Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om Sveriges sjöterritorium

1966-03-25 · 26 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 24 av 26 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1966:119, Med förslag till lag om Sveriges sjöterritorium

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1966

1

Nr 119

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

Sveriges sjöterritorium; given Stockholms slott den

25 mars 1966.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden

för denna dag vill Kungl. Maj :t föreslå riksdagen att antaga härvid

fogade förslag till lag om Sveriges sjöterritorium.

GUSTAF ADOLF

Herman Kling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att bestämmelser om Sveriges sjöterritorium samlas

i en lag i ämnet. Bestämmelserna grundas på hävdvunna svenska principer.

Vid deras utformning har också beaktats den i Geneve år 1958 antagna

konventionen om territorialhavet och tilläggszonen.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 119

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 119 år 1966

Förslag

till

Lag

om Sveriges sjöterritorium

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Sveriges sjöterritorium omfattar inre vatten och territorialhavet. Det

begränsas mot det fria havet eller annan stats territorium av territorialgränsen.

2 §•

Till inre vatten räknas

a) insjöar, vattendrag och kanaler;

b) vid kusterna belägna hamnar, bukter och vikar samt vattenområden

innanför och mellan öar, holmar och skär intill räta linjer som Konungen

bestämmer.

I Öresund mellan Klagshamns fyr och Kullen räknas dock endast hamnar

till inre vatten.

3 §■

Till territorialhavet räknas det utanför Sveriges landområden och inre vatten

belägna vattenområdet med en bredd av fyra nautiska mil eller 7 408

meter.

Territorialhavet sträcker sig dock

a) i området närmast gränsen mot Norge intill en linje på ett avstånd av

fyra nautiska mil från och parallell med den räta linjen genom det nordligaste

bland de med namnet Stora Drammen betecknade skären och den

sydost om ön Heja belägna övervattensstenen Hejeknubb;

b) i Öresund ej utöver den linje i sundets längdriktning som anges i deklarationen

med Danmark den 30 januari 1932 angående vissa gränsförhållanden

i Öresund;

c) i Ålands hav ej utöver gränsen mot Finland; samt

d) i området närmast gränsen mot Finland i Bottenviken intill en linje

på ett avstånd av fyra nautiska mil från och parallell med den räta linjen från

det sydligaste skäret vid ön Letto till det sydligaste skäret vid ön Selkäsarvi.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1966

4 §•

Vid landområden beräknas territorialhavet från strandlinjen vid lågt

vattenstånd. Från skär som vid lågt vattenstånd men ej vid medelvattenstånd

höjer sig över vattenytan, beräknas dock territorialhav endast om

skäret ligger på ett avstånd av högst fyra nautiska mil från närmaste till

Sverige hörande landområde som höjer sig över vattenytan vid medelvattenstånd.

Vid inre vatten utmed kusterna beräknas territorialhavet från dessa vattenområdens

yttergränser (räta baslinjer).

5 §•

Ytterligare bestämmelser om territorialhavets beräkning meddelas av

Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1966.

Vad som föreskrives i lag eller annan författning om svenskt territorialvatten

och svenskt farvatten avser härefter i stället Sveriges sjöterritorium.

Vad som är föreskrivet om inre territorialvatten och inre farvatten avser i

stället inre vatten och vad som är föreskrivet om yttre territorialvatten territorialhavet.

1* — Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 sand. Nr 119

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 119 år 1966

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 25 mars

1966.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Kling, Edenman, Johansson,

Hermansson, Holmqvist, Aspling, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist,

Gustafsson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga angående lagstiftning

om Sveriges sjöterritorium och anför.

Inledning

I fråga om stater som är belägna vid havet räknas av ålder till staternas

territorium ett område av havet närmast kusterna. Angående bredden av

detta havsbälte, som brukar benämnas territorialvattnet, har uppfattningen

varierat från tid till annan och från stat till stat. Sverige räknar sedan 1700- talet med en territorialvattenbredd av fyra nautiska mil. Skiftande meningar

har också rått om utgångspunkten för beräkningen av territorialvattnets

bredd. I allmänhet sker beräkningen från strandlinjen men när kusten

som t. ex. i Sverige är sönderskuren av bukter och vikar eller omgiven

av skärgårdar sker beräkningen från räta baslinjer, som dras över bukter

och vikar eller mellan öar, holmar och skär belägna längst ut mot havet.

De räta baslinjer som f. n. utgör utgångspunkten för beräkningen av det

svenska territorialvattnet är fastställda genom ett Kungl. brev den 4 maj

1934 till generaltullstyrelsen med därvid fogade sjökort för rikets kustområden,

de s. k. tullkorten.

Vid tiden för brevets tillkomst var statspraxis skiftande och den folkrättsliga

doktrinen osäker både i fråga om territorialvattnets bredd och i

fråga om utgångspunkten för dess beräkning bl. a. vid bukter och skärgårdar.

I den senare frågan har större klarhet vunnits numera. Detta har skett

främst genom en av internationella domstolen i Haag år 1951 meddelad

dom i tvist mellan Storbritannien och Norge om fiskegränsen i Nordnorge

och genom en år 1958 antagen konvention om territorialhavet och tilläggszonen,

i det följande benämnd territorialhavskonventionen. Genom nämnda

opaginerad Kontrollera mot PDF

a

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1966

dom och konvention har godtagits metoden med räta baslinjer över bukter eller

mellan öar, holmar och skär tvärs över vattenområdena mellan dem. Mot bakgrunden

av att det folkrättsliga läget sålunda klarnat i vissa hänseenden

har en revision av den år 1934 gjorda gränsdragningen ansetts motiverad.

En annan anledning till en sådan revision har ansetts vara, att de bedömningar

som ligger till grund för 1934 års tullkort vilar på huvudsakligen

mycket gamla och ofullständiga sjömätningar och på osäkra uppgifter om

vattennivåerna. Även landhöjningen har anförts som motiv för en revision.

Med hänsyn till dessa förhållanden tillkallades enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande

den 1 december 1961 särskilda sakkunniga med uppdrag att

göra en översyn av baslinjerna för territorialvattnets beräkning utmed den

svenska kusten och därmed sammanhängande frågor. De sakkunniga1, som

antog benämningen baslinjeutredningen, avlämnade i december 1964 betänkandet

»Sveriges sjöterritorium» (SOU 1965: 1) med förslag till lag om Sveriges

sjöterritorium, m. in.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgivits av justitiekansler!!,

riksåklagaren — som överlämnat yttranden från överåklagaren i Göteborgs

åklagardistrikt och länsåklagarmyndigheten i Malmöhus län — hovrätten

för Västra Sverige, överbefälhavaren, sjöfartsstyrelsen, luftfartsstyrelsen,

telestyrelsen, kammarkollegiet, generaltullstyrelsen — som överlämnat yttrande

från chefen för västra kustdistriktet — lantmäteristyrelsen, rikets

allmänna kartverk, fiskeristyrelsen — som överlämnat yttranden från fiskeriintendenterna

i övre norra, österhavets och västerhavets distrikt — kommerskollegium

— som överlämnat yttranden från samtliga liandelskamrar

i riket — Sveriges geologiska undersökning, överstyrelsen för ekonomisk

försvarsberedskap, rikspolisstyrelsen, civilförsvarsstyrelsen, länsstyrelserna i

Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Kalmar, Gotlands, Blekinge,

Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Gävleborgs,

Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län, kontinentalsockelutredningen,

skyddsområdesutredningen, Sveriges fiskares riksförbund,

Sveriges redareförening, Sveriges fartygsbefälsförening och Svenska

sjöfolksförbundet. Var och en av länsstyrelserna i Uppsala, Kalmar, Blekinge,

Hallands och Gävleborgs län har överlämnat yttrande från länets

hushållningssällskaps fiskerinämnd. Vidare har av länsstyrelsen i Blekinge

län överlämnats yttranden från Svenska sydkustfiskarnas centralförbund

och Blekinge läns havsfiskeförening, av länsstyrelsen i Kristianstads län

från länets hushållningssällskap, av länsstyrelsen i Malmöhus län från

Malmöhus läns havsfiskeförening och chefen för södra kustdistriktet samt

av länsstyrelsen i Norrbottens län från överlantmätaren i länet.

Jag anhåller nu att få ta upp denna fråga till behandling.

1 Sjöfartsrådet P. O. Fagerholm, ordförande, professor emeritus K. S. T. N. Gihl, kommendören

E. H. R. Gottfridsson, numera departementsrådet S. I. Gullnäs, numera utrikesrådet L. E.

Hedström, gränschefen N. E. Holm och överdirektören N. E. J. Hult samt som ersättare för

denne byråchefen S. Sahlin. Som expert biträdde sjökaptenen A. Hcgfeldt.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1966

Gällande svensk rätt och territorialhavskonventionen

Gällande svenska bestämmelser

Flera svenska författningar innehåller bestämmelser om vilka vattenområden

som räknas till svenskt territorialvatten.

