämnats utan erinran av praktiskt taget samtliga remissinstanser.

Ett undantag utgör dock polismyndigheten i Malmö. Polismyndigheten

anser det inte vara lämpligt att principiellt göra all svensk lagstiftning

tillämplig på anläggning och inom zon. Känslan av det naturliga och motiverade

i en sådan ordning måste starkt variera med sådana förhållanden

som avståndet till kusten och nationaliteten hos personalen. Det synes

olämpligt att vid rådande personal- och materialbrist sätta in kontrollåtgärder

på ett område där intresset av kontroll ofta måste vara sekundärt

eller svårt att påvisa. Polismyndigheten betvivlar att tanken att i allo jämställa

fasta anläggningar med svenskt territorium låter sig med fördel

praktiskt genomföra. I stället förordar myndigheten att man lägger en

uppräkning av vissa författningar till grund för de svenska jurisdiktionsanspråken.

Övriga remissinstanser som yttrat sig i frågan anger allmänt att de i

betänkandet anförda skälen för att svensk lag i princip skall vara tillämplig

på anläggning och inom säkerhetszon är övertygande. Som särskilt tillfredsställande

betonas att svensk lagstiftning rörande allmän ordning och

säkerhet, arbetarskydd, arbetstid och socialförsäkring blir tillämplig oberoende

av på vilken sida om territorialgränsen en anläggning befinner sig.

Bland dem som tillstyrkt den föreslagna ordningen såsom riktig och naturlig

märks riksåklagaren, rikspolisstyrelsen, riksförsäkringsverket, arbetarskyddsstyrelsen,

arbetsmarknadsstyrelsen, statens utlänningskommission,

kammarrätten, Östergötlands och Södermanlands handelskammare,

Kooperativa förbundet och TCO. Inte heller generaltullstyrelsen eller

sjölags kommittén har någon erinran mot förslaget av principiell natur.

Justitiekanslern ägnar förslaget i denna del en ingående granskning.

I fråga om sådan publik lagstiftning som allmän ordning och säkerhet,

arbetarskydd och hälsovård m.m. kommer justitiekanslern till slutsatsen

att någon annan lösning än den av utredningen förordade inte synes möjlig.

Det avgörande motivet härför är behovet av klarhet. Med undantag för

utlänningslagstiftningen finner justitiekanslern att också annan publik

lagstiftning av i betänkandet exemplifierat slag hör ges tillämpning. Även

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj. ts proposition nr lli år 1960

då det gäller privaträtten anser justitiekanslern det befogat att såsom utredningen

föreslår behandla anläggningarna, säkerhetszonerna och därinom

befintliga fartyg på samma sätt som om de befann sig inom svenskt vattenterritorium.

Härvid hänvisar justitiekanslern bl. a. till att verksamheten

inom en zon ter sig som en enhet även om komponenterna kan vara flera

och deras nationalitet i fråga om äganderätt, arbetare, fartygsenheter o. s. v.

växlar.

Vattenöverdomstolen uttalar dock tvekan om det är möjligt att som utredningen

föreslagit med stöd av kontinentalsockelkonventionen göra

svensk lag tillämplig inom säkerhetszon omkring anläggning med endast

vissa begränsade undantag. Vattenöverdomstolen påpekar att konventionen

i fråga om säkerhetszon inte innehåller någon motsvarighet till stadgandet

i art. 5 p. 4 att anläggningar och inrättningar är underkastade strandstatens

jurisdiktion. I art. 5 p. 2 utsägs endast att strandstaten i säkerhetszonerna

äger vidtaga erforderliga åtgärder till anläggningarnas eller

inrättningarnas skydd, varför endast sådan lagstiftning synes komma i

fråga som påkallas av sagda syfte. Utredningens förslag skulle kunna tänkas

leda till internationella förvecklingar, bl. a. i fråga om utländska fartyg

som kan komma att uppehålla sig inom zonen, t. ex. för leveranser

till anläggningen.

Utredningens motiv för att göra undantag från huvudregeln

om svensk lags tillämplighet när det gäller vattenlagen, gruvlagen,

stenkolslagen och uranlagen finner justitiekanslern vägande.

Samma ståndpunkt intar vattenöverdomstolen i fråga om vattenlagen.

När det gäller vattenlagen anser å andra sidan vattenrättsdomarna och

vattenrättsingenjörerna i Söderbygdens vattendomstol, att vattenlagen bör

utsträckas att gälla även på den utanför territorialgränsen liggande delen

av sockeln. En anläggning eller åtgärder i havet torde i allmänhet framför

allt medföra verkningar för allmänna intressen, främst fisket och sjöfarten

samt skyddet mot vattenförorening, vilka är av samma art vare sig

ingreppet sker innanför eller utanför territorialgränsen. Vattendomstolarna

får förutsättas ha tillgång till nödig sakkunskap på området. Eftersom

vattendomstolsprövning enligt vattenlagens bestämmelser skulle vara

obligatorisk långt ifrån i alla fall, synes en ordning av ifrågasatt slag ej

behöva bli alltför tyngande.

I fråga om den vattenrättsliga lagstiftning som finns i 1956 års lag om

tillsyn över vattendrag, sjöar och andra vattenområden samt i 1956 års kungörelse

samma år om förprövning rörande åtgärder till motverkande av vattenförorening

m. m. framhåller statens vatteninspektion att den nämnda

tillsynslagen ej torde bli tillämplig i området utanför territorialgränsen, om

utredningens förslag följs. Med hänsyn till önskvärdheten av likformig

handläggning av ärendena, avvägningen mellan olika intressen och åtgärder

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj.ts proposition nr lik år 1966

till motverkande av vattenförorening samt tillsyn därav kan det enligt inspektionens

mening med fog ifrågasättas, om inte även vattenlagens bestämmelser

bör gälla i det yttre området.

Som nämnts förordar justitiekanslern att även utlänningslagstiftningen

skall undantas från huvudregeln om tillämpning av svensk lag. Särskilt i

fråga om nämnda lagstiftning gäller i motsats till vad fallet är beträffande

sådan publik lagstiftning som angår ordning och säkerhet, arbetarskydd

m. m., att ett lagval inte är nödvändigt. Om en utländsk entreprenör anlitar

utländsk arbetskraft och personalen mellan arbetsskiften blir förlagd vid bas

på svenskt landområde, kommer utlänningslagen utan vidare att vara gällande.

Skulle exempelvis en engelsk entreprenör med en anläggning på den

svenska kontinentalsockeln i Nordsjön anlita engelsk arbetskraft med basförläggning

i England, bör enligt utredningen utlänningslagens bestämmelser

om pass och anmälningsskyldighet, tillstånd till inresa och uppehåll i

riket, arbetstillstånd, utvisning m. m. bli gällande på anläggningen som om

den utgjorde del av riket. Skälen för sådana administrativa ingripanden på

en anläggning utanför Sveriges territorium förefaller emellertid svaga. Det

synes tillräckligt att i tillstånden införa en bestämmelse om att ett företag

skall avstänga anställd från arbete inom anläggningen eller låta avlägsna

viss person från zonen, då så i särskilt fall påkallas av den svenska kontroll^

myndigheten.

Justitiekanslern ifrågasätter vidare om inte lagen borde ge tillståndsmyndigheten

möjlighet att medge ett främmande företag dispens från t. ex.

svenska arbetstidsregler. Också flera andra remissorgan anser det önskvärt

eller nödvändigt att komplettera den föreslagna regeln med ett bemyndigande

för Kungl. Maj :t att i speciella fall medge dispens från gällande svenska

författningsbestämmelser. Det framhålls att det stundom skulle kunna te

sig onaturligt eller orimligt att i alla lägen tillämpa svensk lag på anläggning.

Sålunda anför Kooperativa förbundet att det skulle innebära en fördyring

både direkt och genom den administrativa omgången om svensk lag

undantagslöst skulle gälla på dessa inrättningar i vad avser arbetarskydd,

arbetstid, hälsovård, allmän försäkring och t. ex. kommunalskatt och tull.

Sveriges industriförbund understryker också att en omfattande tillämpning

av strandstatens lag lätt leder till påtagliga besvärligheter för utländska entreprenörer.

Önskemål om dispensmöjligheter framställs vidare av kommerskollegium,

Östergötlands och Södermanlands handelskammare och Svenska

gasverksföreningen. I fråga om den indirekta beskattningen talar enligt

Sveriges industriförbund praktiska synpunkter för att jämställa försäljningar

till dessa anläggningar med försäljningar på export. Lagstiftning i denna

riktning har, bl. a. beroende på förtullningssvårigheter, förekommit i Storbritannien,

Norge och Västtyskland. Förbundet hemställer att sådan skattefrihet

införs.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1966

Å andra sidan betonar länsstyrelsen i Gotlands län, att eventuella olägenheter

med principen inte sällan kan elimineras genom administrativa föreskrifter.

Enligt riksskattenämndens mening kan inte från principiella synpunkter

riktas någon erinran mot den skatterättsliga konsekvensen av förslaget, att

försäljning från svenska företag av skattepliktig vara till anläggningen föranleder

skattskyldighet till allmän varuskatt i samma omfattning som vid

försäljningar inom riket.

Utredningens förslag i fråga om anläggnings och zons anknytning till rikets

administrativa indelning har inte föranlett väsentliga erinringar annat

än med hänsyn till den kommunala beskattningen.

Riksskattenämnden anför, att den principiella grunden för beskattningsföremålens

fördelning mellan olika kommuner är sambandet mellan beskattningsföremålet

eller dess innehavare, å ena, samt den beskattande kommunen,

i motsats till alla andra kommuner, å andra sidan. Denna samhörighet har

uppfattats på olika sätt. Med utgångspunkt från den s. k. intresseprincipen

har sambandet ansetts ligga däri att förvärvsverksamheten dragit nytta av

kommunens anordningar och anstalter. För denna nytta eller för kommunens

motsvarande kostnader har det synts riktigt att kommunen erhåller

gottgörelse genom beskattning av verksamheten. Man har emellertid också

velat se ett naturligt samband mellan en kommun och all förvärvsverksamhet

inom dess gränser, oavsett den kommunala verksamhetens eventuella

gagn för skapandet av de värden som blir föremål för beskattning.

Det synes riksskattenämnden uppenbart att det slag av verksamhet som

det här är fråga om, knappast kan ha något givet samband med närmaste

strandkommun. I vart fall torde detta samband merendels vara obetydligt.

I den mån något egentligt samband med viss kommun över huvud uppkommer

på grund av verksamheten synes den kommun, som har tillgång till en

god hamn eller ett bra flygfält och som i övrigt är lämpligt belägen, vara en

naturligare anknytningspunkt än närmaste strandkommun. Även detta samband

får emellertid anses vara av så pass ringa omfattning att kommunens

beskattningsrätt till inkomster av den omfattning som det här kan bli fråga

om, måste ifrågasättas.

Dessa omständigheter talar enligt riksskattenämnden för att skatt för

inkomst genom utvinning av naturtillgångar på kontinentalsockeln utanför

territorialgränsen bör utgöras för gemensamt kommunalt ändamål. Riksskattenämnden

föreslår, att bestämmelse härom införs i kommunalskattelagen.

I övrigt torde några speciella skattebestämmelser icke erfordras på

grund av den föreslagna ordningen.

Liknande synpunkter utvecklas av kammarrätten, som också finner övervägande

skäl tala för att företagets inkomst till den del den enligt gällande

bestämmelser inte blir att hänföra till viss eller vissa kommuner beskattas

tör gemensamt kommunalt ändamål. Även kammarkollegiet och Sveriges

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj. ts proposition nr 1H år 1966

industriförbund uttalar sig i deuna riktning. Svenska stadsförbundet, som

f. n. inte finner skäl till erinringar mot förslaget i ifrågavarande avseende,

uttalar att man inte bör bortse från att nya vägande synpunkter kan komma

fram i samband med att berörda anläggningar står inför sitt förverkligande

och att en lösning i enlighet med utredningens förslag därför inte bör betraktas

som definitiv.

En komplettering av utredningens förslag om svensk lags tillämplighet på

anläggning ifrågasätts av justitiekanslern när det gäller u tomobligatoriska

skadeståndsanspråk. Justitiekanslern framhåller att verksamheten

inom anläggning och zon torde kunna beskrivas som till sin natur

»farlig verksamhet» och att erfarenheten redan visar att personskador av

allvarlig natur kan befaras. Även skador på fartyg eller genom vatten- och

luftföroreningar m. m. kan uppkomma. Hur en svensk domstol skulle ställa

sig beträffande tillämplig lag när skadegörare eller eljest ansvarsskyldig och

skadelidande är av icke svensk nationalitet står alltjämt öppet. Motsvarande

gäller skador som kan tänkas uppkomma till följd av forsknings- eller utvinningsarbeten

på öppna havet utanför anläggning eller säkerhetszon. Fråga

är om inte för de speciella förhållanden som kan antas komma att råda

det vore värdefullt även ur utländska intressenters synpunkt att klargöra,

att svenska skadeståndsregler skall tillämpas vid bedömande av tvister rörande

skador, som inträffat inom anläggning eller zon eller förorsakats av

handlingar företagna där liksom i fråga om skador som inträffat utanför

anläggning eller zon till följd av verksamhet för kontinentalsockelns utforskande

eller tillgodogörandet av dess naturtillgångar.

Departementschefen

Genom vetenskapens och teknikens framsteg har det på senare tid blivit

möjligt att utnyttja naturtillgångarna på kontinentalsockeln, dvs. den

långsamt sluttande del av havsbottnen som är belägen mellan stranden

och den branta sluttningen ned mot de stora havsdjupen. Genom en den

29 april 1958 i Geneve antagen internationell konvention om kontinentalsockeln

har strandstaterna tillerkänts suveräna rättigheter över den utanför

territorialgränsen liggande delen av sockeln för dennas utforskande

och tillgodogörandet av dess naturtillgångar. Konventionen har godkänts

av riksdagen år 1964 (prop. 197, UU 12, rskr 400). En anslutning för Sveriges

del kräver en intern reglering av villkoren för eftersökande och utvinning

av naturtillgångarna på sockeln. Förslag till sådan reglering har nu

framlagts av kontincntalsockelutredningen.

Inom Sverige regleras utnyttjandet av sådana naturtillgångar som avses

i konventionen väsentligen genom gruvlagstiftningen, dvs. gruvlagen, stenkolslagen

och uranlagen. Utnyttjandet av sådana tillgångar utanför territorialgränsen

har naturligen inte blivit föremål för svensk lagstiftning.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 11 ''t år 1966

Den reglering som nu är påkallad synes i princip kunna skapas antingen

genom utsträckning av tillämpningsområdet för den inom riket gällande

lagstiftningen eller genom införande av en särskild lag. Vilken lösning

som skall väljas beror i första hand på det innehåll regleringen bör ha.

I fråga om regleringens innehåll är till en början att märka att intresset

för naturtillgångarna på kontinentalsockeln f. n. främst är koncentrerat

till olja och naturgas. Fynd av sådana tillgångar kan få stor betydelse för

den svenska samhällsekonomien. Med hänsyn härtill är det angeläget att

staten förbehåller sig ett avgörande inflytande på såväl undersökningsarbeten

som exploatering. I den mån staten inte själv engagerar sig i undersöknings-

och exploateringsverksamheten bör rätt att bedriva sådan verksamhet

kunna upplåtas åt enskilda. Därvid bör som framhållits av utredningen och

flera remissinstanser garantier finnas för att verksamheten kommer att bedrivas

rationellt och i övrigt på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till landets

intressen. Det måste också tillses att motstående intressen, såsom sjöfart

och fiske, inte förorsakas otillbörligt intrång. I vissa fall kan det tänkas

uppkomma behov av villkor angående produkternas användning. Även statens

ekonomiska intressen bör i skälig mån tillgodoses. Innehållet av de

föreskrifter och villkor som sålunda kan behöva förbindas med tillstånd att

eftersöka eller utnyttja naturtillgångar på kontinentalsockeln måste i hög

grad bli beroende av bl. a. sådana varierande omständigheter som de geologiska

förutsättningarna, vederbörande intressents beredvillighet att binda

sig för en viss prospekteringsinsats, metoder och kostnader för planerad

undersökning samt lokala förhållanden. I nämnda hänseenden har utredningen

anfört vissa riktlinjer för tillståndsgivningen, vilka i huvudsak godtagits

under remissbehandlingen. Jag vill också ansluta mig till huvuddragen

i vad utredningen anfört i denna del.

Med hänsyn till det innehåll en reglering sålunda bör ha är det enligt

min mening inte en realistisk tanke att som vissa remissinstanser förordat

åstadkomma den erforderliga regleringen genom att utvidga giltighetsområdet

för gruvlagstiftningen till att omfatta den utanför territorialgränsen

befintliga delen av kontinentalsockeln. Att dit utsträcka möjligheten för

envar att göra inmutning enligt gruvlagen och eventuellt, efter påvisande

av inmutningsbar mineralfyndighet, utan närmare prövning av hans lämplighet

och kvalifikationer i övrigt erhålla utmål kan inte vara rationellt.

Redan i tekniskt hänseende uppkommer svårigheter med en sådan ordning

genom att det på platser som ligger utom synhåll från land eller fasta fyrar

torde vara svårt att med erforderlig exakthet fixera positionen för så små

arealer som inmutningar och utmål omfattar. Mot en tillämpning av stenkolslagens

regler om olje- och gasfyndigheter kan som utredningen framhållit

anmärkas, att de ger det allmänna ringa möjligheter att påverka utnyttjandet

av sådana fyndigheter eller att få del av det ekonomiska resultatet.

Dessa delvis mycket ålderdomliga regler, som är skrivna för förhållan
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj. ts proposition nr lik år 1966

den på land, lämpar sig inte heller från praktisk synpunkt för de speciella

betingelser som gäller för undersökning och utvinning på havsområde. Bestämmelser

om geofysiska undersökningar liksom givetvis föreskrifter angående

sådana anläggningar som behandlas i konventionen saknas helt. En

anpassning och komplettering av stenkolslagen till att motsvara de krav

som bör ställas på en reglering för kontinentalsockeln skulle tydligen fordra

omfattande tekniska och principiella ändringar i stenkolslagen. Särskilt med

hänsyn till den översyn av gruvlagstiftningen som pågår inom gruvrättsutredningen

förefaller en sådan genomgripande ändring nu mindre lämplig.

Det sagda har till stor del giltighet också beträffande andra mineral som

omfattas av koncessionslagstiftningen. I likhet med utredningen och flertalet

remissinstanser finner jag det därför mest ändamålsenligt, att den

för kontinentalsockeln erforderliga regleringen kommer till stånd genom att

en särskild lag i ämnet utfärdas.

En ny lagstiftning för kontinentalsockeln utanför territorialgränsen enligt

de riktlinjer som utredningen föreslagit och som jag enligt det sagda

anslutit mig till skulle medföra, att olika regelsystem blir gällande för havsbottnen

innanför och utanför territorialgränsen. För att undvika de olägenheter

som skulle uppkomma härigenom har utredningen föreslagit, att den

nya lagstiftningen skall göras tillämplig även innanför territorialgränsen

på den del av havsbottnen som är belägen inom allmänt vattenområde och

att detta område i samband därmed skall undantas från stenkolslagens och

uranlagens tillämpningsområde.

Den föreslagna ordningen har i sina huvuddrag godtagits av flertalet

remissinstanser. De invändningar som framställts är väsentligen av principiell

natur. Det har sålunda gjorts gällande att ett genomförande av

utredningens förslag i denna del skulle innebära en avvikelse från de

grundsatser som i övrigt uppbär svensk gruvlagstiftning och olyckligt föregripa

gruvrättsutredningens arbete. Vidare har framhållits att en ändring

synes överflödig i fråga om sådana mineral som stenkol och uran, beträffande

vilka brytning i havsområden inte torde bli aktuell inom överskådlig

tid.

Invändningarna är enligt min mening överdrivna. Som nyss antytts är

stenkolslagens regler föga lämpade för tillämpning på havsområden. Med

något enstaka undantag har de heller aldrig tillämpats på sådant område.

De motiv som på sin tid låg till grund för stenkolslagen har som utredningen

utvecklat knappast någon betydelse i fråga om havsområden. Där finns

inga enskilda rättsinnehavare vars intressen måste beaktas. De praktiska

skäl som utredningen anfört för att enhetliga regler nu införs på havet i

fråga om olje- och gasfyndigheter får vidare anses vägande. När det gäller

andra av koncessionslagstiftningen omfattade mineral är de praktiska

fördelarna av den föreslagna ordningen visserligen inte lika framträdande

men jag anser ändå i likhet med utredningen att fördelarna av en så långt

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj. ts proposition nr 114 dr 1966

möjligt enhetlig behandling på kontinentalsockeln av samtliga mineral som

nu omfattas av nämnda lagstiftning väger tyngre än de principiella betänkligheter

som kan anföras.

Rätten att utforska kontinentalsockeln och utvinna dess naturtillgångar

bör i enlighet med utredningens förslag förklaras tillkomma staten.

Att dessa rättigheter tilläggs staten inom det område som omfattas av konventionen,

dvs. den del av kontinentalsockeln som är belägen utanför territorialgränsen,

synes naturligt. I fråga om havsbottnen innanför territorialgränsen

har utredningen utgått från att äganderätten till allmänt

vattenområde i enlighet med det av kammarkollegiet år 1965 framlagda

förslaget skall genom särskild lagstiftning tillerkännas staten. Detta förslag

har vid remissbehandling fått ett övervägande positivt mottagande.

En legal förklaring om statens äganderätt till allmänt vattenområde aktualiserar

emellertid flera i kammarkollegiets betänkande berörda frågor, som

sköts åt sidan eller lämnades öppna när 1950 års lag om gräns mot allmänt

vattenområde genomfördes. Dit hör frågor om fastighetsbildning

och fastighetsredovisning samt vissa frågor om gränsdragningen mellan

enskilt och allmänt vatten. I dessa delar har kollegiets förslag mött stark

kritik. Det är därför enligt min mening inte möjligt att nu lösa dessa frågor.

Med hänsyn härtill torde inte heller frågan om lagstiftning angående statens

äganderätt till allmänt vattenområde f. n. böra tas upp. Detta synes emellertid

inte behöva påverka den mera begränsade frågan om rätt till naturtillgångar

på havsbottnen inom allmänt vattenområde i havet. Som förut

nämnts fastslogs år 1953 i lag, att rätten till sand-, grus- och stentäkt inom

allmänt vattenområde tillkommer staten. Enligt min mening synes det rimligt

att i samband med nu ifrågavarande lagstiftning även rätten till övriga

naturtillgångar på havsbottnen inom sådant område i havet — som är undandraget

enskild äganderätt — tillerkänns staten. Härigenom blir förutsättningarna

för en reglering beträffande havsbottnens naturtillgångar desamma

innanför och utanför territorialgränsen.

