Sök i Ratio Lex

Med förslag till hotellförordning

1966-04-29 · 100 sidor, varav 99 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 99 av 100 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1966:124, Med förslag till hotellförordning

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 12b år 1966

1

Nr 124

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till hotellförordning;

given Stockholms slott den 29 april 1966.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över inrike särenden för denna dag, inhämta riksdagens yttrande

över härvid fogade förslag till hotellförordning.

GUSTAF ADOLF

Svante Lundkvist

Propositionens huvudsakliga innehåll

1917 års stadga angående hotell- och pensionatrörelse föreslås bli ersatt av

en hotellförordning. Som ett led i det år 1959 påbörjade arbetet med förenkling

av byggnadslagstiftningen överförs den nuvarande hotellstadgans byggnadstekniska

bestämmelser, som främst avser brandskydd, till byggnadsstyrelsens

anvisningar till byggnadsstadgan. Frågor om hotells beskaffenhet

med hänsyn till brandskydd och hälsovård prövas av byggnadsnämnden i

ärende om byggnadslov för hotellet samt av brandsyneförrättare och hälsovårdsnämnd

under rörelsens gång.

Enligt förslaget fordras liksom f. n. tillstånd att driva hotell- eller pensionatrörelse

som är avsedd att samtidigt ta emot minst nio gäster eller som

omfattar minst fem gästrum. Rörelse som är avsedd huvudsakligen för

uthyrning av stadigvarande bostad omfattas inte av förordningen. Däremot

blir den tillämplig på vissa rörelser som f. n. inte anses som hotell- eller

pensionatrörelse. Tillståndsprövningen avser sökandens personliga förutsättningar

att driva rörelsen på ett sätt som inte medför fara för allmän

ordning och säkerhet. Tillståndsmyndighet blir polismyndigheten. Den har

att kontrollera ordningen i hotell och pensionat.

Det nuvarande systemet för hotellgästers inskrivning samt för polisens

möjligheter att vid behov få kännedom om hotellgäster behålls i princip men

förenklas. Bl. a. innebär detta att bestämmelserna blir lika för medborgare i

alla de nordiska länderna.

Förordningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1967.

t—Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 12b

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 124 år 1966

Förslag

till

Hotellförordning

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelse

1 §•

Med hotell- eller pensionatrörelse avses i denna förordning yrkesmässig

verksamhet med ändamål att tillhandahålla tillfällig möblerad bostad. Förordningen

är ej tillämplig när bostad tillhandahålles som ett led i verksamhet

för vård, tillsyn, utbildning eller uppfostran.

Med hotell eller pensionat avses i förordningen byggnad eller lägenhet,

vari hotell- eller pensionatrörelse drives.

Tillstånd in. m.

2 §.

Hotell- eller pensionatrörelse, som är avsedd att samtidigt mottaga minst

nio gäster eller som omfattar minst fem gästrum, får drivas endast av den

som har tillstånd av polismyndigheten i orten. Tillstånd meddelas för hotelleller

pensionatrörelse i viss byggnad eller lägenhet.

Tillstånd skall meddelas, om det icke finnes anledning antaga att den

som söker tillståndet skall driva rörelsen så att fara för allmän ordning och

säkerhet uppkommer. Tillstånd får ej meddelas den som är omyndig eller

i konkurstillstånd.

3 §.

Drives hotell- eller pensionatrörelse för vilken tillstånd fordras enligt 2 §

av bolag, förening eller annan samfällighet, skall föreståndare finnas för

rörelsen. Föreståndare får utses även av tillståndshavare som är enskild

person. Polismyndigheten äger ålägga sådan tillståndshavare att utse föreståndare,

om särskilda skäl föreligga.

Föreståndare skall vara godkänd av polismyndigheten. Utsedd föreståndare

skall godkännas om han ej är omyndig samt det icke finnes anledning

antaga att han skall utöva rörelsen så att fara för allmän ordning och

säkerhet uppkommer.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls proposition nr 124 år 1966 3

Godkänd föreståndare ansvarar i tillståndshavarens ställe för att rörelsen

utövas enligt föreskrifterna i denna förordning.

4 §.

För tillståndshavare, som själv förestår rörelsen, och för föreståndare

skall finnas ersättare. 1 fråga om ersättare äga bestämmelserna i 3 § andra

och tredje styckena motsvarande tillämpning.

tf

5 §•

Ansökan om tillstånd att driva hotell- eller pensionatrörelse skall vara

skriftlig och åtföljas av

a) uppgift om sökandens fullständiga namn, firma och postadress samt,

om sökanden tidigare haft annat släktnamn, detta;

b) för sökande, som är enskild person, uppgift om födelsetid och yrke

eller titel samt bevis att han ej är omyndig eller i konkurstillstånd;

c) uppgift om fullständigt namn, födelsetid och yrke eller titel för den

som utsetts till föreståndare eller ersättare samt bevis att han ej är omyndig;

d) uppgift om belägenheten av den byggnad eller lägenhet där rörelsen

avses skola drivas, det största antal gäster som skall kunna mottagas samtidigt

och det största antal gästrum som rörelsen skall omfatta;

e) om byggnadslov meddelats för hotellet eller pensionatet, handlingar

som visa att så skett.

Beviljas tillstånd skall skriftligt bevis utfärdas. Har byggnadslov ej meddelats

och är ej uppenbart att det icke behöves, skall beviset innehålla

erinran om att byggnadslov kan fordras. Finnes ej godkänd ersättare eller,

i fall när föreståndare skall finnas enligt 3 §, godkänd föreståndare, skall

i beviset anges att tillståndet icke får utnyttjas förrän ersättare eller föreståndare

utsetts och godkänts. Avskrift av beviset skall tillställas byggnadsnämnden,

brandchefen och hälsovårdsnämnden.

Om godkännande av föreståndare eller ersättare skall skriftligt bevis

utlärdas.

6 §.

Om tillståndshavare avlider, försättes i konkurs eller förklaras omyndig,

får rörelsen fortsättas under högst ett år. Fortsattes rörelsen, skall föreståndare

enligt 3 § finnas för denna.

Om godkänd föreståndare ej redan finnes, skall inom två månader från

dödsfallet, första borgenärssammanträdet eller omyndighetsförklaringen

ansökan göras om godkännande av föreståndare. Godkännes icke föreståndaren,

skall polismyndigheten lämna den som driver rörelsen tillfälle att

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 12b år 1966

inom viss tid unsöka om godkännande av annan föreståndare. Godkännes

ej heller den andre föreståndaren, anses tillståndet ha upphört att gälla

tre veckor efter det att beslut i ärendet vann laga kraft.

Göres ej ansökan som avses i andra stycket inom föreskriven tid, anses

tillståndet för rörelsen ha upphört att gälla den dag då tiden utgick.

7 §•

Avgår eller avlider föreståndare som skall finnas enligt 3 § eller ersättare

eller återkallas godkännande av föreståndare eller ersättare, skall ansökan

om godkännande av ny föreståndare eller ersättare göras inom två månader.

Göres ej ansökan inom denna tid eller godkännes icke föreståndaren eller

ersättaren, äga bestämmelserna i 6 § andra och tredje styckena motsvarande

tillämpning.

8 §.

Upphör rörelsen, skall tillståndshavaren skriftligen anmäla det hos polismyndigheten.

Detsamma gäller om tillståndshavaren icke vill utnyttja tillståndet

eller hinder mot att börja rörelsen uppkommer. Polismyndigheten

skall återkalla tillståndet och underrätta byggnadsnämnden, brandchefen

och hälsovårdsnämnden härom.

Register

9 §.

Polismyndigheten skall föra register över de hotell- och pensionatrörelser

för vilka tillstånd meddelats. I registret skola göras anteckningar om

de beslut polismyndigheten meddelar i fråga om rörelsen. Rikspolisstyrelsen

bestämmer i övrigt hur registret skall föras.

Ordning och säkerhet

10 §.

Hotell- eller pensionatrörelse skall drivas så att den icke föranleder fara

för allmän ordning och säkerhet.

11 §•

Den som driver hotell- eller pensionatrörelse med tillstånd enligt 2 § skall

tillse att elektrisk anläggning i hotellet eller pensionatet en gång varje år

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 124 år 1966

undersökes av sakkunnig person. Bristfälligheter som anmärkas vid sådan

undersökning skola avhjälpas så snart det kan ske. Intyg om undersökning

och om avhjälpta hristfälligheter skall anskaffas och förvaras.

12 §.

Utrymningsvägar i hotell eller pensionat, där rörelse drives med tillstånd

enligt 2 §, skola anges genom tydliga markeringar. Sådan markering skall

vara lätt synlig från dörren till varje gästrum.

Gästkontroll

13 §.

Gäst skall vid ankomsten till hotell eller pensionat, där rörelse drives

med tillstånd enligt 2 §, avfordras uppgift om fullständigt namn, yrke eller

titel, födelsetid, hemort och medborgarskap eller nationalitet. Sådana uppgifter

skola förvaras i form av en gästförteckning, vari även skola antecknas

dagen för gästens ankomst och dagen för hans avflyttning.

Polismyndigheten äger förordna att från hotell- eller pensionatrörelse

i viss ort eller från viss rörelse anmälan skall göras till polismyndigheten

om svensk, dansk, finsk, isländsk eller norsk gäst på sätt och inom tid som

polismyndigheten bestämmer. Avser förordnandet rörelse för vilken tillstånd

ej meddelats enligt 2 §, gälla bestämmelserna i första stycket föirörelsen.

Om ytterligare uppgifter som skola avfordras annan utländsk gäst och

om anmälan till polismyndigheten i fråga om sådan gäst gälla bestämmelserna

i utlänningskungörelsen den 4 juni 1954 (nr 457). Sådana uppgifter

skola antecknas i gästförteckningen.

14 §.

Vägrar gäst att lämna uppgift enligt 13 § eller finnes anledning antaga

att uppgift som han lämnat är oriktig, skall anmälan därom ofördröjligen

göras hos polismyndigheten.

15 §.

Gästförteckning skall föras noggrant och på anfordran hållas tillgänglig

för polismyndigheten. Den skall förvaras under minst tio år från dagen för

den anteckning som senast införts. Förteckning för rörelse som upphör

skall lämnas till polismyndigheten.

För gästförteckning och för anmälan enligt 13 § andra stycket skall användas

blankett enligt formulär som rikspolisstyrelsen fastställer. Blanketter

tillhandahållas av polismyndigheten.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1966

Ansvarsbestämmelser m. m.

16 §.

Till böter dömes den som

a) utan tillstånd driver hotell- eller pensionatrörelse som avses i 2 §;

b) driver hotell- eller pensionatrörelse utan godkänd föreståndare, när

sådan skall finnas, eller utan godkänd ersättare.

17 §.

Till böter eller, om omständigheterna äro försvårande, fängelse i högst

sex månader dömes

a) den som underlåter att fullgöra anmälningsskyldighet enligt 13 §

andra stycket eller 14 § eller som vid fullgörande av sådan anmälningsskyldighet

lämnar oriktig uppgift;

b) gäst som i fall som avses i 13 § första eller andra stycket lämnar oriktig

uppgift;

om gärningen ej är belagd med straff i brottsbalken.

18 §.

Till böter, liögst femhundra kronor, dömes den som underlåter att

a) fullgöra anmälningsskyldighet enligt 8 §;

b) enligt 11 § föranstalta om undersökning eller anskaffa eller förvara

intyg;

c) enligt 13 § avfordra gäst uppgift, förvara den i gästförteckning eller

göra anteckningar däri;

d) iakttaga bestämmelserna om gästförteckning i 15 § första stycket.

19 §.

Är tillståndshavare icke lämplig att driva rörelsen av den anledningen att

han upprepade gånger funnits skyldig till brott mot denna förordning eller

åsidosatt annan bestämmelse som gäller för rörelsen och trots anmaning

underlåtit att vidtaga rättelse inom skälig tid eller av annan anledning, skall

polismyndigheten återkalla tillståndet.

Är godkänd föreståndare eller ersättare icke lämplig att förestå rörelsen

av den anledningen att han upprepade gånger funnits skyldig till brott mot

denna stadga eller åsidosatt annan bestämmelse som gäller för rörelsen

och trots anmaning underlåtit att vidtaga rättelse inom skälig tid eller av

annan anledning, skall polismyndigheten återkalla godkännandet eller, om

särskilda skäl föreligga, återkalla tillståndet för rörelsen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1966 7

Innan tillstånd eller godkännande återkallas, skall den som beröres av

återkallelse!! beredas tillfälle att yttra sig, om det kan ske utan olägenhet.

20 §.

Om det är nödvändigt för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet,

äger polismyndigheten vid vite förbjuda hotell- eller pensionatrörelse, för

vilken icke fordras tillstånd.

21 §.

För att tillse att bestämmelserna i denna förordning iakttagas äger polismyndigheten

tillträde till hotell och pensionat.

22 §.

Talan mot polismyndighetens beslut enligt denna förordning föres hos

länsstyrelsen genom besvär.

Talan mot länsstyrelsens beslut föres hos Konungen genom besvär.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1967, då stadgan den 8 juni

1917 (nr 474) angående hotell- och pensionatrörelse skall upphöra att gälla.

Tillstånd enligt stadgan att driva hotell- eller pensionatrörelse gäller som

tillstånd enligt förordningen. Tillstånd som enligt 3 § i stadgan meddelats

föreståndare för hotell- eller pensionatrörelse, vilken drives av bolag, förening

eller annan samfällighet, anses som tillstånd för bolaget, föreningen

eller samfälligheten och som godkännande av föreståndaren.

Drives vid förordningens ikraftträdande rörelse för vilken fordras tillstånd

enligt förordningen och har tillstånd icke behövts enligt stadgan, får

rörelsen fortsättas till utgången av juni 1967 utan tillstånd. Sökes tillstånd

dessförinnan, får rörelsen fortsättas även därefter till dess tillståndsärendet

avgjorts slutligt.

Skall enligt förordningen ersättare för tillståndshavare eller föreståndare

finnas i hotell- eller pensionatrörelse som drives vid förordningens ikraftträdande,

får rörelsen fortsättas till utgången av juni 1967 utan ersättare.

Sökes godkännande av ersättare dessförinnan, får rörelsen fortsättas även

därefter till dess ärendet om godkännande av ersättare avgjorts slutligt.

Ärende om hotell- eller pensionatrörelse, vilket före förordningens ikraftträdande

anhängiggjorts hos länsstyrelse som första instans men icke slutligt

avgjorts av länsstyrelsen före ikraftträdandet, skall överlämnas till

polismyndigheten för vidare handläggning enligt förordningen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 124 år 1966

Liggare och kortregister, som avses i 2 § 2 mom. tredje stycket stadgan,

eller avskrift därav skall länsstyrelsen sända till polismyndigheten.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till bestämmelse

som ersatts genom bestämmelse i förordningen, skall den nya bestämmelsen

tillämpas.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 12b år 1966

9

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 29 april

1966.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Kling, Edenman, Johansson,

Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist,

Gustafsson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

statsrådet Lundkvist fråga om ny lagstiftning om hotell och pensionat

samt anför.

Inledning

Enligt bemyndigande av Kungl. Maj :t tillkallade chefen för handelsdepartementet

i november 1948 fem sakkunniga för att verkställa en av

Svenska turisttrafikförbundet begärd utredning om den utländska turisttrafiken

till Sverige. I direktiven uttalades att utredningsmännen bl. a. borde

se över gällande hotellstadga samt föreslå de ändringar och tillägg, som

kunde finnas påkallade. Enligt departementschefen framstod det däremot

som ovisst, om förhållandena i vårt land var sådana att här borde införas

en mera detaljerad hotellagstiftning av den art, som förekommer i vissa

mera utpräglade turistländer.

De sakkunniga* 1 — vilka antog benämningen 1948 års utredning angående

turisttrafiken från utlandet (turistutredningen) — lämnade i oktober 1951

ett betänkande med titeln »Turisttrafiken från utlandet» (SOU 1951:49).

över betänkandet har efter remiss yttranden avgivits av byggnadsstyrelsen,

järnvägsstyrelsen, luftfartsstyrelsen, statskontoret, statens sakrevision, valutakontoret,

generaltullstyrelsen — som överlämnat yttranden från tulldirektionen

i Malmö och tullkammaren i Hälsingborg — kommerskollegium

— som överlämnat yttranden från handelskamrarna i Stockholm, Göteborg,

1 De sakkunniga val'' dåvarande statssekreteraren i folkhushållningsdepartementet, numera f. d.

direktören Einar Engelstedt (ordförande), bankdirektören Gunnar Månsson, fil. lic. Gustaf

Munthe, dåvarande chefredaktören, numera landshövdingen Gösta Elfving och direktören Ivan

Ohlson. Som särskilda sakkunniga förordnades sedermera byråchefen i inrikesdepartementet

Erik Sjöholm, direktören för Frimurarhotellet i Linköping Olof Rudbeck, avdelningsdirektören

i byggnadsstyrelsen Erik Wannfors, riksbrandinspektören Axel Axelsson och arkitekten Nils

Einar Eriksson.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 12b år 1966

Malmö och Gävle samt Sveriges allmänna exportförening och Sveriges redareförening

—- statens priskontrollnäinnd, överståthållarämbetet — som

överlämnat yttranden från polismästaren i Stockholm och Stockholms

stadskollegium m. fl. — länsstyrelserna i samtliga län — av vilka några

överlämnat yttranden från landsfogde, länsarkitekt, förste provinsialläkare,

polismyndighet eller turisttrafikförening — statspolisintendenten, statens

brandinspektion, statens utlänningskommission, 1951 års byggnadsutredning,

Svenska institutet för kulturellt utbyte med utlandet, Svenska turisttrafikförbundet,

Svenska turistföreningen, Sveriges hotell- och restaurangförbund,

Svenska turisthotellens riksförbund, Skid- och friluftsfrämjandet,

Kungl. automobilklubben, Motormännens riksförbund, Svenska resebyråföreningen,

Folkrörelsernas rese- och semesterorganisation (RESO), Trafikföretagens

och resebyråföreningamas agentråd (TORA), Scandinavian airlines

system och Svenska brandskyddsföreningen.

Turistutredningen behandlade förutom hotellagstiftningen åtskilliga andra

frågor av betydelse för turistnäringen. Dessa frågor togs upp i prop.

1953:1 bil. 12 s. 165.

Efter det att turistutredningens betänkande avgavs har — i anledning av

en framställning den 14 april 1951 från riksdagens justitieombudsman

samt reformerna inom utlänningslagstiftningen år 1954 och 1958 — hotellstadgans

bestämmelser om kontrollen över resande i vissa hänseenden ändrats.

I framställning till Kungl Maj:t den 30 juni 1960 har byggnadsstyrelsen

föreslagit ändring av gällande hotellstadgas bestämmelser om brandteknisk

klassindelning. Efter remiss har statens brandinspektion yttrat sig över

framställningen.

Vidare har riksdagens justitieombudsman i skrivelse till Kungl. Maj:t den

2 juni 1961 tagit upp frågan om behovet av en översyn av bestämmelserna

om kostnader för vissa förrättningar enligt bl. a. hotellstadgan.

Den nya lagstiftning på hälsovårdens, byggnadsväsendets och brandförsvarets

områden som tillkommit sedan turistutredningen lade fram sitt

betänkande har gjort det nödvändigt att överarbeta utredningens förslag.

En sådan överarbetning har gjorts inom inrikesdepartementet och resultatet

har redovisats i en inom departementet upprättad, den 4 januari 1965

dagtecknad promemoria (stencil In 1965:1) angående ny lagstiftning om

hotell och pensionat. I promemorian föreslås en ny hotellstadga vilken torde

få fogas till protokollet i detta ärende som bilaga.

över departementspromemorian har, efter remiss, yttranden avgivits av

medicinalstyrelsen — som bifogat yttranden av statens bakteriologiska laboratorium,

Sveriges administrativa läkares förening, tre länsläkare och

förste stadsläkaren i Malmö •— statens utlänningskommission, statens

brandinspektion — som bifogat yttranden av brandcheferna i Stockholm och

Göteborg samt fyra länsbrandinspektörer — rikspolisstyrelsen, byggnads
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 124 år 1966

styrelsen, kontrollstyrelsen, kommerskollegium — som bifogat yttranden av

samtliga elva handelskammare — överståthållarämbetet — som bifogat

yttranden från polismyndigheten och förste stadsläkaren i Stockholm —

statens hyresråd, samtliga länsstyrelser — vilka bifogat yttranden från

sammanlagt två länsläkare, 83 polismyndigheter, två byggnadsnämnder och

två länsturisttrafikförbund — utlänningsutredningen, Svenska turisttrafikförbundet,

Svenska turistföreningen, Sveriges hotell- och restaurangförbund,

Svenska turisthotellens riksförbund, RESO, Sveriges centrala restaurangaktiebolag

(de fyra sistnämnda gemensamt yttrande), Hotell- och

restauranganställdas förbund, Motororganisationernas samarbetsdelegation

(gemensamt organ för Motormännens riksförbund, Kungl. automobilklubben

och Motor förarnas helnykterhetsförbund), Svenska resebyråföreningen,

Svenska brandbefälets riksförbund, Svenska stadsförbundet och Svenska

kommunförbundet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Knngl. Maj.ts proposition nr 124 år 1966

Gällande bestämmelser

De grundläggande bestämmelserna i ämnet finns i stadgan (ten 8 juni 1917

(nr 474) angående hotell- och pensionat rörelse. Denna innehåller fyra avdelningar,

nämligen avdelning I om vad som förstås med hotell- eller pensionatrörelse

och om tillstånd att utöva sådan rörelse, avdelning II med

föreskrifter om skydd mot eldfara, avdelning III om kontroll över resande

samt avdelning IV med allmänna bestämmelser.

I avdelning I stadgas (1 §), att med hotell- eller pensionatröi-else förstås

sådan verksamhet som avser att åt resande eller andra mot betalning tillhandahålla

möblerad bostad, vare sig ensamt eller i förening med förplägnad.

Med hotell eller pensionat förstås byggnad eller lägenhet, som används

för rörelsen. Som resande anses envar, medan han uppehåller sig utanför

mantalsskrivningsorten. Utlänning är alltid att betrakta som resande.

För att driva hotell- eller pensionatrörelse fordras i allmänhet tillstånd

(2—4 §§).

Används för rörelsen byggnad eller lägenhet, som innehåller högst fyra

rum som är avsedda att härbärgera högst åtta gäster, fordras inte tillstånd

om byggnaden eller lägenheten inte utgör del av hotell eller pensionat av

större omfattning (4 §). På sådan byggnad eller lägenhet tillämpas inte bestämmelserna

i avdelning II om skydd mot eldfara. År hotellet avsett för

högst sexton gäster och har det högst åtta rum, behöver endast en del av

dessa bestämmelser tillämpas. I stället bestämmer tillståndsmyndigheten i

varje särskilt fall vilka åtgärder som skall vidtas till skydd mot eldfara.

Av bestämmelserna i avdelning III skall meddelade föreskrifter om skyldighet

att avfordra resande vissa uppgifter obligatoriskt tillämpas endast beträffande

utländsk resande. Vid den tid då turistutredningens betänkande

avgavs gällde enligt 4 §, att rörelse för vilken tillstånd inte behövdes skulle

anmälas hos polismyndigheten.

Tillstånd att driva hotell- eller pensionatrörelse söks i allmänhet hos länsstyrelsen.

Vid ansökningen skall fogas bl. a. ritningar och beskrivning över

den lägenhet, där rörelsen skall utövas, intyg att anordningarna är tillfredsställande

med hänsyn till de sanitära förhållandena samt intyg att sökanden

gjort sig känd för redbarhet och ordentlighet, råder över sig och sin egendom

och i övrigt med hänsyn till rörelsens omfattning kan anses lämplig att

utöva den.

När tillstånd sökts skall länsstyrelsen föranstalta om undersökning på

platsen för att utröna lägenhetens beskaffenhet. I vissa fall skall förslag till

brandskyddsföreskrifter upprättas. Undersökning och förslag görs av polismyndigheten

med biträde, om det behövs, av sakkunnig person eller myndighet.

Kostnaden för undersökning och förslag betalas av sökanden med belopp

som bestäms av länsstyrelsen.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 124 år 1966

För hotell- eller pensionatrörelse, som drivs av bolag, förening eller annan

samfällighet, skall finnas föreståndare, som ansvarar för rörelsens behöriga

utövande.

Avdelning II (6—33 §§) innehåller en brandteknisk klassindelning, allmänna

bestämmelser om byggnad i vilken hotell eller pensionat får inrättas

samt regler om sovrums läge i byggnad, trappor, korridorer och övriga byggnadstekniska

anordningar för utrymning, uppvärmning, sotning, elektriska

anläggningar, belysning, alarmanordning och säkerhetsåtgärder i övrigt.

Hotell och pensionat skall minst en gång om året besiktigas av polismyndigheten

i orten. Därvid kontrolleras att föreskrifterna i avdelning II iakttagits.

Polismyndigheten får anlita biträde av sakkunnig person. På innehavarens

eller föreståndarens föranstaltande skall en sakkunnig opartisk

person en gång om året besiktiga elektriska ljus-, kraft- och alarmledningar

med tillhörande anordningar.

I fråga om byggnad, vari hotell- eller pensionatrörelse bedrevs den 1 januari

1933, äger länsstyrelsen medge eftergift från vissa bestämmelser om

byggnads beskaffenhet, dock endast såvitt påtaglig fara för människoliv inte

uppstår (33 §). Från övriga bestämmelser under avdelning II får länsstyrelsen

efter att ha hört sakkunnig person eller myndighet medge jämkning

eller eftergift under förutsättning att betryggande skydd mot eld inte

åsidosätts och att jämkningen eller eftergiften inte strider mot gällande

byggnadsförfattningar.

I avdelning III stadgas (34 §), att då resande anlänt till hotell eller pensionat

innehavaren eller föreståndaren omedelbart skall avfordra honom

uppgifter om fullständigt namn, yrke eller titel, födelseort och hemort. Utlänning

skall lämna uppgift om nationalitet och födelsetid samt den ort inom

eller utom riket, där han senast uppehållit sig. Uppgift om födelsetid bör

lämnas också av svensk resande. Innan utlänning avflyttar skall uppgift

avfordras honom vart han närmast ämnar bege sig. Uppgifterna skall införas

i en särskild liggare, i vilken också skall antecknas dagen för resandes

ankomst och avflyttning. Liggaren skall på anfordran hållas tillgänglig för

närmaste polismyndighet och skall, om rörelsen upphör, överlämnas till polismyndigheten.

För hotell och pensionat som inte behöver tillstånd finns

vissa undantag från dessa bestämmelser.

Vidare föreskrivs (35 §), att länsstyrelse inom viss eller vissa orter eller

för visst hotell eller pensionat äger förordna, att innehavaren eller föreståndaren

skall dagligen på tid, som polismyndigheten bestämmer, till denna

inge skriftlig anmälan rörande svensk, dansk, finsk, isländsk eller norsk

resande, som under det senaste dygnet ankommit till hotellet eller pensionatet,

eller, om polismyndighet inte finns på platsen, till vederbörande polismyndighet

inge eller med posten avsända anmälan om sådan resandes ankomst

inom tjugofyra timmar från ankomsten. Förordnande gäller inte

mindre rörelse, om inte detta anges särskilt. Om förordnande avser mindre

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 124 år 1966

rörelse, skall svensk, dansk, finsk, isländsk och norsk medborgare också

avfordras uppgift enligt 34 §.

I fråga om anmälan beträffande annan utländsk resande än medborgare

i något av de nordiska länderna hänvisar hotellstadgan numera till utlänningskungörelsen.

I avdelning IV (38—49 §§) har i huvudsak intagits bestämmelser om

straff och vitesförbud att vidare utöva hotell- eller pensionatrörelse.

Bestämmelser om kontrollen över resande utlänningar finns i 47—50 §§

utlänningskungörelsen den 4 juni 1954 (nr 457). Enligt 47 § är envar som

mot eller utan vederlag upplåter bostad eller på särskilt anordnat lägerområde

upplåter tältplats åt utlänning skyldig att vid utlänningens ankomst

omedelbart avfordra honom uppgift om fullständigt namn, yrke eller titel,

födelsetid, medborgarskap eller nationalitet och hemort, dagen för hans

inresa i riket och, om han omedelbart dessförinnan vistats i Danmark, Finland

eller Norge, dagen för hans inresa i det av nämnda länder i vilket han

först inrest, den ort inom eller utom riket där han senast uppehållit sig samt

uppgift om han innehar tillstånd att vistas i Sverige, Danmark, Finland

eller Norge och tillståndets giltighetstid. Upplåtaren skall kontrollera uppgifterna

mot utlänningens pass, om det inte är fråga om vederlagsfri upplåtelse

hos privatperson. Innan utlänningen avflyttar skall han avfordras

uppgift om vart han närmast ämnar bege sig. Dessa bestämmelser gäller inte

medborgare i Danmark, Finland. Island eller Norge och inte heller personer

under 16 år.

I 49 § föreskrivs, att den som upplåtit bostad eller tältplats åt utlänning

skall inom 24 timmar efter utlänningens ankomst inge eller med posten

avsända skriftlig anmälan härom till polismyndigheten i orten. Också utlännings

avflyttning skall anmälas till polismyndigheten. Anmälan skall

uppta de uppgifter, som lämnats av utlänningen. Anmälningsskyldighet

föreligger inte i fall då utlänningen inte skall avfordras uppgift enligt 47 §.

I 5 kap. byggnadsstadgan den 30 december 1959 (nr 612) finns vissa bestämmelser

om hotell och pensionat. Rörande nybyggnad, vartill hänförs

bl. a. byggnads inredande helt eller delvis till väsentligen annat ändamål än

det vartill byggnaden förut varit använd, stadgas bl. a. (44 §), att byggnad

med avseende på konstruktion och inredning skall utföras så, att faran för

brand inte blir större än som betingas av hänsyn till dess ändamål, angränsande

bebyggelse och omständigheterna i övrigt. Byggnad i två våningar

med större planyta än 200 kvadratmeter skall i allmänhet utföras så, att den

kan betecknas som brandhärdig. Byggnad i tre eller flera våningar skall

vara brandsäker. Det sistnämnda gäller också byggnad i två våningar om i

denna inryms hotell eller pensionat för mer än 50 gäster. Byggnad skall ha

erforderligt antal utgångar, trappor och andra utrymningsvägar, ägnade att

bereda trygghet vid brand. Eldstäder m. m. skall anordnas så, att brandfara,

risk för olycksfall eller sanitär olägenhet inte uppkommer. Byggnader för

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 12b år 1966

hotell och pensionat skall fylla de särskilda krav, som med hänsyn till

verksamhetens art skäligen bör uppställas på hygien, skydd mot ohälsa,

olycksfall och brandfara samt på trevnad och bekvämlighet (48 §).

För nybyggnad fordras byggnadsnämndens lov (54 §). Byggnadslov krävs

vidare bl. a. för att ta byggnad eller del därav i anspråk för väsentligen annat

ändamål än det vartill byggnaden förut varit använd eller som finns angivet

på godkänd ritning. Byggnadsnämnd skall öva tillsyn över byggnadsföretag,

för vilka byggnadslov fordras, och får göra de besiktningar som behövs härför

(64 §). Om byggnad uppförts eller annan åtgärd vidtagits utan byggnadslov

eller i strid mot godkända ritningar eller meddelade föreskrifter

kan nämnden meddela föreläggande om eller själv på ägarens bekostnad

verkställa åtgärd för rättelse (70 §). I område, som inte omfattas av fastställd

generalplan, stadsplan, byggnadsplan eller utomplansbestämmelser,

gäller bestämmelserna i 5 kap. byggnadsstadgan i tillämpliga delar i fråga

om uppförande eller anordnande av bl. a. hotell eller pensionat, för vars

drivande fordras myndighets tillstånd (65 §), dvs. tillstånd enligt hotellstadgan.

Det åligger byggnadsnämnd att samarbeta med övriga myndigheter, vilkas

verksamhet berör nämndens arbetsområden eller vilkas bedömanden är av

betydelse för nämndens verksamhet (1 §).

På framställning av kommun äger länsstyrelsen utfärda taxa för avgifter

att erläggas av den som hos byggnadsnämnden påkallar åtgärd vilken föranleder

ritningsgranskning, besiktning eller annan tids- eller kostnadskrävande

förrättning (8 §).

I byggnadsstyrelsens anvisningar till byggnadsstadgan (BABS 1960) finns

vissa anvisningar rörande hotell och pensionat. Ett speciellt avsnitt om hotell

och pensionat är f. n. under utarbetande.

Brandstadgan den 30 mars 1962 (nr 91) innehåller bl. a. regler om brandsyn

och sotning. Enligt 12 § 1 mom. skall regelbunden brandsyn ske på

sådana byggnader, upplag och andra anläggningar, som är särskilt brandfarliga

eller där brand kan utgöra fara för ett större antal människor.

Brandsynen förrättas av brandchefen eller av brandbefäl, som han förordnar

därtill. Vid synen skall med undantag för vad som är föremål för eldstadshrandsyn

undersökas, om meddelade föreskrifter för att förebygga

brand m. m. iakttagits, om brandfarlig felaktighet finns på elektrisk installation

eller i övrigt på byggnad, upplag eller anläggning samt om det annars

finns anordning eller förhållande, som kan utgöra fara för brand eller medföra

svårighet att vid brand utföra släckning samt räddning av liv och

egendom. Statens brandinspektion (meddelande 1962:8) har rekommenderat

brandcheferna att årligen förrätta regelbunden brandsyn i hotell och

pensionat. Enligt 12 § 2 mom. skall eldstadsbrandsyn förrättas av skorstensfejarmästarc

i samband med föreskriven sotning. Därvid skall undersökas,

om brandfarlig felaktighet finns på eldstad eller annat, som enligt gällande

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungi. Maj.ts proposition nr 124 år 1966

föreskrifter skall sotas, samt på skorsten och tak med därtill hörande byggnadsdelar.