Enligt kungörelsen den 21 november 1925 (nr 467) angående främmande

örlogsfartygs och militära luftfartygs tillträde i fred till svenskt territorium

(tillträdeskungörelsen) förstås med »svenskt inre territorialvatten»:

»a) svenska insjöar, vattendrag och kanaler; b) svenska hamnar, hamninlopp

och vikar; samt c) de delar av svenskt territorialvatten, som äro belägna

innanför och emellan svenska Öar, holmar och skär, som icke ständigt

av havet översköljas; dock att i Öresund norr om den genom Klagshamns

fyr dragna latitudparallellen endast svenska hamnar och hamninlopp äro

att betrakta såsom svenskt inre territorialvatten.»

Denna definition i tillträdeskungörelsen återkommer med huvudsakligen

samma ordalag i tullstadgan den 7 oktober 1927 (nr 391), vars 1 § har följande

lydelse:

»Sveriges tullområde, varmed förstås svenskt territorium, där tullverket

har att fullgöra sina uppgifter, omfattar

a) rikets landområden;

b) insjöar, vattendrag och kanaler inom riket;

c) vid rikets kuster belägna hamnar, hamninlopp och vikar ävensom

i övrigt till saltsjön hörande vatten, vilka äro belägna innanför och mellan

de utmed kusterna liggande öar, holmar eller skär, som icke ständigt översköljas

av havet; samt

d) de till saltsjön hörande vatten, vilka sträcka sig intill ett avstånd av

fyra nautiska mil, eller 7 408 meter, från rikets landområden eller från linjer,

som mot havet bilda gräns för de under c) nämnda vattnen.

Tullområdet sträcker sig i Öresund till hälften av sundet samt närmast

rikets sjögräns mot Norge intill ett avstånd av fyra nautiska mil från den

å den svenska sidan om sjögränsen fallande delen av en rät linje, som sammanbinder

det nordligaste bland de med namnet Stora Drammen betecknade

skären och den sydost om ön Heja belägna övervattensstenen Hejeknubb.

»

I det inledningsvis nämnda brevet den 4 maj 1934 till generaltullstyrelsen

förklarade Kungl. Maj :t, att bestämmelserna i 1 § tullstadgan skall förstås

så som framgår av de gränslinjer som chefen för det dåvarande sjökarteverket

lagt in på särskilda sjökort för rikets kustområden. På dessa

sjökort, de s. k. tullkorten, är inlagda dels gränslinjerna mot havet för de

i 1 § första stycket c) nämnda vattenområdena i form av räta baslinjer,

dels gränsen för Sveriges tullområde.

I kungörelsen den 27 maj 1938 (nr 187) innefattande vissa neutralitetsbestämmelser

(neutralitetskungörelsen) definieras »svenskt territorium»

i en fotnot till 1 § på följande sätt;

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 119 år 1906 7

»Med svenskt territorium förstås allt svenskt land och vatten samt luftområdet

däröver. Till sjöss sträcker sig svenskt territorium intill ett avstånd

av fyra nautiska mil, eller 7 408 meter, från rikets landområden eller från

linjer, som mot havet bilda gräns för inre territorialvatten; se Tullstadgan

den 7 oktober 1927, § 1, samt Kungl. brev den 4 maj 1934 angående fixerande

av gränsen för rikets tullområde med därtill hörande kartor.»

Vidare definieras i 2 § punkt 2 andra stycket »svenskt inre territorialvatten»

så, att därmed förstås

»---svenska hamnar, hamninlopp, bukter och vikar ävensom de

delar av svenskt territorialvatten, som äro belägna innanför och emellan

svenska öar, holmar och skär, som icke ständigt av havet översköljas; dock

att i Öresund norr om den genom Klagshamns fyr dragna latitudparallellen

endast hamnar och hamninlopp skola betraktas såsom inre territorialvatten.»

Slutligen kan nämnas sjötrafikförordningen den 18 maj 1962 (nr 150),

där »svenskt farvatten» och »inre farvatten» definieras i 1 § på följande sätt:

»I denna förordning förstås med

svenskt farvatten:

a) insjöar, vattendrag och kanaler inom Sverige;

b) vid rikets kuster belägna hamnar, hamninlopp och vikar ävensom i

övrigt till saltsjön hörande vatten, vilka äro belägna innanför och mellan

de utmed kusterna liggande öar, holmar eller skär, som icke ständigt

översköljas av havet; samt

c) de till saltsjön hörande vatten, vilka sträcka sig intill ett avstånd av

fyra nautiska mil, eller 7 408 meter, från rikets landområden eller från

linjer, som mot havet bilda gräns för de under b) nämnda vattnen, dock

längst intill gränsen mot annat lands territorialvatten sådan denna särskilt

blivit bestämd;

inre farvatten: de ovan under a) och b) nämnda vattnen.»

Territorialhavskonventionen

Av stor betydelse för den folkrättsliga utvecklingen under senare tid har

som tidigare nämnts varit den av internationella domstolen i Haag år 1951

meddelade domen i den brittisk-norska fiskegränstvisten och 1958 års territorialhavskonvention.

Den senare tillkom på Förenta nationernas havsrättskonferens

år 1958 i Geneve. Vid denna antogs fyra konventioner angående

havet, nämligen konventionen om territorialhavet och tilläggszonen,

konventionen om det fria havet, konventionen om fisket och bevarandet

av de levande tillgångarna i det fria havet samt konventionen om kontinentalsockeln.

Däremot lyckades konferensen inte fastställa regler angående

territorialhavets bredd. Detta lyckades inte heller vid en ny havsrättskonferens

i Geneve år 1900. Fastän Sverige inte biträtt territorialhavskonventionen,

har denna sitt stora intresse i förevarande sammanhang eftersom

dess regler till väsentlig del får anses utgöra kodifierad folkrätt och även

i övrigt kan bli normerande för framtiden. En kortfattad redogörelse för

konventionen torde därför böra lämnas här. Konventionen :ir i sina engelska

2*—liihang till riksdagens protokoll 1966. I samt. Nr 119

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 119 år 1966

och franska texter jämte svensk översättning fogad som bilaga till baslinjeutredningens

betänkande.

Konventionens art. 1 innehåller en allmän bestämmelse, att kuststatens

suveränitet sträcker sig utöver dess landterritorium och inre vatten till ett

område av hav i anslutning till dess kust, benämnt territorialhavet. I art. 2

föreskrivs, att suveräniteten över territorialhavet sträcker sig även till luftrummet

däröver samt till havsbottnen och dennas underlag.

Art. 3—13 innehåller huvudsakligen regler om hur territorialhavet skall

beräknas i olika fall. I art. 3 sägs, att den normala baslinjen för beräkningen

av territorialhavsbredden utgörs om ej annat bestäms i konventionen av lågvattenlinjen

utmed kusten, så som den angivits på storskaliga sjökort, vilka

officiellt erkänts av kuststaten.

Art. 4 innehåller regler om räta baslinjer. Enligt dessa regler får, när kusten

är djupt inskuren eller kantad av skärgård, räta baslinjer dras mellan

lämpliga punkter för bestämning av territorialgränsen. Dessa baslinjer får

dock inte avsevärt avvika från kustens huvudriktning, och de vattenområden

som ligger innanför baslinjerna måste vara så nära anslutna till land att de

kan vara underkastade de rättsregler som gäller för inre vatten. Räta baslinjer

får vidare inte dras från upphöjningar synliga endast vid lågt tidvatten,

s. k. low-tide elevations, om inte fyrar eller liknande installationer

som ständigt är belägna över vattenytan har uppförts på dem. Vidare sägs,

att vid fastställandet av räta baslinjer hänsyn får tas även till speciella

ekonomiska intressen, som hänför sig till det berörda området, om dessa intressens

förekomst och vikt klart ådagalagts genom hävd.

I art. 4 föreskrivs vidare, att räta baslinjer inte får dras så, att en annan

stats territorialhav därigenom avstängs från det fria havet. Slutligen förklaras,

att kuststaten skall tydligt ange räta baslinjer på sjökort, som skall

offentliggöras.

I art. 5 sägs, att vattnet innanför rät baslinje utgör en del av kuststatens

inre vatten. Vidare föreskrivs att, om dragandet av en rät baslinje skulle ha

till följd att som inre vatten innesluts vattenområde som tidigare räknats

till territorialhavet eller det fria havet, rätt till s. k. oskadlig genomfart

skall finnas i området.