Som framgått av vad jag nu sagt anser jag i likhet med utredningen,

att det är ändamålsenligt att i samband med en svensk anslutning till

konventionen tillskapa en särskild lag som så långt möjligt innefattar enhetliga

regler för utnyttjandet av havsbottnens naturtillgångar på ömse

sidor om territorialgränsen. Oavsett att ordet kontinentalsockeln i konventionen

och i vissa andra länders lagstiftning avser endast havsbottnen

utanför territorialgränsen, torde i den svenska lagen i nära anslutning

till det geologiskt-geografiska begreppet kontinentalsockeln kunna användas

benämningen kontinentalsockeln även för den del därav som är belägen

innanför territorialgränsen. För tydlighets skull vill jag framhålla, att

området innanför territorialgränsen innefattar den del av sockeln som räknas

till allmänt vattenområde. Gränsen för detta område inåt mot enskilt

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj. ts proposition nr 111 är 1966

vatten, dvs. det vatten som hänförs till de enskilda fastigheterna, bestäms

genom 1950 års lag om gräns mot allmänt vattenområde.

I anslutning till den föreslagna lagstiftningen för kontinentalsockeln har

utredningen förordat sådan ändring i stenkolslagen att koncession

för bearbetning av olje- eller gasfyndighet på land eller inom

enskilt vatten skall kunna begränsas till viss tid och förbindas med skyldighet

för koncessionsinnehavaren att erlägga royalty till staten. Detta

förslag har biträtts av det övervägande antalet remissinstanser, bland dem

gruvrättsutredningen och representanter för näringslivet. Även jag finner

förslaget i denna del välgrundat och biträder detsamma.

Utredningen har vidare föreslagit undantag från den nya lagens tillämpning

innanför territorialgränsen beträffande undersökning och bearbetning

av inmutningsbara mineral enligt gruvlagen. Med hänsyn till gruvrättsutredningens

arbete anser jag att även detta förslag, som lämnats utan erinran

under remissbehandlingen, bör godtas.

Med anledning av vissa erinringar som gjorts under remissbehandlingen

med hänsyn till den översyn av gruvlagstiftningen som pågår inom

gruvrättsutredningen är jag angelägen framhålla, att den nu ifrågasatta

lagstiftningen självfallet inte bör hindra gruvrättsutredningen från att föreslå

ändrade regler även beträffande naturtillgångar på kontinentalsockeln,

innanför eller utanför territorialgränsen, för den händelse utredningens

översyn skulle ge anledning därtill.

Den nya lagen synes i enlighet med utredningens förslag böra i princip

omfatta samma naturtillgångar och samma verksamhet för utforskande av

sockeln och utvinning av dess naturtillgångar som avses i konventionen.

Bland de naturtillgångar som konventionen omfattar ingår sand, grus

och sten. Eftersom den nya lagen sålunda kommer att omfatta även dessa

ämnen, bör den som utredningen föreslagit ersätta 1953 års lag om rätt till

sand-, grus- och stentäkt såvitt avser allmänt vattenområde i havet. Sistnämnda

lag torde böra upphävas och ersättas med en motsvarande lag för

de större insjöar i vilka 1953 års lag nu gäller. Från kontinentalsockellagens

tillämpning inom allmänt vattenområde bör, också i enlighet med utredningens

förslag, undantas sådana naturtillgångar som omfattas av fiskelagstiftningen.

När det gäller kontinentalsockelns utforskande har

justitiekanslern i sitt remissyttrande ifrågasatt, om de rättigheter som enligt

konventionen tillkommer strandstaterna inbegriper rätt att med uteslutande

av andra utforska sockeln genom flygprospektering och sådana

geofysiska mätningar som bedrivs från fartyg utan att någon omedelbar

fysisk beröring med havsbottnen förekommer. Ett ingripande mot sådan

verksamhet skulle, menar justitiekanslern, strida mot principerna om havets

och luftrummets frihet. I anledning därav vill jag framhålla att så- 4

4 llihang till riksdagens protokoll 1066. 1 samt. iYr 114

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj. ts proposition nr lik år 1966

dan verksamhet utgör ett viktigt och nödvändigt led i utforskningsarbetet

och allmänt är föremål för reglering i de nord- och västeuropeiska länder

som biträtt konventionen och i anslutning därtill antagit särskild lagstiftning

i ämnet. Detsamma gäller den norska lagstiftningen på området. För

en sådan tillämpning erhålls stöd i konventionen, som i art. 2 p. 1 säger

att strandstaten utövar suveräna rättigheter över kontinentalsockeln för dennas

utforskande och tillgodogörandet av dess naturtillgångar. De av justitiekanslern

anförda synpunkterna torde ha blivit i tillräcklig mån beaktade

i konventionen, bl. a. genom föreskrifter i art. 5. Enligt dessa får

utforskandet av kontinentalsockeln och tillgodogörandet av dess naturtillgångar

inte på ett oberättigat sätt lända till intrång i bl. a. sjöfarten,

fisket eller bevarandet av havets biologiska tillgångar. En reglering av

utforskningsverksamheten inom denna ram torde i den mån den skulle

komma i konflikt med grundsatserna om havets och luftrummets frihet

få betraktas som en genom konventionen accepterad inskränkning i dessa

grundsatser, vilken kan antas bli godtagen även utanför den krets av länder

som biträder konventionen. Någon anledning att för Sveriges del frångå

denna tolkning av konventionen, som godtagits av andra länder, finns enligt

min mening inte.

Från allmän synpunkt är det önskvärt att staten förbehåller sig möjlighet

att på hela sockelområdet öva kontroll över all sådan verksamhet som

avses i konventionen. Lagen bör därför i princip utan begränsning vara tilllämplig

på utforskningsarbeten som avser kontinentalsockeln. Med den vidsträckta

innebörd som uttrycket utforskande av kontinentalsockeln enligt

det nyss sagda har enligt konventionen omfattar uttrycket åtskilliga åtgärder

som inte sammanhänger med letning efter olja eller naturgas och

som hittills kunnat företas fritt. Det gäller t. ex. prospektering efter inmutningsbara

mineral, vetenskapliga undersökningar, vissa fiskeriundersökningar

och bottenundersökningar i samband med hamnarbeten eller såsom

förberedelse för sand-, grus- eller stentäkt eller för utläggande av ledningar.

I fråga om vissa särskilt inom allmänt vattenområde förekommande

undersökningar av dessa slag synes i dagens läge det praktiska behovet av

kontroll vara mindre framträdande. Det förefaller sålunda rimligt att bl. a.

prospektering efter inmutningsbara mineral medelst andra geofysiska metoder

än seismiska mätningar samt vissa bottenundersökningar som nyss

nämnts tills vidare skall kunna få företas utan tillstånd inom allmänt vattenområde.

Föreskrift härom bör kunna meddelas av Kungl. Maj :t med stöd

av bemyndigande i lagen att från tillståndstvång undanta visst slag av verksamhet

på kontinentalsockeln. Det närmare innehållet av en sådan föreskrift

torde böra vara att svenska fysiska och juridiska personer äger inom

allmänt vattenområde fritt bedriva undersökningar som ej innefattar prospektering

efter olja eller naturgas eller sprängning, borrning, inrättande av

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungi. Maj. ts proposition nr 114 år 1966

anläggning eller annat ingrepp i naturen av någon betydelse, förutsatt dels

att undersökningarna inte företas på område som omfattas av annans utvinningstillstånd

eller sådant tillstånd som innefattar ensamrätt till undersökningar,

dels att anmälan i förväg görs till vederbörande tillsynsmyndighet.

I fråga om svensk vetenskaplig institution bör i överensstämmelse

med vad utredningen förordat motsvarande frihet från tillståndstvång gälla

för vetenskapliga undersökningar även utanför territorialgränsen. Genom

dessa undantag vinns att undersökningsarbeten av nämnda slag tills vidare

kan fortgå obehindrat, samtidigt som myndigheterna får överblick över

verksamheten och möjlighet att ingripa snabbt om ändrade förhållanden

skulle kräva det.

Med stöd av nämnda bemyndigande i lagen torde som utredningen förordat

Kungi. Maj :t även böra föreskriva, att fiske efter sedentära arter får

bedrivas på kontinentalsockeln utanför territorialgränsen utan särskilt tillstånd.

Till kontinentalsockelns utforskande torde inte kunna räknas åtgärder

som enbart avser mätning av vattendjupet eller efterforskande av skeppsvrak

och andra främmande föremål på bottnen.

Under remissbehandlingen har framförts önskemål om att i samband

med kontinentalsockellagstiftningen även bör behandlas frågor om tippning

av bilvrak och annat avfall på kontinentalsockeln. Eftersom sådana

företeelser inte torde omfattas av konventionen, torde frågan om lagstiftning

i detta ämne inte böra tas upp i nu förevarande sammanhang.

Från allmän synpunkt är det som jag redan nämnt önskvärt att statens

rättigheter på kontinentalsockeln utövas så att eftersökande och exploatering

av dess naturtillgångar främjas. Detta kan ske genom att rättigheter

upplåts till enskilda företag. Tillståndsgivningen bör som utredningen

förutsatt ankomma på Kungl. Maj :t med möjlighet till delegation

till underordnad myndighet.

I likhet med utredningen anser jag det inte lämpligt att i lagen ta in

regler som närmare anger grunderna för prövning av tillståndsansökningar.

Jag delar också utredningens mening, att lagen i fråga om tillståndets innehåll

och de med tillståndet förenade villkoren bör liksom motsvarande

lagar i Finland, Norge och Storbritannien begränsas till vissa grundläggande

bestämmelser. Lagen synes sålunda först och främst böra innehålla, att tillstånd

kan meddelas för utforskning av kontinentalsockeln genom geofysiska

mätningar, borrning eller på annat sätt samt för utvinning av dess

naturtillgångar. Vidare bör föreskrivas att tillstånd skall avse bestämt område

och viss tid. När det gäller villkoren för tillstånd anser jag det i princip

tillfyllest att det i lagen tas in en vägledande exemplifiering av olika slag

av villkor som bör kunna komma i fråga. Härvid bör skiljas mellan å ena

sidan föreskrifter som är påkallade från allmän synpunkt för att främja

ett rationellt utforskande och tillvaratagande av naturtillgångarna och att

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj. ts proposition nr 1 I t år 1066

skydda motstående intressen och å andra sidan villkor som väsentligen

syftar till att tillförsäkra staten såsom innehavare av rätten till naturtillgångarna

ett rimligt ekonomiskt utbyte vid exploateringen.

Som utredningen framhållit bör det självfallet ankomma på Kungl. Maj :t

eller den tillståndsmyndighet Kungl. Maj :t utser att tillse att tillstånd står

i överensstämmelse med kontinentalsockelkonventionen, andra för Sverige

bindande konventioner och internationell sedvanerätt. Det torde därför inte

vara erforderligt att som förordats i ett remissyttrande i lagen införa särskilda

bestämmelser om att tillstånd inte får stå i strid med konventionen

eller att tillstånd skall innehålla föreskrifter till skydd för vissa intressen

som anges i denna.

Den närmare preciseringen av de rättigheter och skyldigheter som skall

vara förenade med tillstånd bör ske främst genom föreskrifter i samband

med varje särskilt tillstånd. Härigenom kan villkoren för prospektering

och exploatering för varje särskilt fall anpassas efter omständigheterna

och en lämplig avvägning ske mellan samhällsekonomiska och företagsekonomiska

intressen. I den mån det anses lämpligt, torde vissa generella

bestämmelser kunna meddelas i tillämpningskungörelse. Tillståndsvillkorens

närmare utformning torde bli beroende av förhandlingar mellan staten

och intresserade företag.

När det gäller tillämpningen av dessa allmänt hållna bestämmelser har

utredningen anfört vissa riktlinjer som jag vill uppehålla mig något vid.

I fråga om eftersökande och utvinning av de nu mest aktuella mineralen,

olja och naturgas, bör tillstånd i princip ges endast åt företag som besitter

erforderliga ekonomiska och tekniska resurser och är berett att göra en

grundlig, väl planerad arbetsinsats. Viss hänsyn bör också kunna tas till det

bidrag företaget lämnar till landets energiförsörjning. Hinder bör inte föreligga

att meddela tillstånd åt utländska bolag. En förutsättning härför

torde dock, om det inte är fråga om tillstånd som avser endast översiktliga

mätningar av mindre omfattning, i allmänhet böra för kontrollmöjligheternas

skull vara att verksamheten skall bedrivas genom svenskt dotterbolag

eller här i riket etablerad filial med självständig förvaltning.

Tillstånd bör som utredningen föreslagit kunna meddelas särskilt för undersökning

och särskilt för utvinning. Undersöknings- och utvinningstillstånd

bör också kunna meddelas i ett sammanhang. Undersökningstillstånd

torde i regel inte böra ges för längre tid än 3—5 år och bör kunna begränsas

till undersökningar av visst slag, t. ex. geofysiska mätningar från flygplan

eller fartyg. Tillstånd som är begränsat till undersökningar av sistnämnda

slag behöver inte nödvändigtvis innefatta ensamrätt att företa undersökningar

inom området i fråga.

Inbegriper ett undersökningstillstånd borrningar på havsbottnen, synes

det med hänsyn till de stora investeringar som det i sådant fall blir fråga

om rimligt att innehavaren i tillståndet tillförsäkras rätt att också erhålla

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Mnj. ts proposition nr 11 i år 1966

utvinningstillstånd beträffande fyndighet som upptäcks vid undersökningen.

Härvid bör i undersökningstillståndet anges huvuddragen av de

villkor som i förekommande fall kommer att uppställas i utvinningstillståndet.

Utvinningstillstånd torde som utredningen föreslagit inte böra beviljas

för längre tid än 40 år. Sådant tillstånd bör innefatta rätt för innehavaren

att med uteslutande av andra tillgodogöra sig fyndigheter inom tillståndsområdet

och bedriva undersökningar där.

Området för undersöknings- eller utvinningstillstånd bör bestämmas på

grundval av en teknisk och ekonomisk bedömning av ifrågakommande insatser.

Särskilt när det är fråga om ett kombinerat undersöknings- och utvinningstillstånd

kan det vara lämpligt att tillståndsområdet successivt

minskas efter ett visst antal år.

Innefattar tillståndet rätt att inrätta anläggning på sockeln för borrning

eller utvinning, bör anläggningens läge och huvudsakliga konstruktion anges

i tillståndet eller i senare beslut i anslutning till att anläggningen skall

inrättas.

Om staten önskar förbehålla sig rätt att inträda i ett senare skede av

verksamheten, bör som utredningen framhållit villkoren härför preciseras

i tillståndet. Som riktmärke vid fastställande av royaltyavgift torde kunna

sättas att avgiften inte bör avvika alltför mycket från vad som är brukligt

i andra länder.

Eventuella tillstånd till undersökning eller bearbetning av inmutningsbara

mineral eller av andra av den svenska koncessionslagstiftningen omfattade

mineral än olja och naturgas bör givetvis i görlig mån anpassas till

de särskilda betingelserna för verksamheten i fråga. Viss hänsyn bör härvid

kunna tas till gruvlagstiftningens regler.

Enligt utredningsförslaget skall tillstånd kunna återkallas av

Kungl. Maj :t eller den myndighet som meddelat tillståndet, om de föreskrifter

eller villkor som gäller för tillståndet åsidosätts eller om i övrigt

synnerliga skäl föreligger. Även enligt min mening bör med hänsyn till

de betydande samhällsintressen som kan stå på spel möjlighet föreligga

att återkalla tillstånd. Jag vill erinra om att motsvarande bestämmelser

finns i stenkolslagen beträffande salt-, olje- och gasfyndigheter och i uranlagen.

I anslutning till vad som anförts i vissa remissyttranden vill jag

understryka, att möjligheten att återkalla tillstånd bör utnyttjas med varsamhet

och under långt gående hänsyn till tillståndshavarens rätt. Normalt

bör sålunda återkallelse av tillstånd inte komma i fråga annat än vid allvarliga

eller upprepade överträdelser av tillståndsföreskrifter eller då ett

tillstånd inte utnyttjats under längre tid utan att godtagbara skäl kan anföras

därför. Det bör sålunda tillses att tillståndshavaren inte oförskyllt tillskyndas

förlust. Om det i samband med tillstånd föreskrivs att borrhål

skall tillfalla staten utan ersättning, när tillståndet upphör, synes förbehåll

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj. ts proposition nr 114 år 1966

böra göras för det fall att tillståndet återkallas utan att detta berott på försummelse

från tillståndshavarens sida.

Jag är ense med utredningen om att det i samband med tillstånd bör kunna

bestämmas, att tvist om beräkning av fastställd royaltyavgift eller av

andel av utvunna produkter eller annan liknande avgift till staten skall kunna

hänskjutas till prövning av skiljemän. Även i vissa andra fall kan sådan

möjlighet vara av värde, över huvud torde det i samband med förhandlingar

angående tillstånd kunna uppkomma behov av att reglera åtskilliga frågor

genom villkor av avtalskaraktär i förening med skiljeklausul. Jag förordar

därför att möjligheten till skiljeförfarande utvidgas till att omfatta även

andra tillståndsvillkor. Undantag bör dock göras för sådana villkor som avser

tillståndets bestånd eller som vid överträdelse kan föranleda straffansvar.

Frågan huruvida tvister med anledning av tillstånd kan underställas

domstols prövning får bedömas enligt vad som allmänt gäller därom.

Jag biträder utredningens förslag att Kungl. Maj :t eller den myndighet

som Kungl. Maj :t utser skall kunna bestämma att till skydd för anläggning

skall inrättas en säkerhetszon däromkring med en utsträckning av

högst 500 meter från anläggningen räknat.

Tillsyn över att föreskrifter för tillstånd efterlevs bör som utredningen

föreslagit utövas av myndighet eller myndigheter som Kungl. Maj :t bestämmer.

Uppgiften att vara tillsynsmyndighet torde tills vidare i enlighet

med utredningens förslag höra anförtios kommerskollegium.

Anläggningar och verksamhet på kontinentalsockeln innanför territorialgränsen

är givetvis underkastade svensk lag. Detta förhållande torde

inte behöva föranleda några särskilda problem. Skulle i samband med tillkomsten

av anläggning eller i övrigt behov uppkomma av särskild behandling

exempelvis i tull- eller skatteavseende och problemet inte kunna lösas

i administrativ ordning, torde frågan om lagändring få tas upp då.

Anläggningar och inrättningar på sockeln utanför territorialgränsen är

enligt konventionen underkastade strandstatens jurisdiktion, med det uttryckliga

undantaget att de ej är att betrakta som Öar. Avsikten med denna

regel torde som utredningen anfört i första hand vara att den stat som

i kraft av konventionen gett sitt tillstånd till anläggning och verksamheten

där också skall ha makt att upprätthålla ordning och säkerhet på anläggningen.

Regeln torde emellertid också inbegripa befogenhet för strandstaten

att tillämpa annan nationell lagstiftning på anläggningen. Hur långt

strandstaten skall sträcka sig i fråga om reglering av förhållandena på anläggning

torde väsentligen få avgöras från praktiska och lagtekniska synpunkter.

Utredningen har funnit den lämpligaste lösningen vara att svensk lag i

princip görs tillämplig på anläggning och inom zon som om anläggningen

och zonen var belägna inom närmaste del av Sveriges sjöterritorium. Genom

lägesbestämningen avses att erhålla vid lagtillämpningen erforderlig

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 114 år 1966 55

anknytning till den administrativa indelningen i riket. Förslaget har vunnit

nära nog enhällig anslutning vid remissbehandlingen. En remissinstans

har ifrågasatt, om det är förenligt med konventionen att generellt

göra svensk lag tillämplig inom säkerhetszon. Konventionen är väl kanske

inte fullt klar på denna punkt. Jag vill emellertid framhålla, att inrättandet

av säkerhetszon i konventionen betraktas som ett led i den utforsknings-

och utvinningsverksamhet för vilken strandstaten enligt art. 2 p. 1

i konventionen utövar suveräna rättigheter över sockeln samt att bestämmelsen

i art. 5 p. 4 i konventionen är så avfattad att den inte torde behöva

uppfattas som en inskränkning i nämnda rättigheter beträffande säkerhetszon.

Någon skillnad mellan anläggning och zon i fråga om tillämpning av

inhemsk lag upprätthålls inte heller exempelvis i Storbritanniens kontinentalsockellagstiftning.

Verksamheten inom zon och anläggning ter sig som

en enhet. Ett undantagande av zon från tillämpning av svensk lag skulle

väsentligt försvåra möjligheterna att kontrollera den ifrågavarande regelns

efterlevnad på anläggning. I övrigt synes den praktiska betydelsen av regeln

i fråga om säkerhetszon vara begränsad, eftersom den i huvudsak innebär

endast att utländskt fartyg där skall behandlas som om det befann sig på

svenskt territorialvatten. Liksom flertalet remissinstanser ansluter jag mig

till utredningens förslag.

Från huvudregeln om tillämpning av svensk lag har utredningen föreslagit

undantag beträffande gruvlagen, stenkolslagen, uranlagen och vattenlagen

samt fastighetsrätt och lagstiftning om rätt till jakt och fiske. Motiven

till att gruvlagstiftningen inte bör gälla utanför territorialgränsen har

utvecklats i det föregående. I fråga om vattenlagen anser jag i likhet med

utredningen, att de allmänna intressen som kan beröras genom en anläggnings

inverkan på vattenförhållandena i tillräcklig mån torde komma att

tillgodoses genom föreskrifter vid tillståndsgivningen inom ramen för den

nu föreslagna lagen. Undantaget för vattenlagen torde medföra, att flertalet

regler i 1956 års lag om tillsyn över vattendrag, sjöar och andra vattenområden

liksom förprövningskungörelsen samma år inte heller blir tillämpliga

på anläggning och zon. Av skäl som nyss anförts i fråga om vattenlagen

anser jag denna konsekvens böra godtas. Vidare anser jag i likhet med utredningen

att undantag bör göras för jakt- och fiskelagstiftning. Däremot

torde undantag inte behöva göras för fastighetsrättslig lagstiftning, eftersom

det ej torde komma i fråga att tillämpa sådan lagstiftning på anläggning

eller inom säkerhetszon.

1 ett remissyttrande har hemställts, att även utlänningslagstiftningen

undantas från huvudregeln om svensk lags tillämpning på anläggning.

Härvid har särskilt åberopats att skälen för tillämpning av svenska bestämmelser

om pass, anmälningsskyldighet, tillstånd till inresa och uppehåll

i riket, arbetstillstånd, utvisning m. m. beträffande anläggning, som sköts

från bas i utlandet, synes svaga. Med hänsyn till de suveräna rättigheter

s. 56 Kontrollera mot PDF

56 Kungl. Maj. ts proposition nr 114 år 1966

som enligt konventionen tillkommer Sverige och den livliga trafik som

i normalfallet kan emotses mellan anläggning och dess has på svenskt

område är det enligt min mening från ordnings- och säkerhetssynpunkt

önskvärt att svenska myndigheter har möjlighet att utöva viss kontroll

över de utlänningar som uppehåller sig på anläggningen. Det bör påpekas

att detaljbestämmelserna om pass, in- och utresekontroll m. m. finns i

utlänningskungörelsen den 4 juni 1954 (nr 457) och att därför vidsträckta

möjligheter föreligger för Kungl. Maj :t att meddela sådana lättnader i kontrollen

som kan finnas erforderliga exempelvis för det fall att basen för en

anläggning skulle vara förlagd i utlandet. Jag anser sålunda, att det inte

finns tillräckliga skäl att i detta sammanhang undanta utlänningslagstiftningen

från huvudregeln om svensk lags tillämpning.

