Sök i Ratio Lex

Med förslag till kungörelse om ändring i byggnadsstadgan den 30 december 1959 (nr 612)

1966-03-11 · 7 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1966:118, Med förslag till kungörelse om ändring i byggnadsstadgan den 30 december 1959 (nr 612)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1966

1

Nr 118

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till kungörelse

om ändring i byggnadsstadgan den 30 december

1959 (nr 612); given Stockholms slott den

11 mars 1966.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, inhämta riksdagens

yttrande över härvid fogade förslag till kungörelse om ändring i

byggnadsstadgan den 30 december 1959 (nr 612).

GUSTAF ADOLF

Olof Palme

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att en ny bestämmelse införs i byggnadsstadgan

av innehåll att de utrymmen i byggnad till vilka allmänheten äger tillträde

i skälig omfattning skall utformas så att de blir tillgängliga och kan nyttjas

av personer med nedsatt rörelseförmåga. Bestämmelsen gäller nybyggnad

och ombyggnad och föreslås träda i kraft den 1 juli 1966.

1 liihang till riksdagens protokoll 19G6. 1 samt. .Yr 118

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj. ts proposition nr 118 år 1966

Förslag

till

Kungörelse

om ändring i byggnadsstadgan den 30 december 1959 (nr 612)

Härigenom förordnas, att i byggnadsstadgan den 30 december 1959 skall

införas en ny paragraf, 42 a §, av nedan angiven lydelse.

42 a §.

De utrymmen i byggnad till vilka allmänheten äger tillträde skola i skälig

omfattning utformas så att de bliva tillgängliga för och kunna nyttjas av

personer vilkas rörelseförmåga är nedsatt till följd av ålder, invaliditet eller

sjukdom.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1966.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1966

3

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden hållet inför

Hans Maj. t Konungen i statsrådet på Stockholms slott

den 11 mars 1966.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Kling, Edenman, JoHANSSon,

Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist,

Gustafsson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Palme, fråga om

ändring i byggnadsstadgan och anför.

Vår nuvarande byggnadslagstiftning saknar bestämmelser som särskilt

beaktar de rörelsehindrades situation.

I yttrande över en framställning om anslag från Svenska vanförevårdens

centralkommitté aktualiserade bostadsbyggnadsutredningen vissa frågor

om ändringar i byggnadslagstiftningen i de rörelsehindrades intresse. Häröver

avgav byggnadsstyrelsen yttrande, vari styrelsen föreslog en ny bestämmelse

i byggnadsstadgan av följande lydelse.

Byggnad, där personer bo eller vistas, skall så utformas att däri befintliga

utrymmen i skälig omfattning bli bekvämt tillgängliga och användbara

även för personer med av ålder, invaliditet eller sjukdom nedsatt rörelseförmåga.

Byggnadsstyrelsens förslag remitterades till Statens institut för byggnadsforskning.

Institutets yttrande innehöll ännu ett förslag till ny bestämmelse

i byggnadsstadgan. Bestämmelsen löd.

Byggnad skall så utformas att tillfartsvägar och entréer samt i byggnaden

befintliga utrymmen avsedda för allmänheten i skälig utsträckning blir

bekvämt tillgängliga och användbara för personer med av ålder, invaliditet

eller sjukdom nedsatt rörelseförmåga.

Institutet anförde i anslutning härtill. Institutet delar inte byggnadsstyrelsens

uppfattning att bestämmelsen även bör omfatta bostadslägenheter.

De krav som kan ställas på särskilda lägenheter för gravt rörelsehindrade

kan bättre bevakas genom utformningen av statens ekonomiska stöd till

byggandet av sådana bostäder. På samma sätt torde bostädernas anpassning

till lindrigare former av rörelsehinder kunna bevakas genom bostadsstyrelsens

lånebestämmelser.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 118 år 1966

Byggnadsstyrelsens och byggnadsforskningsinstitutets förslag har därefter

remissbehandlats. Yttranden har avgetts av poststyrelsen, telestyrelsen, järnvägsstyrelsen,

statens handikappråd, Svenska kommunförbundet, Svenska

landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet, Hyresgästernas sparkasse- och

byggnadsföreningars riksförbund, Svenska byggnadsentreprenörföreningen,

Svenska riksbyggen och Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO).