Särskild brandsyn hålls när brandchefen eller länsstyrelsen

finner det erforderligt. Befinns vid brandsyn, att ägare eller innehavare av

byggnad inte iakttagit vad som ålegat honom, skall enligt 13 § föreläggande

meddelas en av dem eller båda att vidta rättelse. För kontroll skall efterbesiktning

ske. Befinns därvid föreläggandet inte ha efterkommits, skall anmälan

göras hos länsstyrelsen för den åtgärd, som kan påkallas av förhållandena.

I 24 § hälsovårdsstadgan den 19 december 1958 (nr 663) föreskrivs att hotell,

pensionat, resanderum, vandrarhem och annan sådan lokal, vari tillfällig

bostad yrkesmässigt tillhandahålls allmänheten, skall vara så anordnade

och inredda samt skall så underhållas och skötas, att sanitär olägenhet inte

uppstår för dem som uppehåller sig i lokalen. Beträffande boningsrum hänvisas

till 16 §, som ger föreskrifter om rumsstorlek, dager, luftväxling, uppvärmning,

skydd mot fuktighet och ljud m. m. Tillgång skall finnas till

tvättrum eller tvättställ samt klosetter och urinoarer i tillräckligt antal.

I hälsovårdsstadgans 14 kap. ges bestämmelser om hälsovårdskontroll. Hälsovårdsnämnden

äger antingen omedelbart eller efter råd eller uppmaningar

och skäligt anstånd meddela föreläggande och förbud som fordras för efterlevnaden

av stadgan, lokal hälsovårdsordning eller av nämnden för särskilt

fall meddelad föreskrift (71 §). Inom hälsovårdstätort skall utföras återkommande

besiktning av bl. a. lokaler, som avses i 24 § (76 §).

Lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering m. m. är inte tillämplig

på bostadsupplåtelse i sådan hotell- eller pensionatrörelse för vilken

fordras myndighets tillstånd (26 §).

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 124- år 1966

17

Behov av en hotellförfattning

Skydd mot brand och sanitär olägenhet

Turistutredningens förslag och yttrandena däröver

Turistutredningen finner en omfattande omarbetning och komplettering

av nuvarande bestämmelser om hotell och pensionat nödvändig och föreslår

därför att 1917 års stadga ersätts med en ny författning.

Alla erforderliga bestämmelser om byggandet av hotell och pensionat bör

enligt utredningen upptas i byggnadslagstiftningen. En hotellförfattning bör

inte innehålla sådana bestämmelser. De byggnadsföreskrifter som gäller för

det allmänna byggnadsväsendet inom stad, köping, municipalsamhälle och

område på landet med stadsplan kan enligt utredningen i stort sett anses

vara tillfredsställande också för hotellbyggandet.1 2 Vissa kompletteringar

fordras dock, vilka lämpligen kan meddelas i anvisningar till byggnadsstadgan.

Utredningen finner det vidare angeläget, att prövningen av byggnadsföretaget

som sådant helt förläggs till byggnadsnämnden samt att den

färdiga byggnaden eller lägenheten godkänns för hotelländamål av byggnadsnämnden.

Länsstyrelsen, som föreslås bli tillståndsmyndighet i övrigt,

skulle alltså inte pröva ritningar eller godkänna byggnaden.

Bestämmelser om uppvärmning, sotning, elektriska anläggningar, belysning,

brandalarm och tillsyn av säkerhetsanordningar bör alltjämt finnas i

en hotellförfattning. Någon mera genomgripande ändring av gällande föreskrifter

härom finner utredningen inte erforderlig.

Utredningen anser det mest rationellt, att de sanitära förhållandena inom

hotell och pensionat regleras i hälsovårdsstadgan. Utredningen framlägger

därför inte några förslag i ämnet.

Av remissinstanserna har länsstyrelserna i Örebro och Västerbottens lån,

byggnadsnämnden och stadsarkitekten i Stockholm, länsbrandinspektören i

Örebro län, polismyndigheten i Göteborg, Värmlands länsavdelning av föreningen

Sveriges landsfiskaler samt Blekinge och Värmlands turisttrafikföreningar

uttryckligen uttalat, alt de inte har något att erinra mot utredningens

förslag i dess helhet.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser en fullständig revision av hotcllstadgan

inte vara omedelbart erforderlig. Det är önskvärt, att nya byggnadsreglcrande

bestämmelser kan träda i kraft samtidigt med den reviderade

hotellagstiftningen. Liknande ståndpunkt intar länsarkitekten i Örebro län

samt länsbrandinspektören i Göteborgs och Bohus län.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län erinrar om att enligt ulredning
-

1 Av utredningen åsyftade föreskrifter är de som fanns i 1947 års byggnadsstadga.

2 — Bilmny till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 124

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 12b år 1966

ens förslag hotellstadgans byggnadsbestämmelser skall flyttas till den allmänna

byggnadslagstiftningen och frågar, varför inte de särskilda bestämmelserna

till skydd mot brandfara kan överföras till brandlagstiftningen

och bestämmelserna om utlänningskontrollen till utlänningslagstiftningen.

Genom en sådan ordning skulle hotellstadgan kanske kunna slopas och tillståndstvånget

ersättas med anmälningsförfarande.

Utredningens förslag att byggnadsbestämmelserna rörande hotell skall

flyttas till byggnadslagstiftningen tillstyrks av byggnadsstyrelsen, fjorton

länsstyrelser, statens brandinspektion, flera länsarkitekter och länsbrandinspektörer,

brandchefen i Stockholm, 1951 års byggnadsutredning och

Svenska brandskyddsföreningen.

Förslaget avstyrks av överståthållarämbetet, som anser att det för allmänheten

är att föredra, att de föreskrifter som är grundläggande för rätten

att driva hotell är samlade i en författning. Förslaget skulle också enligt

ämbetets mening medföra en splittring av handläggningen. Liknande synpunkter

framför länsbrandinspektören i Göteborgs och Bohus län.

I flera yttranden betonas vikten av att de sanitära frågorna får en tillfredsställande

lösning. Hälsovårdsnämnden och andre stadsläkaren i Stockholm

anser, att hälsovårdsnämnd bör kontrollera om rum, som inte godkänts

som gästrum, upplåtits för gäster eller om högsta tillåtna antalet

gäster överskridits.

Länsstyrelsen i Kristianstads län önskar bestämmelser om kontinuerlig

kontroll genom vederbörande provinsialläkare. Enligt polismyndigheten i

Örebro bör tjänsteläkare närvara vid den förutsatta årliga besiktningen.

Länsstyrelsen och förste provinsialläkaren i Gävleborgs län samt Göteborgs

och Bohus läns turisttrafikförening fäster särskilt uppmärksamheten vid

de mindre hotellen och pensionaten, vilka enligt de nämnda länsmyndigheterna

har de sämsta sanitära anordningarna. Länsstyrelsen i Jämtlands

län framhåller angelägenheten av förbättrade möjligheter att ingripa mot

sanitära missförhållanden inom hotell och pensionat.

Departementspromemorian

I promemorian anförs att hotellstadgan innehåller bestämmelser om åtgärder

för att skapa trygghet mot brand och sanitär olägenhet samt om

kontroll av hotellinnehavarens personliga lämplighet och av hotellgästerna.

Både enskilda intressen av trygghet till liv och hälsa och det allmänna intresset

av ordning och säkerhet ligger således till grund för hotellstadgan.

Kontrollen sker både då hotellbyggnaden kommer till och hotellverksamheten

påbörjas — från gästkontrollen bortses då självfallet -— och fortlöpande

medan verksamheten pågår.

De angivna intressena bör enligt promemorian alltjämt tillgodoses i samband

med anordnande och drift av hotell och pensionat. Frågan huruvida

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj. ts proposition nr 12b år 1966

eller i vilken omfattning detta medför behov av en särskild liotellförfattning

får bedömas mot bakgrunden av den lagstiftning på byggnads-, brand- och

hälsovårdsområdena som genomförts under senare år.

Enligt 54 § byggnadsstadgan fordras byggnadslov inte bara vid nybyggnad

och mera omfattande ändringsarbeten utan också bl. a. då byggnad eller

del därav tas i anspråk för väsentligen annat ändamål än det, vartill byggnaden

förut varit använd eller som finns angivet på godkänd ritning. Sistnämnda

bestämmelse förutsätter inte för sin tillämpning att något byggnadsingrepp

utförs på byggnad eller byggnadsdel, som skall tas i anspråk

för nytt ändamål. I överensstämmelse härmed torde byggnadslov krävas, om

t. ex. en bostadslägenhet skall tas i anspråk som hotell även om därvid inte

utförs några mera omfattande ändringsarbeten. Enligt 65 § byggnadsstadgan

skall föreskrifterna om byggande och byggnadslov i vissa fall tillämpas

också i områden som inte omfattas av fastställd generalplan, stadsplan,

byggnadsplan eller utomplansbestämmelser. Detta gäller bl. a. då fråga är

om att uppföra eller anordna hotell, för vars drivande fordras myndighets

tillstånd, dvs. tillstånd enligt hotellstadgan. Även i dessa områden fordras

således byggnadslov för att utan särskilda ändringsåtgärder anordna en

byggnad eller del därav som hotell. I fråga om hotell, för vilka fordras

myndighets tillstånd, måste alltså inom alla bebyggelseområden — vare sig

planbestämmelser finns eller inte — byggnadslov inhämtas om inte lokal

för hotellrörelsen redan är inrättad.

Vid prövning av ansökan om byggnadslov skall byggnadsnämnden tillse

att det tillämnade företaget inte strider mot bl. a. byggnadslagen, byggnadsstadgan

eller med stöd av denna meddelade föreskrifter (56 och 65 §§ byggnadsstadgan).

Byggnadsstadgan uppställer krav bl. a. på skydd mot brand

och sanitär olägenhet. I de anvisningar till byggnadsstadgan, som byggnadsstyrelsen

f. n. utarbetar, kommer att för hotell finnas detaljerade föreskrifter

om både brandskydd och skydd mot sanitär olägenhet. Föreskrifterna

utgör moderniserade motsvarigheter till de bestämmelser i samma ämnen

som nu finns i hotellstadgans avdelning II och är avsedda att ersätta dessa.

Byggnadsnämnden skall öva tillsyn över byggnadsföretag, för vilka byggnadslov

fordras, och får göra de besiktningar som behövs härför. Byggnadsnämnden

är skyldig att samarbeta med övriga myndigheter, vilkas verksamhet

berör nämndens arbetsområden eller vilkas bedömanden är av betydelse

för nämndens verksamhet. I enlighet härmed står byggnadsnämnden i

hotellärenden i kontakt med bl. a. brand- och hälsovårdsmyndigheterna. I

slutbesiktning deltar ofta representanter för dem. Genom den nu angivna

ordningen har, heter det i promemorian, skapats garantier för att brandskydds-

och hälsovårdsintressena behörigen beaktas när byggnadslov beviljas.

Efter det att hotellverksamhet påbörjats kontrolleras brandskydd och

hälsovård fortlöpande genom brandsyn respektive besiktning av hälsovårds
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 124- år 1966

nämnd. Statens brandinspektion har rekommenderat brandcheferna att årligen

förrätta regelbunden brandsyn i hotell. Eldstadsbrandsyn sker också

i allmänhet årligen. Hälsovårdsstadgan föreskriver att inom hälsovårdstätort

hotell skall besiktigas regelbundet. Vid hälsovårdsstadgans tillkomst

ansågs (prop. 1958: B 46 s. 316—317, jfr med s. 171) ekonomiska hänsyn

och personalbrist hindra eu i och för sig önskvärd regelbunden besiktning

även utanför hälsovårdstätort. I samband därmed framhölls att hälsovårdsnämnden

givetvis är skyldig att öva tillsyn över bostadsbeståndet även

utanför hälsovårdstätort och att det ligger i alla hälsovårdsnämnders intresse

att förrätta inspektion med en viss planmässighet. Om försummelser

konstateras vid kontrollen kan ägare eller innehavare av berörd egendom

åläggas att vidta rättelse. På detta sätt kan enligt promemorian de ordningsoch

brandskyddsintressen tillgodoses, som ligger till grund för de bestämmelser

i hotellstadgans avdelning II vilka inte torde bli ersatta av byggnadsstyrelsens

anvisningar, nämligen 8 § andra stycket, 19 § tredje och fjärde

styckena, 20 § fjärde, femte och sjätte styckena samt 21, 26, 27 och 28 §§.

Av det anförda framgår enligt promemorian att den nya byggnads-, brandoch

hälsovårdslagstiftningen jämte byggnadsstyrelsens anvisningar kan tillgodose

behovet av brandskydds- och hälsovårdskontroll inom hotell i samband

med hotellverksamhetens början och under verksamhetens gång. Föreskrifter

härom i en särskild hotellförfattning behövs därför inte längre.

Avdelning II i gällande hotellstadga kan till följd härav utgå helt.

Yttrandena över departementspromemorian

I åtskilliga remissyttranden framhålls att 1917 års hotellstadga är föråldrad

och därför behöver ersättas med ny lagstiftning. Representativa för

denna uppfattning är statens brandinspektion, som anför att gällande hotellstadga

genom sin uppställning och de särskilda föreskrifternas innehåll är

osedvanligt svår att tolka och tillämpa, samt länsstyrelsen i Kopparbergs

län, som påpekar att de under senare år genomförda ändringarna i byggnadslagstiftningen

medfört att hotellstadgans tillämpning försvårats av

många problem av administrativ och teknisk natur. Att den gällande hotellstadgan

i flera avseenden blivit föråldrad framhålls särskilt av Sveriges

hotell- och restaurangförbund, Svenska turisthotellens riksförbund, RESO

och Sveriges centrala restaurangaktiebolag.

Den i promemorian uttalade meningen att bestämmelser, främst av

byggnadsteknisk art, om brandskydd och sanitära förhållanden inte behövs

i en hotellförfattning godtas i princip av så gott som alla remissorgan. Särskilda

uttalanden av denna innebörd gör bl. a. statens brandinspektion,

medicinalstyrelsen, överståthållarämbetet, femton länsstyrelser, Svenska

brandförsvarsföreningen och Svenska stadsförbundet. Avvikande mening

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 12b år 1966

liar länsstyrelsen i Kristianstads län, som anser att de betydelsefulla bestämmelserna

om skydd mot brandfara, vilka nu finns i hotellstadgan, bör

ha bindande verkan, vilket inte blir fallet om de förs över till byggnadsstyrelsens

anvisningar. Att dessa anvisningar endast är av rådgivande karaktär

framhåller också länsstyrelsen i Västernorrlands län. I några yttranden

framförs ett allmänt hållet önskemål om en ordning som innebär att alla

bestämmelser om hotell återfinns på ett ställe.

Vissa av de bestämmelser i den nuvarande hotellstadgans avdelning II,

vilka inte kommer att ersättas av byggnadsstyrelsens anvisningar, bör alltjämt

finnas i en hotellförfattning, anser statens brandinspektion och brandchefen

i Stockholm. De åsyftar främst bestämmelserna i 8, 19 och 20 §§ om

förbud mot att i vissa hotellutrymmen förvara lätt antändliga eller vid utrymning

hinderliga föremål. Brandchefen i Göteborg anser att ordningsregler

av detta slag måste fastslås i någon form och då lämpligen i anvisningar

från statens brandinspektion. Polismyndigheten i Malmö reagerar mot förslaget

att slopa dessa viktiga säkerhetsbestämmelser, som skall iakttas av

hotellägare och hotellföreståndare och som för dem kan medföra ålägganden

att vidta rättelse. Erfarenheten från flera års hotellkontroll anses visa att

belamring av utrymningsvägar inte sällan förekommer, vilket vid utrymning

efter mörkrets inbrott kunnat innebära livsfara för hotellgästerna. Bestämmelserna

bör därför behållas på sådant sätt att överträdelse liksom nu kan

bestraffas.

Polismyndigheten i Västerås anser att brandstadgan och hälsovårdsstadgan

bör tillföras bestämmelser om årlig besiktning. Hotell- och restaurang

anställdas förbund finner det inte tillfredsställande att hälsovårdsstadgan

föreskriver regelbunden besiktning av hotell endast i hälsovårdstätort.

Besiktningen bör vara årlig och omfatta alla hotell. Medicinalstyrelsen

vitsordar däremot att den nya byggnads- och hälsovårdslagstiftningen

jämte byggnadsstyrelsens anvisningar tillgodoser behovet av hälsovårdskontroll

i hotell. Medicinalstyrelsen erinrar om att den har under arbete nya

anvisningar om bostäder, samlingslokaler och bostadsinspektion, vilka

kommer att komplettera befintliga föreskrifter om hälsovårdskontroll även

i hotell.

Den nuvarande särskilda kontrollen av elektriska anläggningar i hotell

är enligt statens brandinspektion av värde från brandförsvarssynpunkt och

bör enligt länsstyrelsen och länsbrandinspektören i Kopparbergs län behållas

eftersom brandbefälet inte är utbildat för denna uppgift. Samma uppfattning

har kommerskollegium. Skulle det, exempelvis med hänsyn till en

ny hotellförfattnings allmänna konstruktion, inte befinnas lämpligt att behålla

en bestämmelse härom, anser sig kollegiet nödsakat att utfärda särskilda

bestämmelser i ämnet, v ilket vore mindre lämpligt eftersom det skulle

öka splittringen av bestämmelserna om hotell.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 124 år 1966

Ordning och säkerhet

Turistutredningens förslag och yttrandena däröver

Enligt turistutredningen bör hotellrörelse inte få drivas av annan än den

som gjort sig känd för redbarhet och ordentlighet, råder över sig och sin

egendom och i övrigt med hänsyn till rörelsens omfattning kan anses lämplig.

Av turistutredningen hörda länsstyrelser har praktiskt taget enhälligt

avstyrkt att ytterligare kvalifikationskrav införs för innehavare

av och föreståndare för hotell och pensionat.

Samma ståndpunkt har i allmänhet intagits också av de branschsammanslutningar

som yttrat sig till utredningen. Som skäl härför har bl. a. anförts

att ett sådant krav skulle innebära en betänklig inskränkning i näringsfriheten

och att det inte gäller på jämförbara yrkesområden. Den fria konkurrensen

anses tillräcklig för att skapa kvalificerade yrkesutövare, eftersom

yrkesskickligheten är avgörande för företagens lönsamhet.

Turistutredningen finner de sålunda anförda skälen mot införande av

särskilda kvalifikationskrav tungt vägande. Särskilt understryker utredningen

att sådana krav skulle innebära en inskränkning i näringsfriheten,

som inte kan motiveras av ett verkligt behov. De nuvarande kompetensreglerna

synes utredningen i allt väsentligt tillräckliga. Kravet på sökandens

lämplighet bör dock inte bindas blott till rörelsens omfattning. Också andra

omständigheter, såsom rörelsens art och belägenhet samt resandeklientelets

beskaffenhet, bör beaktas. Åtminstone då det gäller större rörelser av en viss

högre standard synes i lämplighetskravet böra läggas in fordran på att den

som skall förestå rörelsen har en viss praktisk erfarenhet inom branschen.

Turistutredningen utgår från att bestämmelser om gästkontroll i

hotell behövs och finner att skäl saknas att göra skillnad mellan resande -—

till vilka enligt hotellstadgan utlänning alltid räknas — och andra hotellgäster.

Från polisiär synpunkt synes det lika angeläget att vinna kontroll

över sådana i orten mantalsskrivna personer, vilka tagit in på hotell eller

pensionat, som att kontrollera resande. I praktiken upprätthålls inte heller

skillnaden mellan resande och andra gäster. Utredningen föreslår därför,

att kontrollbestämmelserna skall avse gäster på hotell eller pensionat oberoende

av om de är resande eller inte.

Utredningens förslag om skyldighet för hotellinnehavare att avfordra gäst

vissa uppgifter och vidarebefordra dessa till polisen har i huvudsak genomförts

i samband med tillkomsten av 1954 års utlänningskungörelse.

Turistutredningens förslag att särskilda kvalifikationskrav för

hotellinnehavare och föreståndare inte skall uppställas har godtagits av

samtliga remissinstanser som yttrat sig i frågan. Länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län samt polismyndigheten i Örebro understryker dock att cen
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 12b år 1966

trala riktlinjer behövs angående vad som bör beaktas vid bedömning av

sökandes lämplighet.

Förslaget att utsträcka gästkontrollen till att gälla alla gäster

oberoende av huruvida de är resande eller ej har inte föranlett något genmäle.

D epar t emcii t spromemorian

I fråga om kvalifikationskrav för hotellvärdar framhålls i

departementspromemorian att god ordning och tillfredsställande skötsel i

övrigt är av väsentlig betydelse för hotellets gäster, inte bara för deras trevnad

och bekvämlighet utan också för deras trygghet till liv och hälsa. God

ordning krävs även i det hänseendet att hotellet inte får bli ett tillhåll för

kriminellt belastade eller andra asociala individer. Av den som utövar hotellrörelse

måste därför krävas ansvarskänsla, pålitlighet och redbarhet. I överensstämmelse

med vad turistutredningen föreslagit och remissinstanserna

godtagit anses i promemorian att man inte bör ställa upp fordran på teoretiska

insikter av något slag eller viss branscherfarenhet. En föreskrift i ämnet

bör lämpligen få en formulering som ansluter sig till rusdrycksförsäljningsförordningens

föreskrift beträffande utskänkningsinnehavare (40 §

1 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen den 26 maj 1954, nr 521). Det

bör sålunda stadgas, att den som skall förestå hotellrörelse — vare sig han

är innehavare av rörelsen eller är särskild föreståndare eller ersättare för

sådan —- skall ha gjort sig känd för ordentlighet och med hänsyn till personliga

egenskaper i övrigt och andra förhållanden finnas lämpligen böra

utöva rörelsen. Krav på personlig lämplighet uppställs i åtskilliga andra

författningar om näringsutövning, t. ex. beträffande realisation, gårdfarihandel,

pantlånerörelse, skrothandel, yrkesmässig automobiltrafik samt

utminutering och utskänkning av Öl.

Bestämmelser om kvalifikationskrav för hotellvärdar kan enligt promemorian

inte lämpligen infogas i någon av de förut berörda författningarna

om byggnadsväsendet, hälsovården eller brandförsvaret utan bör som hittills

finnas i en särskild hotellförfattning.

I promemorian konstateras, liksom i turistutredningens förslag och yttrandena

över det, att bestämmelser om gäst kontroll i hotell inte kan

undvaras. Promemorieförslaget innebär att gästkontrollen omfattar alla

gäster och i princip utformas i överensstämmelse med nuvarande bestämmelser.

Hotellgästerna indelas således i tre kategorier, nämligen svenskar,

medborgare i de övriga nordiska länderna och övriga utlänningar. Olika

regler gäller för dessa kategorier och reglerna återfinns i både hotellförfattningen

och utlänningskungörelsen. I utlänningskungörelsen finns bestämmelser

om skyldighet för den som upplåter bostad åt utlänning att avfordra

denne vissa uppgifter och hos polismyndigheten anmäla utlänningens an
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 124 år 1966

komst och avflyttning m. in. Bestämmelserna gäller inte medborgare i Danmark,

Finland, Island eller Norge. I hotellstadgan har intagits föreskrifter

om kontroll av resande, som är medborgare i något av dessa länder eller i

Sverige. Bestämmelser om kontroll av hotellgäster som är svenska medborgare

kan, sägs det i promemorian, inte lämpligen tas in i utlänningskungörelsen

utan bör alltjämt ha sin plats i en författning om hotellverksamhet.

Av det anförda följer enligt promemorian att bestämmelser om gästkontroll,

motsvarande dem i gällande hotellstadgas avdelning III, alltjämt

behövs.

Det erinras i promemorian om att behovet av fortlöpande tillsyn över

brandförsvaret och de sanitära förhållandena i hotell enligt förslaget helt

skall tillgodoses genom brandstadgans och hälsovårdsstadgans föreskrifter.

Vidare framhålls att polisens allmänna uppgift att svara för ordning och

säkerhet givetvis omfattar övervakning av hotellrörelser. Polismyndighet är

på grund härav skyldig att företa erforderliga inspektioner av hotell. En

hotellförfattning behöver alltså enligt promemorian inte heller innehålla

några särskilda bestämmelser om regelbunden besiktning av polisen.

Däremot anses i promemorian en särskild föreskrift om polismyndighetens

rätt till tillträde till hotell erforderlig för att det skall vara möjligt

för myndigheten att tillse att de bestämmelser iakttas som gäller för hotellrörelse.

Yttrandena över departementspromemorian

Behovet av en särskild hotellförfattning med bestämmelser om utövarens

lämplighet, gästkontroll och om vad som i övrigt behövs för att skapa god

ordning i hotell har vid remissbehandlingen inte varit föremål för delade

meningar.

Promemorieförslaget att som kvalifikationskrav för den som

utövar hotellrörelse skall uppställas endast ordentlighet och lämplighet

biträds av kommerskollegium, polismyndigheterna i Kristianstad och Hälsingborg

samt handelskammaren i Gävle.

Krav på redbarhet bör uttryckligen ställas, anser länsstyrelsen i Gotlands

län, som behandlar förslaget att utforma kvalifikationsbestämmelserna i

nära överensstämmelse med rusdrycksförsäljningsförordningens motsvarande

föreskrifter och anför.

Länsstyrelsen vill i nämnda avseende framhålla, att de krav, som bör

ställas på den som driver utskänkning, icke torde helt sammanfalla med

kraven på den som driver hotellrörelse. Den senare har, i motsats till den

förre, normalt att i sin rörelse mottaga värdefull egendom som tillhör hotellgästerna.

Med hänsyn härtill förordar länsstyrelsen, att i författningstexten

inskrives ett krav att vederbörande skall ha gjort sig känd även för redbarhet.

Nämnda kvalifikationskrav återfinns i lagen om pantlånerörelse och i

förordningen angående handel med skrot, lump och begagnat gods.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 124 år 1966

Även polismyndigheten i Piteå förordar krav på redbarhet. Polismyndigheten

i Oskarshamn föreslår som kvalifikationsvillkor att hotellinnehavare

kan bedömas ha ekonomiska förutsättningar att driva hotellrörelse.

Under åberopande av vad som gäller tillstånd till yrkesmässig trafik anser

polismyndigheten i Västerås det önskvärt med krav på erfarenhet och vederhäftighet

för den som utövar hotellrörelse. Hotell- och restauranganställdas

förbund föreslår att bestämmelser införs om krav på yrkeskunnande och att

viss kompetens i form av inhämtade kurser föreskrivs.

I flera yttranden framhålls att de föreslagna bestämmelserna om gästkontroll

är svåröverskådliga. Sålunda anför överståthållarämbetet att

uppdelningen av hotellgästerna i tre kategorier — svenskar, medborgare i de

övriga nordiska länderna och övriga utlänningar ■— med olika föreskrifter

för varje kategori och två tillämpliga författningar, utlänningskungörelsen

och hotellstadgan, gör reglerna invecklade.

Olika förslag till reformer förs fram i yttrandena. Länsstyrelsen i Södermanlands

län förordar gemensamma bestämmelser för svenskar och medborgare

i de övriga nordiska länderna. Svenska turistföreningen önskar förenklat

anmälningsförfarande i fråga om utlänningar. Förslag som innebär

minskad och förenklad gästkontroll framläggs vidare av en del handelskammare

och av branschorganisationerna. Den föreslagna skyldigheten för

hotellen att lämna uppgifter till polisen medför sålunda enligt Stockholms

handelskammare betydande arbete och avsevärda kostnader. Handelskammaren

önskar en särskild översyn av kontrollreglerna, varvid enhetliga

regler för alla de nordiska länderna bör eftersträvas. Liknande synpunkter

anför Östergötlands och Södermanlands handelskammare samt handelskamrarna

i Göteborg, Karlstad och Gävle. Vad handelskamrarna sålunda anfört

bör beaktas enligt kommerskollegium, som anser att en hotellrörelse inte

bör belastas med en mera omfattande gästkontroll än som betingas av polisiära

skäl och säkerhetshänsyn. Kollegiet rekommenderar en översyn av de

föreslagna reglerna om denna kontroll innan en ny hotellförfattning utfärdas.

Enklare bestämmelser om gästkontrollen förordar även Svenska resebyråföreningen

och Motororganisationernas samarbelsdelegation, som upplyser

att berörda branschorganisationer vid flera tillfällen förklarat att uppgiftslämnandet

är onödigt omfattande, komplicerat och kostnadskrävande. Delegationen

hemställer att kontrollreglcrna överarbetas och att därvid enhetlighet

inom de nordiska länderna eftersträvas. Sistnämnda önskemål har även

Svenska turisttrafikförbundet.

Sveriges hotell- och restaurangförbund, Svenska turisthotellens riksförbund,

It KS O och Sveriges centrala restaurangaktiebolag anser att hotellstadgans

och utlänningskungörelsens bestämmelser om kontroll av hotellgäster

bör bli föremål för en genomgripande översyn, varvid bestämmelserna bör

göras enklare och ett enhetligt nordiskt system eftersträvas. Organisatio
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 12b år 1966

nerna sätter i fråga, om det nuvarande och det föreslagna komplicerade

registreringssystemet verkligen fyller en uppgift som motsvarar arbetet med

det, samt anför.

Den utlänning som vill undandra sig polisens kontroll torde ha alla möjligheter

därtill, antingen genom att lämna uppgifter som inte stämmer med

verkligheten — exempelvis beträffande varifrån han kommer och vart han

avser att resa -— eller genom att övernatta på ställen som inte har möjligheter

att genomföra en lika fullständig registrering som hotellen. För statistiska

ändamål torde hotellregistreringen knappast vara brukbar. Den lämnar

i vart fall inte någon tillnärmelsevis fullständig bild av resandeströmmen i

Sverige, och de upplysningar som en eventuell statistisk bearbetning skulle

kunna ge kan lika väl erhållas från den statistik över exempelvis de resandes

nationalitet, längden av deras uppehåll, beläggningen på resp. hotell

o. s. v., som redan nu förs genom hotellorganisationernas försorg. Statistiska

synpunkter torde för den skull icke böra lägga hinder i vägen för en förenkling

av systemet.

Utformningen av registreringsbestämmelserna har under de senaste åren

diskuterats ingående inom det Nordiska Hotell- och Restaurangförbundet.

De synpunkter som framkommit hade under hand framförts till myndigheterna

i resp. länder. De nordiska hotellorganisationerna har varit överens

om att registreringsbestämmelserna bör göras enklare och enhetliga över

hela Norden. För många utländska resande, särskilt amerikanerna, framstår

Norden som ett enhetligt turistområde, särskilt sedan tull- och passkontrollbestämmelserna

omarbetades i slutet av 1950-talet. Några bärande

skäl för att ha olika registreringsbestämmelser för hotellen kan inte rimligen

föreligga. Det bör därför vara möjligt att här åstadkomma nordisk enhetlighet.

Statens utlänningskommission och utlänningsutredningen förklarar att

promemorieförslaget inte föranleder någon erinran från de synpunkter de

har att beakta.

Förslaget att polismyndighetens nuvarande årliga hotellbesiktning

skall slopas lämnas utan erinran i de flesta yttranden. Att

denna besiktning bör behållas anser emellertid länsbrandinspektören i

Kristianstads län samt länsstyrelserna i Västernorrlands och Norrbottens län.

Enligt polismyndigheten i Stockholm kan visserligen den nuvarande bestämmelsen

om årlig inspektion anses principiellt onödig med hänsyn till

polisens allmänna skyldighet att utföra fortlöpande övervakning, men bestämmelsen

bör ändå behållas för att inte denna skyldighet i framtiden

skall uppfattas som mindre angelägen än hittills. Polismyndigheten i Umeå

anser att den fortlöpande kontrollen knappast blir tillfredsställande enligt

förslaget och anför.

Övervakningen skall utföras av minst tre olika myndigheter, brandchef,

hälsovårdsnämnd och polismyndighet, var och en inom sitt område. Enhetlighet

och samordning torde vara svår att åstadkomma. En myndighet borde

ha ansvaret för kontrollen med biträde av övriga myndigheter. Periodiciteten

borde också fastställas. Med de föreslagna bestämmelserna kan

gränsdragningen mellan myndigheternas kompetensområden bli svår. Vari

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 124 år 1966

skall polismyndighetens »övervakning av hotellrörelsen» bestå? Gäller denna

övervakning endast ordningen inom hotellet, kontrollen över resande

och förande av resandeliggare synes det vara mest ändamålsenligt att hälsovårdsnämnd

eller brandchef har huvudansvaret för de fortlöpande besiktningarna.

Polismyndighetens övervakningsskyldighet bör närmare preciseras.

Länsstyrelsen i Jämtlands län önskar en uttrycklig bestämmelse som ger

länsstyrelsen rätt att inspektera hotell på landet. Länsstyrelsen skulle härigenom

få en möjlighet att direkt ingripa när uppenbara missförhållanden

föreligger.

Den föreslagna bestämmelsen om tillträdesrätt för polismyndigheten

torde enligt polismyndigheten i Jönköping få väsentligt större värde än den

nuvarande besiktningsskyldigheten. Polisens kontroll över hotellrörelsers

skötsel från ordningssynpunkt kan genom en sådan bestämmelse anses ha

blivit tillgodosedd. Sveriges hotell- och restaurangförbund, Svenska turisthotellens

riksförbund, RESO och Sveriges centrala restaurangaktiebolag

räknar däremot med att en sådan tillträdesrätt föreligger enligt polisinstmktionen.

Klassificering av hotellrörelser, prövning av hotellnamn och begränsning i rätten

att använda beteckningen hotell

Turistutredningens förslag

En uppdelning av hotell och pensionat i olika klasser med hänsyn till

såväl storlek som standard och skötsel skulle enligt turistutredningen i och

för sig vara till nytta för turistväsendet. Man kunde också räkna med att

innehavare av hotell och pensionat skulle söka att genom förbättringar få

företaget placerat i högre klass.

Emellertid finner utredningen ogörligt att i en författning ange standardkraven

för olika klasser. Inte bara storleken av ett företag och förhandenvaron

av vissa objektivt fastställbara anordningar spelar in utan också en

mångfald andra faktorer såsom företagets allmänna skötsel, betjäningens

kvalitet o. d. En prövning härav genom lokala myndigheter skulle bli oenhetlig.