Några remissinstanser har hävdat, att en undantagslös tillämpning på

anläggning av svenska bestämmelser rörande t. ex. arbetarskydd, arbetstid,

hälsovård, allmän försäkring och tull i vissa lägen skulle te sig orimlig

och medföra onödigt besvär och fördyringar särskilt i det fall då anläggningen

drivs av utländskt entreprenadföretag. Det föreslås därför att

Kungl. Maj :t skall få befogenhet att i speciella fall medge dispens från

gällande svenska författningsbestämmelser. I detta sammanhang hemställs

också, att försäljningar från Sverige till anläggning skall vid tilllämpning

av förordningen om allmän varuskatt behandlas som export.

De olägenheter som vid tillämpning av den ifrågavarande huvudregeln

kan uppkomma särskilt i fråga om utländskt entreprenadföretag och dess

utländska arbetare torde i betydande utsträckning kunna avhjälpas genom

dispensgivning med stöd av gällande bestämmelser. Det synes angeläget

att de möjligheter härtill som finns exempelvis enligt arbetstidslagstiftningen,

tulltaxeförordningen och förordningen om allmän varuskatt

tillvaratas i skälig omfattning. Ett bemyndigande för Kungl. Maj :t att i

fråga om anläggningar i särskilda fall medge dispens från gällande lagbestämmelser

kan inte gärna komma i fråga beträffande anläggningar på

svenskt territorium och torde i fråga om anläggningar utanför territorialgränsen

knappast kunna ges ett så vidsträckt innehåll att det skulle inbegripa

exempelvis all skattelagstiftning. Å andra sidan måste en begränsning

till vissa lagar erbjuda svårigheter i nuvarande läge då behovet inte

kan överblickas. Med hänsyn till anförda omständigheter biträder jag utredningens

förslag i förevarande avseende. Om det på grund av önskan

att uppmuntra verksamhet på kontinentalsockeln eller av annan anledning

i framtiden finnes lämpligt att införa särregler i fråga om beskattning

eller tull eller i andra hänseenden, torde denna fråga få prövas då.

Utredningen har inte ansett det motiverat att införa särskilda regler beträffande

fördelningen av kommunalskatt på inkomst av utvinningsverksamhet

på sockeln. I den mån denna sker på anläggning som är att betrakta

som fast driftställe i kommunalskattelagens mening leder den föreslag
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1966

na ordningen till att inkomsterna från verksamheten blir föremål för beskattning

i strandkommunen. Med hänvisning till att verksamhetens anknytning

till strandkommunen ofta kan vara svag, har några remissinstanser

föreslagit att skatt för inkomst genom utvinning på kontinentalsockeln

utanför territorialgränsen i stället skall utgöras för gemensamt kommunalt

ändamål. Även enligt min mening är det tveksamt om beskattningsrätten

bör tillkomma strandkommunen. Denna fråga bör övervägas ytterligare

innan slutlig ställning kan tas. Skulle dessa överväganden anses böra

föranleda ändringar i kommunalskattelagen får frågan senare underställas

riksdagen i vanlig ordning.

En remissinstans har föreslagit införande av en regel att u t o m o b 1 igatoriska

skadeståndsanspråk i anledning av skador som

inträffat inom anläggning eller zon eller i övrigt till följd av verksamhet

för undersökning eller utvinning av kontinentalsockelns naturtillgångar alltid

skall bedömas enligt svenska skadeståndsregler. Dessa regler torde emellertid

enligt vedertagna grundsatser även utan särskilt stadgande komma

att tillämpas i flertalet fall, åtminstone om svenska intressen är inblandade.

Om domstolarna i vissa fall skulle finna sig böra tillämpa utländsk

skadeståndsrätt i stället, synes detta knappast innebära någon större nackdel.

Med hänsyn till det anförda anser jag det ej erforderligt att införa en

kompletterande regel i detta hänseende. I

I enlighet med det anförda har på grundval av utredningsförslaget inom

justitiedepartementet upprättats förslag till

1) lag om kontinentalsockeln;

2) lag om ändrad lydelse av 5 § gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 314)?

3) lag om ändring i lagen den 28 maj 1886 (nr 46) angående stenkolsfyndigheter

m. m.;

4) lag om ändring i uranlagen den 2 december 1960 (nr 679); samt

5) lag om rätt till sand-, grus- och stentäkt inom vissa allmänna vattenområden.

Förslagen torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga

1.

Specialmotivering

Förslaget till lag om kontinentalsockeln

1 §•

1 paragrafen anges vad som avses med kontinentalsockeln och dess naturtillgångar.

Vidare görs undantag från lagens tillämpning inom allmänt

vattenområde beträffande inmutningsbara mineral samt beträffande naturtillgångar

som omfattas av svensk lagstiftning angående fiske.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 11b år 1966

Yttrandena. Justitiekanslern föreslår, att uttrycket »utövar suveräna rättigheter»

utbyts mot ett annat uttryck, förslagsvis »innehar uteslutande

rätt». Justitiekanslern framhåller, att innebörden av suveränitetsbegreppet

är omstridd i den folkrättsliga doktrinen och att termen »suveränitet» används

för en råd olikartade företeelser både i internationell och och nationell

offentlig rätt. Termen suveränitet, som veterligen aldrig använts i

svenskt lagspråk, begagnas visserligen i konventionen, men lagförslaget har

inte följt konventionens metod att strikt ange vad i detta fall de »suveräna

rättigheterna» innebär.

Departementschefen. De av utredningen föreslagna definitionerna av vad

som i lagen förstås med kontinentalsockeln och dess naturtillgångar ansluter

sig till art. 1 och art. 2 p. 1 och 4 i konventionen. När det gäller den del

av kontinentalsockeln som är belägen innanför territorialgränsen behöver

det inte råda någon tvekan om lagens geografiska tillämpningsområde. Hur

långt detta sträcker sig utanför territorialgränsen framgår inte närmare av

konventionen. Kungl. Maj :t torde därför böra så snart som möjligt fastställa

den närmare sträckningen av yttergränserna i enlighet med konventionen

och offentliggöra dem. Den av utredningen föreslagna lydelsen av

första stycket bör ändras i enlighet härmed. 2

2 §•

I paragrafen slås fast, att rätten att utforska kontinentalsockeln och utvinna

dess naturtillgångar tillkommer staten.

Som framgår av vad jag anfört i den allmänna motiveringen innebär min

anslutning till utredningens förslag i denna paragraf inte något ställningstagande

till frågan hur statens rätt till allmänt vattenområde bör generellt

bedömas. Den utredning som kammarkollegiet gjort i denna fråga och

som utmynnar i förslag om att allmänt vattenområde skall tillhöra staten

bör som jag tidigare framhållit inte läggas till grund för lagstiftning. Om

den nu föreslagna lagstiftningen om kontinentalsockeln genomförs, synes i

varje fall f. n. inte något behov föreligga av en lagstiftning om rätten till

allmänt vattenområde. Frågan kan emellertid senare få upptagas till förnyad

prövning.

Som utredningen framhållit innebär paragrafen, att staten förfogar över

naturtillgångarna på sockeln. Härav följer att särskilt tillstånd inte krävs

i fråga om undersökning och utvinning som företas för statens räkning av

ett ämbetsverk. De föreskrifter som vid sådan verksamhet kan erfordras

av hänsyn till fiske- och sjöfartsintressen m. m. eller för iakttagande av

kontinentalsockelkonventionen bör meddelas genom instruktioner till vederbörande

ämbetsverk. Bedrivs däremot statlig verksamhet på sockeln i

bolagsform blir bolaget underkastat samma regler som enskilda företag.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj. ts proposition nr 114 år 1966

3 §.

Paragrafen innehåller vissa bestämmelser om tillstånd för annan än staten

att utforska kontinentalsockeln och utvinna dess naturtillgångar.

Utredningen. I fråga om täkt av sand, grus och sten på allmänt vattenområde

är länsstyrelsen f. n. tillståndsmyndighet enligt 1953 års kungörelse

i ämnet. Den ekonomiska betydelsen för staten av sådan verksamhet

kan komma att växa och sandtäkt kan bli aktuell även utanför territorialgränsen.

Med hänsyn därtill och till arten av de intressen som kan komma

att beröras särskilt vid täkt på internationellt vatten anser utredningen, att

tillståndsgivningen i fråga om dessa fyndigheter bör handhas av en central

myndighet och att den bör delegeras till kommerskollegium. Bestämmelse

därom föreslås i utredningens utkast till tillämpningskungörelse. Utredningen

föreslår vidare, att i tillämpningskungörelsen tas in bestämmelser i

huvudsaklig överensstämmelse med 1953 års kungörelse. Kollegiet bör i

tiilståndsärende inhämta yttrande från berörda myndigheter. Anses täktföretag

på allmänt vattenområde vara sådant att prövning enligt vattenlagen

fordras — vilket oftast torde vara fallet — bör i tillståndsvillkoren

tas in förbehåll om vattendomstolens godkännande av företaget. I sådant

fall synes inte nödvändigt att ärendet remitteras till myndigheter från vilka

utlåtande får antas komma att inhämtas i vattenmålet.

Enligt kontinentalsockelkonventionen bör strandstaten under vissa angivna

förutsättningar i regel inte vägra medgivande, när ansökan görs av en

kvalificerad institution och åsyftar uteslutande vetenskapliga undersökningar.

De undersökningar med rent vetenskapligt syfte som kan bli aktuella

torde till övervägande del företas av svenska ämbetsverk eller statliga institutioner,

såsom Sveriges geologiska undersökning, fiskeristyrelsen och universiteten.

För deras del följer redan av statens rätt på sockeln, att särskilt

tillstånd enligt den föreslagna lagen inte krävs. Även enskilda svenska vetenskapliga

institutioner bör enligt utredningen fritt få företa sådana undersökningar

som det här är fråga om, i den mån det kan ske utan förfång för

tillståndshavare. Skyldighet bör dock föreligga för dem att i god tid göra anmälan

till kommerskollegium om tillämnade undersökningar. Utredningen

föreslår bestämmelse därom i utkastet till tillämpningskungörelse. För vetenskapliga

undersökningar av utländska vetenskapliga institutioner eller

av svenska eller utländska företag eller enskilda personer bör däremot krävas

tillstånd av Kungl. Maj :t.

Även vissa andra slag av verksamhet är av den art att de tills vidare

bör kunna undantas från tillståndstvång. Som exempel kan nämnas fiske

efter sedentära arter utanför territorialgränsen. Även denna fråga får regleras

i tillämpningskungörelsen.

För att möjliggöra undantag från tillståndstvånget i nu nämnda och

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 1J t år 1966

andra fall föreslås i förevarande paragraf bestämmelse, att Kungl. Maj:t får

föreskriva att vistst slag av verksamhet får företas utan tillstånd.

Yttrandena. Förslaget att tillståndsgivningen beträffande sand-, grus- och

stentäkt på kontinentalsockeln i fortsättningen skall åvila kommerskollegium

har inte väckt gensaga från något håll.

Fiskeriintendenten i Västerhavets distrikt, sjöfartsstyrelscn och kammarkollegiet

påpekar, att den alltmer tilltagande täktverksamheten på allmänt

vatten, främst i Öresund, orsakat betydande svårigheter för fiskeriintresset.

Det är en önskan från fiskerihåll att få verksamheten koncentrerad till ett

antal smärre områden. En centralisering av tillståndsgivningen till en myndighet

skapar förutsättningar för bättre överblick av dessa problem.

Enligt kammarkollegiet samt vattenrättsdomarna och vattenrättsingenjörerna

i Söderbygdens vattendomstol bör med hänsyn till de olägenheter

ifrågavarande täktverksamhet kan ge upphov till kommerskollegium i varje

tillståndsärende, oavsett om prövning av vattendomstol krävs, skaffa in

fullständig utredning och därigenom få möjlighet att förutsättningslöst pröva

tillståndsfrågan och exempelvis anvisa sökanden annat lämpligt område

för verksamheten. Kammarkollegiet anser vidare att om kollegiet skulle avstyrka

tillstånd, frågan bör underställas Kungl. Majrts prövning, om inte

kommerskollegium avslår ansökningen. När det gäller riktlinjerna för tillståndsgivningen

finns enligt kammarkollegiet inte tillräcklig anledning att

behålla den hittills aldrig begagnade möjligheten att lämna generella medgivanden

till täkt av mindre omfattning bl. a. med hänsyn till att okontrollerad

täktverksamhet kan vara till förfång för fisket.

Skånes handelskammare anför, att det med hänsyn till de omfattande investeringar

i hamnar m. in. som fordras vid utvinning av sand ur havet bör

finnas möjlighet till upplåtelser för längre tid än tio år. Handelskammaren

framhåller vidare, att det inte bör vara obligatoriskt att tillstånd till täkt

skall innefatta ensamrätt att tillgodogöra sig fyndigheter inom ett bestämt

område. Som skäl härför anförs risken för en besvärande konkurrensbegränsning

och den omständigheten att sandlager i havet ofta på grund av

strömmarna flyttas inom vidsträckta områden.

Departementschefen. I likhet med utredningen och de remissinstanser

som yttrat sig i frågan anser jag det ändamålsenligt att tillståndsgivningen

i fråga om sand-, grus- och stentäkt på kontinentalsockeln delegeras till

kommerskollegium. I fråga om allmänt vattenområde innebär detta en

centralisering från länsstyrelserna. En sådan ordning bör skapa goda förutsättningar

för en samlad bedömning av de problem som sammanhänger

med den på senare år ökade omfattningen av täktverksamhet i havsområden.

Som kammarkollegiet framhållit synes det angeläget att kommerskolle
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 11b år 1966

gium i tillståndsärendet skaffar in all den utredning som krävs för en allsidig

belysning av den tillämnade taktens inverkan på motstående intressen.

Kräver ett täktföretag prövning även enligt vattenlagen, bör kommerskollegium

i tillståndsvillkoren ta in förbehåll om vattendomstolens godkännande.

Skulle kammarkollegiet såsom företrädare för det allmännas eller statens

enskilda rätt finna, att visst täktföretag som tillåtits av kommerskollegium

inte bör komma till stånd, har kollegiet som regel möjlighet att föra

talan härom vid vattendomstolen. Dennas prövning fordras nämligen så

snart sannolika skäl finns att allmän eller enskild rätt förnärmas genom företaget.

Med hänsyn härtill anser jag det inte finnas tillräckliga skäl att

som kammarkollegiet påyrkat införa särskilda bestämmelser för det fall

att de två ämbetsverken har olika mening i viss tillståndsfråga.

Inte heller anser jag att det f. n. finns anledning att slopa den tidsgräns

på tio år som hittills tillämpats vid upplåtelse av täkträttigheter i havet.

Som kammarkollegiet framhållit synes det inte längre finnas skäl att lämna

generella medgivanden till täkt av mindre omfattning.

Den i ett remissyttrande berörda frågan, om ett täkttillstånd för visst

område bör innefatta rätt att med uteslutande av andra ta material inom

området, torde få avgöras i varje särskilt tillståndsärende med hänsyn till

omständigheterna.

Som jag utvecklat i den allmänna motiveringen ansluter jag mig till den

av utredningen föreslagna bestämmelsen i tredje stycket om möjlighet för

Kungl. Maj :t att göra undantag från tillståndstvånget.

4 §•

Enligt denna paragraf kan tillstånd förenas med vissa föreskrifter och

villkor. Angående straff för underlåtenhet att ställa sig till efterrättelse

sådana föreskrifter ges bestämmelser i 12 §.

Utredningen. Som tidigare nämnts skiljer utredningen mellan föreskrifter

som är påkallade från allmän synpunkt och villkor som främst syftar till

att tillförsäkra staten ekonomiskt utbyte av upplåtelser till enskilda.

Första stycket av paragrafen innehåller en exemplifiering av tillståndsföreskrifter

av det förstnämnda slaget. Bland dem nämns föreskrifter angående

företagets ledning. Därvid åsyftar utredningen bl. a. bestämmelser

om styrelsens och företagsledningens sammansättning, fördelningen av företagets

aktier och skyldighet för utländsk tillståndshavare att under tillståndstiden

hålla filial i Sverige. Om tillstånd innefattar inrättande av anläggning,

fordras bl. a. föreskrifter om skyldighet att avlägsna anläggningen,

när den inte längre behövs för sitt ändamål, och om hur det skall förfaras

med anläggningen när tillståndet upphör. Vidare kan föreskrifter fordras

om pipelines som tillståndshavaren önskar anlägga på sockeln för träns
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 1H år 1966

port av olja eller gas från olika utvinningsställen till en uppsamlingsplattform

eller från plattform till land.

Enligt andra stycket i utredningens förslag kan vidare när tillstånd meddelas

bestämmas, i vilken omfattning undersökning eller utvinning skall

ske för att den rätt som grundas på tillståndet skall äga bestånd.

Bland den andra huvudtypen av tillståndsföreskrifter kommer enligt

utredningen främst i fråga villkor om statligt deltagande i företaget eller om

utgivande till staten av avgifter för tillståndet eller på utvinningen eller av

andel av produktionen. Bestämmelse därom föreslås i tredje stycket av paragrafen.

Yttrandena. Sjöfartsstyrelsen, luftfartsstyrelsen, telestyrelsen, överstyrelsen

för ekonomisk försvarsberedskap, överbefälhavaren, Sveriges fiskares

riksförbund och Sveriges redareförening förutsätter, att de får tillfälle att

yttra sig i tillståndsärenden. Liknande krav framförs av Svenska stadsförbundet

med hänsyn till de intressen som strandkommunerna kan ha att bevaka.

Förbundet pekar särskilt på behovet av skydd för hamnintresset.

Kammarkollegiet föreslår att dess yttrande skall inhämtas i koncessionsärende

som berör allmänt vattenområde. När det är fråga om sådant område

bör enligt vattenöverdomstolen yttranden inhämtas även från sådana

instanser som kan tänkas bli hörda i ett blivande vattenmål.

Aktiebolagsutredningen utgår från att tillståndsföreskrifter i fråga om

aktiebolag kommer att meddelas inom ramen för gällande aktiebolagslagstiftning

och har inte någon erinran mot förslaget såvitt nu är i fråga.

Kommerskollegium anser det böra övervägas att i exemplifieringen i lagen

nämna även skydd för arbetstagare. I detta sammanhang framhåller

Svenska petroleuminstitutet, att internationellt erkända säkerhetsbestämmelser

bör tillämpas på undersöknings- och borrningsaggregat samt på personal

som tjänstgör vid anläggningar. Förutsatt att svensk lag såsom utredningen

föreslagit skall tillämpas på anläggning anser arbetarskyddsstyrelsen

för sin del att det inte är nödvändigt att i tillstånd uppställa villkor

rörande arbetarskyddet, eftersom de åtgärder som kan befinnas erforderliga

kan uppnås med stöd av arbetarskyddslagen. För att vederbörande

företag skall få tillfälle att planera sin verksamhet även från arbetarskyddssynpunkt

menar styrelsen att den bör beredas tillfälle att yttra sig i tillståndsärende.

Vetenskapsakademien hemställer att även naturskyddssynpunkter uppmärksammas

vid tillståndsgivningen.

Enligt överbefälhavaren bör i den svenska lagen återfinnas den viktiga

regeln i kontinentalsockelkonventionen, att anläggning som lagts ned eller

inte längre används skall avlägsnas helt. Det bör anges att avlägsnandet

skall ske genom tillståndshavarens försorg.

I anslutning till utredningens förslag att en tillståndshavare skall kunna

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition nr lli år 1966

åläggas att fullgöra vissa minimiprestationer i fråga om undersökning eller

utvinning anför Sveriges industriförbund att erfarenhet torde saknas om isförhållandenas

inverkan på borrplattformar och att regler om force majeure

därför bör tas in bland villkoren.

Med hänsyn till att reglerna om byggande i vatten blir tillämpliga i fråga

om inrättande av anläggning m. m. framhåller vattenöverdomstolen, att

vattendomstols prövning av tilltänkt anläggning eller åtgärd i vattenområdet

kommer att innefatta även en bedömning av företagets ekonomiska

tillåtlighet enligt 2 kap. 3 § första stycket vattenlagen, om inte undantag

görs. Vattenöverdomstolen förordar att prövningen enligt nämnda lagrum

ersätts av tillståndsprövningen enligt kontinentalsockellagen och att med

hänsyn härtill erforderlig undantagsbestämmelse tas in i 2 kap. 40 § första

stycket vattenlagen.

Avgifterna för tillstånd till sand-, grus- eller stentäkt bör enligt kammarkollegiet

bestämmas efter affärsmässiga grunder. Möjlighet att meddela

tillstånd utan vederlag bör finnas endast för det fall att det är fråga om

täkt av ringa omfattning. Skånes handelskammare däremot framhåller att

en överflyttning av täktverksamheten från land till havsområden synes

böra stimuleras av naturvårdsskäl. Enligt handelskammaren bör täkt i havet

med hänsyn därtill och till önskemålet att hålla byggkostnaderna nere

kunna befrias från royalty eller i allt fall endast belastas med en obetydlig

avgift.

Departementschefen. Som jag nämnt i den allmänna motiveringen bör

tillstånd förknippas med de föreskrifter som är påkallade från allmän synpunkt

för att främja ett rationellt utforskande och tillvaratagande av naturtillgångarna

och för att skydda motstående intressen. Bestämmelsen

härom bör avfattas i huvudsaklig överensstämmelse med utredningens förslag.

Föreskrifter rörande ett företags ledning bör självfallet inte stå i konflikt

med associationsrättens regler. Till exemplen i första stycket av utredningens

förslag torde böra fogas föreskrifter angående sättet för arbetenas

utförande. Med föreskrifter om anläggningar avses främst bestämmelser

om förläggning, huvudsakligt utförande, markering och avlägsnande av

anläggning.

Som exempel på motstående allmänna intressen för vilkas skydd kan

behöva meddelas särskilda föreskrifter, kan nämnas sjöfarten, hamnar,

fisket, havets biologiska tillgångar i övrigt, vetenskaplig forskning, undervattensledningar,

intresset att förebygga luft- och vattenförorening samt naturvården.

Som framhållits av ett flertal remissinstanser bör i tillståndsärendet

inhämtas yttranden från de myndigheter vilkas ämbetsområden berörs

av det tillämnade företaget. Bland myndigheter som sålunda kan behöva

höras märks fiskeristyrelsen, statens vatteninspektion, sjöfartsstyrelsen,

luftfartsstyrelsen, telestyrelsen, överstyrelsen för ekonomisk försvars
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj. ts proposition nr 11 i år 1966

beredskap, överbefälhavaren, statens naturvårdsnämnd och arbetarskyddsstyrelsen.