Samtliga remissorgan har tillstyrkt att en ny bestämmelse som tillgodoser

de rörelsehindrades behov införs i byggnadsstadgan. Tre remissorgan,

nämligen järnvägsstyrelsen, stadsförbundet och SABO förordar byggnadsstyrelsens

förslag till författningsbestämmelse medan de övriga ansluter

sig till institutets för byggnadsforskning förslag. Som skäl för att ej godta

byggnadsstyrelsens förslag har från flera håll anförts att det skulle medföra

alltför stora kostnader att låta alla bostäder falla under bestämmelsen.

Poststyrelsen förklarar sig ha uppmärksamheten riktad på de rörelsehindrades

problem. Man har börjat en undersökning för att genom kompletterande

åtgärder göra entréerna till postens lokaler mindre besvärliga för de

rörelsehindrade. De rent byggnadstekniska förutsättningarna hindrar dock

mer radikala åtgärder beträffande befintliga lokaler. I fråga om nybyggnader

är möjligheterna större att få fram bekväma entréer. Poststyrelsen

är inställd på en aktiv medverkan i planeringen för de rörelsehindrade och

är beredd att lata postverket påta sig de kostnader som detta engagemang

kräver. Telestyrelsen anser att televerket genom relativt begränsade åtgärder

vid byggnads- och lokalplaneringen kan underlätta för rörelsehindrade att

nå televerkets lokaler. Vad gäller nybyggnader torde de extra kostnaderna

härför vara relativt små i förhållande till de totala byggnadskostnaderna.

Järnvägsstyrelsen anför att de rörelsehindrades krav på SJ :s stationsanläggningar

i allmänhet kan komma att betraktas som en motiverad standardhöjning.

Styrelsen vill därför medverka till att genomföra kraven i

samband med om- och nybyggnader. Statens handikappråd framhåller att

de anvisningar som givits i byggnadsstyrelsens meddelande 1962: 5 om samhällsplanering

för rörelsehindrade jämte handikapporganisationernas upplysningsverksamhet

på många håll vunnit resonans och lett till resultat.

Men då det ankommit på vederbörande instanser för planering och byggnadsverksamhet

att efter eget omdöme avgöra i vilken utsträckning åtgärder

i enlighet med anvisningarna kunnat eller bort genomföras, har någon

enhetlig och genomgående förbättring för de rörelsehindrade hittills inte

åstadkommits. Det torde därför vara synnerligen angeläget att den föreslagna

ändringen i byggnadsstadgan kommer till stånd och att den formuleras

så att den utesluter möjligheter till otillfredsställande kompromisser.

Svenska kommunförbundet förklarar att åtgärder av det slag det här är

fråga om visserligen kommer att något öka byggnadskostnaderna men att

samhället måste tillse att för allmänheten avsedda lokaler i möjligaste mån

opaginerad Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1966

får en sådan utformning att även de rörelsehindrade kan använda dem.

Svenska landstingsförbundet uttalar att landstingen redan är direkt engagerade

i problemet att skapa en handikappvänlig samhällsmiljö inte minst

såsom huvudmän för sjukvård, rehabilitering och arbetsvärd. Förbundet är

dock medvetet om att inom andra grenar av landstingsverksamheten en

vidare anpassning härvidlag är både möjlig och önskvärd. Svenska stadsförbundet

framhåller att om byggnadsstyrelsens förslag godtas man måste

tillse att förslaget får en sådan praktisk tillämpning att man undviker

orimliga konsekvenser, särskilt i kostnadshänseende. Sådana anvisningar

måste utfärdas att byggnadsnämnder och övriga tillsynsmyndigheter får

utrymme för en skälighetsprövning.