Annan möjlighet torde inte stå till huds än att inrätta ett centralt organ.

Eftersom standarden snabbt kan ändras, bl. a. genom byte av ägare, skulle

det vidare vara nödvändigt med kontinuerlig tillsyn. Utredningen kan inte

tillstyrka att ett så omfattande och dyrbart kontrollsystem genomförs men

anser det önskvärt, att en tillförlitlig klassificering görs av vederbörande

branschorganisationer och turisttrafikförbundet.

En viss kontroll anser utredningen kunna vinnas genom att beteckningen

hotell förbehålls företag med minst åtta rum som är avsedda för minst tio

gäster samt genom att namnen på hotell och pensionat prövas av tillståndsmyndigheten.

Utredningen framhåller, att namn på hotell och pensionat

kan vara i hög grad missvisande. Namn som »Stora hotellet» eller »Grand

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 124 år 1966

hotell» missbrukas ofta och inger då en felaktig föreställning om företagets

storlek och standard. Särskilt allvarligt synes missbruk av internationellt

välkända hotellnamn vara. Enligt utredningen bör därför tillståndsmyndigheten

pröva namnen på hotell och pensionat och bör företag förbjudas att

använda annat än godkänt namn. Till ledning vid namnprövningen bör upprättas

en förteckning över vissa mera vanliga namn, som anses böra förbehållas

företag av viss storlek och standard. Detta bör ankomma på berörda

branschers huvudorganisationer.

Införandet av en viss standardprövning i detta sammanhang anser utredningen

inte böra möta samma betänkligheter som genomförandet av en

mera vittsyftande standardbedömning. För rörelser, som inte kräver tillstånd,

skulle namnprövning inte ske.

Yttrandena ÖYer turistutredningens förslag

Turistutredningens förslag att officiell klassificering inte skall

införas tillstyrks av flertalet av de remissinstanser, som yttrat sig i denna

fråga, nämligen kommerskollegium, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i

Stockholms, Blekinge, Kristianstads, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs,

Västmanlands, Kopparbergs, Västernorrlands och Norrbottens län,

polismyndigheten i Stockholm, polismyndigheten i Malmö, handelskamrarna

i Stockholm och Malmö, Svenska turisthotellens riksförbund samt Skånes,

Hallands och Göteborgs och Bohus läns turisttrafikföreningar.

Sveriges hotell- och restaurangförbund omtalar, att förbundet tillsammans

med Svenska turisttrafikförbundet och Sveriges centrala restaurangaktiebolag

utger en årlig förteckning på tre språk över hotell och restauranger i

Sverige. Av denna förteckning framgår för varje företag antalet rum med

och utan bad, priser, ev. utskänkningsrättigheter, garage in. m. Publikationer

utges också av Svenska turistföreningen och Motormännens riksförbund.

Att härutöver ge ut en officiell hotellista förefaller att innebära en

viss överorganisation.

Östergötlands turisttrafikförening, Gotlands turistförening och Aktiebolaget

nordisk resebureau förordar, att en klassificering genomförs, övervakning

kan enligt Östergötlands turisttrafikförening ske genom det turistiska

länsorganet och enligt Nordisk resebureau genom Sveriges hotell- och

restaurangförbund.

Att skydd för beteckningen hotell införs i huvudsaklig överensstämmelse

med utredningens förslag tillstyrker länsstyrelserna i Östergötlands,

Kristianstads, Hallands, Göteborgs och Bohus, Västernorrlands,

Jämtlands och Norrbottens län, magistraten i Norrköping, polismyndigheten

i Malmö, handelskamrarna i Malmö och Gävle samt Östergötlands, Skånes,

Hallands och Dalarnas turisttrafikföreningar. Länsstyrelsen i Norrbottens

län ifrågasätter dock, om inte länsstyrelse borde få befogenhet att i undan
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.ts proposition nr 124 år 1966

tagsfall inedge beteckningen hotell för mindre företag. Det kan vara av visst

intresse, att små rörelser i avlägsna orter får kallas hotell om de sköts ordentligt

samt är inrymda i moderna och bekväma lokaler.

Sveriges hotell- och restaurangförbund, Svenska turisthotellens riksförbund

samt Göteborgs och Bohus läns turisttrafikförening tillstyrker också

skydd för beteckningen hotell men anser att gränsen bör sättas väsentligt

högre än enligt utredningens förslag. Den sistnämnda organisationen vill ha

en gräns vid 20 rum med högst två ordinarie bäddar i varje samt anger också

vissa kvalitetskrav för hotell; dispens skulle kunna ges mindre företag. En

gräns vid 20 rum förordas även av Svenska turisthotellens riksförbund, som

föreslår skydd också för beteckningen pensionat, vilken bör reserveras för

företag som erbjuder helpension.

Länsstyrelsen i Blekinge län avstyrker utredningens förslag. En klassindelning

av hotell och pensionat skulle visserligen vara till nytta för allmänheten

men bör inte ske genom offentlig myndighet. Eu sådan indelning

enbart med hänsyn till storleken är inte heller tillfredsställande. Den föreslagna

gränsen synes för övrigt väl låg.

Utredningens förslag, att tillståndsmyndighet skall pröva hotell- och

pensionatnamn samt att företag inte skall få använda annat än godkänt

namn, tillstyrks eller lämnas utan erinran av järnvägsstyrelsen, överståtliållarämbetet,

länsstyrelserna i Östergötlands, Kristianstads, Göteborgs

och Bohus, Västernorrlands och Norrbottens län, magistraten i Norrköping,

polismyndigheten i Malmö, handelskamrarna i Malmö och Gävle samt Sveriges

hotell- och restaurangförbund. Järnvägsstyrelsen framhåller som angeläget,

att prefixet »järnväg» inte nyttjas i ett hotellnamn om inte järnvägen

har ett avgörande inflytande på hotellets skötsel.

Hallands turisttrafikförening — vars yttrande åberopas av länsstyrelsen

i Hallands län — tillstyrker det skydd för vissa internationellt kända hotellnamn,

som utredningen rekommenderar, samt föreslår, att auktorisation

av hotellnamn skall ske endast genom Svenska turisttrafikförbundet. Göteborgs

och Bohus läns turisttrafikförening anser auktorisation av hotellnamn

genom näringsorganisation nödvändig.

Namnprövning avstyrks av kommerskollegium. Några nämnvärda olägenheter

torde knappast vara förknippade med användning av namn enligt

utredningens exemplifiering. Genom namnprövning kommer man för övrigt

in på en vansklig standardbedömning. Vidare kan standarden snabbt ändras,

t. ex. genom ombyte av ägare, och det vore knappast lämpligt att företag

skulle behöva växla namn med stigande eller sjunkande standard.

Länsstyrelsen i Södermanlands län anser att allmänheten blir relativt väl

skyddad, om benämningen hotell inte tillåts för mindre rörelser och om

tillika en tillförlitlig förteckning över samtliga hotell och pensionat med viss

klassificering upprättas. Länsstyrelsen ifrågasätter därför, om inte de föreslagna

bestämmelserna om namnprövning kan utgå. Länsstyrelsen i Ble
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 12b år 1966

kinge län avstyrker förslaget om namnprövning med hänvisning till att också

detta förslag innebär en klassificering genom offentlig myndighets försorg.

Namnprövning torde därjämte ha mycket begränsad betydelse från

turistsynpunkt och kunde få obilliga verkningar för innehavare av äldre

hotell och pensionat, vilka skulle förbjudas att använda nuvarande namn.

Liknande synpunkter anför länsstyrelserna i Kronobergs. Värmlands och

Jämtlands län. Det framhålls tillika, att om bestämmelser meddelas måste

närmare direktiv ges rörande tillämpningen.

Departementspromemorian

Vad som anförts i turistutredningens förslag och yttrandena däröver

angående svårigheten att i författning precisera de faktorer som bör ligga

till grund för en klassificering visar enligt promemorian klart

olämpligheten av ett statligt ansvar för hotellstandarden. Mot klassificering

talar också den oenhetlighet i värderingen som kan befaras om prövningen

sprids ut på flera organ samt den vidlyftiga administrationsapparat

särskilt för kontrolländamål som skulle fordras vid förslagets genomförande.

De nyssnämnda skälen talar emellertid, sägs det vidare i promemorian,

också mot en klassificering i den form utredningen föreslagit, nämligen genom

namnprövning i samband med tillståndsgivning. Antalet granskade

fall skulle bli lägre men vanskligheterna vid granskningen desamma.

För äldre företag, vilkas namn skulle omprövas efter en viss övergångstid,

kunde ett vägrat godkännande av det förut använda namnet vålla avbräck

beträffande såväl anseende som inkomster. Till detta kommer att näringsorganisationernas

publikationer med uppgifter om faktiska förhållanden av

olika slag måste anses vara en vida bättre upplysningskälla för en resenär

än ett godkänt namn. Namnprövningen förefaller därför att vara både överflödig

och mindre lämplig.

Förslaget att endast företag av viss storlek skulle få använda beteckningen

hotell innebär enligt promemorian att vid karakterisering av

ifrågavarande rörelser hänsyn skulle tas blott till en enda faktor som därjämte

i och för sig inte innehåller något kvalitetsmoment. I promemorian

erinras om att en remissinstans vill ha vissa kvalitativa moment tillagda för

att beteckningen hotell skall få användas (värme och rinnande vatten i varje

rum, wc och badrum i ansluten korridor samt dygnetruntbetjäning) samt

att andra remissinstanser, som anslutit sig till turistutredningens förslag,

samtidigt förordat att dispenser skulle kunna meddelas beträffande hotellbeteckningens

användning. Dispenser bör emellertid enligt promemorian

av naturliga skäl få förekomma endast i begränsad utsträckning. Ojämnheten

i värderingen av företagens kvalitet skulle alltjämt i stort sett bestå.

Kvalitetsbedömningen i dispensärendena skulle därjämte vara förbunden

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj.ts proposition nr 12t år 1966

med de vanskligheter, som angivits i det föregående. Det påpekas vidare i

promemorian att remissinstanserna inte är helt ense om var gränsen i

storlekshänseende hör dras mellan hotell och övriga företag. Gränsen behöver

inte sammanfalla med den som läggs till grund för kravet på tillståndsprövning.

Spörsmålet kompliceras ytterligare om vandrarhemmen inordnas

under hotellförfattningen. De torde ofta ha ett stort antal sovplatser och kan

tänkas ha ett inte obetydligt antal rum. medan anordningarna i övrigt i en del

fall inte torde motsvara sedvanliga krav på hotellmässighet. Vad som förut

med avseende på namnprövningen anförts om de svårigheter, inför vilka

äldre företag kan ställas, och om de bättre upplysningar, som kan hämtas

ur näringsorganisationernas publikationer, är tillämpligt på frågan om

hotellbeteckningens användning. Turistutredningens förslag i denna fråga

bör med hänsyn till det anförda inte genomföras.

Om i hotellförfattningen inte införs bestämmelser om namnprövning eller

beteckningen hotell eller annan klassificering av hotellrörelser, behöver däri

inte göras skillnad mellan olika slag av rörelser såsom hotell, motell, pensionat,

vandrarhem, resanderum, natthärbärgen in. m. Att ange hur de olika

slagen av rörelser bör skiljas från varandra är f. ö. svårt. I enlighet härmed

föreslås i promemorian att i en ny författning hotellrörelse blir det gemensamma

namnet för alla rörelser med ändamål att yrkesmässigt tillhandahålla

tillfällig möblerad bostad.

Yttrandena över departementspromemorian

Den i promemorian intagna ståndpunkten att någon officiell klassificering

av hotell inte bör införas biträds av kommerskollegium, länsstyrelsen

i Uppsala län, polismyndigheterna i Hälsingborg och Piteå, handelskammaren

i Göteborg samt Motororganisationernas samarbetsdelegation.

Svenska turisttrafikförbundet anför att det f. n. inte föreligger förutsättningar

för att genomföra en fullständig hotellklassificering. Att en officiell

klassificering av hotell skulle vara mycket svår att genomföra och inte

fylla något ändamål från konsumentupplysningssynpunkt uttalar Sveriges

hotell- och restaurangförbund, Svenska turisthotellens riksförbund, RESO

och Sveriges centrala restaurangaktiebolag. Svenska turistföreningen säger

också att en klassificering är svår att genomföra men anser att den skulle

vara av visst värde som konsumentupplysning. Som exempel på klassificering

anför föreningen den gruppindelning av hotell och pensionat m. m. som

gjorts i publikationen Svenska vägboken, där priset för enkelrum valts som

utgångspunkt vid indelning i fyra grupper. Svenska resebyråföreningen

finner, att »en sådan konsumentupplysande detalj som hotellklassificering»

inte kan rymmas i hotellförfattningen, men framhåller ändå att sådan

klassificering är ett intresse främst med hänsyn till utländska resebyråer

och resenärer. Värmlands turisttrafikförbund anser att hotellklassificcring

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 124 år 1966

skulle vara till stor fördel i den alltmer ökade kampanjen i utlandet för

resor till Sverige.

Promemorieförslagen att inte föreskriva namnprövning av hotell

och att beteckningen hotell skall omfatta alla hithörande rörelser

biträds av kommerskollegium, länsstyrelsen i Uppsala län, polismyndigheterna

i Hälsingborg och Piteå samt handelskammaren i Göteborg. Skånes

handelskammare har sympati för namnprövning men vill inte uttala någon

bestämd mening härom eftersom firmalagstiftningen är föremål för utredning.

För namnprövning uttalar sig endast Värmlands turisttrafikförbund.

Beteckningen hotell bör enligt handelskamrarna i Göteborg och Gävle,

Sveriges hotell- och restaurangförbund, Svenska turisthotellens riksförbund,

RESO, Sveriges centrala restaurangaktiebolag och Motororganisationernas

samarbetsdelegation förbehållas de rörelser för vilka tillstånd krävs. Skälet

är att det från praktisk och språklig synpunkt anses otillfredsställande att

så vitt skilda företeelser som exempelvis hotell, pensionat och vandrarhem

förs samman under benämningen hotell. Västernorrlands och Jämtlands

läns handelskammare vill som hotell beteckna endast vissa större rörelser,

exempelvis dem med minst 20 bäddar och viss rumsstandard. En sådan

gränsdragning kan lätt åstadkommas vid den tillståndsgivning som fordras

för hotell av viss storlek genom att med tillstånd följer rätten att använda

hotellbeteckningen i firmanamnet. Kontrollen behöver inte medföra ökat

arbete för myndigheterna och konkurrensen i branschen kommer dessutom

att leda till automatisk kontroll av hur beteckningen hotell används.

Värmlands turisttrafikförbund önskar skydd för beteckningen hotell och

anser att den ovillkorligen bör förbehållas rörelser som är så stora att de

inte lämpligen kan falla under benämningen resanderum samt dessutom

erbjuder sådan service som brukar förknippas med begreppet hotell. En

liknande uppfattning har Svenska turisttrafikförbundet, som anför.

Även om lagstiftningen på området väsentligen är av tekniskt-administrativ

natur bör den dock definitionsmässigt kunna utformas så att den ger

konsumenten viss vägledning och vissa garantier när det gäller för branschen

typiska faktorer av kvalitativ art, t. ex. i fråga om service och anordningar

av typen bad, dusch, wc etc. Från denna utgångspunkt finner

förbundet att lagstiftarens definition av begreppet hotellrörelse är alltför

vidsträckt och att det därför vore angeläget att skapa fastare kriterier för

begreppen hotell, motell och pensionat.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län erinrar att rörelser, som omfattar endast

ett eller ett fåtal rum, enligt förslaget betecknas som hotell. Länsstyrelsen

anser detta inte lämpligt och fortsätter.

På flera håll i utlandet har en omfattande uppdelning av hotell och pensionat

i olika kategorier genomförts till vägledning icke minst för turisterna

från andra länder. Tiden är måhända ännu icke mogen för införande i

Sverige av en klassificering av hotellen genom hl. a. en namnprövning och

erforderliga resurser för ändamålet torde jämväl saknas. Emellertid torde

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj.ts proposition nr 12b år 1966

enligt länsstyrelsens mening — trots de svårigheter som anförts såsom skäl

mot en klassificering av hotellrörelser —- en sådan komma att visa sig påkallad

inom en icke allt för avlägsen framtid. Från denna utgångspunkt

framstår promeinorieförslaget som ett steg tillbaka.

Föredraganden

Inledning

Den gällande hotellstadgan kom till år 1917 och ändrades genomgripande

år 1932. Behov av nya bestämmelser om hotell förelåg redan när 1948 års

turistutredning tillsattes. Utredningen föreslog i sitt betänkande år 1951 en

helt ny hotellförfattning men någon sådan har inte kommit till stånd. Reformbehovet

har blivit än mer framträdande efter tillkomsten av en ny

hälsovårdsstadga år 1958, ny byggnadsstadga år 1959 samt ny brandlag och

brandstadga år 1962. I byggnadsstyrelsen pågår sedan en tid arbete med

särskilda, på byggnadsstadgan grundade anvisningar för hotell. Anvisningarna

beräknas bli färdiga under år 1966, och en översyn av hotellstadgan

har därför nu bedömts nödvändig. Mot denna bakgrund har i inrikesdepartementet

upprättats en promemoria angående ny lagstiftning om hotell och

pensionat. Promemorian, som är dagtecknad den 4 januari 1965, har remissbehandlats.

I yttranden över promemorian bär från både myndigheter och

branschorganisationer vitsordats behovet av ny lagstiftning på detta område.

Jag ansluter mig till denna uppfattning och anser att det nu bör förutsättningslöst

prövas vilka särskilda författningsbestämmelser som behövs

i fråga om hotell och hotellrörelse. Jag vill förutskicka att denna prövning

måste innefatta författningsteknislca överväganden samt att det därför blir

nödvändigt att i viss utsträckning gemensamt behandla frågor om behovet

av bestämmelser i skilda ämnen och om dessa bestämmelsers lämpligaste

placering i författningsmaterialet.

1917 års hotellstadga kan sägas ha i huvudsak fyra olika ändamål, nämligen

att skydda hotellgästerna och hotellpersonalen mot brandfara, att

skydda dem mot sanitär olägenhet, att sörja för god ordning i hotell samt

att underlätta polisens spaningsarbete. De tre förstnämnda ändamålen tillgodoses

enligt hotellstadgan i samband med att hotellrörelsen påbörjas genom

att myndigheterna kontrollerar byggnaden eller lokalen och den som

ämnar driva rörelsen. Under rörelsens gång kontrolleras enligt hotellstadgan

brandskyddet. För att tillgodose spaningsintresset finns i stadgan föreskrifter

som gör det möjligt för polisen att få kännedom om hotellgästerna.

Skydd mot brand och sanitär olägenhet

Huvuddelen av den gällande hotellstadgan består av bestämmelser om

brandskydd. De är av övervägande byggnadsteknisk art. I fråga om skyddet

mot sanitär olägenhet saknas däremot helt byggnadstekniska bestämmelser

3-—Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 12b

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj ds proposition nr 12k år 1066

i hotellstadgan. Den föreskriver härom bara att de sanitära förhållandena

skall vara tillfredsställande. Något utförligare bestämmelser i detta ämne

finns i hälsovårdsstadgan, men den upptar inte uttömmande byggnadstekniska

bestämmelser om skydd mot sanitär olägenhet i hotell.

Byggnadstekniska bestämmelser, som avser skydd mot brandfara och

sanitär olägenhet i byggnad i allmänhet, finns i byggnadsstadgan. De omfattar

även byggnader och lokaler som är avsedda för hotell eller pensionat.

Vid tillkomsten av 1959 års byggnadsstadga ansågs huvudparten av de byggnadsbestämmelser

som avser brandförsvar och hälsovård vara av så utpräglat

teknisk karaktär och byggnadstekniken på detta område underkastad

så snabba förändringar med hänsyn till utvecklingen att bestämmelserna

borde få sin plats i byggnadsstyrelsens anvisningar i stället för i författning.

I 1960 ars anvisningar från byggnadsstyrelsen finns i enlighet härmed utförliga

sådana bestämmelser, vilka avser även hotellbyggnader. Härtill

kommer de blivande särskilda hotellanvisningarna.

Turistutredningen föreslog att alla erforderliga byggnadstekniska bestämmelser

om hotell skulle föras över till byggnadsstadgan och byggnadsstyrelsens

anvisningar. Detta tillstyrktes av ett stort antal remissinstanser,

däribland byggnadsstyrelsen och 1951 års byggnadsutredning vars förslag

ligger till grund för 1959 års byggnadsstadga. Samma ståndpunkt intas i

departementspromemorian och biträds i så gott som alla yttrandena över

den.

överförandet av hotellstadgans byggnadstekniska bestämmelser till byggnadsstyrelsens

anvisningar är ett led i de strävanden att förenkla byggnadslagstiftningen

som påbörjades i och med 1959 års byggnadsstadga och som

bl. a. innebär att byggnadsbestämmelser efter band skall utmönstras ur

olika författningar i den mån det är möjligt. Byggnadsstyrelsens arbete med

särskilda anvisningar om hotell är en följd av de principer som ligger till

grund för byggnadsstadgan och har påbörjats oberoende av arbetet med en

ny hotellförfattning. Redan 1960 års anvisningar till byggnadsstadgan innehåller

åtskilligt som inte stämmer överens med hotellstadgans bestämmelser

eftersom dessa blivit föråldrade. Bl. a. gäller detta den brandtekniska klassindelningen,

som byggnadsstyrelsen behandlat i sin framställning år 1960.

Byggnadsstyrelsens nämnda hotellanvisningar föreligger nu i utkast. Enligt

vad jag inhämtat täcker de, tillsammans med byggnadsstadgans och

hälsovårdsstadgans bestämmelser, med några få undantag, som jag återkommer

till, allt det som f. n. föreskrivs i hotellstadgan om hur byggnad

och lokal för hotell skall vara beskaffade. Något hinder föreligger inte att i

anvisningar från byggnadsstyrelsen behandla även ämnen som reglerats på

annat ställe än i de egentliga byggförfattningarna (prop. 1959:168 s. 270).

I enlighet härmed innehåller det nämnda utkastet även motsvarigheter till

hotellstadgans bestämmelser om belysning samt alarm- och brandsläckningsanordningar.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 124 år 1966

Som framgår av departementspromemorian gäller bestämmelserna i byggnadsstadgan

— och därmed anvisningarna till den — uppförande och anordnande

av hotell oavsett om några planbestämmelser fastställts för området.

Det förutsätts dock att tillstånd för hotellrörelsen enligt hotellstadgan

fordras. I praktiken innebär detta att byggnadslov krävs och att byggnadsbestämmelserna

gäller för alla hotellbyggnader eller hotellokaler med mer

än fyra gästrum. Från denna synpunkt är det således inte något hinder mot

att flytta hotellstadgans byggnadsbestämmelser till byggnadsstyrelsens anvisningar.

I några remissyttranden påpekas emellertid att dessa anvisningar,

till skillnad mot hotellstadgans brandskyddsbestämmelser, inte har bindande

karaktär. Jag vill med anledning härav framhålla att de grundläggande

byggnadsbestämmclserna i 43 och 44 §§ byggnadsstadgan är bindande för de

myndigheter som beviljar byggnadslov och för de byggande. Vidare uttalades

vid byggnadsstadgans tillkomst (prop. 1959:168 s. 168) att huvudparten

av de regler som anses böra gälla för byggandet kunde utformas som råd och

anvisningar. Några andra bindande byggnadsföreskrifter om brandskydd än

de som finns i byggnadsstadgans nyssnämnda paragrafer har inte heller utfärdats.

För andra byggnader än hotell, exempelvis samlingslokaler och

varuhus, där brandskyddet har väl så stor betydelse, har 1960 års anvisningar

till byggnadsstadgan, vilka inte är bindande, kunnat tillämpas utan

olägenhet. På samma sätt regleras redan f. n. vad som med hänsyn till

hälsovården i hotell behövs i byggnadshänseende genom de icke bindande

anvisningarna från år 1960. I dessa anvisningar har byggnadsstyrelsen f. ö.

uttalat att de bör tillämpas så ensartat som möjligt och inte frångås utan

särskilda skäl. Skulle det visa sig att anvisningarna frångås på ett sådant

sätt att den enhetlighet som är önskvärd för ett rationellt byggande äventyras,

kommer styrelsen att föreslå Kungl. Maj :t att utnyttja sin befogenhet

enligt byggnadsstadgan att fastställa bindande föreskrifter.

Jag anser på grund av det anförda att möjligheterna att bevaka att brandskydd

och hälsovård i hotell tillgodoses i samband med att sådant byggs

eller anordnas inte minskas om hotellstadgans byggnadsbestämmelser förs

över till byggnadsstyrelsens anvisningar, även om dessa inte är bindande.

En sådan reform utgör ett led i arbetet på att förenkla byggnadslagstiftningen

och gör det lättare att anpassa byggnadsåtgärderna efter den tekniska

utvecklingen. De särskilda anvisningar för hotell som nu utarbetas i

byggnadsstyrelsen avses inte fullständigt reglera hotell utan kommer att

innehålla hänvisningar till styrelsens övriga anvisningar vilka är tillämpliga

även på andra byggnader. Ett vid remissbehandlingen framfört önskemål

om samling av alla hotellbestämmelser på ett ställe kan därför inte

tillgodoses utan dubblering av de byggnadstekniska bestämmelserna, något

som synes mindre lämpligt.

Några föreskrifter om fortlöpande besiktning av hotellrörelse från hälsovårdssynpunkt

finns inte i hotellstadgan. Tillsyn av de sanitära förhållan
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj. ts proposition nr 12b år 1966

dena sker enligt hälsovårdsstadgan. Sedan hotellrörelse tagits i bruk kontrolleras

enligt hotellstadgan brandskyddet en gång om året genom dels

besiktning av polismyndigheten, ofta med biträde av brandmyndigheten,

dels särskild sakkunnigbesiktning av elektriska ledningar med tillhörande

anordningar. Till brandskyddskontrollen kan också hänföras hotellstadgans

bestämmelser om sotning.

Jag anser att hälsovårdskontrollen som hittills bör ske under hälsovårdsnämndens

ansvar. Det synes mig angeläget att med tillämpning på hotellen

understryka vad som anfördes vid hälsovårdsstadgans tillkomst om att

hälsovårdsnämnd är skyldig att öva tillsyn även utanför hälsovårdstätort.

Allteftersom hälsovårdsinspektörer anställs i kommunerna — något som

kommunblockssamarbetet och tillkomsten av större kommuner kommer att

underlätta — kommer möjligheterna till sådan tillsyn att förbättras. Några

särskilda bestämmelser i en hotellförfattning om den fortlöpande hälsovårdskontrollen

anser jag således inte behövas.

I departementspromemorian föreslås att den fortlöpande tillsynen av

brandskyddet skall ske enligt brandlagstiftningens bestämmelser om brandsyn

och sotning. Förslaget lämnas utan erinran i de flesta remissyttrandena.

Jag vill till en början slå fast att det i fortsättningen inte bör ankomma på

polisen att fortlöpande kontrollera brandskyddet. I fråga om brandskyddet

är det utan vidare klart att hotellstadgans bestämmelser om sotning, som är

föråldrade, helt kan ersättas av brandstadgans och de kommunala brandordningarnas

bestämmelser, vilka redan f. n. gäller för hotell. Brandsyn sker

f. n. till följd av brandstadgan och statens brandinspektions anvisningar en

gång om året i alla hotell. Den brandsyn som förrättas av brandchefer eller

andra brandbefäl inbegriper viss kontroll av elektriska installationer. I

några yttranden hävdas emellertid att hotellstadgans bestämmelse om särskild

sakkunnigbesiktning av elektriska anläggningar bör behållas. Av yttrandena

drar jag slutsatsen att sådan besiktning inte kan undvaras. Kontrollen

av elektriska anläggningar i hotell avser också att skydda hotellgästerna

och personalen mot olyckshändelser till följd av bristfällig isolering,

kortslutning o. d. På grund härav anser jag det nödvändigt att behålla

den ifrågavarande bestämmelsen i en hotellförfattning, även om denna i

övrigt inte innehåller några brandskyddsbestämmelser.

I några yttranden, bl. a. statens brandinspektions, anses vissa i 8, 19 och

20 §§ hotellstadgan upptagna brandskyddsbestämmelser böra behållas i en

hotellförfattning. Förbuden i 8 § andra stycket, 19 § tredje stycket och 20 §

fjärde stycket mot förvaring av lättantändliga eller vid utrymning hinderliga

föremål på vissa platser gäller enligt brandlagen och brandstadgan i

alla byggnader, överträdelse av sådana förbud medför i allmänhet inte

straff utan rättelse genom brandsyneföreläggande. Att i fråga om hotell

frångå denna ordning anser jag inte motiverat. Det i 20 § femte stycket

givna förbudet mot att handha vissa apparater så att brandfara uppkom
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 124 år 1966

mer gäller redan enligt brandlagen och behövs därför inte heller i en hotellförfattning.

Bestämmelser om förvaring av brandfarliga vätskor finns numera

i förordningen den 1 december 1961 (nr 568) om brandfarliga varor och

någon motsvarighet till 20 § sjätte stycket hotellstadgan behöver därför inte

behållas.

Jag anser således att föreskrifter i en särskild hotellförfattning inte behövs

i fråga om brandskydds- och liälsovårdskontroll i hotell i samband

med hotellverksamhetens början eller under verksamhetens gång utom i

fråga om besiktning av elektriska anläggningar.

Ordning och säkerhet

Den nuvarande hotellstadgan kräver att den som vill driva hotellrörelse

gjort sig känd för redbarhet och ordentlighet samt i övrigt är lämplig. I

turistutredningens förslag och departementspromemorian samt i remissyttrandena

anses krav av denna art alltjämt böra uppställas.

God ordning i hotell har som framhålls i departementspromemorian betydelse

för bl. a. hotellgästernas trygghet till liv och hälsa. Åtskilliga ordningsföreskrifter

som behövs för hotell har i själva verket till syfte att

främja brandskydd och hälsovård. I dessa hänseenden bör ordningsintressena

enligt min mening tillgodoses enligt brand- och hälsovårdslagstiftningen,

på de sätt som jag redogjort för i det föregående. Fullständig garanti för att

bestämmelserna i denna lagstiftning efterlevs i den mån det ankommer på

hotellinnehavaren eller hotellföreståndare kan självfallet inte vinnas. Väsentlig

säkerhet härvidlag kan dock uppnås med en ordning som innebär

att hotellverksamhet får utövas endast av ansvarskännande och ordentliga

personer.

God ox-dning fordras även i det hänseendet att hotell inte får bli tillhåll

för kriminellt belastade eller andra asociala individer. Det är ett samhällsintresse

att hotell inte drivs på ett sätt som underlättar för sådana element

att leva i anonymitet. God ordning i hotell måste upprätthållas också som

ett medel att förhindra prostitution. Det bör således av den som driver eller

förestår hotell fordras att han utövar viss kontroll över gästerna. Även av

nu anförda skäl måste enligt min mening fordras ansvarskänsla och ordentlighet

av den som driver eller förestår hotellrörelse.

För hotellverksamhet är kännetecknande att gästrummen är tillgängliga

för hotellvärden och dennes personal. Med hänsyn härtill är det, som antytts

i några remissyttranden, ett ordnings- och säkerhetsintresse att det

finns möjlighet att hindra personer som kan antas vara mindre nogräknade

från att driva eller förestå hotellrörelse. För den oförvitlige hotellvärden

torde det inte vara någon allvarlig olägenhet att underkasta sig den kontroll

som är nödvändig från dessa synpunkter.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 124 år 1966

Jag finner således att intresset av ordning och säkerhet i hotell medför

att vissa krav fortfarande måste ställas på hotellvärdens person. Som anförs

i departementspromemorian har bestämmelser härom sin plats i en särskild

hotellförfattning. Vid utformningen av bestämmelserna bör beaktas att de

inte verkar konkurrenshindrande.

Gästkontroll

Jag övergår nu till att behandla den gästkontroll som innebär att hotellvärden

avfordrar gästerna vissa personuppgifter vilka på olika sätt hålls

tillgängliga för polisen, överensstämmande föreskrifter i hotellstadgan och

utlänningskungörelsen innebär att hotellgäster avfordras uppgift om namn,

yrke eller titel, födelsetid och hemort. Utlänningskungörelsens bestämmelser

är självfallet inte tillämpliga på svensk medborgare men inte heller på utlänning

som är medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge. Är hotellgästen

utlänning, skall han avfordras uppgift om medborgarskap, den ort

där han senast uppehållit sig och vid avresa vart han närmast ämnar bege

sig. Detta föreskrivs för medborgare i de nordiska länderna i hotellstadgan

och för övriga utlänningar i utlänningskungörelsen. Utlänningskungörelsens

bestämmelser, som avser inte bara hotell utan all bostadsupplåtelse,

har till syfte att underlätta den s. k. inre utlänningskontrollen. Till följd

härav skall andra utlänningar än medborgare i de nordiska länderna avfordras

uppgifter också om inresedag och om tillstånd att vistas i Sverige,

Danmark, Finland eller Norge. Utlänningskontrollen innebär också att bostadsupplåtaren,

i detta sammanhang hotellvärden, inom ett dygn skall till

polisen anmäla utlänningens ankomst och överlämna de uppgifter som avfordrats

denne. I fråga om svensk samt dansk, finsk, isländsk eller norsk

hotellgäst regleras motsvarande anmälningsskyldighet för hotellvärd i hotellstadgan.

Skyldigheten inträder först efter särskilt förordnande av länsstyrelsen

beträffande hotell på viss ort eller visst eller vissa hotell.

Departementspromemorian utgår från att de nuvarande bestämmelserna

om gästkontrollen skall bestå i huvudsak oförändrade. Eftersom utlänningskungörelsen

inte kan reglera kontrollen av svenska hotellgäster anses behov

av en särskild hotellförfattning föreligga även i detta hänseende.