Art. 6 anger att territorialhavets yttre gräns skall utgöras av en linje,

där varje punkt befinner sig på ett avstånd lika med territorialhavsbredden

från närmaste punkt på baslinjen.

I art. 7 behandlas bukter, vilkas kuster tillhör en och samma stat. I artikeln

anges villkoren för vad som i detta sammanhang skall räknas som

bukt. Bl. a. sägs att buktens yta skall vara minst så stor som ytan av en

halvcirkel med en diameter motsvarande längden av en linje tvärs över

buktmynningen. Vattnet i en sålunda bestämd bukt får räknas till kuststatens

inre vatten innanför en rät linje över mynningen, vars bredd får

uppgå till 24 nautiska mil. Om bredden vid buktens mynning överstiger

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 119 år 1966 9

24 nautiska mil, får en rät baslinje om högst 24 nautiska mil dras inne i

bukten.

Art. 8 behandlar beräkningen av territorialhavet vid hamnanläggningar.

I art. 9 sägs att redder skall utgöra del av territorialhavet, även om de enligt

annars givna regler helt eller delvis skulle ligga utanför territorialgränsen.

I art. 10 definieras en ö som ett naturligt bildat landområde omgivet avvatten

och beläget över vattenytan vid högt tidvatten. Vidare sägs att territorialhavet

kring öar skall beräknas i enlighet med konventionens allmänna

regler.

Art. 11 avser upphöjningar som befinner sig över vattenytan vid lågt

tidvatten men ej vid högt tidvatten. Sådana formationer, benämnda low-tide

elevations, får användas som utgångspunkt för beräkning av territorialhav,

när de ligger på ett avstånd från kusten eller en ö motsvarande högst territorialhavsbredden.

Längre ut liggande low-tide elevations påverkar inte

territorialhavets utsträckning.

Beräkningen av territorialhavet, när två staters kuster ligger mitt emot

eller intill varandra, behandlas i art. 12. Enligt denna artikel skall, om särskilda

avtal av annan innebörd inte träffats eller om historiska eller andra

speciella skäl inte talar däremot, ingen av staterna äga utsträcka sitt territorialhav

utöver en linje, på vilken varje punkt är lika nära de närmaste

punkterna på de baslinjer från vilka de två staternas territorialhav beräknas.

Avgränsningslinjen skall i sådant fall införas på storskaliga sjökort,

som officiellt erkänts av kuststaten.

Art. 13 anger att, om en flod rinner direkt ut i havet, baslinjen skall utgöra

en rät linje över flodmynningen mellan punkter på lågvattenlinjen på stränderna.

i* j:* j«#i

Art. 14—23 innehåller regler om främmande fartygs rätt till oskadlig

genomfart genom territorialhavet. I art. 24 ges bestämmelser om tilläggszonen

och i art. 25—32 slutbestämmelser.

Förslagets allmänna grunder

B a slin j eutr edni ngen

Enligt vad baslinjeutredningen framhåller har det inte ingått i utredningens

uppdrag att ta ställning till frågan om bredden av det svenska territorialvattnet.

Utredningen har sett som sin främsta uppgift att föreslå ett

system av räta baslinjer, som inom ramen för gällande folkrättsliga regler

ger till resultat en klar och enkel territorialgräns utmed de delar av den

svenska kusten där de geografiska förhållandena föranleder användning

av ett sådant system. Utefter övriga delar av kusten utgörs territorialgränsen

av cirkelbågar med medelpunkterna på lågvattenlinjen och med territorialhavsbredden

som radie. Utredningens rättsliga bedömning har skett

aned utgångspunkt från hävdvunna svenska regler och med hänsyn till den

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 119 år 1966

folkrättsliga utveckling som ägt rum under senare år, bl. a. genom internationella

domstolens dom år 1951 i den brittisk-norska fiskegränstvisten

och 1958 års territorialhavskonvention. Den tekniska grundvalen för utredningens

arbete har varit tillgängliga sjömälningsdata kompletterade i vissa

fall med observationer på platsen.

Utredningen förordar i anslutning till territorialhavskonventionen en

annan terminologi än den hittills brukade. Utredningen föreslår sålunda, att

vad som i de svenska författningarna f. n. benämns inre territorialvatten

eller inre farvatten benämns inre vatten — i konventionens engelska och

franska texter resp. »internal waters» och »eaux intérieures» — och att

benämningen yttre territorialvatten ersätts med benämningen territorialhav

— i konventionen resp. »territorial sea» och »mer territoriale».

Utredningen framhåller, att de frågor den haft att arbeta med berör viktiga

statsintressen. I fredstid föranleder dessa intressen övervakning inom

sjöterritoriet i form av t. ex. tullbevakning, fisketillsyn och övervakning

av sjötrafiken. Dessa uppgifter måste ofta utföras till sjöss under besvärliga

yttre förhållanden och med svårigheter att bestämma positionen. Detta

understryker behovet av en klar och enkel territorialgräns. I orostid, då

försvarets intressen träder i förgrunden, framträder detta behov ytterligare.

I samband med neutralitetens hävdande vid en incident är det av yttersta

vikt att snabbt, enkelt och säkert kunna fastställa, om platsen ligger innanför

eller utanför territorialgränsen. Klara gränslinjer krävs också för sjöfartsskyddet

under neutralitet, då livlig sjöfart, även av utländska fartyg,

kan förväntas på svenskt territorialvatten. Det trygga framförandet av denna

sjöfart kan vara en förutsättning för landets försörjning liksom för neutralitetens

upprätthållande. Även förberedelserna för ett invasionsförsvar, vid

vilket bl. a. minvapnet kan antas få allt större betydelse, ställer krav på

en tydlig territorialgräns. Utredningen har sökt att såvitt möjligt ta hänsyn

till dessa intressen vid valet av utgångspunkt för territorialhavets beräkning.

Utredningen anför vidare, att utgångspunkten för territorialhavets beräkning

har betydelse inte bara för territorialgränsens sträckning. Som regel

används samma utgångspunkt för beräkning av en kuststats fisketerritorium

eller fiskezon. Vidare skall enligt 1958 års konvention om kontinentalsockeln

gränserna för ett lands del av kontinentalsockeln i allmänhet

bestämmas från baslinjerna för beräkning av territorialhavets bredd, när

gränsdragning skall ske mot annan stat vid samma hav och avtal inte har

träffats mellan staterna om gränsdragningen.

Angående Kungl. brevet den 4 maj 1934 och de till detta fogade tullkorten

uttalar utredningen, att avsikten med brevet uppenbart inte var att definitivt

fastställa den svenska territorialgränsens sträckning. Brevet hade det

begränsade syftet att tillgodose tullväsendets behov av en auktoritativ

tolkning av bestämmelserna om tullområdet i 1927 års tullstadga. Med

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 119 år 1966

11

hänsyn till att de frågor soin inverkat på gränsdragningen enligt tullkorten

internationellt sett vid tiden för brevets tillkomst var omstridda och oklara,

måste gränsdragningen anses ha haft en restriktiv och provisorisk karaktär.

En revision av gränsdragningen framstår enligt utredningen som särskilt

motiverad därför att större enighet numera nåtts om internationella

regler i ämnet.

Ytterligare anledningar till att gränsdragningen enligt 1934 års tullkort

bör överses är enligt utredningen att säkrare uppgifter om vattennivåerna

numera föreligger och att förändringar skett genom den fortgående

landhöjningen.

Frågan om de folkrättsliga regler som bör läggas till grund för en översyn

av det nuvarande baslinjesystemet behandlas ingående av utredningen.

Till betänkandet är som bilaga fogad en folkrättslig utredning av professorn

Torsten Gihl. Med stöd därav konstaterar utredningen, att det inte

torde råda någon tvekan om att de principer som ligger till grund för det

nuvarande svenska baslinjesystemet äger folkrättslig giltighet. Härefter

gör utredningen en jämförelse mellan dessa principer och de riktlinjer

för ett system med räta baslinjer som ingår i territorialhavskonventionen.

Det mest framträdande draget i de svenska principerna är enligt utredningen

de geografiska kriteriernas utslagsgivande betydelse för gränsdragningen.

Även territorialhavskonventionen bygger enligt utredningen väsentligen

på geografiska kriterier. Vissa bestämmelser i konventionen (art. 4)

ger emellertid möjlighet att dra baslinjer längre ut än vad som föranleds av

de rent geografiska förhållandena. I vissa fall får nämligen hänsyn tas till

kustbefolkningens ekonomiska intressen.