Är det fråga om att inrätta en anläggning, torde även strandkommunen

böra höras.

Enligt utredningens förslag skall vattenlagen alltjämt tillämpas inom

allmänt vattenområde. Detta innebär t. ex. att en anläggning inom sådant

område som kan förnärma allmän eller enskild rätt skall prövas även av

vattendomstol. Häremot synes intet vara att erinra. Med anledning av vattenöverdomstolens

förslag att tillåtligheten av anläggning eller åtgärd inte

skall prövas enligt 2 kap. 3 § första stycket vattenlagen vill jag erinra om

att vid sådan prövning inte skall beaktas andra skador än sådana som

drabbar annan tillhörig egendom. Sådana skador torde ytterst sällan uppkomma

vid anläggning av det slag som det är fråga om här. Skulle detta

likväl inträffa, torde en tillåtlighetsbedömning inte vara helt ogörlig. Är

det fråga om en anläggning för utvinning, föreligger inga svårigheter. Vid

sand-, grus- och stentäkt synes en tillåtlighetsprövning behövlig, när enskilda

intressen förnärmas. Med hänsyn till det anförda anser jag, att det

f. n. inte finns skäl att införa den av vattenöverdomstolen förordade bestämmelsen.

Tillstånd att eftersöka eller utvinna olje- eller gasfyndigheter bör som

utredningen förordat förknippas med skyldighet för tillståndshavaren att

fullgöra vissa minimiprestationer. Det bör inte vara uteslutet att i samband

med tillstånd kräva att sökanden skall ställa säkerhet för programmets

fullföljande. I likhet med vad som för motsvarande fall gäller enligt

stenkolslagen och uranlagen synes däremot uraktlåtenhet att efterkomma

sådana föreskrifter — i motsats till föreskrifter som avses i första stycket

— inte böra föranleda straff. Vilken inverkan force-majeure skall ha får

bedömas med hänsyn till föreliggande omständigheter.

Beträffande bestämmelsen i tredje stycket hänvisar jag till den allmänna

motiveringen.

Avgifter för tillstånd till sand-, grus- eller stentäkt synes i princip böra

bestämmas efter affärsmässiga grunder. Även samhällsekonomiska synpunkter

bör dock i särskilda fall kunna få inverka, t. ex. om allmän brist på

material av ifrågavarande slag råder på land. Liksom f. n. bör tillståndsmyndigheten

ha möjlighet att underlåta att kräva avgift, om den medgivna

täkten är av ringa omfattning eller annat särskilt skäl härför föreligger.

Avgifter för tillstånd av olika slag torde lämpligen böra redovisas på

samma sätt som inkomster av statens gruvegendom.

Föreskrifter enligt förevarande paragraf kan meddelas inte bara i samband

med att tillstånd lämnas utan också — med stöd av 17 § i lagförslaget

— genom generella föreskrifter i den tillämpningskungörelse som torde

böra utfärdas. I förekommande fall torde i tillståndet kunna hänvisas till

sådana föreskrifter.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj. ts proposition nr 114 år 1966

5 §.

Enligt vad jag anfört i den allmänna motiveringen förordar jag en viss

utvidgning av utredningens förslag om möjlighet att hänskjuta tvist till

avgörande av skiljemän. För att skapa större möjligheter att få en skiljedom

verkställd utomlands bör skiljedomsklausulen grundas på avtal. Paragrafens

lydelse bör därför utformas så att det framgår att det inte är fråga

om legalt skiljemannaförfarande. Därmed kan också 1929 års lag om skiljemän

bli tillämplig.

6 §.

Paragrafen innehåller regler om frånträdande, överlåtelse och återkallelse

av tillstånd.

Utredningens förslag om möjlighet för tillståndshavare att enligt villkor,

som föreskrivs i samband med tillstånd, frånträda tillståndet i förtid eller

avstå från viss del av det område tillståndet omfattar har inte mött erinran

under remissbehandlingen. Jag biträder förslaget i denna del.

Den av utredningen föreslagna bestämmelsen, att överlåtelse av tillstånd

inte får ske utan medgivande av tillståndsmyndigheten är av betydelse med

hänsyn till den vikt som vid tillståndsgivningen bör fästas vid sökandens

kvalifikationer i olika avseenden. Jag godtar den föreslagna bestämmelsen

i sak.

Angående bestämmelsen i tredje stycket hänvisar jag till den allmänna

motiveringen. Bestämmelsen innebär att Kungl. Maj :t äger återkalla även

tillstånd som meddelats av annan myndighet.

7 §■

Paragrafen innehåller bestämmelser om säkerhetszon.

Utredningen. I lagen bör stadgas generellt förbud mot insegling i säkerhetszon

utan medgivande av anläggningens ägare. Övriga föreskrifter som

fordras för att trygga anläggningen bör meddelas vid beslutet om zonens

upprättande. Förbudet bör självfallet inte utgöra hinder för tillsynsmyndighetens

verksamhet eller andra behöriga myndighetsåtgärder. De föreskrifter

som i övrigt fordras för att trygga anläggning bör meddelas vid beslutet om

säkerhetszons upprättande.

Yttrandena. Sjölagskommittén förutsätter, att det utan särskild föreskrift

skall vara möjligt att avvisa fartyg som överträder förbudet och att få kvarstad

på fartyget. Luftfartsstgrelsen förmodar, att säkerhetszonen inte har

avseende på luftfartyg som befinner sig i luften i närheten av eller över

anläggningen. Om det skulle anses nödvändigt med restriktioner även i

höjdled, bör en sådan gräns enligt luftfartsstyrelsen inte sättas högre än

300 ä 500 meter över havet.

5 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 114

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj.ts proposition nr 1U år 1966

Med hänsyn till de offentliga intressen som gör sig gällande beträffande

säkerhetszonen anser justitiekanslern, att det varken är nödvändigt eller

önskvärt att i lagen ge anläggningens ägare — kanske ett utländskt företag

_fria händer i fråga om insegling i zonen. Det är att föredra att det vid

inrättandet av zon meddelas särskilda föreskrifter om inseglingsrätten.

Departementschefen. Konventionens bestämmelser om säkerhetszon får

som sjölagskommittén antagit anses innebära, att avvisning och kvarstad

kan tillgripas för att skydda zonen. Föreskrifter angående säkerhetszonen

torde kunna innefatta reglering även av lufttrafiken i luftrummet ovanför

zonen i den utsträckning som krävs för att ge anläggningen och där pågående

verksamhet erforderligt skydd.

Eftersom syftet med säkerhetszon främst är att skydda anläggningen

och verksamheten från att störas av främmande fartyg, ankommer det i

första hand på tillståndshavaren att avgöra i vad mån sådana fartyg skall

tillåtas passera in i zonen. Med hänsyn till att bl. a. ordning och säkerhet

på anläggning och inom zon avses bli reglerad enligt svensk lag, måste

svenska myndigheter ha möjlighet att oavsett tillståndshavarens önskan

spärra tillträdet för vissa fartyg. Vad som skall gälla i dessa avseenden bör

framgå av föreskrifterna vid zonens inrättande. Givetvis måste såväl tillsynsmyndigheten

som andra i samband med tillståndet utsedda kontrollorgan

liksom också befattningshavare, som på grund av regeln om svensk lags

tillämpning behöver besöka anläggningen i tjänsteärende, få passera in på

området.

8 §■

Paragrafen innehåller vissa bestämmelser för det fall att konkurrens

uppkommer mellan inmutningsrätt och rätt på grund av tillstånd enligt

den nu föreslagna lagen.

Utredningen. Enligt 3 § 2 mom. uranlagen får undersökningstillstånd

eller koncession beträffande inmutat område eller utlagt utmål inte meddelas

annan än inmutaren eller gruvinnehavaren, utan att synnerliga skal

föreligger. Anledningen därtill är att uran förekommer i stor utsträckning

tillsammans med inmutningsbara mineral och att det inte ansetts praktiskt

möjligt att olika rättsinnehavare var för sig bryter inmutningsbart mineral

och uran på samma område. Prövningen av ansökan om tillstånd till undersökning

eller bearbetning av uranfyndighet bör enligt den föreslagna lagen

alltid ankomma på Kungl. Maj :t. Utan uttrycklig föreskrift torde det kunna

förutsättas, att tillstånd beträffande uranfyndighet inom inmutning eller

utmål, där undersökning eller bearbetning av inmutningsbart mineral pågår

eller kan väntas komma till stånd inom överskådlig tid, normalt inte kommer

att meddelas annan än inmutningsrättens innehavare. Risken att till
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj. ts proposition nr 11A år 1966

stånd skall meddelas enligt kontinentalsockellagen till utvinning av andra

naturtillgångar än uran vilka är belägna inom inmutning eller utmål och endast

kan tillgodogöras gemensamt med de inmutningsbara mineralen får i

allt fall f. n. betraktas som helt teoretiskt. Mot bakgrunden av det anförda

anser utredningen, att det för reglering av den ifrågavarande konkurrenssituationen

mellan gruvlagen och kontinentalsockellagen är tillräckligt att i

sistnämnda lag ta in en kollisionsregel liknande den i 17 § stenkolslagen och

46 § uranlagen.

Yttrandena. Gnwrättsntredningen erinrar om att tillstånd enligt den föreslagna

lagen inte kommer att krävas för undersökning och utvinning av staten

genom ämbetsverk och ifrågasätter, om inte första punkten i paragrafen

bör kompletteras så att det tydligt framgår att även sådan undersökning och

utvinning omfattas av bestämmelsen.

Departementschefen. Enligt min mening kan verksamhet i statlig regi i

sådan omfattning att verklig kollisionsrisk kan uppstå knappast bli aktuell.

Består sådan verksamhet i undersökningsborrning från anläggning, kan

den väntas bli ombesörjd av statligt bolag, och sådant har att utverka tillstånd

i vanlig ordning. Jag anser därför inte särskilda bestämmelser behövliga

för statlig undersökning och utvinning. Med viss redaktionell jämkning

kan jag godta utredningens förslag.

9 §.

Paragrafen innehåller bestämmelser om tillsyn över efterlevnaden av föreskrifter

och villkor för tillstånd.

Utredningen. Myndighet som utses till tillståndsmyndighet — enligt utredningens

förslag tills vidare kommerskollegium — bör för att effektivt

kunna utöva tillsynsuppgiften äga påkalla biträde av andra myndigheter,

vilkas ämbetsområde berörs av viss föreskrift. Vidare måste tillsynsmyndigheten

ha befogenhet att infordra erforderliga upplysningar och handlingar

och att meddela föreskrifter som erfordras för att trygga efterlevnaden

av de föreskrifter och villkor som gäller för ett tillstånd. Lagen bör

också innehålla bestämmelser om rätt för den som har att öva tillsyn att

vinna tillträde till anläggning m. m. och göra sig underrättad om förhållanden

av betydelse för tillämpningen av tillståndsföreskrifterna.

Yttrandena. Arbetarskyddsstijrelsen förutsätter att, om det i tillstånd tas

in föreskrift om arbetarskyddet, tillsynen över efterlevnaden därav kommer

att åvila styrelsen, i förekommande fall med biträde av sjöfartsverket.

Luftfartsstgrelsen menar, att styrelsen i sin egenskap av central myndighet

för ärenden angående den civila luftfarten bl. a. av flygsäkerhetsskäl måste

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kangl. Maj:ts proposition nr 11b år IDOG

äga tillträde till anläggning som nyttjas som flygplats, utan att tillträde

först begärts hos annan statlig myndighet.

Departementschefen. Jag biträder utredningens förslag i sak. Om föreskrift

meddelats angående arbetarskyddet i samband med tillstånd, kan styrelsen

utses att handha tillsynen beträffande berörda föreskrifter. — Att luftfartsstyrelsen

och andra myndigheter som behöver besöka anläggning för

sin ämbetsutövning äger tillträde dit torde följa av den föreslagna bestämmelsen

i 11 § om tillämpning av svensk lag på anläggning utanför territorialgränsen.

10 §.

Paragrafen ger Sveriges geologiska undersökning eller annan myndighet

som Kungl. Maj :t bestämmer möjlighet till insyn i geologiskt avseende i

verksamhet på sockeln.

Utredningen. En föreskrift liknande dem i 50 § 3 mom. andra stycket

stenkolslagen och 55 § andra stycket uranlagen bör tas in i kontinentalsockellagen.

Den av utredningen föreslagna bestämmelsen lyder, att Sveriges

geologiska undersökning eller annan myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer

skall på begäran beredas tillfälle att följa tillståndshavarens arbete

och ta del av de geologiska resultaten av det. I den mån det är angeläget

från allmän synpunkt att utöver den övervakning som utövas av tillsynsmyndigheten

låta annan expertis följa arbetet och ta del av resultaten, bör

enligt utredningen bestämmelser därom tas in i tillämpningskungörelsen

eller i tillståndsbeslutet.

Yttrandena. Sveriges geologiska undersökning understryker vikten av att

den aktivitet som kan komma till stånd på ifrågavarande område noga följs

av det allmänna, bl. a. från geologisk synpunkt, och att förslaget ger ämbetsverket

formella möjligheter till detta. Kommerskollegium vänder sig

mot att den föreslagna regeln ger ifrågavarande myndighet en oinskränkt rätt

att förskaffa sig insyn i tillståndshavarens samtliga förhållanden, t. ex. även

tekniska och ekonomiska. En sådan rätt går längre än den som skulle tillkomma

tillsynsmyndigheten. Kollegiet föreslår, att regeln får samma lydelse

som 55 § andra stycket uranlagen. Sveriges industriförbund betonar,

att borrprov och mätresultat som enligt bestämmelsen kan ställas till myndigheternas

förfogande har högt ekonomiskt värde och är föremål för internationell

handel. Därför bör vid varje tillstånd regleras när och hur

sådana prov och resultat kan delges utomstående.

Departementschefen. Det synes rimligt att Sveriges geologiska undersökning

får möjlighet att ta del av de geologiska resultaten av arbeten på

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj. ts proposition nr 1H år li)66

kontinentalsockeln, även om resultaten inte i allo kan betecknas som vetenskapliga.

För detta ändamål bör nämnda myndighet äga följa arbetena i geologiskt

avseende. Däremot kan den givetvis inte kräva insyn i verksamheten

i andra avseenden. Ett förtydligande av bestämmelsen bör göras i överensstämmelse

härmed.

De geologiska resultat som Sveriges geologiska undersökning eller annan

myndighet enligt den föreslagna bestämmelsen skall äga ta del av kan

representera betydande ekonomiska värden. Frågan om statens rätt att utnyttja

de upplysningar som sålunda vinns angående naturtillgångarna annat

än för vetenskapligt studium hos vederbörande myndighet torde böra

regleras i tillståndsvillkoren. Härvid synes tillståndshavaren skäligen kunna

kräva, att resultaten så länge tillståndet gäller inte utan hans medgivande

får offentliggöras förrän efter en längre tids förlopp, förslagsvis

fem år, och givetvis inte heller utnyttjas kommersiellt. Å andra sidan torde

det normalt framstå som ett rimligt krav från det allmännas sida att upplysningarna

i fråga skall få utnyttjas vid sådant eftersökande av naturtillgångar

som kan bedrivas i statlig regi inom närliggande regioner. Som

regel torde Sveriges geologiska undersökning också böra vara oförhindrad

att offentliggöra på upplysningarna grundade allmänna uttalanden om undersökningsarbetena

och möjligheterna att påträffa mineralfyndigheter

inom berörda områden.

11 §•

Paragrafen innehåller de i den allmänna motiveringen behandlade reglerna

om tillämpning av svensk lag utanför territorialgränsen på anläggning

och inom säkerhetszon.

Utredningen. Beträffande frågan, när en anläggning skall anses inrättad i

det fall att den bogserats till stationeringsplatsen, anför utredningen att det

bör krävas att den fixerats i sitt läge genom att dess ben förts ned i havsbottnen

eller genom att den blivit stabilt förankrad på platsen. Någon anledning

att före denna tidpunkt tillämpa svensk lag i avsedd utsträckning

beträffande plattform utanför territorialgränsen föreligger inte. Frågan

om anläggningens förläggning och huvudsakliga utformning bör helt regleras

genom föreskrifter i samband med tillståndsgivningen. Av det sagda

följer enligt utredningen, att någon förtullning eller tillämpning av införselbestämmelser

i övrigt beträffande anläggningen som sådan i samband med

dess fastgörande inte avses komma i fråga. Meningen är ju inte att själva

havsbottnen skall jämställas med svenskt område. 1 fråga om anläggning

som byggs upp på platsen bör för att den skall anses inrättad krävas att

den bragts i någorlunda funktionsdugligt skick.

Borrningen kan utföras även från flytande plattformar. Det är osannolikt

att en flytande borrningsplattform, som medelst horrör och ankar
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1966

tross ligger fast förankrad på samma plats under flera månaders tid, skall

av svenska myndigheter behandlas som fartyg i några väsentliga avseenden.

Skulle emellertid en anläggning undantagsvis vara att betrakta som

fartyg, avses regeln om tillämpning av svensk lag ha den innebörden att anläggningen

skall behandlas på samma sätt som ett fartyg vilket gör uppehåll

på svenskt territorialvatten. Att göra svensk lagstiftning tillämplig

på sådan anläggning i vidare mån än som sagts nu är inte påkallat av förhållandena

och skulle vara ägnat att skapa förvirring med hänsyn till principen

om flaggstatens jurisdiktion över sina fartyg.

Vid användningen av uttrycket Sveriges sjöterritorium har utredningen

anknutit till den i baslinjeutredningens lagförslag (SOU 1965: 1) begagnade

terminologin, enligt vilken sjöterritoriet omfattar vad som f. n. benämns

inre och yttre territorialvatten.

Med bestämmelsen, att vattenområde inom säkerhetszon inte skall anses

som allmänt, har utredningen åsyftat att förebygga den tolkningen att

svensk fastighetsrätt och lagstiftningen om rätt till jakt och fiske skulle

bli tillämplig inom säkerhetszon.

Yttrandena. Enligt generaltullstyrelsen bör det ankomma på Kungl. Maj :t

att i varje särskilt fall bestämma om en anläggning skall betraktas som

fartyg eller inte och, för den händelse anläggningen skall likställas med

svenskt territorium, den tidpunkt då denna likställighet skall inträda eller

då svensk lagstiftning annars skall tråda i tillämpning. Lagen bör vidare

innehålla en uttrycklig bestämmelse om att anläggning, som är att betrakta

som fartyg, skall behandlas på samma sätt som ett fartyg som gör uppehåll

på svenskt territorialvatten. Detta torde i annat fall inte komma att gälla

i fråga om en anläggning som består av ett utländskt fartyg och som inte

befinner sig inom säkerhetszon.

Överbefälhavaren förordar, att uttrycket »närmaste del av Sveriges sjöterritorium»

ändras till »närmaste del av svenskt inre vatten». Han anmärker

därvid, att kuststatens suveränitet över det yttre territorialvattnet inte är

fullständig utan inskränks av främmande fartygs rätt till s. k. oskadlig genomfart.

Justitiekansler n föreslår, att föreskriften angående vattenområdet inom

säkerhetszon ersätts med en klar föreskrift, att svensk fastighetsrätt och

lagstiftning om jakt och fiske inte äger tillämpning inom säkerhetszon.

Enligt generaltullstyrelsen bör den allmänna polisiära tillsynen över

efterlevnaden av svensk lagstiftning på anläggning kunna utövas av kustbevakningspersonalen

i samråd med polis- och åklagarmyndigheter. Rikspolisstyrelsen

påpekar i samma fråga, att polisen f. n. saknar tillräckliga

resurser för ifrågavarande övervakning.

Sjöfartsstyrelsen föreslår bestämmelse om tillämpning av svensk lag

även på bottenfasta fyrar som uppförts på kontinentalsockeln utanför territorialgränsen.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj. ts proposition nr 1U år 1966

Departementschefen. Enligt den av utredningen föreslagna regeln skall

svensk lag med vissa angivna undantag tillämpas på anläggning och inom

säkerhetszon utanför territorialgränsen som om anläggningen och zonen var

belägna inom närmaste del av Sveriges sjöterritorium. Med denna regel har

utredningen i första hand velat ange, att anläggningen och zonen skall i

jurisdiktionshänseende behandlas som om de var belägna inom svenskt

territorium över huvud. Vidare har utredningen velat få en anknytning

till den administrativa indelningen i landet och därvid bland olika tänkbara

alternativ stannat för att hänföra anläggningen och zonen till den

kommun och de förvaltningsområden i övrigt som ligger närmast. Det har

skett genom förklaringen, att svensk lag skall tillämpas som om anläggningen

och zonen var belägna inom närmaste del av Sveriges sjöterritorium.

Mot denna bestämning har i ett remissyttrande anmärkts, att den ej hindi ar

den rätt för främmande fartyg till s. k. oskadlig genomfart som gäller på

det yttre territorialvattnet. Detta förhållande behöver emellertid enligt min

mening inte medföra några olägenheter, eftersom de på kontinentalsockeln

grundade bestämmelserna om säkerhetszon i 7 § i förslaget utgör tillräckligt

skydd mot att fartyg seglar in i säkerhetszon. Jag biträder därför i sak

utredningens förslag i denna del.

Utredningen föreslår undantag från tillämpningen av svensk lag i fråga

om vattenlagen, gruvlagen, lagen angående stenkolsfyndigheter m. m. och

uranlagen. För att förebygga den tolkningen att svensk fastighetsrätt och

lagstiftning om rätt till jakt och fiske skulle bli tillämpliga inom säkerhetszon

föreslår utredningen vidare, att till huvudregeln fogas det förbehållet

att vattenområde inom säkerhetszon inte skall anses som allmänt. Emellertid

kan en sådan lydelse möjligen inge föreställningen att vattnet skall

anses som enskilt i stället för allmänt. För tydlighets skull torde, som också

framhållits i ett remissyttrande, böra göras ett uttryckligt undantag för

ifrågavarande lagstiftning. Undantaget synes dock som jag redan anfört i

den allmänna motiveringen inte behöva omfatta fastighetsrättslig lagstiftning.

På grund av vad som nu anförts föreslår jag att undantag görs även

för lagstiftning angående jakt och fiske.

Därutöver förordar jag en redaktionell jämkning av paragrafen.

Beträffande frågan när en anläggning skall anses inrättad ansluter jag

mig till vad utredningen anfört.

Som utredningen anfört kan den föreslagna lösningen medföra vissa

komplikationer när en anläggning är att betrakta som fartyg enligt sjörätten.

En anläggning till vilken särskilt medgivande lämnas enligt den

föreslagna lagen torde emellertid med hänsyn till dess syfte, utförande,

förankring m. m. i allmänhet inte bli att anse som fartyg. Detta

torde bl. a. gälla en flytande borrningsplattform av den typ utredningen

nämner. Skulle en anläggning undantagsvis enligt tillståndsgivarens mening

vara att anse som fartyg, synes detta böra anges i tillståndsbeslutet.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1966

I sådant fall skall anläggningen behandlas på samma sätt som ett fartyg

som gör uppehåll på svenskt territorialvatten. Härigenom kommer bl. a.

vissa bestämmelser i 1965 års lag om säkerheten på fartyg att bli tillämpliga.