Polisens behov av att kunna utöva gästkontroll var ett av skälen för

tillkomsten av 1917 års hotellstadga och har vid promemorians remissbehandling

inte varit föremål för delade meningar. Jag anser att det i framtiden

liksom hittills är av stor betydelse för polisens spaningsverksamhet

att uppgifter finns att tillgå om vilka personer som vid en viss tidpunkt

bor eller bott på ett hotell. Från denna synpunkt bör gästkontrollen omfatta

alla gäster, oavsett om de är resande eller ej och oavsett nationalitet. Det är

därför nödvändigt att ålägga hotellvärdarna att avfordra gästerna sådana

uppgifter om deras identitet m. m. som behövs för spaningsändamål. Vidare

behövs föreskrifter som ger polisen tillgång till uppgifterna.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj. ts proposition nr 12b år 1966

I en del remissyttranden över promemorian framställs önskemål om förenkling

av anmälningsförfarandet. Härmed avses skyldigheten enligt utlänningskungörelsen

för bostadsupplåtare, även hotellvärdar, att lämna

polisen uppgifter om utomnordiska personer. Denna uppgiftsskyldighet är

som jag nämnt tidigare avsedd att underlätta den inre utlänningskontrollen

i allmänhet men tillgodoser också polisens spaningsintresse. önskemålet om

förenkling måste i detta avseende enligt min mening därför prövas i samband

med utlänningskontrollen. Den övervägs f. n. av utlänningsutredningen,

och jag är därför inte beredd att i detta sammanhang föreslå någon ändring

i fråga om den hotellgästkontroll som sker enligt utlänningskungörelsens

bestämmelser om bostadsupplåtares skyldigheter. Inte heller det vid

remissbehandlingen framkomna önskemålet om enhetliga nordiska regler

för gästkontrollen bör prövas förrän utlänningsutredningens förslag framlagts.

Jag kan instämma i den vid remissbehandlingen uttalade uppfattningen

att de nuvarande svenska bestämmelserna om gästkontrollen är svåröverskådliga.

En viss förenkling kan enligt min mening ske genom att bestämmelserna

för svenska hotellgäster blir desamma som för hotellgäster från de

övriga nordiska länderna. Vidare bör dessa kategorier inte avfordras andra

gästuppgifter än sådana som enligt utlänningskungörelsen skall avfordras

även utlänningar från utomnordiska länder. Dessa förenklingar kan ske

genom att i nuvarande bestämmelser görs några smärre ändringar som inte

i nämnvärd mån minskar polisens möjligheter att utnyttja gästkontrollen

för spaningsändamål.

Eftersom vissa av de bestämmelser som enligt den föregående framställningen

behövs för gästkontrollen skall gälla även svenska medborgare,

kan denna inte regleras uteslutande i utlänningskungörelsen utan måste tas

upp också i en särskild hotellförfattning. I denna kan bestämmelserna om

gästkontroll göras tillämpliga på alla hotellgäster samt i fråga om ytterligare

bestämmelser för utomnordiska utlänningar hänvisas till utlänningskungörelsen.

Polisens hotellbesiktning

Bestämmelsen i 30 § i gällande hotellstadga om årlig besiktning genom

polismyndigheten avser endast kontroll av brandskyddet i hotell. Paragrafen

kan således inte läggas till grund för kontroll av ordningen i hotell med

avseende på hotellvärdens person eller gästerna. En befogenhet för polisen

att kontrollera hotell kan möjligen grundas på vissa bestämmelser i hotellstadgans

avdelning IV. Enligt 38 § är det sålunda straffbart att driva hotellrörelse

utan tillstånd. Den som driver tillståndsrörelse kan enligt 46 § skiljas

från rörelsens fortsatta utövande om lian finnes inte vidare vara lämplig.

Om det är nödvändigt för att upprätthålla allmän ordning, säkerhet eller

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj. ts proposition nr 12i år 1966

sedlighet kan förbud att utöva rörelsen meddelas. Det kan därför vara nödvändigt

att kontrollera att villkoren för tillstånd följs, dvs. hur många

gästrum som finns samt hur många och vilka gäster som tas emot.

Bestämmelser av nämnd art, som avser förseelser vid utövande av hotellrörelse,

i förening med polisens allmänna skyldighet enligt polisinstruktionen

att upprätthålla allmän ordning och säkerhet får anses innebära rätt och

plikt för polisen att företa erforderliga inspektioner av hotell ehuru med de

inskränkningar som följer av lagbestämmelser om husrannsakan, vilka jag

återkommer till. I några remissyttranden anses att en hotellförfattning bör

innehålla en särskild föreskrift om nämnda inspektioner. Jag vill framhålla

att en fortlöpande kontroll genom polisen — en kontroll som enligt vad jag

nämnt förut inte bör omfatta brandskydd och hälsovård — inte behövs i

fråga om alla hotell. Välskötta rörelser synes sålunda inte behöva kontrolleras

av polisen annat än på förekommen anledning och alltså inte fortlöpande.

Polisens resurser bör i stället koncentreras på de hotell där det finns

anledning anta att ordningen är bristfällig. Jag anser av dessa skäl inte

lämpligt med en särskild föreskrift om regelbunden hotellbesiktning av

polisen.

Den som utövar hälsovårdskontroll äger enligt 82 § hälsovårdsstadgan

tillträde till bostad och lokal. Enligt 25 § brandstadgan äger brandsyneförrättare

på samma sätt tillträde. I båda fallen gäller att tillsyn skall utföras

på sådant sätt att minsta möjliga olägenhet vållas allmänheten. För

hotell torde detta i allmänhet få anses innebära att hälsovårdskontroll och

brandsyn i gästrum bör ske när hotellgästen inte störs därav. En hotellgästs

vägran att omedelbart ställa rummet till förfogande för sådan tillsyn får därför

oftast respekteras.

Den kontroll av ordningen som enligt det förut anförda ankommer på

polisen torde i de flesta fall avse att anträffa hotellgästerna. Kontrollen

måste därför ske vid en tid, ofta på natten, när de kan väntas befinna sig i

det förhyrda rummet, samt omedelbart för att hindra att en gäst avlägsnar

sig och undandrar sig kontroll. Vägrar hotellgäst att i sådana fall öppna för

polisen, får tillträde f. n. beredas endast enligt reglerna om husrannsakan

i 28 kap. rättegångsbalken och 18 § lagen den 30 juni 1960 (nr 418) om

straff för varusmuggling. Såvitt avser hotell innebär dessa regler i huvudsak

följande. För utredning om brott förövats får husrannsakan företas om

fängelse kan följa på brottet. Är brottet ringare får husrannsakan för samma

ändamål ske endast i hotellrum, som brukar utgöra tillhåll för förbrytare

eller samhällsfarliga asociala personer. För eftersökande av den som skall

gripas, anhållas eller häktas eller hämtas till förhör eller till inställelse vid

domstol får husrannsakan företas oberoende av brottets svårhetsgrad. Sådan

husrannsakan får beslutas av polisman, övrig husrannsakan skall beslutas

av undersökningsledare, åklagare eller domstol. Är fara i dröjsmål får dock

polisman besluta även i sådant fall.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 12b år 1966

De sålunda gällande bestämmelserna synes mig tillräckliga för de allra

flesta fall då polisen kan behöva omedelbart tillträde till hotellokaler. Det

bör inte komma i fråga att utvidga tillämpningsområdet för reglerna om

husrannsakan så att den får företas i hotell för utredning om alla brott även

av ringa svårhetsgrad. I den mån särskilda villkor ställs upp för rätten att

driva hotellrörelse bör emellertid sörjas för att myndigheterna kan kontrollera

att dessa villkor uppfylls. Att uraktlåtenhet härvidlag utgör ett brott,

som kan medföra endast bötesstraff och för vars utredande husrannsakan

inte får ske, bör inte utgöra något hinder. Polisen bör således genom en

särskild föreskrift tillförsäkras tillträdesrätt exempelvis för att kontrollera

antalet gästrum eller gäster eller att hotellvärden fullgör sina skyldigheter

med avseende på gästkontrollen. En sådan föreskrift har sin rätta plats i en

särskild hotellförfattning.

Klassificering av hotellrörelser in. ni.

Någon av offentlig myndighet företagen klassificering av hotell efter

storlek eller standard förekommer inte i vårt land. Även en verksamhet som

avser att i endast ett eller några få rum tillhandahålla bostad mot betalning

betecknas i gällande stadga som hotell- eller pensionatrörelse. Och varje

sådan rörelse får drivas under vilket namn som helst. Både turistutredningen

och departementspromemorian tar avstånd från en officiell klassificering

av hotellen efter standard. De flesta remissinstanser, både myndigheter

och branschorganisationer, har anslutit sig till denna uppfattning.

Som skäl anförs dels svårigheterna att i författning precisera de faktorer

som skulle ligga till grund för klassificering, dels den omfattande kontroll

som skulle behövas. Av yttrandena från en del branschorganisationer framgår

att deras egna åtgärder för att sprida kännedom om standarden i olika

hotell är tillräckliga från konsumentupplysningssynpunkt.

I frågorna om rätten att använda beteckningen hotell och om namnprövning

är meningarna mera delade. Turistutredningen ansåg att beteckningen

hotell borde förbehållas de rörelser för vilka tillstånd fordras och att

namnprövning borde införas samt fick stöd av flertalet remissinstanser som

yttrade sig i dessa frågor. I departementspromemorian anförs emellertid att

turistutredningens förslag inte bör genomföras. I yttrandena över promemorian

är meningarna mera delade i fråga om rätten att använda beteckningen

hotell. Branschorganisationerna och en länsstyrelse delar turistutredningens

mening, kommerskollegium, en länsstyrelse och ytterligare några

remissinstanser följer promemorian medan flertalet inte yttrar sig. Namnprövningen

har endast en förespråkare.

Jag anser att samhället bör öva inflytande på hotellens standard i den mån

det behövs med hänsyn till trygghet för liv, hälsa och egendom och till vissa

grundläggande krav på god ordning. Av min föregående framställning fram
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj. ts proposition nr 124 år 1966

går hur jag i stort anser att samhället bör fullgöra dessa uppgifter och vilka

slags bestämmelser som behövs härför.

Även om de fordringar samhället sålunda ställer på hotell är uppfyllda,

kan självfallet skötseln och standarden i övrigt växla högst avsevärt mellan

olika hotell, önskemålen hos skilda kategorier hotellgäster i fråga om standard

och rumspriser måste uppenbarligen tillgodoses. Jag anser emellertid,

i likhet med den i stort sett samstämmiga meningen i denna fråga under

dess hittillsvarande behandling, inte lämpligt att samhället tar på sig ansvar

gentemot hotellgästerna när det gäller standarden i denna mening. Här liksom

på andra områden av näringslivet bör i stället konsumenternas intressen

tillgodoses genom en sund konkurrens. Någon officiell klassificering av

hotell bör således inte införas. På de skäl som anförs i departementspromemorian

vill jag inte heller föreslå någon sådan officiell klassificering, som

skulle bli en följd av prövning och godkännande av olika namn på hotell,

eller någon reglering av rätten att använda beteckningen hotell.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 124 år 1966

43

Tillämpningsområdet för en hotellförfattning

Turistutredningens förslag och yttrandena däröver

Begreppet hotell- och pensionatrörelse bör enligt turistutredningen alltjämt

innefatta att möblerad bostad tillhandahålls med eller utan förplägnad.

Vandrarhem tillhandahåller sina gäster endast en säng eller brits i en större

sovsal och kan enligt utredningen därför inte anses upplåta möblerad bostad.

Vidare bör den möblerade bostaden vara avsedd att upplåtas åt allmänheten.

Härigenom utmärks att exempelvis semesterhein för industriföretag eller

sammanslutning inte är hotell eller pensionat. Slutligen bör det vara fråga

om yrkesmässig verksamhet, varmed utredningen menar att verksamheten

drivs affärsmässigt. Konvalescenthem blir i enlighet härmed hotell. Sådana

inrättningar som barnhem, ålderdomshem, sjukhus, sjukhem, kuranstalter

och internat bör inte inordnas under en hotellförfattning, önskemål härom

har grundats främst på behovet av brandskyddskontroll, men det bör enligt

utredningen tillgodoses enligt byggnadslagstiftningen.

Vid remissbehandlingen anför länsstyrelsen i Norrbottens län att barnhem,

ålderdomshem och liknande inrättningar samt vandrarhem bör falla

utanför en hotellförfattning. Brandchefen i Stockholm anser, att det visserligen

från brandsynpunkt skulle ha varit av värde att i den nya författningen

få detaljerade säkerhetsbestämmelser för rörelser som är närbesläktade med

hotell- och pensionatrörelse, men framhåller att genom den föreslagna begränsningen

föreskrifterna om tillstånd, kontroll och ansvar vinner i enhetlighet

och klarhet.

Mot utredningens uppfattning vänder sig bl. a. länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län, som inte kan finna att utredningen anfört bärande skäl för

att ställa vandrarhem, internat m. in. utanför författningens tillämpningsområde.

Också polismyndigheten, hälsovårdsnämnden och andre stadsläkaren

i Stockholm är kritiska. Härvid framhålls, att — ehuru gästantalet på

vandrarhem och liknande härbärgen ofta är stort — anordningarna beträffande

ordning och säkerhet vanligen inte är lika väl genomförda som i vanliga

hotell och pensionat. Från hygienisk och epideiniologisk synpunkt är

det synnerligen viktigt, att hälsovårdsnämnden får yttra sig över högsta

tillåtna beläggningssiffra med ledning av golvyta, luftkub, antal wc och

tvättmöjligheter. Även golvbeläggning, belysning, möjligheter till renhållning

in. m. kräver hygieniskt bedömande.

Kravet på alt rörelse skall utövas yrkesmässigt har gjort länsstyrelsen

i Västmanlands län tveksam. Härigenom skulle man från kontroll helt undanta

alla de pensionat på landsbygden, vilka i inte ringa omfattning bedrivs

enbart på sommaren vid sidan av ett lantbruk.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 124 år 1!)66

Departementspromemorian

Till begreppet hotcllrörelse hör enligt promemorian att verksamheten avser

bostadsupplåtelse. Upplåtelsen bör åsyfta ett tillfälligt nyttjande av möblerat

utrymme. Uthyrning för längre tid av möblerade rum utesluts härigenom.

För att ett utrymme skall anses som möblerat torde inte böra fordras

mera omfattande utrustning. Kraven på att betryggande skydd ges mot brand

och sanitär olägenhet samt att den allmänna ordningens och säkerhetens

intressen iakttas vid härbärgerande av gäster gör sig gällande oavsett möbleringen

och dess beskaffenhet. Det bör vara tillräckligt att sovanordningar

står till förfogande, även om de är enkla. Omfattar en uthyrningsverksamhet

både möblerade och omöblerade rum bör i fall då antalet rum har betydelse

i gränsdragningsfrågor —- t. ex. vid avgörande av om tillstånd måste inhämtas

och vid tillämpning av 44 § byggnadsstadgan — de omöblerade rummen

inte medräknas.

För att hotellrörelse skall föreligga bör enligt promemorian ytterligare

fordras att verksamheten utövas yrkesmässigt. Semesterhem som anordnas

av t. ex. en industri för dess anställda kommer därmed inte att likställas

med hotell. Utanför hotellförfattningen kommer också att falla bostadsupplåtelser

vilka sker bara vid enstaka tillfällen. En tillämpning av hotellreglerna

kan däremot vara motiverad vid säsongmässig bostadsuthyrning

även om verksamheten inte utgör huvudsysselsättning för bostadsupplåtaren.

Ett exempel är sommarpensionatrörelse vid ett lantbruk. Tolkningen av vad

som i detta hänseende och i övrigt är att hänföra till yrkesmässighet torde

emellertid få överlåtas åt rättspraxis.

Med de nu angivna bestämningarna kommer under begreppet hotellrörelse

att ingå bl. a. vandrarhem och liknande lokaler. Något sakligt skäl

för att undanta dem från hotellregleringen torde inte kunna anföras, heter

det i promemorian. Däri erinras om att hälsovårdsstadgan (24 §) såsom en

grupp sammanhåller hotell, pensionat, resanderum, vandrarhem och annan

dylik lokal, vari tillfällig bostad tillhandahålls allmänheten.

I promemorian anses att under hotellförfattningen inte bör falla bostadsupplåtelse

som utgör endast ett moment i annan verksamhet vilken framstår

som den väsentliga. Sådan verksamhet kan innefatta vård, tillsyn, utbildning

eller uppfostran. Härigenom utesluts bl. a. sjukhem, ålderdomshem,

ungdomsvårdsskolor och elevhem vid internatskolor. Vad beträffar s. k.

konvalescenthem erinras om att i prop. 1960: 63 med förslag till stadga angående

enskilda sjukhem in. m. chefen för inrikesdepartementet yttrade,

att hem för konvalescentvård av sådan karaktär att den kunde betraktas

som sjukvård givetvis borde anses omfattad av föreslagen definition på

sjukhem. Någon legal definition på konvalescenthem eller konvalescentvård

borde inte lämpligen ges i den nya författningen. Till ledning borde emel
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 12b år 1966

lertid tjäna sjukhuslagstiftningskommitténs uttalande att hem, där intagning

regelmässigt skedde på läkarremiss eller där någon form av patientbehandling

meddelades rutinmässigt, borde föras till sjukvårdssidan. Någon

avgörande betydelse kunde däremot inte fästas vid den benämning man gav

hemmet. De synpunkter, som sålunda framförts beträffande konvalescenthemmen,

kan enligt promemorian tillämpas också på exempelvis kuranstalter.

Yttrandena över departementspromemorian

Det föreslagna villkoret att bostadsupplåtelse skall avse ett tillfälligt

nyttjande för att anses som hotellrörelse är svårtolkat enligt

rikspolisstyrelsen, som anför att exempel inte saknas på kringgående av

gällande bestämmelser genom yrkesmässig uthyrning av möblerade rum

på ett sätt som rätteligen innebär drivande av hotellrörelse. Styrelsen önskar

en klar gräns mellan hotellrörelse och sådan rumsuthyrning som skall anses

falla utanför den föreslagna hotellförfattningen. Svårigheter att tolka uttrycket

»tillfälligt» påtalas också av överståthållarämbetet, länsbrandinspektören

i Jämtlands län samt polismyndigheterna i Malmö, Örebro, Västerås,

Gävle och Göteborg, vilken sistnämnda dock anser förslaget mera klarläggande

än nuvarande bestämmelser. Polismyndigheten i Malmö väcker tanken

att till hotellrörelse hänföra endast upplåtelser för kortare tid än en månad.

I några av dessa yttranden frågas hur de rumsuthyrningar skall bedömas,

som i anslutning till kurser vid polisskolor och militära skolor m. m. avser

nyttjandetider från 2 veckor till hela terminer. Polismyndigheten i Gävle

anser det inte nödvändigt att hänföra sådan uthyrning till hotellrörelse och

knappast möjligt att hos allmänheten vinna förståelse för en sådan bestämmelse.

Genom att förslaget uttryckligen framhåller att bostadsupplåtelsen skall

vara av tillfällig natur samt utesluter beteckningen pensionat, får begreppet

hotellrörelse enligt överståtlmllarämbetets tolkning en med hänsyn till upplåtelsetiden

väsentligt mera inskränkt betydelse än vad som är fallet enligt

gällande hotell- och pensionatstadga.

Polismästaren i Kirnna fäster uppmärksamheten på sådan säsongmässig

bostadsuthyrning, som under sommaren sker i lokaler vilka under övriga

delen av året är elevhem o. dyl., och anser att den bör hänföras till hotellrörelse.

Möjligen kan tillfälliga hotelltillstånd tänkas i dessa fall. Länsstyrelsen

i Jämtlands län nämner att förläggningar för skolungdom under

fjällresor inte ansetts kräva hotelltillstånd men anser att dessa anläggningar,

trots att de används endast under en kort tid av året, till följd av

den intensiva beläggningen behöver bli föremål för särskilda säkerhetsåtgärder

i fråga om brandskydd och hälsovård.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 124 år 1966

I detta sammanhang behandlar några remissmyndigheter möjligheten att

kringgå hyresregleringslagen genom att söka och få hotelltillstånd

för en verksamhet som innebär stadigvarande uthyrning av möblerade

rum. Polismyndigheten i Stockholm anser att den föreslagna bestämningen

av begreppet hotellrörelse undanröjer denna möjlighet, som finns f. n.

Öv er ståthållar ämbetet yttrar härom, att polismyndigheten i allmänhet inte

ansett sig äga vägra lämna privata fastighetsägare och lägenhetsinnehavare

sökta tillstånd till hotell- eller pensionatrörelse även om det varit mer eller

mindre tydligt att ansökningen uteslutande förestavats av att få uthyrningen

undantagen från hyresregleringen. Polismyndigheten har därvid ansett det

ligga utanför dess befogenhet att utreda hur det närmare förhåller sig härmed.

Även om det, enligt den lydelse 26 § hyresregleringslagen har, torde

ankomma på hyresregleringsmyndigheterna att på invändning av hyresgäst

ingå i prövning om en uthyrningsrörelse, beträffande vilken föreligger hotell-

eller pensionattillstånd, är av beskaffenhet att den lagligen inte fordrat

sådant tillstånd lär det, fortsätter ämbetet, vara svårt för hyresgästen att

i detta fall vinna gehör för sitt påstående. Genom den föreslagna uttryckliga

inskränkningen av begreppet hotellrörelse till att omfatta endast tillfällig

upplåtelse ökas otvivelaktigt förutsättningarna i avsevärd grad för att komma

till rätta med sådana camouflerade hotellansökningar, även om olägenheterna

inte kan väntas bli helt undanröjda. Om polismyndigheten vid

prövning av en hotellansökning finner utrett att bostadsupplåtelserna är avsedda

att ske för längre perioder bör sålunda enligt ämbetet ansökningen

avslås.

Statens hyresråd föreslår bestämmelser som klargör att normala bostadsupplåtelser

inte avses med hotellstadgan och anför.

Det förhållandet att hyresregleringslagen icke är tillämplig på bostadsupplåtelse

i hotell- och pensionatrörelse för vilken fordras myndighets tillstånd

har i vissa fall utnyttjats för att vid långtidsuthyrningar av vanliga bostadslägenheter

undgå hyreskontrollen. Vid de hyresreglerande myndigheternas

prövning jämlikt 6 § hyresregleringslagen av ansökningar om nedsättning

av hyra för möblerade bostadslägenheter har sålunda i flera fall kunnat

konstateras att upplåtaren sökt omskapa normala uthyrningar av möblerade

lägenheter till upplåtelser i hotellrörelse. Målen har i vissa fall måst avskrivas

från vidare handläggning på grund av upplåtarens invändning att

hyresregleringslagen icke var tillämplig på upplåtelsen som ingick i hotelleller

pensionatrörelse.

I promemorian framhålles att en till hotellrörelse hänförlig upplåtelse

bör avse ett tillfälligt nyttjande av möblerat utrymme. Detta har även kommit

till uttryck i 1 § i förslaget till ny hotellstadga. Förslaget medför också

en viss utvidgning av de hyresreglerande myndigheternas kompetens såtillvida

att tillstånd till hotellrörelse skall erfordras först när rörelsen är avsedd

att samtidigt mottaga minst tio gäster eller omfattar minst åtta gästrum.

Dessa förändringar i förhållande till den nuvarande stadgan torde

lock icke vara tillräckliga för att eliminera möjligheten att med stöd av

aotellstadgan undandraga normala upplåtelser av bostadslägenheter från

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj.ts proposition nr 124 år 1966

rådande hyreskontroll. Enligt hyresrådets mening hör man därför genom ett

tillägg till stadgan eller eventuellt i tillämpningsföreskrifter till densamma

klargöra att stadgan icke har avseende å dylika upplåtelser. Hyresrådet vill

därvid erinra om att begreppet hotell- och pensionatrörelse torde avse icke

blott uthyrning av rum utan även att uthyrningen är förknippad med tillhandahållandet

av vissa tjänster och nyttigheter, t. ex. sänglinne och städning.

Något krav på tillhandahållande av dylika prestationer för att hotellrörelse

skall anses föreligga har icke uppställts i förslaget. Ett dylikt krav

skulle kunna införas i stadgan, till exempel genom en omredigering av första

meningen av 1 § enligt följande: »Med hotellrörelse förstås i denna stadga

yrkesmässig verksamhet med ändamål att i förening med tillhandahållande

av vissa tjänster och nyttigheter upplåta rum i möblerat skick för tillfälligt

nyttjande som hostad.»

Vad som avses med möblerad bostad är inte alltid klart enligt

polismyndigheten i Malmö. Ibland kan man inte tala om möblering i gängse

mening, exempelvis när bostaden rymmer endast ett mer eller mindre primitivt

sovunderlag placerat direkt på golvet. Av gästerna har detta accepterats

som enda alternativ till total logibrist nattetid. De sanitära förhållandena

och brandskyddet har i dessa fall ibland varit eländiga men det har, anför

polismyndigheten, visat sig svårt, ibland omöjligt, för myndigheterna att

inskrida effektivt.

Även begreppet yrkesmässig verksamhet anses i en del yttranden

kunna ge anledning till tolkningssvårigheter. Enligt länsstyrelserna

i Uppsala och Gävleborgs län samt polismyndigheten i Örebro är det inte

tillfredsställande att överlåta tolkningen åt rättspraxis. Polismyndigheten

föreslår att central myndighet får i uppdrag att på begäran lämna bindande

förhandsbesked huruvida hotellrörelse i visst fall skall anses föreligga; som

förebild hänvisas till arbetarskyddsstyrelsens förhandsbesked enligt butikstängningslagen.

Medicinalstyrelsen erinrar om att s. k. patienthotell, som vid större sjukhus

drivs av sjukhusets huvudman eller ideella organisationer såsom Svenska

röda korset, med den föreslagna lydelsen inte omfattas av hotellbestämmelserna.

Styrelsen vill inte tillstyrka detta och anser att det nuvarande villkoret

»mot betalning» erbjuder en rationellare gränsdragning när det gäller

att säkerställa möjligheter för en enhetlig behandling av sådana former av

rumsupplåtelse. Härför talar enligt styrelsen också föreliggande erfarenheter

av att ordet »yrkesmässig» i 24 § hälsovårdsstadgan ofta orsakat avsevärda

praktiska svårigheter.

Länsstyrelsen i Hallands län vill. med hänsyn till pensionat på landsbygden

vilka sommartid i inte ringa omfattning drivs vid sidan av lantbruk,

ha en kompletterande föreskrift av innebörd att yrkesmässighet skall anses

föreligga även i de fall då verksamheten inte utgör huvudsysselsättning för

bostadsupplåtaren.

Den omfattande privatrumsuthyrning som särskilt sommartid förekommer

i vissa delar av landet måste otvivelaktigt betraktas som yrkesmässig,

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 124 år 1966

anser Sveriges hotell- och restaurangförbund, Svenska turisthotellens riksförbund,

RESO och Sveriges centrala restaurangaktiebolag. Denna form av

rumsuthyrning till turister bör enligt organisationernas mening underlättas

genom att undantas från hotellbestämmelserna. Länsstyrelsen i Kopparbergs

län anser oklart om sådan uthyrning är hotellrörelse och anför.

I turistkommuner är det ganska vanligt, att enskilda personer i sina hem

hyr ut enstaka rum till gäster, som i övrigt vistas samt intar sina måltider

på något av hotellen eller pensionaten i orten. Denna rumsuthyrning sker

ofta genom vederbörande hotellinnehavares förmedling. Om dessa upplåtelser

av möblerade rum faller under benämningen hotellrörelse måste

givetvis upplåtaren göra anmälan hos polismyndigheten innan rörelsen börjar

utövas. Denna oklarhet kommer att vålla svårigheter vid avgörande av

frågan, huruvida anmälningsskyldighet föreligger. Det kan ifrågasättas om

denna form av uthyrning av enstaka rum bör falla under benämningen

hotellrörelse och sålunda omfattas av anmälningsskyldighet. Klarhet härutinnan

är av särskild betydelse eftersom enligt föreslagna ansvarsbestämmelser

den som underlåter att göra anmälan enligt förslaget kan dömas till

dagsböter.

Polismyndigheten i Kristianstad förutsätter att bostadsuthyrning, som

förmedlats av rumscentral eller liknande organ, hänförs till hotellrörelse.

Polismyndigheten i Gävle anser, att den privatperson som av en rumscentral

anvisas en gäst varje veckoslut i och för sig skulle kunna sägas driva yrkesmässig

verksamhet, men polismyndigheten finner det inte rimligt att till

hotell hänföra ett enda uthyrningsrum.

Polismyndigheten i Kalmar framhåller, att rumsuthyrning vid sidan av

annan verksamhet kan komma att ske på sådant sätt att verksamheten undantas

från hotellbestämmelserna, och föreslår därför att kravet på yrkesmässighet

slopas. Enligt polismyndigheten i Malmö förekommer försök att

kringgå hotellstadgan genom att göra avgiften »frivillig».

Med yrkesmässig verksamhet bör enligt Hotell- och restauranganställdas

förbund avses all verksamhet som har till ändamål att tillhandahålla tillfällig

möblerad bostad, även om inkomst av sådan verksamhet saknar betydelse

för utövarens utkomst. Det väsentliga är att verksamheten är kontinuerlig

och inte avser att enbart tillgodose tillfälliga rumsbehov som kan

uppstå vid speciella arrangemang i en ort.

Särskilda former av bostadsupplåtelse utöver de förut nämnda behandlas

i olika yttranden. Sålunda framhåller polismyndigheten i Norrtälje att privata

vårdhem, benämnda vilohem, konvalescenthem o. dyl., inte alltid kunnat

godkännas som sjukhem och därför, i brist på andra bestämmelser, hänförts

till pensionat med krav på tillstånd enligt hotellstadgan. Enligt förslaget

kan dessa vårdhem inte hänföras till hotellrörelse, och särskilda bestämmelser

behövs i så fall. Till polismyndighetens uppfattning ansluter sig

länsstyrelsen i Stockholms län.

Enligt promemorian föreligger inte hotellrörelse när tillhandahållande av

bostad ingår i verksamhet för att bereda vård, tillsyn, utbildning eller upp
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj.ts proposition nr 124 år 1966

fostran. Länsbrandinspektören i Östergötlands län påpekar att till följd härav

brunnsanläggningar, sommarkolonier för ungdomsorganisationer samt

vilo- och semesterhem inte omfattas av den föreslagna stadgan, en begränsning

som han anser mindre lycklig och omotiverad då vandrarhem

inbegrips. Länsstyrelsen i Jämtlands län förklarar däremot att den inte har

någon erinran mot att semesterhem, sjukhem, elevhem vid internatskolor

o. dyl undantas, samt delar den i promemorian framförda uppfattningen att

behovet av kontroll av dessa anläggningar kan tillgodoses inom ramen för

gällande lagstiftning inom respektive specialområde.

Förslaget att vandrarhem skall räknas till hotellrörelse tillstyrks av

medicinalstyrelsen, kommerskollegium, länsstyrelsen i Kopparbergs län,

polismyndigheterna i Oskarshamn, Hälsingborg och Piteå, Sveriges administrativa

läkares förening, förste stadsläkaren i Malmö och handelskammaren

i Gävle. Svenska turistföreningen, som driver omkring 240 vandrarhem,

anser tveksamt om de kan och bör anses som hotellrörelser. Vandrarhemmen

uppvisar ett mycket stort antal förläggningstyper såsom skolor, skolhem,

småstugor, privathem och hembygdsgårdar. De flesta av dessa anläggningar

är öppna endast sommartid och är avsedda att bereda turister — såväl

svenskar som utlänningar — tillfälle till prisbillig övernattning i intressant

och god miljö.

Föredraganden

Enligt den gällande hotellstadgan är hotell- eller pensionatrörelse sådan

verksamhet som avser att åt resande eller andra mot betalning tillhandahålla

möblerad bostad, vare sig ensamt eller i förening med förplägnad. Även

den minsta rörelse som uppfyller dessa förutsättningar utgör hotell eller

pensionat. Hotellstadgans flesta bestämmelser är dock inte tillämpliga på

de minsta rörelserna. Turistutredningen föreslår i huvudsak samma kriterier

på hotell- eller pensionatrörelse som de nu gällande, och i yttrandena över

dess förslag diskuteras bara några smärre utvidgningar. I departementspromemorian

behålls det nuvarande och av turistutredningen föreslagna kriteriet

att bostaden skall vara möblerad. Vidare föreslås i likhet med utredningen

att verksamheten skall vara yrkesmässig. Nytt i promemorieförslaget

är det även i 24 § hälsovårdsstadgan upptagna kriteriet att bostaden är tillfällig.

Vid remissbehandlingen har anförts att den sålunda föreslagna definitionen

på hotell är svårtolkad. Ett stort antal exempel på tolkningssvårigheter

anförs i yttrandena.

Avgörande för de här behandlade frågorna är enligt min uppfattning de

särskilda intressen som skall tillgodoses med en lagstiftning på förevarande

område.

Till en början vill jag då erinra om att intresset av brandskydd i hotell

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 124

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 124 år 1966

som jag föreslagit tidigare inte bör tillgodoses i en särskild hotellförfattning

utan i annan lagstiftning. Som jag nämnt i redogörelsen för gällande bestämmelser

anknyter emellertid vissa brandskyddsbestämmelser i byggnadsstadgan,

byggnadsstyrelsens anvisningar till denna och statens brandinspektions

anvisningar angående brandsyn till begreppet hotell eller pensionat.

Framför allt är det betydelsefullt att byggnadsbestämmelserna gäller utanför

planlagt område i fråga om vissa hotell. En utvidgning eller minskning av

vad som innefattas i begreppet hotell eller pensionat kan således återverka

bl. a. på skyldigheten att söka byggnadslov. Eftersom emellertid brandskyddet

inte skall tillgodoses enligt hotellförfattningen anser jag att det inte

finns anledning att i detta hänseende utforma den med hänsyn till önskemål

om att göra byggnadsbestämmelserna tillämpliga i ökad utsträckning.