Utredningen har funnit övervägande skäl tala för att Sverige utgår från

de hävdvunna svenska principerna och inte söker utnyttja de i territorialhavskonventionen

givna möjligheterna att dra räta baslinjer längre ut. Som

främsta skäl för sin ståndpunkt hänvisar utredningen till en bestämmelse i

konventionen (art. 5 punkt 2), som har tillkommit för att förebygga att den

fria sjöfarten skall lida intrång till följd av den liberalare gränsdragning som

konventionen medger. Bestämmelsen innebär, att efter en utflyttning av baslinjerna

främmande fartygs rätt till oskadlig genomfart fortfarande skall

gälla i de områden innanför de nya baslinjerna inom vilka sådan rätt tidigare

förelegat. Utredningen framhåller, att denna bestämmelse liksom de

liberalare gränsdragningsreglerna rönte stark kritik från svensk sida under

förarbetena till konventionen. Enligt svensk uppfattning skulle nämligen

från såväl marin synpunkt som tull- och annan bevakningssynpunkt betydande

svårigheter uppkomma, om olika delar av vattenområdena innanför

de räta baslinjerna fick olika rättslig karaktär.

På grund härav föreslår utredningen, att enligt hävdvunna svenska principer

endast geografiska hänsyn skall bestämma de räta baslinjernas sträckning.

Avgörande för utredningens förslag i detta hänseende har sålunda varit

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 119 år 1966

kustens konfiguration. Utredningen bär helt sett bort från djupförhållandena

liksom från den ekonomiska verksamhet som bedrivits av kustbefolkningen.

När utredningen föreslår, att de räta baslinjerna i vissa fall skall

dras längre ut än på 1934 års tullkort, innebär detta ej att några nya principer

införs utan att man tagit hänsyn till landhöjningen och att man i ljuset

av den senare utvecklingen funnit sig kunna anlägga en något mindre restriktiv

syn på vad som skall hänföras till inre vatten än man gjorde vid dragningen

av baslinjer på tullkorten.

Även om utredningen sålunda inte lagt konventionen omedelbart till grund

för sina förslag till räta baslinjer, har denna likväl beaktats i väsentliga

avseenden. Den har bl. a. ansetts fylla en viktig funktion genom att den är

mera utförlig än hittillsvarande folkrättsliga regler. Detta gäller särskilt

frågorna i vilka områden ett system med räta baslinjer får tillämpas och

mellan vilka punkter räta baslinjer får dras. Fastän Sverige ännu inte tagit

ställning till frågan om en anslutning till konventionen, anser utredningen

det värdefullt att även i frågor där tillräckligt stöd finns i de hävdvunna

svenska principerna hålla sig inom ramen för konventionens regler.

När det gäller frågan, i vilka områden ett system med räta baslinjer får

tillämpas längs den svenska kusten, synes enligt utredningen resultatet bli

i allt väsentligt detsamma, vare sig man följer konventionen eller de svenska

principerna. Utredningen har funnit ett sådant system vara tillämpligt utmed

huvuddelen av kusten. En jämförelse med 1934 års tullkort visar, att man

då gjort i stort sett samma bedömning.

De utanför fastlandet belägna punkter mellan vilka räta baslinjer får dras

kan enligt de svenska författningarna vara belägna på Öar, holmar eller skär,

som inte ständigt översköljs av havet. Enligt konventionen får räta baslinjer

inte dras till eller från »low-tide elevations» — dvs. naturligt bildade landområden

som är omgivna av vatten och belägna över vattenytan vid lågt tidvatten

men därunder vid högt tidvatten — om inte på dessa uppförts fyrar

eller liknande inrättningar, som ständigt befinner sig över vattenytan. Denna

bestämmelse i konventionen har emellertid, framhåller utredningen, utformats

med hänsyn till förhållandena vid tidvattenskuster och är inte direkt

tillämplig på svenska förhållanden. Tidvattensförändringarna vid de svenska

kusterna är synnerligen obetydliga såväl i Östersjön som på västkusten och

överträffas helt av sådana vattennivåförändringar som förorsakas av meteorologiska

faktorer. Det skulle därför i och för sig inte finnas anledning att

frångå den svenska regeln, som ju sedan länge varit erkänd. Utredningen

har ändå ansett den inte helt klara överensstämmelsen med konventionen

påkalla försiktighet vid bestämmandet av baslinjepunkter. Dessa har därför

i allmänhet utvalts så, att de skall vara synliga över vattenytan vid medelvattenstånd.

I några fall har utnyttjats skär synliga endast vid lågt vattenstånd

förutsatt att på skäret uppförts fyr eller annan liknande fast inrättning.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 119 år 1966

Utredningens överväganden utmynnar i ett förslag till baslinjesystem. De

räta baslinjerna och territorialgränsen har inlagts på en vid betänkandet

fogad karta.

De principiella ställningstaganden som ligger till grund för dragningen av

baslinjerna bör enligt utredningens mening komma till uttryck i en särskild

författning, i vilken meddelas generella bestämmelser om utsträckningen av

och gränserna för rikets sjöterritorium. Den författningsmässiga regleringen

har skett i form av ett förslag till lag om Sveriges sjöterritorium. Till detta är

fogat ett förslag till kungörelse med närmare bestämmelser om territorialhavets

beräkning. Genom att huvudreglerna för sjöterritoriets utsträckning

upptas i en författning av lags dignitet uppnås enligt utredningen bl. a. vissa

lagstiftningstekniska fördelar.

Den av utredningen föreslagna lagen torde få fogas till statsrådsprotokollet

i detta ärende som bilaga. Den innehåller i 1 §, att Sveriges sjöterritorium

omfattar rikets inre vatten och territorialhav samt att det begränsas

mot det fria havet eller annan stats territorium av territorialgränsen. I 2 §

anges vad som utgör inre vatten. Detta sker i nära anslutning till nu förekommande

regler i ämnet. Enligt 3 § utgörs rikets territorialhav av det utanför

rikets landområden och inre vatten belägna vattenområdet med en bredd

av fyra nautiska mil eller 7 408 meter. Från denna regel görs undantag för

områden närmast rikets gränser mot Norge och Finland samt Öresund och

Ålands hav. I 4 § meddelas vissa regler för territorialhavets beräkning. Enligt

5 § slutligen äger Kungl. Maj :t meddela närmare bestämmelser om territorialhavets

beräkning.

Remissyttrandena

Utredningens förslag har så gott som helt tillstyrkts eller lämnats utan

erinran av samtliga remissinstanser. Endast i fråga om vissa detaljer har

kritik anförts. Angående förslaget i allmänhet framhåller flera remissinstanser

de fördelar det medför genom sin klara och enkla gränsdragning.

Överbefälhavaren uttalar, att utredningens betänkande utmynnar i ett från

såväl allmän som militär synpunkt väl avvägt förslag beträffande utgångspunkterna

för beräkning av den svenska territorialgränsen. Justitiekanslern,

s jöfartsstyrelsen, rikets allmänna kartverk, länsstyrelserna i Stockholms,

Södermanlands, Göteborgs och Bohus samt Västerbottens län ansluter

sig uttryckligen till utredningens ståndpunkt, att Sverige vid bestämmandet

av de räta baslinjernas sträckning skall tillämpa hävdvunna svenska principer

utan att utnyttja de möjligheter till utvidgning av sjöterritoriet som

territorialhavskonventionen medger. Sveriges fiskares riksförbund anför att

utredningen lyckats väl i sitt förslag till ett system med räta baslinjer, som

kan ge en klar och enkel territorialgräns, och till en lag, som kan ersätta de

nuvarande delvis oenhetliga bestämmelserna i olika författningar. Enligt

förbundet kommer förslaget om det genomförs att underlätta arbetet för

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Mcij.ts proposition nr 1W år 1966

dem som har att syssla med frågor i anslutning till handelssjöfart, fiske och

vårt militära sjöförsvar. Svenska sjöfolksförbundct framhåller likaså med

tillfredsställelse utredningens väl avvägda betänkande och lagförslag.

Kammarkollegiet anmärker, att utredningens tillämpning av baslinjesystemet

är återhållsam i förhållande till hur vissa andra länder utnyttjat

möjligheterna att utvidga sina havsterritorier, men framhåller samtidigt, att

systemet synes ha tillämpats ännu försiktigare i Finland. Kollegiet anser att

det bör ytterligare övervägas, om tillräckliga skäl finns att låta en lag med

så utpräglat stats- och folkrättsligt syfte omfatta även sötvattenområden.