Svenska byggnadsentreprenörföreningen finner det i hög grad angeläget

att tillgodose de rörelsehindrades önskemål beträffande olika slags

lokaler. Föreningen förordar utredning om vilka åtgärder som är mest

angelägna och ur kostnadssynpunkt försvarbara när det gäller de rörelsehindrade.

HSB.s riksförbund anser att det inte kan råda någon tvekan

om att i bostadshus och andra byggnader skall installeras alla anordningar

för rörelsehindrade som det är ekonomiskt möjligt att göra. Det torde

enligt föx-bundet inte medföra några beaktansvärda merkostnader att utforma

tillfartsvägar och entréer så att de blir bekvämt tillgängliga för de

rörelsehindrade. Svenska riksbyggen anser att kraven på entréernas anslutning

till mark bör generellt höjas. Man framhåller också att under

förutsättning att samhället utnyttjar sina möjligheter att i stadsplaneringen

påverka detaljutformningen, många problem för de svårt rörelsehindrade

kan lösas.

Departementschefen

För den rörelsehindrades möjligheter till ett aktivt liv med normala kontakter

med samhället är det självfallet väsentligt att den fysiska miljön är

så utformad att han inte möter oöverkomliga hinder när han lämnar sin

bostad. Även om de rörelsehindrades situation härvidlag ändrats till det

bättre under senare år, främst genom att tekniska hjälpmedel tillkommit

som underlättar för dem att anpassa sig till miljön, är det otvivelaktigt så

att åtskilligt återstår att göra för att anpassa miljön till de rörelsehindrades

speciella behov. En från denna synpunkt betydelsefull del av miljön där

väsentliga förbättringar bör kunna uppnås med förhållandevis små insatser

utgör byggnaderna, såväl de enskilda som de offentliga.

Jag finner det därför angeläget att de rörelsehindrades särskilda behov

på detta område beaktas i större utsträckning än som f. n. är fallet. I detta

syfte bör byggnadslagstiftningen kompletteras med en särskild bestämmelse

som syftar till att förbättra de rörelsehindrades möjligheter att få

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1966

tillträde till och att nyttja olika slag av byggnader. Den nya bestämmelsen

bör upptas i byggnadsstadgan.

Byggnadsforskningsinstitutets förslag att också tillfartsvägar till byggnader

skall anordnas så att de motsvarar de rörelsehindrades behov finner

jag i och för sig vara mycket beaktansvärt. Förslaget synes dock lämpligen

böra upptas i annat sammanhang.

En bestämmelse i byggnadsstadgan måste ges allmän karaktär och det

kan inte komma i fråga att där närmare ange vilka krav som i de rörelsehindrades

intresse kan ställas på olika slag av byggnader. Uppgifter

härom bör upptas i byggnadsstyrelsens anvisningar till byggnadsstadgan

(BABS). Sedan en tid tillbaka förbereder byggnadsstyrelsen tillsammans

med bostadsstyrelsen och svenska centralkommittén för rehabilitering anvisningar

i ämnet.

Den nya bestämmelsen bör omfatta alla utrymmen i byggnad till vilka

allmänheten äger tillträde. Härmed avses inte bara de utrymmen som är

upplåtna för allmänheten, såsom expeditionslokaler, samlingslokaler, bibliotek,

etc. utan också sådana utrymmen i bostadshus som inte är avsedda

enbart för hyresgästerna, t. ex. entréer, trappuppgångar och korridorer.

Den föreslagna bestämmelsen omfattar inte bostadsutrymmen. Det synes

nämligen inte realistiskt att söka utrusta alla lägenheter så att de motsvarar

de rörelsehindrades behov. I likhet med institutet för byggnadsforskning

och de remissorgan som anslutit sig till institutets förslag anser jag att de

svårast rörelsehindrades bostadsfråga bör lösas genom speciallägenheter.