I fråga om hälsovårdsintresset saknar frågan om hotellförfattningens tilllämpningsområde

betydelse, eftersom bestämmelserna i 24 § hälsovårdsstadgan

avser inte bara hotell och pensionat utan också resanderum, vandrarhem

och annan dylik lokal, vari tillfällig bostad yrkesmässigt tillhandahålls

allmänheten.

Rent allmänt gäller att den som ämnar hyra bostad själv får ta reda på

vad han önskar veta om hyresvärden och om eventuella grannar och medhyresgäster.

Det är inte en samhällsuppgift att utöva någon auktorisation

i dessa hänseenden. För tillfälliga bostäder som det i regel är fråga om i

hotell gör sig speciella synpunkter gällande. Hyresgästen kan i allmänhet

inte i förväg förvissa sig om förhållandena i hotellet. Han är tvärtom enligt

sakens natur oftast nödsakad att beställa rum genom överenskommelse per

telefon eller post eller genom rumsförmedling. På grund härav bör han tillförsäkras

en möjlighet att räkna med att åtminstone vissa elementära krav

på ordning och säkerhet är uppfyllda.

Intresset att underlätta polisens spaningsverksamhet avser i detta sammanhang

framför allt gäster, som inte bor länge på samma hotell.

De intressen som skall tillgodoses föranleder mig på grund av det anförda

att i likhet med departementspromemorian förorda att endast verksamhet

med ändamål att tillhandahålla tillfällig bostad regleras i en särskild hotellförfattning.

I några remissyttranden har befarats svårigheter att avgöra

vad som är tillfällig bostad. Jag vill härtill framhålla att samma uttryck

förekommer i 24 § hälsovårdsstadgan för att ge uttryck åt det särskilda

behovet av sanitära åtgärder i bostäder som byter inneboende ofta. Som

tillfälliga bör enligt min mening inte anses t. ex. upplåtelser till studerande

per termin. I tveksamma fall bör till hotell- eller pensionatrörelse inte hänföras

upplåtelser för tid som är längre än de längsta normalt förekommande

semestertiderna, dvs. i stort sett upplåtelser för längre tid än en månad.

Avgörande bör vara den art av upplåtelser som rörelsen med hänsyn till

omständigheterna får anses huvudsakligen vara avsedd för.

Hyresregleringslagen gäller inte bostadsupplåtelse i sådan hotell- eller pen
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Ma j. ts proposition nr 12i år 1966

sionatrörelse för vilken fordras myndighets tillstånd. I några remissyttranden

nämns att hotellstadgan ibland används av hyresvärdar som vill undandra

sig hyreskontroll. Detta har varit möjligt bl. a. därför att stadgan inte

är begränsad till att avse tillfälliga bostadsupplåtelser. I den mån tillstånd

fordras för rätten att driva hotellrörelse — en fråga som jag behandlar i det

följande__åligger det självfallet tillståndsmyndigheten att i tillstånds
ärendet

pröva om det verkligen är fråga om sådan rörelse. Även i ärende

hos hyresregleringsmyndigheterna torde enligt vad som framhålls i yttrandena

en sådan prövning kunna ske i viss utsträckning. Har tillstånd föi

rörelsen grundats på uppgifter om att den varit avsedd för tillfälliga rumsupplåtelser,

torde man inte vara bunden härav om det t. ex. i ärende om

hyresreglering visas att rörelsen faktiskt bedrivs så att rum hyrs ut föi

mera stadigvarande bosättning. Den av mig föreslagna begränsningen till

upplåtelse av tillfällig bostad synes sålunda ägnad att avsevärt öka möjligheterna

att komma till rätta med obehöriga försök att undandra bostäder

från hyreskontroll.

Både i gällande hotellstadga och i de föreliggande förslagen förutsätts att

den bostad som upplåts skall vara möblerad. Kravet på möblering har emellertid

i promemorieförslaget satts lägre än i gällande stadga så som den

tolkats. Innebörden härav blir framför allt att det stora antalet vandrarhem

som finns i vårt land blir att anse som hotellrörelser. I denna del har förslaget

tillstyrkts eller lämnats utan erinran av alla remissinstanser utom

Svenska turistföreningen, som driver de flesta vandrarhemmen.

För tillgodoseende av ordningsintressena i samband med den bostadsupplåtelse

det här är fråga om saknar det enligt min mening i och för sig

betydelse om bostaden är möblerad eller inte. Så som begreppet möblerad

uttunnats i promemorieförslaget skulle det lika gärna kunna slopas helt.

Det upptas f. ö. inte i 24 § hälsovårdsstadgan. Det synes mig emellertid

angeläget att inte avlägsna sig från de kriterier som i verkligheten gäller för

det alldeles övervägande antalet rörelser som det här är fråga om. Eftersom

det inte möter hinder att behålla kriteriet möblerad med den i promemorian

rekommenderade vidsträckta innebörden anser jag mig inte böra förorda

någon ändring på denna punkt.

Frågan om vandrarhemmens ställning bör självfallet inte lösas med utgångspunkt

i möbleringen. Som Svenska turistföreningen anfört är vandrarhemmen

av många olika typer. Redan i föreningens huvudmannaskap får

anses ligga en viss garanti för ordentlig skötsel. .lag anser emellertid att

de i många fall har sådan likhet med sedvanlig hotcllrörelse att de inte bör

undantas från en hotcllförfattnings tillämplighet. Att de flesta vandrarhem

är öppna endast sommartid utgör inte i och för sig skäl till annan bedömning.

I vad mån storleken får betydelse för tillämpligheten behandlar jag i

det följande för alla typer av hotellrörelser.

Det nuvarande kriteriet att bostad upplåts mot betalning utbyts i de före
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 124 år 1966

liggande förslagen mot att upplåtelsen skall vara yrkesmässig. Syftet med

denna ändring är att från hotellbestämmelserna undanta dels verksamhet

som inte drivs affärsmässigt, dels enstaka bostadsupplåtelser och upplåtelsel

för vissa kategorier, t. ex. anställda i visst företag.

De bestämmelser som avser att tillgodose ordningsintressena hör enligt

min mening inte göras tillämpliga på enstaka upplåtelser av tillfällig bostad

mot betalning. Exempel härpå är att privatpersoner i en ort vid särskilda

tillfällen, t. ex. kongresser, hyr ut rum i sina bostäder. Inte heller gör de

angivna ordningsintressena sig gällande i samband med semesterhem och

liknande anläggningar som ett företag driver för sina anställda eller sommarkolonier

som drivs av ungdomsorganisationer. Först när uthyrningen

sker mera planmässigt och vid flera tillfällen till olika hyresgäster behövs

den nämnda ordningskontrollen. Exempel härpå är uthyrning av s. k. resanderum.

Från ordningssynpunkt saknar det däremot betydelse om verksamheten

utgör bostadsupplåtarens huvudsysselsättning eller får anses som

en bisyssla. I och för sig saknar det också betydelse att verksamheten bedrivs

endast vissa delar av året, t. ex. under sommarsäsongen. Hyrs privatrum ut

genom förmedling av ett hotell eller av särskild turist- eller rumsförmedling,

är det likväl i allmänhet rummets hyresvärd som svarar för ordningen där.

Det är hans sätt att utöva verksamheten som bör avgöra rörelsens art.

Den verksamhet som således bör omfattas av ordningsbestämmelserna

beskrivs lämpligen med uttrycket yrkesmässig. De tolkningssvårigheter som

anförts vid remissbehandlingen torde med hänsyn till vad jag anfört inte

behöva bli alltför stora.

En verksamhet av det slag som jag nu har beskrivit kan drivas med bara

ett eller några få rum. Även den minsta rörelse blir således hotell- eller pensionatrörelse,

liksom i den gällande hotellstadgan. Frågan om i vilken utsträckning

författningsbestämmelser på förevarande område framdeles också

bör gälla för de minsta rörelserna hänger nära samman med frågan om

tillståndstvång för rätten att driva hotell- eller pensionatrörelse. Denna

fråga återkommer jag till senare.

Bostadsupplåtelse som utgör endast ett moment i sådan verksamhet som

vård, tillsyn, utbildning eller uppfostran omfattas f. n. inte av begreppet

hotell- och pensionatrörelse. Någon ändring härvidlag föreslås inte i departementspromemorian.

I många fall gäller det verksamheter som kontrolleras

av statlig eller kommunal myndighet, t. ex. sjukhem, elevhem, ungdomsvårdsskolor.

För dem behövs självfallet inte dessutom den kontroll

som en hotellförfattning skall möjliggöra. Vid remissbehandlingen har anmärkts

att vissa inrättningar av denna art i praktiken inte kunnat hänföras

till någon av de angivna typerna. Exempel härpå är vilohem och konvalescenthem.

S. k. patienthotell i anslutning till sjukhus kan också räknas hit.

Även om bostadsupplåtelsen i dessa fall är tillfällig och yrkesmässig synes

de ordningsintressen som motiverar särskilda hotellbestämmelser inte vara

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 124 år 1966

särskilt framträdande. Ju närmare anknytningen är till den vårdande eller

undervisande delen i verksamheten, desto mindre skäl finns att anse denna

som hotell- eller pensionatrörelse. Om rörelsen inte blir underkastad tillsyn

av de myndigheter som utövar tillsyn på sjukvårdens område, bör den hänföras

till hotellrörelse, när villkoren i övrigt härför är uppfyllda. Vad som

anförs i departementspromemorian om konvalescenthem synes mig här

kunna tjäna till ledning vid bedömningen av gränsfall.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 124 år 1966

Tillståndstvång för hotellrörelse

Turistutredningens förslag och yttrandena däröver

Turistutredningen förordar att endast större företag skall räknas som hotelloch

pensionatrörelser och få betecknas som hotell. För dem skall fordras

tillstånd. Gränsen bör dras så, att till större rörelser hänförs sådana som

avser att samtidigt ta emot minst tio gäster eller som oavsett antalet gäster

har minst åtta gästrum. Särskilt med hänsyn till att tillstånd på detta sätt

blir avgörande för rätten att använda beteckningen hotell finner utredningen

den mildring av tillståndskravet som detta innebär lämplig. För frågan om

indelning av rörelserna med hänsyn till brandskydd och gästkontroll är

mildringen enligt utredningen betydelselös.

Beträffande mindre rörelser — som inte hänförs till hotell eller pensionat

och för vilka inte skall krävas tillstånd — föreslår utredningen, att anmälan

skall göras hos polismyndigheten innan rörelsen börjas. Vad utredningen

föreslår rörande kontroll av gäster skall gälla också de mindre rörelserna i

vad avser utländska gäster.

Turistutredningens förslag om storleken av de rörelser för vilka tillstånd

skall fordras godtas av överståthållaråmbetel, länsstyrelsen i Kopparbergs

län och brandchefen i Stockholm.

Länsstyrelsen i Kronobergs län uttalar tveksamhet beträffande den föreslagna

gränsdragningen. Eftersom det torde vara av visst värde att benämningen

hotell förbehålls rörelser av ej för obetydlig omfattning anser sig

länsstyrelsen dock kunna godta förslaget. Också polismyndigheten i Stockholm

accepterar förslaget under förutsättning att skärpta bestämmelser ges

om anmälningsrörelser: anmälningsskyldighet vid uthyrningsverksamhetens

början och slut samt möjlighet till kontroll från ordnings- och hälsovårdssynpunkt.

Landsfogden i Göteborgs och Bohus län framhåller, att på mindre

pensionat och rum för resande m. m. ofta tillhandahålls rum åt ett klientel,

som önskar undandra sig kontroll, särskilt från polisens sida. Enligt polismyndigheten

i Örebro kan en anmälningsrörelse misskötas i mycket stor omfattning

innan sådana skäl föreligger, att rörelsen kan stoppas. Finns risk

härför överlåts kanske rörelsen pro forma till ny innehavare. Vidare förekommer,

att i samma byggnad inrättas flera anmälningsrörelser, som formellt

anmälts av olika innehavare men reellt drivs gemensamt. Frågan kan

möjligen lösas genom fordran på ett tillstånd, som inte är så omfattande som

för de större företagen. En kritisk ställning intar också länsbrandinspektören

i Göteborgs och Bohus län.

Ändringen avstyrks av länsstyrelserna i Blekinge och Västmanlands län,

vilka understryker behovet av kontroll över säkerhetsanordningar och hygien

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj.ts proposition nr 124 år 1966

samt över rörelseinnehavarens lämplighet. Nu gällande bestämmelser föredras

även av landsfogden i Kronobergs län. Länsstyrelsen och förste provinsialläkaren

i Gävleborgs län vill under begreppet hotell och pensionat få

in verksamhet, som avser att motta minst fem gäster eller som har minst

tre gästrum, medan hälsovårdsnämnden och andre stadsläkaren i Stockholm

anser, att man helst borde gå ned till två rum och fyra bäddar. De sistnämnda

myndigheterna betonar särskilt de sanitära bristerna vid de mindre uthyrningsställena.

Vidare framhålls att nuvarande bestämmelser ibland kringgås

genom att endast vissa rum hyrs ut möblerade medan ytterligare ett eller

flera rum hyrs ut i omöblerat skick.

Kommerskollegium finner det tveksamt om något verkligt behov föreligger

av att inskränka begreppet hotell- och pensionatrörelse till rörelser av viss

minsta omfattning.

Departementspromemorian

Med hänsyn till att myndigheternas inspektioner av hotellrörelser, även

om de är periodiska, i allmänhet kan företas endast med relativt långa tidsmellanrum

och eftersom en prövning i förväg av utövarens personliga lämplighet

torde ge bättre garanti för rörelsens behöriga skötsel än ingripanden

i efterhand, förordas i promemorian att tillstånd alltjämt, åtminstone i viss

utsträckning, skall fordras för rätten att driva hotellrörelse. Därigenom blir

förhandsprövningen av den personliga lämpligheten möjlig, önskemålet om

förprövning av hotellinnehavarens personliga lämplighet talar för att tillstånd

bör fordras även för små rörelser. Självfallet kan dock bristfällig

skötsel ofta få mera vittgående följder i ett stort hotell än i ett litet.

Besiktning av hotell enligt hälsovårdsstadgan samt brandsyn i hotell enligt

brandstadgan och statens brandinspektions anvisningar sker oberoende

av hotellets storlek. För de intressen som skall tillgodoses genom dessa förrättningar

saknar det enligt promemorian således betydelse vilka hotellrörelser

som fordrar tillstånd. Avgörande för kontrollen blir här endast

vilka verksamheter som omfattas av begreppet hotell.

Byggnadsbestämmelserna för hotell utanför planlagda områden gäller

enligt 65 § byggnadsstadgan endast under förutsättning att tillstånd för

hotellet fordras enligt hotellstadgan. De anvisningar till byggnadsstadgan

som byggnadsstyrelsen nu utarbetar för hotell avses enligt vad som framhålls

i promemorian bli anpassade efter och gälla endast för sådana hotell

för vilka behövs tillstånd. De byggnadstekniska anvisningarna kan enligt

promemorian inte lämpligen och behöver inte göras tillämpliga på de små

hotellen. Den i 1917 års hotellstadga angivna gränsen för tillståndsskyldighetens

inträde anses i promemorian ligga så lågt att en måttlig höjning är

tillrådlig för att anvisningarna skall få lämplig räckvidd. Det är enkelt och

praktiskt om den gräns, som är lämplig med hänsyn till byggnadsbestäm
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56 Kiingl. Maj.ts proposition nr 124 år 1966

melserna, kan sammanfalla med den gräns där tillståndsskyldigheten inträder.

I promemorian erinras om att den gällande hotellstadgans bestämmelser

om resandekontrollen — skyldighet för hotellinnehavare och hotellföreståndare

att avfordra resande vissa uppgifter m. m. (34 §) och att, efter länsstyrelsens

förordnande, göra anmälan till polismyndighet (35 §) -—-i första

hand gäller tillståndsrörelserna. Länsstyrelses förordnande om anmälningsskyldighet

gäller inte mindre rörelser om inte detta särskilt angivits i förordnandet.

Dessa bestämmelser, som infördes åren 1954 och 1958, stämmer

nära överens med turistutredningens förslag. Mot detta restes starka invändningar

från åtskilliga remissinstanser, vilka betonade den försvagning

av kontrollen som skulle följa av förslaget. Vid förevarande översyn av

hotellagstiftningen bör dock enligt promemorian den ordning, som numera

kommit till stånd, inte ändras i något väsentligt avseende. Skilda regler bör

alltså fortfarande gälla för större och för mindre hotellrörelser. En höjning

av gränsen mellan större och mindre rörelser i enlighet med turistutredningens

förslag synes emellertid inte böra väcka betänkligheter från polisiär

synpunkt, särskilt om tillståndsmyndigheten som hittills får möjlighet att

förordna om skyldighet att anmäla hotellgäster i rörelse, som anses böra

sättas under särskild kontroll.

Bland författningar, i vilka såvitt angår hotell skillnad görs mellan rörelser

med och rörelser utan tillståndsskyldighet, nämns i promemorian vidare

bokförings-, hyresreglerings- och allmänna prisregleringslagarna. En

mindre justering av gränsen mellan dessa rörelser anses i promemorian

sakna praktisk betydelse för de nämnda författningarnas del.

Ett starkt skäl för att inskränka kretsen av de hotellrörelser, för vilka

tillstånd skall fordras, är enligt promemorian att härigenom skulle vinnas

lättnad för både tillståndsmyndigheterna och hotellnäringen, vilket givetvis

i och för sig är eftersträvansvärt.

För att de mindre hotellrörelserna inte skall kunna undandra sig den

kontroll, som enligt gällande författningar förutsätts skola ske, föreslås

att alla sådana rörelser skall förhandsanmälas hos polismyndigheten.

På grund av det anförda anses i promemorian hinder inte möta att genomföra

turistutredningens förslag om ändrad gräns för tillståndsskyldighetens

inträde. Det innebär krav på tillstånd för hotellrörelse som är avsedd att

samtidigt motta minst tio gäster eller som — oavsett antalet gäster —- omfattar

minst åtta gästrum samt skyldighet att hos polismyndigheten anmäla

mindre hotellrörelse innan den påbörjas.

Yttrandena över departementspromemorian

I fråga om behovet av ett system med tillståndstvång för rätten att driva

hotellrörelse uttalar några remissinstanser tveksamhet. Sålunda anför kommer

skollegium.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 12 i år 1966

57

Kollegium har i skilda sammanhang hävdat att i princip fria förhållanden

böra råda inom näringslivet och att statlig reglering av näringslivet bör

komma i fråga endast när starka allmänna intressen påkalla ingripanden.

Därest en reglering är erforderlig inom viss näringsgren är det angeläget

att den icke ges vidsträcktare innehåll än som krävs för att tillgodose dylika

intressen. Från denna utgångspunkt vill kollegium ifrågasätta huruvida tillräckliga

skäl finnes att uppställa krav på tillstånd av polismyndighet för

rätten att driva hotellrörelse och att vara föreståndare för sådan rörelse.

Såsom i promemorian påpekas finnes lämplighetsprövning inom vissa andra

områden, t. ex. ifråga om realisation, gårdfarihandel, pantlånerörelse, utskänkning

av rusdrycker etc. Dessa fall där tillstånd sålunda krävs för att

få utöva näring måste emellertid betraktas som undantagsfall, som tillkommit

för att tillgodose särskilda intressen av betydande styrka. Kollegium

har svårt att bedöma huruvida krav på tillstånd bör upprätthållas när det

gäller hotellrörelse för att tillgodose ordningssynpunkter och gästernas krav

på trygghet. Det kan ifrågasättas om icke en sådan anmälningsskyldighet,

som föreslås för mindre hotell i förening med en befogenhet för polismyndighet

att förbjuda hotell som icke sköts tillfredsställande, ur angivna synpunkter

skulle vara tillfyllest även ifråga om större hotell.

Svenska stadsförbundet är inte övertygat om att det vid sidan av den hotellkontroll

som byggnadsnämnd, brandmyndigheter och hälsovårdsnämnd

utövar skall behövas särskilt tillstånd baserat på en prövning av de personliga

egenskaperna hos den som driver eller förestår en hotellinrättning samt

av dennas läge och beskaffenhet från allmän ordningssynpunkt. Det säger

sig självt att en sådan prövning måste bli tämligen schablonmässig och det

torde knappast vara möjligt att på den vägen vinna garantier för att en hotellrörelse

kommer att skötas på ett från allmän ordningssynpunkt oklanderligt

sätt. I vart fall torde de fördelar som eventuellt står att vinna med ett

dylikt förfarande inte ha sådan tyngd att de bör föranleda avsteg från den

allmänna näringsfrihetens grundsatser, varvid är att märka att den tillståndsprövning

som sker f. n. väsentligen torde vara inriktad på kontroll av

att föreskrivna säkerhetsbestämmelser om brand iakttas. Stadsförbundet

anser därför att tillståndstvånget bör slopas.

I övrigt görs i remissyttrandena inte någon erinran mot förslaget att behålla

systemet med tillståndstvång.

I frågan om vilka hotellrörelser som inte bör få drivas utan tillstånd framkommer

olika meningar. Längst går de remissinstanser som förordar tillståndstvång

för även de minsta hotellrörelser och för vilka följande yttrande

av polismyndigheten i Kristianstad är representativt.

För att polisens arbete med utlänningskontroll, övervakning av kriminella

och andra asociala element och tillsyn över allmän ordning och säkerhet

i allmänhet skall kunna bli effektivt fordras alt viss insyn erhålls i hotellrörelsernas

bedrivande. I detta hänseende kan någon skillnad icke göras

mellan större och mindre hotell. Det torde snarast vara mera angeläget,

att det på de små hotellen förekommer en effektiv polisiär övervakning än

på de stora, bland annat av den anledningen, att personer, som vill undandra

sig polisens uppmärksamhet, sannolikt söker sig till mindre, i skymundan

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 124 år 1966

belägna hotell. Eu uppdelning av hotellen i stora och små rörelser skulle

också medföra vissa olägenheter för tillståndsmyndighetens del.

Polismyndigheten i Uppsala anser promemorieförslaget innebära att

»skumraskhotell» gynnas, vilket stämmer illa överens med den rådande uppfattningen

att polisen skall kunna medverka vid förebyggande av brott.

Från ungdomsvårdande synpunkt är förslaget olyckligt enligt polismyndighetens

mening. Administrativt vinns ingen arbetslättnad genom anmälningstvång

som förutsätter visst registreringsarbete samt utredning och vitesföreläggande

i efterhand beträffande påtalade missförhållanden vilka kunnat

förutses. Inte heller får vitesföreläggande i allmänhet någon effekt i dessa

fall, eftersom vitet sällan kan tas ut.

De övriga remissinstanser som förordar generellt tillståndstvång är länsläkaren

i Göteborgs och Bohus län, polismyndigheterna i Hässleholm, Trelleborg,

Uddevalla och Umeå samt Hotell- och restauranganställdas förbund.

Tillståndsskyldighet redan vid tre gästrum eller fem gäster förordas av

polismyndigheten i Ängelholm.

Likaledes med motivering att kontroll bäst behövs i de små hotellrörelserna

avstyrker flera remissinstanser förslaget att ändra gränsen för tillståndsskyldighetens

inträde och vill behålla nuvarande ordning. Denna uppfattning

har länsstyrelserna i Uppsala, Kristianstads, Malmöhus, Kopparbergs

och Västernorrlands län, länslåkaren i Jämtlands län, länsbrandinspektören

i Kopparbergs län, som anför att överbeläggning med därav följande

risker förekommer i stor utsträckning i de mindre hotellen, länsbrandinspektörerna

i Kristianstads och Västernorrlands län samt polismyndigheterna

i Kalmar, Hälsingborg, Västerås och Söderhamn. I några av dessa

yttranden framhålls att en omsorgsfull förhandsprövning på längre sikt

medför mindre besvär än upprepade kontroller hos och påpekanden till

en rörelseinnehavare som på grund av sina personliga egenskaper inte skulle

ha godkänts vid förhandsprövning.

Den i promemorian föreslagna gränsen för tillståndsskyldighetens inträde

— åtta gästrum eller tio gäster — tillstyrks uttryckligen av länsstyrelserna

i Östergötlands, Kronobergs, Värmlands och Västerbottens län, förste stadsläkaren

i Malmö, brandchefen i Stockholm, länsbrandinspektören i Hallands

lån, polismyndigheten i Boden samt Västernorrlands och Jämtlands läns

handelskammare.

Förslaget att återinföra anmälningsplikt för mindre hotellrörelser hälsas

med tillfredsställelse av polismyndigheterna i Västervik, Vimmerby, Bollnäs

och Karlstad. Den sistnämnda uttalar att 1954 års ändring, varigenom anmälningsskyldigheten

avskaffades, från polisiära synpunkter visat sig otillfredsställande,

inte minst i fråga om utlänningskontrollen.

I övrigt har förslaget om anmälningsplikt behandlats endast av några remissinstanser

som anser att de minsta hotellrörelserna bör undantas. Sålun
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj.ts proposition nr 12i år 1966

da påpekar länsstyrelsen i Södermanlands län att förslaget innebär en mycket

långt gående anmälningsskyldighet, exempelvis för rörelser där ett rum hyrs

ut under badsäsongen. Risk finns för att personer, som hyr ut rum i mycket

blygsam omfattning, försummar att göra föreskriven anmälan och, ofta

omedvetet, ådrager sig straff. En så omfattande anmälningsskyldighet skulle

medföra betydande pappersexercis utan att någon däremot svarande nytta

kan påvisas. Länsstyrelsen vill därför begränsa anmälningsskyldigheten till

rörelse som omfattar minst fem gästrum. Också länsstyrelsen i Värmlands

län avstyrker anmälningsskyldighet för de minsta rörelserna och anför.

Vad gäller kontrollen av dessa rörelser ur hälsovårds-, brand- och byggnadssynpunkt

synes ej finnas anledning att göra skillnad mellan uthyrning

av tillfällig möblerad bostad och annan bostadsuthyrning. Behovet av tillsyn

i fråga om t. ex. stadigvarande uthyrda rum måste vara lika betydelsefullt.

Den av hälsovårds- och andra liknande synpunkter föranledda kontrollen

som alltså inte betingas av ordningssynpunkter bör ej föras samman med

den polisiära kontroll som hotellförfattningen är avsedd att garantera. Den

bör helt regleras i respektive specialförfattningar.

Vad angår de polisiära synpunkterna torde polismyndigheterna oberoende

av anmälningsskyldighet kunna skaffa sig erforderlig kännedom om mindre

hotell. Anmälningsskyldighet synes ej heller vara någon ovillkorlig förutsättning

för den föreslagna befogenheten för polismyndighet att i vissa fall

ålägga hotellinnehavare att lämna uppgifter angående sina gäster. Länsstyrelsen

anser sig emellertid böra understryka att sådan uppgiftsskyldighet

bör ifrågakomma endast i undantagsfall. Ett polisiärt betingat önskemål att

erhålla en mer eller mindre fullständig kontroll över alla hotellgäster i landet

måste nämligen vägas mot de betydande olägenheter som en sådan kontrollapparat

medför. Den blir betungande för rörelsen, besvärande för gästerna

och kan knappast motiveras av ett mera betydande behov. I promemorian

göres ej gällande att det kontrollsystem som nu finnes medfört några särskilda

olägenheter. En effektiv polismakt bör därför ha möjlighet att lösa sina

uppgifter utan en omfattande kontrollapparat för hotellgäster.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser det böra övervägas att från anmälningsskyldigheten

undanta rörelser med högst tre rum eller fem gäster och

ansluter sig därvid till polismyndigheten i Rättvik, som framhåller att efterlevnaden

av en långtgående anmälningsskyldighet inte kan övervakas effektivt.

Före dragan den

I det föregående har jag föreslagit att brandskydd och hälsovård i hotell

skall tillgodoses bl. a. genom byggnadslagstiftningen. Det innebär att kontroll

av hotellbyggnader och liotellokaler sker genom den förprövning som

sker i ärende om byggnadslov. Till denna del av hotellkontrollen återkommer

jag.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj. ts proposition nr 124 år 1966

En särskild hotellförfattning bör som jag nämnt förut innehålla de bestämmelser

som behövs för att tillgodose vissa krav på ordning och säkerhet

i hotell. Den kontroll som fordras härför avser främst den person som driver

hotellrörelse samt hotellgästerna. Även i vissa andra hänseenden har jag

funnit en kontroll behövlig. Kontrollen kan i princip ordnas på skilda sätt.

När det gäller hotellvärdcn kan den ske innan rörelsen påbörjas. Man får då

en ordning med tillståndstvång. Kontrollen kan också begränsas till övervakning,

regelbunden eller sporadisk, av de rörelser som drivs. För att kontrollmyndigheten

skall få kännedom om rörelserna blir det i så fall nödvändigt

med anmälningsskyldighet. En kombination av de olika kontrollsystemen

kan också tänkas.

Kontrollen av hotellgästerna kan självfallet endast ske fortlöpande. Hur

den bör anordnas har jag redogjort för tidigare. Till därmed sammanhängande

frågor om hotelliggare återkommer jag i samband med detaljerna

i en hotellförfattning. Den kontroll som bör ske genom besiktning av polisen

har jag också behandlat förut. I fortsättningen av detta avsnitt ämnar jag

behandla endast frågorna om tillstånd och anmälan.

Enligt 1917 års hotellstadga fordras tillstånd för rätten att driva hotelleller

pensionatrörelse, som har minst fem gästrum eller är avsedd att ta emot

minst nio gäster samtidigt. En tidigare gällande skyldighet att anmäla igångsättning

av mindre hotell- och pensionatrörelser till polisen upphävdes år

1954 i samband med tillkomsten av den nya utlänningslagstiftningen. Även

de små rörelserna, för vilka inte behövs tillstånd, utgör enligt hotellstadgan

hotell- eller pensionatrörelser. Detta har emellertid inte någon större praktisk

betydelse, eftersom flertalet bestämmelser i stadgan inte är tillämpliga på

dem. Bestämmelserna i 4 och 34 §§ om utländsk resande samt i 46 § andra

stycket om vitesförbud mot utövande av rörelse omfattar dock även de små

rörelserna.

Både i turistutredningens förslag och i departementspromemorian föreslås

att systemet med tillståndstvång skall bestå för de större rörelserna. I båda

förordas också skyldighet att anmäla igångsättning av de små rörelserna.

Turistutredningen anser vidare att endast tillståndsrörelserna bör hänföras

till hotell- eller pensionatrörelse, medan promemorian i detta avseende behåller

rådande ordning. I promemorian anförs som skäl för tillståndstvång

i huvudsak endast de ordnings- och säkerhetsintressen som påkallar förhandsprövning

av den som ämnar driva hotellrörelse. Vid remissbehandlingen

av promemorian har erinran mot systemet med tillståndstvång gjorts

endast av kommerskollegium och Svenska stadsförbundet.

.lag har i ett tidigare avsnitt av min framställning kommit fram till att

i den allmänna ordningens och säkerhetens intresse vissa särskilda krav

måste ställas på den som driver eller förestår hotellrörelse. De allmänna och

enskilda intressen som motiverar dessa krav har enligt min mening betydande

styrka. Det synes mig därför tveksamt om det är tillräckligt med ett

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj. ts proposition nr 12i år 1966

kontrollsystem som innebär endast att samhället genom sina myndigheter

i efterhand kan ingripa mot bristfälligt skötta hotellrörelser. Som framhålls

i något yttrande är det betydligt svårare att komma till rätta med missförhållanden

sedan en hotellrörelse väl börjat drivas.

Redan vid hotellstadgans tillkomst (se prop. 1917: 80 s. 25) stod det klart

att tillståndstvång skulle innebära en väsentlig inskränkning i näringsfriheten.

Föredragande departementschefen framhöll emellertid att avsikten

inte var att på något sätt hindra välfrejdade och laglydiga personer att försörja

sig genom att driva hotcllrörelse utan endast att utestänga dem vilkas

verksamhet på detta område kunde sägas utgöra en fara för allmän ordning,

säkerhet och sedlighet. Allmän enighet rådde om behovet av tillståndstvång.

Departementschefen fann att en inskränkning i näringsfriheten här var påkallad

och skulle medföra fördelar, under det att några olägenheter därav

knappast behövde befaras för lojala näringsidkare. Med hänsyn till vad jag

nyss anfört anser jag, i enlighet med föreliggande utredningsförslag som

de flesta remissinstanserna godtagit, att övervägande skäl alltjämt talar för

att tillståndstvånget behålls.

Vid tillkomsten av 1917 års hotellstadga stod det klart att tillstånd inte

kunde fordras för de minsta rörelserna. Samma inställning ligger till grund

för de båda föreliggande utredningsförslagen. Vid remissbehandlingen av

departementspromemorian har endast några få remissinstanser förordat tillståndstvång

för alla hotellrörelser.

Frågan om storleken av de hotellrörelser för vilka tillstånd skall fordras

hänger nära samman med promemorieförslaget om att återinföra anmälningsskyldighet

för de rörelser som inte omfattas av tillståndstvånget. Detta

förslag har behandlats endast av några få remissinstanser. De tre länsstyrelser

som yttrat sig häröver har avstyrkt en anmälningsskyldighet för de minsta

rörelserna. I detta hänseende är jag ense med dessa länsstyrelser. Den i

några yttranden föreslagna lösningen med tillståndstvång för vissa rörelser,

anmälningsskyldighet för andra och frihet för de minsta innebär att två

storleksgränser behöver dras. Av remissyttrandena framgår att följden

härav skulle bli så många gränsdragningsproblem att systemet skulle bli

alldeles för invecklat och medföra rättsosäkerhet. Jag förordar därför att

det nuvarande systemet behålls, dvs. tillståndstvång för vissa rörelser men

ingen anmälningsskyldighet.

Kraven på hotellvärdens person bör vara lika stränga i stora och små rörelser.