Förslagets verkningar för fisket uppmärksammas av fiskeristyrelsen,

hushållningssällskapens fiskerinämnder och de fiskarorganisationer

som yttrat sig. Det påpekas sålunda, att trålfiske är förbjudet på svenskt

territorialvatten enligt fiskeristadgan den 24 september 1954 (nr 607) men

att Kungl. Maj:t genom särskilda kungörelser medgivit undantag från detta

förbud vid både västkusten och ostkusten. Dessa undantagsbestämmelser

om inflyttning av trålgränsen ansluter till »territorialgränsen» eller »gränsen

för inre territorialvattnet». Eftersom det remitterade förslaget på vissa håll

medför en viss utflyttning av nämnda gränser, blir gränserna för trålfisket

förskjutna i motsvarande mån. Olägenheterna därav bör avhjälpas genom

reviderade bestämmelser för trålfisket.

Den föreslagna nya terminologin kan enligt överbefälhavaren

medföra vissa olägenheter men bör kunna accepteras med hänsyn till att de

engelska och franska benämningarna synes ha uppnått erforderlig stadga.

Fiskeriintendenten i Västerhavets distrikt anser förslaget till ny terminologi

välgrundat och praktiskt. Även länsstyrelsen i Malmöhus län finner de nya

uttrycken »rikets inre vatten» och »territorialhav» lämpliga. Svenska sjöfolks

förbundet anser det synnerligen beaktansvärt att uttrycken sjöterritorium,

inre vatten, territorialhav och territorialgräns föreslås komma till

användning i lagtexten.

Justitiekanslern anser det vara en lämplig och klargörande terminologisk

ändring att i överensstämmelse med internationellt språkbruk införa beteckningen

territorialhav för det vattenområde som nu kallas yttre territorialvatten.

I övrigt ställer sig justitiekanslern mera tveksam till utredningens

terminologi. Den av utredningen använda termen »Sveriges sjöterritorium»

som gemensam beteckning för territorialhav och inre vatten torde sakna

motsvarande internationella term. Med utgångspunkt från svenskt språkbruk

ter det sig föga rimligt att anse insjöar, vattendrag eller kanaler som

delar av sjön eller havet. Justitiekanslern ifrågasätter därför, om inte den

oklara termen sjöterritorium bör ersättas med termen vattenterritorium.

Han påpekar, att enligt norsk terminologi konventionens »territorial sea»

översätts med »sjöterritorium» och »internal waters» med »indre farvann».

En så långt möjligt enhetlig nordisk terminologi är önskvärd i fråga om de

grundläggande begreppen på förevarande område.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Knngl. Maj:ts proposition nr 119 år

Kammarkollegiet tillstyrker också, att uttrycket territorialhav får ersätta

ordet territorialvatten. Förslagets begrepp »rikets inre vatten» och »rikets

territorialhav» innebär enligt kollegiet en distinktion som saknar förbindelse

med den privat- eller civilrättsliga distinktionen enskilt vatten — allmänt

vatten och därför kanske kan skapa vissa risker för missförstånd.

Kollegiet är dock i allt fall f. n. inte berett att anvisa något sätt att undvika

detta.

Att de grundläggande bestämmelserna i ämnet föreslås få form av en

särskild lag ser hovrätten för Västra Sverige som ett framsteg. Sjöfartsstyrelsen

tillstyrker också uttryckligen, att omfattningen av Sveriges

sjöterritorium blir reglerad i en författning med karaktär av lag. Genom

införande däri av termerna sjöterritorium, inre vatten och territorialhav

finns förutsättningar för en fastare terminologi i åtskilliga andra författningar

med motsvarande uttryck. Kammarkollegiet anser det önskvärt att

sjöterritoriets utsträckning regleras i lag och tillämpningskungörelse. Detsamma

menar lantmäteristyrelsen. Även länsstyrelsen i Stockholms län

anser det av olika skäl motiverat, att de grundläggande bestämmelserna om

hithörande gränsdragningar upptas i en allmän författning av lags natur.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför däremot, att fråga synes

vara, inte om meddelande av normföreskrifter utan om en förnyad svensk

deklaration i vissa folkrättsliga statusspörsmål. Det kan därför möjligen

ifrågasättas om det överensstämmer med nuvarande konstitutionella principer

att för ändamålet nyttja ett till synes rent formellt lagbegrepp.

Även frågan om territorialhavsbredden berörs i några remissyttranden.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser det vara en fråga av

stor vikt att territorialhavet snarast väsentligt breddas, så att myndigheterna

och främst Kungl. Maj:t får ökade möjligheter att åstadkomma kontroll

över bl. a. utsläpp av olja, slam o. d. samt tippning av bilvrak och liknande

utanför landets kuster. Enligt länsstyrelsen i Södermanlands län är det företrädesvis

från försvarssynpunkt och med hänsyn till fiskerinäringen önskvärt,

att frågan om bredden av territorialhavet blir föremål för utredning.

Liknande synpunkt framför länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Sveriges

fartygsbefälsförening, med vilken Sveriges redareförening instämmer,

anser att frågan om utvidgning av territorialhavsbredden till sex sjömil

bör tas upp till prövning i samband med fastställandet av gränserna för att

möjliggöra ökat skydd åt handelssjöfarten. Gotlands handelskammare uttrycker

önskemål om samma bredd på territorialhavet i Östersjön utanför

alla där belägna staters kuster.

Departementschefen

Det svenska territorialvattnets omfattning framgår av ett flertal författningar

på skilda områden. Den viktigaste är 1927 års tullstadga med de där
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj. ts proposition nr 119 år 1966

till anslutande s. k. tullkorten av år 1934. Territorialvattnet beräknas till

största delen från räta baslinjer, som dras över bukter eller mellan öar,

holmar och skär belägna längst ut mot havet. De baslinjer som f. n. utgör

utgångspunkten för denna beräkning fastställdes år 1934. Vid denna tid

rådde avsevärda meningsskiljaktigheter inom den folkrättsliga doktrinen

och mellan staterna både om territorialvattnets bredd och om utgångspunkten

för dess beräkning bl. a. vid bukter och skärgårdar. Numera har större

enighet nåtts om internationella regler i sistnämnda hänseende, framför allt

genom den år 1951 av internationella domstolen i Haag meddelade domen i

den brittisk-norska fiskegränstvisten och 1958 års territorialhavskonvention.

En revision av vår gränsdragning är därför nu i hög grad motiverad. Andra

anledningar till eu revision är som baslinjeutredningen framhållit, att säkrare

uppgifter om vattennivåerna numera föreligger och att förändringar

skett genom den fortgående landhöjningen.

Baslinjeutredningens uppdrag har avsett en översyn av baslinjerna. Däremot

har det inte ingått i uppdraget att ta ställning till frågan om bredden

a\ det s\ enska territorialvattnet. Denna fråga har berörts i några remissyttranden.

Den kräver emellertid ytterligare utredning som nu inte kan av%

aktas. Det är nämligen angeläget att utgångspunkterna för territorialvattnets

beräkning snarast blir fastställda med hänsyn bl. a. till den betydelse

baslinjerna har för nu aktuella fiskegränsfrågor och frågor om gränserna

för S\eriges anspråk på kontinentalsockeln. Det kan också vara lämpligt

att ett ställningstagande i frågan om territorialvattenbredden får anstå till

dess de nya baslinjerna fastställts.

Sverige har av alder tillämpat metoden med räta baslinjer för beräkning

av sjöterritoriet. Den folkrättsliga giltigheten av denna metod får nu anses

klarlagd, framför allt genom nyssnämnda dom och konvention. Dessa erbjuder

t. o. m. något vidare möjligheter till gränsdragning än som tillämpats

i vårt land genom att de inte enbart ansluter till de geografiska förhållandena

utan även tillåter att hänsyn tas till ekonomiska intressen hos kustbefolkningen.

Baslinjeutredningen har varit angelägen att i sitt förslag tilllämpa

hävdvunna svenska principer. Den har sålunda föreslagit, att enbart

geografiska hänsyn skall bestämma baslinjernas sträckning. Samtidigt har

utredningen eftei strävat att hålla sitt förslag inom ramen för territorialhavskonventionens

regler. Denna principiella ståndpunkt har godtagits enhälligt

under remissbehandlingen. Även jag ansluter mig därtill. Genom att

stå fast vid hävdvunna svenska principer kan undvikas, att de justeringar

utåt som den nya baslinjesträckningen på sina håll innebär grundar anspråk

på oskadlig genomfart för främmande fartyg innanför baslinjerna i enlighet

med territorialliavskonventionen.

I några remissyttranden har med hänsyn till rådande principiella förbud

mot trålfiske inom svenskt territorialvatten påpekats, att i den mån en

utflyttning sker av baslinjernas sträckning motsvarande förskjutning av

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr i 19 år 1966

området för trålfisket sker till olägenhet för detta fiske. För att undvika

dessa verkningar har Kungl. Maj :t genom beslut den 8 juli 1965 uppdragit

åt fiskeristyrelsen att utarbeta förslag till reviderade bestämmelser angående

trålfisket.