För de i mindre grad rörelsehindrade vill jag framhålla de möjligheter som

ges att i vanliga lägenheter genom individuellt anpassad utrustning och de

övriga hjälpmedel som numera står till buds underlätta den dagliga livsföringen.

Mycket av det som skapar en för de rörelsehindrade vänlig byggnadsmiljö

behöver inte medföra nämnvärt ökade byggnadskostnader. Det gäller många

gånger bara att ha klart för sig vari de rörelsehindrades problem består och

hur dessa problem byggnadstekniskt bäst kan lösas. Det kan vara fråga

om så enkla detaljer som att göra en dörr några centimeter bredare, att

sätta upp en ledstång eller att utelämna en tröskel. Naturligtvis blir det i

vissa fall också fråga om åtgärder av mera omfattande slag.

Vid en bestämning av vilka åtgärder som i de rörelsehindrades intresse

skall vidtas beträffande en viss byggnad måste en avvägning ske med hänsyn

till kostnaderna för åtgärderna och ändamålet med byggnaden. Åtgärder

som inte medför någon kostnadsökning eller blott en obetydlig sådan

bör kunna vidtas beträffande praktiskt taget alla byggnader till vilka

allmänheten äger tillträde. Föreskrifter rörande mer kostnadskrävande

detaljer som hissar, persontransportband och ramper synes inte böra utfärdas

beträffande andra utrymmen än dem som nyttjas av en större

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 1966

allmänhet eller av ett större antal rörelsehindrade. De utrymmen jag avser

är expeditionslokaler, samlingslokaler, affärslokaler, skolor, bibliotek,

sjukhus etc.

I likhet med byggnadsstyrelsen och institutet för byggnadsforskning anser

jag att varje form av nedsatt rörelseförmåga till följd av ålder, invaliditet

eller sjukdom bör beaktas i sammanhanget.

En reglering i enlighet med det anförda måste begränsas att i första hand

gälla nybyggnader. Det torde nämligen inte vara möjligt vare sig från arbets-

eller från kostnadssynpunkt att införa en allmän skyldighet att ändra

redan färdigställda byggnader så att de motsvarar de rörelsehindrades behov.

Begreppet nybyggnad är definierat i 75 § byggnadsstadgan. Härunder

faller inte bara uppförandet av en helt ny byggnad utan bl. a. också tilleller

påbyggnad och ombyggnad av genomgripande beskaffenhet. Bestämmelsen

bör kunna tillämpas också på de senare formerna av nybyggnad

(se särskilt 75 § 1>—d).

Bestämmelser om nybyggnad finns i byggnadsstadgan upptagna under

38—48 §§. Den nya bestämmelsen bör betecknas som 42 a §.

I 49 § byggnadsstadgan sägs, att vid sådan ändring av byggnad, som ej

är att hänföra till nybyggnad, skall bestämmelserna i 38—48 §§ äga

motsvarande tillämpning i fråga om de delar av byggnaden, som beröres av

ändringen. Det synes lämpligt att med beaktande av vad jag tidigare anfört

42 a § göres tillämplig också på sådan ombyggnad. Enligt 49 § äger byggnadsnämnden

medge undantag från bestämmelserna i 38—48 §§. Nämnden

bör ha samma befogenhet beträffande 42 a §.

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj :t inhämtar

riksdagens yttrande över ett inom kommunikationsdepartementet

upprättat förslag till kungörelse om ändring i byggnadsstadgan den 30 december

1959 (nr 612).

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

C.-E. Brändström

MARCUS BOKTR. STHLM 1966 660305

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1966:231 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag om Sveriges sjöterritorium. a1 i texten
  2. 3LU 1966:43 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med anhållan om yttrande över förslag till kungörelse om ändring i byggnadsstadgan den 30 december 1959 s. 1 i texten