Detta behöver emellertid inte nödvändigt innebära att kontrollen

uttormas så att tillstånd fordras för dem alla. De skäl som anförts mot anmälningsskyldighet

för de små rörelserna utgör i än högre grad skäl mot tillståndstvång

för dem. Jag anser därför att det inte är anledning att sänka

gränsen för tillståndstvångets inträde från den nuvarande med fem rum eller

nio gäster till exempelvis tre rum eller fem gäster. Å andra sidan finner jag

det inte motiverat att höja gränsen till åtta rum eller tio gäster så som före
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 124 år 1966

slagits i promemorian. Dess förslag hänger nämligen samman med förslaget

om anmälningsskyldighet för de mindre rörelserna, vilket jag inte anslutit

mig till. Vid den avvägning som mot denna bakgrund kan göras saknas det

enligt min mening skäl att gå ifrån den nuvarande gränsen för tillståndstvångets

inträde, när gränsen skall sättas med hänsyn till det här behandlade

ordningsintresset.

Tillståndskravet har betydelse för tillämpligheten i vissa fall av byggnadsstadgan

och byggnadsstyrelsens anvisningar. Från byggnadsstyrelsen har

jag inhämtat att byggnadsanvisningarna för hotell inte lämpligen kan avse

mindre hotellrörelser än dem som har fem rum samt att anvisningarna måste

göras utförligare för hotell med mer än åtta rum. Redan enligt 32 § i den

nuvarande hotellstadgan görs en liknande skillnad mellan hotell av olika

storlek, och från byggnadsstyrelsen har upplysts att det inte medför någon

olägenhet med en motsvarande uppdelning i byggnadsanvisningarna för

hotell. Jag finner på grund härav att det med hänsyn till förhållandet mellan

byggnadslagstiftningen och en ny hotellförfattning inte möter något hinder

att behålla den nuvarande gränsen för tillstånd, dvs. fem rum eller nio

gäster.

På grund av det anförda föreslår jag att den gällande gränsen för tillståndsskyldighetens

inträde behålls.

Skyldigheten att avfordra gäster personuppgifter och anteckna dem på

sådant sätt att de kan hållas tillgängliga för polisen bör inte åligga de minsta

rörelserna om det inte förordnas för speciella fall. Skyldigheten bör som

hittills gälla endast för tillståndsrörelserna. Bestämmelser om polismyndighetens

tillträdesrätt och om förbud att driva rörelse bör omfatta även rörelser

som är så små att de inte fordrar tillstånd.

Mitt förslag innebär sålunda att även de minsta rörelserna som hittills

i författningen betecknas som hotell- eller pensionatrörelser samt att författningsbestämmelserna

inte görs tillämpliga i samma mån på större och

mindre rörelser.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 124 ar 1966

63

Tillståndsmyndighet

Tidigare utredningar och yttranden

Turistutredningens förslag innebär att de byggnadstekniska frågor som

angår hotell och pensionat skall prövas av byggnadsnämnden i samband

med byggnadslov för lokal eller byggnad som är avsedd att tas i anspråk för

hotellrörelse. Tillstånd att driva rörelsen skall däremot beviljas av länsstyrelsen

eller sådan poliskammare som fanns i vissa städer vid den tid då

turistutredningen lade fram sitt förslag. Någon erinran mot förslaget om

tillståndsmyndighet görs inte i yttrandena. En del remissinstanser, som

inte har något att invända mot att hotellstadgans byggnadsföreskrifter förs

över till byggnadslagstiftningen, anser likväl att byggnadsnämnd inte skall

godkänna hotell- eller pensionatsbyggnad. Enligt länsstyrelsen i Kristianstads

län bör prövningen av lokalerna alltjämt verkställas av länsstyrelserna, eftersom

byggnadsnämnderna inte är kompetenta för dessa ofta komplicerade

avgöranden. Länsstyrelsen i Älvsborgs län framhåller att byggnadsnämnderna

i många landskommuner inte har tillräckliga kvalifikationer för att

pröva hotellbyggnad eller hotellägenhet. Befogenhet att godkänna byggnadsföretagen

bör därför förbehållas byggnadsnämnder med stadsarkitekt,

som tillstyrkt förslaget, medan i andra fall länsstyrelsen bör godkänna.

Liknande uttalanden görs av bl. a. länsstyrelserna i Västmanlands, Västernorrlands

och Jämtlands län, länsarkitekten och länsbrandinspektören i

Västernorrlands län, länsbrandinspektören i Göteborgs och Bohus län samt

landsfiskalen i Karlskoga landsfiskalsdistrikt.

Domstolskommittén framhåller i sitt betänkande (stencilerat, 1963) om

avveckling av magistrats- och kommunalborgmästarinstitutionerna att polisdistrikten

i den nya polisorganisationen i allmänhet kommer att omfatta

både städer och landsbygd samt att valet nu synes böra ske mellan polischef

och länsstyrelse som tillståndsmyndighet. Kommittén erinrar om att polischefen

redan f. n. har att på tillståndsmyndighetens föranstaltande undersöka

beskaffenheten av den lägenhet, där hotellrörelsen skall drivas, samt

att göra årlig besiktning. Vidare avgörs inte ett tillståndsärende förrän polismyndigheten

fått tillfälle att yttra sig om lägenhetens beskaffenhet och

sökandens lämplighet och detta yttrande torde enligt kommittén ha avgörande

betydelse vid ärendets prövning. Polischeferna kommer i framtiden

att få en starkare ställning än de har f. n. och vara väl skickade att handlägga

även mera svårbedömbara ärenden. Det är i allmänhet en fördel att beslut

fattas av den myndighet som inhämtar upplysningar om de förhållanden som

inverkar på ärendets avgörande. Domstolskommittén föreslår därför att

polismyndigheten blir tillståndsmyndighet. I yttrande över domstolskommitténs

förslag förklarar polisberedningen att den inte har någon erinran

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:is proposition nr 124 år 1966

mot att tillståndsgivningen nu decentraliseras till polismyndigheterna även i

de mindre städerna och på landet.

Departementspromemorian

I departementspromemorian erinras om att länsstyrelsen var tillståndsmyndighet

enligt 1917 års hotellstadgas ursprungliga lydelse. För stad med

minst 20.000 invånare blev år 1937 magistraten eller, om sådan inte fanns,

kommunalborgmästaren tillståndsmyndighet. Denna ändring var ett led i

strävandena att begränsa länsstyrelsernas arbetsbörda. Decentraliseringen

hade även den fördelen att de lokala förhållandena kunde beaktas bättre och

att tillståndsmyndigheten blev lättare tillgänglig för allmänheten.

Efter magistraternas och kommunalborgmästarinstitutionens upphörande

den 1 januari 1965 är länsstyrelsen tillståndsmyndighet även för de större

städerna utom Stockholm (SFS 1964: 675). Denna ordning är, framhålls det

i promemorian, ett provisorium i avbidan på en ny hotellförfattning, och

frågan om lämpligaste tillståndsmyndighet kan nu avgöras förutsättningslöst.

Den decentralisering av hotellärendena som påbörjades redan 1937 och som

förordats av domstolskommittén och polisberedningen bör enligt promemorian

fullföljas. Länsstyrelsen bör därför inte vidare vara tillståndsmyndighet.

Då det ofta torde vara så att den som önskar hotelltillstånd också skall

anordna hotellokalen eller vidta annan åtgärd som fordrar byggnadslov,

övervägs i promemorian att låta byggnadsnämnden besluta även i fråga om

tillståndet att driva själva hotellrörelsen. Därvid nämns att byggnadsnämnden

är tillståndsmyndighet enligt förordningen den 1 december 1961 (nr

568) om brandfarliga varor. Såsom framgår av vad som anförts tidigare blir,

sägs det emellertid vidare i promemorian, prövningen av en ansökan om

tillstånd att driva hotellrörelse helt inriktad på sökandens personliga lämplighet

samt lokalens läge och beskaffenhet från ordningssynpunkt, dvs.

främst polisiära bedömanden. Om beslutanderätten tillkommer byggnadsnämnden

skulle det i allt fall vara nödvändigt att inhämta polismyndighetens

yttrande, och detta yttrande borde rimligen få avgörande betydelse

för beslutet. På polismyndighet skulle också under alla förhållanden ankomma

att för bevakning av den allmänna ordningens och säkerhetens intressen

fortlöpande kontrollera hotellrörelsen. Byggnadsnämnden bör enligt

promemorian därför inte göras till tillståndsmyndighet.

På grund av det anförda föreslås i promemorian att polismyndigheten

generellt blir tillståndsmyndighet för hotellrörelser. Polismyndighetens befogenhet

bör därvid omfatta inte bara att meddela tillstånd utan också att

återkalla tillstånd, förordna om skyldighet att göra anmälan om hotellgäster

och utfärda förbud för mindre rörelser att fortsätta sin verksamhet samt att

fullgöra övriga uppgifter som nu ankommer på länsstyrelsen.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition nr 12b år 1966

I promemorian framhålls att den föreslagna ordningen liksom den nuvarande

innebär att den som avser att utöva hotellrörelse kan behöva göra

ansökan hos två myndigheter, nämligen polismyndigheten och, om byggnadslov

fordras, byggnadsnämnden. När byggnadslov fordras synes det lämpligt

att sökanden först begär hotelltillstånd och avvaktar beslut i detta ärende,

så att kostnader för lokalplanering inte kommer att nedläggas i onödan.

Yttrandena över departementspromemorian

Promemorieförslaget att förlägga prövningen av hotellbyggnad och hotelllokal

i samband med anordnande av hotell helt till ärendet om byggnadslov

möter invändningar i flera yttranden. Därvid anförs från många håll att

byggnadsnämnderna och de kommunala befattningshavare, som de kan anlita,

i många kommuner inte är kompetenta att avgöra frågor om brandskydd

och hälsovård i hotell. Olika förslag om remisskyldighet och prövningsmyndighet

lämnas i yttrandena. Frågan om kontrollen av hotellbyggnader får

till följd av de remissyttranden, som avses här, ett nära samband med frågan

om vilken myndighet som skall ge tillstånd att driva hotellrörelse.

Belysande för dessa frågor är följande uttalande av länsstyrelsen i Kopoarbergs

län.

Enligt nu gällande regler har den som ämnar driva hotell- eller pensionatrörelse,

med undantag av icke tillståndspliktig rörelse inom vissa icke planlagda

områden, att i de fall där byggnaden eller lägenheten icke tidigare

godkänts för ändamålet först söka byggnadslov till byggnadens uppförande

eller ianspråktagande för hotell- eller pensionatändamål. Sedan byggnaden

eller lägenheten helt iordningställts kan tillstånd sökas att driva hotell- eller

pensionatrörelse där. I många fall förekommer — särskilt då fråga är om

ianspråktagande för hotelländamål av redan för annat ändamål uppförd

byggnad — att byggnadslov icke sökes. Allmänheten känner vanligtvis icke

till, att byggnadslov fordras då fråga är om endast ett ianspråktagande för

hotell- eller pensionatändamål av en redan för annat ändamål uppförd

byggnad.

Sedan ansökning om tillstånd att driva hotell- eller pensionatrörelse ingivits

till länsstyrelsen skall sökanden rätteligen vänta med att taga den redan

iordningställda byggnaden i anspråk för hotelländamål till dess länsstyrelsen

meddelat vederbörligt tillstånd härtill. Denna olägenhet är särskilt

framträdande på grund av att handläggningen av hotellärenden ofta tar

lång tid. I många fall beror dröjsmålet på att omfattande åtgärder — såvida

dispens ej anses kunna meddelas — måste vidtagas för att byggnaden skall

uppfylla föreskrifterna i hotell- och pensionatstadgan och sökt tillstånd

sålunda kunna meddelas. Olägenheterna torde emellertid om förslaget genomföres

komma att i stort sett undanröjas genom att byggnaden utan ytterligare

prövning kan tagas i anspråk för hotelländamål sedan den blivit efter vederbörligt

byggnadslov uppförd och besiktigad. I detta sammanhang kan även

nämnas, att länsstyrelsen vid prövning av hotell- och pensionatärenden

många gånger ställts inför fall, där kostnadskrävande åtgärder vidtagits på

5 — Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 sand. Nr 12b

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj.ts proposition nr lik år 1966

ett sätt som icke stått i överensstämmelse med föreskrifterna i hotell- och

pensionatstadgan och byggnadsstadgan. I flera av dessa har byggnadslov till

åtgärderna meddelats.

På grund av det sagda framstår det som synnerligen angeläget att samordna

byggnadsstadgans och nu gällande hotell- och pensionatstadgas föreskrifter

om beskaffenheten av den byggnad, vari hotell- eller pensionatrörelse

skall bedrivas, och att undanröja de olägenheter som är förenade med

det förhållandet att såväl byggnadsnämnd som länsstyrelse skall pröva byggnads

lämplighet för hotell- eller pensionatrörelse.

Svaghet i kontrollen från vissa byggnadsnämnders sida påtalas av länsstyrelserna

i Östergötlands, Kronobergs, Jämtlands och Västerbottens lön,

länsarkitekten i Kronobergs län, länsbrandinspektörerna i Kopparbergs och

V äst er norr lands län, länsläkaren i Jämtlands län, polismyndigheterna i Norrtälje,

Hälsingborg, Mora, Vilhelmina och Boden samt byggnadsnämnden och

stadsarkitekten i Ljungby. Sålunda anför länsstyrelsen i Kronobergs län.

Den nuvarande ordningen för kontroll av att hotell är anordnat i överensstämmelse

med gällande bestämmelser är icke tillfredsställande. Den besiktning,

länsstyrelsen har att låta ombesörja beträffande nya eller ändrade

hotell och som utföres av polismyndigheten i samråd med länsarkitekt och

länsbrandinspektör, kommer i regel icke till stånd förrän lokalerna står i

beredskap att tagas i bruk. Otillräcklig kunskap om gällande hotellstadgas

detaljrika föreskrifter på byggnads- och brandskyddsområdet och kanske

alltför optimistisk förtröstan till dispensmöjligheter hos anlitade arkitekter

har ofta resulterat i hotellbyggnader, som vid länsstyrelsens besiktning varit

behäftade med allvarliga brister och försummelser, vilkas avhjälpande

åsamkat vederbörande betydande kostnader.

Det har också visat sig att byggnadsnämnderna och särskilt sådana, som

sakna fullgod teknisk expertis, icke varit i stånd att vid granskning av byggnadslovsritningar

till hotell upptäcka bristfälligheter i anordningarna och

i vart fall underlåtit att hävda kravet på efterrättelse av hotcllstadgans bestämmelser.

Det måste befaras, att denna svaghet i kontrollen från byggnadsnämndernas

sida kommer att bestå under avsevärd tid framåt.

Länsstyrelsen i Jämtlands län menar att frågan om hur erforderligt brandskydd

och fullgoda sanitära förhållanden i hotell skall kunna erhållas inte

tillräckligt har beaktats i promemorian. I länet finns exempel på flera små

kommuner, som var och en har 20—30 fjällhotell och pensionat och där nyetableringstakten

är hög. Varken brandchefen eller ledamöterna i byggnadsnämnden

i sådana kommuner har i allmänhet den utbildning och sakkunskap

som behövs för att kunna utöva effektiv kontroll. Det gäller här inte

bara att granska ritningar och byggnadsbeskrivningar och bedöma dem från

brandskyddssynpunkt utan också fortlöpande kontroll av att föreskrivna

åtgärder verkligen genomförs. Motsvarande förhållanden gör sig enligt länsstyrelsen

gällande på hälsovårdens område.

En sakkunnig prövning av ärenden om byggnadslov bör enligt länsstyrelserna

i Östergötlands, Kronobergs och Jämtlands län samt länsarkitekten

i Kronobergs län säkerställas genom skyldighet för byggnadsnämnd, som

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj.ts proposition nr 124 år 1966

inte har tillgång till fackkunnig personal, att inhämta yttrande från länsbrandinspektören,

länsarkitekten eller annan sakkunskap. Statens brandinspektion,

som inte uttalat sig om byggnadsnämnderna, anser det vara av

stor vikt att länsorganens, t. ex. länsbrandinspektörens, sakkunskap kan

tas i anspråk, i varje fall när det gäller hotellanläggningar av större omfattning.

Inspektionen anser det sannolikt att ett sådant samråd kan komma till

stånd utan särskild författningsföreskrift.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län föreslår att byggnadsnämnds beslut om

byggnadslov för hotell underställs länsstyrelsen för godkännande med rätt

för länsstyrelsen att befria från underställningsskyldighet i de kommuner

där resurser för sakkunnig prövning finns. Länsstyrelsen framhåller att underställning

är särskilt påkallad eftersom många av de största hotellen uppförs

just i de kommuner, där de kommunala organen saknar sådana resurser.

Länsstyrelsen är medveten om att dess förslag innebär en särställning

för ärenden om byggnadslov för hotellbyggnader men anser på grund

av vunna erfarenheter på området att en sådan ordning är nödvändig för

att skapa garantier för att dessa byggnader blir tillfredsställande anordnade

från brand- och livräddningssynpunkt och i sanitärt hänseende. Allt eftersom

kommunernas resurser växer kan prövningen av byggnadslov för hotell

helt överlämnas till de lokala organen.

Andra bland de remissorgan som enligt vad som nämnts förut anser vissa

byggnadsnämnder sakna möjlighet att tillfredsställande handlägga byggnadslovsärenden

i fråga om hotell, nämligen länsbrandinspektören i Kopparbergs

län, länsläkaren i Jämtlands län, polismyndigheterna i Norrtälje och

Hälsingborg samt byggnadsnämnden och stadsarkitekten i Ljungby, föreslår

att länsstyrelsen blir tillståndsmyndighet när det gäller anordnande av hotellbyggnader.

En avvikande uppfattning i den här behandlade frågan om byggnadsnämnderna

har länsbrandinspektören i Jämtlands län, som anför i huvudsak följande.

Om byggnadsnämnd beviljar byggnadslov utan att tillräckligt beakta

hotellstadgans bestämmelser, kan det f. n. inträffa att länsstyrelsen med

hänsyn till brandsäkerheten vid sin tillståndsgivning måste ändra byggnadsnämndens

byggnadslov. Denna eventualitet är dock inte tillräckligt skäl för

att länsstyrelsen skall vara tillståndsmyndighet i fråga om hotellbyggnader

eftersom kontrollen av att byggnadsnämnden fullgör sina skyldigheter bör

kunna ordnas på annat sätt. Ju större ansvar byggnadsnämnden får desto

större skäl synes föreligga för nämnden att vid behov anställa sakkunnig

personal.

I några yttranden förordas av andra skäl än dem som avser byggnadsnämndernas

sakkunskap att länsstyrelsen blir tillståndsmyndighet i fråga

om hotellbyggnader. Sålunda anför länsstyrelsen i Västernorrlands län att

det är fråga om en för många byggnadsnämnder sällan förekommande uppgift

och att byggnadsstyrelsens anvisningar inte är bindande. Polismyndig
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 124- år 1966

heten i Boden framhåller att kommunerna på senare år engagerat sig i hotellbyggnader

i allt stöiTe omfattning och anser att däri kan ligga en fara för

att ganska omfattande dispenser från gällande hotellbestämmelser lämnas

av byggnadsnämnderna. Det synes därför lämpligast att hotellbyggnader

prövas av en myndighet vars objektivitet inte kan sättas i fråga.

Om någon form av tillståndsprövning anses nödvändig innebär det enligt

Svenska stadsförbundets mening en överbetoning av de polisiära aspekterna

på frågan att låta denna prövning fullgöras av polismyndigheten. Den prövning

som anges i promemorian kan nämligen inte vara av annan art än att

den kan utföras av allmänt betrodda medborgare överhuvudtaget. För stadsförbundet

framstår det som en i och för sig naturlig lösning att tillståndsprövningen

omhänderhas av ett kommunalt organ varvid kommunens styrelse

synes mest lämpad för uppgiften. Självfallet bör polismyndigheten

höras men själva avgörandet bör ligga hos kommunens styrelse vars ledamöter

torde ha i vart fall lika god lokal- och personkännedom som polismyndigheten.

Svenska kommunförbundet anser att tillstånd att driva hotellrörelse skall

meddelas av byggnadsnämnden, efter hörande av polismyndigheten.

De remissorgan som enligt den lämnade redogörelsen menar att länsstyrelsen

bör vara tillståndsmyndighet i fråga om hotellbyggnader anser att

länsstyrelsen bör ge tillstånd även till utövande av hotellrörelsen. Samma

uppfattning har länsstyrelsen i Kopparbergs län som dock förutsätter en

rätt för länsstyrelsen att delegera denna tillståndsgivning i de polisdistrikt

där det är lämpligt. Svenska stadsförbundet och Svenska kommunförbundet

anser att, om hotellrörelsetillstånden inte skall meddelas av kommunala

organ, länsstyrelserna är att föredra framför polismyndigheterna som tillståndsmyndigheter.

Stadsförbundet anför följande som skäl för sin ståndpunkt.

Visserligen är det tänkt att ett avgörande av polismyndigheten alltid skall

kunna överklagas men denna ordning kan självfallet inte ersätta fördelen

av att prövningen redan från början sker på en så att säga högre nivå. Det

är ju här fråga om avgöranden av väsentlig betydelse för enskildas ekonomiska

förhållanden. I vissa fall kan även kommuner indirekt bli berörda

särskilt på platser där det föreligger svårigheter att erhålla en person som

är villig att taga på sig de ekonomiska risker som kan vara förbundna med

att driva ett hotell. Det är därför angeläget att eventuellt erforderlig tillståndsprövning

ur administrativ synpunkt sker i tryggast möjliga former.

Enligt stadsförbundet måste ur denna synpunkt en prövning av länsstyrelsen

— detta gäller även kommunens styrelse — vara att föredraga framför en

enmansprövning av polischefen.

I övrigt tillstyrker remissorganen eller lämnar utan erinran förslaget att

decentralisera denna tillståndsgivning till polismyndigheterna. Länsstyrelsen

i Jönköpings län framhåller att polismyndigheten redan f. n. deltar i handläggningen

av hotellärendena på ett för tillståndet i praktiken avgörande

sätt genom besiktning och utfärdande av intyg om sökandens lämplighet.

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj.ts proposition nr 12b år 1966

Det förefaller därför naturligt och lämpligt att även själva tillståndsprövningen

flyttas över på polismyndigheten.

Under hänvisning till promemorians uttalanden om den polisiära prövningen

av hotell från ordningssynpunkt och föreskriften i 4 § hotellstadgeförslaget,

att hotell skall vara så beläget och inrättat som hänsyn till allmän

ordning och säkerhet kräver, efterlyser flera remissorgan klarare kompetensgränser

mellan tillståndsmyndigheterna byggnadsnämnd och polismyndighet.

Medan sålunda statens brandinspektion tolkar förslaget så att prövning

av brandsäkerhet inte skall ankomma på polismyndigheten, finner länsbrandinspektören

i Kopparbergs län att säkerhet här avser bl. a. om hotellet

är så beläget och inrättat att gästerna har betryggande utrymningsmöjligheter

och att brand- och livräddningsredskap lätt kan framföras dit. Länsbrandinspektören

anser att polismyndigheten inte bör bedöma dessa frågor.

Att polismyndigheten inte bör pröva hotellbyggnadens beskaffenhet anser

även länsbrandinspektören i Göteborgs och Bohus län, brandchefen i Göteborg

och polismästaren i Boden. Byggnadsstyrelsen påtalar också den oklara

kompetensgränsen i förslaget och anför att en grundprincip i detta är att

beviljat byggnadslov skall ha klarlagt om en byggnad eller lokal får användas

för hotellrörelse. Förslaget synes emellertid ge polismyndigheten formell

möjlighet att i efterhand vägra tillstånd till hotellrörelse i byggnad som

godkänts av byggnadsnämnden.

Risken för oförenliga beslut av de båda myndigheterna föranleder länsbrandinspektören

i Kronobergs län att föreslå skyldighet för polismyndighet

att inhämta yttrande från brandchef, byggnadsnämnd och hälsovårdsnämnd

innan hotelirörelsetillstånd meddelas. Samma förslag ställer länsläkarna i

Blekinge samt Göteborgs och Bohus län, förste stadsläkaren i Malmö samt

länsbrandinspektören i Hallands län som åberopar det fallet att ett fel i en

hotellbyggnad bör rättas till i samband med ägarbyte som i och för sig inte

föranleder något byggnadsärende.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser det principiellt felaktigt att

hotelirörelsetillstånd skulle kunna ges innan det är klarlagt att byggnadsnämnden

godkänt den byggnad eller lokal där hotell rörelsen skall drivas.

En föreskrift härom finner länsstyrelsen nödvändig. Samma uppfattning

har polismyndigheten i Kiruna medan däremot polismyndigheten i Mora

menar att sökandens personliga lämplighet och hotellrörelsens belägenhet

regelmässigt bör prövas från allmän ordningssynpunkt före handläggning

av byggnadsfrågan.

Föredraganden

För alt anordna hotell eller pensionat fordras f. n. i allmänhet dels byggnadsnämndens

lov i fråga om byggnaden eller lokalen, dels länsstyrelsens

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj.ts proposition nr 12t år 1966

tillstånd att däri driva hotell- eller pensionatrörelsc. Länsstyrelsens prövning

omfattar inte bara sökandens person utan även byggnadens eller lokalens

beskaffenhet. I sistnämnda hänseende utgör länsstyrelseprövningen således

cn överprövning av byggnadslovet. Denna ordning är en följd bl. a. av att

bvggnadstekniska bestämmelser om hotell och pensionat från början varit

upptagna i hotellstadgan.

För att på detta område fullfölja arbetet med att förenkla byggnadslagstiftningen

har i departementspromemorian föreslagits att alla byggnadsbestäminelser

om hotell inryms i byggnadslagstiftningen och byggnadsstyrelsens

anvisningar till byggnadsstadgan. Detta förslag har jag biträtt. I promemorian

föreslås vidare att den byggnadstekniska prövningen skall uteslutande

göras enligt byggnadslagstiftningen och byggnadsanvisningarna,

dvs. av byggnadsnämnden i ärende om byggnadslov. Den tillståndsprövning

som behövs med hänsyn till ordningsintressena skall enligt promemorian

handhas av polismyndigheten. Vid remissbehandlingen har förslaget att helt

förlägga prövningen av hotellbyggnadens beskaffenhet till byggnadsnämnden

tilldragit sig huvudintresset. Ett betydande antal remissinstanser anför att

byggnadsnämnderna och de kommunala befattningshavare, som de kan

anlita, i många kommuner inte är kompetenta att avgöra de byggnadstekniska

frågor som angår brandskydd och hälsovård i hotell. I dessa remissyttranden

föreslås därför olika åtgärder för att säkerställa en sakkunnig

prövning, nämligen skyldighet för byggnadsnämnden att i byggnadslovsärendet

inhämta yttrande från olika statliga länsorgan, skyldighet att underställa

byggnadslovsbeslutet länsstyrelsens prövning samt behållande av

länsstyrelsen som tillståndsmyndighet i fråga om hotellbyggnadens eller

hotellokalens beskaffenhet.

De nämnda farhågorna är inte helt ogrundade. I eu del kommuner saknar

byggnadsnämnderna tillgång till den tekniska sakkunskap som behövs. Detta

är emellertid cn olägenhet som gäller inte bara de byggnadsärenden som

avser hotellbyggnader utan också ärenden angående andra byggnader. Den

mindre tillfredsställande prövning av ärenden om byggnadslov för hotell

som omvittnas i en del remissyttranden kan sannolikt delvis förklaras av att

byggnadsnämnderna i dessa fall ansett sig inte behöva vidta särskilda åtgärder

för att skaffa sig tillgång till teknisk sakkunskap eftersom länsstyrelsen

i vart fall haft att pröva även de byggnadstekniska frågorna i ärendet

om hotellrörelsetillstånd. Som framhålls i ett yttrande finns det emellertid

anledning att räkna med att byggnadsnämnderna gör vad de kan för att

förse sig med erforderlig sakkunskap om deras ansvar ökas. Möjligheterna

härtill blir större i samma mån som samarbetet i kommunblock byggs ut

och större kommuner bildas.

Även utanför byggnadsnämnden finns befattningshavare som skall anlitas

som sakkunniga i byggnadsärenden, nämligen brandchef och hälsovårdsinspektör.

Som påpekas i en del remissyttranden saknar dessa befattnings
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 12b år 1966

havare på sina håll den tekniska sakkunskap som behövs. Den nya biandlagstiftningen

och det ökade interkommunala samarbetet har emellertid

medfört att brandchefer heltidsanställts i avsevärd utsträckning. Sådana

brandchefer besitter tillräcklig sakkunskap för att kunna biträda byggnadsnämnderna

i hotellbyggnadsärenden. Reformen på brandförsvarets område

innebär också förbättrad utbildning av de deltidsanställda brandcheferna.

På hälsovårdens område medför det kommunala samarbetet och tillkomsten

av större kommuner på liknande sätt att allt flera kvalificerade

hälsovårdsinspektörer anställs.

För att byggnadsnämnderna rätt skall kunna fullgöra sina uppgifter fordras

emellertid också att de verkligen utnyttjar den sakkunskap som finns

inom kommunen. Att nämnden anlitar sina egna befattningshavare är självfallet,

men det är också viktigt att brand- och hälsovårdsmyndigheterna bereds

tillfälle att medverka på ett tidigt stadium. Det är anledning att något

behandla samrådet mellan de kommunala myndigheterna innan den vid remissbehandlingen

väckta frågan om skyldighet att inhämta yttrande av

länsorgan tas upp.

Redan i samband med tillkomsten av 1958 års hälsovårdsstadga (prop.

1958: B 46 s. 112—113) framhölls vikten av att byggnadsnämnden så tidigt

som möjligt i ett byggnadsärende inhämtar hälsovårdsnämndens yttrande.

Inte minst från allmänhetens synpunkt ansågs det bättre att hälsovårdsnämnden

bereds möjlighet att förebygga förhållanden som kan orsaka sanitär

olägenhet än att nämnden i efterhand skall söka komma till rätta med

olägenheten. Enligt 1 § byggnadsstadgan åligger det byggnadsnämnden att

samarbeta med övriga myndigheter vilkas verksamhet berör nämndens arbetsområden

eller vilkas bedömanden är av betydelse för nämndens verksamhet.

Av förarbetena till denna bestämmelse (SOU 1957: 21 s. 202, prop.

1959: 168 s. 163, 184, 196, 302) kan utläsas att det ansetts ofrånkomligt

att vederbörande föredragande i byggnadsnämnden ser till att nämnden

får kännedom om bl. a. brandchefens och hälsovårdstjänstemannens synpunkter

på frågor inom deras verksamhetsområden. Vid tillkomsten av

1962 års brandlagstiftning anfördes härom (prop. 1962: 12 s. 142) att det

visserligen kunde inträffa att brandchefen saknade byggnadsteknisk utbildning

men att detta inte borde utgöra anledning för byggnadsnämnden att

underlåta samråd med brandchefen. En sådan brandchef har nämligen

möjlighet att vända sig till högre brandteknisk sakkunskap.

Jag vill här tillägga att byggnadsnämnd i ärende om byggnadslov för hotell

eller pensionat bör bereda polismyndigheten tillfälle att yttra sig, exempelvis

om den tilltänkta rörelsens belägenhet från ordningssynpunkt.

Vid byggnadsstadgans tillkomst (prop. 1959: 168 s. 196) ansågs att författningsbestämmelser

om byggnadsnämnds samråd med de länsmyndigheter,

som har med byggnadsväsendet att skaffa, t. ex. länsarkitekt, inte

skulle få någon större betydelse i praktiken. Föredragande departements
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 12A år 1966

chefen utgick nämligen från att byggnadsnämnden alltid skulle komma att

tillmötesgå önskemål från sådana myndigheter att få framlägga sina synpunkter

för nämnden. På detta sätt kan således det i några remissyttranden

framställda önskemålet om utnyttjande av länsorganens sakkunskap tillgodoses

utan författningsbestämmelser om remisskyldighet, vilka skulle stå

i strid mot byggnadsstadgans bestämmelser om byggnadsnämndens verksamhet.

Jag vill i enlighet med vad som anfördes vid hälsovårdsstadgans tillkomst

»prop. 1958: B 46 s. 114), men med mera generell giltighet på förevarande

område, understryka vikten av att byggnadsnämnden inte ger dispens från

bestämmelser och anvisningar om hotell utan samråd med de sakkunniga

organen.

Att sådant samråd som jag här har beskrivit verkligen kommer till stånd

är enligt min mening en avgörande förutsättning för att byggnadsfrågorna

angående hotell skall föras över till handläggning av endast byggnadsnämnderna.

Beslut om beviljat byggnadslov för ett hotell kan inte överklagas av

företrädare för brand- och hälsovårdsintressena. Skulle byggnadsnämnden

åsidosätta eller försumma dessa intressen — vilket flera remissinstanser befarar

— kan brand- och hälsovårdsmyndigheterna emellertid ingripa med förelägganden

i efterhand enligt brandlagen och hälsovårdsstadgan. Med hänsyn

till den byggandes rättssäkerhet gäller den principen att ett av byggnadsnämnd

godkänt byggnadssätt inte bör ändras genom sådana förelägganden.

Såvitt gäller brandsyneförelägganden har emellertid ansetts (prop. 1962: 12

s. 142) att principens tillämpning förutsätter att brandteknisk sakkunskap

beretts tillfälle att i samband med byggnadsnämndens granskning särskilt

ta till vara brandsäkerhetsintresset. Byggnadsnämnden bör således inte försätta

den byggande i den situationen att han efter byggnadslovet kan bli

ålagd att utföra dyrbara ändringsåtgärder som kunde ha förebyggts genom

tidigt samråd med sakkunskap på brand- eller hälsovårdsområdet.

Farhågor beträffande byggnadsnämndernas kompetens yppades vid tillkomsten

av förordningen den 1 december 1961 (nr 568) om brandfarliga

varor (se prop. 1961: 173 s. 59, 63). Dessa farhågor ansågs emellertid överdrivna

och hindrade inte att byggnadsnämnderna gjordes till tillståndsmyndigheter

i ärenden om bl. a. förvaring, hantering och försäljning av olja och

andra brandfarliga varor.

Det förhållandet att bestämmelser om hotellbyggnader och hotcllokaler

finns både i hotellstadgan och i byggnadsstadgan jämte anvisningarna till

denna har sannolikt i någon mån bidragit till sådan mindre tillfredsställande

handläggning av hotellbyggnadsärenden som nämnts vid remissbehandlingen.