Utredningens förslag innehåller en ny terminologi i anslutning till territorialhavskonventionen.

Utredningen förordar sålunda, att den del av sjöterritoriet

som utåt begränsas av baslinjerna och som f. n. i svenska författningar

benämns inre territorialvatten eller inre farvatten skall benämnas

inre vatten. Vidare föreslås, att benämningen yttre territorialvatten ersätts

med benämningen territorialhav. Som gemensam benämning på inre vatten

och territorialhavet använder utredningen sjöterritoriet. De av utredningen

föreslagna nya termerna har godtagits av remissinstanserna med enstaka

undantag. Mot termerna inre vatten och territorialhav har sålunda inte

gjorts någon invändning. Däremot har justitiekanslern ansett det föga rimligt

att låta termen sjöterritorium, som torde sakna motsvarande internationella

term, omfatta insjöar, vattendrag och kanaler. Han föreslår i stället

termen vattenterritorium. Han framhåller även önskvärdheten av en såvitt

möjligt enhetlig nordisk terminologi.

Benämningarna inre vatten och territorialhav ansluter sig till terminologin

i territorialhavskonventionen. Jag anser det värdefullt att vi i vår lagstiftning

på förevarande område använder en terminologi som så nära som

möjligt ansluter sig till internationellt språkbruk. Från denna synpunkt är

de föreslagna termerna inre vatten och territorialhav lämpliga. De är dessutom

kortare än de hos oss f. n. brukade uttrycken inre territorialvatten och

yttre territorialvatten. Benämningen territorialhav förekommer i samma

betydelse som här även i motsvarande finska lag. Med hänsyn till det anförda

förordar jag de av utredningen föreslagna benämningarna inre vatten

och territorialhav.

Jag har viss förståelse för den invändning som under remissbehandlingen

gjorts mot att under begreppet sjöterritorium inbegripa insjöar, vattendrag

och kanaler. Sådana vattenområden har ibland i den folkrättsliga litteraturen

hänförts till landterritoriet. Detta gäller också inre vatten utefter kusterna.

Det torde emellertid vara praktiskt att ha en gemensam benämning

för allt territorialvatten. Att låta denna benämning omfatta även vattenområden

i inlandet följer naturligt av att uttrycket inre vatten omfattar både

sådana vattenområden och vattenområden utmed kusterna. Jag biträder

därför även förslaget att som gemensam benämning på inre vatten och territorialhav

använda ordet sjöterritorium.

Utredningens författningsförslag innehåller dels ett förslag till lag om

Sveriges sjöterritorium, dels ett förslag till kungörelse med närmare bestämmelser

om territorialhavets beräkning. I förslaget till lag anges till en början,

att Sveriges sjöterritorium omfattar rikets inre vatten och territorialhav,

och förklaras därefter vad som utgör inre vatten och territorialhav

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj. ts proposition nr 119 år 196C>

samt hur territorialhavet beräknas. Inte bara till innehållet utan även till

ordalagen överensstämmer den föreslagna lagen nära med vad som nu gäller

enligt de i det föregående berörda författningarna. Att inre vatten avgränsas

mot havet av räta baslinjer nämns inte i den föreslagna lagen utan

sägs i förslaget till kungörelse. Det senare innehåller vidare hänvisning till

en därvid fogad förteckning över baslinjepunkter och cirkelbågemedelpunkter.

Av denna framgår närmare baslinjernas sträckning. Enligt förslaget

till kungörelse skall territorialgränsen och baslinjerna införas på sjökort som

är tillgängliga för allmänheten.

Samtliga remissinstanser utom en har godtagit förslaget att meddela de

grundläggande bestämmelserna i en lag och ange den närmare sträckningen

av baslinjerna i en kungörelse. I ett yttrande har anförts att det synes

vara fråga, inte om normföreskrifter utan om en förnyad svensk deklaration

i vissa folkrättsliga statusspörsmål och att det därför kan ifrågasättas,

om det överensstämmer med nuvarande konstitutionella principer att nyttja

ett till synes rent formellt lagbegrepp.

När det gällt att fastställa gränserna för en stats sjöterritorium har det

lagtekniska tillvägagångssättet varit olika i skilda länder. I Finland har

huvudreglerna meddelats i en särskild lag år 1956. Övriga nordiska länder

saknar däremot lagar i ämnet. Liksom i Sverige är bestämmelserna där

meddelade i administrativa författningar. I Irland har antagits en lag i

ämnet. I Storbritannien ansågs när frågan var aktuell år 1964, att frågan om

att dra baslinjer inte behövde underställas parlamentet. Som utredningen

framhållit står vissa lagtekniska fördelar att vinna med en författning av

lags natur. Därigenom erhålls möjlighet att i andra sammanhang hänvisa

till en central författning i ämnet. Det ter sig också naturligt att de grundläggande

reglerna i ämnet, som berör viktiga statsintressen, fastställs genom

beslut av Kungl. Maj:t med riksdagen. De närmare bestämmelserna

om tillämpningen bör dock meddelas av Kungl. Maj :t. Jag biträder därför

utredningens förslag i dessa delar. I fråga om innehållet i de båda författningarna

förordar jag den ändringen i förhållande till utredningens förslag

att själva metoden med räta baslinjer får komma till uttryck redan i lagen,

medan metodens tillämpning regleras i kungörelsen.

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet på grundval

av baslinjeutredningens förslag upprättats förslag till lag om Sveriges sjöterritorium.

Beträffande det närmare innehållet får jag hänvisa till de särskilda

bestämmelserna i det följande.

De särskilda bestämmelserna

1 §•

Paragrafen överensstämmer med utredningens förslag så när som på

en obetydlig redaktionell jämkning. Som jag har anfört i den allmänna

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Ma j. ts proposition nr 119 är 1966

motiveringen föreslås benämningarna »inre vatten» och »territorialhav»

i stället för de i nuvarande författningar förekommande benämningarna

inre territorialvatten eller inre farvatten samt yttre territorialvatten.

2 §•

Utredningen. I paragrafen anges omfattningen av inre vatten i ordalag,

som närmast ansluter till motsvarande bestämmelser i tillträdeskungörelsen

och sjötrafikförordningen. Utredningen har övervägt en helt ny formulering

av dessa bestämmelser men har likväl stannat för ordalag, som

finns i svenska författningar sedan åtskilliga decennier tillbaka. Därmed

har också markerats att baslinjedragningen främst grundar sig på traditionella

svenska regler. I enlighet härmed innehåller första stycket, att

rikets inre vatten utgörs av a) insjöar, vattendrag och kanaler inom riket;

b) vid rikets kuster belägna hamnar, bukter och vikar; samt c) övriga

vattenområden, som är belägna innanför och emellan utmed kusterna liggande

öar, holmar och skär, som inte ständigt översköljs av havet. I andra

stycket föreskrivs, att i Öresund mellan Klagshamns fyr och Kullen endast

hamnar utgör inre vatten.

Att insjöar, vattendrag och kanaler inom riket räknas som inre vatten

är enligt utredningen självklart. Som komplettering till hamnar nämns i

nu gällande författningar hamninlopp. Utredningen har dock funnit, att

vid hamnar belägna vattenområden, som ligger utanför pirar, vågbrytare

eller andra fasta anläggningar som hör till hamnarna, inte kan betecknas

som inre vatten.

Beträffande bukter och vikar erinrar utredningen om bestämmelserna

i art. 7 i territorialhavskonventionen. Enligt dessa får bukter och vikar

räknas som inre vatten i huvudsak endast om de tränger in i landet till

ett djup som står i sådant förhållande till mynningens bredd att de innefattar

ett vattenområde, som är omslutet av land. Ytan av sådant vattenområde

skall dessutom vara minst lika stor som ytan av en halvcirkel,

vars diameter är en linje tvärs över mynningen. Vidare skall uppmätningen

av ytan ske från lågvattenlinjen utefter stranden i inbuktningen

och en linje som förbinder lågvattenpunkterna vid dess naturliga mynning.

Om bukten till följd av öar har mera än en mynning, skall halvcirkeln

dras med en diameter motsvarande summan av längden av linjerna

tvärs över de olika mynningarna. Öar i bukten skall inbegripas som om

de var eu del av dess vattenområde. Slutligen får buktmynningen vara

högst 24 nautiska mil. Om den är bredare, får det inre vattnet inte räknas

längre ut än till en baslinje av högst denna längd, som dragits inne i bukten.