Om särskilda åtgärder beträffande den polisiära tillsynen över efterlevnaden

av svensk lagstiftning på anläggning blir erforderliga, torde bestämmelser

härom få utfärdas i administrativ ordning.

Den i ett remissyttrande väckta frågan om tillämpning av svensk lag på

bottenfasta fyrar utanför territorialgränsen torde inte böra behandlas i förevarande

lag.

12 §.

Utredningen. Den som olovligen utforskar kontinentalsockeln eller tillgodogör

sig dess naturtillgångar kränker såväl det allmännas näringspolitiska

intresse att reglera ordningen för sådana arbeten som de privaträttsliga

rättigheter som utredningen föreslår skola tillerkännas staten med avseende

på sockeln. För att staten skall kunna effektivt hävda sitt anspråk på

kontroll över sockelns naturtillgångar är det nödvändigt att sådana gärningar

i princip är straffbelagda. Detta gäller även olovligt inrättande av

anläggning för dessa ändamål. Straffet bör bestämmas till böter eller fängelse

i högst sex månader.

Straffsanktion föreslås även för överträdelse av tillståndsföreskrifter, underlåtenhet

att efterkomma vissa föreskrifter av tillsynsmyndigheten samt

lämnande av oriktiga uppgifter i vissa fall.

Åtal skall enligt utredningens förslag inte få väckas utan att förordnande

därom meddelats av Kungl. Maj :t eller den som Kungl. Maj :t bemyndigat

därtill. Bestämmelse därom finns i 15 § i utredningens förslag. I anslutning

därtill framhåller utredningen, att ansvarsbestämmelserna i stor utsträckning

riktar sig mot handlingar som hittills kunnat företas fritt. Fastän de

folkrättsliga principerna om havets och luftrummets frihet inte torde hindra

ingripande mot exempelvis olovlig prospektering kan uppkomsten av svårbedömda

gränsfall inte uteslutas. Är det fråga om tillfälliga undersökningar

från främmande fartyg eller flygplan, kan det med hänsyn till svårigheter

att utkräva ansvar visa sig mera ändamålsenligt med diplomatiska föreställningar

hos vederbörande stat. I andra fall kan behovet att beivra viss

förseelse från allmän synpunkt framstå som obetydligt.

Förundersökning vid misstanke om brott mot den föreslagna lagen skall

ankomma på polis- och åklagarmyndigheterna. För beivrandet av brott bör

kunna anlitas de särskilda tvångsmedlen i 24—28 kap. rättegångsbalken.

Åklagaruppgiften i sådana ärenden bör normalt fullgöras av statsåklagare

med hänsyn till de svåra ställningstaganden det här kan bli fråga om. I den

mån polismyndighet behöver stöd av militärmakt för att fullgöra sina uppgifter

i samband med utredning om brott, kan beslut om militärt ingripande

meddelas av Kungl. Maj :t.

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj. ts proposition nr 111 år 1066

Tillsynen över efterlevnaden av föreskrifter och villkor för tillstånd skall

som förut nämnts enligt utredningens förslag tillkomma kommerskollegium

såsom tillsynsmyndighet. Den primära övervakningen av lagens efterlevnad

i övriga hänseenden, främst förbudet att utan tillstånd undersöka kontinentalsockeln

eller utvinna dess naturtillgångar, skall ankomma på tullverket

såtillvida att befattningshavare vid tullverkets kustbevakning åläggs viss

rapporteringsskyldighet. Detta behandlas i utredningens utkast till tillämpningsföreskrifter.

Visitering och andra ingripanden mot företag m. m. bör

däremot enligt allmänna regler ankomma på polismyndigheterna.

Utredningen diskuterar behovet av särskilda bestämmelser om handräckning

för att hindra undersöknings- eller utvinningsarbeten som eventuellt

företas på kontinentalsockeln utan vederbörligt tillstånd. Om fortsatta sådana

arbeten utförs inom tiden efter det ingripande i samband med förundersökning

skett och till dess straff hunnit ådömas, torde detta enligt utredningen

inte medföra allvarliga skador från allmän synpunkt. Sedan någon

dömts till ansvar lär åtminstone när det gäller person med hemvist i Sverige

kunna förutsättas att straffhotet i allmänhet är tillräckligt för att avhålla

vederbörande från vidare brottslighet. I det osannolika fallet att en anläggning

inrättats utan tillstånd torde staten — åtminstone sedan anläggningen

övergivits — såsom innehavare av rätten att undersöka och utnyttja naturtillgångarna

på sockeln vara berättigad att avlägsna anläggningen. Har anläggningen

inrättats eller t. ex. grustäkt påbörjats inom allmänt vattenområde,

torde handräckning kunna begäras enligt 191 § utsökningslagen eller,

om arbetet rätteligen krävt tillstånd enligt vattenlagen, enligt 13 kap. 8 §

sistnämnda lag. Om olovlig prospektering från fartyg eller flygplan eller

olovligt inrättande av anläggning innebär kränkning av svenskt territorium

eller av Sveriges rättigheter enligt kontinentalsockelkonventionen, kan

Kungl. Maj :t besluta om militära åtgärder för att hindra prospekteringen

eller avlägsna anläggningen. Med hänsyn till det anförda anser utredningen

det ej erforderligt att föreslå särskilda bestämmelser om handräckning.

Yttrandena. Skånes handelskammare och Stockholms handelskammare

ifrågasätter om inte straffbestämmelsen fått ett alltför kategoriskt innehåll

när det gäller utforskning. Straff synes kunna följa inte bara vid en systematisk

vetenskaplig kartläggning av sockelns naturfyndigheter utan också

vid enkla mätningar från fartyg eller flyg såsom förberedelse för en ansökan

om tillstånd till kvalificerad utforskning eller till undersökning av sjösandsförekomster.

Enligt handelskamrarnas mening bör rekvisitet utforskning

bli föremål för en klargörande avgränsning i restriktiv riktning.

Länsstyrelsen i Kristianstads län anser det tveksamt, om tillsynsmyndighets

krav på upplysningar eller iakttagande av dess föreskrifter rörande

efterlevnaden av villkor bör straffsanktioneras. I dessa fall synes vitesförelägganden,

handräckningsåtgärder och i sista hand återkallelse av tillstånd

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1966

utgöra de lämpligaste och effektivaste remedierna. Riksåklagaren anser det

böra övervägas att straffbelägga även överträdelser av föreskrifter som meddelats

med stöd av 17 §.

Vidare ifrågasätter riksåklagaren, om inte reglerna om ansvar för olovlig

undersökning och utvinning bör kompletteras med föreskrifter om förverkande

av material och utvunna produkter.

Enligt länsstyrelsen i Kristianstads län bör föreskrifter införas om vitesföreläggande

och handräckning för fall av olovliga anläggningar.

Generaltullstyrelsen har inget att erinra mot förslaget att tullverkets kustbevakning

skall medverka vid tillsyn över efterlevnaden av lagen men anser

det för en meningsfylld medverkan nödvändigt att bevakningspersonalen ges

befogenhet att omedelbart ingripa mot överträdelser. I samma riktning uttalar

sig Statstjänstemännens riksförbund och polismyndigheten i Malmö.

Rikspolisstyrelsen föreslår, att förevarande fråga i avvaktan på en utredning

i ett sammanhang av samtliga frågor kring övervakningen av havsområden

runt vårt land löses så att gränsövervakningskungörelsen den 20 oktober

1944 (nr 728) anges gälla även övervakning av verksamheten på kontinentalsockeln.

Departementschefen. Enligt vad jag anfört i det föregående har uttrycket

utforska kontinentalsockeln i lagen en vidsträckt innebörd i överensstämmelse

med konventionen. Det medför, att den av utredningen föreslagna

straffbestämmelsen i första stycket omfattar bl. a. elektriska och magnetiska

mätningar från fartyg eller flygplan liksom enklare bottenundersökningar

av olika slag. Sådana handlingar har hittills kunnat företas fritt både innanför

och utanför territorialgränsen. Jag är på det klara med att det kan

ställa sig svårt i vissa fall att skilja mellan straffbara undersökningar från

flygplan eller båt och legitima passager. Polisiära ingripanden kan likaså

bli svåra att genomföra, bl. a. med hänsyn till risken för konflikt med folkrättens

regler. Undersökningar av det slag jag nu nämnt har hittills inte

heller straffbelagts i den norska eller den brittiska kontinentalsockellagstiftningen.

Jag har övervägt att inskränka kriminaliseringen av olovlig

forskningsverksamhet till vissa gärningar som är lätta att konstatera eller

ingripa mot eller som innebär påtaglig risk för skada för utomstående intressen,

såsom borrning, inrättande av anläggning på sockeln i syfte att utforska

denna samt seismiska prov. Det förefaller emellertid vanskligt att

här genomföra en begränsning som inte medför att den med straffbestämmelsen

åsyftade verkan förfelas. Jag vill erinra om att enligt vad jag tidigare

anfört undantag från tillståndstvånget föreslås i fråga om viss verksamhet.

Det i 15 § föreslagna kravet på särskilt förordnande av Kungl. Maj :t eller

den som Kungl. Maj :t bemyndigat därtill för att åtal skall få väckas torde

innebära tillräcklig garanti för en varsam och enhetlig tillämpning.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 111 år 1966 75

Jag anser mig därför böra biträda utredningens förslag till första stycke

av paragrafen.

De av utredningen föreslagna bestämmelserna i andra stycket om straff

vid överträdelse av tillståndsföreskrifter samt vid underlåtenhet att efterkomma

vad tillsynsmyndighet fordrar eller föreskriver har godtagits av

samtliga remissinstanser utom en. De överensstämmer nära med motsvarande

bestämmelser i atomenergilagen. I likhet med flertalet remissinstanser

biträder jag utredningens förslag även i denna del. Bestämmelserna omfattar

även överträdelser av tillämpningsföreskrifter som meddelats med

stöd av 17 § i den föreslagna lagen.

Med hänsyn till att rätten till naturtillgångarna på kontinentalsockeln

enligt den föreslagna lagen tillkommer staten torde särskild bestämmelse

om förverkande av utvunna produkter inte behövas. Inte heller torde tillräckliga

skäl föreligga för att införa regler om förverkande av material som

använts vid olovlig utvinning.

Som jag redan antytt ansluter jag mig till förslaget att åtal för brott enligt

paragrafen skall kräva förordnande av Kungl. Maj :t eller den Kungl.

Maj :t bemyndigat därtill.

Jag delar utredningens mening att de rättigheter som enligt konventionen

tillkommer strandstaten innefattar befogenhet att på kontinentalsockeln

företa sådana polisiära ingripanden som fordras för att utreda brott mot

reglerna angående rättigheternas utövande. Jag ansluter mig också till vad

utredningen anfört angående förundersökning vid misstanke om brott mot

dessa regler.

Det torde ankomma på Kungl. Maj :t att meddela föreskrifter angående

övervakningen av efterlevnaden av den föreslagna lagen.

I likhet med utredningen anser jag det icke behövligt att nu meddela särskilda

bestämmelser om handräckning för inställande av olovliga undersöknings-

eller utvinningsarbeten. Till vad utredningen anfört i denna fråga

vill jag nämna, att såväl staten som tillståndshavare torde ha möjlighet att

väcka civil talan vid domstol mot den som genom olovliga undersökningseller

utvinningsarbeten inkräktar på statens rättigheter eller tillståndshavarens

rätt.

13 §.

Utredningen. Möjligheten att tillgripa straff är inte alltid tillfyllest för att

trygga efterlevnaden av straffsanktionerade tillståndsföreskrifter när en

tillståndshavare som bryter mot föreskrifterna visar tredska. För sådant fall

hör finnas möjlighet att ge vitesföreläggande. Sådant bör också kunna ges

om tillståndshavare vägrar att efterkomma vad tillsynsmyndigheten med

stöd av lagen fordrar eller att låta sakkunnig följa arbetet och ta del av

resultaten. Bestämmelser av liknande innehåll finns i uranlagen och atomenergilagen.

Utsättandet av vitespåföljd bör ankomma på tillsynsmyndighe
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj.ts proposition nr lik år 1966

ten. Med hänsyn till att straff- och vitessanktionerna åtminstone delvis kommer

att avse underlåtenhet under olika tidsperioder, torde den kumulering

av straff- och vitessanktioner som förslaget innebär inte behöva ge anledning

till betänkligheter.

Bedrivs gruvarbete på sådant sätt att uppenbar fara för gruvans bestånd

eller annans egendom uppstår, har bergmästaren enligt bestämmelser i 71 §

gruvlagen, 37 § stenkolslagen och 50 § uranlagen befogenhet att förbjuda

gruvarbetets fortsatta bedrivande. Om polismyndighetens biträde behövs

för verkställande av beslutet äger han anlita sådant biträde. Även vid arbete

på kontinentalsockeln kan fall tänkas, när ett omedelbart handlande är

av nöden. Utredningen föreslår därför att tillsynsmyndigheten skall äga förbjuda

arbetets fortsatta bedrivande och låta genom polismyndighetens försorg

vidta rättelse på tillståndshavarens bekostnad, när underlåtenhet att

efterkomma viss föreskrift eller anfordran medför uppenbar fara för allmänna

intressen.

Yttrandena. Med hänsyn till att åtgärd för att åstadkomma rättelse ofta

kan bli av sådan art att den bör ankomma på annan myndighet än polismyndighet

förordar rikspolisstyrelsen den ändringen i utredningens förslag

att erforderlig rättelse skall företas genom länsstyrelsens i stället för

genom polismyndighetens försorg.

Departementschefen. Jag finner inte anledning frångå utredningens förslag.

14

Paragrafen innehåller bestämmelser om tystnadsplikt för den som utövar

tillsyn enligt lagen och om straffansvar för brott mot tystnadsplikten.

Utredningen. Befattningshavare, som utövar tillsyn över kontinentalsockellagens

efterlevnad eller i övrigt har att ta befattning med ärende som

avses i lagen, kan därunder komma att få kännedom om arbets- eller affärsförhållanden

som tillståndshavare önskar hålla hemliga. Exempel härpå är

undersökningsteknik och försäljningsavtal rörande produktionen. Med hänsyn

därtill bör bestämmelser om tystnadsplikt tas in i lagen. Utredningen

har utformat bestämmelserna efter mönster av motsvarande bestämmelser

i 1956 års atomenergilag (11 §). Bestämmelserna i 21 och 34 §§ lagen om

inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar torde kunna

bli tillämpliga beträffande vissa handlingar som upprättats i tillståndsärende.

Yttrandena. Skånes handelskammare anmärker på uttrycket »om det ej

kan anses påkallat i tjänstens intresse», och önskar en striktare formulering.

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj. ts proposition nr 114 år 1966

Departementschefen. De av utredningen föreslagna bestämmelserna torde

innefatta tillräckligt skydd för tillståndshavare. Jag biträder därför utredningens

förslag i sak.

15 §.

Paragrafen innehåller bestämmelser om svensk domstolskompetens i mål

angående vissa brott mot den föreslagna lagen utom riket och om åtal.

Utredningen. Den som begått brott mot föreskrifter i kontinentalsockellagen

bör kunna dömas vid svensk domstol, även om gärningen begåtts utom

riket annorstädes än på svenskt fartyg eller luftfartyg eller ombord på anläggning

eller inom säkerhetszon. I stor utsträckning följer detta redan av

reglerna i 2 kap. brottsbalken om tillämpligheten av svensk lag. Om endast

dessa regler tillämpades skulle dock vissa fall komma att ligga utanför

den svenska kompetensen, t. ex. sådant av utlänning begånget brott mot

tillståndsföreskrift vilket inte kan anses förövat mot Sverige.

Utredningen föreslår vidare bestämmelser om att åtal för brott mot 14 §

kräver särskilt åtalsmedgivande av Kungl. Maj :t eller myndighet som Kungl.

Maj :t bestämmer samt att brott mot 14 § får åtalas av åklagare endast efter

angivelse av målsägande.

Erforderlig anvisning om forum i mål om brott som avses i 12 och 14 §§

i utredningsförslaget torde ges genom reglerna i 19 kap. rättegångsbalken

om laga domstol i brottmål.

Departementschefen. Första stycket i utredningens förslag innehåller bestämmelse,

att om någon begår brott som avses i 12 eller 14 § utom riket

han skall dömas vid svensk domstol. Brottsbalken innehåller i 2 kap. 2 och

3 §§ bestämmelser om svensk domstols behörighet även i mål om brott som

begåtts utom riket. Utanför tillämpningsområdet faller t. ex. brott av utlänning

mot säkerhetsföreskrifter, vilket inte riktar sig mot Sverige eller

svenskt subjekt. När det gäller sådant brott på anläggning eller inom säkerhetszon

torde svensk domstolskompetens följa av vanliga regler i förening

med den föreslagna bestämmelsen i 11 § om tillämpning av svensk

lag. Men i fråga om brott utanför anläggning eller säkerhetszon krävs en

kompletterande bestämmelse. Denna torde böra avse utlänning som begått

brott utom riket och som finns här. Genom ett tillägg till den av utredningen

föreslagna bestämmelsen torde vidare böra utmärkas, att den utgör en

komplettering av bestämmelserna i 2 kap. 2 och 3 §§ brottsbalken.

I enlighet med vad jag antytt vid 12 § ansluter jag mig även till den av

utredningen föreslagna bestämmelsen i andra stycket om krav på åtalsmedgivande.

Jag biträder även den av utredningen föreslagna bestämmelsen i tredje

stycket, enligt vilken det krävs angivelse för åtal för brott mot tystnadsplikt

enligt 14 §.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 1H år 1966

16 §.

Paragrafen innehåller bestämmelser om fullföljd av talan mot vissa beslut

enligt den föreslagna lagen.

Utredningen. Klagan över bergmästarens beslut i fråga om konkurrens

mellan tillstånd och inmutningsrätt bör i analogi med vad som gäller enligt

gruvlagstiftningen föras hos kommerskollegium, över annat beslut av

myndighet enligt kontinentalsockellagen bör klagan få föras hos Kungl.

Maj :t i statsrådet. Bestämmelser i dessa delar föreslås i första och andra

styckena av paragrafen. Beslut av tillsynsmyndighet bör gå i verkställighet

omedelbart, om myndigheten inte förordnar annorlunda. Tillståndsbeslut

bör träda i kraft omedelbart, när det fattas av Kungl. Maj :t, och i annat

fall efter besvärstidens utgång.

Yttrandena. Länsstyrelsen i Kristianstads län anför, att enligt allmänna

förvaltningsrättsliga principer även tillståndsbeslut, som meddelats av annan

myndighet än Kungl. Maj :t, bör gå i verkställighet omedelbart, om

myndigheten inte förordnar annorlunda.

Departementschefen. Även beslut som meddelats av annan myndighet än

Kungl. Maj :t och som innefattar meddelande, återkallelse eller överlåtelse

av tillstånd, bör lända till efterrättelse genast, om myndigheten inte förordnar

annorlunda. Med hänsyn härtill bör viss jämkning ske i den av utredningen

föreslagna lydelsen av tredje stycket. I övrigt ansluter jag mig till

utredningens förslag.

17 §.

Paragrafen innehåller bemyndigande för Kungl. Maj :t att utfärda tilllämpningsföreskrifter

till lagen. I

I särskild tillämpningskungörelse torde som utredningen förordat få tas

in bl. a. bestämmelser om tillstånd till sand-, grus- och stentäkt samt om

undantag från lagens tillståndstvång i enlighet med vad som anförts i det

föregående beträffande fiske efter sedentära arter, vetenskapliga undersökningar,

prospektering efter inmutningsbara mineral samt vissa andra undersökningar

som inte medför ingrepp i naturen av någon betydelse. Vidare

kan om det anses lämpligt i kungörelsen meddelas generella föreskrifter för

alla eller vissa slag av tillstånd.

Övergångsbestämmelser

Utredningen. Lagen bör träda i kraft den 1 juli 1966.

Vid tillämpningen av den nya lagen måste hänsyn tas till sådana koncessioner

eller tillstånd som meddelats enligt äldre lag och som omfattas av

stenkols- och uranlagarna. F. n. torde bara finnas en gällande koncession

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts proposition nr 11 i år 1966

som berör allmänt vattenområde i havet, nämligen en koncession som meddelats

enligt det numera upphävda 9 kap. i stenkolslagen och som avser

undersökning av uranfyndigheter inom ett område i Västervikstrakten. Den

konkurrenssituation som kan uppkomma om det skulle bli aktuellt att meddela

tillstånd enligt kontinentalsockellagen beträffande område som omfattas

av koncession enligt stenkolslagen eller uranlagen eller av undersökningstillstånd

enligt sistnämnda lag kan lämpligen lösas efter samma grunder

som föreslagits för beviljande av tillstånd enligt kontinentalsockellagen inom

område som är inmutat enligt gruvlagen. Utredningen föreslår föreskrift

härom. Vidare föreslår utredningen en övergångsbestämmelse av innehåll

att upplåtelse från kronan av rätt till sand-, grus- och stentäkt inom allmänt

vattenområde som skett före lagens ikraftträdande skall gälla utan hinder

av nya lagen.

Departementschefen. Den av utredningen omnämnda koncessionen i Västervikstrakten

har numera upphört, övergångsbestämmelser av det innehåll

utredningen föreslagit torde ändå höra införas med tanke på att nya

koncessioner kan tillkomma innan den nya lagen träder i kraft.

Som jag förut anfört förordar jag, att den nya lagen skall träda i stället

för 1953 års lag om rätt till sand-, grus- och stentäkt inom allmänt vattenområde

i havet. Nämnda lag bör upphöra att gälla och ersättas med en

ny lag som avser endast de större insjöar i vilka 1953 års lag är tillämplig.

På upplåtelser av rätt till sand-, grus- eller stentäkt som skett före den 1

juli 1966 inom allmänt vattenområde i havet bör 1953 års lag fortfara att

gälla. Med anledning härav torde särskilda övergångsbestämmelser böra införas,

både i anslutning till förevarande lag om kontinentalsockeln och vid

den nya lagen om rätt till sand-, grus- och stentäkt.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 5 § gruvlagen den 3 juni 1938

(nr 314)

Utredningen. För det fall att inmutning enligt gruvlagen begärs på allmänt

vattenområde i havet beträffande vilket tillstånd förut sökts eller

meddelats enligt den föreslagna kontinentalsockellagen synes en lösning

av konkurrensfrågan kunna vinnas genom ett tillägg i bestämmelserna om

inmutningshinder i 5 § gruvlagen. Tillägget bör innehålla att även område

för vilket tillstånd som nyss sagts sökts eller meddelats skall utgöra inmutningshinder,

såvida begärd inmutning avser mineral som förekommer i

sådant samband med ämne avsett i ansökningen eller tillståndet, att det ej

kan tillgodogöras för sig. Därvid bör finnas samma möjlighet för Kungl.