Om som jag föreslår alla byggnadstekniska bestämmelser om hotell

samlas i byggnadsstyrelsens anvisningar — till yttermera visso i moderniserad

form — och sålunda införlivas med det komplex av bestämmelser som

ständigt tillämpas inom byggnadsverksamhetens alla områden, kan man

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj. ts proposition nr 12b år 1966

säkerligen räkna med att byggnadsnämndernas arbete med hotellärendena

kommer att underlättas. Föreskrifter och anvisningar om hotell kommer

inte att uppfattas som en genom speciallagstiftning föreskriven skärpning

på en del av byggnadsnämndens verksamhetsområde.

Det anförda har lett mig till uppfattningen att det för framtiden finns

tillräckliga förutsättningar att i enlighet med promemorieförslaget överlåta

den byggnadstekniska prövningen av hotellbyggnader och hotellokaler på

byggnadsnämnderna.

Härefter återstår frågan vilken myndighet som bör meddela tillstånd att

driva hotellrörelse. Prövningen skall enligt promemorieförslaget avse ordning

och säkerhet och främst inriktas på sökandens personliga lämplighet.

Förslaget innebär att det nuvarande provisoriet med länsstyrelsen som tillståndsmyndighet

ersätts med den även av domstolskommittén och polisberedningen

förordade ordningen att polismyndigheten beviljar tillstånd. Vid

remissbehandlingen har kommunförbunden uttalat sig för att någon kommunal

myndighet blir tillståndsmyndighet. I några yttranden anses att länsstyrelsen

bör ha denna funktion. De flesta remissinstanserna tillstyrker eller

lämnar utan erinran förslaget att polismyndigheten blir tillståndsmyndighet.

Rätten att driva hotellrörelse skall inte vara beroende av någon behovsprövning.

Endast sökandens person skall prövas. I dessa hänseenden föreligger

överensstämmelse med vad som gäller om rätten att utöva vissa andra

slag av näringar där sökandens personliga förhållanden har betydelse. För

att utröna sökandens personliga förhållanden behövs tillgång bl. a. till polisens

register. På grund av det anförda och vad som nämnts i promemorian

anser jag inte nödvändigt eller lämpligt att byggnadsnämnden eller annat

kommunalt organ blir tillståndsmyndighet. I valet mellan polismyndighet

och länsstyrelse förordar jag polismyndigheten. Polischefernas kvalifikationer

och besvärsrätten borgar för fullgod rättssäkerhet.

Med anledning av vad som anförts i vissa remissyttranden om kompetensgränser

mellan byggnadsnämnden och polismyndigheten vill jag framhålla

att det inte bör ankomma på polismyndigheten att pröva om hotell är så

beläget och inrättat att utrymnings- och brandsläckningsanordningarna är

betryggande. Har genom byggnadslov fastslagits att en byggnad eller lokal

får användas som hotell, bör polismyndigheten inte med åberopande av dess

läge eller beskaffenhet kunna hindra att byggnaden eller lokalen används

för nämnda ändamål. En annan sak är att det ankommer på polismyndigheten

att pröva om en viss person på grund av olämplighet bör vägras eller

förbjudas att driva hotellrörelse i byggnaden eller lokalen.

Mot denna bakgrund synes den enskilde själv böra avgöra om han vill

söka byggnadslov före hotellrörelsctillstånd eller tvärtom. Polismyndigheten

bör som en serviceåtgärd underrätta sökande om att han kan vara skyldig

att söka byggnadslov.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj.ts proposition nr 124 år 1966

Besiktningskostnad

Gällande bestämmelser

Om kostnad för besiktning föreskrivs i 1917 års hotellstadga 2 och 30 §§

att kostnad för undersökning och förslag i anledning av tillståndsansökan

samt kostnad för erforderlig resa och gottgörelse till sakkunnig vid årlig besiktning

skall betalas av sökanden respektive hotellets eller pensionatets

innehavare eller föreståndare med belopp som länsstyrelsen bestämmer. I

förordningen den 1 december 1961 (nr 568) om brandfarliga varor är bestämt,

att taxa för avgifter i anledning av avsyning utfärdas av länsstyrelsen

på begäran av kommunen; avgift erläggs till byggnadsnämnden av

den på vars begäran avsyning äger rum. Förordningen den 10 juni 1949 (i

lydelse enligt SFS 1963: 185) om explosiva varor har regler om avsyningar

och besiktningar verkställda av sprängämnesinspektionen, polismyndigheten

och brandchefen. Kostnaden för avsyning eller besiktning skall bestridas av

sökanden enligt närmare bestämmelser av kommerskollegium. Enligt byggnadsstadgan

kan länsstyrelsen på framställning av kommun utfärda taxa för

avgifter att erläggas av den som hos byggnadsnämnden påkallar åtgärd vilken

föranleder ritningsgranskning, besiktning eller annan tids- eller kostnadskrävande

förrättning. Brandstadgan saknar bestämmelser om skyldighet

för enskild att ersätta kostnad för förrättning av brandbefäl. Hälsovårdsstadgan

har inga bestämmelser om förrättningskostnader. En tidigare bestämmelse

angående skyldighet för innehavare av lokal, där rusdrycker utskänks,

att ersätta kostnad för besiktning har upphävts i samband med tillkomsten

av 1954 års rusdrycksförsäljningsförordning.

Riksdagens justitieombudsmans skrivelse den 2 juni 1961 angående kostnader

för vissa förrättningar

Justitieombudsmannen erinrar om skyldigheten för enskilda att ersätta

kostnader för vissa förrättningar enligt 1917 års hotellstadga samt förordningarna

den 7 oktober 1921 (nr 876) angående eldfarliga oljori och den

10 juni 1949 (nr 341) om explosiva varor samt anför att han, eftersom tilllämpningen

av föreskrifterna syntes oenhetlig, under år 1960 lät inhämta

närmare upplysningar härom från överståthållarämbetet och länsstyrelserna.

Justitieombudsmannen anför sammanfattningsvis följande.

De nämnda föreskrifterna tillämpas på ett i hög grad oenhetligt sätt. I

1 Denna förordning har numera ersatts av förordningen den 1 december 1961 (nr 568) om

brandfarliga varor.

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts proposition nr 12k år 1966

stor utsträckning tas inte ersättningar ut, och praxis växlar härvidlag även

inom samma län. Praxis skiftar också i frågan om ersättningarna skall tillfalla

förrättningsmannen, statsverket eller kommunen. Särskilt med avseende

på förrättningar enligt hotellstadgan råder oenhetlighet beträffande

ersättningarnas storlek. Elva länsstyrelser har regelmässigt bestämt ersättningar

enligt hotellstadgan, medan nio länsstyrelser bestämt ersättning blott

i vissa fall och fyra länsstyrelser inte alls bestämt ersättning. Taxa för ersättningar

har fastställts i åtta län. I övriga län har uttagna ersättningar bestämts

till belopp som i de särskilda fallen ansetts skäliga, varierande mellan

10 och 100 kronor och i de flesta fall uppgående till 15 å 20 kronor. De arvoden

som uttagits för kommunalavlönad personal har merendels tillgodoförts

tjänstemännen personligen. Av statliga befattningshavare har länsbrandinspektörerna

personligen uppburit utgående arvoden.

I samband med omorganisationen av landsfiskals- och stadsfiskalsbefattningarna

föreskrevs i en kungörelse den 30 augusti 1941 (nr 737), att arvode,

som enligt föreskrifter i särskilda författningar utgår för avsyning

eller besiktning, skall, då förrättningen verkställs av landsfiskal, tillfalla

statsverket. För polisman är det ett tjänsteåliggande att medverka vid förrättningar,

som nu är i fråga. Polisman äger inte själv behålla utgående

ersättning, utan sådan skall i regel inlevereras till statsverket.

Det framstår för justitieombudsmannen såsom betänkligt, att ersättningar

för hithörande förrättningar tas ut på vissa håll och inte på andra. Vidare

måste det anses i hög grad otillfredsställande att vissa förrättningsmän utan

att vara berättigade därtill själva tillgodogör sig ersättningar.

Den åtgärd för att skapa bättre ordning, vilken kan synas ligga närmast

till hands, är enligt justitieombudsmannen att upphäva skyldigheten för

sakägare att betala förrättningskostnad. Härför talar framför allt den omständigheten

att förrättningarna i de allra flesta fall utförs och kan utföras

av befattningshavare, i vilkas åligganden det ingår att verkställa förrättningar

av hithörande slag, och att förrättningarna därför utförs i tjänsten.

Det synes också rimligt att betrakta förrättningarna som ett slags service

som det allmänna kostnadsfritt tillhandahåller enskilda. Ä andra sidan kan

det naturligtvis sägas att det inte är orimligt att rörelse, varom här är fråga,

belastas med kostnaderna för kontroll av att rörelsen kan utövas utan större

risk för allmänheten. Förrättningskostnaderna synes emellertid för stat och

kommun vara av fullständigt oväsentlig betydelse. Justitieombudsmannen

finner för sin del starka skäl föreligga att upphäva ifrågavarande bestämmelser.

En sådan åtgärd framstår på intet sätt såsom anmärkningsvärd. Såsom

exempel erinras om att i samband med tillkomsten av 1954 års rusdrycksförsäljningsförordning

upphävdes den skyldighet att betala kostnad

för besiktning av lokal för utskänkning av rusdrycker, soin tidigare ålegat

innehavare av sådan lokal.

Om skyldigheten för sakägare att betala förrättningskostnad, om vilken

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj.ts proposition nr 124 år 1966

nu är fråga, likväl anses böra behållas av finansiella skäl, finner justitieombudsmannen

erforderligt, att ett cirkulär med erinran om innebörden av

gällande bestämmelser utfärdas. Beträffande ersättningar för avsyning av

hotell och pensionat bör fastställas taxa på samma sätt som skett enligt

förordningarna om eldfarliga oljor och om explosiva varor.

Departementspromemorian och yttrandena däröver

I departementspromemorian uttalas att justitieombudsmannen i sin framställning

anfört starka skäl för att skyldigheten för sakägare att betala

förrättningskostnad avskaffas. Vidare påpekas att om de föreslagna ändringarna

i hotellagstiftningen genomförs, det nuvarande tillämpningsområdet

för ersättningsbestämmelser kommer att inskränkas. Ansökan om tillstånd

att driva hotellrörelse skall enligt den föreslagna ordningen prövas

endast från polisiära synpunkter. De årliga besiktningar genom polismyndighet,

som föreskrivs i den gällande hotellstadgan och vilka avser kontroll

av att brandtekniska säkerhetsföreskrifter iakttas, kommer att slopas. Gottgörelse

till särskilda sakkunniga kan då inte längre komma i fråga. De besiktningar,

som polisen kan behöva göra för kontroll av allmän ordning och

säkerhet i samband med tillståndsgivning eller därefter, bör enligt promemorian

inte bekostas av rörelseinnehavarna.

Promemorieförslaget att skyldigheten för hotellägare att betala besiktningskostnad

skall avskaffas behandlas endast av länsstyrelserna i Uppsala

och Västerbottens län samt Skånes handelskammare, vilka alla tillstyrker

förslaget.

Före dr agan den

Med den ordning jag föreslagit i fråga om anordnande och drift av hotellrörelse

kommer en viss besiktning att utövas av byggnadsnämnden. Kostnadsfrågorna

bör därvid behandlas enligt bestämmelserna i byggnadslagstiftningen.

Brandsyn och hälsovårdskontroll sker utan kostnad för den

enskilde. Detsamma gäller den kontroll som polisen har att utöva i fråga om

hotellrörelser. I det föregående har jag funnit det nödvändigt att behålla den

nuvarande regelbundet återkommande besiktningen av elektriska anläggningar

i hotell. Vad jag anfört därvid ger vid handen att besiktningarna skall

utföras av särskild sakkunnig på detta område. Ifrågavarande fackmän är

enskilda företagare och ersättning måste således utges till dem för varje särskild

förrättning. För sådan ersättning bör alltjämt den svara som driver

hotellrörelsen.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 12i år 1966

77

Specialmotivering

Såväl i turistutredningens förslag som i departementspromemorian förordas

att 1917 års stadga angående hotell- och pensionatrörelse ersätts med

en ny författning. Jag har i det föregående föreslagit att byggnadstekniska

föreskrifter, motsvarande dem som finns i den gällande stadgans avdelning

II, inte vidare skall tas upp i en särskild hotellförfattning samt att bestämmelserna

i avdelning I om tillstånd, avdelning III om gästkontroll och avdelning

IV om ansvar in. m. skall ändras väsentligt. Jag ansluter mig därför

till uppfattningen att en helt ny författning nu bör utfärdas.

Den gällande stadgan är utfärdad efter riksdagens hörande. Som skäl

härför anfördes (prop. 1917: 80 s. 50) att stadgan innebar en inskränkning

i näringsfriheten och ålade rörelseidkarna inte oväsentliga kostnader. Kungl.

Maj :t har sedermera vid flera tillfällen beslutat ändringar i stadgan utan

riksdagens hörande. Under senare tid har riksdagens yttrande inhämtats

över huvuddragen i författningar, som inneburit inskränkningar i näringsfriheten

i syfte att säkerställa allmänna intressen. Exempel härpå utgör

förordningen den 29 december 1949 (nr 732) angående handel med skrot,

lump och begagnat gods, stadgan den 22 april 1960 (nr 114) angående enskilda

sjukhem m. m. samt förordningen den 1 december 1961 (nr 568) om

brandfarliga varor. Av samma orsak bör riksdagens yttrande inhämtas över

förslag till en ny författning om hotell- och pensionatrörelse. Kungl. Maj :t

bör emellertid äga vid behov utan riksdagens hörande vidta mindre ändringar

som inte berör författningens huvudgrunder. Författningen bör benämnas

förordning.

I enlighet med det anförda har inom inrikesdepartementet utarbetats förslag

till hotellförordning. Jag övergår nu till att behandla de särskilda bestämmelserna

i förslaget.

Inledande bestämmelse

1 §•

Paragrafen, som motsvarar 1 § i 1917 års stadga och 1 § i promemorieförslagct,

definierar de rörelser på vilka förordningen är tillämplig.

Angående de rörelser som avses i förordningen hänvisas till den föregående

framställningen. Förordningen är, om förutsättningarna i denna paragraf

föreligger, tillämplig på, förutom verksamhet som drivs under beteckningen

hotell eller pensionat, exempelvis motell, resandevåningar, resanderum, natthärbärgen,

vandrarhem och vissa småstugor. Antalet rum som tillhandahålls

inverkar inte i och för sig på frågan om rörelsen skall hänföras till rörelse,

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kiingl. Maj:ts proposition nr 12b år 1966

som avses i förordningen. Denna är tillämplig vare sig bostad tillhandahålls

resande eller i orten bosatta eller mantalsskrivna personer.

Tillstånd m. m.

2 §.

Paragrafen, som motsvarar delar av 2 och 4 §§ i 1917 års stadga samt

2 och 3 §§ i promemorieförslaget, anger för vilka rörelser tillstånd fordras

och villkoren för tillstånd.

Departementspromemorian. Som gästrum bör enligt promemorian räknas

båda rummen i ett som dubblett betecknat utrymme, om det ena rummet,

som inte i första hand skall tas i anspråk som sovrum, likväl vid behov

skall få användas för sådant ändamål eller om i praktiken båda rummen

utnyttjas på sådant sätt. Tillstånd skall fordras för rörelse med tillståndskrävande

antal gästrum även om de är belägna i olika byggnader eller delar

av byggnad. Omöblerade rum bör enligt promemorian inte medräknas när

tillståndsfrågan prövas. Slutligen nämns i promemorian det fallet att flera

personer, t. ex. familjemedlemmar eller grannar, var för sig driver hotellrörelser,

av vilka inte någon ensam kräver tillstånd. Drivs dessa rörelser på

sådant sätt, exempelvis i samma byggnad, med delvis samma personal eller

med gemensamma anordningar, att de i själva verket måste anses utgöra eu

enda rörelse, bör tillstånd fordras om minsta sammanlagda antalet gästrum

eller gäster är det för tillståndstvång föreskrivna.

Remissyttrandena. Möjligheterna att kringgå de bestämmelser som hänger

samman med antal rum och gäster behandlas i några yttranden. Polismyndigheten

i Malmö ställer frågan, om sängantal kan läggas till grund för

bedömningen av det antal gäster rörelsen är avsedd för, och påpekar att ett

utrymme med endast en säng enligt gängse begrepp får anses avsett för en

gäst men att ytterligare bäddmöjligheter lätt kan anordnas på golvet. Polismyndigheten

i Varberg föreslår att denna fråga löses så att varje rum i ett

hotell anses kunna hysa två gäster. Polismyndigheten i Skellefteå anför att

vissa hotell har sängplatser eller möjlighet att ordna sådana för flera gäster

än tillståndet medger och att det med gällande bestämmelser visat sig ogörligt

att utöva kontroll.

Enligt länsstyrelsen i Stockholms län och polismästaren i Norrtälje höidet

inte vara möjligt att kringgå tillståndskravet genom att hyra ut vissa

rum till fasta gäster i stället för tillfälligt. Länsb randinspektör en i Jämtlands

län önskar klara bestämmelser för det fall att skolungdom under fjällresa

förläggs på vind i byggnad där gäster i hotellstadgans mening också bor.

Det måste avgöras om antalet gäster därigenom anses ökat.

Det i promemorian gjorda uttalandet att omöblerade rum inte skall medräknas,

när tillståndsskyldighet prövas, är enligt polismyndigheten i Malmö

en tydlig anvisning om möjligheterna att kringgå bestämmelserna. Om de

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 124 år 1966

79

omöblerade utrymmena i verkligheten används som gästrum, om än primitiva,

saknas anledning att inte medräkna dem.

Polismyndigheten i Skellefteå har ibland funnit tveksamt om s. k. upppackningsrum

bör medräknas bland gästrummen särskilt när det finns

möjlighet att ta natthärbärge i rummet. En annan svårighet, som polismyndigheten

har mött, är att bedöma riktigheten av påståendet att ett hotellmöblerat

rum är avsett för och används endast av hotellets personal.

Föredraganden. En gränsdragning sådan som den förevarande medför som

framgår av remissyttrandena självfallet vissa tolkningssvårigheter. Vissa

av dem är lösta i departementspromemorian och jag ansluter mig till vad som

anförs där. I övrigt anser jag att antalet sängplatser, i form av fasta eller fristående

sängar, i första hand måste ligga till grund för bedömningen av det

antal gäster gästrummen och rörelsen är avsedd för. Att extrasängar finns

och ibland ställs till förfogande, exempelvis för barn, bör inte påverka bedömningen.

Visar det sig däremot under verksamhetens gång att sådana

sängplatser regelmässigt ställs till förfogande, kan det vara anledning att ompröva

tillståndsfrågan. Paragrafens lydelse ger vid handen att tillstånd kan

fordras även om inte alla gästrum är avsedda som tillfällig bostad. Det blir

i fall då rum hyrs ut till fasta gäster nödvändigt att med ledning av 1 § bedöma

om rörelsen som helhet är en verksamhet med ändamål att tillhandahålla

tillfällig bostad. I fråga om omöblerade rum kan jag, under erinran

om vad jag förut nämnt därom, ansluta mig till polismyndigheten i Malmö.

I fråga om s. k. uppackningsrum torde möbleringen och den faktiska användningen

i varje särskilt fall få avgöra om det skall anses som gästrum.

Tillstånd avser rörelse i viss byggnad eller hotellägenhet. Självfallet kan

ett tillstånd meddelas för en rörelse i flera byggnader eller lägenheter.

Av andra stycket, som behandlar villkoren för tillstånd, framgår att

tillstånd skall meddelas om det inte finns anledning anta att sökanden skall

driva rörelsen så att fara för allmän ordning och säkerhet uppstår. Prövningen

av hur sökanden kan antas komma att driva rörelsen görs av polismyndigheten.

Vid utredningen bör användas tillgängliga polisregister, som

ger upplysning om sökandens vandel. Den som dömts för våldsbrott, sedlighetsbrott

eller tillgrepps- eller förskingringsbrott bör i allmänhet vägras

tillstånd. Detsamma gäller den som dömts för olovlig försäljning av rusdrycker

eller narkotika eller som är samhällsfarligt asocial. Även andra

former av brottslighet eller asocialitet kan ge fog för antagandet att sökanden

kommer att driva hotellrörelse på ett sätt som medför fara för allmän

ordning och säkerhet. Är sökanden juridisk person kan det i undantagsfall

vara anledning att undersöka den eller de fysiska personer som står

bakom.

Även andra källor till upplysning om sökanden kan användas. Är sökanden

känd för att i annan verksamhet tredskas med att efterkomma myndigheternas

förelägganden att vidta sådana åtgärder som behövs för allmän

ordning och säkerhet, exempelvis till skydd för annans liv eller hälsa, kan

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 124 år 1966

tillstånd vägras honom. Upplysningar av denna art bör givetvis beaktas även

när sökanden är juridisk person.

Prövningen skall inte omfatta behovet av den tillämnade hotell- eller pensionatrörelsen.

Inte heller skall sökandens utbildning eller ekonomiska

möjligheter att driva rörelsen prövas.

3 §.

Paragrafen, som motsvarar 3 § i 1917 års stadga samt 3 § första stycket

i promemorieförslaget, behandlar föreståndare.

Gällande bestämmelser. Tillstånd kan enligt 1917 års stadga meddelas enskild

person eller bolag, förening eller annan samfällighet. I de senare fallen

skall finnas en föreståndare. Tillståndet skall då meddelas för honom personligen.

Turistutredningen och departementspromemorian. Båda förslagen innebär

att tillstånd alltid skall meddelas den som driver rörelsen, således även

juridisk person, och inte föreståndaren samt att även enskild person skall

kunna driva hotellrörelse genom en av tillståndsmyndigheten godkänd föreståndare,

som är ansvarig för att rörelsen utövas enligt gällande föreskrifter.

Turistutredningen tänker sig denna möjlighet endast för särskilda fall, såsom

då innehavaren bor på annan ort.

Remissyttrandena över departementspromemorian. Den föreslagna bestämmelsen

om rätt för hotellinnehavare som är enskild person att själv avgöra

om han vill ha godkänd särskild ansvarig föreståndare är enligt överståthållarämbetet

tämligen unik inom gällande lagstiftning på den tillståndsbelagda

näringsutövningens område. Någon olägenhet behöver den föreslagna

ordningen dock inte innebära enligt ämbetets mening. Polismyndigheten

i Örebro önskar en möjlighet att ålägga hotellinnehavare, som är enskild

person och som bor på annan ort, att anställa ansvarig föreståndare

som kan godkännas.

Föredraganden. I enlighet med förslagen kan tillstånd att driva hotelleller

pensionatrörelse beviljas inte bara enskild person utan också bolag,

förening, stiftelse eller annan samfällighet. Är samfällighet tillståndshavare

skall en föreståndare finnas för rörelsen. Han svarar för att rörelsen utövas

enligt föreskrifterna i förordningen. Detta innebär exempelvis att föreståndaren

skall se till att ersättare finns (4 §), att rörelsen drivs så att den inte

föranleder fara för allmän ordning och säkerhet (10 §), att undersökning

av elektrisk anläggning sker enligt 11 § samt att gästförteckning förs och

anmälningsskyldighet fullgörs (13—15 §§).

Även tillståndshavare som är enskild person kan behöva en särskild föreståndare,

exempelvis om tillståndshavaren har rörelser i olika orter eller

av andra göromål, hög ålder, sjukdom eller vistelse utomlands är förhindrad

att själv förestå rörelsen. För sådana fall äger tillståndshavaren utse föreståndare

som i hans ställe svarar för att föreskrifterna i förordningen iakttas.

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts proposition nr 12b år 1966

Det kan också inträffa att polismyndigheten i fall då föreståndare inte är

utsedd finner att tillståndshavare som är enskild person avser att inte själv

förestå rörelsen eller att sådan tillståndshavare inte själv förestår eller lämpligen

bör förestå rörelsen. Om särskilda skäl föreligger kan polismyndigheten

då ålägga tillståndshavaren att utse föreståndare. En motsvarande

möjlighet finns enligt 6 § förordningen den 29 december 1949 (nr 723; ändrad

1963:579) angående handel med skrot, lump och begagnat gods.

Förutsättningen för att föreståndare skall få överta tillståndshavarens

ansvar för att förordningens bestämmelser iakttas är att han godkänts av

polismyndigheten. För godkännande gäller samma villkor som för tillstånd

att driva rörelsen, med undantag för att konkurstillstånd inte utgör hinder.

Prövningen bör ske på samma sätt som beskrivits i motiveringen till 2 §

andra stycket.

Fråga om godkännande av föreståndare kan självfallet prövas utan samband

med ansökan om tillstånd enligt 2 §. En ny tillståndshavare, som

måste ha föreståndare enligt denna paragraf, får inte sätta i gång rörelsen

förrän föreståndare utsetts och godkänts.

4 §.

Paragrafen, som delvis motsvarar 3 § första stycket sista punkten i promemorieförslaget,

behandlar ersättare.

I departementspromemorian föreslås, efter förebild av 40 § 2 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen,

att godkänd ersättare skall finnas som

omedelbart kan träda i stället för tillståndshavare eller föreståndare, som

har förfall. Sveriges hotell- och restaurangförbund, Svenska turisthotellens

riksförbund, RESO och Sveriges centrala restaurangaktiebolag anser det inte

nödvändigt med en föreskrift om godkänd ersättare för föreståndaren. Eftersom

ett hotell håller öppet ständigt kan man i vart fall inte ordna så att

någon av dessa alltid finns tillgänglig i hotellet.

Syftet med ersättare är inte att någon som ansvarar för rörelsens behöriga

skötsel alltid skall vara anträffbar i lokalen utan att någon ansvarig skall

finnas vid innehavares eller föreståndares semester, sjukdom eller annan

längre frånvaro. Självfallet inträder ersättares ansvar enligt 4 § jämfört med

3 § tredje stycket bara när han faktiskt förestår rörelsen.

Ny tillståndshavare kan inte börja driva rörelsen förrän ersättare utsetts

och godkänts.

5 §.

Paragrafen, som motsvarar 2 § t mom. i 1917 års stadga och 5 § promemorieförslagct,

behandlar ansökan och bevis.

Sökande som genom giftermål eller av annan anledning bytt släktnamn

är skyldig att uppge tidigare släktnamn. I fråga om betydelsen av omyndighet

och konkurstillstånd hänvisas till 2 och 3 §§. Eftersom polismyndigf»—

Ilihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 12b

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj.ts proposition nr 124 år 1966

heten är tillståndsmyndighet och enligt lagen den 9 april 1965 (nr 94) om

polisregister m. m. själv har tillgång till sådana register, skall sökanden

inte bifoga något polisintyg om sin vandel.

De i punkt d) angivna uppgifterna är nödvändiga för att individualisera

rörelsen. Vidare måste polismyndigheten känna till dem för att kunna avgöra

om tillstånd behövs. Redan i tillståndsärendet kan polismyndigheten

självfallet inspektera ordningen i de för rörelsen avsedda lokalerna för att

skaffa sig underlag för bedömning av sökandens lämplighet.

Som nämnts i det föregående fordras byggnadslov inte bara för nybyggnad

av hotell utan också i de flesta fall när hotellrörelse skall anordnas i lokal

som förut inte använts för sådant ändamål. Om sökanden begär rörelsetillstånd

innan han fått byggnadslov, åligger det polismyndigheten som en serviceåtgärd

att i tillståndsbeviset erinra sökanden om att byggnadslov kan

fordras. Byggnadsnämnden är självfallet inte bunden av en sådan erinran

när den prövar om byggnadslov fordras enligt byggnadsstadgan. I vissa fall

behövs en sådan erinran uppenbarligen inte, t. ex. när en befintlig rörelse

byter tillståndshavare. Även i sådant fall skall emellertid avskrift av beviset

tillställas de myndigheter som anges i andra stycket. Ett ägarbyte kan nämligen

utgöra särskild anledning till brandsyn eller hälsovårdskontroll med

förelägganden för nye ägaren att vidta åtgärder.

I förekommande fall skall erinran göras om att tillståndet inte får utnyttjas

innan föreståndare och ersättare utsetts och godkänts.

6 och 7 §§.

Paragraferna, som saknar motsvarighet i 1917 års stadga, har i departementspromemorian

utformats efter mönster av 42 § rusdrycksförsäljningsförordningen.

6 § avser rörelser där tillståndshavaren är enskild person. För

rörelse som drivs av juridisk person skall godkänd föreståndare finnas enligt

3 §. Skall rörelse drivas av enskild person kan polismyndigheten enligt

3 § bestämma att godkänd föreståndare skall finnas. 7 § behandlar det fallet

att föreståndare som sålunda skall finnas eller ersättare avgår eller avlider

eller att godkännandet återkallas.

Under tiden intill dess ny föreståndare godkänts skall i båda paragrafernas

fall ersättaren förestå rörelsen. Behövs vikarie för honom under denna

tid, får innehavaren eller ersättaren själv utse lämplig person. Något krav

på godkännande gäller inte beträffande sådan vikarie. Till ny föreståndare

kan självfallet utses den godkände ersättaren. Han bör så gott som alltid

kunna godkännas som föreståndare. I detta fall skall ny ersättare utses till

följd av bestämmelsen i 4 §. Det anförda äger motsvarande tillämpning på

ersättare.

8 §.

Paragrafen motsvarar 8 § i promemorieförslaget.

För att de register eller förteckningar, som myndigheterna, t. ex. polis
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj. ts proposition nr 124 år 1966

myndigheten enligt 9 § i denna förordning och brandchefen enligt 12 §

brandstadgan, för angående hotell och pensionat, skall kunna hållas aktuella

föreskrivs här att anmälan skall göras till polismyndigheten när rörelsen

upphör. Om tillståndshavaren inte utnyttjar tillståndet och således aldrig

börjar rörelsen eller om hinder uppkommer, t. ex. därför att byggnadslov

vägras, skall detta också anmälas.

Register

9 §.

Paragrafen motsvarar 2 § 2 mom. sista stycket i 1917 års stadga och 10 §

i promemorieförslaget. I registret bör antecknas de uppgifter som enligt

5 § skall tas in i tillståndsbeviset. Vidare bör antecknas exempelvis godkännande

av föreståndare och ersättare, beslut om att föreståndare skall finnas

för enskild tillståndshavares rörelse, beslut om återkallelse av tillstånd eller

godkännande samt företagna inspektioner och åtgärder i anledning därav.

Ordning och säkerhet

10 §.

Paragrafen är tillämplig även på rörelse för vilken tillstånd inte behövs.

Fara för allmän ordning och säkerhet inbegriper fara för all slags brottslighet,

även sedlighetsbrott (jfr prop. 1964: 128 s. 70), och för samhällsfarlig

asocialitet.

11 §.

Angående denna paragraf, som motsvarar 30 § tredje stycket i 1917 års

stadga, hänvisas till den föregående framställningen. Paragrafen är tillämplig

endast på tillståndsrörelser. Med elektrisk anläggning avses elektriska

ljus-, kraft- och alarmledningar med tillhörande anordningar. Undersökningen

är av den arten att särskilda mätinstrument behövs. Endast den

som enligt särskilda bestämmelser är behörig att utföra installationsarbete

bör anlitas för undersökningen. Undersökningen och åtgärder för att avhjälpa

bristfälligheter skall liksom hittills ske på rörelseinnehavarens bekostnad.

Brandsyneförrättare och polismyndigheten bör vid förrättningar

som de företar i rörelsen granska intyg om elektrisk undersökning och

kontrollera att skyldigheten att föranstalta om undersökning varje år har

fullgjorts.

12 §.

Paragrafen motsvarar 29 § första stycket i 1917 års stadga och 11 § andra

stycket departementspromemorian, vilka bestämmelser behandlar anslag

vars text uppmanar hotellgäst att skaffa sig kännedom om utrymningsvägar.

Vid promemorians remissbehandling har en länsstyrelse framhållit att så
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 12i år 1966

dant anslag saknar praktisk betydelse eftersom knappast någon hotellgäst

med anledning av anslaget undersöker utrymningsvägarna. Denna och ytterligare

en länsstyrelse föreslår en föreskrift om att utrymningsvägarna skall

utmärkas tydligt. I enlighet härmed har gällande bestämmelser omarbetats.

Endast i hotell eller pensionat där rörelse drivs med tillstånd enligt 2 §

är 12 § tillämplig. Markering av utrymningsväg bör göras enligt gällande

svensk standard för varselmärkning och anbringas på väggar i korridorer

utanför gästrum och där det i övrigt behövs för att den som är obekant med

lokalerna skall kunna finna väg ut.

Med utrymningsvägar förstås utrymmen i en byggnad vilka leder från

gästrum eller andra utrymmen i hotellet till markplanet utanför byggnaden.

Utrymningsvägen kan omfatta horisontella och vertikala förbindelsevägar

såsom korridorer, gångar, hallar, tamburer, trappor och ramper samt nödbalkonger

och liknande anordningar. De byggnadstekniska bestämmelserna

om utrymningsvägar kommer att ingå i byggnadsstyrelsens anvisningar.

Gästkontroll

13 §.

Paragrafen är tillämplig på alla hotellgäster oavsett ålder, egenskap avresande

och nationalitet. I fråga om de uppgifter som skall avfordras gäst

föreligger följande avvikelser från 1917 års hotellstadga. Uppgift om födelsetid

skall avfordras även svensk gäst; den gällande stadgan innehåller bara

en rekommendation härom. Uppgift om nationalitet eller medborgarskap

skall avfordras också svensk gäst. Gällande stadga förutsätter att det alltid

på annat sätt kan konstateras att gästen är utlänning. Så torde numera knappast

vara fallet. Denna utvidgade uppgiftsskyldighet kan inte anses besvärande

för svenska gäster. Uppgift om födelseort fordras inte till skillnad mot

vad som gäller enligt 1917 års stadga. Uppgift härom behöver inte avkrävas

enligt utlänningskungörelsen. Spaningsintresset synes inte kräva att födelseorten

uppges. Den ort där gästen senast uppehållit sig behöver f. n. inte uppges

av svensk gäst. Medborgare i de övriga nordiska länderna har här befriats

från att lämna denna uppgift. Detsamma gäller uppgift om vart gäst

närmast ämnar bege sig när han lämnar hotellet. Genom de gjorda avvikelserna

från gällande hotellstadga blir bestämmelserna enhetliga för hotellgäster

från alla de nordiska länderna.