Enligt utredningens uppfattning bör det svenska begreppet »bukter och

vikar» i paragrafen tolkas i överensstämmelse med det refererade avsnittet

i konventionen. Utredningen anser dock att det inte finns någon anledning

att skriva in regeln i den föreslagna lagen. Enligt konventionen äger

nämnda bestämmelser om bukter och vikar inte tillämpning i skärgårds
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj. ts proposition nr 119 år 1966

områden. Utmed den svenska kusten får de därför betydelse endast i ett

fåtal fall som beaktas i utredningens förslag till baslinjer.

Den i första stycket under c) angivna regeln om begränsningen av de

inre vattnen utåt havet vid öar, holmar eller skär, som ligger utmed kusterna

och inte ständigt översköljs av havet, finns belagd redan i en kungörelse

av den 5 maj 1871 (nr 21 s. 2) angående fisket på västkusten.

Starka skäl talar därför enligt utredningen för att behålla formuleringen.

Tolkningen av denna liksom övriga bestämmelser i den föreslagna lagen

förutsätts dock ske med hänsyn till territorialhavskonventionens regler,

där dessa är tillämpliga. Med ö avses ett naturligt bildat landområde, som

är omgivet av vatten och beläget över vattenytan vid medelvattenstånd.

Med holme avses i normalt språkbruk en mindre ö. Vad slutligen beträffar

skar, menas här likaledes ett mindre, vanligen lågt liggande, naturligt bildat

landområde, oavsett om det består av en klippa, en sand- eller en

grusformation. Skär, som inte ständigt översköljs av havet, är ett naturligt

bildat landområde som åtminstone vid lågt vattenstånd men inte nödvändigtvis

vid medelvattenstånd höjer sig över vattenytan.

Angående den i andra stycket gjorda inskränkningen i fråga om inre

\ atten i Öresund mellan Klagshamns fyr och Kullen anför utredningen,

att en liknande bestämmelse förekommer i tillträdeskungörelsen och

neutralitetskungörelsen. I sistnämnda författningar används emellertid

även uttrycket »hamninlopp», vilket enligt vad nyss nämnts strukits i

förslaget. Utredningen föreslår, att bestämmelsen får generell giltighet.

Dess betydelse kommer dock sannolikt även i fortsättningen att i första

band anknytas till frågorna om rätt till oskadlig genomfart. Det har varit

ett traditionellt svenskt intresse att lämna denna rätt oinskränkt i Öresund.

Remissyttrandena. Som tidigare nämnts anser kammarkollegiet att det

bör ytterligare övervägas om tillräckliga skäl finns att låta en lag med

så utpräglat stats- och folkrättsligt syfte omfatta även sötvattenområden.

Kollegiet säger sig inte kunna se att utredningen fullt övertygande visat

att behov föreligger av att lagfästa ett begrepp »Sveriges sjöterritorium»,

vilket skulle omfatta inte bara rikets havsområden utan också, utan storleksbegränsning

nedåt, samtliga sjöar och vattendrag samt kanaler.

Civilförsvarsstyrelsen ifrågasätter lämpligheten av utredningens underlåtenhet

att i lagen ta in ett uttryckligt stadgande att de geografiska begrepp

som anges i paragrafen skall tolkas med hänsyn till territorialhavskonventionens

regler. Styrelsen framhåller, att i lagförslagets 5 § lämnas

en vidsträckt fullmakt för Kungl. Maj :t att förordna om gränsdragningen,

vilken särskilt under krig mellan främmande makter då Sverige är neutralt

kan vara av väsentlig betydelse för vårt handlande. Styrelsen anser därför

att tillämpliga bestämmelser i konventionen bör tas in i lagen eller

att åtminstone en hänvisning till konventionen bör ske. Skulle detta inte

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 119 år 1966

21

låta sig göra utan en föregående ratificering av konventionen, bör en anslutning

till denna komma till stånd, om hinder inte anses föreligga från andra

synpunkter.

Justitiekanslern erinrar om att enligt territorialhavskonventionen räta

baslinjer inte får dras till eller från »low-tide elevations». Det kan möjligen

göras gällande, att konventionen innebär att som baslinjepunkter

skall användas endast skär som är synliga över vattenytan vid högvattenstånd.

Länsstyrelsen i Södermanlands län ifrågasätter, om inte lagtexten

i första stycket under c) bör omformuleras så att den närmare återger

de normer som utredningen uppger sig ha tillämpat i praktiken vid bestämmandet

av baslinjepunkterna.

Departementschefen. Den av utredningen föreslagna lydelsen i denna

paragraf överensstämmer mycket nära med motsvarande bestämmelser i

tillträdeskungörelsen och sjötrafikförordningen. Dessa bestämmelser är i

sin tur till övervägande del hämtade från äldre svenska författningar eller

föreskrifter. Även jag anser, att man såvitt möjligt bör anknyta till tidigare

svenska bestämmelser och därigenom framhäva, att bestämningen av

rikets inre vatten sker enligt hävdvunna svenska principer. Enligt vad jag

redan antytt i den allmänna motiveringen kan jag inte finna något principiellt

hinder mot att i likhet med vad som skett i äldre svenska författningar

ta med sötvattenområden i bestämningen av sjöterritoriet. Som

utredningen framhållit är det emellertid tvivelaktigt om det i första stycket

under c) använda uttrycket »skär, som icke ständigt översköljas av

havet» är förenligt med territorialhavskonventionens regler för räta baslinjer.

Enligt dessa regler får sådana linjer inte dras från lågvattensupphöjningar,

dvs. landområden som är belägna över vattenytan vid lågt tidvatten

men ej vid högt tidvatten. Utredningen har inte heller vid bestämningen

av baslinjerna utnyttjat bestämmelsen fullt ut utan valt baslinjepunkterna

i allmänhet så, att de skall vara synliga över vattenytan vid

medelvattenstånd. I några fall har valts skär som är synliga endast vid

lågt vattenstånd men då under förutsättning att på skäret uppförts fyr

eller annan liknande fast inrättning. Den av utredningen föreslagna tilllämpningen

kommer därigenom inte i strid med konventionens bestämmelser.

För att även lagtexten skall överensstämma med konventionen

torde uttrycket »skär, som inte ständigt översköljas av havet» böra utbytas

mot ordet »skär» utan den efterföljande bestämningen.

Att såsom förordats i ett remissyttrande ta in eller hänvisa till bestämmelserna

i territorialhavskonventionen bör enligt min mening inte ske.

Dragningen av riita baslinjer bör som jag tidigare framhållit ske enligt

hävdvunna svenska principer, låt vara att vid denna tillämpning även

konventionens regler iakttas.

Som jag har anfört i den allmänna motiveringen bör .metoden med räta

opaginerad Kontrollera mot PDF

TI

Kungl. Maj. ts proposition nr 110 år 1966

baslinjer komma till uttryck redan i själva lagen och inte bara i tillämpningskungörelsen.

Det synes böra ske i förevarande paragraf genom att här

anges att de till inre vatten hörande vattenområdena innanför och mellan

öar, holmar och skär sträcker sig till räta linjer som Kungl. Maj :t bestämmer.

I samband härmed torde punkterna b) och c) i utredningens förslag

böra slås samman till en punkt. Första stycket har i departementsförslaget

i enlighet med det anförda och efter en redaktionell jämkning i övrigt fått

den lydelsen att till inre vatten räknas, förutom a) insjöar, vattendrag och

kanaler, b) vid kusterna belägna hamnar, bukter och vikar samt vattenområden

innanför och mellan öar, holmar och skär intill räta linjer som

Kungl. Maj :t bestämmer.

Andra stycket innehåller i överensstämmelse med utredningens förslag,

att i Öresund mellan Klagshamns fyr och Kullen endast hamnar räknas

till inre vatten.

3 §.

Utredningen. Enligt första stycket i utredningens förslag utgörs rikets

territorialhav av det utanför rikets landområden och inre vatten belägna

vattenområdet med en bredd av fyra nautiska mil eller 7 408 meter. Utredningen

har som förut nämnts inte tagit ställning till frågan om bredden av

det svenska territorialhavet utan upptagit nu gällande bredd.