Maj :t att ge dispens som i fråga om undersökningstillstånd eller koncession

enligt uranlagen. Anledning att utnyttja dispensmöjligheten kan finnas

exempelvis i fall då ett undersökningstillstånd enligt kontinentalsockel
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj.ts proposition nr lik år 1966

lagen avser vidsträckta havsområden och det kan antas att inmutning efter

visst mineral inom ett begränsat område inte vållar några olägenheter för

tillståndshavaren men denne ändå inte vill lämna sitt medgivande till inmutningen.

Speciella konkurrensbestämmelser för det fall att verksamhet enligt kontinentalsockellagen

bedrivs av statlig myndighet utan tillstånd anser utredningen

inte vara nödvändiga. Statlig verksamhet på sockeln med direkt

syfte på utvinning kan nämligen antas komma att bedrivas genom företag

som måste utverka tillstånd i vanlig ordning.

Departementschefen. Jag biträder utredningens förslag.

Förslaget till lag om ändring i lagen den 28 maj 1886 (nr 46) angående

stenkolsfyndigheter m. m.

Angående detta förslag får jag hänvisa till den allmänna motiveringen.

Tvist om beloppet av royaltyavgift till staten bör som utredningen föreslagit

kunna avgöras genom skilj emannaförfarande enligt 19 § stenkolslagen.

Förslaget till lag om ändring i uranlagen den 2 december 1960 (nr 679)

Enligt vad jag anfört i den allmänna motiveringen bör den nya lagen ersätta

uranlagen inom allmänt vattenområde. Bestämmelse härom bör tas

in i uranlagen i en ny paragraf, betecknad 66 §. Vidare synes det erforderligt

med en övergångsbestämmelse avseende tillstånd eller koncession som

beviljats före den nya lagens ikraftträdande.

Förslaget till lag om rätt till sand-, grus- och stentäkt inom vissa allmänna

vattenområden

Enligt vad jag anfört i den allmänna motiveringen förordar jag, att

den föreslagna lagen om kontinentalsockeln skall i fråga om allmänt vattenområde

i havet träda i stället för 1953 års lag om rätt till sand-, grusoch

stentäkt inom allmänt vattenområde. Sistnämnda lag bör med hänsyn

härtill upphöra att gälla och en ny lag utfärdas som avser endast allmänt

vattenområde i Vänern, Vättern, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij.ts proposition nr 114 år 1966

81

Departementschefens hemställan

I enlighet med vad som anförts i det föregående har inom justitiedepartementet

upprättats förslag till

1) lag om kontinentalsockeln,

2) lag om ändrad lydelse av 5 § gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 314),

3) lag om ändring i lagen den 28 maj 1886 (nr 46) angående stenkolsfyndigheter

m. m.,

4) lag om ändring i uranlagen den 2 december 1960 (nr 679),

5) lag om rätt till sand-, grus- och stentäkt inom vissa allmänna vattenområden.

Föredraganden hemställer att lagrådets utlåtande över lagförslagen måtte

för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas genom utdrag

av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av

statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans

Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Hans Rune Persson

6

Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 114

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj. ts proposition nr 114 år 1966

Bilaga 1

Förslag

till

Lag om kontinentalsockeln

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Med kontinentalsockeln förstås i denna lag havsbottnen och dess underlag

inom allmänt vattenområde samt inom det havsområde utanför Sveriges

territorialgräns som Konungen bestämmer i enlighet med den i Geneve den

29 april 1958 dagtecknade konventionen om kontinentalsockeln.

Med kontinentalsockelns naturtillgångar avses i denna lag mineraliska

och andra icke levande naturtillgångar på havsbottnen och i dess underlag

samt sådana levande organismer som i det utvecklingsskede då de kunna bli

föremål för fångst, äro antingen orörliga på havsbottnen eller därunder eller

oförmögna till rörelse annat än i ständig beröring med havsbottnen eller

dess underlag.

Inom allmänt vattenområde äger denna lag ej tillämpning på sådan undersökning

och bearbetning av inmutningsbara mineral som avses i gruvlagen

den 3 juni 1938 (nr 314) och ej heller på fångst av sådana levande

naturtillgångar som omfattas av svensk lagstiftning amgående fiske.

2 §•

Rätten att utforska kontinentalsockeln och utvinna dess naturtillgångar

tillkommer staten.

3 §.

Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer äger meddela tillstånd

för annan än staten att genom geofysiska mätningar, borrning eller

på annat sätt utforska kontinentalsockeln samt att utvinna naturtillgångar

från denna.

Tillstånd skall avse bestämt område och viss tid.

Konungen äger föreskriva att visst slag av verksamhet som avses i första

stycket får äga rum utan tillstånd. 4

4 §•

Vid tillstånd kunna fogas de föreskrifter som äro påkallade från allmän

synpunkt, såsom föreskrifter om företagets ledning, sättet för arbetenas utförande,

för arbetena erforderliga anläggningar på kontinentalsockeln, karta

över arbetena, provtagning, rapportering rörande verksamheten, användningen

av produkterna och åtgärder till bevarande av fyndighet eller borrhål

samt föreskrifter till förebyggande av vattenförorening eller till skydd

för sjöfarten, fisket eller annat allmänt eller enskilt intresse.

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj. ts proposition nr 11b år 1966

När tillstånd meddelas, kan bestämmas i vilken omfattning undersökning

eller utvinning skall ske för att den rätt som grundas på tillståndet skall

äga bestånd.

Tillstånd kan även förbindas med villkor om statligt deltagande i verksamheten

och om utgivande till staten av avgifter för tillståndet, beräknade

i förhållande till mängden eller värdet av utvunna produkter eller på annat

sätt, eller av andel av produkterna eller med annat liknande villkor.

5 §.

I samband med tillstånd kan avtalas att tvist angående tillämpning av

annat villkor än sådant som avser tillståndets bestånd eller som vid överträdelse

kan föranleda ansvar enligt denna lag skall hänskjutas till avgörande

av skiljemän.

6 §•

I samband med tillstånd kan föreskrivas på vilka villkor tillståndshavaren

äger frånträda tillståndet eller avstå från en del av det område detta omfattar.

Tillstånd får ej överlåtas utan medgivande av den som meddelat tillståndet.

Tillstånd kan återkallas av Konungen eller den myndighet som meddelat

tillståndet, om föreskrift eller villkor som gäller för tillståndet åsidosättes

eller om andra synnerliga skäl föreligga.

7 §•

Konungen eller myndighet som Konungen utser äger bestämma att till

skydd för anläggning för utforskande av kontinentalsockeln eller utvinning

av naturtillgångar från denna skall finnas en isäkerhetszon med en utsträckning

av högst 500 meter från anläggningens yttersida och meddela de föreskrifter

som fordras för att trygga zonen. I den mån annat ej följer av

denna lag eller bestämmelse som med stöd av lagen meddelas av Konungen

eller myndighet som Konungen utser får fartyg icke segla in i säkerhetszon

utan medgivande av anläggningens ägare.

8 §•

Beviljas inmutning enligt gruvlagen på område, till vilket rätt föreligger

på grund av tillstånd enligt 3 §, eller avser -sådant tillstånd inmutat område,

får arbete för undersökning eller bearbetning, som verkställes på

grund av först uppkommen rättighet, icke hindras på grund av rättighet

som tillkommit senare. Uppstår tvist om hur de särskilda slagen av arbete

skola bedrivas, skall bergmästaren, med iakttagande av föreskrift som enligt

4 § har fogats vid tillståndet, bestämma hur arbetena skola ordnas för

att innehavaren av äldre rättighet skall kunna driva sitt arbete ändamålsenligt

och med minsta förfång för den senare rättsinnehavaren. 9

9 §•

Tillsyn över efterlevnaden av föreskrifter och villkor för tillstånd utövas

av myndighet som Konungen bestämmer.

Innehavare av tillstånd iskall på anfordran lämna tillsynsmyndigheten de

upplysningar och handlingar som fordras för tillsynens utövande. Tillsyns
6f

llihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 114

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj. ts proposition nr 114 år 1966

myndigheten äger meddela bestämmelse för >att trygga efterlevnaden av föreskrift

eller villkor som gäller för tillståndet.

Den som har att taga befattning med tillsyn äger tillträde till anläggning,

fartyg eller luftfartyg, där verksamhet som omfattas av tillstånd bedrives,

och får göra sig underrättad om förhållande av betydelse för tillämpningen

av föreskrift eller villkor som gäller för tillståndet.

10 §.

Sveriges geologiska undersökning eller annan myndighet som Konungen

bestämmer skall på begäran beredas tillfälle att följa tillståndshavarens

arbete i geologiskt avseende och taga del av de geologiska resultaten av arbetet.

11 §■•

Inom anläggning och säkerhetszon som avses i denna lag och som äro belägna

utanför territorialgränsen tillämpas svensk lag med undantag av bestämmelserna

i gruvlagen, lagen den 28 maj 1886 (nr 46) angående stenkolsfyndigheter

m. m., uranlagen den 2 december 1960 (nr 679), vattenlagen

och lagstiftningen angående jakt och fiske. Därvid anses anläggningen

och zonen belägna inom närmaste del av Sveriges sjöterritorium.

Produkter som frambringats utanför territorialgränsen anses utvunna i

Sverige.

12 §.

Den som utan tillstånd vidtager sådan åtgärd för utforskande av kontinentalsockeln

eller utvinning av naturtillgångar från denna som avses i denna

lag och för vilken föreskrift enligt 3 § tredje stycket icke gäller dömes till

böter eller fängelse i högst sex månader.

Till samma straff dömes den som erhållit tillstånd enligt 3 §, om han

1) bryter mot föreskrift som meddelats med stöd av 4 § första stycket,

2) underlåter att efterkomma vad tillsynsmyndighet fordrar eller föreskriver

med stöd av 9 § andra eller tredje stycket,

3) vid fullgörande av uppgiftsskyldighet som är förbunden med tillståndet

eller som är föreskriven i eller som ålagts enligt 9 § andra stycket uppsåtligen

eller av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift.

Den som överträder förbudet i 7 § att insegla i säkerhetszon eller föreskrift

som utfärdats för tryggande av sådan zon dömes till böter.

13 §.

Har innehavare av tillstånd underlåtit att ställa sig till efterrättelse föreskrift

som meddelats med stöd av 4 § första stycket eller vad som åligger

honom enligt 10 § eller att efterkomma anfordran eller föreskrift som tillsynsmyndighet

meddelat med stöd av 9 § andra eller tredje stycket, äger

tillsynsmyndigheten vid vite ålägga honom att fullgöra sina skyldigheter.

Medför underlåtenheten uppenbar fara för allmänt intresse, äger tillsynsmyndigheten

förbjuda arbetets fortsatta bedrivande och låta genom polismyndighetens

försorg vidtaga rättelse på tillståndshavarens bekostnad.

14 §.

Den som deltager eller deltagit i tillsyn över efterlevnaden av denna lag

eller med stöd av lagen meddelade villkor eller föreskrifter eller som anlitats

såsom biträde vid tillsynens utövande eller som på annat sätt tagit befait
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj. ts proposition nr 114 år 1966

niing med ärende som avses, i lagen, får ej röja eller obehörigen nyttja yrkeshemlighet,

som därigenom blivit känd för honom, och får ej heller, om

det ej kan anses påkallat i tjänstens intresse, yppa arbetsförfarande eller

affärsförhållande som han sålunda fått kännedom om. Bryter någon häremot,

dömes till böter eller fängelse i högst ett år.

15 §.

Utlänning som utom riket begått brott som avses i 12 eller 14 §, dömes,

om han finns här, efter denna lag och vid svensk domstol'', även om 2 kap.

2 eller 3 § brottsbalken ej är tillämplig.

Åtal för brott som avses i 12 § får väckas endast efter förordnande av

Konungen eller den Konungen bemyndigar.

Brott som sägs i 14 § får åtalas av åklagare endast efter angivelse av

målsägande.

16 §.

Talan mot bergmästares beslut enligt 8 § föres hos kommerskolllegium

genom besvär.

Mot annat beslut av myndighet enligt denna lag föres talan genom besvär

hos Konungen.

Beslut som avses i andra stycket länder till efterrättelse utan hinder av

förd talan, om ej annorlunda förordnas.

17 §.

Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna lag meddelas av

Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1966.

Lagen äger ej tillämpning på upplåtelse från kronan av rätt till sand-,

grus- eller stentäkt inom allmänt vattenområde som skett dessförinnan.

Avser tillstånd enligt denna lag område som omfattas av koncession enligt

lagen angående stenkolsfyndigheter m. m. eller uranlagen eller av undersökningstiillstånd

enligt sistnämnda lag, äga bestämmelserna i 8 § för

det fall att tillstånd avser område som är inmutat enligt gruvlagen motsvarande

tillämpning.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj.ts proposition nr 1H år 1966

Förslag

till

Lag om ändrad lydelse av 5 § gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 314)

Härigenom förordnas, att 5 § gruvlagen den 3 juni 19381 skall erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

5

Inmutningspunkten må icke vara

belägen å, ej heller inmutat område

omfatta:

1) område å--—-----

9) område, varå koncession förut

meddelats för eftersökande och bearbetande

av stenkol, såvida begärd

inmutning avser mineral som ingår

i stenkolen och ej kan utvinnas utan

stenkolens förbränning, eller av

alunskiffer, såvida begärd inmutning

avser mineral som förekommer

i sådant samband med skiffern att

det ej kan tillgodogöras för sig eller

utan skada för skifferfyndigheten,

ävensom område, varå undersökningstillstånd

eller koncession enligt

uranlagen sökts eller meddelats, såvida

begärd inmutning avser mineral

som förekommer i sådant samband

med ämne avsett i nämnda lag,

att det ej kan tillgodogöras för sig;

dock att hinder mot inmutning ej

föreligger om, såvitt angår koncession

å stenkol eller alunskiffer, koncessionsimnehavarem

lämnat medgivande

därtill eller, då fråga är om

undersökningstillstånd eller koncession

enligt uranlagen, sökanden eller

innehavaren av undersökningstillstånd

eller koncession lämnat medgivande

till inmutningen eller Konungen

medgivit undantag från vad

nu stadgats.

(Föreslagen lydelse)

§•

Inmutningspunkten må icke vara

belägen å, ej heller inmutat område

omfatta:

— för utvidgningen;

9) område, varå koncession förut

meddelats för eftersökande och bearbetande

av stenkol, såvida begärd

inmutning avser mineral som ingår i

stenkolen och ej kan utvinnas utan

stenkolens förbränning, eller av alunskiffer,

såvida begärd inmutning avser

mineral som förekommer i sådant

samband med skiffern att det

ej kan tillgodogöras för sig eller

utan skada för skifferfyndigheten,

ävensom område, varå undersökningstillstånd

eller koncession enligt

uranlagen eller tillstånd enligt lagen

om kontinentalsockeln sökts

eller meddelats, såvida begärd inmutning

avser mineral som förekommer

i sådant samband med ämne

avsett i uranlagen eller i ansökningen

eller tillståndet enligt lagen

om kontinentalsockeln, att det ej

kan tillgodogöras för sig; dock att

hinder mot inmutning ej föreligger

om, såvitt angår koncession å stenkol

eller alunskiffer, koncessionsinnehavaren

lämnat medgivande därtill

eller, då fråga är om undersökningstillstånd

eller koncession enligt

uranlagen eller tillstånd enligt

lagen om kontinentalsockeln, sökanden

eller innehavaren av tillstånd

eller koncession lämnat medgivande

1 Senaste lydelse av 5 § se SFS 1963:626.

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1966

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

till inmutningen eller Konungen

medgivit undantag från vad nu stadgats.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1966.

Förslag

till

Lag om ändring i lagen den 28 maj 1886 (nr 46) angående

stenkolsfyndigheter m. m.

Härigenom förordnas, dels att 50 § 1 mom. samt 51, 52 och 57 §§ lagen

den 28 maj 1886 angående stenkolsfyndigheter m. m.1 skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives, dels att i sagda lag skall införas en ny

paragraf, betecknad 48 a §, av nedan angivna innehåll.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

48 a

50

1 mom. Vad i 2—4, 7—25, 32—40,

42—44 och 48 §§ är stadgat angående

stenkolsfyndigheter skall, med

de avvikelser som föranledas av bestämmelserna

i detta kap., äga motsvarande

tillämpning i fråga om saltfyndigheter;

därvid skall vad i 21 §

andra stycket stadgas gälla även i

fall då koncession upphört av annan

anledning än där sägs.

Är fråga-----------

Denna lag äger icke tillämpning

inom område, där lagen den

1966 (nr ) om kontinentalsockeln

är tillämplig.

§•

1 mom. Vad i 2—4, 7—25, 32—

40, 42—44, 48 och 48 a §§ är stadgat

angående stenkolsfyndigheter

skall, med de avvikelser som föranledas

av bestämmelserna i detta kap.,

äga motsvarande tillämpning i fråga

om saltfyndigheter; därvid skall vad

i 21 § andra stycket stadgas gälla

även i fall då koncession upphört av

annan anledning än där sägs.

--till bergmästaren.

51 §.

Rättighet att för utvinnande av

olja eller gas genom borrning eftersöka

och bearbeta olje- eller gasfyndighet

är beroende på koncession,

som meddelas av Konungen. Koncession

må begränsas till att avse allenast

undersökning av fyndighet

Rättighet att för utvinnande av

olja eller gas genom borrning eftersöka

och bearbeta olje- eller gasfyndighet

är beroende på koncession,

som meddelas av Konungen. Koncession

må begränsas till att gälla under

viss tid, som angives i konces
-

1 Senaste lydelse, sejbeträffande 50 § 1 mom., 51 § och 52 § SFS 1963:625 samt beträffande

57 § SFS 1947:160.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj.ts proposition nr lik år 1966

(Nuvarande lydelse)

och, i samband med dylik begränsning,

till att gälla under viss tid, som

angives i koncessionen.

Den som

52 §.

Vad i 2—4, 7—25, 32—40, 42—44

och 48 §§ är stadgat angående stenkolsfyndigheter

skall, med de avvikelser

som föranledas av bestämmelserna

i detta kap., äga motsvarande

tillämpning i fråga om oljeoch

gasfyndigheter; därvid skall vad

i 21 § andra stycket stadgas gälla

även i fall då koncession upphört av

annan anledning än där sägs.

Bestämmelserna i

57 §.

Vad i 2—5, 7—9, 11—21, 32—40,

42—44 och 48 §§ är stadgat angående

stenkolsfyndigheter skall, med de

avvikelser som föranledas av bestämmelserna

i detta kap., äga motsvarande

tillämpning i fråga om alunskifferfyndigheter.

Konungen äge-------

I fall--—--------

(Föreslagen lydelse)

sionen, och till att avse allenast undersökning

av fyndighet.

koncessionen gäller.

Vid meddelande av koncession avseende

bearbetning äger Konungen

bestämma att innehavaren skall till

staten erlägga årlig avgift beräknad

efter mängden eller värdet av utvunnen

olja eller gas. Uppstår tvist om

beloppet av sådan avgift, skall vad i

19 § är stadgat för där avsett fall äga

motsvarande tillämpning.

Vad i 2—4, 7—25, 32—40, 42—44,

48 och 48 a §§ är stadgat angående

stenkolsfyndigheter skall, med de avvikelser

som föranledas av bestämmelserna

i detta kap., äga motsvarande

tillämpning i fråga om oljeoch

gasfyndigheter; därvid skall vad

i 21 § andra stycket stadgas gälla

även i fall då koncession upphört av

annan anledning än där sägs.

och gasfyndigheter.

Vad i 2—5, 7—9, 11—21, 32—40,

42—44, 48 och 48 a §§ är stadgat angående

stenkolsfyndigheter skall,

med de avvikelser som föranledas av

bestämmelserna i detta kap., äga

motsvarande tillämpning i fråga om

alunskifferfyndigheter.

- äga tillämpning.

— 60 § sägs.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1966.

Beträffande koncession som beviljats före den nya lagens ikraftträdande

och avser allmänt vattenområde i havet gälla äldre bestämmelser.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1966

89

Förslag

till

Lag

om ändring i uranlagen den 2 december 1960 (nr 679)

Härigenom förordnas, att i uranlagen den 2 december 1960 skall införas

en ny paragraf, betecknad 66 §, av nedan angivna innehåll.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

66 §•

Denna lag äger icke tillämpning

inom område, dår lagen den

1966 (nr ) om kontinentalsockeln

är tillämplig.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1966.

Beträffande undersökningstillstånd och koncession som beviljats före den

nya lagens ikraftträdande och avser allmänt vattenområde i havet galla aLdre

bestämmelser.

Förslag

till

Lag

om rätt till sand-, grus- och stentäkt inom vissa allmänna vattenområden

Härigenom förordnas som följer.

Rätten till sand-, grus- och stentäkt inom allmänt vattenområde i Vänern,

Vättern, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland tillkommer staten,

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1966, då lagen den 5 juni 1953 (nr 379)

om rätt till sand-, grus- och stentäkt inom allmänt vattenområde upphör

fråga om upplåtelse från kronan av rätt till sand-, grus- eller stentäkt

inom allmänt vattenområde i havet som skett före den 1 jula 1966 aga de

äldre bestämmelserna tillämpning.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj. ts proposition nr lli år 1966

Bilaga 2

Kontinentalsockelutredningens förslag till

Lag om kontinentalsockeln

Härigenom förordnas som följer.

1 §-

Med kontinentalsockeln förstas i denna lag havsbottnen och dennas underlag

inom allmänt vattenområde samt i det utanför Sveriges territorialgräns

belägna område under vatten, över vilket Sverige enligt den i Geneve

den 29 april 1958 dagtecknade konventionen om kontinentalsockeln utövar

suveräna rättigheter, såvitt avser utforskande av bottnen och underlaget

samt utvinning av naturtillgångar därstädes.

Med kontinentalsockelns naturtillgångar avses i denna lag mineraliska

och andra icke levande tillgångar på havsbottnen och i dennas underlag

samt sådana levande organismer, vilka på det stadium, där de kunna bli

föremål för fångst, äro antingen orörliga på havsbottnen eller därunder

eller oförmögna till rörelse annat än i ständig fysisk beröring med havsbottnen

eller dennas underlag.

Inom allmänt vattenområde äger denna lag ej tillämpning på sådan undersökning

och bearbetning av inmutningsbara mineral som avses i gruvlagen

och ej heller på fångst av sådana levande naturtillgångar som omfattas

av svensk lagstiftning angående fiske.

2 §•

Rätten att utforska kontinentalsockeln och utvinna dess naturtillgångar

tillkommer staten.

3 §•

Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer äger meddela tillstånd

för annan att genom geofysiska mätningar, borrning eller på annat

sätt utforska kontinentalsockeln samt att utvinna dess naturtillgångar.

Tillstånd skall avse bestämt område och meddelas för viss tid.

Konungen må föreskriva att visst slag av verksamhet som avses i första

stycket må företagas utan tillstånd.