De uppgifter som enligt förevarande paragraf skall avfordras hotellgäst

skall också enligt utlänningskungörelsen avfordras utlänning som inte är

medborgare i något av de nordiska länderna. Beträffande sådan utländsk

hotellgäst gäller därutöver vad som föreskrivs i utlänningskungörelsen i

fråga om bostadsupplåtelse. Sådan gäst skall alltså också avfordras de i

47 § 1 mom. utlänningskungörelsen uppräknade uppgifterna om dagen för

inresa, den ort där han senast uppehållit sig och vistelsetillstånd.

Det har inte ansetts behöva utsägas särskilt att uppgifter om den som står

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj.ts proposition nr 12b år 1966

under annans vårdnad eller förmynderskap får avfordras vårdnadshavaren

eller förmyndaren.

Andra stycket är tillämpligt på alla sådana rörelser som avses i förordningen.

Förordnande enligt andra stycket bör meddelas endast i särskilda

fall, såsom då rikets säkerhet, utredning eller spaning vid svår brottslighet

eller särskilda förhållanden i gränsorter gör det nödvändigt. Det ankommer

på rikspolisstyrelsen att vid behov ange riktlinjer härför. Anmälningsskyldigheten

enligt utlänningskungörelsen avser inte den som inte fyllt sexton

år. Samma begränsning bör polismyndigheten kunna föreskriva i sitt förordnande.

Anmälningsskyldighet i fråga om gäster i hotellrörelser bereder inga

större svårigheter, eftersom uppgifterna enligt första stycket redan finns i

gästförteckningen. För de små rörelserna förutsätts för att en anmälningsskyldighet

skall kunna åläggas den som driver rörelsen att han är skyldig avfordra

gästerna de uppgifter som behövs, dvs. i allmänhet de uppgifter som

anges i första stycket. Nämnda skyldighet följer enligt andra stycket andra

punkten av förordnandet. För de ej tillståndskrävande rörelserna innebär

förordnandet att anmälningsskyldigheten blir förenad med skyldighet att

föra gästförteckning. Som jag strax kommer till kan de formulär som behövs

utformas så att detta inte innebär något nämnvärt besvär för den som driver

rörelsen.

De angivna reglerna gör det möjligt att ha en blankett för alla gästkategorier,

så anordnad att de uppgifter som skall avfordras endast medborgare

i annat än nordiskt land antecknas efter de uppgifter som skall avfordras

alla gäster. Blanketterna kan förvaras så att de bildar en gästförteckning,

som bör ersätta den hotelliggare som avses i 34 § gällande stadga. I den

mån anmälan om gäster skall göras till polismyndigheten — enligt 49 §

utlänningskungörelsen alltid i fråga om gäst från annat än nordiskt land

och efter förordnande enligt andra stycket i fråga om annan gäst — kan

genomslagskopia göras av blanketten. Det bör vara möjligt att anordna blanketter

som kan användas för uppgifter om deltagare i gruppresor. På rikspolisstyrelsen

bör ankomma att, med beaktande av vad som föreskrivs om

anmälan enligt utlänningskungörelsen, bestämma formulär till blanketter

för gästförteckning och närmare reglera hur anmälningsskyldighet skall

fullgöras.

De uppgifter, som avses i tredje stycket och som skall lämnas enligt utlänningskungörelsen,

skall som framgår av lydelsen föras in i gästförteckning

endast om sådan skall föras.

14 §.

Paragrafen motsvarar 35 § i 1917 års stadga, 48 § i utlänningskungörelsen

och 14 § i promemorieförslagct.

Personuppgifter som lämnas av hotellgäst som inte är medborgare i något

av de nordiska länderna skall enligt 47 § utlänningskungörelsen kontrolleras

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kiingl. Maj.ts proposition nr 124 år 1966

mot hans pass. Någon skyldighet för hotellpersonalen att begära legitimation

av andra gäster har inte föreskrivits i hotellförordningen. Endast om

det är anledning att anta att lämnade uppgifter är oriktiga bör legitimation

begäras. Om en person som önskar bostad i hotell vägrar att lämna föreskrivna

uppgifter, torde följden härav bli att han inte bereds bostad och

således inte skrivs in som gäst. Någon påföljd för hans vägran kommer då

inte i fråga. Får gästen ta rum i besittning innan uppgifterna eller alla nödvändiga

uppgifter avkrävs honom och vägrar han sedan att lämna uppgifter,

skall polismyndigheten genast underrättas. Straffpåföljd finns liksom f. n.

endast för gäst som lämnar oriktiga uppgifter.

15 §.

Paragrafen, som motsvarar 34 § sista stycket och 37 § i 1917 års stadga

samt 15 § i promemorieförslaget, behandlar den gästförteckning som ersätter

den s. k. gästliggaren som avses i 34 § gällande stadga.

I motiveringen till 13 § har nämnts att gästförteckningen kan föras med

lösbladssystem och att samma formulär kan användas för förteckning och

för anmälan enligt 13 § andra stycket.

Av de myndigheter som kontrollerar hotell behöver polis- och hälsovårdsmyndigheterna

ha tillgång till gästförteckningen. För hälsovårdsmyndigheterna

finns möjlighet härtill enligt 82 § hälsovårdsstadgan. Gästförteckningen

skall bevaras i rörelsen så länge denna utövas, dock längst tio år

efter den senast gjorda anteckningen. Detta innebär att den som överlåter

rörelsen till annan måste överlåta även förteckningen till denne.

1917 års hotellstadga har i 21, 30 och 31 §§ bestämmelser om s. k. besiktningsliggare.

I den skall antecknas sotning och besiktning. Några bestämmelser

om anteckning av brandsyn eller hälsovårdskontroll finns inte. Besiktningsliggaren

skall en gång om året genom polismyndighetens försorg

uppvisas för länsstyrelsen. Enligt 12 § brandstadgan skall brandchefen föra

förteckning över byggnader som är föremål för s. k. regelbunden brandsyn.

Till dessa byggnader hör hotell och pensionat. Vid brandsyn förs protokoll

enligt 14 § brandstadgan. Originalprotokollet förvaras genom brandchefens

försorg bland det kommunala brandförsvarets handlingar. Efter hälsovårdskontroll

torde på motsvarande sätt handlingar om vad som förekommit förvaras

hos hälsovårdsnämnden. Polismyndighetens egna inspektioner antecknas

i det register som skall finnas enligt 9 §. Enligt 11 § skall intyg om särskild

elektrisk undersökning anskaffas och förvaras i rörelsen. En särskild

besiktningsliggare har med hänsyn till det anförda inte ansetts nödvändig.

Ansvarsbestämmelser m. m.

16 §.

Paragrafen motsvarar 38 § i 1917 års stadga och 16 § i promemorieförslaget.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 124 år 1966

87

En gällande bestämmelse om straff för den som byter lokal för rörelsen

har i enlighet med promemorieförslaget fått utgå. Eftersom en hotellrörelse

individualiseras genom innehavaren och belägenheten —■ tillståndsbeviset

skall enligt 5 § innehålla uppgifter härom — blir rörelsen om den flyttas till

annan lokal att anse som ny rörelse, för vilken i förekommande fall fordras

nytt tillstånd.

17 §.

Paragrafen, som motsvarar 41 § första och andra styckena och 42 § i 1917

års stadga, 64 § första stycket i utlänningslagen samt 17 § i promemorieförslaget,

anger de brott för vilka kan dömas till dagsböter eller, vid försvårande

omständigheter, fängelse. Hänvisningen till brottsbalken avser 15 kap.

11 §. Påföljd för gäst som vägrar att lämna uppgifter finns inte, såsom

utvecklats i motiveringen till 14 §.

18 §.

Paragrafen, som motsvarar 41 § tredje stycket i 1917 års stadga och 18 § i

promemorieförslaget, behandlar de gärningar som har karaktären av ordningsförseelser.

Underlåtenhet att enligt 11 § avhjälpa anmärkta bristfälligheter föranleder

— liksom motsvarande underlåtenhet efter brandsyn — inte straff. I sådana

fall får 19 § tillämpas.

19 §.

Paragrafen, som motsvarar 46 § första stycket i 1917 års stadga och 19 § i

promemorieförslaget, behandlar återkallelse av tillstånd och av godkännande

av föreståndare eller ersättare.

Upprepade fällande domar för brott mot förordningen är som hittills återkallelseanledning.

För rörelse kan gälla, förutom förordningens bestämmelser

om exempelvis ordningen inom hotell, bestämmelser som meddelats i

byggnadsstadgan eller vid hälsovårdskontroll. Åsidosätts sådana eller liknande

bestämmelser medför det i allmänhet anmaningar eller andra förelägganden

från vederbörande myndighet att vidta rättelse inom föreskriven tid.

Föreläggande kan ibland innebära förbud vid vite att använda lokal för visst

ändamål, och ett förefintligt tillstånd till hotell- eller pensionatrörelse enligt

denna förordning kan i sådant fall inte göra förbudet verkningslöst. Emellertid

bör åsidosättande av gällande bestämmelser och underlåtenhet att vidta

rättelse även kunna utgöra anledning att återkalla hotelltillståndet.

För den händelse godkänd föreståndare eller ersättare är olämplig äger

polismyndigheten återkalla inte bara godkännandet ntan också rörelsetillståndet.

Den sistnämnda möjligheten är avsedd för undantagsfall.

Den som kan beröras av återkallclsebcslut bör i allmänhet beredas tillfälle

att yttra sig innan beslut meddelas. År det fråga om att återkalla god
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88 Kungl. Maj:ts proposition nr 124 år 1966

kännande av föreståndare eller ersättare bör hotellinnehavaren alltid få

yttra sig.

20 §.

Paragrafen, som motsvarar 46 § andra stycket i 1917 års stadga och 20 §

i promemorieförslaget, kan tillämpas både när det kommit till polismyndighetens

kännedom att någon ämnar börja driva rörelse, för vilken tillstånd

inte behövs enligt 2 §, och under rörelsens utövning. Förbud att driva rörelsen

kan meddelas också genom föreläggande enligt brandstadgan eller hälsovårdsstadgan.

21 §.

I fråga om denna paragraf, som motsvarar 21 § i promemorieförslaget,

hänvisas till den föregående framställningen om polisens hotellbesiktning.

Den som vägrar tillträde som polismyndigheten äger fordra enligt denna

paragraf kan straffas enligt 17 kap. 13 § andra stycket brottsbalken. Enligt

kungörelsen den 9 oktober 1964 (nr 595) om handläggning av vissa polischef

suppgifter kan den som innehar eller uppehåller tjänst som förste

polis- eller kriminalassistent åläggas att i polismyndighetens ställe ombesörja

de besiktningar för vilka tillträdesrätt föreligger enligt förevarande paragraf.

22 §.

Paragrafen innehåller besvärsbestämmelser.

Besvärsmål om tillstånd och förbud att driva hotell- eller pensionatrörelse

samt om skydd mot eldfara i hotell eller pensionat prövas enligt 2 § 14: o)

regeringsrättslagen av regeringsrätten. Enligt förevarande förordning har

tillståndsmyndigheten lika litet som enligt 1917 års stadga fria händer att

efter sitt skön vägra tillstånd. Någon behovsprövning skall inte företas. Är

de förutsättningar för tillstånd uppfyllda som fordras enligt förordningen,

har sökanden ett rättsanspråk att få tillstånd beviljat. Besvärsprövningen

bör därför alltjämt ankomma på regeringsrätten. Detsamma bör gälla mål

om godkännande av föreståndare och ersättare och om åläggande att utse

föreståndare. Som nämnts tidigare förutsätter förordningen att frågor om

brandskydd i hotell och pensionat behandlas enligt byggnads- och brandlagstiftningen

samt frågor om hälsovård enligt byggnads- och hälsovårdslagstiftningen.

Regeringsrättens befattning med mål om sådana frågor behandlas

i 2 § 16 :o) och 17 :o) regeringsrättslagen. Förevarande förordning föranleder

på grund av det anförda ändring i 2 § 14 :o) regeringsrättslagen.

Denna fråga torde få anmälas i annat sammanhang.

Förordningen kan inte träda i kraft förrän byggnadsstyrelsen utfärdat anvisningar

till byggnadsstadgan angående hotell och pensionat. Som nämnts

tidigare föreligger sådana anvisningar i utkast och de beräknas kunna ut
-

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj.ts proposition nr 124 år 1966

färdas före den 1 januari 1967. Förordningen bör på grund härav träda i

kraft nämnda dag. Skulle byggnadsanvisningarna av anledning som nu inte

kan förutses inte kunna utfärdas förrän efter den 1 januari 1967 äger

Kungl. Maj :t utan riksdagens hörande bestämma annan tid för förordningens

ikraftträdande.

I fråga om de föreslagna övergångsbestämmelserna får jag anföra följande.

Om hotell- eller pensionatrörelse drivs med tillstånd enligt 1917 års stadga

och tillstånd fordras även enligt förordningen, fortsätter rörelsen som om

tillståndet meddelats enligt förordningen. I övrigt gäller denna. Det innebär

bl. a. att gammalt tillstånd kan återkallas enligt de nya bestämmelserna.

Enligt 1917 års stadga meddelas tillstånd inte för juridisk person. Bolag,

förening eller annan samfällighet skall driva hotellrörelse genom ansvarig

föreståndare, och tillståndet meddelas för honom, 3 §. Förordningens 3 §

innebär att tillstånd kan meddelas även juridisk person. Tillstånd för föreståndare

enligt 3 § 1917 års stadga anses enligt övergångsbestämmelserna

dels som rörelsetillstånd för den juridiska personen och dels som godkännande

av föreståndaren.

Vid remissbehandlingen har efterlysts övergångsbestämmelser som skulle

göra det möjligt att förbättra brandskyddet i hotellbyggnader som f. n. drivs

med dispenser från de byggnadstekniska föreskrifterna i 1917 års stadga.

Eftersom förordningen inte behandlar hotellens byggnadstekniska beskaffenhet,

får denna fråga avgöras enligt byggnadsstadgan, i den mån byggnadslov

blir aktuellt för en viss hotellbyggnad eller hotellokal, samt enligt brandstadgan

och hälsovårdsstadgan. Oftast torde behovet och möjligheterna att

förbättra brandskyddet i äldre rörelser aktualiseras i samband med brandsyn,

och ärendet förs därvid ofta vidare till länsstyrelsen. Frågan om i vad

mån genom brandsyneföreläggande kan föreskrivas mera omfattande åtgärder

än som behövs enligt hotellrörelsetillstånd och dispens på grund av

1917 års stadga rymmer samma svårigheter som förhållandet mellan brandsyneföreläggande

och byggnadslov. Ämnet berördes i förarbetena till 1962

års brandlagstiftning (prop. 1962:12 s. 142) och en viss praxis torde ha

utbildat sig( jfr RÅ 1959 I 188, 1961 I 10). Rättsläget kan sägas f. n. vara det

att brandsyneförrättare inte bör kräva säkerhetsåtgärder utöver vad som är

föreskrivet vid byggnadslov eller prövats i samband härmed eller är gängse,

om det inte behövs på grund av särskilda omständigheter. Den tid som förflutit

sedan byggnadslov meddelades, den byggnadstekniska utvecklingen

och erfarenheter av hotellbränder får här inverka på avgörandena. Det bör

också erinras om att brandsyneförrättaren enligt 13 § brandstadgan är

skyldig att samråda med byggnadsnämnden innan han meddelar brandsyneföreläggande

om åtgärd av byggnadsteknisk art. Brandsyneförrättarna

bör hos polismyndigheterna efterhöra om dessa i sitt förvar har handlingar

angående dispenser från brandskyddsbestämmelserna i 1917 års stadga.

Tillstånd enligt förordningen för rörelser, som inte behövt tillstånd enligt

1917 års stadga, blir aktuellt endast för rörelser som på grund av sin art nu

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 124 år 1966

hänförs till hotell- eller pensionatrörelse, t. ex. vandrarhem. Dessa rörelser

får fortsättas utan tillstånd ett halvår efter förordningens ikraftträdande.

Tillstånd krävs om rörelsen skall fortsättas därefter. Har ansökan gjorts

men inte hunnit prövas före halvårsskiftet, får rörelsen fortsättas till dess

beslut föreligger.

Övergångsbestämmelsen om ersättare gäller bara rörelser som drivs vid

ikraftträdandet, inte rörelser för vilka tillstånd meddelas därefter.

Eftersom polismyndigheten blir tillståndsmyndighet i stället för länsstyrelsen

bör de ärenden som är anhängiga hos länsstyrelsen vid ikraftträdandet

överlämnas till polismyndigheten.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 124 år 1966

91

Hemställan

Föredraganden hemställer härefter — under framhållande att hinder ej

synes möta mot att ärendet behandlas under riksdagens höstsession — att

Kungl. Maj :t måtte genom proposition inhämta riksdagens yttrande över

det inom inrikesdepartementet utarbetade förslaget till hotellförordning.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans

Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Claes Djurberg

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj.ts proposition nr 124 år 1966

Bilaga

Departementspromemorians förslag till

Hotellstadga

Inledande bestämmelser

1 §•

Med hotellrörelse förstås i denna stadga yrkesmässig verksamhet med

ändamål att tillhandahålla tillfällig möblerad bostad. Stadgan är ej tillämplig

när tillhandahållande av bostad ingår i verksamhet för beredande av

vård, tillsyn, utbildning eller uppfostran.

Med hotell förstås i stadgan byggnad eller lägenhet, vari hotellrörelse

drives.

Om tillstånd

2 §.

Hotellrörelse, som är avsedd att samtidigt mottaga minst tio gäster eller

som omfattar minst åtta gästrum, får drivas endast efter särskilt tillstånd

(hotelltillstånd). Sådant tillstånd meddelas av polismyndigheten i den ort,

där rörelsen är avsedd att drivas.

Om byggnadslov för hotell är särskilt stadgat.

3 §.

Enskild person må driva hotellrörelse som avses i 2 § genom föreståndare

och, vid förfall för denne, ersättare, vilka skola godkännas av polismyndigheten.

Drives sådan hotellrörelse av annan än enskild person, skola finnas

föreståndare och ersättare, vilka sålunda godkännas. Föreståndare och ersättare

äro ansvariga för att rörelsen utövas i enlighet med gällande föreskrifter.

Hotelltillstånd för enskild person och godkännande såsom föreståndare

eller ersättare må meddelas endast den som gjort sig känd för ordentlighet

och med hänsyn till personliga egenskaper i övrigt och andra förhållanden

finnes lämplig att utöva hotellrörelse.

4 §.

Hotell skall vara så beläget och inrättat som hänsyn till allmän ordning

och säkerhet fordrar.

5§.

Ansökan om hotelltillstånd skall vara skriftlig och åtföljas av

1. uppgift om sökandens namn och, i förekommande fall, firma samt

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 124 år 1966 93

postadress ävensom för sökande, som är enskild person, födelsetid och yrke

eller titel;

2. i förekommande fall uppgift om namn, postadress, födelsetid och yrke

eller titel för den som föreslås till föreståndare eller ersättare;

3. uppgift om belägenheten av den byggnad eller lägenhet, där rörelsen

avses skola drivas, det högsta antal gäster som skall kunna mottagas samtidigt

och det antal gästrum som rörelsen skall omfatta; samt

4. om byggnadslov meddelats för hotellet, handlingar som visa att så skett.

Beviljas tillstånd skall skriftligt bevis härom utfärdas. Fordras byggnadslov

för hotellet och har sådant lov ej meddelats, skall beviset innehålla erinran

härom. Avskrift av beviset skall tillställas byggnadsnämnden, brandchefen

och hälsovårdsnämnden.

6 §.

Har tillståndshavare avlidit, försatts i konkurs eller förklarats omyndig,

äger dödsboet, konkursboet eller förmyndaren att utan nytt tillstånd fortsätta

hotellrörelsen högst ett år. Rörelsen må dock utövas endast genom föreståndare

eller ersättare, som sägs i 3 §.

Om föreståndare eller ersättare ej redan finnes, skall inom två månader

från dödsfallet, första borgenärssammanträdet eller omyndighetsförklaringen

ansökan göras om godkännande av föreståndare. I avbidan på polismyndighetens

beslut äger dödsboet, konkursboet eller förmyndaren att utse

föreståndare, som uppfyller de i 3 § andra stycket föreskrivna villkoren.

Godkännes icke föreslagen föreståndare skall polismyndigheten lämna vederbörande

tillfälle att inom viss tid ansöka om godkännande av annan föreståndare.

Göres ej ansökan som avses i andra stycket inom föreskriven tid anses

hotelltillståndet ha upphört att gälla den dag då tiden utgick. Godkännes ej

heller den senast föreslagne föreståndaren anses hotelltillståndet ha upphört

att gälla tre veckor efter lagakraftvunnet beslut i ärendet.

7 §.

Avgår eller avlider föreståndare eller ersättare vid hotellrörelse som drives

av annan än enskild person, må tillståndshavaren, i avbidan på att ny föreståndare

eller ny ersättare godkännes, utse föreståndare eller ersättare, som

uppfyller de i 3 § andra stycket föreskrivna villkoren.

Göres ej ansökan om godkännande av ny föreståndare eller ersättare inom

en månad från avgången eller dödsfallet eller godkännes icke föreslagen

föreståndare eller ersättare, äga bestämmelserna i 6 § andra och tredje

styckena motsvarande tillämpning.

8§.

Vill den som erhållit hotelltillstånd icke utnyttja tillståndet eller upp
-

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 12b år 1966

kominer hinder för att börja hotellrörelsen, skall skriftlig anmälan därom

ofördröjligen göras hos polismyndigheten, som har att återkalla tillståndet.

Detsamma gäller när rörelsen upphör.

Om anmälan

9 §.

Den som vill driva hotellrörelse, för vilken icke fordras tillstånd enligt

2 §, skall göra skriftlig anmälan därom i tre exemplar hos polismyndigheten

innan rörelsen börjar utövas. Därvid skola angivas anmälarens namn och,

i förekommande fall, firma samt postadress och, om anmälaren är enskild

person, födelsetid och yrke eller titel. Uppgift skall vidare lämnas om belägenheten

av den byggnad eller lägenhet, där rörelsen avses skola drivas,

det högsta antal gäster som skall kunna mottagas samtidigt och det antal

gästrum som rörelsen skall omfatta. Polismyndigheten skall underrätta

brandchefen och hälsovårdsnämnden om anmälan.

Upphör rörelsen skall skriftlig anmälan därom ofördröjligen göras hos

polismyndigheten.

Om hotellregister

10 §.

Polismyndigheten skall föra register över hotell enligt formulär som rikspolisstyrelsen

fastställer.

Om ordningen inom hotell

11 §.

Hotellrörelse skall utövas så att den icke föranleder fara för allmän ordning

eller säkerhet.

Genom tryckt anslag i varje gästrum skall gäst uppmanas att vid inflyttningen

utan dröjsmål skaffa sig kännedom om de utrymningsvägar som

finnas i hotellet. Anslaget skall vara avfattat även på främmande språk om

polismyndigheten finner det nödvändigt. Anslagets lydelse bestämmes av

rikspolisstyrelsen. Det tillhandahålles kostnadsfritt av polismyndigheten.

Om kontrollen över hotellgästerna

12 §.

Svensk gäst skall vid ankomsten till hotell, för vilket fordras tillstånd

enligt 2 §, avfordras uppgift om fullständigt namn, yrke eller titel, födelsetid,

födelseort och hemort. Dansk, finsk, isländsk eller norsk gäst vid sådant

hotell skall därjämte avfordras uppgift om medborgarskap och om den ort

inom eller utom riket, där han senast uppehållit sig; vid avflyttning skall

sådan gäst avfordras uppgift om vart han närmast ämnar begiva sig. Upp
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 124 år 1966 95

gifterna skola införas i en därför avsedd liggare, vari även skall antecknas

dagen för gästens ankomst och avflyttning.

Polismyndigheten äger förordna att från hotell rörel ser i viss ort eller vissa

orter eller från viss hotellrörelse anmälan skall göras till polismyndigheten

om svensk, dansk, finsk, isländsk eller norsk hotellgäst på sätt och inom tid

som myndigheten bestämmer. Avser förordnandet hotellrörelse, för vilken ej

fordras hotelltillstånd, gälla bestämmelserna i första stycket för rörelsen.

13 §.

Om uppgifter som skola avfordras annan utländsk gäst än dansk, finsk,

isländsk eller norsk medborgare och om anmälan av sådan gäst stadgas i

utlänningskungörelsen. Uppgift skall dock avfordras utlänningen, även om

han ej fyllt sexton år.

I hotelliggaren skola om utlänning, som här avses, införas de uppgifter

som angivas i 12 §.

14 §.

Vägrar hotellgäst att om sig lämna uppgifter enligt denna stadga eller finnes

anledning antaga, att lämnade uppgifter icke stämma överens med verkliga

förhållandet, skall anmälan därom ofördröjligen göras hos polismyndigheten.

15 §.

Hotelliggare skall föras noggrant och förvaras omsorgsfullt. Den skall på

anfordran hållas tillgänglig för myndighet, som har att kontrollera hotellrörelsen,

och skall, när rörelsen upphör, överlämnas till polismyndigheten.

Användas samtidigt flera liggare skola de numreras och uppgift om antalet

lämnas till polismyndigheten. Liggare skall föras på blankett, som fastställes

av rikspolisstyrelsen och kostnadsfritt tillhandahålles av polismyndigheten.

Ansvarsbestämmelser m. m.

16 §.

Till dagböter dömes den som

a) driver hotellrörelse utan erforderligt tillstånd ;

b) driver hotellrörelse utan föreståndare eller ersättare, när sådan skall

finnas; eller

c) underlåter att göra anmälan enligt 9 § första stycket.

17 §.

Underlåter hotellrörelses innehavare, föreståndare eller ersättare att i

fråga om utlänning fullgöra anmälningsskyldighet enligt 12 § andra stycket

eller 14 § eller lämnar någon vid fullgörande av uppgifts- eller anmälnings
-

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 124 år 1966

skyldighet, varom stadgas i 12, 13 eller 14 §, mot bättre vetande oriktig uppgift,

dömes till dagsböter eller, om omständigheterna äro försvårande, till

fängelse i högst sex månader.

18 §.

Till böter, högst femhundra kronor, dömes

a) den som försummar anmälningsskyldighet som åligger honom enligt

8 § eller 9 § andra stycket; samt

b) hotellrörelses innehavare, föreståndare eller ersättare, vilken i annat

fall än som avses i 17 § underlåter att fullgöra skyldighet som åvilar honom

enligt 12 § andra stycket eller 14 §, eller åsidosätter vad som åligger honom

enligt 12 § första stycket eller 15 § första stycket.

19 §.

Har innehavare av hotelltillstånd upprepade gånger fällts till ansvar för

förseelse mot denna stadga eller har han åsidosatt de bestämmelser som gälla

för hotellrörelsen och trots anmaning av behörig myndighet underlåtit att

vidtaga rättelse inom skälig tid eller finnes han eljest icke lämplig att driva

rörelsen, må polismyndigheten återkalla tillståndet.

Har godkänd föreståndare eller ersättare upprepade gånger fällts till ansvar

för förseelse mot denna stadga eller har han åsidosatt de bestämmelser

som gälla för hotellrörelsen och trots anmaning av behörig myndighet underlåtit

att vidtaga rättelse inom skälig tid eller finnes han eljest icke lämplig

att förestå rörelsen, må polismyndigheten återkalla godkännandet. Polismyndigheten

må också återkalla hotelltillståndet.

Innan tillstånd eller godkännande återkallas skall, om det kan ske utan

allvarlig olägenhet, tillfälle att yttra sig beredas den som kan beröras av

återkallelsen. Beslut om återkallelse länder omedelbart till efterrättelse, om

polismyndigheten ej förordnar annat.

20 §.

Om det är nödvändigt för att upprätthålla allmän ordning eller säkerhet

må polismyndigheten vid vite förbjuda hotellrörelse, för vilken icke fordras

hotelltillstånd.

21 §.

För att tillse att de bestämmelser som gälla för hotellrörelse iakttagas äger

polismyndigheten tillträde till hotell.

22 §.

Mot beslut av polismyndighet enligt denna stadga må besvär anföras hos

länsstyrelsen.

Talan mot länsstyrelsens beslut enligt stadgan föres hos Konungen.

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj.ts proposition nr 124 år 1966

övergångsbestämmelser

23 §.

Denna stadga träder i kraft den 1 januari 1966, då stadgan den 8 juni 1917

(nr 474) angående hotell- och pensionatrörelse skall upphöra att gälla.

Förekommer i lag eller författning hänvisning till föreskrift, som ersatts

av bestämmelse i denna stadga, skall den bestämmelsen i stället tillämpas.

24 §.

Drives vid stadgans ikraftträdande hotellrörelse, för vilken fordras tillstånd

enligt stadgan, och har tillstånd meddelats enligt 1917 års stadga, må

rörelsen med iakttagande av bestämmelserna i nya stadgan fortsättas som

om tillstånd vore meddelat enligt denna.

Tillstånd som enligt § 3 1917 års stadga meddelats föreståndare för hotelleller

pensionatrörelse, vilken drives av bolag, förening eller annan samfällighet,

anses därvid som hotelltillstånd för bolaget, föreningen eller samfälligheten

och som godkännande av föreståndaren.

25 §.

Drives vid stadgans ikraftträdande hotellrörelse, för vilken fordras tillstånd

enligt stadgan, och har tillstånd icke meddelats enligt 1917 års stadga,

må rörelsen utan tillstånd fortsättas till den 1 juli 1966. Har ansökan om

tillstånd ingivits till polismyndigheten före nämnda dag, må rörelsen fortsättas

ytterligare till dess tillståndsärendet slutligt avgjorts.

26 §.

Drives vid stadgans ikraftträdande hotellrörelse, för vilken icke fordras

tillstånd enligt stadgan, och har tillstånd meddelats enligt 1917 års stadga,

anses rörelsen som hotellrörelse vilken anmälts enligt 9 § första stycket

nya stadgan; i stället för förbud enligt 20 § skall dock i förekommande fall

användas återkallelse av tillståndet enligt 19 §.

27 §.

Drives vid stadgans ikraftträdande hotellrörelse, för vilken icke fordras

tillstånd enligt stadgan, och har tidigare ej gjorts anmälan om och ej meddelats

tillstånd till rörelsen, må den utan anmälan fortsättas till den 1 juli

1966. Skall rörelsen fortsättas därefter, skall dessförinnan anmälan göras

enligt 9 § första stycket.

28 §.

Ärende om hotell- eller pensionatrörelse, vilket före den 1 januari 1966

anhängiggjorts hos länsstyrelse som första instans men icke blivit slutligt

prövat före nämnda dag, skall överlämnas till vederbörande polismyndighet

för vidare handläggning.

7 — Dihnng till riksdagens protokoll 1966. 1 saml. Nr 124

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 124 år 1966

Liggare och kortregister, som avses i § 2 mom. 2 tredje stycket 1917 års

stadga, eller avskrift därav skall länsstyrelse översända till vederbörande

polismyndighet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

Propositionen............................ 1

Propositionens huvudsakliga innehåll.................. 1

Förslag till hotellförordning...................... 2

Utdrag av statsrådsprotokollet den 29 april 1966 9

Inledning............................. 9

Gällande bestämmelser........................ 12

Behov av en hotellförfattning..................... 17

Skydd mot brand och sanitär olägenhet............... 17

Turistutredningens förslag och yttrandena däröver......... 17

Departementspromemorian................... 18

Yttrandena över departementspromemorian............ 20

Ordning och säkerhet....................... 22

Turistutredningens förslag och yttrandena däröver......... 22

Departementspromemorian................... 23

Yttrandena över departementspromemorian............ 24

Klassificering av hotellrörelser, prövning av hotellnamn och begränsning i

rätten att använda beteckningen hotell............... 27

Turistutredningens förslag.................... 27

Yttrandena över turistutredningens förslag............ 28

Departementspromemorian................... 30

Yttrandena över departementspromemorian............ 31

Föredraganden.......................... 33

Inledning........................... 33

Skydd mot brand och sanitär olägenhet.............. 33

Ordning och säkerhet...................... 37

Gästkontroll.......................... 38

Polisens hotellbesiktning..................... 39

Klassificering av hotellrörelser m. m................ 41

Tillämpningsområdet för en hotellförfattning............... 43

Turistutredningens förslag och yttrandena däröver.......... 43

Departementspromemorian.................... 44

Yttrandena över departementspromemorian............. 45

Föredraganden.......................... 49

Tillståndstvång för hotellrörelse.................... 54

Turistutredningens förslag och yttrandena däröver.......... 54

Departementspromemorian.................... 55

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Sid.

Yttrandena över departementspromemorian............. 56

Föredraganden.......................... 59

Tillståndsmyndighet......................... 63

Tidigare utredningar och yttranden................. 63

Departementspromemorian.................... 64

Yttrandena över departementspromemorian............. 65

Föredraganden.......................... 69

Besikiningskostnad......................... 74

Gällande bestämmelser...................... 74

Riksdagens justitieombudsmans skrivelse den 2 juni 1961 angående kostnader

för vissa förrättningar.................... 74

Departementspromemorian och yttrandena däröver ......... 76

Föredraganden.......................... 76

Specialmotivering.......................... 77

Hemställan............................. 94

Departementspromemorians förslag till hotellstadga............ 92

ESSELTE AB, STHLM 66

614588

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1966:313 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående beslut om tillträde av nya ägolotter vid laga skifte. s. 1 i texten
  2. 3LU 1966:53 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till hotellförordning jämte i ämnet väckt motion. s. 1 i texten