I andra stycket anges fyra undantag från första stycket. Först förklaras,

att territorialhavet i området närmast rikets gräns mot Norge sträcker sig

intill en linje på ett avstånd av fyra nautiska mil från och parallellt med den

räta linjen genom den nordligaste bland de med namnet Stora Drammen

betecknade skären och den sydost om ön Heja belägna övervattensstenen

Hejeknubb. Den nämnda räta linjen finns angiven i 1909 års skiljedom i den

svensk-norska s. k. Grisbådatvisten. Genom denna dom fastställdes del av

sjögränsen mellan de båda länderna. Avvikelsen från huvudregeln innebär,

att territorialhavet i stället för att beräknas från en rät linje, som förbinder

två på svenskt område belägna öar eller skär, beräknas från den i domen

angivna linjen mellan ett skär på svenska sidan, Stora Drammen, och närmaste

skär på den norska sidan, Hejeknubb. Den sålunda föreslagna territorialgränsen

avviker inte från den på 1934 års tullkort inlagda gränsen.

Det andra undantaget hänför sig till Öresund, där territorialhavets bredd

i vissa delar understiger fyra nautiska mil. Detta är en följd av de geografiska

förhållandena samt en med Danmark sluten överenskommelse år 1932,

enligt vilken en på närmare angivet sätt bestämd demarkationslinje skall

dras i sundets längdriktning. Demarkationslinjen ligger i vissa områden,

bl. a. utanför Lundåkra- och Lommabukterna, på ett avstånd överstigande

fyra nautiska mil från lågvattenlinjen på närmaste svenska landområde.

Där bildas sålunda på svensk sida om demarkationslinjen smärre områden

av fritt hav. Såvitt framgår av den på tullkorten inlagda gränslinjen synes

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj. ts proposition nr 119 år 1966

emellertid det svenska tullområdet ha hävdats intill demarkationslinjen

även i dessa områden.

Det tredje undantaget avser Ålands hav. I den topografiska gränsbeskrivning

som efter freden i Fredrikshamn undertecknades i Torneå den 19

januari 1811 fastställdes gränsen mellan Sverige och Finland så, att den

går i huvudsaklig nord-sydlig riktning över ön Märket och därför även avgränsar

territorialhavet mot öster. Denna gräns har sedermera återgivits i

konventionen den 20 oktober 1921 angående Ålandsöarnas icke-befästande

och neutralisering (So 1921: 26).

Det fjärde och sista undantaget hänför sig till området i Bottenviken närmast

gränsen mot Finland. Där har på motsvarande sätt som i området

närmast Norge den räta baslinjen dragits mellan de intill gränsen längst ut

belägna svenska och finska skären, nämligen Letto och Selkäsarvi. Enligt

1956 års finska förordning angående tillämpningen av lagen om gränserna

för Finlands territorialvatten har motsvarande finska räta baslinje dragits

mellan samma punkter.

Departementschefen. Jag biträder utredningens förslag helt. Endast vissa

smärre redaktionella jämkningar har vidtagits.

4 §•

Utredningen. I denna paragraf anges utgångspunkterna för territorialhavets

beräkning. Enligt huvudregeln skall territorialhavet vid rikets landområden

beräknas från strandlinjen vid lågt vattenstånd och vid inre vatten

belägna utmed kusterna från yttergränserna för dessa vattenområden.

Till rikets landområden räknas utom fastlandet även öar, holmar och

skär. Beträffande skär bör dock observeras det undantag som anges i andra

punkten av paragrafen. Sålunda skall skär, som vid lågt vattenstånd men

ej vid medelvattenstånd höjer sig över vattenytan, kunna tas till utgångspunkt

för beräkning av territorialhav endast om det är beläget på ett avstånd

av högst fyra nautiska mil från närmaste till riket hörande landområde,

som höjer sig över vattenytan vid medelvattenstånd. Bestämmelsen

har föreslagits av hänsyn till art. 11 punkt 2 i territorialhavskonventionen,

enligt vilken en upphöjning, som endast vid lågt tidvatten ligger över vattenytan

(low-tide elevation) och som är belägen på ett avstånd överstigande

territorialhavsbredden från fastlandet eller en ö, ej har eget territorialhav.

En sådan upphöjning utgör inte desto mindre del av landterritoriet.

Departementschefen. Jag biträder i sak utredningens förslag, som lämnats

utan erinran under remissbehandlingen. Vissa redaktionella jämkningar

har vidtagits. Bl. a. förordar jag att man när det gäller beräkningen av territorialhavet

vid inre vatten uttryckligen hänför sig till de räta linjer som

bildar yttergränserna för de inre vattnen (räta baslinjer).

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 119 år 1966

5 §•

Departementschefen. Paragrafen innehåller i överensstämmelse med ut

redningens förslag, att ytterligare bestämmelser om territorialhavets beräkning

meddelas av Kungl. Maj :t.

Ö ver gångs bestämmelserna

Departementschefen. Lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1966. Neutralitetskungörelsen

och tillträdeskungörelsen är föremål för särskild översyn.

Denna sker med sikte på att ändringarna i dessa författningar skall träda

i kraft samtidigt med det nu förevarande lagförslaget. Det är avsett att

samtidigt genomföra ändringar i tullstadgan. I dessa författningar kan den

nya terminologin införas i samband med de i övrigt avsedda ändringarna.

När det gäller ett flertal andra gällande författningar kan emellertid den

nya terminologin tänkas skapa tvekan om rätta innebörden av olika uttryck,

som nu förekommer i dem. Att nu företa ändringar i alla dessa senare författningar,

vilka finns uppräknade i utredningens betänkande, anser jag

förenat med onödig omgång. I stället bör som utredningen föreslagit en

övergångsbestämmelse införas av innebörd att de i äldre författningar förekommande

uttrycken svenskt territorialvatten och svenskt farvatten avser

Sveriges sjöterritorium, att uttrycken inre territorialvatten och inre farvatten

avser inre vatten samt att uttrycket yttre territorialvatten avser territorialhavet.

Föredraganden hemställer att Kungl. Maj:t genom proposition föreslår

riksdagen att antaga det inom justitiedepartementet upprättade förslaget till

lag om Sveriges sjöterritorium.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans

Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

S. O. Bellskog

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 119 år 1966

25

Bilaga

Baslinjeutredningens

Förslag till

lag om Sveriges sjöterritorium

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Sveriges sjöterritorium omfattar rikets inre vatten och territorialhav. Det

begränsas mot det fria havet eller annan stats territorium av territorialgränsen.

2 §•

Rikets inre vatten utgöras av

a) insjöar, vattendrag och kanaler inom riket;

b) vid rikets kuster belägna hamnar, bukter och vikar; samt

c) övriga vattenområden, som äro belägna innanför och emellan utmed

kusterna liggande öar, holmar och skär, som icke ständigt översköljas av

havet.

I Öresund mellan Klagshamns fyr och Kullen utgöra dock endast hamnar

inre vatten.

3 §.

Rikets territorialhav utgöres av det utanför rikets landområden och inre

vatten belägna vattenområdet med en bredd av fyra nautiska mil eller 7 408

meter.

Territorialhavet sträcker sig dock

a) i området närmast rikets gräns mot Norge intill en linje på ett avstånd

av fyra nautiska mil från och parallell med den räta linjen genom

det nordligaste bland de med namnet Stora Drammen betecknade skären

och den sydost om ön Heja belägna övervattensstenen Hejeknubb;

b) i Öresund ej utöver den i deklarationen med Danmark den 30 januari

1932 angående vissa gränsförhållanden i Öresund angivna linjen i sundets

längdriktning;

c) i Ålands hav ej utöver rikets gräns mot Finland; samt

d) i området närmast rikets gräns mot Finland i Bottenviken intill en

linje på ett avstånd av fyra nautiska mil från och parallell med den räta

linjen från det sydligaste skäret vid ön Letto till det sydligaste skäret vid

ön Selkäsarvi.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj. ts proposition nr 119 år 1966

4 §•

Territorialhavet beräknas vid rikets landområden från strandlinjen vid

lågt vattenstånd och vid inre vatten belägna utmed kusterna från dessa

vattenområdens yttergränser. Från skär som vid lågt vattenstånd men ej

vid medelvattenstånd höjer sig över vattenytan, beräknas territorialhav

endast därest skäret ligger på ett avstånd icke överstigande fyra nautiska

mil från närmaste till riket hörande landområde, som höjer sig över vattenytan

vid medelvattenstånd.

5 §•

Närmare bestämmelser om territorialhavets beräkning meddelas av

Konungen.

Denna lag träder i kraft den

Vad i lag eller författning finnes stadgat om svenskt territorialvatten

och svenskt farvatten skall härefter i stället avse Sveriges sjöterritorium.

Likaledes skall vad som finnes stadgat om inre territorialvatten och inre

farvatten i stället avse inre vatten och vad som stadgas om yttre territorialvatten

i stället avse territorialhav.

ESSELTE AB, STHLM 66

614647

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1966:230 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag om Sveriges sjöterritorium. a1 i texten
  2. 3LU 1966:44 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om Sveriges sjöterritorium. s. 1 i texten