4 §•

Vid tillstånd må fogas de föreskrifter som finnas påkallade ur allmän

synpunkt, såsom angående företagets ledning, för arbetena erforderliga anläggningar

på kontinentalsockeln, upprättande av karta över arbetena, provtagning,

rapportering rörande verksamheten, användningen av produktionen

samt åtgärder till bevarande av fyndighet eller borrhål, förebyggande

av vattenförorening eller skydd för sjöfarten, fisket och andra allmänna

eller enskilda intressen.

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj. ts proposition nr 114 år 1966

När tillstånd meddelas, må bestämmas i vilken omfattning undersökning

eller utvinning skall ske för att den rätt som grundas på tillståndet skall

äga bestånd.

Med tillstånd må tillika förbindas villkor om statligt deltagande i företaget

och om utgivande till staten av avgifter för tillståndet eller på utvinningen

eller av andel av produktionen eller annat dylikt villkor.

5 §•

I tillstånd må föreskrivas att tvist om beräkningen av avgift eller andel,

som skall utgivas till staten på grund av villkor som avses i 4 § tredje stycket,

skall hänskjutas till avgörande av skiljemän.

6 §•

Tillstånd må återkallas av Konungen eller den myndighet som meddelat

tillståndet, om föreskrifter eller villkor som gälla för tillståndet åsidosättas

eller om eljest synnerliga skäl äro därtill.

I samband med tillstånd må föreskrivas på vilka villkor tillståndshavaren

äger frånträda tillståndet eller avstå från en del av det område detta

omfattar.

Tillstånd må ej överlåtas utan medgivande av Konungen eller den myndighet

som meddelat tillståndet.

7 §•

Konungen eller myndighet som Konungen utser äger bestämma att till

skydd för anläggning för utforskande av kontinentalsockeln eller utvinning

av dess naturtillgångar skall finnas en säkerhetszon med en utsträckning

av högst 500 meter, räknat från varje punkt på anläggningens yttersida,

samt meddela de föreskrifter som erfordras för att trygga zonen. I

den mån annat ej följer av denna lag eller bestämmelse som med stöd av

lagen meddelas av Konungen eller myndighet som Konungen utser må fartyg

icke insegla i säkerhetszon utan medgivande av anläggningens ägare.

8 §•

Beviljas inmutning enligt gruvlagen på område, till vilket rätt föreligger

på grund av tillstånd enligt 3 §, eller meddelas sådant tillstånd på inmutat

område, må arbete för undersökning och bearbetning, som verkställes på

grund av först uppkommen rättighet, icke hindras på grund av rättighet

som tillkommit senare. Uppstår tvist om sättet för drivande av de särskilda

slagen av arbete, skall bergmästaren, med iakttagande av vad som jämlikt.

4 § föreskrivits i tillståndet, bestämma hur arbetena skola ordnas, så att

innehavaren av äldre rättighet kan ändamålsenligt driva sitt arbete med

minsta förfång för den senare rättsinnehavaren.

9 §•

Tillsyn över efterlevnaden av föreskrifter och villkor för tillstånd utövas

av myndighet som Konungen bestämmer.

Tillsynsmyndighet äger att från innehavare av tillstånd erhålla de upplysningar

och handlingar som erfordras för tillsynens utövande. Tillsynsmyndighet

må meddela de bestämmelser som finnas erforderliga för att

trygga efterlevnaden av föreskrifter och villkor för tillståndet.

Den som har att taga befattning med tillsyn skall äga tillträde till an- ,

läggning, fartyg eller luftfartyg varå verksamhet som omfattas av tillstånd

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj.ts proposition nr tik år 1966

bedrives samt äga rätt att göra sig underrättad om förhållande av betydelse

för tillämpningen av de föreskrifter och villkor som gälla för tillståndet.

10 §.

Sveriges geologiska undersökning eller annan myndighet som Konungen

bestämmer skall på begäran beredas tillfälle att följa tillståndshavarens

arbete och taga del av de geologiska resultaten av detsamma.

11 §•

Beträffande anläggning för utforskande av kontinentalsockeln och utvinning

av dess naturtillgångar, vilken inrättats utanför territorialgränsen,

och förhållanden på anläggningen samt inom säkerhetszon däromkring

skall svensk lag, med undantag av bestämmelserna i vattenlagen, gruvlagen,

lagen angående stenkolsfyndigheter m. m. och uranlagen, äga tillämpning

såsom om anläggningen och zonen vore belägna inom närmaste del av Sveriges

sjöterritorium. Vattenområdet inom säkerhetszon skall icke på grund

av vad nu sagts anses som allmänt.

Produkter som frambringats på kontinentalsockeln utanför territorialgränsen

skola anses utvunna i Sverige.

12 §.

Den som utan tillstånd, när sådant erfordras, utforskar kontinentalsockeln

eller utvinner dess naturtillgångar eller inrättar anläggning på sockeln

för utforskande av denna eller utvinning av dess naturtillgångar dömes till

böter eller fängelse i högst sex månader.

Till samma straff dömes, om den som erhållit tillstånd enligt 3 §

1) bryter mot föreskrift som meddelats med stöd av 4 § första stycket,

2) underlåter att efterkomma vad tillsynsmyndighet fordrar eller föreskriver

med stöd av 9 § andra eller tredje stycket,

3) vid fullgörande av uppgiftsskyldighet som är förbunden med tillståndet

eller i fall som avses i 9 § andra stycket uppsåtligen eller av grov oaktsamhet

lämnar oriktig uppgift.

överträder någon förbudet i 7 § att insegla i säkerhetszon eller föreskrifter

som utfärdats för tryggande av sådan zon, dömes till böter.

13 §.

Har innehavare av tillstånd underlåtit att ställa sig till eftei rättelse föreskrifter

som avses i 4 § första stycket eller vad som åligger honom enligt

10 § eller att efterkomma anfordran eller föreskrift som tillsynsmyndighet

meddelat med stöd av 9 § andra elelr tredje stycket, äger tillsynsmyndigheten

vid vite ålägga honom att fullgöra sina skyldigheter.

Medför underlåtenheten uppenbar fara för allmänna intressen, ager tillsynsmyndigheten

förbjuda arbetets fortsatta bedrivande ävensom låta genom

polismyndighetens försorg vidtaga rättelse på tillståndshavarens bekostnad.

14 §.

Den som har eller haft att utöva tillsyn över efterlevnaden av denna lag

eller med stöd av lagen meddelade villkor eller föreskrifter eller som anlitats

som biträde vid tillsynsverksamhetens utövande eller som eljest hatt att

taga befattning med ärende som avses i lagen, må ej röja eller obehorigen

nyttja yrkeshemlighet, som därigenom blivit känd for honom, och ej heller,

om det ej kan anses påkallat i tjänstens intresse, yppa arbetsförfarande

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj. ts proposition nr lli år 1966

eller affärsförhållande, vilket sålunda blivit honom kunnigt. Bryter någon

häremot, dömes till böter eller fängelse i högst ett år.

15 §.

Begår någon brott som avses i 12 eller 14 § utom riket, dömes vid svensk

domstol.

Åtal för brott som avses i 12 § må ej väckas utan att förordnande därom

meddelats av Konungen eller den Konungen bemyndigat därtill.

Brott som sägs i 14 § må åtalas av åklagare allenast efter angivelse av

målsägande.

16 §.

Talan mot bergmästares beslut enligt 8 § föres genom besvär hos kommerskollegium.

Mot annat beslut av myndighet enligt denna lag föres talan genom besvär

hos Konungen.

Beslut av tillsynsmyndighet skall lända till efterrättelse utan hinder av

förd talan, om ej annorlunda förordnas.

17 §.

Konungen meddelar de föreskrifter som finnas erforderliga för tillämpningen

av denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1966.

Meddelas enligt denna lag tillstånd på allmänt vattenområde som omfattas

av koncession enligt lagen angående stenkolsfyndigheter m. m. eller

uranlagen eller av undersökningstillstånd enligt sistnämnda lag, skall vad

i 8 § stadgas för det fall att tillstånd meddelas på område som är inmutat

enligt gruvlagen äga motsvarande tillämpning.

Upplåtelse från kronan av rätt till sand-, grus- och stentäkt inom allmänt

vattenområde som skett före den 1 juli 1966 skall gälla utan hinder av nya

lagen.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj. ts proposition nr 1H år 1966

Convention on

the Continental Shelf

The States Parties to this Convention
Have

agreed as follows:

Article 1

För the purpose of these articles,

the term “Continental shelf” is used

as referring (a) to the seabed and

subsoil of the submarine areas adj

acent to the coast but outside the

area of the territorial sea, to a

depth of 200 metres or, beyond

that limit, to where the depth of

the super jacent waters admits of

the exploitation of the natural resources

of the said areas; (b) to the

seabed and subsoil of similar submarine

areas adj acent to the coasts

of islands.

Artide 2

1. The Coastal State exercises

over the Continental shelf sovereign

rights for the purpose of exploring

it and exploiting its natural resources.

2. The rights referred to in paragraph

1 of this article are exclusive

in the sense that if the coastal State

does not explore the Continental

shelf or exploit its natural resources,

no one may undertake these activities,

or make a claim to the Continental

shelf, without the express

consent of the coastal State.

3. The rights of the coastal State

over the Continental shelf do not

depend on occupation, effective or

notional, or on any express proclamation.

4. The natural resources referred

to in these articles consist of the

mineral and other non-living resour
-

Convention sur

le Plateau Continental

Les Etats parties å la présente

Convention

Sont convenus des dispositions

suivantes :

Artide premier

Aux fins des presents articles,

1’expression « plateau Continental »

est utilisée pour désigner : a) le lit

de la mer et le sous-sol des régions

sous-marines adjacentes aux cötes,

mais situées en dehors de la mer

territoriale, jusqu’å une prof ondeur

de 200 métres ou, au-delå de cette

limite, jusqu’au point ou la prof ondeur

des eaux surjacentes permet

1’exploitation des ressources naturelles

desdites régions ; b) le lit de

la mer et le sous-sol des régions

sous-marines analogues qui sont

adjacentes aux cötes des iles.

Artide 2

1. L’Etat riverain excerce des

droits souverains sur le plateau

Continental aux fins de 1’exploration

de celui-ci et de 1’exploitation de ses

ressources naturelles.

2. Les droits visés au paragraphe

1 du présent article sont exclusifs

en ce sens que, si l’Etat riverain

n’explore pas le plateau Continental

ou n’exploite pas ses ressources

naturelles, nul ne peut entreprendre

de telles activités ni revendiquer de

droits sur le plateau Continental

sans le consentement exprés de 1’Etat

riverain.

3. Les droits de 1’Etat riverain sur

le plateau Continental sont indépendants

de 1’occupation effective ou

fictive aussi bien que de toute proclamation

expresse.

4. Les ressources naturelles visées

dans les présents articles comprennent

les ressources minérales et au
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

(Översättning)

Kungl. Maj. ts proposition nr lli år 1966

Bilaga 3

Konvention om

kontinentalsockeln

De stater som biträda denna konvention
Ha

överenskommit som följer:

Artikel 1

I förevarande artiklar förstås med

uttrycket kontinentalsockeln a)

havsbottnen och dennas underlag

i de områden under vatten, vilka

gränsa till kusterna men äro belägna

utanför territorialvattnet intill

ett djup av 200 meter, eller, därutanför,

belägna på sådant vattendjup,

som medgiver tillgodogörande

av naturtillgångar i sagda områden;

b) havsbottnen och dennas underlag

i de områden under vatten,

vilka på motsvarande sätt gränsa

till öar.

Artikel 2

1. Strandstaten utövar suveräna

rättigheter över kontinentalsockeln

för dennas utforskande och tillgodogörandet

av dess naturtillgångar.

2. De i stycket 1. av denna artikel

avsedda rättigheterna tillkomma uteslutande

strandstaten i den meningen

att, därest denna ej utforskar

kontinentalsockeln eller tillgodogör

sig dess naturtillgångar, icke heller

annan äger utöva sådan verksamhet

eller göra gällande rättigheter till

kontinentalsockeln utan strandstatens

uttryckliga medgivande.

3. Strandstatens rättigheter avseende

kontinentalsockeln äro oberoende

av effektivt eller symboliskt

besittningstagande och av varje uttrycklig

förklaring.

4. De naturtillgångar vilka avses

i dessa artiklar omfatta mineraliska

och andra icke levande tillgångar

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kung!. Maj. ts proposition nr 11 i år 1966

ees of the seabed and subsoil together

with living organisms belonging

to sedentary species, that is

to say, organisms which, åt the harvestable

stage, either are immobile

on or under the seabed or are unable

to move except in constant physical

contact with the seabed or the subsoil.

Article 3

The rights of the Coastal State

over the Continental shelf do not

affeet the legal status of the superjacent

waters as high seas, or that

of the airspace above those waters.

Artide 4

Subject to its right to take reasonable

measures for the exploration

of the Continental shelf and the exploitation

of its natural resources,

the coastal State may not impede

the laying or maintenance of submarine

cables or pipe lines on the

Continental shelf.

Artide 5

1. The exploration of the Continental

shelf and the exploitation of

its natural resources must not result

in any unjustifiable interference

with navigation, fishing or the

conservation of the living resources

of the sea, nor result in any interference

with fundamental oceanographic

or other scientific research

carried out with the intention of

open publication.

2. Subject to the provisions of paragraphs

1 and 6 of this article, the

Coastal State is entitled to construct

and maintain or operate on the Continental

shelf installations and other

devices necessary for its exploration

and the exploitation of its natural

resources, and to establish

tres ressources non vivantes du lit

de la mer et du sous-sol, ainsi que

les organismes vivants qui appartiennent

aux espéces sédentaires,

c’est-å-dire les organismes qui, au

stade oii ils peuvent étre péchés, sont

soit immobiles sur le lit de la mer

ou au-dessous de ce lit, soit incapables

de se déplacer si ce n’est en

restant constamment en contact physique

avec le lit de la mer ou le soussol.

Artide 3

Les droits de l’Etat riverain sur

le plateau Continental ne portent pas

atteinte au régime des eaux surjacentes

en tant que haute mer, ni å

celui de 1’espace aérien situé audessus

de ees eaux.

Artide 4

L’Etat riverain ne peut entraver

la pose ou 1’entretien de cåbles ou

de pipe-lines sous-marins sur le plateau

Continental, réserve faite de son

droit de prendre des mesures raisonnables

pour l’exploration du plateau

Continental et 1’exploitation de ses

ressources naturelles.

Artide 5

1. L’exploration du plateau Continental

et 1’exploitation de ses ressources

naturelles ne doivent pas

avoir pour ef fet de géner d’une maniére

injustifiable la navigation, la

péche ou la conservation des ressources

biologiques de la mer, ni de

géner les recherches océanographiques

fondamentales ou les autres

recherches scientifiques effectuées

avec l’intention d’en publier les résultats.

2. Sous réserve des dispositions

des paragraphes 1 et 6 du présent

article, l’Etat riverain a le droit de

construire et d’entretenir ou de faire

fonetionner sur le plateau Continental

les installations et autres dispositifs

nécessaires pour 1’exploration

de celui-ci et 1’exploitation de ses

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj. ts proposition nr 1H år 1966

på havsbottnen och i dennas underlag

samt de levande organismer,

vilka tillhöra sedentära arter, dvs.

organismer, vilka, på det stadium

där de kunna bli föremål för fångst,

äro antingen orörliga på havsbottnen

eller därunder, eller äro oförmögna

till rörelse, annat än i ständig fysisk

beröring med havsbottnen eller

dennas underlag.

Artikel 3

Strandstatens rättigheter avseende

kontinentalsockeln inverka ej på

de rättsregler som gälla för det överliggande

vattnet såsom fritt hav eller

för luftrummet däröver.

Artikel 4

Strandstaten äger ej hindra utläggandet

eller underhållet av kablar

eller rörledningar under vattnet

på kontinentalsockeln i vidare mån

än som följer av dess rätt att vidtaga

skäliga åtgärder för utforskandet

av sockeln samt tillgodogörandet

av dennas naturtillgångar.

Artikel 5

1. Utforskandet av kontinentalsockeln

och tillgodogörandet av dess

naturtillgångar må ej på ett oberättigat

sätt lända till intrång i sjöfarten,

i fisket eller i bevarandet av

havets biologiska tillgångar och må

ej heller lända till intrång i den

oceanografiska grundforskningen

eller annan vetenskaplig forskning,

vars resultat äro avsedda att offentliggöras.

2. Med de inskränkningar som

följa av styckena 1 och 6 av denna

artikel äger strandstaten rätt att på

kontinentalsockeln uppföra och underhålla

eller driva de anläggningar

och andra inrättningar, vilka äro

erforderliga för utforskandet av

sockeln och tillgodogörandet av dess

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj. ts proposition nr 114 år 1966

safety zones around such installations

and devices and to take in

those zones measures necessary för

their protection.

3. The safety zones referred to in

paragraph 2 of this article may extend

to a distance of 500 metres

around the installations and other

devices which have been erected,

measured from each point of their

outer edge. Ships of all nationalities

must respect these safety zones.

4. Such installations and devices,

though under the jurisdiction of the

Coastal State, do not possess the

status of islands. They have no territorial

sea of their own, and their

presence does not affect the delimitation

of the territorial sea of the

coastal State.

5. Due notice must be given of

the construction of any such installations,

and permanent means

for giving warning of their presence

must be maintained. Any installations

which are abandoned or

disused must be entirely removed.

6. Neither the installations or devices,

nor the safety zones around

them, may be established where interference

may be caused to the use

of recognized sea lanes essential to

international navigation.

7. The coastal State is obliged to

undertake, in the safety zones, all

appropriate measures for the protection

of the living resources of the

sea from harmful agents.

8. The consent of the coastal State

shall be obtained in respect of any

research concerning the Continental

shelf and undertaken there. Nevertheless

the coastal State shall not

normally withhold its consent if

the request is submitted by a qualified

institution with a view to pure
-

ressources naturelles, et d’établir

des zones de sécurité autour de ees

installations ou dispositifs et de

prendre dans ees zones les mesures

nécessaires å leur protection.

3. Les zones de sécurité visées au

paragraphe 2 du présent article peuvent

s’étendre å une distance du 500

metres autour des installations ou

autres dispositifs qui ont été aménagés,

mesurée å partir de chaque

point de leur bord extérieur. Les navires

de toutes nationalités sont tellus

de respeeter ees zones de sécurité.

4. Ces installations ou dispositifs,

tout en étant soumis å la juridiction

de l’Etat riverain, n’ont pas le status

d’iles. Ils n’ont pas de mer territoriale

qui leur soit propre, et leur

présence n’influe pas sur la délimitation

de la mer territoriale de l’Etat

riverain.

5. Avis doit étre dument donné de

la construction de ces installations,

et 1’entretien des moyens permanents

de signalisation nécessaires

doit étre assuré. Toutes les installations

abandonnées ou ne servant

plus doivent étre complétement enlevées.

6. Ni les installations ou dispositifs,

ni les zones de sécurité établies

autour de ceux-ci ne doivent étre

situés dans des parages oii ils peuvent

géner 1’utilisation des routes

maritimes réguliéres indispensables

ä la navigation internationale.

7. L’Etat riverain est tenu de

prendre dans les zones de sécurité

toutes les mesures propres å protéger

les ressources biologiques de la

mer contre les agents nuisibles.

8. Le consentement de l’Etat riverain

doit étre obtenu pour toutes

recherches touchant le plateau Continental

entreprises sur place. Toutefois,

l’Etat riverain ne refusera

normalement pas son consentement

lorsque la demande sera présentée

par une institution qualifiée, en vue

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 11b år 1!166

99

naturtillgångar, samt att upprätta

säkerhetszoner omkring sagda anläggningar

eller inrättningar och i

dessa zoner vidtaga erforderliga åtgärder

till deras skydd.

3. De säkerhetszoner, vilka avses

i stycket 2 av denna artikel må ha

en utsträckning av 500 meter, räknat

från varje punkt på yttersidan

av de anläggningar eller andra inrättningar

som uppförts. Fartyg av

varje nationalitet ha att respektera

sådana säkerhetszoner.

4. Här avsedda anläggningar och

inrättningar äro väl underkastade

strandstatens jurisdiktion men äro

ej att betrakta som öar. De ha inget

eget territorialvatten och deras förekomst

inverkar ej på avgränsningen

av strandstatens territorialvatten.

5. Inrättandet av här avsedda

anläggningar skall vederbörligen

kungöras varjämte permanenta anordningar

utvisande deras läge skola

vidmakthållas. Varje anläggning,

vilken nedlagts eller ej längre brukas,

skall helt avlägsnas.

6. Varken anläggningar, inrättningar

eller omkring sådana upprättade

säkerhetszoner må vara belägna

i farvatten, där de kunna

lända till intrång i nyttjandet av sådana

allmänna farleder, som äro

oumbärliga för den internationella

sjöfarten.

7. Strandstaten åligger att inom

säkerhetszon vidtaga alla lämpliga

åtgärder för att skydda havets biologiska

tillgångar mot skadliga ämnen.

8. Strandstatens medgivande skall

inhämtas till alla undersökningar

berörande kontinentalsockeln som

äro avsedda att bedrivas på platsen.

Dock bör strandstaten i regel icke

vägra sitt medgivande, då ansökan

göres av en kvalificerad institution

och åsyftar uteslutande vetenskapli
-

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj. ts proposition nr 114 år 1966

ly scientific research into the physical

or biological characteristics of

the Continental shelf, subject to the

proviso that the Coastal State shall

have the right, if it so desires, to

participate or to be represented in

the research, and that in any event

the results shall be published.

Article 6

1. Where the same Continental

shelf is adjacent to the territories

of two or more States whose coasts

are opposite each other, the boundary

of the Continental shelf appertaining

to such States shall be determined

by agreement between them.

In the absence of agreement, and

unless another boundary line is justified

by special circumstances, the

boundary is the median line, every

point of which is equidistant from

the nearest points of the baselines

from which the breadth of the territorial

sea of each State is measured.

2. Where the same Continental

shelf is adjacent to the territories

of two adjacent States, the boundary

of the Continental shelf shall be

determined by agreement between

them. In the absence of agreement,

and unless another boundary line

is justified by special circumstances,

the boundary shall be determined

by application of the principle

of equidistance from the nearest

points of the baselines from which

the breadth of the territorial sea of

each State is measured.

3. In delimiting the boundaries of

the Continental shelf, any lines

which are drawn in accordance with

the principles set out in paragraphs

1 and 2 of this article should be defined

with reference to charts and

geographical features as they exist

åt a particular date, and reference

should be made to fixed permanent

identifiable points on the land.

de recherches de nature purement

scientifique concernant les caractéristiques

physiques ou biologiques

du plateau Continental, å condition

que l’Etat riverain puisse, s’il le souhaite,

participer å ees recherches ou

s’y faire représenter, et qu’en tout

cas les résultats en soient publiés.

Artide 6

1. Dans le cas ou un méme plateau

Continental est adjacent aux

territoires de deux ou plusieurs

Etats dont les cötes se font face, la

délimitation du plateau Continental

entre ees Etats est déterminée par

accord entre ees Etats. A défaut

d’accord, et å moins que des circonstances

spéciales ne justifient

une autre délimitation, celle-ci est

constituée par la ligne médiane dont

tous les points sont équidistants des

points les plus proches des lignes

de base å partir desquelles est mesurée

la largeur de la mer territoriale

de chacun de ees Etats.

2. Dans le cas ou un méme plateau

Continental est adjacent aux territoires

de deux Etats limitrophes, la

délimitation du plateau Continental

est déterminée par accord entre

ees Etats. A défaut d’accord, et å

moins que des circonstances spéciales

ne justifient une autre délimitation,

celle-ci s’opére par application

du principe de 1’équidistance des

points les plus proches des lignes de

base å partir desquelles est mesurée

la largeur de la mer territoriale de

chacun de ees Etats.

3. Lors de la délimitation du plateau

Continental, toute ligne de démarcation

établie conformément aux

principes mentionnés dans les paragraphes

1 et 2 du présent article

devrait étre définie par référence aux

cartes et aux caractéristiques géographiques

existant å une date donnée,

et il devrait étre fait mention

de points de repére fixes et permanents

ä terre.

opaginerad Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj. ts proposition nr lli år 1966

ga undersökningar avseende kontinentalsockelns

fysiska eller biologiska

egenskaper, och förutsatt att

strandstaten, om den så önskar, äger

deltaga i undersökningsarbetet eller

låta sig därvid representera samt att,

under alla förhållanden, resultaten

därav offentliggöras.

Artikel 6

1. I de fall då samma kontinentalsockel

gränsar till två eller flera

mittemot varandra liggande staters

territorier skall sockelns gräns mellan

dessa stater bestämmas genom

avtal dem emellan. I brist på

avtal, och såvida icke särskilda omständigheter

föranleda annat, skall

gränsen utgöras av en mittlinje, på

vilken varje punkt är belägen på lika

stort avstånd från de närmaste

punkterna på de baslinjer varifrån

bredden av varje stats territorialvatten

räknas.

2. I de fall då samma kontinentalsockel

gränsar till två angränsande

staters territorier, skall sockelns

gräns bestämmas genom avtal mellan

staterna. I brist på avtal, och såvida

icke särskilda omständigheter

föranleda annan gränslinje, skall

gränsen bestämmas med tillämpning

av principen om lika avstånd från

de närmaste punkterna på de baslinjer

varifrån bredden av vardera

statens territorialvatten räknas.

3. Då gräns bestämmes på kontinentalsockeln,

skall envar gränslinje,

vilken fastställts i enlighet

med principerna i styckena 1 och 2

av denna artikel, beskrivas med

hänvisning till sådana sjökort och

geografiska kännemärken, vilka vid

en given tidpunkt äro för handen;

därjämte skola fasta och beständiga

riktmärken på land angivas.

7 Bihang till riksdagens protokoll 1U6G. 1 saml. Nr 114

opaginerad Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj. ts proposition nr 114 år 1966

Article 7

The provisions of these articles

shall not prejudice the right of the

coastal State to exploit the subsoil

by means of tunnelling irrespective

of the depth of water above the subsoil.

Article 8

This Convention shall, until 31

October 1958, be open for signature

by all States Members of the United

Nations or of any of the specialized

agencies, and by any other State

invited by the General Assembly of

the United Nations to become a Party

to the Convention.

Article 9

This Convention is subject to ratification.

The instruments of ratification

shall be deposited with the

Secretary-General of the United Nations.

Article 10

This Convention shall be open for

accession by any States belonging

to any of the categories mentioned

in article 8. The instruments of accession

shall be deposited with the

Secretary-General of the United Nations.

Article 11

1. This Convention shall come into

force on the thirtieth day following

the date of deposit of the twentysecond

instrument of ratification or

accession with the Secretary-General

of the United Nations.

2. For each State ratifying or acceding

to the Convention after the

deposit of the twenty-second instrument

of ratification or accession,

the Convention shall enter into force

on the thirtieth day after deposit by

such State of its instrument of ratification

or accession.

Article 7

Les dispositions des présents articles

n’affectent en rien le droit de

l’Etat riverain d’exploiter le soussol

en recourant au percement de

tunnels, quelle que soit la hauteur

des eaux au-dessus du sous-sol.

Article 8

La présente Convention sera, jusqu’

au 31 octobre 1958, ouverte å la

signature de tous les Etats Membres

de 1’Organisation des Nations Unies

ou d’une institution spécialisée, ainsi

que de tout autre Etat invité par

l’Assemblée générale des Nations

Unies å devenir partie å la Convention.

Article 9

La présente Convention sera ratifiée.

Les instruments de ratification

seront déposés auprés du Secrétaire

général de 1’Organisation des

Nations Unies.

Article 10

La présente Convention sera ouverte

å 1’adhésion de tout Etat appartenant

å l’une des catégories

mentionnées å 1’article 8. Les instruments

d’adhésion seront déposés

auprés du Secrétaire général de

1’Organisation des Nations Unies.

Article 11

1. La présente Convention entrera

en vigueur le trentiéme jour qui

suivra la date du dépöt auprés du

Secrétaire général de 1’Organisation

des Nations Unies du vingt-deuxiéme

instrument de ratification ou d’adhésion.

2. Pour chacun des Etats qui ratifieront

la Convention ou y adhéreront

aprés le dépöt du vingt-deuxiéme

instrument de ratification ou d’adhésion,

la Convention entrera en

vigueur le trentiéme jour aprés le

dépöt par cet Etat de son instrument

de ratification ou d’adhésion.

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr Uk år 1966

103

Artikel 7

Bestämmelserna i dessa artiklar

skola ej inverka på strandstatens

rätt att, oavsett vattendjupet, bruka

havsbottnens underlag genom

anläggande av tunnlar.

Artikel 8

Denna konvention skall intill den

31 oktober 1958 vara öppen för undertecknande

av envar stat, som är

medlem i Förenta Nationerna eller

i något av dess fackorgan, ävensom

varje annan stat, som inbjudes att

biträda konventionen av Förenta

Nationernas generalförsamling.

Artikel 9

Denna konvention skall ratificeras.

Ratifikationsinstrument skall

deponeras hos Förenta Nationernas

generalsekreterare.

Artikel 10

Denna konvention skall vara öppen

för anslutning av envar stat,

som tillhör någon av de i artikel 8

nämnda kategorierna. Anslutningsinstrument

skall deponeras hos Förenta

Nationernas generalsekreterare.

Artikel 11

1. Denna konvention skall träda

i kraft den trettionde dagen efter

den dag då det tjuguandra ratifikations-

eller anslutningsinstrumentet

deponerats hos Förenta Nationernas

generalsekreterare.

2. För envar stat, som ratificerar

eller ansluter sig till konventionen

efter deponerandet av det tjuguandra

ratifikations- eller anslutningsinstrumentet,

skall konventionen

träda i kraft den trettionde dagen

efter deponerandet av vederbörande

stats ratifikations- eller anslutningsinstrument.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj. ts proposition nr 114 år 1966

Article 12

1. Åt the time of signature, ratification

or accession, any State may

make reservations to articles of the

Convention other than to articles 1

to 3 inclusive.

2. Any Contracting State making

a reservation in accordance with

the preceding paragraph may åt any

time withdraw the reservation by a

communication to that effect adressed

to the Secretary-General of the

United Nations.

Artide 13

1. After the expiration of a period

of five years from the date on

which this Convention shall enter

into force, a request for the revision

of this Convention may be made åt

any time by any Contracting Party

by means of a notification in writing

addressed to the Secretary-General

of the United Nations.

2. The General Assembly of the

United Nations shall decide upon

the steps, if any, to be taken in

respect of such request.

Artide 14

The Secretary-General of the United

Nations shall inform all States

Members of the United Nations and

the other States referred to in article

8:

(a) Of signatures to this Convention

and of the deposit of instruments

of ratification or accession,

in accordance with articles 8, 9 and

10;

(b) Of the date on which this

Convention will come into force, in

accordance with article 11;

(c) Of requests for revision in

accordance with article 13;

(d) Of reservations to this Convention,

in accordance with article

12.

Artide 12

1. Au moment de la signature, de

la ratification ou de 1’adhésion, tout

Etat pourra formuler des réserves

aux articles de la Convention autres

que les articles 1 å 3 inclus.

2. Tout Etat contractant avant

formulé des réserves conformément

an paragraphe précédent pourra å

tout moment les retirer par une

communication å cet effet adressée

au Secrétaire général de l’Organisation

des Nations Unies.

Artide 13

1. Apres expiration d’une période

de cinq ans å partir de la date ä

laquelle la présente Convention entrera

en vigueur, une demande de

revision de la présente Convention

peut étre formulée en tout temps,

par toute partie contractante, par

voie de notification écrite adressée

au Secrétaire général de 1’Organisation

des Nations Unies.

2. L’Assemblée générale des Nations

Unies statue sur les mesures

å prendre, le cas échéant, au sujet

de cette demande.

Artide 14

Le Secrétaire général de 1’Organisation

des Nations Unies notifie å

tous les Etats Membres de reorganisation

des Nations Unies et aux

autres Etats visés å 1’article 8 :

a) Les signatures apposées å la

présente Convention et le dépot des

instruments de ratification ou

d’adhésion, conformément aux articles

8, 9 et 10 ;

b) La date å laquelle la présente

Convention entrera en vigueur, conformément

å 1’article 11 ;

c) Les demandes de revision présentées

conformément å 1’article 13 ;

d) Les réserves å cette Convention

présentées conformément ä 1’article

12.

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj. ts proposition nr 114 år 1966

Artikel 12

1. Vid undertecknande, ratifikation

eller anslutning äger stat göra

förbehåll beträffande andra artiklar

i konventionen än artiklarna 1—3.

2. Envar för dragsslutande stat,

vilken med tillämpning av nästföregående

stycke gjort förbehåll, äger

vid varje tidpunkt återtaga dessa

genom meddelande härom till Förenta

Nationernas generalsekreterare.

Artikel 13

1. Efter utgången av en tid av fem

åi- från den dag då denna konvention

träder i kraft, äger envar fördragsslutande

part när som helst

hemställa om översyn av konventionen

genom skriftlig framställning

till Förenta Nationernas generalsekreterare.

2. Förenta Nationernas generalförsamling

skall besluta om de åtgärder

vartill sådan framställning

må föranleda.

Artikel 14

Förenta Nationernas generalsekreterare

skall till alla Förenta Nationernas

medlemsstater samt övriga

stater, som avses i artikel 8, lämna

meddelande om:

a) undertecknande av konventionen

och deponering av ratifikationseller

anslutningsinstrument, jämlikt

artiklarna 8, 9 och 10;

b) den dag då konventionen jämlikt

artikel 11 träder i kraft;

c) framställning om översyn jämlikt

artikel 13;

d) förbehåll avseende konventionen

jämlikt artikel 12.

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj. ts proposition nr 1U år 1966

Article 15

The original of this Convention,

of which the Chinese, English,

French, Russian and Spanish texts

are equally authentic, shall be deposited

with the Secretary-General

of the United Nations, who shall

send certified copies thereof to all

States referred to in article 8.

In witness whereof the undersigned

Plenipotentiairies, being duly

authorized thereto by their respective

Governments, have signed this

Convention.

Done åt Genera, this twentyninth

day of April one thousand nine

hundred and fifty-eight.

Artide 15

L’original de la présente Convention,

dont les textes anglais, chinois,

espagnol, francais et nisse font

également foi, sera déposé auprés

du Secrétaire général de 1’Organisation

des Nations Unies, qui en fera

tenir copie certifiée conforme å tous

les Etats visés å I’article 8.

En foi de quoi les plénipotentiaires

sous-signés, dument autorisés par

leurs gouvernements respectifs, ont

signé la présente Convention.

Fait å Geneve, le vingt-neuf avril

mil neuf cent cinquante-huit.

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj.ts proposition nr 11 i år 1966

Artikel 15

Originalet till denna konvention,

vars engelska, franska, kinesiska,

ryska och spanska texter äga lika

vitsord, skall deponeras hos Förenta

Nationernas generalsekreterare, som

skall sända bestyrkta kopior därav

till alla stater som avses i artikel 8.

Till bekräftelse härav ha undertecknade

befullmäktigade ombud,

därtill vederbörligen bemyndigade

av sina respektive regeringar, underskrivit

denna konvention.

Som skedde i Geneve den tjugonionde

april nittonhundrafemtioåtta.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1966

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 1 april 1966.

Närvarande :

justitierådet Edling,

regeringsrådet Hegrelius,

justitierådet Petrén,

justitierådet Joachimsson.

Enligt lagrådet den 30 mars 1966 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitieärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den

18 mars 1966 hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas över upprättade

förslag till 1) lag om kontinentalsockeln, 2) lag om ändrad lydelse

av 5 § gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 314), 3) lag om ändring i lagen den

28 maj 1886 (nr 46) angående stenkolsfyndigheter m. m., 4) lag om

ändring i uranlagen den 2 december 1960 (nr 679), 5) lag om rätt till sand-,

grus- och stentäkt inom vissa allmänna vattenområden.

Förslagen, som finns bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av revisionssekreteraren Lars Delin.

Lagförslagen föranledde följande lagrådets yttrande:

Förslaget till lag om kontinentalsockeln

1 §•

I fråga om lagens geografiska tillämpningsområde utanför territorialgränsen

anknyter det remitterade förslaget icke direkt till innehållet i 1958

års konvention och ger heller icke annat besked än att lagen skall avse det

område, som Kungl. Maj:t bestämmer i enlighet med konventionen. Först

sedan förordnande i ämnet meddelats av Kungl. Maj :t, är det således avgjort

om eller i vad mån Sverige begagnar sig av möjligheten att utsträcka

sin suveränitet utöver territorialgränsen. Lagrådet vill framhålla, att den

föreslagna utformningen av förevarande paragraf torde medföra att lagen

icke blir tillämplig på område utanför territorialgränsen, förrän sådant förordnande

har utfärdats.

2 §•

I överensstämmelse med den terminologi, som tillämpas i 77 § regeringsformen

och som även eljest regelmässigt begagnas inom lagstiftning vari
-

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj. ts proposition nr lli år 196(>

genom det allmänna tillföres egendom, torde i förevarande stadgande böra

anges, att där åsyftad rätt tillkommer kronan. Härigenom skulle även bli

fullt klart, att icke alla institutioner och förmögenhetsmassor som omfattas

av det vidsträcktare begreppet staten — t. ex. riksdagens verk — är avsedda.

Vid bifall till vad lagrådet sålunda föreslagit bör även i 3 och 4 §§ ordet

staten utbytas mot kronan.

5 §•

Enligt 2 § i förslaget skall rätten att utforska kontinentalsockeln och utvinna

dess naturtillgångar tillkomma staten. När enskilt företag meddelas

tillstånd att utnyttja dessa rättigheter mot det att företaget fullgör vissa

villkor, t. ex. att erlägga royalty, måste rättsförhållandet mellan det allmänna

och företaget anses såsom i huvudsak grundat på ett privaträttsligt avtal.

En annan sak är, att förhållandet därjämte kan ha åtskilliga offentligrättsliga

inslag; som exempel må nämnas en företaget ålagd skyldighet

att iakttaga vissa säkerhetsföreskrifter. I den mån rättsförhållandet är att

anse som avtalsmässigt reglerat, kommer därav härflytande tvister, i likhet

med andra tvister rörande kronans egendom, att vara underkastade domstols

prövning. Genom skiljeavtal kan då självfallet också bestämmas, att

sådan tvist i stället skall hänskjutas till avgörande av skiljemän, och i enlighet

härmed utsedda skiljemän är naturligtvis ej att anse som tillsatta

på grund av förordnande av myndighet. Vid nu angivna förhållanden är den

föreslagna lagregeln onödig och ägnad att föranleda det missförståndet att

skiljemannaförfarande och eventuellt även domstolsprövning är utesluten

i fall som ej omfattas av lagregeln. Paragrafen synes alltså böra utgå.

Beträffande innehållet i lagregeln kan för övrigt anmärkas, att ett villkor

som »avser tillståndets bestånd» torde kunna syfta på nästan vilket

villkor som helst, eftersom praktiskt taget alla villkor kan tänkas ge anledning

till att återkalla tillståndet. Meningen torde vara att utsäga, att till

skiljemäns avgörande kan hänskjutas alla andra tvister än sådana som angår

frågan om tillståndet äger bestånd. Vidare kan framhållas, att anledning

synes saknas att ej under stadgandets tillämpningsområde medtaga

tvister om ersättning på grund av förfarande som kan föranleda ansvar

enligt lagen. Att fråga om ansvar ej kan prövas av skiljemän följer av allmänna

regler och behöver ej särskilt nämnas.

Bifall till vad lagrådet i första hand förordat föranleder ändring i fråga

om numrering av följande paragrafer och hänvisningar till dessa.

8 §.

Med betraktelsesättet att rättsförhållandet mellan innehavaren av tillstånd

enligt 3 § och det allmänna väsentligen grundas på ett privaträttsligt

avtal kan sjmas mindre väl förenligt att — såsom innebörden är i förevarande

stadgande — tillståndshavaren har en starkare ställning än kro
-

s. 110 Kontrollera mot PDF

110

Kungl. Maj. ts proposition nr 114 år 1966

nan i förhållande till den som vunnit inmutning. Det allmänna intresse

förevarande lagstiftning tillgodoser får emellertid anses vara av den vikt

att — om praktiskt behov därav hade förelegat — sådan ställning som beretts

tillståndshavaren kunnat tilläggas också kronan i fall, då genom statliga

organ verksamhet bedrives för att utforska kontinentalsockeln eller

utvinna naturtillgångar från denna.

12 §.

Vad som åsyftas med den i första stycket upptagna regeln synes kunna

kortare uttryckas så, att den som utan lov utforskar kontinentalsockeln eller

utvinner naturtillgångar från denna eller vidtager åtgärd härför dömes

till böter eller fängelse i högst sex månader.

Straffbestämmelserna i andra stycket torde böra gälla ej blott tillståndshavaren

utan även den som biträder vid utnyttjande av tillstånd och därvid

åsidosätter de föreskrifter och skyldigheter varom här är fråga. Stycket

synes kunna givas den lydelsen, att till samma straff dömes 1) den

som bryter mot föreskrift som meddelats med stöd av 4 § första stycket,

2) den som underlåter att efterkomma vad tillsynsmyndighet fordrar eller

föreskriver med stöd av 9 § andra eller tredje stycket, 3) den som vid

fullgörande av uppgiftsskyldighet som är förbunden med tillstånd eller som

är föreskriven i eller som ålagts enligt 9 § andra stycket uppsåtligen eller

av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift.

15 §.

De skäl, som talar för den i andra stycket angivna prövningen av frågor

om väckande av åtal, synes främst gälla spörsmål om olovlig utforskning

och utvinning samt olovlig insegling i säkerhetszon men blott i ringa mån

förseelser som avses i 12 § andra stycket. Lagrådet förordar, att prövningen

inskränkes till åtal för brott som avses i 12 § första och tredje styckena.

Skulle åtalsprövning fordras för övriga förseelser, borde också spörsmålet

om väckande av talan om utdömande av vite enligt 13 § vara underkastat

liknande prövning.

Förslaget till lag om ändring i lagen den 28 maj 1886 (nr 46) angående

stenkolsfyndigheter m. m.

51 §.

Under hänvisning till vad som anförts vid 2 § i förslaget till lag om kontinentalsockeln

föreslår lagrådet, att ordet staten i tredje stycket utbytes

mot kronan.

s. 111 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1966

111

Förslaget till lag om rätt till sand-, grus- och stentäkt inom vissa allmänna

vattenområden

Ordet staten bör av skäl lagrådet anfört vid 2 § i förslaget till lag om

kontinentalsockeln utbytas mot kronan.

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Ur protokollet:

Thomas Kr ook

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj.ts proposition nr tik år 1966

Utdrag av protokollet över justitieärenden hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

1 april 1966.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sträng, Andersson, Lindström, Kling,

Edenman, Johansson, Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric

Nilsson, Lundkvist, Gustafsson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets denna dag avgivna

utlåtande över de den 18 mars 1965 till lagrådet remitterade förslagen

till

1) lag om kontinentalsockeln,

2) lag om ändrad lydelse av 5 § gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 31 k),

3) lag om ändring i lagen den 28 maj 1886 (nr 46) angående stcnkolsfyndigheter

m. m.,

4) lag om ändring i uranlagen den 2 december 1960 (nr 679),

5) lag om rätt till sand-, grus- och stentäkt inom vissa allmänna vattenområden.

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

I anslutning till vad lagrådet yttrat vid 1 § i förslaget till lag om kontinentalsockeln

vill jag framhålla, att bestämmelser om lagens geografiska tilllämpningsområde

utanför territorialgränsen torde få utfärdas i samband

med lagens ikraftträdande.

Med anledning av lagrådets yttrande vid 2 § vill jag anföra, att det i departementsförslaget

använda ordet staten sedan någon tid mera regelmässigt

brukas i stället för ordet kronan. Ordet staten är enligt min mening en

mera adekvat och tidsenlig benämning på det allmänna som rättssubjekt. 1

de relativt sällan förekommande fall där behov föreligger att från Kungl.

Maj :ts befogenheter undanta egendom som disponeras t. ex. av riksdagens

verk bör detta ske uttryckligen. Med hänsyn härtill anser jag att det remitterade

förslaget bör vidhållas på denna punkt. Detsamma gäller den av lagrådet

berörda ändringen i 51 § stenkolslagen samt förslaget till lag om rätt

till sand-, grus- och stentäkt inom vissa allmänna vattenområden.

I enlighet med vad lagrådet anfört torde 5 § i det remitterade förslaget till

lag om kontinentalsockeln böra utgå. Härav föranledd ändring i fråga om

numreringen av följande paragrafer och hänvisningar till dessa bör vidtas.

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Maj.ts proposition nr 11b år 1966

Vad lagrådet uttalat under 8 § i samma förslag föranleder ingen erinran

från min sida. Av skäl som jag anfört i specialmotiveringen till paragrafen

anser jag, att särskilda bestämmelser inte behövs i fråga om konkurrens

mellan inmutningsrätt och statlig undersökning eller utvinning.

Beträffande 12 och 15 §§ biträder jag lagrådets förslag så när som på ett

par mindre redaktionella jämkningar i 12 §.

Härutöver bör vissa redaktionella jämkningar vidtas.

Föredraganden hemställer, att Kungl. Maj :t jämlikt 87 § regeringsformen

genom proposition föreslår riksdagen att anta lagförslagen med de ändringar

som angetts.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Stig Granqvist

MARCUS BOKTR. STHLM 1966 660207

Doktrin (1)

  1. Något om allmänt vattenområdes rättsliga ställning, SvJT 1967 s. 217, på s. 218 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1966:229 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om kontinentalsockeln w. to. jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten
  2. 3LU 1966:45 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om kontinentalsockeln m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten

Rättsfall (1)

1 koppling.

  1. RÅ 1993 ref. 87 ur registret

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. SvJT 1967 s. 217 Något om allmänt vattenområdes rättsliga ställning s. 218 i texten